Här är Palmemordsarkivet – demokrati och insyn i praktiken

Så här ser startsidan för Palmemordsarkivet ut – eller i alla fall dess översta del. Dokument som är markerade med grönt är tillgängliga, de som är markerade med vitt har begärts ut från utredningen men inte kommit ännu och de som är markerade med rött finns inte enligt polisen – eller så omfattas de helt av sekretess. Den blå texten till höger länkar direkt till dokumenten som kan läsas på skärmen eller laddas ner.

SEDAN DEN 10 JUNI I ÅR är Palmeutredningen officiellt proklamerat död. Det var då den lades ner av åklagaren Krister Petersson.

Samtidigt lever den i dag på ett sätt som kanske inte varit fallet på många år.

Och det beror väldigt mycket på en enda omständighet. Existensen av det digitala Palmemordsarkivet – åtkomligt utan avgift för var och en som är intresserad.

Här finns en snabbt växande del av utredningen. Inte som sammanfattningar skrivna av journalister utan som dokument i original, om än delvis maskade av polisen.

För den som följt den här bloggen är detta inte helt nytt, eftersom det förekommit en hel del hänvisningar och länkar till material som finns upplagt på arkivets server. Men inte någon riktig presentation av själva arkivet.

Och det är inte bara min blogg som brustit när det gällt att berätta. Denna snabbt växande samling av kunskap är helt enkelt en resurs som hittills inte heller på annat håll fått den uppmärksamhet som den är värd.

Lite längre ner i den här texten återkommer jag till detaljerna för alla er som undrar över hur man hittar arkivet och använder det.

Men låt oss först stanna upp vid frågan: varför är offentliggörandet av material från Palmeutredningen en så stor händelse?

Samlade damm

Fram till nedläggningsbeslutet i juni var dokumenten i mordutredningen bara tillgängliga för en ytterst liten krets. I princip handlade det om åklagaren Krister Petersson och de fyra utredarna i Palmegruppen.

Under årens lopp har det för all del varit möjligt för journalister och enskilda att begära ut handlingar från utredningen. Men utredarna har haft möjlighet att säga nej med hänvisning till förundersökningssekretessen och under den sista tiden, alltså då Krister Petersson var förundersökningsledare, var avslagen i princip standard på i stort sett vad som helst som någon begärde ut.

Det innebar i praktiken att väldigt stora delar av utredningsmaterialet bara låg och samlade damm i hyllorna, alternativt slumrade en digital sömn, utan att någon läste vad som stod där. I den mån inte utredarna intresserade sig för vad som stod i vissa dokument så blev de inte lästa.

Det som nu sker är att en växande del av detta material har blivit tillgängligt för allmänheten.

Och det finns verkligen ett stort intresse för vad som står i papperen. En månad efter nedläggningen av utredningen rapporterade nyhetsmedia att ett tjugotal polisanställda jobbade heltid med sekretessprövning av material om Palmemordet och att polisen räknade med att anställa en handfull jurister för att klara av trycket.

En miljon för hela utredningen

Handlingarna lämnas ut i form av pappersutskrifter och mot en avgift.

Den som vill ta del av hela utredningen får räkna med att betala omkring en miljon kronor. Förutom att det lär ta ett bra tag innan alla dokument är sekretessprövade är förstås den summan orealistisk för de allra flesta. Även att begära ut en avsevärt mindre del av utredningsmaterialet kan förstås svida i plånboken. Och det är inte heller lätt att veta vilka dokument som i så fall kan vara mest intressanta att begära ut.

Också i andra avseenden är upplägget lite otympligt. De handlingar som lämnas ut hamnar i brevlådan hemma hos var och en som begärt ut dem. Och det är fullt möjligt att tänka sig att flera tusen personer begär ut samma dokument – och att var och en betalar.

(Detta ska inte jämföras med att köpa en bok där det finns upphovsrätt och författaren förväntar sig inkomster. Dokumenten i Palmeutredningen är allmän egendom. De har inte producerats för att polisen ska tjäna pengar på dem. Kopieringsavgifterna är helt enkelt avsedda att kompensera för kostnaderna att göra och distribuera papperskopior, något som inte skulle behövas om handlingarna i stället lämnades ut digitalt.)

Jag har själv tidigare fått ut handlingar från Palmeutredningen i digital form via epost. Men när nu utredningen lagts ner har polisen valt att göra annorlunda, läs: krångligare. Och det ställer förstås till besvär för alla som vill att det ska kunna föras ett offentligt samtal om denna historiskt så betydelsefulla mordutredning.

Men den glada nyheten är att det finns ett litet antal hängivna personer som strävar efter att materialet ska vara tillgängligt på ett smidigt och rationellt sätt. De har alltså börjat bygga upp ett arkiv över handlingar på nätet och har redan kommit en bra bit.

Ideell insats

Adressen är: Palmemordsarkivet.se. De som jobbar med arkivet gör det helt på ideell basis och har inte några ekonomiska resurser för att marknadsföra det på ett sätt som skulle motsvara det stora faktiska intresse som av allt att döma finns. Men i den skara av människor som intresserar sig seriöst för utredningen av mordet på Sveriges statsminister har ryktet ändå börjat sprida sig.

Jonas Nyman och Mattias Kressmark är två av de administratörer som utför det dagliga arbetet med arkivet. De betonar att det bakom arkivet inte finns någon organisation, det har uppstått genom en rad spontana individuella initiativ från enskilda personer.

Jonas är 38 år, kemist och egenföretagare. Han läste kemiteknik i Borås, doktorerade i Southampton och var sedan forskare på ett läkemedelsbolag i USA innan han flyttade tillbaka till Sverige. Han bor nu i Karlskoga.

Mattias är 44 år. Han arbetar till vardags hos Microsoft med moderna möteslösningar och artificiell intelligens. Mattias bor granne med polishuset på Kungsholmen och har följt rapporteringen kring Palmemordet så länge han kan minnas. Mattias var, kan det tilläggas, den som skapade det exceldokument som är ingången till arkivet.

Innan vi fortsätter: låt mig tillägga på en gång att jag själv har anknytning till arkivet även om jag inte gjort så mycket praktiskt. Jag är nämligen en av flera personer som är listade som konsulter och som administratörerna kan vända sig till för att få lite feedback.

Att jag fått det förtroendet är jag glad över. Men därmed vill jag också säga att den här artikeln inte ska ses som någon opartisk eller kritisk granskning av arkivet från min sida. Tvärtom vill jag understryka att jag tycker att detta arkiv är en utmärkt och närmast nödvändig företeelse i den situation som vi nu trätt in i.

Det vill säga när den gigantiska mordutredningen är nedlagd och materialet till sist ska vara tillgängligt för allmänheten.

Jonas Nyman, en av administratörerna på Palmemordsarkivet, säger om situationen när så mycket handlingar blivit offentliga: ”Jag tror det är större chans att en lösning hittas nu än det någonsin har varit tidigare.” FOTO: privat.

Trots att arkivet startat i relativ tysthet är det en högst levande institution. Jonas säger: ”En vanlig vardagskväll är det oftast fler än 50 personer som är inne samtidigt och tittar på listan över handlingar.”

(Handlingarna kan antingen läsas direkt på arkivets sajt eller laddas ner för senare genomgång.)

Över 7 000 sidor tillgängliga

Någon statistik över det samlade antalet nerladdningar finns det inte. Däremot kan Jonas berätta att arkivet hittills publicerat över 7 000 sidor i pdf-format med material från utredningen.

Mattias säger: ”Enligt en uppskattning från polisen innehåller utredningen kanske 500 000 sidor totalt. Då har vi till dags dato i mitten av oktober 2020 beställt ut ca 1,5% av hela utredningen.”

Är det meningen att hela Palmeutredningen ska ligga uppe till sist?

Jag tror inte att vi någonsin kommer få ut alla handlingar”, säger Mattias och tillägger: ”Och det vore knappast önskvärt heller. Det finns otroligt många helt ointressanta dokument.”

För den som går in och tittar återkommande är det lätt att se om det har kommit in något nytt sedan ens senaste besök. Det finns nämligen en kolumn – kolumn D – som har rubriken ”Upplagt/Uppdaterat”. Den visar datum för när varje dokument lagts upp – eller i vissa fall uppdaterats, om det till exempel kommit in en bättre scannad version. (Det finns en liten pil i det översta fältet för kolumnen. Den kan användas för att sortera posterna så att den senast inlagda kommer högst upp.)

Jag ställer frågan till Jonas och Mattias vilka handlingar de tycker är de mest intressanta av de som hittills kommit ut.

Jonas: ”Det talar jag inte om.” (Jag får först det här svaret via mail och det ska nämnas att Jonas lagt till en smiley. Men jag förstår på honom vid ytterligare kontakt att det är lika sant för det.)

Mattias är lite mer medgörlig och säger: ”Det beror ju förstås på vilka egna intressen man har, men det finns några som jag personligen tycker tål att nämnas särskilt.”

Mattias lästips

De handlingar Mattias vill lyfta fram är:

• Liggaren (detta handlar om det som är, eller ska vara, den fullständiga förteckningen över handlingarna i Palmeutredningen. Kommer man in på startsidan hittar man den under en särskild flik som just heter ”Liggaren”);

• avsnittsindelningen av utredningen (se raderna 172 och 172.1 på arkivets startsida samt fliken PU Avsnitt som ligger bredvid fliken Liggaren);

Säpos övervaknings-PM (alltså Säpos utredning från april 1986 kring frågan om Palme varit utsatt för hemlig bevakning före mordet eller inte);

• Förhör kring Christer A (Han var en av de personer som blev aktuell i samband med polisens arbete med gärningsmannaprofilen. Christer A var mycket fientlig till Palme och är känd bland annat för att han sa till mordutredarna att han sålt sin Magnumrevolver till en okänd person – vilket gjorde att den inte kunde provskjutas). Material om honom finns på raderna 9, 9.1, 9.2, 9.3, 163, 163.1, 176, 255, 256, 257, 258, 261 – länkar finns längst till höger på respektive rad här som i andra fall);

• Vittnen som berättar om Lisbeth på mordplatsen (givetvis åtskilliga, det är bara att söka på namnen, sökningar görs på excelarket med ⌘-F om du har en Mac, Ctrl-F om du har en PC);

• Kegö/Barrlings PM (alltså materialet där de två säkerhetspoliser som samarbetade med Ebbe Carlsson presenterar sina teorier) se raderna 267, 267.1, 267.2, 267.3, 267.4 och 267.5).

Mattias Kressmark, administratör på Palmemordsarkivet: ”Jag tror mycket väl att lösningen kan finnas i utredningen.” FOTO: privat.

Det är lätt att bli överväldigad av den stora mängden information som plötsligt är tillgänglig, särskilt för den som inte tidigare ägnat tid å att försöka tränga in i mordgåtan. Så en fråga som kan vara intressant för nybörjaren är: var ska man börja?

”Här hittar man till exempel samtliga förhör med några vittnen som gjort viktiga observationer vid mordplatsen eller dess nära omgivningar: Anna Hage, Anders B, Lars J och Yvonne N. Och då ingår förhör med alla dessa fyra som hållits i närtid, förhör som inte varit publicerade tidigare”, säger Jonas.

(Förhören med Anna Hage finns på raderna 342 och 343, de med Anders B finns på raderna 71 samt 71.1-71.7, de med Lars J finns på raderna 30 samt 30.1-30.7 och de med Yvonne N finns på raderna 3, 151 samt 152.)

Finns lösningen i handlingarna?

En fråga som många förstås ställer sig och som framstår som den kanske viktigaste är: finns lösningen på mordet i handlingarna?

Jonas: ”Det vet jag inte, men jag kan säga att mina egna efterforskningar går snabbt framåt tack vare tillgången på dokumenten. Jag tror det är större chans att en lösning hittas nu än det någonsin har varit tidigare.”

Mattias: ”Jag tror mycket väl att lösningen kan finnas i utredningen. Jag ser mycket positivt på att informationen sprids till fler och fler personer som kan vrida och vända och fundera på skeenden och förhållanden. Oavsett om lösningen någonsin går att fastslå så måste det vara ett självklart mål för detta arbete (och för Sverige som nation) att det som finns i denna utredning blir publikt tillgängligt för kommande generationer.”

Har Jonas och Mattias rätt i att detta material kan bidra till att lösa mordgåtan? Jag tror de kan ha det. I så fall är arbetet med Palmemordsarkivet något som är av stor vikt för vad som till sist kommer att ske kring ett av de viktigaste rättsfall som någonsin funnits i Sverige.

Men inte bara det. Detta arbete kan också ha mycket att bidra med när det gäller vår förståelse av vår samtidshistoria och det samhälle vi lever i.

Offentlighetsprincipen och verkligheten

Att arkivet har kommit till är en direkt följd av den svenska offentlighetslagstiftningen. Mycket hårt sammanfattat innebär den att myndighetshandlingar ska vara offentligt tillgängliga utom när det finns särskild och tydlig lagstiftning som anger undantag från den regeln, det vill säga sekretess.

Det är vanligt att den svenska lagstiftningen på detta område nämns med stolthet. I ett avseende är det helt begripligt. Sverige har nämligen den äldsta offentlighetslagstiftningen i världen.

Den kom till 1766.

Redan från början var den nära knuten till tryckfrihetslagstiftningen. Det är egentligen inte så konstigt. Tryckfriheten handlar i stor utsträckning om rätten att rapportera om och diskutera vad som sker i samhället. Och därmed också om vad olika grenar av statsmakten gör.

För att denna tryckfrihet ska kunna fungera bra – och inte bara handla om spekulationer – krävs det förstås att allmänheten ska kunna ta del av fakta kring statliga beslut och åtgärder. Och i 1766 års tryckfrihetsförordning fanns principen om allmänna handlingars offentlighet.

Nu var det lite sisådär med dessa fri- och rättigheter redan från början om man ska vara ärlig. I 1766 års lag fanns det allvarliga inskränkningar i tryckfriheten – det var till exempel inte tillåtet att kritisera kungen eller kyrkan. Och Gustav III upphävde för övrigt det mesta av den relativa frihet som lagen medgav efter sin statskupp som kom bara några år efteråt. Då blev det i praktiken förenat med risk för dödsstraff för den som misshagade hans majestät på tryckfrihetens område.

Inte heller vad som skett senare kring de viktiga principer som lanserades 1766 kan beskrivas som någon solskenshistoria. Medborgarnas rätt till insyn i statens agerande och rätt att publicera sakuppgifter och åsikter har i praktiken ofta varit under attack. Till exempel hamnade tidiga socialdemokrater som August Palm och Hjalmar Branting i fängsligt förvar för vad som ansågs vara farlig opinionsbildning från deras sida.

Ture Nerman med sin antinazistiska tidning Trots Allt som drabbades av transportförbud och beslag under kriget. Ture Nerman själv fick sitta i fängelse i tre månader. FOTO: Public Domain

Långt senare, under andra världskriget, var det stora inskränkningar i yttrandefriheten och den allmänna insynen i svenska statens agerande. Och även ännu senare, under det fredliga 70-talet, dömdes Peter Bratt och Jan Guillou för sina avslöjanden om den svenska hemliga underrättelseorganisationen IB.

En spännande – och gratis – källa till kunskap om den svenska offentlighets- och tryckfrihetslagstiftningens vindlande vägar är en jubileumsbok som gavs ut av riksdagen i samband med att den gamla lagen från 1766 fyllde 250 år. Den heter helt enkelt Fritt ord 250 år och kan laddas ner som pdf här.

Hur bra är dagens Sverige på tryckfrihet och offentlighet då?

Ja, svaret är väl egentligen: det är sådant som hela tiden visar sig i praktiken. Och inte minst i det perspektivet är det spännande att se hur bra det går att nu i efterhand få insyn i Palmeutredningen.

Ett avsnitt ur den rapport om möjlig övervakning av Palme som en utredningsgrupp inom Säpo färdigställde i april 1986.

Den stora frågan är ju: kommer vi till sist att få verklig insyn i mordutredningen – eller kommer viktiga delar av den att vara fortsatt dolda?

Svaret hittills är lite motsägelsefullt. En del handlingar som lämnats ut har maskats i en omfattning som ser rätt bekymmersam ut. Det gäller till exempel ett antal dokument som berör det hemliga Stay Behindnätverket, rad 127.

Och ganska nyligen fick vi för övrigt veta att en viktig handling som kan ha innehållit uppgifter med stor relevans för mordutredningen helt enkelt försvunnit spårlöst från en annan myndighet – nämligen Säpos personakt på Palme.

Sådant borde förstås inte kunna ske. Men det gjorde det.

Det där sista ska inte just Palmeutredarna lastas för, det är uppenbart. Men det understryker likafullt att det alltid finns en risk för att nog så väsentliga uppgifter om statsministermordet och utredningen av det helt enkelt kan försvinna i dunklet.

Åter till Jonas och Mattias och den praktiska hanteringen av Palmemordsarkivet. En fråga är: publicerar arkivet allt som kommer in?

”Praktiskt taget allt”, säger Jonas. ”Men det finns undantag. Det kan vara material som skyddas av upphovsrätt, till exempel tidningsartiklar som funnits med i utredarnas handlingar. Men vi har också fått in ett dokument där en namngiven levande person pekas ut som Palmes mördare och där vi avstått från att lägga ut det. Vi bedömde att det med stor sannolikhet skulle utgöra förtal om vi gjorde det.”

Att få ut handlingar

Så några ord om hur det hela fungerar praktiskt. Idén bakom arkivet är helt enkelt att olika enskilda personer själva begär ut dokument från polisen, scannar dem och lämnar in dem så att de kan läggas upp på nätet.

Den som själv vill begära ut handlingar ur Palmeutredningen kan ta del av den här informationen från polisen om hur det går till.

Jonas tillägger: ”Det är viktigt att man specificerar så tydligt som möjligt vilka handlingar man vill ha, gärna med diarienummer om man har tillgång till det.”

Många frågar sig förstås: hur vet man vilka handlingar som finns att begära ut?

Jonas: ”Det är ju en mycket bra fråga! Det finns flera sätt. Man kan till exempel be om alla förhör med en viss person, eller alla dokument där personens namn finns med. Polisen har digitaliserat utredningen så de kan enkelt söka efter namn och ord. De har en skyldighet att söka efter dokument som matchar din specifikation, så du måste inte känna till diarienummer, det räcker att din beskrivning är tillräckligt entydig.”

”En annan bra metod är att titta i de dokument vi redan har. Ofta finns det antecknat i marginalen vilka andra diarienummer som har anknytning till det dokumentet.”

”En tredje metod är att leta upp ett visst diarienummer i liggaren, då ser man ofta att det finns fler dokument under samma uppslag.”

”Om man har mycket tid och tålamod kan man läsa liggaren och försöka klura ut vad olika uppslag handlar om. Det är bra hjärngympa, ungefär som sudoku och korsord. Jag har hittat många spännande saker på det viset.”

Det är förstås alltid en god idé, tillägger Jonas, att titta efter i arkivet så att inte de handlingar man är intresserad av redan har lämnats ut och lagts upp.

Vad kostar det då att begära ut handlingar? Så länge det inte är så många är det inte så farligt. Polisen tar bara ut avgift för papperskopior om det handlar om mer än nio sidor, innan dess är det gratis. Avgiften för tio sidor är 50 kronor, utöver det kostar kopiorna två kronor styck. Om det visar sig att någon begärt handlingar som kommer att kosta mycket är det troligt att polisen frågar innan de skickas. Men det går bra att skriva att man vill veta hur många sidor det handlar om innan man gör sin definitiva beställning av kopior.

Rent allmänt finns det dock sällan anledning att vara bekymrad även om man inte tycker sig ha råd att betala själv. Det finns insamlade medel hos Palmemordsarkivet som gör det möjligt för den som begärt ut handlingar att söka ersättning för sina kostnader.

Jonas: ”Vi kan inte garantera att alla får ersättning, men hittills har alla fått det som bett om det. Vi ersätter upp till 80 procent av kostnaden.”

Mattias: ”Vi redovisar också samtliga transaktioner (donationer och utbetalningar) i det publika excelbladet där vi länkar till de olika dokumenten.

Om du har fått handlingar är det en fördel om du kan scanna dem själv och sedan skicka dem till arkivet via mailadressen arkiv.mop@gmail.com

Och det är också till den adressen det går bra att skriva för den som skulle vilja ha ersättning eller har några praktiska frågor.

Att hjälpa till

Vad gör den som vill hjälpa till med arkivet? Ett lämpligt sätt att börja är att gå med i Facebookgruppen Palmemordet – FUP och övriga handlingar. Den är just till för alla som på olika sätt vill hjälpa till praktiskt med arbetet. Där förs alltså inte någon allmän diskussion om Palmeutredningen. Och det ska tilläggas att det inte heller krävs att man är med där för att ta del av handlingarna på arkivet.

Ett sätt att hjälpa till kan vara att jobba med att tolka oklarheter i materialet. Ett annat är att skicka in en slant för täckande av kostnader.

Just nu finns det inga akuta behov av pengar, enligt Jonas och Mattias. Men det kan förstås ändra sig. Uppgifter om hur det går att betala samt även redovisningen av donationerna och utbetalningarna finns här.

Jonas och Mattias kommer förhoppningsvis att svara här på bloggen om ni ställer frågor av rent allmänt intresse kring arkivet. Vill ni ställa frågor om vad just ni kan göra eller vad just ni behöver hjälp med är det bättre att ni skriver direkt till  arkiv.mop@gmail.com.

Och själva arkivet med handlingarna hittar ni alltså på adress: Palmemordsarkivet.se.

Nu kan ni inte skylla på att ni inte har något att läsa till helgen!

 

35 reaktioner på ”Här är Palmemordsarkivet – demokrati och insyn i praktiken

  1. Tack för den utförliga och utmärkta presentationen! Jag är aktiv i gruppen men det var en del nytt även för mig.

    1. Tack! Vi ska försöka löpa linan så länge det ger något för allmänheten, var gärna med själv. Det är nog bara tillsammans vi kan göra någon skillnad i detta ärende.

  2. Alla som är involverade i detta initiativ och alla som bidrar är hjältar i mina ögon!

  3. Fantastiskt bra initiativ!
    Stort tack för detta. Maskningarna är som sagt ett problem i vissa fall men man kanske också kan se det som att ju närmare man kommer ”des pudels kern” desto mer maskat blir det, vilket faktiskt då ändå blir värdefull information. Bara en tanke.

  4. Stor eloge till alla som är engagerade i detta initiativ, och framförallt Jonas och Mattias som tar täten!

  5. Stor applåd till alla inblandade i detta!

    Intressant också att se Thure N:s förhör för första gången: https://drive.google.com/file/d/13-RSgiD4nYtkQtpVi2CZ-lSr-EBXgiPg/view

    Men det är extremt kraftigt maskat. Till och med namn som Christer Pettersson och Sigge Cedergren är bortplockade, och någon anekdot om älgfiléer anses tydligen också för känslig för allmänhetens ögon.

    Det verkar av sammanhanget att döma som om Hinsehäxan kommit med någon form av otäcka anklagelser mot honom, vilka han bestämt och upprört förnekar. Förhörsledarna verkar inte tro på anklagelserna heller, och hennes trovärdighet är ju ärligt talat inte mycket att hänga i julgranen. Sådant kanske man kan förstå att de maskar, för att han inte ska smutskastas efter sin död.

    De är dock även i övrigt väldigt undfallande och ursäktande mot TN.

    Till Expressen sa TN att förhören handlade om en båtolycka, det ser man dock inga spår av här. Men det kanske också är bakom de svarta lapparna. (https://www.expressen.se/nyheter/palmespanarens-svar-har-varit-sa-javla-arlig)

    1. De anklagelser som ”Hinsehäxan”, författaren och kåkfararen Lillemor Östlin, kom med mot Thure N fick beskrivna i min bok Mordgåtan Olof Palme. De gick ut på att Thure N skulle ha förhandlat med personer i Christer Petterssons bekantskapskrets och lovat dem delar av belöningen om de hjälpte till att sätta fast Pettersson för mordet – trots att det egentligen inte fanns bevis.

      Jag talade med både Lillemor Östlin och Thure N under mitt arbete med boken. Thure Nässén tillbakavisade Lillemor Östlins anklagelser och sa dessutom förtrytsamt: ”Jag skulle inte vilja göra ett brott ihop med henne, för hon tog alla med sig. Hon var den som berättade allt för polisen.”

      Exakt vad som hände i Thure N:s kontakter med till exempel spelklubbsägaren Sigge C är inte lätt att veta. Men jag vill inte skriva under på din formulering om att Lillemor Östlins trovärdighet ”inte är mycket att hänga i julgranen”. Jag tror å andra sidan inte heller att Thure N hade rätt i sin beskrivning av henne som en tjallare, en som ”berättade allt för polisen”. Men hans uttalande speglar ändå att han reagerat över att hon var en person som i vissa lägen valde att inte hålla tyst om det hon ansåg sig veta.

      1. Svar till både Carita och Gunnar:

        Ja, det kanske var hårt sagt om trovärdigheten, och ärligt talat mer än jag har täckning för. En kraftigt kriminellt belastad person med narkotikaproblem som kommer med spektakulära anklagelser mot en polis som hon verkar ha ett horn i sidan till – det krävs en del för att det ska hålla i rätten, om vi säger så. Men med det sagt, ja, det var nog överord.

        Jag fick för hur som helst intrycket, när jag läste förhöret, att det var något annat TN anklagas för, eller snarare flera saker, vilka inte nödvändigtvis alla har med Palmemordet/Pettersson att göra. Förhöret verkar först avhandla Palmeanklagelserna (som ju vid det laget redan har sänts på tv och alltså bör vara kända för alla inblandade), men sen går det in på något annat som TN verkar ta mycket mer personligt och som poliserna också verkar tycka är lite jobbigt att diskutera.

        Men jag kanske behöver titta på det igen.

        1. Ja, jag behöver också detaljläsa.

          Låt mig bara komplettera med att det ju kom fram allvarliga och till synes väl underbyggda uppgifter om Thure N i SVT:s dokumentärserie ”Fallet Christer Pettersson”, se den här SVT-texten till exempel.

          Och det hade funnits andra bekymmer med Thure N:s förhållande till lagen. Han hade tidigare dömts för förskingring efter att ha lagt beslag på en guldring med ädelstenar från en juvelerare.

          1. Ja, för att förtydliga, jag tycker det finns mycket som talar för att Thure N (och kanske andra poliser) försökte sätta dit Christer Pettersson och misskötte hanteringen av honom å det grövsta.

            Det behöver inte nödvändigtvis finnas några bakomliggande politiska motiv för den saken. Det kan ju vara så enkelt som att han är övertygad om att han har rätt eller tappade omdömet efter att ha hållit på för länge med frågan.

            Evighetsförhörandet av Sigge C och Roger Ö påminner inte så lite om exempelvis Kevinfallet eller Quickfallet, där det tycks ha varit skygglappar, ärelystnad och oviljan att erkänna misstag (eller någon kombination av allt detta) som låg bakom.

            1. Men misstänkte de att det var något med Oxen o mordet så inte så konstigt.
              Lisbeth Palme fick ngt brev ang det bla.

              1. Jag tror inte det där brevet spelade någon roll för hur polisen fastnade för Christer P. Brevet pekade ut en påstådd utländsk kontraktsmördare.

                När man går tillbaka till att titta på buset kring mordplatsen under Ölvebro finns Christer P redan i utredningen av andra skäl, efter tips om att han liknar en av fantombilderna och omnämnd i förhör med Ulf S.

                Däremot är det nog så att allt detta kan ha återaktualiserats i samband med att man började gå igenom Oxenklientelet mer systematiskt, i och med att Christer P ganska snabbt måste hamna på radarn då. Han var ju välkänd som farlig, hade tidigare dödat någon i samma område och verkade (efter förhören med Ulf S) ha funnits i området under kvällen. Det är inte alls konstigt att polisen fattar ett intresse för honom vid det laget. Däremot är det lite konstigt att de blir så fixerade. Sen blir de förstås eld och lågor när han bestämt pekas ut av Lisbeth P och (svagare) av några andra också. Det var ju inledningsvis inte många som visste hur illa konfrontationen hade skötts, så även detta är fullt begripligt och inte (i sig) ett tecken på dåligt polisarbete.

                Däremot ursäktar ju inte det hur förhören bedrevs och hur man försöker gnugga fram nya minnen hos personer som i första samtalen inte haft en aning om var Christer P (eller de själva) befann sig den aktuella kvällen. Tänker exempelvis på Roger Ö-förhören och hur hans vittnesmål presenteras i rätten, vilket är helt skandalartat.

                Det ursäktar heller inte de otroligt märkliga turerna kring resningsansökan i Högsta domstolen, där man inkommer med helt oförenliga vittnesutsagor som bara har det gemensamt att de är ofördelaktiga för Christer P. Då om inte förr är det uppenbart att polis/åklagare letar efter sätt att fälla Christer P utifrån antagandet att han är skyldig, snarare än letar bevis för att han skulle kunna vara skyldig.

                1. Det maskinskrivna brevet till Lisbeth Palme är ju såklart skrivet av mördaren själv. Vilseledning är ett genomgående tema liksom ”jag vill va anonym…” eller ”kodnummer”.

  6. Med reservation för att jag kanske missat något, kommer detta utmärkta arkiv att ha en sökfunktion? Särskilt vad gäller egennamn? Jag vet ju att många namn är maskade, men i alla fall de som går att läsa? Det finns några jag gärna i så fall skulle vilja söka på, för att se om de överhuvudtaget förekommit i utredningen under åren. (Ett av dem finns att läsa om i en bloggpost jag skrev för två år sedan: https://www.pressyltaredux.com/2017/10/francovich-namnet-bilden/)

    1. Dessutom finns det ju en teknik man kan använda sig av vad gäller maskerade namn, den har kanske tagits upp här förut, och den leder till en sannolikhetskalkyl som går från 0 till sådär 7, men aldrig 10, det är alltså bara sannolikhetsgrader det rör sig om. Den gäller förstås längden på namnet. Man kan oftast se om det enbart är namnet som maskerats genom att först kolla typsnittets storlek och sedan testa den omkringliggande grammatiken. Till exempel. ”På denna fråga svarade Bo Ek (namnet maskat: xxxxx) och svaret ledde inte till vidare frågor”. Ställdes frågan däremot till ”Christer Pettersson” så blir ju längden på masken xxxxxxxxxxxxxxxxxxx. Om typsnittets storlek stämmer med längden och de omkringliggande orden uppenbart inte maskats har man i alla fall längden på namnet och gissningarna kan, beroende på ens detaljkunskaper i frågan, bli ganska närkommande.

    2. Hej Gunnar,

      Just nu går det tyvärr bara att söka i ”innehållsföreckningen” eller titlarna på dokumenten som vi lägger till, och på dokumentnummer som vi också försöker lägga till som ”Anmärkning”.

      Det finns lösa planer på vart detta ska ta vägen framåt och någon typ av sökfunktion är helt klart med i dessa. Några problem är just maskningen och att en del dokument är i dåligt skick och även handskrivna.

      Vi i gruppen kommer inte försöka ”avmaska” dokument på det sätt du beskriver, det finns ju en anledning till att polisen maskat dem från början. Man kan överklaga maskade dokument och på så sätt få ut mer information.

      Detta hindrar förstås ingen annan att hämta dokumenten från oss och försöka själv. Ett sådant initiativ är https://wpu.nu/ där dokument läses av OCR och görs sökbara.

      1. Tack för svar! Bra att veta. Nu menade jag inte att ni själva skulle försöka avmaska namnen på det sättet, det vore som sagt juridiskt väldigt problematiskt, bara att det är en metod journalister och andra använder sig av under mer ”privata” (i motsats till offentliga, publicerbara) undersökningar av dokument.

      2. Kollade in wpu.nu och ska försöka sätta mig in det framöver. Längre ned fanns annonser med diverse kläder t-shirts, leggings m m med Stay Behind-maskning 🙂 t o m baddräkter, gissar att man blir ensam på stranden med en sån baddräkt.
        Kanske kan man utöka urvalet; en tisha med texten ”jag överklagar” kanske? Eller någon prydd med rödklädda män bärandes på gröna spinnrockar med en bandyklubba i ena handen och en walkie-talkie i andra handen. Eller en med CP med texten ”Var fan är Måns?”. Eller en med Ölvebro med texten ”jag är mållös”. Möjligheterna är oändliga, men målgruppen kanske är något begränsad.

        1. Bravo Emma! Och Krister Peterssons: han måste ju ha haft ett vapen annars hade han inte kunnat skjuta. Ölvebros: hur skulle en polis kunna vara inblandad när 50 % av dem röstade på socialdemokraterna. Det låter inte så trevligt men man frestas översätta Stay Behind i infinitiv ”bli efter” och adjektivisera perfekt particip av partikelverbet.

  7. Tillägg: En sak som jag tycker man diskuterar för lite när man tittar på utredningen så här många år i efterhand är att protokollen inte kan ge samma bild som de medverkande poliserna hade då.

    Den som har förhört Christer P öga mot öga och kanske har erfarenhet av honom och av liknande situationer, kan ju ha fått en stark övertygelse om att han ljög. Detta framgår då inte i protokollen men det kan likväl ha delats allmänt i utredningsgruppen och legat till grund för intensifierade utredningsinsatser.

    På samma sätt verkar man efter förhören med Stig Engström ha varit rätt övertygade om att detta var en pratmakare snarare än en förslagen mördare.

    Jag säger inte att man ska döma eller frikänna någon på sådana grunder, men de icke-protokollförda intrycken och korridorssnacket efter förhör är ju ändå relevanta för hur man uppfattar en misstänkt. De kan peka på sanningar som vi har svårt att läsa oss till nu. Lika väl som de kan peka på fixa idéer och fördomar!

    Allt detta tror jag är mycket viktigt när man i efterhand undrar över varför polisen låste sig vid vissa spår och släppte andra. Dock svårt att rekonstruera.

    1. Adam – du pekar precis på det som är ett av de stora problemen , inte minst vad gäller Engström. Ingen kan veta vad som är sagts i förhör/utanför förhör och vilka omständigheter som förelåg i avgörande delar. Bara en sådan torranalys som att ”ingen har sett Engström på platsen” talar om bristen på helhetsbild och förståelse för händelsen som sådan. Detta var ett problem redan den 1 mars 1986 och med tiden blir varje uttalande om att ”hen gjorde si eller så” mer eller mindre spekulativa och till slut av karaktären fake news.

    2. Det här kräver en lite djupare analys än den som Palmeåklagarna klarade av. CP ljög, han hävdade han aldrig att han var vid Grand, alltså är han skyldig, hävdade Anders Helin. Varför ljög CP. Han riskerar ju att dömas för mord på statsministern. Vad är det då han vill smita undan? Det måste ju vara värre än mordet på statsministern.

      Det absurda är att CP var betydligt smartare än AH. Varför skall man erkänna en p-bot med 100% sannolikhet att bli dömd, för att slippa riskera ett illa underbyggt utpekande för ett Palmemord? CP insåg att AH hade nada och agerade därefter. AH fattade aldrig på vilken planet han bodde (det var i alla fall inte Moskva-rättegångarnas kommunistparadis, med det begrep inte AH).

      AH hade inget att komma med, det har väl alla (utom Stefan Löfven och Ingvar Carlsson) fattat. Eller de har kanske fattat nu? De har utsett en ny Svartepetter. för historiebeskrivningen. Men tror de på fjanterierna? En professionell intervju innan valet 2022 vore på sin plats,

      1. Ser inte att det kan styrkas att Christer Pettersson verkligen befann sig utanför Grand någon gång under mordkvällen. Bygger inte det på tvivelaktiga vittnesmål från hans bekanta i missbrukarkretsar som blivit lockade av 50 miljoner i belöning av förhörsledarna ?

        1. Jag ser inte heller att det är styrkt. Men AH ansåg att det var styrkt. Min resonemang byggde vidare på Anders Helins ”antagande”: Vad leder det i så fall till? Ingenting, faktiskt. Även om CP var vid Grand så har inte AH bevisat att CP var mördaren. Det var liksom poängen.

          Sedan drar du Jonas J in det tvivelaktiga i RÖ utpekande. Det blir ett annat huvudspår om man skall bevisa att AH inte riktigt hade alla hästar hemma. Det vittne som skall bevisa att RÖ var vid bion där han skulle kunna ha sett CP (Pia E?) säger att han kom till bion efter att paret Palme vandrat förbi, riktning söderut, på Sveavägen. Om då RÖ såg CP vid bion så hade CP alibi. CP kan nämligen inte samtidigt ha varit vid bion och vid mordplatsen. Och om RÖ var lite sen med sin observation av CP, så antas implicit att CP sköt OP vid Tunnelgatan och sedan senare stod och spanade efter OP utanför bion. AH jobbade med FAKTA och inte HYPOTESER sa han surt i ett av Borgnäs TV-program, men jag hävdar bestämt att AH inte alls använde fakta i sitt utpekande av CP. AH bara stöddade sig i sin kraft av sitt ämbete. Problemet är bara att när man inser att AH suttit på betald arbetstid och vrålljugit – i sitt ämbete – så är hans ämbete också draget ner i smutsen.

          För övrigt är jag inte först med att påpeka detta. Sven Anér hade ett bra program på youtube där det framgår att om RÖ hade rätt, så hade CP alibi. All credit till Sven Anér. Jag bara upprepar vad han redan sagt.

          Klockat 42:40-45:15

  8. Nu har Palmemordsarkivet.se börjat synas i nyhetsmedias rapportering, senast i Nyhetsmorgon i TV4 i morse: https://www.tv4.se/klipp/va/13305611/palmeutredningen-laggs-ut-digitalt-hittills-har-vi-lagt-upp-9000-sidor

    Här är en artikel från igår i Computer Sweden (tillgänglig efter registrering): https://computersweden.idg.se/2.2683/1.743307/palmeutredningen-oppet-arkiv/sida/1

    Och här är en kort TT-text som publicerats i Aftonbladet och på Msn.com: https://www.msn.com/sv-se/nyheter/vetenskap/palmeutredningen-i-c3-b6ppen-databas-e2-80-93-2-procent-inne/ar-BB1blmpU?fbclid=IwAR0qIhs5Rh_6fGJRcSe2zsXUCVIbY4yHyLAQ6Ql5gHWo8Jwoi5-xcKtT5yQ

    1. Goda nyheter, då kan arkivet säkert se fram emot nya medlemmar. Många har varit generösa med ekonomiska och/eller praktiska bidrag. Mitt personliga intryck är att Palmegruppen och dess handläggare har varit mycket hjälpsamma. Det huvudsakliga problemet verkar vara att maskningen i många fall förefaller vara omotiverad och inkonsekvent och ett överklagande kan nog för många anse vara orimligt mycket arbete,
      För att veta vad man eventuellt ska överklaga krävs i många fall också att man är någorlunda insatt i det avsnitt man intresserar sig för vilket säkert de flesta är men medlemmar är generösa med synpunkter så det problemet kan nog i viss mån överbryggas. Med ökad erfarenhet följer bättre rutiner.

        1. Carita
          Det finns många som har betalt för att utföra ett jobb som gör det på ett mindre bra sätt. Eftersom det är så många juridiska spörsmål kan jag inte fullt ut bedöma den delen. Jag beskrev bara min egen erfarenhet av att de personer jag har haft kontakt med har varit inriktade på att finna lösningar när det uppstått frågetecken och problem.

    2. Ja, tack för det Gunnar! Det var din artikel som fick upp ögonen på journalisten hos Computer Sweden, sen hakade TT på och då ringde TV 4. Kul! Vi tackar för all publicitet och hoppas att fler blir varse och vill vara med och hjälpa till med initiativet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.