Kammarrätten i Stockholm slår polisen på fingrarna: Maska inte Palmedokumenten så hårt!

Det här är en sida ur ett förhör som hållits av två poliser i Palmegruppen i maj 2017. Den förhörda personen har kontaktat utredningen för att lämna uppgifter om den paramilitära organisationen Stay Behind, ett hemligt nätverk som var kopplat till NATO och som opererade på svensk mark under kalla kriget. Ett antal av sidorna av den offentliga versionen av förhöret ser ut ungefär så här.

I FREDAGS KOM EN VIKTIG DOM från Kammarrätten i Stockholm.

Den gäller polisens långgående maskningar av uppgifter i dokument från den nedlagda förundersökningen av Palmemordet. Kammarrätten menar att i flera viktiga avseenden har polisen gått alldeles för långt i hemlighetsmakeri.

Maskningarna handlar om att text och bilder i handlingar som lämnats ut delvis dolts av svarta streck och plattor.

I vissa fall har bara enstaka ord eller till och med enstaka bokstäver undgått maskning.

Jonas Nyman, en av administratörerna på sajten Palmemordsarkivet, hade överklagat Polismyndighetens omfattande maskningar av ett helt centralt dokument i utredningen, den så kallade liggaren.

Liggaren är helt enkelt en sorts innehållsförteckning över det material som ingår i Palmeutredningen. Den finns i första hand i digital form som en mycket stor Excel-fil. Kammarrätten skriver i sin dom att i utskrivet skick är denna liggare en handling som består av cirka 1 000 sidor i formatet A2.  (En A2-sida är fyra gånger så stor som en A4-sida – så vi talar om ungefär 4 000 A4-sidor. Och det är alltså bara själva förteckningen över innehållet i utredningen.)

Polisens arbete med liggaren inleddes i princip direkt efter mordet och fortsatte fram till Krister Peterssons nedläggningsbeslut i juni 2020. Den tekniska utformningen av denna växande innehållsförteckning har förstås varierat under årens lopp och uppgifterna från den nuvarande liggaren har förts över från en tidigare databas som blivit föråldrad.

Liggaren är inte bara en strikt listning av handlingarna i utredningen, den innehåller ibland också korta beskrivningar av innehållet i handlingarna.

För den som vill gå igenom hur rättsväsendet arbetat med att utreda statsministermordet är detta gigantiska Exceldokument ett viktigt hjälpverktyg. Men värdet av den i det sammanhanget har alltså begränsats av de många maskningarna.

Den vanliga motiveringen för denna sekretess är att den ska skydda enskilda personers integritet. Det finns stöd i lagen för detta, men den fråga som nu ställts på sin spets är hur långt den bestämmelsen kan användas för att dölja stora delar av innehållet i den nedlagda Palmeutredningen.

Jonas Nyman överklagade polisens maskningar när det gällde namnen på bland annat Stig Engström och Christer Pettersson eftersom dessa personer inte bara är avlidna utan också genom rättsväsendets tidigare beslut blivit allmänt kända. Han menade dessutom att namn på personer som förekom i det tidigare offentliggjorda förundersökningsmaterialet vid åtalet mot Christer Pettersson inte med självklarhet borde omfattas av sekretess. Och samma sak menade han borde gälla personer som valt att framträda offentligt i samband med utredningen, inklusive journalister som bevakat fallet.

Jonas Nyman framhöll också att det var svårt att förstå de legitima motiven till sekretess kring namnen på poliser och andra offentliga tjänstemän liksom ambassadpersonal och folkvalda politiker.

Dessutom konstaterade han att uppgifter som inte är personuppgifter maskats, till exempel namn på organisationer, städer och länder. Även detta menade han att kammarrätten borde pröva.

Slutligen invände han mot att polisen maskat diarienummer och avsnittskoder, alltså själva beteckningarna på dokument och uppgifter om i vilken del av utredningen de hör hemma.

Kammarrätten gav i viktiga avseenden Jonas Nyman rätt och drog i sin dom slutsatsen att polisen på olika sätt gått alldeles för långt i maskningar av uppgifter i liggaren. Det betyder att polismyndigheten nu måste göra en ny prövning av sekretessen i detta centrala dokument.

Hela domen finns att läsa här.

Jonas Nyman har sammanfattat sina slutsatser av kammarrättens dom i en kommentar i Facebookgruppen Palmemordet – FUP och övriga handlingar. Det är en grupp som är nära knuten till Palmemordsarkivet och som är till för att hjälpa alla som vill ta del av dokument från utredningen och som vill sprida kunskaper om utredningen till andra.

Han har gett mig tillstånd att också publicera kommentaren här på denna blogg.

Över till Jonas Nyman, alltså.

En stor seger för oss!

Idag kom Kammarrättens dom i målet avseende sekretessprövningen av liggaren, se rad 891. Domen är lång och invecklad, men i många delar är den en stor seger för oss. Vi har fått svart på vitt att polisen i stor utsträckning felaktigt maskerar alldeles för mycket. Kammarrätten tvingar polisen att göra om maskningen av liggaren, vårt viktigaste arbetsredskap. Domen avser visserligen enbart liggaren, men på grund av liggarens omfattning och centrala betydelse måste nog den här domen anses gälla Palmeutredningen generellt.

Domen påtalar mycket tydligt att avlidna och levande personer inte omfattas av samma sekretessregler. Polisen har sedan i höstas tillämpat en mycket restriktiv policy, och har maskerat i princip alla namn i alla handlingar. Detta måste upphöra!

Kammarrätten skriver att vid sekretessprövningen av uppgifter om avlidna ska regeln om omvänt skaderekvisit i 35 kap. 1 § första stycket OSL inte tillämpas. Det är den paragrafen som polisen alltid hänvisar till. Kammarrätten skriver också att även om den avlidne har efterlevande ska uppgifterna normalt offentliggöras. Sekretess gäller endast för uppgifter som skulle utgöra förtal av den avlidne, eller som direkt negativt påverkar de efterlevande.

Kammarrätten tillägger att det inte går att kräva av polisen att de utreder om varje person som nämns fortfarande lever eller ej. Däremot öppnar det en stor möjlighet för oss när vi begär ut handlingar. Om vi visar att personerna som vi frågar om är avlidna så kan polisen inte hänvisa till det omvända skaderekvisitet i 35 kap. 1 § första stycket OSL.

Kammarrätten skriver att polisen generellt inte kan maskera namnen på Christer Pettersson och Stig Engström, även om det kan finnas undantag.

Polisen har sedan i höstas också maskerat namnen på tjänstgörande poliser och andra personer i allmän befattning, trots att det är felaktigt. Kammarrätten tillrättavisar polisen och skriver att namn på polismän som förekommer i handlingarna därför att de var i tjänst inte kan maskeras. Dock kan namn på poliser maskeras om de förekommer i något annat sammanhang, till exempel att de pekas ut i tips, förhörs eller utreds som en del av det så kallade polisspåret. Detsamma gäller i princip alla politiker och alla som är anställda vid en ambassad eller statlig eller kommunal myndighet. Så länge de agerade inom ramen för sin tjänsteutövning kan deras namn inte maskeras.

Kammarrätten skriver också att många journalister kan antas inte ha något emot att det avslöjas om deras namn förekommer i liggaren. Lars Borgnäs, Gunnar Wall, Stieg Larsson, Jan Stocklassa, Sven Anér, Olle Alsén, Thomas Pettersson och Lars Krantz nämns explicit. Också Leif GW Perssons namn ska normalt inte maskeras, anser rätten.

Vidare klargör rätten att sekretess för juridiska personer, alltså organisationer, företag med mera omfattas av sekretess enbart om ett avslöjande av uppgiften skulle orsaka ekonomisk skada. Juridiska personer har inga personuppgifter. Namn på företag och organisationer, samt deras adresser får alltså inte maskeras.

Kammarrätten skriver också att namn på orter och länder, samt diarienummer inte är personuppgifter och inte kan omfattas av sekretess enligt 35 kap. 1 § första stycket OSL.

Sammantaget är den här domen en stor seger för oss och vår grundlagsskyddade rätt att kunna granska våra myndigheter. Polisens gravt felaktiga sekretessbedömningar måste upphöra!

Så långt Jonas Nyman. Liggaren i dess nuvarande, tämligen hårt maskade form finns att läsa i den här delen av Palmemordsarkivet. Fredagens beslut lär alltså innebära att en i ett antal avseenden mer fullständig version med tiden kommer att bli tillgänglig.

Och som Jonas Nyman påpekar, kammarrättens dom bör också få genomslag när det gäller enskilda dokument i utredningen. Det bör till exempel kunna innebära att polisen inte med samma självklarhet kan maska hela sidor av förhör på det sätt som illustreras av bilden här ovan.