Riksåklagaren: håll till godo med Krister Peterssons beslut!

RÅ Petra Lundh fastslår utan motiveringar att Krister Peterssons beslut att stopp vidare utredning av mordet på Olof Palme ska ligga fast. Foto:

KRISTER PETERSSONS beslut att lägga ner Palmeutredningen från i somras väckte mycket kritik.

Mordet på Palme var ju ett brott som på goda grunder kunde betecknas som ett allvarligt angrepp på den svenska demokratiska beslutprocessen.

Genom lagstiftning från 2010 gäller också att mord inte ska preskriberas ens om många år har gått.

Och Krister Petersson kunde inte lägga fram bevisning som ens enligt hans egen bedömning skulle ha räckt till ett åtal mot den avlidne person han valde att peka ut.

Med hans beslut satte rättsapparaten ett drastiskt stopp för utredande av en rad laddade frågor. Sådana som bland annat handlade om främmande staters eventuella inblandning i mordet samt om politiska komplotter med anknytning till den svenska statsmakten.

Och Peterssons ställningstagande innebar förstås också slutet på alla försök från polisens sida att få klarhet kring indicier som pekade mot andra möjliga gärningsmän än den avlidne grafiker som nu stämplas som Palmes baneman.

Olika enskilda personer skrev till Åklagarmyndigheten och bad om att nedläggningsbeslutet skulle överprövas av en högre åklagare.

Den 30 september meddelade överåklagare Lennart Guné att han inte tänkte överpröva beslutet. Han motiverade det bara med att det ”vid en samlad bedömning” inte fanns skäl att göra det.

Även det beslutet överklagades. Nu har riksåklagare Petra Lundh meddelat att inte hon heller tänker överpröva Peterssons nedläggning av utredningen av mordet på statsministern. Några sakskäl har inte Lundh brytt sig om att redovisa i sitt beslut. Här heter det bara: ”Riksåklagaren delar den högre åklagarens bedömning att någon ytterligare granskning inte ska ske.”

Stig Engström ska med andra ord även i fortsättningen officiellt betraktas som Palmes mördare.

Någon ytterligare granskning ska inte ske, vare sig av Peterssons hantering av frågan eller av vem som sköt Palme.

Här är RÅ:s beslut.

Det kan inte överklagas.

 

84 reaktioner på ”Riksåklagaren: håll till godo med Krister Peterssons beslut!

  1. Anmärkningsvärt att högsta rättsinstans medverkar till att stämpla en avliden person för ett statsministermord när alla indicier tyder på att det bara är en syndabock. Det är inte första gången något sådant händer i Sverige, och alla förstår ju att det fortfarande anses för känsligt att avslöja eller ens utreda sanningen, men det är ändå synd att Sveriges anseende som rättsstat ska fläckas i sådan grad av detta.

  2. Jamen så betryggande rättvisa åklageriet nu kan operera med…”vi har visserligen inte så det räcker för att åtala dig, men du är skyldig ändå”. Det behövs med andra ord inte längre hållbara bevis. Bara att man ”inte kommer runt” någon och kan bygga anklagelser om de allvarligaste brott på antganden och gissningar. En del bevisligen grundlösa. Tjosan! I fallet Palmemordet är det ett flertal personer og organisationer som borde vara svårpasserade med den Petersonska metodiken.

  3. J’accuse! Det är för uselt att ta heder och ära av en person som inte har dömts för mordet. Det är signifikativt för skendemokratin och skenrättsstaten Sverige att avskaffa allas likhet inför lagen. Då kan vi inte kalla oss för en rättssäker stat längre och knappast heller för en demokrati eftersom en demokrati förutsätter rättsskydd för medborgarna dvs att DOMSTOLAR ENBART KAN DÖMA ENSKILDA MEDBORGARE. Nu börjar det likna an vanlig korrupt polisstat.

  4. Kerstin Skarp är, i mina ögon, ytterligare en av dem i raden som döljer sanningen!

    Hon har en far inom det militära, och en svåger med ett passande gediget CV vars bäste vän ligger steget före i denna kokande grytas häxbrygd…
    (Det finns ett ”Facit” som är mkt talande: pusseldeckaren/nyckelromanen Wille Vingmutter Kap 65-74 (Krimpolitik) , Kap 35 o 36 (Estonia) samt Gustavs grabb’s Kap 10,13, läs och däri löser man de gömda ledtrådarna, koderna och rebusar vilka leder fram till svaren till MOP /Estoniakatastrofen…
    Kap 10 svart/ mörk/fladdrande/ rockar representerar GM/SE/backupskytt samt Kap13 där första filmen är fel film (hö – 85) och andra FILMEN (-86) är mop och cirkusen (cirkus PU) DÄR Holmer är Clownen på åsneryggen och SE har rollen som ”den kostymklädde mannen” från publiken, som rider och ramlar av åsnan och tappar byxorna. Då säger Sune (Christer P.) : ”Han jobbar ju på cirkusen ju. Det var ju bara båg ju. Fattar du inte det?

    Slutsats: SE är INTE GM!!! Han ingår i anstiftan/planens orgniserade rollindelning (Kap 12)

    Så INGEN skall behöva finna sig i denna käftsmäll som Svenska folket fick av PU vid presskonferensen och lika så de anhöriga till offren i Estonia katastrofen måste nu kämpa sig ända fram till sanningen!
    Därför förstår jag personligen varför våra Krim/politiker fortfarande tänker: ”om sanningen om palmemordet kommer fram så kommer Sverige att skaka i dess grundvalar” så illa är det, gällande alla indirekta/direkt inblandade/lurade politiker…
    Eller som Christer Pettersson kryptiskt/dubbelbottnat sa: ”Om man skall hitta Palme vapnet, så skall man leta på Östersjöns botten” … (?)

    OBS! Förhör Ingvar Carlsson för han vet dessa båda samband (även Carl Bildt måste veta Vem av experterna/rådgivarna som först av alla visste att bogvisiret var förlisningsorsaken (!?)

    ((Först måste man lösa sanningen om Estonias brottsplats, därefter Palmemordets lösning.
    Fram tills dess känns det som att: ”Sveriges flagga är hissad på halv stång” … ))
    Vänligen Anki

  5. Unbelievabel!! Has Sweden gone mad? This prosecutor was given only 1 instruction: find a good story to point out someone who is dead already, and than close the case a.s.a.p. Pitty that the real investigators in this case were put a side.

  6. Det var förstås ett väntat beslut, som dock RÅ kan få komma att ångra. Det pågår som bekant en JO-utredning i ärendet. I händelse av att JO skulle rikta kritik mot åklagarmyndighetens hantering kommer nu denna indirekt att också träffa RÅ. Intressant.

  7. För att överprövning ska kunna ske måste alltså anmälan komma från den misstänkte själv, eller från någon honom närstående.
    Det fina kråksången är då – vilket man redan innan utpekandet naturligtvis var väl medvetna om – är att den utpekade sedan länge är avliden, och att närstående saknas.
    Det hela hade naturligtvis genomgått en riskbedömning innan planen kunde sättas i verket.
    Detta kryphål väcker ändå intressanta frågor om huruvida man även i fortsättningen kan komma att använda sig av döda personer för att uppnå målet att lägga ner utredningar.
    Det sunda förnuftet och värdegrunden säger ändå att man måste ha en viss grund för att göra detta, och då kommer vi in på frågor om bevis och indicier, och där finns som vi vet ingenting förutom en mörk figur med lång fladdrande rock som håller på att öppna eller stänga dragkedjan på en liten väska.
    Ska bli intressant att se vad JO kommer fram till så småningom.
    Hur har åklagaren förhållit sig till sin lagstadgade objektivitetsplikt?
    Fanns grund för ett utpekande, har åklagaren redovisat de omständigheter som pekar på att den misstänkte är oskyldig?
    Hur kommer en eventuell lam slutsats från JO, som går i linje med åklagarmyndighetens beslut påverka människors tilltro till rättsväsendet?
    Tycker att kommentarerna här i tråden tydligt pekar i en viss riktning.
    Jag tycker likadant.

    1. Det kan tilläggas att åklagare faktiskt självständigt kan överpröva beslut. Det krävs alltså inte alls att någon som berörs av beslutet begär det.

      Men det är förstås svårare för en åklagare att vägra överpröva ett diskutabelt beslut om det är en berörd part som bett om en överprövning.

      1. Nu är det dags för lite bakåtblickar. Till 1992:

        klockat 12:20
        Jan Mosander fråga till Anders Helin:
        Hur länge skall ni hålla på?
        Och vem är det som skall dra strecket

        Anders Helin svar:
        … Ja, det är ju en sak som förundersökningsledaren skall avgöra.
        Och som sagt, det är riksåklagaren.

        Jan Mosander:
        Men ni måste ju föra samtal med honom.

        Anders Helin:
        Än så länge har vi ju regeringens beslut ifrån februari 1987 … om jag har tytt signalerna rätt så skall vi hålla på tills det inte finns något mer att utreda…

        Slut citat: Cirka 13:10

        Min sammanfattning:
        • Regeringens beslut
        • Tills inget mer finns att utreda

        Min analys:
        • Visst finns mer att utreda. Uppgiften var att finna mördaren, tror jag, inte att bevisa att SE var oskyldig.
        • Så kokar det ner till ”Regeringens beslut”
        • Eller vad hände våren 2020?

      2. Ja, det kan man ju utläsa i beslutet, men risken att överåklagaren på eget initiativ skulle fatta ett sådant beslut borde vara mycket låg.
        Och så här står det på åklagarmyndighetens sida:

        Kan vem som helst begära överprövning?
        Nej. Endast den som är berörd, det vill säga den som utsatts för brottet eller misstänks för brottet, kan normalt begära överprövning. 

        Det står i beslutet:
        ”Om överprövning begärs av någon annan än den person som är misstänkt eller den som utsatts för brott eller deras närstående granskas ärendet endast om det finns särskilda skäl.”

        Det finns förmodligen ingen i dag levande person som av överåklagaren kan anses ha särskilda skäl, om nu avlägsna släktingar räknas.
        Jag tolkar det då som att även Lisbeth Palme hade möjligheten att få till stånd en överprövning om hon ansåg att utpekandet saknade grund, vilket jag utgår från att även hon skulle tycka.
        Men även hon hann ju gå bort strax innan ”lösningen” presenterades – men att de skulle ta steget att peka ut Engström då hon fortfarande var i livet är väl inte heller troligt?
        Man kan ju undra om denna fråga diskuterats mellan åklagare KP och överåklagaren innan presentationen, och om han på förhand fått indikationer eller garantier på att någon överprövning inte skulle bli aktuell?

        1. Man skall alltid ställa sig frågorna ”Varför” och ”Varför nu”. Men LP dog 2018-10-18. Så var hennes död verkligen en beslutsparameter?

          När bröderna Poutiainen gav ut ”Inuti labyrinten” då avgick Ingvar Carlsson oväntat. OK han avgick inte, men han annonserade sin avgång. Så hamnade den boken i bakvattnet i nyhetsrapporteringen.

          Så vad föregick då KP’s illa underbyggda utspel om SE? Jo, det var en annan bok. Borgnäs’ senaste. Hans kapitel 4 var nog något som ”man” ville flytta fokus från. Kapitel 4 var inget som borde diskuteras. Reaktionen var så snabb att sambandet lyser som en gräll neon-skylt.

          1. Dette er velkjente mørklegningsmanøvre, ikke minst med tanke på at Lars Borgnäs retter lyskasteren direkte på Lisbet Palme, underforstått hele Palmefamilien. Fra denne siden av grensen kan det synes som om respekten og knefallet for Lisbet har vært overdreven. Det handler ikke bare om at en ektefelle og far brutalt rives bort – det er Sveriges statsminister det handler om. Lisbets utpeking av CP var suspekt fra første stund, noe omsider Hovretten tok til etterretning. At man fortsatte å male på mordet var ”polisiärt oppklart” – (hva slags uttrykk er det?), er også en del av den samme mørklegningen. Vi har en slags parallell til dette i norsk etterkrigstidshistorie: På 1960-tallet fremkom det sterke mistanker om at statsminister Einar Gerhardsens hustru, Werna, hadde et intimt forhold til en sovjetisk diplomat. Stilletiende ble norsk media – NRK og de største avisene – enige om å legge denne ballen død. Dette var for ”touchy” for norsk offentlighet. Noe av det samme gjelder Lisbet Palme; hun var jo ikke akkurat noen tradisjonell arbeiderfrue, men faktisk en representant for den adelen vi her i Norge avskaffet med Grunnloven av 1814. Er det en del av den svenske folkesjelen fortsatt å underkaste seg denne anakronismen? Er det faktisk dette som har kjørt mye av Palmeutredningen ad helvete til? Bare det å nekte deltagelse i en rekonstruksjon taler sitt tydelige språk: Her risikerte hun å bli konfrontert med fire-fem vitner som kunne komme til å si: ”Nei, fru Palme! Det var ikke slik det gikk til. Vi så at dere stod mot hverandre og faktisk snakket sammen…”. En forferdelig situasjon for hun som faktisk var nærmest både mordofferet og gjerningsmannen. Fra disse sekundene kommer også den 17-årige Anna H.s vitnemål og skjebne. Her er det stoff til en teaterpjäs – ”To kvinner – et mord”. Lisbet P contra Anna H. Adelsdamen som har respekt og medfølelse i hele det svenske samfunnet etter tragedien, og den unge sykepleierstudenten som forsøker å redde hennes manns liv. Altså: Strålekasterne bort fra Lisbet og Palmefamilien – over til noe håndterbart: Og hva er mer håndterbart enn en alkoholiker som tidligere er dømt for mord eller en grafiker, også med et alkoholproblem, som tilfeldigvis er ”på plats” når mordet skjer? Vanligvis er det slik i våre skandinaviske demokratier at statsministere går av når de har utvist manglende dømmekraft. Stefan Løfven velger underkastelsen – først under ”for Lisbet har sagt at det er CP”, (2016), så ”KP sier at det er SE”. (2020). Hadde jeg personlig stått for disse uttalelsene i det offentlige rom, hadde jeg – sier og skriver – avgått! Uansett står vi overfor interessante utviklinger i Palmekomplekset: Stay Behind er fortsatt aktuelt ikke minst med tanke på at det var et samarbeid mellom disse to klandistine tjenestene i Norge og Sverige. Evakuering av det svenske kongehuset, samt statsminister, regjering og nøkkelpersonell skulle foregå over Norge i tilfelle av et sovjetisk angrep på Sverige. Dette betyr – dersom det gjennomføres en kuppberedskapsøvelse i Stockholm – at også norske tjenester er involvert på et nivå. Det er her snakk om ”Blue Mix” – hjelpemannskaper til evakuering over grensen, mottak og viderebefordring til ”trygg havn”. Jeg jobber i denne retningen….

              1. Takk for ”spalteplass”, som vi sa tidligere i et mediaklima med aviser. Det er i og for seg ikke noe problem med Stay Behind som fenomen: Historikere her i Norge har gjort et meget grundig arbeid i denne materien, selv om vi har en lang vei å gå for å få ”koll” på denne historien, som er en del av NATOs hemmeligste rom. Her er også Sverige en viktig del, all den stund at ”livlinjen” til den vestlige alliansen var Sveriges uoffisielle politikk som såkalt nøytralt land. Sveriges hemmelige tjenester – SÄPO og MUST – var en del av NATOs klandistine struktur. Den store utfordringen når det gjelder Stay Behind er det vi kan kalle parallelle strukturer: Samtidig som Stay Behind ble bygd opp i våre to land var allerede OSS – forløperen til CIA – meget aktiv. I Norge begynte rekrutteringen allerede under okkupasjonen – den første avisartikkelen om oppbyggingen av hemmelig tjeneste finner vi i oktober 1946. Dessuten var amerikansk og britisk etterretning etablert og aktive i Stockholm under hele krigen. Det er altså linjer som løper parallellt – i Norge med flere nettverk med basis i motstandsbevegelsen. Det norsk MILORG var på mange måter bare noen bokstaver på et papir; Det var ZERO, 2A, Bjørn West, Per Røeds BASE osv. strukturer som fortsatte etter krigen med lojaliteter til amerikansk og britisk etterretning. En svensk paralelll er ”Barbro-gruppen”, en struktur helt uten forankring i et offisielt svensk etterretningsapparat. Det er altså snakk om flere klandistine enheter som arbeider ved siden av hverandre, av og til med kryssende linjer, av og til med motstridende interesser. Det er derfor jeg hevder at Stay Behind i seg selv trolig ikke er utsatt for noen infiltrasjon – det er tjenester ved siden av strukturen som trekkes inn i samarbeid med Stay Behind som kan være utsatt. Så får vi se om det er mulig å komme videre i ”øvningsspåret”. Det er mulig at vi på norsk side kan finne noe innenfor ”Blue Mix” strukturen – den del av SB som skulle bistå ved en eventuell evakuering over Norge av svensk nøkkelpersonell. Min foreløpige hypotese er mulighetene for dokumentere en øvelse den 28. februar 1986.

            1. Mycket intressant att få en Norsk inblick i det hela. Tack för ett bra inlägg. Ser fram emot en fortsättning. Jag ser ju också att i min egen kartläggning av den Svenska delen av SB finns trådar som förgrenar sig till såväl Norge som Finland och Danmark.

        2. Jag funderar på det här att det inte är riksåklagaren själv som står på besluten. Ser hon alls överprövningen?
          Vet vi på riktigt att riksåklagaren träffade Krister Petersson? O varför måste han gå igenom saken med henne alls innan presskonferensen när hon sa att hon inte lägger sig i hans arbete?

          Är det så när folk skriver till politikerna med att någon som tar emot posten kan sålla bort det som kan va det viktigaste?
          Endast Elin 7 år får svar av statsministern o då hamnar det i media.

  8. Gunnar

    Vad är anledningen till att det stora antalet olika spretiga teorier* som alla har det gemensamma att de är konspirationsidéer, men inte mycket annat, har publicerats från alla möjliga personer sedan dagarna runt presskonferensen 10 juni? Var är alla uppslag/idéer som rör annat än planläggning och konspirationer? Är det så att sådana tips inte når dig (vilket i så fall kan föranleda en funderare på om det sker en självselektering i vad personer väljer att rapportera till en ”neutral” palmeexpert), eller handlar det helt enkelt om att du själv väljer omsorgsfullt i vilka sorts spår/uppslag som förtjänar att presenteras för allmänheten?

    *Jag tänker exempelvis på kuppförsvar, RÅ-anmälningar, Bohemia, Gunnar Pettersson, Craig Williamson, Kreta, samt dina egna idéer som går tillbaks till Ebbe och Ingvar. Alla dessa idéer kan väl inte stämma samtidigt, eller?

    1. Sådant som postas till bloggen brukar jag nästan alltid publicera. De få gånger jag gjort undantag har det ibland handlat om att skribenter spekulerat om olika enskilda personer som är kända som vittnen på Sveavägen och försökt sätta in dem i scenarion som möjliga mördare. Jag har satt ribban ganska högt i sådana sammanhang utifrån inställningen att jag inte tycker att enskilda personer ska hängas ut som misstänkta Palmemördare om inte det finns mycket starka skäl.

      När det gäller till exempel Victor Gunnarsson, Christer Pettersson och Stig Engström har det varit annorlunda. De har på olika sätt blivit utpekade av rättsapparaten eller i den offentliga debatten och då har det varit rimligt att föra en diskussion om misstankarna mot dem här på bloggen.

      I övrigt kan jag tillägga att jag under årens lopp blivit kontaktad av många personer som ansett sig ha goda skäl till att peka ut en Palmemördare. Det har både handlat om teorier om ensamma gärningsmän och om personer som ingått i en konspiration. Vissa av dem som pekats ut i dessa tips har varit kända för allmänheten men inte nödvändigtvis i samband med Palmeutredningen, andra har varit okända personer.

      Ibland har jag ägnat en del jobb åt att undersöka den möjliga sanningshalten i sådana tips. I en del fall håller jag fortfarande dörren öppen. Men jag har inte tyckt att det varit min sak att offentliggöra sådana uppgifter så fort jag fått dem. I ett antal fall har mina uppgiftslämnare inte velat det, i andra fall har jag själv kommit fram till att avstå. Flera gånger har jag i stället hjälpt uppgiftslämnarna att gå vidare till Palmeutredningen med sin information och sina tankegångar. De möjligheten står inte längre öppen, men det är ju inte mitt fel.

      Självklart finns det anledning att ställa sig frågan om jag haft en förhandsinställning som gjort att jag bagatelliserat sådant jag borde ha stannat upp inför. Det kan jag säkert ha gjort. Men om jag inte fastnat för ett tips som jag har fått har jag brukat uppmana den som kommit med det att söka sig någon annanstans.

      I vilket fall känner jag inte riktigt igen din bild av vad som har förekommit i debatten efter den 10 juni. Såväl anhängare av teorin att det var Christer Pettersson som var mördaren som att det var den Palmefientlige aktiespekulanten Christer A som var gärningsman har förekommit i skriverierna även efter nedläggningsbeslutet. I båda fallen har de presenterats som ensamma gärningsmän.

      Att det också har skrivits en del om möjliga konspirationer är inte så konstigt. Till exempel Sydafrikaspåret och walkie-talkieiakttagelserna är ju sådant som sysselsatt mordutredarna även i ett sent skede utan att kunna avfärdas.

      För min del har jag ingen anledning att snäva in debatten här på bloggen utöver det jag berörde inledningsvis, att det finns anledning att vara försiktig med att hänga ut identifierbara enskilda personer.

      Och avslutningsvis: alla de hypoteser som finns om mordet kan förstås inte stämma samtidigt. Men så länge mordgåtan inte är löst – vilket jag inte anser att den är – får vi leva med att flera olika hypoteser förekommer i debatten. Det skulle ju vara sämre om hela diskussionen bara avgränsades till ett enda scenario, eller hur?

      1. Gunnar

        Jag har delvis samma tankar och funderingar som Andreas. För att förtydliga så menar nog inte Andreas lekmäns diskussioner i olika trådar, utan artiklar som du valt att presentera som huvudsatser på din blogg. Här förekommer, som Andreas skrev, bara en mirshmarsh av olika och spretiga hypoteser. Gemensamt är naturligtvis att de allihop förehåller sig kritiska till Engström som misstänkt gärningsman. Det är naturligtvis din fulla rätt att publicera dessa, men risken att debatten stryps och att läsarna får en felaktig och onyanserad bild. Du har ju trots allt fått epitetet som den ”nyanserade” palmejournalisten. Jag tolkar publiceringen av dessa spretiga (och många gånger alldeles upp åt väggarna felaktiga) att du Gunnar försöker misskreditera Peterssons nedläggningsbeslut med alla medel du har. Frågan är dock om du inte gör dig själv en björntjänst.

        1. Jag känner inte riktigt igen mig i din beskrivning, Per W.

          Bloggen innehåller ju både inlägg (texter med egen rubrik) och kommentarer. Om kommentarerna först: sådana publicerar jag nästan alltid. I debatten om Stig Engström har det förekommit åtskilliga kommentarer som försvarar Thomas Petterssons och Krister Peterssons uppfattning att Stig Engström var gärningsmannen. En av dem som argumenterat i den riktningen är du, Per W. Jag ser att jag publicerat 105 kommentarer från dig. I stort sett alla har handlat om Stig Engström. (Och jag har inte för avsikt att begränsa dina möjligheter att skriva i fortsättningen heller.)

          Tittar vi på inlägg har jag publicerat flera utförliga sådana av Thomas Pettersson. Och för tydlighetens skull: jag har aldrig nekat honom att publicera ett inlägg. Det du kan läsa är vad han har skrivit. Jag har för övrigt faktiskt inte sagt nej till något annat erbjudet inlägg om Skandiamannen heller.

          Det betyder inte att jag skulle publicera vilka texter som helst som inlägg på min blogg. Precis som en tidningsredaktion gör jag egna bedömningar där jag väger in kvalitet och vilket intresse texten kan ha för läsarna. Jag har hittills heller aldrig publicerat några inlägg av anonyma skribenter – som huvudregel tycker jag det är bra om läsarna kan få veta vem som skriver en text som jag valt att lyfta fram.

          Och som var och en kan se finns det ett antal inlägg från olika skribenter i olika frågor (till exempel Jan Stocklassa och Lars Borgnäs) som inte sammanfaller med mina uppfattningar.

          Om du, Per, känner dig manad att erbjuda min blogg ett inlägg går det förstås utmärkt att kontakta mig. I stället för att posta till bloggen skriver du lämpligen till min mailadress som finns på bloggens presentationssida: https://gunnarwall.wordpress.com/about/

          1. Gunnar:

            Det stämmer att Thomas P har fått publicera inlägg på bloggen i samband med boken han gav ut och det blev en intressant diskussion att ta del av.

            Senaste tiden, tycker jag mig se en ökad frenesi från din sida att publicera hej vilt bland spretiga konspirationsteorier. Är det ett försök att skjuta det offentligas ställningstagande i sank, mer än att finna sanningen? Det är det som gör mig orolig, särskilt med tanke på din status bland palmeintresserade.

            Jag läste för övrigt att du också skrivit om Estonia (där det också finns delikata konspirationsteorier för den intrigtörstige). En av idéerna kring Estonia är som bekant att det skulle ha forslats hemlig utrustning med tullens goda minne, eller åtminstone där de släppt igenom lyckligt ovetande om detaljer på order från högre ort. Min fråga blir då, varför kunde inte någon slagit en signal ner till Helsingborgstullen någon av de sista dagarna i maj -88 för att ge Per K fri lejd när man kunde använda detta påtryckningsmedel 1994? Detta är en av många motsägelsefulla faktum som uppstår bland konspirationsteorierna. ”Å ena sidan…., men samtidigt så är det tvärtom.” Du har försökt lösa detta genom att hävda oprecist att ”inte hela kanslihuset” visste om mörkläggningen. Ändå går bland andra Thage G P, Sten A och Kjell-Olof F ut och lägger ut texten på ett sätt som får dem att framstå som helt ovetande om just densamma mörkläggningen. Dessa tre herrar måste väl ändå ses som bland de allra mest centrala inom socialdemokratin i mitten på åttiotalet, eller hur? Hålls de utanför mörkläggningen och i så fall varför? Är de inte pålitliga? Eller är de insatta, men så pass korkade att de försäger sig (som i TGP’s fall till och med initierar GRK)? Vilka är det som mörklägger och vad finns det för konkreta belägg? (…mer än Ebbes ”alla ljuger”, vilket per definition om man nu ska ta honom på orden blir en paradox.)

            Om man inte kan lägga korten på bordet och leverera konkreta belägg som svar på dessa frågor tycker jag att det är mer smakligt att hålla en mer nyanserad ton när MOP diskuteras, speciellt i egenskap av neutral palmeexpert. Kommer det konkreta belägg är jag först i kön att ändra uppfattning.

            PS Jag hittar inga inlägg på din blogg där Christer P eller A lyfts fram som tänkbara gärningsmän. Den enda gång som något icke-konspiratoriskt postats är väl av Thomas P i samband med recensionen av hans bok, annars är det enkom mörkläggning och kollaboration.

            1. Jag gillar debattörer som inte ger sig. Särskilt de som kommer med nya argument.

              Ett sådant hittar jag i din senaste postning, fast det gör mig lite förbryllad. Du skriver:

              En av idéerna kring Estonia är som bekant att det skulle ha forslats hemlig utrustning med tullens goda minne, eller åtminstone där de släppt igenom lyckligt ovetande om detaljer på order från högre ort. Min fråga blir då, varför kunde inte någon slagit en signal ner till Helsingborgstullen någon av de sista dagarna i maj -88 för att ge Per K fri lejd när man kunde använda detta påtryckningsmedel 1994? Detta är en av många motsägelsefulla faktum som uppstår bland konspirationsteorierna.

              Nu är det ju inte frågan om några ”idéer kring Estonia” att det ”skulle ha forslats hemlig utrustning med tullens goda minne”. Det får väl anses vara fullständigt klarlagt, se till exempel den här nyhetsartikeln från Sveriges Radios webbsida, december 2004. Den nya dokumentärserien innehåller som bekant ett dramatiskt vittnesmål om att en sådan transport skulle ha skett också under fartygets sista resa. Se till exempel den här artikeln i Expressen. Kanske misstror du den överlevarens vittnesmål, det är du förstås i din fulla rätt att göra. Men själva grunduppgiften, att fartyget systematiskt använts för hemliga vapentransporter, är inte ett inslag i någon obekräftad konspirationstero. Det är, såvitt jag kan se, helt enkelt sant.

              På något sätt hänger din fråga om Estonia ihop med Ebbe Carlssons livvakts misslyckade smuggling den 1 juni 1988. Du undrar varför inte någon kunde ha slagit en signal till Helsingborgstullen för att ge livvakten fri lejd.

              Ja, det är en bra fråga. (Och svaret framgår alldeles tydligt i min bok Mörkläggning.) Men jag vet inte vad den frågan har att göra med huvudtemat i din kommentar, att jag ger utrymme åt obekräftade konspirationsteorier. Det förekom hemliga vapentransporter på Estonia. Och Ebbes livvakt smugglade avlyssningsutrustning. Båda sakerna är fakta, inte spekulationer. Däremot väcker förstås båda dessa omständigheter olika typer av frågor som den som är intresserad av att förstå vår samtidshistoria har anledning att intressera sig för.

              Jag får lite grann intrycket att du menar att den som gör det per automatik hänger sig åt ”spretiga konspirationsteorier”. Ska jag tolka det som att du känner dig bekymrad över att svenska myndigheters agerande riskerar att tappa anseende genom att frågorna väcks?

              Om det är så kan jag bara säga att jag gärna skriver under på att det inte är önskvärt att sprida illa grundade spekulationer som kastar onödiga skuggor över svenska myndigheter. Men jag tycker inte det riktigt är fallet, vare sig när det gäller de frågor du pekar på när det gäller Estonia eller Ebbe Carlssonaffären.

              1. Min poäng med Estoniajämförelsen var inte huruvida det var sant med smuggling eller inte. Poängen var att om statsapparaten hade förmågan att beordra tullen att släppa specifika bilar på 90-talet, varför använde inte samma statsapparat samma metod 1988 också? Lärde de sig en läxa i Helsingborg som de sedan använde när det gällde att smuggla öststatsutrustning över Östersjön? Om inte är ju faktiskt det faktum att det pågick en systematisk smuggling utan tullens ingripande ett argument MOT att statsapparaten skulle varit inblandad 1988, dvs att Ebbe & Co agerade på egen hand som privatpersoner istället för att ha uppdrag från det berömda kanslihuset.

                Det gamla argumentet med att be dig definiera just kanslihuset duckar du konsekvent ungefär på detta sätt: https://www.youtube.com/watch?v=dTLu8vCH4Os

                De som är med på Sabb är som tidigare nämnt IC, AG, KFO, UD. Vem eller vilka är det som pratar LP ”tillrätta” så att hon inte berättar den sanna versionen enligt dig? Vad har du för konkreta belägg för att så sker? Tills det presenteras konkreta uppgifter om detta förhåller jag mig ytterst tveksam. Det är för mig betydligt enklare att föreställa mig att LP är chockad och inte sett så mycket att GM som presenterar sig väldigt sent i det snabba händelseförloppet, än att säg IC och AG går bakom ryggen på KFO och UD utan de sistnämndas vetskap i en snabbt improviserad mörkläggning som de sedan lyckas behålla i många år. KFO och UD går senare ut, som du väl känner till, och påstår saker som pekar FÖR planlagt mordet vilket vore sannerligen osmart om de var en del av densamma. För övrigt påstår ju även UD i andra halvan av sitt berömda WT-uttalande att ”…operationen inte hade med mordet att göra”, vilket ändå skulle vara dumt uttalande om han vill mörklägga.

                Det är helt okej att föra fram teorier av detta slag. Samtidigt måste man också vara beredd att överge dem inte dyker upp stöd för dem.

                Mitt problem med spretiga konspirationsteorier är att de riskerar att vilseleda folk. Som svepskäl används ofta att det sker i allmänhetens intresse, när det i själva verket är tvärtom – att antingen driva en egen agenda, eller ännu värre, att söndra samhället. Om palmedebatörerna vore genuint intresserade av sanningen skulle självfallet uppslag presenteras för annat än planläggning/mörkläggning eftersom det finns en del del i den vågskålen också. Skulle det vara fråga om en uppriktig vilja att upplysa allmänheten i syfte att finna sanningen är det motsägelsefullt att inte en enda av dessa idéer problematiseras när ”beläggen” för Kuppförsvarsövning etc förs fram. Likheterna med Trumps konspirationsteorier är slående.
                För att ta ett exempel:

                1) Missnöje över något
                MOP: Olöst mord
                DT: Valutfallet

                2) Presentera en teori som stillar det inre obehaget och som för vederbörande leder till en intakt världsbild
                MOP: Planläggning/Poliser/Kuppförsvar/Sydafrika/Mörkläggning (you name it) [världsbild: rationell]
                DT: Illegala röster [världsbild: jag/DT är bäst]

                3) Ducka alla krav på konkreta belägg och istället använda cirkelresonemang
                MOP: ”Det är statsmakten, men inte hela statsmakten och eftersom det är en mörkläggning går det inte att komma åt etablissemanget, och därför måste det vara en mörkläggning”, eller ”min uppgift är inte att utreda utan bara presentera uppgifter (dvs lösryckta uppslag som är uppseendeväckande)”
                DT: ”Alla vet att det är på det viset.”

                4) Repeat 3 oavsett vilka nya uppgifter som dyker upp, möjligtvis kompletterat av att upprepa gamla argument trots att de till och med blivit motbevisade

                Ett annat problem i just fallet MOP är otvivelaktigt att utredning varit tvungen att lägga resurser efter mediala påtryckningar på diverse villospår. Med det sagt är det givetvis inte säkert att de hittat rätt ändå och jag kan förstå allmänhetens frustration av en trög utredning. Denna frustration späds dock tyvärr på av allsköns konspirationsteorier. Där behöver du (och andra offentliga debatörer) ta ett större ansvar genom att presentera en nyanserad bild förankrad i verkligheten.

                1. Andreas C skriver ”Poängen var att om statsapparaten hade förmågan att beordra tullen att släppa specifika bilar på 90-talet, varför använde inte samma statsapparat samma metod 1988 också? ”

                  Troligen handlar det om bara om en miss i kommunikationen mellan Ebbe och kanslihuset dvs Ebbe missade att informera kanslihuset om var och när avlyssningsutrustningen skulle smugglas in och i vilket eller vilka fordon som inte skulle stoppas av tullen.

                  Att ljusskygga operationer av detta slag ibland avslöjas beror oftast på rent sjabbel och brister i den interna kommunikationen mellan de inblandade aktörerna. Kanslihuset kan mycket väl ha godkänt smugglingen i det tysta men den interna kommunikationen mellan de inblandade fallerade

                  Ibland begår konspiratörer misstag som leder till att konspirationen avslöjas och en skandal briserar.
                  I andra fall begås inga misstag som när det gäller smugglingen av militär materiel ombord på Estonia som inte avslöjades förrän många år efter förlisningen.

                  Ebbe klantade till det helt enkelt men det innebär inte att han inte hade kanslihusets välsignelse för sina aktiviteter.

                2. Tack för klargöranden, Andreas! Då förstår jag lite bättre hur du menar.

                  Ja, självklart gör du rätt i att konstatera att det finns viktiga skillnader mellan de hemliga transporterna av militär materiel ombord på Estonia och Ebbes Carlssons livvakts försök att i hemlighet föra in avlyssningsutrustning i Sverige via en färjetransport till Helsingborg.

                  I Estoniafallet rörde det sig tydligen om en upprepad hemlig verksamhet där nyckelpersoner i den svenska tullen var indragna. Vad som är oklart är de nog så viktiga detaljerna. Frågor som kvarstår är till exempel: utgjorde den militära utrustningen i sig ett hot mot de civila passagerarna (explosivitet eller radioaktivitet, till exempel)? Eller var utrustningen av sådan strategisk betydelse att den hemliga transporten utgjorde en risk för att fartyget skulle drabbas av sabotage?

                  Båda dessa faktorer var involverade i ett känt historiskt fartygshaveri, när det brittiska passagerarfartyget Lusitania under första världskriget sänktes på Atlanten av en tysk ubåt. Närmare 1 200 av de ombordvarande omkom. Attacken väckte ett begripligt raseri i Storbritannien och på andra håll i världen, inte minst i USA som förlorade 128 medborgare. Sänkningen av Lusitania kom också att bli en av anledningarna till att USA senare gick med i kriget på brittisk sida.

                  Vad som vid tiden för katastrofen inte var känt var att det ombord på fartyget medförts stora mängder vapen och ammunition, något som både innebar en påtaglig risk för att fartyget skulle bli attackerat om tyskarna kände till det och för att en attack skulle få förstärkta konsekvenser om lasten exploderade.

                  Det finns en omfattande historisk diskussion om den dåvarande brittiske marinministern Winston Churchills roll i händelseförloppet. Churchill hade gett uttryck för förhoppningar om att en tysk attack på ett civilt fartyg skulle kunna dra in USA i kriget. Och det har väckt frågan om det brittiska amiralitetet agerat i linje med det och medvetet lekt med Lusitanias passagerares liv.

                  Riktigt så dramatiska spekulationer som i fallet Lusitania finns det ingen anledning att föra fram i fallet Estonia. Men det historiska exemplet är en påminnelse om att när militära frågor är involverade är också hemlighetsmakeri – och spridande av missledande uppgifter – ofta ett viktigt inslag. Både i samband med en viss händelse och efteråt.

                  När det gällde den misslyckade införseln av avlyssningsutrustning i Helsingborg fanns förvisso inte någon väl etablerad plan som involverade alla de nödvändiga delarna av den svenska statsmakten. Ebbe Carlsson hade förvisso inte informerat Tullverket. Förmodligen visste inte säpochefen Sune Sandström att operationen ägde rum och det finns all anledning att tro att han blev genuint överraskad när han under natten konfronterades med vad som skett.

                  Men vad som kvarstår är ändå tillräckligt mycket för att man direkt kan se att det finns utrymme för en legitim diskussion. Den hemliga avlyssningen var den centrala delen av den verksamhet som Ebbe Carlsson och hans medarbetare förberedde. Ebbe hade för sin del försetts med rekommendationsbrev både av justitieminister Leijon och rikspolischefen Åhmansson. Ebbes livvakt hade ett rekommendationsbrev från säpochefen Sandström. Ebbe hade ett väldokumenterat samarbete med Ingvar Carlssons förtrogne, säpoutredaren Carl Lidbom. Även en person som är benägen att bara se företrädare för den svenska statsmakten i det mest fördelaktiga ljus borde kunna medge att det här pekar på frågor som måste besvaras.

                  Det är det jag har försökt göra. Jag anser att jag har kommit ganska långt, men för all del inte fullständigt i mål.

                  Du vill få det till att jag ägnar mig åt någon sorts omoraliskt misstänkliggörande av svenska myndigheter och drar paralleller mellan mig och Donald Trump. Jag kan försäkra dig att för mig är inte jämförelsen smickrande och jag tycker inte heller den är träffande.

                  Det är tyvärr på det viset att debatter om så här känsliga ämnen ofta infekteras av anklagelser om meningsmotståndares motiv. Om jag ville skulle jag slarvigt kunna påstå att du är ute efter att sopa makthavares konspirationer under mattan och jämföra dig med Richard Nixon, USA:s president under Watergatehärvan. Men det vore ganska fånigt. Jag är verkligen inte Trump och du är verkligen inte Nixon. Kan vi inte hålla oss till sakdebatten i stället?

                  Vad gäller Lisbeth Palme ska jag inte bli mångordig den här gången utan bara påpeka att hon själv vid många tillfällen var mycket noga med att markera att det var viktigt att sekretessen kring utredningen upprätthölls. Vi kan också konstatera att hon var den person som rimligtvis hade mest att bidra med för att ge mordutredarna kunskap både om mordförloppet och om den tänkbara bakgrunden till det. Men hon blev hörd oerhört sparsamt av utredarna – i alla fall om vi håller oss till förhör som finns tillgängliga och dokumenterade. Den som jämför omfattningen på förhören med henne med det stora sjoket av förhör med Sigge Cedergren kan inte bli annat än djupt förvånad.

                  Skulle verkligen inte Lisbeth Palme ha berättat mer än vad som står på dessa torftiga sidor för personer hon hade förtroende för? (Och då har jag fortfarande inte gått in på de direkta ifrågasättanden i sak man kan göra av vissa av de uppgifter från henne som finns i de officiella protokollen.)

                  1. Utan att ta ställning till någon av Gunnars eller Andreas synpunkter i denna fråga så måste man konstatera att just förhören av Lisbet är anmärkningsvärt torftiga. Inte ens bandinspelade så vi vet inte om det till 100% kan fastslås att det är hennes egna uppgifter som presenteras. Nu säger jag inte att det inte är det utan konstaterar bara att förfarandet måste vara närapå unikt. Jag har under alla år jag intresserat mig för MOP aldrig lyckats få någon rätsida på hur man ska kunna värdera hennes uppgifter.

            2. Konstigt påhopp. Gunnar är en av få journalister vi idag har kvar i ämnet. Jämför Borgnäs å Thomas som ägnar sig åt sina personliga teorier om mordet. ”Skytten sköt med vänster hand – det har jag bevisat”. ”Fru Palme var det primära målet”. etc etc

        2. Andreas C och Per W:

          Fast det finns väl all anledning att syna KP:s beslut? Personligen trodde jag att statsapparaten hade lärt sig något av sin katastrofala hantering av Christer Pettersson som gärningsman. Men istället väljer man att ånyo rikta strålkastarljuset på en person där det finns synnerligen starka skäl till varför han inte kan vara gärningsmannen (som också dryftats länge och väl på bloggen, inte minst av Thomas Pettersson själv, som var den som relativt nyligen återlanserade Skandiamannen som gärningsman).

          Men har man satt på sig skygglappar, likt Christer Pettersson-eran, så kan det för all del kännas obekvämt att läsa inläggen på den här bloggen. Men då är ju problemet snarare hos läsaren än hos någon annan.

          1. Adam

            ”rikta strålkastarljuset på en person där det finns synnerligen starka skäl till varför han inte kan vara gärningsmannen”

            Vad är det för ”starka skäl”?
            Vad har du för trovärdiga och faktabaserade belägg för det?

            1. Mikael A:

              Allvarligt talat så orkar jag inte dra alla argument igen. Det har gjorts in absurdum på den här bloggen sedan lång tid tillbaka (se blogginläggen gällande Thomas Petterssons bok och framåt, inklusive kommentarer). Sen är jag fullt medveten om att det finns de som trots allt är övertygade om Stig E:s skuld, på samma sätt som det fanns de som var övertygade om Christer P:s skuld.

              Min poäng var dock att det inte var orimligt av Gunnar att presentera alternativa scenarion/infallsvinklar, på bloggen, till Stig E som gärningsman, givet det vi vet om mordet. Det allra mesta talar nämligen för att Stig E inte var gärningsmannen.

              1. Adam

                Du har Inga svar alltså för:

                – Vad är det för ”starka skäl”?
                – Vad har du för trovärdiga och faktabaserade belägg för det?

                Varför inlägg utan att svara Adam?

                1. Mikael A:

                  Jag har redan svarat dig att syftet med mitt tidigare svar inte var att köra en ny omgång med förklaringar till varför Stig E är osannolik som gärningsman. Vill du läsa argumenten för dessa så finns de i mångfald på den här bloggen om du tittar bakåt bland inlägg och kommentarer.

                  1. För att bara ta ett exempel på att filmskaparen ovan förmodligen aldrig ens själv varit på Tunnelgatan: ”GM viker in höger på Luntmakargatan”.
                    Det är en rejäl uppförsbacke till Appelbergsgatan där Luntmakargatan dessutom tar slut, vilket man ser från Tunnelgatan. Det förefaller rejält osannolikt att man på flykt skulle välja den vägen jämfört med den platta Luntmakargatan norrut eller rulltrappor/trappor rakt fram, speciellt som man ska svänga förbi barracker för att komma höger ut, när man inte ser vad som finns vid dessa.

                    Förutom då alltså att Lars J skulle ha blivit rundad på ett par meters håll utan att notera detta. Bisarrt.

                    Om man framför sådana galna idéer är det helt uppenbart att man inte är öppen och nyanserad utan driver en egen agenda. Filmen kan vi således lägga i det Krantzska arkivet.

                    1. Andreas C
                      Troligen har filmskaparen helt enkelt blandat ihop höger och vänster. Han menar nog att gärningsmannen viker av åt vänster in på Luntmakargatan fast han säger höger. Den typen av felsägningar inträffar hela tiden och innebär inte att den som säger fel inte har koll.
                      Om Lars J stod gömd på södra sidan om baracken kunde han inte överblicka Luntmakargatan norrut och alltså inte se om gärningsmannen sprang in där

                    2. Om man för en sådan eventuell felsägning (höger/vänster) eller eventuell felorientering svepande totalt sågar ett 33 minuter långt resonemang är man antagligen inte öppen och nyanserad utan driver en egen agenda. Andreas C’s kommentar(er) kan vi som är öppna och nyanserade således lägga i cylinderarkivet.

                    3. Till Andreas: Jag har som varit på platsen kan meddela dig att trapporna från Tunnelgatan upp mot Malmskillnadsgatan är betydligt brantare än den eventuella flyktvägen via Luntmakaregatan söderut. Så om brantheten av Luntmakaregatan omöjliggör en flykt åt det hållet så har du väl avskrivit flykten uppför trapporna?

                      Det är en retorisk fråga.

                      Jag misstänker nämligen att du liksom TP har en linjal när du mäter upp och utvärderar det som talar för en gärningsman och sedan stoppar undan den och tar fram en helt annan linjal när du skall värdera det som talar emot samma gärningsman.

                      (Du är inte ensam, vissa yrkesmän kan till och med få en guldspade om hen är helt oseriös, har det visat sig.)

                      Rätta mig om jag har fel!

            2. Adam har egentligen redan gett ett bra svar. Men jag skall ge en sammanfattning: Vittnesmålen från brottsplatsen.

              1. JB

                Det förklarar inte på minsta sätt PU:s (TP:s) ”SE kan inte rundas”. Ingenting.

                Så frågorna kvarstår:

                – Vad är det för ”starka skäl”?
                – Vad har du för trovärdiga och faktabaserade belägg för det?

                1. Ett centralt vittne såg gärningsmannen stå utanför Dekorima samtidigt som Stig var kvar inne i Skandiahuset. Gärningsmannen var enligt samstämmiga uppgifter 35-40 år. Lisbet och Mårten pekade i 30 år ut en man med helt annat signalement än Stig som ensam gärningsman

                  Finns inget känt fall i världshistorien där en förövare av ett politiskt attentat återvänt till brottsplatsen efter några minuter för att spela vittne. I de fall förövaren varit kvar när polisen kom till platsen har hen överlämnat sig till polisen

                  1. Jonas J

                    1) Finns inget trovärdigt stöd för någon Dekorimaman (PU ”SE kan inte rundas”, Cecilia A och Inge M (1 mars): GM kom ifatt Palme)
                    2) Finns inget trovärdigt stöd för att SE återvände till brottsplatsen. Däremot till Skandia.

                    1. Inge M är tydlig med att han såg gärningsmannen utanför Dekorima flera minuter i förväg. Flera av vittnena uppfattade paret Palme och gärningsmannen som ett sällskap på tre personer som sneddade från trottoarkanten söder om annonspelaren in mot Dekorimas avfasning. Inget vittne har, såvitt jag vet, uppgett att gärningsmannen kom gående ensam norrifrån och kom ifatt makarna Palme i höjd med Dekorima

                    2. Mikael A / Jonas J m.fl.:

                      Er der ikke et par praktiske ting, der taler imod, at en GM har ventet ved Dekorimahjørnet?

                      1) Man kan ikke umiddelbart se folk, der kommer gående på Sveavägens fortov nord fra. Man må hele tiden stikke hovedet rundt om hjørnet for at observere.

                      2) Dekorimahjørnet er meget oplyst – som en scene. Mildest talt ikke ideelt, hvis man er GM in spe

                      Foto af Dekorimahjørnet fra natten (tror jeg): https://gunnarwall.files.wordpress.com/2011/09/dekorima.jpg?w=640

                    3. Han behöver inte rundas. Inte minst tack vare alla duktiga skribenters inlägg här på Gunnars blogg, som metodiskt avfyrat förödande bredsidor i den teorin. Den har nu så många hål att den liksom Estonia har sjunkit. Den är nog av många numera snarare ansedd som en ”konspirationsteori” liksom teorin om Christer P som Olof Palmes baneman.

                    4. Mikael A
                      Fast i första förhöret står det att mördaren ”kommer upp bredvid paret Palme bakifrån”. Strax efter kommer skotten. Ska man tolka detta förhör bokstavligt så
                      1)kommer mördaren upp bakifrån mot Palme.
                      2) går upp bredvid Palme och
                      3) strax efter skjuts Palme.
                      Så då måste SE hunnit med ytterligare en manöver alltså efter att gått ut från Skandia, inte enbart följt efter. Han har gått bredvid Palme. Vad hände där i så fall?
                      http://www.itdemokrati.nu/page36z.html

                    5. Gruto skriver ”Er der ikke et par praktiske ting, der taler imod, at en GM har ventet ved Dekorimahjørnet?”

                      Vi måste hålla oss till kända fakta och inte till hur vi tycker att gärningsmannen borde ha agerat för att inte exponera sig i onödan. Fakta är att mordet begicks på den väl upplysta platsen framför Dekorimas skyltfönster inför ett stort antal vittnen och att ett vittne såg gärningsmannen uppehålla sig där flera minuter i förväg. Dock var det inget vittne som såg gärningsmannens ansikte tydligt och han stod inte så nära intill avfasningen att han inte hade överblick över trottoaren norrut.

                    6. Det där med att mördaren skulle ha stått dold bakom avfasningen är en föreställning som faktiskt spökade tidigt i utredningen, men den har inte något stöd i fakta. Så här skriver jag i Mörkläggning, sid 933:

                      Såväl Holmér som åklagarna har gjort anspråk på att beskriva mordet på ett sätt som i stort sett är förenligt med Lisbet Palmes uppgifter. Det är ett vägval de har gjort. Som vi förstått har det inte mycket att göra med respekt för Lisbet, men desto mer att göra med att de andra centrala vittnenas iakttagelser framstått som direkt olämpliga att utreda objektivt.

                      Sedan detta vägval gjorts har Holmér och åklagarna tvingats konstruera ett mordscenario utan särskilt mycket hjälp från de personer som gjort iakttagelser på platsen. En av de mest intressanta detaljerna är att de – helt utan stöd från vittnen – placerar gärningsmannen bakom avfasningen. Tanken är att han stått gömd där och väntat på sitt offer.

                      Förklaringen till att Palmeutredarna fastnat för denna tanke är inte svår att finna. Lisbet påstår nämligen att hon inte ser gärningsmannen innan det smäller. Och inte heller har hon märkt att Olof reagerar över att en person befinner sig alldeles inpå dem.

                      Alltså måste mördaren ha stått dold fram till det ögonblick då han glider upp bakom makarna Palme och skjuter.

                      Vi vet redan att tillgängliga vittnen påstått något helt annat. Dessutom skulle det inte ha varit särskilt klokt av den väntande attentatsmannen att gömma sig. Stod han skymd bakom hörnet skulle inte heller han själv se något. Han skulle inte veta exakt när makarna Palme närmade sig och han skulle inte heller se om andra personer kom samma väg. Försökte han lösa problemet genom att kika om knuten skulle han riskera att varna Palme.

                      Han skulle också dra till sig vittnens uppmärksamhet mycket mer än vad han gjorde när han – som Inge M beskrivit saken – stod och väntade helt synligt på trottoaren.

          2. Adam:

            Självklart ska man syna makten. Det jag vänder mig mot är att när det i det närmaste okritiskt lyfts fram (och ja, jag menar med detta inlägg/postningar på huvudsidan och inte kommentarer som följer därav) alternativa idéer som är helt tagna ur luften, eller i bästa fall med ett ben i en historisk omvärldsanalys inne på stadsbiblioteket snarare än nere på Sveavägen.

            Förvisso kan bevisbördan och förväntningarna sägas väga tyngre hos offentliga personer än kreti och pleti, men jämför själv argumenten som KP för fram med argumenten för att det överhuvudtaget pågått en kuppförsvarsövning i innerstan med självaste statsministern som objekt eller att Lars J blivit rundat på ca två meter utan att själv ha märkt det vid Luntmakargatan. Pinsamt.

            1. Utan att i sak gå in på Andreas C:s kritik av olika debattinlägg på bloggen vill jag ändå kommentera just användandet av begreppet ”konspirationsteori” som jag generellt tycker används lite väl slappt.
              I det allmänna medvetandet innebär det att man förfäktar teorier som vid en översyn ter sig fullständigt orimliga i en rent saklig mening.
              Men det blandas också ihop med konspiration i bemärkelse ”sammansvärjning” vid ett brott – som exempelvis Palmemordet.
              Då det gäller Engström är ju uppslaget fullständigt orimligt, och således en konspirationsteori i bemärkelsen ”foliehattsteori”. Det kan helt enkelt inte vara han.
              I den andra betydelsen är en konspiration – i bemärkelsen att flera aktörer samverkat vid brottet – mer rimlig att tänka sig än den ensamme gärningsmannen Engström, men utan att förkasta möjligheten att någon annan ensamagerande gärningsman utfört dådet.
              Det finns många tecken som tyder på en konspiration i samband med Palmemordet, inte minst för att det finns starka skäl att anta att Palme varit övervakad (Säpos PM) och att det finns vittnesuppgifter på att det förekommit WT trafik nära mordplatsen timmarna och minuterna innan mordet.

              Kritiken av teorin att någon osedd rundat LJ vid Luntmakargatan är närbesläktad med kritiken av en serie händelser som lanserats för att binda Engström till brottet.
              I TP:s fall är dessa närmast stapelvaror, och efter att KP sållat bort mycket av det mest häpnadsväckande hugskotten blev det inte mycket kvar av den teorin heller.
              Promenaden från Grand är bara ett i raden av exempel.

              När det gäller Estonia kan man ju tänka sig att gränsen för konspirationsteori också går någonstans, men knappast vid att det forslats hemlig militär utrustning på fartyget. Det är belagt.
              Ett annat exempel är ju haveriutredningen som visat sig bygga på helt felaktiga premisser.
              Där står inte att läsa om något stort hål i skrovet trots att det nu är belagt att det finns.
              Hur det uppstått är en helt annan fråga, men om vi i det fallet nöjd oss med myndigheternas förklaring till själva sjunkförloppet hade vi varit missledda.
              Det är alltså ofta på sin plats att ifrågasätta myndigheternas slutsatser.
              Det gäller både Estonia katastrofen och Palmemordet, vilket även Andreas C ändå verkar tycka.

              1. Vi borde inte blanda in Estonia i Palmemordet En person som har fel rörande Estonia kan ha rätt rörande Palmemordet, och vice versa. Sedan just ”konspirationsteori” så kan begreppet inte användas i nedsättande syfte. Antingen var det en konspiration (minst 2 inblandade) eller så var det en ensam gärningsman (galen eller ej). Varför ska då konspiration anses vara nedsättande? De som använder begreppen så tycker jag gör bort sig.

                In mina ögon förefaller konspiration mer sannolik än en ensam gärningsman.

                De som tar den sannolika konspirationen som utgångspunkt, hur skall de etikettera teorierna om ensam gärningsman? Syndabocksteorin?

                Ok, vi kan köra med det begreppsparet om TP-anhängarna önskar: Konspirationsteori versus syndabocksteori. Eller så håller vi tillbaka etiketterandet.

  9. Den officiella förklaringen ska alltså vara att bogvisiret lossnade men för den som gör egna dykningar så är det alldeles uppenbart att det är fler hål än i en schweizerost. Jag gissar att framtida historiker komma titta tillbaka på allt detta och skaka på huvudena åt alltihopa.

  10. Är gången alltid så att Riksåklagaren inte själv skriver under sina beslut? Där är ju inte ens underskrifter av de andra. Vem läser mailen/breven?

      1. Mailen hamnar hos en registrator o inte direkt till berörda personer liksom när man skriver till Justitieministern o Statsministern. (Heter man Emma o är 8 år får man svar av statsministern o hamnar i media.) Så jag undrar om Riksåklagaren läser viktiga mail/brev. Läste hon ens själv begäran om överprövning? Om hon nu var sekreterare i Granskningskommissionen så borde väl saken intressera henne?

  11. När det gäller Estonia: det är som Gunnar och flera säger här – Estonia transporterade/smugglade militär utrustning ifrån Estland (och med största sannolikhet ifrån Sovjet/Warzawapakten då) till Sverige. Det är ett fakta som är belagt. Senast skedde det 2 veckor innan olycksnatten; och nu är det vittnen som sett någon sådan transport/bilar köra ombord på Estonia på olycksnatten också. Detta skulle mycket väl kunna beläggas, alternativt dementeras, om man gick ner och gjorde ‘seriösa’ (av ”staten” sanktionerade) dykningar. Men så är inte, och har hittills inte varit fallet. Man belade Estonia med statusen ”Gravfrid”, och ville t.o.m. täcka över skeppet med betong (varför det?). Estland och Finland var officiellt med på detta. Nu har emellertid esterna ändrat sig – bl.a. som en konsekvens av de nya filmningar som har gjorts på skrovet och visats upp offentligt och påvisat ett hål i skrovet som tidigare sades inte finnas – och det är då också i enlighet med det som bl.a. Mona Sahlin fastslog i en interpellationsdebatt i riksdagen (där ledamöter från bl.a. MP och M ifrågasatte handläggandet ifrån regeringens sida) att den dag som någon part ändrade sig så skulle detta vara godkänt att ta upp saken till diskussion igen.

    Men, återigen, sätter sig svenska myndigheter på tvären, och referera bl.a. till ”Gravfriden” (något som anhöriga-föreningar på båda sidan av Östersjön för länge sedan sagt sig vara villiga att ha överseende med). Nu har Mikael Damberg öppnat dörren lite på glänt, men frågan är hur mycket det blir av det hela till slut. Det sägs att det kommer att ta månader bara att få fram ett beslut om en ny eventuell undersökning. Sedan så tar det väl i så fall en lång tid att eventuellt organisera/administrera en sådan också, OM den skulle sanktioneras. Och frågan är sedan hur den undersökningen (med dykning, etc.) skulle komma att se ut: skulle den vara hårt reglerad av militär, etc. eller skulle den ges ‘fria tyglar’. Om inte det förra så i vart fall absolut inte det senare. Det skvallrar de – tidigare – undersökningar/dykningar – som gjorts på skeppet (i direkt anslutning till förlisningen) väldigt väl om.

    Det har lagts ner så mycket energi på att förhindra att numera ingen vid sina sinnes fulla bruk inte kan tro att det finns något ”mystiskt/hemligt” som skulle kunna upptäckas om en helt förutsättningslös undersökning (med ”fria” dykningar) gjordes. Och, med fria dykningar menas då inte något slags anarkistisk piratverksamhet. Snarare något slags kombinerad organisation/administration mellan Sverige och Estland:

    För närvarande står hoppet om en sådan utveckling och en framtida rigorös undersökning (inklusive noggranna dykningar – teknologin har kommit så mycket längre sedan 1990-talet!) till Estland, som nu gör sin röst hörd enligt den överenskommelse som Mona Sahlin sagt att man slöt länderna emellan en gång i tiden. Fast även här i Sverige så hörs åter seriösa krav på seriös undersökning. Bland annat ifrån de två riksdagsledamöter (ifrån MP och M) som ifrågasatte Mona Sahlin (och den socialdemokratiska hållningen), samt bl.a. även Lars Borgnäs och Inga-Britt Ahlenius, vilka knappast lär behöva någon närmre presentation här.

    Så, återstår att se om Mikael Damberg och regeringen nu vågar till slut då? Eller ska ‘vi’ (‘allmänheten’) åter berövas ett tillfälle att man gör ”rätt” ifrån myndigheter/-nas sida, därför att man ifrån deras håll anser att de eventuella hemligheter som finns inblandade skulle kosta ”Sverige” för mycket i ”anseende”?

    Den som lever får se. Men att det smugglades militär teknologi ”ifrån öst till väst” på Estonia är belagt. Det är ingen ”konspirationsteori”.

  12. Det var 850 människor som följde med Estonia ned i djupet. Den värsta tragedi någonsin i Sverige i förlorade liv mätt. Tusentals familjetragedier. Vi kan beklaga när olyckor/bomb-/terrordåd som kräver hundratals liv sker på andra håll i världen. Men om det händer hos oss själva då? ”Sverige ljuger inte”, säger Stefan Löfvén med patos i röst och blick. Men så visa det då. Låt det inte bli reducerat till en ”konspirationsteori”.

    https://www.svd.se/sverige-maste-soka-sanningen-om-estonia

    1. Det här blir nog min sista ”Estonia-post”. Det är en illustration för att visa på att en s.k. ”konspiration” nödvändigtvis inte är något ‘svårt’ att genomföra i verkligheten, bara premisserna och den ‘rätta motivationen’ finns där. Lämnar det här som ytterligare ett exempel på det. Om det här kunde hända när ett fartyg med 852 människor sjönk till botten i Östersjön 1994, varför skulle inte samma ‘mekanismer’ att ‘mörklägga’ ha kunnat spela roll när det gällde mordet på en svensk statsminister 1986? (Hoppas härmed också att det blir en ny utredning av Estonia, likväl som att man även kan hitta en ny ingång till MOP som kan visa sig ‘öppna upp fallet’ lika effektivt som den senaste dokumentären om Estonia gjorde).

      https://alternamedia.se/produkt/ms-estonia-svenska-statens-haveri/

  13. ONÖDIG FÖRMINSKNING

    Sven Anérs betydelse för att Palmegruppen efter 34 år lyckades komma fram till att ”SE inte kan rundas” kan inte överskattas. Utan Svens insats är det inte troligt att Palmemordet hade haft en lösning idag som ingen hittills har trovärdigt kunnat förklara bort baserat de fakta som finns. Exempelvis MOP-experten Lars Borgnäs bästa förklaringsförsök utifrån brottsplatsfakta är att både den oskyldige SE och gärningsmannen sprang ikapp i gränden………

    I ett brev, daterat 18 december 1989, till Rikspolischefen, Riksåklagaren och Palmegruppen uppmanade Sven dem att förhöra SE. Sven Anér hade insett det, som brevmottagarna först kom att förstå trettio år senare (tack vare TP), att han inte kunde förklara bort SE som Olof Palmes baneman.
    Med brev till SE den 12 respektive 19 december 1989 blev Anér den ENDE som har pressat Skandiamannen på hans skuld.

    I releaseeventet för ”Mörkläggning…” blev Sven Anérs SE-grävande förminskat när han och SE kom på tal, exempelvis genom att bortse från att SE är den som är utpekad av PU och ”Anér hade så många olika GM”.

    Irriterande var också att de MOP-kunniga programledarna inte heller reagerade.

    Förminskningen var onödig då Gunnar själv har bidragit med så mycket till MOP som t.ex. då ”Mörkläggning”. Thomas Petterssons hyllning nedan till Gunnar kan ingen ifrågasätta.

    ”Gunnar Wall har tillfört mycket av kunskap, kritiskt tänkande och debatt om Palmemordet genom åren. Flera av hans böcker tillhör de standardverk om Palmemordet man måste läsa för att kunna greppa spelplanen – och som man gärna återvänder till. Vi är många som är tacksamma för att Gunnar Wall funnits där som någon att fråga, bolla en tanke med eller bara stämma av ett infall när det behövts.”

    Källa: ”cover-up: palmemordet” av Sven Anér 1999

    1. Mikael A

      Intressant att du lyfter fram just Sven Aner som en person av betydelse för att klara upp mordet.

      Samme Sven Aner som under en period anklagade Stig för att vara tänkbar gärningsman har också lanserat teorin om att Lisbet bytte kappa på vägen till Sabbatsberg för att dölja att hon egentligen aldrig blev beskjuten och i själva verket var inblandad i mordet på sin egen make.

      Anser du mot den bakgrunden verkligen att Sven Aner är en trovärdig och tillförlitlig privatspanare vars utsagor man bör fästa stor vikt vid??

  14. Jonas J / Gunnar:

    Konflikter IM’s observation af ventende mand ikke med, at Nicola F og Anders B med selskab ikke har observeret en tilsvarende mand, da de passerede Dekorimahjørnet lige forud for mordet?

    Om GM ikke gemte sig ved vinduet af Dekorimahjørnet, men stod ude på midten af fortovet, så han kunne se op ad Sveavägen, ville han jo være temmelig vanskelig at overse for forbipasserende.

    Om man derudover kan fatte lid til forhør med våbensamlerens ene datter fra 2018, bliver der vel sat endnu et spørgsmål ved IM’s observation af ventende man. Hun passerede forbi Dekorimahjørnet lige før mord og så heller ikke nogen ventende mand?

    1. Men frågan är: om du passerar ett gathörn under en kvällspromenad i en stor stad med rätt mycket folk ute, tänker du på om det står någon och väntar där? Folk står och väntar i gathörn för att gå över gatan, för att träffa en bekant eller för att kliva in i en beställd taxi till exempel. Du kan ha sett personen, men minns du det efteråt?

      Trottoaren vid det som kom att bli mordplatsen är bred, den som passerar behöver inte trängas med den som väntar.

      Om vi tror att Inge M:s berättelse är någorlunda riktig så är kärnan i den att han hann se den väntande mannen i flera omgångar under några minuter och att hans samlade iakttagelser fick honom att känna på sig att mannen planerade något kriminellt.

    2. Inge M såg honom framför Dekorima, inte bakom avfasningen, nej, men kanske mycket nära skyltfönstret. Om han förblivit där hade kanske många förbipasserande kunnat missa honom. Men låt oss enas att paret Palme som sneddade in mot avfasningen knappast kunnat göra det. Dekorimas skyltfönster var till skillnad från Saris upplyst, eller hur?

  15. Spekulation.

    Både Hans Holmer och Olof Palme var ju hotade av Walter K.
    Kan man tänka sig att man för säkerhets skull gjorde en mindre övervakning på OP som misslyckades i och med att en annan gm tog sig igenom.

    Vad gör man då?

    Kan och vill man berätta att man hade övervakning på OP men att någon kunde ändå skjuta OP.
    Om Hans Holmer var hotad, borde han väl också haft personskydd

    1. Det ska kanske för tydlighetens skull påpekas att med Walter K avses den person som ibland kallas ”den galne österrikaren”. Han hade kort tid före mordet uttalat hot mot såväl Palme som Hans Holmér. Börje Wingren – senare känd för att ha skrivit en bok där han pekar ut ”33-åringen” var en av de poliser som under mordnatten intresserade sig för Walter K och dennes möjliga inblandning i mordet. Men det visade sig att Walter K fastnat i en poliskontroll vid Slussen ganska precis vid tiden för skotten på Sveavägen. Han hade alltså bästa tänkbara alibi.

  16. Alibin kan ofta vara svaga och tveksamma om de inte styrks av annan. Undrar om utredningen hittade tveksamma alibin bland poliser och Säpo personal och även bland andra som kunde ha varit tänkbara gärningsmän under mordnatten. Walter K. hade som Gunnar här skriver, solklart alibi. Christer Petterssons alibi var ju lite si och så, han kunde ha varit där? LP:e såg honom, kanske? Det är ju heller inte så svårt att snabbt utföra mord ( Palmemordet) och omedelbart skaffa sig alibi. Finns många ex, på tveksamma alibin: Två goda vänner kan ju till och med ge varann falska alibin. När det är frågan om SE. så är det nog närmast utstämplingstiden, som ger honom alibi, enl. min mening.

  17. Läser protokollen från ledningsgruppen (Holmérs ledningsgrupp) från mars månad 1986 och kan konstatera att ”kurd-spåret” nämns redan den 4 mars (och följs upp vid flertalet tillfällen därefter), detta utan att andra organisationer eller liknande nämns.

    Givet vad vi vet idag är det svårt att få en annan uppfattning än att det spåret planterades medvetet i detta tidiga skede av utredningen.

  18. Jag tycker det verkar som att kurd-spåret planterades redan innan Rapports nyhetssändning klockan 04:00 den 1 mars 1986.
    Se klippet 4:53-5:05.

    SVT borde klargöra exakt vilka som spridit ”vittnesmål” om ”två gärningsmän klädda i långa mörka långa rockar” och av ”utländsk härkomst”. Det stämmer ju inte ett smack med kända vittnesmål.

    (Den ende kända som talat om två gärningsmän är LP men den ene hade mörkblå täckjacka enligt henne.)

    Men ingen försöker få SVT att bekänna färg.

    1. Det är nog inte helt lätt att få någon klargörande kommentar om den saken från ansvariga på SVT mer än 34 år även händelsen. De som är ansvariga nu var inte ansvariga då, de som var ansvariga då, i den mån de lever, hade kanske inte full koll på var den information som de förmedlade kom ifrån. Nyhetsjournalistik går ibland väldigt fort. Och här handlade det om att rapportera så fort som möjligt. Det finns också en reservation om sanningshalten i dessa uppgifter i själva nyhetsinslaget.

      Men går det att få fram var de här uppgifterna kommer från så är det förvisso intressant.

      1. Ja, det har gått 34 och ett halvt år nu. Men frågan var rätt så relevant redan vid CP-rättegångarna, eller? SVT-uppgifterna indikerade ett (riktigt eller påhittat) PKK-spår, så nog borde någon kunnat ställa lite uppföljande frågor.

        Reservationen finns där men saknar i sammanhanget värde. Det är intressanta är ju att minst två vittnen rapporterar om två gärningsmän av utländsk härkomst. Reservationen verkar ju mest vara av typen att vi vill inte utesluta möjligheten att kunna peka ut en ensam gärningsman, vilket faktiskt råkade vara exakt det budskap Hans Holmér kom med på sin första presskonferens (det kan ha varit en, det kan ha varit flera).

        Även om nyhetsrapportering går fort så var det väl inte rent hitte-på från SVT? Eller menar du GW att det kan ha varit så?

        Jag vill helst inte tro det. Någon lämnade uppgiften om två eller flera vittnen (det låter ju som en poliskälla som har sådana sammanställningar) eller så fick SVT två eller flera oberoende uppgifter om två gärningsmän och lade ihop det själva till pluralformen ”andra vittnen”.

        Jag önskar veta identiteten på källan (eller källorna). I avsaknad på klargöranden måste jag tyvärr tolka detta som sannolikt ett avsiktligt utlagt villospår a la PKK. Ett väloljat maskineri. Det gick i så fall snabbt. Till och med alltför snabbt.

        1. Det mest sannolika är väl att uppgifterna kommer från poliskällor. Om dessa inte vill bli identiferade så har de grundlagsskydd för sin anonymitet.

          1. Poliskällor. Jo, det ligger nära till hands att tro det. Och då blir ju det hela just så intressant som jag vill göra gällande.

            Man kan kanske göra en jämförelse med behandlingen av SE. Eftersom han kommit med uppgifter som delvis inte verkar stämma misstänks han för vara gärningsman. Skall vi kanske då värdera (polis?)-tipset om ”två gärningsmän klädda i långa mörka långa rockar” och av ”utländsk härkomst” med samma utvärderingsmall? Jag kan då banne mig inte ”runda” det här …

            1. Jag håller helt med dig om att uppgifter som sipprat ut inifrån polisen generellt är värda att studera med stort intresse – och ofta inte för att sakinnehållet i uppgifterna behöver vara värdefullt utan för att det kan ha funnits en dold avsikt med att sprida uppgifterna.

              Men ibland rör det sig helt enkelt om enskilda poliser som mer eller mindre korrekt snappat upp något och som ser en chans att tjäna tipspengar. Det här är en högst påtaglig del av nyhetsförmedlingen om polisens arbete. Låt mig citera en debattartikel från Dagens Nyheter från den 11 december 2011 av Claes Sandgren, professor i civilrätt och ordförande för Institutet mot mutor, IMM:

              En affärsmetod som massmedier tycks tillgripa allt mer i takt med att massmediekonkurrensen hårdnar är att betala för att poliser ska lämna ut hemliga uppgifter ur förundersökningar eller om planerade ingripanden. Läckor av detta slag står i strid med mutbrottsbestämmelserna i brottsbalken. Dessa straffbelägger nämligen att en tjänsteman – statlig eller kommunal – tar emot en betalning som kan påverka dennes tjänsteutövning, till exempel en polis som sviker sin tystnadsplikt. Och den som betalat för tipset, till exempel en journalist, bryter också mot bestämmelserna liksom den chefredaktör som beslutat om ”tipspengarna”.

              Det ska förtydligas att uppfattningen att detta utbetalande av tipspengar skulle vara olagligt är Sandgrens och inte någon rådande uppfattning. Men hans faktiska beskrivning av en etablerad verksamhet kan knappast ifrågasättas.

              Och det kan tilläggas att detta bara är en aspekt av det faktumet att nyhetsmedia som ska skriva om brott är väldigt beroende av välvilja från både polisen som organisation och från enskilda poliser. Min uppfattning är att nyhetsjournalister sällan vet när de sprider felaktiga uppgifter. Men de arbetar ofta med rutinen att om det kommer från polisen så är det värt att rapportera mer eller mindre kritiklöst. I det fall vi diskuterar markerade ändå Sveriges Television att uppgifterna var osäkra.

  19. Så här tänkte PU om gm 4 mars -86 kl 0930. (sidan 7)
    Vad tycker ni om PU:s slutsatser?
    Man tar upp kurderna som misstänkt organisation på momangen.

    ”Bedömning av gm 1. Yrkesmördare
    2.Det finns ett dussintal organisationer som är intressanta, särskilt kurderna.
    Skälen till bedömningen yrkesmördare
    Skjuten bakifrån, gm har ej kontakt med offret.
    Grovt vapen”

    https://drive.google.com/file/d/1V7XUYQc_yQbRh4KKCzmpf5N58jYq-Zzo/view
    Ledningsgruppens mötesprotokoll Mars -86

    1. Det där är mycket intressant, inte minst eftersom Holmér officiella version som han senare kom att framföra i olika sammanhang var att han inte alls varit intresserad av PKK i början.

      I själva verket handlade det om att han i flera månader avvaktade med att lansera det PKK-spår som han haft för ögonen direkt efter mordet. Varför han gorde det diskuterar jag utförligt i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet som nu kommit ut i ny utgåva.

    2. Ja dessa mötesprotokoll från ledningsgruppen är synnerligen spännande läsning. Har precis läst igenom alltihopa och det kommer ta ett tag att analysera informationen. Klart är i alla fall att det finns mängder med spännande uppslag här. Telefonskåp som har haft inbrott, iakttagelser av WT-män och även Holmer själv tycks tidigt på det klara med att det handlar om en mindre grupp som planerat mordet. Noterar också att det sk polisspåret tycks vara hett redan från början men handlar i skymundan pga PKK-spåret.

      Ang tomhylsorna som skickats till K-O Feldt tycks den ena vara förstörd i nedre delen men den andra tomhylsan hittar jag ingen information om. Tänk om det rör sig om de riktiga tomhylsorna och inte är ett villospår. Vad betyder det i så fall.

  20. Jag förstår att åklagarväsendet inte har tid och resurser att försöka fånga Olof Palmes mördare.

    Men det har tid och resurser (med kammaråklagare Daniel Ludvigsson i spetsen) att i strid med gällande EU-lagstiftning söka bestraffa kritiker av Sveriges undfallande politik mot Nazityskland.

    https://www.expressen.se/nyheter/aron-flam-friades-domen-overklagas/

    En prioriteringsfråga som så mycket annat. Man tar det man tycker viktigt först när man måste välja. ”Snus är snus och strunt är strunt om än i polisiära promemorior” som Palme själv uttryckte det innan hans död hamnade i polisiära promemorior.

  21. Vad finns kvar att utreda? SE kan inte rundas. PU har inte lyckats och jag har inte sett någon annan lyckas heller.

    1. Finns mycket kvar att utreda. Mördaren eller mördarna är efter snart 35 år fortfarande inte identifierade. Fakta talar starkt för att varken Stig E eller Christer Pettersson var inblandade i mordet. Stig E och CP är bara syndabockar för att utredarna ska slippa rota i politiskt känsliga förhållanden som existensen av Stay Behind som fick verka i Sverige med den socialdemokratiska regeringens goda minne utan den folkvalda riksdagens vetskap
      Vill du Mattias inte att mordet klaras upp och att de skyldiga ställs till svars??

    2. KP sa ju själv på presskonferensen att han inte visste om flera personer var inblandade i mordet.

      De som liksom han hävdar att SE var mannen med revolvern borde väl i alla fall vara lite intresserade att fånga in eller åtminstone kartlägga eventuella medhjälpare?

      (Det här är väl den allra märkligaste punkten på den mycket märkliga presskonferensen …)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.