Craig Williamson avfärdar nya uppgifterna – men hur mycket är hans dementi värd?

Craig Williamson i dag: ”Mitt sista besök i Stockholm var 1979. Fallet är avslutat vad mig anbelangar.” FOTO: Privat

VAR DEN SYDAFRIKANSKA APARTHEIDREGIMENS hemlige agent Craig Williamson på plats i Folkets hus i Stockholm samtidigt med Olof Palme en vecka innan den svenske statsministern mördades?

Ja, det uppgav journalisten och apartheidmotståndaren Madi Gray när hon intervjuades av Anders Hasselbohm i en artikel som publicerades här på bloggen

Men Williamson nekar när jag kontaktar honom i samband med artikelns publicering.

Vad ska vi våga tro?

Det är inte första gången Craig Williamson pekats ut som inblandad i Palmemordet. Och det har också funnits tidigare uppgifter om att han befann sig i Stockholm i februari 1986.

Men Madi Grays berättelse är av särskilt intresse eftersom hon hade träffat Williamson flera gånger tidigare och var välbekant med hans utseende när hon besökte Folkriksdagen mot apartheid en vecka före mordet. Och hon har alltså nu berättat för Anders Hasselbohm att hon såg Williamson vid samma tillfälle som Olof Palme höll ett hårt fördömande tal mot apartheidregimen. Bland de närvarande fanns också ANC-ledaren Oliver Tambo.

Jag frågade nu Craig Williamson om hennes vittnesberättelse får honom att ändra de uppgifter han lämnat tidigare: att han över huvud taget inte var i Sverige under 80-talet.

I ett avseende kan det kanske framstå som meningslöst att ens fråga: Williamson har ju redan gett sin version. Men några omständigheter har kommit till.

En sådan är förstås Madi Grays vittnesmål.

En annan är det uttalande från den tidigare Palmeutredaren Tommy Lindström som Anders Hasselbohm redovisade i artikeln. Lindström hade så sent som 2001 haft en särskild föredragning om Sydafrikaspåret för Lars Nylén, chef för rikskriminalen. Då hade han lyft fram uppgifter om att Williamson fanns i Stockholm vid tiden för mordet. Till Anders Hasselbohm har Lindström nyligen preciserat att det skulle ha varit veckan före mordet – alltså den vecka som Madi Gray besökte Folkriksdagen.

En tredje omständighet av betydelse är att mordutredningen är nedlagd. Det betyder att polisen i princip har tappat intresset för var Williamson uppehöll sig i februari 1986.

En möjlighet skulle ju kunna vara att han för det sydafrikanska militära underrättelseväsendets räkning rest till Sverige med falskt pass för att bevaka Folkriksdagen. Det hade givetvis varit oerhört fräckt, men inte så djärvt som det skulle ha varit att visa upp sig i Stockholm om planerna varit att mörda Olof Palme.

Och om Williamson gjort en sådan underrättelseresa utan samband med mordet skulle det samtidigt vara begripligt om han var högst ovillig att tala om den sedan Palme skjutits till döds.

När nu den Skandiaanställde Stig Engström av åklagaren Krister Petersson pekats ut som Palmemördare skulle ju situationen kunna vara en annan för den tidigare sydafrikanske agenten.

Alltså frågade jag honom och presenterade frågan så här: Jag vet att du tidigare har förnekat att du var i Stockholm 1986. Å andra sidan skulle en person involverad i säkerhets- och underrättelsearbete på hög nivå för den sydafrikanska regeringen ha varje tänkbart skäl att förneka att han varit på en hemlig underrättelseresa, särskilt i ljuset av spekulationerna om sydafrikansk inblandning i Palmemordet.

I sammanhanget refererade jag också givetvis till Anders Hasselbohms uppgifter från Madi Gray och Tommy Lindström.

Williamson står dock kvar vid sina uppgifter. Och om Madi Grays berättelse svarar han på följande sätt:

”Jag tror att hon bara vill känna sig betydelsefull och delaktig. Om det hon säger är sant, varför väntade hon i 34 år med att avslöja att hon ’såg’ mig på mötet? Om jag hade varit på mötet (vilket jag inte var) och någon som var nära knuten till ANC i Sverige hade sett mig och blundat för att jag var där – vilka slutsatser borde folk dra av det? Jag tror att Madis önskan om senkommen ’berömmelse’ kan slå tillbaka mot henne själv.”

Däremot bekräftar Williamson en annan sak i intervjun med Madi Gray. Det gäller vad hon berättar om ett sammanträffande hon hade med honom 1979. Det var sista gången de möttes innan det avslöjades att han varit en infiltratör för den sydafrikanska regimen samtidigt som han uppträtt som apartheidmotståndare.

Hon säger i intervjun att de sågs på Hotell Birger Jarl för att äta middag tillsammans. Han hade då visat henne en flaska fin whisky och sagt: ”Du skulle bara veta vem som ska få den här.”

Williamson: ”Händelsevis är hennes berättelse om whiskyn sann. Den var avsedd för ANC;s chefsrepresentant i Sverige, Sobizana Mngqikana som jag träffade senare den kvällen.”

Tommy Lindströms uppgifter om att Williamson varit i Stockholm veckan före mordet avfärdar han med att Lindström är väl medveten om att ”många rapporter som polisen får inte har någon grund i fakta”.

Wiliamson sammanfattar sin ståndpunkt med orden: ”Hasselbohm is flogging a dead horse.”[piskar en död häst]. Det är ett uttryck i delar av den engelskspråkiga världen som ungefär betyder att lägga energi på något som inte kommer att leda till resultat. ”Mitt sista besök i Stockholm var 1979. Fallet är avslutat vad mig anbelangar.”

Det är i stort sett den versionen som Craig Williamson presenterade också när han hördes av Palmeåklagaren Jan Danielsson och spaningsledaren Hans Ölvebro i Angola i oktober 1996. (Se fotnot). Danielsson och Ölvebro hade rest ner till södra Afrika som en följd av Eugene de Kocks utspel under en rättegång tidigare under hösten. Polisöversten De Kock, själv anklagad för en rad brott begångna under apartheidregimen, hade då pekat ut Craig Williamson som ansvarig för Palmemordet och hävdat att denne använt sig av en organisation vid namn Longreach för att planera och utföra dådet. Saken blev en världsnyhet och de svenska Palmeutredarna som tidigare visat ett högst begränsat intresse för Sydafrikaspåret kände sig nu tvungna att agera.

En sak framstod snabbt som uppenbar: Longreach var något som definitivt hade existerat i verkligheten. Det var namnet på ett företag som Williamson varit involverad i på 80-talet. Officiellt arbetade företaget med riskanalyser åt utländska bolag som ville investera i länder som Moçambique, Uganda och Burundi.

Longreach, både på afrikaans och på engelska, i Johannesburgs telefonkatalog från 1990/91. FOTO: Anders Hasselbohm

Men när Williamson fick frågor av de svenska utredarna var han noga med att betona att Longreach hade etablerats som företag först i april/maj 1986 – alltså efter mordet på Olof Palme.

Därmed skulle det ju kunna framstå som omöjligt att denna verksamhet legat bakom dådet på Sveavägen. Men saken kompliceras av en omständighet som Williamson faktiskt medger när han förhörs av Danielsson och Ölvebro, att Longreach i själva verket var en front för den sydafrikanska militära underrättelsetjänsten. Med andra ord kan man utgå från att själva projektet Longreach existerade innan företaget officiellt registrerades – och att det hade en hemlig dagordning som gick utöver den som skulle synas, alltså att ge riskanalyser åt investerare.

Endast för vita – typisk skylt från apartheidtidens Sydafrika. FOTO: Public Domain

I förhöret säger Williamson lite svävande att han var i Sverige för sista gången 1978 eller 1979. Och han betonar att under 1986 lämnade han över huvud taget inte Sydafrika förrän i april – vilket i så fall givetvis innebar att han inte skulle kunna ha varit i Stockholm vid tiden för Folkriksdagen mot apartheid.

Problemet är att Williamsons resor sannolikt inte är särskilt lätta att kartlägga i efterhand.

Så här lät det i ett avsnitt av ett av de svenska förhören med Williamson:

Danielsson: Har du någonsin haft ett pass i annat namn än Williamson?

Williamson: Ja.

Danielsson frågar vilket namn han använde.

Williamson: Jag använde Smith och jag hade också ett under namnet Clayton.

Danielsson: Clayton?

Williamson: Clayton. C-l-a-y-t-o-n.

Danielsson: Och… när och var använde du det passet. [Williamson har just talat om två olika pass, men det har tydligen inte Danielsson noterat.]

Williamson: Det är det jag använde under det tidiga åttiotalet när jag reste till Storbritannien.

Danielsson: Och i vilket syfte?

Williamson: När jag var… när jag hade operationer på gång i London.

Och där släpper de svenska utredarna frågan.

Av intresse i sammanhanget är förstås vad det var för sorts aktiviteter man kunde förvänta sig att Williamson ägnade sig åt i samband med sin hemliga verksamhet.

Hans egen presentation av sin karriär har haft en tendens att förändra sig beroende på i vilket sammanhang han talat om den.

När han svarade på Danielssons och Ölvebros frågor var han mån om att betona att han var en person som samlade information, inte någon som organiserade eller genomförde våldsdåd. Han förklarade att hans hållning gentemot sina överordnade i den militära underrättelsetjänsten i den mån sådana aktioner kom på tal var: ”Jag är bra på att vara spion. Låt mig strosa runt och hitta information, det är vad jag är bra på. Jag vill inte veta något om sådana där operationer.”

Williamson förtydligar för de svenska utredarna: ”Om det fanns en sydafrikansk koppling så skulle den ha skötts med hjälp av operationer som skapats för den sortens syften. Och jag är inte någon sorts Rambo, tränad i en specialstyrka. Jag är en underrättelsekille.”

Det vill säga: inte någon som hörde hemma i organiseringen av dödande.

Lite annorlunda lät det när han kämpade för att få amnesti i Sydafrika för våldsdåd han var misstänkt för. Sannings- och försoningskommissionen, TRC, som bildades efter apartheidregimens fall hade mandat att bevilja straffrihet för våldshandlingar som begåtts av olika sidor under den blodiga kamp som pågått under de tidigare åren.

Bevisningen mot Williamson för direkt inblandning i dödandet av flera motståndare var överväldigande.

Saken belyses på ett intressant sätt i programserien TRC Special Report som sändes av det sydafrikanska public servicebolaget SABC.

I ett avsnitt som ägnas åt Craig Williamson säger denne:

”Jag var officer i säkerhetsstyrkorna och jag arbetade inom en särskild enhet som hade som uppgift att genomför kontrarevolutionära aktioner mot ANC och andra organisationer. Jag gjorde mitt jobb. /…/ Det är en soldats jobb att döda när han är hotad och när systemet han försvarar är hotat. Det är svaret. Om fienden försöker döda dig eller försöker döda folk som du försvarar, då är ditt jobb att döda honom.”

Williamson är i programmet noga med att betona orsaken till att han valt att berätta om vad han gjort för kommissionen:

”Jag erkänner inte. Jag ska bara reda ut historiken. Vi ska prata om vad som hände och varför det hände. /…/ Alla har ett enkelt val att göra, antingen går du [till kommissionen] eller inte. Om du känner att du har begått vissa handlingar som gör att du riskerar åtal men där du erbjuds ett sätt att hantera detta personliga problem, detta personliga legala problem, då är det dags för dig att besluta dig för om du har ett problem som behöver lösas eller inte.”

Intervjuaren frågar Craig Williamson om hans arbete med ”target selection”, alltså val av mål för våldsanvändningen.

Williamson bekräftar att han arbetat med sådant men säger att det handlade om ”militära operationer, godkända av presidenten och genomförda i full öppenhet”.

Han får frågan om det också kunde röra sig om operationer riktade mot ”individual targets”, alltså där utvalda personer var måltavlor för attackerna.

”Det kunde det också vara”, säger Williamson.

Ett av de fall som tydligt hör hemma i den kategorin var skickandet av en brevbomb till en adress i Angola i juni 1984. Operationen genomfördes under Williamsons personliga överinseende, något som han medgav för kommissionen.

Brevbomben skickades till Marius och Jeanette Schoon, två sydafrikanska apartheidmotståndare som arbetade som universitetslärare i staden Lubango. Det var Jeanette Schoon som öppnade försändelsen hemma i bostaden när hon var tillsammans med parets två små barn. Jeanette och dottern Katryn sprängdes fullkomligt sönder i explosionen, medan Katryns tvåårige lillebror överlevde.

Marius Schoon som intervjuas i TV-programmet ger en gripande skildring av hur han fick ta hand om sin överlevande lille son och hur den lille pojken reagerade över det obegripliga. Han berättar också att han faktiskt träffat Williamson personligen några år tidigare. Agenten hade bott några nätter hemma hos Schoons under tiden då han fortfarande uppträdde som ANC-anhängare. Marius Schoon påminer sig att Williamson då framstod som en intelligent person och en festlig sällskapsmänniska. Och han tillägger: ”Jag lyckades aldrig komma underfund med vad som pågick inom honom, vare sig i hans huvud eller i hans hjärta.”

Craig Williamsons egen inställning till vad han gjort speglas i ett uttalande han gör i programmet, för honom handlade det om att det fanns ett högre syfte och att han kände sig trygg med att han hade regimens fulla uppbackning:

”När du utför operationer och du får alla de gratulationer, utmärkelser och hedersbetygelser som kan ges till en framgångsrik officer i kampen mot kommunismen, då utgår du också från att de människor som hedrar dig vet vad du gjort för att bli hedrad”.

Craig Williamson fick sin amnesti av Sanningskommissionen för bland annat detta bombdåd och undgick därmed alla rättsliga efterräkningar för sina operationer åt apartheidregimen.

Men sanningskommissionen hade inte mandat att ge amnesti för mordet på Olof Palme om den frågan skulle ha kommit upp. Och för Williamson handlade alltså hans mellanhavanden med kommissionen inte om att erkänna något han ångrade utan om att lösa sina personliga legala problem.

Det ska understrykas att Eugene de Kock som under en rättegång hävdade att Sydafrika och Williamson låg bakom Palmemordet var tydlig med att inte erkänna någon som helst inblandning i mordet för egen del. Och varför de Kock valde att göra sina uttalanden är inte så svårt att föreställa sig. Han befann sig i en desperat position sedan han åtalats för en lång rad allvarliga brott som han inte beviljats amnesti för – och rättegången slutades för övrigt med att han dömdes till 212 års fängelse. (Han blev dock villkorligt frigiven 2015.)

Samtidigt har de Kocks uppgifter inte varit tillräckligt exakta och verifierbara för att kunna tas som sanningen om vad som skedde på Sveavägen – och saken kompliceras av att han själv utsatts för misstankar om inblandning i mordet, till och med på plats i Sverige.

Frågan om Sydafrikaspåret fortsätter tills vidare att vara obesvarad.

FOTNOT: Det finns två dokument på Palmemordsarkivet där Williamson förhörs av Danielsson och Ölvebro. Det ena är mer omfattande och innehåller förhör från flera datum – bland annat ett lång förhör från den 18 oktober 1996. Det andra innehåller bara förhöret från den 18 oktober, men med andra sekretesstrykningar. Det bästa resultatet för den som vill läsa det förhöret är att ha båda dessa versioner till hands.

54 reaktioner på ”Craig Williamson avfärdar nya uppgifterna – men hur mycket är hans dementi värd?

  1. I april 1996 blev Williamson också konfronterad om uppgifterna om hans inblandning i Palmemordet, under en intervju av forskaren Tor Sellström. Självklart nekade han: ”It is fantasy.” Och fortsätter: ”I do not think that anybody here hated Olof Palme”. Efter det leder han in samtalet på en tidningsartikel som påstått att han skulle ha lett operationen genom att kampa ute i den svenska skogen mitt i vintern, vilket han förstås passar på att raljera över. Enligt den artikeln skulle han ha lett en grupp från det namibiska/sydafrikanska mordkommandot Koevoet. Intervjun finns på http://nai.diva-portal.org/smash/get/diva2:272726/FULLTEXT01.pdf – frågan om inblandning i mordet på s. 203.

    1. Jag antar att frågan är ställd till mig. Och då är svaret: nej, det gör jag inte. Däremot anser jag inte att det är orimligt att överväga hypotesen att den sydafrikanska regimen var inblandad i mordet. Om den var det finns det all anledning att föreställa sig att en så centralt placerad person som Craig Williamson i alla fall hade kunskap om det.

      Alldeles oavsett om Sydafrika var inblandat i Palmemordet är det inte heller orimligt att överväga hypotesen att den hade agenter på plats i Stockholm i samband med Folkriksdagen mot Apartheid.

      Och på frågan om Craig Williamson själv var i Stockholm av det ena eller andra skälet i februari 1986 är jag benägen att svara: kanske.

      1. OM han var i Stockholm februari 1986 så är sannolikheten hög att det finns inblandning i MOP. Det är vad jag tror. Var han inte där så utesluter det ju inte heller inblandning men sannolikheten är betydligt lägre kanske man kan säga. Lösningen finns i WT-observationerna. Det måste identifieras någon av dessa med WT. Jag har ett par uppslag här men det blir bara gissningar så jag återkommer om detta.

      2. Tack för svar, jag tror man ska se Sydafrika som ett land i princip låg i krig med Sverige under 80-talet. Sverige finansierade halva ANCs budget. Tror två frågor är viktiga, hade mordet någon praktisk inverkan och har Sydafrika gjort liknande dåd av samma dignitet. Dom var ju under bojkott av Västvärlden.
        Har t ex USA rimliga själ att likvidera en svensk statsminister? Om dom låg bakom Sydafrikaspåret så att säga.

        1. Bra påpekande!
          Men fel att Sydafrika bojkottades av Västvärlden. Varken USA eller Storbritannien bojkottade, att apartheidregimen var emot kommunism vägde tyngre än att de svarta förtrycktes.
          Bomben i London -82 får väl anses som något stort, likaså bl a mordet på Dulcie September, ANC-representanten i Paris. USA tog inte bort ANC från din terroristlista förrän flera år efter att Mandela frigivits.
          Olof Palmes motstånd mot apartheid stack ut i omvärlden och han agerade hårt för att få med sig många andra länder i krafttag mot den sydafrikanska regimen.

          1. Tack, nej Sverige införde bojkott 1986. Av Sydafrika och Namibia. Det tar väl mot att dom låg bakom MOP? Det borde varit Ingvar Carlsson som genomfört det

  2. Tack, Gunnar Wall, för en bra sammanfattning av läget. Och av Williamsons möjliga roll.

    Som du påpekar, erkänner CW att han är spion och har planerat våldsdåd och mord i flera länder, Mordet på Olof Palme är inte preskriberat och det vore personligt riskabelt för honom att erkänna någon form av deltagande i det.
    Motivet till ev sydafrikansk inblandning i mordet vilar på två ben: Palmes brinnande engagemang mot apartheid, samt faktumet att Sverige skänkte större summor till ANC och smugglade in mer stöd till anti-apartheid organisationer i Sydafrika än något annat land.

    Anledningen att jag kommer fram nu, är att det finns respekterade journalister som ville intervjua mig nu.
    Jag har inte tigit tidigare. T ex diskuterade det med vänner under årens lopp. Lämnade in 4 sidor om Williamson i Stockholm till Sanningskommissionen i Kapstaden i augusti 1998. Trots att mina iaktagelser på folkriksdagen i februari 1986 är utelämnade, citeras vissa av mina uppgifter i kommissionens rapport om ev sydafrikanska spår ang mordet på den svenske statsministern.

    Jag citerar ur Sanningskommissionens rapport: ”7. Swedish newspapers (Hans Strandberg SvD 1/10/96) claim that two policemen said that South Africa’s superspy Craig Williamson was in Stockholm at the time of the anti-apartheid conference (Svensk Folkriksdag mot Apartheid, 21-23 Feb.1986) and was there also on the night of the murder.”

    Som vi säger på engelska: ”I rest my case!”

    1. Stort tack för din kommentar, Madi Gray.

      Jag är glad över att ha fått möjlighet att publicera ditt vittnesmål genom Anders Hasselbohms intervju. Låt oss hoppas att det kommer fram ytterligare information som kan klargöra den sydafrikanska regimens möjliga roll i Palmemordet.

      1. Instämmer med Gunnar, stort tack! Nu är det bara hoppas på att fler vågar träda fram och vittna om vad de vet och att det även går att leda detta i bevis. Jag har gott hopp om att detta ska gå att få klarhet i. Tycker mycket börjar peka på att en lösning inte längre är alltför avlägsen.

        1. Tack, Madi Gray för den viktiga informationen och ditt civilkurage!

          Vad gäller hur Craig Williamson kunde ha haft en roll, nämligen i en sammanlänkning av den Sydafrikanska regimens och svenska elements inblandning hör väl eFolkets sammanfattning och hypoteser – inte enkom deras egna – till de mest plausibla:

          https://efolket.eu/det-gar-inte-att-komma-runt-alf-karlsson/

          Vid Handelskammarens i San Francisco Webinar med Lars Borgnäs förra helgen sade den senare om jag förstod saken rätt att efter nedläggningen av utredningen har dokument nu frisläppts som visar att Säpo visste om bevakningsövningen som innefattade om inte all så mycket av den walkie-talkie-kommunikation som iakttagits, visste vem som deltog och var rentav inblandad i eller överordnad i övervakningen (med reservation för att jag broderar ut vad som fastslogs). Har någon en länk till dylika dokument?

          1. Hej alla Bloggare,
            Jag har inga uppgifter om CIAs inblandning annat än att rykten om det diskuteras ibland.

            Ang ett ev förväxling på Folkriksdagen en vecka före mordet på Olof Palme mellan den bekanta CW och en för mig vildfrämmande spanjor, NIX! Nej!

            eFolket har lagt ner möda och arbete på en teori om ett möjligt samarbete mellan Sydafrika och högerelement i Sverige. Oerhört intressant!

            Ser framemot att läsa Gunnar Walls nya bok: Mörkläggning!

  3. Vill minnas att jag sett uppgift om att en portier på Hotell Birger Jarl ska ha sett Craig Williamson på ovan nämnda hotell den 2 mars -86. I GrK står det om observationer av CW i Sthlm under feb-86 men man menar att det skett en förväxling med spanjoren Isidoro C. som skulle varit mycket lik CW. Vet Gunnar W vilken/vilka observationer av CW som varit förväxlingar?

    1. Olof Lövmo, Portierens uppgifter om att CW var på Hotell Birger Jarl den 2:a mars tål att tas på allvar. De gånger, som CW var i Stockholm på officiell inbjudning på 1970-talet, då han var styrelsemedlem i IUEF, brukade han bo på Hotell Birger Jarl. Frågan är om CW skulle vara så fräck att han visade sig på ett hotell där igenkänningsrisken var tämligen hög.

      Personligen skulle jag inte blanda ihop en vildfrämmande spanjor på Folkriksdagen med CW, en man som jag träffade flera gånger på 1970-talet. Alltså den som hälsade som hastigast på mig vid Folkriksdagen var CW och ingen annan.

      1. Jag betvivlar inte dina uppgifter kring att du kände igen CW. Det jag tyckte var märkligt var att det står i granskningskommissionens rapport att man fått in ett tiotal tips om observationer av CW i Sthlm under tiden för mordet. Samtidigt hade man fått det styrkt att spanjoren Isidoro C. som skulle vara mycket lik CW, befann sig I Sthlm under samma tid och därmed dragit slutsatsen att alla observationer av CW var egentligen ”spanjoren”. Det känns en smula lättvindigt kan jag tycka.

        Jag håller med om att portierens observation är av de mer intressanta, men den nämns inte specifikt i GrK så det är svårt att veta hur mycket den har följts upp.

      2. Madi,

        Meddelade du någon annan vid Folkriksdagen att du just hade sett en sydafrikansk spion (och möjlig lönnmördare) övervaka salen med Oliver Tambo, Olof Palme och andra tänkbara måltavlor?

        Man kan ju tänka sig att såväl ANC:s dignitärer på plats som Olof Palmes egen säkerhetsdetalj skulle ha ett ganska akut behov av att få veta det, där och då. Och om inte där och då, så snarast möjligt.

        Om du gjorde det så borde ju saken ha spritt sig och noterats i ett antal olika arkiv, förutom att folk mycket väl kan tänkas minnas det. I så fall kan ju ditt vittnesmål gå att bekräfta den vägen.

          1. Madi:

            Men du befann dig ju fortfarande på Folkriksdagen? I Anders Hasselbohms artikel här på bloggen stod det:

            ”’Jag hade sett en vän i en annan del av salen vid folkriksdagen som jag ville träffa. Medan det ännu applåderades i salen [där Palme, Tambo m fl talade] innan en paus gick jag snabbt ut och till den utgång där min vän skulle komma ut.’ […] Ut ur dörren där Madi Gray väntade på sin vän kom plötsligt Craig Williamson som en av de allra första.”

            I det läget är det väl inte svårare än att gå tillbaka in i salen och knacka någon på axeln? Eller gripa tag i första bästa arrangör vid dörren? Eller tala med en vakt?

            Detta tilldrog sig alltså Folkets hus mitt i Stockholm. I och med att såväl den svenske statsministern som höga ANC-ledare (Tambo, Mbeki), SWAPO-ledaren Nujoma, diverse FN-högdjur och ambassadörer och ett stort pressuppbåd var på plats måste det ha varit gott om bevakning och personal på plats, både utanför salen och ute på gatan.

            Utan att vilja låta alltför brysk, hur svårt kan det egentligen ha varit att leta upp någon att berätta för? Om inget annat gick kunde du ju bara ha gått till receptionen eller dörrinsläppet och sagt till? För att inte tala om att polisen befann sig på max ett telefonsamtals avstånd.

            1. Hej Adam, det är lätt att vara efterklok…
              Folkriksdagen var en stängd tillställning. Endast godkända representanter för inbjudna organisationer var välkomna att delta i de diskussioner, som inleddes efter öppningen. Jag representerade ingen organisation, alltså lämnade jag folkriksdagen när samtalsgrupperna skulle börjar sitt arbete.
              Innan jag gick försökte jag hitta någon att dela med mig av mina observationer. Såg inga vakter och inte heller andra bekanta. De, som satt vid registreringsbordet, kände jag inte igen, de var ointresserade av vad jag försökte berätta, och för upptagna med andra uppgifter. Glöm inte att mordet skedde en vecka senare och den gemena solidaritetsarbetaren hade inte hört talas om CW.
              Under sanningskommissionen i Sydafrika på 1990-talet, lämnade jag in en skrivelse om alla mina observationer om CW i Stockholm under 70- och 80- talet. I avsnittet om Palmemordet, fanns ett antal mindre väsentliga uppgifter (med efterklokhetens 20/20 seende) på Sanningskommissionens webbsida, men meningarna om vem jag med all sannolikhet hade sett på Folkriksdagen fanns ej med.

        1. Nej, Mikael B. Ett begränsat antal inom SIDA, UD och högt uppsatta politiker hade träffat CW. Solidaritetsorganisationers ledare kände namnet, främst efter avslöjande på SIDA januari 1980. Men risken att bli igenkänt på ett solidaritetsmöte var försvinnande lite.
          Framförallt om CW kom in lite sent och lämnade innan publiken började röra på sig.

          1. Att bara ett fåtal av de närvarande skulle kunna känna igen CW vid denna tidpunkt har jag väldigt svårt att förstå mot bakgrund av all uppmärksamhet som han hade fått i media under de närmast föregående åren. Men även om det, mot förmodan, skulle ha förhållit sig på det viset, så begriper jag ändå inte riskkalkylen. Det räcker ju att bli igenkänd av en enda individ. Varför ens sätta sin fot där? Jag förstås inte heller resonemanget om att det skulle vara större risk att visa sig vid hotellet än i Folkets hus.

  4. Har funderat kring Sydafrikaspåret, som lekman: Låt gå för att underrättelseverksamheten i Sydafrika bestämmer sig för att röja undan Olof. Min omedelbara tanke är att CIA vet om det. CIA förhåller sig till tanken. Troligtvis varnar dom Säpo. Säpo låter Olof tillbringa kvällen utan Säpos bevakning. Varför? Är det för att dom föringar varningen eller vill dom Olof illa? Oavsett, att utreda mordet med nämnda uppgifter? Vad säger ni i bloggen?

    1. Varför utgå ifrån att de varnar Säpo? CIA och MI6 planterar ju uppenbarligen tanken hos Säpo att Palme var landsförrädare. Se intervjun med Olof Frånstedt på https://www.youtube.com/watch?v=uK4PV3ERJ6w (där påståendet att ”professor H” tas som ursäkt för detta låter väldigt speciellt i mina öron – om CIA har problem med att deras agentvärvare professorn även blir agent åt KGB verkar de märkligt att lasta Palme för att CIA tappar kontrollen över sin agentvärvare)

  5. Så här står det på ett ställe i Gunnars artikel och intervju med Williamson:
    ”Craig Williamson fick sin amnesti av Sanningskommissionen för bland annat detta bombdåd och undgick därmed alla rättsliga efterräkningar för sina operationer åt apartheidregimen.”
    Ett förtydligande: CW slapp därmed inte åtal ”för sina operationer” endast sådana han själv valde att söka amnesti för, d v s sådana som redan var mer eller mindre kända.
    Så här fungerande det. För att inte orsaka oro eller t o m inbördeskrig inrättades i TRC, The Truth and Reconcilisation Commission, den s k Sanningskommissionen. Den som begått brott för eller emot apartheidregimen kunde erkänna brott inför TRC och därför efter utredning och bedömning slippa åtal och bara i Sydafrika förstås.
    CW erkände brevbomben som dödade Jeanette Schoon och hennes sexårige dotter Katryn i Mocambique 1984 och Ruth First 1982 (f ö vän till Olof Palme) med en brevbomb också i Mocambique och ett bombdåd i London 1982 mot ANCs huvudkontor i exil (11 kilo sprängmedel fördes in i Storbritannien med diplomatpost. Kan vara värt att minnas hur också vapen på den tiden både kunde föras in och ut i främmande land). För dessa dåd erhöll CW amnesti.
    Ännu hemliga aktioner som han deltagit i och som han inte sökt amnesti för har han alltså inte fått amnesti för.
    Under de senaste åren CW var aktiv tillhörde han den militära underrättelsetjänsten. Och när det gällde att få information från militären tog det helt stopp för TRC.
    Ingen enda militär sökte amnesti för någonting. Och militären svarade bara på rätt harmlösa frågor någon enstaka gång när man hade lust.
    Så vad som utförts av militären – och i synnerhet utanför Afrika – är ännu helt höljt i dunkel.

  6. Intressanta disksussioner. Tack för ditt civilkurage, Madi Gray.

    Det här scenariot diskuteras åter i den ibland ganska intressanta gruppen ”Palme-rummet”: Dvs., att CIA och MI6 låg bakom anstiftningen av MOP, men själva höll sig borta ifrån det. Det skulle finnas några anledningar till det: 1) OP ville sälja (uran) till Indien så att dessa skulle kunna skaffa sig atomvapen, och de i gengäld skulle köpa vapen av Bofors (något t.ex. USA var helt emot. Lingärde var väl lite inne på det spåret också, i sitt ‘kända’ PM? Var han då en galenpanna, eller inte…?); 2) Oliver North var i samspråk med OP, bara några veckor innan MOP, angående att han/USA ville använda Sverige som ‘bulvan’ (med falska certifieringar om att vapnen kom ifrån Sverige)för sina egna olagliga transporter av vapen, via Israel till Iran, men att Palme vägrade detta, och kanske även antydde för North att han kunde/skulle avslöja dessa affärer i FN; 3) USA/Storbritannien – NATO – menade att Palme utgjorde en säkerhetsrisk med sitt ‘flörtande’ med Gorbatjov/Sovjet, och även äventyrade den ”norra NATO-flanken” – och att man via sitt månatliga möte under senhösten ´85 bestämde att Palme måste ‘avlägsnas’ (också i samspråk med bl.a. Stay Behind och ev. den svenska ”Yggdrasil-gruppen” (bestående av olika svenska prominenta affärsmän/militärer/etc.). Att det var detta som blev ”Operation Tree” (där det svenska ”trädet” – ”Palmen” – skulle avlägsnas, också som en tjänst till Bush Sr…).

    Då lär det – enligt dessa uppgifter – också ha bestämts att CIA/MI6 skulle gått *via Sydafrika” (med sydafrikanske inblandning, om än kanske inte på regeringsnivå? Men kanske via operationen ”Long Reach”, vilken senare skulle generera ett eget företag), och hämta ”teknikerna” (mördarna”) därifrån, samt att de skulle bistås av svenska ‘medhjälpare’. Craig Williamson har ju – i några olika intervjuer – sagt att man ska följa ”vapensmugglingsspåret” om man vill hitta motivet till MOP. Han menar kanske sig vara oskyldig personligen, men kan då mycket väl sitta inne med kunskap om (och kanske även medhjälp till ”teknikerna”) i hela operationen. Därför kanske han med full egen övertygelse tycker att han kan hävda att han inte var ”inblandad” i MOP. Han gjorde inget ”dirty work” då s.a.s. Vem vet hur dessa hjärnor tänkte/tänker?.
    Kanske därför också som en sådan som PG Vinge, efter MOP, kunde tänka sig att köpa en glassouvenir, föreställandes en ”hammare” (något som också sägs kunna ha varit namnet på operationen om den var sydafrikansk), och skicka ner denna rekommenderat till Sydafrika?

    OM det skulle luta åt detta hållet så kan man nog lugnt påstå att det skulle ”påverka relationen till främmande makt” för Sveriges del. Och kanske hade Sovjet fått nys om det hela på något sätt också (något som då ev. skulle förklara ”Källa Eriks inblandning”; något som sedan kanske ‘omtolkats’ av vissa källor… Kanske var/blev det detta som i förlängningen också tvingade Sovjet till reträtt, man såg hur långt ”Väst” var beredda att gå, när de t.o.m. plockade bort en av ”sina egna”, som Sovjet ställt sitt hopp till ifråga om en annan sorts ‘lösning’ på Kalla Kriget, med en ny, mer ‘liberal’ president i Gorbatjov). Skulle Sverige avslöja sina egna ”bundsförvanter” i detta spel? Det gick ju bara inte, man var – även med Palmes egen ‘förtjänst’, via sitt skriftliga dokument ifrån 60-talet, – i sold med USA/NATO. Inte kunde man väl då börja försöka belägga att dessa på något sätt skulle kunna ha varit inblandade i MOP. Det skulle verkligen orsaka ”komplikationer” på hög internationell nivå.

    Tänker på något som Holmér yttrade under förhören med KU-förhören ´87: ”… Palme var inte rädd för någonting…” (en ”slip of the tongue” om han visste ungefär hur hela scenariot kanske utspelat sig?). Han vågade kanske t.o.m. vågade stå upp emot North/USA när dessa krävde högst omoraliska ‘tjänster’ av sina ”vasaller”?

    Kan det, trots allt, finnas något i detta spår? (som i så fall också överlappar med ett par andra misstänkta spår). Kanske var det alltså då som en sådan som Craig Williamsson hävdar: det hela emanerade utifrån ”vapensmugglingsaffärerna” (enligt hans eventuellt begränsade vetskap då…).

    http://whitetv.se/en/the-murder-of-palme/2052-cia-och-mi6-gav-uppdraget-till-palmemordet-via-natos-stay-behind-special-operations-planning-staff-sops.html?fbclid=IwAR0Vr1SJWHh3J5z1daGjTGyv3_03cIzzED92S4ZRJ-IOPlJkVfkn6iCtZA4

    1. Det var många hypoteser på en gång. Några av dem skulle ju kunna vara mer eller mindre sanna. Men i så fall vilka? Och var finns tillförlitliga bevis för det?

      Förstå mig rätt: det är inte fel att spekulera. Så länge mordet inte är uppklarat – vilket det i rimlighetens namn inte är trots att utredningen är nedlagd – så är det ganska mycket som kan vara sant. Men för att ta ett par exempel ur det du skriver: att Palme skulle ha varit i färd med att sälja uran till Indien eller att han skulle ha haft ett sammanträffande med Oliver North kort tid före mordet är bara lösa påståenden vad jag kan se.

      1. Tack Gunnar det behövs en grindvakt. Vad gäller ”tillförlitliga bevis” har vi KP:s slutsats att tryggt falla tillbaka på. Är vi elaka å ärliga började vi spekulera redan med KP:s slutsats.

        1. Ibland är jag inte säker på om kommentarer är ironiska eller inte. Om din kommentar var det så vill jag bara understryka att jag inte alls tänker sätta stopp för spekulationer på den här bloggen. Däremot kan det vara bra för debatten att sortera ut rena spekulationer från påståenden som har någon sorts stöd i kända och rimligt tillförlitliga faktauppgifter eller vittnesutsagor. Debatten om Palmemordet är av många skäl alldeles tillräckligt rörig som den är.

      2. Jo, det är sant, Gunnar, här tog jag ut svängarna ‘en del’. Jag skrev inte som du att sydafrikanska regimen kan ha legat bakom, utan nämnde mer att Craig Williamson – med sitt ‘projekt’, som sedermera utvecklades till ett regelrätt företag – med flera sydafrikaner (+ andra) kan ha varit involverade i MOP. Men jag tillät mig själv att spekulera en hel del ändå. Du har rätt; det finns inga belägg för att Palme skulle ha varit i färd med att sälja uran till Indien (endast Lingärdes PM), och heller inget som belägger att OP skulle ha träffat Oliver North strax innan sin död (det blir också ett ”långskott”.).

        Jag tillät mig själv att röra mig ‘en bit’ utanför boxen här. Jag tror dock att det finns en del som kan tangera ett tänkbart scenario, och även med en del ‘överlappningar’ med olika scenarior som tangerar varandra. Men, som sagt, det måste ju beläggas också. Hoppas att fler pusselbitar kan komma på rätt ställe med tiden nu när förundersökningsmaterialet är släppt (men det verkar som att man ‘maskar’ mer och mer av materialet..?). Vi får väl se tiden an; det har vi ju gjort i 34 år nu.

        1. Nu tycker jag ändå att man kan återvända till temat ”Mörkläggning”. Om OP sköts av SA, varför kan inte HH, och Ebbe och alla andra instämma med det, Varför dra in kurderna?

          Vad är det som skall mörkläggas? Det som OP höll på med? Varför då, han älskade ju freden? Vad är det som SAP skäms så fruktansvärt över?

          Blå täckjacka eller mörk rock, keps eller mössa, halt eller supersprinter. Nä jag tycker mörkläggningsscenariot är mer intressant. Varför drog SAP in HH och EC? För att presentera sanningen? Skulle inte tro det. Det har de ju aldrig någonsin gjort tidigare.

          1. Jag tror det blir begripligare om man ser att Sverige speciellt numera är en lydstat (vilket jag tidigare skrivit om), men att den tidigare statsministern Palme ibland var olydig och hade ett självständigt handlande, som var oacceptabelt för vissa. Där ser jag likheter med Hammarskjöld. Jag uppfattar det till exempel som att båda hade ett engagemang för tidigare koloniers självständighet. När Sverige efter Palmemordet rättade in sig i ledet igen fanns det naturligtvis flera möjliga anledningar för många att mörklägga. Några exempel:
            1. Straffrihet. Det skulle inte förvåna mig om mördaren och de som hjälpte honom var garanterade att inte åka fast, av någon med stor makt.
            2. Att nysta upp kan leda vidare. Om SA var inblandat så får man nog inte röra för djupt i det, för vart skulle det kunna leda vidare? Till att personer inom svenska myndigheter medverkat? Eller till att Sveriges säkerhetspolitiska linje skulle ifrågasättas i grunden?
            3. Hållhakar (vilket underrättelsetjänster tycks samla på). Skulle exempelvis kunna vara komprometterande information om Palme. Möjlig förklaring varför Palmes närmaste familj och SAP agerar som de gör.
            4. Rädsla. Om Palme kunde skjutas så kanske också andra kan råka illa ut som är olydiga? Eller att man helt enkelt förstår att den som har makt att avrätta statsministern vill man inte riskera utmana.
            5. Skam. Antagligen förstår flera inom bland annat SAP och statsförvaltningen i övrigt hur spelet fungerar, men skulle skämmas om det kom fram, kanske för att de själva fegt rättar in sig i ledet.
            6. Korruption. Många tror inte det finns i Sverige, men verkligheten är en annan.

            1. Tack för ny input! En intressant lista. Jag har själv funderat närmast på punkterna 2, 3 och kanske 5 som lite hör ihop med just 2 och 3.

              Ett krux är att det är så många som agerar konstigt: Politiker, familj, polis, åklagare och media. Inte alla givetvis, men tillräckligt många inom respektive grupp.

              Med din lista inser jag nu att olika grupperingar naturligtvis kan ha haft helt olika anledningar att ”mörklägga”. Det blev dagens aha-upplevelse. Vi har alltså troligen inte en konsistent mega-konspiration, utan är det fråga om en konspiration så består den av en härva av mindre ”konspirationer”, dvs en härva av grupperingar som av olika mörka anledningar agerar till synes ologiskt.

              1. Ja, det kan nog ha varit så att det har funnits ett ”sammelsurium” av olika, och av varandra egentligen oberoende, ”intressen” att avlägsna ‘bråkstaken’ Olof Palme. Dessa ‘konvergerade’ nog i själva aktionen, men gick nog sedan tillbaks till sina respektive huvudsakliga intressesfärer. Inrikes fanns det nog många som såg att han ‘neutraliserades’, och utrikes såg man nog med tillfredsställelse, från visst håll, att Sverige ‘sattes på plats’ (det var detta jag syftade till när jag beskrev det med eufemismen ‘vasaller’ i min tidigare post ovan). Som någon sagt: ”efter MOP så blev Sverige ett mer ‘normalt’ land”. Man ‘lade sig inte i ‘de stora gossarnas spel’ längre, utan fick nöja sig med att titta på lite från sidan. Den internationelle spelare som man haft i OP var numera borta/utbytt. Skämmigt nog, för en del här hemma (kanske främst SAP…). Men så fick man också en del fördelar på andra fronter tiden efter MOP – man fick vara med i den nyliberala våg som börjat med Ronald Reagans ”Reagonomics” och Thatcherismen och som sedan stegrade sig under resten av 80-talet, och ännu mera på 90-talet (då ju Sovjet också ‘försvann’ ifrån ‘spelplanen¨ – men ändå inte helt, utan skulle komma att återuppstå med en revanschistisk Putin så småningom).

                Historien var slut, kapitalismen/Väst hade segrat. Några offer på vägen var det värt…. Som Bush den äldre råkade kläcka ur sig vid något tillfälle: ”oh, the things we have done…”. Nu blev det ”kaufenfest” för hela slanten istället. Avregleringarnas tidevarv kunde börja på allvar, utan några ”störande element”. Och Sverige fick vara med, fast ‘folket’ ändå ängslades av ”processen”, med tillstötande ‘fantomsmärtor’ som yttrade sig på olika sätt lite då och då.

            2. Intressant! Håller med om det mesta. Punkt 6 är en viktig punkt. Jag återkommer till den. Håller på med några uppslag. I botten tror jag, ligger som jag skrivit tidigare, kampen mot bolsjevismen.

            3. Punkt 1 (med anknytningar till flera andra punkter): Det ser ju onekligen ut som om man (regeringen med undantag för Feldt, Holmer på eget eller regeringens bevåg, hela utredningen med något undantag såsom Zeime och de undanskuffade Arne Irvell och Alf Andersson, Säpo, i hög grad de statliga utredningarna, Lisbet Palme och media) ville undvika att de skyldiga skulle infångas och dömas. Men var detta koordinerat och i så fall hur? Skall vi tro att Ingvar Carlsson hade en medveten plan för att förhindra att mordet klarades upp sanningsenligt samt en plan A (kurderna) och en plan B (Christer Pettersson) för att hitta syndabockar och få slut på letandet? Skedde det en panikartad svängning från ett Sydafrika-spår – som brast som syndabockslösnig pga av nya oväntade förgreningar – en svängning i sista stund till Stig E? Vem med stor makt kunde ha åstadkommit ett dylikt händelseförlopp över decennier om olika regeringar velat hitta sanningen?

              Ja, det fanns ju några borgerliga regeringar som kunde givit utredningen fria tyglar att hitta sanningen, om om SAP-toppens motiv att hindra det bara var att skydda Palmes rykte. Men de borgerliga kanske inte ville att inblandning av Stay Behind, Säpo, militärer, poliser eller folk med en fot i extremhöger och den andra i det borgerliga blocket skulle ådagaläggas? Men vem visste då vad när?

              Jag vet inte om idealet av ett oberoende rättsväsende förverkligats någonstans. Det vore ju bara idealiskt om det funnes inbyggda mekanismer för att neutralisera kuppförsök à la Holmér. I avsaknad av dylika mekanismer hade det varit bättre med inblandning som såg till att en verklig utredning kunde inledas.

              Makten under punkt 1 måste innefatta regeringens makt. Kan någon annan makt ha spelat in? Kanske, men regeringens måste ha varit avgörande, även man utövade den under utpressning.

            4. Sven:
              Jag insåg efter att ha skrivit färdigt att detta blev rätt svepande och ytligt sett kanske utan uppenbar koppling till MOP så ha överseende. Min tankegång angående punkt 6 är i alla fall inte nödvändigtvis bara finansiell korruption. Jag syftar i stället även på nepotismen.

              Nepotism är som bekant en form av korruption, kanske den vanligaste, och i Sverige, där vi har relativt lågt invånarantal finns starka släktband inte minst inom såväl politiken som inom mediasfären, där det kanske är mest uppenbart.

              Sedan finns ju även formen tjänster-gentjänster och inte minst tillsättandet av tjänster utifrån att man har samma partitillhörighet. Motsatsen kan sägas vara meritokrati, där man helt enkelt anställs utifrån faktiska kunskaper.

              Det är rätt intressant egentligen när man gräver lite i detta och det väcker onekligen en del spännande frågor. Vi är snabba att fördöma klansamhällen, med all rätt, men samtidigt är situationen inte helt annorlunda, framförallt i mindre Svenska kommuner där det kanske märks tydligast.

              Samma släkt kan ha styrt i 50 år och man gör upphandlingar med släktingars byggföretag, anställer kommunala tjänstemän det finns familjeband till och liknande. Ett stort problem är avskaffandet av tjänstemannaansvaret 1976. (Man återinförde det visserligen 2018 men i en så tandlös utformning att det praktiskt saknar betydelse).

              Ovanpå allt detta finns det naturligtvis också starka utländska intressen (lobbyorganisationer, NGO:s för att ta ett exempel). Såväl aktivistiska som finansiella. Politiker kan också lockas av lukrativa ”konsultuppdrag” efter mandatperioden som belöning för att man drivit igenom något.

              Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera och vidareutveckla mina tankegångar här, det går ju inte att bara börja rabbla upp namn och deras inbördes släktskap med andra namn, företag och organisationer. Det låter kanske kryptiskt men den som är insatt i dessa förhållanden förstår nog hur jag menar hoppas jag.

              Kortfattat, ja vi är definitivt ett korrumperat land under ytan. Inte värst i världen kanske men betydligt mer än vad folk i allmänhet känner till. Detta förekom självfallet även på 80-talet men kanske då möjligen i något mindre omfattning om jag ska gissa.

              1. Simon A är inne på att korruption finns av olika slag och så är det ju. Min uppfattning är att i Sverige sköts det ofta snyggt, ibland så det inte går att komma åt på laglig väg, men det är likväl ett samhällsproblem. Bland det värsta är om personer i rättsväsendet är korrupta eller begår allvarliga brott, för då ruttnar det från insidan. Några pikanta detaljer i samband med Palmemordet: En av poliserna i Palmeutredningen har pekats ut som hjärnan bakom ett korrupt utredningsupplägg i slutet av 80-talet (https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/thure-nassen-polisanmaldes-under-palmeutredningen, https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kaQEgk/palmespanare-slar-tillbaka-efter-granskning-blir-sa-forbannad). En av Holmérs livvakter har senare åtalats och fällts för ett annat mord (https://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0005/31/holmer.html, https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/yv7nOr/ex-polisen-jag-dodade-min-sambo). Glöm inte heller att Holmérs ”Baseballiga” hade koppling till SA under apartheid-åren (https://www.expressen.se/nyheter/baseball-polisernas-fest-efter-palme-mordet/). Att träsket som framkommit i samband med Palmemordet inte verkar ha dränerats ordentligt sätter jag i samband med samhällsproblem som vi har idag. Har hört minst en tidigare polis i nutid hävda att korruption är ett problem i polisarbetet mot maffian. En sådan möjlig förklaring till organiserad brottslighets framfart i Sverige verkar dock få vilja kännas vid.

                1. Ja jag håller med. Ett tänkvärt inlägg verkligen. Vi har ju också på senare tid kunnat se hur djupt det går. Där såväl åklagare, domare och polis är inblandade. Mest uppenbara är Quick-fallet men det är ju bara ett i raden. Media granskar inte längre som man gjorde förr, vilket är synnerligen allvarligt. Grävande journalister tycks det råda stor brist på. Åtminstone inom traditionell media.

  7. Jag tror med all säkerhet på vad journalisten och apartheidmotståndaren Madi Gray berättat.
    ((Kanske hennes tystnad var ett typiskt kvinnligt drag i det mansdominerade samhälle vi befann oss i då))

    Jag reagerade exakt på samma vis med tystnad, efter mitt möte med Christer Pettersson(-86) då han kartlade mig (och hans upprepade tel.samt. med syfte på mop/
    Med samma självvalda tystnad reagerade jag, som Madi Gray gjorde. Själv gav jag mig ej tillkänna till PU förrän många år senare.
    Men insåg snart att den förra PU:s utredare LG/PK inte tog utredningen på allvar (mörkläggning!)

    Personligen tror jag därför att Craig Williamsson har med all säkerhet varit i Sverige vid dessa tillfällen/ tidpunkter.som MG berättat om.

    Som spion i underrättelsetjänsten, agerar han ju exakt som sig bör, med sin ”dubbla roll”, som ingår i den militära strategin.
    Dels för att detta apartheid-möte gav honom alibi och samtidigt en fräck närkontakt med Palme inför kartläggningen.
    Vilket gav honom ett par dagars alibi att fritt fortsätta vistas i landet för att påbörja planläggningen av den ”osvenska delen av det sydafrikanska spårets” strategi. Med början 78/79, medan den ”svenska” planlösningen startade redan ca 77/78 efter Geijeraffären” i polis/militär spåret” )

    Min pollett trillade ner våren -16… vilket ledde sen till att jag förra sommaren (-19)kontaktade en utredare som hänger ihop med mop och därefter råkade jag ut för en illavarslande skrämsel attack (ngn läckt? ) närbelägen den plats där jag mött Christer P. 34 år tidigare. (jag vågar aldrig gå ensam på promenad sedan dess)
    Denna skräckupplevelse resulterade i läkarbesök, ett kuratorbesök och polisbesök.
    Så jag kan gå ed på att tre av Sydafrikaspårets frontfigurer befann sig i Sverige denna dag 5 mars 2020.
    (Två av dem kan jag identifiera men den tredje mannen såg jag endast bakifrån: lång smal jägar/militäriskt klädd ) samt en polskregistrerad svart stor bil med tonade rutor medpolskt reg. nr n(?)
    Nu i efterhand förstår jag sambandet mellan Palmemordet (som inte var uppklarat vid denna tidpunkt) OCH det nyupptäckta hålet i Estonia som troligen de båda ”leden” (mop/Estonismuggl. ) behövde diskutera (?)

    (Därmed tror jag personligen att KP/ regeringen lade locket på den ofärdiga utredningen med den ”osannolika” GM.

    Men det skulle vara av stort intresse och mkt stor betydelse för mig, , att få veta om fler personer än jag kan intyga deras vistelse här i Sverige 5 mars. i år…

    Vänligen Anki

    1. Tack, Anki, för ditt stöd och din berättelse. Nog fanns det en även ganska stor portion blyghet i den känslokompott, som gjorde att jag inte sökte upp Palmekommissionen. Vet fortfarande inte hur jag skulle ha kunna göra.
      Den 5 mars har jag i rätt många år inte varit i Sverige, utan i Sydafrika, med svenska turister.
      Önskar dig allt gott och att du om några månader, när det ljusnar och trottoarerna är isfria, åter kan njuta av promenader!

  8. Hej Madi Gray!

    Jag är övertygad om att Sydafrikas säkerhets – och underrättelsetjänst bevakade svensk arbetarrörelse, eftersom det slussades stora belopp på hemliga konton till ANC och andra befrielserörelser. En kvinnlig svensk diplomat i Sydafrika hade en aktiv roll, du får gärna mera?

    Jag har under ett antal gånger besökt Folkets hus på Barnhusgatan, möten och överläggningar, det rätt mycket trappor för att komma till stora kongressalen. Hur gick incheckning till för att delta i Folkriksdagen, februari 1986?, namnlistor? legitimation? Craig Williamson checkade in under äkta namn? eller under falskt namn? Har dessa namnlistor sparats? Kände du till om Sydafrikas underrättelsetjänst hade ett kontor?

    1. Kim, Deltagarlistorna begärdes in till Palmeutredningen. Det går ju naturligtvis att begära ut dem därifrån men de kommer troligen vara rejält svärtade.

    2. Det var flera svenska diplomater i Pretoria som på olika sätt deltog i att slussa biståndspengar och också i hemlighet bidrog med annat emot apartheidregimen. Jag känner till två kvinnliga sådana.
      Att tala om underrättelsekontor kan kanske leda tankarna lite fel. Craig Williamsons Europa-ansvariga agenter John Adam och hans hustru Patricia slog sig ned i Bryssel. Därifrån reste JA bl a till Stockholm där han träffade JW, en svensk läkare som CW värvat som agent då denne arbetade på samma sjukhus i Sydafrika som CWs fru. JW rapporterade bl a vid ett besök JA gjorde i Stockholm efter mordet på Olof Palme att allt gick Sydafrikas väg i Sverige efter mordet.
      Undras om du inte med Bonn menar Frankfurt. Enligt vad jag fått höra fanns där vid tiden Eeben Barlow, som tillhörde sydafrikanska CCB, Civil Cooperation Bureau, en ”death squad” skyldigt till rader av både kända och ännu okända mord. Han ska också ha haft sin bas i London.
      På Wikipedia kan man läsa:
      ”Eeben Barlow och Michael Mullen formerly in charge of the Western European section of the CCB – established Executive Outcome (EO) 1989.”
      EO var ett bolag med legosoldater som bl a deltagit i Irak-kriget och utsattes för häftig kritik.

    1. Hej Kim
      Du reser intressanta frågor, som jag inte kan svara på. Vet ej, helt enkelt.
      Frågan om registrering o dyl på Folkriksdagen mejlar jag till folk som var med och organiserade den.
      Du har rätt, att OM alla registrerades, är det möjligt att ev hitta CW under en av de kända pseudonymer, som han brukade använda sig av.
      Det är möjligt att ingen registrering krävdes för att närvara under öppningstalen, att de helt enkelt var öppna för en större publik än själva riksdagen, som var begränsad till 1 el 3 representanter för olika nordiska solidaritetsrörelser.

      Ja, jag är bekant med den kvinnliga diplomaten som spelade en så viktig roll i svenskt stödjande av anti-apartheid organisationer i Sydafrika på 1980-talet.

      Nej, jag vet inget om något kontor, varken här i Sverige eller någon annanstans. Däremot var min personliga telefon samt telefonerna på ANCs kontor avlyssnade och jag vet inte vilken underrättelsetjänst var ansvarigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.