Åklagarmyndigheten svarar JO: här har (nästan) inga fel begåtts!

Vice riksåklagare Katarina Johansson Welin avfärdar alla JO:s ifrågasättanden av utpekandet av Stig Engström. Foto: Thomas Carlgren

TIDIGARE I HÖST ställde Justitieombudsmannen en rad frågor till Åklagarmyndigheten om Krister Peterssons utpekande av Stig Engström som misstänkt Palmemördare.

Justitieombudsmannen (JO) – eller Riksdagens Ombudsmän som myndighetens officiella titel lyder – hade reagerat över utpekandet som ju skett i ett sammanhang där det inte funnits någon som tagit tillvara Engströms intressen och där åklagaren samtidigt inte presenterat några bevis som skulle ha räckt till åtal eller en fällande dom om Engström varit i livet.

Det finns fyra justitieombudsmän (titeln är sådan, trots att två av dem är kvinnor), var och en med sitt eget ansvarsområde när det gäller granskning av statliga myndigheter. Det här fallet hör hemma under JO Per Lennerbrant som granskar polis och åklagare. På hans uppdrag ställde byråchefen Stefan Nyman tidigt i september en rad frågor till Åklagarmyndigheten och bad om svar senast 16 november, drygt två månader senare. Åklagarmyndigheten bad om en månads förlängd tid för att svara och fick det.

Nu har svaret inkommit. Det kan sammanfattas som att Krister Petersson (nästan) inte gjort något fel och att allt är som det ska.

JO ställde frågor på fyra punkter. De kan sammanfattas så här:

  1. Var det lämpligt att offentligt namnge Stig Engström och andra personer med tanke på de konsekvenser det kunde få för dem som namngavs och deras anhöriga?
  2. Krister Petersson sa i Veckans Brott i februari 2020 att han hoppades kunna presentera  vem som var ansvarig för mordet. Mot den bakgrunden: kunde inte Peterssons uttalanden vid pressträffen tolkas som ett uttalande i skuldfrågan?
  3. Stig Engström var avliden och det hade under förundersökningen inte funnits någon försvarare som kunnat tillvarata hans intressen. Hade inte då brottsutredande myndigheter ett särskilt ansvar att lyfta fram omständigheter som talade till den misstänktes fördel? Hade det till exempel varit lämpligt att låta en annan åklagare eller en advokat gå igenom materialet och låta den personen under pressträffen presentera sådant som talade för att Engström var oskyldig?
  4. Presenterades beslutet att lägga ner förundersökningen på ett tillräckligt utförligt sätt? JO hänvisar både till behovet av rättssäkerhet och till att det kan vara viktigt att i framtiden kunna kontrollera riktigheten i beslutet.

Och nu har alltså vice riksåklagaren Katarina Johansson Welin kommit in med ett svar som också är undertecknat av en av hennes underställda, kammaråklagare Anna Bengtsson.

Johansson Welin  svarar avsevärt mer mångordigt än JO. En stor del av svaret är en sammanfattning av gällande rättsregler och hur de har tolkats i olika sammanhang. Till sist kommer hon i alla fall fram till sin bedömning av Peterssons utpekande av Stig Engström.

Hon skriver först att ”det har funnits ett stort behov av att ge allmänheten information om och förklara varför förundersökningen lades ned efter så lång tid.”

Och hon tillägger: ”Om sådan information inte hade lämnats hade det kunnat leda till spekulationer och utpekanden av personer som överhuvudtaget inte var relevanta for förundersökningen.”

Det där kan ju tolkas på flera sätt. Dels som att om inte Krister Petersson sagt att det var Engström som var den avlidne person han fastnat för så kunde folk gissa på att det handlade om någon annan som inte längre var i livet. Men det vice riksåklagaren uttrycker kan givetvis också rent allmänt betyda att om Engström pekades ut så skulle den svenska allmänheten sluta spekulera om mordet och inte längre intressera sig för andra spår i Palmeutredningen.

Denna senare tolkning har ett direkt stöd i vad Johansson Welin skriver rent ut på annan plats i texten:

”Som åklagaren anfört skulle /…/ ett beslut att lägga ned förundersökningen angående mordet på Olof Palme utan att redogöra for hur polis och åklagare resonerat samt namnge vem som enligt dem kunde misstänkas for brottet med största sannolikhet ha lett till kvarvarande frågor, spekulationer och ryktesspridning kring vem som begått brottet.”

Det vill säga: nu var det dags att sluta fråga och spekulera kring sanningen om Palmemordet. Petersson hade presenterat Engström med namn, saken var klar. Det vällovliga syftet var, med vice riksåklagarens synsätt, att därmed sätta stopp för den diskussion kring dådet på Sveavägen som pågått i mer än 34 år.

En liten antydan till kritik av Peterssons handläggning har hon när det gäller en detalj: han kunde ha presenterat en skriftlig sammanställning av bakgrunden till beslutet eftersom själva beslutet är så kortfattat. Och hon tycker att denna sammanställning ungefär kunde ha innehållit det han sa på pressträffen. Men som hon konstaterar hade han faktiskt ingen laglig skyldighet att över huvud taget offentligt motivera någonting. Så det framstår som att hennes kritik på den punkten är marginell.

I samma andetag som Johansson Welin framhåller det lämpliga i att hänga ut Engström för att på det sättet stoppa diskussionen om vem som sköt Palme betonar hon att det är ”viktigt att ett sådant namngivande sker med respekt för den som pekas ut och dennes anhöriga samt utan att någon pekas ut som skyldig”.

Johansson Welin understryker att en åklagare inte är en domstol och därför inte har möjlighet att fastslå att någon är skyldig till ett brott. Och hon tycker att Petersson klarat att förklara detta på ett tydligt sätt. Hon tycker också att Petersson gett ”en så balanserad bild som möjligt” av misstankarna mot Engström och att han ”även lyft fram omständigheter som talar till den misstänktes fördel”.

Exakt på vilket sätt Petersson skulle ha gjort det där sista framgår inte av Johansson Welins skrivelse. Däremot menar hon att Engström i viss mån haft sig själv att skylla när han nu får skylta med namn som misstänkt Palmemördare. Han har nämligen ”själv medverkat i olika intervjuer om sin roll i utredningen” och var därmed redan ”känd för allmänheten.”

JO:s frågor om det inte hade varit lämpligt att låta någon annan ta tillvara Engströms intressen avvisar hon bestämt. Hon skriver:

”Förundersökningen om mordet på Olof Palme är synnerligen omfattande. Det är enligt min uppfattning inte möjligt for en utomstående att ta ställning till vilka omständigheter som borde ha lyfts fram utan att ta del av hela utredningen.”

Hon tycker att Petersson skött sina uppgifter på ett objektivt sätt och att det därför inte funnits skäl att koppla in någon annan åklagare. Och vad gäller tanken på att kalla in en försvarsadvokat skriver hon att det inte finns några lagliga möjligheter att kalla in en sådan när den misstänkte är avliden.

Slutligen: vad gäller att en rad övriga personer blev namngivna i Peterssons internationellt utsända pressträff skriver Johansson Welin att ”åklagaren /…/ noga övervägt behovet av att namnge de berörda personerna”. Exakt vilka överväganden det handlat om avstår hon från att gå in på.

Så långt Johansson Welin.

Det finns anledning att på den här bloggen återkomma till ett antal av hennes påståenden.

Ett är förstås på vilket sätt hon menar att Krister Petersson visat rimlig respekt för Engström när han pekade ut denne utan att kunna leverera vare sig ett motiv, ett mordvapen eller en gärningsbeskrivning.

Och i anslutning till det finns det förstås skäl att granska hennes uttalande om att Petersson tagit fram omständigheter som talar till Engströms fördel. Vilka då?

Johansson Welins försök att förklara varför inte någon annan åklagare skulle kunna titta på utredningsmaterialet för att leta efter sådant som talar till Engströms fördel är också lite märkligt. Hennes viktiga argument är att utredningsmaterialet är för omfattande för det och att ingen utomstående skulle klara av att sätta sig in i hela utredningen.

Det där sista är för all del sant. Det har beräknats att det skulle ta nio år för en juridiskt skolad person att läsa hela materialet. Det har förstås inte Petersson gjort. Och den intervju jag gjorde med honom i somras pekar på att han knappt ens läst igenom något som är mycket mindre omfattande: den delen som handlar om Engström. Samtidigt har det framgått att han med häpnadsväckande trosvisshet bundit upp sig hårt vid tesen att denne är skyldig. Det är med andra ord svårt att förstå varför resultatet skulle ha blivit sämre om en annan åklagare kopplats in för att bli en sorts motpart till Petersson.

Det finns också skäl att återkomma till hur det skulle kunna vara möjligt för Petersson att genomföra den målsättning som Johansson Welin så tydligt sympatiserar med: att sätta stopp för alla fortsatta diskussioner i skuldfrågan i och med utpekandet av Engström och samtidigt undvika att i praktiken presentera honom som skyldig.

Den som vill kan dra slutsatsen att det från Peterssons och Johansson Welins sida mest framstår som en lek med ord när de försöker göra en distinktion mellan att peka ut Engström som misstänkt och att peka ut honom som gärningsman.  Deras syfte är i alla fall rätt tydligt: att sätta stopp för alla tankar om att det kunde vara någon annan eller några andra som dödat den svenske statsministern.

Nu återstår det att se vilka slutsatser Justitieombudsmannen kommer att presentera. Det finns i dag inget datum angivet för när det kommer ett JO-beslut.

FOTNOT 1: Det ska noteras att JO i sin skrivelse inte namnger vare sig Engström eller Petersson. Engström beskrivs som ”den misstänkte” medan Petersson – centralfiguren i JO:s granskning – anonymiseras som ”chefsåklagaren AA”. Johansson Welin väljer för sin del att också använda termen ”den misstänkte” om Engström och använder en ännu mer anonym term än JO när det gäller Petersson, nämligen ”åklagaren”.

FOTNOT 2: Den här bloggen har som huvudregel att inte sätta ut efternamnen på vittnen som förekommer i Palmeutredningen. Det har under årens lopp inte hämmat diskussionen på något påtagligt sätt. Däremot har det tjänat som en påminnelse om att dessa vittnen bör betraktas med respekt och att de bör ha största möjliga rätt till privatliv. Inte heller Stig Engström namngavs innan Krister Petersson pekade ut honom. Det hindrade inte att det i detta forum kom att föras en omfattande och mycket initierad diskussion om misstankarna mot honom och om vad som talade för att han var oskyldig.

 

 

55 reaktioner på ”Åklagarmyndigheten svarar JO: här har (nästan) inga fel begåtts!

  1. ”Däremot menar hon att Engström i viss mån haft sig själv att skylla när han nu får skylta med namn som misstänkt Palmemördare. Han har nämligen ”själv medverkat i olika intervjuer om sin roll i utredningen” och var därmed redan ”känd för allmänheten.

    Bäst att akta sig för att va vittne. Känns inte ok detta. Men får se fortsättningen.

    1. KP har väl själv sagt att det inte räckte för mer än frihetsberövande och förhör. Dvs inte åtal.

      Bevisläget är med andra ord ungefär på samma nivå som för 33-åringen VG och diverse kurder.

      Bevisläget är svagare än för CP. Men KP lallade mystiskt runt med referenser till (något som såg ut som) en keps som inget mordplatsvittne sett.

      Tänk om KP varit åklagare istället för Claes Zeime hösten 1986. HH: ”Vi fick inte förhöra kurderna.” KP: ”Vi kan inte runda kurderna”. Case closed. Kompetensnivån hos nuvarande åklagare har justerats till samma nivå som HH med andra ord. Justerats nedåt, alltså.

      En billig lösning. Och den samlade journalistkåren utom LB och GW hade köpt ”lösningen”. Ledande socialdemokrater har ju mer eller mindre köpt både kurderna, CP och SE. ”Det finns ju ingen annan” påstås det nu i SVT. Desto mer angeläget blir det att lägga ner utredningen, ju, så snabbt som möjligt och absolut inga mer kommissioner (det sista uttalandet är Löfvens).

      Nu tycker jag TV2 och Rapport kan återuppta det här med årets svensk som de lade ner 1989 då bästa matchning olyckligtvis blev CP. 1988 korade TV2 Ebbe Carlsson och 1986 korade de Hans Holmér.
      https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85rets_svensk

      Till 2020 kan väl TV2 välja KP. Borde väl kännas skönt att bekräfta den okritiska journalistiken.

  2. JO:s slutsats att det var nödvändigt att namnge den misstänkte och berätta hur man kommit fram till just honom, annars skulle det ”med största sannolikhet ha lett till kvarvarande frågor, spekulationer och ryktesspridning kring vem som begått brottet.”: Ja där kan man lugnt säga att dessa förhoppningar grundligt har kommit på skam. Frågorna, spekulationerna och ”ryktesspridningarna” är ju i högsta grad levande, ja debatten har snarare förstärkts efter den 10 juni.

  3. Några saker jag reagerar på:

    1. Om målet med utpekandet var att sätta stopp för spekulationerna om andra möjliga gärningsmän eller grupper så har man inte lyckats. För det hade man behövt ett utpekande som är mycket bättre underbyggt, med åtminstone något bevis. Med tanke på hur svagt detta utpekande var undrar jag om man inte snarare lyckas skapa mer spekulationer.

    2. Hon säger att ingen utomstående skulle kunna sätta sig in i materialet. Är hon helt ovetande om alla privatpersoner som intresserar sig för mordet och diskuterar minsta detalj? Ännu märkligare blir hennes påstående med tanke på att det verkar vara en utomstående författare som fått upp utredarnas ögon för Stig Engström (även om nu Petersson ville hävda att det inte var så).

    3. Som du skriver, Gunnar, finns det dessutom tecken på att inte ens Petersson hade riktig koll på grundläggande detaljer om Engström. Mest hårresande tyckte jag var att Petersson påstod att Engström först pratade med vakten och därefter stämplade ut 23.19, när det enligt materialet egentligen var tvärtom. Han stämplade först ut och gick sedan förbi receptionen och pratade med vakten, oklart hur länge. Det är ju en central detalj, som (om vaktens uppgift att de pratade i ett par minuter är korrekt) ger Engström väldigt ont om tid att hinna ut för att begå mordet! Genom att vända på det gav Petersson istället Engström extra gott om tid att hinna ut. Det är illa nog att han inte hade koll på detta, och ännu värre om han medvetet skulle ha ändrat på denna ordning (vilket jag inte hoppas).

    4. Vilka uppgifter som talar emot att Stig Engström är mördaren menar hon att Petersson har tagit upp? Jag kan på rak arm endast komma på att han tillstod att de inte kan visa att Engström hade något vapen, men detta faktum vände han ju direkt på och påstod med någon sorts omvänd bevisföring att Engström ändå måste ha haft ett vapen med tanke på vad som hände sedan.

    Kommer JO att avge något vidare yttrande om detta? Det blir i så fall intressant.

    1. JO har ju inlett ett initiativärende och bad därför om en kommentar från Åklagarmyndigheten. Det kommer säkert ett utlåtande från JO, men vi vet inte hur fort det kommer.

  4. KP sade själv att han inte visste om SE hade medarbetare eller inte. Bara det hade varit ett bra skäl att fortsätta utredningen. Eller hur tänker man? (Javisst ja, jag glömde visst titeln på GW’s första bok i ärendet.)

    Nu kan man iofs på goda grunder ifrågasätta om det verkligen var SE som tryckte av de två skotten. Men om man letar efter medarbetare kan man ju släppa TP’s bok som snuttefilt och istället traggla sig igenom ”Inuti Labyrinten” (men den kanske är för lång och innehåller för mycket torra faktauppgifter för en statlig jurist). Där radas ju de potentiella medarbetarna upp på löpande band. Och inte en enda av dem har ju hittills ”rundats”.

    Det var bara för KP att frihetsberöva dem och påbörja förhören.

    Likaså för SVT. Gör en TV-produktion av Poutiainen’s bok istället. TP’s bok tillhör historiens skräphög (som det så vackert heter i journalist-kretsarna).

  5. Hur brukar det gå till när man lägger ner en förundersökning i ett mordfall? Brukar man skriva en motivering i de fall det finns en misstänkt där man skriver ut namn på en misstänkt som man inte kan gå vidare med? Om man inte brukar det så bör det väl knappast varit nödvändigt i detta fall heller. Kan man börja jobba på det sättet även i våldtäktsfall exempelvis? Många frågor från mig, jag har inte direkt nån vettig underbyggd infallsvinkel med synpunkter.

  6. Det finns en mycket intressant passus i svaret, där åklagarmyndigheten helt enkelt ger JO rätt:

    En åklagares skyldighet att lyfta fram omständigheter som är till fördel för den misstänkte är naturligtvis större i de fall en misstänkt inte har en försvarare förordnad för sig som utför den uppgiften. Samma sak gäller enligt min uppfattning om den misstänkte är avliden och av den anledningen inte har någon försvarare förordnad för sig.

    Att sedan i nästa andetag totalt retirera från denna ståndpunkt med hänvisning till utredningens storlek är ett svårslaget rekord i dålig bortförklaring. Vad det i klartext innebär är att centrala rättssäkerhetsprinciper här har kunnat sättas ur spel med motiveringen att förundersökningen är alltför omfattande.

    Jag har svårt att föreställa mig att JO köper denna godtyckliga förklaring. Tvärtom tror jag att resonemanget kommer att sågas jäms med fotknölarna.

    1. Vad i h-e? För mycket bokstäver! Det låter inte helt friskt.

      Nu är problemet inte bara det att KP på lösan grund pekar ut en oskyldig (om än död) person.

      Vad KP och åklagarmyndigheten gör är att de därmed skyddar mördaren och dennes kumpaner.

      Löfven: Har Sverige blivit Europas version av Nordkorea? Du har backat från ditt personliga utpekande av CP. Är det inte dags att backa från ditt utpekandet av SE? Innan historieböckerna skrivs?

  7. ”Johansson Welins försök att förklara varför inte någon annan åklagare skulle kunna titta på utredningsmaterialet för att leta efter sådant som talar till Engströms fördel är också lite märkligt. Hennes viktiga argument är att utredningsmaterialet är för omfattande för det och att ingen utomstående skulle klara av att sätta sig in i hela utredningen.”

    Ska man tolka detta som att
    åklagare Peterssons förhållningssätt till objektivitetsplikten i detta fall inte kan bedömas, eftersom förundersökningsmaterialet är så gigantiskt och man måste vara inläst på allt – vilket Petersson ska föreställa vara – och därmed gör hon bedömningen att åklagaren inte kan ifrågasättas på den punkten, eftersom hon dessutom själv tillhör kategorin ”dåligt insatta”.

    Som sagt så hade det räckt om man var tillräckligt insatt i avsnittet om Engström för att göra den bedömningen.

    Man hade kunnat lyfta fram de vittnen som argumenterat för att det inte var Engström de såg springa.

    Man hade kunnat lyfta fram de vittnen som aktivt hävdat att gm inte bar keps.

    Man hade kunnat lyfta fram att Lisbeth verkligen sagt att gm bar blå täckjacka redan samma kväll.

    Man hade kunnat lyfta fram att väktarna berättat att Engström redan samma kväll berättat om mun mot mun metoden.

    Man hade kunnat lyfta fram att RB berättat om att Engström redan samma kväll beskrivit Lisbeths beteende som handlar om att hon var ute i vägen och viftade efter bilar.

    Man hade kunnat påvisa att det faktiskt var betydligt enklare för Engström att i egenskap av vittne se LJ vid husknuten från brottsplatsen än från trappkrönet i egenskap av gärningsman.

    Man hade inte behövt styra till utstämplingsproceduren och fastslå att SE var ute på gatan 23.19, utan man hade kunnat tydliggjort att han mycket väl kan ha kommit ut 23.21 eller t.o.m. något senare.

    Man hade kunnat föra ett resonemang om att han kanske inte sprang hack i häl på poliserna, vilket han heller aldrig hävdat.

    Man hade kunnat lyfta de vittnesmål som stödjer honom i uppfattningen att polisen var ointresserade av att ta upp vittnesmål.

    Man hade kunnat citera Roland B rätt, och inte påstå att Engström på lördagen sagt att ”polisen, pressen och Norge jagade honom”

    Man hade kunnat förklara sambandet mellan Norge och intervjun i Aftenposten, och att även SvD låg på.

    Man hade kunnat berätta att SE sagt att journalister efterfrågade utstämplingstiden eftersom det förekom olika tidsuppgifter.

    Det finns nog en hel del som man hade kunnat göra för att göra en objektiv presentation av fakta, och man behöver inte vara inläst på hela det gigantiska utredningsmaterialet.
    Sådana finter är lätta att syna.

    1. Utmärkt sammanfattning. Man skulle kunna lägga till ytterligare några punkter. Högt på listan skulle jag sätta Peterssons frivola avfärdande av vapenfrågan – som om Kreti och Pleti vandrade runt i Stockholm bärandes på magnumrevolvrar med specialammunition, redo att skjuta så snart en lämplig måltavla anmälde sig.

      Det här stycket är ju rena skämtet för någon som är ens hjälpligt insatt i Engströmfallet:

      ”Jag anser också att åklagaren har försökt att ge en så balanserad bild som möjligt av den utpekade personen … Äklagaren har även lyft fram omständigheter som talar till den misstänktes fördel.”

      Det är rent häpnadsväckande att se den lättvindighet med vilken det svenska rättsväsendet behandlar mordet på landet statsminister. Särskilt genant är det med tanke på att samma rättsväsende i just detta fall redan beslagits med en lång serie oerhört grova över- och feltramp (PKK, Christer P, osv). Ändå ingen som helst självreflektion eller förståelse för behovet av noggrann prövning.

      Det handlar ju inte bara om att man har stämplat en av allt att döma helt oskyldig man som statsministermördare, utan också i praktiken om att den faktiske mördaren frikänns.

  8. Två frågor, av olika slag.

    (1) Jag är juridiskt ganska obevandrad, men undrar om det finns någon möjlighet att KP:s uttalande om SE på pressträffen kunde hamna under Brottsbalkens kap 5, 4:e par, dvs förtal av avliden? ”Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne.” (https://lagen.nu/1962:700#K5) Har detta överhuvudtaget kommit upp till diskussion?

    (2) Har vice riksåklagarens utlåtande täckts av svensk press och media ännu? Jag har klickat mig igenom de större dagstidningarna och SVT Nyheter och googlat lite smått, men inte hittat något.

    1. Det skrevs en del i somras om möjligheten att Petersson skulle åtalas för förtal av avliden. Här är till exempel en kommentar från Mårten Schultz, professor i civilrätt (betalvägg på Svenska Dagbladet): https://www.svd.se/det-langa-svaret-pa-fragan-om-fortal-av-avliden

      Det Schultz säger i korthet är att åtal för förtal av avliden bara kan väckas av en åklagare och av en snäv krets av efterlevande. Han avslutar med: ”Sannolikheten för att en åklagarkollega till Petersson skulle åtala för förtal av avliden är, med hänsyn till lagens begränsningar, väldigt låg. Engström hade inga efterlevande som har rätt att driva målet. Sammantaget gör det att risken för förtalsansvar är försvinnande liten.”

      Vi får se hur mycket vice riksåklagarens utlåtande kommer att uppmärksammas. Det borde ju vara av nyhetsvärde.

      1. Jag tänker att den stora nyhetspuffen kommer när väl JO gjort sitt uttalande? Framförallt om det förekommer någon form av kritik givetvis.

        1. Så är det väl. Men med tanke på att Krister Petersson nedläggningsbeslut var en så stor händelse vore det ju inte orimligt med en rapportering om hur en av hans högsta chefer förhåller sig till JO:s kritiska frågor.

            1. Ja, som läsare av den här bloggen vet fanns det ju en liten fläkt av kritik av Petersson i Åklagarmyndighetens skrivelse. Men den var nästan omärklig. I de stora frågorna hade han ju uppbackning. Tack för länk!

    2. Alhem och någon mer har tagit upp det om förtal av avliden. Glömt om någon anmält det.
      Jag har inte heller sett något mer än här på bloggen om detta. Har varit väldigt tyst överlag.

  9. Hej Gunnar och alla följare. Tack för ditt idoga arbete gällande palmemordet Gunnar!
    Kommer inte att skicka detta mail, då han inte ens är värd det. Men jag skrev av mig lite om mina tankar och känslor i ett ”spökmail” som jag hoppas att han redan har fått tusentals av, med liknande innehåll:
    Hej Krister. Min plånbok försvann i helgen. Jag kommer inte runt dig i mina misstankar om hur den försvann. Jag kommer härmed alltid att anse dig som skyldig till att den försvann. (Jag vet vet att detta mail är väldigt larvigt. Men dock inte i närheten av det absurt usla som du och dina kollegor la fram under er parodiska presskonferens i somras.) Lev väl med vetskapen av att ha avslutat din karriär inom rättsväsendet med ett praktfiasko och ett fruktansvärt och helt ogrundat utpekande. /Jörgen Rydström

    1. Tack Jörgen för att jag blev lite road på morgonkvisten!
      Jag har funderat på om Krister Petersson mfl ser mailen själv som de får. Det är andra som svarat när jag skrivit till både KP och Riksåklagaren men så är kanske gången. Inte lätt att begripa allt och hur offentlig är deras post? Går den att begära ut? Konstigt att inte media har hakat på något men kanske sekretess?

  10. Med några dagars distans funderar jag på detta citat:
    ”Som åklagaren anfört skulle dock ett beslut att lägga ned förundersökningen angående mordet på Olof Palme utan att redogöra för hur polis och åklagare resonerat samt namnge vem som enligt dem kunde misstänkas för brottet med största sannolikhet ha lett till kvarvarande frågor, spekulationer och ryktesspridning kring vem som begått brottet.”

    Det skulle man kunna tolka som att det är viktigt att sätta stopp för spekulationer om vem som mördade Olof Palme (och vilka som eventuellt låg bakom). Utan att ha läst en åklagares formella arbetsbeskrivning så undrar jag om detta verkligen ingår i en åklagares primära arbetsuppgifter.

    Och om man är lite konspirativt lagd skulle man kunna dra paralleller till att tidigare utredare kan tyckas ha varit mer inriktade på att sätta punkt för mordutredningen med hjälp av en påstådd lösning för att på så sätt få stopp på spekulationerna än att faktiskt utreda alla möjligheter. Jag tänker på när Holmér och sedan Ebbe Carlsson på mycket skrala grunder riktade in alla åtgärder mot PKK och när utredningen under Ölvebro på nästan än svagare grunder utsåg Christer Pettersson till huvudmisstänkt och åklagare Almblad sedan med hjälp av förhandsinformation om att den misstänkte var alkoholist ”hjälpte” Lisbeth att peka ut Pettersson.

    Vidare blir det nästan komiskt när hon menar att det annars kunde ha ”lett till kvarvarande frågor”. Vi torde väl alla vara överens om att Peterssons redogörelse på presskonferensen just har ”lett till kvarvarande frågor”?

  11. Det finns säkert en hel del som åklagarmyndigheten kunde ha gjort för att skapa bättre balans vid sin presentation. Däremot är det inte särskilt svårt att hitta exempel på att förundersöknings- och spaningsledaren båda lyfte fram omständigheter som talar till den misstänktes fördel. Här är några:

    1) Krister Petersson framhåller att signalementet på gärningsmannen är ”synnerligen varierande”. Där finns alltså en betydande osäkerhet, vilket han inte sticker under stol med. Tvärtom. Han tar upp det som en särskild punkt i början av framställningen. Detta är otvivelaktigt en omständighet som starkt talar till den misstänktes fördel.

    2) Även när Petersson senare kommer in på Engström och redovisar enskilda vittnesutsagor konstaterar han att det inte finns någon entydig beskrivning av mördaren, annat än att han torde ha varit rockförsedd. Åklagaren understryker att inget av de åberopade vittnena heller har sett gärningsmannens ansikte. Detta är förstås omständigheter som en försvarare skulle ha påpekat, men som Petersson här föregriper.

    3) KP lyfter fram det faktum att det finns utrymme för helt olika värderingar av förundersökningsmaterialet. Det exemplifierar han genom att peka på de bedömningar som gjorts inom ramen för andra spår: PKK, Christer A, 33-åringen och Christer Pettersson. Samma grundmaterial kan leda fram till alternativa gärningsmän och mordscenarier, även om nuvarande utredare förordar en bestämd huvudmisstänkt. Till detta kommer att det finns en stark motivbild vad gäller Sydafrikaspåret, vilket särskilt framhålls.

    4) Petersson överväger alternativa och helt oskyldiga förklaringar till Engströms uppgifter om vad han har gjort kl 23.20-23.40. En möjlighet, som åklagaren nämner, skulle kunna vara att SE bara velat göra sig intressant och överdrivit sin egen roll för att ”förhärliga sig själv”. Det försöker åklagaren att motbevisa, men här presenterar han alltså en typisk invändning som lika gärna en försvarare kunde ha fört fram.

    5) Detsamma gäller en alternativ förklaring till var SE skulle kunna ha befunnit sig när han observerade Lars J i gränden. Även detta är en synpunkt som försvarssidan rimligen hade delat, och som åklagaren här redovisar. Här luftar följaktligen Krister Petersson på nytt en invändning till den misstänktes förmån.

    6) KP prövar sedan en alternativ teori, som även den skulle kunna vara en försvarslinje. Åklagaren frågar sig om inte misstankarna istället skulle kunna riktas mot Lars J. (Här presenteras en bild som har rubriken ”J gärningsman?”.)

    7) Åklagaren poängterar att tidsaspekten är en särskild svårighet. Att det gått hela 34 år är något som tveklöst är ägnat att försvaga bevisningen. Detta blir därför ytterligare en omständighet som är till gagn för Engström.

    1. Det finns många omständigheter som talar starkt till Stig Engströms fördel, till exempel att han inte var känd för att vara våldsbenägen, att han inte hade något känt motiv för att mörda Palme och att han enligt vad som är känt inte ägde ett skjutvapen. Inte heller fanns det några vittnesuppgifter om att han varit i affekt före mordet eller att han skulle ha kommit med något som liknade ett erkännande efteråt. Det fanns ingen teknisk bevisning som pekade på Engström och det gick inte att konstruera en övertygande gärningsbeskrivning utifrån vad som var känt om hans agerande under mordkvällen.

      I en balanserad beskrivning av vad som talade för och mot hans skuld borde alla dessa omständigheter haft en stor plats.

      Sådant som du nämner att Krister Petersson lade fram kan knappast tas som exempel på att han eftersträvade den objektivitet som en åklagare är skyldig att visa i sin yrkesutövning. Att signalementet på gärningsmannen är synnerligen varierande är ett känt faktum och inte något som i sig är vare sig till fördel eller nackdel för Engström. Att vittnesmålen generellt stämmer ganska illa på Engström är däremot till hans fördel. Om Peterson lyft fram det som ett betydande problem hade man kunnat tala om en ansats till objektivitet.

      Att åklagaren som hastigast leker med tanken att Lars J skulle vara gärningsmannen kan inte heller ses som ett exempel på att han redovisar något som är till Engströms fördel. För att det skulle vara det hade det krävts att han hävdat att det i rådande utredningsläge 2020 fanns goda skäl att misstänka Lars J. Det sa han inte och – vill jag tillägga – det är inte heller fallet.

      Att det gått 34 år sedan mordet begåtts är förvisso ett stort problem rent utredningsmässigt. Men det är ju också ett känt faktum och inget som i sig talar varken för eller mot att Engström skulle vara skyldig.

      Ingen av de andra punkterna du tar upp, Jakob H, kan heller sägas innebära att Petersson försökt att presentera en balanserad bild av bevisningen mot Engström. Jag tror att läsarna kan gå igenom dem på egen hand och komma till samma slutsats som jag.

      1. När skulle jag ha påstått att KP ger en balanserad beskrivning? Jag tyckte just att jag pekade på bristerna i åklagarmyndighetens presentation i inledningen av min senaste kommentar.

        Däremot tycker jag att det finns skäl att ge en mer nyanserad bild och bemöta påståenden om att åklagaren inte alls skulle ha tagit upp några omständigheter som talar till Skandiamannens fördel.

        Den tidigare listan kan givetvis fyllas på. Bland annat med några av de punkter som du själv nämner.

        8) Åklagaren är öppen med att de inte har någon tydlig bild av händelseförloppet och således inte kan presentera någon gärningsbeskrivning. Check.

        9) Inte heller har man kunnat fastställa en motivbild. Check.

        10) Petersson pekar också på att man saknar teknisk bevisning. Check.

        Så visst tar åklagarsidan upp precis sådana aspekter.

        Att KP också redovisar alternativa resonemang som en advokat omedelbart skulle kunna ta fasta på (se särskilt punkt 4 och 5) bör ju betraktas som helt i linje med hans objektivitetsplikt.

        Sedan kan man tycka att åklagaren borde ha lyft fram ännu fler omständigheter till SEs fördel, men det är ju inte precis det som vi diskuterar just nu.

        Det du väljer att kalla för ”kända fakta” är jag tvärtom övertygad om att en försvarsadvokat skulle ta fasta på som omständigheter som borde vägas in till Engströms fördel. Dit hör naturligtvis tidsutdräkten.

      2. Hej Gunnar,

        Ja, det gjordes många egendomliga uttalanden vid presskonferensen den 10 juni. Ett ytterligare exempel är nedansatående.

        När Krister Petersson redogjorde för ”den gula siktlinjen” nämnde han att det var omöjligt att från det nordvästra hörnet av Tunnelgatan/Sveavägen observera vittnet Lars J p.g.a. att det skulle stått bilar parkerade vid mordplatsen på den östra sidan av Sveavägen och att dessa bilar skulle blockerat siktkorridoren. Det är korrekt att Hans J:s vita Mercedestaxi var parkerad här och denna bil har en höjd av 135 cm på mitten, dvs. över fram- och baksätet, men höjden över t.ex. motorhuven är betydligt lägre (dessutom står bilen på gatan som är 8-10 cm lägre än trottoaren). Vidare brukar det minst vara 0,5-1 meters lucka mellan parkerade bilar. Med andra ord fanns det goda möjligheter att se in i gränden från den västra sidan av Sveavägen.

        Personligen tror jag inte Engström befann sig i det nordvästra hörnet av Tunnelgatan/Sveavägen, men att göra som Krister Petersson, att påstå att parkerade bilar skulle skymma ”den gula siktlinjen” visar bara hur dåligt underbyggd åklagarens argumentation är.

    2. Av dessa punkter är det väl bara 4, 5 och möjligen 6 som skulle kunna tala till Stig Engströms fördel. De övriga punkterna talar som mest för att bevisläget är oklart i största allmänhet, oavsett vilken tänkbar gärningsman man diskuterar.

      Punkt 4 (osanna/overifierbara uppgifter från Engström kan bero på att han är opålitlig av andra skäl än att han är mördaren) har du rätt om. Det ska skrivas på Krister Peterssons pluskonto.

      Punkt 5 (Stig E kunde se Lars J från mordplatsen) blir en sorts cirkelresonemang, eftersom själva grunden för att Petersson ska misstänka Stig Engström är slutsatsen – utifrån vad andra vittnen säger/inte säger – att denne inte var på mordplatsen vid den tid då Lars J var synlig därifrån. Petersson gör detta explicit just i resonemanget om siktlinjen.

      Punkt 6 (det var Lars J som sköt) är en så barock teori att den knappast ens är avsedd att duga som motargument. Den avfärdas ju också av chefsåklagaren. Det är lika dumt som om han hade försökt spela djävulens advokat genom att diskutera frågan om det var ett teatermord eller om det var Lisbeth som sköt. Det är dessutom talande att Petersson lägger tid på att lyfta denna extremt märkliga teori, men inte tar upp det logiskt sett mest självklara alternativet till Engströmteorin: att Palme sköts av en okänd gärningsman. Vi har att välja på alla kända misstänkta som saknar alibi (Christer P, Christer A, ”GF”, Victor G, osv) samt ett okänt antal möjliga gärningmän som aldrig förekommit i utredningen. Engström framstår bara som särskilt intressant om man prompt bestämt sig för att hitta gärningsmannen inom den skara personer man redan har lyckats binda till platsen. Det är enbart då som sekundräknandet kring hans utpasseringstider och teorien om hur han trollar fram en laddad revolver, springer runt kvarteret och sedan iskallt leker katt och råtta med polisen i åratal kan framstå som rimligast – nämligen för att den faktiskt är rimligare, relativt sett, än en fullkomlig dårpippiteori som att Lars J mördade Palme.

      Motargument finns dock i mängd. Jörgen listade en lång rad mer eller mindre tunga sådana som kunde ha tagits upp av utredarna i ett inlägg här ovanför. Gunnar bidrar nu med ytterligare några. Man kan lägga till det faktum att han sökte medieuppmärksamhet och aktivt letade möjligheter att få intervjuas och fotograferas av tidningar och tv, trots att mördaren hade uppträtt omaskerad och bör ha varit väl medveten om att han hade setts på nära håll av flera personer.

      Jag vill också gärna återigen lyfta ett i mitt tycke tungt vägande argument, nämligen att Engström sade sig ha sett Lars J stå och stirra i flera sekunder mot mordplatsen, innan denne plötsligt försvann. Lars J själv säger att mördaren hade en möjlighet att se honom bara under ett ögonblick, när denne mycket hastigt slängde en blick bakåt från trappkrönet. Vid den tidpunkten stirrade han själv mot trappan. Mördaren har alltså enligt Lars J ingen möjlighet att se honom vänd mot mordplatsen, eller stirrande under en längre stund, eller att veta att att Lars J försvann bort från mordplatsen efteråt. Icke desto mindre är det just Lars J:s stirrande i flera sekunder mot mordplatsen och därpå följande försvinnande, som Engström beskriver. Detta är något han kunde uppfatta från mordplatsen, men inte genom det hastiga ögonkastet från trappkrönet. Att han korrekt beskriver detta eliminerar i princip Engström som tänkbar mördare, om vi inte antar att Lars J:s vittnesmål på just denna punkt innehåller flera fel. Det kan vi förstås göra, men att vi behöver lägga till ett sådant antagande i beviskedjan talar mycket tydligt till Engströms nackdel.

      Lägg därtill sådana obalanser som uppstår när åklagaren tillbringar lång tid med att diskutera vittnesuppgifter som passar på Engström (Yvonne N:s lilla väska) men väljer att inte dröja nämnvärt vid sådant som lika tydligt talar mot Engström (Lars J:s täckjacka, Anders B:s tygmössa, osv).

      1. Madam,
        Det är av underordnad betydelse om ett par av punkterna pekar på att bevisläget är oklart i största allmänhet. Åklagaren kunde likafullt ha valt bort dem och i så fall framstått som än mer ensidig, såsom exempelvis Anders Helin och Jörgen Almblad gjorde i rättegångarna mot CP. Och det är ganska uppenbart att en försvarsadvokat skulle lyfta fram alla tänkbara oklarheter, precis som åklagaren gör i dessa anförda fall.

        I övrigt se min uppföljande kommentar ovan.

        1. Jakob! Tack för svar.

          Du skriver: ”det är ganska uppenbart att en försvarsadvokat skulle lyfta fram alla tänkbara oklarheter, precis som åklagaren gör i dessa anförda fall.”

          Jag tycker det är tydligt att alla tänkbara oklarheter inte har lyfts fram av åklagaren, och långtifrån alla riktigt tunga motargument. Det är detta som flera personer kritiserar.

          Åklagarmyndighetens påstående att Petersson ”har försökt att ge en så balanserad bild som möjligt av den utpekade personen” framstår för mig som uppenbart orimligt, om man nu inte pratar om den rena personlighetsbeskrivningen (i så fall har jag inga invändningar).

          Påståendet att Petersson ”även lyft fram omständigheter som talar till den misstänktes fördel” stämmer bara i en rent grammatisk mening. Han utelämnade ju de flesta och de mest avgörande argumenten mot Engströms skuld, samtidigt som han gjorde stor sak av allt som tycktes tala för detta.

          För att ta ett drastiskt exempel: Om en åklagare lät utpeka Lasermannen som huvudmisstänkt för Palmemordet, och i samband med det tog upp att misstanken försvagas av bristen på fingeravtryck, men samtidigt lät bli att nämna att Lasermannen satt tryggt inlåst i fängelse under mordkvällen – ja, då har ju åklagaren ”även lyft fram omständigheter som talar till den misstänktes fördel”. Har åklagaren därmed varit objektiv? Så objektiv att en försvarsadvokat inte hade förändrat läget? Självklart inte.

          Om din poäng här bara är att Peterssons argumentation kunde ha varit ännu mer onyanserad och att hans kunde ha agerat på ett sätt som skadade förtroendet för rättsväsendet ännu mer, då måste jag förstås ge dig rätt. Men den slutsatsen är väl inte mycket att hänga i julgranen?

          1. Här tror jag du slår in öppna dörrar. I blogginlägget antyds att åklagarsidan inte skulle ha lyft fram några omständigheter överhuvudtaget som talar till Engströms fördel. Det är alltså denna onyanserade uppfattning som jag vänder mig emot. Du och jag tycks också vara eniga om att det visst finns sådan punkter i åklagarens framställning. Det är samtidigt möjligt att JO kommer att framföra kritik, eftersom balans inte uppnås. Jag har inte heller hävdat att så skulle vara fallet. Men att framställa det som att åklagaren är rakt igenom subjektiv vore direkt felaktigt, vilket jag tycker mig ha visat med alla dessa exempel.

            1. Vad gäller blogginlägget skrev Gunnar Wall: ”Och i anslutning till det finns det förstås skäl att granska hennes uttalande om att Petersson tagit fram omständigheter som talar till Engströms fördel. Vilka då?”

              Några sådana kan man alltså hitta, det är alldeles riktigt. Men själva poängen är ju att åklagaren förväntades lyfta fram sådana omständigheter objektivt, inte bara nämna några småsaker och vifta bort dem. Jag tycker heller inte att det är fel att kalla åklagaren rakt igenom subjektiv, bara för att han på de mest självklara punkterna konstaterar att bevis saknas, är svaga osv. Framställningen som helhet är skandalöst obalanserad och tesdriven, och bevisföringen är ett skolexempel på ”cherrypicking”. Det har dessutom framgått sedan presskonferensen att Petersson inte ens kände till elementa i fallet när han drog sina slutsatser (se Gunnar W:s intervju, där Petersson inte ens visade sig vara medveten om att Engström mötte vakterna i lobbyn efter utstämpling, vilket ju har stor betydelse i frågan om hans möjligheter att hinna mörda paret Palme).

              Jag håller dock med dig om att det är lika gott att vänta på JO:s besked, men jag har inga höga förhoppningar.

              I det här eländet ser jag egentligen bara två möjliga framtida utfall. Det ena och förmodligen mest sannolika är att hela Palmefrågan sakta försjunker i glömska, utan att Engströmutpekandet någonsin rivs upp. Det andra är att medier och/eller en rejäl SOU på allvar sätter tänderna i Peterssons presentation, vilken då rätt omgående kommer att implodera. I så fall får vi en rättsskandal i paritet med Quickfallet, och Krister Petersson lär väl få välja om han tänker svälja sin stolthet och medge misstag eller vandra samma väg som Lambertz & Co.

              Tyvärr har jag rätt begränsat förtroende för det svenska rättsväsendets förmåga till självkorrigering, efter alla turer i det här fallet. Palmeutredarna verkade 1986 vara mer eller mindre redo att peka ut Victor G. När kritiska granskning hindrade den saken, gav man sig i stället med manisk energi på kurderna. När PKK-projektet kraschade mot en normalt funtad åklagare, gick turen till Christer P – och när Svea hovrätt punkterade även den ballongen, ja då kämpade de ändå vidare för sina fixa idéer i över ett årtionde.

              Nu är det Stig Engström som dragit Svarte Petter, och det enda skälet till att detta senaste nonsens inte redan har rivits upp är att det aldrig utsatts för någon rättslig granskning överhuvudtaget. Det är den mest krystade och osannolika mordteorin som rättsväsendet hittills har omhuldat – till och med Victor G framstår som en troligare mördare! Det är bara det att denna gång tilläts inga advokater för motsatt synpunkt ta del i processen, så den fixa idén stod oemotsagd ända fram till nedläggning.

              Observera för övrigt att jag inte skriver detta utifrån någon idé om konspirationer inom rättsväsendet eller dylikt. Jag skulle tro att det handlar om helt vanlig tjänstemannamediokritet, ”group think” och institutionell tröghet. Nog så starka krafter när ingenting står däremot.

  12. Epitetet ”elefanten” Holmér satte på Engström kan vara en väldigt träffande beskrivning, men då i bemärkelsen ”elefanten i rummet” – den som är där men som ingen egentligen egentligen lägger märke till.
    Det fanns både små och stora elefanter på mordplatsen som de flesta missat, Engström var förmodligen en av de största, men ur ett perceptionspsykologiskt perspektiv är det inget konstigt med det.
    KP hade kunnat lyfta detta fenomen som mycket starkt ifrågasätter slutsatsen: ”ingen har sett honom,alltså var han inte där” d.v.s. om Petersson ville framstå som objektiv.
    Jag tror att många underskattat betydelsen av fenomenet, jag hade definitivt gjort det innan jag själv blev lurad i fällan på ett annat forum.

  13. Jörgen G: Mycket bra exempel. Visst såg jag xxx, redan första uppspelningen, men inte allt det andra som uppläsaren beskriver. (Jag skriver inte ut vad det var för att inte för att inte förstöra för andra läsare innan de sett klippet.)

    Eller rättare sagt, nu skall jag vara mer exakt: Mina ögon såg helt säkert rent kliniskt/objektivt vad som senare beskrivs, men det var en så pass irrelevanta observationer i sammanhanget att jag lade dem helt enkelt inte på minnet under den första uppspelningen. Redan vid klippets slut hade jag ”glömt” informationen.

    Så har man en scen med en till synes medvetslös men kraftigt blödande man, en ung tjej som ger hjärtmassage, en ung man som ger mun-mot-mun, en hysterisk anhörig kvinna som springer runt och skriker, lätt förvirrade polismän, två ankommande ambulanser och 10-15 vittnen som står bredvid och tittar på, i det läget även om man rent objektivt med ögonen ser SE någonstans i bakgrunden, lägger man honom verkligen på minnet?

    1. Vad gäller just detta – personer som anländer i sällskap med andra kommer naturligt att finnas i sällskapets vittnesberättelser. Men Stig E var ensam. Hur många ensamanländande vittnen fanns det på själva mordplatsen? Ur minnet kommer jag på Stig E (om han var där), Bengt P, Anders B och Jan-Åke S… fanns det någon mer?

      Den som vill kan ju räkna efter hur många vittnen som uttryckligen beskriver dessa personers närvaro på platsen. Återigen ur minnet:

      – Anders B noteras tydligt och av flera personer (Jan-Åke S, Jan A, Stig E, mfl). Det torde hänga samman med hans aparta beteende och med att han så att säga befinner sig i händelsernas centrum redan från början, inte anländer senare som en i mängden.
      – Bengt P noteras mig veterligt inte av någon?
      – Stig E noteras av två personer, där ett vittnesmål dock är mycket svagt (Leif L, upprepade ändringar i berättelsen) och ett annat är skapligt bra (Jan A, 8/4, vissa menar att det helt/delvis kan syfta på Jan-Åke S; Jan A pekar dock även ut Stig E vid en fotokonfrontation där han minns att denne till skillnad från på fotot bar keps).
      – Jan-Åke S noteras väl av ett par personer, minns inte vem, samt kanske av Jan A (e ovan). Han har dock fördelen att anlända i en bil (BMW).

      Man kan också lägga till en rad beskrivningar av beteenden som sannolikt syftar på någon av de ovanstående (exempelvis vittnesmålen om någon som drar i Olof Palmes ben, någon som lägger sig i och tjatar om framstupa sidoläge, etc, där Engström är klart starkaste kandidat). Men sådana beskrivningar har givetvis ett mycket lägre värde.

      Den här typen av undersökningar har förmodligen redan gjorts både inom och utom utredningen, men jag kan inte påminna mig att jag har sett någon ordentlig sammanställning.

    2. KP:
      ”Det som har varit märkligt när vi gått igenom materialet är ju att inget av de andra vittnen som har varit på brottsplatsen har pekat ut eller känt igen Stig Engström som över huvud taget ha varit på brottsplatsen…”

      KP fortsätter:
      ”…Men har han varit där, så har han försvunnit innan han gett något som helst intryck på något vittne som har varit på platsen, ingen har kunnat lämna några uppgifter om Stig Engström”

      Bortsett då från de som faktiskt pekat ut och känt igen, och lämnat uppgifter om honom.
      Men dessa har man med olika motiveringar avfärdat. Antingen som lögnare, eller också har de misstagit sig.

      För övrigt kan man konstatera att de övriga vittnen som KP hänvisar till bara i undantagsfallet är tillfrågade.

      Att detta är så långt ifrån ”objektivt” man kan komma, behöver man inte vara jurist för att förstå.

      1. En fråga direkt kopplad till detta är vilket fotografi man förevisat Stefan G den 13/3 då han tillfrågades om SE.
        Eftersom SE fotograferades först den 25/4.
        Om det var fotot från SvD den 2/3 där SE sitter hemma vid köksbordet utan glasögon blir den bildförevisningen direkt värdelös att göra på en person som dessutom säger att han aldrig tittade på övriga vittnen utöver Anna och Karin.
        Jag kan inte hitta att något annat vittne fått se en bild på SE, utöver JA den 14/5 – som reagerat igenkännannde på bilden – med tillägget att han bar keps eller annan huvudbonad, vilket utesluter den barhuvade Jan-Åke S.
        Hur kan KP med det obefintliga underlaget komma fram till slutsatsen att Engström måste ha försvunnit från platsen innan han gett något intryck på något annat vittne – när det enda på riktigt tillfrågade vittnet dessutom känt igen honom?

        1. Jörgen G:
          Ja det är vad jag också sitter och kliar mig i huvudet över. Det ter sig ju tämligen uppenbart att JA pekar ut Engström som varande ett vittne på mordplatsen. Det märkliga är också att KP och PU aldrig tycks intresserat sig för att göra nya förhör med Anders D, vilken borde ha en ganska bra uppfattning om hur GM såg ut. Enda anledningen att man inte gjort detta måste vara att man vet att Anders D kommer säga att det inte var Engström han såg. Jag måste erkänna att Gunnar kan tidigt varit rätt ute med det sk ”mötesscenariot”. Jag tycker saker börjar antyda att det kan peka i den riktningen men det är ju bara vad jag själv tycker än så länge naturligtvis.

          Vill passa på att önska er alla en God jul. År 2021 kan väl knappast bli ett sämre år än 2020. 😉

          1. God jul till dig med, Simon A! (Och till alla er andra!)

            Ja, det har ju varit ett ganska ruskigt år med pandemin.

            Men det har ju hänt en del annat också.

            Twittraren i Vita huset led nederlag och får packa väskorna, fast han inte haft lust att erkänna det. Jag avslöjar säkert inget som överraskar någon om jag säger att jag inte kommer att sakna honom. Men jag är inte övertygad om att den amerikanska utrikespolitiken nu kommer att bli fredligare eller präglas av större respekt för internationell lag och mänskliga rättigheter.

            Och Palmeutredningen är formellt avslutad. Sättet det skedde ger anledning till dysterhet med tanke på vad det säger om bristerna i det svenska rättsväsendet. Men samtidigt har detta inneburit att allmänhetens möjligheter att ta del av innehållet i utredningen drastiskt har förbättrats. Och det är förstås välkommet. I bästa fall kommer det också att kunna bidra till en lösning på mordgåtan. Någon lika sensationell händelse som nedläggningsbeslutet är väl knappast att vänta under 2021. Men den fortsatta genomgången av vad som finns i det material som nu blir tillgängligt kan säkert innebära nog så omtumlande saker.

          2. Simon A:

            Det var en mycket intressant synpunkt som jag inte reflekterat över tidigare, d.v.s. att polisen inte sökt någon ny kontakt med Anders D på senare tid. I min värld borde det vara lika intressant att ta kontakt med honom som med Anders B, som polisen faktiskt haft kontakt med så sent som 2019.

            Däremot är jag inte lika övertygad om mötesscenariot. Givet det lilla vi vet, så är indikationerna att Olof var intresserad av att fortsätta kvällen med Mårten och dennes flickvän. Det hade knappast varit en rimlig inställning om Olof samtidigt skulle genomföra något (hemligt) möte bara några minuter senare. Alternativet är i så fall att Lisbeth och/eller Mårten har tigit om detta möte (eller skarvat med sanningen) i efterhand och det har jag svårt att förlika mig med.

            Jag anser att det är mer sannolikt att den blivande gärningsmannen vallas till rätt/lämplig plats via walkie talkie.

            PS. Jag har uppfattat det som att det är förvirrande att vi är flera olika personer som heter Adam här och jag kommer fortsättningsvis skriva ut hela mitt efternamn för att förhoppningsvis göra det lite tydligare vem som är vem. DS.

            1. Det tackar jag för. Det kan tilläggas att Adam Andersson är den som tidigare kallade sig Adam (med stort A). Det har även funnits kommentarer av en adam med litet a. Och ett par andra med Adam i signaturen. Givetvis är det bäst för diskussionen om de som följer den lätt kan se vilken debattör det är som skriver. Att ni väljer själva om ni använder eget namn eller en signatur är en annan sak, det vet ni redan. Däremot tycker jag det är viktigt att ni använder samma signatur hela tiden. Ända tills ni meddelar att ni byter ut den.

            2. Tack Adam Andersson!
              Glad om mina inlägg kan göra att nya frågor väcks. Övertygad om mötesscenariot är jag ännu inte men jag börjar som sagt närma mig tanken på att det faktiskt kan ligga något i detta. Jag ska längre fram försöka sammanfatta mina tankar kring detta på ett mera begripligt vis.

          3. Simon A.
            Även jag håller mötesscenariot för sannolikt. Det finns både tecken för och tecken emot.
            Jag får dock inte tag i scenariot till fullo utan att kunna placera in Anders B i ett sammanhang där han kunnat undgå att notera det. Varken som den efterföljande, eller som en person som står utanför bankomaten.

            Skulle mötet möjligen ha skett strax söder om Skandias entré, med Anders stående 30 meter längre söderut?
            Då är det mer sannolikt att han missat det.
            Den efterföljande mannen skulle då kunna slinka förbi, och positionera sig vid hörnan i god tid innan Palme passerade.
            Personen de samtalade med skulle i så fall kommit söderifrån och gått dem till mötes?
            Finns många möjliga varianter på temat.

            När det gäller Anders D håller jag med.
            Tror inte att de ville riskera att få ett negativt svar.
            Det ser ut att kunna ingå i ett mönster.
            Hans J, Inge M är andra exempel, liksom Henry O på Skandia som kunde riskera att bekräfta två minuterssamtalet och Engströms utsaga om konstgjord andning.
            Då skulle allt spricka.
            Man satsade på de säkra korten hel enkelt, där man inte tog några risker, men finessen var att man kunde forma deras vittnesmål enligt eget önskemål.

            1. Jörgen G:
              Samma tankar jag brottas med också. Anders B får jag inte in i sammanhanget. Det är något jag missar här känns det som. Det är som att det fattas en pusselbit.

        2. Hej Jörgen G,

          Ja, det var några få vittnen som i slutet av april och början av maj fick frågan om de sett Engström vid mordplatsen, de blev alltså tillfrågade efter ungefär två månader. Ett av dessa vittnen igenkänner även Engström som närvarande men detta vittnesmål tycks ”glida ihop” med observationen av ett annat vittne. Detta innebär dock inte att det går att tolka Jan A som att Engström över huvud taget inte skulle ha varit på mordplatsen.

          Vad det emellertid gäller Stefan G så sker fotovisningen för honom den 13 maj och inget annat datum (dvs. 2½ månad efter mordet). Det bör även noteras att fotovisningsprotokollet avslutas med följande två meningar ”[Stefan G] säger sig icke ha något minne av att denne man (dvs. Engström, min kommentar) skulle ha varit på platsen. [Stefan G] framhåller på nytt att han var helt engagerad i Olof Palme och tänkte inte på vilka personer som uppehöll sig i närheten”. Stefan G säger alltså dels att han inte minns och dels att han var koncentrerad på de livräddande åtgärderna så han har inte haft några förutsättningar att kunna minnas/se om Engström var där eller inte.

          Visserligen står det lite tidigare i protokollet ”[Stefan G] är helt säker på att han inte har sett någon av de övriga personerna på eller i direkt närhet av mordplatsen”, men med tanke på de avslutande två meningarna – se ovan – bör ”inte har sett” troligen tolkas som ”inte minns” eller kanske ”inte haft förutsättningar för att kunna se”, i annat fall blir hela protokollet obegripligt.

          Den soppa som Krister Petersson kokar på två månader gamla vittnesförhör är så tunn att den närmast kan liknas vid silverte, dvs. varmt vatten.

          1. Anders Fredric.
            Du har helt rätt med datumet för konfrontationen. Det var jag som läste snett. Tack för rättelsen.
            Men inte blir det mycket bättre för det. Det är orimligt att förvänta sig att SG skulle ha känt igen honom, men det var naturligtvis värt att ställa frågan.
            Man kan dock inte dra några slutsatser av svaret på det sätt KP gör, utan man måste ta in de psykologiska aspekterna, och klippet jag postade ovan tycker jag illustrerar det hela väldigt bra. Dessutom hade det nu gått tre månader.
            Vad gäller JA, håller jag med. Det är definitivt så att han beskriver två personer, varav den ene hade keps, och det tydliggörs också i tingsrätten:

            ”Anders Helin: Pratade du med någon annan person där på platsen? [än mannen i blå jacka]
            JA: Ja det kom väl fram nån äldre karl, lite mindre, lite bastant karl, och pratade också va, men vad vi pratade om, det har jag svårt att komma ihåg vad vi diskuterade fram och tillbaks.
            Ja, sen var det väl ytterligare nån som bara helt plötsligt dök upp där som pratade väldigt mycket tyckte jag, men vad han pratade om det har jag väldigt svårt att komma i håg.

            Helin: kan du ta om det där hur det var med den här mannen med keps?
            JA: Ja det var en äldre man, mellan 50-60 års åldern. Vad vi diskuterade och vad vi pratade om, det har jag svårt att komma i håg va. Det var mest vad som skulle göras så att säga.
            Helin: I vilket skede fick du kontakt med honom?
            JA: Ja, det var väl innan polisen kom va, det hade säkerligen gått tre minuter eller något sånt…”

            Ett annat exempel på glidning an vad som står skrivet i protokollen är att KP gör en stor sak av att SE reagerat på ett foto av Helena L som satt i en bil tillsammans med Inge M på den andra sidan Sveavägen.
            KP kallar det för att han ”pekat ut” Helena L och uppehåller sig en del vid detta, men det framgår knappast att det var så.
            När det kommer till Jan A kallar han det i stället för att han ”reagerat” på ett foto med Engström, trots att det i detta fall låg betydligt närmare ett utpekande.

            Silverte utan mjölk, men med en hel del socker.

            Även jag passar på att önska alla en God Jul.

            1. Jörgen G –

              Hanteringen av Engströms (felaktiga) identifiering av Helena L är ett särskilt lustigt exempel på de dubbla måttstockar som utredarna i Thomas Petterssons efterföljd använder för att sätta dit honom.

              När exempelvis Jan A och Leif L identifierar Engström avfärdas de med att detta inte har något värde, ty han har vid den tiden förekommit med bild i tidningen och tv. Alltså är alla identifieringar av honom bara falska minnen, influerade av medierna.

              När däremot Engström felaktigt pekar ut Helena L, som vid den tiden har förekommit i medierna, så tas det till intäkt för att han ljuger och försöker använda medieuppgifter för att placera sig på platsen. inte för att även han kan influeras av bilder i medierna.

              Det är lika dumt som det är ohederligt.

  14. Är det någon/några av mordplatsvittnena som har reagerat på Skandiamannen och tyckt sig känna igen honom som gm?
    Finns det någon journalist som kontaktat till exempel Anders B, Anders D, Anna H osv?

  15. Slölyssnade lite på Krister Peterssons redovisning, och man hittar ständigt nya tveksamheter, och som alltid förstärker de den bild han vill förmedla. Det är ett mycket tydligt mönster.

    KP påstår:

    ”Jan-Åke S pratar om en trekvartslång mörk jacka”.

    Förhör med JÅS 86.03.03

    ”Normal kroppsbyggnad och av medellängd, iklädd mörk jacka, snarare midjemodell än trekvartslång”

    86.04.09

    ” [Jan-Åke] påpekar också att när han vid det tidigare förhöret lämnade signalementet på gärningsmannen så hade han inte läst något beträffande detta i tidningar. Han har nu senare reagerat när han läst att gärningsmannen har beskrivits ha en lång jacka. Detta stämmer inte med [Jan-Åkes] minnesbild, högst trekvartslång. [Jan-Åke] hade också reagerat för att mannen hade beskrivits ha en keps eller liknande på huvudet. Detta stämmer heller inte med [Jan-Åkes] minnesbild.

    Även om han efter hand accepterar att jackan kan ha varit något längre än han först sagt, så är det fortfarande mycket långt kvar till KP:s slutsats att det kan ha varit en knälång rock av den typen som SE bar.
    Samma gäller LJ som inledningsvis talat om en dunjacka, men också så småningom öppnat för att det kan ha varit något annat plagg, men att det inte nådde längre än till låren.

    LJ:s mycket vaga intryck av att huvudbonaden kan ha varit keps, kan vägas mot Jan-Åkes S och Leif L:s fasta övertygelse om att mannen INTE bar keps etc. Nämndes inte av KP.

    Även Hans J pratar inledningsvis om en jacka utan att kunna precisera längden på den.
    Vissa vittnen beskriver en jacka, andra en kappa, och några en rock. Längden varierar från midjelång, trekvartslång till knälång.
    Gemensamt för alla utom möjligen Anders D är att den var mörk.
    Det är det enda vi vet om gm, och det går att plocka lite som det passar utifrån vad man vill bevisa, men en sak är säker: det går inte att säga att vittnesuppgifterna ger bilden av att mannen var klädd som SE.

    Har åklagaren varit objektiv?

    1. Tack för värdefulla exempel på kvalitén på Peterssons framställning. Med tanke på att det handlar om hans summering för allmänheten av varför han valde att lägga ner en av Sveriges viktigaste brottsutredningar någonsin är det här allvarliga saker.

    2. Ja denna presskonferens är så fullspäckad av faktafel och tveksamma antaganden att det är häpnadsväckande.

      KP gjorde exempelvis stor sak av att Engström hade ”utpekat” Helena L och menade på att Helena L inte hade varit på mordplatsen eftersom hon satt i Inge M:s bil. Vad KP däremot inte talade om var att Inge M och Helena L efter att ha skjutsat sina kamrater till Albatross återvände till mordplatsen för att kontrollera att det var folk som tog hand om det som hänt. Detta framgår i förhör med Helena L den 7:e april 1986.

      https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMaXg1aGxmdURaOUk/view

      KP gör här på kort tid ytterligare 2 missledande påståenden. För det första så gör Engström inget ”utpekande” av Helena L utan i förhör med honom 86-04-25 när han förevisas foton av andra vittnen så visar han ”intresse” för den bild som förevisas. ”Intresse” är en betydligt svagare grad av igenkännande än ett ”utpekande” och då kan det vara så att han sett något annat vittne som liknade Helena L eller så kan Engström mycket väl lagt märke till Helena L när hon och Inge M återvände till mordplatsen, för att enligt Helena L:s uppgifter i ovan nämna förhör, kontrollera att det var folk som tog hand om saken.

    3. Ibland kan man ju tycka att många privatpersoner är ohälsosamt insatta i detaljer kring Palmemordet men det är ju ändå att föredra framför en åklagare som är så ohälsosamt oinsatt i detaljerna. Ska du argumentera efter detaljer i vittnesmålen, måste du ha koll på detaljerna. Annars får du nöja dig med argumentation kring de större linjerna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.