Nytt dramatiskt vittnesmål: ”Jag såg Craig Williamson i Folkets hus en vecka före Palmemordet”

”Jag såg Williamson på Folkriksdagen mot Apartheid i Stockholm en vecka före Palmemordet.” Det säger Madi Gray, apartheidmotståndare från Sydafrika som sedan länge bor i Sverige. Hon hade tidigare träffat Williamson ett antal gånger under den tid då han låtsats vara motståndare till den vita rasistregimen och kände mycket väl till hur han såg ut. FOTO: Anders Hasselbohm

Sydafrikaspåret har länge varit en av de viktigaste hypoteserna i debatten om Palmemordet.

Och är det fortfarande – trots att utredningen är nedlagd.

Spaningsledaren Hans Melander som i somras presenterade utpekandet av Stig Engström tillsammans med förundersökningsledaren Krister Petersson deklarerade för sin del tydligt:

”Jag anser inte att mordet är löst. Jag anser att vi har presenterat en teori.”

Och han betonade att frågorna kring Sydafrikaspåret fanns kvar:

”Jag tycker att motivbilden är intressant med anledning av att det var vida känt att Olof Palme var starkt kritisk till apartheidregimen och det sätt som de styrande behandlade folket i Sydafrika.”

Han sa samtidigt att utredarna inte lyckats med att koppla sydafrikanska intressen till Sveavägen.

Nu publicerar denna blogg en nyskriven artikel av journalisten Anders Hasselbohm. Han presenterar här en hittills okänd vittnesuppgift om att den sydafrikanske superspionen Craig Williamson befann sig på samma möte som Olof Palme bara en vecka före mordet.

Williamson är ett centralt namn i Sydafrikaspåret. Det var han som pekades ut som ansvarig för Palmemordet av sin tidigare kollega Eugene de Kock under en rättegång i Sydafrika 1996. De Kocks anklagelser blev en världsnyhet.

Under årens lopp har det kommit fram ett antal uppgifter om att Williamson ska ha setts i Stockholm just vid tiden för dådet på Sveavägen.

Den här gången handlar det om en person som träffat Williamson flera gånger tidigare – journalisten och apartheidmotståndaren Madi Gray.

Williamson har tidigare bestämt förnekat att han varit i Stockholm 1986. Vad säger han nu, efter att dessa nya uppgifter kommit fram? Det återkommer jag snart till här på bloggen. /Gunnar Wall


Journalisten Anders Hasselbohm presenterar nu ett vittnesmål som placerar den sydafrikanske spionen Craig Williamson inne på Folkriksdagen mot apartheid – ett arrangemang där Olof Palme deltog tillsammans med ledare för befrielserörelsen ANC. En vecka senare mördades Palme. Foto: Bjørnhild Sæterøy/Public Domain

Av Anders Hasselbohm

”JAG STÖTTE IHOP MED CRAIG WILLIAMSON i Folkets hus den 21 februari 1986 vid Folkriksdagen mot Apartheid, bara en vecka innan Olof Palme mördades.”

Det berättar nu för första gången Madi Gray, svensk-sydafrikanska och en välkänd och högt aktad anti-apartheidaktivist i både Sverige och Sydafrika. Hon har bland annat arbetat på befrielserörelsen ANCs Stockholmskontor.

Jan-Åke Kjellberg, den svenske polisman som allra bäst känner apartheidregimens spioneri och ”dirty tricks” sedan sin tid som utredare vid den så kallade Sanningskommissionen i Sydafrika säger:

”Madi Grays vittnesmål är sensationellt och en mycket viktig pusselbit i frågan om den sydafrikanska regimen låg bakom mordet på Olof Palme.”

”Madi Gray är en välkänd och betrodd anti-apartheidaktivist som det inte finns skäl att misstro”, säger Kjellberg. ”Vad hon berättar utgör en oerhört viktig information.”

Jan-Åke Kjellberg fortsätter:

”Jag tvekar inte ett ögonblick över att Craig Williamson, som är en spion, mördare och lögnare, men också en hyllad spionhjälte och en levande legend med ett stort ego från apartheidtiden, kan ha bestämt sig för att själv resa till Stockholm. Där kunde han lyssna till vad som sades vid Folkriksdagen där många av världens motståndare till apartheidregimen samlades.”

Ur en nysläppt handling från Palmeutredningen framgår att förre chefen för rikskriminalen Tommy Lindström 2001 uppsökt Lars Nylén, dåvarande chefen för rikskrim och rapporterat om Sydafrikaspåret. I Nyléns tjänsteanteckning finns en preciserad formulering om att Williamson varit i den svenska huvudstaden ”27-28 februari 1986”.

När jag nu frågar Tommy Lindström om Nyléns notering säger han:

”Nej inte då, veckan innan.”

Det vill säga: den tidpunkt som Madi Gray talat om.

Palmeutredarna har hittills inte funnit någon handling om att någon utredningsåtgärd vidtagits med anledning av vad Tommy Lindström rapporterade till Lars Nylén.

Craig Williamson (till vänster) har av olika personer pekats ut som den sydafrikanska apartheidregimens strateg bakom Palmemordet. Den svenske polisen Jan-Åke Kjellberg (i mitten) arbetade för Sannings- och försoningskommissionen i Sydafrika under åren 1996-99. Han menar att Madi Grays vittnesuppgifter om att Williamson var i Stockholm veckan före mordet väger tungt,  Tommy Lindström (till höger) var under många år chef för rikskriminalen och arbetade från första början med Palmemordet. Han rapporterade så sent som 2001 till en senare chef för rikskriminalen om att Williamson var i Stockholm i februari 1986.

Madi Gray berättar så här om när hon mötte Craig Williamson på Folkriksdagen:

”Jag hade sett en vän i en annan del av salen vid folkriksdagen som jag ville träffa. Medan det ännu applåderades i salen innan en paus gick jag snabbt ut och till den utgång där min vän skulle komma ut.”

Inne i salen hade Olof Palme inför ANC-ledaren Oliver Tambo och flera av världens ledande motståndare till rasistregimen i Sydafrika just dundrat:

”Om omvärlden bestämmer sig för, om människorna runt om i världen bestämmer sig för att apartheid ska avskaffas, så kommer systemet att försvinna!”

Madi Gray säger:

”Jag tänkte, där skrev Palme under sin dödsdom.”

Ut ur dörren där Madi Gray väntade på sin vän kom plötsligt Craig Williamson som en av de allra första.

”Han såg besvärad ut när han såg mig”, säger Madi Gray. ”Men han sa bara ett snabbt ´Hello´. Sedan såg jag bara hans ryggtavla när han fort försvann.”

Hur säker är du på att det var Craig Williamson du såg?

”99,99 procent, det vill säga helt säker!”, säger Madi Gray.

Varför har du inte berättat det här för polisen?

”De hade inte trott mig och hade ändå säkert inte gjort någonting.”

Men du är ju en svuren fiende till regimen i Sydafrika, du uppskattade hur Sverige agerade och vad Olof Palme gjorde. Och så mördades Olof Palme och du trodde att Sydafrika låg bakom mordet. Varför rapporterade du inte vad du hade sett?

”Att jag var en vit sydafrikansk kvinna, känd i anti-apartheidkretsar i Sverige, kunde ha gjort mitt vittnesmål mindre trovärdigt.”

Det finns andra än Madi Gray som har hävdat att den sydafrikanske toppagenten Craig Williamson befunnit sig i Stockholm vid tiden för mordet på Olof Palme.
Jan Danielsson, åklagare och förundersökningsledare i mordutredningen, sa i TV 4 dagen efter att Eugene de Kock 1996 pekat ut Craig Williamson som anstiftare till mordet på Olof Palme:

”Att han befann sig i Sverige kan jag bekräfta. Det vet vi att han gjorde.”

Senare backade Danielsson och sa att det bara var vad han hade hört.

När Jan Danielsson i Sydafrika tillsammans med Hans Ölvebro förhörde Craig Willliamson påstod denne att han inte varit i Sverige sedan 70-talet.

Madi Gray är en av de i Sverige som bäst borde känna igen Craig Williamson. Hon hade träffat honom flera gånger.

Medan Williamson ännu inte avslöjats som agent, vilket skedde vid årsskiftet 1979-1980, lovprisades han av många som en vit sydafrikan som flytt sitt land för att bekämpa den förhatliga rasistregimen.

Som vicedirektör i IUEF, International University Exchange Fund, i Genève föll det på Craig Williamsons lott att emellanåt bland annat besöka Stockholm och träffa representanter för utrikesdepartementet, SIDA och (s)-företrädare.

Men tidigt förekom tvivel över vilken sida Williamson i verkligheten arbetade för.
Madi Gray berättar att hon träffade Craig Williamson första gången 1977 då UD och SIDA bjudit in honom till Sverige tillsammans med Karl Edwards (senare också avslöjad som spion) och Nicholas Haysom (nu sydafrikansk toppdiplomat), en helt garanterad motståndare till apartheid. Honom hade de båda agenterna lyckats lura med sig för att tjäna som deras garant för att de var genuina regimmotståndare.

Madi Gray:

”Inbjudarna på UD och SIDA som nåtts av tvivel kring vem Craig och Karl egentligen agerade för ringde mig och bad mig att träffa dem för att försöka värdera om de var att lita på. Jag träffade de tre och åt middag. Efteråt kunde jag varken bekräfta eller dementera misstankarna mot Craig.”

Craig Williamson hade sedan länge inriktat sig på att finna ut så mycket som möjligt om vad just Sverige företog sig emot den regim han tjänade.

Under slutet av 1970-talet infiltrerade han den till stor del svenskfinansierade och svenskstyrda organisationen IUEF som främst bjöd rasistregimerna i södra Afrika motstånd.

IUEF hade svensken Lars-Gunnar Eriksson (s) som chef. Denne stod nära flera svenska (s)-toppar. Agenten Williamson kunde både inifrån IUEF och vid flera resor till Sverige spionera på Sveriges apartheidmotstånd, opinionsmässigt, politiskt och på Sveriges enorma ekonomiska stöd till befrielserörelserna i södra Afrika och vart exakt det gick.

Madi Gray träffade också Craig Williamson då han några gånger besökte ANC-kontoret på Bondegatan för att möta Sobizana ”Bizo” Mngqikana, ANCs chefsrepresentant i Sverige. Hon mötte även Craig Williamson på egen hand flera gånger. De åt middag tillsammans vid minst tre tillfällen. Hon skjutsade honom också vid ett par tillfällen i bil, hon vill minnas till flygbussarna eller Arlanda.

Vid ett tillfälle medan Madi Gray arbetade på ANC-kontoret på Bondegatan frågade Williamson henne hur mycket hon tjänade på att jobba där. Lönen var mycket blygsam.

”Kanske kan jag erbjuda dig något bättre när jag kommer nästa gång…”, sa den då ännu inte avslöjade spionen.

Madi Gray:

”Jag hade tidigt känt att jag inte helt kunde lita på Craig, inte tillräckligt starkt för att försöka avslöja honom, men tillräckligt för att inte ge honom förtroenden. Jag träffade honom bara därför att flera ledare i både England och Sverige trots varningar hade godkänt honom.”

Av en slump stötte Madi Gray ihop med Craig Williamson på Mariatorget en fredagseftermiddag i mitten av mars 1978.

”Det var ren otur för Craig att jag råkade möta honom där”, säger Madi Gray. ”Det var i en stadsdel där han inte hade några officiella uppgifter. Det var också ett oannonserat besök som hans kontakter på UD och Sida inte kände till. Craig pekade mot Aston Hotel (nu Rival) och sa att han bodde där.”

Samma kväll satt Madi Gray på restaurangen Lilla Paris då en indier sökte hennes sällskap och erbjöd sig att bjuda på vin.

”Han ställde många personliga frågor om min sydafrikanska bakgrund, om böcker jag läst, vad jag engagerat mig i och liknande. Jag sa att jag inte trodde att han kom från Indien utan att han var från Sydafrika då jag kände igen hans dialekt. Han försökte övertyga mig att han kom från Goa i Indien där han sa att man hade en sådan dialekt.”

”Strax därpå beställde jag en taxi och skakade som ett asplöv på väg från restaurangen. Jag var övertygad om att jag hade blivit uppsökt av den sydafrikanske spion som jag bara några veckor innan hade varnats för av en besökande ANC-medlem från London.”

”Under samma helg som jag träffat Craig på Mariatorget skedde ett inbrott på ANC-kontoret som då låg på Bondegatan 1D alldeles vid Götgatan, inte många hundra meter från Aston ”, säger Madi Gray. ”Vi upptäckte det på måndagen. Ingenting stals men förövaren hade intresserat sig för papper.”

Madi Gray har ytterligare ett minne. Hon träffade Williamson under den första hälften av 1979.

”Jag tror att det var efter att ANC-kontoret hade flyttat från Bondegatan till Gamla Brogatan och den flytten skedde i början av januari 1979”, säger hon. ”Craig bodde på Hotell Birger Jarl lägligt mitt emellan Sida som då låg på Birger Jarlsgatan och (s)-högkvarteret på Sveavägen.”

”Vi skulle äta middag och mötas på Birger Jarl. Han var inte klar när jag kom dit så han bad mig komma upp till rummet. Han stod och grävde i sin resväska och tog upp en fin och dyr whisky och sa ‘Du skulle bara veta vem som ska få den här…!’”

”Under middagen på en restaurang i närheten av hotellet viftade Craig med armen och sa att whiskyn skulle någon få som hade anknytning till de allra närmaste kvarteren.”

Craig Williamson kände väl till att Madi Gray visste att han hade betydelsefulla kontakter på Sida. Så vem var det då på Sida, eller på (s)-högkvarteret som ju också låg nära, som var så märkvärdig att Craig försökte reta Madi Grays nyfikenhet…?
Madi Gray, vid den här tiden alltmer misstänksam mot Williamson, berättar att hon vid ett tillfälle under den middagen sa till Williamson:

”Innan du tänker komma med något förslag till mig så vill jag att du ska veta att jag aldrig vill göra någonting för regimen.”

Craig Williamson viftade då snabbt bort vad hon just sagt:

”Nej, nej. Inte nu…!”

Det var den sista gången Madi Gray träffade Craig Williamson. – förutom alltså återigen helt snabbt den 21 februari 1986.

Tog inte Craig Williamson en enorm risk genom att komma till Stockholm i slutet av februari 1986?

”Nej, han var inte efterlyst och reste säkert på ett av sina falska pass”, säger Jan-Åke Kjellberg. ”Var det så att han bara kom för att lyssna på vad som sades vid Folkriksdagen så tog han ingen risk.”

94 reaktioner på ”Nytt dramatiskt vittnesmål: ”Jag såg Craig Williamson i Folkets hus en vecka före Palmemordet”

  1. I call bullshit. Varför i hela friden har hon inte sagt någonting förrän nu. Verkar helt sanslöst.

    1. Givetvis en relevant fråga. Men min erfarenhet är att det är ganska vanligt att människor som vet saker med möjlig anknytning till brottsutredningar tiger om sina upplevelser.

    2. Ja, det här känns tyvärr mycket svagt.

      Och för övrigt: även om man tror på ett Sydafrikaspår, vilket jag aldrig sett några starka skäl till, så tycker jag det vore jättekonstigt om Sydafrika skulle låta mordet skötas på plats i Sverige av den enda underrättelseagent som både SÄPO och många svenska apartheidmotståndare garanterat kände till både namn och utseende. Ännu konstigare blir det att just Williamson, den ökände avslöjade agenten, skulle bevista ett anti-apartheidmöte där Palme talade en vecka innan mordet om han nu samtidigt planerade att mörda Palme.

      Tvärtom borde väl en sådan mordplan försöka hålla Williamson så långt borta från svenska ANC-anhängare och från Palme som möjligt.

      1. Det gäller att kunna sin historia och inte bara gissa innan man drar slutsatser om vilka risker Craig Williamson är villig att ta för att genomföra en operation. Bara ett exempel:
        1982 – det vill säga 2 år efter (!) att han avslöjats som sydafrikansk spion vilket rapporterats stort också i brittiska media – reste han på falskt pass till London och ledde ett bombdåd mot ANCs huvudkontor i exil där. Från skyld plats i London ledde han de senare mycket välkända och hårdföra sydafrikanska säkerhetspoliserna Eugene de Kock, John Adam, James Taylor och Vic McPherson – som också kommit med falska pass med olika flyg – i operationen där 11 kilo sprängmedel användes mot ANC-kontoret. Fönster blåstes ut ända 400 meter från explosionen. Ingen greps. Det tog många år innan saken avslöjades i Sydafrika.

        1. Det var en god poäng och därmed även en välförtjänt pik.

          Framstår fortfarande som osannolikt, enligt min mening – men det argument jag anförde ovan försvagas.

    3. Att Sydafrika varit inblandat i mordet på OP och att Craig Wiliamson varit någon form av organisatör tillsammans med svenska intressen (SB med allt vad som ingick i denna organisation) har jag länge funnit högst sannolikt och gör det fortfarande.

      Jag är frågande till varför Madi Gray först så väldigt lång tid efter mordet går ut med detta. För mig känns det ganska osannolikt, att CW, om han nu var inblandad i mordet, skulle ha exponerat sig på Folkets hus där han måste ha räknat med att kunna bli igenkänd av S-toppar och andra som han lurade skjortan av under flera år. Att mordet skulle ha beslutats först efter Olof Palmes tal på Folkriksdagen mot apartheid känns inte heller särskilt trovärdigt. Var det en konspiration lär förberedelserna ha pågått mycket längre tid än så.

      Jag har också fått uppgifter från en person som samtalat med Anders Hasselbom inför artikeln och att AH varit tveksam till Madi Grays trovärdighet då han träffat henne ett flertal gånger för många år sedan och att hon då inte sagt ett pip om att hon såg CW på Folkets hus. Men däremot att hon lämnat andra uppgifter som framkommer i artikeln.

      1. Jag har tidigare, för över 20 år sedan, träffat Madi Gray en gång och i många timmar talat om sydafrikanska agenter och Craig W mm. Hon berättade då bl a att hon träffat CW på Mariatorget, om inbrottet på ANC-kontoret samma helg och om hur hon mötte honom på Birger Jarl och att han visade en whiskyflaska som han sa att hon bara skulle veta vem som skulle få den.
        Jag har a l d r i g tvivlat på Madi Grays trovärdighet! Och aldrig sagt så till någon!
        Däremot är det riktigt att hon först nu har berättat att hon såg Craig W på folkriksdagen den 21 februari 1986.
        Det är vanligt att människor – av olika skäl – väljer att hålla inne med delar av vad de upplevt.

        1. Som sagt, jag har fått den uppgiften. Hursom, jag tror att Madi Gay mycket väl kan vara en allmänt trovärdig person och vars uppgifter hon lämnade till AH för 20 år sedan kan vara överensstämmande med verkligheten. Men hon är enligt min mening inte trovärdig när hon vid det tillfället inte nämnde att hon såg CW på Folkets hus och att hon heller inte kontaktade PU och meddelade sin iakttagelse – för att nu vid återupptagen kontakt med AH släppa den uppgiften.

    4. Uppgifterna kan nog läggas ad acta. Uppvärmd skåpmat, nej inget att lägga energi på. Åter till Sveavägen tack.

      1. Problemet med Sydafrikasporet er at også det fører oss til et punkt der svenske tjenester – polis, etterretning o.l. må være innblandet. Ingen fremmed dødsskvadron ville operere på svensk jord uten støtte/backup fra lokale deltagere. Og det er her Palmeutredningen gang på gang snur i døren og leter desperat etter ”ensomme gjerningsmenn”. Det blir rett og slett for vanskelig å håndtere en konspirasjon hvilket alt tyder på at drapet på statsministeren var.

        1. Så svenska myndigheter arbetade tillsammans med regimen i Pretoria för att döda Palme, samtidigt som de arbetade på Palmes uppdrag för att stödja ANC och störta regimen i Pretoria? Det låter komplicerat.

          1. Nei, ikke svenske myndigheter, men krefter i det svenske klandistine miljøet. Det er to forskjellige ting. Heller ikke norske myndigheter bisto Mossad da organisasjonen slo til på Lillehammer i 1973. Derimot var enkeltpersoner i det norske Stay Behind – nettverket etter all sannsynlighet involvert. Det var jo nettopp et kjennetegn ved disse miljøene at de lå utenfor demokratiske myndigheters kontroll.

            1. Ja, att säga exempelvis ”vissa poliser” eller ”Polisen” är två väldigt olika ting i ett statsministermord. Det första går ju att tänka sig även om det givetvis måste bevisas. Det andra är, i en svensk kontext, svårt att ta på allvar.

              Du tar upp Lillehammermordet – det är välkänt att vissa norrmän hjälpte israelerna, men varifrån kommer detta om Stay Behind? Finns det någon bok eller liknande som diskuterar det?

              1. Hei Adam M. Gunnar har skrevet et helt kapitel om Stay Behind i boken ”Konspiration Olof Palme”. Det er en meget god oversikt over utviklingen av denne klandestine strukturen i Sverige. (s. 209 – 244). Daniele Gansers ”NATOs Secret Army” kan også anbefales. For Norges vedkommende finnes det etter hvert ganske mye: Den beste er Frode Fanebusts masteravhandling ”Kald krig – hemmelig hær” fra 2016, som ligger på nettet. (Jeg er ikke så god til å legge inn linker og sånn, men du finner den). Ronald Bye og Finn Sjues ”Norges hemmelige hær” er også ganske bra. Her finner du paralleller til den svenske ”Barbro-gruppen” og ”Lennart-gruppen”.

  2. Ja, att den sydafrikanska apartheid-regimen hade folk på plats vid Folkriksdagen mot apartheid är mycket sannolikt. Men spännande om Craig Williamson själv var där.

    En fråga: När sa Hans Melander ”Jag anser inte att mordet är löst. Jag anser att vi har presenterat en teori.”? Finns det någon källa?

  3. Mycket spännande läsning. Satt just och gick igenom mina noteringar och såg att polisman Ö i sin tur tydligen besökte Sydafrika 1985. Att Stay Behind i Sydafrika och i Sverige samverkade och att Williamson ingick i de kretsarna måste väl anses som högt sannolikt. Man får onekligen känslan av att det var något som var på gång här. Kanske det var just vid denna tidpunkt man fattade beslutet om vad som skulle ske en vecka senare.

  4. Det är synd att förhöret med Ole Christian Olstad är så maskat. Annars kanske det hade funnits en uppgift till som slår hål på Williamsons påstående att han inte varit i Sthlm sedan 79-80. Att Olstad träffat Williamson tycker jag mig kunna läsa ut men var de träffats framgår inte tyvärr.

    1. Jag instämmer i att det är synd att Olstad maskats så att nästan inget går att utläsa.
      Jag var Norge-korrespondent för Dagens Industri i Oslo 1989-1992. Då råkade jag på en person som hade en del information om Olstad. Källan påstod att Olstad hade nära kontakt med Bertil Wedin, svensken som värvats av Craig Williamson och som bor på norra Cypern sedan hösten 1985. Personen sa också att Wedin då han besökte Sverige flög till Oslo och där träffade Olstad och därefter åkte landvägen till Sverige. Därmed undvek Wedin inresekontroll.

      1. Det finns ju uppgifter om att Olstad var på Cypern hösten-85 Inte otroligt att han sammanträffade med Wedin då isåfall.

      2. Det stämmer att Wedin åtminstone några gånger har rest till Sverige via Oslo. Det har han själv skrivit om i Contra för länge sedan.

  5. Another signal that the whol investigation was a mess. And still: at least 2 traces need a full investigation: South Africa and PKK. One of the traces even led to at least 4 ‘next killings’ where suspects were arrested.

  6. Anders Hasselbohm, tack för ett intressant inlägg när gäller Madi Grays möten med Craig Williamson.
    Har du tid att svara på frågor?

  7. Jag ifrågasätter inte Madi Grays uppgifter men jag förstår inte varför Craig Williamsons påstådda närvaro i Stockholm är betydelsefull. Kan man inte förutsätta att det fanns representanter för den sydafrikanska regimen under den så kallade Folkriksdagen? Vad är så signifikant med just Williamsons närvaro?
    ”Om omvärlden bestämmer sig för, om människorna runt om i världen bestämmer sig för att apartheid ska avskaffas, så kommer systemet att försvinna!” sa Palme. Och Madi Grays reflektion är att där skrev Olof Palme under sin dödsdom.
    Ingen hade väl kunnat undgå Olof Palmes bestämda åsikter i frågan och varför just denna mening skulle ha utgjort någon slags ”det var droppen” låter för mig något dramatiserat.
    ”Att jag var en vit sydafrikansk kvinna, känd i anti-apartheidkretsar i Sverige, kunde ha gjort mitt vittnesmål mindre trovärdigt. ”säger Mardi Gray. Även det har jag svårt att förstå. Som en förkämpe för ANC hade det väl inte haft så stor betydelse om den svenska polisen tvivlat på hennes bevekelsegrunder? Var det inte i så fall av större vikt att vittna om vad hon sett? Oavsett av vad polisen kunde tänkas dra för slutsatser,
    Troligen var Williamsson i Stockholm, högst troligt fler från Sydafrikaregimen. Att Anthony White skulle ha blivit eskorterad i SÄPO:s korridorer anser jag mindre troligt, hur trovärdig än uppgiftslämnaren var. Att identifiera någon efter en snabb blick tio år efter händelsen väger inte så tungt. Även om kvinnan tyckte att han såg ovanligt bra ut,
    Jag utesluter inte alls att den sydafrikanska regimen låg bakom mordet, men att göra det i samband med Folkriksdagen verkar inte i mina ögon särskilt professionellt eller strategiskt rimligt. Om det inte var ett statement, men den sydafrikanska regimen hade fallit ändå, med eller utan Olof Palme i livet.
    Trodde man verkligen 1986 att ett attentat mot statsministern skulle göra någon avgörande skillnad?
    GW: Sista meningen har jag på skribentens uppmaning lagt till i efterhand.

    1. Fint att du intresserar dig! Jag svarar lite från slutet. Jo, man trodde och mycket riktigt så att det skulle göra skillnad. ANCs representant i Stockholm var förtvivlad efter OPs död. Ingvar Carlsson var inte alls lika intresserad av att lägga samma hårda press på apartheidregimen.
      Varför inte göra det i samband med folkriksdagen? Det är väl en tydlig varning, lika tydlig som när några häromdagen dödade chefen för Irans kärnvapenprogram. Kön gör att överta jobbet är säkert inte lång ens i Iran.
      Man kan aldrig veta 100 %, men att Anthony White skulle vandra i Säpos korridorer kring ett statsministermord tycker låter helt osannolikt!
      Självklart är det viktigt om Williamson var i Stockholm vid denna tid. Han är en mordorganisatör. Läs mitt svar till en annan tvivlare här bland kommentarerna. Svaret bör finnas inom kort, om bombdådet Williamson ledde på plats i London 2 år (!) e f t e r att han avslöjats som sydafrikansk spion.

      1. Anders Hasselbohm

        Det var mest ett försök till resonemang utifrån vissa frågeställningar. Förhoppningsvis framgick det då något annat vore högst förmätet utifrån min begränsade horisont. Jag frågade vad ett sådant potentiellt ”statement” skulle fylla för funktion när regimen ändå skulle falla, vilket var en olycklig formulering. Vad jag menade var att efter decennier av internationell kritik och opinionsbildning från stater och mängder av diverse grupperingar synes det som att mordet på statsministern knappast skulle göra så stor skillnad.
        Om Williamson var i Stockholm i egenskap av organisatör men med även andra bakomliggande intressen och andra anstiftare än de strikt sydafrikanska, blir det i mina ögon mer logiskt. Men det kanske är underförstått att det är ett alternativ.

        Jag förstår att attentatet potentiellt skulle kunna fylla syftet att vara en varning samt att dessutom avlägsna en inflytelserik frontfigur för apartheidmotståndet. Som varning betraktat kanske man kan påstå att det inte var optimalt. Det skedde inte i direkt samband med folkriksdagen, även om man inte kan utesluta att det möjligen var avsett att göra det. Det fanns det ju ingen brist på andra kandidater som av olika skäl kunde ha anledning att röja statsministern ur vägen så något klart budskap om attentatets orsak och anstiftare förelåg ju inte. Mycket annat var ju på tapeten vid samma tid och allt som oftast för den delen.
        Att Palmes efterträdare inte skulle driva en lika hård linje kunde man väl förutsätta, en statsministerkandidat av den kalibern och med det engagemanget fanns inte att uppbringa. Men hade den förändringen ändå inte haft en ganska marginell betydelse om man sätter in Sydafrikafrågan i ett internationellt och historiskt perspektiv?

        Nu ska jag inte spekulera mer kring sådant jag inte vet tillräckligt mycket om.
        Tack för ditt svar!

      2. Har någon gjort en sammanställning av Sveriges stöd till ANC före 1986 och om det skedde något trendbrott mellan 1986 och 1994?

        Sverige sponsrade ju exempelvis en farm i Sydafrika som ”vi” trodde tillhörde ANC, men som i själva verket tillhörde Sydafrikas säkerhetstjänst. När avvecklades det stödet?

        1. Ur Tor Sellströms digra arbete för Nordiska Afrikainstituetet om Sverige -apartheidregimen:
          ” Med en blygsam start från 50-talet växte en stark och bred solidaritetsrörelse för södra Afrika i Sverige. Sådana fanns visserligen i praktiskt taget alla länder, men vi hade den unika situationen att även staten stödde demokratin i södra Afrika och samverkade med solidaritetsrörelsen. Sverige deltog inte bara i sanktionerna utan anslog sammanlagt 1,7 miljarder kronor i reguljärt bistånd till befrielserörelser som ANC i Sydafrika och Swapo i Namibia.

          – Förra Sidachefen Carl Tham har sagt att han ser stödet till Sydafrika som den kanske största svenska utrikespolitiska insatsen efter kriget. Men trots att Nelson Mandela i dag är välbekant i varje svenskt hushåll är de svenska insatserna mycket lite kända.”

          Angående din fråga om ”farmen” som ”vi” bekostade. Det gjorde inte Sverige frivilligt. Williamsons infiltration av IUEF och därmed Sverige hade namnet ”Operation Daisy”. Som andreman på IUEF stal Williamson svenska och danska biståndspengar för vilka regimens säkerhetspolis köpte en farm de döpte till Daisy Farm. Mycket hemlig eftersom utländska operationer utgick därifrån.
          Mycket av detta går att googla på. Den som söker på mitt namn på Wikipedia finner en rad länkar till artiklar jag skrivit i Aftonbladet.

          1. Tack för informationen. Men jag tänkte inte lägga ner så mycket tid på att forska i ämnet, så jag undrar fortfarande om någon har tillgång till (lättillgänglig) information om det blev någon förändring (trendbrott) i det ekonomiska stödet 1986 eller strax därefter.

  8. Jag avfärdar definitivt inte SA som tänkbar lösning, här finns både motiv och den kompetens som krävs.
    Men borde det inte ha varit fler som sett CW vid det aktuella tillfället?
    Han var ju i salen, uppenbarligen omaskerad, och borde kanske ha blivit igenkänd av flera – för han var väl inte en helt okänd i de kretsarna; och i så fall måste ju de som sett honom ha hållit tyst om hans närvaro i alla år?
    Jag skulle gärna vilja veta mer om hur hemlig ”spionen” CW egentligen var vid denna tid.
    Alltid svårt att värdera vittnesmål som inte kan backas upp av andra källor.

    1. I Sverige var det nog inte mer än tunt 10 personer som träffat CW och senare fått reda på att han varit spion. Jag skulle kunna namnge dem men det gör jag inte eftersom jag arbetar med detta.
      När Craig vid årsskiftet 79-80 avslöjades som spion fanns foton på honom i tidningar men man koncentrerade sig på svensken Lars-Gunnar Eriksson som varit hans chef på IUEF i Gene’ve.

  9. Fråga, Anders och Gunnar kring SA som nation:
    Om nu SA låg bakom mordet, var dom verkligen en så självständig stat att man utan att ”be om lov” så att säga, tog sig rätten att likvidera en västlig regeringschef av nationella skäl?
    Ett sånt mord borde utifall att det var osanktionerat, stört rytmen i världsordningen. Alltså så som stormakterna ställt upp pjäserna på spelplanen.
    Att just Palme var Sveriges regeringschef kanske var betydelsefullt för något av stormaktsblocken, och så kliver SA in och grusar dom planerna.
    Hur ser ni på detta?

    1. Andreas: Jag håller med dig och har länge tänkt något liknande, fast ur lite annorlunda perspektiv.

      Som jag ser det var apartheidregimen 1986 inte i en position att ytterligare alienera västvärlden. Att då ge sig in på ett mordäventyr i Sverige verkar helt orationellt – man kan ju inte ha varit säker på att komma undan med det. För min del är det alltså motivet som hackar vad gäller Sydafrikaspåret.

    2. För min del reflekterar jag så här: regimen i Sydafrika var beroende av sina relationer med Ronald Reagans USA och Margaret Thatchers Storbritannien. För dem var apartheidregimen en allierad i det kalla kriget.

      Hur nära relationerna var mellan Sydafrika och USA illustreras av ett uttalande från den svarte sydafrikanske ärkebiskopen Desmond Tutu 1984, det år då han fick Nobels fredspris. Han talade inför en underkommitté i USA:s kongress och sa då bland annat: ”Apartheid är enligt mitt sätt att se det lika ond, lika omoralisk och lika icke-kristen som nazismen. Och enligt min uppfattning är Reaganadministrationens stöd till och samarbete med den regimen lika omoralisk, ond och totalt icke-kristen.”

      Att Tutu fått möjligheter att tala till kongressledamöter var samtidigt en illustration till att Reaganadministrationens stöd till regimen i Sydafrika var mycket kontroversiellt även inom USA.

      Det här ska både ses som ett tecken på att Reagan stod beslutsamt bakom regeringen i Pretoria och på att han var noga bevakad i den frågan. Vita huset skulle knappast vilja riskera att på något sätt förknippas med en mordkomplott mot Palme från den sydafrikanska regimens sida.

      Men är det också samma sak som att ledande krafter i den amerikanska administrationen till varje pris skulle motsätta sig ett sydafrikanskt projekt som gick ut på att ta livet av den svenske statsministern? Den frågan är inte lika lätt att besvara. Palme var av flera olika skäl ett problem med den amerikanska regeringens ögon, samtidigt som USA hade ett omfattande samarbete med Sverige på det politiska, ekonomiska och militära området. Palmeregeringen kunde alltså inte attackeras på samma sätt som exempelvis Fidel Castros regering på Kuba – oavsett hur hårda ord Palme riktade mot Sydafrika, eller för den delen mot USA.

      Med andra ord: om någon mördade Palme, om det ledde till en viss omsvängning i svensk utrikespolitik i en för Vita huset önskvärd riktning och om mordet inte kunde kopplas till USA skulle det rent krasst inte vara något negativt ur Reaganadministrationens synvinkel.

      Å andra sidan: om ett mord på Palme skulle kunna kopplas till Sydafrika skulle det göra det svårare för Reagans regering att fortsätta stödja apartheidregimen. Det betyder att man kan fråga sig om USA-administrationen skulle ha uppskattat en sydafrikansk mordkomplott mot den svenske statsministern som var så provokativt utförd att den innefattade att en känd sydafrikansk spionchef öppet visade sig i Stockholm.

      Men för att lägga till ytterligare en aspekt: till sist skulle allt handla om ifall de svenska mordutredarna var intresserad av att utreda ett Sydafrikaspår eller inte. Och det var inte Hans Holmér, trots att det kom in en hel del tips med inriktning på Sydafrika kort tid efter mordet, se till exempel Granskningskommissionens betänkande, sid 445ff.

      Bakom det avtecknar sig en följdfråga: vore det möjligt att från amerikanskt håll förutse att den svenska regeringen skulle låta mordet utredas på ett politiskt oförargligt sätt? Det vill säga: på ett sätt som exempelvis undvek allt som pekade i riktning mot regeringar som var allierade med USA?

      Här rör vi oss inom ett fält där det är mycket svårt att få riktigt tydliga svar, helt enkelt för att svensk utrikespolitik och sekretessen kring den bygger på att vi inte ska kunna få sådana svar. Jag har flera gånger tidigare på denna blogg påmint om vad som hände Palmeutredaren Ingemar Krusell när han gjorde en försiktig förfrågan till svenska UD om CIA:s möjliga inblandning i mordet. Han fick ett klart påpekande om att han skulle släppa sådana frågor. Se till exempel min bok Mordgåtan Olof Palme, sid 67-69.

      1. Jag funderar vidare kring ev. inblandning från endera öst el. västlig u-tjänst.
        Känslan är att dom känner varandra ganska väl och vet vad den andre gör i stora delar.
        Om mordet var ett av CIA sanktionerat mord och BOSS var utförare med kanske lokala svenska operatörer som hjälp, borde då inte Sovjet med KGB avslöja detta för att sänka sina motståndare genom att läcka fakta till media?
        Och likadant åt andra hållet med såklart, om Sovjet och KGB låg bakom borde väst använt det mot dom.
        Jag tror inte att en sån här grej går under radarn på någon av u-tjänsterna utifall att dom då är inblandade.
        Frågan är varför det isåfall inte kommer fram?

        1. Föreslår att ni tittar på detta:

          1:07 … sannolikt också en svensk del
          1:47 … motiv
          2:09 … utan att göra det själva …
          6:35 – 7:15 … inga spår till Sydafrika …
          7:15 – .9:25 .. lokalt stöd ..

          10:39 – 11:50 Hur det skulle ha gjorts …

          1. Ja, det är alltså ett avsnitt av Sveriges Televisions granskande samhällsprogram Striptease (en föregångare till Uppdrag Granskning) från 1996 med Lars Borgnäs. Det är gjort kort tid efter det att Eugene de Kock i en rättegång i Sydafrika pekade ut apartheidregimen som ansvarig för Palmemordet.

            Och temat i programmet är att det är sannolikt att om Sydafrika var inblandat i mordet så skedde det i samarbete med krafter i Sverige.

            Här finns mycket tänkvärt att ta del av, programmet rekommenderas.

            1. Jo, jag lade in länken eftersom jag tyckte att en del frågor som ställts här på bloggen senaste veckan redan fått sina svar i TV-programmet.

              Sedan blir det kanske lite hypotetisk ”What if”-karaktär på det hela. Men som Jörgen Almblad sa i en TV-intervju med Borgnäs ”Man måste ju ha en hypotes”. Almblads hypotes var att Palmes telefon inte var avlyssnad, och den höll han envist fast vid trots avsaknad av bevis. Andra av makten godkända hypoteser är ”Smith & Wesson 357 Magnum” och ”han måste haft en revolver för han hade ju en revolver” (som någon här på bloggen träffsäkert sammanfattande den allra senaste statliga hypotesen).

              Anders Helin tyckte inte om hypoteser. Alla intressanta och/eller trovärdiga alternativ viftade han bort med att de var hypoteser. (Men han kritiserade aldrig Almblads hypotes.) Helin ville hålla sig till det man ”vet”. Men sedan stod han i rätten och drog till med ”Enligt min mening finns inget som tyder på att OP var övervakad”. Varför sade han ”enligt min mening”? Jo därför SÄPO har skrivit en promemoria som tyder på någonting annat, och två av de fem som gjort fantombilder gjorde det på misstänkta förföljare på tunnelbanan. Helin kunde alltså inte säga att ”enligt utredningen finns inget som tyder på att OP var övervakad”, så uppenbart ville AH tydligen inte ljuga. Därför drog han till med ”enligt min mening …”. Sedan har han i annat sammanhang sagt ”vad jag personligen tycker har ingen betydelse”, vilket naturligtvis med ovanstående i beaktande framstår som en helt absurd osanning. Jag minns vad CP antydde om AH ryggrad när följande konversation utspelade sig: ”CP – du vill nog gärna se mig i fängelse. AH – Inte särskilt.” CP berättade om det i en av rättegångarna. CP förefaller mer hederlig än AH i den delen när han kritiserade AH’s agerande.

              Vad vad motivet, vad hade SA att vinna på att mörda OP? Här tycker jag vi skall minnas att en polisutredare sagt att OP stod på 22 dödslistor (källa GW). Var det bara svammel? Eller tror man att SA inte var en av de parter som hade OP på dödslistan? Var 22 andra grupperingar (utöver eventuellt SA) som ville ha ihjäl OP? Det synsättet förstärker ju inte precis teorin om den ensamma galningen.

              Allt det här har vi i ena vågskålen.

              I den andra vågskålen har ”vittnet TYCKTE att han såg att den springande mannen hade något som han TYCKTE såg ut som en keps”.

              Den första vågskålen rundar KP lätt. Den andra vågskålen kan inte rundas, säger han.

        2. Bra fråga. Men jag tänker så här: hemliga tjänster har förstås åtskilliga kunskaper om vad den andra sidan gör. Ibland är kunskaperna inhämtade på det sättet att det inte går att redovisa dem utan att avslöja de egna arbetsmetoderna, eller kanske identiteten på de egna agenterna.

          Och vid sidan av det föreställer jag mig att dessa hemliga tjänster drar sig för att starta ett propagandakrig där de ”outar” varann genom att avslöja alla fula saker de känner till om motståndaren. Det skulle förmodligen drabba båda sidor i en konflikt. Allmänheten i de egna länderna skulle få en ökad misstro inte bara mot motståndarsidans hemliga tjänster utan också mot de egna. Och i förlängningen mot den egna regeringen.

          Sedan är det en annan sak att det ibland förekommer att hemliga tjänster sprider uppgifter utan att redovisa att det är de själva som ligger bakom dem. Sådana uppgifter kan förstås ibland vara sanna eller delvis sanna, men kan lika gärna vara fullkomligt lögnaktiga. Och ofta är det svårt att avgöra vad som är vad eller vad syftet är med att de sprids.

      2. Skulle sydafrikanerna våga sig på en sådan sak, att mörda en europeisk regeringschef, utan att först fråga amerikanerna om lov?

        1. Nej, det är svårt att tänka sig en centralt planerad sydafrikansk operation som inte stämts av med de amerikanska kollegorna. Men varje avstämning av det slaget sker i så fall sannolikt på ett sätt så att den inte lämnar några onödiga spår – det vill säga: inga papper, inga inspelningar, inte några onödiga vittnen till en konversation. Så ämnet är ju svårutforskat för att uttrycka det försiktigt.

          1. Ja, dette er ”svårutforskat” som du uttrykker det. Dette handler om aktører som er i en ”need-to-know” – struktur. Å gå inn i denne materien, både som journalist og historiker, er meget utfordrende. For å bruke et bilde: I det øyeblikket man tror man har åpnet døren til et rom, viser det seg at det er ommøblert. En ting er det vi har sett i etterkrigstidens Europa med tanke på overvåking og registrering. Omsider klarte man å få noen fakta på bordet. Her i Norge hadde Politiets Overvåkingstjeneste, Forsvarets E-tjeneste og Stay Behind et kommunistkartotek på 30.000 navn. Likevel ble bare cirka 70 prosent av tjenestenes virksomhet avdekket. Og når vi da har å gjøre med et mord, endatil på en statsminister….veldige utfordringer står man overfor.

          2. Värt att notera också att ”centralt planerade statliga operationer” typ lönnmord mest hör hemma i spionromaner och deckare. Alla stater, Sverige inkluderat, har sina ”rogue elements”, som alltså agerar mer eller mindre utanför central kontroll. Må vara att t.ex. ett lönnmord skulle falla väl in i den statens övergripande strategiska bildvärld, och vara ”välkommet” som sådant, men det betyder inte att det behöver finnas taktiska beslut, någon centralt dirigerad ”iscensättning” av mordet, och reaktionen kan lika gärna bli ”ovälkommen”, något man blir tvungen att mörklägga med viss brådska och viss panik i blicken. I ett besläktat sammanhang: Ola Tunander frågade en gång en amerikansk försvarspolitiker (minns inte vem) om hur Sverige reagerade på det ökade, hemliga samarbetet med Nato. ”Vilket Sverige?” undrade han. ”Det politiska eller det militära? Militären tog emot oss med öppna armar!”

            1. Vill invända emot påståendet ”att ‘centralt planerade statliga operationer’ typ lönnmord mest hör hemma i spionromaner och deckare”. Eller när man försöker få det att låta som ifall underrättelsefolk var inblandade i Palmemordet, måste det ha varit några frifräsare utan att de överordnade visste något. Möjligheten att Palmemordet beslutats centralt i något annat land och att svenska underhuggare senare helt enkelt utfört order för att medverka eller mörklägga kan inte uteslutas. Läs t.ex. boken ”Rise and Kill First” av Ronen Bergman. Han berättar hur premiärministern signerar ”röda sidor” för att godkänna statliga mord (en artikel som nämner det finns på https://www.washingtonpost.com/outlook/how-israels-secret-services-built-the-most-robust-assassination-machine-in-history/2018/01/26/c7053b34-f7ce-11e7-beb6-c8d48830c54d_story.html). Man ser också att inget verkar otänkbart i dessa sammanhang, t.ex. att skjuta ner ett passagerarplan för att döda en ledare man vill åt på planet. Även om den nedskjutningen inte fullföljdes, så visar den på en gränslöshet i denna typ av verksamhet (på alla sätt – moraliskt, geografiskt, …) som många människor nog inte har fattat. Tycker även det är intressant att jämföra med vad som kommer fram om Dag Hammarskjölds död i TV-serien ”Fallet Hammarskjöld” (gick för någon månad sedan fortfarande att se på SVT Play). Ett nyckelvittne berättar där hur den paramilitära organisationen SAIMR i Sydafrika styrdes från Storbritannien, som han uppfattade det. De verkade noga med att faktiskt dokumentera order som gavs osv, men det var naturligtvis inte meningen att obehöriga någonsin skulle få se dessa papper.

              1. Tack för svaret, Sven Ruin. Nu kanske jag uttryckte mig slarvigt, men jag menade i alla fall inte att det alltid ”måste” vara några ”frifräsare”, etc… Jag tror det finns ett spektrum av organisatoriska varianter bakom politiska mord. Min uppfattning är bara (med de ytterst tunna historiska bevis både du och jag sitter på) att de är mycket mer ovanligt med centralt dirigerade, top-down tillslag av den typen, helt enkelt därför att det inte behövs. En helt onödig risk. Ju färre som känner till det i förväg desto bättre, Need-to-know-principen. Och så vidare.

                1. Här finns dock två olika varianter, kan man väl säga.

                  Den ena är när en liten enhet med förankring till någon hemlig tjänst tar saken helt i egna händer, till och med på tvärs mot vad den egna regeringen eftersträvar. Den andra är när en sådan enhet agerar inom ramen för sitt mandat men där det är underförstått att vissa saker inte ska diskuteras med överordnade instanser, i alla fall inte på ett sätt som på minsta sätt kan lämna spår.

                  Vad som är sant i ett enskilt fall är oftast inte alldeles lätt att klura ut. Det finns ju många fula händelseförlopp i historien där det rests frågor kring om det funnits kopplingar allra högst upp i staten, men där sanningen inte blivit tillfredsställande utredd. Ta till exempel Iran-Contragate (vad visste president Reagan?) eller mordet på Gustav III (vad visste kungens bror hertig Karl, senare Karl XIII?).

                  1. Precis, Gunnar W! Och ett exempel på vad som sannolikt (=få definitiva bevis) är centralstyrda åtgärder är Mossads/Israels påstådda roll i mordet på iranske Fakhrizadeh nyligen. Man kan spekulera om verkligen Netanyahu skrev under på ordern, eller ens visste om att det skulle ske, därför att i det fallet tycks konsensus om vad som ”tjänar Israels försvar” eller ”ligger i nationens intresse” så vitt utbredd och accepterad genom hela statsapparaten (inkl. dess ”frifräsare”) att någon ordergång uppifrån och ner knappast behövs. Men, som sagt, jag understryker att det rör sig om spekulationer, hur sannolikt det än verkar.

          3. Man måste varit helt blind om man trodde att USA skulle ha något emot att OP mördades. Om nu Palmeutredarna hade insett att OP stod på 22 dödslistor, tror ni inte att SA hade ungefär samma kunskap? De borde fattat ändå, SA’s underrättelsefolk, betonar UNDERRÄTTELSE.

            Så troligen ställdes aldrig frågan.

            Om, MOT ALL FÖRMODAN, frågan ställdes, så gissar jag att USA torrt svarade ”don’t ask that question”. (De hade nog inga starka skäl att skydda OP.) Det betyder ”vi har inget hört”.

            Tror inte alls att SA frågat ”får jag lov”, och att USA pekat med hela handen. Vare sig protokollfört eller ej.

            1. Nej, det finns ju många sätt att försäkra sig om att en samarbetspartner inte har några invändningar utan att man behöver ställa en direkt fråga. Och sedan får vi förstås komma ihåg att verkligheten är lite krångligare än att ”Sydafrika” skulle fråga något och att ”USA” skulle peka med hela handen. När tankeutbyten av det här slaget över huvud taget förekommer är det nog vanligtvis två befattningshavare som pratar lite hummande med varann och som informellt har förankrat sina respektive ageranden hos vissa andra personer i hierarkin, medan andra personer som kan ha formell beslutsrätt i de aktuella frågorna över huvud taget inte vet någonting.

              1. När jag gått i pension kanske jag vill fylla på med detaljer om hur statliga anställda kan uppföra sig.

              2. Jag har personligen hamnat i just den situationen: Don’t ask that question. Jag betraktar mig som oskyldig i alla avseenden, men en simpel statstjänsteman i Borlänge hade en egen agenda. Jag kommer peka ut honom när det vållar honom maximal skada. Tills vidare slipar jag knivarna.

            2. ”Man måste varit helt blind om man trodde att USA skulle ha något emot att OP mördades.”
              Kan du utveckla det med nåt substansiellt innehåll, eller slänger du dig bara med ytliga kommentarer om Palme som ligger i linje med den gamla devisen att han omnämns som ”soft on communism?”

              1. Nej. Om du tror att USA gillade den politik som OP bedrev så ser jag inte alls hur vi skall kunna föra någon som helst intressant dialog.

                Det du antyder är dock rätt intressant. Om du läser Borgnäs första bok så var det ganska mycket halleluja, läser du hans andra bok så har Borgnäs insett att stora delar av svenska samhället om inte hatade så i alla fall hade motsatt uppfattning mot OP.

                OP var uppsatt på cirka 22 dödslistor. Källa GW. Konstigt va? Alla älskade ju OP sägs det ju. Svenska journalister.

                Du nämner ”soft on communism”. Vem var än mer soft? Lars Ohly som grät när muren föll? Båtflyktingarna var i alla fall inte välkomna till Palmes Sverige.

                Om vi skall förstå mordet skall vi nog sätta oss in i vilka som var OP verkliga fiender.

                Att lalla runt med 33-åringen, kurderna, 42-åringen, och mannen som någon tyckte hade något som han tyckte såg ut som en keps (som han under ed tog tillbaka i rätten) håller inte.

                Substantiellt? Vad har du själv som du anser substantiellt?

                Jag slänger ur mig ”soft on communism”. Du, det står jag för. Palme var just det i mångas ögon: Soft on communism. Jag tror det blev hans död.

                1. Motsägelsefulla argument kring Palme som soft on communism och springpojk åt Moskva.
                  – utbildad på college i USA
                  -föreläste på Harward
                  – ville att en av sönerna skulle utbilda sig i USA(märkligt av en sovjetkramare)
                  – bildade/lade grunden för svensk registrering av kommunister genom Collector och sen IB. En org. knuten till soc.dem.partiet
                  – med all säkerhet fullt insatt i Stay behind
                  – hur han tacklade IB-affären. Han blånekade till dess existens
                  – hur sjukhusaffären kvävdes
                  – IB hjälpte USA i kriget mot Vietnam genom att IB-personal på den svenska ambassaden i Hanoi vidarebefordrade svenska underrättelserapporter till CIA, samtidigt som Sverige officiellt var stark motståndare till Vietnamkriget.
                  – upplät Sverige och svenska hamnar åt CIA för frakt av materiel till Solidaritet i Polen
                  -ackrediteringsförsvårande åtgärder för ryska diplomater
                  – den skarpa protestnoten mot Sovjet efter Hårsfjärden trots att det idag finns plenty av motsägelser att det var ryssar. Snarare västubåtar(Mossberg, Thunander, Jallai)
                  -genom social demokrati trodde han på ett samhälle där kapitalet var viktigt och skapade jobb åt massorna och därigenom minskade klyftor och ökat välstånd för folket(biografin Underbara dagar framför oss)
                  – emot löntagarfonderna(biografin Underbara dagar framför oss)
                  – på 1970-talet då Palme var statsminister övade svenska försvaret krig där hjälp från USA och Nato fanns med i planen.
                  – hyllad av Kissinger efter sin död

                  Vad USA uttryckte officiellt om Palmes politik tror jag ihop med desinformation och ryktespridning är en planterad dimridå. För att kunna verka bakom järnridån så att säga.
                  I samtal med amiral Per Rudberg sa Palme att orsaken till att han utåt var så kritisk mot väst, var att han “måste det(Life line lost)

                  Bo Theutenberg säger följande:
                  Socialdemokratiska regeringar, även de regeringar som Palme styrde, har ofta fått rättmätig kritik för att anpassa Sveriges utrikespolitik till de stämningar som just för tillfället rådde i Moskva. Olof Palmes hållning i U-båtsfrågan och kring förhandlingarna om gränserna i Östersjön stämmer dock inte överens med bilden av en statsledare som böjer sig för Sovjetunionen och som är beredd att sälja ut svenskt territorium. Istället framträder bilden av en statsminister som undergrävs av sina medarbetare och som inte får fullfölja de framgångsrika förhandlingar som hans diplomatiska sändebud hade lyckats med.
                  Dessa fakta kastar ett helt nytt ljus över det landsförrädarspår som förföljt Palme-utredningen i mer än 30 år. Motivbilden förflyttas därmed från dem som tyckte Palme sålde ut Sverige, till dem som tyckte Palme var för hård mot Moskva.”

                  1. Givetvis bör den hypotes du sammanfattar diskuteras. Och det gör jag gärna utförligt vid tillfälle. Men det du skissar är i så fall en väldigt långtgående konspiration med Palme, höga svenska militärer och toppfigurer i USA:s administration som aktörer, allihop involverade för att gentemot Moskva skapa en falsk bild av att den ledande socialdemokratiske politikern hade djupa sympatier för Moskva. Var kanske apartheidregimen i Sydafrika och general Pinochet i Chile också med i komplotten? Var Palmes jultal om USA:s bombningar i Vietnam bara en taktisk fint som uttryckte motsatsen mot hans hemliga sympatier? Var inspelningarna med Nixon och Kissinger från Vita huset där de uttalade sig fientligt mot Palme och den svenska regeringen också teater? Var Palmes arbete med sin nedrustningskommission bara en taktiskt rävspel för att lura Moskva? Och så vidare.

                    En mycket mer realistisk bild, enligt min uppfattning, var att Palme var en politiker som avancerade till toppen som en del i västsidan under det kalla kriget men som var intelligent nog att inse att den karta som han försetts med stämde illa med verkligheten i viktiga avseenden. Utan att vara anhängare till det sovjetiska systemet och utan att vilja klippa banden med Sveriges allierade i väst försökte han manövrera enligt sin övertygelse, men med många kompromisser, i de frågor som han ansåg vara viktiga för mänsklighetens framtid.

                    Men jag ser gärna en fortsatt diskussion kring detta. Blir den omfattande får jag öppna en särskild tråd för den.

                    1. Summan av det jag menar är att jag inte tror på Nato/CIA eller det spåret. Skitpratet om Palme som sovjetvänlig bara för att han uttryckte ärliga värderingar om folkmord och förtryck är skilt från ett hemligt djupt samarbete med Usa och Nato.

                    2. Då förstår jag hur du menar. Och vi är överens om att Palme inte gick i Moskvas ledband, trots att det fanns motståndare till honom som trodde det. Men som jag ser det är det lika sant att det fanns en spricka mellan å ena sidan USA:s/NATO:s förväntningar på den svenske regeringschefen och vad han faktiskt gjorde.

                      Och det är där det finns ett utrymme för diskussion i ämnet. För det finns nämligen gott om exempel på att den amerikanska administrationen under kalla kriget agerade högst brutalt mot olika regeringar när USA:s intressen ansetts hotade, utan att dessa regeringar på något sätt hörde till motsidan. Ett exempel bland många är störtandet av Mossadeqs demokratiskt valda regering i Iran 1953. Ett annat är statskuppen mot den sydvietnamesiske presidenten Ngo Dinh Diem tio år senare. Diem var i högsta grad en allierad till USA, men en ineffektiv sådan. Det anses som klarlagt att CIA var införstått med kuppen, och kanske också med den snabbt genomförda avrättningen av Diem.

              2. Vad är din egen teori?

                En 52-årig försäkringstjänsteman stämplar ur från jobbet och han är halt och lytt enligt experterna. Då ser han Palme. Han ställer sig flera minuter i korsningen enligt vittnet IM, fast TP säger att SE samtidigt som han stod i korsningen promenerade norrut och söderut på Sveavägen, linkande vilket ”avslöjade” hans ålder. Sedan sköt han Palme och sprintade iväg österut som Ben Jonson, utan reumatism och hälta, uppför trapporna och försvann. Den åldriga och halte,,,

                Det är vad TP och KP hävdar. ”Rörelsen” kanske gör vågen. Resten av världen rullar med ögonen …

      3. Tack Gunnar, jag tycker det var en mycket bra och välstrukturerad genomgång av den politiska bakgrunden!

        Det är, som du skriver, snart sagt omöjligt att vare sig belägga eller motbevisa hypotesen att man i Washington kände sig trygg i att Sverige inte skulle vilja ta in politiskt alltför känsliga trådar i en polisutredning ens om den gällde mordet på landets regeringschef. Men låt oss utgå från att det faktiskt var så. Då återstår fortfarande riskerna förknippade med själva utförandet av mordet (som Mossad fick känna på i Lillehammerfallet). Även om man räknade med att regeringen skulle tillsätta en Hans Holmér-typ för att leda en eventuell mordspaning kunde man ju inte förbise möjligheten att mördaren och/eller dennes medhjälpare skulle gripas i anslutning till dådet, och att utrymmet för politiska ingrepp i utredningen då skulle krympa betänkligt.

        Frågan är om det ändå var värt risken för Sydafrika och i förlängningen USA? Jag tror inte det – jag ser helt enkelt inte värdet i att undanröja Palme som i paritet med konsekvenserna av ett avslöjande.

        Men det utesluter förstås inte att mordet kan ha planerats och utförts av aktörer inom säkerhets- eller underrättelsetjänsten som hade sina egna motiv, och utan att det var politiskt sanktionerat.

        1. Jag håller fullkomligt med dig om att det går att tänka sig att mordet på Palme hade kopplingar till aktörer på lite lägre nivå inom säkerhets- eller underrättelsevärlden som agerade på egen hand och på tvärs mot vad deras överordnade önskade. Sådana scenarion blir särskilt lätta att tänka sig om vi talar om strukturer som inte ens existerade officiellt, som det svenska Stay Behindnätverket.

          Men om det var fallet tror jag inte att Craig Williamson passar in i bilden. Allt som är känt om honom pekar på att han lojalt utförde uppdrag åt apartheidregimen.

          1. Poliserna Ö och D pekas ju flitigt ut av privatspanande journalister. Dock finns färre förslag på vem den GM som sköt är. Jag var inne på AA tidigare men har nu insett att det spåret hänger i luften. Man har i så fall skickligt lyckats dölja vem denna person är. Vad har du Gunnar för ide om vem denna person kan vara? Någon från utlandet?

            1. Jag har under årens lopp träffat på uppgifter om väldigt många personer som i alla fall vid första anblicken framstår som tänkbara Palmemördare. Men jag har faktiskt inga förslag. Och inser att det mycket väl kan vara så att mördaren är en person som aldrig figurerat i debatten om mordet över huvud taget, kanske inte heller i spaningstips till polisen.

              Utöver de rent moraliska och juridiska komplikationer som skulle kunna uppstå om jag började gissa på vem mördaren är så skulle det kunna finnas en annan tråkig konsekvens: att jag lurade in mig själv i ett hörn där jag till varje pris skulle försöka hitta argument för att jag hade rätt och bortsåg från allt som talade för att jag hade fel.

              Det här betyder inte att jag förhåller mig likgiltig till sakuppgifter som handlar om mördarens identitet, tvärtom. Men jag tar mig friheten att inte dra några snabba slutsatser.

              1. ”Utöver de rent moraliska och juridiska komplikationer som skulle kunna uppstå om jag började gissa på vem mördaren är så skulle det kunna finnas en annan tråkig konsekvens: att jag lurade in mig själv i ett hörn där jag till varje pris skulle försöka hitta argument för att jag hade rätt och bortsåg från allt som talade för att jag hade fel.”

                Det här tycker jag är mycket klokt tänkt. Enligt min erfarenhet från andra frågor, och kanske i viss mån denna, är det just genom att dras in i debatter för att försvara argument som man till sist börjar lura sig själv. Man formas så att säga av sina motståndare. Bäst då att inte ha några.

                1. Det där kan möjligen låta som om jag för säkerhets skull inte har några bestämda åsikter om någonting. 😀 Riktigt så illa är det förhoppningsvis inte.

                  1. Haha, nej, det var inte så jag menade. Men just att spekulera allt för vilt eller debattera för att övertyga andra om saker man inte själv är hundraprocentigt säker på – det brukar leda till att man bygger in ett slags konfirmeringsbias i sin egen läsning.

              2. Gunnar, angående mördarens identitet skrev du i ett inlägg föruy sen att du tror det är en man och att han hade en blå jacka.Gäller det ?

                1. Jag kommer i och för sig inte ihåg allt jag skrivit och jag tror du slant lite på tangenterna när du skulle ange när jag skulle ha skrivit det du tar upp. Men jag tvivlar starkt på att jag någonsin framfört att mördaren troligen hade en blå jacka. De flesta vittnesmålen tyder på att han hade en mörk, möjligen mörkblå, rock.

                  Och de samlade vittnesmålen pekar ju bestämt på att mördaren gav intryck att vara en man.

                  1. Gunnar jag hittar inte inlägget. Men du hänvisade till Inge M:s vittnesmål som beskriver att han ser en man med kort rock. Jag gör inte nån skillnad på en kort rock och en pösig rymlig jacka.

                    1. Jag kan inte gärna kommentera något som jag inte tror att jag skrivit och som du inte hittar. Vad Inge M sagt i förhör kan i alla fall vem som helst läsa sig till. I telefonförhöret den 1 mars säger han att gärningsmannen var iklädd ”en mörk rock, längre än en jacka”.

                      I förhöret den 14 mars säger Inge: ”det var inte en jacka, och det var inte en lång rock, och den var mörk”.

                      Det är alldeles tydligt att Inge inte menade att mannen hade en jacka. Och det skulle förvåna mig mycket om jag någonsin skrivit vare sig att mördaren hade en blå jacka eller att Inge sagt att han hade det.

                      Kan du visa att jag skrivit något sådant så får jag medge att jag slarvat. Det jag undrar nu är: vad är det du vill ha sagt? Att jag varit slarvig eller att du själv tror att mördaren hade en blå jacka?

                    2. Jag kan inte svara på din fråga om du slarvat. innan jag har fått tag på din beskrivning av mannen och hans avsikt. Jag ska försöka snabba på, lessen om det dröjer men jag har en seg dator så du får gärna hjälpa till. Jag vet att sammanhanget var mötesscenariot..Nånstans ligger kommentaren.

                      Jag tror att mördaren hade ett blått klädesplagg som gick en bit ner på låret och att det vore bättre om vi inte definierar så strikt om det är en rock eller jacka.

                    3. Gunnar, Angående blå jackan så har jag letat överallt och inte så kul men erkänner att jag hade fel… Det finns inte någon sådan kommentar från dig.

                      Du har ju talat om ”mannen” i mörk rock och dU känner till att han hade för avsikt att lura palme ,enligt KP:s version var bara SE och CP utom OP och LP där, därför undrar man vilken man du talar om, och det är möjligt att Jag kan ha tittat För långt bort för att försöka ta reda på vem du talar och lagt märke till vittnesbeskrivning av dem två männen, i din bok Maktens Mörka Korridorer , där nämns en blå jacka ,och felaktigt tänkt att där har vi dem som du i din fantasi tänker dig genomfört MOP fast i en fiktiv berättelse.

                      Den boken är jäkligt bra.

                    4. Tack för dina berömmande ord om min deckare Maktens mörka korridorer. Men den är inte tänkt att vara någon sorts nyckelroman om Palmemordet.

                      Jag tror inte att Krister Petersson menar att Christer Pettersson var på mordplatsen. Eller har jag missat något?

                    5. Jag tror inte att du missat något men jag hjälper gärna till om du glömt Lisbets vittnesmål och du får gärna hänvisa till KP, som säger att Lisbeths vittnesmål var centralt för utredningen`.Dom orden betyder ju någonting när dom kom från han som har stor respekt för lagar och regler.

                      Och det var ju överenskommet att dem skulle träffas. Hon väntade ju på han.

                      Du har ju intervjuat KP – hur ofta hade han möten med henne ?

                    6. På den korta intervjutiden hann jag tyvärr inte ta upp KP:s kontakter med Lisbeth. Men något förhör med henne tycks han aldrig ha hållit.

  10. Det finns en tendens att överdriva en konspirations utsträckning när tänkbara personer från vissa länder, myndigheter eller säkerhetstjänster diskuteras. Möjligtvis till följd av en övertro på inte minst underrättelsetjänsters centraliserande; det vill säga att varje aktion är sanktionerad från högsta ort, och kanske därmed till och med direkt kopplad till landets högsta beslutande organ. Men studerar man underrättelseverksamhet under kalla kriget, står det helt klart att olika grupperingar inom dessa organisationer i många sammanhang agerar tämligen fritt. Faktum är att det ligger i sakens natur. En CIA-grupp i Nicaragua på åttiotalet efterfrågar inte ”högsta orts” bemyndigande vid ett mord som gynnar saken, exempelvis. Tvärtom fungerar en säkerhetstjänst bättre för det övergripande målet om kompetenta grupper agerar relativt självständigt; och varför skulle ”högsta ort” vilja ha något med sjaskigheter som strider mot folkrätten etc. att göra, information som försätter dem själva (och deras land) – med denna kunskap – i låt säga juridisk och politisk fara?

    I en (större) underrättelsetjänst är det typiskt att den vänstra handen inte vet vad den högra gör. Norman Mailer beskriver denna dynamik utmärkt i sin mycket väl-researchade roman Harlot’s Ghost: Mordet på JFK kom som en total överraskning, men det första CIA – eller rättare sagt olika CIA-grupperingar – gör är att undanröja alla spår som pekar mot dem själva. Inte för att dölja inblandning, utan för att man i första läget inte vet om man är inblandad eller inte. När så eventuella spår är undanröjda börjar man ta reda på vad som hänt inom den egna organisationen.

    Underrättelsetjänsters hemliga verksamhet (i synnerhet i föregivet krigstillstånd, även om det är ”kallt”) ger upphov till mer eller mindre autonoma grupper inom organisationen, som visserligen sällan strävar efter egna strategiska mål, men som ofta agerar självständigt för att uppnå taktiska, lokala mål i enlighet med den övergripande ideologin. Det är svårt att tro att det finns någon låt säga mordisk grupp i en underrättelsetjänst som ser sig ligga i krig förankra varje beslut längs hierarkin – det skulle göra dem långsamma, ineffektiva och bryta den beprövade ’need to know basis’-strategin som karaktäriserar dessa slutna organisationer – i synnerhet om aktionerna vore ”olagliga”.

    Denna tendens att avsiktligt och oavsiktligt skapa autonoma grupper inom hemliga tjänster kan vi låta Stay Behind exemplifiera. Medan socialdemokraterna i högre eller lägre utsträckning skapade denna organisation, blev den som en följd av sitt hemliga uppdrag och autonoma natur efter en tid ett okontrollerbart monster, som enligt vissa trovärdiga spekulationer – precis som i romanen Frankenstein – vände sig mot sin skapare.

    Till frågan om palmemordet kan i sammanhanget särskilt uppmärksammas den mindre grupp inom Säpo, som enligt vederhäftiga uppgifter på egen hand övervakade och kartlade statsministern. Det är en rimlig slutsats att de gjorde på eget bevåg, utan bemyndigande från högsta ort, men att deras motiv till detta taktiska, autonoma tilltag stämde överens med den övergripande strategin de så att säga skrivit under på (att skydda Sverige mot kommunismen).

    För att föra diskussionen till Sveavägen, kan det hypotetiskt ha varit samma personer som övervakade Palme under mordkvällen, som Säpo i sin tur rapporterade om en månad efter mordet, i sitt beryktade PM – utan att säkerhetspolisen visste att det var egen, autonomt agerande personal de kartlagt. Efter mordet kan Säpo, precis som CIA efter mordet på JFK, ha ryggat tillbaka, bränt brev, låtit tips försvinna – inte för att den som sådant var inblandad, utan för att inte riskera att bli inblandade om spåren ledde dithän.

    Om vi nu accepterar detta slags autonomi inom CIA och Säpo, så finns det inget hinder att göra det avseende Sydafrikas säkerhetstjänst. Eftersom denna verkligen ägnade sig åt mord, både mer eller mindre spontana och mycket välplanerade, både i eget land och i Västeuropa, är det högst sannolikt att ”taktiska” brott begicks som få utanför den egna gruppen eller cellen kände till – alltså även inom den egna chefsledet – medan andra givetvis var beordade från högre instans.

    De mördare som var Sydafrikas agenter såg givetvis gärna att Palme dödades, och skulle själva gärna hålla i yxan. Men man vidare kan tänka sig, av skäl som inlägg ovan redogjort för, att ”högsta ort” inte beordrade en så spektakulär operation som att döda Sveriges statsminister – avvägningen mellan risk och effekt blir för skev. Men det förhindrar inte sydafrikansk inblandning.

    Personer i svenska polismyndigheten hade kontakt med personer i sydafrikanska polismyndigheten vid tiden inför mordet, både genom internationella polisiära organisationer och som det förefaller privat. Känt är att somliga av dessa parter delade högerextrema åsikter, eller i varje fall delade bilden att kommunismen var ett reellt hot mot ”demokratin”, att det var ett krig på liv och död mellan ideologier, och att Palme personifierade detta hot, denna fiende.

    Man skulle alltså kunna spekulera i, helt hypotetiskt för att framhäva en poäng, att personer inom svenska polismyndigheten (exempelvis nämnda grupp inom Säpo) bestämmer sig för att Palme måste röjas ur vägen eftersom han är en landsförrädare och planerar att resa till Sovjetunionen för att ”sälja ut” Sverige, etc. Men även om dessa svenskar är kallhamrade, hatiska och hyser extrema åsikter, så är de inga mördare; däremot har de kontakter med sydafrikanska agenter som inte bara är kallhamrade, hatiska och hyser extrema åsikter – utan dessutom mördare.

    Är det en för avlägsen tanke att den svenska gruppen kontaktar den sydafrikanska gruppen med följande förslag: Vi ger er möjlighet att skjuta den svenska statsministern och komma undan med det. Vi garanterar tillfälle och flykt. Sedan sopar vi igen spåren.

    Inte bara slipper denna grupp att själva hålla i yxan, vilket är vanskligt av många skäl, utan dessutom blir mördaren snabbt ospårbar (eftersom denne reser med falskt pass, har gjort liknande operationer förr och vet hur man om nödvändigt inte bara går under jorden, utan dessutom gör det i en till Sverige fientligt sinnad nation.) Den svenska gruppen ser alltså till att mördaren får sitt tillfälle och den sydafrikanska att mordet utförs. De som tillhandahöll tillfället har så att säga inte gjort något (”knarkspaning”, etc.), och mördaren är försvunnen.

    I detta hypotetiska scenario är både Säpo och Sydafrika inblandade, men inte alls på det sätt som invändningar ovan vill göra gällande; utan genom att enstaka grupper – säg för diskussionens skull 5-10 personer sammanlagt – agerar autonomt, utan inblandning från högre ort. Den svenska gruppen känner sig helt säker på att om länspolismästaren i Stockholm eller efterträdande statsminister får nys om att svensk polismyndighet (möjligtvis med koppling till Stay Behind) och sydafrikansk säkerhetstjänst ligger bakom mordet, följer en mörkläggning i nationens intresse.

    Har det gått till på detta sätt? Det är inte inte min poäng, utan den är att mördaren kan vara sydafrikansk agent utan att ”Sydafrika” ligger bakom mordet, precis som personer från Säpo kan vara inblandade utan att myndigheten är det.

    1. Många alternativ är naturligtvis möjliga. Men ser vi t.ex. på hur svensk myndighet var behjälpliga i att skicka två personer från Sverige till tortyr i Egypten, så var det ju en internationellt samordnad aktion där vissa svenskar tycks ta order från annat land (även om de skulle kalla det ”samarbete” så förstår väl alla vilken part som egentligen bestämmer). Och trots att mycket kommit fram om Egyptenavvisningarna, så var det inte någon större fara för t.ex. de inblandade myndighetspersonerna eller politikerna. Det förefaller som att när det är förankrat på ”högsta ort” kan de lita på beskydd, det vill säga i praktiken straffrihet. Vad gäller Palmemordet var det väl något liknande som en polisman, som kan misstänkas ha varit inblandad, sa i en bil på väg till en främmande ambassad.

      1. Jag håller med, många (seriösa) alternativ är möjliga och du pekar på en dokumenterad ”konspiration” som inte ska glömmas bort varken i detta sammanhang eller i allmänhet.

  11. Ursäkta en stunds fritänkande efter en flaska vin.

    I dramaserien Deutschland 86 samarbetar DDR i hemlighet med Sydafrika. I samband med dramserien gjordes också en dokumentär som belyser hur desperat regimen i DDR var. Ideologi verkade helt ha spelat ut sin roll och man var mest intresserade av olika skumraskaffärer för att få in västvaluta för att kunna hålla liv i luftslottet ett litet tag till. De misstänks t o m för inblandning i Lockerbie-attentatet…som ju också har en Sydafrika-SAP-koppling.

    Från wikipedia
    ”There are 10 episodes. In addition, a documentary entitled ”Comrades and Cash” was produced to accompany the series…..It describes various business activities undertaken by the East German state to earn hard currency, including: the sale of arms by the East German state to the apartheid government of South Africa, their notional enemies; smuggling arms to both sides in the Iran-Iraq war.”

    DDR…Sydafrika…illegala vapenaffärer…Iran-Irak….Bofors…Algernon….Cats Falck….Palme…Iran-Contras (Nov 86)

    Både DDR och Sydafrika var stater som verkade klandestint och där makteliten var medvetna om att deras dagar var räknade. Om man sitter på en maktposition med stora hemliga resurser och befogenheter så kanske man vill passa på att utnyttja dessa för egen vinning. Kopplingen vapenhandlare-DDR-Sydafrika är redan på plats.

    Palme sätter käppar i hjulet för vapenhandlande/smugglande miljardär..som snackar med.. .Williamsson och Sydafrika som dels ogillar Palme och Sverige pga vår finansiering av ANC men framförallt vill tjäna grova pengar…som snackar med DDR som skiter i idealen och bara vill ha västvaluta. Dessutom hade de väldigt gott om agenter på plats i Sverige…inom SAP och Rosenbad. Williamsson kanske säkrar med Plan B med svenska kompisar …polisman Ö /högerextremister/Stay Behind. Därav extra många walkie-talkie-figurer.

    Varsågoda att punktera min teori. 🙂

  12. För att begå en sådan mordisk gärning krävs enormt starka motiv och några sådana har jag inte hittat i Palmemordet. Motiv: Där man ofta söker förändring från det rådande. Tror mera på en orsak. Även en orsak kunde skaka Sverige och riktigt ordentligt, om den skulle bli känd. Jag tror mördaren var nöjd med ett avslut. Hämnd, är här ett passande ord.

  13. Folkriksdagen mot Apartheid ägde rum i Stockholms, Folkets hus, Barnhusgatan, cirka 7-10 dagar
    före mordet. (Några stenkast ifrån mordplatsen). ANC generalsekreterare, Oliver Tambo, två i
    rang efter Nelson Mandela, en av flera tunga delegater. En bekant till arbetade som säkerhetsvakt på ideell basis, har var medlem i organisationen ISAK. Han tyckte det var märkligt att polisen hundar endast undersökte dom främre bänkraderna i Folkets hus. Svenska Akademins ledamot, Pär Westberg satt bänkraden bakom och småpratade med statsminister Olof Palme som satt på första bänkraden.

    ”Korsningen Tunnelgatan/Olofsgatan framstår som intressant i sammanhanget genom ännu en rapporterad iakttagelse. Just där hävdar det anonyma brevskrivande vittne som fått namnet Skelleftehamsmannen att han gjorde en observation klockan 23.23, alltså ungefär två minuter efter mordet. Han skriver flera brev till spaningsledningen där han berättar att ser en man som ser svensk ut och som talar i en walki-talkie men som uttrycker sig på ett främmande språk, möjligen nederländska eller schweizertyska.

    Mannen säger ibland annat något som låter som das Auto, das Auto. Uppgiften om det främmande språket har väckt intresse. Det har spekulerats om det skulle kunna vara afrikaans som är ett av de stora språken i Sydafrika och som talas av boerna, ättlingar till invandrare från Nederländerna. Just språket afrikaans vara nära knutet till apartheidregimen och dess styre. Och det har, som bekant funnits ett antal indikationer på att Palme kan ha mördats av sydafrikanska agenter…” (Källa: Gunnar Walls bok ”Konspiration Olof Palme, sid 192-193)

    Egna kommentarer: mannen som talade i walki-talkie och sa Das auto, Tunnelgatan/ Olofsgatan, står ca 10-12 meter bakom Inge M bil.

    Pressfotografen, Åke M arbetade för DN, han hade under kvällen träffat före detta kollegor från Stockholms tidningen, för att uppmärksamma att det var trettio år sedan, Stockholms tidningen, lades ned. Ett stort antal journalister deltog också på restaurang Tennstopet, Dalagatan.
    Det första journalisten som fick veta nyheten om Palmemordet, var Gunnar Fredriksson på Aftonbladet, han lämnade restaurangen genast utan att informera dom övriga i sällskapet.

    Åke M var nykter eftersom han skulle jobba. Åke hade sin bil parkerad på Dalagatan i höjd med Eastmaninstitutet, han knäpper på polisradion ca 7-8 minuter mordet. En person sa citerar fritt ur minnet ”att statsministern är död”, hoppas att Gunnar Wall kan komplettera, mera information?

    En intressant uppgift från den tidigare chefen för Rikskriminalen, Tommy Lindström, han säger ”…en grupp med goda skyttekunskaper och ett rent politiskt motiv och där har jag fastnat för Sydafrikaspåret. Personer ur den sydafrikanska underrättelsetjänsten var i Sverige veckan före mordet och de hade ett kontor i Bonn…” (Källa: Aftonbladets specialbilaga, 27/2 – 2016 ”Palme, 30 år sedan mordet som skakade Sverige”)

    Egna kommentarer: Före Berlinmurens fall hade förbundskanslern sitt säte i Bonn, efter återföreningen mellan Västtyskland och Östtyskland, har ju som bekant förbundskanslern sitt
    säte i Berlin

    Det kanske inte var någon tillfällighet att Sydafrikas underrättelsetjänst hade ett kontor, i Bonn, eftersom boer tyskan, är nära besläktat med det tyska språket? Den västtyska underrättelsetjänsten hade väl koll på Sydafrikas underrättelsetjänst adress? vilka som jobbade på kontoret?

    Hur såg relationerna ut mellan den Sydafrikas underrättelsetjänst och Västtysklands underrättelsetjänst vid tiden före Palmemordet?

    Hoppas att jag kan återkomma med flera inlägg, senare

  14. Apartheid var på utdöende 1986, varför mörda Olof Palme? Någon notis om Olofs ”hetska uttalanden tog man knappast heller, lyfte inte ens på ögonbrynen. Nej, Sydafrika har inte mördat Olof Palme.

  15. Fanns det några högt uppsatta svenskar som ville ge ANC dåligt rykte?
    Var Olof Palme ett hinder ?

    ” Det visade sig att Adam under besök i Stockholm diskuterat med W om bland annat hur ledande svenska politiker skulle kunna påverkas till en mer negativ inställning till ANC. W föreslog att huvudkraften taktiskt skulle läggas på försök till diskreditering (det vill säga en förtalskampanj) av ANC, snarare än på försök till skönmålning av av den sydafrikanska apartheidregimen.

    Av Adam överlämnade dokument – rapporter till Craig Willamson – framgår att W hade kontakt med en SÄPO-polis i hög ställning – benämnd “R” – och en kvinna med förbindelser till det socialdemokratiska partiet och anti-apartheidrörelsen ISAK. Det framgår också att betalning för utförda tjänster sattes in på ett konto som W öppnat i Sydafrika.

    Adams uppsökte W i Stockholm både 1986 och 1987. Den första träffen hölls bara en dryg månad efter mordet på Palme.”

    Forts på

    https://efolket.eu/mordet-pa-olof-palme-alla-fakta-om-den-hoga-sapo-chefens-kontakt-med-apartheid-regimens-svenska-spion-maste-upp-i-dagsljuset/?fbclid=IwAR1QSDcJlGPNQTOUSRBAMXPHQ0VTdRWJA-oY1p0c-0y4k0GSJy3hIkv4SdU

  16. Har med stort intresse följt inläggen på bloggen om mordet på landets statsminister Olof Palme. Ett gott tankearbete och insamlande av faktauppgifter, vid sidan av Gunnar Walls insats, gör att mordgåtan blir allt mindre diffus. Och det frivilliga arbetet smakar i stora stycken både kvalité och djuplodande till skillnad från vad polis och åklagare åstadkommit under dryga trettio år.

    En allmän tendens när det gäller mordet och gärningsman verkar dock vara: antingen begicks dådet oplanerat av en enskild galning eller Palmehatare som beväpnad råkade stöta på paret vid biografen eller Dekorima. Eller så mördades Palme av en utländsk organisation eller främmande makts säkerhetstjänst. Inget av de bägge alternativen går att utesluta, men båda uppvisar brist på trovärdighet när det gäller slump, möjlighet och verkligt behov av att se Palme borttagen. Trots detta så mördades Palme av anledning där lösningen kan ligga närmare och vara obehagligare än som vanligtvis framskymtar.

    Bara en handfull veckor efter mordet var ett statsbesök i vårt östra grannland och stormakt, Sovjetryssland, inplanerat för statsministern. Sådana besök får väl anses som något normalt stater emellan men just detta besök plågade de högljudda och Palmefientliga kretsarna mer än vanligt – Sovjetunionen av alla ställen.
    Än värre var det med dem, som inte bara kände aversion i största allmänhet mot Palme, utan dessutom knutit upp sig ideologiskt, politiskt och yrkesmässigt till den andra stormakten – Washington och dess Natosystem. Här stod inte bara en knäck av självkänslan på spel i och med statsbesöket, utan USAs strategi vid en storskalig militär konflikt med Sovjetryssland, där kärnvapen kom till användning, riskerade att ytterligare belysas internationellt. Palme drev ihärdigt tillsammans med andra europeiska politiker frågan om en kärnvapenfri zon genom Europa. Detta passade Washingtons strategi illa då alternativet till det europeiska slagfältet var ett fullskaligt krig med interkontinentala robotar som skulle lägga båda stormakterna i aska.
    Uttänkt var att konflikt, där kärnvapen kom till användning, skulle utkämpas med medel och kortdistansvapen på europeisk mark. Palme som var avgjord motståndare till denna strategi propagerade för zonen. Oron över att Palme skulle få med Ryssland på nedrustning och zonidén var påtaglig på andra sidan Atlanten och inte minst i de kretsar i vårt eget land som öppet och i smyg knutit sig till Washington och arbetade för Natoanslutning. Inom parantes sagt så ställdes Frankrikes president de Gaulle på sin tid inför en variant av det Nordamerikanska Europastrategin, vilket kraftigt bidrog till att landet lämnade Nato.

    USAs gängse uppfattning att de som inte varmed dem – var emot dem, stöptes i svensk form hos de mest inbilska och extrema kretsarna, till att Palme var rysk informatör och skulle under Moskvabesöket förråda sitt land. Washingtons handgångna män i Sverige hade dessutom anledning att befara uppriktiga och klargörande samtal om alla de ubåtskränkningar som riktats mot landet under 80-talet. Förutom den ryska ubåt som för egen maskin 1981, i övervattensläge, navigerade sig upp på en grynna och blev där sittande, hade ingen ubåt identifierats och betvingats av vårt försvar. Ubåtskränkningarna var synnerligen fräcka, dessutom lyckades främlingarna alltid undkomma och en del av befolkningen och pressen spekulerade vilt, en annan del önskade hårdare tag. Somliga politiker, ledarskribenter och uniformsklädda individer menade på att Sveriges försvar var klent och boten låg i ett närmande till Nato.

    Hösten 1982 kom så den stora ubåtsjakten i Hårsfjärden vilken pågick i två veckor. Nu skulle inkräktarna upp eller sänkas, det var klara besked från Sveriges politiska ledning och överbefälhavaren, ÖB. 100-tals journalister från en mängd länder var församlade på Berga med daglig utsikt över jakten. En ubåt skadades av Kustartilleriets mina, men jakten på den inställdes från högre ort. En annan ubåt tog sig ut tre timmar efter eldförbud för minvapnet beordrats från högsta ort. Två timmar efter frisläppandet hävdes så eldförbudet.

    Som känt är pekades Sovjetunionen ut för kränkningen, en diplomatisk protest överlämnades och Nato-anhängarna jublade. Nu vet vi med all säkerhet att det var västubåtar som stod för kränkningen 1982 och det i samarbete med höga svenska officerare. Vi vet idag vilka som förbjöd insättandet av svenska ubåtar med torpedvapnet, vi vet också var förbudet mot att sätta in jagaren Halland med ubåtsjaktraketer kom från, förbudet mot sjunkbomber när läget för inkräktande ubåt var kritiskt och eldförbudet för kustartilleriets minvapen under tiden en spårad ubåt tog sig ut. Det är idag känt var förräderiet fanns, vem och vilka som gick bakom ryggen på sina officerskollegor, den svenska allmänheten och landets politiska ledning.
    Hade Palme fått möta den ryska ledningen och vid den tiden fått klara och entydiga bevis genom rysk underrättelse om Hårsfjärdenprovokationen, så skulle den amerikanska strategin gällande kärnvapnens användning vid militär konflikt havererat till förmån för idén om en kärnvapenfri zon genom vår världsdel. Och dessutom riskerade Washingtons handgångna i vårt land, att likt Wennerström, få gratis bostad och mat ett antal år framöver. I skenet av Moskvaresan var utsikten för den kärnvapenfria zonen befarad god, eventuell svensk Nato-anslutning och tjänstgörandet åt främmande makt satt i fara.

    Mycket stod på spel med Palmes resa som injagade allvarliga funderingar på sina håll. Utländska intressen i all ära, men ingen fruktan kunde mäta sig med den som vissa svenska kretsar hyste inför Moskvaresan – parad med aversionen, hetsen och hatet gentemot Palme. Med skotten på Sveavägen löstes problemet, någon krets gjorde slag i saken, tänkt ordning säkerställdes och Gorbatjov blev utan statsbesök. Mordet på Olof Palme var till sist en svensk angelägenhet även om olika utländska intressenter drog en belåtenhetens suck. Att upphovet, planerandet och övervakandet av Palme var internt, liksom sabotaget av utredningen, hindrar inte att vapnet och gärningsman efter lämpliga konsultationer lånades externt ifrån.

    1. Det här var något av det mest välformulerade ang. MOP jag läst här. Det låter som ett mycket plausibelt skeende. Man får ta i beaktande en viss reservation, att det inte MÅSTE ha varit så, men det finns en logik i det som är väldigt ‘påtaglig’.

      Jag vill – i den kontexten – även erinra mig en artikel jag läste i en engelsk tidning (kanske var det en länk härifrån; jag är inte 100 % säker) att någon engelsman inom deras flotta uttalade sig i en tidningsintervju med anledning av att Sverige – för något år sedan nu – ånyo var involverade i något slags ”U-båtsjakt” efter någon observation. Den engelske officeren tycktes ge uttryck för att Sverige säkert skulle klara detta galant, (och sedan kom bisatsen som föreföll något lite ‘apart’) att Sverige hade god vana att ‘ta hand om ubåtar som gjorde intrång på svenskt vatten’ (inte ordagrant, men i den andemeningen).

      Självklart så har/hade Sverige deltagit i en del sådana ubåtsjakter, sedan Karlskrona 1981, men just den där uppgiften att man i Hårdsfjärden råkade/lyckades skada en inträngande u-båt med sjunkbomber, (amerikansk?) vilken sedan ”släpptes ut* (utifrån order från högre ort) för att kunna bege sig iväg till England för översyn/reparation. I den kontexten så fick den engelske officerens ord ett annat slags, något ironisk, konnotation/innebörd.

      Även Caspar Weinberger, den amerikanske försvarsministern i Reagans regering, sa ju, efter avslutad tjänst, och på besök i Sverige, att han tog för givet att ”Sverige” (det officiella Sverige) visste att amerikanska ubåtar (och även engelska, västtyska och andra NATO-länders) ofta ‘frekventerade’ svenska vatten på 80-talet – och syftningen kanske då också låg en del på den ‘incidenten’ där Sverige då råkade skada en amerikansk atom-ubåt? (Anders Jallai har ju skrivit en roman om detta också). Kanske var detta något som Palme inte riktigt visste hela vidden av? Något som var ”hysch-hysch” ifrån ”högre svenska marinkretsar”? (något som han kanske då skulle ha blivit fullt varse om vid ett Moskva-besök, via deras underrättelseverksamhet, och något som måste sättas p för?).

      Och, man kan ju också fråga sig angående Palmes något kryptiska svar till tv-reportrarna – inte så långt innan mordet – som, i samband med ”officers-upproret” i pressen, undrade över om marin-officerarna kunde lita på honom, svarade: ”Ja, men frågan är kanske istället om jag kan lita på dem…”. Också en ‘beröringspunkt’?

      En fråga bara, hur placerar du sovjets agerande¨?(med tanke på ”Källa Erik”, och att man där – via underrättelseverksamhet? – verkar ha vetat att ‘något var på gång/OP skulle utsättas för något slags attentat’, och att deras radiotrafik till kontakter i Sverige steg kraftigt i samband med MOP).

      Intressant också att du säger att själva planläggningen, övervakandet av OP, etc. var/kan ha varit svenskt, medan ”vapnet och gärningsman efter lämpliga konsultationer lånades externt ifrån.” (även om detta är en tanke som lyfts många gånger förut).

  17. Questions by Brian Saugberg, Denmark. Reply Madi Gray, 1 Dec 2020.
    1. We humans are driven by different motives. As a historian, I always ask the question: What is the purpose of the source, that is your motive for coming forward with the story of having seen Craig W. the week before the murder?
    Ever since I spotted Williamson at the People’s Parliament, I have told several people of this observation, Jan Stocklassa and Jonathan Ancer among them. I’ve discussed this with anyone who would listen.
    I’m not sure that I understand this question completely. Are you asking, “Why now?” If so, the answer is: Because it is now that two respected journalists showed an interest in publishing my observations from February 1986.
    2. In continuation of the first question, do you think it has played a role that you are an Apartheid opponent?
    It is because of my steadfast opposition to apartheid that I reacted to Williamson’s presence at the People’s Parliament.
    3. Your witness position is good because you were there – and thus 1st hand source. Are you the only one who thinks to have seen Craig W., and have you heard from others with similar experiences?
    I think that Williamson was planning to arrive and depart unnoticed. It was bad luck for him that I happened to spot him leaving, while most of the audience was still in the auditorium. Outside a limited circle of politicians and liberation movement representatives he appears recognisable in Stockholm. As far as I’m aware, he did not visit with anti-apartheid activists in Sweden, so if he could get in and out unseen, there was very little risk of exposure.
    I have read about others who say they saw Williamson in Stockholm at the time.
    4. When I relate source-critical to a source, I always ask about Ability and Will. Your Ability is okay. Do you want to say that your Will to reproduce reality as accurately as possible is present?
    Naturally. I have nothing to gain by fabricating any details.
    If I am asked a question and I do not know the answer, I say so. I’m also very aware that memory can be fickle, and that people may succumb to a wish to please an interviewer. Knowing this, I can avoid falling into such traps.
    5. As an author, you have a point of view, which is that you think you’ve seen Craig. In that context, I often use the term Rebuttal. That is, the author speaks against her own point of view – that is, involves opposing views that the author is aware of can speak against one’s point of view. In other words, is there anything that can make you a little unsure if it was Craig you saw at the time?
    No. I’m 99% certain the man was Williamson. I’d met him a few times, as the article says. We recognized each other and greeted automatically, before pulling back, me in alarm. I tried to find someone to tell, but everyone with any responsibility at the venue was busy. After Palme was murdered, I mentioned my observations to friends, when we were discussing the assassination, but they had their own stories and reactions to focus on.
    6. I always forget questions. Is there anything that I forgot to ask you that is not included in the above question, so feel free to write it?
    To believe any utterance by Williamson is to accept the word of a professional liar, a spy.
    7. Did you ever consider contacting the Palme group?
    A few people suggested I do so. I didn’t think The Palme Group would take me seriously. Why take the word of an immigrant when they did not value Swedish eyewitness accounts?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.