Nya dokumentären om Stig Engström – sevärd men väcker flera invändningar

Stig Engström – utpekad som gärningsman av Palmeåklagaren Krister Petersson. En ny SVT-dokumentär granskar anklagelsen. FOTO: Polisen

VECKANS BROTT, Sveriges Televisions populära kriminalprogram, har gjort rätt mycket för att hjälpa Krister Petersson att lansera sin avslutning av Palmeutredningen.

Det var där han plötsligt kom med sitt sensationella besked, att han skulle lägga fram en lösning inom några månader. Och den journalistik om Palmemordet som redaktionen ägnat sig åt har i stor utsträckning gått ut på att lyfta fram samma teori som Petersson framfört, att det var Stig Engström som sköt statsministern.

Men nu har alltså Lasse Lampers från just Veckans Brott-redaktionen gjort en dokumentär, ”Palmemördaren” som enligt förhandsinformationen skulle ge ett annat perspektiv. Citattecknen kring filmens namn var medvetet ditsatta.

Redan direkt efter Krister Peterssons presskonferens hade Lampers redovisat vad han själv beskrivit som ”stor besvikelse” över att åklagarens presentation var så tunn.

Och tidningsskriverier inför den nya dokumentären har just handlat om att han är tveksam till Krister Peterssons slutsats. I Expressen citerades han för en vecka sedan: ”Det är en film om tvivel.”

Tvivel är just vad väldigt många människor känt efter Peterssons nedläggning av utredningen – inte minst utbildade och respekterade jurister som ibland varit mycket skarpa i tonen. Desto mer anmärkningsvärt har det varit att Åklagarmyndigheten konsekvent sagt nej till att överpröva Peterssons beslut och att vice riksåklagaren nyligen i ett svar till JO direkt backade upp det kontroversiella utpekandet av Engström.

Den som följer den här bloggen har kunnat ta del av allt detta.

Vad kan då sägas om den nya dokumentären?

Rätt mycket, faktiskt. Den som följt min blogg de senaste dagarna har redan kunnat ta del av ett antal kloka och snabba kommentarer om filmen. Vad jag skriver nedan är delvis inspirerat av sådant som flera av er redan har nämnt. Tack för det!

Det första som jag tycker ska sägas är att ”Palmemördaren” definitivt fungerar som en välgjord ingång till debatten om Krister Peterssons nedläggningsbeslut. Och den som har trott att Peterssons utpekande av Engström var mycket väl övervägt bör ha fått sig en och annan tankeställare.

Det finns nämligen en hel del i dokumentären som är av direkt intresse i det sammanhanget. Det gäller till exempel intervjuerna med grannen Sten Fylkner och med Ulrika Glaser Rydberg, dotter till den av Engströms vänner som gått under beteckningen ”vapensamlaren”.

För Fylkner är Stig Engström omöjlig som statsministermördare, inte minst eftersom han inte var någon Palmehatare. Och Fylkner menar också att Engström var en sådan person att om han av någon anledning begått en så extrem handling hade han inte kunnat hålla tyst om det efteråt.

Glaser Rydberg beskriver med övertygande detaljer Engström som en varm människa som fanns där under hennes uppväxt, en som ville göra andra glada.

Som vi vet har det funnits spekulationer om att det var ”vapensamlaren”, hennes far, som i all hast lånat ut sin egen registrerade magnumrevolver till Engström så att denne skulle ha någonting att skjuta Palme med. Men  Glaser Rydberg säger med engagemang att en sådan misstanke bland annat förutsätter att hennes far skulle ha varit tämligen ointelligent: mordvapnet hade ju direkt kunnat spåras till honom om Engström åkt fast.

Värd att lyssna på är också hennes beskrivning av vad hon fått höra från Engströms 83-åriga före detta hustru.

Dagen före presskonferensen hade enligt Glaser Rydberg en eller två poliser från utredningen dykt upp hos exfrun och sagt att de nu tänkte namnge Engström som misstänkt mördare. ”Men med tillägget då att det här var hennes sista chans att berätta sanningen.”

Engströms före detta maka hade inte haft något mer att berätta än tidigare, det vill säga ingenting som gav stöd åt Krister Peterssons utpekande. Men beskrivningen av vad hon utsattes för är oroande, det låter som om hotelser och provokationer varit en del av arbetet på att skrapa ihop bevisning mot Engström. Och det låter förstås också som om Palmeutredarna känt en viss desperation inför den stundande presskonferensen: de skulle lägga fram en lösning men de hade inga bevis. I alla fall det där sista vet vi ju är i överensstämmelse med verkligheten. Bevis var just vad de inte hade.

Av intresse i dokumentären är också advokaten Johan Erikssons kritiska kommentarer till Peterssons anklagelser.

Filmen är dessutom snyggt gjord, vilket väl är vad vi kan vänta oss när det gäller dokumentärer på SVT. Bild- och ljudklipp från arkiven ger en väl fångad närvarokänsla som suger oss in i händelserna både på mordplatsen och i den följande utredningen.

Spännande – och nya för mig – var några korta ljudklipp hämtade från polisens inspelningar av mötena i Holmérs spaningsledning. De illustrerade att Engström inledningsvis väckt en del funderingar i Palmerummet. Men det finns också en passus från slutet av 1986 där Holmér är mån om att få bort Engström från dagordningen utan att åklagarna märker något.

Det är spännande att höra de autentiska rösterna, lite grann som om vi var där.

Nu vet vi i och för sig sedan förut att Engström förekom i den tidiga spaningsledningens funderingar. Holmér hade till och med gett honom öknamnet ”elefanten”.

Men här insmyger sig ändå en fråga: ger verkligen dokumentären rätt proportioner på utredarnas intresse för Engström månaderna efter mordet?

Den som ser den och inte vet något om utredningen under Holmér kan lätt få intrycket att det i stort sett bara var Engström och PKK som var de konkreta spår som diskuterades i spaningsledningen.

Så var det faktiskt inte.

Det helt dominerande spåret under de första månaderna var 33-åringen, Victor Gunnarsson. Denne lyser påfallande med sin frånvaro i Lasse Lampers dokumentär. Och då ska vi ändå påminna oss att det till och med gick så långt att Gunnarsson satt anhållen under Palmes begravning. Holmér hade hoppats att åklagaren K G Svensson skulle försöka få honom häktad, men Svensson drog i sista stund slutsatsen att bevisningen inte höll. Det blev inledningen till en dramatisk konflikt mellan Holmér och Svensson, en konflikt som slutade med att den senare avgick i maj 1986 sedan han avfört Gunnarsson som misstänkt Palmemördare. Vid det laget hade Holmér redan kommit långt i förberedelserna på att lansera PKK-spåret – och därför tog han inte strid om att driva utredningen mot Gunnarsson vidare.

Nu fanns det för all del ett antal andra spaningstips som väckte visst intresse bland Holmérs medarbetare samtidigt som Gunnarsson var på tapeten.

Konstigt hade det varit annars med tanke på strömmen av information som kom in till polisen. Enligt vad Hans Holmér själv berättat i sin bok Olof Palme är skjuten! (kapitel 26) sitter han den 14 maj 1986 – alldeles innan han får del av det spaningstips om en vapenförsäljning som blir central i hans PKK-spår – och går igenom statistik kring utredningen. Det har då hållits 9 062 polisförhör, det finns över 24 000 spaningsanteckningar varav över 14 000 handlar om konkreta personer och nästan 2 500 handlar om vapen.

Frågan är dock vad det var i allt detta som på något påtagligt sätt väckte polisens intresse. Fanns Engström med i det sammanhanget?

Låt oss titta på Juristkommissionens genomgång av spaningsarbetet under Holmérs tid.

Juristkommissionen var den första av de tre statliga kommissioner som granskade utredningen. Den kom 1987 med ett betänkande i två delar, de kan hämtas här och här.

Del 1 handlar om de första timmarna efter mordet medan del 2 handlar om spaningarna under perioden 1 mars 1986 till 4 februari 1987, det vill säga Holmérperioden.

I del 2 hittar vi en övergripande beskrivning av de spår och spaningsuppslag som var aktuella under den tiden, se sidorna 52-74.

Det handlar framför allt om Gunnarsson och PKK, men det finns också ett kortare avsnitt som går under rubriken ”Övrigt” och som handlar om andra spaningsuppslag. Här nämns tips om poliser och observationer av walkie-talkies. Men faktiskt inte ett ord om Stig Engström.

I dokumentärens avsnitt om vad som sagts om Engström i Palmerummet finns, som nämndes, en extra intressant passus från slutet av 1986. Holmér är då orolig för att åklagarna ska intressera sig för Engström och vill få bort honom från utredningen.

Det är en fascinerande detalj. Men jag tror det är viktigt att tolka även den i sitt sammanhang. Holmér var då fullt upptagen med att förbereda det stora tillslaget mot PKK-kretsen, det som skulle bli kronan på verket i hans långa planering. Han visste att åklagarna var skeptiska till PKK-spåret och att en central invändning från deras sida var att det saknade tydlig anknytning till observationerna från Grand och mordplatsen. Han ville därför inte ge dem tillgång till någonting annat som hade en sådan anknytning, något som de kunde fokusera på och som skulle kunna bromsa hans egna planer.

Frågetecknen kring Engström var förstås en sådan infallsvinkel. Men det fanns många andra. Och de korta klippen från spaningsledningens kommentarer om just Engström, utplockade ur många timmars inspelade diskussioner om allt möjligt, riskerar att ge denne grafiker från Skandia en större roll i den tidiga utredningen än vad han av allt att döma hade.

Just det här avsnittet ger mig känslan av att Lasse Lampers helt enkelt fallit för frestelsen att skriva om historien lite grann för att passa anslaget i dokumentären, ett anslag som ungefär kan beskrivas som att det finns mycket som pekar på Engström som mördare – och att dessa omständigheter också väckte stort intresse i den tidiga spaningsledningen – men att det samtidigt finns annat som pekar på hans oskuld.

Och nu är det dags att fördjupa kritiken. Det finns nämligen annat i dokumentären som ger intrycket av att Lampers letat efter komprometterande uppgifter kring Engström – kanske för att hålla spänningen uppe, kanske för att ge filmen en ansats av objektivitet. Varken det ena eller andra behöver vara fel. Men jag tycker att Lampers i sitt letande gjort det alltför lätt för sig när det gäller både faktakontroll och kritiska reflektioner.

Jag ska ge ett par exempel på det.

För det första: i dokumentären heter det att ingen sett Engström på brottsplatsen efter det att mördaren försvunnit.

Det där har ju varit en viktig punkt för Peterssons case. Och det är lätt att förstå varför. Om vittnen sett Stig Engström befinna sig vid Dekorima minuterna närmast efter gärningsmannens flykt skulle ju saken vara klar. Då kan han ju inte ha varit mördaren.

Och det leder till frågan: fanns det verkligen inga sådana vittnen?

Innan vi kommer till ett svar på den saken måste vi förstå förutsättningarna: oavsett om vi tror på Engströms egen berättelse eller på åklagaren Peterssons utpekande är det en och samma förutsättning som gäller. Och det är att Engström var ensam på platsen: till skillnad från många andra var han inte där i sällskap med någon annan. Låt oss också tillägga att inget heller har kommit fram som pekar på att han var personligt bekant med något av de kända vittnena från Dekorimahörnan.

Det betyder att vi inte kan förvänta oss en okomplicerad identifiering, alltså någon som till exempel skulle kunna säga: ”Ja, visst var Stig där. Jag kom dit med honom.” eller ”Just det, jag träffade på min gamle kompis Engström i samband med att ambulansen kom till platsen.”

Vi måste också förstå att även om Engström var på plats efter mordet så fanns det annat som rimligtvis måste ha varit mer i fokus för de övriga som fanns där: den skjutne Palme, Lisbeth, ambulanspersonalens och polisens insatser.

Problemet är dessutom att polisen inte genomförde några som helst systematiska förhör med vittnena från platsen om vilka andra vittnen de sett. Det blev med andra ord lite slumpmässigt ifall uppgifter som bekräftade andra vittnens närvaro kom med i förhören eller inte.

Men nu kommer det verkligt intressanta.

Trots dessa reservationer, sådant som gör att vi inte skulle kunna dra några säkra slutsatser även om ingen sade sig ha sett Engström, kan vi nämligen ändå konstatera något spännande.

Tvärtemot vad som påstås i dokumentären finns det faktiskt uppgifter från två vittnen, Jan A och Leif L, som båda ger stöd för att en person som tycks vara Engström var där minuterna direkt efter mordet.

Det ska tilläggas att Jan och Leif var bland de första vittnena på platsen. De kom dit tillsammans och det var Leif som från sin biltelefon försökte få kontakt med polisen för att larma om mordet, dock utan att få något svar.

Jan A säger när han vittnar i tingsrätten att han talade med en äldre man i keps redan innan polisen kom till mordplatsen. Se sid 8f i förhörsutskriften. Han har dessutom redan tidigare i en fotovisning tyckt sig känna igen just Engström som den personen, se sidan 3 i denna PM från Palmeutredningen.

Leif L säger för sin del i tingsrätten att han såg en man med keps och lång rock och handväska som sprang in i gränden i ett skede när polisen kommit till platsen. Se sid 19ff i förhörsutskriften. Det stämmer väldigt väl med Engströms egen berättelse om hur han försökte springa ifatt poliserna för att ge dem information som de kunde ha missat.

Det kan givetvis diskuteras hur säkra vi kan vara på att dessa vittnens uppgifter är korrekta. Samma sak gäller ju alla andra vittnesmål i utredningen. Vittnen kan som bekant ha fel och varken Leif eller Jan kände Engström sedan tidigare. Men uppgifterna finns alltså och de är tämligen distinkta. Ändå gav dokumentären det felaktiga intrycket att sådana vittnesuppgifter inte existerar.

Låt oss gå till det andra exemplet. I dokumentären heter det att Engström ljuger när han talar under ed i rättegången mot Christer Pettersson. Det gäller hans uttalande om att Lisbeth Palme på mordplatsen säger ”Förresten har de skjutit mig också”. För att visa att Engström ljuger presenterar Lampers i programmet en intervju med sjuksköterskan Lena Ö som då arbetade på Sabbatsberg och som blev den som tog hand om Lisbeth när hon kom till sjukhuset. Lena Ö berättar att hon fick intrycket att Lisbeth inte förstått att hon var skadad förrän Lena undersökte henne. Alltså, menar Lampers, kan Lisbeth inte ha fällt den där repliken på Sveavägen. Och alltså ljög Engström under ed om detta.

Även här tycker jag att Lampers är ute på mycket hal is.

Låt oss tills vidare lämna öppet för om Lisbeth redan på mordplatsen visste eller inte visste att hon mycket ytligt träffats av ett skott. Oavsett det finns ju möjligheten att hon var på det klara med att hon blivit beskjuten. Det förefaller ju inte så långsökt med tanke på att skottet som snuddade henne löpte längs med ryggen. Hon bör alltså ha varit till hälften vänd mot mördaren i skottögonblicket.

I så fall – även om hon inte förstått att hon faktiskt blivit träffad – kan hon ha sagt något i stil med: ”Förresten har de skjutit på mig också” i stället för det snarlika ”Förresten har de skjutit mig också”. I så fall kan Engströms möjligen felaktiga citat reduceras till ett hör- eller minnesfel.

Men låt oss inte stanna där utan dessutom titta på förhören med Lisbeth själv – något som förstås Lasse Lampers också borde ha gjort. Då ser vi något mycket intressant. Redan i förhöret den 1 mars berättar hon att hon på mordplatsen kände av skadan på ryggen i samma ögonblick som hon hörde ett skott. I protokollet heter det:  ”Fru Palme hörde ytterligare en smäll samtidigt som hon kände att det ’brände’ till på ryggen.”

Och i förhöret som Holmér håller med henne den 25 mars står ungefär samma sak. Det smäller och hon ser att Olof faller ihop. Och så: ”Omedelbart därefter kommer det andra skottet. Hon känner en sveda längs ryggen.”

Uppgiften kommer igen även i rikskriminalens förhör med henne senare under våren.

Och när hon i januari 1989 hörs av Palmeåklagarna Almblad och Riberdahl berättar hon hur hon just hört vad hon först trodde var en smällare och så står det: ”I det ögonblicket blev hon själv beskjuten”.

Med andra ord: Stig Engström säger inget annat än vad Lisbeth själv säger i upprepade förhör. Vill Lasse Lampers hävda att Engström ljög om detta så bör han i konsekvensens namn säga att Lisbeth också ljög.

En enklare förklaring – något som skulle gå väl ihop med Lena Ö:s uppfattning om saken – är att Lisbeth inte tog svedan på ryggen riktigt på allvar förrän hon kom till sjukhuset. Hon måste redan på Sveavägen ha insett att hon inte fått en skada som på något sätt hindrade henne eller som krävde omedelbar akutvård, och då kan den tillfälligt ha trängts undan från hennes medvetande.

En annan sak – kanske lite mindre viktig – som jag reagerade över i dokumentären är att den tonar ner det hänsynslösa och kategoriska utpekande som den avlidne Engström drabbats av.

I filmen heter det att det kommit två böcker och en tidskriftsartikel som ”pekar ut Stig Engström som möjlig gärningsman”. När det gäller en av böckerna, den av Lars Larsson, är det för all del en riktig beskrivning. Larsson är återhållsam med sina slutsatser och namnger inte heller Engström. Men Filterartikeln och den påföljande boken av Thomas Pettersson hämmades inte av några sådana reservationer. Engström presenterades med namn och bild och här handlade det om att formligen dunka in tesen att det var bevisat att han var Palmes mördare. Filters chefredaktör Mattias Göransson sa i samband med publiceringen: ”Jag skulle aldrig publicera om vi inte var helt säkra.”

Det vill säga: budskapet var inte att det fanns besvärande omständigheter för Engström. Enligt Filters privat hopsnickrade domstol var han helt enkelt mördaren. End of discussion.

Det här är ingen obetydlig detalj. För mycket talar för att Filters aggressiva – och illa underbyggda – utpekande av Engström direkt banade vägen för Krister Petersson. När åklagaren på sin pressträff hängde ut den försäkringsanställde grafikern för hela världens blickar kunde han luta sig mot att någon annan redan gjort samma sak. Steget var liksom inte lika stort som det skulle ha varit annars.

Väl medveten om svagheten i bevisningen kastade Krister Petersson förstås in sina brasklappar om att han i och för sig inte hade ett material som räckte till ett åtal. Det var kanske en förtrolig blinkning åt andra jurister som snabbt skulle se luckorna i hans presentation. Men hur många i allmänheten förstod sådana subtiliteter när han samtidigt lade ner mordutredningen med hänsyn till att den misstänkte var död?

Vad jag tycker att vi kunde se var alltså en dubbel skandal där den första halvan var Filters obekymrat kategoriska utpekande och den andra var Peterssons lite hummande surfande på det. Det var, som jag ser det, två delar av en obehaglig häxjakt och det hade förtjänat att belysas, inte att slätas över.

Min kanske viktigaste kritik av dokumentären gäller ändå något helt annat.

Den handlar om att en av de centrala invändningarna mot teorin att Engström skulle vara mördaren helt enkelt kommer bort: att det faktiskt inte finns något trovärdigt scenario som förklarar hur han skulle kunna ha skjutit Palme.

Jag talar alltså om det som brukar kallas gärningsbeskrivningen.

Krister Petersson duckade på den punkten i sin framställning från i somras. Han överlät i stället åt dem som lyssnade att själva försöka tänka sig hur den försäkringsanställde grafikern skulle ha kommit på tanken att skjuta statsministern denna kväll, hur han skulle ha fått tag i ett vapen, hur han kom ut i rätt ögonblick för att utföra sitt dåd, varför han sedan hängde kvar i området efter mordet och till och med återvände till Skandia – och så vidare.

Var och en av dessa aspekter av teorin om Engström som gärningsman är översållad med problem.

Det har förstås förekommit försök att hitta lösningar på dessa frågor. Entusiaster har presenterat olika yviga spekulationer kring hur dådet kunde ha gått till. Men dessa spekulationer motsäger ofta varandra och ingen av dem är särskilt övertygande. Därför har heller ingen av dem vunnit i debatten bland dem som bestämt sig för att Engström var mördaren.

Skalar vi bort all sinnrik planering från Engströms sida finns förstås en i alla fall till synes enkel variant kvar, att mordet kom till genom en ren slump. Det skulle innebära att Engström – trots att ingen visste det och av okänd anledning – alltid gick omkring med ett laddat skjutvapen, att han råkade gå ut från Skandia just när Palme kom förbi, att han genast bestämde sig för att mörda statsministern, att han snabbt genomförde sitt dåd och att han på något sätt lyckades komma undan.

Men även denna story med Engström som en extremt obalanserad impulsmördare som bara råkade stöta ihop med sitt offer måste i så fall kombineras med att han sedan med djävulsk skicklighet lurade och provocerade polisen genom att upprepade gånger kontakta massmedia för att genom en detaljerad berättelse framställa sig som ett oskyldigt och samtidigt handlingskraftigt vittne.

Som sagt, detta är den enklaste varianten. Och det var kanske denna kombination av slumpscenario och psykopatisk lek med polisen som Krister Petersson i första hand laborerade med fast han inte vågade formulera det öppet. Det har vi tyvärr inte fått veta. Försiktigt nog bestämde han sig alltså för att hoppa över sådana besvärande faktadetaljer när han pekade ut Engström.

Vi kan medge att den här skissade varianten skulle vara en bra story för en deckare – och detsamma kan väl sägas om de andra, ännu mer krångliga, teorierna som anhängare av Petterssons och Peterssons teori i skuldfrågan laborerat med. När det handlar om spänningslitteratur behöver ju inte författare ta hänsyn till vare sig riktiga fakta eller sannolikheter.

I den mer krassa verkligheten finns det dock inte minsta bevis för att något av dessa scenarion skulle ha med sanningen att göra.  Och de stämmer allihop väldigt dåligt med all tillgänglig information som finns om Engström som person.

Det där sista tycker jag ändå att dokumentären hjälper oss att förstå: Engström framstår helt enkelt inte som en sannolik Palmemördare. Och det kanske till sist är filmens väsentliga värde. Det är i så fall inget dåligt slutbetyg.

Den Engström vi ser framför oss när vi tittar på Lampers film är en person som för all del har sina mänskliga brister. Men de är knappast värre än de som de flesta av oss går omkring med. I hans fall: en oförmåga att planera sitt arbete så att han ofta måste jobba över. En tilltagande dragning till att trösta sig med alkohol. Och en vilja att göra sig själv intressant och presentera sig i så bra dager som möjligt.

Känns det som om det är en sannolik Palmemördare vi ser framför oss?

Det skulle det förstås kunna vara om det fanns faktiska bevis. Men det gör det ju inte. Och det vi nu ser, lite tydligare än innan vi såg filmen, är en människa.

 

 

429 reaktioner på ”Nya dokumentären om Stig Engström – sevärd men väcker flera invändningar

    1. Dåligt av KP att inte svar här i Gunnars wordpress. Han kan avgöra vilka frågor han vill besvara och hur han vill besvara dom. Konstigt! Nu göder det bara konspirationsteorier – tragiskt

      1. Det ska sägas att jag inte har kontaktat honom sedan jag intervjuade honom efter pressträffen. Men han undviker ju intervjuer. Han ville exempelvis inte delta i Lassse Lampers dokumentärfilm.

        Men självklart kommer jag att ge Krister Petersson obegränsat med utrymme om han väljer att skriva på min blogg.

  1. Instämmer i att det är viktigt att få en mer rättvisande bild av vilken roll Stig Engström spelade i den tidiga utredningen i relation till andra uppslag. Vid genomgången i Palmerummet den 12 februari 1987 benämner Holmér honom som ”Engström, nummer 60”. Frågan är om det säger något om hur prioriterat detta spaningsuppslag var vid den aktuella tidpunkten eller om numreringen avser något annat.

  2. Tack, Gunnar, för denna skarpa och trovärdiga analys ! Nej, det var inte Engström som sköt.

  3. Mycket kunnigt och tungt vägande argumentation av dig Gunnar!
    Jurister och andra har efterlyst att någon jurist skulle ha fått möjlighet att ”försvara” den sedan länge avlidne Skandiamannen innan han av förundersökningsledaren hängdes ut som misstänkt med namn. Rollen som opponent/försvarare skulle ha fyllts mycket väl av dig Gunnar!

  4. Har du erbjudit Lampers att bemöta ditt blogginlägg? Det hade varit intressant att höra hans syn på kritiken/synpunkterna.

  5. Tydligen så har Thomas Pettersson varit i kontakt med PU sedan 2017 och verkar ha gött utredningen ifrån sin bok ”Den osannolika mördaren. Det finns utdrag av e-brev ifrån utredning. De verkar även att umgåtts privat – TP och några av utredare.

  6. Mycket bra skrivet och särskilt slutklämmen är ju inte minst viktig. Även om det till synes var så att Engström var en person som sökte uppmärksamhet så betvivlar jag starkt att det är som mördare han skulle velat bli ihågkommen.

    Du tar upp en viktig sak till. Detta med Filters obekymrade utpekande på så lösa grunder och utan tillstymmelse till bevis är synnerligen beklämmande. Detta blir dessutom extra beklämmande när man betänker att Filters chefredaktör Göransson 2016 gick till angrepp mot författaren Mikael Holmström (han som skrev ”den dolda alliansen”) och menade på att Holmström hade slarvat med källkritiken….sic!

    Han menade också på att Holmström tillhörde ”den Svenska trollfabriken” som sprider lögner om Sovjetunionen. Jag påstår nu inte att Filter har en egen agenda men det är ju inte utan att man börjar undrar lite.

    Holmströms svar nedan:

    https://www.journalisten.se/debatt/sakfel-pa-rad-i-valdokumenterad-artikel

    1. Det har nämts tidigare men när vi är inne på Göransson så måste jag säga att hans uttalande i tv4 som i princip innebär att man inte bör utreda vidare eftersom Mårten Palme och familjen är nöjda, är ett av de mer besynnerliga. Vad skulle det ha med saken att göra? Hade vi kunnat sluta efter Christer Pettersson dp familjen var nöjda? Hade innan föreställt mig att den typen av uttalanden skulle absolut inte skulle komma från en chefredaktör på filter. Som Rumänien på 80-talet.

  7. Vi lever i en tid där många frågor är debatterade i osedvanligt höga tonlägen. I vissa fall är diskussionerna rent rabiata. Så skönt då att läsa en text som är så lugnt resonerande som detta inlägg av Gunnar. Skarpt kritisk i vissa avseenden men samtidigt vänlig med ett genuint försök att förstå motpartens synpunkter. Tänk om världen kunde få mera av den varan. Tack!

  8. Väldigt bra genomgång, jag landar i precis samma slutsatser.
    Vi lärde oss lite mer om personen Engström, och att han inte var den psykopat som Filter och PU målat upp.
    Det är uppenbart att just detta grepp varit helt nödvändig för att skapa lite trovärdighet i hypotesen, och effekterna av detta ser man tydligast på vissa forum där nidbilden fått stort genomslag.
    ”Den gode Engström” var både slug och planerande och samtidigt fullständigt galen, det enda som återstår är att knäcka nöten om exakt hur det gått till.
    Men så fullständigt urspårad var han uppenbarligen inte.

    Att den 83-åriga ex-frun misstänks dölja sanningen framgår tydligt i förhören med henne.
    Jag vet annars inte varför man frågar henne om hon ringt jourhavande präst från fjällstugan?
    Faktum är att det kommit ett sådant anonymt samtal till polisen om en springande man på snickarbacken, och tanken att fråga ex-frun kan väl knappast vara annat än att man misstänker att hon försökt leda polisen i felaktig riktning.
    Lika oklart är det vad frågor om hon och Stig stannat vid en sjö på väg till Idre syftar till.
    Även där finns ett mycket vagt tips från en person som genom fönstret sett en man gå ur en bil i riktning mot en sjö, bärande på fiskelåda och isborr, och sedan kommit tillbaka till bilen efter 20 min.
    Vad är meningen att fråga frun om detta, om det inte är en antydan om att hon suttit i bilen och väntat då hennes psykopat till man gått och dumpat vapnet i ett hål i isen?
    Det finns fler frågor av den karaktären i hennes förhör, och hon måste naturligtvis ha varit helt oförstående. Obehagligt är bara förnamnet.
    Frågan är om det som sades den 10/6 hade varit möjligt att säga om inte den allmänna bilden av Stig Engström redan var så förvanskad av människor som aldrig träffat honom?

  9. Mycket bra text. Kan tillägga att även A.Hage…när hon håller på med livräddning, beskriver en
    ”äldre” man som kommer från ”Skandiahållet”.(ev. ett par men hon är osäker på det) Den äldre mannen
    beskriver hon, ”ljusare halsduk mot mörkare kappa”. Det beskriver närmast exakt Engströms klädsel och även position och tid där han bör befinna sig…trettio sekunder efter mordet.

    (För övrigt finns det ingen annan ”äldre man med mörka kappa och ljusare halsduk” (eller ett äldre par) runt mordplatsen. Bara det gör ju att beskrivningen AH gör med stor sannolikhet pekar mot Engström)

  10. Tack för en intressant analys.
    En liten fundering bara: Om man funderar utifrån perspektivet SE som GM, så behöver man väl inte nödvändigtvis anta att han ALLTID gick omkring med en skarpladdad revolver.

    Jag är beredd att acceptera en hel del, på varandra följande, osannolikheter i händelseförloppet, oavsett vem som sköt. Sen om det var Engström, nja…

    Någon som vet hur ofta Palme var ute på stan utan livvakter (resaurangbesök, teater, bio, etc.)? Under hans ämbetsperiod kan det kanske bli några gånger, och genom åren en hel del personer han ”korsar vägen” med. Förr eller senare stöter han väl på någon kapabel att mörda honom. I ett alternativt universum kanske han hade kunnat gå på ytterligare 500 biobesök innan han blir skjuten.

    1. David:

      Det finns inga uppgifter eller tecken på att Stig E gick runt med en revolver (eller annat vapen) på sig. Någonsin.

      Enligt Säpos PM efter mordet, gällande om Palme var övervakad, kom de fram till att Palme rört sig på stan kvällstid, utan livvakter, vid tre tillfällen (perioden = cirka en månad före mordet). I övrigt förekom det att han gick till och från jobbet utan livvakter vid vissa tillfällen.

    2. Nej, det är klart att man till exempel kan tänka sig att han utrustade sig med en skarpladdad revolver just den här kvällen eftersom han av någon anledning räknade med att mörda Palme på väg hem från jobbet. Men det kräver i så fall en del bevisning för att övertyga mig.

      Och man kan givetvis också tänka sig att Engström bara ibland gick omkring med ett laddat skjutvapen och att ett av dessa tillfällen råkade vara den 28 februari. Men även här skulle jag vilja se belägg för det troliga i detta.

      Självklart löper, precis som du är inne på, kända och omstridda personer som Palme en viss risk att förr eller senare träffa på en person som försöker mörda dem.

      Frågan är bara vad det finns för stöd för att Engström var en sådan person.

  11. Tidsmässigt stämmer SEs utpassering från Skandia även med Helena Ls Bankomat-tid. Förmodligen har SE varit vittne. Märkligt dock hur Lampers inte tar upp den tiden, och de vittnesmål kring hennes uttag, samt Inge Ms vittnesmål.
    Jag tyckte det intressanta även var den ”gula zonen” i gränden där SE ser vittnet Lars, som i programmet berättar om sina rörelser.
    Det Lisbet säger i vittnesmål stärker SEs uppgifter.

  12. Hejsan. Några alternativ:

    Att LP skulle fundera över om hon själv blivit skjuten och därefter känt sig manad att berätta om det när hennes make håller på att dö mitt framför hennes fötter – Osannolikt

    Att SE medvetet ljuger om något i förhör i rätten och därmed begår mened – Sannolikt

    Att mordet skulle vara kaotiskt, oplanerat gjort och motivlöst allt enligt Gärningsmannaprofil (det är inga dunungar som gör dom) – Sannolikt

    Att känslomässiga orsaker skulle vara alibiparameterar – Osannolikt

    Att LL är ett sanningsvittne – Osannolikt

  13. Filmen har en del skavanker och du tar upp dem alla på ett föredömligt sätt. Jag hade låga förväntningar på filmen, kanske framför allt för att Veckans brott på senare tid haft en del mycket tveksamma inslag om Skandiamannen som t.ex. testet om han skulle hinna från Grand via Skandia till mordplatsen. Visst hade Lampers uttryckt tvivel på Skandiamannen som gärningsman men jag befarade nog ändå att han skulle fastna djupare i de hypoteser som Filter förde fram. Det var tämligen befriande att denna film i princip utelämnade scenarierna med Grand, nattbussar, språngmarscher genom bakdörrar etc.

    Jag tror att Lampers ändå lyckades ändra det jag bedömer varit den allmänna uppfattningen sedan Filter/KP lade fram sina hypoteser, nämligen att Skandiamannen är den troligaste gärningsmannen. Filmen öppnar fortfarande för en liten möjlighet att Skandiamannen är skyldig men jag tror ändå att intrycket efter att ha sett filmen är att det krävs mycket komplicerad logik för att få ihop ett sådan scenario. Bilden som släkt och vänner ger är mycket intressant, det är lätt att tänka sig en person som (kanske omedvetet) skarvar lite för att få ihop en bättre story att dra över en fördrink på grillfesten i villaområdet. Jag tycker också att Lampers illustrerar hypoteserna kring observationen av Lars J på ett föredömligt sätt. På bloggen har det skrivits mycket om Kulturhuset men filmen visar att det är mycket troligare att observationen gjordes från mordplatsen än från trappan. En stor eloge till Lampers också för alla nya TV-bilder (och ljudupptagningar) som grävts fram. Det är man inte bortskämd med efter 35 år.

  14. Detta hör definitivt till en av bloggens mest briljanta texter! Det är den överlägset bästa text jag läst när det gäller att avfärda Engström som gärningsman.

    Personligen tror jag (lite foliehattsvarning!) att Peterssons utpekande av Engström var mer ett hastverk än ett hafsverk. När han släppte bomben i februari i Veckans Brott så var han som ett barn på julafton, det lyste om honom av iver, glädje och entusiasm och det var med nöd och näppe han kunde låta bli att avslöja vad de hade kommit fram till. På presskonferensen i juni såg både han och Melander ut att sitta och skämmas! De såg helt otroligt obekväma och deprimerade ut. Den tidigare entusiasmen var fullkomligt bortblåst. Jämför gärna de båda klippen.

    Visst jobbades det med Engström under våren, men man grävde även i andra spår. Och jag är övertygad om att det var någon annan än Engström som Petersson tänkte på i februari.
    Så vad hände? Det vi vet är ju att Petersson hade en genomgång med regeringen några dagar innan presskonferensen. Jag tror att han då fick på fingrarna! ”Detta kan Du inte offentliggöra!”.

    Nödlösningen blev att peka ut Engström utifrån boken ”Den osannolike mördaren”. Engström var död och begraven och utan närmare anhöriga och blev därmed den ”gärningsman” som skulle göra minst skada efter ett utpekande. Och troligen en ”gärningsman” som en stor del av befolkningen kunde ”köpa”, särskilt efter så många år.

    Det skulle vara mycket intressant att höra om Petersson själv verkligen tror på Engström som gärningsman. Jag tvivlar starkt på det.

    1. Frågan är i vilken utsträckning det finns skäl att tvivla eller att ägna sig åt egna teorier i den här delen. Svaret lär finnas i det offentliggjorda förundersökningsmaterialet.

      Mycket pekar på att Skandiamannen inte alls var någon nödlösning utan att han de facto utgjort det främsta spaningsuppslaget från åtminstone 2018 och framåt.

      På hösten samma år berättar utredarna, i närvaro av KP, för Engströms exhustru att det bara finns en enda misstänkt gärningsman. Man skulle förstås kunna tänka sig att detta agerande främst skulle vara en taktisk manöver. Men för den som tar del av spaningsarbetet förefaller det som om man helt enkelt delger exfrun sanningen om det rådande utredningsläget.

      I dokumentären (vid ca 42:30) visas ett protokoll från ett PU-möte den 12 februari 2020. Där fattas beslut om att Krister Petersson i samband med årsdagen ska informera media om att man är inriktad på ett specifikt uppslag och att man ”inom en överskådlig framtid” ska redogöra för detta.

      Det där ju en rätt luddig formulering. Som vi vet klargör åklagaren strax därpå för Veckans brott att han senast under det första halvåret 2020 avser att fatta beslut i åtalsfrågan.

      Varken tidplanen eller det förestående beslutet tycks finnas med i protokollet. Det skulle i så fall kunna förklara varför spaningsledaren Hans Melander drog på svaret huruvida åklagarens utspel var förankrat i gruppen.

      Däremot råder det knappast någon tvekan om vad som var huvudspåret.

      Av de följande punkterna i protokollet kan man utläsa att det, som väntat, är Skandiamannen som är uppe på agendan vid februarimötet. Att det specifika uppslaget skulle handla om något annat än Engström är väldigt svårt att föreställa sig.

      För den som fortfarande tvivlar är det bara att beställa fram fler protokoll från Palmegruppens sammanträden. Då tror jag bilden kommer att klarna ytterligare.

      1. Har inte förnekat att man grävde i spåret Engström, givetvis.Särskilt med tanke på hur pressen låg på efter att Filters artiklar samt Thomas Petterssons bok kommit ut. Under hösten 2019 samt påföljande vinter var Engström den ende man fokuserade på i pressen. Men polisen fortsatte givetvis även att undersöka andra spår. Det framkommer ju om inte annat av presskonferensen i juni där Melander spontant påpekar att Sydafrika-spåret fortfarande är intressant.
        Och man undersökte även den man som blev utpekad av sin fd fru i Swebb-tv’s intervju.

        Min slutsats blir med tanke på dem totala bristen på bevis eller ens indicier, att Engström fick bli en nödlösning, en nödlösning som de flesta kunde köpa utan att det skulle rubba våra cirklar alltför mycket.

        Måste dock erkänna att jag har en faiblesse för att försvara de döda, de som inte längre kan tala för sig själva. I Havamal finns det kända ”Fä dör, fränder dör, ett vet jag som aldrig dör – ode över död man”.

        Till syvende och sist – det fanns fler handfasta indicier mot tex Victor Gunnarsson än mot Stig Engström, och Gunnarsson släpptes. Så att peka ut Engström som möjlig mördare är direkt skandalöst. Det finns andra utpekade personer som dessutom erkänt sin närvaro på mordplatsen. Personligen försöker jag gräva i ett av dessa spår. Behöver nog inte påpeka att detta spår skulle skapa fler ringar på vattnet än vad Engström gör.

        Säger dock INTE att ”mitt” spår är rätt, tvärtom är det tämligen tveksamt, men poängen är att Engström INTE skapar några ringar på vattnet alls, och därmed är perfekt som syndabock eller patsy. Och utöver det faktum att INGET indikerar att han skulle vara mördaren – vem/vilka försvarar de döda som inte kan försvara sig själva?

        1. Problemet med teorin om SE som gärningsman är att den hela tiden bygger på det ena osannolika antagandet efter det andra, vilket inte minst Krister Petersson själv underförstått medger när han för sitt hårresande cirkelresonemang om SE: tillgång till ett vapen (ungefär”Mördaren behövde ett vapen så det hade SE skaffat på något sätt.”) och att det Thomas Petersson säger sig ha hittat är ett pusseldeckarbevis av noll och intet värde (att endast gärningsmannen kan ha sett LJ i silhuett mot kulturhusets vägg). Det är för det första uppenbart absurt i sig själv eftersom avståndet från korsningen på Sveavägen (drygt 50 m) inte är större än att man även i mörker skulle ha kunna se LJ:s silhuett avteckna sig mot väggen därifrån. Vad som däremot är synnerligen tveksamt är färg och form på klädsel på det avståndet i februarimörker och endast fasadbelysning. Vidare är det högst osäkert utifrån LJ:s vittnesmål om hur han rörde sig på att gärningsmannen, när han sprang nedför Tunnelgatan, skulle ha kunnat se LJ avteckna sig mot kulturhusets vägg sekunderna efter att de två skotten brunnit av för LJ tittade väl upp mot Sveavägen genom glipan på södra sidan av baracken när han hörde skotten och att någon kom springande (eller har jag missuppfattat den delen?.) Somliga vill då istället hävda att SE som gärningsman istället skulle ha sett LJ i silhuett uppifrån trappkrönet. Inte heller det är möjligt – givetvis inte för den vägg som vätter upp mot Sveavägen (eftersom det skulle innebära att man såg i vinkel), men inte heller den vägg som löper parallellt med Tunnelgatan; vinkeln uppifrån krönet är helt enkelt för snäv för att det skulle vara möjligt. En annan graverande omständighet är att LJ:s egna uppgifter om hur han rörde sig i det ögonblicket talar emot att det ens hade gått (även om vinkeln gjort det möjligt). LJ tog nämligen omedelbart skydd bakom byggplasten när gärningsmannen kastade blicken över axeln uppifrån krönet. Vad vi däremot vet hände är att LJ kom till mordplatsen i sällskap med en polis efteråt och där fick stå och vänta en lång stund innan han fick kliva in i piketen för att bli hörd. Således är det fullt möjligt att SE (om han befann sig på mordplatsen som han själv hävdade) dels kan ha sett se LJ mot kulturhusets vägg _efter att gärningsmannen sprungit förbi_, d.v.s. när han vågar sig fram från sitt gömställe bakom byggbaracken och vände sig upp mot Sveavägen och sedan vände på klacken och försiktigt tog upp förföljandet uppför trappan på Tunnelgatan, dels när LJ sedan kom till mordplatsen.

    2. Instämmer i att Gunnars text är mycket bra.

      Jag skulle dock tro att dokumentären snarast kommer att befästa bilden av Engström som möjlig mördare, genom att påståendet behandlas som en ”somliga säger si, andra säger så”-fråga. Det rådde redan en mycket utbredd skepsis mot utpekandet, och den här dokumentären kommer troligen bara att befästa Engströmhypotesen som en sorts normalbild. Samma effekt som alla Christer Pettersson-dokumentärer fick – även om de lyfte kritiska frågor, så handlade de i grund och botten om Christer Pettersson som möjlig mördare.

      ulwencreutz:Nödlösningen blev att peka ut Engström utifrån boken ”Den osannolike mördaren”. Engström var död och begraven och utan närmare anhöriga och blev därmed den ”gärningsman” som skulle göra minst skada efter ett utpekande. Och troligen en ”gärningsman” som en stor del av befolkningen kunde ”köpa”, särskilt efter så många år.

      Det där är överdrivet konspiratoriskt och knappast förenligt med hur svenska staten fungerar vare sig i teorin eller praktiken. Frisläppta dokument tyder dessutom på motsatsen. Palmegruppens efterlämnade mötesprotokoll är nu offentliga och visar att utredarna fokuserade allt hårdare på Engström inför att utpekandet gjordes.

      För att citera Hanlons rakkniv: ”never attribute to malice that which is adequately explained by stupidity”.

      1. Som sagt, jag påpekade att det var foliehattsvarning på inlägget =) MEN – ”Det där är överdrivet konspiratoriskt och knappast förenligt med hur svenska staten fungerar vare sig i teorin eller praktiken.”, som Du skrev, stämmer verkligen inte rent historiskt sett. Se bara på tidigare sk politiska affärer som förnekats i årtionden men som har avslöjats senare. Ta Geijer-affären till exempel.

        ”Snus är snus och strunt är strunt, om än i polisiära promemorior!” – Olof Palme

        1. Jojo, men det är väl mer än en gradskillnad på att ministrar försöker tysta ner sina egna skandaler och på att skjuta ihjäl regeringschefen och beordra åklagaren att strypa de rättsliga undersökningarna…

          1. Visst är det en gradskillnad, särskilt som vi inte haft något statsministermord tidigare i landet. Men att man från regeringshåll styr åklagare är trots allt ingen unik företeelse, inte ens i Sverige. Och värst var det nog under affärerna/skandalerna på 50-talet. Och då känner vi ändå bara till de affärer som avslöjats i efterhand.
            Man kan även göra mer historiska jämförelser med mordet på Gustaf III till exempel. Där kungahuset, med hertig Karl i spetsen, beordrade att utredningen skulle stoppas eftersom alltfler omfattades av konspirationen och alltmer pekade mot kungafamiljen själv. Hertig Karl blev sedan Sveriges kung och benådade konspiratörerna, utom Anckarström som bekant. Och det är påfallande lite som har förändrats sedan dess…

            1. För all del. Jag tror mycket väl att Krister Petersson kan ha haft press på sig uppifrån att lägga ner undersökningen, även om jag gissar om att det mer handlade om att man hade tröttnat på eländet och ville frigöra resurser och personal, än om att någon var något hemligt på spåren. Jag önskar att någon reporter skulle ställa direkta frågor om detta till honom!

              Vad jag inte tror är att Melanders utredare hade en nästan färdig slutsats och Petersson då kallas upp av högre makt som beordrar honom att lägga fram ett annat resultat. Den typen av ingripanden är av en mängd skäl otänkbara i modern svensk myndighetskultur. Det finns heller inget som tyder på det och det finns åtskilligt som tyder på motsatsen.

              1. Vi får enas om att inte vara överens på den sista punkten. Jag har inte samma tillit till staten och myndigheterna som Du. Och har svårt att se varför det skulle vara så stor skillnad 2020 mot hur det förhöll sig 1986, då ju tre ökända socialdemokratiska fixare – Holmér, Lidbom och Ebbe – styrde det mesta av utredningen. Att Krister Petersson inte är knuten till partiet, vad jag vet, innebär trots allt inte att han inte kan råka ut för påtryckningar uppifrån. Personligen TROR jag det är vanligare än vi vill tro.
                Men nu kommer vi allt längre bort från ämnet. Så jag låter därmed saken bero.

      2. Jag tror inte att dokumentären kommer ”befästa bilden av Engström som möjlig mördare”, utan att den kommer att förändra bilden av Skandiamannen från ”trolig mördare” till ”eventuellt, kanske, om alla otroliga omständigheter är korrekta en möjlig mördare”. Min uppfattning är att sedan Petterssons bok och presskonferensen i somras så har den svenska allmänheten ändå bedömt Skandiamannen som den mest trolige mördaren. Lampers tar även upp några omständigheter som skulle kunna peka på Skandiamannen som mördare men argumentation mot honom som gärningsman är mycket starkare. Här på bloggen och i andra forum så finns det ytterligare belägg på att Skandiamannen är oskyldig men de är nog på en sådan detaljnivå att det är svårt att till sig dem om man bara är en vanlig tv-tittare.

        Jag hoppas framför allt att denna dokumentär snabbt gör att vi kommer till den punkt där Skandiamannen alltid står i vägen för alla funderingar kring palmemordet. Vi har kanske glömt det nu, men det var egentligen först i samband med uppdrag granskning våren 2018 som Christer Pettersson upphörde att vara den ”som man inte kom runt” när palmemordet diskuterades. Sedan kom ”den osannolike mördaren” senare samma år och fyllde snabbt den platsen. Jag önskar att ingen står i vägen och skymmer sikten, och att man kan värdera fakta och hypoteser på ett mer neutralt sätt och tror att Lampers dokumentär (kanske kompletterat med några böcker) kan göra att vi ganska snabbt kan komma dit. Synd bara att det blev en nedlagd utredning på vägen och det har slösats bort många år på tunnelseende och villospår.

        1. Jag instämmer i ditt sista stycke, men tror tyvärr inte att dokumentären hjälper till i det avseendet. De flesta svenskar kommer aldrig veta mer om Palmemordet än att det skedde och att det är nån som har utpekats som skyldig. Ju mer det pratas om Skandiamannen utan att man direkt och tydligt punkterar Peterssons påståenden, desto mer kommer det befästats som normalbilden.

          Det är som med Christer Pettersson. Den som hade satt sig in i Palmemordet förstod ju ganska snart att polisen inte hade något verkligt på honom. Allra senast efter det parodiartade försöket att få resning måste detta ha stått helt klart för nästan alla intresserade (utom av någon anledning Jan Guillou). Ändå levde Christer Pettersson kvar som trolig gärningsman för många svenskar i ytterligare tjugo år.

          Skandiamannen kommer sakta men säkert att fastna i det folkliga medvetandet som sannolik gärningsman, om inget görs åt saken. Det krävs att misstankarna undanröjs ”officiellt” (t ex av statlig utredning eller åklagarväsendet), eller med oförneklig kraft och tydlighet i medierna, eller att det dyker upp en ny och uppenbart mer trolig gärningsman som tränger honom åt sidan.

          Det är min bild, i alla fall. Hoppas jag har fel.

          1. Ja det vore mycket olyckligt om Skandiamannen fastnar som mördare i det folkliga medvetandet utan att det finns någon övertygande bevisning mot honom. Vi får helt enkelt se hur det blir. Tror dock att en SVT-dokumentär som tar upp tydliga tvivel är ett lika kraftfullt verktyg mot en sådan bild som en statlig kommission eller åklagarutredning. SVT-dokumentärer uppfattas av gemene man som tämligen officiella av och jag kommer ändå ihåg hur Uppdrag Granskning lyckades förändra bilden av Christer Pettersson, inte för oss som var insatta men för de med vagare uppfattning i fallet.

  15. Tycker det var några intressanta detaljer kring tidningsartikeln sex år efter mordet, dels att det var Engström som tog initiativet till artikeln och dels att han även tog initiativet till att bära samma kläder som mordkvällen.

  16. ”Fylkner menar också att Engström var en sådan person att om han av någon anledning begått en så extrem handling hade han inte kunnat hålla tyst om det efteråt.”

    Jeg tyckte, at netop den udtalelse af vennen kastede et dårligt lys over SE, i og med SE jo faktiskbkontaktede pressen og kædede sig selv sammen med mordet, ganske vist ikke som værende morder, men som ”forvekslet med morderen”. Han får derved en art simuleret gratification, det vil sige en psykologisk indrømmelse af mord (= vennens beskrivelse af hans karakter) og en samtidig legal benægtelse af mord (= liv i frihed). Sådan kan man da tænke

  17. Jättebra text, både stilistiskt och innehållsmässigt – tålmodigt, kunnigt, elegant. Ett sant nöje att läsa.

  18. Håller helt med dig i din analys av dokumentären Gunnar.
    Vad som är frustrerande utöver de brister du påtalar är att den var på tok för kort. Det här ämnet är ju oändligt, men nog skulle man kunna tänka sig mer tid för att förklara och fördjupa sig i frågan.

  19. Ditt språk är makalöst bra. En fröjd att läsa både innehålls- och stilmässigt.

    Utan dina inlägg i ämnet skulle debatten vara både tråkigare och ensidigare.

  20. Mycket bra resumee Gunnar.
    Står ju korvspadsklart att SE ljuger. Han samspråkar med LP med OP liggandes på marken,han hjälper AH att flytta på OP samt pekar åt polispikeeten åt vilket håll GM sprang.
    Vad säger förhören om detta? Kruxet i min mening ligger i hur mycke info SE kan ha snappat upp på MP om de nu som många anser va han som sprang på DBG,tänker framförallt på uppgiften om LJs placering och klädsel när han ringer upp polisen 20min efter första pressträffen dagen efter.
    Kan han ha tagit höger eft utpassagen fr skandia,knallat ner mot Grand och hört skotten vänt tillbaks fast på andra sidan av sveavägen,gått tillbaks och stått på hötorgssidan?

  21. Hej och tack för recensionen. Jag tackar för er som riktat vänliga ord kring den, och det är trevligt att höra att du tycker den var sevärd. Jag förstod ju på förhand att jag delvis skulle bli sågad av många som hållit på med detta till och från mycket länge och som kanske inte alltid förstår de villkor under vilka man gör en film på 59 min, eller vilka målgrupper man har att ta hänsyn till, hur mycket de vet i förväg osv. Det är ju skillnad att skriva en bok med en lästid på kanske 8 – 10 timmar. Så jag förstår helt och fullt de kritiska delarna, jag har varit tvungen att sålla mycket. Nu är det ju så att om man vill bli en god 100-meterslöpare så kan man inte träna på att springa bara exakt 100 meter, man måste arbeta mer brett och jag vill inte tro, Gunnar att du tror att bara för saker inte finns med i filmen så är jag främmande för dom eller känner inte till dom. Men jag anade ändå den kritiken så inom kort kommer en bok där ni förhoppningsvis får ert lystmäte när det gäller vem Jan A egentligen kan ha sett och allt det andra som ni saknade i filmen och mycket, mycket mer därtill. Min utgångspunkt ska jag säga har inte egentligen varit Engströms eventuella skuld, eller ens det faktum att han pekades ut med namn, utan för att han pekades ut utan något försvar eller representation. Jag har försökt låta honom komma till tals, för det fick han inte göra den 10 juni, och jag har inte ingen som helst förståelse för den lätthet med vilken man kunnat runda rättssäkerheten. Jag är villig att svara på enskilda frågor eller kritik som det är bara att ställa dom här på forumet eller hur det fungerar. Mvh/Lasse L

    1. Tack för snabbt svar, Lasse! (Till er andra: jag skrev ett mail i eftermiddags och föreslog att Lasse Lampers skulle kommentera min recension, gärna med ett eget inlägg eller också här i kommentarsfältet.)

      Intressant att du snart kommer med en bok i ämnet, den kommer säkert att läsas av många som följer den här bloggen.

      Och jag föreställer mig att det finns många som har frågor att ställa till dig, så jag uppskattar att du lovar att svara.

      För min egen del vill jag gärna att du utvecklar hur du kom fram till att Engström begick mened när han sa att Lisbeth förklarat att hon blivit skjuten.

      1. Det bli ett långt svar och hoppas att jag gör mig någorlunda begriplig, säg till annars så ska jag försöka konkretisera. Ja, egentligen krävs det nog en bok för att förstå detta eftersom man måste förstå en större och bredare bild när det gäller Stig Engström. Men jag kan ta en kortare version och den är alltså ändå lång. Om man börjar med mordet så kan man undra vad det egentligen är som Lisbet Palme upplever. I det första momentet hör hon vad hon tror är smällare. Hon har en känsla av att de kommer en bit bortifrån, alltså inte direkt bakom ryggen. I ett sammanhang säger hon att hon inte ens i det ögonblicket som skotten föll kände någon oro för någonting. Hon såg ingen komma upp bakom dom med andra ord. Hon vänder sig mot OP för att kommentera smällarna. I det momentet upplever hon hur det händer något med OP, han tappar steget, faller, rasar ihop, nu finns det en risk att några av er i forumet kanske märker ord här, men ni förstår säkert vad jag menar. OP åker i gatan och själv känner hon ett som ett piskrapp över ryggen. Antingen följer hon med något i fallet eller så faller han utan någon kontakt med henne. Det finns inga andra uppgifter än att hennes uppmärksamhet är riktad mot OP och det är ju också det rimliga. Många som tittar åt hennes håll noterar att hon faller ned på knä bredvid eller böjer sig ned över maken. Det är också det rimliga. Då kommer hon att se effekterna av skottet, den syn som nog är alltför underskattad av många som skrivit om människors upplevelse på mordplatsen. Nu hörs skriken. Det finns uppgifter om rena skrik, om skrik formulerade som ”hjälp, hjälp” eller ”hjälp vad gör du” eller ”nej vad gör du”. Frågan är vem det senare egentligen kan vara riktat till, maken eller den som orsakat det hela. Jag ska här inte gå in på vad hon noterar i form av andra personer, springande eller stillastående.

        Fru Palme hörde en smäll till och kände hur det ”brände” till på ryggen. Gunnar, kan du visa mig var det framgår att hon förstod att hon beskjutits, eller inte bara beskjutits, utan rent av skjutits? Hon säger ju att det är nyårssmällare?

        Nu, om vi summerar upp detta i en fråga: ägnar sig LP i det här skedet åt att försöka summera vad som kan ha hänt, omvärdera de olika delarna, tänker hon, ”ah, nu förstår jag, smällarna var ju skott, och ett av dom träffade Olof, och jag är ju också träffad då, det var därför jag kände ett piskrapp”. Nej, det finns inget som tyder på en sådan närmast övermänsklig klarsyn. Om någon av er sett tecken på det, så vänligen redovisa var så att jag kan infoga det. Tänker LP nu i termer av ”gärningsman”/ ”gärningsmän” – har hon i det här skedet en sån upplevelse? Ser hon någon person med ett vapen? Vad vet man säkert om detta? De som påstår att LP ser, uppfattar och kan definiera en gärningsman eller rent av flera gärningsmän, på vilka grunder gör hon det?

        När under alla förhör hos polisen och i domstolarna får LP frågan ”när förstod du att ni beskjutits? När förstod du att du beskjutits? Får vi ett klart och tydligt besked från LP på den frågan? En förutsättning för att LP över huvud taget ska kunna fälla orden ”förresten har dom skjutit mig också” är att hon faktiskt förstått att hon blivit skjuten. Var framgår att hon förstod detta?

        Nästa: i sitt första samtal Lena Ö på sjukhuset hade LP sagt efter en stund ”det svider på ryggen”, detta möjligen föranlett av att Lena lagt armen om LP. Det var då Lena Ö upptäckte skotthålen. LP hade också kort berättat vad hon upplevt på Sveavägen för LÖ. I samtalet kort därpå med LC på Sabbatsberg säger LP några få saker – de var inte i sällskap med någon (vilket ju LC frågade på förekommen anledning), hon hade ingen uppfattning om vem som kunde ha avlossat skotten. Ingen vidare info som belyser saken. Sköterskan visade kappan för LC.

        Förhörsprotokollen är bedrägliga och svåra att bedöma. Läs dom inte ordagrant är ett gott råd, särskilt inte de som är sammanfattningar, de speglar oftare författarens uppfattning av samtalet. Det är tydligt av förhöret den 25 mars med Holmér:

        Ibland gick de var för sig men när skottet small gick de arm i arm. När skottet smäller tror Lisbet att det är någon smällare som ungdomar håller på med eller något liknande. Hon vänder sig mot Olof för att kommentera det hela och märker då att han tappar steget och faller ihop. Omedelbart därefter kommer det andra skottet. Hon känner en sveda längs ryggen.

        Nu blir det ju lurigt. Ska vi av den här uppteckningen förstå att hon redan när det andra skottet kom, förstod att det var ett skott? Det sa hon inget om i första förhöret? Nej, naturligtvis inte, men alla vet i efterhand att det var ett andra skott, i alla fall Holmér och LP och därför står det så här. Men förstod hon då att hon skjutits med ett skott? Nej, det finns inget som tyder på det.

        Hur LP efter ett tag förstår att OP skjutits är oklart. Det finns ju dom som upplyser henne om det, t ex så säger ju Leif L detta i sin fråga till henne, ”snälla frun, varför sköt han?” Av det kan man dra en försiktig slutsats om att LP började få ihop vad som hänt maken.

        Samtalsuppteckningen den 26 januari 1989. Inte heller här menar jag att det är möjligt att dra någon slutsats. PM:n bär prägel av allt man visste efteråt. ”I det ögonblicket blev hon själv beskjuten”. Man kan knappast på allvar hävda att detta utgör bevis för att hon då, i det ögonblicket kring 23.21.30, förstod att hon besköts med och träffades av ett skott?

        Även i hovrätten återkommer LP till att hon inte förstod att det var riktiga skott, utan hon trodde att det var smällare. Om hon då, som en följd av dessa ljud som hon tror är smällare, känner som ett piskrapp över ryggen, förklara då återigen för mig hur hon i samma sekund ska förstå att hon blivit skjuten. Är det inte rimligare att tro att hon fått ett slag eller någon effekt från ”smällarna”. Men om några sekunder kommer hon att få något helt annat att tänka på än svedan på ryggen. Hon säger strax därpå att hon blir skjuten över ryggen, men detta säger hon utan tvivel för att han förstod det senare, hon beskriver det inte som en upplevelse hon hade då, på mordplatsen, vilket ju för övrigt framgår av att hon tror att det är smällare och inte skott. Hon säger också att hon ser att ”Olof är nedskjuten och han kan inte svara mig”, inte heller det kan hon ha förstått då direkt när det hände. Hon bakar in, utan att närmare reflektera över det, sånt som hon förstått efteråt och drygt 30 år senare sitter personer på ett forum och tror att detta är vad hon upplevde i realtid. Det finns ju absolut inget som tyder på det, inte ens hennes egna ord. Hon säger också i hovrätten att ”jag vet inte då hur skadad jag själv är, det är svårt att veta sånt” men faktum är det för oss är omöjligt att förstå om hon verkligen menar att detta är något hon tänker då när allt händer eller efteråt. Min bestämda uppfattning är att det handlar om efterhandsinsikter. Och jag känner inte att jag kan påstå att hon ljuger i det avseendet, det är i rätten som man ska klargöra sånt och jag menar att försvaret inte är så värst bra i det avseendet.

        För att göra en lång historia kort och inte gå in på alltför mycket detaljer så är detta en tendens hos Lisbet Palme i förhören, att efterhand förstå vad som hänt och låta det bli skildringen, jag kan ju bara ta som exempel hur hon hanterar frågan om avstånd i ett förhör i tingsrätten. Där säger hon att hon i efterhand har förstått att det hon sa i förhören var felaktigt. Nu vet hon bättre, menar hon och det är det hon vill hålla sig till, ett sorts behov av att vara korrekt. Och på samma sätt menar jag att hon gör beträffande beskjutningen. Men vi vill ju veta vad hon trodde då, när det hela inträffade, inte vad hon trodde en månad eller tre år senare.

        Vem mer på mordplatsen än Engström kan intyga att Lisbet Palme yttrat orden ”förresten har dom skjutit mig också?” Ingen som jag vet. När ska den här konversationen ägt rum? Återigen får vi försöka peta in det i en darrig tidsrymd men för att ha något att hålla oss till så är det efter det att de första personerna kommit fram till makarna Palme men före det att polisen anländer. Således ca 23.22.00 – 23.24.00. Det är två minuter där chocken bryter ut för fullt, det är kaos på platsen, det är flera personer framme hos LP, där Karin J tar hand om henne, där Anna H vid något tillfälle i alla fall hör LP säga ”däråt sprang han” osv, men inget liknande detta med beskjutningen. Att Stig Engström haft en så till synes ordnad och fin konversation med LP tror jag inte ett dugg på. När jag väger samman allt, plus vittnesmålen från Sabbatsberg så blir min slutsats att detta har inte LP sagt på mordplatsen, SE har således inte hört det, utan han har läst det i tidningarna och av någon anledning gjort det till en del av sin berättelse. Jag tror alltså att Engström ljög rätt ordentligt i rätterna. Detta gör honom emellertid inte till mördare, vill jag poängtera för undvikande av missförstånd.

        1. Tack för svar på denna punkt, Lasse! Det var ju ett av de viktiga inslagen i min bloggpostning.

          Vad det hela handlar om är alltså att du i dokumentären hävdar att Engström ljög under ed när han sa att Lisbeth Palme utropat: ”Förresten har de skjutit mig också!” Ditt tidigare bevis var kommentarerna från Lena Ö på Sabbatsberg. Lena hade fått intrycket att det var något helt nytt för Lisbeth när hon upptäckte att hon var skadad. Och som kommentar till det påpekade jag att Lisbeth ett antal gånger i olika sammanhäng berättat om att hon känt en smärta längs ryggen i samband med det andra skottet. (Jag sammanfattar för att andra lättare ska följa med, för jag tycker den här frågan är viktig.)

          Ditt nya argument är att Lisbeth inte kunde ha sagt något sådant för att hon inte förstod att någon skjutit på henne. Du tar upp att hon berättat att hon trodde att det handlade om smällare när hon hörde det första skottet. Och du menar att även om hon känt något i stil med ett piskrapp på ryggen så är det rimligt att tänka sig att hon fortfarande trodde det var smällare som orsakat det.

          Men låt oss gå igenom vad Lisbeth verkligen beskriver när hon hörs. Hon anger att hon först hör ett skott och tror det är smällare, så märker hon att Olof faller och därefter kommer det andra skottet som bränner till på hennes rygg. Det vill säga: när hon känner smärta på ryggen har hon redan hunnit se att något allvarligt hänt. Det finns därför inget som säger att hon fortfarande är kvar i uppfattningen att det handlar om smällare i det ögonblick då hon själv blir träffad.

          Som jag också påpekade kan vi inte utesluta att hon faktiskt också såg mördaren skjuta. Han avfyrade sitt vapen mot henne på knappt en meters håll och hon var då delvis vänd mot honom. I så fall bör hon absolut ha kunnat förstå att hon träffats av ett skott. Det finns, som jag utvecklat i andra sammanhang, omständigheter som pekar på att Lisbeths alla observationer i samband med mordet inte finns redovisade i offentligt kända förhör. Men jag ska inte utveckla det här och inte heller närmare diskutera vad Lisbeth direkt förstod när hon själv träffades.

          Det är nämligen, som jag ser det, oväsentligt i det sammanhang vi nu diskuterar.

          Vad som är uppenbart är nämligen att Lisbeth strax därefter måste ha förstått att hennes make blivit skjuten. Resultatet av de höga smällarna hade ju blivit att han låg på trottoaren och blödde kraftigt.

          Om hon av någon anledning ändå inte själv kunde dra slutsatsen att hon hamnat i ett skottdrama så finns det ju all anledning att tro att vittnena på platsen genom vad de sa och genom livräddningsinsatserna fick henne att få situationen klar för sig. Leif L berättade i tingsrätten att en av de första sakerna han gjorde sedan han klivit ur bilen var att lägga handen på hennes axel och säga ”Men snälla damen, varför sköt han för?”

          Det finns inget orimligt i hans uppgift på den punkten. Och att Lisbeth tämligen direkt efter mordet hade klart för sig att hennes man var skjuten stämmer också överens med vad Leif L enligt protokollet säger i förhör redan den 1 mars. Där heter det: ”Fru Palme var i detta nu helt i upplösningstillstånd och steppade omkring runt, runt utan att direkt fatta något mer än att hennes man var skjuten.”

          Det går att citera ytterligare källor om så behövs. Under de traumatiska minuter som gick innan polisen kom hade Lisbeth uppenbarligen det väsentliga i situationen klar för sig trots sitt uppjagade tillstånd. Hon trodde inte att allt handlade om några smällare. Och hon kunde knappast tro att det var en sådan som strukit längs hennes rygg.

          Även en annan sak i det uttalande som Engström hävdar att Lisbeth gjorde har för mig en sannolikhetens prägel. Han uppger alltså att hon säger: ”Förresten har de skjutit mig också”, som om det var fler än en person.

          Vi vet att hon under mordnatten talade om att hon trodde att det kunde vara den kroatiska fascistorganisationen Ustasja som låg bakom. Det kan ha fått henne att tala om gärningsmän i plural. Men dessutom har vi kommissarien Åke Rimborns uppgifter om vad hon sa till honom på sjukhuset, att det rörde sig om två gärningsmän.

          Som jag i annat sammanhang tagit upp finns det anledning att ta Rimborns redovisning på stort allvar. Och då ska det tilläggas att den inte alls behöver tolkas som att verkligen såg två gärningsmän. Vad det kan handla om är att hon trodde att hon gjort det. Det är rimligt att tänka sig att den man hon beskriver i rättegången, han som efter mordet står och tittar på henne utan att hjälpa henne, är vittnet Anders B. Hon har alltså kopplat samman den observationen med mordet, samtidigt som det finns anledning att tro att hon också såg mördaren. På mordplatsen kan hon haft klart för sig att det rörde sig om två olika personer. Vad som sedan hände med den insikten kan diskuteras i annat sammanhang. Men även på det sättet framstår för mig Engströms kommentar om vad Lisbeth utropat som hämtad från verkligheten.

          Men även detta är underordnat i det sammanhang vi nu diskuterar. Det väsentliga är att Lisbeth av allt att döma redan några ögonblick efter mordet förstod att det handlade om ett skottdrama och rimligtvis att hon också blivit beskjuten. Det finns ingenting som säger att Engströms citat är felaktigt. Och mindre än ingenting som säger att han avsiktligt skulle ha begått mened.

          1. Ok, Gunnar, jag tycker det är tveksamt att när du ber mig om att förklara hur jag kommit fram till en sak, började vinkla om att jag har ”nya” argument och att jag har haft ”tidigare” argument som du antyder att jag övergivit. Jag blev tillfrågad om hur jag kommit fram till detta och det har jag redovisat mycket noggrant, hela det underlag jag gått igenom, eftersom det ju inte var möjligt att redovisa i programmet. Jag diskuterar inte om det det görs den typen av misstänkliggöranden och skumma antydningar. För övrigt nämner jag Ljungqvists uttalande i texten.

            1. Jag var uppenbarligen otydlig. Jag har ju ingen anledning att tro att du övergett ditt argument som handlar om Lena Ö:s uppfattning om saken. Däremot antog jag att du höll med om att det inte var starkt nog eftersom du inte kom igen till det utan i stället lade till ett argument som du inte presenterat tidigare, nämligen att Lisbeth under den tid då Engström hävdade att han talat med henne fortfarande skulle ha svävat i villfarelsen att det hela handlat om smällare. Om det var så kan hon naturligtvis inte ha sagt som han citerade.

              Det var det för mig nya argumentet – det om att Lisbeth fortfarande trodde att allt handlade om smällare – jag nu kommenterade, det är ju så att säga meningen med att ha en diskussion.

              Däremot är det ju riktigt som du skriver att du i din kommentar själv nämnde att Leif L frågade Lisbeth om skottlossningen, vilket jag gott kunde ha nämnt. Där var jag lite slarvig, det medges.

              Men i sak: du vill ha det till att Leif upplyser henne om att det pågått skottlossning eftersom hon inte fattat det innan. Det är en vinkling av vad Leif säger som jag har svårt att se det rimliga i. Att hennes make blivit skjuten hade hon nog förstått alldeles själv redan när hon såg honom liggande blödande på marken – även om hon kanske aldrig såg gärningsmannen med en revolver i handen.

              Så här beskrivs saken i förhörsprotokollet med henne från den 1 mars: ”Hon trodde att det var ungdomar som lekte med smällare och vände sig mot maken för att kommentera saken. I samma ögonblick sjönk han ihop, kraftigt blödande från bröst och mun.” Jag tycker det är en rimligt övertygande sammanfattning av det snabba förloppet. Och i den finns tydligt underförstått att hon snabbt insåg att hennes första tolkning av orsaken till det höga ljudet var felaktig.

              Men även om det var som du spekulerar över, att det var Leif L som upplyste henne om att det handlat om skottlossning, så kan det med stor sannolikhet ha inträffat innan Engström fått en chans att prata med henne. Och då är det fullt möjligt att hon uttryckte sig precis, eller ungefär, som Engström uppgett.

              Och det betyder att påståendet i dokumentären om att Engström ljög under ed om detta fortfarande är helt obevisat, som jag ser det.

              1. Nu ska jag vara väldigt tydlig: Det Lena Ö säger är det tydliga argumentet, det som var användbart i ett TV-program. Det räcker naturligtvis inte med att hon säger det. Man måste ju kolla om det kan finnas något stöd för det men det har man ju inte möjlighet att lägga flera minuter på i ett TV-program. Jag kollar om alltså om det Lena Ös säger har något stöd i underlaget och det ansåg jag att det absolut gjorde, det finns inget som talar emot det, inget konkret. Man kan anta saker, som du gör, säga vad man tycker är rimligt osv, men jag tycker att det är rätt svaga invändningar. Jag uppfattade att ni undrade vad det vad för stöd jag hade för slutsatsen att Engström ljög under ed. Detta har jag nu redovisat. Att då fråga efter Lena Ö:s uppgift är ju meningslöst, det är inget jag övergivit, det står för sig själv och är redan sänd och det finns inget att tillägga till det. Däremot finns alltså ett bredare underlag att tillägga, vilket jag gjort.

                1. Tack. Vi är alltså överens om att Lena Ö:s minnesbilder av sin upplevelse av händelserna på sjukhuset inte räcker för att dra slutsatsen att Engström begick mened.

                  Problemet med din dokumentär var att du påstod att han hade gjort det – utan att du redovisade vad du ens själv ansåg vara tillräckliga argument för den saken.

                  Jag förstår att du menar att de argumenten fanns men var för krångliga för att dra i ett TV-program.

                  Här på bloggen har du nu kompletterat din argumentering. Den visar sig bestå i en spekulation från din sida, nämligen att Lisbeth inte ens minuterna efter mordet förstod att det handlade om skottlossning utan trodde att hon och maken utsatts för smällare. Och med den spekulationen som grund har du då dragit slutsatsen att Engström begick mened.

                  Min invändning kvarstår.

                2. Sen gör du misstaget som jag själv måste lära mig av och som blir väldigt jobbigt när man diskuterar med er som ibland kallas ”privatspanare” men som jag kanske hellre ser som skribenter med särskilt intresse och kunnande om Palmemordet och det är att man måste vara extremt noggrann och väldigt övertydligt för en del av er är så snara att tolka och misstolka. Jag kan ta detta med Leif L som exempel. Nej, jag säger inte att det ÄR Leif L som upplyser LP om att hon och OP utsatts för en skottlossning, jag ”vill inte ha det till” det som du uttrycker det. Jag tar det som en MÖJLIGHET, det kan finnas flera andra skäl för detta. (Inom parentes, ”så snart Leif L kommit ut ut bilen, är inte så snart som det kanske låter, han är knappast ute ur bilen och säger detta förrän någonstans efter 23.23.40 få han lagt på luren i sin bil). Det är såldes ingen VINKLING som du skriver. Jag ville bara påpeka att jag är medveten om att man på mordplatsen har talat med LP om att maken skjutits, för hade jag inte skrivit det, så hade någon snart anmärkt på det annars, eller hur? Då hade någon skrivit ”jag noterar att du till varje pris undviker att nämna att Leif L faktiskt frågade LP varför ”han sköt”. Läs inte in saker i det jag skriver. Jag ser precis som du inte heller det rimliga i att Leif L är den som får LP att förstå att OP skjutits, jag skrev det enbart som ett MÖJLIGT alternativ. Det är mer som du skriver på slutet, en spekulation, det KAN ha varit så, men jag har inte några högre tankar om att det faktiskt var så. Jag skrev så här: ”Hur LP efter ett tag förstår att OP skjutits är oklart. Det finns ju dom som upplyser henne om det, t ex så säger ju Leif L detta i sin fråga till henne, ”snälla frun, varför sköt han?” Av det kan man dra en försiktig slutsats om att LP började få ihop vad som hänt maken.” En försiktig slutsats, jag skriver ”t ex säger ju Leif L” detta, ja en möjlighet att LP började förstå, i kombination med flera andra saker säkert. Jag ångrar att jag skrev det, för det ledde helt fel. Jag ska försöka skriva med större kirurgisk precision i fortsättningen – man lär sig hela tiden.

                  1. Jag tror att avslipning av ömsesidiga missuppfattningar är en del av det som sker – och måste ske – i en diskussion som är så komplicerad som den här.

                    Ibland använder jag mig av aningen drastiska formuleringar just för att sammanfatta vad jag uppfattar som innebörden i argumentationen från den jag diskuterar med. När det sker i en blogg fungerar det ofta bra, eftersom det går att få ett snabbt svar på om jag fattat rätt eller inte. Jag konstaterar nu att du menar att det är möjligt – men bara möjligt – att det är Leif L som upplyser Lisbeth om att hennes make har blivit skjuten och att hon alltså i det fallet inte fattat det innan. Det är bra, jag tar det till mig och medger att jag var alltför tillspetsad när jag sammanfattade vad du ville säga.

                    I sak kan jag dessutom hålla med: det du säger är möjligt. Men jag föreställer mig ändå att det är mer troligt att redan när Lisbeth såg det kraftiga blodflödet från den liggande Olof hade hon goda skäl att inse att han var skjuten och därmed också att hon själv blivit beskjuten.

                    Om detta kan jag förstås inte ha någon säker uppfattning. Men oavsett det: diskussionen gäller fortfarande hur du kategoriskt kunde komma fram till att Engström begick mened. I synnerhet som ditt eget hypotetiska antagande, att det kanske var Leif L som fick Lisbeth att förstå att det varit en skottlossning, på intet sätt motsäger att Lisbeth i så fall själv skulle kunna ha kommenterat saken för Engström.

                3. Lasse Lampers:

                  Jag hade ju samma fråga som Gunnar, och kliver in här lite, för jag vill förtydliga vad jag hängde upp mig på. Jag hoppas detta går bra.

                  Den tes som du driver, att Stig E ljuger, är på intet sätt omöjlig eller felaktig. Man skulle till och med kunna argumentera för att den är det mest sannolika scenariot. Min invändning är snarare det kategoriska uttalandet i dokumentären att det var säkerställt att Stig E ljög. Men som Gunnar (och även andra personer i andra kommentarer på bloggen) visat på så finns det en möjlighet att Stig E talar sanning. Det kan till och med vara så enkelt som att Stig E hört Lisbeth säga något, men att han hört fel i kaoset.

                  Jag tror inte att Stig E var gärningsman, men jag har inte det minsta bekymmer att tillstå att det är sannolikt att han överdrev sin roll på mordplatsen, kanske till med så långt att han ljög om vissa delar som han sa sig ha upplevt, för att förstärka sin roll som viktigt mordplatsvittne. Men att med sådan säkerhet som du/ni i dokumentären hävdade att han ljög i det här fallet, och därmed kategoriskt avfärdar de andra fullt möjliga scenarierna, blir inte bra.

                  Jag vill avsluta med att säga att detta är ett petande i detaljer som gör att det blir ett lite spetsigt samtal. Jag vill understryka att det var en bra dokumentär, om än att jag upplevde den lite ängslig i sin ton på vissa ställen (vilket såklart påverkas av att jag inte ser Stig E som en sannolik gärningsman). Jag hoppas därmed att du inte känner dig alltför förgrymmad av denna kommentar och att jag tycker du ska ha en stor eloge för att du tar diskussionerna och svarar bloggläsarnas frågor.

                  1. Hej, jg blir inte det minsta förgrymmad över att ett påstående ifrågasätts, jag blir bara irriterad över vad som ibland verkar vara avsiktliga missförstånd och härskartekniker som egentligen avslöjar en väldigt stor ängslighet hos personen att inte ”vinna” diskussionen. Men tar vi ner det till rena sakliga diskussioner utan sånt, så är jag helt med. Och jag tycker att din utgångspunkt är alldeles rimlig och jag kan också hålla med om att jag kunde hitta ett bättre sätt att uttrycka det så att det inte framstod som ett faktum. Jag står dock till 100% för att detta är min absoluta slutsats att Stig Engström ljög om detta, eller om vi ska ge Engström en chans, så kan vi säga att han möjligen inbillade sig detta, det kan man ju inte helt utesluta. Den som påstår att inte Engström talade osanning under förhören, är farligt nära att hävda att Gösta Söderström begick mened om du förstår vad jag menar, och det är jag beredd att diskutera i nästa nivå. Jag sitter lite trångt till för tillfället men jag ska svara dig mera utförligt ikväll, Adam, så tro inte att jag glömt dig. Mvh/L

              2. Om det är så att du fortfarande vill att jag ska hålla mig till enbart ”argumentet om Lena Ö:s uppfattning i saken”, så måste jag be dig precisera vad det är du vill att jag ska svara på. Hon säger det hon säger, jag ställer i programmet de frågor jag ställer. Lena Ö ger bara sin bild hon kan inte gå i god för om LP sagt något om att hon blev skjuten på Sveavägen eller om hon sa något om det i ambulansen på vägen. Men ingen utöver Engström har hävdat detta. Och hans trovärdighet är tyvärr inte den bästa. Om du inte efterfrågade det bredare underlag jag redovisade, då måste jag alltså be dig ställa om och precisera frågan. Vad är det specifikt du vill veta när det gäller Lena Ö?

                1. Nu talar vi förbi varann. Jag antar att du redovisat det väsentliga av vad Lena Ö sagt. Och jag tycker inte att det räcker som underlag för att visa att Engström begått mened. Det tycker inte du heller, om jag förstår det rätt.

                  1. Nej, där kan jag hålla med dig. Det var ett misstag att utgå från att tittare, eller en del i vart fall, förstod att det fanns mer info under, det är ju sånt som jag ser som självklart. I en bok kan man ju redovisa hela underlaget för en slutsats. Jag tycker ju i allmänhet inte att det någonsin räcker med ett enda indicium för att hävda något så därför går man ju igenom materialet för att se ”kan jag hävda detta?”, ”finns det grund för det?” Mvh/L

                    1. Även jag kastar in en liten kommentar i frågan.

                      Eftersom Lisbeths förhörssammanfattningar är så svårtolkade så kan vi ju inte veta hundra procent säkert hur det ligger till, mer än att förhörsledaren framställer det som att hon var medveten om beskjutningen.
                      Den enda möjligheten att söka svar är ju i så fall att gå till tingsrättsförhöret och läsa vad själv säger där, och sedan får var och en bedöma själva. Det finns ju förstås en liten risk för att det är en efterhandskonstruktion, men hon är nog ganska tydlig här.
                      Vi landar nog helt enkelt i den gamla vanliga frågeställningen som går igen i väldigt mycket annat, bl.a i frågan om den blå täckjackan: Det är ju bara Engström som hört henne säga det – och är det då rimligt att hon sagt det?
                      Hur hög är sannolikheten att ingen annan minns att hon sagt det?
                      Vi får dessutom bedöma styrkan i sjuksköterskans uppfattning, samt tänka oss att Lisbeth kan ha prioriterat ner frågan, då hennes man var betydligt mer illa skadad.

                      ”Då hör jag i jämnhöjd med färgaffären att det smäller. Jag rycker till och tror att jag vänder mig – förmodligen i 90 graders vinkel mot Olof och säger under tiden som jag vänder mig något om barnens smällare; att det är skrämmande på något sätt.
                      Och i och med att jag vänder mig emot honom noterar jag att det har hänt, och samtidigt blir jag själv beskjuten utefter hela ryggen.
                      Det är mycket kort tidsrymd, och jag ser att Olof sjunker ihop. Jag närmar mig för att försöka söka hjälp. Allt detta sker mycket fort”.

        2. Lasse

          ”Även i hovrätten återkommer LP till att hon inte förstod att det var riktiga skott, utan hon trodde att det var smällare. Om hon då, som en följd av dessa ljud som hon tror är smällare, känner som ett piskrapp över ryggen, förklara då återigen för mig hur hon i samma sekund ska förstå att hon blivit skjuten. Är det inte rimligare att tro att hon fått ett slag eller någon effekt från ”smällarna”.

          Hovrättens argument bygger på att Lisbeth var naiv; att hon stod en stund och kliade sig i huvudet och funderade på vilken riktning smällarna kom ifrån innan hon började ana ugglor i mossen och vänder sig om samtidigt som gm stod intill och tittade på henne och ser Anders b.

          Om du tror hon var naiv vad grundar du det på ?

          1. Hej JB, varför skulle jag tro att hon var naiv? Alla människor är inte som Clint Eastwood, som är helt cool och fattar exakt vad som händer i en sån här situation. Dom flesta av oss blir förvirrade och vi förstår ingenting, vi får inte ihop olika händelser. Det är en rimlig utgångspunkt.

            1. Hej Lasse

              Därför att det bara uppväcker en känsla. Lisbeth var medveten om att det fanns en hotbild och en plats hon inte ansåg som absolut säker. Därför är det mer rimligt att hon kände flera saker direkt, förvirring, hon anade en hotande fara, skräck.

              Jag vill passa på att säga att filmen var bra, du gav en balanserad bild av SE tycker jag.

              1. Tack för kommentaren, JB. Jag menar att det är möjligt att vi diskuterar utifrån två helt olika perspektiv här när det gäller LP. Mitt perspektiv är att hon hade svårt att förstå vad som hände, utifrån de svårförenliga enskilda händelserna; smällarna, OP faller, piskrappet, blodet, mannen som springer. Det handlar mycket om hur människor i såna situationer reagerar. Och jag vet inte om du kanske representerar mer det andra perspektivet, det där man har oerhört höga tankar om människors förmåga att hantera känslor och logik. För i stort sett går ju det perspektivet ut på att LP reagerar så här logiskt: ”Oj, hörde du OP, vilka smällare dom slänger” och så märker hon har börjar rasa ihop, hon känner som ett piskrapp även ryggen, hon tänker nu ”aha, smällarna var förstås skott, det är därför OP nu fallit omkull och det är förstås därför jag kände ett piskrapp, vad det handlade om var förstås att jag träffades, kanske ytligt, av ett skott på ryggen.” Och så i något moment här tittar hon bakåt, för nu förstår hon ju då, enligt det här perspektivet, att hon har med en eller flera gärningsmän att göra, nu är de på nära avstånd, har hon hunnit konstatera, trots att hon några sekunder tidigare trodde att de smällare, som hon nu logiskt förstått var skott, kom från längre avstånd. Hon går hastigt igenom hotbilden som hon ju levt med och har alltså på mycket kort tid, hela bilden klar för sig”. Då måste jag fråga, är det så här du menar ungefär, vad är det hon förstår och vad är det hon inte förstår, enligt dig? Mitt perspektiv är att hon inte hinner förstå, inte hinner ställa sig och tänka efter om hon blir beskjuten eller inte, utan fokus går helt över på OP, särskilt efter att hon sett blodet pumpa ut, en syn som gör djupt intryck på alla som kommer fram dit. Chocken tar över, instinkten att få hjälp osv, att i det skedet fundera över om och varför det svider på ryggen förefaller ologiskt. Och sen ska man då inte glömma att LP inte säger något om detta i första förhöret, att ingen annan hört henne säga ens något i närheten av det som SE säger sig ha hört henne säga, att sjuksköterskan upplever att det är första gången där som LP inser att hon måste ha träffats/snuddats av ett skott, att LP genom förhören har en tendens att uttrycka saker på ett sätt som att det hon NU, senare vet, också var det hon visste när händelsen utspelades. Jag tycker att jag har ett ganska bra case och jag kan inte se att de som hävdar på något annat sätt har något bättre, tvärtom. Sen förstår jag om det kan upplevas dom provocerande på en del håll att såga det här uttalandet av SE, eftersom det ju är användbart om man vill hävda att det var fler gärningsmän på platsen, genom att SE säger att LP sa ”förresten har dom…”. Men det kan ju inte jag ta någon hänsyn till. Samma sak skulle naturligtvis ske om jag skulle ifrågasätta Åke R:s rapport osv. Mvh/L

                1. Jag måste säga att jag förstår Lasses resonemang kring LP:s agerande och upplevelse efter skotten. Det måste väl finnas fler personer på denna blogg som kan instämma i det. Att LP inte förstod att hon blivit beskjuten förrän hon är på Sabbatsbergs sjukhus och samtalar med sköterskan.

                  1. Tack Calle, äntligen någon som förstår mig : ) Jag skulle gärna vilja att ni som tror annat beskriver LP:s beteende och sinnesnärvaro, logiska agerande mm mycket noggrant så att jag förstår hur ni ser på det.

                    1. Hej Lasse. tack för ett bra och neutralt program. Jag håller med dig till fullo om din rakryggade uppfattning om SE:s mened, som även jag kommenterat tidigare i denna blogg innan du kom in. Lite synd att programtiden inte räckte till djupare analyser av de delade åsikterna kring observationen av LJ i gränden. Oerhört viktig observation som man skulle vilja veta hur JE och KP resonerat kring.

                      Tror du att det var SE som LJ såg susandes upp för trapporna?

                      Tror du att det var SE som YN såg på David Bagares Gata?

                  2. Det ena utesluter väl inte det andra i det här sammanhanget? En människa i chock kan säga en hel del saker som hen i efterhand inte vill kännas vid eller ens minns. För min del betraktar jag det som fullt möjligt att LP på mordplatsen sagt att hon själv också blivit beskjuten och att hon sedan på Sabbatsbergh uttryckt sig på ett sätt som definitivt kan tolkas som motsatsen, att hon först då inser att hon också blivit beskjuten.

                    I övrigt vill jag bara tacka Lasse för en fin dokumentär, och även om man kan ha invändningar i enskildheter är det viktigt att lyfta fram de stora tveksamheter och logiska kullerbyttor som teorin om SE är behäftad med. Jag har ingen egen teori eller stark uppfattning om vem eller vilka som kan tänkas ha legat bakom istället, men lite väl ofta ägnar vi oss åt rent önsketänkande och fria fantasier, trots att våra tår borde vara blå av alla uppenbara stötestenar.

                2. Lasse, jag skall försöka förklara mitt perspektiv och jag tror vi kan förstå varann

                  Du skrev

                  ”Mitt perspektiv är att hon inte hinner förstå, inte hinner ställa sig och tänka efter om hon blir beskjuten eller inte, utan fokus går helt över på OP, särskilt efter att hon sett blodet pumpa ut, ”

                  Du menar att Lisbeth inte tror att hålet i bröstet är inte följden av någonting som har hänt på platsen ?.

                  Jag tror Lisbeth undrade vad som var orsaken till hålet i bröstet

                  Jag har inga höga tankar om människors förmåga att hantera känslor men Lisbeth hade utbildats i att hantera stress i svåra situationer ,ochhon gjorde en bra insats ? och det krävdes ingen Clint Eastwood att förstå det här sambandet mellan skotten och att OP föll . LJ förstod ju sambandet så varför skulle inte hon göra det. Det är mitt perspektiv.

                  Nu har en fråga till dig

                  CP skrev en dikt om personlig ånger hösten 86 ” skjut inte på ett spöke för det kan vara djävulen och då går vapnet sönder ”

                  Finns spöken på riktigt ?

    2. Lasse Lampers:

      Tack för att du tar dig tid att svara här på bloggen.

      1. Precis som Gunnar, undrar jag också kring hur du kom fram så kategoriskt till att Stig E ljög om att Lisbeth skulle sagt att GM sköt mot henne också? Jag menar att det kan vara möjligt, men det går inte kategoriskt att säga att det var så med 100 % säkerhet.

      2. Jag har upplevt att redaktionen på Veckans brott, samt inbjudna gäster, generellt tagit stort intryck av Thomas Petterssons teorier. Det är i princip bara du som haft en mer skeptisk inställning. Hade du fritt spelrum att lägga upp och presentera dokumentären precis som du ville, eller behövde du kompromissa med andra personer?

      3. Detta är bara kuriosa och jag vet inte om du kan svara på det, men jag noterade i eftertexterna att ett tack riktades till Martin Bianco Andersson vilket jag, som stort fan av Lars Vegas trio, reagerade på (utgår från att den ni tackar är samma person som spelar i just Lars Vegas trio). Vad föranledde att han tackades i dokumentären?

      4. Jag ser väldigt mycket fram emot din kommande bok. Finns det något spikat datum då den släpps?

      Avslutningsvis vill även tacka för den SOU du deltog i, som jag vill minnas hette ”Det grå brödraskapet”. Den var mycket läsvärd och intressant.

      1. Hej Adam, rörande fråga 1 så kräver den lite utrymme och jag förstår att andra undrar så den får jag be att återkomma till. Ang nr 2, ja, jag hade full rätt att bestämma precis hur jag ville göra och jag understryker gärna att min utgångspunkt varit att jag i och för sig inte bryr mig om Engström är skyldig eller inte, inte egentligen heller att han pekades ut utan det helt avgörande har varit rundandet av rättssäkerhetsskyddet, dvs att Engström inte hade något försvar, någon representation eller fick en röst den 10 juni, detta är väldigt centralt för mig och det är en fråga som är märkligt förbisedd, även, anser jag av en majoritet av skribenterna på det här och andra forum. Beträffande punkt 3, ja lite kul men Martin stod till tjänst med gamla bandspelare som vi kunde använda och filma av som illustration till bla. uppspelningarna från Palmerummet. 4, kul att du ser fram emot det, något datum ej spikat men säkert före sista mars. Och kul att du minns ”Det grå brödraskapet”!

    3. Hej Lasse!

      Jag vill först säga att jag uppskattade dokumentären, även om jag tyckte den var för snäll mot åklagarens tes och rent sakligt föll ner i ett ”å ena sidan, å andra sidan”-redovisande som jag tror kommer att skapa en falsk känsla av balans i bevisningen för de flesta tittare. Det var, med detta sagt, ett mycket skickligt hantverk, väl berättat och förstås hemskt intressant att se alla dessa nya fotografier, Engströms bekanta, med mera. Jag hoppas ni inte låter er störas av den ilskna och osakliga kritik som ni väl tyvärr lär utsättas för, precis som jag hoppas att ni lyssnar till den kritik som jag upplever vara saklig.

      En fråga jag själv har funderat mycket över gäller Engströms observation av Lars J. Som du vet gäller den inte bara Lars J i allmänhet, vars beteende beskrivs helt i enlighet med dennes egen minnesbild. Det finns i Engströms vittnesmål flera uppgifter som kraftigt stärker bilden av Engström som vittne, snarare än mördare. (Ursäkta om detta blir långt!)

      För det första beskriver Engström Lars J sedd så som han skulle ha sett ut från mordplatsen, vilket är en vinkel mördaren inte kan ha sett honom ur. Engström säger att Lars J avtecknade sig mot ”kulturhusets” ljusa vägg. Det stämmer att den var ovanligt väl upplyst, eftersom det hängde en lampa inne på Luntmakargatan.

      Denna bild kan mördaren i och för sig teoretiskt sett ha resonerat sig fram till, om han först sprang förbi ”kulturhuset” och sedan såg Lars J från trappans topp. Han kan då ha konstruerat en falsk bild av hur ett mordplatsvittne skulle ha uppfattat Lars J och kulturhuset tillsammans. Det är mer osannolikt, men inte alls omöjligt.

      För det andra innehåller Engströms vittnesmål om Lars J också tre specifika uppgifter saker som mördaren såvitt jag förstår omöjligen kan ha känt till:
      – Lars J var under observationen vänd mot mordplatsen, alltså västerut.
      – Lars J stod där och stirrade en längre stund, ända tills Engström vände bort blicken.
      – Strax därpå var Lars J spårlöst försvunnen. Han stod alltså inte kvar i korsningen och gick inte västerut för att ansluta sig till folksamlingen vid mordplatsen. (Vi vet nu att det berodde på han sprang österut mot trappan.)

      Mördarens enda kända möjlighet att iaktta Lars J var genom ett blixtsnabbt ögonkast över axeln från trappans topp, vid ett tillfälle då Lars J stod vänd mot trappan/österut. Han hade alltså bara möjlighet att observera Lars J momentant, vänd österut, och vet inte vad denne gjorde sedan.

      På vilka grunder skulle alltså Engström, om han vore mördaren, få för sig att infoga någon av dessa tre uppgifter i sin beskrivning?

      Vore intressant att höra om ni har funderat kring detta, som inte togs upp i dokumentären, eller om det är något du tar upp i boken!

      1. Hej Madam, tack för de vänliga orden, nej jag störs inte av kritik alls egentligen, hoppas jag. Kritik är det som för saker framåt och Palmemordet är för stort för att man ska sätta prestigen först. Jag har också en bakgrund på universitetet och där var det ju vardagsmat med kritik och opposition, för att inte tala om på en del möten på SVT där du sannerligen kan bli sågad med fotknölarna. Och så har jag ju arbetat med Leif GW Persson i åtta år : ) så nog vet jag vad kritik innebär. Särskilt när det gäller Palmefallet som jag följt i så många år, så vet jag vad man kan råka ut för, eftersom jag upplever att många tycker att deras teorier och idéer närmast är djupt personliga och man får vara lite försiktig med vilka tår man råkar trampa på. Alltnog, din fråga: först ska jag säga att det är en aning oklart vilken ljuskälla SE egentligen menar som har kastat ljus kring, bakom eller över LJ. Han har bla talat om ljuset från Skandiahusets baksida/fönster också, jag kan det inte helt utantill just nu. Men att han såg honom mot kulturhusets vägg är riktigt. I stort sett tycker jag väl att det du påpekar faktiskt togs upp i dokumentären även om vi inte specifikt resonerade kring just varför Engström, om han vore mördaren, skulle infogat de här uppgifterna i sin berättelse. Jag menar ju att man har två val när det gäller Engströms iakttagelse av LJ, en uppifrån trapporna (då är han gm) och en från mordplatsen (då är han vittne) och då menar jag, som du också verkar tycka, att alternativet från mordplatsen är rimligare och mer logiskt och dessutom får stöd av bådas vittnesmål. Det tyckte ju för övrigt Johan Eriksson också. Vidare så var det ett alternativ som KP inte redovisade vid presskonferensen, där avfärdade han en iakttagelse från mordplatsen på andra grunder, nämligen den gamla vanliga (och irrelevanta) invändningen att ingen sett SE på mordplatsen. I övrigt så är det klart att jag i researchen, inte minst inför boken, tänkt igenom alla möjliga aspekter av Engströms agerande och möjliga agerande. Och jag kommer att ge en djupare förklaring kring det i boken, det är mycket man tyvärr måste offra i en timmeslång film. Mvh/L

        1. Tack för svar! Och ja, jag kan tänka mig att du är luttrad vid det här laget när det gäller kritiken.

          Vill bara förtydliga att jag alltså håller med om grundförutsättningen, det vill säga att Lars J kunde ses från båda hållen. Däremot talar det Engström lägger in i sin beskrivning (de fyra punkter jag tog upp) mycket starkt för att det var från mordplatsen han såg Lars J, och inte bara som en troligare möjlighet utan som ett i det närmaste klarlagt enda alternativ.

          Om Engström vore mördaren skulle hans såvitt bekant enda möjliga observation inskränka sig till att Lars J under ett mycket kort ögonblick hade stått vänd mot trappan, söder/sydväst om kulturhushörnet (där sikten var fri).

          Det falska vittnet Engströms efterhandskonstruerade beskrivning av vad han hade ”sett” från mordplatsen skulle då rimligen ha baserats på just dessa detaljer. Han skulle alltså ha sagt att han såg en person som stod med ryggen vänd mot mordplatsen, troligen strax till höger (söder) om kulturhuset. Han hade inte haft någon anledning att lägga till detaljer som att Lars J stod där i orimligt länge och stirrade medan sekunderna gick, och inte heller att Lars J ”försvann”. (Eftersom han såvitt mördaren visste mycket väl kunde ha promenerat ner till mordplatsen.)

          Nåja, jag upprepar mig ju nu. Men det är en intressant punkt. Det är i mitt tycke det närmaste man kommer en rykande revolver i Engströmfrågan, eller kanske snarare en iskall och icke-avfyrad revolver – i det närmaste ett bevis för att han var vittne.

          Hur som helst: tack återigen för att du tog dig tid. Ser mycket fram emot din bok!

    4. Lasse L,
      Vill ge dig en eloge för ansatsen att låta Engström komma till tals. Just den aspekten har jag väntat på sedan den 10 juni, i synnerhet från public services sida.

      Tre frågor:

      1) I dokumentären behandlas i mitt tycke artikeln i Skydd & säkerhet på liknande sätt som under åklagarens presskonferens. Här tänker jag särskilt på textcitatet. Som bekant spekulerar Engström i detta fall kring ett scenario av Christer Pettersson-typ och vad som kan ha föranlett en våldsbenägen, beväpnad missbrukare att begå brottet i hastigt mod. Det är alltså en sådan gärningsmans bevekelsegrunder som han försöker föreställa sig. På vilket sätt ger man röst åt Stig Engström genom att undanhålla tittarna den väsentliga informationen? Riskerar man inte snarare att enbart gå åklagarens ärenden?

      2) Varför framhålls att Engström inte syns till på de första pressbilderna från mordnatten? Har han ens själv hävdat att han uppehållit sig vid hörnan då? I sitt brev till Sven Anér berättar han att han lämnar platsen då avspärrningsbanden börjar sättas upp. Mig veterligt finns vid den tidpunkten ingen fotograf närvarande. Inte ens Ulf Karlsson, som nätt och jämnt hinner dokumentera det avslutande arbetet med avspärrningen. Tommy Schönstedt och Kalle Melander kommer dit ännu senare. För mig är det därför en gåta varför Expressenjournalisten figurerar i dokumentären.

      Det är förvisso oklart var Engström kan tänkas ha uppehållit sig minuterna innan han dyker upp hos Skandia igen, men Dekorimahörnan är vad jag förstår inte något alternativ ens i hans egen version.

      3) Vid genomgången i Palmerummet den 12 februari 1987 benämner Holmér Skandiamannen som ”Engström, nummer 60”. Vet du vad denna numrering innebär i sammanhanget?

      1. Tillägg:
        När Schönstedt gör sina intervjuer befinner sig av allt att döma Engström på sin arbetsplats och är i färd med att, något fragmentariskt, berätta om sina upplevelser för väktarna. Det vore alltså mycket märkligt om han samtidigt skulle vara synlig på Kalle Melanders bilder.

      2. Hej och tack för elogen! Frågorna då: ja, det är intressant att du noterat att Engström talar om CP, inte många verkar lyfta fram det. Jag kommer att gå igenom detta lite bättre i boken. Intervjun med Jan Arvidson var mest en del i SE:s levnadsstory och inte tänkt att analyseras så noga, och varje förklaring man ska ge sig in på kräver också bakgrund osv, så det var inte aktuellt att gå in på det. Det finns mycket att säga om artikeln och SE:s status vid den tidpunkten. Det viktiga för mig var att vi senare i programmet skulle gå in starkare på frågan om Engströms eventuella skuld. Men du har ju rätt i att det egentligen hade varit bättre att gå in på förklaringar till det här uttalandet av SE, men det gäller ju ganska mycket annat i filmen också. När det gäller fråga 2 så är det en sån där sak som är lite kluvet för har man inte med det, så blir det diskussion om det också, typ ”varför tog ni inte upp att Engström inte syns på bilderna” osv. Du är ju säkert väldigt kunnig här, men tänk på att vi också riktar oss till personer som inte ens var födda när mordet skedde. Det finns ju uppgifter om att Engström kom till Skandia så sent som 23.40 – 23.45. Det tar 40 sekunder att gå dit från mordplatsen. Var har han då hållit hus mellan ca 23.30 . 23.39? Du skriver ”minuterna” – är inte det en liten dragning? Det kan ju vara så mycket som upp till 10 – 15 minuter. Jag är rätt övertygad om att Ulf Karlsson anlände tidigt i det spannet, Schönstedt kanske mitt i spannet, och AB strax därpå. Man kan ändå ha en hypotes om att SE var kvar lite längre än till ca 23.30-32. Vad är din förklaring till denna lucka i SE:s berättelse? Jag har också funderat på frågan om Engström, som ju uppenbarligen ville synas, inte lät sig intervjuas om han förstod att media anlänt. Likaså, men det ska jag återkomma till i boken, är det viktigt att komma ihåg att SE säger sig ha lämnat mordplatsen utan att ha fullt klart för sig vem offret var. Han tvivlade på att det verkligen var OP. Väktarna verkar inte riktigt tro det heller, om de ens tror på så mycket över huvud taget eftersom de inte går de tio meterna ut på trottoaren för att undersöka om det SE säger kan stämma, att någon skjutits 60 meter bort. Ja, det blev en liten utvikning. Går man TV så vill man gärna ha med foton osv. också. jag vet inte om du fick svar här, men fråga om annars. Fråga 3, i ledningsgruppen hade man en att-göra-lista, möjligen anspelar nr 60 på Engströms nr där. Jag tror inte man ska se det som en prioritetsordning, inte hört ngt om det. Men visst, man hade gärna sett den listan. Det lär framgå när protokollet dyker upp, eller hela bandinspelningen. Mvh/L

        1. Tack för dina utförliga svar, Lasse.

          Som jag påpekade finns det absolut osäkerheter om Engströms förehavanden efter cirka 23.30 (se vidare nedan). Men det vi har är i alla fall hans egen uppgift om i vilket skede han lämnar mordplatsen. Just den informationen hade jag gärna sett redovisad i en dokumentär som vill ge Engström en röst. Nu framstår det endast som suspekt att han inte förekommer på de tidiga bilderna från hörnan.

          Av väktarnas redogörelse att döma framstår han ju inte heller som särskilt benägen eller kapabel att ta kontakt med journalister.

          Väktarna noterar inte från vilket håll som SE återvänder. Det öppnar följaktligen för diverse spekulationer om tidsluckan. Och för att besvara din fråga: Själv har jag föreställt mig att han i sitt chockade tillstånd beger sig Sveavägen norrut i sakta mak i riktning mot nattbussen, men att han i ett senare skede bestämmer sig för att vända tillbaka till sin arbetsplats. Troligen för att han inser att han borde ringa hustrun och meddela att han är försenad. Samtidigt känner han ett behov av att prata av sig.

          Alla som ägnar sig åt uppslaget Engström tvingas förr eller senare försöka fylla i luckor. Det mest anmärkningsvärda i det sammanhanget är att självaste åklagaren valde att lämna walk over. Istället för en gärningsbeskrivning fick vi bara ett Ginnungagap.

          1. Hej igen, jag får ju en liten smygande känsla av att en del här är så färgade av sin grundinställning i skuldfrågan att man kanske inte är riktigt van att möta och bemöta en person som försöker vara så neutral som möjligt, som försöker lyfta fram för och emot, som tvivlar eller ser problem. Det verkar som att just den tendensen hos mig, alltså att lyfta fram även sånt som kan vara besvärande för Engström helt enkelt bör tystas ner eller döljas. Men min inställning är att man aldrig någonsin kommer att uppnå någon allmän trovärdighet på så vis.

            1. I grunden har jag ingen avvikande uppfattning. Jag har bara försökt att peka på delar i dokumentären där jag tycker att det kunnat göras mer för att uppnå den önskade balansen.

              1. För mig handlar det om att lyfta fram motbilder och slå hål på ”sanningar” som kanske inte är så självklara som det verkade i Krister Peterssons redovisning.
                Engström hade ingen försvarare den 10/6, men försvar är ju vad han behöver nu i pressträffens efterdyningar.
                Det finns naturligtvis också de som har en stark övertygelse om hans skuld ( bl.a. i Veckans brott), lika väl som det finns de som står någonstans mitt emellan.
                Det handlar om processer som kan gå i olika riktningar, och man kan befinna sig på olika ställen på skalan, men det finns ju bara ett svar på grundfrågan, antingen är han skyldig eller oskyldig.

                Inga besvärande omständigheter ska tystas ner eller döljas, men de bör tas upp i diskussionen för att se om de håller för vad de lovar. Precis som omständigheter som talar i motsatt riktning förstås.

              2. Ja, sådana påpekanden välkomnar jag. Det är inte lätt detta för oss nu 35 år senare, vi måste å ena sidan hålla oss nära den bevisning som finns, å andra sidan är den både bristfällig och tvivelaktig så det inbjuder till spekulationer.

            2. Hej Lasse och tack för dokumentären (och tack Gunnar för den eminenta recensionen)

              Jag tillhör den kategorin som under flera år, framför allt sedan Lars Larssons bok, vänt och vridit på de komprotterande uppgifter som tillställs Engström och har verkligen försökt att se trovärdigheten i det som läggs honom till last. Denna last anser jag dock väger lätt i jämförelse med det som talar emot och som du i vissa delar förtjänstfullt redovisar för svenska folket – något som KP fatalt misslyckats med. De flesta detaljer är redan genomtröskade på denna blogg och det kanske inte är så konstigt att med den kunskap på området som finns här att förespråkare för Engström som vittne (i någon form) vill föra fram det man själv anser är närmast sanningen. Kanske blir det som du säger i vissa mått en färgad grundinställning i skuldfrågan men poängen är väl egentligen att, precis dom du förespråkar, få en balanserad processföring och bidrag till ett försvar som inte fanns offentligt för Engström. Anklagelserna (de komprotterande uppgifterna) har ju i stort sett fått stå oemotsagda.

              Jag kommenterar ditt inlägg här men hade egentligen en fråga som jag inte tror varit uppe:

              Fanns det några tankar på att beröra pudelns kärna Lisbeth Palme i något avseende? Jag tror vi kan vara relativ eniga om att Lisbeth varit i livet hade vi inte suttit här idag med en nedlagd utredning och dokumentär om Stig Engström.

              1. Ja, det fanns tankar på att ta upp frågor kring Engströms utseende i förhållande till CP, till ”kroater” och de synpunkter som LP hade på fantombilden osv, men det fick helt enkelt inte plats. Det får bli i boken istället.

              2. Per Johan,
                Det beror väl på huruvida hon likt två av sönerna svängt om till att stödja det senaste officiella syndabocksspåret.

                1. PJ (fina initialer förresten:-))

                  Det hade vi med största sannolikhet fått nys om så var fallet. Mårten nämnde väl dessutom att hon vidhöll in till sin död. Svårt att se henne svänga 180 grader från sina tvärsäkra utsagor i två domstolar (och delvis bristfälliga förhör).

                  1. Lite märkligt var det ändå att Krister Petersson gick ut i Veckans Brott den 27 februari 2018 och förklarade att han inte trodde att Christer Pettersson var mördaren. Då levde fortfarande Lisbeth Palme. Och Petersson gjorde i samma intervju klart att det var angeläget att hon medverkade i utredningen. Så här lät det i intervjun (citatet är från en bloggpostning jag gjorde då):

                    Camilla Kvartoft: ”Lisbeth Palme, förhör ni henne igen?”

                    Petersson: ”Inte kontinuerligt.”

                    Kvartoft: ”Men du har talat med henne sedan du tillträdde?”

                    Petersson: ”Jag vill inte kommentera om vi har pratat med henne eller planerar att prata med henne, men hon är naturligtvis en central person i den här utredningen.”

                    Kvartoft: ”Ja jag tänkte just säga det, är inte det naturligt för dig som nytillträdd åklagare att tala med brottsoffret?”

                    Petersson: ”Självklart.”

                    Nu förefaller det som om det inte blev några förhör med Lisbeth Palme under Peterssons tid som åklagare. Enligt uppgift från sonen Mårten blev det inte av för att Krister Petersson blev sjuk.

                    Frågan är bara: skulle verkligen Petersson gå ut på ett så tydligt sätt och offentligt avfärda Lisbeths utpekande om han räknade med att hon beslutsamt höll fast vid det? Det borde ju inte precis ha förbättrat förutsättningarna att genomföra ett förhör med Lisbeth Palme som gjort sig känd för sin brist på samarbetsvilja med rättsapparaten.

                    Kanske hade han fått någon sorts informell bekräftelse på att Lisbeth var villig att ompröva sitt tidigare så bestämda utpekande av Christer Pettersson. Det var vad jag funderade över då i alla fall.

                    Eller så räknade han med att ett offentligt utspel där han tog avstånd från hennes utpekande av Pettersson – en sorts chockbehandling – var det bästa sättet att förbereda ett nytt förhör med henne. En djärv och lite märklig strategi i så fall, kan man tycka.

                    Eller, slutligen, så hade han egentligen ingen brådska med att förhöra henne utan kom i stället att vänta med att lägga fram misstankarna mot Stig Engström till en dag i framtiden då hon inte längre var i livet.

                    Om han redan i februari 2018 fastnat för Engström som en lösning som kunde avsluta utredningen så kunde han ju ta det långsamt. Engström var död och kunde inte ställa till något besvär.

                    Som det föll sig så fick drygt två år gå innan Petersson presenterade sin lösning. Och då, den 10 juni, var alltså varken hans utpekade mördare Stig Engström eller målsäganden Lisbeth Palme i livet.

                    1. Ja, artikeln du länkar till ger onekligen det intrycket. Läsaren får bilden av att utredarna jobbar med olika spår och att det kan bli aktuellt att ta fallet till domstol. Nu är ju problemet för det första att vi inte vet hur exakt Peterssons uttalanden återges i artikeln. Och för det andra att han ända fram till den 10 juni 2020 var medvetet väldigt kryptisk.

                      När han uttalade sig så sent som i februari 2020 lämnade han ju öppet för både att det skulle bli ett åtal och att fallet skulle avskrivas. Betydde det att han inte hade bestämt sig för Engström i det läget? Det kan man spekulera över, men mycket talar för att han faktiskt hade gjort det och att han i så fall avsiktligt omgav saken med dimridåer.

                      Hans uttalande för SVT i maj 2018 när han säger ”vi jobbar med flera personer som kan vara intressanta” behöver inte tolkas som att han syftar på andra spår än Engström. Det kan handla om personer i Engströms närmaste omgivning. Vi vet för all del att det under perioden efter maj 2018 genomförts en del utredningsåtgärder som inte handlar om Engström. Men det är svårt att värdera betydelsen av den saken. Även om Engström då var huvudspåret – för att använda Holmérs uttryck – kan Petersson ha sett ett behov av att i efterhand kunna visa upp att han inte bundit upp sig alltför hårt alltför tidigt. Han kan också ha velat förhindra att det läckte ut att fokus låg på Engström – och ett sätt att göra det kan ha varit att låta utredarna genomföra en del annat. Slutligen kan han ha velat försäkra sig om att det inte skulle dyka upp nya uppgifter som skulle komma i vägen för Engström, till exempel sådant som rörde walkie-talkieiakttagelserna.

                    2. Artikeln är ju från 2018. Och den speglar väl mest att utredarna då kommit igång med Stig Engströmspåret och hoppas att de på ett eller annat sätt ska få fram något som ska vara användbart i ett utpekande av Engström.

                      Något bevis som kopplar Engström till en mordrevolver hade de inte fått då från NFC och fick inte heller under de två år som följde på artikeln. Och som bekant hittade de inte heller något annat som tydligt band honom till mordet. Men Petersson hade ju bestämt sig för att lägga fram en lösning. Och Engström blev utpekad ändå, utan bevis.

                    3. Okay , Man undrade ju varför han inte bara släppte taget om SE, men det kan ju vara så som du säger. Jag hade nog förväntat mig att det skulle presenteras något slags bevis oavsett vem som var gm och blev kanske lite besviken efter presskonferensen. Men det kanske inte var medias eller PUs fel utan jag läste in nåt som aldrig stått.

        2. Lasse.

          Stig Engström skrev till Sven Anér 1990-01- 09:

          ”Jag var i högsta grad närvarande vid mordet på Olof Palme och ända fram till att man hade spärrat av området med rödvita band.”

          Henry O, väktare på Skandia:

          F. Vad var klockan då Engström kom in då, när han bultade på
          dörren?
          O. Ungefär 23.40.
          F: Ja, tittade du på klockan?
          O. Ja, jag tittade på klockan.

          Pm skrivet av polisen som satte upp det rödvita avspärrningsbandet:

          ”Det tog högst 3-4 minuter från det att offret fördes bort i ambulansen tills dess att avspärrningsarbetet påbörjades”

          ”Det tog sammanlagt högst 5 minuter att göra den första avspärrningen”

          Avspärrningen bör alltså ha varit uppe ca 8 minuter efter att ambulansen lämnat platsen. Så länge var alltså Engström kvar enligt vad han säger.
          Det finns alltså inga försvunna minuter.

          Enligt LAC bandet åkte ambulansen från platsen 23.28, men det kan ha varit närmare 23.29.

          Granskningskommissionen:

          23.28.00 rapporterar ambulanspersonal till LAC enligt LAC:s bandinspelning att ambulansen med Olof Palme lämnar mordplatsen och är på väg mot Sabbatsbergs sjukhus.

          Om SE lämnat platsen exakt 8 minuter efter 23.28, så har han gjort det 23.36, men vi har inga exakta tider att gå på. Det intressanta är att han bör ha kommit in till Skandia ca 23.40 precis som väktaren Henry O uppgett, och Engström kan ju ha kommit till Skandia så tidigt som 23.37, vi vet ju inte hur exakt Henry O:s tidsangivelse är, men 23.45 har jag aldrig läst att han själv sagt. Det måste i så fall vara tredjehandsinformation.

          De frågor man då måste ställa sig: hade SE återigen bara tur när han i Januari 1990 gissade om avspärrningsbanden, eller hade han på något annat sätt kommit över denna information?
          Eller är det mest logiska att han faktiskt berättar en sann historia?
          Återkomsten till Skandia tillräckligt väl tajmad med både Henry O och polisernas uppgifter för att det inte ska finnas något mystiskt i detta, och Det tidigaste fotografier bör ha varit taget runt 23.40, och Schönstedt kan knappast ha kommit innan SE lämnade platsen.

          1. Jag tror inte Engström sagt någon tid alls, 23.40 o 23.45 kommer från Skandiafolket och väktarna. Men det finns en tidsangivelse till som talar för det du skriver, men den ska jag inte avslöja här. Mitt problem i övrigt är att jag har svårt att lita på Engströms uppgifter. Men igen, det gör honom inte till mördare.

    5. Bra resonerande kring vad som talar för och mot SE som gärningsman.
      Jag saknar en grundlig genomlysning kring de två Bankomaterna på Sveavägen. GRK dömde ut Bankomat-tiderna som ”otjänliga”, men de handlingar jag fick ut från förundersökning visar på att Bankomat-tiderna är tekniska bevis, som väl skulle gynna SE. Det gjordes en Fröken Ur koll av system-tiden, som inte nämns i GRK.
      VIttnet Anders B såg mordet, och Helena L hörde skotten i samma ögonblick hon slog in fel kod. Bådas ”tider” finns bevarade i Bankomatloggarna:
      http://ar2valtonen.blogspot.com/2020/08/bankomat-tiden-som-blev-otjanlig-da.html

      1. Hej o tack. Ja, det är ju kul att du tar upp bankomatupptagen som ingen här verkar ha vetat funnits tillgängliga i ett offentligt arkiv sedan 30 år tillbaka : ) jag dristade mig till att ta upp detta hr i forumet vid mitt första (och enda) besök här, för jag fick då råskäll av någon av obegripliga skäl och fann för gott att hålla mig undan. Känner mig lite mer välkommen den här gången. Så jag har inget dåligt samvete i alla fall för att jag inte tog upp detta i filmen, jag har klart för mig vad de betyder, bl.a. för frågan om Inge M:s ankomst och observationstid mm. Men vad menar du att det spelar för roll i Engströmärendet? För det är ju så att bankomatens klocka går rätt så rejält fel, det är min bestämda uppfattning.

        1. Det är förstås inte meningen att den som debatterar här på bloggen ska utsättas för sådant råskäll att den inte vill fortsätta föra diskussionen.

          Jag försöker hålla efter sådant och tror i vanliga fall att jag lyckas. Men är det någon som känner att tonen har blivit för otrevlig i en debatt går det bra att kontakta mig direkt. Antingen genom att posta i kommentarsfältet och noga ange att det inte är för publicering utan riktat till mig. Eller med mail till gunnar@gunnarwall.se

          1. Gunnar, ingen fara, oftast trevlig ton här. En del inlägg här verkar inte direkt riktade till mig, så eftersom jag har mycket annat att göra så svarar jag på dem som är rubricerade till mig helt enkelt. Mvh/L

        2. Hej Lasse,
          Det tycks finnas en mycket bestämd uppfattning från de flesta att Bankomat-tiderna är ”felaktiga”. Granskningskommissionen skriver att den är ”otjänlig”. Jag tror annorlunda och hänvisar till grundkällorna.

          Jag fick ut polisförhören och journalremsor från Bankomaterna och läste. När Polisen den 22/4 kontrollerar med Bankomatcentralen och på plats gör en koll mot Fröken Ur så får polisen fram att bankomat-tiden diffar med 90 sekunder.
          Plus dessa 90 sekunder ger med Helena L:s vittnesmål och Bankomatsystemets tidsstämpel från journalremsan, att Olof Palme sköts cirka 23.20.00-23.20.10.

          Om Engström tidsstämplar inne i Skandia 23.19 prick, går från stämpelklockan förbi receptionen, utan att prata med väktarna, så har han 18-20 sekunder att gå från entrén på Skandia till Dekorimahörnet.

          Nu finns det ingen logg från tidsystemet på Skandia, så han kan ha stämplat in tiden 23.19.15, eller 23.19 prick. Stämpeluret ställdes om med en minut, då ansvarig på Skandia kontrollerade SEs utstämplingstid, då han fann att stämpeluret gick en minut fel.
          Väktaren säger att de pratade några minuter innan SE gick ut via entredörren. Några minuter kan vara allt mellan 10 sekunder och 3 minuter.

          Om SE exempelvis stämplade ut 23.19.05, gick fram till receptionen + 5 sekunder, pratar i 20 sekunder, knäpper rocken och går sedan ut, så är han vid Dekorimahörnet cirka 18 sekunder senare. = 23.19.48. Kort om tid att hinna med ett mord som sker 23.20.00 (Bankomattid + 90 sekunder).

          Om Palme sköts (officiella tiden) 23.21.30, så har SE mer tid på sig.

          Men hur länge har då Anders B stått och väntat på eftersläntrare, vid Bankomaten utanför Götabanken?
          Hans tre kompisar i Bofors Aerotronics sällskapet avslutades sitt uttag kl (23.16.49), det vill säga 23.18.19 med 90 sekunders påslaget. De tre kompisarna gick vidare mot en studentkårsfest och hör inga skott. Anders B står kvar och väntar i kylan vid Götabanken. Uttaget tog cirka 1 minut och 10 sekunder, därefter skjuts Palme 23.20.00 (Bankomattid + 90 sekunder) eller 23.21.30 (officiell mordtid).

          Vittnet Anders B har befunnit sig vid Bankomaten Götabanken, under tiden uttagen gjordes och efter 23.18.19 fram till dess mordet skedde. Han borde ha observerat SE, paret Palme, men förmodligen har han spanat åt andra hållet, efter ett gäng eftersläntrare, som istället har fått bilskjuts till kårfesten.

          Jag tror polisen bör göra kompletterande förhör med de personer på Bankomatcentralen som förhördes 1986, för att dubbelkolla Bankomat-tiderna.
          Samt förhör med den person som SE ringde upp på Skandia om sin utstämpling. Gick det att se sekunder i utstämplingstiden i Skandias datasystem?

          1. Det här förstår jag inte. Den uppskattade tidpunkten för mordet är väl baserad på larmsamtalen, LAC-bandet och så vidare, inte på bankomattiderna? Se Granskningskommissionen, s. 172 ff.

            1. På liknande sätt som SE blev ”avförd”, så blev Bankomat-tiderna ”otjänliga”.

              Granskningskommissionen gick förmodligen inte igenom alla förhörsprotokoll, utan gjorde nog en utvärdering av ett PM som kriminalkommisarie Lars Jonsson skrev den 30/8 1989. I det PM har Jonsson betonat ”felkällor”, och utelämnat flera av de saker som gör Bankomat-tiderna till viktig bevisning.
              Jonsson skriver bland annat:
              ”Övervakningsapplikationen var inte aktiv mellan den 28/2 kl 16.59 – 3/3 kl 07.56. “Detta medför att kontroller av tidsangivelser upphör”.
              ”Bankomatklockorna (den inbyggda) kan visa fel tid fem minuter åt båda hållen. Om bankomatklockorna avviker mer än 2 minuter mot övervakning-applikationen centrala klocka, skrivs det ut larm som registreras på Bankgirots datacentral.”

              Följande är de utelämnade uppgifter från Bankomatcentralen 1986:
              “Vad vi med säkerhet vet är, att rubricerade bankomater hade samma tid före kl 16.59 den 28 februari 1986 och tiden efter kl 07.56 den 3 mars 1986”.
              “Tiden kan inte ha ändrats i automaterna under den aktuella tidsperioden, då ett sådant ingrepp kräver tillgång till BankomatCentralens behörighetssystem, som ett mycket begränsat antal personer har”, skriver marknadsansvarig till kriminalinspektör Sjödin den 17/4 1986.

              Därtill kontrollerar kriminalinspektör Sjödin Bankomatsystemets tid mot Fröken Ur när han gör förhör med datateknikerna. Även den uppgiften har försvunnit i Jonssons PM daterat 1989.

              När allt som talar för användbara Bankomat-tider ”göms undan”, eller ”väljs bort”, så tror nog de flesta som läst detta PM att Bankomatklockorna gick 5 minuter fel.
              Fast vi vet att Anders B stått och väntat utanför Bankomaten på Götabanken. Hans kompisar, som tog ut pengar, hinner gå därifrån, utan att höra några pistolskott.
              Helena L tar ut från Bankomaten på andra sidan Sveavägen, när mordet sker. Hon är i sällskap med Inge M, som ser mordet från sin bil.

              Uppgifterna från Bankomatcentralen gör gällande att de två Bankomaterna på Sveavägen var synkade i tid. Det vill säga de tids-stämplar som finns i journalremsor som polisen fått, visar i kronologisk ordning när Anders Bs sällskap tog ut sina pengar:

              * Bofors Aerotronics sällskapets uttag avslutades 23.18.19. (Götabanken, på samma sida som Skandia).

              * Susan L finns vid Bankomaten Sveavägen/Tunnelgatan med start från 23.18.27
              * Susan L går från Bankomaten till Inge M:s bil efter avslutat uttag 23.19.43

              * Helena Ls totala tid vid Bankomaten 23.19.45-23.20.26.
              * Journalremsan anger tiden för Helena L:s felaktig pin = 23.20.02
              * Bankomaten tidstämplar när sedlarna har tagits av henne = 23.20.26

              De tider som visas här är med +90 sekunder, baserat på följande uppgifter i polisens förhör:

              Bankomaternas datorklocka ställdes klockan 08.00 den 28/2 1986, enligt förhör med dataoperatör Tapper på Bankgirots Datacentral. Tapper förhördes av kriminalinspektör K-G Sjödin den 24/4 1986.
              Vid förhöret med produktionsansvarige Jonas (efternamn maskat) på Bankgirots Datacentral den 24/4 kontrolleras datorklockan till övervaknings-applikationen. Den var inställd på tiden 1 minut och 30 sekunder före Fröken Ur (eller 90 sekunder).

              Hur har exempelvis public service kontrollerat de källdokument som finns i polisens numera nerlagda undersökning av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme?

              Jag har lagt upp polisens förhör på min blogg.
              https://ar2valtonen.blogspot.com/2020/08/bankomat-tiden-som-blev-otjanlig-da.html
              Var och en kan begära ut dessa handlingar från polisen.

              1. Arto, jag delar din uppfattning om att man avfärdat bankomattiderna alltför lättvindigt. De pekar ju mot att mordet kan ha ägt rum någon eller några minuter tidigare än vad som officiellt påstås. Även Stig E:s utstämplingstid pekar i samma riktning. Därtill kommer att kommissarie Gösta Söderströms uppgift om sen ankomst till mordplatsen kan peka i den riktningen.
                Gemensamt för dessa tre ting är att man från officiellt håll inte tagit dem på allvar.
                Det njugga intresset för bröderna Poutiainens väl belagda tes att polisens larm från SBC inte gick ut förrän 23.25 är ytterligare en ingrediens i detta.
                Frågan som måste ställas är varför man från officiellt håll inte vill ta till sig att det kan ha dröjt åtminstone fyra, fem minuter efter mordet innan larmet från SBC gick ut.
                Om jag uppfattade dokumentären rätt så kritiserade Stig E polisens tidsangivelser i en Expressenartikel den 5 september 1986. Har du tillgång till den artikeln?

                1. Ett problem med Poutiainens beräkning med larmtiden 23.25 är Södermalmspiketens rekonstruktion av färden från David Bagares gata till platsen de befann sig på då de fick områdesanropet.
                  De rekonstruerade den mycket långsamma färden längs Malmskillnadsgatan ner till Brunkebergstorg till två minuter.
                  Om vi matchar polisernas rekonstruktion med Poutiainens alternativa larmanrop 23.25, så får vi det till att södermalmspiketen måste ha befunnit sig på David Bagares gata kl 23.23.
                  Men om mordet ägde rum 23.21.30 hade mördaren sprungit rakt på poliserna.
                  Någon uppgift är då fel, och med en tidigarelagd mordtid blir det ännu mera fel.

                  1. Jo, så kan man kanske se på saken. Men fortfarande är Poutiainens argumentation som leder fram till larmtiden 23.25 starka. Som du säkert vet bygger den bland annat på ett av samtalen på det ”försvunna” LAC-bandet, där en av poliserna på SBC säger sig inte ha en aning om skottlossningen strax innan 23.25.
                    Det mest intressanta med piketen är väl egentligen att den, om man nu ska lita på deras uppgifter, råkar befinna sig just där just då, precis som att 1520 råkar välja att just köra upp på David Bagares gata. Tillfälligheter? Visst. Så kan det vara.
                    Den springande punkten är likväl att Stig E:s utstämplingstid, 23.19 eller 23.20, och hans berättelse, i det initiala skedet av mordutredningen, liksom Helena L:s kvitto, i det skedet, skulle ha gett en seriös mordutredare fokus på att mordet ägde rum ca 23.19. Inte 23.21.30. Två-tre minuter hit eller dit kanske kan verka ointressant men för händelserna på David Bagares gata är nog varje sekund viktig. En seriös mordutredare hade då, i det tidiga skedet, även lyssnat av LAC-bandet och förstått att det kunde vara så att larmet, trots vad Helin på SBC sa, kanske inte gick ut förrän 23.25.
                    Alltså, några dagar efter mordet, med en seriös mordutredare vid rodret, skulle spannet mellan mord och larm kunna ha varit drygt fem minuter.
                    Den oseriöse valde att istället gå ut i media och kraftfullt, utan stöd i fakta, dementera alla påståenden, bland annat från kommissarie Söderström, om att larmet gick ut sent. Han valde också att avfärda Stig E som inte ens fick vara med på rekonstruktionen.
                    Skulle man inte kunna se ett mönster här?
                    Kanske invänder du att tiden 23.21.30 vilar på stark grund? Precis som Granskningskommissionen. Men så är inte fallet. Det hela bygger ju på en rekonstruktion som Leif L gör flera månader efter händelsen. Han ombeds klocka tiden mellan skotten och hans samtal till LAC och kommer fram till drygt 40 sekunder. Trots att han inte lämnar bilen innan är det första han säger med ganska lugn röst ”Det är mord på Sveavägen”. Mord! Inte att någon blivit skjuten eller att någon är skadad. Hur har han på så kort tid kunnat konstatera detta? Samtidigt som han svängt runt med sin bil. Och knappat på sin mobil. Ordvalet, mord, är ett starkt tecken på att Leif L på något sätt fått information om att mannen som blivit skjuten är allvarligt skadad, rentav redan död. Att han från sin bil vid trafikljusen, eller under svängen skulle ha kunnat se mannens skadeläge förefaller osannolikt. Alltså har han eller hans passagerare innan Leif L börjar tala med LAC haft kontakt med någon som befunnit sig kring den skjutne mannen. Hursomhelst. Rekonstruktionens tillförlitlighet är skakig.

                  2. 2 minuter från de börjar färden på DBG eller 2 minuter från de passerar DBG på väg ner mot city? De åkte ju några kvarter norrut först (enkelriktade gator) innan de vände tillbaka. Oavsett vilket har jag svårt att se att man kan dra några slutsatser av detta för att bedöma när larmet egentligen gick.

                    Vi vet ju inte ens säkert att mannen på DBG är GM. Det finns flera plausibla förklaringar till varför någon skulle springa där som inte är GM. Sen kan ju folk sätta procentsiffror på detta som på allt annat, men det är inget annat än gissningar.

                    1. Mattias.

                      Vet inte om de startade mätningen på DB gata i höjd med Johannesgatan eller om de startade i korsningen med Malmskillnadsgatan. Det skulle påverka resultatet med ca 10 sekunder men inte mer.
                      Detta är vad som står i ett förhör med polisman Peter W 86 03 11:

                      ”De har efteråt provkört sträckan DB Gata-Malmskillnadsgatan till larmplatsen på Beridarbansgatan i samma lugna takt, vilket innebär 20-30 km/tim. Det tog två minuter.”

                      Poängen är egentligen att detta bara är ytterligare en indikation på att larmtid 23.25 måste ifrågasättas, men den utgör ju i sig inget bevis för någonting. Jag konstaterar bara att om rekonstruktion stämmer så hade poliserna befunnit sig i mördarens förmodade flyktväg om man går efter mordtiden 23.21.30 plus minus tio sekunder.

                      Norrut har de aldrig behövt att åka, efter att de lämnade DB gata sista gången, utan det var raka spåret söderut från korsningen DB gata/Malmskillnadsgatan.
                      Tror att du tänker på själva omparkeringen, och då åkte de norrut fram till Rådmansgatan där det tidigast var möjligt att svänga vänster.

                  1. Tack Mikael B, intressant läsning. Noterar att Stig E ifrågasätter utredarnas, Holmérs, uppgifter om ankomsten till mordplatsen. Det är väl därför Holmér i dokumentären är sarkastisk och säger något om att man fått en ny ”sakkunnig”.
                    Att avfärda folk som på goda grunder ifrågasätter tiderna för larmet och för hur lång tid det tog innan polisen anlände till mordplatsen verkar ha varit synnerligen angeläget för Holmér redan från någon dag efter mordet. Man kan naturligtvis förstå hans beteende om han då var övertygad om att dessa ”sakkunniga” hade fel. Samtidigt är det svårt att bortse ifrån att han kan ha haft en annan agenda. En närmare analys av tiderna skulle ju ha kunnat leda till att fokus hamnade på händelserna på David Bagares gata, några minuter efter mordet.
                    I sammanhanget kan det väl vara på sin plats att betona att Holmér förmodligen var en ganska förnuftig människa som hade förmågan att förstå att man inte ska slå fast i betong att en flyktbil är ljusblå om den kan ha varit ljusgrön. Då låser man sig, och tar bort alla ljusgröna bilar från ekvationen. På samma sätt är det med larmtiden. Och med fantombilden, och med skuggan, och med vapnet, och med PKK…
                    Och likväl var inte Holmér en idiot.
                    Slutsatsen skulle ju kunna vara rubriken på en bok av den som administrerar denna blogg. Eller?

                  2. Spännande artikel från Expressen! Det är ju en hel del ny information som Stig lämnar i denna intervju. Konstigt att den intervjun gått under radarn?

                  3. Tack för artikeln Mikael B

                    Den påminner mig om att vi här än en gång ser hur detta med att tiderna syntes vara felaktiga engagerade Engström. Så agerar knappast en GM. Det ligger helt i linje med hans personlighet som vi lärt känna den, att rätt ska vara rätt. Vem hade inte till slut tröttnat på polisen om man faktiskt hade viktiga uppgifter att lämna beträffande tidpunkten men sen bara blev mer eller mindre nonchalerad.

                    Vi har ju i dokumentären också hört inspelningarna från Palmerummet och hur man hånfullt resonerade om Engström. Det tycks ironiskt nog som att den enda som hade hyfsad koll på exakt tidpunkt för mordet, tack vare utstämplingen, var den man nu har misstänkliggjort för mordet. Lite revansch här för Stig, han hade förmodligen också lyckats bättre att lösa mordet än de hånfullt skrockande poliserna. Han kunde åtminstone lägga pussel. 😉

                  4. Intressant att Engström ifrågasätter tiderna för polisens ankomst. Hade den allmänna debatten om tiden för larmet och en eventuell fördröjning kommit igång vid denna tid, alltså i september 1986?

                    1. Ifrågasättandet av den officiella larmtiden var i alla fall känt för den som följde med noga i vad som skrevs. Redan den 3 och 4 mars hade det funnits artiklar i Expressen där kommissarie Gösta Söderström presenterade sin uppfattning att det var först bortåt tio minuter efter mordet som hans bil, den första polisbilen kom till platsen.

                      Expressen 3 mars, sidan 12, artikel av Peter Kadhammar, rubrik Mördarens flykt genom gränderna ”Han kunde in ha valt en bättre väg”:

                      … det dröjde tio långa minuter innan den första patrullen kom till platsen. Det var kommissarie Söderströms bil.

                      Expressen 4 mars, sidan 14, även denna artikel av Peter Kadhammar, rubrik Kritik mot polisledningen: Mördaren fick slinka undan:

                      Söderström befann sig på Kungsgatan i höjd med Kungstornet när en privatperson rusade fram till hans patrullbil.

                      – Mannen ropade att någon blivit skjuten i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan. Jag tittade på min klocka. Den var 23.28. Då hade vi ännu inte fått larmet från ledningscentralen. Det kom när vi var på väg.

                      Söderström körde omedelbart ner till mordplatsen. Han kom fram 23.29 eller 23.30.

                      Och längre ner i texten:

                      Gösta Söderström är mycket kritisk mot att det dröjde så länge innan det allmänna larmet gick över polisradion.

                      Det ska dock noteras att Stig Engströms uppgifter i Expressen i september 1986 om när den första polisbilen kom handlade om en avsevärt mindre fördröjning än den Gösta Söderström talat om. Engström menade att Söderströms bil kom fram tre och en halv minut efter mordet. Vad Engström ville ha sagt att den inte kan ha kommit så kort tid som den officiella versionen gick ut på, bara två minuter efter skottlossningen.

                      Det kan väl tilläggas att Engströms uppskattning av tiden för polisens ankomst ligger nära de tider som bröderna Poutiainen anger i boken Inuti labyrinten. Precis som Engström menar de att polisens områdeslarm och Söderströms ankomst måste läggas senare än den officiella versionen. Men inte så sent som Gösta Söderström menade.

              2. Ja, det må så vara, men det gör ju varken till eller från för frågan om när mordet rapporterades in. Om du tittar i det avsnitt av Granskningskommissionens rapport jag rekommenderade kan du se hur de resonerar för att fastslå en ungefärlig tid med ledning av larmsamtalen.

                1. Tar åter upp frågan om den tidpunkten för mordet på landets statsminister Olof Palme. Den officiella tiden då det dödande skottet avlossades är satt till 23.21.30 den 28 februari 1986. Men tveksamhet kan anföras kring denna tidpunkt med stöd av de tekniska utsagorna i polisförhör med bankomatsystemets personal.
                  Arto Valtonen har på Gunnar Walls sida förtjänstfullt redovisat en komplett sammanställning av de tekniska uppgifter som finns tillgängliga då han begärt ut dessa från förundersökningen.

                  Granskningskommisionen hade inte tillgång till samtliga tekniska uppgifter.
                  I det följande redovisas först alla tekniska uppgifter från polisförhören i sex punkter. Därefter ett schema där jag ritat in bankomatsystemets komponenter utifrån vad som framkommit i polisförhören. Slutligen ett resonemang om det går att fastställa en exakt tidpunkt då den bankomat larmade när Helena L slog in fel kod vid sitt första försök att ta ut pengar.

                  -Bankomaternas klockor kan ställas lokalt, eller centralt från Bankgirots datacentral.
                  -Datoroperatören ställer dataklockan manuellt till övervakningssystemet vid omstart – från tiden en väggklocka i rummet utvisar, alltså ej Fröken Ur.
                  -Dataklockan ställdes 8:00 den 28/2 1986.
                  -Datorklockan gick 90 sekunder före Fröken Ur vid kontroll den 24/4 1986.
                  -Ingen notering finns att datorklockan ställts om mellan 28/2 – 24/4 1986. Inte heller bankomaternas tid kan ha ändrats under aktuell helg på grund av det snäva behörighetssystemet.
                  -Bankomaterna hade samma tid som övervakningssystemet hade före 16:59 den 28/2 och efter 07:56 den 3/3 1986.

                  Schema:
                  (har inte lyckats kopiera schemat och klistra in det här. Sänder det separat till Gunnar och hör om han kan få in schemat)

                  Granskningskommisionen hänvisar till polisens utredning som menar på att befintliga tidsangivelser i systemet är otjänliga på grund av att det dels fanns en inbyggd tolerans mot felvisningar mindre än två minuter innan larm utlöstes, dels att varningssystemet med tolerans och larm var bortkopplat under aktuell helg (vilket skedde alla helger) och att den centrala dataklockan ställdes av tekniker manuellt och inte var kopplad till Fröken Ur.

                  Men här vet vi en sak, vi har den centrala dataklockans tid i förhållande till Fröken Ur, ett förhållande som omfattar en felvisning om 90 sekunder dem emellan. Att felvisningen uppkommit torde bero på att datateknikern ställde den centrala dataklockan utifrån eget armbandsur, utifrån en klocka som satt på väggen eller något annat och det bör vara då en diff gentemot Fröken Ur ha uppstått.

                  Centrala dataklockan ställdes klockan 8:00 dagen morddagen, bankomaterna hade klockan 16:59 denna dag samma tid som övervakningssystemet (det med +/- två minuter och larm) vilket styrdes av centrala dataklockan. Under helgen var övervakningssystemet som vanligt urkopplat och på måndagen den 3 mars 07:56 hade bankomaternas interna klocka fortvarande samma tid som övervakningssystemet, det vill säga samma tid som centrala dataklockan.

                  Att här misstänka att bankomaternas tidsstämpling drabbats av fel under helgen för att sedan åter visa samma tid som övervakningssystemet på måndags morgon är allt för långsökt. Att övervakningssystemet var frånkopplat under helgen påverkar i sak ingenting – bankomaterna hade samma tidsförhållande till Fröken Ur efter helgen som före densamma, 90 sekunder skillnad.

                  Bankomaten där Helena L slog in fel kod och samtidigt hörde skottlossningen mot paret Palme angav tiden på journalremsan för den felaktigt inslagna koden till 23.18.28. Det är utifrån denna tid som tidsjustering om 90 sekunder ska ske för att hamna i samklang med Fröken Ur. Och enligt polisprotokollet som upprättades i samband med kontroll av dataklockans tid gentemot Fröken Ur så gick dataklockan en och en halv minut före Fröken Ur.
                  Här uppstår en tveksamhet, hur ska ordet före tolkas. Ska 90 sekunder dras från tiden journalremsan anger, eller ska 90 sekunder läggas till journalremsans tid. I första fallet får vi tid som överensstämmer med Fröken Ur till 23.16.58 för den felslagna koden och skotten mot makarna Palme. Om de 90 sekunderna läggs till journalremsans tid så sker mordet 23.19.58. Ta inte för allvarligt på de exakta sekunderna men det är kring dessa klockslag vi hamnar.

                  1. Soederviken

                    Att dataklockan gick 90 sekunder före fröken ur den 24/4 betyder väl inte att samma förhållande gällde den 28/2.?
                    Om det inte finns någon notering på en omställning mellan dessa datum blir det intressant endast om det var rutin på att omställningarna registrerades.

                    Att bankomaterna hade samma tid som övervakningssystemet både på fredagen och på måndagen borde bara betyda att de höll sig inom en felmarginal på plus minus två minuter i förhållande till övervakningssystemet och inte till fröken Ur.
                    Men det som är svårare att förstå är att dataklockan gick 90 sekunder före Fröken Ur den 24/4?
                    En och en halv minuts felvisning på en klocka som ska styra samtliga bankomater i hela Sverige. Det borde innebära att en enskild bankomat som bara gick 31 sekunder efter fröken ur hade larmat för felvisning pga dataklockans avvikelse på plus 90?
                    Över hälften av landets bankomater borde ha tjutit för fullt detta datum.
                    En relativt rättvisande bankomatklocka hade blivit tvungen att ställas om till en ännu mer felaktig tid för att komma inom felmarginalen, det låter inte klokt det heller.

                    1. Jörgen G: Att dataklockan gick 90 sekunder före fröken ur den 24/4 betyder väl inte att samma förhållande gällde den 28/2.?
                      Om det inte finns någon notering på en omställning mellan dessa datum blir det intressant endast om det var rutin på att omställningarna registrerades.

                      Svar soederviken: I polisens förhör med bankens datatekniker framkommer att dataklockan ställs manuellt vid omstart av systemet. Vid polisens förhör framkommer också att det inte finns uppgifter om att dataklockan skulle ställts om mellan den 28 februari och den 24 april. Det gick i efterhand inte att utläsa vilken tekniker som ställt dataklockan men det gick att se när klocktiden senast justerades. Omställningarna loggades uppenbarligen av systemet vilket tyder på, att med de uppgifter vi har att tillgå, så rådde samma förhållande den 24 april som 28 februari mellan dataklockans tid och Fröken Ur:s, alltså 90 sekunder.

                      Jörgen G: Att bankomaterna hade samma tid som övervakningssystemet både på fredagen och på måndagen borde bara betyda att de höll sig inom en felmarginal på plus minus två minuter i förhållande till övervakningssystemet och inte till fröken Ur.

                      Svar soederviken: Det går inte att påstå att bankomaterna höll sig inom övervakningssystemets marginaler om +/- 2 minuter under helgen. Övervakningssystemet var bortkopplat som brukligt var under helgerna.
                      Nu spelar detta ingen roll i vårt fall, den primära tiden i övervakningssystemet kommer från dataklockan, inte från Fröken Ur.
                      De två minutrarna som utgör toleransen är sekundära i sammanhanget. När bankomaternas klocka uppvisar samma tid före helgen som efter så är det mot övervakningssystemets primära tid, någon annan tid finns inte att jämföra med. De två minutrarna, +/-, är ingen tid att jämföra mot – de är en tolerans. Försök ange en tid i minuter mellan Fröken Ur och godtycklig tolerans.

                      Jörgen G: Men det som är svårare att förstå är att dataklockan gick 90 sekunder före Fröken Ur den 24/4?

                      Svar soederviken: Datateknikern som ställde dataklockan gjorde det efter en klocka som hängde på väggen. Han kan också använt eget armbandsur eller något annat som gick att avläsa. Dock inte Fröken Ur vilket framkommer genom polisens förhör. 90 sekunders skillnad låter mycket då mordet på landets statsminister strävar till en lösning men då, då kanske hela systemet inte var så kräset och en och en halv minut kanske inte spelade så stor roll.

                      Jörgen G: En och en halv minuts felvisning på en klocka som ska styra samtliga bankomater i hela Sverige. Det borde innebära att en enskild bankomat som bara gick 31 sekunder efter fröken ur hade larmat för felvisning pga dataklockans avvikelse på plus 90?

                      Svar soederviken: Enskilda eller samtliga bankomater i riket jämförde inte sin tid med Fröken Ur utan mot den centrala dataklockan (via övervakningssystemet). Bankomaterna egen klocka kunde ställas lokalt men också centralt och då mot dataklockan – inget annat.

                      Jörgen G: Över hälften av landets bankomater borde ha tjutit för fullt detta datum.
                      En relativt rättvisande bankomatklocka hade blivit tvungen att ställas om till en ännu mer felaktig tid för att komma inom felmarginalen, det låter inte klokt det heller.

                      Svar soederviken: Ovanstående synpunkt bygger vidare på den föregående synpunkten som inte var korrekt och där svar lämnats.
                      En komplettering bara: ”landets bankomater borde ha tjutit för fullt detta datum” Nej, inte ens med den felaktiga synpunkten som grund hade larm tjutit då övervakningssystemet var urkopplat, som brukligt under helgen.

                      Allmänt: Förstår om det är knepigt för åtskilliga som önskar en lösning på mordet och följer Gunnars utmärkta sida, att riktigt se hur bankomatsystemet och tidsredovisningen tekniskt sett fungerar.
                      Polisens förhör med bankens personal känns okunnigt tekniskt sett och att olika uttryck för samma sak ibland använts underlättaren ju inte förståelsen. Tyvärr misslyckades jag med att bifoga, till mitt huvudinlägg, en uppgjord skiss, ett schema över hur de i bankomatsystemet ingående komponenterna hänger ihop. Schemat hade förhoppningsvis underlättat förståelsen av hur hela systemet med tidsredovisningen funkar.

              3. Arto Valtonen, mycket intressant och värt att begrunda det som du presenterar vad det gäller klockslaget då de dräpande skotten mot Olof Palme föll. Med hjälp av dokument som rör bankomaterna och bokförd tid för kunders penninguttag kan skottlossningen fastställas till tiden 23.20.00-23.20.10. Denna tid skiljer sig med ungefär en och halv minut mot den av polisen framräknade tiden 23.21.30 för skottlossningen.
                Det är ju samma eldgivning vi har att göra med, men en tidsskillnad så pass stor att den eventuellt kan påverka bedömning av skeendet kring mordet. Går det att förklara hur de olika tiderna uppkommit och på så sätt eliminera tidsdifferensen?

                Den officiella tiden, den som allmänt används baseras på utsaga utav vittnet Leif L, Chevamannen. Han kommer körande Sveavägen söderut, stannar för rött trafikljus där Tunnelgatan och Olof Palmes gata ansluter till Sveavägen. Det är här Leif L hör två skarpa knallar och när det blir grönt så gör han en U-sväng på Sveavägen och stannar bilen vid trottoarkanten ungefär där Palme ligger. Leif L har ringt ett larmsamtal som är tidsmässigt fastställt till 23.22.20. I efterhand har Leif L uppgett att tiden från han hörde första knallen till larmsamtalets början till 43-45 sekunder. Utifrån dessa uppgifter har polisen bedömt mordtiden till 23.21.30, plus minus 10 sekunder.

                I Inge M:s Opel Rekord åkte bland annat Helena L med. Inge M parkerade på Olof Palmes gata och Helena L besökte en närliggande bankomat för att ta ut kontanter. Vid sin första hantering slog Helena L in fel pinkod och vid andra hanteringen blev det rätt och Helena L fick ut sedlarna. Samtidigt som bankomaten gav signal för den felaktiga koden vid första hanteringen så hör Helena L två raskt avfyrade skott.
                Arto Valtonen visar i sitt inlägg att Granskningskommissionen ej fått med synnerligen viktiga uppgifter som härrör från Bankgirots datacentral och polisens eget material. Dessa uppgifter utvisar att angivna tiden för signalen när Helena L slog in den felaktiga koden överensstämmer med Fröken Ur justerat med 90 sekunder.
                Resultatet av att Granskningskommissionen uteslutit viktiga dokument från utredningen gör att kommissionen kan skriva att den befintliga ”Tidsangivelsen är alltså otjänlig som underlag i detta sammanhang”. Därmed har den exakta tiden för mordet så när på 10 sekunder undvikits/missats.

                Istället för att lita till uppgifter från Bankgirots datacentral och polisens eget material nöjer sig Granskningskommissionen med de uppgifter om 43-45 sekunder som Leif L lämnar. Han kommer fram till denna tid, drygt två månader senare, genom uppskattning från hörd skottlossningen tills kontakt uppnås med larmcentralen. I polisförhör redogör Leif L på ett redigt sätt för sin U-sväng på Sveavägen och telefonsamtalen.
                Men har det verkligen gått så fort, Leif L ligger i fel fil för en U-sväng, mittfilen, och har en taxi (Hans J:s vita Mercedes) framför sig i vänsterfilen som också ska göra en U-sväng när det blir grönt. Taxibilen lyckas ta sig mellan bilar i mötande trafik men Leif L kommer inte runt i motsatt körfält utan får backa, ta om, för att därefter köra en liten bit, Sveavägen norrut, och ställa sig framför taximercedesen. Mötande trafik uppmärksammar både den vita taxin och Leif L:s större amerikanska bil. I samband med dessa manövrar uppger Leif att han söker med telefon nå larmcentralen och under angivna sekunder hinner även Leif L få kännedom om att den liggande personen är mördad.
                Räcker tiden om dryga 40 sekunder till för Leif L:s bilfärd från skotten vid rödljuset till parkering och kopplat samtal. Ja, det kan man inte veta men det synes tidspressat med tanke på händelseförloppet. Kanske tiden två till tre minuter verkar rimligare med tanke på eventuell rödljustid, den vita taxibilen ska iväg först, mötande trafik och backningsmanöver, parkering och telefonsamtalen.
                För att rätt bedöma tiden när Olof Palme mördades synes tiden för signalen vid Helena L:s felslagna kod betydligt bättre dokumenterad än den framräknade med hjälp av Leif L:s uppskattning. Det känns bekymmersamt att Granskningskommissionen inte bättre tagit notis av befintligt material. Ett steg närmare lösningen av mordet på landets statsminister kan därför vara att, till annat påvisas, ange mordtiden till 23.20.00-23.20.10 den 28 februari 1986.

                Granskningskommissionens betänkande del 1, sid 172-184
                https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/1999/01/sou-199988–/

                Arto Valtonens redogörelse
                https://ar2valtonen.blogspot.com/2020/08/bankomat-tiden-som-blev-otjanlig-da.html

                1. Jag delar uppfattningen att Artos redogörelse är synnerligen intressant och väl värd att begrunda. Med tanke på hur utredningen sett ut så fattas väl bara dessutom det att den officiella tidpunkten också är fel. Det märkliga som inträffar ifall mordet nu verkligen skett något tidigare är att flera tidsluckor tycks kunna få sin förklaring. Inte minst makarna Palmes promenad från Grand, enligt mitt sätt att se på saken. Det uppstår visserligen andra bryderier men det kan ju finnas förklaringar till dessa. Som sagt, väl värt att begrunda.

                  1. Ja detta är mycket intressant,MEN jag har för mig att detta har det pratats om tidigare och att bankomatklockan inte gick att fastslå om den gick rätt,,? Men Arto har gjort ett gediget jobb som absolut skulle kommenteras av någon utredare,de gör ju Stickan bla omöjlig som gm.
                    Ken.

                2. Jag har inte tittat på LAC-bandet i detalj, eller hur polisen eller GRK räknade ut Leif L:s tid. Din redogörelse om hur Leif L hade jag ingen koll på, jag har tidigare uppfattat det som att han gjorde en snabb u-sväng och att han ringde LAC direkt.
                  Jag gissar fortfarande att GRK enbart läst ett PM från polisen från 1989, vilket kan ha fått GRK att dra fel slutsats. Men den senaste Palmegruppen och senaste åklagaren bör ju ha borrat ner sig i dessa detaljer.
                  Speciellt då Bankomaterna, eftersom vittnet Anders B befunnit sig vid Götabank Bankomaten och sen sett mordet, och Susanne och Helena L vid Bankomaten på motsatt sida av Sveavägen.
                  Känns surrealistiskt att denna fakta har utelämnats i så här många år.
                  Inte minst då den ”officiella” mordtiden känns huggen i sten.
                  Tack för intressant redogörelse om Leif L:s bilstrapatser.

              4. Arto, om bankomatklockan går 1 minut och 30 sekunder före fröken Ur, borde man inte dra av 90 sekunder från bankomattiderna för att få rätt tid? Isf skulle skottet avlossats 23:16:58 vilket är väldigt tidigt. Jag kanske snurrar till det här eller har polisen skrivit fel och bankomatklockan går efter fröken ur?

                1. Jon, Arto och soederviken m.fl

                  Jag har tidigare skrivit om bankomattiderna i andra inlägg här på bloggen. Min bakgrund är att jag vid tidpunkten för mordet arbetade med datakommunikation på företaget Inter Innovation som utvecklade och sålde sedelhanteringsutrustning som bl.a. ATM-er och TCD-er samt komponenter till dessa. Inter Innovation hade bl.a. sålt komponenter till de i Sverige förekommande Philpsbankomaterna (de var blå med en svängd lucka som såg ut som en ”brödburk”). Jag tänker inte här i detalj upprepa det jag skrivit tidigare, men gör nedan en kort sammanfattning.

                  Efter att ha studerat de släppta utredningshandlingarna från Palmeutredningen delar jag med min domänkunskap från 80-talet granskningskommissionens uppfattning att den lokala bankomatklockan är ”otjänlig”. En rimlig bedömning är att feltoleransen mot Fröken Ur tyvärr är åtminstone plus/minus 4 minuter (och kanske t.o.m. +/- 5 minuter).

                  Men som jag också skrivit är bankomatklockan endast en lokal klocka. Om en kund som har sitt konto i t.ex. Handelsbanken och gör ett uttag som i bankomaten loggas till 23:18 är detta en loggning av den lokala klocktiden. Själva transaktionen loggas även i Handelsbankens kassaaplikation (dvs. Handelsbankens applikation och databas för kunders transaktioner m.m.) och då är det mycket sannolikt att det där har skett en loggning med Handelsbankens egen interna dataklocka. Det är inte säkert att denna klocka hade en lägre feltolerans än den lokala bankomatklockan, men någon kontroll av denna klocktid verkar inte ha gjorts.

                  Det man även hade kunnat göra – men inte heller verkar ha gjort – är att med hjälp av den centrala dataklockan hos t.ex. Handelsbanken räkna fram tidsfelet mellan de lokala bankomatklockorna på Tunnelgatan respektive Sveavägen (det har jag också skrivit om i ett tidigare inlägg). Med hjälp av denna information hade man t.ex. fått en uppfattning hur långt/länge Anders B:s sällskap hade hunnit gå från bankomaten på Sveavägen innan mordet inträffade.

                  Jag avser inte att göra ytterligare inlägg i just denna fråga.

                  1. Frågan är om vi studerat samma polisförhör, journalremsor, och brev från Bankomatcentralen?

                    Bankomatcentralen intygar att Bankomaterna visar samma tid både före och efter mordet. Datorklockan ställdes den 28/2 klockan 08.00 från Bankomatcentralen. Polisen kontrollerar även vid sina förhör mot datorklockan mot Fröken Ur.

                    Jag menar att utredarna måste kontrollera uppgifterna. Fråga ut de vittne som de förhörde kring Bankomaterna och på BankomatCentralen.
                    Samt mäta hur långt Bofors Aerotronics-sällskapet måste ha hunnit gå för att inte höra skotten, när de efter sina uttag på Bankomaten/Götabanken gick mot en studentkårsfest. Anders B i sällskapet stannade som bekant kvar och väntade. När han till slut beslutade sig för att gå hemåt, såg han mordet. Helena L tog då ut pengar från den andra Bankomaten och hon hörde två skott. Så gjorde även Susan L och Inge M, som satt i bilen och väntade på Helena L.

                    Om det finns tvivel kring Bankomaternas tillförlitlighet, bör inte även detta gälla tidssystemet på Skandia? DEt systemet tycks vara helt odokumenterad i förundersökningen vad beträffar logg-filer med tidsstämplar. Fanns det sekunder i Skandias tids-system? Gick klockorna bara en minut fel, eller 1 minut och 30 sekunder? Finns det en logg som visar att vittnet Roland B på Skandia ändrade tiden med en minut?

                    Vad som går att med exakthet att bevisa är självfallet svårt. Det finns förmodligen en mängd felkällor, men det är nog ytterst svårt att bevisa att klockorna på Bankomaterna den aktuella kvällen gick +/- fem minuter fel.
                    Däremot finns det en hel del skriftliga källor i förundersökningen som visar att Bankomatuttagens tidstämplar, att polisen kontrollerade tiden mot Fröken Ur, att Bankomaterna var synkade och att de ställdes den 28/2, och att ingen tids-diff fanns efter helgen.

                    Ta gärna en koll på det jag sammanställt:
                    https://ar2valtonen.blogspot.com/2020/08/bankomat-tiden-som-blev-otjanlig-da.html

                  2. Det är ganska enkelt. Det handlar om en centralklocka som utgör en säkerhet för att bankomaternas inbyggda klockor inte ska kunna avvika för mycket åt något håll. Maximalt två minuter annars säger går ett larm.
                    Centralklockan (övervakningsapplikationen) behöver inte vara ställd med någon större precision mot fröken Ur, det fanns inga rutiner för det helt enkelt, men även den bör ju hålla sig inom någon minut. Man vet inte hur det låg till med den saken. Det är åtminstone vad man påstår.
                    De två bankomaterna var alltså inte synkade mot varandra, men de låg båda inom felmarginalen. Den ena bankomaten hade kunnat legat två minuter före övervakningsapplikationen och den andra bankomaten hade kunnat legat två minuter efter övervakningsapplikationen, vilket innebär att differensen bankomaterna emellan kunnat vara fyra minuter.
                    Men det säger fortfarande inget om den verkliga tiden, eftersom vi inte vet övervakningsapplikationens avvikelse mot Fröken Ur.
                    Att räkna ut mordtiden genom bankomatuttagen är hopplöst, men man hade kunnat göra det den 1/3 och förmodligen några dagar framåt.
                    Det hade ju också andra orsaker varit intressant att veta när det sista uttaget på Götabanken gjordes i verkligheten.
                    Inte minst för att kunna rekonstruera Anders B och mannen i den blå Tensonjackan.
                    Den tiden hade kunnat vara till nytta där.

                    1. Hej Arto och Jörgen G,

                      Tack för kommentarer!

                      @Jörgen: Jag delar din beskrivning över tillförlitligheten hos de lokala bankomatklockorna.

                      @Arto: Ja, det finns mycket att fundera på vad det gäller Engströms utstämplingstid vid Skandia. Detta har diskuteras av Gunnar Wall och åtskilliga andra här på bloggen, och jag avser inte att ge mig in i denna debatt. Men det är t.ex. korrekt att Roland B:s uppgift om att tidsstämplingsapparaturen gick fel en minut mot Fröken Ur är svårtolkat; var felet exakt 1 minut, 35 sekunder eller 1 minut och 25 sekunder? I Per H:s PM från juni står vidare att Engström stämplade ut 23:19 men innebär detta att det i datalistan står 23:20? Eller står det 23:19 i datalistan och Engströms egen uppgift från 1986-03-10 om en ”verklig utstämplingstid” på 23:20 är det korrekta? Ja, det är många som kommenterat mycket kring detta.

    6. Hej Lasse

      Fantastisk flot produceret dokumentar.

      En ting: Spurgte I Filippa, den yngste Glaser-søster, om hun ville deltage i udsendelsen? Det var jo hende, der ifølge vidnesforhør, havde den tætteste relation til Engström. Det er også hendes forhør, der er mest mystificerende, i og med hun fortæller, at hun var på samme Grand-forestilling som Palme (hvilket de to ledsagerske, hun nævner, inte kan bekræfte) og tillige passerede Skandia og Tunnelgatan kort før mordet

      1. Tack Gruto! Ja, hon ville inte medverka. Jag vill inte gärna gå in på hennes vittnesmål här, men jag kan ju påpeka att KP inte brydde sig om att ta upp den här saken under presskonferensen.

    7. Hej Lasse och tack för en mycket välgjord dokumentär. Fråga: vad anser du själv om SEs agerande på mop? Är han gm eller bara ett vittne?
      Mvh Ken.

      1. Hej och tack Ken, jag har alltid tvivlat när det gäller påståendena om att han skulle vara gm, det handlar mycket om bristen på gärningsbeskrivning men också en rad andra faktorer som har med psykologi och annat att göra. Frågan är väl om han egentligen är så mycket till vittne heller, men det är ju i alla fall mer troligt. Men egentligen spelar detta inte så väldigt stor roll för mig, det jag har känt varit angeläget är att något ge honom en röst eftersom han och hans anhöriga helt lämnades utan möjlighet till försvar eller representation den 10 juni. Detta påpekade jag också i de sändningar jag var med i den dagen.

    8. Hej Lars Olof Lampers !

      Grattis till en intressant dokumentär.

      I dokumentären framställs det att Engströms observation av vittnet Lars J troligtvis härrör från mordplatsen. Du borde förstärka denna sannolikheten ytterligare med påståendet att: Om Lisbeth kunde se vittnet Lars från mordplatsen efter mordet enligt nedanstående sekvens 3, så måste väl även Engström ha kunnat se vittnet Lars från mordplatsen efter mordet?

      Lisbeth, som uppgett många olika och skilda vittnesmål under årens lopp, uppger under huvudförhandlingen i Tingsrätten att hon tror sig ha sett gärningsmannen under tre olika sekvenser.

      Sekvens 1: Hon tror att hon ser gärningsmannen snett bakifrån när denne springer in i gränden. Detta anger hon redan tidigt i utredningen men hon uppger då också tydligt att hon inte har kunnat se några detaljer i gärningsmannens ansikte. Det är också troligtvis gärningsmannen hon ser i denna sekvens.

      Sekvens 2: Hon tror att hon ser gärningsmannen framifrån när denne, utan något vapen i händerna, iklädd en bullig täckjacka, står stilla och stirrar på ett avstånd av 5-10 meter.(Hon har tidigare i utredningen angivit avståndet 10-15 meter). Här är det sannolikt vittnet Björkman hon ser, då denne själv anger att han med denna klädsel står och stirrar på detta sätt, vilket också stöds av andra vittnen. Det är väl troligtvis detta synintryck i kombination med polisens detaljerade förhandsinformation, som ligger till grund för hennes utpekande av Krister Pettersson, då denne och vittnet Björkman uppvisar utseendemässiga likheter.

      Sekvens 3: Hon tror att hon ser gärningsmannen några minuter efter mordet ståendes stirrande inne i gränden på ett avstånd av cirka 50-60 meter från mordplatsen. Det finns ju ingen annan, som placerar gärningsmannen på denna platsen vid denna tidpunkten. Här är det nästan säkert vittnet Lars J hon ser, då denne själv anger att han står ensam på denna platsen vid denna tidpunkten utan att någon annan befinner sig nära honom.

      Sedan har jag också, precis såsom många andra i tråden, invändningar mot att du påstår att ingen har sett Engström på mordplatsen samt att du verkar tvärsäker på att Engström ljuger då han påstår att Lisbeth sagt ”förresten så sköt dom mig också”.

      Det är ju i nuläget 3 personer, som placerar Engström på mordplatsen under de närmaste minuterna efter mordet.

      Chevamannens passagerare Jan A anger i tidiga förhör att han sett Engström på mordplatsen. Åklagaren Petersson tror att Jan A har sett fel, vilket vittnet dock inte själv tror.

      Chevamannen själv, alltså Leif L, säger i Tingsrätten samma sak, trots att han vid förfrågan tidigare inte nämnt detta, och är i nuläget helt tvärsäker på sin observation av Engström.

      Engströms barndomsvän är tvärsäker på att han hör Engströms röst på ljudupptagningen direkt efter mordet. Det är mycket underligt att Palmeutredningen inte utfört en teknisk röstanalys av detta ljudband.

      Lisbeths pluralform av antalet gärningsmän i Engströms påstående överensstämmer med det hon vid 3 skilda tillfällen säger till 3 olika personer under mordnatten och hon har i förhör även uppgivit att hon kände att det brände till längs ryggen i samband med att hon hörde den andra smällen. Så jag finner det inte osannolikt att Lisbeth yppar dessa orden, trots att hon senare i chocktillstånd inte kommer ihåg sin skada när hon samtalar med sjuksköterskan.

      Hälsningar !
      Niklas Wernersson
      Kalmar

  22. Hej Gunnar,

    Ett stort tack för en synnerligen utmärkt redogörelse och analys!

    Jag har dock en liten randanmärkning som eventuellt kan skapa en något bättre förståelse för vad som hände i Palmerummet. Det är inte riktigt korrekt att Holmér skulle gett Engström öknamnet ”elefanten”. Det Holmér istället säger är ”en elefant till som ville vara med och dansa”, dvs. observera ordet ”till”; utredningen har problem med många/fler personer som klampar in utan att ha något konkret att tillföra eller som helt enkelt ljuger.

    I Åshedens intervjubok från 1987 finns följande på sid VII av förordet:
    ”Mycket av det jag (dvs. Åsheden, min kommentar) fick höra hos Holmér var inte upplyftande. Jag tänkte ofta att den inblick poliser får i mänsklighetens svagheter måste vara ett problem att hantera för varje polis. Det gäller inte bara brottsliga handlingar, lögner, list och svek utan också vittnens motiv och trovärdighet.
    – Vart skall vi gå för att få tillbaka vår tro på människan? undrade Holmér och hans närmaste män en gång när väl många vittnen i Palmeutredningen visat sig vara dårar eller lögnare”.

    På annat ställe i boken framgår bl.a. att två flickor avslöjades som lögnare vid själva rekonstruktionen och ytterligare andra exempel finns. Senare dök även det tvivelaktiga vittnet Alf L upp etc.

    Skälet till att utredningen inte tog med Engström vid rekonstruktionen var, såvitt jag förstår, att de bedömde att han inte hade sett något väsentligt. Engström hade enligt egen utsago hört ett skott/oljud men inte sett något av mördaren eller t.ex. att Palme föll omkull. Utredningen verkar ha tyckt att Engström inte hade så mycket att tillföra då de hanterade ett vittne i taget vid rekonstruktionerna.

    Alltnog, det är inte min sak att försöka försvara Holmér och dåvarande Palmeutredning, men utredningen verkar ha haft många problem med vittnen som antingen ljög eller ”klampade in”. Detta innebär i och för sig inte att det går att förvara att man hånskrattar åt ett vittne. Hade man tagit Engström på lite större allvar hade han troligen kunnat avföras i ett betydligt tidigare skede och på bättre grunder än vad som skedde i februari 1987.

  23. Jag har med stort intresse följt både denna blog samt alla tusentals inlägg i den evighetslånga tråden om Palmemordet på Flashback och andra plattformar. Jag blev otroligt besviken men inte förvånad efter Krister Petersson Presskonferens 10 juni . Mest pga att jag tyckte att det var så hemskt oetiskt att peka ut en redan död man tillika utan barn som kan försvara hans eftermäle 😓
    Med det sagt så har jag bara ägnat detta ämne sporadiskt i höst- vinter. Tills jag såg Lampers film igår. I min värld så vände det min syn på sannolikheten att det kan vara Stig E. som trolig mördare från nära 0-5% till säg 90%.
    Anledningen är ( och denna kommentaren har legat och grott i min hjärna sedan jag först läste den) att Stig SJÄLV kontaktade en vän och tog med KLÄDERNA han hade på MORDKVÄLLEN och svarar på frågan om vad han själv tror om mördaren: – I tidningen Skydd och Säkerhet gav han 1992 sin egen mordteori:
    – Det var kanske inte alls överlagt och plane­rat. Inte mord, utan dråp, eller som ett vådaskott under en älgjakt.
    – Lägg ihop de här bilderna – paret tilltalas av en man som kanske känt igen dem och vill säga något till en livs levande världskändis som plötsligt kommer knallande Sveavägen fram från bion. Många har hälsat vänligt på Palme – han hade inte bara fiender. Tänk om den beundrade statsministern snäser av vederbörande på ett föraktfullt sätt. Avvisade och vända ryggen åt blir några av oss förbannade. Om då någon av oss går omkring med ett vapen – så kanske vi tar till det vid ett sådant tillfälle.
    – Sinnet rinner till – vi tar några steg efter mannen, lägger handen på hans axel för att stoppa honom – Din djävel! – pang. Det är tyvärr mänskligt – eller omänskligt.
    Det blev hans sista kända intervju.

    Jag får rysningar och kalla kårar av detta uttalande!!
    Och jag förstår att många avskriver det som fabler och ännu ett sista sätt att få uppmärksamhet men jag tror att det var Stig Engströms sätt att förmedla till de som kunde lägga pussel ( som han själv sa att polisen inte var så duktig på). En man som inte kände att han hade relevans i världen, som kände sig förbisedd i karriären och även privat kan nog vid något tillfälle brista på något sätt även om han inte gjort det tidigare. Att tänka dig in i att Engström hälsade på Palme antingen precis utanför Skandia eller tidigare under kvällen och att Palme med fru nonchalerar honom kan vara droppen som får bägaren att rinna över för en sådan människa . Jag har själv blivit jättearg intrigen osv efter stressade dagar utan har till medtrafikanterna s.a.s. Detta ursäktar självklart inte ett eventuellt mord eller dråp som Stig själv kallar det men det kan bli lite mer förståeligt kanske. Jag tror att Stig E. mådde väldigt dåligt sista åren både pga dåligt samvete blandat med oro för upptäckt samt kanske även irritation över att även i detta sammanhang bli irrelevant som mördare. Tragiskt i dubbel bemärkelse för båda parter. Kanske har jag fel men som kvinna och med bakgrund i hans kommentar ( även att han lade handen på vänster axel som han nämnde i sista intervjun, vet någon hur S. Engström kunde veta att mördaren lade vänster hand på Palme förresten?? Var det allmänt känt då 1992? ) känns inte längre Engström helt osannolik för hur hade du själv gjort om du gjort detta dåd men ville förmedla dig utan att säga allt…?
    Vad gäller vapnet så vet jag inte men kanske hade Engström ett vapen på sig på sena kvällar inne i stan? Vem vet ..

    1. Jag tror det kan vara en god idé att läsa hela den intervju som du refererar till. Här är en länk.

      Det framgår att Engström tänker sig en våldsam narkotikamissbrukare som Christer Pettersson när han diskuterar hur mordet kan ha gått till.

      Självklart kan den som vill föreställa sig att han egentligen syftar på sig själv. Men jag tycker inte den tolkningen ligger så väldigt nära till hands.

    2. Hej, kort kommentar, man ska inte underskatta en möjlighet och det är att det kan finnas en viss lockelse i att bli förväxlad med den som mördade Olof Palme. Det kan rent av fundera som ett reklamtrick om man nu är någorlunda hemma i reklam- och försäljningsvärlden. I övrigt är det så att Engström uppenbarligen vid den här tidpunkten anser att det var Christer Pettersson som mördade OP. Så precis som Gunnar säger, så är det bra att läsa hela artikeln. Mvh/L

    3. Camilla jag tycker du gör en bra analys! Kanske som kvinna att du har mer tillgång till din intuition. Det kan ju vara berikande i förening med det rationella sinnet (som för övrigt dominerar stort på den här bloggen).

    4. Det påstås ibland att Engström inte var våldsbenägen och att han uppvisade sociala kompetenser. Personer som kände honom uttrycker sig i stil med att ”Stig skulle aldrig kunnat göra något sådant” och liknande. Det tas i sin tur som intäkt för att han är omöjlig som gärningsman.

      Jag tänker att människor som går omkring med uppdämda känslor ofta framstår som behagliga just därför att de inte visar upp något annat för omgivningen. Om det hos sådana människor finns mycket uppdämda känslor som tex aggression kan känslorna få utlopp vid speciella tillfällen när en bristningsgräns passerat – ”Det hade jag aldrig trott om honom”.

      Jag vet förstås inte hur det förhöll sig med Engström men tycker absolut att det går att tolka hans uttalade i Skydd & Säkerhet på det sättet. Dvs att det var så det gick till för gärningsmannen och att Engström själv skulle kunna haft en sådan känslomässig bakgrund.

      1. Problemet med den tankegången är väl att SE på några sekunder ska slå om från Dr Jekyll till Mr Hyde och dessutom ska ha en laddad revolver med sig från jobbet.

        1. Om en ”bristningsgräns” passeras kan ju just ett sådant omslag ske. Det är ”mänskligt… eller omänskligt”.
          Ja men om han var gärningsmannen så bar han ju på ett vapen det är ju självklart.

  24. Det man skulle kunna önska sig i framtiden är en genomgång av de vittnen som specifikt tillfrågats om Stig. Det går ju inte att dra slutsatsen: ”ingen har sett honom” för att i nästa led dra slutsatsen ”han var inte där”, om det inte finns ett redovisat underlag.
    Om man lyfter blicken lite, så förstår man ganska snart att de vittnen som kom utan sällskap inte är bekräftade av övriga, och de som kom till platsen i ett sällskap bekräftas inte i någon större utsträckning av övriga personer på mordplatsen.
    Motargumentet att ”alla borde sett SE eftersom han säger att han räddade livet på Palme” är också en svepande formulering. Förvisso kan man ju säga att en lägesförändring är en livräddande åtgärd, och SE säger ju bara att det var vad han kunde bistå med i det avseendet. Han hade inte kunskap till annat.
    Men det fanns även en annan på platsen som uppger att han varit delaktiga i den åtgärden, en av vännerna till Stefan G. Anders (Kenneth) E.
    Jag har sökt igenom vittnesmålen, men jag kan inte se att denne person framskymtar i något vittnesmål utöver den egna gruppen, och det beror väl antagligen på samma fenomen som i fallet med Engström.
    Personen är inte ens hörd på riktigt, eftersom han i sak inte hade något att tillföra, men om han blivit det, så hade han förmodligen kunnat ge lite mer detaljer om hur själva vändningen gått till, och kanske hade han också kommit ihåg Engström?
    I dag är det antagligen för sent att fråga, men han borde rimligtvis haft större möjligheter att svara än Lars J, som kom till platsen flera minuter senare.
    Detsamma gäller Bengt P som inte heller satt något spår i förhörsprotokollen, men skulle förmodligen ha bekräftats som varande på platsen om frågan ställts inom rimlig tid, men utredningen hade helt enkelt andra prioriteringar.
    Även han kan ha gjort observationer av Engström.
    Eftersom mantrat ”att inget vittne sett Engström” fått sådan central roll i själva utpekandet – är en granskning på sin plats.
    Kaoset och den allmänna röran på platsen är naturligtvis också viktigt att ha i åtanke.
    Kanske alla mysterier har en väldigt enkel förklaring egentligen?

    Sådana fördjupningar kanske kan komma så småningom, liksom de övriga indicier som läggs honom till last.
    Samtidigt bör man lyfta fram väktarnas berättelser som ger stöd för att han sett detaljer som endast ett vittne kunnat se.
    Betydligt viktigare att belysa än den irrelevanta uppgiften att han varit utanför huset någon gång under kvällen.
    Hur visste han om konstgjord andning exempelvis?
    Dokumentären var absolut ett stort steg i rätt riktning, och motbilden till åklagarens långsökta förklaring till observationen av vittnet Lars J, var angelägen att lyfta fram.
    Jag avhåller mig från att kritisera detaljer, men konstaterar att det finns mycket kvar att diskutera.
    Även om Engström låtit fantasin skena iväg en del vartefter åren gått, så är nog huvuddragen i hans berättelse sann.
    Ganska absurt om det rör sig om en person som efter bästa förmåga försökt vara behjälplig, i stället blir bespottad och uthängd efter sin död.

  25. Tänker också på det som Ulwencreutz säger ovan, hur det de säger runt 43 minuter in i filmen tyder på att SE var huvudspåret hela våren och den man avsåg att peka ut redan i februari. Alltså var det inte så som vissa påstått (och jag nog också trott) att man egentligen tänkt peka ut Sydafrika men sedan hindrades från att göra det. Håller ni med om den analysen?

    1. Hej, nej jag håller inte med om det. Vad grundar sig det antagandet på rent faktiskt? Vilket underlag finns som pekar på att man hade tänkt peka ut Sydafrika? Mvh/L

      1. Detta var inte en kritik av dokumentären. Jag menar helt enkelt att det ni säger i dokumentären talar emot att man egentligen tänkt peka ut Sydafrika!

        ”Var det så” i mitt inlägg var inte menat som en fråga utan som att dokumentären visar att det inte var så.

  26. Att Jan A väger foton mellan om det var Anders B eller Stig Engström han såg kan ju förklaras med att det förhöret görs i maj, och visst var det väl i april någon gång som Stig Engström var på TV och gjorde sin rekonstruktion? Jan A känner förstås igen både Anders B och Stig, men han pekar specifikt ut Anders Bs jacka, och det bör ju röra sig om platsen där Anders B faktiskt stod.

    När Leif L talar om den här mannen (Stig Engström) i tingsrätten så verkar han ju snarare tala ur övertygelse än som att han faktiskt sett Stig. Leif L berättar ju där att mannen (Stig) sprungit upp i gränden för att han skulle säga något till poliserna där inne. Men hur kan Leif känna till Stigs intentioner i det bara genom att ha sett honom? Det där kan ju Leif L inte känna till endast genom att ha sett det. Leif drar också slutsatsen att det måste varit hans signalement som gått ut som mördarens signalement. Och det där är ju Stig Engströms historia från TV rakt av som Leif L återberättar där i tingsrätten. Leif tillägger ju även att mannen ska ha jobbat på Skandia, och det han säger sig vara säker på är att han sett Stig Engström med språng skynda sig in i gränden efter att poliserna sprungit dit. Och det är han då ensam om att ha sett i så fall. Jag tycker det är tydligt att Leif L har svårt att skilja sin minnesbild från Stig Engströms egna berättelse i media här.

    Sedan tycker jag det är lit problematiskt, det här som du liksom dokumentären gör, att måla upp en bild av Stig Engströms person och därpå fråga om det här känns som en Palmemördare? För då hänvisar man ju till människors rent moraliska bild över hur en mördare bör eller inte bör vara. Den var problematisk när det förr gällde Christer Pettersson, han var en pundare, en rough guy, en läskig typ med kriminella kontakter, alltså var han lätt att köpa som Palmemördare även om det inte stämde. I fallet Stig Engström tar man upp hur han var en kommunalpolitiskt engagerad man från Täby med fungerande ekonomi, akademiskt utbildad med jobb på ett försäkringsbolag med kontor i innerstan som gillade att spela bridge och leka med grannarnas ungar och hade en och annan mänsklig brist. Man får känslan av att det är en person som det vore otypiskt av att begå mord, men så är det ju ofta med brottslingar. ”Han skulle väl aldrig kunna göra något sånt”. För trots allt är det ju fullt möjligt att statsministerns mördare, oavsett vem, kan ha varit en hur hygglig typ som helst i övrigt.

    Jag tycker nog Stig Engström låter som en sannolik gärningsman, men jag håller med om att utredningen misslyckades med att presentera någon övertygande gärningsbeskrivning.

    1. Hej Timmy, jag vet inte om ditt inlägg kanske mer är riktat till Gunnar än till mig. Men i stort håller jag med dig samtidigt som jag tycker det är intressant att dokumentären uppfattas så olika stundtals. Men rätta mig om jag har fel, jag tycker inte att vi i filmen hävdar att ”se här, här är en fullt normal person med ett helt vanligt liv, han kan väl ändå inte ha gjort detta”. I en del av filmen skildrar vi hans liv så som jag uppfattar att det var, vad annars kan man göra. Sen var det, som jag nämnt flera gånger i övrigt, viktigt att ge Engström någon sorts röst, eftersom han och hans anhöriga inte hade någon representation den 10 juni. Sen om du läser in en underton är ju en annan sak, liksom en annan skribent här upplevde uppläsningen av Engströms uttalande i S&S-intervjun som att han absolut kan vara gärningsmannen. Liksom advokaten Johan Eriksson upplevde redovisningen av Jeppssoniakttagelsen som att Engström är oskyldig. Och det är där jag tycker att vi befinner oss i filmen, vi en konkret situation på mordplatsen och att den har betydelse. Före dess kan nog många tittare ha svävat lite hit och dit.

    2. Timmy:

      Se sid 3
      https://drive.google.com/file/d/1YjcC6KDMYnU95SUHcpOJvKbJGQ5-GaOw/view

      Jan A förevisas här 15 foton på mordplatsvittnen. Han tycks inte väga mellan om det var Anders B eller Stig E han såg utan han stannar vid bild 13 (bör ju ska vara E13) och menar på att detta liknar Anders B. Han fortsätter sedan med att gå igenom fotografierna och stannar upp vid bild E63 (föreställande Engström). Bilden av Engström som förevisas bör ju rimligtvis vara någon av bilderna som tagits av Engström vid dennes förhör 86-04-25 eftersom han inte fick vara med på rekonstruktionen.

      Se bilderna på sista sidan här:
      https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMOWtJMXhCYTVONkU/view

      Jan A känner igen glasögonen, menar på att det ska vara en keps eller annan huvudbonad på huvudet och menar också att mannen är välliknande detta foto.

      Att något av de övriga 13 fotona som förevisas föreställer J-Å.S, den som Krister P på presskonferensen menade att Jan A förväxlat med Engström, bör ju vara troligt. Ändå finns här ingen uppgift om att Jan A skulle reagerat på några fler foton än dessa 2 ovan uppräknade.

      Någon som har en förteckning över denna fotosamling som det hänvisas till som ”se fotosamlingen” I så fall kan vi säkerställa vilka bilder som förevisats.

      Det kan noteras att J-Å.S inte hade keps, har skägg samt är ca 20 år yngre än Engström och uppvisar i övrigt ej heller några likheter med densamme.

  27. Anna H berättar i sitt förhör 86-04-02 (sid 8-9) att i samband med händelsen och när hon själv springer mot platsen så ser hon i periferin att det är 2 personer som står en liten bit norr om Dekorima, på samma sida men närmare Skandia och 5-6 meter ifrån den liggande mannen på trottoaren. Hon säger att de är på väg mot platsen. Hon uppfattar visserligen dessa 2 personer som ett äldre par som går armkrok men menar på att det kan vara en missuppfattning.

    Men, frågan är då, kan det verkligen vid den tidpunkten, givet var vi vet att vittnen befinner sig, röra sig om några andra personer än Anders B och Stig E?

    I sammanhanget så nämner också Anna H en ljusare halsduk mot en mörkare kappa. Detta låter som en beskrivning av Engströms klädsel. Hon kan dessvärre inte förklara närmare för hon ser dom bara suddigt.

    Anna H berättar i samma förhör att medan hon är fullt sysselsatt med livräddningsförsök så hör hon att Lisbet pratar mycket och att Lisbet ”sa någonting om vad som hade hänt”. Detta indikerar att Lisbet verkligen samtalar med någon. Här kan detta ”förresten har de skjutit mig också” passa in.

    Anna H säger vidare att Lisbet pratade om ”en ruggig människa eller någonting sånt där”, ”någonting om att det var en buse”. Det är väl inte osannolikt att Lisbet här, när det tycks som att hon beskriver gärningsmannen också nämner blå täckjacka. Sedan berättar Anna H att Lisbet också pekar in mot gränden och säger att ”däråt sprang han”. (Sid 13-14). Det mest logiska med detta agerandet är väl att det föregås av att någon samtalar med henne och frågar saker?

    Att Lisbet såväl konverserat som pekat in mot Tunnelgatan stämmer ju väldigt väl med vad Engström uppger. Anna H nämner också (sid 15) om någon som ”började rycka i benen eller någonting”. Vem skulle det kunna vara om det inte är Engström?

    Förhör Anna H:
    https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMQ1J5TlhpUjNpMGs/view

    Karin J i sin tur berättar i förhör 86-04-02 (sid 7) att någon säger att ”jag vet att han ska ligga i framstupa sidoläge varför gör ni så här”. Det är sannolikt att denna någon är Engström och det passar också ihop med det Anna H berättar om någon som försöker hjälpa till.

    Förhör Karin J:
    https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMaWhDTjhWUUFKYTQ/view

    1. Svarar på mitt eget inlägg:

      Jag vet inte om det riktigt framgick hur jag menade men just detta med att Lisbet enligt förhöret med Anna H pekar in mot gränden och säger att” däråt sprang han”. Stärker ju faktiskt Engströms egen beskrivning rejält på flera olika sätt om man tänker efter. Jag menar, väldigt få av personerna (är det ens någon annan än Engström?) vid mordplatsen vid det tillfället är på det oklara med vart gärningsmannen tog vägen. Den enda som har anledning att fråga om den saken torde ju vara just Engström eftersom han själv uppger att han inte sett händelsen.

  28. Simon A: Tack för länkarna och analysen. Nog verkar det vara SE. Om KP vill hävda att det inte var SE borde han tala om vem det var.

  29. Bra skrivet!
    Kan bara hålla med dig,det måste gå att höra/jämföra med andra vittnen om SEs påstodda inblandning runt platsen. Sen har jag väldigt svårt att förstå varför SE inte blev mer konfronterad med att han ljög när han va i liv. Uppenbart så ljög han under ed,AH har inte sett SE vid och runt OP.
    Ken.

  30. Något jag tycker glöms bort av de som trots alla invändningar fortfarande tycker Engström är den mest sannolika mördaren är att man då även måste bortse från allt som framkommit genom åren som tyder på en konspiration. Alla de händelser och frågetecken som bland annat nystats fram av Borgnäs och Bresky som förblivit outredda, allt medan Palmegruppen fokuserat på sina ensamma gärningsmän och gärningsmannaprofiler som förordat alkolister från förorten.

    Jag har svårt att se att alla de som ändå vittnat genom åren om obehagliga förfrågningar, märkliga möten eller annat som pekar mot en konspiration gjort detta för det stora nöjets skull. De har ju nästan alltid visat ett enormt obehag av att ens tala om saken men tillslut känt sig tvungna av samvetsskäl.

    Så länge detta förblir outrett kommer utpekandet av Engström utan bevisning att framstå som väldigt krystat. Vill man gå ett steg längre kan man också fråga sig vilka som gynnas av att media och allmänhet går från den ena ensamma gärningsmannen till den andra, samtidigt som de mer svårutredda spåren förblir outredda.

    I Sverige tycks vi av tradition lägga locket på när ämnen blir för tunga eller komplicerade. Men jag tror att en fullständigt öppen utredning om våra förehavanden under kalla kriget måste till. Att de paramilitära grupperingar vi idag vet verkade i hemlighet inom landet fullständigt måste genomlysas. Om inte annat så för att helt kunna utesluta en inblandning. Men det kanske är för mycket begärt med tanke på att vi i Sverige knappt ens bearbetat vad som försiggick i det fördolda under andra världskriget ännu.

    1. sajo, med din argumentation kan man kanske precis lika gärna fråga: Är det inte så att oavsett när Palme hade mördats och om dådet förblivit ouppklarat, så hade en flora av konspirationsteorier uppstått baserat på diverse tillgängliga fakta?

      1. Rune

        konspirationsteorier finns det gott om, men lägg gärna märke till skillnaden mellan konspirationsteori och konspiration.

        Att fakta som pekat på konspiration eller varit svårutredda då de lett till verksamheter som varit svåra att granska lagts åt sidan. Samtidigt som arbetet med att belysa och hitta ensamma gärningsmän fortsatt med full kraft tycker i alla fall jag är ett problem. Det blir ju någon slags inbyggd ojämn balans mellan konspiration eller vansinnesdåd.

        Uppgifter som figurerade i media för ett tag sedan visade väl tecken på att Krister Petersson gjort försök att granska Stay Behind. Frågan är om detta försök till granskning begränsades till att försöka koppla Engström till organisationen eller om den gjordes i vidare mening. Samt om man över huvud taget haft mandat eller resurser nog att komma vidare med detta.

        Vi vet att nämnda organisation begick terrorattentat i andra europeiska länder för att uppnå sina mål. Är vi en demokrati värd namnet bör även dess förehavanden i Sverige granskas och komma allmänheten till kännedom. Tips som även pekat in i delar av statsapparaten bör även dessa ges möjlighet att granskas så långt och oberoende det nu än går. Vilket man eventuellt skulle kunna uppnå genom att ge en helt oberoende (internationell) kommission möjlighet att granska utredningsmaterialet.

  31. Jag valde mellan att svara Lasse Lampers eller skriva en allmän kommentar. Hur som helst hedrar det Lasse L att han deltar i diskussionen här. Med den begränsade programtid som funnits till förfogande anser jag att man gjort ett gott jobb. Det är givetvis omöjligt att presentera alla aspekter som tyder på Engströms skuld eller oskuld under en timmes program.
    För alla som inte var med när det begav sig fyller programmet en viktig funktion även om många entusiaster eventuellt kan tycka att en del var gammal skåpmat.
    Jag har försökt bryta ned det till vad som är substantiellt. Det kanske starkaste kortet är Engströms iakttagelse av Lars J. Den är ju klockren såvida man inte hävdar att det fanns en annan person där som kunde meddela vad som kunde ses under dessa få sekunder som Lars J befann sig där, d v s vid Kulturhuset.
    Jag har sagt följande förut men upprepar det igen. Vad andra personer närstående till Engström vittnat om när det gäller hans person bör tas på allvar. I allmänhet förvandlas inte personer till Mr Hyde även om det inte helt går att utesluta. Det finns en långsökt möjlighet att Engström agerat på ett sätt som helt avviker från vad de som känner honom kan förvänta sig men av de som framträtt finns ingen av släkt, vänner och bekanta som har den minsta misstanke om att Engström plötsligt kunde förvandlas till statsministermördare. För dem är tanken absurd. Ulrika Glaser vittnar också om att det Engström berättade föreföll autentiskt. Hon nämnde också något som redan är självklart men mer uttryckligt. Hennes far skulle aldrig låna ut ett registrerat vapen vilket skulle kunna betyda att han i princip förlorade allt om det kunde knytas till mordet.
    Engströms vän Sten Fylkner vittnar om att han inte uppfattade att Engström hatade Palme.
    Ulrika Glaser beskriver Engström som en omtänksam, varm och deltagande personlighet.
    Thomas Pettersson har gjort en stor affär av att praktikanten Fredrik T träffade Engström måndagen den 3 mars och orerat om att han nu kunde han inte längre ha sin keps, men om detta nämner praktikanten ingenting i programmet.
    Det jag från början har försökt sätta i fokus är Stig Engströms personlighet. Människor är komplexa och har ofta personlighetsdrag som är motstridiga men att en omvittnad vänlig och social människa som är angelägen om att bli accepterad och omtyckt plötsligt skulle rycka upp en revolver som han av oklara skäl kommit över för att sen och skjuta statsministern i ryggen på ett ögonblicks ingivelse är vansinne.
    De flesta vittnar om han mer än något annat ville stå i centrum för uppmärksamheten när han kunde,
    Det här var hans tid i lampljuset och svårare än så behöver det inte vara. Om man utgår från det blir hans beteende under tidens gång högst logiskt.
    Lampers sa något mycket slående som jag tycker ringar in detta på ett bra sätt:
    ”Det är ju lite märkligt med en mördare som blir så uttryckligt sårad av att inte bli tagen på allvar som vittne.”
    Låt detta vansinne få ett slut. Låt oss istället söka efter den verkliga gärningsmannen. Vi kanske inte kan sätta vapnet i handen på någon men det är min övertygelse att vi kan finna en förklaring.

    1. Hej och tack för vänliga ord, ja, jag håller med i det du skriver. Fredrik T träffade Engström den 10 mars, det finns inga starka bevis som tyder på att Engström befann sig på Skandia veckan efter mordet. Jag frågade Fredrik T om detta med kepsen men han kunde inte erinra sig det. Mvh/L

      1. Lasse Lampers
        Tack för det och för bekräftelsen att praktikanten inte hade träffat Engström den 3 mars eller hört Engström prata om sin keps samma dag. Jag tillåter mig att kalla det bekräftelse eftersom det är en omständighet som redan aktualiserats då Thomas Pettersson pratat med honom om sina upplevelser.
        Varför skulle han plötsligt backa när det gäller den detaljen? Det är långsökt att tro att han sedan helt sonika glömt denna detalj.
        För min egen del väcker det frågetecken beträffande Thomas Petterssons arbetssätt och det är inte första gången jag ställer mig frågande till det. Det är givetvis ogörligt att försöka utröna hur de samtal Thomas Pettersson har haft med olika personer har genomförts och jag vill inte anklaga honom på lösa boliner.
        En av de omständigheter som faktiskt är möjliga att belägga är att Thomas P i en av Filters uppdateringar refererade till sitt senaste samtal med exhustrun där hon nämnt Lisbet Palme och hur det var med hennes relation till maken. Utifrån det sluter sig Thomas Pettersson till att hon försöker skapa tvivel kring att Engström var gärningsman eftersom hon enligt hans mening riktar ljuset mot Lisbet. Detta är så fult att jag har svårt att finna ord.
        Om ett sådant djupt oetiskt förfarande faller sig naturligt för Thomas P finns det antagligen ett och annat i hans bok som skulle behöva skrutineras innan man tar det för sanning.
        För femtioelfte gången då så byggde Thomas P framför allt sin hypotes kring att ingen annan än gärningsmannen kunde ha sett Lars J. Det är ju uppseendeväckande och slagkraftigt men som de flesta vet helt felaktigt. För den som läst förhören framgår det klart och det krävs bara normal slutledningsförmåga för att komma fram till det. När det stod klart började Thomas P flytta runt Engström. Han kunde ha sett Lars J från trappkrönet eller möjlige stod han på andra sidan Sveavägen, vad han nu hade där att göra.
        Thomas P ville inte ha några råd eller feedback från kunniga personer på angående det han hade kommit fram till och skrivit.
        Enough said.

    2. Eftersom jag lite petimäter ska det givetvis inte vara lampljuset utan rampljuset.
      Stig Engström är ”Konsten att skapa en statsministermördare 2.0.” Hur det kan undgå vissa är ett mindre mysterium. Men vissa tjänar pengar på det och andra får återkommande clickbait i sin verksamhet.

  32. Så trevligt att Lasse Lamperts personligen svarar på diverse kommentarer och inlägg! Jag har egentligen bara två enkla frågor – 1) Varför inte göra dokumentären minst dubbelt så lång? Det var ju så mycket som inte kom med. Särskilt med tanke på hur viktigt ämnet är. 2) Vad tror Du personligen – är Engström gärningsmannen eller bara en lämplig patsy efter 34 år? En utpekad GM som ger minst cirklar på vattnet.

    1. Hej, ja, jag hade gärna gjort det, 2 eller 3 timmar, men sånt kan jag tyvärr inte råda över. I skuldfrågan har jag alltid tvivlat och tyckt att det finns för mycket som inte stämmer med att han skulle vara mördaren. Samtidigt finns det problem också men om jag satt i rätten och skulle döma honom på den bevisning som presenterades på presskonferensen, då hade jag förstås utan tvekan friat. Som jag nämnt tidigare har jag inget principiellt emot honom som gärningsman, så länge det finns bevisning. Nu gör det inte det. Och jag har framför allt motiverats av att han inte fick något representation. Mvh/L

      1. Tack för trevligt svar!
        Vi verkar drivas av ungefär samma sak. Jag har en faiblesse att försvara de döda som inte kan föra sin egen talan, vare sig de heter Ivar Kreuger, Olle Möller eller Stig Engström. Eller som det står i Havamal – ”Fä dör, fränder dör, ett vet jag som aldrig dör – ode över död man!” och detta stör mig.
        Det är enkelt, och ofta tämligen riskfritt, att peka ut en död gärningsman, särskilt som denne inte skapar några ringar på vattnet.
        Tack för en bra dokumentär, även om jag håller med om de brister Gunnar Wall presenterar. Önskar verkligen att det kom en del två.
        mvh Lars Ulwencreutz

          1. Du har helt rätt. ”Ode” är ett äldre uttryck, förekommer i äldre översättningar. Vill jag minnas.

            1. Halloj ulwencreutz. Jag har inga polemiska avsikter i denna fråga, och den är ju måhända inte direkt relaterad till palmemordet, men jag skulle bli mycket förvånad om du har rätt. ”Ode” betyder ”hög­stämd lyrisk dikt”, för att citera SAOL, och vore det det ordet som användes i den poetiska eddan, skulle hela poängen med ”den höges” råd bli mycket märklig. Nämligen, ”ett vet jag som aldrig dör, hans högstämda lyriska dikt”, i stället för ”historiens dom” som faller över den döde – bra eller dålig. — Om du har tillgång till en översättning/tolkning som använder ordet ”ode” i stället för ”dom” (eller motsvarande), skulle jag verkligen uppskatta om du delgav den.

              1. Du och Gunnar har med all sannolikhet helt rätt här. Ode kan dock även, i äldre skrift, tolkas som ”eftermäle”. Hittar dock inget bra exempel på nätet.

  33. Jan A samtalar med BÅDE Jan Åke S och Stig E:


    Klicka för att komma åt wp-conten…-Andersson.pdf


    Sidan 218:
    A: Nja, jag vet inte om jag kan påstå att det var någon, visserligen var det väl en i rätt snygga kläder som kom fram där och pratade väldigt mycket. Som jag uppfattade som, hade glasögon, ganska snygg överrock på sig, poplinaktig, om hana, nja…

    Detta är alltså Jan Åke Sn. Jan A uppger att han ”pratade väldigt mycket”

    http://lennartremstam.blogspot.com/2…ittne-jan.html
    Sidan 5:
    ”Åkl: Pratade du med någon annan person här på platsen?
    A: Ja, det kom väl fram någon äldre karl, litet mindre… bastant karl och pratade väl också. Men vad vi pratade om, det har jag svårt att komma ihåg, vad vi diskuterade fram och tillbaks. Ja, sedan var det väl ytterligare någon som bara helt plötsligt dök upp där, som pratade väldigt mycket tycker jag, men vad han pratade om, det har jag väldigt svårt att komma ihåg, men som också sedan försvann efter ett tag.”

    Andra personen beskrivs med orden ”pratade väldigt mycket”
    Precis samma beskrivning som på sidan 218 i förhöret. Detta är alltså återigen Jan-Åke S.
    Den första personen (äldre karl, litet mindre…bastant) är inte Jan Åke S.
    Detta är alltså Stig E.

    http://lennartremstam.blogspot.com/2…ittne-jan.html
    Sidan 8:
    ”L: När du talar om mannen med keps, åsyftar du den här mannen som…?
    A: Nej, nej det var en annan…
    L: Det var en annan person ?
    A: Ja.

    Återigen två personer.”

    1. Pelle:
      Ja så har jag också uppfattat saken.

      Har man på fotokonfrontationen med Jan A 86-05-14, där man visat fotografier på 15 olika vittnen även visat foto på J-Å.S men Jan A inte reagerat igenkännande, så blir det lite väl magstarkt att som man gjorde på presskonferensen, hävda att Jan A förväxlat Engström med J-Å.S. En viss ihopblandning av olika mordvittnens förehavanden på platsen tycks däremot sannolik.

      Glömde att tacka Lasse Lampers för hans engagemang i frågan och för den välgjorda och intressanta dokumentären. Den var viktig av flera skäl som redan är nämnda. Inte då minst att lyfta fram en annan sida av Stig Engström. Ser fram emot fler dokumentärer och det ska bli roligt att få läsa din bok. Även om inte alla kan vara överens om allting hela tiden så kan vi i alla fall alla vara överens om att vi vill se en lösning som går att leda i bevis. Tack!

  34. Dokumentären ”Palmemördaren”, 43:58-44:28. Vapensamlarens dotter Ulrika Glaser Rydberg meddelar följande uppgift, ursprungligen från Stig Engströms ex-fru, om en utredningsåtgärd gentemot ex-frun, vidtagen av Palmeutredningen dagen före pressträffen 2020-06-10.

    ”Det som hon har berättat för mig, det är att, dagen innan presskonferensen, så kom en, som jag inte namnger, och eventuellt en till – de var en eller två tror jag, för att berätta då att, nu tänker vi namnge Stig som presumtiv mördare. Men med tillägget då att det här var hennes ’sista chans, att berätta, sanningen’. Vilket hon, så klart, kände att hon redan hade gjort. Så det var inget mer med det.”

    Glaser Rydbergs meddelande framställer utredningsåtgärden som en utpressning av ex-frun med formeln: Berätta sanningen, annars namnger vi Stig som presumtiv mördare.

    Problemet med detta är att, om utredarna med ”sanningen” menade något som binder Stig Engström till mordet som mördare, t.ex. ett erkännande, och de verkligen misstänkte att en uppgift av det slaget är något som ex-frun sitter inne med, så måste de ha förstått att utsagan ”annars namnger vi Stig som presumtiv mördare”, för ex-frun inte skulle vara ett hot. (Om sanningen var t.ex. ett erkännande, och ex-frun berättade den för utredarna, så hade ju den enda skillnaden för ex-frun / Stig Engströms rykte blivit att utredarna namngivit Stig med mer eftertryck än annars.)

    För att ”annars namnger vi Stig som presumtiv mördare”, för ex-frun skulle vara ett hot, måste alltså den sanning som utredarna misstänkte att ex-frun sitter inne med, vara en sanning om något annat än att det var Stig Engström som mördade Olof Palme.

    Här kommer man in på tankar som jag gav uttryck åt i somras, i kommentar med följande länk, fr.o.m. sjunde stycket.

    https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/03/fortsatt-debatt-om-peterssons-nedlaggningsbeslut-ny-trad-3-juli-2020/#comment-18496

  35. Hej!
    Jag såg dokumentären nu och jag har läst boken Den osannolike mördaren. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska tro och är inte på något sätt tillfredsställd med avslutet på utredningen.

    Men jag har en fråga efter dokumentären som du kanske kan hjälpa mig med?

    Lars J som stod i gränden med den blå jackan såg en person springa förbi. Om Engströms uppgift stämmer att han sprang efter gärningsmannen borde väl rimligtvis två personer ha sprungit förbi Lars? Varför ställs inte den frågan i dokumentären? Vad är det jag missar?

    Ha en bra kväll!

    Patrik Fredricson

    1. Engström uppgav att han sprang in i gränden för att ge kompletterande information till de poliser som tagit upp mördarjakten men att han gav upp eftersom han inte hann ifatt dem. Nu vet vi att Lars begav sig uppför trapporna innan dessa poliser började ge sig iväg efter mördaren. Det var till och med så att Lars mötte Yvonne N nära trappans krön och att hon därefter hann nedför trappan innan hon mötte poliserna. Engström säger i förhör att han springer fram till korsningen Tunnelgatan-Luntmakargatan men vänder där eftersom han inser att han är för sent ute, poliserna är försvunna.

      Engströms berättelse om sin egen språngmarsch pekar alltså på att den skedde när Lars redan var uppe på åsen. Den ger alltså ingen anledning till slutsatsen att två personer sprungit förbi Lars.

    2. Ja, det är en rimlig fråga. Men det dröjer ett bra tag innan Engström lanserar en förklaring till hur förväxlingen kunnat ske, jag ska lägg ut texten om detta också i kommande bok för det är rätt intressant. Men ska vi våga oss på en uppskattning om när i tid Engström ev kan ha sprungit in i gränden så hamnar vi någonstans kring 23.25.30 – 23.26.00 (stora osäkerhetsmarginaler här men roughly) och då befinner sig Jeppsson uppe på David Bagares gata. En sak som mig veterligt ingen närmare funderat över (med reservation för vad som tagits upp på exvis det här forumet) är vad som händer när Jeppsson kommer tillbaka med en polis dessutom, den man som Engström ska ha sett i gränden bara några minuter tidigare.

  36. Hej Lasse!

    Tack för en välgjord dokumentär. Det gladde mig att den ändå hade viss balans, då den annars skulle bli för lätt att avfärda som en partsinlaga för de som redan bestämt sig i skuldfrågan.

    Min fråga till dig som jobbar i branschen:

    Hur ser du på att Krister Petersson och Hans Melander helt försvann från media nästan ett halvår efter pressträffen 10 juni och att KP återkom först helt nyligen med ett uttalade att mordutredningen kunde öppnas igen om något nytt dök upp?

    Jag tycker inte det verkar som om de är så särdeles glada eller stolta att de löst ”världens största mordutredning”. Personligen kopplar jag deras uppgivna kroppsspråk på pressträffen och deras nästan halvårslånga tystnad i media att de kanske inte är så säkra på Engström som gärningsman.

    Jag noterade att de hade avböjt att vara med i dokumentären också vilket gör det hela ännu mer obegripligt för mig.

    Har du några tankar kring detta?

    1. Hej och tack för vänliga ord. Alltså jag har väl inte direkt någon uppfattning, min erfarenhet är tyvärr att befattningshavare sällan inser sitt historiska ansvar som i det här fallet utan man ser det som ett vanligt arbete man många, återgår till de övriga brotten, glömmer detaljer och har absolut ingen lust att prata om det och bli ifrågasatt osv. De har redan från börjar gjort klart att de förväntar sig ifrågasättanden och andra vinklingar, och det är ju ungefär så KP svarar nu, om han alls svarar. Det var intressant att ställa upp så länge man kunde ha någon nytta av det och så länge det var lite kul att väcka förväntningar uppfattar jag det som. KP verkar inte riktigt gilla att bli ifrågasatt och inom åklagarmyndigheten har man ju en klar uppfattning om att man faktiskt pekat, ja PEKAT, ut det riktige mördaren.

  37. Jag undrar om du Gunnar eller någon annan vet om man helt har avskrivit Eugene de Kock som den Grandman som beskrivits på bilder och i text med stålbågade glasögon och stirrande blick? Själv tycker jag att det är väldigt likt och då han har kläder som påminner om Engström kan det ju vara honom mordplatsvittnena beskriver?
    Om man googlar Grandmannen och tittar på bilder så ser man likheten.

    1. Det förefaller ju som om Palmeutredarna i alla fall avskrivit Eugene de Kock när utredningen lades ner. Hans Melander menade under pressträffen att det fanns en tydlig motivbild när det gällde Sydafrika men inget som knöt en sådan lösning till brottsplatsen.

      Med detta sagt: saker har avskrivits förr i Palmeutredningen för att senare dyka upp igen.

      1. Just denna typ av formuleringar är väldigt avslöjande för hur KP och många andra tänker. Man måste knyta det till brottsplatsen för att det ska vara intressant är något vi ofta hör och det är svårt att säga emot. Men hur kan man knyta någon till en brottsplats? Ja, antingen genom utpekanden av vittnen eller genom teknisk bevisning.

        Den tekniska bevisningen, bestående av två kulor som tvättats och därför inte med 100% säkerhet kan visas vara de ‘riktiga’ har inte gått att koppla till en specifik revolver. Det spåret är alltså stängt, åtminstone tills vidare.

        Vad gäller vittnesmålen är det bara Lisbet som möjligen har sett GMs ansikte. Hon pekade ut CP och har nu avlidit. Den dörren är sålunda också stängd.

        Ergo, den enda vägen framåt är att utgå från de som bevisligen var på plats och som inte kan avskrivas. Då återstår bara SE. Hela SE-spåret är som jag ser det en tankevurpa. Istället för att försöka knyta en tänkbar GM till brottsplatsen, så har man försökt göra en tänkbar GM av någon som var på brottsplatsen.

        Och så finns det folk som undrar varför somliga inte vill kontakta polisen när de sett något…

        1. Instämmer i stort i det här. Palmeutredarna började till sist resonera som de ”privatspanare” de själva kritiserat genom åren, nämligen genom att utgå från att lösningen gick att hitta genom att vrida och vända på det befintliga materialet. Alltså som om det vore en konstruerad mordgåta med ett givet svar som enligt reglerna måste gå att få fram om man bara lägger pusslet rätt.

          Det har för mig alltid framstått som självklart att en av de troligaste ”lösningarna” är att mördaren helt enkelt är okänd, inte finns i materialet alls. Det vill säga, fallet är i praktiken olösligt och har kanske alltid varit det.

          Jag tycker därför det fanns mycket goda skäl att lägga ner det aktiva utredningsarbetet, även om jag gärna hade sett någon speciallösning med fortsatt utredning just eftersom det var ett statsministermord.

          Att däremot motivera ett nedläggningsbeslut genom att peka ut den av allt att döma helt oskyldige Stig Engström var bisarrt och fullkomligt rättsvidrigt.

          Om det verkligen fanns material som pekade starkt mot Engström (det gör det som bekant inte) skulle det ju tvärtom ha motiverat fortsatt utredning. Nya detaljer om Engström har som vi vet kommit fram sedan presskonferensen, just på grund av utpekandet. Grannar och vänner och andra har vittnat om hans karaktär och handlingar, mordplatsvittnen har reagerat på utpekandet osv. Hade utredarna tagit sin egen teori på allvar hade de nu varit i full färd med att förhöra dessa människor, för att åtminstone gå till botten med det tillgängliga materialet.

          1. En enkel reflektion: De flesta här vänder ut och in på vad som är känt via polisförhör och andra dokumenterade omständigheter. Med imponerande detaljkunskap skall tilläggas. Det är till exempel relevant då det gäller Engströms skuld eller oskuld och flera andra omständigheter. Tillgången till mycket dokumentation tenderar säkert att dra till sig mycket intresse och måste naturligtvis studeras.

            Om Madams misstanke att mördaren inte finns inom PU är korrekt, kan letandet efter mördaren hittills liknas vid mannen som tappat sina nycklar och letar efter dom under gatlyktan. Inte därför att det var där han trodde sig ha tappat dom utan därför att det var enda stället där det var ljust.

            Även om mördarens namn inte finns i PU kan ju faktiskt ledtrådar som leder i rätt riktning finnas dokumenterade. Eventuellt kommer en lösning att ha sitt ursprung i grävande utanför PU-materialet men med delinformation där ifrån, det kan inte uteslutas.

            1. Ulfbehrt: ”mannen som tappat sina nycklar och letar efter dom under gatlyktan”

              Ja, precis så! Det är precis så jag tycker Stig E-teorin framstår, både hos författarna Larsson och Pettersson och senare hos utredarna/åklagaren.

              Håller dock med dig om att man självklart ska gräva i de ledtrådar som finns, i den mån man vill gräva. För var annars? Och som du säger kan ju någon ledtråd finnas i utredningen, inte minst med tanke på hur oerhört omfattande den är, medan de avgörande bevisen finns utanför den. Och bara det att utesluta möjligheter har ju sitt värde.

              Men i alla händelser bör man noga hålla i minnet att det finns en hel värld utanför ljuskäglan.

          2. Jag håller det för en trolig hypotes, att mördaren inte förekommer i utredningen annat än blott i förbigående. Detta är givetvis en spekulation, men det är inte otroligt att den övervakande gruppen ordnade tillfället, för en utländsk mördare som rest in och ut på falskt pass. Det vore ganska smart, i synnerhet om hans hemland inte har särskild goda relationer med Sverige. Kanske bara säg två personer vet vem det var. Därför kunde polisman Ö och hans vän i taxin skrocka så förnöjt över att mördaren aldrig kommer att hittas, enligt en vittnesuppgift; inte för att de själva visste vem han var, men de visste att ingen annan gjorde det heller. Sedan letar polisen, som någon nämnde, i 34 år ”under lampan”, där det lyser. Tack vare frisläppandet av dokument kan vi vara nästan helt säkra på att OP övervakades i samband med mordet, men jag tror som sagt inte att det hjälper oss att identifiera själva mördaren. Han är så att säga försvunnen i mörkret.

            1. En sak som det också tål att tänkas på när det gäller polisman Ö och som inte så ofta nämns är att han vid förhöret på Säpo den 19 augusti 1986 ska ha varit såväl påtagligt nervös som spritpåverkad. Detta framgår av SOU 1999:88 Polisspåret 327, minnesanteckningar av förhörsledaren. Han ska tydligen dragit en suck av lättnad när förhöret tycktes handla om Palmemordet och inte om hans anställning vid Televerket.

              Han slutade också en kort tid därefter sin anställning på Televerket. Man tror att det kunde handlat om att oegentligheter vid upphandlingar kunde varit anledningen till nervositeten. Jag tror att vad det egentligen kan ha handlat om var att Ö liksom hans föregångare (G) vid Televerket ägnade sig åt olaglig avlyssning. På så sätt skaffade man sig hållhakar, genom att helt enkelt avlyssna och spela in samtal.

  38. Läsvärd analys och kritik. GW – du är alltid välunderrättad och har en enorm överblick!

    Som Simon A uttrycker det så är det ändå ”slutklämmen”, dvs de fyra sista styckena i inlägget, som bäst speglar min egen känsla efter att ha sett Lampers dokumentär.

  39. Två detaljer jag har funderat på, om man leker med tanken om Stig E som gärningsman:

    1. Vet ni om det var möjligt för polisen att titta efter fotspår i snön? På bilder ser det ut som om det finns en del snö här och var, men kanske inte tillräckligt mycket för att leta efter spår. Frågan ställs mot bakgrund av att Stig E i sin berättelse ofta verkar placera sig där mördaren gått.

    2. Jag har sett rykten om att Stig E skulle kunna vara den som tecknat en del av de elaka karikatyrbilder av Palme som förekom på den här tiden. Vet ni om detta har utretts på något sätt?

    1. 1. Det var inte speciellt mycket snö på platsen. Fläckvis var gatan bar och fläckvis fanns det vad som ser ut som hårdtrampad gammal snö, egentligen mer en isskorpa, med mycket grus/sand över. Det fanns drivor vid vägkanten, men där gick ju inte mördaren. Se foto här exempelvis: https://efolket.eu/wp-content/uploads/2018/08/mordplatsen_1986_58055ceeddf2b351b5d0c997.jpg. Som jag minns det, utan att kolla saken närmare, så bedömde man spårning som lönlös. En hundpatrull som kallats dit gav antingen omedelbart upp eller skickades tillbaka av ledningen. Den snö som fanns skyfflades senare in i ett tiotal sopsäckar, vilka finkammades på jakt efter kulfragment eller andra intressanta föremål.

      2. Har också sett uppgiften, men jag vet inte om den utretts. Skulle tro det, men man får väl utgå från att de antingen inte hittade ett svar eller att svaret var nej. Annars hade det nog framkommit på presskonferensen.

  40. En grej som jag hakat upp mig på är följande uttalande från Lisbet P.

    Kände Lisbet igen gm efter att ha sett personen i Gamla Stan tidigare?

    Har den mörka täckjackan ingenting med Anders B:s täckjacka att göra utan hänger den samman med den mörka täckjackan från hennes minnesbild av männen hon sett i Gamla Stan?

    ”En kväll efter julhelgen hade hon sett två manspersoner som iakttagit familjen Palmes lägenhet
    Hon kunde inte säga exakt tidpunkt.
    Hon sade att hon lade märke till männen på grund av att en man var speciellt lång.
    Båda var mörkhåriga, hon kunde inte uttala sig om nationalitet.
    En av männen bar mörkblå täckjacka.
    Vidare sa hon att just den mannen med den mörka täckjackan var den man som hon trodde sig sett springande från platsen för brottet ikväll.”

    https://drive.google.com/file/d/1h85Om4ah3ufVbNfST1yxJp60opaovzay/view
    860301

  41. Gunnar Wall och Lasse Lampers

    Ni hamnar i samma fälla som Palmeutredningen och privatspanarna. Lisbeth ville inte att mordet skulle lösas, det var därför hon saboterade utredningen med en mängd desinformation, som ni alla försöker hitta en logisk förklaring till.

    Dokumentären och recensionen var bra, men skapade ännu större kaos i den kaotiska Palmeutredningen.

  42. Detta måste jag instämma i,spelar ingen roll hur insatt eller påläst du är om du inte ser skogen för alla träden skymmer sikten. LP har agerat provoaktivt hela tiden med hjälp(enligt min mening,) av HH… att LP har setat på lösningen hela tiden råder ingen tvekan om,det jag funderar på är hur mycket hon förmedlat till sönerna samt vad hon tog med sig.
    Ken.

    1. Ken:
      Ja det är inte en omöjlig tanke. Jag är inte alls främmande för det.

      Det har inte gått ens en timme efter mordet när Anders D lämnar uppgifter om att GM stod vänd med ryggen mot husfasaden medan paret (makarna Palme) stod vända med ryggen mot Sveavägen. Han säger enligt ”förhöret” (mer om det nedan) att han ser dem stå och samtala.

      Notera att det inte står att det ”såg ut” eller att han ”uppfattade det” som att personerna samtalade, utan hans omedelbara och spontana iakttagelse tycks enligt ”förhöret” varit att de 3 personerna samtalade med varandra. Om detta verkligen är vad Anders D säger så väger det tungt och måste tas i beaktande vid värdering av övriga vittnesuppgifter.

      Nästa ”förhör” med Anders D hålls ca 2 veckor senare men det ”förhöret” behandlar endast vad som händer i skottögonblicket och sekunderna därefter. Man följer inte upp uppgifterna om det samtal han berättat om i första ”förhöret”. Det måste man ju ändå tycka är en märklig omständighet. Den informationen kunde ju varit helt avgörande när det gäller att få bilden klar för sig över hur mordet har gått till, om uppgiften stämmer.

      Ja jag vet att det kan tyckas att jag är överdrivet skeptisk till dessa sammanfattningar och spaningsuppslag men vi hade ju här på bloggen bara för någon dag sedan ett utmärkt exempel på att informationen som finns i dessa spaningsuppslag kan vara väldigt missvisande. Rentav helt felaktig.

      Detta var exemplet:
      https://drive.google.com/file/d/1oNmo5NKYpiv4E0ClpgLG7MyiTpUUHBBB/view

      Min fundering är i alla fall, varför finns det bara 2 ”förhör” med nyckelvittnet Anders D och varför är bägge dessa ”förhör” av formen sammanfattningar? På första ”förhöret” är dokumentets benämning visserligen förhör men innehållet är helt klart endast en sammanfattning.

      Det andra förhöret är ännu ett av dessa sk spaningsuppslag, även det en sammanfattning. Anders D:s egna ord om händelsen saknas helt.

      Det ter sig obegripligt, åtminstone för mig, att man inte gjort bandade förhör med honom men så tycks ju faktiskt vara fallet. Det är något som inte stämmer här och det kan ligga helt i linje med att Lisbet förtigit vissa saker.

      ”Förhören” med Anders D:
      https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMM3cyUjBZTVFTV0E/view

      Varför förhördes inte Anders D på nytt av PU, något man tycks ägnat mycket tid åt att göra med flera andra vittnen? Allt detta blir ju väldigt märkligt, här har man ett mycket centralt mordplatsvittne som sett hela förloppet, som gett en bra beskrivning av gärningsmannen och som är det enda mordplatsvittnet nere på Sveavägen som inte säger barhuvad eller stickad mössa utan faktiskt antyder att det kan även ha varit en keps, visserligen med öronlappar men i alla fall (detta säger han i Tingsrätten). Här borde ju PU gått igång på alla cylindrar tycker man.

      Min gissning är att man inte räknade med att få det svar man önskade. Dvs att det var Engström han möjligen kunde ha sett skjuta och att detta hade ju då helt pulveriserat utpekandet av Engström.

      Anders D Tingsrätten (sid 8)
      http://lennartremstam.blogspot.com/2015/07/tingsratten-palmemordet-vittne-anders.html

      1. Helt på din linje,detta är enl mig en gemensam överrenskommelse mellan LP ovh HH. Min övertygelse är att LP såg vem och vet varför men för OPs heder,partiets bästa samt hennes och sönernas säkerhet trolla bort vissa sekvenser. Att vända taggarna utåt mot utredare och press är efter instruktioner från HH.

      2. Anders D tycks så sent som år 2013 stå fast vid vad han sagt hela tiden, att ett samtal mellan makarna Palme och gärningsmannen ägde rum. Detta gör ju då det andra ”förhöret” med honom än obegripligare, att man inte i det frågar ut honom om samtalet han nämner i det första ”förhöret” menar jag. Jag vet inte nu om jag missuppfattat eller missar någonting fundamentalt här men det hela blir ju fullständigt ologiskt. Hur kan inte detta vara av intresse för den som förhör honom?

        Anders D är ju också det enda vittne som helt opåverkad av media spontant nämner hur vapnet såg ut, vilket för mig bekräftar att han verkligen sett det han har sett. Om nu, än en gång, uppgifterna stämmer, vilket ju faktiskt tycks vara fallet av artikeln nedan att döma.

        Jag måste medge att sannolikheten för ”mötesscenariot” stärktes betydligt nu när jag fick allt detta helt klart för mig. Ändå har jag varit intresserad sedan det hände och ägnat mycket tid, framförallt nu på äldre dagar åt att läsa in mig på detaljer i ärendet. Nu först ”klickade” det till ordentligt när det gäller Anders D:s uppgifter trots att jag naturligtvis läst bla Gunnars böcker.

        Hustrun brukar ibland pika mig att jag minsann inte alltid är så kvick i tanken som jag inbillar mig. Hon har definitivt rätt i det här fallet det får jag motvilligt erkänna men bättre sent än aldrig som man brukar säga. Det bjuder jag gärna på 😉

        Nu struntar vi i all prestige och löser det här tillsammans, det känns trots allt som att vi närmar oss början på slutet av alla sömnlösa nätter. Går det också att få bort eller minska ner maskningarna i dokumenten om framförallt Stay Behind och liknande grupperingar så är min fulla övertygelse att det inte alls är omöjligt även om det snart gått 35 år. Har beställt en del dokument som jag anser kunna vara av intresse. Kommer självfallet dela med mig men det tycks dessvärre vara lång handläggningstid.

        Kul också att det refereras till Gunnar i artikeln:

        https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/5VROWz/han-pratade-med-skytten

        1. Roligt att du tagit intryck av Anders berättelse på samma sätt som jag. Jag intervjuade honom i min bok Mordgåtan Olof Palme, tre år före Aftonbladsartikeln och jag fick också klart för mig att han inte såg någon anledning att ändra sig i förhållande till vad han berättat redan under mordnatten.

          När jag intervjuade honom hade han hållit sig borta från nyhetsmedia i många år och han framstod verkligen inte som en person som älskade rampljuset för dess egen skull.

          Anders D var som jag ser det ett vittne som man enligt alla rimliga måttstockar bör ta på stort allvar. Som taxiförare var han observant på omgivningarna, det var han som snabbt larmade Järfälla Taxi och hela hans agerande på mordplatsen ger i efterhand ett samlat och seriöst intryck.

          Dessutom finns det ju andra vittnesmål som går i samma riktning som hans.

          Anmärkningsvärt nog visade utredarna ett demonstrativt ointresse för hans berättelse.

  43. LP:e ville nog hålla allt som ett överfall, utan kännedom om det ena eller andra. Hon visste inte ens att mördaren gick vid deras sida en bra stund innan hörnet, även fast hon själv påstått sig vara väldigt uppmärksam när hon vistades ute med Olof, fanns något här som hon ville dölja? Anders D. ser dem stå ansikte mot ansikte med mördaren, Anna H. ser dem stå i grupp. Det som för egen del är och förblir ett mysterium, är nog varför mördaren vågade lämna ett vittne. Funderar man kring dessa frågor kan nog många olika teorier uppstå, om just mördaren och motivet. Blev LP:e förbjuden att avslöja av HH. eller var det enbart hennes eget val, även det är en stor fråga.

  44. Hej, Lampers
    I dokumentärens slutscener visas ett fotografi från brottsplatsen. En polisbuss, avspärrningar och en man som står med keps och tittar söderut. Mannen är ju på pricken lik Stig Engström. Om det är Stig så håller hypotesen om att han uppehållit sig på brottsplatsen efter tragedin, talar sanning om den episoden och därmed inte har flytt fältet som åklagaren påstår. När han sedan lämnar Skandia så finns det vittnesuppgifter om att han direkt går åt höger mot Odenplan och i så fall inte kan ha blivit fotograferad vid polisbussen. ?

    1. Bilden har varit föremål för ingående diskussioner här på bloggen. Den ingår i polisens eget bildmaterial från brottsplatsundersökningen, som inleds senare under natten, tidigast ca kl 01.10. Även utan den kunskapen kan man sluta sig till att fotot knappast kan vara taget före midnatt. Det handlar då framför allt om fordonen.

      1. Tack för svar, Mikael B
        Problemet är då att ungdomen som står jämte polisbussen är på platsen endast en kortare tid efter mordet. För att allt ska gå ihop med din förklaring måste unge mannen ha återkommit till Sveavägen efter att ha varit på Sabbatsberg. Jag har inte hittat stöd för detta. Och dessutom är det helt omöjligt att bilden är tagen senare än strax efter mordet eftersom alla krogflanörerna då hunnit befolka brottsplatsen vid den tidpunkten du nämner. Om det finns en tidpunkt under morgonen då åskådarna gått hem och platsen är nästan öde så måste detta då bli din förklaring. ?

        1. Det stämmer inte att det fanns en mängd krogflanörer vid hörnan då polisen tog sina bilder under natten. Det framgår tvärtom av hela bildserien hur folktomt det var. De första teknikerna kom alltså dit efter kl. 01.00:
          http://www.itdemokrati.nu/page35b.html

          En central faktor här är också att den vita taxibilen saknas på bilden. Där står istället en polisbil.
          Jämför här med till exempel Expressens och Aftonbladets bilder som är tagna under perioden ca 23.40 – ca 00.00.

          Även de båda unga männen har ju diskuterats tidigare och om det är dessa som syns på bilden så har de tagit en sväng förbi mordplatsen efter besöket på Sabbatsberg. Det skulle inte vara så märkligt om de inte berättat detta spontant, eftersom fokus i deras redogörelse av naturliga skäl handlat om iakttagelser i direkt anslutning till dådet.

          Här är en av diskussionstrådarna, där också diverse länkar ingår:
          https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-7604

      2. Rekommenderar det här klippet (Otto’s Insight). Här framförs uppgifter från vittnesmål som tyder på att fotot är taget tidigare, och i så fall skulle kunna föreställa SE. https://www.youtube.com/watch?v=fJs87NRhil0
        Alternativt har Anders och Christoffer förväxlats med några andra vid tiden då fotot togs. Deras uppgifter om när de befunnit sig på Sabbatsbergs sjukhus verkar i alla fall ganska säkra.

        1. Visst var det redan 1986 klarlagt att dessa båda funnits vid hörnan tillsammans med de första mediateamen. Det framgick av de tidiga pressbilderna. Precis som besöket på Sabbatsberg. Det frågan gäller är vart de sedan tog vägen. Det får man ju inget svar på i förhören, eftersom de endast avhandlar tidigare skeden under kvällen.

          Båda vidgår ju själva att de var nyfikna, vilket inte minst sjukhusbesöket är ett tydligt bevis på. Om det är samma personer som förekommer på polisens bild, så har de alltså senare återvänt till Sveavägen. Eftersom allt i övrigt pekar på att bilden inte kan vara tagen före midnatt, så är det den enda rimliga förklaringen.

          1. Oavsett om dessa två återvände till mordplatsen är det väl relativt klarlagt (eftersom det är efter 01.10 och piketbilen spärrar gatubilden) att det inte är Engström på bilden utan en av teknikerna. Det finns rörliga bilder när dessa går på platsen och där en är ganska identiskt klädd. Det är med största sannolikhet någon av teknikerna Lange, Kviberg eller Moberg.

            1. Det råder onekligen en viss mystik kring detta numera berömda foto. Att det skulle varit någon av teknikerna Lange, Kviberg eller Moberg tycks ju motsägas av sista sidan i detta dokument:

              https://drive.google.com/file/d/1d1lYpBygnRu2vmi0aq21batc89VJheub/view

              Dvs så sent som 2020-02-12 är inte personen på bilden ännu identifierad, vilket väl får sägas vara en smula märkligt. Ifall det nu skulle varit någon av dessa tekniker borde ju polisen själva vetat om det och känt igenom personen menar jag.

              Någon har gjort en jämförelsebild med Engström här:

              https://imgur.com/vUCcqzC

              Man tycks skymta halsduk och glasögon. Synd bara att polisens avspärrningsband är i vägen precis där handlovsväskan, ifall det nu verkligen skulle föreställa Engström, borde finnas.

          2. PS. I dokumentären vid ca 42:30 visas ett PU-protokoll från den 12 februari 2020, där av allt att döma denna bild finns med på agendan. Syftet är tydligen att försöka identifiera mannen som står framför teknikerbussen. Här kan det också finnas material att beställa fram för den som är intresserad.

    2. Ja, det är ju lite knepigt, jag tror ju i och för sig inte att det är SE på den bilden men säg att det skulle vara det, vad bevisar det egentligen? Hävdar man att SE är gärningsmannen så kan man ju lika gärna säga att han var så iskall så att han återvände till brottsplatsen för att höra snacket och se hur det gick. För hävdar man att han är mördaren så är det ju precis så iskall han är, t ex då han framträder i Rapport, tidningarna, berättar för anhöriga, vänner, kollegor, ringer polisen dagen efter mordet och vittnar i domstolarna.

  45. Hej Lasse Lampers!

    (Ni andra som skriver på bloggen är välkomna att skriva inlägg).

    Vilka tankar och funderingar har du kring vittnen som har observerat en man med walki-talkie i närheten av mordplatsen? Norra Latins skolgård? Skelleftehamnsmannen?

    1. Hej Kim och tack för din fråga, jag är ledsen, jag har faktiskt inga andra tankar än att jag tycker att det är intressant, vissa iakttagelser verkar till och med mycket intressanta och att det är som med så mycket annat, förbisett under de tidiga åren, sen blev det i stort sett för sent att få rätsida på det. Men jag har inte engagerat mig i det, mitt motiv för att gå in i detta handlar om att SE:s och hans anhörigas rättssäkerhetskrav inte tillgodosågs den 10 juni och att någon på något sätt måste kompensera för detta och försöka ge en mer balanserad bild och att ge honom någon form av röst i detta. Det betyder inte att jag utesluter honom som gärningsman, men jag sätter upp ett stort frågetecken.

  46. INTE MYCKET TILL RUNDNINGSFÖRSÖK

    — Lampers vs GW Persson januari 2021 —

    Den 10 juni 2020 redovisade då Nya Palmegruppen med Krister Petersson i spetsen att SE är Olof Palmes baneman och att SE inte går att komma runt, d.v.s. det går inte att förklara bort honom trovärdigt som gärningsman utifrån de brottsplatsfakta som framkommit under 34 år genom en ojämförbar resursinsats i form av tid och kostnad i svensk kriminalhistoria.

    Gärningsbeskrivningen som presenterades var mycket snäv, i princip från skotten 23.21 till SE:s möte med Yvonne N och Ahmed Z på David Bagares gata 26 vid 23.23-tiden.
    — Åtminstone nio vittnen på mordplatsen kunde peka ut att mördarens signalement överensstämde med SE. Ingen kom ihåg SE som vittne på mordplatsen trots att han hade gärningsmannasignalement medan övriga nyckelvittnen fick alibi av en eller flera andra på mordplatsen. SE kunde bara trovärdigt peka ut Lisbeth Palme och Anders B som varande på brottsplatsen efter mordet, de två mördaren kunde se i samband med skotten.
    — Till dessa nio mordsplatsvittnen är också Lars J:s och Yvonne N:s iakttagelser medtagna i gärningsbeskrivningen, för SE mycket komprometterande.
    — Kanske tyngst av allt är ändå vad SE själv berättade för väktarna när han återvände och när han dagen efter misstänkliggjorde Lars J.
    Av väktarnas vittnesförhör framgår att den svårt chockade (som Lisbeth Palme och Anders B) och osammanhängande SE befann sig vid Palmes kropp när statsministern inledningsvis en kort stund låg framstupa och hopkrupen (”spinal chock”) innan han blev vänd på rygg av Anna H och Stefan G. Ytterligare klargörs av förhören att SE:s uppgifter inte är trovärdiga när det gäller SE:s varande som vittne på mordplatsen efter skotten.
    SE:s tips till PU den 1 mars 12.20 placerade SE bevisligen på brottsplatsen. HH:s första presskonferens började då kl. 12 på lördagen. Åtta minuter in i den kompletterade han GM:s signalement med en keps. Om väktarna lyssnade på detta måste de ha förstått, hur osannolikt det än lät, att det var SE som eftersöktes, 23.19, kepsen m.m. SE eller hans dikterare verkar varje fall ha lyssnat, för tolv minuter senare, 12.20, ringde då SE till polisen och misstänkliggjorde Lars J och berättade första ansatsen av den osannolika förväxlingshistorien som konkretiserades 10 mars. Före kepsen 12.08 hade SE berättat för ett flertal personer, bl.a. för SVD, att han varit på mordplatsen, men i de berättelserna fanns varken Lars eller första embryot till förväxlingshistorien från 10 mars med. Den saknade dessutom helt vittnesstöd.
    Mycket sannolikt såg SE från första trappavsatsen (trappsteg 32 av 89) eller andra (trappsteg 48) Lars J, därifrån det var möjligt att ana ”man i tjugoårsåldern”. Lars var i samband med detta vänd ned mot Sveavägen. Under den korta tid som SE var synlig under flykten hade han det upprepande beteendet att vända sig om och titta efter förföljare vilket Hans J, Lars J och Yvonne N vittnat om.
    Lars J återvände till Sveavägen efter att ambulanserna lämnat 23.28, troligt senare och han säger i programmet att han inte såg SE på platsen. Likaså finns heller inte SE med på något foto och fotograferna anlände kanske nära Lars återvändande. Av materialet framgår att SE kan ha återvänt till Skandia redan vid 23.30 – 23.35-tiden,
    — Ingen av nyckelvittnena i gärningsbeskrivningen har heller efter mer än 7 månader läckt till media att det inte var SE som de såg. Likaså har inte de två, Henry O och Inge M, som PU har pekat ut att de har gett SE ett felaktigt alibi försökt att påtala att Nya Palmegruppen har fel.

    Utanför gärningsbeskrivningen, 23.21 – 23.23, finns då mängder av indicier mot SE som exempelvis (enbart 28 februari):
    — SE:s återvändande till Skandia vid 21.05-tiden efter att han ”varit ute och druckit middag igen”.
    — Källardörren som larmades 22.35. Av en senare intervju med personal La Carterie framgår att de troligtvis inte var nere i källaren så sent utan allt skyltmaterial hade blivit uppburen till butiken tidigare under kvällen. Återstår då bara SE som kan ha öppnat dörren 22.35.
    — Nicola F såg en man vid ”norra reklampelaren” 23.19,55 när denne gick efter paret Palme. Mannen hade blå jacka ner på låren, hade ”konstig” gångstil och NF som kunde detaljstudera mannen framifrån på nära håll under några sekunder kunde därför åldersprecisera honom till lite äldre än förhörsledarens 44 år. ”Äldre man” har också bekräftats av taxiföraren Anders D DIREKT på mordplatsen efter skotten när Anders minnesbild var opåverkad. PU stämde också av åldern med Yvonne N genom att testa hennes åldersuppfattning på en ”äldre man” vilket besannades. PU hade tänkt att låta NF vittneskonfrontera AB. Praktiska problem, AD:s och YN:s ”äldre män”, blå jacka ner på låret, ”konstig gångstil” övertygade PU om att NF som YN också hade mött GM, så konfrontationen behövdes inte. NF är ett nyckelvittne, kanske det främsta. På årsdagen 1987 var Nicola det enda mordplatsvittnet som blev vallad på och runt omkring brottsplatsen. Övriga tjugo fick stanna hemma. Skälet till det var då att NF var den enda som kunde peka ut GM (Hur kunde NF göra det som de andra inte kunde tro….).”

    — Efter skotten finns iakttagelser av en flyende man med SE-uppseendeväckande beteende och SE-signifikanta signalementsdetaljer vid Regeringsgatan 85 kl. 23.25, Snickarbacken 2 kl. 23.26 och i taxi från Rådmansgatan 54 vid 23.48 – 23.50-tiden till Häggvik. Till det då SE:s uppseendeväckande återvändande till väktarna på Skandia.

    — Så Lampers vs GW Persson —

    TV4 och SVT hade mer eller mindre utlovat att visa på att Nya Palmegruppens ”SE går inte att runda” inte håller.

    — Först ut var TV4 den 3 januari med GW Persson, en garant för höga tittarsiffror. En upprörd GW öste på – likt andra SE-tvivlande MOP-profiler tidigare som nu fullständigt tystnat – mot gärningsbeskrivningen med att väktaren HO och Inge M med sin Dekorimaman ger SE alibi och att handledsväskan var för liten för att rymma en magnumrevolver. Till det då att SE hade bråttom till tunnelbanan och att SE befunnit sig på brottsplatsen efter skotten som vittne. Dessutom att SE inte var ett dugg lik CP som LP pekat ut som GM.

    För bara fem år sedan var GW kanske det främsta hoppet för att man skulle få uppleva en lösning på mordgåtan. Nu verkar han vara helt avskuren från MOP-inside information och verkar heller inte ha orkat ta till sig den tillgängliga SE-information som kommit fram under de senaste åren. Tror verkligen GW att Krister Pettersson och utredarna skulle ha vågat peka ut SE för hela världen om de inte innan hade trovärdiga svar på de före TP 2018-05-23 starkaste argumenten för SE:s oskuld?? Eller?
    + HO minns inte 23.19 hundra dagar efteråt som framgår av olika förhör och PM. Det går att hitta en möjlig förklaring i materialet till HO:s nödlögner i god tro. SE tjatade om efteråt för väktarna att han hade så bråttom till tunnelbanan varför han inte hade tid att stanna till 23.19 vilket var kutym enligt Roland B. SE hade nämligen sagt 1 mars till personalmannen att han gick direkt ut vilket då RB fann underligt och SE kom på.
    + GM kom ikapp Palme, inte väntade in honom. Inge M:s Dekorimaman från 14 mars var Anders B stående under 3 – 4 minuter EFTER skotten vid Dekorimas ingång (Vittnesstöd: Cecilia A och Inge M (1 mars). Lisbeth Palme och Anders B såg ingen väntande Dekorimanan vid skyltfönstret).
    + SE gick inte 23.19 söderut mot icke-alternativet tunnelbanan med avgångstid om en halvtimma (23.48) utan istället norrut mot regelbundna Täby-nattbussen 691:s hållplats Stadsbiblioteket (Vittnesstöd Nicola F).
    + Handledsväskan var för liten för att rymma den antagligen 22.35 lånade revolvern. SE:s väskproblem uppe på DBG berodde rimligtvis att det kilotunga mordvapnet var för otympligt att springa med i fickan i den tunna fladdrande rocken.

    Krister Petersson har verkligen stuckit ut hakan inom rättsväsendet genom att visa på att PU gav SE ett helt felaktigt alibi 1987 vilket antagligen inte är populärt inom gamla PU där många har lagt ner sin själ i MOP under många år och nu inte får vara med. Är det bara därifrån GW numera får sina uppgifter?

    — Den 11 januari var det SVT:s tur som skickade in journalisten Lasse Lampers med ”Palmemördaren”. Lampers har sagt i media att han för de flesta indicierna i gärningsbeskrivningen kan visa på bättre och mer logiska och alternativa förklaringar än PU:s och Thomas Pettersons som skulle göra att han som första person då skulle kunna runda SE efter snart 35 år!
    Av det blev som väntat inte ens minsta försök i programmet vilket hade varit intressant att få höra. Sparar Lampers det till sin bok?

    Istället hade SVT-reportern med en granne till SE, utan kunskap om politiska mord eller insatt i misstankarna mot SE, som skulle intyga att SE är oskyldig. Det förde tankarna till Kulturprofilens hustru som i domstolen skulle visa på att profilen var en reko och rättskaffens karl och inte kunde ha gjort de brott han anklagades för trots de allvarliga misstankarna mot honom.
    1998 lät GRK de högt ansedda profilerarna James W Clarke och Robert Ressler ta fram varsin GMP för MOP. Varför fick inte de med sin MOP-kompetens också komma till tals om SE:s personlighetsdrag?

    I programmet hade också Lampers tagit med ”Vapensamlarens” äldsta dotter Ulrika.
    Det är långsökt att ”Vapensamlaren” Willy G visste om Palmes biobesök före 21.10 och att det var Willy som kontaktade SE istället för tvärtom. Att belöningen på 50 miljoner inte har blivit utbetald kan tala för att det är bara SE:s och Willys familjer som känner till vad som hände den 28 februari, ingen skulle tjäna på belöningen.

    I förhören hade hennes yngre syster, den 1986 femtonåriga Filippa i princip gett SE alibi. Förhörsledarna kunde snabbt konstatera att hennes berättelse inte var trovärdig vilket då MOP-kopplade ihop SE med Willy G, så att det inte bara fanns en vänskapskoppling mellan de två.
    Filippa kan möjligtvis ha fått sin naiva och enfaldiga historia av ”farbror SE” som skulle visa på att hon inte hade sett honom vid Grand eller efter östra Sveavägen eftersom hon uppehöll sig i området samtidigt med Grandmannen. Så därför måste Grandmannen ha varit en anonym person för henne, ifall hon skulle bli förhörd.

    Vad PU däremot tror om Ulrika är mer svårbedömt då förhören är kraftigt maskade vilket går att undra varför. Hon kan ha gett sin pappa ett icke kontrollerbart och icke trovärdigt alibi i form av att Vapensamlaren befunnit sig på kvällen på Bacchi Wapen i Gamla Stan på en tillställning anordnad av den brasilianska ambassaden. Ulrikas fråga i programmet om varför pappan skulle ha lånat ut ett spårbart mordvapen till SE för tankarna till exfruns ”väskan var för liten”, d.v.s. ett icke trovärdigt försök från exfrun att visa på att hennes exman var oskyldig. Hur kunde Ulrika veta att pappan inte hade icke spårbara vapen?
    Det som däremot är svårt att se är att Willy G skulle ha kunnat lita på SE som ingen trodde på. I så fall fick SE tag på ett vapen från annat håll till 23.21. Eget gömt på Skandia?

    Lampers hade även med Fredrik T som praktiserade på Skandia under tiden för mordet. I programmet säger praktikanten att ”SE var med då” och han sa det antagligen måndag den 10 mars efter att SE hade återvänt från vintersemestern i Idre.

    Det som däremot är intressant om praktikanten framkom inte i programmet är att Fredrik hörde en vecka innan, måndag den 3 mars, att SE talade i telefon med någon om sina bravader 28 februari. SE skulle då 3 mars ha varit på Idresemestern sedan lördag den 1 mars.

    Det finns även andra vittnen på Skandia än Fredrik T som kom i kontakt med SE just på måndag den 3 mars.

    Till folk på Skandia som Fredrik med flera, hävdade SE att han hade sprungit efter gärningsmannen. Det kan han antagligen bara ha gjort den 3 mars, dagen därpå framträdde ju Lars J och berättade sin historia i Aftonbladet. Samme Lars som SE utnämnt 1 mars till misstänkt. Det innebar slutet för SE:s möjlighet att hävda att han sprungit efter gärningsmannen.
    Måndagen den 10 mars backade nämligen SE tillbaka till sin första version att han sprungit efter poliserna. Just det här att han växlade mellan att ha sprungit efter gm och polisen, styrdes av vittnesuppgifterna från YN den 2 mars och Lars J 4 mars.
    SE kunde inte gärna säga en sak till sina kollegor på Skandia, och en annan sak i sitt vittnesmål till polisen. Kan SE verkligen ha tänkt ut det själv?

    Exfrun har både i PU förhör och i intervjuer med Thomas Pettersson berättat hur upprörd hon var över att de inte kunde åka upp till Idre på lördagen som planerat utan att de fick vänta till söndag den 2 mars. Varför var det så viktigt att undanhålla att SE varit på Skandia på måndagen? Var SE tvungen att hämta något viktigt som han inte kunde göra under helgen då det kunnat väcka misstankar? Något avgörande bevis som han gömt under flykten på Skandia?

    — Lampers vs GW Persson: 1 – 0 —

    Ytterligare klarhet om SE:s skuld, för de som anser att det behövs, lär komma med Kammarrättens beslut att SE-relaterade förhör inte skall maskas så hårt. Dessutom kommer förhoppningsvis snart, den av Filter sedan i somras utlovade uppdaterade versionen av Den osannolika mördaren. 2.0?

    1. Mikael A:
      Allt detta har du upprepat och lika många gånger har argumenten söndersmulats. Exempelvis, du skriver att ”SE kunde bara trovärdigt peka ut Lisbeth Palme och Anders B som varande på brottsplatsen efter mordet”. Detta stämmer ju inte. SE pekar ut eller visar intresse för Anders B, Karin J, Lars J och Helena L. Jan A menar på sin fotokonfrontation 86-05-14 att de 2 personer han känner igen är Anders B och Stig E. Ifall Jan A även förevisats foto på J-Å.S, vilken man menar är förväxlad med Stig E, varför reagerar då inte Jan A för det fotot? Och hur kan det komma sig att Stig E prickar in dubbelt så många mordplatsvittnen som Jan A?

    2. Mikael A
      Börjar inte det här inlägget närma sig förtal. Du påstår att vapensamlarens dotter med familj vet om att vapensamlaren är medgärningsman och därför ljuger för att skydda honom. Du verkar också mena att vapensamlarens dotter ljuger om faderns besök i gamla stan på mordkvällen. Nu tycker jag allt att du faktiskt gått över en gräns.

    3. Ett av de mer märkliga inläggen av Mikael A. Den ena meningen, det ena påståendet -utan samband med det föregående – följer på varandra. Vad är avsikten att gång efter annan påstå saker, anföra händelser, som tidigare blivit vederlagda.
      Försöker Mikael A att dränka läsaren i en flod av egna fixa idéer utan tankedjup. Ovanstående inlägg av Mikael A består av närmare ett hundratal spretiga påståenden och varje ansats att bemöta alla dessa skulle ta åtskilliga timmar i anspråk.
      Är det kanske det som är Mikaels A:s plan, antingen ska bloggens läsare dränkas i hans ständiga upprepningar och osammanhängande funderingar eller så ska läsaren tröttna (kollapsa), överge bloggen och låta Krister Peterssons torftigheter färga framtidens historiebeskrivning med Mikael A som bakblåsare.

      1. För min del kan jag bara säga att jag har gett Mikael A ett mycket stort utrymme under de senaste åren. Hans påståenden har – som jag ser det – i flertalet fall tillbakavisats på mycket goda grunder, vilket inte hindrar att han återupprepat dem. Den som vill kan leta sig bakåt i bloggen och bilda sig en egen uppfattning.

        1. Simon A, Magnus D, soederviken, Gunnar

          Jag redovisar hur jag har uppfattat PU:s snäva gärningsbeskrivning.

          Jag tycker att varken GW:s eller Lampers förklaringar i programmen ledde till att det går att ifrågasätta gärningsbeskrivningen eller beslutet att lägga ned utredningen.

          Gunnar – visa gärna vad du menar med ” i flertalet fall tillbakavisats på mycket goda grunder”. Det skulle i så fall innebära att gärningsbeskrivningen är fel.

          1. Jag tycker att det kanske största problemet med Krister Peterssons presentation den 10 juni är att han faktiskt inte kommer med någon gärningsbeskrivning. Det vill säga: han beskriver inte hur Engström fick kunskap om att Palme var på stan, hur han fick tag i vapnet, hur det kom sig att han dök upp på trottoaren i rätt ögonblick och så vidare. I Peterssons berättelse finns Engström plötsligt bara där med en laddad revolver och skjuter.

            Till det kommer förstås att Petersson inte heller presenterade något tydligt motiv eller någon teknisk bevisning.

            Du tycks med gärningsbeskrivning bara mena att Petersson drog slutsatsen att det var Engström som sköt Palme. Det är förvisso riktigt att Petersson inte verkade ha förmågan eller viljan att ifrågasätta den ”gärningsbeskrivningen” själv. Hans berömda ord ”med tanke på det som händer måste han ha haft ett vapen i handen den aktuella kvällen” tyder ju på en total trosvisshet (äkta eller inte). Men det var, som han själv ändå fick medge, en trosvisshet som inte skulle ha räckt till ett åtal om Engström levt.

            De flesta kan väl i det läget, oavsett vad de tror i skuldfrågan, dra slutsatsen att det faktiskt går att ifrågasätta både Peterssons ”gärningsbeskrivning” och hans beslut att lägga ner utredningen på grund av sitt utpekande av Engström.

            Leif GW Persson och Lasse Lampers är två av de personer som på olika sätt och med varierande styrka just kommit med sådana ifrågasättanden. Du har, vad jag förstår, inte tagit till dig någonting av det som de eller andra sagt. Precis som Krister Petersson menar du antar jag, att Engström helt enkelt måste vara skyldig fast det för all del inte finns bevisning som skulle räcka till ett åtal.

            Bland de påståenden som du framförde i den här kommentaren som får anses fullständigt vederlagda är till exempel att ”åtminstone nio vittnen på mordplatsen kunde peka ut att mördarens signalement överensstämde med SE”. Det här är långt från sanningen om vad vittnena sagt. Bara ett vittne på mordplatsen eller i dess omedelbara närhet har talat om en keps, ingen av dem har talat om handledsväska, ingen av dem har talat om glasögon och beskrivningarna av gärningsmannens ålder pekar på en person som är yngre än Engström.

            1. Gunnar W och Mikael A
              Vi har ju tröskat Mikaels påstående om att Anders D sagt ”äldre man” fram- och baklänges, upp och ner och in och ut och det finns bara Gösta S:s föredrag långt efter som man kan använda som argument för att Anders D sagt det, men oändliga argument för att han bara sagt ”man”.

  47. Det är inte Stig som har begått mordet.
    De som ska förklara honom som mördare har ett berg av Mount Everest storlek att bestiga i hårt väder. Det är helt enkelt komplett orimligt att han skulle ha haft ett vapen på sig på vägen hem av Magnum kaliber. De som håller honom som mördare måste då ge honom ett mindre vapen vilken ingen här verkar har gjort. Den som ger Stig en liten minirevolver måste förklara hur han hunnit så Sveavägen med Magnumkulor avskjutna i skyttebana.

    Detta nya spår är av samma dåliga kvalitet som Christer Pettersson. Inte heller han kunde fås att bära en Magnum under jackan för att Palme kanske skulle kunna dyka upp. Spåret har också samma syfte, nämligen att etablera en falsk berättelse om gärningen och samtidigt etablera en ensam mördare i det kollektiva medvetandet. Mycket skickligt eftersom sanningen inte kommer fram på ytterligare 34 år. Stig E kommer att debatteras lika länge och därför dränera diskursen om Palmemordet tills dess att bara sumpen ”ensam galen mördare” återstår.

    Hela grejen Stig E på 10-20 talet är märklig och plågas svårt av ivern att smida. Stig E som Palmemördare blir så svår att bärga att det är nödvändigt med små minisagor kring Stigs agerande under kvällen för att få ihop delarna i hypotesbygget. Dessutom måste ni implicera en oskyldig granne. De som står bakom Stig-måste-vara-mördaren har svårt att inte mjölka ur hans lögner och tillrättalägganden kring kvällen för att på så sätt mjuka upp honom tillräckligt för en fällande dom i opinionen vid fikaborden. VG ljög enligt Holmér om kvällen och var därför skyldig, men åtalades aldrig.

    För att belysa hur stollig teorin är så måste man betänka allt som egentligen saknas och haltar i den. Motiv, mordvapen, kännedom om vem som just går ute på gatan, korrekt signalement, signalement som innehåller glasögon, signalement som innehåller runt plufsigt huvud, ..halsduk, dumdristigheten att återvända till sitt jobb, syfte att återvända till sitt jobb. Syfte att synas i press och TV men inte sättas dit av tipsare eller vittnen.

    1. Mycket intressanta diskussioner på forumet nu sedan ett par dagar tillbaka.
      Jag står inte på någon sida men det är alltid spännande när ni som tror på SE som gärningsman skriver här(t ex Mikael A) eftersom ni är en betydligt mindre skara.
      Jag är fortfarande intresserad av SE:s exfru. Vet att hon är till åren(83 år?) men det är ju väldigt många förhör med henne. Måste ju vara så att polisen fått en känsla av att hon har någonting att dölja. Kan aldrig föreställa mig att dessa professionella förhörare skulle besöka henne(den 9/6 2020) och desperat få ur henne ett erkännande om de inte trodde att hon döljer något.
      Jag tycker också dotter Ulrika till vapensamlaren gör ett tveksamt medverkande i Lasses dokumentär. Finns kommentarer där som jag tycker är överdrivna(besöket hos exfrun 9/6 och att pappan aldrig skulle låna ut ett vapen.)
      Lasse Lampers
      -Varför inga frågor till Ulrika om lillasyster Filippa och hennes utsagor om kvällen och om Stig?
      – Hade ni kontakt med exfrun? Avböjde hon att medverka?

      Slutligen. Frågorna i förhören med exfrun om samtalet till jourhavande präst(några dagar efter mordet). Har det kommit fram något mer i materialet som begärts ut vad detta samtal handlade om. Fanns det ett erkännande till prästen här? Exfrun får ju konkreta frågor på om det var hon som ringde det samtalet från semestern i fjällen.

      Samtidigt tycker jag det är osannolikt om två familjer(familjen E och familjen G) lyckats bevara en så enorm familjehemlighet under alla dessa år

      1. Calle,

        Du har fat i noget, hvad angår Engströms pårørende: Hvorfor har de ageret så reaktivt?

        Om ens ven, far og bror var mistænkt for et mord og aldeles uskyldig, ville man offensivt forsvare dem. Selvfølgelig. Det har de ikke gjort. Specielt er det påfaldende, at den yngste Glaser-datter, der var meget tæt på Engström, klapper i som en østers. Exfruns reaktive adfærd er ligeledes påfaldende. Deres adfærd kommer til at indikere, at de ikke er helt sikre på, at Engström ikke er GM, alternativt at de faktisk ved, han er

      2. Hej Calle, en fråga först, varför tycker du att UGR:s kommentar om besöket hos exfrun är överdrivet? På vilket sätt? Är det irrelevant eller hur menar du? Sen ställde inte hennes syster upp och frågan om kvällen är inte så lätt att diskutera på ett forum men som jag skrivit tidigare så kan jag bara konstatera att inte ens KP tog upp detta på sin PK. Kanske kan jag återkomma till det senare. Ja, exfrun ville inte medverka. Ang samtalet till jourhavande präst, det finns inget som pekar på att det skulle varit exfrun som ringde, det handlar om en upplevelse nere vid Karelia/Snickarbacken som i och för sig är intressant, lämnad av ett vittne som inte gärna ville prata så högt om vad hon egentligen själv gjorde på den platsen vid den tidpunkten. Ja din slutkläm håller jag med om.

        1. Jo Lasse, jag tyckte Ulrikas reaktion på det besöket var överdriven. Hon tyckte hon dumförklarar poliserna. Jag tror inte de besökte henne för att de var desperata eller inkompetenta. Jag vill tro att de genuint är där för att de tror hon har något mer att berätta om sin ex make.
          Jag uppskattar så klart att ni lyckades få med UGR i dokumentären. Det var spännande och viktigt att få höra hennes historia!

  48. SE, Tyckte inte om Palme, men något extremt hat har inte framkommit. SE, var som så många andra denna tid, hörde till en viss Palme mobb, som tjänsteman, med höger sympatier. Nej, så starka motiv till denna fruktansvärda slakt fanns inte. Ej heller går det att sätta en tung och stor magnum i hans hand.
    Med ett sådant vapen fodras en kraftig arm för den enorma rekyl som uppstår vid avfyrning. Har själv pratat med en vapenkunnig om saken, två skott dessutom. Lyssna till SE:s granne om personen SE. i dokumentären, det säger bra mycket.

  49. Hur ställer Du dig till påståendet att Olof Palmes baneman var Hamid Dadashnijad, född 53, den SAVAK-utbildade kurdiske iraniern? Har Du, Gunnar, skrivit något ang denna man?
    Allan Francovichs källa inom CIA påstod att så var fallet och gav honom t o m en bild på honom, där han är väldigt lik Christer Pettersson, Tarkovsky, Viktor Gunnarsson, etc.
    Han bor intressant nog i Georgia, USA. Många av dessa fd agenter bor intressant nog i USA, t ex Heine Human, som dog i Florida.

    1. Utpekandet av denne man som Palmes mördare finns bland annat i en bok av Patrik Baab och Robert Harkavy: Im Spinnennetz der Geheimdienste.

      Ytterligare kommentarer kring detta finns bland annat här, här och här.

      Jag har inte läst Baabs och Harkavys bok som än så länge bara finns på tyska, vilket inte är min starka sida. tills vidare förhåller jag mig till den här teorin som till många andra: det kan vara sant men behöver inte vara det.

      Anledningen till att jag släpper igenom namnet på den utpekade personen är att det förekommer offentligt om än i liten skala samtidigt som han inte befinner sig i Sverige. Jag säger inte att detta nödvändigtvis är helt i konsekvens med andra beslut om att hantera namnuppgifter som jag tagit. Men jag är hela tiden tvungen att ta beslut av det slaget och jag tror jag kan stå för det här.

  50. En parantes: Hur ser statistiken ut för uppklarade mord ut i Sverige? Vad jag själv förstår är den usel. Om så är fallet är ju det ouppklarade mordet på Palme snarare regel än undantag. Vad vill jag ha sagt? Jo, konspirationer och tystnadspolitik är nog måhända bara hjärnspöken. Verkligheten är att svensk polis är usel. Med detta vill jag ”inte” ha sagt att en konspiration omöjligt ligger bakom mordet, bara att jag har svårt att ta till att den politiska toppen (eller djupa staten) sitter på betydande kunskaper om mordet. Ursäktar om mitt inlägg hamnar på fel plats i bloggen.

    1. Jag tittar på statistik från Brottsförebyggande rådet och ser att uppklaringsprocenten för mord, dråp och misshandel med dödlig utgång för 1986 var 77 procent. Det var en ganska typisk siffra om man jämför med åren närmast före och efter. Det betyder alltså att drygt tre av fyra sådana brott klarades upp.

      För att vara tydlig: procentsiffran betecknar relationen mellan antalet uppklarade brott ett visst år, oberoende av när de anmälts, och antalet anmälda brott samma år. Självklart finns det felkällor, den här siffran säger till exempel inget om möjligheten av att fel person dömts för ett brott. Vad det handlar om är uppklaranden enligt rättsväsendets egen statistik, inget annat.

      Inte desto mindre kan man nog säga att det vanliga var att dödligt våld klarades upp. Ett statsministermord som var ett brott där väldigt stora polisresurser sattes in kunde väl mot den bakgrunden förväntas bli framgångsrikt utrett. Det var nog också vad de allra flesta räknade med skulle ske.

      Se vidare: https://www.bra.se/statistik/kriminalstatistik/handlagda-brott.html

      1. Okey! Jag bugar för statistiken du redovisar. Uppklarade brott är det illa med, men mord reds ut, som väl är.

        1. Jag tittar vidare och ser att innebörden i statistiken för uppklarade brott måste preciseras ytterligare. Begreppet uppklarade brott används inte längre i brottsstatistiken, från 2014 talas det om handlagda brott.

          Den som vill kan läsa mer om definitionerna av dessa begrepp här och här.

          De ligger nära varandra, men skiljer sig åt en del. I ingendera fallet handlar det dock om fällande domar, i stället handlar det om avslutade polisutredningar. Utredningar kan avslutas med ett åtal, men också till exempel med konstaterandet att den misstänkte avlidit eller att brott ej kan styrkas.

          I vilket fall, när det gäller mord ser uppklaringsstatistiken avsevärt bättre ut än äör det gäller i stort sett alla andra brott. För att ta 1986 som exempel igen: mord hade alltså uppklaringssiffran 77 procent medan bostadsinbrott hade 11 procent och skadegörelse 18 procent. Vissa brott hade högre uppklaringsprocent än mord, till exempel rattfylleribrott som hade 80 procents uppklaring det året. Men det beror förstås på att när brottet upptäcks är det vanligt att samtidigt föraren är identifierad. De flesta rattfylleribrott upptäcks ju helt enkelt inte. Men att någon blir mördad brukar – får vi förutsätta – vanligtvis bli känt av polisen.

  51. Har det förklarats vad vittnet Lars J gjorde i gränden? Befinna sig där kl 23.21 en minusgrad februari natt inne bland baracker och byggbråte är ju… konstigt

  52. Lasse L!

    Tack för ett välgjort tv-program. Din röst och ditt kunnande har jag stor respekt för, men framför allt din infallsvinkel: du försöker hålla dig neutral. Kombinationen påläst och neutral har alltsomoftast lyst med sin frånvaro. Vi ”nördar” har främst fått förlita sig på de journalister och privatspanare som redan bestämt sig och det är lätt att hänfalla åt att se diskussionen och debatten som följer som en slags tävlingen.

    Efter läst ovanstående trådar slås jag av Engströms komplexitet. Han är egentligen precis lika komplex som gärningsman som ett missuppfattat mordplatsvittne. Alla hans förehavanden och uttalanden går att skarva i två skilda pussel. Den som gärningsman och den som en självgod och överdrivande gestalt.

    Själv är jag vansinnigt ointresserad av Palmemordet ur ett juridiskt perspektiv. Missförstå mig inte, jag tror naturligtvis på rättsstaten. Men att Johan Eriksson eller Leif Silbersky tycker att Krister Peterssons beslut är rättsvidrigt ger mig inga svar på gåtan. Naturligtvis skulle båda försvarsadvokaterna, eller vilken advokat som helst för den delen, förmodligen bidragit till att det inte blivit något åtal mot Engström (åtminstone med rådande bevis). Gott nog och precis som det ska vara i en fungerande rättsstat. Frågetecknet Engström skulle de dock inte hjälpa mig med att räta ut.

    Som palmemordsintresserad vill jag ha sanningen och sanningen får jag inte med vetskapen om att bland annat då Johan Eriksson skulle pläderat för Engströms oskuld. Engström är alldeles för komplex för att enbart malas ner till ett juridiskt spörsmål. Har jag någon kritik mot ditt program så är det just bristen på att visa denna komplexitet. Denna komplexitet dyker upp hela tiden. Stig var exempelvis bevittnat social. I nysläppta förhör sägs han dock sakna några som helst vänner. Han är bevittnat noggrann och duktig på sitt jobb. Andra vittnar om en omöjlig kollega som förskaffats en egen ”enklav”. Exemplen på komplexiteten är otalig.

    Nu har jag all respekt för att du hade utgångspunkten att balansera åklagare Petterssons presskonferens. Samtidigt tror jag, och eftersöker, en seriös debatt/dokumentär som belyser komplexiteten. Både från det eventuella gärningsmannaskapet och från det eventuellt missuppfattade vittnesperspektivet. Diskuterar vi inte komplexiteten är det lätt att återigen hänfalla åt det menimgslösa tävlandet.

    Hursom, ser fram mot din bok och hoppas den bidrar till fortsatt diskussion och i förlängningen en sanning.

    1. Hej Per W och tack för dina vänliga ord. Jag förstår också din inställning i de juridiska frågorna. Jag vill egentligen också bara veta sanningen och jag bryr mig inte det minst om hur den ser ut, det får vara stora konspirationer eller ensamma galningar, det får vara Sydafrika, CIA, KGB, PKK, svenska poliser o militärer, man får vara öppen för allt, men också kritisk mot allt. SÅ fort du positionerar dig så blir det svårt att diskutera för du får bemöta sakfrågor utifrån den tro på lösningen som du har, därför vill jag inte positionera mig alls och driva något särskilt spår. Jag nöjer mig med att ha synpunkter på de idéer som förs fram från statligt håll i första hand. Och det kanske du ändå håller med om att även om vi inte kan nå sanningen, för det har jag inga illusioner om, så kanske vi i alla fall kan sortera bort sånt som inte verkar sant. Men lätt är det inte.

  53. Hej Lasse!

    Tack för en välgjord dokumentär och tack alla för en intressant diskussion. Visst kan även jag känna att det hade varit bra om dokumentären kunnat gå lite mer på djupet, men jag förstår att tiden på TV är begränsad så att man måste sortera ut en del. Och jag tror också att målgruppen var mycket bredare än bara vi som redan har läst en massa förhör och detaljer, och man riskerar nog att skrämma bort lite vanliga allmänt intresserade tittare om man går in på för många detaljer på en gång.

    När det gäller det Petersson sa på presskonferensen utan att någon fick chansen att bemöta det, har jag reagerat på en viss detalj där jag menar att Peterssons påstående är rent felaktigt. Jag undrar vad ni, Lasse och Gunnar, säger om detta:

    Under presskonferensen den 10 juni säger åklagare Krister Petersson (https://www.youtube.com/watch?v=yUZch1XlSxA&t=2180s, ca 35.30) om hur Stig Engström lämnade sitt jobb på Skandia efter att han enligt egen uppgift lämnat sitt rum klockan 23.15: ”Han jobbade på första våningen i Skandiahuset och gick nerför trappan, bytte några ord med väktarna nere i receptionen och stämplade sen ut från sin arbetsplats. Enligt den teknik som Skandia hade så hade han ett inpasseringskort, och vi har kunnat notera att det inpasseringskortet användes klockan 23.20, men eftersom stämpeluret gick fel så var den verkliga tiden 23.19 när han gick ut.”

    Notera framför allt den första meningen. Petersson hävdar alltså att Stig Engström först pratade med väktarna och sedan stämplade ut klockan 23.19 då han gick ut. Om man utgår från vad Petersson säger här har Stig Engström gott om tid att hinna ut på Sveavägen, upptäcka makarna Palme och på mordplatsen skjuta Olof Palme klockan 23.21.30. Problemet är bara att det Petersson säger här strider mot det som vittnen uppger i förhör.

    Den korrekta ordningen om man läser vittnesmålen från Skandia är istället att Stig Engström först stämplade ut och därefter pratade med väktarna i receptionen innan han gick ut.

    Exempelvis säger väktaren Henry O i förhöret 1986-06-12: ”Nej, om han har stämplat ut så gjorde han det innan man kom ut till receptionen så att säga, så det är en sådan sak som vi inte såg om han gjorde eller inte.”

    Och en okänd person säger i förhör 2018-10-01: ”[Maskat namn] tillfrågas var kortläsaren satt och han uppgav att den satt mellan två svängdörrar och när man väl var ute vid vakten så behövdes inget kort.”

    Jag tycker att denna detalj med utstämplingen och samtalet med väktarna är väldigt central för frågan om huruvida Stig Engström över huvud taget hann komma ut i tid för att hinna upptäcka makarna Palme, gå till mordplatsen och genomföra mordet. Frågetecknet är förstås att det finns olika uppgifter om hur länge Stig pratade med väktarna. Henry O säger ”ett par minuter” och Stig har enligt förhör med Roland B sagt att han gick direkt ut.

    Detta frågetecken lyckas Petersson ”komma runt” genom att felaktigt ändra ordningen mellan stämpelklockan och receptionen, och plötsligt ger han Stig väldigt gott om tid att hinna ut.

    Med tanke på hur central denna detalj är, finner jag det mycket anmärkningsvärt att Petersson anger den helt fel. Och det verkar inte bara ha varit något han råkar säga fel i hastigheten, för samma felaktiga ordning anges även i PPT-presentationen.

    Så har utredningen inte ens koll på en sådan central detalj? Väldigt svagt i så fall. Eller är det rent av så att Petersson medvetet vänder på ordningen för att ge Engström gott om tid att hinna ut och begå mordet, utan att behöva fundera på hur länge samtalet med väktarna varade? Det vore i så fall rent skandalöst, så låt oss hoppas att så inte är fallet.

    Jag är förstås medveten om att detta resonemang inte på något sätt friar Stig Engström. Och det är inte heller det jag är ute efter. Utan det är ju den som påstår att Stig Engström är mördaren eller starkt misstänkt som måste kunna belägga att han hade tillfälle att begå mordet, alltså att han hann ut i tid. Och om Stig Engström, likt i en rättegång, hade haft någon som försvarade honom så förutsätter jag att denne försvarare hade påpekat att åklagaren här gav en rent felaktig uppgift.

    Reaktioner?

    1. Jag håller helt med dig, Stefan. Det är anmärkningsvärt att Petersson kom med felaktiga uppgifter om en så central sak. Faktumet att Engström först stämplade ut och sedan talade med väktarna har ju stor betydelse när det gäller att bedöma hans möjligheter att över huvud taget hinna utföra mordet.

      Saken har varit uppe här på bloggen tidigare, men den förtjänar att uppmärksammas igen.

      När jag efter presskonferensen i somras intervjuade Krister Petersson tog jag för övrigt särskilt upp Stig Engströms utpasseringstid, men utifrån en annan vinkel som jag också tycker är viktig: det finns ingen utredning från polisens sida som visar att Engström stämplade ut 23:19. (Det vill säga 23:19:00 till 23;19:59.) Hans egna tidiga uppgifter till polisen var att han stämplade ut 23:20 (det vill säga 23:20:00 till 23:20:59) men att stämpeluret felaktigt angav 23:19.

      Att Engström tidigt tog upp sin utstämpling med polisen berodde alldeles tydligt inte alls på att utredarna frågat honom. Han valde att kontrollera och lämna den uppgiften av eget initiativ. För mig förefaller det mindre troligt att Engström skulle vilja fästa polisens uppmärksamhet på utstämplingstiden (och medvetet lämna en felaktig tidsuppgift) om han hade något att dölja. Den saken skulle under tiden närmast efter mordet ha varit lätt att kolla för polisen – och om det visade sig att Engström ljugit om tiden hade det onekligen fäst uppmärksamheten på honom på ett ur hans synvinkel mindre fördelaktigt sätt.

      Att den verkliga utstämplingstiden var 23:19 är en uppgift som först förekommer i ett tämligen förvirrat förhör med den Skandiaanställde Roland B så sent som i juni 1986.

      När jag intervjuade Petersson visade det sig tydligt att han inte kunde presentera några egentliga argument för att utstämplingstiden verkligen var 23:19.

      1. Tack Stefan för vänliga ord. Jag vet inte riktigt exakt vad ni menar här, men först så är det ju klart att KP sa alldeles fel på PK ang utpasserings- och utstämplingsordningen. Om han gjorde det medvetet eller av bristande kunskap kan jag ju inte avgöra och jag är inte tillräckligt konspirativt lagd för att bara utgå från att det var avsiktligt. Vi får hoppas att han kan klargöra det någon gång, för uppgiften var ju lätt för var och en att kontrollera och de flesta av oss visste ju redan när han sa det att det var felaktigt och gav Engström betydligt mer tid att hinna utföra mordet om man nu tror att han gjorde det. Sen när det gäller klockslaget så är ju en osäkerhet kring exaktheten av 23.19 (23.19.00 – 23.19.59) så att det fungerar i båda riktningarna, är klockan inte synkad med Fröken Ur, ja då kan det ju rent av vara 23.18.00 han stämplar ut, men det kan också vara 23.20.30 eller vad som helst egentligen. Tider är inget att lita på eller utgå från när det gäller Palmemordet. Finns det något klockslag som vi kan lita på? Vem vet exakt när OP sköts? I förundersökningen mot CP anges 23.21.10 +- 10 sekunder och som ni vet anges andra uppgifter i andra sammanhang. Det är alltså enligt min mening rätt meningslöst att sitta och räkna. Där kan man ändå säga att det inte går att utesluta att SE skulle hunnit med att mörda, för hade det kunnat uteslutas så hade vi inte diskuterat detta. Sen kan man, som man alltid tyvärr är hänvisad till när det gäller Palmemordet, väga för och emot utifrån ofta rätt darriga, för att inte säga motstridiga uppgifter. Mvh/L

        1. Tack för ditt svar, Lasse!

          Jag tolkar det som att vi är rätt överens. Jag påstår inte heller att Petersson anger ordningen fel med avsikt för att ge Stig mer tid att hinna ut i god tid. Det jag ville belysa var mer att det enda rimliga alternativet till att utredarna märkligt nog inte har koll på en sådan central detalj är ännu värre, alltså att Petersson avsiktligt skulle ge denna felaktiga uppgift. Och en konsekvens av det felaktiga uttalandet är också att Petersson därmed inte behövde ta upp den osäkra uppgiften om längden på samtalet.

          Och jag skriver ju också att det förstås inte friar Stig Engström bara för att man rättar till ordningen. Precis som du skriver är osäkerheterna för stora, både vad gäller exakt tid för utstämplingen och längden på samtalet. Min tanke var mer att knyta an till det du sa om att ingen fick föra Stig Engströms talan och försöka bemöta de uppgifter som Petersson framställde som besvärande för honom. Och då är denna felaktiga uppgift från Petersson ett uppenbart exempel på något som en person som skulle fört Stigs talan genast hade kunnat bemöta och belägga som felaktigt. Vem vet, i en rättegång kanske rätten då hade börjat tvivla även på andra uppgifter från åklagaren?

      2. Ja, egentligen så är ju flera av förhören från Skandia gjorda först drygt tre månader efter mordet. Både förhöret med Roland B om att stämpelklockan inte gick fel men tydligen ändå gick en minut fel och att den korrekta utstämplingstiden var 23.19, och där han också säger att Stig den 1 mars sagt att han gick direkt ut. Även förhöret med väktaren Henry O som säger att han och Stig pratade i ett par minuter.

        Frågan är förstås hur väl alla minns detaljerna då. De som är övertygade om att Engström är skyldig menar ganska konsekvent att han ljuger hela tiden eftersom det han säger inte bekräftas av andra vittnen. Lustigt nog menar man dock i fallet med längden på samtalet med väktarna, där Henry säger ”ett par minuter” och Stig enligt Roland B ska ha sagt att han gick direkt ut, att det denna gång är Stig som är sanningsvittnet medan Henry har fel. Så kan det förstås vara, men ändå lite lustigt att mannen som anses ljuga så fort han öppnar munnen just i detta fall anses tala sanning.

        Skrev förresten inte personen från RÅ i svaret till JO att ingen utomstående skulle kunna sätta sig in i utredningen så väl att man skulle kunna föra Stig Engströms talan eller bemöta det som Petersson sa? Ändå har vi här enkelt kunnat visa att en central detalj i caset mot Engström angavs rent felaktigt av Petersson. Undrar vad personen på RÅ skulle säga om det.

        1. Ja, andrahandsuppgiften om att Stig Engström skulle ha sagt att han gick direkt ut får man rimligtvis ta med en stor nypa salt. Men det intressanta är förstås också att om han av någon anledning verkligen sagt så talar det verkligen inte för att han skulle vara Palmes mördare. Tvärtom.

          Låt oss för resonemangets skull förutsätta att det var han som mördade Palme. I så fall måste han ha vetat att hans utstämplingstid var så tidig att den skulle vara besvärande för honom om polisen tittade på den. Och det av två skäl.

          Det ena var förstås att den avslöjade att han varit så tidigt ute så att det varit möjligt för honom att utföra mordet.

          Det andra skälet är att en så tidig utstämplingstid rent konkret gick på tvärs mot hans egen berättelse om att han hörde skottlossningen sedan han kommit ut på gatan men inte hunnit fram till mordplatsen – såvida han inte kunde lägga till att han tagit tid på sig inne på Skandia efter utstämplingen. Det vill säga: om vi förutsätter att han stämplade ut så tidigt att han hann med att mörda Palme – och att han faktiskt utförde mordet – hade han alla skäl i världen att ge en bild av att han dröjt kvar på Skandia efter utstämplingen, genom att tala med väktarna eller genom någon annan fördröjning.

          Engström säger verkligen inte själv i förhören något om att han tog god tid på sig ut efter utstämplingen. Kanske han till och med sa till Roland B att han inte pratade med väktarna, eller knappt gjorde det. Men det är i så fall inte graverande för honom, snarare tvärtom. Och det behöver inte heller vara korrekt i sak. Henry O:s beskrivning av ett rätt utförligt småprat måste ses som rimligt trovärdig även om inte Engström i efterhand kom ihåg det småpratet.

          Jo, det var vice riksåklagaren Katarina Johansson Welin som förde fram det lite märkliga argumentet att ingen utomstående skulle kunna föra Engströms talan utan att ta del av hela utredningen. Se den här postningen.

          Var och en som följt debatten om Krister Peterssons presentation har ju förstått att Palmeåklagaren inte ens själv hållit reda på basfakta i den lilla del av utredningen som rör Engström – han tycks ju till exempel inte haft klart för sig att denne stämplade ut innan han passerade väktarna.

          Inte minst därför kan man väl säga att även en person med relativt begränsade kunskaper om misstankarna mot Engström och mycket måttliga kunskaper om utredningen i övrigt men med hyfsad förmåga till logiskt tänkande är fullt kapabel att föra fram argument som är till Engströms fördel. Det skulle onekligen ha gett pressträffen den 10 juni större moralisk dignitet om en sådan person, till exempel en annan åklagare som haft det uppdraget, funnits med för att balansera bilden när det nu inte fanns en regelrätt försvarsadvokat.

          Genom att inte Krister Petersson släppte fram någon sådan motpart i samband med sin egen presentation blev ju – i alla fall just då – hans egen uppgift lättare. Men på sikt tror jag den där pressträffen kommer att hänga över Petersson på samma sätt som det fiaskoartade tillslaget mot PKK-anhängare är ett bestående inslag i bilden av Holmérs insatser i utredningen.

          1. Det ska även tilläggas att väktaren Anette K i sitt förhör lämnar samma besked som Henry O, d.v.s. att Stig E stannar och pratar en kort stund innan han går ut. Så jag anser att det är mer sannolikt att han stannade och pratade en kort stund innan han gick ut, än tvärtom; att han inte hade något samtal alls med väktarna och gick direkt ut på gatan efter utstämplingen.

            1. Inte minst eftersom de båda drar sig till minnes specifika saker från samtalet, att han skulle på semester osv. Det är en sak att säga ”ja, jag tror att vi pratade då” och en annan att säga ”vi önskade honom trevlig semester och allting”.

          2. Ja det ligger mycket i det. Allt annat blir ju egentligen fullständigt obegripligt. Det är ju inte heller alltför svårt att föreställa sig att Palmeutredarna med Holmer i spetsen nog upplevde det som rätt jobbigt att inte lyckas fastställa en exakt tidpunkt för mordet och så kommer då Engström inklampande i media och vet bättre om den saken än polisen. Holmérs ”elefanten i porslinsbutiken” kan här alltså fått sin förklaring. Kan det till och med vara detta med tidpunkten som Engström åsyftar i TV-inslaget där han menar på att polisen inte är så bra på att lägga pussel och att man inte ska plocka bort bitar som hör till pusslet? Minns jag nu inte helt galet så höll man väl på ett bra tag med att försöka fastställa en exakt tidpunkt för mordet?

          3. Jag tycker man i samma anda kan nämna Engströms första uppgift i hovrätten om utstämplingstid 23.23 (60 sek felmarginal framåt enligt honom själv utifrån 23.22…). När han konfronteras med att han lämnat andra uppgifter i tingsrätten rättar han sig själv med att de från tingsrätten gäller (23.21 utifrån 23.20 plus 60 sek) då han hade kontrollerat dessa samma dag. Det är svårt att se att uttalandet skulle vara ett genomtänkt försök till att omöjliggöra sig som gm genom att börja laborera med tider som definitivt motbevisas av fakta. Vad han är på gång att göra (vilket kanske han inser) är att degradera trovärdigheten i sina göromål på mordplatsen (vilket i vissa delar pekar på överdrifter – men inget mer).

          4. Gunnar, ja det ska bli intressant att se vad JO svarar på det där om att ingen utomstående skulle kunna sätta sig in tillräckligt i utredningen för att kunna bemöta det som Petersson sa. Det skulle räcka med att läsa i denna tråd för se att det är möjligt att som utomstående vederlägga Peterssons påståenden på centrala punkter.

    2. I det här sammanhanget finns det en helt annan aspekt, som jag tycker har glömts bort.

      Stig Engströms iver att dagen efter mordet ta reda på sin utstämplingstid är svårförklarlig. Tydligen behöver han hjälp med den uppgiften för att kunna beräkna när han kliver ut på Sveavägen.

      Men den som borde veta detta allra bäst i hela världen är ju han själv. Om hans egen berättelse är sann vill säga. Då skulle han till och med på mordkvällen ha kunnat meddela polisen en ganska precis tidpunkt för själva dådet.

      Han uppger sig vara stressad och fixerad vid tunnelbanetågets avgångstid. Därför stannar han också till och tittar på klockan mer eller mindre i skottögonblicket.

      I efterhand tycks han alldeles ha glömt vad klockan var eller hur stor marginal han hade för att hinna med tåget. Eller litar plötsligt perfektionisten Engström inte på sitt eget armbandsur?

      Redan här kan man börja misstänka att åtminstone delar av hans historia är uppdiktad. Det dröjer också innan pratet om klockan och den mörka urtavlan dyker upp i hans historia.

      Det här gör honom förstås inte till gärningsman, men möjligen en fullfjädrad mytoman. Den bilden förstärks sedan av hans uppgifter om samtalet med Lisbeth Palme, som väl ingen på allvar kan tro på, och hans övriga påstådda agerande på brottsplatsen.

      1. Ja, i princip håller jag med dig. Jag tror ju inte på mycket av det han säger, på det sättet han beskriver det. Men jag tror att det finns logiska förklaringar till varför han vill ha reda på utstämplingstiden, men det får jag återkomma till i bokform.

        1. Lasse:
          En enkel förklaring kan ju vara att han helt enkelt ville hjälpa polisen att kunna fastställa tidpunkten för mordet. Det var ju problem med detta i början. I Rapports första nyhetssändning talades det exempelvis om att mordet skedde strax efter klockan elva på kvällen. Något som Engström naturligtvis insåg inte kunde stämma särskilt väl.

            1. Instämmer i detta.

              Dels hade han ju inte mycket annan information att komma med (om han var vittne), ty han missade ju mordet.

              Dels framstår han ju både i förhör och i anhörigas vittnesmål som något av en viktigpetter som gärna levererar detaljer och fastslår saker med bestämdhet, även när han inte riktigt vet.

              (Nu ska man väl inte tala illa om de döda. Men kanske får man göra ett undantag när den döde i fråga står anklagad för mord baserat på idén att varje motsägelse, skryt eller smålögn bevisar att han sköt Sveriges statsminister.)

            2. Jag ser flera möjliga anledningar till samtalet och ingen av dem behöver utesluta de andra.
              Engström ville kanske helt enkelt påtala för polisen och/eller massmedia att han hade kontrollerat saken och visste den korrekta tiden. En självklar följdfråga blir då varför han inte ville att Roland B skulle kontakta polisen, men jag lämnar den frågan öppen tills vidare.
              Den andra potentiella förklaringen är att han ser sin dramatisering – till skillnad från konkret information – ta form inför kontakter med media och andra och vill ha den korrekta tiden ”Klockan 23xx stämplade jag ut från jobbet….”
              Den tredje potentiella förklaringen till att han kontaktade Ingmar B och senare Roland B är att Engström förutsätter han att han kommer att vara i centrum för uppmärksamheten när han återkommer efter semestern. Ryktet hade gått ändå men ju fler som visste desto bättre. Arbetskamrater kommer troligen att samlas kring honom, en situation där han trivdes som fisken i vattnet. Hans förkärlek för att vara i centrum är ju omvittnad och går som en röd tråd genom många av hans kända göranden och låtanden.

              Om man utgår ifrån att Engström som en ansvarsfull medborgare helt enkelt ville bidra med korrekt information utifrån utstämplingstiden är en eller båda av de sistnämnda potentiella förklaringarna sekundära och kanske i så fall mer att betrakta som en bonus.
              Om man däremot förutsätter att Engström tittade på sitt armbandsur ögonblicket innan skotten och mycket väl visste och kom ihåg vad den visade kanske samtalet är en förevändning för andra syften t ex de jag just föreslagit som tänkbara.

              1. Låter väldigt rimligt. Framför allt skulle det ju vara konstigt att han ville fästa uppmärksamheten på sin utstämplingstid om han verkligen hade något att dölja.

                Att han inte bad Roland B att kontakta polisen var väl för att han tyckte det var mer spännande att göra det själv. Han kanske inte heller var säker på att Roland B skulle bry sig om att göra det och ville försäkra sig om att det blev gjort.

      2. Mycket intressant aspekt Jakob. Eftersom Stig så påtagligt återupprepar gång på gång att han tittar på sitt armbandsur(precis vid eller just efter skottögonblicket)så borde han ha koll på vad klockan är.

        1. Det är väl inte alls säkert. Jag var på promenad idag och vet att jag tittade på klockan ett par tre gånger (eftersom jag var tvungen att gräva fram den under vante och rock), eftersom jag ville veta hur länge jag hade varit ute. Men vad exakt klockan var vid dessa tillfällen har jag ingen aning om nu, några timmar senare.

          1. Madam

            Med du hade inte ett viktigt sista avgångståg att hinna med hem innan du på morgonen nästa dag skulle på semester en vecka till fjällen? Stor skillnad där tycker jag.

            1. Nej, inga tåg och inga fjällsemestrar. Jag hade dock andra hålltider under dagen, så jag kan givetvis berätta vad klockan var på ett ungefär. Däremot har jag nu några timmar senare inte den blekaste aning om vad klockan var på minuten.

              Fundera själv: Tittade du själv på klockan idag, igår eller (exempelvis) första torsdagen förra månaden? Hur många gånger? Nå, exakt vilka klockslag var det?

              Visst kunde Engström ha kommit ihåg tiden. Men att han inte gör det bevisar inte ett smack.

      3. Jakob H:
        Det här med att Engström skulle varit ivrig att få reda på utstämplingstiden är ännu ett exempel på där man tycks lägga ord i munnen på Engström. Uppgiften kommer ursprungligen ifrån att Per H uppger i förhör 86-06-09 att Roland B skulle ha fått 3 samtal från Engström där Engström ivrigt skulle efterfrågat den här tidpunkten. Detta stämmer ju dock inte alls med vad Roland B själv uppger i sitt förhör 86-06-09 (samma dag som Per H). Roland B uppger där att som han uppfattade det var det inte någon omedelbar brådska för Engström med att få tidsangivelsen utklarad. Roland B säger vidare också att Engström ringde endast 1 gång medan Roland B själv ringde Engström 2 gånger.

        Förhöret med Roland B (sid 3)

        https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMcUJCdmwtU1pqNmc/view

      4. Jakob H:

        Poängen är väl att utspämplingstiden dokumenters i ett system medan vad han sett på sin egen klocka är bara vad han själv säger att den är/var. Därför blir utstämplingstiden på så sätt mer relevant.

    3. Stefan Karlsson.

      Min första spontana reaktion på KP:s uttalande om den felaktiga kronologin avseende utstämplingen som dessutom illustrerades i text, var att felet var medvetet, liksom många andra lösa antaganden och felaktigheter som radades upp, men det kan ju också vara så att han själv var dåligt påläst, och i god tro återgav det någon annan sagt.
      Slarvigt förstås, men det kan vara en tänkbar förklaring. I ett sådant skarpt läge som han befann sig i den 10/6, och dessutom haft god tid att förbereda sig inför, är det anmärkningsvärt.
      Allt som sades på pressträffen förtjänar att granskas i detalj.
      Det man utan vidare kan konstatera är att inget fel och ingen glidning eller tolkning gick till den sedan 20 år tillbaka avlidne och utpekade Engströms fördel. Det är svårt att tänka sig att ett sådant mönster kan vara slumpmässigt.

      1. Jörgen G, jag har svårt att bedöma om Petersson vände på ordningen medvetet eller inte. Men det är som sagt synnerligen märkligt om han inte har koll på en sådan central detalj i caset mot Engström. Man skulle ju kunna tänka sig att han råkade säga fel i hastigheten, men med tanke på att samma felaktiga ordning angavs även i PPT-presentationen, verkar det inte vara en felsägning.

        Och visst finns det fler påståenden som man kan anmärka på. Han sa exempelvis att Jeppsson var säker på att den springande mannen hade en keps. Men i de tidiga förhören säger Jeppsson att det ”tycks vara en keps”. Det är en ganska tydlig skillnad och långt ifrån att vara säker.

        Efter att ha skildrat Yvonnes uppgift om att den springande mannen halkade till, frågar Petersson retoriskt vem som jobbade på kontor. Ungefär som om bara för att någon halkar när han springer i vinterväglag så måste denne arbeta på kontor, där man uppenbarligen bär lågskor. Som om ingen person med andra skor skulle kunna halka. Och som om kontor är den enda platsen där man bär lågskor, om nu ens alla gör det där. Kanske kan någon bära lågskor på bio, vad vet jag?

        Här har vi flera exempel som en försvarare eller någon som fått föra Engströms talan enkelt hade kunnat argumentera emot.

  54. Lasse Lampers

    Trådens ursprungliga fråga var ju hur Du kunde påstå att SE ljugit i sitt förhör och därmed begått mened i rätten. Du gör en dokumentär om den person som utan bevis framställs som mördare av Sveriges statsminister Olof Palme. Jag frågar Dig: Varför skulle dina personliga åsikter bemötas på annat sätt än KP framställan på den oerhört pinsamma presskonferensen?
    Frågor som ställs bemöter Du med att GW vill vinna debatten och att härskartekniker används mot Dig.

    Du håller med om att en sjuksköterskas uppgifter gällande att hon inte trodde att LP själv förstod att hon blivit beskjuten, inte är ett bevis. Förmodligen oerhört chockad blev det en sekundär sak. Likt förbannat hävdar Du att SE ljugit i sitt förhör när han hävdar att LP sagt att hon också blivit beskjuten.

    Din tro är att LP flera minuter efter att skotten fallit fortfarande tror att dom blivit attackerade med smällare. Hon ser sin make ligga livlös på marken med blodet forsande ur mun och bröstkorg, och själv upplevt en smärta i ryggen, påskjuten med smällare!

    Därför kan inte LP sagt att hon blivit beskjuten. Därför ljuger SE. Mon Dieu.

    Om LP sagt att hon blivit beskjuten till SE. Kanske menade hon beskjuten med smällare !

    1. Hej Håkan, nej frågor som ställs till mig bemöter jag så här (återger här mitt svar som du kanske har missat);

      Det bli ett långt svar och hoppas att jag gör mig någorlunda begriplig, säg till annars så ska jag försöka konkretisera. Ja, egentligen krävs det nog en bok för att förstå detta eftersom man måste förstå en större och bredare bild när det gäller Stig Engström. Men jag kan ta en kortare version och den är alltså ändå lång. Om man börjar med mordet så kan man undra vad det egentligen är som Lisbet Palme upplever. I det första momentet hör hon vad hon tror är smällare. Hon har en känsla av att de kommer en bit bortifrån, alltså inte direkt bakom ryggen. I ett sammanhang säger hon att hon inte ens i det ögonblicket som skotten föll kände någon oro för någonting. Hon såg ingen komma upp bakom dom med andra ord. Hon vänder sig mot OP för att kommentera smällarna. I det momentet upplever hon hur det händer något med OP, han tappar steget, faller, rasar ihop, nu finns det en risk att några av er i forumet kanske märker ord här, men ni förstår säkert vad jag menar. OP åker i gatan och själv känner hon ett som ett piskrapp över ryggen. Antingen följer hon med något i fallet eller så faller han utan någon kontakt med henne. Det finns inga andra uppgifter än att hennes uppmärksamhet är riktad mot OP och det är ju också det rimliga. Många som tittar åt hennes håll noterar att hon faller ned på knä bredvid eller böjer sig ned över maken. Det är också det rimliga. Då kommer hon att se effekterna av skottet, den syn som nog är alltför underskattad av många som skrivit om människors upplevelse på mordplatsen. Nu hörs skriken. Det finns uppgifter om rena skrik, om skrik formulerade som ”hjälp, hjälp” eller ”hjälp vad gör du” eller ”nej vad gör du”. Frågan är vem det senare egentligen kan vara riktat till, maken eller den som orsakat det hela. Jag ska här inte gå in på vad hon noterar i form av andra personer, springande eller stillastående.

      Fru Palme hörde en smäll till och kände hur det ”brände” till på ryggen. Gunnar, kan du visa mig var det framgår att hon förstod att hon beskjutits, eller inte bara beskjutits, utan rent av skjutits? Hon säger ju att det är nyårssmällare?

      Nu, om vi summerar upp detta i en fråga: ägnar sig LP i det här skedet åt att försöka summera vad som kan ha hänt, omvärdera de olika delarna, tänker hon, ”ah, nu förstår jag, smällarna var ju skott, och ett av dom träffade Olof, och jag är ju också träffad då, det var därför jag kände ett piskrapp”. Nej, det finns inget som tyder på en sådan närmast övermänsklig klarsyn. Om någon av er sett tecken på det, så vänligen redovisa var så att jag kan infoga det. Tänker LP nu i termer av ”gärningsman”/ ”gärningsmän” – har hon i det här skedet en sån upplevelse? Ser hon någon person med ett vapen? Vad vet man säkert om detta? De som påstår att LP ser, uppfattar och kan definiera en gärningsman eller rent av flera gärningsmän, på vilka grunder gör hon det?

      När under alla förhör hos polisen och i domstolarna får LP frågan ”när förstod du att ni beskjutits? När förstod du att du beskjutits? Får vi ett klart och tydligt besked från LP på den frågan? En förutsättning för att LP över huvud taget ska kunna fälla orden ”förresten har dom skjutit mig också” är att hon faktiskt förstått att hon blivit skjuten. Var framgår att hon förstod detta?

      Nästa: i sitt första samtal Lena Ö på sjukhuset hade LP sagt efter en stund ”det svider på ryggen”, detta möjligen föranlett av att Lena lagt armen om LP. Det var då Lena Ö upptäckte skotthålen. LP hade också kort berättat vad hon upplevt på Sveavägen för LÖ. I samtalet kort därpå med LC på Sabbatsberg säger LP några få saker – de var inte i sällskap med någon (vilket ju LC frågade på förekommen anledning), hon hade ingen uppfattning om vem som kunde ha avlossat skotten. Ingen vidare info som belyser saken. Sköterskan visade kappan för LC.

      Förhörsprotokollen är bedrägliga och svåra att bedöma. Läs dom inte ordagrant är ett gott råd, särskilt inte de som är sammanfattningar, de speglar oftare författarens uppfattning av samtalet. Det är tydligt av förhöret den 25 mars med Holmér:

      Ibland gick de var för sig men när skottet small gick de arm i arm. När skottet smäller tror Lisbet att det är någon smällare som ungdomar håller på med eller något liknande. Hon vänder sig mot Olof för att kommentera det hela och märker då att han tappar steget och faller ihop. Omedelbart därefter kommer det andra skottet. Hon känner en sveda längs ryggen.

      Nu blir det ju lurigt. Ska vi av den här uppteckningen förstå att hon redan när det andra skottet kom, förstod att det var ett skott? Det sa hon inget om i första förhöret? Nej, naturligtvis inte, men alla vet i efterhand att det var ett andra skott, i alla fall Holmér och LP och därför står det så här. Men förstod hon då att hon skjutits med ett skott? Nej, det finns inget som tyder på det.

      Hur LP efter ett tag förstår att OP skjutits är oklart. Det finns ju dom som upplyser henne om det, t ex så säger ju Leif L detta i sin fråga till henne, ”snälla frun, varför sköt han?” Av det kan man dra en försiktig slutsats om att LP började få ihop vad som hänt maken.

      Samtalsuppteckningen den 26 januari 1989. Inte heller här menar jag att det är möjligt att dra någon slutsats. PM:n bär prägel av allt man visste efteråt. ”I det ögonblicket blev hon själv beskjuten”. Man kan knappast på allvar hävda att detta utgör bevis för att hon då, i det ögonblicket kring 23.21.30, förstod att hon besköts med och träffades av ett skott?

      Även i hovrätten återkommer LP till att hon inte förstod att det var riktiga skott, utan hon trodde att det var smällare. Om hon då, som en följd av dessa ljud som hon tror är smällare, känner som ett piskrapp över ryggen, förklara då återigen för mig hur hon i samma sekund ska förstå att hon blivit skjuten. Är det inte rimligare att tro att hon fått ett slag eller någon effekt från ”smällarna”. Men om några sekunder kommer hon att få något helt annat att tänka på än svedan på ryggen. Hon säger strax därpå att hon blir skjuten över ryggen, men detta säger hon utan tvivel för att han förstod det senare, hon beskriver det inte som en upplevelse hon hade då, på mordplatsen, vilket ju för övrigt framgår av att hon tror att det är smällare och inte skott. Hon säger också att hon ser att ”Olof är nedskjuten och han kan inte svara mig”, inte heller det kan hon ha förstått då direkt när det hände. Hon bakar in, utan att närmare reflektera över det, sånt som hon förstått efteråt och drygt 30 år senare sitter personer på ett forum och tror att detta är vad hon upplevde i realtid. Det finns ju absolut inget som tyder på det, inte ens hennes egna ord. Hon säger också i hovrätten att ”jag vet inte då hur skadad jag själv är, det är svårt att veta sånt” men faktum är det för oss är omöjligt att förstå om hon verkligen menar att detta är något hon tänker då när allt händer eller efteråt. Min bestämda uppfattning är att det handlar om efterhandsinsikter. Och jag känner inte att jag kan påstå att hon ljuger i det avseendet, det är i rätten som man ska klargöra sånt och jag menar att försvaret inte är så värst bra i det avseendet.

      För att göra en lång historia kort och inte gå in på alltför mycket detaljer så är detta en tendens hos Lisbet Palme i förhören, att efterhand förstå vad som hänt och låta det bli skildringen, jag kan ju bara ta som exempel hur hon hanterar frågan om avstånd i ett förhör i tingsrätten. Där säger hon att hon i efterhand har förstått att det hon sa i förhören var felaktigt. Nu vet hon bättre, menar hon och det är det hon vill hålla sig till, ett sorts behov av att vara korrekt. Och på samma sätt menar jag att hon gör beträffande beskjutningen. Men vi vill ju veta vad hon trodde då, när det hela inträffade, inte vad hon trodde en månad eller tre år senare.

      Vem mer på mordplatsen än Engström kan intyga att Lisbet Palme yttrat orden ”förresten har dom skjutit mig också?” Ingen som jag vet. När ska den här konversationen ägt rum? Återigen får vi försöka peta in det i en darrig tidsrymd men för att ha något att hålla oss till så är det efter det att de första personerna kommit fram till makarna Palme men före det att polisen anländer. Således ca 23.22.00 – 23.24.00. Det är två minuter där chocken bryter ut för fullt, det är kaos på platsen, det är flera personer framme hos LP, där Karin J tar hand om henne, där Anna H vid något tillfälle i alla fall hör LP säga ”däråt sprang han” osv, men inget liknande detta med beskjutningen. Att Stig Engström haft en så till synes ordnad och fin konversation med LP tror jag inte ett dugg på. När jag väger samman allt, plus vittnesmålen från Sabbatsberg så blir min slutsats att detta har inte LP sagt på mordplatsen, SE har således inte hört det, utan han har läst det i tidningarna och av någon anledning gjort det till en del av sin berättelse. Jag tror alltså att Engström ljög rätt ordentligt i rätterna. Detta gör honom emellertid inte till mördare, vill jag poängtera för undvikande av missförstånd.

      Så, Håkan, så bemöter jag alltså de som frågar. Jag upplevde kanske mitt svar som rätt så vänligt. Jag har ingen som helst skyldighet att lägga ner tid på att svara på frågor på ett forum som drivs av en privatperson, men eftersom jag inte vill försöka gömma mig så gör jag det ändå, men idag är sista dagen jag gör det. Jag förbehåller mig rätten att påpeka om jag tycker att någon vinklar mitt svar, vilket du gör. Jag skrev också inledningsvis att om jag blev otydlig i mitt svar så kunde man bara be om förtydliganden. Då vill man ju ha det och inte vinklingar eller förolämpningar eller vad det nu kan vara. Men i rättvisans namn ska sägas att säkert 90% av skribenterna här inne förstår det. Mvh/L

    2. Håkan Öremark

      ”LP förstod inte att hon blivit beskjuten”

      Jag tror Lasse Lampers egentligen försöker hitta en logisk förklaring till varför LP säger det första skottet träffade OP. Eftersom han inte förstår att LP saboterade utredningen med en mängd desinformation.

  55. Ja, det är egentligen inte ngt som har så mycket med min dokumentär att göra, men allmänt är ju första vittnesmålet bäst, MEN det är inte säkert att den bästa utfrågningen är bäst och definitivt inte heller att det första förhörsprotokollet är bäst, det är ofta direkt dåligt, i alla fall i Palmemordet. Men det är de vi har så – stor försiktighet menar jag.

    1. Det där är ju en bra och kärnfull formulering, värd att hålla i minnet när man tragglar olika vittnesmål.

  56. Tack Lasse för en mycket sevärd dokumentär och tack Gunnar för en mycket läsvärd recension! Jag har funderat på en sak som jag inte sett någon fråga dig Lasse om här. Det handlar om Stig Engströms utstämplingstid och eventuella konversation med vakterna innan han kom ut på Sveavägen. Peterson hade ju sin bild av detta som han presenterade som fakta på pressträffen 10 Juni. Men såvitt jag förstår råder det stor osäkerhet kring när exakt Engström stämplade ut, när/om och eventuellt hur länge han pratade med vakterna. Denna osäkerhet reser ju verkligen tvivel kring om Engström ens hann komma ut i tid för att kunna mörda Olof Palme, men detta utelämnas helt i dokumentären. Jag är nyfiken på varför det blev så? Jag förstår ju att den begränsade längden på dokumentären är en faktor, men i så fall är det ju intressant att höra hur ni prioriterade när ni valde att inte ha med en som jag tycker det så central del för att resa tvivel kring Engström som gärningsman.

    1. Hej David och tack för kommentaren. Ja, det är en rimlig fråga. Jag gjorde en del försök att komma längre med frågan om utstämplingen, inte minst för att den måste kunna illustreras i film på något vettigt sätt, annars blir det att jag står och berättar mig igenom det som man gjorde i TV:s barndom. Man letar efter konkretion, och frågan kring utstämplingen, där är det mycket för och emot, å ena sidan, å den andra. Som jag skrev på ett annat ställe så upplever jag det vara lite gungfly här, man vet inte riktigt hur stabil faktagrund man står på, är det verkligen spannet 23.19.00 – 23.19.59 som gäller? Hur säkert kan vi veta det, när vi talar om en tidpunkt där klockor sällan var synkade med Fröken Ur. Hur vet vi att det inte var 23.18.00? Eller 23.20.00? Jag kunde ha tagit med en sak i filmen som jag tror på, nämligen att Engström själv aldrig riktigt hade kläm på exakt vilken minut det och i vilken riktning klockan gick fel, om det var före eller efter. Det kanske har varit viktigt för mig. Vi vet inte heller exakt hur länge Engström talade med väktarna osv. Ja, vad vet vi egentligen? Mvh/L

      1. Tack för svar! Nej, det är ju väldigt lite man vet med säkerhet här, vilket jag då tänkte hade gått att lyfta fram i dokumentären som motvikt till Petersons uppgifter, som alltså inte på något sätt är fakta. Men förstår att det måste kunna funka i TV också, och kanske är risken att man hamnar i alltför detaljerade resonemang som tar för mycket tid i anspråk?
        Iaf, ska bli väldigt intressant att läsa din bok!

      2. En sak som vi helt säkert vet är att Krister Petersson felaktigt trodde att konversationen med väktarna utspann sig före utstämplingen, och att den alltså inte belastade Engströms tidsutrymme för att upptäcka och mörda Palme. Att vi vet att den i själva verket skedde efter utstämplingen löser fortfarande inte frågan om Engström, men det är ett tecken på hur förfärligt slarvig utredningen. Ur det perspektivet hade det varit intressant att ta med, menar jag.

        Sen har jag i och för sig förståelse för att det kanske inte rymdes i dokumentären ändå, det måste ju verkligen ha varit en fråga om att döda sina darlings.

  57. Lasse.

    Det är förstås bra att det finns olika infallsvinklar på frågorna eftersom det leder diskussionerna framåt.
    Jag tycker dock att man måste skilja mellan att vara neutral i ämnet Palmemordet generellt, och den isolerade frågan som handlar om att ta ställning för eller emot utpekandet av Engström.
    Den som är ”för” utpekandet kan ju inte längre anses vara neutral ens i den vidare betydelsen, men den som har kommit fram till att Engström med största sannolikhet är oskyldig fortfarande kan vara öppen och neutral i det stora ämnet.
    I den gruppen skulle jag vilja placera mig själv.

    Det kan ju också vara så att man är helt ointresserad av frågan om huruvida Engström är skyldig eller inte – och bara ser till det juridiska felen i själva utpekandet, men det är också ett ganska märkligt förhållningssätt, och jag antar att det inte riktigt är så du ser på Engströmfrågan, utan mer att du inte har landat i en klar ståndpunkt?

  58. Nu på söndagskvällen har det gått fyra dygn sedan jag postade mina reflektioner om dokumentären ”Palmemördaren”. Och till min glädje kan jag konstatera att vi haft en kunnig och intensiv debatt – med en bra bit över 200 kommentarer – här på bloggen, en debatt som förhoppningsvis har fört diskussionen om Palmeutredningen en liten bit framåt.

    Tack till alla som deltagit och särskilt till den som gjort filmen, Lasse Lampers, som tagit sig tid att svara på en lång rad synpunkter av skilda slag.

    Bloggen står givetvis öppen för fortsatt debatt om dokumentären liksom mer generellt om Krister Peterssons utpekande av Stig Engström – samt. förstås, om andra frågeställningar kring statsministermordet.

    Vi närmar oss den första årsdagen av Olof Palmes död utan en existerande mordutredning. Det faktumet kommer säkert att göra sig påmint på en rad olika sätt.

    1. ”en debatt som förhoppningsvis har fört diskussionen om Palmeutredningen en liten bit framåt”

      Gunnar

      Före sommaren 2018 styrde du upp diskussionerna genom att bidra med din MOP- kunskap även om det kunde motsäga ditt mötesscenario. Det kändes som syftet med bloggen var att vi alla skulle kunna bidra till mordgåtans efterlängtade lösning, även om inte på ett stort och avgörande sätt. Argument, motargument i diskussionerna drev sakfrågan framåt. Ett exempel är när debatten i mars 2018 ledde fram till att det fanns ett avgörande fel i Lasse Larssons ”Nationens fiende” som visade på att SE var oskyldig utifrån den magra SE-kunskapen som fanns då (Jag finner ändå boken fortfarande vara mycket värdefull).

      Nu verkar det finnas någon annan, nästan motsatt drivkraft. Ett typexempel är det här med ”Äldre man”. I ett nytt inlägg står: ”det finns bara Gösta S:s föredrag långt efter som man kan använda som argument för att Anders D sagt det”.
      Du har antagligen den bredaste MOP-kunskapen av alla och vet säkert nu att PU redan 1986 visste att mördaren var en ”Äldre man”. Ändå går du inte in på något sätt som tidigare och styr upp felaktigheter för att få diskussionen i rätt riktning.

      I ditt svar kommer du varje fall med detta konkreta, inte ett rundningsförsök, men ändå ett ifrågasättande av 10 juni.

      https://gunnarwall.wordpress.com/2021/01/13/nya-dokumentaren-om-stig-engstrom-sevard-men-vacker-flera-invandningar/#comment-23058

      — ”Bara ett vittne på mordplatsen eller i dess omedelbara närhet har talat om en keps, ingen av dem har talat om handledsväska, ingen av dem har talat om glasögon
      (((((och beskrivningarna av gärningsmannens ålder pekar på en person som är yngre än Engström)))))”.

      Du har ju själv beskrivit i din Mordgåtan Olof Palme hur varierande signalement kan vara av en och SAMMA person. Keps kan tolkas som mössa, rock som jacka. Variationerna kan vara ännu större och det här stöds också av experter på området.

      SE var närsynt och behövde kanske bara använda glasögonen när han fånigt stirrade efter Palme genom Grands glasdörrar (Margarets S/Anneli K). Därefter stoppade han undan dem.
      Eftersom den kilotunga magnumrevolvern rymdes i den tunna rockfickan kan han väl även ha haft handledsväskan i fickan när han använde revolvern? Att ha båda framme samtidigt som i Netflix filmsekvenser är bara otympligt och inte trovärdigt.

      Du skriver vidare:
      — ”Jag tycker att det kanske största problemet med Krister Peterssons presentation den 10 juni är att han faktiskt inte kommer med någon gärningsbeskrivning.”

      KP presenterade en avbruten förundersökning och var därför enbart avgränsad till skälen varför SE är misstänkt för mordet. KP behövde därför inte formulera en gärningsbeskrivning. Det verkar även SVT och TV4 inte heller ha koll på.
      Jag använde ”gärningsbeskrivning” som ett sammanfattande begrepp för att understryka indicierna mot SE 23.21 – 23.23.

      Du svarar heller inte på mitt inlägg vad du menar med ”i flertalet fall tillbakavisats på mycket goda grunder”.
      — ”det finns bara Gösta S:s föredrag långt efter som man kan använda som argument för att Anders D sagt det”.

      Är det vad du menar med goda grunder?

      ——–
      ÄLDRE MAN

      — 1986-02-28 23.19,55 / Nicola F ser en man vid ”Norra reklampelaren” när han följer efter makarna Palme. NF lägger särskilt märke till mannen eftersom han först tror att denne är en livvakt. NF kan studera honom under en tidsföljd och på nära håll, kanske det bästa signalementet av alla vittnen. NF finner att ”förföljaren” är för gammal för att livvakt. NF säger att mannen är lite äldre än förhörsledarens 44 år.

      — 1986-02-28 23.21,30 / Anders D ser att mördaren är en ”Äldre man” och rapporterar det direkt på brottsplatsen när hans minnesbild i princip inte har kontaminerats av något.

      — 1986-04? / PU låter ”ålderstesta” YN. Hon får bl.a. se en man som hon uppfattar vara i ungefär samma ålder som den flyende som hon mött på DBG. Vid ”konfrontationen” uppfattar YN den mannen vara i 45-årsåldern. Bl.a. av detta drar PU slutsatsen att YN och NF mött samma person, mördaren och de två blir nyckelvittnen. Mannen som konfronterades var 62 år. Så någon vittneskonfrontation för NF mot den 173 cm långe Anders B behöver inte PU göra.

      — 1987-02-28 / Som ENDA mordplatsvittne vallas NF runt och omkring brottsplatsen i fyra timmar. Övriga mordplatsvittnen får stanna hemma eftersom de inte har gjort samma UNIKA iakttagelse.

      1. Word på det,stort medhåll från mig här.
        En slideshoot till Gunnar… är det sant att utredarna strök ADs utsagor pga att man ansåg han stirrig på amfetamin på mordnatten och överdrev samt blandade ihop sekvenser.
        Jag tycker däremot han gör ett stabilt intryck vid senare utsagor.
        Ken.

        1. Jag har absolut ingen aning om vad du refererar till när du skriver om ”ADs utsagor” och att polisen skulle ha strukit dem. Jag är inte ens säker på vilken person du avser. I vilket fall: uppgifterna, oavsett om de är sanna eller inte, är ju nedsättande för både polisen och den person du syftar på.

          Initialerna stämmer ju på taxiföraren Anders D. Men de utsagor han lämnade under mordnatten finns ju dokumenterade både i polisförhör och intervjuer. Och hans agerande – inklusive hur han slog larm – har aldrig beskrivits som annat än oklanderligt.

          Jag tänker mig att du kanske avser du någon helt annan person. Men jag tycker inte det leder någonstans att diskutera spekulationer av det här slaget vem det än handlar om utan att utgå från något som liknar dokumentation. Har du någon sådan är du välkommen att återkomma.

          1. Jag avser Anders D,vet att det varit diskution i rummet om polisens värderingar om hans vittnesmål,jag anser det mycket viktigt beroende på att man helt bortsåg ftån hans delgivande om att makarna stod vända mot dekorima och ssmtalade före skotten.
            Jag tror snacket härleder om detta senario dom att AD skulle varit snurrig den kvällen?
            Ja jag är helt övertygad om att någon form av konfrontation föreföll skotten.
            Ken.

            1. Tyvärr förstår jag inte riktigt vad du syftar på med diskussion i ”rummet”. Facebookgruppen Palmerummet eller Holmérs Palmerum eller något annat? I vilket fall: Facebookgruppen som har sitt värde på många sätt ger ju stundtals utrymme åt väldigt lösa spekulationer. Om det är där du sett det du skriver om så behöver det inte ha så mycket värde om ifall det inte finns tydliga uppgifter om sådana källor som går att ta på allvar.

              Men jag kan mycket väl tänka mig att det inom polisen förekom alla möjliga argument för att inte hans uppgifter skulle följas upp. Det vi ser är ju att Anders D blev väldigt lite förhörd och att uppgifterna från det första förhöret inte följdes upp i det andra förhöret och inte heller utreddes i Palmerättegången där han vittnade.

              1. Ja jag syftar på palmerummet på fb,kan du själv förklara Gunnar hur man från polisens sida inte tog ADs vittnesmål på allvar? Kan det ligga nått i resonemanget om att man ansåg att AD helt misstagit sig? I så fall varför? På vilka grunder anser man de?
                Ken.

                1. En sak som rimligtvis spelade in var att Anders vittnesmål gick på tvärs mot vad Lisbeth Palme hade berättat. Hon hade ju inte talat om någon kontakt med mördaren före skottlossningen, i alla fall inte i de förhör som presenterats offentligt.

                  Det gjorde att det inte gick att utreda Anders uppgifter utan att lämna öppet för möjligheten att Lisbeths version var felaktig på en väldigt central punkt.

                  Vi ska ju dessutom komma ihåg att ett annat vittne, Anders B, också talade om vad som såg ut som en kontakt mellan Palme och mördaren. Och vittnesmålet från Cecilia A går i samma riktning om än lite mindre tydligt. Det fanns alltså sakligt sett goda skäl att utreda möjligheten av att Palme och mördaren pratat med varann. Det hade varit en sak att avfärda ett enstaka vittne. Men när flera vittnen uttalar sig på liknande sätt bör det inte kunna viftas undan lika lätt.

                  Men utredarna – och här handlade det inte bara om Holmér utan också om de som kom efter honom – valde att låtsas som ingenting.

                  1. Exakt, en mkt bra analys Gunnar. Då kommer vi till det centrala kring Lisbeths utsagor. Jag menar att det är direkt skamligt att inför hela Sverige och världen bara vända kinden till, inte ens låta sig bli förhörd på ett korrekt sett med dokumentation och blåneka till en rekonstruktion. Att bars hänvisa till att polisen läcker? Men i så fall är de väll bättre med läckta sanningar än att lögner och hörsägen sprids?
                    De tar emot att diskutera en död persons ageranden i tidigare liv men LPs är för mig och många andra en gåta.
                    Ken.

                    1. Jag vill inte moralisera över Lisbeth Palme. Många starka krafter kan ha utövat ett inflytande på de val hon gjorde. Hon kan ha levt i den högst begripliga föreställningen att det fanns ett fortsatt hot mot henne själv och kanske också mot sönerna. Hon kan också ha utsatts för övertalning från Palmes politiska kollegor och folk inom rättsapparaten att inte diskutera känsliga saker offentligt – vi kan ju konstatera hennes flera gånger upprepade markeringar om att att det var viktigt med sekretess. Och hon kan givetvis, särskilt i början då hon gjorde sina val som kom att bli vägledande för hur hon betedde sig sedan, ha varit i ett sådant psykiskt skick att det var svårt för henne att fatta väl övervägda beslut.

                      Men med det sagt är det samtidigt uppenbart att i en normal brottsutredning skulle polis och åklagare inte utan vidare ha godtagit vare sig en överlevande hustrus utsagor när de gick emot andra vittnens eller hennes ovilja att delta i utredningen.

                      Handlade det speciella beteendet från rättsapparaten om verklig – om än orimligt överdriven – respekt för Lisbeth och vad hon berättade? Nej, det tror jag inte.

                      Hennes uppgifter om de två männen i Gamla Stan blev aldrig utredda, det verkar inte ens som om polisen försökte. Samma sak gäller mannen i beige som Lisbeth berättade att hon såg på avstånd på mordplatsen.

                      Vad hon sade till Holmér om olika tänkbara internationella motiv verkar inte ha lett till minsta försök från hans sida att gå vidare på det. Holmér valde i stället att satsa på sitt PKK-spår utan att på något sätt blanda in Lisbeth och hennes iakttagelser i sitt märkliga teoribygge.

                      Och det blev inte bättre efter Holmérs avgång: under tiden fram till konfrontationsvisningen av Christer Pettersson höll Almblad och Riberdahl inga förhör med Lisbeth, de bara hade träffar med henne för att informera henne om de påstådda framstegen i utredningen. Det var som om de var mest intresserade av att hålla henne på gott humör så att hon skulle kunna lockas att samarbeta när de väl plockade fram en misstänkt gärningsman.

                      Och när de väl hade Pettersson lockades hon att göra att utpekande genom att de förmedlade bilden av att det fanns starka misstankar mot honom och genom att Almblad före konfrontationen läckte att den misstänkte var missbrukare.

                      På det sättet blev Lisbeth, skulle jag vilja säga, närmast inlurad att delta i en rättegång där det visade sig att det enda någorlunda tunga beviset mot Pettersson just var hennes eget utpekande.

                      Det finns alltså mycket att säga om Lisbeth Palmes roll i utredningen. Men jag skulle akta mig för att i första hand rikta kritiken mot henne som person. Det finns andra som det finns större anledning att peka ut som ansvariga för vad som skett.

                    2. Kunde inte kommentera Gunnars kommentar men på tal om Lisbets uppgifter om männen i Gamla Stan så kom det nyligen ett intressant dokument:

                      Tidiga uppgifter (86-04-23) om lång man i röd jacka och en kortare man i blå täckjacka, ”satt kroppsbyggnad” och ”brett axelparti”. Bägge i 30-årsåldern. Dessutom nära i tid och nära mordplatsen. Kan ju inte uteslutas att det kan röra sig de 2 män som Lisbet 2-3 veckor tidigare observerat vid bostaden även om hon uppgav åldern på dessa till omkring 45 år.

                      Uppföljning av tips E 375:

                      https://drive.google.com/file/d/1e9pv8ZUtjvr4aBaKsC2XDUq7o85bLK6b/view

                    3. Tack för detta. Läsning av det länkade dokumentet rekommenderas verkligen!

                      Tipset som är lämnat relativt tidigt, i april 1986, innehåller åtskilliga detaljer och ger på mig ett klart och redigt intryck. Uppgiftslämnaren berättar att han hörde om mordet i radio redan under natten bara ett par timmar efter sin iakttagelse av de två männen. Det skulle kunna förklara varför han i efterhand kan beskriva dem och deras agerande så detaljerat.

                      Vad han beskriver är alltså två män som onekligen för tankarna till männen på Västerlånggatan som Lisbeth berättat om. Och han säger att de kort tid före mordet uppehöll sig på Tunnelgatan på västra sidan om Sveavägen. Uppgiftslämnaren som säger att han själv lämnade platsen 23.15 berättar också att då hade en av de två männen korsat Sveavägen över till den östra sidan medan den andre mannen stod kvar på västra sidan.

                      Intressant är också att medan de två männen båda var kvar på västra sidan kom det en van och stannade upp. De gick fram och pratade med föraren i en minut innan denne körde iväg.

                      Det här rubriceras som en uppföljning av ett tidigare lämnat tips. Det betyder att uppgiftslämnaren kan ha kommit in med sina uppgifter redan vid ett tidigare tillfälle, vilket i så fall stärker hans trovärdighet som jag ser det.

                      Det framgår inte av detta dokument vilka eventuella ytterligare åtgärder som Palmeutredarna vidtagit för att kontrollera tipset.

                  2. Vad ”i alla fall inte i de förhör som presenterats offentligt” anbelangar, vet vi nu mer om vilka förhör som faktiskt hållits med Lisbet och kan vi vänta oss att ny information blir allmänt tillgänglig? Kan vi åtminstone få veta om något undanhålls fortfarande?

                  3. Detta dokument (https://drive.google.com/file/d/1e9pv8ZUtjvr4aBaKsC2XDUq7o85bLK6b/view) är verkligen intressant. Av någon anledning kan jag inte svara direkt på de inlägg där det nämns och kommenteras av Gunnar.

                    Men som jag förstår det har uppgiftslämnaren sett mannen i blå jacka gå mot Sveavägen, men det är oklart om mannen har gått över Sveavägen. Väldigt intressant det där med vanen som kommer förbi och de två pratar med föraren.

                    Har någon även begärt ut ursprungstipset i samma ärende? Och övriga dokument?

                    1. Delar uppfattningarna om att detta är högintressant. Jag stötte på dokumentet när jag läste ikapp upplagda dokument på palmemordsarkivet:

                      http://palmemordsarkivet.se/

                      Har letat efter fler dokument som hör till detta men ej funnit några. Har ej själv heller beställt ut något rörande detta så jag har egentligen bara samma fråga som Stefan.

                      Tycks höra till avsnitt EBC – ”Observationer i området under tiden Palme befinner sig på bio”

                    2. I dokumentet finns det noterat i rutan nere till vänster att ”kan anknyta till uppslag E17-1”. Uppslag E-17-1 är förhöret med Leif L så antagligen har polisen först trott att det kunde röra sig om Leif L och Jan A som personen har sett. Det framgår ju dock tydligt att så inte kan vara fallet och uppgiftslämnaren B Hellström lämnar ju också en beskrivning av fordonet att den saknade motorhuv. Dvs det var en Van med rak motorhuv, platt front. Jag hittade också en intervju gjord med uppgiftslämnaren här:

                      https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/43681-tror-du-att-CP-mordade-palme/

                      Notera att i denna intervju är han säker på att åtminstone en av männen hade en walkie-talkie.
                      ”Jag såg dom två VAN-bilar som man pratat om och jag såg även en person med kommunikationsradio utanför en av VAN-bilarna”

                      I spaningsuppslaget får man däremot intrycket av att han inte sett någon walkie-talkie. Det står att ”tillfrågades om det var en walkie-talkie. Hade det varit, så att B uppfattat föremålet som en walkie-talkie, hade han erinrat sig detta.”

                      Vi har här alltså motstridiga uppgifter beträffande detta.

                    3. Grävde mer beträffande detta.
                      Fler observationer på samma ställe vid nästan samma tidpunkt:
                      https://drive.google.com/file/d/1ultg69QSD9epupNogpEaLQTFnGyBDog-/view

                      Läser man sen Sveavägsutredningen:
                      https://drive.google.com/file/d/1ovtEf3ds9SGyqaF7UAImk6f6roV1Q9NV/view

                      Så framgår dessa observationer och på Sid 7 har vi då också iakttagelserna från dokument E375-A. Vi kan direkt notera att det ska finnas 2 förhör till med B Hellström om vi tittar överst på sidan 7. Ett skall vara daterat 1986-04-05 och ett senare 1987-03-10. Här finns också uppföljning av uppslag E375 (sid 11).

                      Att dessa män har med mordet att göra måste väl anses vara sannolikt. Det kan inte vara en slump att män med walkie-talkie vars signalement tycks stämma så pass med mordplatsvittnenas befinner sig alldeles vid mordplatsen bara en kort stund innan mordet och sedan är som uppslukade i tomma intet.

                    4. Tack för länkar! Det är verkligen glädjande att material av det här slaget äntligen är tillgängligt för alla som är intresserade av iakttagelser från området kring mordplatsen.

                      Det känns frestande att fråga sig: hur kan det vara möjligt att lägga fram en lösning på mordgåtan som bygger på lösa spekulationer om Stig Engström som ensam gärningsman och där man samtidigt ”rundar” de distinkta uppgifterna om en organiserad operation av något slag kring Dekorimahörnan?

                    5. Svar till Gunnar, ja verkligen befogad fråga hur man lyckats ”runda” detta. Kan bara instämma. Nu ska jag inte dra för stora växlar men man kan inte låta bli att haja till när man läser signalement om stickad mössa med upprullad kant, ”pottliknande”. Det för osökt tankarna till Inge M:s ”gökboet-liknande” och naturligtvis även Anders B:s uppgifter. Känns som en klockren beskrivning. Jag tänker mig i alla fall att den skåpbil/van som det berättas om i dokument E375 stannar till gör det av anledning att någon talar om att makarna Palme är på gång nu. Att man ska göra sig beredda.

                      När jag sedan tittar på ”Sveavägsutredningen” som polisen gjort så verkar det som att polisen inte räknat med att det kan röra sig om 3 män. Man tycks ha försökt passa in signalementet på mannen som fästmön såg med den man i röd jacka som uppgiftslämnaren B Hellström sett. Jag tror att detta är en felaktig slutsats från polisens sida. Jag tror det rör sig om 3 män, varav 2 förmodligen beger sig upp mot mordplatsen. Hellström har bara sett den ena bege sig men den som fästmön sett i dokument EBC1006 kan ju mycket väl redan hunnit förflytta sig dit innan Hellström gör sina iakttagelser. GM och medhjälpare, skytt och reservskytt för att kunna täcka upp bägge sidor av Sveavägen. Mannen i röd jacka stannar kvar, kanske som observatör.

                    6. För att anknyta till diskussionen om hur Petersson kunde runda alla observationer av män med walkie-talkies:

                      För min del är det utredningen har om Stig Engström å ena sidan och om männen med walkie-talkies å andra sidan väldigt likvärdigt.

                      Om männen med walkie-talkies har PU i en rapport från 2017 bedömt att dessa män troligen har funnits i närheten av mordplatsen och makarna Palmes väg den här kvällen, men det finns stora frågetecken för vad de gjorde där. De kan ha ingått i en övervakning av Olof Palme men de kan inte bindas till mordet.

                      Stig Engström har uppenbarligen befunnit sig vid mordplatsen och dess absoluta närhet. Men det finns frågetecken för vad han gjorde där. Och han kan trots det Petersson sa inte bindas till mordet.

                      Ganska mycket samma läge, va? Förutom att Engström till skillnad mot männen med walkie-talkies är identifierad.

                    7. Stefan:
                      Ja kanske lite så. Nu tycker jag iofs inte man har något på Engström, tvärtom faktiskt. Ju mer vi har analyserat och diskuterat Engström som GM desto mer tycker jag det framgår att han ingenting har med saken att göra. Om WT-männen däremot finns det fortfarande massor att gräva fram i allt nytt material som släpps. Det kommer ta tid förstås men jag är övertygad om att en möjlig lösning inte är allt för långt borta.

                      Det finns ju också en möjlighet att någon snart börjar berätta om vad som hände egentligen där på Sveavägen den kvällen. De inblandade börjar ju bli till åren komna, någon av dem är säkerligen fortfarande i livet. Nej, man ska inte tappa hoppet. Så mycket som vi vet idag har vi inte vetat om tidigare och som sagt, det kommer hela tiden nya pusselbitar. Det vittnar ju inte minst de här senaste dokumenten om. Det är ju också många många människor runt om i landet som nu hjälps åt med detta. Inte minst här på bloggen. Det viktigaste är att sanningen kommer fram.
                      Hoppet lever 🙂

                    8. Hade velat svara på ett svar men det verkar inte gå. Simon As första länk i inlägget från den 21:a är synnerligen intressant. Antar att även Gunnar har reagerat över att det är precis samma typ av jacka (lumber/skogshuggare) som vittnet Berit o hennes make beskriver på en man ganska nära samma plats i Gunnars ”Konspiration Olof Palme”! Vad jag minns hade de inte fått någon återkoppling när det begav sig trots att det uppenbarligen fanns sådant som stödde deras vittnesmål.

                    9. Jag beklagar att det i min version av WordPress finns en gräns för antal kommentar på kommentarer det går att länka till.

                      Du vill alltså fästa uppmärksamheten på de observationer som finns redovisade i den här dokumentsamlingen med förhör med en montör och hans sambo. De handlar om en man som varit synlig med en walkie-talkie på Tunnelgatan väster om Sveavägen kort tid före klockan 23 under mordkvällen.

                      Ja, det är slående att beskrivningarna av mannens jacka i förhören för tankarna till den beskrivning som förekommer i Svens och Beriths vittnesberättelse om mannen med walkie-talkie på Norra Latins skolgård. Sven och Berith framträder i min bok Konspiration Olof Palme (sid 185ff). Sven arbetar vid den här tiden som inköpschef och Berith som rittekniker, de är alltså inte identiska med montören och hans sambo. Sven talar, precis som du uppmärksammat, om en man i lumberjacka. Med det menas vanligen en jacka i filt eller liknande material och med någon sorts rutmönster. Den förknippas ofta med skogsarbetare. Och i förhören med montören och hans sambo beskrivs mannen de såg som klädd i en brun-beige rutig tjock filtjacka.

                      Jag hade inte hunnit läsa förhören med montören och hans sambo förrän du tog upp likheterna med Svens och Beriths uppgifter. Tack för det, Erik, detta är onekligen ett av ett antal exempel på att walkie-talkieobservationerna är väldokumenterade och att ett antal av dem passar väl ihop inbördes.

                    10. Tack Erik och Gunnar. Satt faktiskt och försökte para ihop fler observationer. Den observation ni refererar till verkar klockren.

      2. Självfallet kan vittnen ha fel när de beskriver en person. Och vittnena som beskrev Palmes mördare skiljer sig åt en del i de signalementsuppgifter de anger. Självklart måste därför sådana uppgifter bedömas med försiktighet. Det betyder dock inte att det vore klokt att helt enkelt strunta i vad vittnena berättar. Vad som behövs är helt enkelt att göra bedömningar utifrån den samlade mängden vittnesmål.

        Du skrev själv ”åtminstone nio vittnen på mordplatsen kunde peka ut att mördarens signalement överensstämde med SE”. Det betyder ju att du anser att det är viktigt vad vittnen konkret anger om en misstänkt persons utseende. Problemet är bara att du ger en fullständigt felaktig bild av vad vittnena sagt. Det försöker du nu komma undan med att vittnen kan komma med oriktiga uppgifter. De skriver att de kan säga rock även om det var en jacka, de kan säga mössa när det var en keps. Och så vidare. Visst är det så. Men det var ju inte det du hävdade från början.

        Du spekulerar vidare och menar att Stig Engström kanske inte hade glasögonen på sig när han sköt Palme. Jag föreställer mig att om det finns något tillfälle då det är viktigt för en person som behöver glasögon att också använda dem är när han eller hon hastigt ska utföra en svår uppgift under dåliga ljusförhållanden – till exempel skjuta en statsminister en mörk kväll och därefter komma undan.

        Sekvensen i Sveriges Televisions Rapportinslag visar Engström ute på gatan i fullt dagsljus. Då hade han som synes glasögon. Den naturliga gissningen är att han hade dem på sig för att han begövde dem, och det under avsevärt mer gynnsamma ljusförhållanden än den sena kvällen den 28 februari.

        Att Engström var vid bion när filmen slutade är, menar jag, en ren spekulation från din sida. Men om han nu var det – och om han var Palmes mördare – förstår jag inte varför han skulle behöva glasögon då men inte vid den avsevärt mera krävande uppgift han i så fall var i färd med att genomföra vid Dekorimahörnan.

        Du skriver att vittnet Anders D beskrev mördaren som en äldre man. Uppgiften återfinns inte i förhöret från mordnatten och i det följande förhöret med honom från den 14 mars beskriver han mördaren som i 40-årsåldern, en beskrivning som ligger i linje med andra vittnesmål från mordplatsen.

        Om Nicola F:s vittnesmål om mannen som kommer gående efter paret Palme skriver du: ”NF kan studera honom under en tidsföljd och på nära håll, kanske det bästa signalementet av alla vittnen.” För det första är det högst osäkert om mannen som Nicola såg var gärningsmannen, själv var han inne på att det var vittnet Anders B. Den enda konkreta iakttagelsen av mannens utseende som Nicola berättar om är att mannen hade en blå jacka. Det stämmer på Anders B men det stämmer inte på Engström. Och i Nicolas vittnesmål finns alltså inga konkreta detaljer som keps, glasögon och handledsväska. Givetvis kan man spekulera över att det ändå var Engström som Nicola såg och att han hade såväl kepsen, glasögonen som handledsväskan nedstoppade i fickorna tillsammans med revolvern. Och man kan förstås också leka med tanken att han på något sätt rullat upp sin rock så att den såg ut som en jacka. Men i så fall släppte han antagligen ner rocken strax efteråt eftersom vittnena vid mordplatsen till övervägande del talade om en rock, inte en jacka.

        Summan av kardemumman är att Nicolas beskrivning av klädsel och utseende på den man han såg inte alls är detaljerad förutom jackan som han faktiskt beskriver ganska noga – och att den inte heller för tankarna till Enström.

        Nicola säger, helt riktigt, att mannen verkade vara för gammal för att vara säkerhetsvakt. Men slutsatsen om åldern drog Nicola av hur mannen gick – inte av hur mannen såg ut. Helt naturligt föreställde Nicola sig att en livvakt är i god fysisk kondition och att han särskilt i tjänsten går med spänstiga steg. Det gjorde tydligen inte den här mannen. Det kan ha många orsaker, mannen kan till exempel ha varit alkoholpåverkad. Men om vi åter tittar på Rapportinslaget med Engström får vi nog säga att denne var fullt kapabel att promenera spänstigt – och för den delen också att springa raskt, vilket han demonstrerade i sin rekonstruktion av hur han försökte hinna ifatt poliserna.

        1. Gunnar

          ”Visst är det så. Men det var ju inte det du hävdade från början”.

          Du fortsätter alltså att inte svara konstruktivt, utan glider undan med förklaringar som även kan få SE-tvivlare att börja undra.

          Drivkraften i att hålla på med MOP är ju att man tror på en lösning. Det är då helt naturligt att man bara driver argument som talar för den. Olika ståndpunkter för och emot leder ju saken framåt.

          Men varje fall i den här diskussionen tycker jag att du har passerat en gräns som inte klär dig och jag tror inte att jag är ensam om den uppfattningen.

          ————

          INGA SVAR.

          Du skriver vidare:
          — ”Jag tycker att det kanske största problemet med Krister Peterssons presentation den 10 juni är att han faktiskt inte kommer med någon gärningsbeskrivning.”

          KP presenterade en avbruten förundersökning och var därför enbart avgränsad till skälen varför SE är misstänkt för mordet. KP behövde därför inte formulera en gärningsbeskrivning. Det verkar även SVT och TV4 inte heller ha koll på.
          Jag använde ”gärningsbeskrivning” som ett sammanfattande begrepp för att understryka indicierna mot SE 23.21 – 23.23.

          Du svarar heller inte på mitt inlägg vad du menar med ”i flertalet fall tillbakavisats på mycket goda grunder”.
          — ”det finns bara Gösta S:s föredrag långt efter som man kan använda som argument för att Anders D sagt det”.

          Är det vad du menar med goda grunder?

          ——–
          ÄLDRE MAN

          — 1986-02-28 23.19,55 / Nicola F ser en man vid ”Norra reklampelaren” när han följer efter makarna Palme. NF lägger särskilt märke till mannen eftersom han först tror att denne är en livvakt. NF kan studera honom under en tidsföljd och på nära håll, kanske det bästa signalementet av alla vittnen. NF finner att ”förföljaren” är för gammal för att livvakt. NF säger att mannen är lite äldre än förhörsledarens 44 år.

          — 1986-02-28 23.21,30 / Anders D ser att mördaren är en ”Äldre man” och rapporterar det direkt på brottsplatsen när hans minnesbild i princip inte har kontaminerats av något.

          — 1986-04? / PU låter ”ålderstesta” YN. Hon får bl.a. se en man som hon uppfattar vara i ungefär samma ålder som den flyende som hon mött på DBG. Vid ”konfrontationen” uppfattar YN den mannen vara i 45-årsåldern. Bl.a. av detta drar PU slutsatsen att YN och NF mött samma person, mördaren och de två blir nyckelvittnen. Mannen som konfronterades var 62 år. Så någon vittneskonfrontation för NF mot den 173 cm långe Anders B behöver inte PU göra.

          — 1987-02-28 / Som ENDA mordplatsvittne vallas NF runt och omkring brottsplatsen i fyra timmar. Övriga mordplatsvittnen får stanna hemma eftersom de inte har gjort samma UNIKA iakttagelse.

          1. Mikael A, du skriver: ”Drivkraften i att hålla på med MOP är ju att man tror på en lösning. Det är då helt naturligt att man bara driver argument som talar för den. Olika ståndpunkter för och emot leder ju saken framåt.”

            Anledningen till att jag själv intresserade mig för fallet var att jag var skeptisk till den gängse uppfattningen att Christer Pettersson var gärningsmannen och det som drev mig att läsa mer var att få en förståelse för hur utredningen kunde vara så övertygade när det fanns så mycket belägg som talade emot. En lösning vore trevligt och inte omöjligt, men för mig är det ändå viktigare att ingen oskyldig får skulden. Jag gissar att Gunnar och många andra håller med. Jag tror snarare att det är din drivkraft som avviker från det vanligare mönstret

            1. Jag har inga problem med att debattörer koncentrerar sig på att föra fram argument för de uppfattningar de tror på. Men det är ju viktigt att man inte kommer fram till en uppfattning alltför lättvindigt, och det är lika viktigt att man är beredd att ompröva den om man märker att argumenten inte håller. Och jag håller verkligen med dig, Jon, att det är särskilt viktigt att ha distans till de egna teserna när det handlar om att peka ut en person som skyldig till ett allvarligt brott.

          2. Mikael A: ”1986-02-28 23.21,30 / Anders D ser att mördaren är en ‘Äldre man’ och rapporterar det direkt på brottsplatsen när hans minnesbild i princip inte har kontaminerats av något.”

            Nej, det gör han inte. Du fortsätter ljuga ihop citat ur protokollen, i hopp om att ingen ska kolla dem. Såhär säger Anders D i mordnattsförhöret:

            ”Åldern har [han] ingen uppfattning om, det enda som Delsborn tyckte sig märka var att han inte sprang med en yngre mans vighet utan förde sig något lång-långsamt [sic] i steget.”

            Frasen ”Äldre man” förekommer överhuvudtaget inte.

            Källa: http://www.itdemokrati.nu/page36f.html

  59. Inte ett ord om Stig Engström i Granskningskommissionens över tusen sidor betänkande (1999)

    Var väl det, som knäckte honom.

  60. Den här kommentaren får betraktas som en allmän reflektion. Rättspsykiatern Henrik Anckarsäter deltog i debatten här en kortare tid och jag hade verkligen velat ha en diskussion med honom beträffande hans slutsatser. Jag har i korthet kommenterat dessa slutsatser tidigare. De kan för övrigt läsas på hans blogg bl a här: http://anckarsater.blogspot.com/2020/03/palmemordet-7-detektivernas.html
    Där spekuleras det bland annat kring Engströms personlighetsdrag, eventuella personlighetsstörningar och neuropsykiatriska funktionshinder. Av naturliga skäl kan det inte bli mycket mer än spekulationer eftersom kliniska observationer inte är möjliga och av det följer givetvis också att diskussionerna blir högst hypotetiska och spekulativa.
    Det förefaller möjligen pretentiöst och möjligen också är det när jag tar mig friheten att göra några lekmannamässiga reflektioner, men jag har åtminstone en halv livstid bakom mig där jag mer eller mindre tvingats förhålla mig till och analysera personlighetsstörningar och neuropsykiatriska funktionshinder.
    Alla som följt bloggen en tid vet att jag emellanåt fokuserar på psykologiska överväganden beträffande Engström. Varför han gjort det han gjort, varför han sagt det han sagt och av vilken anledning saker och ting inte riktigt verkar stämma. Det är Engström förvisso inte ensam om, det finns vittnen som säger de mest besynnerliga saker som förändrar sig över tid till något oigenkännligt och obegripligt,
    Men nu är det Engströms förehavanden och uttalanden som är i fokus och oavsett om han i livet kunde ha diagnostiserats med både personlighetsstörningar och neuropsykiatriska funktionshinder ser jag något som kanske bär en större relevans. Jag vill snarast betrakta det som en skiljelinje av en lite annan karaktär och det handlar om hur människor förhåller sig till den verklighet de ställs inför. Där finns inga vattentäta skott men ändock en skillnad och det har att göra med hur människor ser på sig själva och hur det påverkar hur de uppfattar och förklarar den verklighet de ställs inför.
    Utifrån den fakta jag inhämtat om Engström utifrån de som stått honom närmast men även andra så hade han en känsla av att inte riktigt räcka till, att inte riktigt duga. En djup osäkerhet med rötter i tidig barndom vilket är den slutsats hans hustru kommit till. Med det följer vanligen en självmedvetenhet eftersom man så gott som ständigt behöver bevaka sitt ego och sitt värde som människa när man ställs inför olika situationer i livet. Det som händer och sker i livet behöver då oftast passera detta filter där man värnar om och möjligen förbättrar sin självbild i de situationer man ställs inför.
    Detta är vad jag huvudsakligen tror är den klangbotten i vilken Engströms beteende och uttalanden har sin grund, och orsaken till att allt inte är logiskt och konsekvent. Hans självuppfattning står på spel och eftersom han inte hållit i vapnet är det väl inte något som har en avgörande betydelse för hans del.
    Så tror jag, även om det hela säkerligen är mer komplext än så. Jag får inskränka mina analyser till detta för tillfället i alla fall.

    1. Till denna analys kan man tillägga att en sådan person med all säkerhet då gått omkring hela livet med en stark känsla av att vara i grunden kränkt eftersom personen varit utsatt för en miljö där personligheten inte kunnat formas på ett normalt sätt.

      Om en sådan person inte valt utagerandet som ventil kan man tänka sig att förträngda känslor i stället blivit en substituerande lösning.

      Om personen senare i livet hamnar i en situation där en bristningsgräns passeras kan dessa känslor få utlopp i en handling. Det blir då så att säga en förlösning på traumat i en praktisk handling som egentligen, på ett omedvetet plan, handlar om att gamla oförrätter hämnas.

    2. Bra där, Catharina/Emma! Tror du ligger ganska nära SE:s självbild och karaktärsdrag där.
      Hela hans natur verkar vilja itstråla något slags ”rekorderlighet” (exakta uttryck och smått analytiska svar: ”Polisen är väl inte så bra på att lägga pussel då”. Ett slags ‘förnumstighet’, lite omoget faktiskt.

  61. Hur visste SE: att de skulle komma förbi Skandia? Eller hoppade han bara på dem med en färdigladdad muskedunder när han såg dem komma. Utredare, tänk om, tänk om…Bygg inte sagor kring det totalt omöjliga.

  62. Denna beräkning grundar sig på i stort utvalda delar av helt andra vittnesmål än de man brukar använda. Observatörernas.

    I skottögonblicket finns bara Olof, Lisbeth och gärningsmannen inom två meter från Olof.
    Fem meter bakom står Anders B och ytterligare 25 meter norrut befinner sig Stig Engström.
    Hans J:s vita taxi har just startat efter att trafikljuset slagit om till grönt och han befinner sig ute i korsningen då skotten faller.
    Åke L:s Ford Escort befinner sig 35 meter söder om korsningen och har precis passerat Apelbergsgatan och bromsar in för rött ljus i korsningen Tunnelgatan.
    De hinner precis se Olof Palme falla ihop innan de stannar bilen.
    Från bilen ser de gärningsmannen fly in i gränden samtidigt som taxichauffören Hans J gör en U-sväng mellan Tunnelgatan och Apelbergsgatan och åker ner och ställer sig snett invid mordplatsen.
    Åke L upplever att taxin kom bakifrån från Kungsgatan, och Hans J säger att han vände vid Apelbergsgatan.

    Åke L
    ”när det inträffar så kommer vi rullande va, så jag tittar hela tiden åt höger och ner mot platsen där mordet sker alltså, så jag tittar nere, men jag var tvungen och titta på vägen
    också för att kolla…”

    F. Den här taxin, var befinner den sig?
    Å. Jaha, han svänger in, han kommer väl från samma håll som jag,
    tror jag i alla fall. Han svänger lite snett så här, han parkerar inte direkt utan han bara svänger in så här.
    F. In till kanten där det har inträffat?

    15 sekunder efter skotten.
    HJ stannar bilen, och Engström står och avläser sin klocka 20 meter norr om mordplatsen. Lisbeth lyckas under tiden vända på Olof så att han hamnar på rygg.

    Åke L:
    ”Sen ser jag någon som – vad heter det? – hoppar ur en taxi va.
    Det ser jag och springer fram där. Och vad jag har fått för upp­ fattning, det är att han försöker hjälpa den som ligger där va­ och då fick jag liksom sa här – det kan ju ha vart en hjärtattack eller nånting, tänkte jag då va. Och det var väl allas tanke i bilen va”

    25 sekunder efter skotten.
    Stefan G, Göran I, Kenneth E och Lena B kommer fram till platsen.
    Anna och Karin släpps ut bilen.

    30 sekunder efter skotten.
    Engström har kommit till platsen.
    Stefan, Göran, och Kenneth (?) vänder med Engströms hjälp (oklart) Palme i framstupa sidoläge.

    35 sekunder efter skotten.
    Engström frågar Lisbeth hur var han klädd, Lisbeth säger blå täckjacka.
    Åke L svänger västerut mot Tunnelgatan, Anna H och Karin J kommer till platsen. Elisabeth J som sitter på passagerarplats bredvid Åke ser att Anna kommer fram men gör inget direkt utan står böjd över, och pratar med SG eller de andra [enl Elisabeths förhörsprotokoll]
    Ynglingen i den blå täckjackan som ”joxar med mannens huvud” [Förhör Anna H] är antingen Stefan, Göran eller Kenneth.
    Christina och Per W kommer till platsen. Christina pratar med Hans J och ber honom ringa ambulans.
    Christina W ser samtidigt Anna och Karin komma till platsen.

    Christina W.
    ”Och sen under tiden då, där kom några stycken till under tiden och det var bland annat den här tjejen, som gjorde ja, hjärtmassage och så en kille, som gjorde konstgjord andning”.

    45 sekunder efter skotten.
    Engström tittar in i gränden och ser LJ.
    Bengt P kommer till platsen. Olof Palme ligger fortfarande framstupa.

    60 sekunder efter skotten.
    Engström tittar in i gränden igen men ser inte längre LJ som gömt sig bakom barackerna.
    Anna och Stefan tar över livräddningen, vänder Palme på rygg.
    Engström gör snart ytterligare ett försök att lägga Palme framstupa genom att dra i benen, men blir avvisad av Anna H.

    I denna version finns inget stöd för att Anna H kom först till platsen, utan slutsatserna grundar sig på helt på uppgifter i andra vittnesmål.
    Anna den som tar initiativ till livräddning, men då är Engström redan överspelad.

    Åke L:
    ”Jaha, det var väl jag som började snacka och sa, att ”nu är det fyllslagsmål på gång” va. Och sen kom det då fram mer och mer (ohörbart) försökte hjälpa honom där framme, att det kan ha vart en hjärtattack eller nåt sånt där; nåt som har hänt, att hjärtat har stannat och så. Det var därför dom hoppade ur kan man säga [Anna och Karin] och sen kanske lite av nyfikenhet också. Och vi tänkte väl inte mer på det sen”.

    Åke L:
    Å. När det blev grönt så körde vi.
    F. Eller stod du kvar där en intervall till alltså?
    Å. Nehej, vi väntar tills dom har hoppat ur och sen körde vi igen.

    Anna H i hovrätten:
    ”När jag ska springa ut ur bilen blir det precis grönt, så han kör framåt lite granna.
    Det är precis i läget han ska köra så han får stanna till”.

    Eftersom även Anna säger att det blir grönt ljus då hon går ur bilen så måste alla iakttagelser gjorda av Elisabeth och Åke skett då Anna fortfarande befann sig i bilen, och hon och Karin kan ha suttit kvar 25 sekunder.
    Tio sekunder senare är hon framme vid mordplatsen.
    Den springande mannen har hon liksom Åke sett från bilfönstret, och inte på väg fram. I förhörsprotokollen finns inte heller mycket stöd för att Anna var där först, men desto mer som talar för att hon inte var det. Därför kommer hon fram till en person som är lagd i framstupa sidoläge.
    Detta är ett alternativt förlopp, och tanken är inte att den ska betraktas som sanningen, utan det handlar om att påvisa att det inte finns några självklarheter om vad som hänt under den första mycket komprimerade minuten som har blivit så viktig i fallet Engström. Några stordåd har han inte uträttat, utan det är också en etablerad slutsats som inte har stöd i hans vittnesmål.
    Däremot växer berättelsen efter hand.

    ”Hela munnen var alldeles fylld med blod så att man inte kunde se tänderna och det kom ganska kraftigt blodflöde ur näsan, varför sidoläge föreföll det enda Engström kunde tänka sig i form av hjälp att själv ge sig på”

    En central fråga:
    Hur tidigt efter mordet kan Åke L ha fått grönt ljus för sin vänstersväng över Sveavägen då vi vet att det i skottögonblicket slog om till grönt för bilar som färdades söderut?

  63. Funderade på det här att alla vittnen, inklusive Lisbeth som ju var närmast, har uppfattat skotten som smällare. Några har bara hört ena skottet dessutom. Lisbeth nämner att att det måste ha varit ljuddämpare.
    Det är ju klarlagt att det rört sig om en revolver (som man inte kan ha ljuddämpare på), laddad med 357 Magnum Metal Piercing kulor. Detta ska ju, som jag förstår det, ge en öronbedövande smäll med risk för bestående hörselskador för de som står närmast. Hur kan alla vittnen upplevt det som något så harmlöst som kinapuffar?

    1. Zeke B:

      Först och främst; det går att ha ljuddämpare på en revolver, men effekten blir inte lika bra, som vid användandet på en pistol. Därför är det ovanligt med ljuddämpare på revolver, men det är fullt möjligt.

      Med det sagt så håller jag med dig; det är intressant hur personer i närheten upplevt skotten som smällare. Framförallt när det gäller Lisbeth som befann sig riktigt nära. Jag har skrivit i kommentarer här tidigare att revisorerna från RRV, som skrev en särskild rapport till Granskningskommissionen, avdelade en del av sin rapport till just den här problematiken. Den vapenexpert de konsulterade hävdade att Lisbeth borde upplevt det som att ”en kanon avfyrades intill hennes öra”. Men så var inte fallet. Så det är ett mysterium.

      Vad jag förstått kan det bero på att det fanns en underdimensionerad mängd krut i patronerna, alternativt att kruten var fuktig, som i sin tur inneburit en lägre knall. En ljuddämpare är som sagt också möjlig, men där kan man ju fråga sig varför det fanns anledning för gärningsmannen att använda en sådan, eftersom knallen aldrig skulle blivit så låg att han hade kunnat genomföra dådet obemärkt.

      1. Jo jag fattar att man kan gänga upp pipan och bara skruva dit en dämpare. Men vad jag läst så går då smällen ut mellan pipan och cylindern istället och effekten blir i princip obefintlig. Och av den anledningen finns det inte att köpa färdiggängat.

        En minskad krutladdning? Produktionsfel då eller skulle någon tagit ut kulan och tömt ut lite krut och sen satt tillbaka den? Inte så troligt tänker jag, spontant.
        Fuktig patron lät mer som en rimlig förklaring. Vet inte hur vanligt det är att det kommer in fukt i patronen dock. Det måste vara lagom lite fukt då, för genomblött krut tänder inte alls.

        Hur pass effektivt är det med ”Hollywood-dämpare”? Alltså hela vapnet inlindat i en jacka, handduk eller kudde, typ. Det var något sånt jag tänkte som förklaring.

        1. Zeke B.

          Hur effektivt andra varianter, som du beskriver, vet jag inte. Men tittar man på vittnesmålen från mordplatsen så finns det inga indikationer på att vapnet varit invirad i någon jacka, handduk, eller liknande. Förvisso är det få som ser revolvern, men Anders D ger ju en ganska tydlig beskrivning och där finns inget som antyder att revolvern är inlindad i något.

          Så länge inte gärningsmannen ger sig till känna och förklarar detta, så tror jag detta kommer att förbli ett mysterium faktiskt.

        2. Om jag kommer ihåg Borgnäs reportage om .38 special finns det en möjlighet att krutladdningen ändras i samband med att man konverterar en magnumpatron/kula för att passa i .38 special. Det kan ju tyckas långsökt att konvertera till .38 special men man kanske inte, som Sonny Björk, helt ska avfärda det bara för att de man misstänker inte är så vapenkunniga.

          1. En anledning att använda en revolver av typ .38 Special skulle ju kunna vara att det skulle leda utredarna åt fel håll när de söker mordvapnet.

            Men samtidigt som vi reflekterar över att patronerna kan ha varit underladdade kan det kanske också vara bra att komma ihåg att även smällare kan låta mycket högt och till och med ge hörselskador. Och de flesta som befann sig kring mordplatsen hade säkert mycket större erfarenhet av smällare och fyrverkerier än av skottlossning, i alla fall när miljön inte var en skjutbana eller en skog under älgjakten.

            Dessutom kan den subjektiva upplevelsen av styrkan i ett ljud skilja sig åt från människa till människa och från situation till situation.

  64. Är det någon som vet hur Björn Rosengren var klädd vid biobesöket på mordkvällen?
    Jag tycker det är ett märkligt sammanträffande att en annan hög partivän utan vetskap råkar hamna på samma biograf och särskilt intressant blir det ju när den ena mördas en halvtimme efter bion…
    Det känns även som att bråket utanför bion glömts bort på sista tiden. När Palme trycktes upp mot en vägg. Varför vet vi inte vem det var?

    1. Hei Camilla!
      Det er ikke til undres over at perspektivet blir annerledes når strålekasterne igjen rettes mot en ensom gjerningsmann, nedlegningsbeslutningen og at Stig Engström nødvendigvis må spille hovedrollen. Hendelsen utenfor Grand, som to uavhengige vitner forteller om, er mer enn interessant. Dersom denne hendelsen har funnet sted – noe jeg personlig ikke tviler på – er dette en alvorlig indikasjon på at Lisbet, Mårten og hans kjæreste – ikke har gitt fullstendige opplysninger om det som skjedde utenfor bion. Det er vel kanskje også på tide å legge Stig Engström til siden. Det positive som nå kan skje fremover mot 35-årsmarkeringen er alle de nye dokumentene som slippes. De dokumenterte observasjonene på Klarabergatan og observasjonene i nærheten av åstedet noen minutter før skuddene faller, peker i nye retninger. Dersom observasjonene er korrekte og kan ha noe med drapet å gjøre – det er jo det viktigste spørsmålet – ser ikke jeg bort fra at det kan bringe Sverige videre mot gjerningspersonene. Jeg skriver med vilje i flertall, for jeg tror det er flere. Kanskje finnes det også ufrivillige, tause aktører i dette dramaet.

    2. Om det där verkligen hänt borde Mårten Palme och i synnerhet hans flickvän veta mer: mannen var Mårten själv, en annan identifierad man eller en en främmande man inblandad i en mystisk händelse. Rimligtvis har de tre personer (Mårten Palme, hans flickvän och Lisbet), som om det skedde verkligen borde ha sett det, sedan utbytt tankar om vad som hände. Solveig Riberdahl tycks ha tagit till korruptionens och rättsrötans storslägga – lånad av diktaturens kreatur – för att krossa denna historia (se Olof Palmes Sista Steg). Ja, Solveig Riberdal borde vara en tredje person i livet som vet mer åtminstone om vad Lisbet Palme sagt om detta.

      1. Det där sista handlar om det som Lars Borgnäs berättar i sin bok Olof Palmes sista steg, sid 182ff. Han har intervjuat vittnet Katrin E som säger att Solveig Riberdahl ringde upp henne och pressade henne att släppa sina uppgifter om hur Palme blev upptryckt mot väggen.

        Det kan tillfogas att Lars Borgnäs också redovisar Solveig Riberdahls kommentar att hon inte minns något samtal av det slaget som hon skulle ha haft med vittnet Katrin.

  65. Vad tror ni om detta? Minns Anna Hage fel såpass lång tid efter mordet eller lyckades mordutredarna inte få fram den informationen 1986?

    ”Av tidigare okända förhör med Anna Hage från 2018 framgår nu att nyckelvittnet, som själv satt i en bil på Sveavägen, sett mer av förspelet till mordet än vad som tidigare varit känt.
    Under förhöret ritade hon upp en skiss över hur mördaren stod i relation till paret Palme. I förhöret beskriver hon att de tre personerna stod i en klunga, eller i en grupp, och att Lisbeth och Olof Palme var vända mot mördaren innan skotten föll.

    På fråga om Annas minnesbild av hur Lisbeth och Olof Palme hade sina ansikten riktade när hon la märke till personerna så är hon i dag av uppfattningen att de stod i en klunga/grupp och inte hade ansiktena mot Anna. Anna är av uppfattningen att de stod ihop och att de inte gick med ansiktena i riktning mot Anna”, skriver polisen i sammanfattningen av förhöret.

    Hon beskriver också hur Olof Palme föll med ryggen mot henne när hon satt i bilen på Sveavägen.

    Anna Hage anmärker i förhöret att hon aldrig tidigare berättat för polisen om att mördaren och makarna Palme stod i en klunga med ansiktena riktade mot varandra innan skotten. I förhörsutskriften skriver polisen att Anna Hage säger “att hon nu har fått frågor som hon aldrig tidigare har fått, som exempel har hon aldrig tidigare svarat på hur de stod i förhållande till varandra”.

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/EWOK2o/nyckelvittnets-palmeteckning-de-stod-i-en-klunga?fbclid=IwAR1AK7WNxhmIPkjlW4asw8r8PV-A9PC35D4eaQvOzywCdgoZgCSTE5H5WEI

    Aftonbladet 1 juli 2020

    1. Det Anna Hage säger går ju väldigt väl ihop med vad taxiföraren Anders D berättade redan under mordnatten. Men det är givetvis en stor svaghet att dessa uppgifter från henne kom till utredningen först 2018. Vittnesmål om händelser som utspelats så många år tidigare måste bedömas med försiktighet.

      1. Det hon säger i första förhöret är att det första hon ser är att OP ligger redan, LP står bredvid och en löpande man 10-tal m bort. Dessutom en man (Y) som står nedhukad över OP.
        I förhör 3/3 upptäcktes löpande mannen 5-7m bort. OP har ”just blivit liggande”. LP står bredvid. Y uppehåller sig nära OP’s huvud.
        I samband med rekonstruktionen (april) var löpande mannen ”inte närmare än 3,5m ifrån”. OP tar i marken precis. LP lutar sig över. Y kommer springande från en bil.

        Det är väl troligt att i senare uppgifter har hjärnan byggt ihop något scenario från egna minnen, vad tidningar och andra vittnen rapporterat. Och det gäller ju inte bara Anna Hage, alla vittnen justerar detaljer eftersom.

        Så nej, att hon skulle sett Olof, Lisbeth och mördaren i klunga verkar inte troligt.

    2. Jag kan givetvis inte gå in i Annas medvetande och berätta om vad hon själv upplevt. Jag kan bara referera till vad som står i protokollen, och sedan kan det finnas förklaringar till avvikelserna som inte jag vill ge mig på att utvärdera.

      ”Strax efter de passerat Kungsgatan iakttog hon en man liggande på Sveavägens högra gångbana”

      ”Hon fick den uppfattningen att mannen kanske fått en hjärtinfarkt eller ett epileptikeranfall och bilen stannade så hon sprang fram till mannen”

      ”När hon kom fram till mannen, som låg på gångbanan, såg hon att han blödde ur munnen och näsan. En kvinna stod bredvid mannen och en man, Y, satt nedhukad vid den skadades huvud”

      ”Direkt som de stannat bilen tittade Anna till höger. Hon såg en man som låg på högra sidan av Sveavägen vid mynningen av Tunnelgatan. Hon fick uppfattningen att mannen just blivit liggande på marken när hon observerade honom”

      ”Det var rött ljus vid Sveavägen där vid korsningen Tunnelgatan och vi hade bandspelare i bilen med ganska hög musik och sedan satt vi och pratade så jag lade inte märke till några skott, men när jag av en reflexrörelse bara tittar mig omkring när man sitter i en bil gjorde att jag såg… att av händelseförloppet förstod jag att det hade hänt någonting precis”

      Tingsrätten:
      ”Jag såg inte när han stod upp men jag såg precis när han föll”

      Hovrätten:
      ”Jag såg inte att han stod, jag såg att han föll”

      ”Man kan säga att jag såg vibrationer ner”

      ”Jag såg honom precis komma i kontakt… Ungefär som man släpper en mugg i golvet så ser man att det händer, precis innan den slår ner”

      Visst kan man notera att hon i det sista förhöret som ägde rum i februari 2018 flyttat det hela lite till:

      ”Anna uppger att det var tre personer som stod och att hon såg dem upprätt. Plötsligt föll mannen ner.
      Anna uppfattar det som att de stod i en trekant, och när hon sprang fram till platsen böjde sig Lisbeth ner mot Olof.
      Hon är idag av uppfattningen att de stod i en klunga/grupp, och inte hade ansiktena mot Anna.
      Anna är av uppfattningen att de stod ihop och inte gick med ansiktena mot Anna”

  66. Såg att utstämplingstider diskuterats. Blir alltid lika förvånad när man säger att SE stämplade ut 23.20 men tiden skulle vara 23:19.

    Den FÖRSTA uppgiften om stämplingstiden kommer redan 10 mars, från förhör med Engström.

    ”23:19 stämplade Engström ut från sin arbetsplats. … Vid senare kontroll med Fröken Ur har det konstaterats att stämpeluret gick 1 minut för sakta. Rätt tid ska således vara 23.20”.

    (Vad sen väktare eller SE själv säger månader eller år efter mordet ska/bör knappast läggas vikt vid. Läser man förhören med väktarna flera månader efter mordet så verkar de inte vara säkra på någonting runt mordkvällen)

    Så fråga, varför sägs det alltid tvärtom gentemot den här första förhörsuppgiften?

    1. Jag kan bara instämma. Engström gjorde sig besväret att kontrollera tiden nära inpå efter mordet och meddelade därefter Palmeutredarna de uppgifter du tar upp. Jag har svårt att se det rimliga i att han skulle ha kollat sin utstämplingstid med personal på Skandia, något som givetvis väckte viss uppmärksamhet, och sedan medvetet lämnat helt andra tider till polisen.

      I senare sammanhang, när han hördes i tingsrätten och hovrätten, lämnade han olika uppgifter om utstämplingstiden som stred mot vad han berättade för polisen i mars. Det är inte märkligt om han så lång tid efteråt kan ha blandat ihop saker utan att förstå det själv. Men det han sa när han i ett tidigt skede kontaktade polisen bör ju rimligtvis vara i överensstämmelse med vad han kort tid innan fått höra sedan han kontrollerat saken med Skandia.

      Det har ju visat sig att det inte finns någon sparad dokumentation utöver de uppgifter Engström lämnar och de relativt otydliga uppgifter som Roland B kommer med så sent som i juni. Roland B:s uppgifter ser ut att motsäga Engström och kan tolkas som att den riktiga utstämplingstiden var 23.19. Och dessa uttalanden från Roland B är uppenbarligen den enda grunden för Krister Peterssons slutsats i frågan.

      Den enda anledningen jag kan se till att Petersson håller fast vid 23.19 är att om den verkliga tiden för Engströms utstämpling är 23.20 så har han något som ser ut som ett starkt alibi. Vi vet inte exakt när Palme blev mördad, men det kan knappast ha varit efter 23.21.30. Och om Engström stämplade ut 23.20 (plus sannolikt ett okänt antal sekunder) är det osannolikt att han skulle ha hunnit skjuta Palme.

      Men med detta sagt ska det förstås betonas att det finns en kvarstående osäkerhet om den exakta verkliga tiden för Engströms utstämpling. Vi kan ju inte ens vara helt säkra på att Engström korrekt återgav de uppgifter han fått om utstämplingen, även om det var hans avsikt att göra det. Men vad som stöter mig är att Petersson på så lösa grunder slår fast en tidsuppgift som passar honom.

      1. Nja, det kanske finns sparade uppgifter om utstämplingstiden.

        Skandias självutnämnde ”polis” Per H har ju gjort en egen undersökning om Engström några månader efter mordet. Han har i sin ”utredning” listat alla Engströms, icke normala, in och utstämplingar senaste månaden. Fredagen har då tiderna 08:10 – 23:19. Han verkar skrivit av stämpelkortet rakt av och skriver ingenting om fröken Ur i den annars detaljrika utredningen. Han skriver även ”Stämplat ut” i texten.

        1. Då är frågan om Per H endast sett att klockslaget som angavs för utstämplingen var 23.19, helt utan att ha kontrollerat om stämpelklockan gick rätt eller inte. I så fall skulle det kunna stämma med Stigs uppgift att han stämplade ut 23.19 men att stämpelklockan gick en minut fel så att den korrekta tiden var 23.20. Och som alltid ett okänt antal sekunder.

          Eller har Per H samma uppgift som Roland B ger i förhöret i juni, alltså att stämpelklockan visade 23.20 men att den korrekta tiden var 23.19? Har Per H i så fall struntat i att nämna det här med att klockan gick en minut fel, och har han i så fall korrigerat alla tiderna i sammanställningen en minut?

          Eller har han rent av inte vetat om informationen om att den gick en minut fel? I så fall stod det 23.19 på kortet, vilket enligt Stig ska vara den korrekta tiden 23.20.

          Mycket oklart alltihop. Men ändå påstår Petersson att det korrekta klockslaget är 23.19. Och därtill helt felaktigt att utstämplingen skedde efter samtalet med väktarna.

          Känns som att han konsekvent tolkar alla oklara uppgifter så att de pekar på Stig Engström.

  67. Utredningen sket sig redan från första början när man inte fick med det viktigaste vittnet på rekonstruktionen, nämligen LP:e. Vid magasinets utfrågning från 92/ del2. kan varken Riberdahl eller Helin svara på varför LP:e inte var med, bara ett evigt slingrande och undanflykter, man visste inte ens om hon tillfrågats. Redan här anar man nog ugglor i mossen. Om LP:e inte ville komma till platsen borde man gjort en rekonstruktionsfilm med alla ögonvittnen som hon då fått titta på och kommentera. LP:es förklaringar skilde ju sig rejält från ögonvittnens förklaringar, saker man borde fått utrett redan i ett tidigt skede för att överhuvudtaget ha haft någon som helst framgång i utredandet.

  68. Jag har en frågor angående påståendet att Stig högst upp på Tunnelgatans trappor skulle kunnat se Lars J nedanför trapporna så tydligt så att han kunde lämna de signalementsuppgifter som han gör. Innan Lars J var känd i media sa Stig att Lars hade mörkblå täckjacka vilket stämde. Han kunde pricka in nyansen på täckjackans färg. Han prickar också in åldern väldigt väl. Är det möjligt att på några få sekunder högst upp på Tunnelgatans trappor att göra det? Jag är själv inte från Stockholm och har inte varit på Tunnelgatan men på de bilder jag sett så tycks det som att det är tveksamt att gärningsmannen högst upp på Tunnelgatans trappor ens har kunnat se Lars J långt där nere på Tunnelgatan, i vart fall helt omöjligt att göra så detaljerade iakttagelser som Stig gjorde. Bilder kan ju ljuga så därför undrar jag om någon själv varit på plats och testat detta? Är det någon som kan ge ett bra svar om det är möjligt att gärningsmannen på några få sekunder högst upp på Tunnelgatans trappor kan göra så noggranna iakttagelser av Lars som Stig gjorde?

    1. Martin:

      Det är ju svårt att veta de exakta ljusförhållandena på mordnatten och vi vet inte exakt hur länge gärningsmannen vänder sig om och blickar bakåt (för att se om han är förföljd). Det kan ju röra sig om allt från en hastig blick bakom axeln till att stanna upp och titta noga under några sekunder (åtminstone) innan han springer vidare. Det enda vi har att gå på är Lars J:s vittnesmål, som indikerar att gärningsmannen snarast gjorde ett kort kast med blicken bakåt. Detta tillsammans med att gärningsmannen trots allt flyr springande från en mordplats gör att det för min del är mest sannolikt att gärningsmannen bara kastade en snabb blick bakåt (dessutom i en stressad situation) och under de förutsättningarna så är det, för mig, ytterst osannolikt att gärningsmannen, om denne varit Stig E, kunnat göra sådana iakttagelser av Lars J att Stig E kunnat beskriva honom så som han gjorde.

      Det är alltså mycket mer sannolikt att Stig E helt gjorde sin observation av Lars J nere från mordplatsen, så som Stig E själv hävdade att han gjorde.

      1. Jag instämmer i att det är mycket mer sannolikt att Engström gjorde sin observation från mordplatsen, men jag tror inte det var omöjligt att se Lars J från trappans topp, inklusive att uppsnappa detaljer om hans utseende.

        Ljusförhållandena finns i viss mån dokumenterade, dels genom fotografier från mordnatten och dels genom att tingsrättsdokumentationen innehåller en karta över var lampor satt uppsatta/hängde. (Ljuskällorna hade flyttats runt lite på grund av ombyggnationen längs Tunnelgatan.) Det man kan konstatera där är att ljusförhållandena stämmer med Engströms minnesbild om att väggen västerut på sydvästra hörnet av ”kulturhuset” (den äldre byggnaden bakom Skandiahuset, tvärs över Luntmakargatan) var upplyst. Men i och med att belysningen kom ovanifrån och det fanns lampor även på själva trappan, borde Lars J ha gått att se – mer än som en skugga – från toppen av trappan. Det är dock längre än man tror utifrån fotografier, även om siktlinjen i sig är god.

        Det som gör det avservärt mer sannolikt att Engström såg Lars J från mordplatsen är, som jag ser det:

        1) I princip samtliga övriga omständigheter kring Engström, som både enskilt och sammantaget tyder på att han inte var mördaren (inget känt vapen, inget känt motiv, ingen känd planeringsmöjlighet, orimliga omständigheter för mordets utförande, lämnar åtskilliga observationer från mordplatsen efter mördarens avmarsch, sökte själv publicitet med namn och bild osv).
        2) Att Engström beskriver Lars J stående mot kulturhusets upplysta vägg (just denna scen kan mördaren inte se, även om han teoretiskt sett kan resonera sig fram till den).
        3) Att Engström säger att Lars J tittade mot mordplatsen (mördaren såg enligt Lars J bara denne en enda gång, och det var när han tittade mot trappan)
        4) Att Engström säger att Lars J stod fastfrusen i flera sekunder och stirrade mot mordplatsen, vilket stämmer bra med Lars J:s och även Lisbeth Palmes vittnesmål. (Mördaren hade däremot inte flera sekunder på sig att betrakta Lars J, och med att han – enligt Lars J – bara var vänd mot denne i samband med ett blixtsnabbt ögonkast över axeln.)
        5) Att Engström säger att Lars J efter observationen var spårlöst försvunnen. Detta stämmer med verkligheten (Lars J sprang österut efter mördaren). Ur mördarens synvinkel är det dock omöjligt att veta, och att påstå detta vore ett risktagande. Såvitt mördaren visste, kunde ju Lars J ha promenerat ner till mordplatsen och där observerats av flera vittnen. Möjligen kan man komma runt detta om man tänker sig att mördaren gömde sig på David Bagares gata och på så vis kunde konstatera att Lars J hade förföljt honom (och därmed ”försvunnit” ur ett mordplatsvittnes synvinkel), men det är ett rätt djärvt antagande.
        6) Sist men inte minst, att det snabba ögonkastet från trappans topp verkligen inte gav mycket tid att snappa upp detaljer kring Lars J och hans utseende. Det var nog möjligt, men det måste ha varit betydligt svårare än att göra samma observation från mordplatsen.

        1. Det var denna bild som Lampers använde sig av i dokumentären.
          Var och en kan ju på sin dator eller mobil tona ner ljuset så att det blir mer likt förhållandet som rådde på natten samt att föreställa sig hur motljuset av lamporna längs trappen och husväggen påverkade sikten.

          1. Jörgen G:

            Jag tycker dock att det är vanskligt att använda sig av bilder på det viset. Det motsvarar sällan hur ögat upplever det i verkligheten på plats. Därutöver har olika personer olika bra mörkerseende och allmän synförmåga. Så det är svårt att få till en fullt korrekt jämförelse.

            Med det sagt anser jag det ändå osannolikt att gärningsmannen kan ha noterat många detaljer bakom sig, givet den bedömt korta tiden han kollar bakom sig när han flyr över trappkrönet.

            1. Jag prövade, när jag hade vägen förbi platsen en mörk vinterkväll, att titta ner från trappan mot förbipasserande. Det var inte svårt att se att någon stod inom det område där Lars J måste ha befunnit sig. Jag tror dessutom att lamporna i trappan är fler/starkare idag – men jag osäker på detta – så motljuset borde om något ha varit ett större problem idag. Det kanske å andra sidan kompenserades av bättre belysning där nere, nu för tiden.

              Det var i alla händelser svårt att se detaljer. Det är som sagt förvånansvärt långt i verkligheten och det blir en rätt liten, mörk figur att studera. Man kan säkert med skarpa ögon och lite tur plocka ut alla möjliga saker, inklusive det jag har för mig att Engström nämnde (smala byxor/ben, stort hår och puffig blåaktig täckjacka). Dock alltså inte detaljerna om uppträdande osv.

              Däremot ställer jag mig frågande till att det skulle ha varit möjligt att få ens en halvbra förståelse av vem som stod på gatan genom det snabba ögonkast över axeln som Lars J talar om. Särskilt inte om man inte redan från början har en bra förståelse över vad som går att se (inte mordplatsen, exempelvis) och vad man ska titta efter. Det är ju mycket lättare för den som läst in sig på utredningen att idag kliva upp i position och fästa blicken på rätt ställe direkt.

              Men det är förstås omöjligt att replikera de förhållanden som rådde just där och då för mördaren. Man ska, som Adam Andersson säger, inte fästa för mycket uppmärksamhet vid den här typen av resonemang.

            2. Adam.

              Självklart är det på det sättet att bilder inte ger en rättvisande bild av verkligheten, det måste man vara medveten om, men den ger ändå ett hum om hur terrängen såg ut, och sedan får man själv bedöma om hypotesen är rimlig eller inte, och en bild är i de flesta fall betydligt bättre än ingen bild alls.
              Jag har stått vid trappkrönet och tittat nedåt många gånger, men tyvärr blir det fel det också. Det är betydligt ljusare nu, alla containrar och baracker saknas, men i stället står det en stor glasobelisk och lyser upp platsen.
              Jag konstaterar att det är möjligt att se en person på platsen, men som du också konstaterat så rör det sig om att fokusera och memorera en gestalt under någon sekund, och dessutom hitta på en historia från det motsatta perspektivet där den upplysta väggen och stillaståendet i flera sekunder ska vävas in.
              Det finns bara i sagornas värld. Precis som allt det övriga som Palmeutredarna ägnat sig åt den sista tiden.

          2. Hej och tack Jörgen för bilden, intressant. Finns fler sådant någonstans? YN mötte GM och påpekade att han tittade sig bakåt flera gånger som om han vore jagad, dvs instinktivt tittar man sig bakåt när man är jagad. Naturligtvis tittade sig GM även bakåt i trapporna och har då gjort flertalet observationer av LJ och hade bra koll på honom även om deras blickar inte alltid möttes.

            Vi vet att utstämplingstiden består av 3 st parametrar där ingen av dom kan bestämmas med exakthet, dvs den ger oss ingenting. Lampers berör den inte nämnvärt heller. KP har naturligtvis också gjort den bedömningen. Varför klanka på KP om att han säger 23.19 då, känns onödigt? Det kan man bara göra om man vet att SE är oskyldig eller man vet den exakta tiden han stämplade ut.

            I inlägg så enades Gunnar och jag om att SE var GM om han kom ut på gatan ca 23.20.45 eller tidigare, vidare skrev han att nästan alla i denna blogg ställer sig bakom det. Om SE kommer ut efter ca 23.21.00 eller senare så är han oskyldig var vi överens om också. Gunnar bedömde också, som flertalet i denna blogg, inkl jag, att han inte är tidig på MP om han är oskyldig. men inte för sen heller, då missar han LJ.

            Om SE möjligen är oskyldig bedömer jag att han kommer ut på Sveavägen 23.21.25 ca. Dock har jag väldig svårt överhuvudtaget att få ut honom strax före skotten. NF ser inget, AB ser inget mm. Är man på väg framåt måste man mestadels titta framåt, det är ofrånkomligt, någon snabb titt på klockan möjligen som i filmen med SE. Hör man en knall så reagerar man instinktivt och försöker lokalisera ljudet, det ligger i djur och människors natur när fara kan föreligga. Rimligen måste han sett vad som hänt direkt efter sista skottet och kunnat beskriva händelsen och personen AB. Eftersom han ville vara med och lägga pussel borde en sån observation komma redan i första förhöret innan han började ta till sig hjälterollen.
            Otroligt märkligt och ologiskt?

            1. Nej, jag har inte sagt att Engström är gärningsman om han kom ut 23.20.45 eller tidigare.

              Och jag menar att det är orimligt att göra ett påstående av det slaget. Om vi godtar den i sig osäkra uppgiften att mordet ägde rum 23.21.30 skulle det du hävdar – och tror att jag håller med om – alltså innebära att han måste vara gärningsmannen om han kom ut på gatan 45 sekunder före mordet.

              Jag kan inte se att man kan dra en sådan slutsats. Det man däremot kan säga är väl snarare att om han kom ut mindre än 45 sekunder före mordet är det orimligt att tänka sig honom som gärningsman, helt enkelt baserat på att han skulle ha för ont om tid.

              Nu vet vi faktiskt inte exakt när mordet ägde rum. Och även om vi utgår från att Enström är oskyldig och att hans egen berättelse i väsentliga drag är sann vet vi inte heller exakt hur han betedde sig när han kom ut på gatan. Han kan ha stannat upp en stund för att rätta till ytterkläderna eller liknande innan han med snabba steg begav sig söderut på Sveavägen.

              Med andra ord är det svårt att sätta något exakt klockslag för när han måste ha kommit ut på gatan för att han skulle vara framme vid Palme i tid för skottlossningen. Men jag kan gärna medge att om det skulle gå att slå fast att Engström kom ut på gatan mer än en minut före mordet vore det onekligen besvärande för trovärdigheten i hans egen berättelse. Inte ens då behöver det dock betyda att han skjutit Palme.

              1. Ber om ursäkt Gunnar. Naturligtvis borde trolig GM varit bättre ord i den grova generaliseringen. Det jag ville säga är att det inte är fel av KP att vilja gå till botten med SE om han anser att han kommer ut före ca 23.21. Det med övriga indicier är besvärande. För övrigt skrev jag ungefär före alla tider då vi inte vet 100 men ganska bra mordtiden.

                1. Jag vill absolut inte säga att det skulle ha varit fel av KP att vilja gå till botten med SE. Jag menar bara att han inte gjorde det, utan stannade halvvägs genom att ta till sig Thomas Petterssons resonemang utan att utsätta dem för tillräckligt kritisk granskning.

            2. Olle.

              Du kan gå in på MOP-arkivet – Protokoll, rapporter, brottsplatsundersökning, där finns en del bilder.

              Det går inte att fastslå att mannen vände sig om flera gånger i trappen eftersom det saknas sådana uppgifter.
              Det är också tveksamt om han borde gjort det, eftersom det skulle bromsa framfarten.
              Lars J är den enda person som kan uttala sig om saken, och han har inte observerat detta:

              Ur vallningsförhöret med Lars J:

              Om jag uppfattar dig rätt så såg du inte när han sprang upp för trappan utan när han försvann bakom presenningen för din del och då rörde du på dig själv.
              Men inget steg vek av åt något håll.
              Hur länge kunde du följa denna person med blicken, när
              han kommer fram till första trappsteget?
              J. Då rörde jag på mig själv.
              r. Ja, då rör vi på oss nu då och så flyttar vi oss i din
              riktning som du själv?
              J. Ja, jag stod då ungefär då motsatta hörnet, snett emot
              på den här golvbrunnen, Luntmakargatan
              L. Jaha.
              J. Ungefär.
              L. Luntmakargatans östra sida.
              J. ….. jaha.
              L. Ja. Och då har du sikt neråt Sveavägen.
              J. Ja. Och när jag tittade ner då, och såg en, några människor som hade samlats vid platsen där nere . Och
              då brydde jag mig inte om det där längre utan koncentrerar mig på killen som sprang uppför trapporna […]

              L. Vad gjorde du då när du såg att han sprang uppför?
              J. Jag stod och tittade på honom.
              L. Hur länge då?
              J. Tills han kom upp för, längst upp. Tills han har sprungit färdigt trapporna. Och där stannade han till ett ögonblick
              och tog ett snabbt kast, ögonkast över axeln.

              Här får man ju intrycket att LJ visserligen tittat nedåt mordplatsen under tiden mannen befann sig springande i trappen, men att han i stort sett följt honom oavbrutet hela vägen upp.
              Troligtvis har han inte hört att fotstegen inte stannade upp någon gång.
              Det går förstås inte att utesluta att han kastat ett öga ner på LJ under den korta period som han hade blicken vänd mot mordplatsen, men blir hypotesen mindre krystad för det?

              Jag anser att det är mycket allvarligt att KP påstår att SE kom ut på trottoaren 23.19.
              Man måste kunna förvänta sig att en åklagare i ett skarpt läge som detta har torrt på fötterna, men diskussionen har ju visat att väktarsamtalet ägde rum efter utstämpling och inte omvänt så som KP lade fram det.
              Dessutom är det inte klarlagt åt vilket håll klockan gick fel.
              Var den i verkligheten 23.19 och visade 23.20, eller var det tvärtom?
              KP har inget underlag för att fastställa att klockan var 23.19, och absolut inte att Engstöm klev ut på trottoaren då.
              Detta skulle ju innebära att Engström haft 2,5 minuter till godo, men det finns ingenting som talar för att det var så det var.

              Att inte NF ser SE då han kommer ut är ju helt naturligt eftersom NF i det skedet befinner sig närmare Adolf-Fredriks kyrkogata, 40-50 meter norrut.
              Att inte AB ser SE om han kommer gående 20 sekunder efter skotten är väl inget konstigt?
              Folk började ju strömma till från alla håll och kanter.
              Desto mer anmärkningsvärt vore det ju i så fall om AB missat att SE som gärningsman passerade honom strax innan skotten, för någon gång måste han ju ha passerat honom alldeles oavsett.

              Den hjälteroll du säger att han vill ta på sig kan inte jag se skymten av i förhören.
              Han säger ju bara att han varit inblandad i en lägesförändring av kroppen.
              Precis som Stefan G och hans två vänner.

              1. Tillägg:

                Beräknat på mordtid 23.21.30:

                Eftersom Nicola F inte iakttagit SE längs trottoaren innan mötet med makarna Palme, så pekar det på att SE INTE kommit ut innan NIcola F mötte makarna Palme ca 23.20.30 (75 meter kvar för dem att gå till mordplatsen) NF befann sig då ganska precis utanför Skandias entré.
                SE bör då ha kommit ut senare, men när?

                Den okände efterföljande mannen i blå jacka stämmer inte signalementsmässigt med SE, och han befinner sig också 30 meter för långt norrut – SE skulle söderut.

                SE bör alltså ha kommit ut EFTER att också mannen i den blå Tensonjackan passerat Skandiaentrén eftersom han väl knappast kan ha klämt sig in i tiometersluckan mellan honom och makarna Palme.
                Nu finns inte många sekunder att vinka på för SE – för teoretiskt bör han ha kommit ut tidigast 23.20.55 – tio meter bakom mannen i blå jacka – vilket innebär att han med en rask promenad kan ha hunnit ikapp makarna Palme som går ca 20 meter framför honom men nu endast har 40 meter kvar att gå till mordplatsen, men först måste ju den mystiske mannen i den blå jackan som promenerar ca 10 meter framför SE passeras, och det är ju lite märkligt att han inte givit sig till känna och berättat om detta.
                Det blir helt enkelt ytterst trångt om tid för SE att hinna mörda Palme.
                Allt pekar på att SE kom ut genom dörren ca 10 sekunder före mordet.

                Resonemanget bygger ju strikt på att NIcola F:s uppgifter är korrekta, och det som starkt talar för att de faktiskt är det är att han sett mannen som arbetade i skyltfönstret vid La Carterie strax efter mötet med makarna Palme.
                Det var också anledningen till att han inte noterade den efterföljande mannens ansikte.
                Mannen i skyltfönstret har ju också bekräftat att han satt och donade där.

              2. Tack Jörgen för tipset. Först vill jag göra en liten rättelse. Naturligtvis är han inte bevisat skyldig även om han bevisligen kommer ut 23.20.45 som jag skrev. Troligen är ett bättre ord och det är jag övertygad om att du insåg att jag menade. Inte ens med den tiden och ett fingeravtryck på mordvapen är han bevisat skyldig. Går alltid att hävda att han lämnat över vapnet etc etc. Sannolikheter är det vi får förhålla oss till.

                Jag utesluter inte att du har rätt i att han kommer ut strax före skotten. Du uppskattar ca 10 sekunder före, jag säger ca 5 sek före. Där är vi samstämmiga. Jag utesluter inte heller att KP eller någon annan kan ha rätt, människor tolkar det ofullständiga materialet olika. Både du och jag anser tydligen att det inte stämmer att han var 20 meter, 5-6 sekunder ifrån som han i vissa förhör hävdar. Där är vi samstämmiga. Det är ju naturligtvis inte särskilt troligt (eller lätt) att gå på en trottoar, snedda in mot husväggen och titta på en klocka hela tiden utan att titta upp hur man går. Lägger man sen till att han inte ser nåt efter en knall, blir ju utsagan världsrekord i absurdhet. Ju närmare han är MP vid skotten, ju mer befängt blir allt i mitt tycke.

                Jag upprepar vad jag skrev om mitt scenario att han kommer ut 23.21.25:

                Är man på väg framåt måste man mestadels titta framåt, det är ofrånkomligt, någon snabb titt på klockan möjligen som i filmen med SE. Hör man en knall så reagerar man instinktivt och försöker lokalisera ljudet, det ligger i djur och människors natur när fara kan föreligga. Rimligen måste han sett vad som hänt direkt efter sista skottet och kunnat beskriva händelsen och personen AB. Eftersom han ville vara med och lägga pussel borde en sån observation komma redan i första förhöret innan han började ta till sig hjälterollen.
                Otroligt märkligt och ologiskt?

                1. Jag tror inte han var så bra på att lägga pussel. Jag menar med hans förmåga att lägga till och ta bort bitar går ju pusslet aldrig att få ihop. Det sannolika är därför att han inte deltog i dramat som pusselläggare utan i en helt annan roll.

                2. Olle.
                  Jag tror inte heller att han var
                  20 meter ifrån, utan betydligt längre upp, och att han i efterhand förstod att avgasknallen var ett skott, då befinner han sig i stort sett ensam på trottoaren med NF 50 meter norrut, och makarna Palme 40-50 meter längre söderut.

                  Jag skulle dock vilja att du redogör för hur du själv tror att SE kom ut genom entrén i förhållande till makarna Palme, den efterföljande mannen i blå jacka och Nicola F om du menar att han kom ut 23.20.45?

                  Scenariot 5 sekunder före skottet passar rent logiskt bättre, så om vi utgår från det och tänker oss att fler människor än de två ungdomarna kan ha varit på plats, bilarna har redan parkerat och människor strömmar till.
                  Anders B kan ha stått dold i porten då SE kom fram, då i så fall ca 40- 50 sekunder senare.
                  Jag tycker inte icke att frågan om AB och SE borde ha sett varandra är så central egentligen, men det kan ju förstås vara så att SE av någon orsak inte berättat exakt vad han sett på vägen fram mot mordplatsen?

            3. Olle: ”Naturligtvis tittade sig GM även bakåt i trapporna och har då gjort flertalet observationer av LJ och hade bra koll på honom även om deras blickar inte alltid möttes.”

              Det är ett antagande som inte har något stöd i den tillgängliga bevisningen. Det vi vet tyder faktiskt på motsatsen, även om det naturligtvis är omöjligt att veta något bestämt.

              Lars J – vars uppgifter är det enda vi har att gå på i det här skedet, men som vi inte heller har skäl att misstro – säger att det inte var så. Han berättar att gärningsmannen bara verkade vända sig mot honom under ett mycket kort ögonblick uppe på krönet av trappan, precis innan denne försvann ur sikte. Det hela understryks av att Lars J förklarat att han vid just det tillfället blev skrämd av att gärningsmannen tittade mot honom och därför dök in i skydd, vilket han alltså inte hade funnit påkallat tidigare. Av allt att döma vände sig gärningsmannen alltså inte om i trappan, eller så lyckades Lars J inte se det trots att han följde mördarens flykt med blicken.

              Orsaken till att gärningsmannen inte vände sig där kan ju vara så enkel som att man ogärna snurrar runt och tittar bakåt samtidigt som man springer uppför en hal trappa en vinterkväll. Det är också tänkbart att han redan hade kontrollerat om han var förföljd tidigare på Tunnelgatan, när han var dold från Lars J av barackerna. Eftersom han i så fall skulle ha sett att så inte var fallet, kände han kanske inte något skäl att titta bakåt när han därefter satte av uppför trappan.

              Däremot skulle han kanske kunna ha skäl att känna en viss (möjligen irrationell) oro på David Bagares gata, eftersom han vid det laget kunde ha skymtat Lars J och alltså insett att någon – en potentiell förföljare – vid det laget befann sig nere på Tunnelgatan. Han skulle också kunna ha fruktat att någon skulle springa efter honom från Malmskillnadsgatan. Det kan i så fall förklara att han betedde sig annorlunda när Yvonne N och Ahmed Z såg honom.

              1. Hejsan, du kan ha rätt, men jag tror annat. Det ligger i en jagad människas natur att kolla bakåt efter ett tag så man vet hur man ska agera. Jaga ett barn på skoj får du se. Folk från Malmskillnadsgatan borde han ha mindre att frukta, dom vet ju ungefär som YN initialt, De som han ser från trappan vet ju vad han gjort. Ju längre bort från MP han kom ju mindre borde han behövt titta bakåt rimligen.

                Jag tror inte vi kan ta hjälp av materialet i alla lägen, den innehåller inte alla svar och innehåller en del motstridiga uppgifter. Mitt resonemang tog jag inte från materialet utan bara ifrån vad jag tycker verka mest logiskt.

                I vilket fall så har jag sett bilderna både från trappan och från MP. Som alla andra säger är det svårt att dra några slutsatser av dom. Som vanligt så sitter man som ett frågetecken. Du verkar vara en som är övertygad om SE:s oskuld, tyvärr är jag inte där än.

                1. Tja, det blir ju onekligen lättare att bedöma Stig Engström som skyldig om man väljer att lägga in sina egna Engström-tillpassade antaganden där vittnesmålen säger tvärtom, som här i frågan om hur mördaren betedde sig i trappan.

                  Jag kan ju inte veta att Engström var oskyldig, så länge det finns ens en teoretisk möjlighet att han begick mordet, på samma sätt som jag inte kan veta att inte exempelvis norsk säkerhetstjänst sköt Palme.

                  Men det finns som du bör ha sett i dessa diskussioner mycket starka skäl att anta att Stig Engström inte gjorde det, samtidigt som det enda skälet att peka ut honom som mördare är att han befann sig i området och att hans vittnesmål (i likhet med många andras) tycks innehålla fel och överdrifter.

                  Om du tittar i handlingarna och jämför kommer du att märka att polisen hade ett avsevärt mycket starkare case mot Christer Pettersson, som också verkar ha varit i området, var känd för våldsdåd, umgicks i en miljö där det fanns vapen och (till skillnad från Engström) pekades ut av ett antal vittnen – inklusive, med vad hon sade var hundraprocentig säkerhet, Lisbeth Palme själv. Inte ens en enda av dessa saker gäller Engström. Även Christer Pettersson-utpekandet var dock i slutändan uruselt underbyggt och det finns all anledning att tro att han var fullkomligt oskyldig.

                  1. Olle: ”Det ligger i en jagad människas natur att kolla bakåt”. Det är väl en sanning som starkt måste modifieras? Den första instinkten är väl snarast själva flykten, att skynda sig bort från faran/förföljarna så snabbt som möjligt. Om vi ska jämföra med en modern version av fara och förföljande, närmare bestämt löpartävlingar, så är det snarare så att den som försöker hålla undan för en eller flera andra förföljare inte vänder sig om förrän hen börjar känna sig trött. I gärningsmannens fall är det rimligt att tänka sig att det händer först en bra bit upp i trappan och det är precis vad LJ vittnar om: vad han såg kastar gärningsmannen en snabb blick över axeln först när han kommit upp till krönet.

                    1. Teo
                      Och det är här det blir lite konstigt. Om mördaren kollade nerför trapporna borde han ju sett att det inte kom någon efter. Varför börjar han i så fall titta sig så många gånger bakåt som Yvonne berättar om bara sekunder senare? Har han sett något vid passagen av Malmskillnadsgatan som oroar honom, eller är det så att det faktiskt inte är mördaren?

                    2. Magnus D: Han har kanske sett Lars J, som stod en bit bort nedanför trappan.

                      Det verkar inte helt rationellt att titta sig om flera gånger redan i början av David Bagares gata, ty så snabbt skulle inte Lars J hinna ikapp ens om han rusade efter i högsta sprinterhastighet. Men det är väl fullt tänkbart att man inte beter sig rationellt när man just skjutit statsministern.

                      Det snabba ögonkast mördaren verkar ha gjort har kanske inte heller givit fullödig information, eller så har han i stressen inte klarat av att processa den på ett bra sätt. Kanske hann han bara uppsnappa att någon på något vis verkade följa efter, kanske känner han själv att det går långsamt där han trampar fram längs David Bagares och pillar med sin väska, och då blir han kanske rädd och förlorar tidsbegreppet lite.

                      Allt är tänkbart, svårt att utläsa något av detta, mer än att mannen troligen kände sig förföljd.

                      (Det går inte att svara på ditt inlägg, så jag lägger svaret här istället.)

                    3. En viss försiktighet anbefalles nog när det gäller Yvonne N:s uppgift om att mannen vände sig om flera gånger. Uppgiften finns visserligen med i både det första och det andra förhöret, från respektive 2 och 4 mars. Samtidigt säger Yvonne i det första förhöret att mannen inte sprang speciellt fort. Hon konstaterar också att han höll på med sin väska och att hon undrade varför han inte stannade och ordnade till med väskan.

                      Vad gäller frågan om vart han hade blicken riktad heter det i detta första förhör: ”Mannen hade huvudet nedböjt medan han sprang. Han hade sin blick riktad mot väskan han höll på med.” I andra förhöret återkommer hon till samma tema: hela tiden han sprang höll mannen på att antingen öppna eller stänga blixtlåset på väskan.

                      Den undring som Yvonne redovisar om varför mannen inte stannade upp och löste sitt väskproblem är begriplig. Men om det var uppenbart att han kände sig jagad skulle hon knappast ha behövt undra över den saken.

                      När Yvonne hörs andra gången säger hon att hon fick uppfattningen att mannen stulit pengar eller kanske till och med stulit väskan han bar på. Och i så fall skulle det ha varit naturligt att han vände sig om för att titta efter eventuella förföljare, kan man tycka. Men såg verkligen Yvonne att han gjorde det, eller är det en efterhandskonstruktion? Hennes andra uppgifter, de om att han hade huvudet nedböjt och han var koncentrerad på väskan är möjligen inte riktigt förenliga med att han verkligen såg sig om flera gånger.

                      Det vi kan konstatera är i vilket fall att när hon och Ahmed passerade mannen tycks de ha sett att han sprang – om än inte särskilt fort – och Yvonne noterade också att han höll på med en väska. Men hur dramatisk framstod då observationen? Det är svårt att säga. De ägnade honom i alla fall inte något ytterligare intresse utan fortsatte vidare fram till trappan. Där träffade de på Lars J som frågade dem om mannen. Och det kan ha bidragit till att den observation de nyss gjort framstod som mer intressant än innan. Ännu lite senare, när de fick veta att Palme blivit skjuten, fick förstås observationen en ännu mer dramatisk innebörd.

                    4. Den springande mannen kollade bakåt flera gånger på David Bagares gata …

                      Exakt var befann sig södermalmspiketen när den springande mannen korsade Malmskillnadsgatan? Om han var mördaren och då såg en polispiket 100 meter söderut kanske han hade skäl att senare kolla bakåt (även om han tidigare inte sett någon förföljare vid trapporna).

  69. Angående Jans utpekande av Stig. På presskonferensen den 10 Juni visar Krister upp ett förhör med Jan som togs 8 April 1986 och där beskrev att Jan talat med en man vars signalement stämmer väl in med vittnet Jan-Åke, Krister drar därmed slutsatsen att det var Jan-Åke och inte Stig som Jan beskrev och att en förväxling därför skett. Här blandar Krister medvetet eller omedvetet bort korten för det är faktiskt fel förhör som Krister hänvisade till. Det var inte vid förhöret 8 April 1986 som bilderna förevisades och Jan pekade ut Stig utan vid ett förhör nästan en månad senare den 4 maj 1986. Så Krister tar två olika händelser från två helt olika förhör och framställer det som att de hör ihop. Var det bara en pinsam miss eller var det ett medvetet manipulativt sätt att förklara bort Jans utpekande av Stig?

    1. Martin
      Bra fråga. Dessutom förevisas 15 foton av olika mordplatsvittnen, varav ett får vi förmoda föreställer Jan-Åke. Ändå pekarJan A ut endast Anders B och Stig E. Hur förklarar Krister P detta?

      1. Simon. Just det har jag också funderat på! Var Jan- Åke med bland de 15 fotona som Jan A. fick se? I så fall kan man som du skriver verkligen fundera på varför han inte pekade ut Jan-Åke. Är det någon som vet om Jan-Åke var med bland fotona? Sedan en rättelse, det var 14 maj som Jan A. pekade ut Stig, inte 4 Maj som jag felaktigt skrev.

  70. SE. hade nog tänkt sig för, inte bara en gång, för att göra detta.
    Jag tror SE. var väldigt trygg i sina smått skrytsamma berättelser om sitt deltagande, han visste att han inte gjort detta och kunde spela lite av en viktigpetter. SE: hade nog säkert laborerat med riskerna som här var enorma att åka fast, rena rama idiotin att tro att man skulle kommit undan. Det gick ju som det gick i den bristfälliga utredningen, men det kunde han ju inte ta för givet på förhand. Även ett skott till mot LP:e hade säkert kommit. På grund av alla dessa osäkerhetsfaktorer är inte SE. Palmes mördare. Redan risker med krutstänk på kläder med mera, hade han nog fått laborera med som en högrisk, vem finns på platsen, blir jag igenkänd o.s.v. Allt detta sammantaget gör ju att man lugnt kan se SE. som oskyldig.

  71. KÄLLOR TILL ”ÄLDRE MAN”
    Att mördaren är en ”Äldre man” har blivit och blir fortfarande starkt ifrågasatt trots att det stöds av nyckelvittnen. Här ges en bakgrund till ”Äldre man”.

    Redan i april 1986 hade PU kommit fram till att mördaren var en ”Äldre man” eller medelålders man (45 – 62 år).

    De flesta mordplatsvittnena uppfattade att mördaren var yngre, i 30 – 40-årsåldern. Anledningen till det var antagligen att de såg en flyende man bakifrån på avstånd i motljus under ett för dem kort omedelbart förlopp. De flesta var också yngre och några dessutom alkoholpåverkade.

    Nedan redovisas källorna till ”Äldre man”. Andra kan förekomma som till exempel i Palmemordsarkivet. Likaså kan andra iakttagelser av ”Äldre man” finnas.
    Datum i rubrikerna avser antingen tiden för iakttagelsen eller för utredningsaktiviteten/-utlåtandet.

    — 1986-02-28 23.19,55 / SKANDIAHUSET SVEAVÄGEN 46 —
    Nicola F såg en man vid ”Norra reklampelaren” när denne följde efter makarna Palme. NF la särskilt märke till mannen eftersom han först trodde att denne var en livvakt. NF kunde studera honom under en tidsföljd och på nära håll FRAMIFRÅN, kanske det bästa signalementet av alla vittnen. NF fann att ”Förföljaren” var för gammal för att livvakt. NF uppgav att mannen var lite äldre än förhörsledaren som var 44 år.
    – KÄLLOR: Vallningsförhör 1986-03-24 med NF, Åsheden [1987] sidan 152.

    — 1986-02-28 23.21,30 / MORDPLATSEN —
    Anders D såg på tjugo meters avstånd att mördaren var en ”Äldre man”. Taxiföraren rapporterade det direkt på brottsplatsen omkring kl. 23.25 – 23.30 när hans minnesbild i princip inte hade blivit kontaminerad av något.
    Gösta Söderström 1987-11-04: ”I det sammanhanget utlarmades ett annat signalement på en misstänkt gärningsman (äldre man, klädd i en lång överrock samt mössa med öronlappar), och jag vet ej vem som meddelade detta.”
    – KOMMENTAR: Om Söderströms uppgift ”Äldre man” är korrekt har det diskuterats på MOP-bloggarna. Gösta Söderströms son Henry bekräftade 2019 att pappans uppgift var riktig och överensstämde med NF:s och YN:s iakttagelser om ”Äldre man”. I Gösta Söderströms pm (”management report”) till sin ledning 1986-03-03 var Anders D:s och Lars J:s signalement på skytten sammanfattade i ”Två signalement samt gärningsmannens flyktväg utlarmades till ODL”. Möjligt att det kan ha bidragit till misstanken om att ”Äldre man” är påhittat av okänd anledning.
    – KÄLLOR: http://www.politiskamord.com/pindex.html, Gösta Söderström i hovrätten 1989-10-09.

    — 1986-04-06 / GRAND SVEAVÄGEN 45, SKANDIAHUSET SVEAVÄGEN 46 —
    PU: ”Vi är tydligen överens om att vi söker en medelålders mördare”.
    – KÄLLA: Åsheden [1987] sidan 116.

    — 1986-04 / GRAND SVEAVÄGEN 45, SKANDIAHUSET SVEAVÄGEN 46 —
    PU bestämde sig för att Nicola F inte mötte Anders B utan mördaren eller någon annan. Så någon vittneskonfrontation för NF mot den 173 cm långe och 39-årige Anders B gjordes inte.
    Därmed blev NF ett av PU:s nyckelvittnen och han deltog bl.a. i vittneskonfrontationen mot CP 1988-12-14.
    – KOMMENTAR: I förhör med Mårten Palme 1986-03-01 uppgav han att han såg att Grandmannen följde efter föräldrarna söderut på Sveavägen. Ljubisa N i gatuköket bekräftade att även han hade sett en man gå efter makarna men denne stämde inte in på NF:s ”Förföljare”. I tingsrätten 1989 framkom att Mårten Palme inte alls hade sett Grandmannen gå efter utan att förhörsledaren hade övertolkat MP. Vittnet Pia E bekräftade Mårten P och Ljubisas uppgifter fann ingen trovärdighet.
    Detta ledde till en starkare koppling mellan Grandmannen och mannen som Nicola hade mött. En skillnad var dock att Grandmannen bar stålbågade glasögon som inte finns med i Nicolas eller mordplatsvittnenas förhör trots att han kunde detaljstudera mannen framifrån under tid och på nära håll. En förklaring till det kan vara att Grandmannen var närsynt och bara behövde glasögonen när han stirrade genom Grands glasdörrar efter Palme i foajén. Därefter tog han av sig glasögonen när han inte behövde dem.
    – KÄLLOR: Åsheden [1987] sidorna 115 och 152, förhör med SE 1986-04-25, förhör med Mårten Palme i tingsrätten 1989, förhör med Margareta S, Anneli K, Pia E m.fl.

    — 1986-04 / DAVID BAGARES GATA 26 —
    PU lät ”ålderstesta” YN. Hon fick bland annat se en man som hon uppfattade vara i ungefär samma ålder som den flyende som hon mött på DBG. Vid ”konfrontationen” bedömde YN den mannen vara i 45-årsåldern. Mannen som konfronterades var 62 år!
    YN uppgav också att mannen KOM FRÅN TRAPPORNA(!) och sneddade över DBG till den södra trottoaren. Av detta fann PU att YN inte mött Lars J utan mördaren och hon blev definitivt ett nyckelvittne.
    – KÄLLA: Åsheden [1987] sidan 153.

    — 1987-02-28 / MORDPLATSEN, ADOLF FREDRIKS KYRKOGÅRD —
    Som ENDA mordplatsvittne vallades NF på årsdagen 87 runt och omkring brottsplatsen i fyra timmar. Övriga mordplatsvittnen fick stanna hemma eftersom de inte hade gjort samma UNIKA iakttagelse.
    – KOMMENTAR: Vittnena var rädda för Holmérs ”PKK-mördare”. De och NF fick inget livvaktsskydd till skillnad från Holmér och co som omgav sig med livvaktsarméer. Exempelvis när HH:s älskarinna skulle uppgradera sin garderob rensades först butikernas kunder bort i klassisk diktaturstatsstil. Inte undra på att NF försökte i efterhand förneka vad just han hade sett för unikt som gjorde att han kunde åldersprecisera. Inte kul att stå överst på Holmérs ”PKK-mördares” lista.
    – KÄLLA: Vallningsförhör med NF 1987-02-28, Guillou [2019].

    ————————–
    Efter Nya Palmegruppens utpekande den 10 juni 2020 har det inte framkommit från något trovärdigt mordplatsvittne, till exempel via media, att utredarna har fel.
    Väktaren Henry O:s förhör den 12 juni 1986 (”ett par minuter”) och Inge M:s den 14 mars 1986 (”Dekorimamannen”) motsäger i princip Palmeutredarna. Inte heller här har det kommit fram något som tyder på att redovisningen 10 juni har något avgörande fel.
    Däremot hävdade Leif GW Persson upprört i TV4 den 3 januari att det var obegripligt att Krister Petersson och hans grupp missat de två huvudvittnena som friar.

    1. Enskildheterna i din kommentar har diskuterats många gånger förut på den här bloggen, Mikael A. Du fortsätter att upprepa sådant du sagt tidigare utan att bry dig om de invändningar som kommit upp. Låt mi bara kommentera en enskild sak som tydligt visar att ditt resonemang är ett luftslott.

      Du skriver: ”Redan i april 1986 hade PU kommit fram till att mördaren var en ”Äldre man” eller medelålders man (45 – 62 år).”

      Det är förstås ett fullständigt orimligt påstående, i alla fall om vi går till vad spaningsledaren Hans Holmér ägnade sig åt under den månaden. Det var då han lade krutet på att försöka hitta bevisning som skulle binda en viss Victor Gunnarsson vid mordet.

      Gunnarsson hade den sista mars 1986 just fyllt 33 år.

      1. Gunnar

        — ”Det är förstås ett fullständigt orimligt påstående, i alla fall om vi går till vad spaningsledaren Hans Holmér ägnade sig åt under den månaden.”

        Det stämmer nog att Holmér ägnade april i huvudsak åt 33-åringen, VG. Villospåret slutade i alla fall med kalla fötter för Holmér som då gick ut med att han aldrig hade trott att det var VG som höll i vapnet, bara att han kanske kunde ha funnits med i utkanten.

        Men Holmér var inte lika med hela PU.

        På skärtorsdagen, den 27 mars kom man fram till att en ”ensam galning” var troligast som gärningsman, detta trots uppgifter som talade emot som Dekorimamannen, Skuggan, Förföljaren från Grand med mera.
        Under april blev det då också klart att YN hade mött mördaren och inte Lars J. Dessutom det här med ”Äldre man”, då PU lät Yvonne se en man som hon uppfattade vara i ungefär samma ålder som den flyende som hon mött på DBG. YN bedömde den hon fick se vara i 45-årsåldern, men Vincent Lange var 62 år.
        PU redde också ut under månaden att Nicola F inte hade mött Anders B utan troligtvis mördaren. NF blev ett nyckelvittne och som enda mordplatsvittne vallades runt på årsdagen 1987 eftersom NF hade sett något unikt på mördaren. Året efter, som bara ett fåtal andra mordplatsvittnen var NF även med på vittneskonfrontationen mot Christer Pettersson.

        — PU 1986-04-06: ”Vi är tydligen överens om att vi söker en medelålders mördare”. Det är möjligt att Holmér då höll fast vid sin 32-åring vid mordet, men han var inte hela PU.

        Under april hände också mycket i PU om en ”Äldre man”, den 52-årige SE:
        – 4 april / SE:s misstänkliggörande av Lars J den 1 mars omvärderades.
        – 11 april / PU fick ett brev om SE från en butikägarinna i Mariehamn som fick utredarna att reagera.
        – 22 april / SE blev uppsatt på listan över misstänkta som skulle utredas vidare.
        – 25 april / Ett fejkförhör hölls med SE där inga kontrollfrågor ställdes så att han inte skulle bli misstänksam. Per H på Skandia kontaktades.

        ”Luftslott”?

        ”Utan att bry dig om de invändningar som kommit upp”? – Jag har försökt att svara med fakta eller med slutsatser baserade på fakta, men många faktalösa invändningar har fått leva kvar utan att du har satt ner foten.

        1. Menar du att Yvonne N fick se en rekonstruktion där personen hon hade sett skulle spelas av Vincent Lange?
          Hur vet du att polisen höll ett fejkförhör med SE?
          Om man var så inne på att han var gm borde man väl där och då omedelbart kollat upp honom ordentligt precis som man gjorde med VG.

        2. Hej Mikael A,

          Jag avser inte att med dig debattera hela din teori om att Engström är mördaren och argumenten för eller emot detta. Däremot kan jag konstatera att du i några av dina senaste inlägg använt material ur Åshedens intervjubok från 1987 för att stödja din tes. Detta är i många stycken en intressant bok, men det går inte heller här, att välja ut korta citat och ta dessa som någon typ av sanning; alla citat måste som alltid förstås i sitt sammanhang. Dessutom måste man komma ihåg att detta är en intervjubok och i vissa fall finns det flera led mellan intervjuare och källa (Holmér återberättar ibland vad andra har sagt etc.).

          Det är korrekt att enligt boken på sid 84 anser Holmér enligt Åsheden att ”Den ensamme galningen börjar nu träda fram som ett troligare alternativ”, men i sitt sammanhang kan inte detta tolkas som att Holmér skulle konstatera att ”en ’ensam galning’ var troligast som gärningsman”. Meningen innan lyder ”proffs utifrån låter inte offret välja attentatsplats” (det var f.ö. samma idé som PG Näss senare gav uttryck för i ett annat sammanhang). Läser man här hela det inledande stycket högre upp på sidan ser man att det Holmér gör är att han konstaterar att händelserna på brottsplatsen inte stämmer så bra med scenariot med en stat som skickar sina anlitade mördare till Sverige med uppdrag att mörda Palme. I valet mellan en utländsk statlig lejd mördare och en ensam galning är det senare alternativet troligare.

          Det är alltså inte så att Holmér utesluter en konspiration – bara en dryg månad senare fastnar han för PKK – men han tror inte på idén med t.ex. KGB eller Sydafrika. På sid 126 utvecklar Holmér detta ytterligare: ”Är det en professionell grupp? blir trots ambitionen att göra ett nytt avstamp nästa evighetsfråga. Nej. En professionell grupp låter inte offret välja mordplats. Det kan vara vilken annan grupp som helst, eller en ensam galning”.

          Du nämner vidare att Holmér i Palmerummet den 6 april skulle ha sagt ”vi är tydligen överens om att vi söker en medelålders mördare”, ja det är korrekt att så står det på sid 116 i boken. Men du nämner inte att samme Holmér endast några dagar senare utvecklar sitt resonemang och enligt sid 125 konstaterar följande om mördaren ”Han är kall och behärskad. Alla som sett honom säger att han rör sig försiktigt, behärskat, tittar lite om, joggar iväg. Han har läget under kontroll. Han är 180 cm lång, ca 40 år, är kraftig och kompakt …”.

          Det är med andra ord som någon annan redan skrivit om här på bloggen, begreppet ”medelålders” hade en delvis annan betydelse på 80-talet. På 80-talet vill jag minnas att man även använde begreppen yngre respektive övre medelålder och i detta spann fanns personer från 35 (eller t.o.m ännu yngre) och kanske ända upp till 60 år. Men när Holmér preciserar mördarens ålder är han alltså ”ca 40 år”.

          Med lite god vilja kanske både en 32- och en 52-åring kan tolkas in i uttrycket ”ca 40 år”, om inte annat med tanke på att många vittnen sett mördaren under en relativt kort tid och på avstånd. Dock går det inte att påstå att Holmér eller Palmeutredningen var av uppfattningen att det var klarlagt att mördaren var 50+ eller ”äldre”.

        3. Tack för din kommentar, Mikael. Du får förstås gärna komma med källhänvisningar till dina olika påståenden också så blir det lättare att se vilket stöd du kan ha för dem i verkligheten. Till exempel det här: På skärtorsdagen, den 27 mars kom man fram till att en ”ensam galning” var troligast som gärningsman.

          Vilka är ”man”? Var har du hittat den uppgiften? Jag betvivlar inte alls att det fanns poliser i spaningsorganisationen som funderade över om det kunde vara en ensam gärningsman både på skärtorsdagen och vid andra tillfällen. Men din framställning ger ju intryck av att det var själva spaningsledningen som bestämde sig för att det var en ensam gärningsman och det just på skärtorsdagen.

          Det är ju spännande om du kan visa att det är så. Men jag har mina tvivel.

          Vi vet ju nämligen att spaningsledningens ståndpunkter i princip slogs fast av Holmér. Det förekom ju inte några omröstningar där Holmér kunde hamna i minoritet. Och det vi kan konstatera är att Holmér kort tid efter påsk – tillsammans med sin lydiga spaningsledning – inledde arbetet med PKK-spåret. Och det spåret handlade verkligen inte om en ensam gärningsman.

          För tydlighetens skull: för min del menar jag inte att Holmérs och hans spaningslednings ställningstaganden har någon större relevans i en diskussion kring frågan om det var en ensam gärningsman eller inte. Vad jag undrar är bara rent generellt var du får grunden för dina tvärsäkra påståenden ifrån. Och jag gissar att det här kan vara ett bra exempel på vad det är som får mig att undra.

          Andra kommer säkert att ställa andra frågor. Jag har sett att Kalle har bidragit med ett par.

          1. Kalle Anders Fredric, Gunnar

            1) När det gäller åldern fann PU under april att YN och NF var trovärdiga och de blev nyckelvittnen

            ”På skärtorsdagen, den 27 mars kom man fram till att en ”ensam galning” var troligast som gärningsman, detta trots uppgifter som talade emot som Dekorimamannen, Skuggan, Förföljaren från Grand med mera.
            Under april blev det då också klart att YN hade mött mördaren och inte Lars J. Dessutom det här med ”Äldre man”, då PU lät Yvonne se en man som hon uppfattade vara i ungefär samma ålder som den flyende som hon mött på DBG. YN bedömde den hon fick se vara i 45-årsåldern, men Vincent Lange var 62 år.
            PU redde också ut under månaden att Nicola F inte hade mött Anders B utan troligtvis mördaren. NF blev ett nyckelvittne och som enda mordplatsvittne vallades runt på årsdagen 1987 eftersom NF hade sett något unikt på mördaren. Året efter, som bara ett fåtal andra mordplatsvittnen var NF även med på vittneskonfrontationen mot Christer Pettersson.”

            2) Hur vet du att polisen höll ett fejkförhör med SE?
            SVAR: Jämför med Lars Jonssons andra förhör med kontrollfrågor, t.ex. med Lars J 4 april

            3) Om man var så inne på att han var gm borde man väl där och då omedelbart kollat upp honom ordentligt precis som man gjorde med VG.
            SVAR: Utredningen startade i juni

            4) Det är alltså inte så att Holmér utesluter en konspiration – bara en dryg månad senare fastnar han för PKK.
            SVAR: PU var mer än Holmér som t.ex. andra i spaningsledningen och framförallt våldsroteln. Som att Irvell i april kontaktade Per H på Skandia.

            5) På skärtorsdagen, den 27 mars kom man fram till att en ”ensam galning” var troligast som gärningsman.
            SVAR: Åsheden 84 och Anders Fredric ”I valet mellan en utländsk statlig lejd mördare och en ensam galning är det senare alternativet troligare”.

            6) ”Vad jag undrar är bara rent generellt var du får grunden för dina tvärsäkra påståenden ifrån. Och jag gissar att det här kan vara ett bra exempel på vad det är som får mig att undra.”
            SVAR: https://gunnarwall.wordpress.com/2021/01/13/nya-dokumentaren-om-stig-engstrom-sevard-men-vacker-flera-invandningar/#comment-23241
            (KÄLLOR TILL ÄLDRE MAN)

            1. Så man tog fram en 62 år gammal man som YN skulle bedöma ,blir det inte lite konstigt , en 62 åring är 10 år äldre än SE och 20 år äldre om man tror gm är i 40 årsåldern
              Om NF var så väsentligt vittne varför sa inte kP ett enda ord om honom på presskonferensen, det var ju rätt mycket Jeppson och Yvonne N på presskonferensen.
              Vad såg NF som ingen annan hade sett
              Ansåg PU att Anders B, Anna H , Inge M, Anders D med flera inte var trovärdiga som vittnen?
              Anser du att man kan betrakta SE som galen?

    2. Mikael A, du skriver, för att ta ett exempel:

      Anders D såg på tjugo meters avstånd att mördaren var en ”Äldre man”. Taxiföraren rapporterade det direkt på brottsplatsen omkring kl. 23.25 – 23.30 när hans minnesbild i princip inte hade blivit kontaminerad av något.

      Hur många gånger tänker du upprepa detta hittepåcitat? Så här står det i det mordnattsprotokoll du hänvisar till, nedtecknat av någon som talat med Anders D där och då:

      ”Åldern har [Delsborn] ingen uppfattning om, det enda som Delsborn tyckte sig märka var att han inte sprang med en yngre mans vighet utan förde sig något lång-långsamt [sic!] i steget.”

      Du får tro vad du vill om Engström och mordet, men du verkar medvetet ägna dig åt att sprida falska citatuppgifter. Att du utelämnar de många vittnen som pekade ut en person yngre än Engström är illa nog, men detta upprepade citatfusk mot bättre vetande tyder på att du bara vill förstöra diskussionen.

      1. Jag brukar vara noga med att sätta stopp för diskussioner om syftena bakom att en meningsmotståndare argumenterar som han eller hon gör. Madam, du skriver om Mikael A: ”detta upprepade citatfusk mot bättre vetande tyder på att du bara vill förstöra diskussionen”. Det är ett exempel på en argumentering som jag inte gärna vill se på bloggen. En sak är att skriva att någon förstör diskussionen med förvrängningar av citat, en annan sak är att spekulera om personens motiv. Det är ganska vanligt i alla sorters debatter att människor rycks med av sin önskan att vinna debatten så att det färgar av sig på debattmetoderna.

    3. Mikael A

      Det är ju på det viset att vi inte vet gärningsmannens ålder, och det beror helt enkelt på att ingen har sett hans ansikte, utan bara gjort bedömningar utifrån en mycket kort sekvens av en springande person. I de flesta fall sedd bakifrån i dåliga ljusförhållanden och på visst avstånd.
      Det du Mikael gör är att du försöker att plocka russinen ur kakan i ett tafatt försök att bevisa att gärningsmannen var precis så gammal som du vill att han ska vara. 52 år.
      Gösta Söderström talar om att det först larmades ut ett signalement på en yngre man iförd blå täckjacka, men att det i samband med att ambulansmännen jobbade med syrgas hade gått ut ett annat signalement på en äldre man iförd mössa med öronlappar. Gösta visste inte varifrån detta signalement hade sitt ursprung, men det kan ju tänkas att någon sagt så, vi vet i så fall inte vem, vi vet inte heller om uppgiften är korrekt återgiven, eller om den är ett hopkok av vad olika uppgiftslämnare på platsen sagt. Vi vet inte heller vad ”äldre” betyder i sammanhanget. Kanske är det en referens till den förste yngre mannen?
      Det vi vet är att det inte finns någon uppgift om någon äldre man i något vittnesmål. Inte heller iförd mössa med öronlappar, vilket i och för sig inte stämmer på Engströms öronlappslösa keps.
      Anders D nämner inget sådant, och om du tror att hans minnesbilder kontaminerats inom den första timmen efter mordet fram till förhöret kl 00.20 så kan du få tro det.

      NF säger vid upprepade tillfällen att han inte sett mannens ansikte, utan gör en åldersbedömning utifrån mannens sätt att gå. Det handlar om ett intryck.
      Den enda distinkta uppgift NF kan ge är den blå jackan (Tenson/Fjällräven) vilken direkt bör kunna utesluta Engström, eftersom han bar en svart rock.
      Om du trots att NF upprepat säger att han inte såg mannens ansikte säger att det gjorde han visst – han studerade honom på nära håll, bör du redovisa en källa till det påståendet. Nicola säger själv att han tittade in på mannen som satt och jobbade i La Carteries skyltfönster då han passerat Palme.
      NF har fel Mikael A har rätt?

      Inte heller YN talar om en ”äldre man” utan placerar honom i åldersspannet 35-45, vilket är betydligt yngre än SE:s 52.

      Som sagt; vi vet inte gärningsmannens ålder, men vi vet att inget vittne har fått intrycket av att han var 50 plus, och det blir inte bättre ju hårdare du skruvar till det.

    4. Ännu en gång, Nicola har inte sagt att mannen var äldre än 44 år. Han säger att mannen såg ut att vara lite äldre än förhörsledaren, som då var 44 år. Men vi vet inte hur gammal förhörsledaren såg ut att vara enligt Nicola. Detta har jag och andra påtalat för dig ett antal gånger i olika forum, men ändå fortsätter du att upprepa detta felaktiga påstående.

    5. Mikael A
      Hur får du ihop gärningsbeskrivningen menar du?
      Om du refererar till Anders D får du väl i rättvisans namn också plocka dit att mannen Anders D såg hade en ”gråaktig ulster med svarta stänk”. Engström ska här då efter mötet med NF hunnit byta från blå jacka till knälång grå rock/ulster som ”såg ut att vara av ylle”. Inte nog med det, han måste även hunnit styrketräna en hel del, (bakom annonspelaren då?) eftersom Anders D, vilken själv är kroppsbyggare, gjorde bedömningen att mannen han såg var kraftigt byggd och hade bred ryggtavla, vilket inte berodde på det nuvarande modet med breda uppbyggda axlar. Du tycker inte att den uppgiften väger tung, i synnerhet när den dessutom kommer från en som har det intresset?.

      Du kan nog lugnt glömma att det var Engström dessa personer såg. Någonstans på vägen måste han i så fall även hunnit vricka fötterna för rörelsemönstret passar inte heller in. Det kan ju alla som sett honom springa i TV-inslaget inse. Vad sedan beträffar att YN skulle sett Engström så verkar ännu ett klädbyte skett mellan Tunnelgatan och David Bagares gata för han måste ju då åtminstone gjort sig av med halsduken. YN säger ju att rocken på personen hon mötte var uppknäppt, då borde hon sett Engströms tvärrandiga halsduk i 2 blå nyanser med kanelfärgad mellanbit.

      Hon uppger ju att hon ser hakan på mannen. Att hon i så fall skulle missat halsduken är väl möjligt men föga sannolikt. Särskilt med tanke på att hon uppfattade mannen som helt mörkklädd, men det är väl halsduken han håller på att trycka in i handlovsväskan? Det tycks också som att du sitter och klistrar in samma felaktiga uppgifter gång på gång. Har du ens analyserat det du postar eller försöker du bara dränka bloggen i milslånga inlägg?

      Desinformation skulle man kunna kalla sådant. För att diskussionen ska bli meningsfull och inte bara förstöra upplevelsen för andra användare genom ständiga upprepningar så föreslår jag att du försöker börja med att göra en egen analys och bifogar källhänvisningar till det du lägger fram, något jag noterat att du aldrig gör. Jag diskuterar då gärna olika infallsvinklar och är öppen för olika möjligheter men då får det ju vara sånt som har förankring i verkligheten och ligger inom gränsen för vad som är möjligt annars upptar det bara en massa tid man kan göra andra saker av istället.

      Jag håller med Madam, dessa ständiga upprepningar blir oerhört tröttsamma. Jag tänker inte spekulera om i vilket syfte du ägnar dig åt detta men kan bara konstatera att du gör bort dig själv rätt ordentligt.

  72. Jag är en gammal truckförare som borde sitta tyst i båten. Men Gunnar får mina lagerfingrar att klia. Gunnar bryr sig tydligen inte om status, han besvarar alla frågor (dumma som visa). Personligen är jag förälskad i ditt språk Gunnar, senaste boken är utläs å uppskattad. Väntar på nästa. Hoppas på en till om kalla kriget. Men lika sugen på nytt om Palme… Nåväl hoppas du uppskattar mig annars ber jag redan nu om ursäkt

    1. Blue:
      Kan bara hålla med dig. Gunnar betyder mycket för oss sanningssökare. Liksom inte minst Lasse Lampers, Lars Borgnäs, bröderna Poutiainen mfl. Tack alla ni för allt jobb ni lägger ner för att vi ska få veta vad som egentligen hände. Tack också till alla ni andra som bidrar med nyttig information och kloka, tänkvärda och intelligenta analyser och inlägg. Nog vore det väl sjutton om det inte ska gå att komma till utgången av labyrinten någon gång.

      Kan knappt heller vänta på nya böcker.