Varför vill inte åklagaren Petersson låtsas om journalisten Pettersson?

Journalisten Thomas Pettersson är författare till boken Den osannolika mördaren som kommit ut i en andra upplaga. Han är också den tydliga inspiratören till Krister Peterssons beslut att skrota Palmeutredningen. Anmärkningsvärt nog ville åklagaren Petersson inte ens säga tack. FOTO: Ola Kjelbye.

LITE TIDIGARE I ÅR KOM EN NY – och utökad – upplaga av Thomas Petterssons bok om Stig Engström, Den osannolika mördaren.

Och det är en anledning så god som någon att titta på vad Thomas Pettersson har bidragit med när det gäller utredningen av mordet på Olof Palme.

Det är nämligen en hel del. Utan journalisten Pettersson är det högst tveksamt om åklagaren Petersson skulle ha lagt ner vad som som brukar beskrivas som världens största mordutredning. Om det var bra eller dåligt strids det som bekant om här på bloggen. Men just den saken är inte det centrala temat för den här artikeln.

I kommande artiklar i denna serie ska vi gå igenom och värdera vad Thomas Pettersson har för nytt att säga efter nedläggningsbeslutet. Men den här gången börjar vi med att titta på Thomas Petterssons uppenbara och starka inflytande på mordutredningen – och på gränserna för det inflytandet.


Artikelserie: Thomas Pettersson och fullversionen av teorin om Skandiamannen – Del 1

I en serie artiklar diskuterar jag journalisten Thomas Petterssons centrala roll i förhållande till beslutet att lägga ner Palmeutredningen – och granskar också nya inslag i hans tankegångar.

I det första avsnittet tar jag särskilt upp:

  • hur Thomas Pettersson lyckades sälja in sin teori till Palmeutredningen;
  • hur han sedan vände på teorin på ett fundamentalt sätt och hur Palmeutredarna följde efter;
  • och hur utredningens presskonferens visade upp den obekväma relationen mellan Thomas Pettersson och Krister Petersson.

I kommande avsnitt kommer jag att diskutera den andra utökade upplagan av Thomas Petterssons bok Den osannolika mördaren och hans samtal om sina teorier med Mattias Göransson i Filterpodden # 24, Den sannolika mördarens metod.


SVT-journalisten Lars Olof Lampers kom nyligen ut med en ljud- och ebok, Palmemordet – tillbaka till Sveavägen, som fokuserade på Krister Peterssons utpekande av Stig Engström. Den boken diskuterar inte särskilt mycket Thomas Petterssons roll i den process som ledde fram till det utpekandet.

Och rent generellt var det rätt mycket mer fokus på åklagaren Petersson än på journalisten Pettersson i samband med den 10 juni förra året.

Det kan ju förefalla naturligt. Det var ju åklagaren P, inte journalisten P, som tog det historiska beslutet att skrota utredningen av mordet på Sveriges statsminister.

Men samtidigt: Thomas Pettersson var faktiskt ute i den offentliga debatten långt före Krister Petersson med att peka ut Stig Engström för Palmemordet. Han visade helt enkelt vägen, kan man säga med bara en högst obetydlig tillspetsning.

Anmärkningsvärt nog var dock Krister P påfallande kylig den 10 juni när New York Times undrade om Thomas P hade haft någon roll i utredningen och i så fall vilken.

Så här svarade Krister Petersson:

”Han är författare till en bok och han har researchat fallet. Han har ingen officiell position i utredningen. Han har kommit med samma idéer som vi, men jag kan inte säga att han har spelat någon roll i utredningen.”

Det var allt. Inte ens ett litet hövligt ”tack för hjälpen”.

Faktiskt framstår det som en rätt anmärkningsvärd nedtoning av Thomas Petterssons roll – i synnerhet som åklagaren P i sin genomgång i stort sett hållit sig till sådant som redan framförts av journalisten P i dennes artikel i Filter och den uppföljande boken Den osannolika mördaren. Som Lars Olof Lampers sa i Sveriges Television samma kväll: ”Det var i stort sett som att lyssna på en högläsning ur Thomas Petterssons bok.”

Från handplockad attentatsman till impulsmördare

Och det leder inledningsvis till frågan: hur kunde det bli så? Varför hade åklagaren inte mer eget material att komma med? Han hade ju inte bara haft en stab av poliser till sitt förfogande utan också haft möjligheter att ta till tvångsmedel för att få fram information (en möjlighet han för övrigt använt sig av på flera sätt).

Kanske är svaret helt enkelt att Thomas Pettersson ägnat längre tid åt att researcha kring den kepsprydde grafikern på Skandia än vad Palmeutredarna gjort. Han hade år efter år skaffat sig koll på mängder av detaljer i ämnet Stig Engström och han hade tagit sig tid att vrida och vända på alla möjliga sorts uppgifter för att pussla ihop dem så genomtänkt som möjligt i syfte att få Engström till gärningsman.

Av Thomas Petterssons bok (se sid 140 i nya upplagan) framgår att han på allvar studerat Engström i alla fall sedan 2007. Det var det året han tog kontakt med Skandiatjänstemannens andra hustru, hon som var gift med Engström vid tiden för mordet men som skilde sig från honom 1999.

Och detta brinnande intresse för Stig Engström från Thomas Petterssons sida kom alltså till sist att överföras till Krister Petersson och Palmegruppen. Men de var liksom på banan efter honom, långt efter. Och deras försök att hitta något eget som var tillräckligt intressant ville sig helt enkelt inte.

Samtidigt var det inte någon rätlinjig process, vare sig för journalisten P eller för åklagaren P. Det är nämligen ett anmärkningsvärt faktum att både för Thomas Pettersson och för Palmegruppen så såg teorin om Engström inledningsvis ut på ett helt annat sätt än vad den gjorde i slutet. Vad som till sist blev scenariot med impulsmördaren Engström hade från början varit scenariot med samme Engström som handplockad attentatsman i en professionell politisk mordkonspiration.

Även när det gällde den omsvängningen var Thomas Pettersson först. När han plötsligt släppte konspirationsvinkeln och ersatte den med en ny teori om Engström som ensam galning fortsatte Palmeutredarna ännu ganska länge att arbeta med hypotesen om Engström som redskap i en mordkomplott.

Låt oss följa den här utvecklingen genom att gå några år tillbaka i tiden. Vi behöver inte backa ända till den tidpunkt då Thomas Pettersson först började grubbla över Engström utan vi nöjer oss med att återvända till den tid då Krister Petersson blev förundersökningsledare.

Det blev han den 1 februari 2017.

Krister Petersson, åklagaren som gick i Thomas Petterssons fotspår men helst inte ville prata om det. FOTO: Thomas Carlgren.

Redan innan dess hade Thomas Pettersson gjort vissa försök att intressera Palmeutredarna för Engström. Men man kan inte säga att han lyckats så väldigt väl. Teorierna om Engström som gärningsman hade helt enkelt inte haft något särskilt stort utrymme i utredarnas arbete sedan 80-talet då några poliser funderat över saken.

Men den 19 april 2017, då Krister Petersson fortfarande var väldigt ny som boss över Palmegruppen, skrev en av de dåvarande utredarna, kriminalinspektör Karin Johansson, ner en sammanställning av uppgifter som Thomas Pettersson lämnat i telefonsamtal, ”olika punkter han tycker vi borde känna till”, som hon uttryckte det.

Den som läser sammanställningen (den är delvis maskad, men inte så mycket) ser att det är en blandning av allt möjligt. Bland annat handlar den om Engströms roll som lokalpolitiker för moderaterna i Täby, om kopplingar mellan Skandiahuset och Stay Behindnätverket och om Sven Anérs misstankar mot Stig Engström som tänkbar Palmemördare. Vi talar med andra ord om uppgifter som i dag är allmänt kända men som då måste ha fungerat som någon sorts introduktion för Palmeutredarna när det gällde att bedöma frågan om Engström kunde vara en intressant person att titta närmare på.

Och några månader senare var det klart att utredarna faktiskt börjat intressera sig för Stig Engström. Den 7 september hörde de för första gången Engströms andra hustru. Det var, kan vi konstatera, ungefär tio år efter det att Thomas Pettersson första gången tagit kontakt med henne. Förhöret höll på i nästan tre timmar och handlade om hur hon träffat sin man, om hans militärtjänstgöring och yrkeskarriär, om hans tillgång till vapen, om hans eventuella kontakter med den militära underrättelsetjänsten och säkerhetspolisen – och givetvis var ett tema i förhöret vad hon för egen del visste om vad maken varit med om under mordkvällen.

Några veckor senare, den 29 september, hördes Thomas Pettersson mycket utförligt av Peter Steude som varit med om förhöret med Engströms före detta hustru samt av Jonas Englund, en annan av Krister Peterssons utredare. Förhöret gick helt enkelt ut på att Thomas Pettersson redovisade faktauppgifter och tankegångar som han samlat på sig under sina många års detaljerade kartläggning av Engström. Och den redogörelsen handlade definitivt inte bara om Engström själv utan också om marinofficerare, om ultrahögertidskriften Contra och om andra organiserade kretsar där det fanns fientlighet mot Olof Palme. Inte minst talade Thomas Pettersson om hemliga strukturer med anknytning till den svenska krigsmakten: underrättelseorganisationen IB, Barbrogruppen och åter om den där märkliga företeelsen Stay Behind.

Ett nätverk med koppling till kalla kriget

För den som missat det: Stay Behindnätverket var en paramilitär organisation med kopplingar till NATO och till toppfigurer i svenska staten och det privata näringslivet. Den vanliga beskrivningen är att dess uppgift var att träda i kraft vid en möjlig sovjetisk ockupation av Sverige. Längst ner i den hemliga pyramiden fanns operativa grupper med tillgång till vapen. Detta hemliga nätverk låg inte alls på is under fredstid utan upprätthöll en löpande verksamhet och det har spekulerats en del om dess roll som en dold spelare i svensk politik – inte minst om möjliga kopplingar mellan Stay Behind och Palmemordet.

En orsak till de spekulationerna har varit själva mordplatsen, utanför Skandiahuset. Det hemliga nätverket hade nämligen tidigare letts av Alvar Lindencrona, direktör för försäkringsbolaget Thule, en föregångare till Skandia. Och det har kommit fram bestämda uppgifter om att det fanns lokaler i Skandiahuset som använts för Stay Behinds verksamhet – och också om nätverkets tillgång till det underjordiska tunnelsystemet i området.

Det svenska Stay Behindnätverket hade sina rötter i kalla krigets upptakt åren efter andra världskriget. Det hade formats efter samma modell som liknande hemliga organisationer i andra västeuropeiska länder och länge fanns det ingen som helst offentlig diskussion om dessa nätverks existens, vare sig i Sverige eller på annat håll. De första avslöjandena handlade om Italien och kom under 1990, alltså när kalla kriget var över.

En tidig dramatisk genomgång av Stay Behindnätverket var den dokumentärserie, Operation Gladio, som visades 1992 av brittiska BBC.

Det som då avslöjades om det italienska Stay Behindnätverket, Gladio, var desto mer skakande. Det handlade om dess roll som stat i staten och dess förmodade kopplingar till ett antal terrordåd. Och snart kom det avslöjanden om Stay Behinds underjordiska och ibland mycket kontroversiella verksamhet även i andra länder. EU-parlamentet tog som en följd av dessa avslöjanden en resolution i november 1990.

I en första punkt i denna resolution heter det att EU-parlamentet ”fördömer det hemliga skapandet av manipulativa och stridsberedda nätverk och kräver en fullständig undersökning av beskaffenheten, strukturen, syftena och alla andra aspekter av dessa hemliga organisationer, alla sorters missbruk av dem, användandet av dem för att olagligt blanda sig i berörda länders interna politiska liv, problemet med terrorism i Europa och det möjliga dolda samarbetet med medlemsstaternas eller andra länders hemliga tjänster”.

Vidare heter det att EU-parlamentet ”kraftfullt protesterar mot föreställningen från viss amerikansk militär personal på SHAPE och i NATO om rätten att uppmuntra ett hemligt underrättelse- och operationsnätverk i Europa”. (SHAPE – Supreme Headquarters Allied Powers Europe – fungerar än i dag som högkvarter för NATO:s europeiska verksamhet, är placerat i Belgien och leds av en amerikansk general.)

Resolutionen uppmanar mot den bakgrunden bestämt medlemsstaternas regeringar att ”upplösa alla dolda militära och paramilitära nätverk”. Och det där syftar alltså bland annat på det svenska Stay Behindnätverket.

För svensk del har hela tiden frågan om Stay Behind varit extra känslig eftersom Sverige inte är medlem i NATO.

Man kan givetvis fråga sig varför en organisation som i alla fall på papperet var avsedd att förbereda ett motstånd mot en sovjetisk ockupation av Sverige skulle kunna ha något att göra med en händelse som Palmemordet. Men faktum var att Palme genom sina nedrustningsinitiativ hade ett ansträngt förhållande både till NATO och till svenska militära kretsar. Bland sina mest hårdföra motståndare uppfattades han som nationellt opålitlig – och därmed som någon som skulle kunna bana väg för ett sovjetiskt anfall.

Det här hade Thomas Pettersson intresserat sig för. Och han var verkligen inte ensam om att fundera kring frågan om Stay Behind i Sverige kunde ha haft ett finger med i mordet på den svenske statsministern. Redan 2013 hade Inga-Britt Ahlenius i en artikel på DN Debatt tagit upp möjligheten av att Stay Behindnätverket var inblandat i Palmemordet. Orden fick en särskild tyngd av att Ahlenius varit generaldirektör för Riksrevisionsverket, ledamot i en kommission som granskat Palmeutredningen och chef för FN:s internrevision.

Det fanns ett par operativa enheter som beskrivits som särskilt viktiga delar av Stay Behind, den tidigare nämnda Barbrogruppen och en annan hemlig struktur, Lennartgruppen. Vad de sysslade med är fortfarande delvis omgivet av dimridåer. Men det är känt att Barbrogruppen specialiserade sig på övervakning och radiokommunikation medan Lennartgruppen ska ha haft kopplingar till personer i näringslivet och arbetat på en lite annan nivå i samhället.

Även existensen av dessa två grupper tog Thomas Pettersson upp när Palmeutredarna hörde honom. Det framgick att han såg dem som klart möjliga inblandade i en mordkomplott mot Palme. Han trodde till och med att en framträdande medlem i en av grupperna hade synts vid Sabbatsbergs sjukhus under mordnatten. Thomas Pettersson citerade också en medlem ur en av dessa grupper som han själv talat med och som sagt om Palme att ”den jäveln skulle ha dinglat för länge sen” men som varit mycket förtegen om vad den underjordiska verksamheten handlat om.

Sammanfattningsvis baserade sig Thomas Petterssons föredragning på en helt central tanke: att Stig Engström var en relativt lättledd deltagare i en militär komplott. I förhörsprotokollet heter det bland annat:

”Det som Thomas anser vara intressant med Stig är alla hans kontaktytor. Thomas har svårt att se Stig som ensam gärningsman utan behöver någon som hejar på honom och tycker att han gör något väldigt bra.”

Och senare i samma förhör, spekulerar Thomas Pettersson om på vilket sätt Engström varit knuten till de hemliga kretsarna bakom mordet:

”Thomas fortsätter och säger att den delen av Stay Behind som Stig skulle ha kunnat tillhöra är propagandadelen men den vet man väldigt lite om.”

Lite längre fram i förhöret lägger han fram en teori om hur Stig Engström kunde ha fått en position i detta väl dolda nätverk. Det skulle kunna ha varit genom hans första jobb: som tecknare på Kungliga Armétygförvaltningen (numera Försvarets Materielverk). Thomas Pettersson uttrycker det som att den anställningen kan ”ha varit en inkörsport till det hemligaste vi hade”.

Om Stig Engströms umgänge i Täby under 80-talet heter det vidare i förhöret:

”Det som är en gemensam nämnare är att flera har gått på sjökrigsskolan i Täby, Näsby Park.”

Och för att markera i vilka kretsar Thomas Pettersson vill placera Engström understryker han: ”Det är överhuvudtaget väldigt tätt med militärer i Täby, både marinofficerare och underrättelsefolk.”

I förhöret resonerar också Thomas Pettersson om att det i de kretsarna fanns uppfattningar om att Sverige ”stod inför ett överhängande invasionshot från Sovjet” och att Palme var en ”landsförrädare”.

Där fanns det alltså, som Thomas Pettersson såg det, en omgivning som kunde ha bestämt sig för att utnyttja Stig Engström för att, som de såg det, rädda nationen.

Och vidare:

”Thomas är av uppfattningen att det finns ett antal som har blivit tillfrågade om att skjuta Olof Palme men de professionella backade då de insåg vilket helvete det skulle bli. Detta talar enligt Thomas för att det är någon som inte riktigt begriper vad denne ger sig in på.”

Den inställning som Thomas P i detta läge redovisar för Palmeutredarna är alltså tydlig: Stig Engström var inte kapabel att på egen hand mörda Olof Palme. Vad som krävdes var att personer han beundrade och hade förtroende för sa åt honom att göra det.

Detta förhör med Thomas Pettersson sammanfattar på många sätt resultatet av hans tioåriga arbete med att researcha Stig Engström. Och det är verkligen en långt gången hypotes han utvecklat.

Men nu kommer det som kan tyckas vara lite överraskande: bara ett halvår senare har han fullständigt vänt på en femöring. När Filterartikeln kommer ut våren 2018 är det nämligen en helt annan bild han presenterar: Stig Engström är en ensam Palmemördare – impulsen till dådet kommer inifrån honom själv. Någon komplott med militärer och underrättelsefolk existerar inte. Det är bara Skandiamannen själv med sin keps på huvudet och sin revolver som dinglar i handledsväskan.

Utredarna lyssnar på Thomas P

Men det är i maj 2018. Vi återvänder nu till september 2017. Thomas Pettersson presenterar alltså sin konspirationsteori för utredarna och den handlar egentligen inte om hur Engström rent praktiskt skulle kunna ha utfört mordet. Fokus är helt på att han – enligt TP – tycks höra hemma i en sorts hemligt nätverk som iscensatt en mer eller mindre professionell mordkomplott i vad man sett som nationens intresse. Det är, så att säga, komplotten som är grejen.

Och vad händer?

Jo, utredarna lyssnar på journalisten Pettersson.

Det kanske kan framstå som överraskande – hans resonemang är ju rätt sensationella. Men det finns en begriplig bakgrund till Palmegruppens intresse – förutom att Stay Behind faktiskt existerade och att Palme faktiskt var kontroversiell i militära kretsar.

Vad Krister Peterssons poliser också grubblat över var nämligen vissa svårförklarade uppgifter som fanns i deras material om vad som märkligt nog tycktes ha försiggått kring mordplatsen. Mer konkret: det fanns bestämda tecken på att det förekommit en övervakningsoperation med walkie-talkies av något slag i kvarteren kring Dekorima under mordkvällen. Och denna övervakningsoperation tycktes dessutom ha haft sin motsvarighet i spaningar på makarna Palme även i Gamla Stan lite tidigare samma kväll.

I februari 2016 hade dåvarande spaningsledaren Dag Andersson på Palmeutredningens pressträff inför 30-årsdagen av mordet tagit upp just dessa walkie-talkieobservationer som centrala att få grepp om för att utredningen skulle kunna gå vidare.

Och bara tre veckor före det nyss refererade förhöret med Thomas Pettersson hade två av Palmeutredarna, Sven-Åke Blombergsson och Peter Steude, gjort en ny sammanställning av de walkie-talkieobservationer som fanns i utredningsmaterialet.

I den drog de bland annat följande slutsats:

”Det är sannolikt att det vid tiden för makarna Palmes företagna färd från hemmet till biografen Grand har befunnit sig personer utrustade med walkie-talkie både i Gamla Stan och vid Tunnelgatan/Olofsgatan.”

De skrev också att det är ”troligt” att ett antal vittnesuppgifter om personer med walkie-talkies senare under kvällen är korrekta. Den bedömningen syftar bland annat på iakttagelser vid Grand omkring klockan 21.30 och vid Norra latin mellan 22.30 och 23.00 samt strax efter mordet vid Sveavägen/Oxtorgsgatan.

Vidare: ”Bedömningen av mönstret för iakttagelserna och det faktum att de inte gått att förklara blir att de kan vara en del i en övervakning av makarna Palme.”

Det här var en viktig del av bakgrunden till att utredarna inte ansåg sig kunna avfärda hypotesen om en organiserad mordkomplott. Dessa iakttagelser var i själva verket av ett alldeles uppenbart intresse för Krister Petersson och den nya Palmegruppen eftersom det hos dem fanns en uttalad ambition att gå tillbaka till brottsplatsen och försöka hitta nya infallsvinklar i det materialet.

Och i det sammanhanget var det väl inte förvånande att Stig Engström framstod som ett namn som var värt att undersöka. Thomas Pettersson hade pekat på honom som någon som kunde ingå i ett organiserat nätverk med motiv att mörda Palme och han hade ju i högsta grad funnits i faggorna. Vid första påseende verkade Thomas Petterssons hypotes inte orimlig i det avseendet. Engström hade ju begett sig ut från Skandiahuset i väldigt nära tidsmässig anslutning till mordet. Kunde det verkligen vara en slump?

Förhören om Stay Behind

Under den period som följer på det ovan beskrivna förhöret med Thomas Pettersson genomför också Palmegruppen en rad utredningsåtgärder som berör Stig Engström, Skandiahuset och Stay Behind.

• Den 24 oktober 2017 håller utredarna ett nästan tre timmar långt förhör med en man som berättar tämligen öppet om sin bakgrund i IB och Stay Behind. (Sid 18-36 i den dokumentsamling som det länkas till här.)

Förhöret handlar bland annat om kopplingarna mellan Skandiahuset och Stay Behindnätverket. Den förhörde säger att verksamheten var så hemlig och hade så vattentäta skott så att grannar kunde leva hela liv utan att veta att de arbetade för samma organisation. Den hörde uppger också att han under mordkvällen varit inne i centrala Stockholm och då träffat på två personer som ingick i de hemliga kretsar som han själv tillhörde och som rent konkret var medlemmar i en särskild gruppering med uppgift att träna radiosamband i fredstid.

Mannen tillägger att det är ”många som nu förfasas över att han sitter och pratar om” den hemliga verksamhet som han tillhört, men att han anser att det nu är rimligt att göra det eftersom ”man nu vet att organisationen har funnits”.

Han är samtidigt noga med att bestämt avvisa att denna hemliga verksamhet skulle ha någon koppling till Palmemordet.

• Den 30 augusti 2018 hör utredarna en tidigare journalist på Svenska Dagbladet. (Sid 53-59 i den länkade dokumentsamlingen.)

Förhöret pågår i drygt två timmar. Den hörde får en rad frågor om kontakter han själv haft i IB och Stay Behind. Och så får han den uttryckliga frågan om Stig Engström ingick i Stay Behind. Han svarar att han inte tror det men inte har anledning att spekulera om det. Han får också frågan om han varit hemma hos Engström vilket han nekar till. Sedan han fått frågor om en rad andra personer uttrycker han till sist att förhörsledaren går väl långt i sin frågvishet. Han menar att de personer det handlar om har ”källskydd”. Och han tillägger att han har ett stort kontaktnät med människor ”som fortfarande är aktiva” och som anser att ”han inte får berätta något alls” om dem.

• Den 23 april 2019 hörs en man av två Palmeutredare i nästan två timmar på polishuset i Stockholm. Han har advokat med sig – vilket inte är vanligt när personer inte är delgivna misstanke. (Sid 1-8 i den länkade dokumentsamlingen.)

Han får frågor om vad han gjorde kvällen då Olof Palme mördades och påstår att han inte kommer ihåg det: ”Hur fanken ska man veta det?”, säger han. Utredarna nämner att det finns en uppgift om att den förhörde mannens bil hade observerats på en viss plats under mordkvällen (platsen är maskad i den förhörsutskrift som lämnats ut, men det framgår ganska klart att det är i centrala Stockholm). Den förhörde mannen insisterar på att han inte minns om han var inne i city. Han hävdar också – till synes spontant – att han inte har något minne av att ha hämtat upp eller lämnat av någon person, men tillägger att det är svårt att minnas 30 år efteråt. Han får sedan en rad frågor om Stay Behindnätverket som han uppenbarligen har en hel del initierade kunskaper om. Han säger avslutningsvis att han tror att det är Christer Pettersson som mördat Palme.

Alla tre av dessa förhör innehåller maskade avsnitt i de versioner som lämnats ut – två av dem är hårt maskade.

Listan skulle kunna göras avsevärt längre. Men det här räcker för att visa att polisens utredare, precis som Thomas Pettersson, var mycket intresserade av hypotesen att Engström varit ett verktyg i en mordkonspiration med politiska krafter som var fientliga till Palme och som hade kopplingar till militära kretsar.

Det var givet att eventuell hemlig militär verksamhet med kopplingar till Stig Engström skulle vara svår att få grepp om – inte bara för journalister utan sannolikt även för mordutredare.

Thomas P byter teori

Thomas Pettersson kom efter en tid till den punkt där han gav upp. Som det heter i hans bok, nya upplagan sidan 163: ”Jag lyckades varken knyta Stig Engström till Stay Behind, Grupp Barbro eller Grupp Lennart.”

Därmed försvagades högst väsentligt, kan man tycka, hypotesen om Engström som Palmemördare. Denne tycktes helt enkelt inte ha något att göra med sådana grupperingar som hade kompetens och tänkbara motiv till att iscensätta en mordkomplott mot statsministern – alltså just det som varit ingångshypotesen för både Thomas Pettersson och Palmeutredarna.

I det läget vore det väl förståeligt om journalisten Pettersson skulle ha uppfyllts av besvikelse över att ha satsat många år på att ha kartlagt fel person i sin jakt på statsministerns mördare.

Men det var inte så han reagerade. I stället drog han slutsatsen att Engström måste ha begått mordet i stort sett på egen hand.

När artikeln som pekade ut Stig Engström publicerades av Filter i maj 2018, bara ett drygt halvår efter det att Thomas Pettersson hörts av Palmeutredarna, hade TP totalt släppt alla tankar på att Engström skulle ha varit ett redskap för hemliga militära strukturer. Hans text beskrev i stället en ensam, impulsstyrd mördare.

Plötsligt hade alltså Engström förvandlats till någon som lyckats iscensätta statsministermordet utan moraliskt stöd – och framför allt utan praktisk hjälp. Förutsättningarna såg ju rätt knepiga ut: han hade ingen kunskap om biobesöket i förväg och även om han under kvällen fått klart för sig att Palme var på Grandbiografen kunde han inte gärna veta hur Palme skulle ta sig hem därifrån, eller exakt när. Ändå klev han ut från Skandia i rätt ögonblick med ett laddat vapen. Och inte nog med det, han dödade statsministern med ett enda välplacerat skott och lyckades också komma undan – och till på köpet dra mordutredarna vid näsan i flera årtionden.

I sina försök att presentera Skandiatjänstemannen som en trovärdig statsministermördare valde nu Thomas Pettersson att beskriva honom som en person med just en sådan psykologisk profil som passade in på det nya scenariot. Borta är tanken på att Engström behövde någon som pushade honom, nu var han plötsligt en ensam och starkt motiverad bödel. Och en kompetent sådan, får man väl tillägga eftersom han klarade sig undan upptäckt hela sitt återstående liv trots att han var känd för utredarna och trots att det hade funnits en del frågor om trovärdigheten i hans vittnesberättelse.

Polisens Palmeutredare var inte lika snabba med att avskriva Engström som verktyg för en konspiration. I det nämnda förhöret från den 30 augusti 2018 med den tidigare medarbetaren på Svenska Dagbladet frågade de ju till exempel ut honom om Stig Engströms möjliga roll i Stay Behindnätverket. Det var flera månader efter publiceringen av Filterartikeln.

Och ett helt år senare, den 6 augusti 2019, höll de ett förhör med en tidigare Skandiamedarbetare där fokus tydligt låg på Stig Engström och Stay Behindnätverket. Den hörde fick till och med frågor om han kände till om Engström hade ”något samarbete med amerikansk underrättelsetjänst”.

”Engström är ju död och tiden har gått”

Till sist landade dock även Palmeutredarna på den slutsats som Thomas Pettersson tagit till sig: det verkade inte finnas någon koppling mellan Engström och organiserade krafter som skulle kunna ligga bakom Palmemordet.

Och när Krister Petersson presenterade utredningsresultatet på pressträffen den 10 juni var hans huvudhypotes – om än framförd med en viss reservation – precis densamma som Thomas Petterssons: att Engström utfört mordet på egen hand. Till skillnad från journalisten P brydde sig dock inte åklagaren P om att försöka passa in Engström i någon snabbt omgjord psykologisk profil.

Det finns ju inte heller någon lag som tvingar åklagaren att reda ut motivbilden och psykologin bakom brottet. Om bara bevisningen räcker så kan gärningsmannens drivkrafter få te sig hur gåtfulla som helst.

Men bekymmersamt nog var även det där med bevisningen ett uppenbart problem för Petersson.

Och det fick han till sist lösa på sitt eget sätt. Han gick helt enkelt ut med argumenteringen att bevisen visserligen inte räckte för ett åtal, men att det nog mest berodde på något som inte Palmeutredarna kunde lastas för – nämligen att Engström komplicerat saken genom att dö. Annars hade det förhoppningsvis gått att få fram de avgörande uppgifter som nu inte fanns tillgängliga. Men eftersom läget var sådant att det ju inte gick att väcka liv i Engström återstod bara att lägga ner utredningen.

Som Krister Petersson själv formulerade saken:

”Jag är inte så dum så att jag säger att det här materialet i sig ensamt räcker till att vi skulle kunna påstå att det är styrkt, pratet som en domstol måste göra, men det hade givit oss en rimlig chans att arbeta vidare med det här och bygga upp ett case emot honom. Det hade gett oss en rimlig chans att kunna säkra ett eventuellt mordvapen, att göra husrannsakan på hans kontor och i hans bostad, att tekniskt undersöka hans kläder och gräva djupare i omständigheter som talar för om han har medverkat i en konspiration eller inte. Men nu kan vi inte göra det. Engström är ju död och tiden har gått. Men det går inte komma runt menar jag… med de här konstiga omständigheterna går det inte att komma runt Engström som en misstänkt gärningsman.”

Vi kan sammanfatta: i alla väsentliga avseenden var det Thomas Pettersson som pekat ut riktningen för Palmeutredarna, en riktning som de följt. Först hade det handlat om Engström som verktyg i en mordkomplott med koppling till Stay Behind, sedan hade det i stället handlat om honom som ensam gärningsman. Och när utredarna inte hittade något nytt själva så bestämde åklagaren att de kunde nöja sig med journalisten Petterssons funderingar kring ”de här konstiga omständigheterna”. För Thomas Pettersson hade det räckt för ett tvärsäkert utpekande. Krister Petersson valde för sin del att antyda en viss tveksamhet, men inte stor nog för att det skulle hindra honom från att lägga ner utredningen. Fallet var – skulle vi förstå – så färdigutrett som det kunde bli.

Mot den här bakgrunden är det högst begripligt om journalisten P uppfattade åklagaren P som lite njugg när denne svarade på New York Times fråga.

Thomas Pettersson kommenterade själv den saken när han intervjuades av Expressen:

”De har gjort sitt jobb, jag har gjort mitt. Jag är inte beroende av att de ska applådera mig. Jag är glad att vi kom till samma slutsatser. Eller som en tidning skrev om min bok: ’Skynda dig att läsa boken innan Palmegruppen kommer fram till samma sak’”.

Ska man vara petig kan man förstås säga att det fanns ännu fler personer som traskat före Krister Petersson med att lansera misstankar mot Stig Engström som Palmes mördare. Lars Larsson skrev en bok, Nationens Fiende, som kom ut redan 2016, två år före Thomas Petterssons uppmärksammade artikel i Filter. Och långt före Lars Larsson hade skribenter som Sven Anér och Olle Minell varit inne på liknande tankebanor.

Ingen av dem nämndes heller under pressträffen.

Men det var alltså Thomas Pettersson som på allvar lyckades med att i media bana vägen för tanken att det var en försäkringstjänsteman på Skandia som gått under radarn i alla år och som var den som mördade Palme. Och när Krister Petersson presenterade sin lösning den 10 juni förra året gav Thomas P:s arbete en fördel åt åklagaren som han inte hade haft annars: han kunde luta sig mot något som folk redan kände till. Åklagaren argumenterade verkligen inte särskilt kraftfullt för sin sak, men han behövde i en mening inte göra det. Alla visste vad teorin gick ut på. Och rätt många hade redan bestämt sig för att det lät som en ganska bra teori.

Det besvärande var ändå – och det var förstås ingen liten detalj – att åklagaren Petersson så uppenbart inte hade något nytt att tillföra när det gällde det väsentliga. Nämligen det där med bevisningen.

Det är inte klart exakt när Palmeutredarna bestämde sig för att den ensamme mördaren Stig Engström fick bli lösningen. Men det är alltså ett bra tag efter publiceringen av Filterartikeln och Thomas Petterssons bok, av allt att döma så sent som under andra halvåret 2019 eller början av 2020. Innan dess fanns det andra alternativ som intresserade utredarna, alternativ som pekade på en mordkomplott – med eller utan Engström. Det syns i de förhör som hölls av Palmegruppen. Och det framgår också alldeles tydligt av minnesanteckningarna från Palmegruppens återkommande möten med åklagare Petersson.

Det är inte bara tidpunkten som är oklar. Vi vet inte heller vad det var för till synes bestickande argument som till slut fick Petersson och hans utredare att till sist bestämma sig för Engström.

Vad vi vet är att de in i det sista kämpade tappert för att hitta handfast bevisning som verkligen skulle binda honom till mordet – och med att hitta ursäkter för bristerna kring den bevisning som inte visat sig räcka till.

Det arbetet pågick även efter det att Krister Petersson i februari 2020 mer eller mindre utlovat en lösning på mordgåtan.

De anonyma breven

I det läget visste nämligen utredarna det som skulle stå klart för alla andra några månader senare: att de inte hade ett faktaunderlag som gav täckning åt åklagare Peterssons självsäkra påståenden.

Det återstod så att säga fortfarande att skaffa fram.

En sak som de hade särskilda förhoppningar kring var ett antal anonyma brev som de misstänkte kunde komma från mördaren. Ett av dessa brev, det som väckt störst uppmärksamhet, hade skickats från Norrtälje den 7 mars 1986. (Sid 1-2 i den länkade dokumentsamlingen.)

I det hette det bland annat (stavning och språkfel bibehållna):

”Det var jag som mördade Olov Palme jag är inte svensk, mej får ni inte tag på Sverges folk kan vara glada att jag mördade Palme /…/ han ville regera världen han var som Hitler Jag postar detta brev i Norrtälje för att vilseleda er en välgörare för Sverige”.

Varken handstil eller språk hade några likheter med Engströms mycket prydliga och omsorgsfullt formulerade sätt att skriva brev. Men det gick naturligtvis att föreställa sig att han listigt skulle ha förvrängt handstilen och formulerat sig klumpigare än vad han brukade.

Bekännelsebrevet som Krister Petersson hoppades kunna knyta till Stig Engström.

Utredarna hade i alla fall under en tid varit riktigt fångade av tanken att Engström var den som skickat bekännelsebrevet från Norrtälje. Det borde ju ha varit möjligt, tänkte de, att han tagit sig en sväng förbi den uppländska kuststaden på väg hem från skidsemestern i Idre och lagt på brevet där. Norrtälje ligger visserligen inte alls längs den naturliga bilvägen mellan Idre och Täby, men just därför kunde det förstås ha varit riktigt finurligt att göra en avstickare dit.

Det fanns för all del inga som helst bevis för att Engström varit i Norrtälje, men inte heller för motsatsen. Så den lockande teorin skulle ju kunna stämma.

I början av 2019 hade utredarna till och med försökt hitta belägg för ännu en spännande hypotes med anknytning till det där med brevet: om det nu var så att Stig Engström tagit sig till Norrtälje under sin resa hem från skidsemestern, kunde han inte också ha gjort annat som skulle hjälpa honom att dölja sitt brott? I Norrtälje, en stad med olika specialbutiker, gick det förstås att köpa väskor. Han kunde därför ha passat på att köpa sig en ny handledsväska när han ändå var där. Det skulle ju ha varit lämpligt ur hans synpunkt att göra sig av med sin gamla om han nu förvarat revolvern i den, något som antagligen skulle ha lämnat spår efter sig. Och då behövde han ju byta ut den mot en ny som liknade den gamla för att inte väcka misstankar.

En av utredarna tog sig tid med att kolla med en väskbutik i Norrtälje. Men svaret var nedslående, så många år efteråt gick det inte att få fram uppgifter som klargjorde om någon köpt en handledsväska där den 7 mars 1986.

Det fick väl vara hur det ville med den saken, det gick fortfarande att tänka sig att det låg sanning i hypotesen om att Engström skrivit bekännelsebrevet och postat det i Norrtälje. Och efter Krister Peterssons utspel i februari 2020 när det blev bråttom att få fram bevisning, topsade utredarna släktingar till Stig Engström i hopp om att deras DNA skulle ha tydliga likheter med det som kunde hittas på Norrtäljebrevet – eller på något annat av de anonyma brev som väckt Palmegruppens intresse.

Ifall det blev en träff på något av breven skulle det ju verkligen framstå som stark bevisning mot Engström. Det skulle, kan vi föreställa oss, inte ens behöva vara helt klart att det var hans DNA, det skulle ju vara intressant nog med ett utslag som visade en sannolikhet för att Engström fanns med i bilden.

Revolvern

Förutom DNA fanns det förstås en annan sorts teknisk bevisning som skulle smälla riktigt högt. Och det var om Engström kunde knytas till ett mordvapen.

Sökandet efter revolvern hade varit en ledstjärna för utredarna under de årtionden som gått. Ibland hade det framställts som nästan det enda sättet att komma fram till sanningen om mordet. Den inställningen från polisen hade varit väl känd hos allmänheten. Och under årens lopp hade NFC och dess föregångare SKL provskjutit så många som 788 revolvrar.

När det gällde Engström hade utredarna varit tidigt ute med att försöka knyta honom till ett mordvapen. Redan hösten 2017 hade de spårat en till synes intressant magnumrevolver som vid den tidpunkten befann sig hos en vapensamlare i Göteborg. Vid tiden för Palmemordet hade nämligen denna revolver tillhört Stig Engströms vän vapensamlaren Willy G.

Revolvern sändes iväg till Nationellt Forensiskt Centrum, NFC, och provsköts. I februari 2018 fick Palmegruppen svaret, en nolla.

Det betydde helt krasst att det inte gick att säga någonting om sannolikheten för att det var samma vapen som använts för att avfyra de kulor som hittats på Sveavägen.

Det var förstås en besvikelse. Men om man vände på det gick det ju att säga att det faktiskt skulle kunna vara rätt vapen.

Och under våren 2020, när den stora dagen för Peterssons presentation närmade sig, bad utredarna NFC om ett yttrande som mer allmänt beskrev möjligheten av att kunna binda rätt vapen till mordet. Yttrandet kom i sista stund, bara drygt en vecka före pressträffen. Och i det stod det något som skulle kunna tolkas som en kalldusch för Palmeutredarna.

Där hette det nämligen att att det sannolikt aldrig varit möjligt att binda de upphittade kulorna till något vapen. Det fanns helt enkelt, hette det, alltför få användbara spårdetaljer från revolverpipan på dem.

Det budskapet skulle kunna beskrivas som en sensation i förhållande till hur utredarna i många år talat om hur viktigt det var att försöka få tag i mordvapnet. För nu sa NFC alltså plötsligt att allt det där hade varit meningslöst från första början.

Det finns förstås anledning att återkomma till hur det kom sig att den där häpnadsväckande slutsatsen dök upp just inför pressträffen. För Petersson var dock det i sista stund inkomna uttalandet inte alls en kalldusch utan snarare en mycket god nyhet eftersom han ju kommit mycket långt i planeringen på att peka ut Engström och lägga ner utredningen. Här fick han väldigt lägligt ett argument för att på pressträffen kunna hävda att det inte fanns något särskilt nedslående med testresultatet för just vapensamlarens revolver – för här sa faktiskt NFC att inget annat vapen heller skulle kunna knytas till mordet.

Och det betydde i sin tur också att det blev lättare att argumentera för att utredningen skulle läggas ner. Varför fortsätta om det inte går att identifiera det rätta vapnet även om man har hittat det? Typ.

Det gick förstås inte att på pressträffen presentera det där sena NFC-utlåtandet som en framgång för åklagaren. Snarare betonade Petersson att utredningen drabbats av ett bakslag. Som han uttryckte det: ”Vi hade ju förhoppning att vi skulle kunna få klara besked ifrån NFC, men NFC säger att med dagens nuvarande teknik så kommer det förmodligen inte att kunna gå att binda ett vapen till mordplatsen.”

Och det lät ju trist. Vad både Petersson och hans bisittare Hans Melander undvek att säga var att det negativa svaret när det gällde vapensamlarens vapen, nollan, hade lämnats till utredarna av NFC redan i början av 2018, mer än två år tidigare.

Och då, 2018, fanns inget utlåtande från NFC om att det var meningslöst att försöka knyta ett vapen till mordkulorna. Svaret om vapensamlarens revolver borde alltså, då när det kom, ha fått Palmeutredarna att tänka sig för två gånger innan de fortsatte försöka bygga upp sitt inte särskilt starka case mot Engström. Men de valde som vi vet att fortsätta. Och när de nu gjort det var det desto bättre för deras sak om det gick att hävda att det där med testresultat i vapenfrågan inte var något att bry sig om egentligen.

Det stora slagnumret som utredarna annars haft förhoppningar om, utredningen kring DNA-spåren på de anonyma breven, blev däremot ett sådant totalt misslyckande att Petersson inte tog upp den saken under sin långa inledning. DNA-spår på de intressanta breven fanns det, men det var inte Engströms. Petersson kunde inte komma runt frågor om saken efter sin inledning eftersom det skrivits om DNA-testandet tidigare. Men han valde att svara så kort och vagt som möjligt, här fanns inte ens några begränsade poänger att hämta för honom.

De där riktigt fina bevisen som skulle ha livat upp åklagarens i förväg hårt upphaussade avskedsföreställning hade alltså inte materialiserat sig. Det Krister Petersson till sist satt med var bara sin bleka powerpointpresentation, den som bestod av sådant som i all väsentlig utsträckning kunde kännas igen från Thomas Petterssons skriverier.

Det handlade framför allt om att en del vittnesuppgifter pekade på likheter mellan Engströms klädsel och mördarens, om att det inte fanns klara belägg för att Engström verkligen befunnit sig på brottsplatsen som vittne, om att hans egna uppgifter om sitt agerande delvis stämde överens med hur gärningsmannen agerat, om att han sedan tidigare i livet hade viss skjutvana, om att han hade en granne, ”vapensamlaren” som hade en mängd vapen och om att han rörde sig i Palmekritiska kretsar.

Allt det där var sådant som Thomas Pettersson argumenterat kring i Filterartikeln och i sin bok, intressant men inte nytt. Och samtidigt ska det understrykas att det som Krister Petersson presenterade anmärkningsvärt nog inte var hela Thomas Petterssons scenario utan bara valda delar av det, en lightversion om man så vill.

Till exempel tog Palmeåklagaren P inte alls upp journalisten P:s hypotes om hur det kom sig att Stig Engström kunde ha en laddad revolver till hands när han gick ut från Skandiahuset. Det var givetvis en viktig punkt att reda ut eftersom det inte fanns några som helst belägg för att Engström brukade gå omkring beväpnad. Det fanns inte ens några belägg för att han sysslat med skytte på många år eller att han över huvud taget ägde ett skjutvapen.

Och om det inte gick att göra troligt att Engström hade en laddad revolver på sig när han kom ut på Sveavägens vintriga trottoar så gick det ju inte heller att göra troligt att han skjutit Palme.

Thomas Petterssons Grandhypotes

Thomas Pettersson hade för sin del grubblat åtskilligt över detta – klokt nog – och hade till sist snickrat ihop en hypotes som var avsedd att besvara den frågan.

Den ser ut så här: Thomas P föreställer sig helt enkelt att Engström av en slump varit vid Grandbiografen omkring klockan 21 och träffat på Palme där. Då slås han av tanken att det vore en god idé att skjuta statsministern. Han återvänder till Skandiahuset och på något sätt skaffar han nu fram ett vapen i god tid innan föreställningen är över och Palme ger sig iväg. Thomas Pettersson har sedan föreställt sig att Engström smyger sig ut ur Skandiahuset för att skjuta Palme när filmen slutar, går tillbaka till Grand – nu beväpnad – men tappar modet när han står där intill Palme och smyger sig tillbaka in i Skandiahuset igen. Vad som återstår är bara att konstatera att dagens arbetspass är över, stämpla ut och åka hem. När han sedan går ut från Skandia, fortfarande med sin laddade revolver, händer det oväntade: han träffar på paret Palme som kommer gående. Och nu gör han slag i saken.

Det där var förvisso en hypotes som strängt taget var obevisad i varje led. Men det var i alla fall en hypotes.

Och Thomas Pettersson hade lite tur. Han fick efter publiceringen av Filterartikeln en för honom själv högst välkommen hjälp av Mårten Palme. Denne hade ju tidigare uttryckt sin övertygelse om att det var Christer Pettersson som mördat hans far. Och han hade också bestämt hävdat att en man som han själv sett stå på trottoaren strax söder om bion hade tydliga likheter just med Christer Pettersson. Observationen hade Mårten gjort efter filmens slut, just i samband med att föräldrarna började promenera hemåt. Nu sa Mårten i stället till Thomas Pettersson att det kunde ha varit Stig Engström han sett vid biografen.

Stig Engström och Christer Pettersson kan knappast sägas ha liknat varann. Och Engströms ansikte som figurerade rätt flitigt i media de första åren efter mordet borde inte ha varit obekant för Mårten. Det vill säga: om mannen vid bion liknat Engström mer än Pettersson hade det kanske varit naturligt om Mårten slagits av den tanken, antingen redan under de månader som följde direkt på mordet eller i samband med Palmerättegången. Men så skedde inte.

Problemen med Mårten Palmes senkomna tankegångar bör därför framstå som uppenbara. Men för de ganska många personer som ansåg att familjen Palmes uppfattningar borde väga tungt i en bedömning av skuldfrågan var förstås mellansonens nya uttalanden av intresse. Och för Thomas Pettersson var det förstås ett riktigt nytillskott i argumentationsarsenalen.

Vi kan alltså se tydliga argument för att åklagaren Petersson skulle haft en del att tjäna på att ta upp journalisten Petterssons resonemang. Det skulle i alla fall ha gett en hypotetisk förklaring till att Engström dök upp på Sveavägen med en laddad revolver. Och åklagaren skulle ha haft en medlem av familjen Palme på sin sida om han tagit till sig Thomas P:s förklaringsmodell.

Men av någon anledning avstod han. Och vi kan tänka oss orsaker till tveksamhet från åklagarens sida. Det stora problemet med Thomas Petterssons hypotes förutom att det saknades bevis för den var själva logistiken – Stig Engström hade ju bevisligen varit inne på sin arbetsplats strax före mordet och förberett sin hemfärd. Det var högst diskutabelt om han över huvud skulle ha hunnit ta sig från Grand, smyga in osedd i Skandiahuset och ta sig ut igen i tid för att mörda Palme.

Så det som hände var att åklagaren Petersson inte ens låtsades om existensen av journalisten Petterssons försök till gärningsbeskrivning när han framförde sin presentation av fallet under pressträffen.

Och han ersatte den samtidigt inte med en egen variant. i stället för att försöka förklara hur det kom sig att Engström plötsligt dykt upp med en laddad revolver nöjde sig Krister Petersson med de numera smått klassiska orden: ”Vi har inte kunnat sätta ett vapen i handen på honom. Men med tanke på vad som händer säger vi att han måste ha haft ett vapen i handen aktuell kväll.”

I sanningens namn hade ju inte heller Thomas Pettersson lyckats hitta någon egentlig förklaring till hur Engström skulle ha få tag i vapnet, han hade bara försökt få till ett scenario där det rymdes ett visst utrymme för planering på den punkten från Engströms sida.

Det fanns alltså luckor och problem i Thomas Petterssons resonemang. Och åklagarens ovilja att bygga sin framställning på långtgående gissningar kan framstå som begriplig. Men priset han betalade var högt: det blev helt enkelt inte mycket kvar för honom själv att säga. Och hans obekväma miner och kroppsspråk under pressträffen tydde på att han fullt ut insåg sitt dilemma.

”Vi känner oss trygga med den ståndpunkten”

Att det hela inte fallit ut så bra visade sig också så fort han avslutat sin inledning. När det var dags för journalister att ställa frågor var det en reporter från TT, Tidningarnas Telegrambyrå, som började. Frågan förtjänar att citeras:

”Det är ju oerhört allvarliga anklagelser som du riktar nu mot en avliden person som inte kan försvara sig överhuvudtaget. Och det gör du trots att det inte finns något mordvapen eller någon förklaring till hur Stig Engström då eventuellt skulle kunna fått tag på ett mordvapen. Och det kommer som sagt inte att bli någon rättslig prövning av de här uppgifterna. Och med all respekt så har ju faktiskt polis och åklagare haft fel förut inom ramen för den här utredningen. Varför ska vi tro på just dig och det du lägger fram nu?”

Petersson svarade med att säga: ”Om det kan övertyga dig eller någon annan så vore det ju naturligtvis av godo, men det är liksom så långt som vi har kommit”.

Det lät kanske inte så kraftfullt. För att ändå sätta någon sorts pondus bakom sitt uttalande tillade han: ”Vi känner oss trygga med den ståndpunkten som vi har kommit fram till”.

Samtidigt bar inte Peterssons uppsyn något särskilt övertygande vittnesbörd om trygghet. Och Dagens Nyheters ledare följande dag inleddes med de skoningslösa orden: ”Palmeutredningen slutade i det som präglat den från första början: en stor antiklimax. I stället för klarhet i skuldfrågan fick vi ett monument över ett polisiärt fiasko.”

Kritiken mot Peterssons slutsatser kom mycket att handla om att han på svaga grunder pekade ut en avliden person som inte kunde försvara sig själv.

Mindre uppmärksammat blev att han knappt kommenterade hur han kommit fram till att Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson saknade värde.

Och minst lika anmärkningsvärt men också väldigt underrapporterat: att han gick förbi hela raden av vittnesuppgifter om en organiserad operation runt mordplatsen under kvällen – det där som ursprungligen hade framstått som så intressant i förhållande till Engström. Varför hade Petersson och Palmegruppen plötsligt släppt det? Det berörde inte åklagaren.

Många hade väntat sig att åklagaren P skulle lägga fram ett skrivet dokument där han på ett övergripande sätt gav bakgrunden till det smått historiska beslutet att lägga ner utredningen av mordet på Sveriges statsminister.

Det gjorde han alltså inte. Visserligen hade han gjort en powerpoint där han på traditionellt sätt lagt in nyckelorden i den muntliga framställning han drog. Men den var i sanningens namn mer stolpar för honom själv än ett juridiskt dokument. Och det gick inte heller ut något erbjudande från Åklagarmyndighetens hemsida till den som var intresserad att skaffa sig ett eget exemplar av Peterssons bildspel.

(Jag har i alla fall fått tag i det, och den som vill titta på det hittar det här.)

Krister P:s ytterst kortfattade nedläggningsbeslut

För fullständighetens skull måste ändå nämnas att åklagaren Petersson faktiskt presterade ett formellt skriftligt dokument om sitt beslut – om än ett mycket kort och föga uppmärksammat sådant. Förutom lite siffror, bokstavskoder och adressrader av det slag som alltid finns på myndighetshandlingar så utgörs texten av följande:

”BROTT Mord. BESLUT Förundersökningen läggs ned. Skäl: Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen. Motivering: Den misstänkte har avlidit”.

Och så Krister Peterssons namn under beslutet.

Det är alltihop.

Som sammanfattning av slutet på 35 års utredande av ett sensationellt mord är det ju ganska ordknappt.

Petersson har generellt sett hittills inte fått någon kritik alls från sina överordnade i Åklagarmyndigheten. Utom på en punkt. Vice riksåklagaren Katarina Johansson Welin har faktiskt bannat honom lite lätt för att han inte lämnat någon skriftlig förklaring till varför han lade ner utredningen. Hon menade visserligen att han enligt lagen inte var skyldig att motivera sitt beslut på annat sätt än genom det som nyss citerats ovan. Men hon tyckte faktiskt att ”med hänsyn till ärendets mycket speciella karaktär” skulle det lämpliga ha varit att Peterssons skriftliga beslut innehöll i alla fall det viktigaste av det han sa på pressträffen.

Det är svårt att säga emot henne.

Men även om Krister P presenterat en sammanhängande skriven text som byggde på hans powerpoint så hade det inte räckt särskilt långt. Thomas Pettersson skildrar i andra upplagan av sin bok sin egen och Filterredaktören Mattias Göranssons besvikelse över hur lite KP haft att säga:

”När pressträffen var över tittade jag och Göransson förvånat på varandra. Vi hade fått rätt i sak, men fanns det inget mer?”(Sid 257).

Så långt Thomas Pettersson.

Vad vi kan se är alltså följande: inte nog med att Krister Petersson inte hade några nyheter att komma med – det var också så att han i stort sett valde att undvika att kommentera en hel rad centrala frågeställningar i mordutredningen. Och då talar vi om sådana frågeställningar som hade varit närmast självklara att ta upp vid en nedläggning av den.

Förutom att han gled förbi de problem som var direkt knutna till utpekandet av Engström så handlade det alltså om sådant som gällde en värdering av Lisbeth Palmes centrala roll i utredningen, framför allt hennes bestämda utpekande av Christer Pettersson som mördare – och också om alla de där tecknen på en organiserad övervakningsoperation kring mordplatsen som plötsligt inte bedömdes som intressanta längre.

Det Krister Petersson gjorde genom sin tystnad om ett antal nyckelfrågor var ju i praktiken att lämna över till andra att uttolka bakgrunden till nedläggningsbeslutet. Och den som ligger närmast till hands att göra en välvillig uttolkning av åklagarens case är väl i så fall Thomas Pettersson, den som ursprungligen formulerat de slutsatser som Krister Petersson valt att ansluta sig till.

Det vill säga: ju mer åklagaren Petersson väljer att glida undan, desto mer måste vi lyssna på journalisten Pettersson om vi är ute efter att leta efter någon sorts rim och reson i nedläggningsbeslutet.

Samtidigt är det värt att notera att Krister Petersson – genom att medge att hans bevisning emot Engström inte skulle ha räckt till ett åtal om denne levat – på sitt sätt bekräftade att mordfallet faktiskt inte är löst. Frågorna kvarstod alltså även i Krister Peterssons värld den 10 juni, det var bara så att han själv inte hade lust att fördjupa sig i dem längre.

Man kan ana en missräkning på Petersson i det avseendet från hans överordnade, vice riksåklagaren Katarina Johansson Welin. Och exakt vad den missräkningen tycks ha handlat om tar Lars Olof Lampers upp i sin bok Palmemordet – tillbaka till Sveavägen. När hon ska motivera varför det var rimligt att namnge Stig Engström skriver hon att om inte Engström pekades ut med namn skulle det ha funnits ”kvarvarande frågor, spekulationer och ryktesspridning kring vem som begått brottet”.

Det där är en talande formulering från Åklagarmyndighetens näst högsta företrädare. Den säger något mer än vad som kanske framgår vid en första läsning. Som Lars Olof Lampers uppmärksamt noterar: ”I fortsättningen skulle alltså sådana frågor eller spekulationer inte förekomma. Varför inte då? Det går inte att tolka på annat sätt än att man menar att man faktiskt pekat ut Stig Engström som skyldig till mordet, just på ett sådant sätt att fortsatta diskussioner om vem som begått det skulle vara överflödiga.” (Avsnittet Slutord i Lampers bok.)

Om Lars Olof Lampers har rätt i sin tolkning är det alltså detta som är den djupare innebörden i att Johansson Welin hade velat att Krister Petersson skulle ha varit mer utförlig i sin motivering av nedläggningsbeslutet – han borde, enligt henne, kraftfullt ha framfört en argumentering för att det inte fanns något mer att diskutera, fallet var löst, tiden för att spekulera var över.

Kanske kände Krister Petersson att det trycket på honom hade funnits från högre instanser. Och kanske kände han så mycket olust att han markerade emot den roll som tilldelats honom på två sätt. Dels genom att poängtera att hans bevisning faktiskt inte skulle ha räckt till ett åtal. Och dels genom att vägra att formulera ett skriftligt beslut där han lade ut texten mer än vad han egentligen ansåg att det fanns belägg för.

Om det var en protest från hans sida så var det förstås en halvt obegriplig protest.

Var det så åklagaren Petersson egentligen tänkte – och var det detta som låg bakom hans närmast lidande framtoning på pressträffen? Svaret på det får vi först om han någon gång väljer att prata mer öppenhjärtigt om bakgrunden till sitt beslut.

Nedläggningsbeslutet innebar i alla fall att en mängd utredningsmaterial snart kom att släppas till allmänheten. Och så fort han kunde passade Thomas Pettersson på att läsa väsentliga delar av förundersökningsmaterialet från utredningen av Engström.

Där fanns förstås en del detaljer om Palmegruppen sysslat med i sin utredning av den Skandiaanställde grafikern. Man hade exempelvis kontrollerat hans skjutresultat från Armétygförvaltningens skytteklubb, man hade tittat på hans medicinska journaler, man hade pratat med den nya ägaren till det hus som Engström och hans hustru haft i Täby – och så vidare.

Frågan är bara: vad gav egentligen detta? Var och en som studerar materialet kan bilda sig en egen uppfattning. Thomas Pettersson summerar i alla fall för sin del: ”Även om läsningen var intressant fanns där inga betydelsebärande nyheter för mig”. (Sid 273).

Det vill säga: utredningsmaterialet visade i svart på vitt att anledningen till att Krister Petersson inte sa något nytt till Stig Engströms nackdel på presskonferensen var att han inte hade något nytt av det slaget att säga.

Vad ska vi då göra om vi vill ge beslutet att peka ut Engström en hygglig chans till rättvis bedömning? Tja, i så fall blir det nog nödvändigt att fördjupa oss i vad den egentliga inspiratören till beslutet, Thomas Pettersson själv, har att bidra med.

Både Filterartikeln och Thomas Petterssons bok har diskuterats utförligt här på bloggen. I en serie postningar har jag riktat invändningar mot hans resonemang. Här, här, här och här. Och jag har också publicerat flera svar från honom: här, här och här. Dessutom har ett antal kommentatorer bidragit till att fördjupa debatten.

Det som har sagts förut går alltså fortfarande bra att läsa och behöver inte upprepas nu.

Men det nya, det som tillkommit efter det att utredningen lagts ner med en slutsats som så att säga gett Thomas Pettersson rätt, förtjänar givetvis särskild uppmärksamhet.

Jag kommer därför i min nästa postning att gå igenom det som är nytt i andra upplagan av Den osannolika mördaren. Och därefter ska jag ta en ordentlig titt på ett tämligen nyproducerat avsnitt av tidskriften Filters podcast, Filterpodden # 24, där Thomas Pettersson och Mattias Göransson tillsammans i detalj lägger fram en långt utvecklad teori om Stig Engströms agerande steg för steg. De går långt utanför vad Krister Petersson sa vid pressträffen. Har de djärvt lyckats leta sig fram till en sanning som Krister Petersson inte vågade presentera för att han inte hade alla bevisen? Eller har de suttit och spekulerat på dåligt underlag för att ge ökad trovärdighet åt en slutsats som egentligen inte räcker hela vägen?

Vi kommer till vad jag har att säga om den saken. Och alla som tar del av mina slutledningar kommer att ha möjligheter att kommentera dem i den fortsatta debatten här på bloggen.

Givetvis kommer jag att upplåta särskilt utrymme åt Thomas Pettersson, Mattias Göransson och Krister Petersson om de önskar delta i diskussionen vilket jag hoppas att de gör.

Jag brukar säga det och jag säger det gärna igen: det är den levande diskussion som alla kommentatorer bidrar med som gör den här bloggen till den mötesplats för tankar som jag vill att den ska vara. Tack för era insatser hittills – och jag hoppas ni fortsätter på samma sätt. Och när det gäller den här artikelserien: särskilt tack till en ofta återkommande kommentator, Jörgen G, som tagit sig tid att utanför diskussionen på bloggen förse mig med kunskaper och synpunkter kring flera av de frågeställningar som jag ska återkomma till.

Snart alltså: avsnitt två i denna genomgång.

219 reaktioner på ”Varför vill inte åklagaren Petersson låtsas om journalisten Pettersson?

  1. Jag tror att nedläggningen kom för att Lisbeth Palme dog. Och att Stig Engström valdes för att han var den enda vittnet som hade varit där och var död (Motivering: Den misstänkte har avlidit) Och för att Stig Engström själv uppenbarligen ville ha en roll i denna historiska händelse, något han fick på det här sättet. Med andra ord ”a win-win solution”

  2. Vad gäller deras hopp om att DNA-spår på breven skulle ha gått att knyta till SE genom att jämföra med släktingar till honom så är det olyckligt att de istället inte gjorde en förbehållslös DNA-jakt på DNA-matchningar i databaser för släktforskning då.

    Vi var nog många som såg det som en given åtgärd när de nämnde det misslyckade DNA-spåret under presskonferensen, speciellt som den var bara några dagar efter att det gamla dubbelmordet i Linköping hade lösts just på ett sådant sätt, med hjälp av Peter Sjölund.

    1. Med den inte helt obetydliga skillnad då att DNA-fynden i Linköping otvivelaktigt hörde till GM medan Norrtälje-brevet är ett totalt long-shot. Kan inte begripa hur det kunde anses intressant. Hur mycket sånt här klotter kan inte utredningen ha tagit emot? Eftersom det borde ha varit en smärre bedrift att leta fram en sån här nål ur höstacken blir man nyfiken på hur utredningen gick till väga när de sållade i sitt material i jakt på Engström-bevis. Var det den gamla stolliga Ålands-kopplingen som spökade? Och jakten på väskköp i Roslagen på det sen. De hade i alla fall fantasi, det får man ge dem.

      1. Ja, det är förstås en stor skillnad, och *förmodligen* är inte dessa anonyma brev så intressanta. Jag menade absolut inte att säga att en sådan DNA-analys troligen skulle ha löst mordet, utan att om DNA-analys alls skulle användas så vore sådan släktforskningsmetod rimligare än att bara testa viss misstänkt. (Och trots longshot tycker jag att det hade varit värt det.)

      2. Det fanns 3538 anonyma brev i utredningen 2017. Har för mig att där är ngn särskild pärm med hotbrev. De breven KP kollat hör väl till dom.

    2. Men det gick väl inte att göra på annat då än för Linköping som var ett pilotprojekt.

  3. Hej Gunnar,

    Tack för ett som alltid välformulerat och informativt blogginlägg!

    En liten fundering vad det gäller det s.k. bekännelsebrevet. Dagen innan presskonferensen 2020-06-10 publicerades den sensationella nyheten att dubbelmordet i Linköping lyckats lösas med hjälp av DNA-analyser i släktforskningsregister. Vet du om polisen övervägt att använda denna metod för att spåra denna brevskrivare?

    Så en kommentar vad det gäller mordkulorna och provskjutningarna. Det är korrekt att NFC:s nya uttalande gick att använda som ett argument för att det inte fanns skäl att fortsätta utredningen. Men egentligen var detta besked kanske inte helt nytt, så här skriver Granskningskommissionen på sid 152 i sin rapport redan år 1999:

    ”Kulorna är i för undersökningsändamål ganska dåligt skick. De har kunnat användas för jämförande undersökningar av vilken vapentyp de utskjutits ur. De kan vidare användas för att vid jämförelse efter provskjutning utesluta många vapen som mordvapnet. Men de skulle antagligen inte med säkerhet kunna bindas till ett mordvapen. Med andra ord är det möjligt att ’rätt’ vapen inte kan bindas till mordet med hjälp av kulorna.”

    Nu vet inte jag hur många vapen av de 788 som fått en nolla vid provskjutningarna, men är det inte så många var provskjutningsresultatet från 2018 kanske till och med en viss framgång för Krister Petersson som ett led i Engström-hypotesen.

    Avslutningsvis är jag vidare lite osäker på vilka tvångsmedel som går att använda, men en annan möjlighet skulle kunna vara att DNA-testa ägarna till revolvrar med ett ”noll-resultat” mot bekännelsebrevet. OK, kanske lite långsökt, men kanske mindre långsökt än att tro det var Engström som var gärningsman.

    1. Tack för intressant kommentar. Anmärkningsvärt nog verkar det som om Palmeutredarnas intresse för ”bekännelsebrevet” från Norrtälje och andra liknande brev försvann så fort det visade sig att de inte gick att foga in i en hypotes med Engström som mördare. Jag vet inte om polisen i något tidigare skede övervägt att göra sökningar i släktforskningsregister. Det är en bra fråga.

      Granskningskommissionens gamla formuleringar pekar med all säkerhet på en verklig svårighet när det gäller att koppla kulorna till ett mordvapen. Men det som står där är ju inte alls lika kategoriskt.

      Det är som du är inne på, det vore ju mycket intressant att få del av resultaten från provskjutningar av samtliga vapen inom ramen för Palmeutredningen. Det skulle göra det lättare att värdera betydelsen av nollan som vapensamlarens vapen fick.

      Slutligen, vad gäller frågan om att använda tvångsmedel för testningar av ägarna till revolvrar med nollresultat så kan jag inte juridiken. Kanske någon annan kan? Men med en nedlagd utredning är ju frågan akademisk. Vi får se om frågan kan komma upp om/när utredningen öppnas igen.

      1. Att en viss revolver inte kan uteslutas som mordvapen kan knappast ensamt utgöra skälig grund för att tvångsmedel ska få användas.

        1. Det kan man verkligen tycka. Men Engströms släktingar blev ju topsade för att polisen vill få fram DNA-material som kunde jämföras med det som fanns på de omtalade breven.

          Jag hittade en liten utredning av rättsläget på den juridiska rådgivningssidan Lawline. Där står det bland annat så här:

          För att polisen ska ha rätt att genom tagande av salivprov dvs. kroppsbesiktiga en person som inte är misstänkt eller misstänkt på en lägre misstankegrad än skäligen misstänkt för det aktuella brottet, krävs att:
          * Det aktuella brottet kan leda till fängelse,
          * att provet tas genom salivprov och inget annat,
          * att syftet med provtagningen är att göra en DNA-analys som ska underlätta identifiering vid utredning av det aktuella brottet,
          * att det finns synnerlig anledning att anta att provtagningen är av betydelse för utredningen av brottet (dvs. att det föreligger faktiska omständigheter som påtagligt visar att man med rätta kan förvänta sig att uppnå det resultat som man vill med provtagningen. Exempelvis kan avsikten med DNA-provet vara att konstatera att upptäckta DNA-spår tillhör den misstänkta gärningspersonen) och,
          * att polisen noga har övervägt om skälen för provtagningen väger upp det intrång eller men som den innebär.
          (28 kap. 12 b § RB).

          1. Tack för det. Med de skärpningar som har gjorts på det här området ser det alltså ut att vara möjligt.

          2. Blev Engströms släktingar topsade med tvång? Kan ju hända att de frivilligt lät topsa sig kanske i hopp om att Engström kunde bli rentvådd eller bara såg det som sin medborgerliga plikt att hjälpa polisen utreda ett mord. Innan man eventuellt blir topsad med tvång blir man väl tillfrågad om man kan tänka sig att bli topsad frivilligt. Frågan om topsning med tvång blir väl aktuell först om någon motsätter sig att bli topsad tänker jag mig

            1. Jag har inte detaljstuderat de handlingar i saken som finns på Palmemordsarkivet och jag vet inte om de ger svaret. Men jag har förstått det som att Krister Petersson beslutade att släktingarna skulle topsas.

              1. Jo Krister Petersson beslutade troligen att topsa släktingarna oberoende av deras samtycke. Kan dock tänka mig att släktingarna utan invändningar ställde upp på att låta sig topsas i hopp om att utebliven match och utebliven teknisk bevisning i övrigt hade lett till att Engström inte hängdes ut som misstänkt gärningsman efter sin död. Att åklagaren Petersson avsåg att peka ut Engström som trolig gärningsman oavsett vad DNA tester och andra undersökningar gav för resultat kom nog som en obehaglig överraskning

                1. Jag tror också bekännelsebrevet är ett ”blindspår” men jag har funderat på en sak. Man topsade Stigs släktingar men inkluderar det Stigs exfru? Hon reste ju med Stig på denna resa till fjällen och skulle därför varit med i bilen(om nu den tog en omväg via Norrtälje på vägen hem). TP hävdar ju dessutom att exfrun ringt samtal från stugan bla till jourhavande präst och tipssamtalen kring iakttagelser vid Snickarbacken. Hon skulle ju lika gärna kunnat slickat på frimärket som sattes på bekännelse brevet?
                  Vet någon om hon också blev topsad den gången som Stigs släktingar blev topsade?

          3. Tack för sammanställningen Gunnar!

            Personligen lutar jag åt att ”bekännelsebrevet” är ett blindspår, men möjligen skulle detta brev ha gått att använda som en ursäkt för att ha kunnat närma sig de fåtal (?) ännu levande ägare av revolvrar med testresultat noll. Om inte annat hade detta ”rört om” lite och kanske fått närstående eller bekanta att berätta saker de av olika skäl inte tagit upp tidigare.

            Lars Borgnäs har vidare fört fram teorin att mordet i någon form skulle ha varit organiserat av en mindre grupp ”patrioter”, dvs. poliser, militärer eller motsvarande. Om antalet potentiella gärningsmän i denna kategori varit litet – dvs. revolverägare med noll-resultat – hade man även lite diskret kunnat börjat nysta här, istället för att in absurdum utreda en troligen oskyldig 52-årig försäkringstjänsteman.

            1. Jag har studerat DNA-analyserna, men får ev. återkomma med källhänvisningar senare.

              Sammanfattat: Bekännelsebreven(som faktiskt är ytterligare ett brev) handlar om tron från utredningen att det var Stig som skrivit dessa. (Jakten i slutet på att hitta ”bevis”)

              Man hade från början ett brev som man trodde sig säkrat SE’s DNA ifrån.
              Detta testades då mot 2 bekännelsebrev från Norrtälje, 1 brev från en ”kvinna” som blivit påsprungen i en trapp ned mot Kungsgatan. (Och vad jag minns så ett brev till..)

              När man jämförde SE’s brev mot dessa bekännelsebrev blev svaret negativt. De 2 bekännelsebreven från Norrtälje var dock med stor sannolikhet skickad av samma person.
              Brevet från ”kvinnan” visade sig vara en man och även det negativt.

              Här någonstans blev man osäker på om det verkligen var SEs DNA på det ursprungliga brevet och det är så släktingarna kommer in i bilden.
              De topsas och proven är på väg för analys… men

              Lite innan, så har man fått in ett vykort som med stor sannolikhet är SE’s DNA på.
              Detta jämförs då med det ”ursprungliga brevet” och det visar sig bli träff.

              Detta gjorde då att:
              Det ursprungliga brevet bar SE’s DNA.
              Det betyder att han sannolikt inte skickat bekännelsebreven
              Vilket också gjorde att DNA-analysen av släktingarnas ”topsningar” drogs tillbaka, då de inte behövdes.

              KP/HM var här tillbaka på ruta 0 igen, samtidigt är det så märkligt hur dessa aktiviteter pågick EFTER att KP släppte bomben om en lösning i Veckans brott.

              Det skriftliga utlåtande(förvisso endast formalia) gällande träffen mellan SE-brevet och SE-vykortet kom den 5 juni 2020 från NFC (med reservation för miss i exakta datumet)

              1. Jag har ju känt igen det sk bekännelsebrevet med och har visat det för Krister Petersson förra året. Det finns ju vissa bokstäver som tydligen inte går att förställa tillräckligt. Sen är kanske tanken inte så hos vederbörande att ngt ska kollas.
                Okulärt har ju vissa brev jämförts i dåtid.
                Det var lite kul i allt elände att brevet de trodde var en kvinnas var en man. Minns inte om man kan se det brevet.

              2. Jag läste det igen om DNA-koll på breven och ser de jämfört med registret med. Jag hade ju frågat NFC hur länge en död brottsling är kvar i registret och fick detta svar:

                Hej Carita!

                En DNA-profil från en brottsling som finns i DNA-registret försvinner en månad efter bekräftad död. Om en person finns i utredningsregistret så försvinner dennes DNA-profil sex månader efter bekräftad död.

                Mvh

                Med vänlig hälsning

                Erika Blom

                Biologisektionens frontdesk

  4. Att placera Stig vid Grand innebär även andra ”problem” utöver det uppenbara med tiderna runt utpasseringen och ”kl.21-tiden”..

    Stig har vid Grand utsatt sig för exponering för hundratalet biobesökare vilket gör att hans utspel med bild i SvD den 2/3 inte alls kan ses som smart… utan dumt och riskabelt.
    Poängen och teorin som TP/Filter drivit har ju varit att han med bilden i SvD försöker befästa sin roll som mordplatsvittnet. Men ett vittne som INTE varit vid Grand.
    Det hade räckt med att någon känt igenom honom från Grand och han hade avslöjats.

    KP/HM anser också att detta drag är ”smart att så att säga bränna sitt utseende”, men de får väl ”slippa” undan då de inte alls tog med Grand i sin gärningsbeskrivning.

    1. Det är beklämmande nog när diverse debattörer insisterar på att det skulle ligga nåt ”smart” i det här agerandet men när chefsåklagare och spaningsledare faller in i en så barnsligt kioskdeckarresonemang blir det direkt provocerande. Att GM redan timmarna efter mordet med ytterst begränsad kunskap om vilka iakttagelser som gjorts av honom skulle välja att exponera sig på det här viset kan så klart inte ses som annat än genomkorkat. Möjligt så klart, men avgjort idiotiskt. Engström hade inte ens behövt bli utpekad för att hamna i trassel. Det räcker att ett vittne använder honom som tacksam referens. Som mordplatsvittnet Leif L när han tog hjälp av en bild på en RAF-medlem i tidningen för att beskriva utseendet på GM.

    2. ”Stig har vid Grand utsatt sig för exponering för hundratalet biobesökare vilket gör att hans utspel med bild i SvD den 2/3 inte alls kan ses som smart… utan dumt och riskabelt.”

      Precis moparkivet! SE visade sitt främsta kännetecken att han inte var medveten om omgivningen eller att han försökte dölja sig för den. De egenskaperna visade han även upp på andra platser än Grand.

      1. Mikael A
        Ja, som vittne har han ju inget att oroa sig för eller hur. Inte den påhittade ”förväxlingsstrategin” heller…
        Allt är efterkonstruktioner som gått över styr då vi inte fått fram några som helst bevis för SE’s skuld.

        1. moparkivet

          En klassiker när det gäller SE som vittne är tingsrättsförhöret 4 juli 1989.

          Liljeros sa då att det står i förundersökningen att SE stämplade ut 23.19. SE svarade med att det är fel i förundersökningsmaterialet och att han dessutom för några dagar sedan hade kontrollerat att så var fallet med den så avgörande detaljen. Han hade nämligen stämplat ut 23.21.

          SE:s grova lögn kan med tanke på utfallet (CP dömdes till livstids fängelse, hans försvarare fick antagligen ett fett arvode och SE gick fri livet ut) uppfattas som förslaget. I stället visade SE upp här, som i många andra fall som vid Grand, bristande konsekvensinsikt. Hade försvaret och domstolen reagerat och kontrollerat den uppenbara lögnen hade SE kunna gripas samma dag.

          1. Det skulle nog bli fullkomligt överfullt i Sveriges häkten om polisen omedelbart grep var och en som sa fel i en sakfråga under ett domstolsförhör.

            Vad skulle du, Mikael A, föreslå att polisen gjorde med till exempel Lisbeth Palme som i tingsrätten först sa att det var filmen Amadeus som hon och hennes make gick på under mordkvällen – inte Bröderna Mozart?

            Den med all sannolikhet felaktiga uppgiften om sin utstämplingstid som Stig Engström kom med i tingsrätten, en uppgift som tydligt stred mot vad han själv sagt tidigare, är svår att förklara som något annat än ett misstag beroende på dåligt minne. Att Engström skulle ha kommit med uppgiften för att dölja sin egen brottslighet framstår ju som väldigt långsökt.

            1. Gunnar

              SE påstod att han hade kontrollerat några dagar tidigare att det var fel i förundersökningen och att rätt utstämplingstid var 23.21. Det låter inte som ett misstag på grund av dåligt minne utan som en uppenbar lögn.

              Att ingen reagerade på SE måste ha berott på fantombilden och ”polisiärt uppklarat” (nyckelvittnen avfärdades, framför allt Lars J). Det blev bara Sven Anér som kom att pressa SE, men han blev hånad av spaningsledningen med att han inte skulle störa riktiga polisers arbete…………………………………..

              1. Eftersom såväl åklagare som försvarare – liksom journalister – hade tillgång till förundersökningsprotokollet och så klart hade tittat på förhören med Stig Engström inför att han skulle framträda i rätten så har jag väldigt svårt att se att det skulle röra sig om en uttänkt lögn från Engströms sida. Det var ju bara att kolla uppgifterna och Liljeros såg också på en gång att det inte stämde med Engströms tidigare uppgifter men gjorde ingen stor sak av det.

                1. Gunnar

                  ”SE påstod att han hade kontrollerat några dagar tidigare att det var fel i förundersökningen och att rätt utstämplingstid var 23.21.”

                  Uttänkt eller inte, men varje fall inget misstag på grund av dåligt minne.

              2. Naturligtvis. Oavsett anledning – så ljuger han endera om utstämplingstiden, eller att han kontrollerade den några dagar före vittnesmålet. Punkt slut.

                Jag har väldigt svårt att vara ödmjuk inför SEs vittnesmål i TR måste jag säga. Jag klarar inte av att titta och lyssna på det ens. Lindrigt sagt tvivelaktiga uppgifter.

                1. Olle

                  När man tänker efter blir lögnen särskilt utstuderad då 23.21 gav honom alibi medan 23.19 ”går inte att runda”.

                  1. Jag har en känsla av att det inte går att rubba din fasta övertygelse, Mikael A.

                    Men för det första var ju frågan om Engströms alibi inte ens på kartan under rättegången mot Christer Pettersson. Och för det andra hade han ju redan tidigt i utredningen kommit med andra uppgifter än dem han kom med i tingsrätten. Att han nu kom med nya siffror var ju inte något som för en saklig granskare kan ha ökat tilltron till hans förmåga att komma med tillförlitlig information om sin utstämpling.

            2. Mikael A
              ”Grova lögn”? Rätt skrämmande hur du så tvärsäkert dömer och fortsätter att efterkonstruera.

              Här spelar hans skuld ingen roll… även en gärningsman kan minnas fel!

              Och att sedan påstå att gärningsmannen SE 3 år efter mordet försöker ljuga sig till ett alibi på nytt visar kanske på hur detta spårat ur. Det går inte att ljuga bort de tidiga uppgifterna om utstämplingstiden.

              Men ta då dessa uppgifter.
              SE ljuger i TR 3 år efter mordet och försöker fixa ett alibi, trots att han är där kallad av försvaret. I övrigt heller inga tecken på att han skulle vara misstänkt vid denna tidpunkt. En lögn som i kontrast till fakta i de tidiga uppgifterna gör att han enbart löper risk att bli påkommen! (Det är klassikern)

              SE går ut i SvD för att etablera sig som vittne på mordplatsen. Men löper risk att bli igenkänd av 100-talet biobesökare på Grand, där han aldrig varit som det vittne han utgav sig för att vara.

              Det går inte annat än att förklara med ”flyt å förbannad tur”. Ovan är som sagt bara 2 av många exempel..

              1. moparkivet

                ”SE påstod att han hade kontrollerat några dagar tidigare att det var fel i förundersökningen och att rätt utstämplingstid var 23.21.”

              2. ”Här spelar hans skuld ingen roll… även en gärningsman kan minnas fel!”

                Fast grejen är väl att de som tror att Engström sköt Palme inte har lyxen att tala om minnesfel. Om Stig Engström är mördare är allt han säger en stor lögn där han inte gärna kan missta sig på olika detaljer – han har ju själv hittat på dem. Alltså måste det finnas nån sorts uppsåt bakom felaktigheterna. Allt han säger blir viktigt och spelar roll. Som när han i rätten påstår att han stämplade ut 23.21 (och sedemera 23.23) vilket inte bara går emot vad han tidigare sagt utan även vad han sekunderna senare ska berätta: Hans vittnesmål i övrigt omöjliggör ju de här tiderna. Han sätter krokben för sig själv.

                Om du är övertygad om Engströms skuld kan inte en sådan sak bara passera som den triviala felsägning det uppenbarligen är. Du tvingas krysta ihop en förklaring som jackar in i Engströms minst sagt spretiga alibipussel. Där han varvar ”bristande konsekvensinsikt” och desperation med kyla och förbluffande god framförhålling. Han blir en enda stor gåta till slut. Inte för att han nödvändigtvis är det i grunden utan för att misstankarna mot honom kräver det. Och en märklig och nyckfull person är det så klart lättare att sätta revolvern i handen på. Engström-spåret matar så att säga sig självt.

            3. Ja Gunnar, som du kommenterat i annat sammanhang står det fler olika saker i förundersökningen. Engström själv säger i förhör i mars 1986 att han enligt stämpelklockan stämplade ut 23:19 men då denna klocka gick en minut fel – för sakta – var korrekt tid 23:20. Roland B säger i förhör i juni att Engström enligt stämpelklockan stämplade ut 23:20 men då klockan enligt Roland gick en minut fel (åt andra hållet) var korrekt tid 23:19. Per H skriver i ett PM i juni 1986 (som inte var en del av förundersökningsmaterialet som frisläpptes i tingsrätten) att Engström stämplade ut 23:19, men här framgår det inte om detta är en tid enligt stämpelklockan eller en korrigerad tid.

              Såvitt jag förstår hade Engström inte i närtid tagit del av sina skriftliga förhör när han hördes i Tingsrätten 1989. Då går det att tänka sig att Engström inför förhöret verkligen kontrollerade utstämplingstiden med den i datasystemet registrerade tiden 1986-02-28 (som alltså eventuellt var 23:20). Om Engström då upptäckte att det där stod 23:20 är det naturligt att han säger 23:21 i tingsrättsförhöret, Engström var ju den 1 mars 1986 – som han minns det – av Roland B upplyst om att stämpelklockan gick en minut för sakta.

              Därför är det fullt möjligt att Engström verkligen kontrollerade utstämplingstiden i juli 1989 och kom till slutsatsen 23:21. Det finns alltså naturliga förklaringar till det Engström uppger i Tingsrätten och om vi ponerar att det verkligen stod 23:20 som registrerad utstämplingstid är det till och med logiskt att Engström under ed hävdar att han stämplade ut 23:21.

              Sedan går det också att tänka sig att Engström helt enkelt minns fel när han förhörs i Tingsrätten, det är inte helt lätt att efter ca 3½ år hålla reda på tiderna 23:19, 23:20 eller 23:21 i kombination med att stämpelklockan gick en minut fel åt något håll (och Engström hade troligen inte tillgång till ens sina egna tidigare förhör).

              Sedan vill jag minnas att du Gunnar i din intervju med Krister Peterson ifrågasatte om inte Engströms egen uppgift från mars 1986 borde tas på större allvar än Rolands B:s uppgift tre månader senare i juni 1986. Men denna teori stämmer inte fullt lika bra med att uppgiften att Engström själv kontrollerat utstämplingstiden i juli 1989; om han då fått fram stämpelkortstiden 23:19 borde han inte i förhöret uppge 23:21. Men allt kan också vara en kombination av minnesfel och ”mänsklig sammanblandning”.

              1. Ett skäl till att tro att Engström helt enkelt blandar ihop saker är att han kommer med en ännu senare utstämplingstid när han hörs i hovrätten.

              2. Anders Fredric

                Eftersom Roland B ställde om systemet mot Fröken Ur 1 mars 1986 så fanns bara 23.19-tiden kvar i tidrapporteringssystemet efter det. Så om SE mot all förmodan kontrollerade tiden senare fick han då reda på att hans utstämplingstid var 23.19. Framgår av utskrifter från systemet.

                1. Mikael A, vad är det för utskrifter från systemet du talar om? Det låter som något du har sett. Kan du länka till dem? Eller om du händelsevis har något i pappersform får du gärna maila dem till mig så kan jag ladda upp dem.

                  1. Gunnar

                    Det är utskrifter av SE:s tidrapporter för februari – mars 1986 där det bl.a. 08.19 och 23.19 den 28 februari och semester veckan efter framgår.
                    De publicerades i Palme-rummet omkring 2019 av någon. Bloggens historik verkar inte sträcka sig så långt bak. Jag kan ha dem lagrade/sparade någonstans men det kräver en insats.

                    Jörgen G refererarar till dem som ”pappersutskrifter”. så han kan ha dem.

                    1. Med lite hjälp så har jag blivit uppmärksammad på den här sammanställningen som gjorts av Per H på Skandia.

                      Där står det på sidan 8 i dokumentet att Stig Engströms tjänstgöringstid morddagen var 8.10-23.19. Det framgår tyvärr inte hur Per H fått tag i de uppgifterna.

                      Mer intressant ändå är kanske att dokumentet kan ses i förhållande till ett förhör som polisen höll med Per H. Det ovan nämnda dokumentet är från 5 juni 1986 och förhöret hölls fyra dagar senare, den 9 juni. I förhöret upprepar han uppgiften att Engström stämplade ut 23.19, precis vad han skrivit i dokumentet.

                      På ett ställe i förhöret (sid 5) där Engströms utpassering diskuteras får han dock frågan ”kan stämpelklockorna gå fel?”

                      Han svarar: ”Nej”.

                      Förhörsledaren: ”Det är kollat?”

                      Per H: ”Ja, de går rätt.”

                      Det pekar ju på att Per H fått del av uppgiften att Engströms utstämpling registrerats som 23.19 och helt enkelt inte hört talas om att det gjorts en korrigering med en minut av tiden.

                    2. Mikael A.
                      Riktigt så skrev jag inte. Jag skrev: ”som det ser ut – kopierat ett datablad med Stigs in och utstämplingstider”
                      Han har uppenbarligen fört in dem manuellt, men det betyder ju inte att källan inte är från en utskrift, och är okorrigerad.
                      En annan sak: har du något belägg för att SE hade nyckel till cykelförrådet?

                2. Hej Mikael A (och Madam),

                  Nja, att Roland B ställde om tiden i tidsrapporteringssystem 860301 innebar rent tekniskt att in- och utpasseringar efter detta fick en mer korrekt tidsstämpel. Det innebar inte att redan tidigare tider uppdaterades. Hade Engström 860228 stämplat ut 23:20 stod det fortfarande 23:20 i loggfilerna även efter justeringen av stämpelurets klocka. Korrigeringen av klockan gällde framåt och inte bakåt.

                  När Per H i sitt PM i juni 1986 noterar att Engström stämplar ut 23:19 kan vi förmoda att detta är en korrigerad tid från systemets loggfil där det även i juni står 23:20. Det går i och för sig också att tänka sig att 23:19 är den registrerade tiden i systemet och att Engströms uppgift från 860310 om att stämpelklockan gick en minut för sakta är korrekt. I så fall skulle Roland B:s minnesbild från juni (dvs. tre månader senare) om åt vilket håll klockan gick fel vara inkorrekt. Men att Engström den 1 mars kan ha missuppfattat Roland B:s uppgift om åt vilket håll klockan gick fel är vidare heller inte orimligt, eller så mindes han fel när han talade med polisen 10 dagar senare.

                  @Madam: Eftersom tidsrapporteringssystemet även användes för att ha koll på frånvaro i form av t.ex. sjukdom och semester är det högst troligt att dessa uppgifter sparades i minst fem år. Ett försäkringsbolag som Skandia förstod även betydelsen av att ha denna typ av uppgifter sparade för framtida försäkringsärenden eller dialog med t.ex. försäkringskassan. Det är därför inte orimligt att Engström i samband med tingsrättsförhandlingarna 890704 verkligen kontrollerade sin utstämplingstid med någon på Skandias personalavdelning, dvs. precis som han säger i sitt förhör. Om då Engström kunde konstatera att utstämplingstiden var 23:20 är det faktiskt helt logiskt att han i tingsrätten säger att han stämplar ut 23:21, Engströms minnesbild från i mars 1986 var att stämpelklockan gick en minut för sakta.

                  Däremot bör Engströms konstaterande om en utstämpling 23:21 gjort honom konfunderad sommaren 1989. En så sen utstämpling innebar i praktiken att Engström knappt hade tid att hinna ut på trottoaren innan det första skottet föll. Huruvida Engström reflekterade över detta eller ej framgår dock inte av några dokument som är kända för mig.

                  En annan oklar detalj är vidare på vilket sätt Roland B den 1 mars kontrollerade att stämpelklockan gick en minut fel. Om Roland t.ex. samtidigt som han ringde Fröken ur kontrollerade vad det stod på stämpelklockans display finns det många felkällor. Om Fröken ur-tiden är 14:20:00 medan det står 14:19 på displayen eller dataskärmen innebär inte detta att stämpelklockan går en minut fel, utan felet kanske bara är några få sekunder osv. Roland B:s uppfattning att stämpelklockan gick 1 minut fel bör alltså hanteras med försiktighet.

                  1. Anders Fredric

                    ”Nja, att Roland B ställde om tiden i tidsrapporteringssystem 860301 innebar rent tekniskt att in- och utpasseringar efter detta fick en mer korrekt tidsstämpel. Det innebar inte att redan tidigare tider uppdaterades. Hade Engström 860228 stämplat ut 23:20 stod det fortfarande 23:20 i loggfilerna även efter justeringen av stämpelurets klocka. Korrigeringen av klockan gällde framåt och inte bakåt.”
                    ——
                    FEL, det stod 23.19 vilket Gunnar har visat på i inlägget före dig. SE såg aldrig 23.20-registreringen utan fick bara 23.19 från Roland B.
                    https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/03/varfor-vill-inte-aklagaren-petersson-latsas-om-journalisten-pettersson/#comment-25810

                    Så här då om ”stämplingarna”:

                    – Det fanns två tidkortläsare/dörröppnare (”stämpelklockor”) vid receptionen, en framför skjutdörrarna (inpassering) och en DIREKT innanför (utpassering).
                    – SE ”stämplade in” 08.10 (Registrering 1 av 2).
                    – ”Varit ute och druckit middag igen”-ut och inpasseringarna vid 21-tiden gjordes via cykelgaraget i korsningen mellan Adolf Fredriks Kyrkogata och Luntmakargatan. Larm saknades och SE hade nyckel (kontrollerat).
                    – 22.35-utpasseringen som larmades gjordes via garageutfarten mot Luntmakargatan därför att GISSNINGSVIS revolverleveransbilen kunde stanna/parkera där vilket inte var möjligt utanför cykelgaraget.
                    – SE återvände via cykelgaraget och ”stämplade ut” 23.19 enligt Fröken Ur men systemet registrerade 23.20 då systemklockan gick fel (Registrering 2 av 2).
                    – 1 mars ställde RB om systemklockan mot Fröken Ur och systemet korrigerade 23.20 till 23.19 vilket bland annat framgår av utskrifter från tidredovisningssystemet. Därefter meddelade RB 23.19 till SE. 23.20 fick alltså inte SE reda på eftersom det var ointressant.
                    https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/03/varfor-vill-inte-aklagaren-petersson-latsas-om-journalisten-pettersson/#comment-25810

                    OK Anders Fredric?

                    1. Mikael A,
                      jag ser fram mot att du tar fram utskrifter från tidredovisningssystemet som visar att systemet korrigerade 23.20 till 23.19. Några sådana har jag inte sett.

                    2. Hej Mikael A,

                      Nej, din synpunkt om vad som fanns loggat i tidsredovisningssystemet är med stor sannolikhet inte korrekt, men jag avser inte att här gå in på en teknisk diskussion om hur tidsloggning och datalagring går till.

                      Det som dock är lite komiskt i sammanhanget är att om du tagit till dig vad jag skrev om Engström uttalande i tingsrätten beträffande utstämplingen hade detta åtminstone indirekt stärkt Engströms möjlighet som gärningsman. Sedan tror jag personligen inte på honom som gärningsman ändå, men detta är en annan sak.

                      Så en fråga till dig, du skriver att ut- och inpasseringarna vid Engströms eventuella måltidspaus på kvällen gjordes via cykelgaraget, men detta förstår jag inte riktigt. Åtminstone en av väktarna hävdar att inpasseringen vid 20- eller 21-tiden (olika tidsuppgifter finns) skedde utifrån och därefter via receptionen. Har du nya uppgifter som påvisar att detta inte stämmer?

              3. Anders Fredric,

                ”Såvitt jag förstår hade Engström inte i närtid tagit del av sina skriftliga förhör när han hördes i Tingsrätten 1989. Då går det att tänka sig att Engström inför förhöret verkligen kontrollerade utstämplingstiden med den i datasystemet registrerade tiden 1986-02-28 (som alltså eventuellt var 23:20).”

                Jag har svårt att tänka mig att Engström hade tillgång till ett datasystem med dessa uppgifter över tre år efter händelsen. Detta var ju 1989. Har ärligt talat svårt att tänka mig att att sådana uppgifter ens fanns sparade så länge.

                Man kan tänka sig att han inte alls har kontrollerat saken, men säger det för att han är en extremt förslagen och beräknande mördare (utom när han inte är det). Man kan också tänka sig att han inte har kontrollerat saken men ljuger om det ändå, trots att han inte mördade Palme, för att han är angelägen om att folk ska tro honom och tycka att han är viktig och duktig.

                Om han verkligen kontrollerade uppgiften (oavsett skäl) så handlar det nog snarare om att han gjorde någon egen liten efterforskning, än om att han hade tillgång till vaktcentralens dator med gamla sparade tidsuppgifter. Exempelvis kan han ha tittat i en dagbok eller gamla anteckningar kring mordet. Han kan även ha frågat en kollega/vakten/hustrun om det inte var så att klockan hade gått en minut fel. Sen kan det ju vara så att han ändå minns fel eller blandar ihop om tiden ska framåt eller bakåt.

                Jag har däremot svårt att tro att han verkligen kunde kontrollera saken mot det ursprungliga registret i vaktens dator, ens om han ville och försökte. Och om han nu kunde det så borde det ha varit genom någon på Skandia, precis som första gången. Det kan ju för all del ha skett, men det är åtminstone ingen som har nämnt det.

              4. I sitt första förhör 1a mars säger SE att han just kommit ut på gatan när han hörde ett skott. I sitt andra förhör 10e mars säger han att hörde skottet när han var 20 m ifrån MP. Ett eller båda dessa påståenden är således falskt/falska. Han vet naturligtvis ganska exakt vart han befann sig när han hörde skottet, inte glömmer han det på 9 dagar och inte tar han fel på 40 m (två tredjedelar av sträckan). Således kan vi odiskutabelt konstatera att han ljugit oavsett orsak.

                Tittar man logiskt på uppgifterna ur ett oskyldighetsperspektiv så passar de ifrån 1a mars bäst: Jag har sagt tidigare 23.21.25 ute på S44 om han är oskyldig, där vill jag nog rätta mig själv. Det är orimligt att han hunnit gå så lång tid som 5 sek utan att registrera någonting av vad som hänt framför sig i sin gångriktning. Sista skottet måste ha smällt av precis när han klev ut om det ska stämma för mig.

                Det verkar råda någorlunda konsensus kring att han kom ut i samband med skotten ur ett oskyldighetsperspektiv. Då medger man också att det han säger i TR inte är korrekt – eller kanske mened är ett bättre uttryck enligt resonemang ovan. Lägg sen till det han säger om att han kollat utstämplingstiden och det han säger att Lisbeth sagt om att hon blivit beskjuten, ja vad ska man säga? Respektlöst. Lite svårt att tro på alla hans uppgifter är det nog trots allt.

                1. Olle

                  Nej Stig behöver inte veta exakt var han befann sig när han hörde skottet. Han kan mycket väl ha hunnit gå 40 meter och ändå i efterhand minnas det som att han just kommit ut på gatan när han hörde skottet.
                  Gick han i rask takt hann han 40 meter på mindre än en halv minut och det hade en majoritet av befolkningen kallat för att de just hade kommit ut på gatan när de hörde ett skott

                  Tänk om du själv som vittne hade blivit anklagad för ett mord bara för att du inte kan minnas allting exakt och inte uttrycker dig exakt. Faktum är att de flesta människor inte minns exakt och uttrycker sig inte så exakt. Engströms felaktiga uppgifter är inte så grova att det sannolikt handlar om avsiktliga lögner i syfte att dölja något. Tvärtom handlar det sannolikt bara om minnesfel och att han i likhet med de flesta av oss inte uttrycker sig exakt utan ungefärligt.

                  1. Ni som vurmar för att SE är oskyldig kan väl ändå inte rakryggat mena att han är oskyldig till mened när dom flesta av Er säger att han klev ut på gatan strax efter skotten?

                    Blandar han omedvetet ihop med 40 m – med några dagars mellanrum – vart han hörde skotten på en gatstump som han känner utan och innan? Nåja, säger jag. Blev tvungen att googla på ordet mened för att se om jag missuppfattat betydelsen av någon anledning. Det betyder som jag trodde: medvetet falsk ed, falsk utsaga, falskt vittnesbörd, lygens, lögn.

                    1. Jag har sagt det förr och jag kan säga det igen: de olika vittnenas berättelser från mordplatsen är så föränderliga så om man skulle använda sådana kriterier som du talar om, Olle, för att åtala personer för mened så vore det inte många Sveavägsvittnen som skulle klara sig.

                      Det är väldigt sällan människor åtalas för mened. Det beror inte på att vittnen berättar konsekvent och glasklart om vad de varit med om. Det beror på att man sällan kan konstatera en avsikt att vilseleda rätten bakom uppgifter som kan förefalla oriktiga.

                    2. Olle.

                      Någon uppfattade tre skott, någon uppfattade ett skott, någon uppfattade ett mellanrum mellan skotten på tio sekunder.
                      Någon uppfattade att Anders B befann sig 30 meter norr om mordplatsen.
                      Några uppfattade att Palme låg på rygg, andra att han låg på sidan, och några uppfattade att han låg framstupa.
                      Någon tyckte att hen befann sig på ett avstånd av 6-7 meter, när det i själva verket var 25 meter.
                      Någon uppfattade att gärningsmannen bar keps, någon en herrhatt – andra att han var barhuvad och ytterligare några uppfattade en mössa.
                      Vissa tyckte blå täckjacka, andra tyckte rock.
                      Andra har uppfattat människor på mordplatsen som inte går att koppla ihop med de vi vet var där.
                      Jag kan fortsätta uppräkningen av vittnesuppgifter som inte stämmer överens med varandra.
                      Engströms egna tidsuppfattningar kan sorteras in i kategorin av uppgifter som inte tycks stämma med verkligheten.
                      Men det var kanske så han upplevde
                      det?
                      Kanske har han i efterhand kommit till slutsatsen att han – med facit i hand – uppfattat en knall från ett skjutvapen, men som egentligen kom från någon helt annan ljudkälla?
                      Att han uppfattat ljudet så svagt kan dock tyda på att han befann sig 50 meter norr om mordplatsen.
                      Googla upp ordet vittnespsykologi.

                    3. Jo jag menar rakryggat att SE inte har begått mened bara för att han inte kan minnas exakt var han befann sig när han hörde skotten och inte uttrycker sig exakt. För att begå mened krävs att ett vittne avsiktligt lämnar felaktiga uppgifter. Du får nog läsa på lite till

                    4. Stig har inte blandat ihop 40 meter med 9 dagars mellanrum. Första gången anger han inte hur långt från mordplatsen han befann sig när han hörde skotten utan vid vilken ungefärlig tidpunkt han hörde att det small. Först andra gången anger han ungefär hur långt han var från mordplatsen. De båda utsagorna motsäger inte varandra

                    5. Man måste också beakta rättspraxis i sammanhanget. Den lögnaktiga uppgiften ska vara av betydelse för målets utgång och det gäller även att påvisa uppsåt.

                    6. En retorisk fråga Olle – anser du då också att Inge M begår mened?

                    7. Tillägg till tidigare svar till Olle

                      För det första så är Mened när du avsiktligt lämnar felaktiga uppgifter när du vittnar i en rättegång. Även om Engström mot förmodan medvetet ljugit i polisförhör den 1 mars och/eller 10 mars 1986 faller detta alltså inte under Mened.

                      För det andra så hinner en minnesbild förändras under 9 dagar och Stig kan den 10 mars ha kommit fram till att han måste ha befunnit sig närmare mordplatsen när han hörde skotten än han trodde från början.

                      Du skriver ”Han vet naturligtvis ganska exakt vart han befann sig när han hörde skottet”

                      Nej han vet inte exakt var han befinner sig när han hör skottet eftersom han då inte vet att någon har blivit skjuten och inte har någon anledning att notera och lägga på minnet exakt var han befinner sig. Han vet inte att han senare kommer utsättas för frågor om det i polisförhör och rättegångar. Han är dessutom i rörelse i rask promenadtakt när han hör smällen vilket ytterligare försvårar att efteråt komma ihåg exakt position. Hade han stått stilla i höjd med ett skyltfönster eller en annonspelare hade det varit lättare att efteråt ange sin position men nu promenerar han i rask takt när han hör att det smäller

                      För att vara lite petig språkpolis konstaterar jag också att du skriver ”vart han befann sig” när du menar Var han befann sig. Vart anger en riktning medan Var anger positionen som vi diskuterar här

          2. Mikael A skriver

            ”Stigs grova lögn kan med tanke på utfallet (CP dömdes till livstids fängelse, hans försvarare fick antagligen ett fett arvode och SE gick fri livet ut) uppfattas som förslaget. I stället visade SE upp här, som i många andra fall som vid Grand, bristande konsekvensinsikt. Hade försvaret och domstolen reagerat och kontrollerat den uppenbara lögnen hade SE kunna gripas samma dag”

            Är knappast en grov lögn att säga att du stämplat ut 23.21 fast den rätta tiden var 23.19 särskilt inte med tanke på att stämpeluret bara visade hela minuter och det inte har klarlagts om den gick rätt eller någon minut före eller efter verklig tid. Om Stig stämplade ut någon gång mellan 23.19.00 och 23.19.59 och stämpeluret gick en minut efter så blir den verkliga utstämplingstiden någon gång mellan 23.20.00 och 23.20.59 dvs högst en minuts avvikelse från 23.21 och då talar Stig sanning för när ett klockslag anges enbart i hela minuter blir det alltid en felmarginal på plus minus en minut.

            Hade försvaret och domstolen kontrollerat utstämplingstiden hade de bara kunnat konstatera att exakt tidpunkt för utstämplingen inte går att fastslå utan att det rör sig om någon gång mellan 23.18.00 och 23.20.59 förutsatt att stämpeluret gick max en minut fel åt något håll.

            Hade man kommit fram till att Stig måste ha stämplat ut 1-2 minuter tidigare än 23.21 hade det inte bundit honom till gärningen. Att Stig inte hade så bra koll på tiden hade möjligen kunnat användas som argument för att han var ett mindre tillförlitligt vittne. Domen mot CP hade ändå blivit fällande då den byggde på Lisbets säkra utpekande som samtliga nämndemän i tingsrätten fäste tilltro till

            Att Stig hade bristande konsekvensinsikt bygger inte på några av dig kända fakta om Stigs personlighet utan på ett cirkelresonemang. Eftersom du bestämt dig för att Stig är gärningsman så kan hans agerande och uttalanden bara förklaras med att han saknade konsekvensinsikt. Alltså samma typ av resonemang som när Krister P sa att med tanke på att Stig är gärningsman så måste han ha haft ett vapen trots att inga kända fakta styrker att han hade något vapen på mordkvällen

            1. Jörgen G

              Eftersom Nicola F såg GM vid ”norra reklampelaren” 23.19,55 måste SE ha stämplat ut 23.19.
              Roland B ställde om systemet 1 mars mot Fröken Ur så att 23.20 korrigerades till 23.19 och tidrapporteringen blev korrekt.

              1. Mikael A: Snälla nån, NF såg inte gärningsmannen vid norra reklampelaren. Det har du inga belägg för. Han såg däremot AB i sin telefonkatalogsblå täckjacka. Dessutom måste du sluta upp med dina cirkelresonemang. Det faktum att SE stämplar ut kl. 23.19 gör inte honom automatiskt till gärningsman, i synnerhet inte som det inte finns några säkra siktningar av honom innan dådet och SE:s egna observationer istället tyder på att han var på platsen efteråt.

                1. Framförallt frågar man sig ju varför Engström vid just det tillfället bar en telefonkatalogsblå täckjacka, om ett avgörande bevis för hans skuld samtidigt är att mördaren bar en särskilt tunn svart rock under flykten på David Bagares gata.

                  Det är förstås möjligt att han bytte om bakom reklampelaren och lade rocken i sin magiska handledsväska, för att sedan göra ett snabbt ombyte igen på Malmskillnadsgatan. Sådant är ju typiskt gärningsmän och det är ju redan bevisat att väskan måste ha varit större inuti än utanpå, eftersom den kunde rymma revolvern. Trollväskan har han möjligen beställt via Norrtälje från en gammal vis guru han mötte under barndomen i Indien, som i så fall troligen hade någon sorts koppling via Stay Behind till Boforskanonerna och den indiske journalisten.

                  Detta låter kanske lite väl krystat för den som är nykommen till Skandiamannenspåret, men med tanke på att han sköt Palme och bar keps så måste man ändå hålla öppet för möjligheten. Han är ju dessutom död, så vi kommer aldrig få veta med 100% säkerhet om det var så eller på något annat sätt han gjorde det. Därför måste vi avsluta utredningen.

                  1. Förlåt att jag gör en kanske helt onödig kommentar men Madam muntrade upp min dag här. Något som kan vara välbehövligt i dessa tider. Får köpa nytt tangentbord men det gör ingenting. 🙂

                  2. Madam

                    Jag instämmer med Simon A. Fantastiskt kul skrivet. 🙂

                    Det är nästan så man undrar om du inte sitter på en kommande tv-deckare där. ”Mannen med den magiska handledsväskan” kan bli en utmärkt uppföljare till Netflix nuvarande Engström-filmatisering.

            2. Jonas J

              ””SE påstod att han hade kontrollerat några dagar tidigare att det var fel i förundersökningen och att rätt utstämplingstid var 23.21.”

              Jonas J = ”Är knappast en grov lögn att säga att du stämplat ut 23.21 fast den rätta tiden var 23.19”.

              HELFEL Jonas som du vet. Den är grov eftersom 23.21 gav SE alibi medan 23.19 gjorde att SE ”inte kan rundas” .

              1. Mikael A

                Har redan förklarat det här för dig men du tycks inte acceptera triviala fakta som inte stöder din teori om SE som gärningsman.

                Skillnaden mellan 23.19 och 23.21 är två minuter och när stämpeluret bara visar hela minuter blir felmarginalen en minut åt båda håll. Gick stämpeluret en minut efter verklig tid kan den verkliga tidpunkten för utstämplingen mycket väl ha varit någon gång mellan 23.20 och 23.21 och då är uppgiften 23.21 sanningsenlig eftersom felmarginalen är en minut åt båda håll.

                Även om SE stämplade ut tidigare än 23.20 behöver inte 23.21 vara en medveten lögn från hans sida utan han kan ha kommit fram till 23.21 exempelvis genom att han trodde att stämpeluret gick en minut efter fast det i verkligheten gick rätt eller något före samt lagt till en minut för tiden det tar från stämpeluret tills han går ut genom dörren.

                Du skriver ”23.21 gav SE alibi medan 23.19 gjorde att SE ”inte kan rundas” .

                Nej Mikael utstämplingstiden 23.19 medför absolut INTE att SE inte kan rundas !! Även om han stämplade ut 23.19 betyder det INTE att han måste ha mördat statsministern två minuter senare.

                Utstämplingstiden 23.19 stämmer utmärkt med Stigs egen berättelse att han kom ut på trottoaren och påbörjade promenaden söderut när han hörde skotten. Även med utstämpling 23.19 har Stig i princip alibi med tanke på samtalet med väktarna ett par minuter och Inge M observation av en väntande gärningsman ett par minuter vid Dekorima

                1. Med risk för tjatighet: stämpelurets fel är inte plus-minus en minut utan maximalt plus en minut, ett asymmetriskt fel. Den kan inte visa en senare tid än den riktiga när den går rätt eftersom den tycks fungera så att precis när den slår om visar den riktig tid, sedan ligger den 1 till 59 sekunder efter. Det har viss betydelse för Stig E:s möjlighet att hinna med mordet.

                2. Jonas J

                  Lägg till det SE sa när Roland B berättade 1 mars för honom att han ”stämplade ut” 23.19.

                  —— ”Då var jag väl ute på Sveavägen vid 23.20″……………………

            3. Jonas J,

              ”Om Stig stämplade ut någon gång mellan 23.19.00 och 23.19.59 och stämpeluret gick en minut efter så blir den verkliga utstämplingstiden någon gång mellan 23.20.00 och 23.20.59 dvs högst en minuts avvikelse från 23.21 och då talar Stig sanning för när ett klockslag anges enbart i hela minuter blir det alltid en felmarginal på plus minus en minut.”

              Jag håller med dig i stort, men det här håller inte. Stig E var lika hänvisad till de hela minutrarna som alla andra. Om han har hört 21.20 och säger 21.21 är det en minut fel, avsiktligt eller ej.

              Det här är däremot spot on: ”Eftersom du bestämt dig för att Stig är gärningsman så kan hans agerande och uttalanden bara förklaras med att han saknade konsekvensinsikt.”

              Precis. Man kan ju inte gärna både vara oförmögen att se busenkla risker (”om jag visar mig i tv kan jag bli igenkänd”) och vara så extraordinärt kalkylerande och tredimensionellt schackspelande som Engström påstås ha varit (”om jag visar mig i tv kan jag underminera vittnesmål mot mig genom att ligga så nära brottsplatsvittnenas visuella minnen som möjligt och därmed skapa utrymme för ifrågasättanden från framtida minnesforskare”).

              Eller ja, det kanske man kan på något vis, men den typen av komplext sammansatt idiot-geni-personlighet är i så fall ännu ett extremt osannolikt antagande som måste knökas in i Engströmteorin för att den ska kunna gå ihop.

              1. Fast man kan tänka sig att Stig såg att stämpeluret slog om från 23.19 till 23.20 precis efter att han dragit sitt kort och om uret gick en minut efter eller om Stig trodde att det gick någon minut efter kan han ha dragit slutsatsen att rätt tid för utstämpling var ungefär 23.21

                Han kan också ha varit medveten om att han tagit god tid på sig från utstämplingen till ytterdörren och lagt på en minut för det vilket stöds av väktarnas uppgift att han stannade upp och växlade några ord med dem innan han gick

                Finns inget som stöder att 23.21 var en medveten lögn av Stig för att stärka sitt alibi. Han kan mycket väl ha trott att 23.21 var korrekt oavsett om verklig tid var 1-2 minuter tidigare

                1. Jonas J,

                  Dina första två stycken tycker jag känns för spekulativa. Visst KAN det ha varit så, men det finns väldigt mycket som KAN ha skett utan att vi har några egentliga skäl att göra det antagandet. Det är så hela Skandiamannenteorin är uppbyggd, att man gör en kedja av saker som KAN ha hänt utan hänsyn till om det finns någon positiv stödbevisning eller om det sammantaget verkar sannolikt. Man bör undvika att resonera så, menar jag.

                  Däremot håller jag helt med om ditt tredje stycke (som ju är det viktiga för frågan). Engström har bevisligen uppgivit olika klockslag vid olika tidpunkter. Han kan ha gjort det av en mängd olika orsaker och det finns inget som bevisar att han avsiktligt ljuger.

                  Den troligaste är väl att han bara blandar ihop siffrorna, vilket många olika vittnen i detta fall gör gång på gång, med allt från avstånd till tider och person- och gatunamn. Mindre troligt, men fortfarande möjligt, är att han avsiktligt ändrar tiden av något skäl. Om man kunde visa att han avsiktligt uppgav fel tid skulle det inte i sig bevisa att han är mördaren, men det skulle däremot kunna passa in i en sådan teori. Sen återstår det förstås att göra den teorin trovärdig som helhet. Det har ingen hittills kommit i närheten av att göra, och det verkar vi vara eniga om.

          3. Mikael A.

            Per H har i sin PM skrivit att Stig den 28/2 stämplade in 08.10 och ut 23.19.
            Det verkar som om tiderna är okorrigerade, och i förhöret påstår han att klockan gick rätt, vilket tyder på att tiden är okorrigerad.
            Även om man nu tolkar Roland B:s minst sagt luddiga formuleringar som KP; d.v.s. att han uppgivit för Stig att klockan visade 23.20, men den rätta tiden var 23.19, så är det konstigt att Per H – som det ser ut – kopierat ett datablad med Stigs in och utstämplingstider under veckan där det står 23.19.
            Det skulle kunna tyda på att Stig hade rätt i att korrigeringen skulle bli plus en minut, alltså 23.20.

            1. Jörgen G

              ”d.v.s. att han (Roland B) uppgivit för Stig att klockan visade 23.20”

              Var och när har Roland B uppgett 23.20 för SE 23.20???
              Det enda jag kan se är att SE uppfattade att han kunde vara ute på gatan 23.20 vilket stämmer med Nicola F, Sålunda ytterligare ett pusselbitsbidrag!

              Roland B hade ingen anledning att nämna 23.20 för SE 1 mars sedan han ställt om systemklockan mot Fröken Ur. 23.19 var den tid som han berättade för SE och den tid som SE efterfrågade. Som framgår av Per H:s pm korrigerade tidredovisningssystemet 23.20 till 23.19.

  5. Tack Gunnar!

    Det är en fullständigt lysande genomgång av det besynnerliga samspel mellan utredningen och TP, eller ska man säga Filter?
    Hur de båda mer eller mindre svär sig fria från kopplingar till varandra.
    Dom har bara råkat jobba parallellt med samma uppslag.
    TP har dock långt innan pressträffen varit öppen med att han vet att huvudspåret var hans egen teori om Engström, och han påvisar därmed att han haft en djupare inblick i utredningen än vad någon annan haft, och därmed kan KP inte gömma sig genom att hävda att de varit oberoende av varandra.
    Men TP:s vändning är häpnadsväckande.
    I förhöret den 29/9-2017 kunde han inte se SE som en ensamagerande gm, men bara några månader senare var det precis tvärtom.
    Ett konkret utslag av den vändningen tycks vara att en WT försedd Engström flyttades från tunnelbaneperrongen i gamla stan kl 20.30 till Grandbiografen. Detta uppenbarligen för att hans mystiska utevistelse någon gång under kvällen fortsättningsvis skulle vara relevant för mordet, men då i egenskap av ensam gm.

    Vilken roll har Filterredaktionen spelat i det avseendet – hade de godkänt publiceringen om TP hållit fast vid sin tidigare övertygelse?
    De hade aldrig gått ut med namnet om de inte vore säkra hette det, men bestod den säkerheten egentligen i en övertygelse om att PU tänkte hänga ut Engström i någon form?
    Vi kan se en antydan till den säkerheten i stugurhyrarens artikel i Kringelfjordsnytt som grundar sig på ett förhör med honom i juni 2018 där det hintas om att de kommer att hänga ut Stig trots alla skeptiska invändningar från bekantskapskretsen.
    Hur väl var guldspadejuryn insatt i vad som komma skulle, eller kom Krister Peterssons bekräftelse som ett välkommet erkännande även för dem?
    Hur många inom en viss krets var långt före pressträffen egentligen införstådda med åt vilket håll det barkade?
    Det kommer att bli mycket intressant att ta del av den fortsatta genomgången.
    Den osnygga behandlingen av exfrun förtjänar nästan ett helt eget kapitel.

    1. Frågorna är berättigade, men jag tror ändå att det gäller att försöka föra en mer balanserad diskussion där uppfattningen om en ohelig allians inte framstår som den enda möjligheten.

      Visst kan TP ha fått viktiga uppgifter inifrån utredningen under resans gång, men jag tror inte att detta är någon förutsättning när det kommer till Petterssons informationsövertag.

      Eftersom utredarna i allt väsentligt arbetat med samma hypoteser som TP, har de också gått i hans fotspår. Det betyder bland annat att PU i hög grad kontaktat samma personer som Pettersson tidigare intervjuat.

      Genom det kontaktnät som TP skaffat sig i ärendet bör han alltså någorlunda väl ha kunnat följa KP:s arbete runt Engström utan att utredarna nödvändigtvis har knystat något direkt till honom. Den djupare inblicken i polisens arbete kan han alltså ha skaffat sig indirekt.

      När Pettersson kunnat konstatera att denna lilla utredningsgrupp under så lång tid ägnat så mycket energi åt ett och samma spaningsuppslag är det nog svårt för honom att dra någon annan slutsats än att det också handlar om ett viktigt spår, troligen huvudspåret. Och som vi sett har också utredarna ibland också uttryckt sig på det sättet vid sina förhör.

      Även om vissa av förhörspersonerna har varit belagda med yppandeförbud, så har de ändå kunnat bekräfta att de blivit förhörda. Bara genom att fråga exhustrun och ett par personer till så bör Pettersson fortlöpande ha haft skaplig koll på polisens intresse för SE. Däremot har sannolikt annat varit dolt för honom, såsom resultatet av provskjutningarna, DNA-testerna m.m.

      1. Jag kan bara tillägga att jag inte har tagit del av några belägg för att Thomas Pettersson haft direktinsyn i Palmeutredarnas arbete. Men det är som du säger, Mikael B, att han bör ha haft möjligheter att följa deras arbete ändå. Inte minst har det ju framgått att de när de förhörde olika personer stundtals gav ganska tydligt uttryck för att de fokuserade på Stig Engström som misstänkt gärningsman.

        Hade jag själv varit mer aktiv med att försöka kartlägga utredarnas arbete så hade jag säkert haft goda möjligheter att dra rätt slutsats om vilket spår de planerade att lägga fram som lösningen.

  6. Intressant, bestickande, och även lite smått (befogat) raljant, läsning, Gunnar. Tackar för det!

    Det hela blir till ett utmärkt exempel på att ‘kejsaren inga kläder hade’. Fast man såg, som du själv nämner här, hur de båda (Petersson och Melander) nästintill led när de presenterade det hela på presskonferensen. Melander tycktes dock lida lite mer än Petersson faktiskt, gav t.o.m. denne ett par ambivalenta ögonkast vid något tillfälle: att behöva och ‘sälja in’ en så dåligt underbyggd hypotes måste ha värkt i Melander som varit med ett tag, och som också varit inne på även andra spår (t.ex. om just SB, eller t.o.m. som det spekulerades om dagarna innan presskonferensen – även av dig här, Gunnar, och av Lars Borgnäs och Jan Stocklassa – att det faktiskt skulle ha varit Sydafrika som på något sätt varit inblandade…). De båda måste ha tillhört några av de som sov sämst den natten, men Melander sov nog ingenting alls. Han låg nog och skruvade sig i sängen hela natten: detta totala västgötaklimax, en utredning som hållit på i 34 år, där det faktiskt funnits material som kunde – och nog ändå borde – ha varit mer intressant än denna ”elefant i porslinsbutiken” som Holmér ville ha honom till.

    En tanke som slagit mig några gånger är: tänk om MOP faktiskt var ett gigantiskt misstag? Tänk om allting runt omkring, med övervakning via wt:s, efterföljande, etc. faktiskt ingick i en slags ‘övning av något slag’?

    Ponera att allt var organiserat minutiöst, från det att Palme pratade med Sven Aspling en sista gång i telefonen i bostaden, paret lämnade lägenheten för att se filmen ”Bröderna Mozart” (för andra gången) på Grand, övervakades av ‘ett par stycken initierade’ på tunnelbanan dit; träffade Mårten med med flickvän; till att de fick biljetter på plats, hälsade på Björn Rosengren som kanske eller kanske inte ingick i planen, såg filmen tillsammans, blev ‘konfronterad’ av en man utanför bion efteråt; skiljdes med ungdomarna; gick på den ena sidan av Sveavägen; bytte sida; stannade till vid Sari; fortsatte ner mot Dekorima, där en potentiell ‘mördare’ väntade för att ‘övningen’ skulle ta sin sista akt, och där denne stegade fram och småpratade några trevliga/sociala ord med OP och LP (något som en sådan som en smålullig Anders B uppfattade som ett sällskap som hade trevligt tillsammans, och som andra uppfattade som att de stod och småpratade, nästan mittemot varandra):

    – Hej, hej, kallt ikväll. (GM)
    – Ja, det är verkligen på gränsen till att man vill vara ute. (OP/LP).
    – Ja, verkligen. Du, nu ska jag strax ”skjuta dig”… (GM)
    – Ja, ha, ha, se till att pricka rätt då så att det blir så verkligt som möjligt… (OP)
    – Mmm. Jag skjuter lite åt Lisbeths håll också så att det ser ut som om att jag ville ta kål på er båda… (GM)
    – Ja, he, he (OP/LP)

    Bang … Bang…

    ”Mördaren”/GM stannar upp, tittar lite snopet på den ihopsjunkande Olof; Lisbeth ser också Olof sjunka ihop, och att det kommer kommer blod ur munnen på honom.

    – Men, vad gör du!!??? (LP – riktar frågan rakt ut, antingen till OP eller till ”Mördaren”/GM…).

    ”Mördaren”/GM anser det bäst att tyst lämna ‘scenen’ och beger sig iväg in på Tunnelgatan, trevande, men kontrollerat, som överenskommet tidigare. Lisbet sjunker ner vid OPs sida och inser också att det hela är på riktigt, varvid hon drabbas av en akut chock, tittar sig omkring, hjälplöst, (ser Anders B stå och försöka gömma sig), och strax börjar kalla på hjälp, totalt maktlös.

    ”Mördaren”/GM kanske försvann som planerat, med god hjälp av andra inblandade (kanske även poliser, vilka kanske ännu inte vet att ”mordet” skett på riktigt…). GM kanske själv blev chockad: det var RIKTIGA kulor i revolvern…

    Varifrån dessa kulor kom, och om de var medvetet eller omedvetet ‘utbytta’, förtäljer kanske inte historien. Hur skulle man från något håll kunna gå ut med informationen att OP sköts på riktigt, av misstag? Vore inte detta något som skulle ‘för alltid förändra Sverige’? Eller var det ”kanske bäst att mordet på Olof Palme aldrig klarades upp”, att ”svenska folket inte var redo för sanningen om MOP”?

    Resten handlade då om teater, mörkläggning, tills man fått en något så när klar bild av vad som faktiskt skett, hur det kunde komma riktiga kulor i revolvern som var avsedd att ha lösa skott? Något som aldrig skedde, eller som vore så fruktansvärt ‘genant’ att ‘släppa ut som en sanning’ till allmänheten, att man aldrig kom sig för det. Olof Palme mördad av sin egen ‘underrättelsetjänst’ under en övning… Sanningen fick begravas med Olof Palme.

    Tänk om?

    1. Nja – du kan nog kritisera ovanstående bättre än de flesta, James, men trevligt att du är tillbaka. Varför skulle en GM som trodde att han sköt lösa skott sikta perfekt och sedan sticka, osv, osv.

      Låt mig erkänna att det jag blev nyfiken i ovanstående var: ”paret lämnade lägenheten för att se filmen ”Bröderna Mozart” (för andra gången) på Grand”. Tittar visserligen på Columbo just nu, men det tycker jag var en sådan där detalj med gigantiska implikationer. Var hittar man stödet för det?

      1. PJ, jag får väl kanske tacka där då…

        Ja, varför skulle en GM som trodde att han sköt lösa skott sikta perfekt. Det är ju sant, förstås. Det implicerar ju också att det fanns en mer införstådd ‘roll’ för GM då – han visste vad han gjorde s.a.s. Jag skrev mest det här som ett slags tankeexperiment – hur fruktansvärt tragiskt det skulle vara om det hela kanske var något slags ”misstag” i ett sådant eventuellt ”övningsscenario”. Och hur skulle man ifrån ‘ansvarigt håll’ då reagera? Skulle man kunna gå ut och säga som det var, att statsministern då sköts ”av misstag, under en säkerhetsövning med underrättelsetjänsten”? Det vore ju förfärligt om den svenska ‘underrättelsetjänsten’ var de ansvariga, totalt förkastligt att låta något sådant ske, och vem skulle då bära ansvaret?

        Det troliga – om det nu var något slags ‘övning’ – var väl kanske snarare i så fall att någon/några utnyttjade detta tillfälle till att verkligen realisera MOP. Och då har man kanske skickligt infiltrerat något slags ‘övning’, liknande den som gjordes mot ÖB något år tidigare, och när niddådet väl var utfört så var det för sent att ”göra om, göra rätt” för övriga som kanske inte var införstådda i de dödliga planerna? Som sagt, fruktansvärt tragiskt!

        När det gäller uppgiften om att de såg ”Bröderna Mozart” en andra gång (ja, håller med om det innehåller/kan innehålla ”gigantiska implikationer” med en sådan uppgift. Varför? Ville de bara ha en möjlighet att träffa Mårten och hans fästmö i ett socialt sammanhang, eller fanns det något ‘annat’ i det också?) var det nog – om jag minns rätt nu – något som jag ‘fiskade upp’ helt nyligen, och jag tror det var när jag tittade på förhöret med Lisbeth Palme, och hon sa att de gick och såg den en andra gång. Jag ska försöka hitta det igen.

        1. Ja, går det att hitta uppgifter om att paret Palme redan sett Bröderna Mozart en gång tidigare så är det ju verkligen intressant. Återkom om du lyckas reda ut frågan!

        2. Bröderna Mozart hade haft premiär veckan innan. Makarna Palme såg filmen för första gången på mordkvällen. Däremot hände det att de såg om filmer, som till exempel Amadeus.

          1. Ok, Mikael B! Då vet vi besked där. Ska ändå försöka hitta ”mitt uppslag” till denna detalj igen. Men det dröjer lite, har fullt upp med annat de närmsta dagarna.

        3. Hur vore rekylen vid lösa skott, James? Jag har ingen aning.

          Lisbet angav ju fel film i rätten, Amadeus. Huruvida de såg den två gånger vet jag inte. Men jag tror Lisbet angivit att de gick på bio högst en gång om året. Som ett makabert kuriosum, var det Maskeradbalen Claes Palme såg på Operan den kvällen? Den hade väl nyligen haft premiär.

          Berlingske drar växlar på Lisbets misstag: ”Iført en grå dragt og brun bluse fremstod hun fattet og fokuseret, mens hun fra vidneskranken detaljeret fortalte om det impulsive biografbesøg, hvor det dog siden hen viste sig, at hendes hukommelse ikke var helt så skarp, som hun selv mente.”

          Men en annan sak hon sagt finner jag motsägelsefull: hon hade inte bara en tränad iakttagelseförmåga utan rentav fotografiskt minne men kunde inte komma i håg om folk hade glasögon.

          https://www.bt.dk/nyheder/lisbet-palme-om-mordet-paa-sin-mand-derfor-overlevede-jeg-og-her-er-morderen

          1. Jag är inte heller riktigt säker på rekylen med lösa skott. Kanske någon annan vet?
            I förhöret med Lisbeth P så nämner hon först att hon tror att det kanske var ljuddämpare på
            revolvern, eftersom hon inte tyckte det lät som ett riktigt skott (snarare smällare).

            En annan sak som också är lite ‘underlig’ är att hon inte nämner någonting om att OP blev ”konfronterad” (eller indragen i något slags diskussion med förhöjda röster) med en man utanför biografen efteråt. Varför är denna detalj så ‘hemlig’? Det fanns ju vittnen som var bergsäkra på att det var just detta de sett (och varav en därför också fick ‘bannor’ av dåvarande biträdande åklagare Solveig Riberdahl; något i stil med att vederbörande skulle ”tänka på änkan”, och även skulle ”vara rädd om sin karriär”…). Vad handlade egentligen detta om? Varför ville inte Lisbeth P komma ihåg/nämna den detaljen vid förhören?

            1. Som påpekats tidigare kan vi ju inte veta huruvida Solveig Riberdahl hade förankrat detta hos Lisbet Palme (som hon blivit utskälld, uppenbarligen hudflängd, av innan hon underkastats tedrickning med densamma).

              Gunnar har lagt in en brasklapp: SR förnekar detta.

              Med hänvisning till Lars Borgnäs’ bok (Palmes sista steg, sidan 186) vill jag understryka exakt vad hon förnekade respektive inte mindes: hon mindes inte ”samtalet” (dvs STASI-gorillahotet) men hon förnekade att Lisbet skulle ha legat bakom budskapet. Med andra ord, enligt SR och LB: samtalet kan mycket väl ha ägt rum – minnen sviktar – men om SR åberopade Lisbet berodde det inte på något Lisbet sagt utan hade någon annan bevekelsegrund. På tal om vittnespsykologi är det lustigt (eller snarare olustigt) att en påstått hårdhänt makthavare inte kan komma ihåg att ett samtal ägt rum men kommer ihåg alldeles klart att en viss syftning inte åberopades under ett det samtalet.

              Jag är ingen förbehållslös beundrare av Strindbergs etik eller politk, men jag instämmer med Indras dotter: Det är synd om människorna.

              Om oss människor, som lever under ett dylikt brutalt, sanningsfientligt maktutövande.

              That would be all, James.

              Nej, som Columbo säger, ”one more thing”: James: ”En annan sak som också är lite ‘underlig’ är att hon inte nämner någonting om att OP blev ”konfronterad” (eller indragen i något slags diskussion med förhöjda röster) med en man utanför biografen efteråt.”

              Hur har man kommit runt det? Det där är ju en djävla – förlåt, oerhörd – ‘rundning’? Ja, en kullerbytta är väl en rundning så god som någon.

              1. Strindberg hade rätt där (i vart fall):

                ”Det är synd om människorna”.

                Ja, förstår inte hur man kunnat ‘runda’ det. Att ingen av PU:na verkar ha velat ta tag i den detaljen… Ofattbart! Det skulle väl vara en nog så viktigt detalj i den kontexten.

                1. Om utredningen återupptas – på folklig begäran – hoppas jag det finns minst fyra personer i livet att förhöra om denna nyckelobservation. Runda!? – man saknar ord. Men cirkelresonemang är väl ett sätt att runda med ord?

                  Strindberg, som bodde så väldigt nära mordplatsen ett tag (Drottninggatan 85):

                  Där gamla kåkar stodo tätt
                  och skymde ljuset för varandra, (PU:s arkiv)
                  dit sågs en dag med stång och spett
                  en skara ungfolk muntert vandra (Jonas J och James md flera)

                  Och snart i sky
                  stod damm och boss,
                  då plank och läkt
                  de bröto loss.

                  Det ruttna trät (Ebbe C, Hans H),
                  så torrt som snus (Leif GW Perssons?),
                  det virvlar om
                  med kalk och grus.

                  Och hackan högg
                  och stången bröt (Lena A och Lars B?)
                  och väggen föll
                  för kraftig stöt. (Gunnar Wall = Gunnar Väggen)

                  Och skrapan rev
                  och tången nöp (Striptease?),
                  att taket föll (PU I, II, III gick in i väggen)
                  och skorsten stöp (Ingvar Carlsson avgick på kryckor).

                  Från kåk till kåk (Christer Petterson)
                  man sig beger,
                  från syll till ås (Lidbom?),
                  allt brytes ner.

                  En gammal man går där förbi
                  och ser med häpnad hur man river.
                  Han stannar; tyckes ledsen bli,
                  när bland ruinerna han kliver.

                  — ”Vad skall ni bygga här, min vän?
                  Skall här bli nya Villastaden?” (Henrik Palme)
                  — ”Här skall ej byggas upp igen!
                  Här röjes blott för Esplanaden!”

                  — ”Ha! Tidens sed: att riva hus!
                  Men bygga upp? — Det är förskräckligt~”
                  — ”Här rivs för att få luft och ljus;
                  är kanske inte det tillräckligt?”

                  Nej, men en god början.

      2. Paret Palmes två tidigare biobesök avsåg väl båda filmen ”Amadeus” om jag inte missminner mig. Olofs tre sista bioupplevelser hade alltså Mozart-koppling.

    2. Gärningsmannen visste med all säkerhet vad han gjorde med tanke på hans iskalla uppträdande efter skotten. Tror du att du låtsas skjuta någon med lösa skott och det visar sig att det var skarp ammunition med omedelbar dödlig utgång blir du säkerligen svårt chockad.
      Dock kan paret Palme ha lurats att delta i vad de trodde var en övning och det var i så fall perfekt ur gärningsmannens synvinkel. Allt gick att planera i god tid i förväg och man behövde inte ens dölja planeringen för makarna Palme som gick rakt i fällan i god tro

  7. Det framstår som allt klarar för var dag och varje ny uppgift som framkommer att anklagelseakten mot SE uppenbarligen är byggd på lösan sand och fria fantasier.

  8. Lyssnar på Filter-podden avsnitt 24, Den sannolika mördarens metod, och de verkar intressant nog vara omedvetna om den tidigare SvD-artikeln med betydligt mer omfattande uppgifter från SE (de kallar hans uppgifter i SvD för ”summariska”).

    En sak de hävdar som slår mig med häpnad är att SE skulle ha varit tillbaka på Skandia på måndagen. Stämmer det verkligen? (De hänvisar till en kollega som ska ha berättat detta närmare 35 år efteråt.) Det borde väl hans nemesis, PH, i så fall påpekat och lagt honom till last? (PH ansåg ju att födelseort Bombay var graverande …).

    1. Det är ett anmärkningsvärt påstående att SE skulle ha varit tillbaka till Skandia måndagen den 3 mars, men det är vad Thomas Pettersson och Mattias Göransson hävdar. Jag återkommer till det i nästa avsnitt som preliminärt publiceras i morgon onsdag.

      1. Ser fram emot ”Måndagen 3/3”, då jag också tittat närmare på dessa uppgifter där det kontrollerbara pekar mot motsatsen till att SE skulle varit på Skandia då, men där TP/MG här vill hänvisa till vad någon kollega minns för över 30 år sedan.. Ser man vad deras efterkonstruktion kom att handla om så förstår man att det är viktigt för dom att få in SE på Skandia där på måndagen, men…

        1. moparkivet: Och just den hänvisningen till vad någon påstår sig minnas 30 år senare är i högsta grad anmärkningsvärd eftersom herrar Pettersson och Göransson gör ett synnerligen stort nummer av att avfärda andra som kommer uppgifter som skulle motsäga SE som gärningsman just med att det har gått lång tid eller att någon låtit sig påverkas av medierapporteringen. Lustigt eftersom det är ett stort problem med flera av de vittnesmål de själva pekar på som graverande för SE. Det börjar redan med LJ som själv påpekar detta (blå dunjacka > mörk rock efter att han tagit del av medierapporteringen) i ett av de första förhören och fortsätter hela vägen till Mårten Palme (vilken, precis som Gunnar påpekar ovan, inte reagerar på SE:s ständiga uppdykande i media under våren och sommaren 1986, men nu plötsligt säger att han kan ha varit Grandmannen). För att inte tala om att LJ:s och YN:s vittnesmål – tagna ad litteram – mycket väl kan tolkas som att de har sett två olika personer. En med vad som verkar vara en knäppt dunjacka och en med uppknäppt, tunn fladdrande rock.

          (Om man sedan ska roa sig med att resonera lite kring vad som är troligt och sannolikt: skulle man, om man precis skjutit Sveriges statsminister, och flyr till fots verkligen ödsla tid på att knäppa upp sin rock bara ett par hundra meter från platsen?)

      2. Tror att det handlar om en sammanblandning av måndag den 3 mars med måndag den 10 mars då Stig kom tillbaka till jobbet efter skidsemestern och det föll sig naturligt för honom att prata med kollegorna om hans upplevelse av mordnatten. En prao-elev som efter 30 år inte minns vilken måndag det var som förespråkarna av teorin om Stig som gärningsman inte kan acceptera som det triviala minnesfel det handlar om utan försöker få det att framstå som att Stig sköt upp avresan till Idre och dök upp på jobbet måndagen efter mordet för att sopa igen spår efter sig

  9. Gunnar Wall

    Nu går kulsprutan varm och tydligen går inte ens kollegor säkra för dina salvor. Är det så att du bara vill locka in Thomas i en debatt eller handlar det om, som vanligt, att rikta uppmärksamheten mot dina egna mörkläggningar? Hela inlägget är skrivet i en slags raljerande ton, något du brukar uppmärksamma och banna andra skribenter.

    Det du kallar hypotes, alltså den officiella lösningen på Palmemordet, handlar om väldigt fundamentala saker, fundamentala saker som din kulspruta missar. Engström ljuger om sina förehavanden vid brottsplatsen och stämmer delvis in på gärningsmannasignalementet. Där är utgångspunkten. Därefter ligger ansvaret (och nyfikenheten) att söka sig utanför ramen och leta efter motiv, medkumpaner, vapen etc. Med det sagt – är väl inte alls speciellt märkligt att Thomas P öppnat upp sinnet för medhjälpare till Stig? Det samma gäller naturligtvis polisen – de har ett ansvar att utreda varje möjlighet. Glöm nu inte utgångspunkten. Stig blåljuger om sina förehavanden vid brottsplatsen och har gärningsmannasignalement. Varken Thomas P eller polisen försöker gå bakvägen. Att trycka in en gärningsman och ett motiv på Sveavägen. Den misstänkta gärningsmannen finns redan där. Det faktumet är det fundamentala misstaget med ditt inlägg och inget du tar hänsyn till när du går loss med kulsprutan.

    Att Filter (och Thomas) väljer att publicera artikeln och namngivningen 2018 handlar väl om att vara först med scoopet. Det kan man tycka är en aning smaklöst, men det är väl så det fungerar. Har polis och Thomas P gett upp tanken om att Stig kan ha ingått i en konspiration? Förmodligen inte, men det var så långt man kom beträffande Engström. Han har lik förbannat ljugit och han har lik förbannat gärningsmannasignalement. Det är, återigen, så långt man kommer efter 35 år. Slutligen, du verkar vara lite orolig för att journalister bidrar i polisutredningar. Inte behöver jag väl påminna dig om att det varken är första eller sista gången som journalister bidrar till att nysta ut felaktiga polisutredningar och tvivelaktiga rättsfall? Det är precis som det ska vara i en fungerande rättsstat och demokrati. Att Thomas P inte fick ett tack tycker jag vi kan lämna därhän.

    1. Per W skriver ”Inte behöver jag väl påminna dig om att det varken är första eller sista gången som journalister bidrar till att nysta ut felaktiga polisutredningar och tvivelaktiga rättsfall? ”

      Tyvärr har Filters journalister inte alls bidragit till att nysta ut några felaktigheter i det här fallet
      Tvärtom har de hjälpt utredarna att begå ett justitiemord genom att in absurdum leta indicier som pekar till Stigs nackdel men konsekvent bortse från alla fakta som talar för att han bara var ett vittne

      Journalister som Gunnar Wall och Lars Borgnäs däremot lägger ner ett enormt arbete på att granska utredningen och nysta ut alla felaktigheter som lett fram till det grundlösa utpekandet av Stig E som Olof Palmes baneman. Deras förutsättningslösa granskning av alla fakta visar hur svaga de påstådda bevisen mot Stig E är

    2. Per W.

      Visst är det polisens ansvar att utreda varje möjlighet – jag håller med dig där.
      Men det är också en fråga om prioriteringar, och som skattebetalande medborgare i en demokratisk rättsstat har man både en rätt och en skyldighet att ifrågasätta vad våra myndigheter egentligen sysslat med.
      Sannolikt har även du ifrågasatt de tidigare utredningarna om VG, PKK. Och Christer P, men de uppslagen borde ha utretts, och det har de gjort, och vi kan lägga dessa tragiska kapitel bakom oss.
      Det absurda i utredningen av SE är att man aldrig hittat det minsta indicium för att han på något sätt varit inblandad i mordet. Krister och hans utredare har i sina förtvivlade – och faktiskt komiska – försök att hitta någonting misslyckats kapitalt.
      På sin väg genom rosenrabatterna har de inte bara dragit skam över sig själva, utan över hela rättsapparaten.
      De har skadat människor, och ljugit ihop sina beskyllningar.
      Du skriver ofta om ”Engströms lögner”, men då man uppmanar dig att redovisa dem backar du ur.
      Det räcker liksom inte bara att påstå att ”han ljuger som en häst travar” man måste redovisa dem så att man kan ta upp dem till diskussion.
      Man måste också sätta hans utsagor i relation till en absolut sanning, men absoluta sanningar utöver att Olof Palme blev mördad är svåra att hitta.
      I de allra flesta fall erkänner ni dessutom att Engström har rätt, men i de fallen har han ”fått sin information via media”.

      Jag tycker att ni står och trampar luft, och ett utslag av det är att ni vänder taggarna mot vittnen.
      Ingen förutom Jan A och Leif L har i förhör sagt sig se Engström på mordplatsen.
      Dessa måste då avfärdas som ”opålitliga” och påverkade av media.
      Ni lyfter fram ytterst osäkra utsagor av skandiaväktarna, och sopar bort det som är relevant. Förvränger den logiska observationen av LJ i 180 grader och lanserar en ytterst osannolikt motförklaring.
      Ni ”körsbärsplockar”som de säger i Filterpodden.
      Klipper ihop vitt skilda signalementen från olika platser och situationer, och snart har SE både beige rock, svart rock, Gandhiskynke, blå täckjacka och huvudbonader i olika valörer.
      Hala kontorsskor som ingen sett, men de kraftiga promenadskorna som ett vittne sett var förstås ett utslag av förvirring i hans chockade tillstånd.
      Längre än så kommer ni inte oavsett hur mycket ni vill.
      Att avfärda minst fem av de närmaste mordvittenas kraftfulla dementier om Engström som gärningsman är inte att vara objektiv.
      Vapnet.
      Återvändandet.
      Grandpromenaden.
      Motivet.
      Ni har kammat noll, men jag skulle gärna vilja se att frågan utreds av mer kompetenta personer, så att vi kan lägga detta sorgliga kapitel bakom oss.
      Det är i första hand inte TP det handlar om, han skriver vad han vill precis som Claes Hedberg, men myndigheterna ska inte hänfalla till dylikt trams.
      Det är en medborgerlig plikt att sätta ner foten.

      1. Jörgen G: Det är precis det här som är problemet. Allt som talar för godtas, eller bankas till så att det passar. Allt som talar emot lämnas utan avseende eller förminskas i betydelse.

        En minst lika sannolik förklaring (som att han läste det i tidningarna efteråt) till att SE kunde meddela en hel del korrekta iakttagelser om vad som hände minuterna efter mordet är att han i själva verket kom fram lite sent, höll sig i bakgrunden (och därför av lätt insedda skäl inte gjort så stort intryck på den församlade menigheten – varför skulle han det när det ligger en död statsminister på marken?) och sedan bland annat såg LJ när han kom till platsen i sällskap med en polis några minuter efter mordet (och fick stå och vänta en stund på att få stiga in i polispiketen och lämna vittnesmål). Detta skulle förklara varför han kunde ge ett så exakt signalement av LJ, något som naturligtvis inte var möjligt om han varit gärningsman och sprungit ner för Tunnelgatan (helt enkelt därför att LJ – enligt egen utsago – inte rörde sig på ett sätt som gjorde det möjligt och att det då skulle röra sig om ögonblicksbilder).

      2. Visst borde polisen och åklagarna utreda varje möjlighet. Men det är ju precis det de inte gör. De lägger ju ner hela förundersökningen, med en patetisk power point som motivering.

      3. Jörgen

        Trampar luft var ett bra ordval. Det är precis vad du gör Jörgen. Du pratar om motiv, promenader, vapen och återvändande. Förmodar att du vill ha svar på dessa frågor? I så fall är vi två. Problemet är att det inte finns några svar. Vi kommer med all sannolikhet aldrig få några svar på dessa frågor. Lyckligtvis står inte Engström som skäligen misstänkt och faller med frågorna. Hans beteende och hans lögner står för sig själv. Och Jörgen, i ärlighetens namn, inte vill du väl dra detta genom ekluten en gång till? För övrigt håller du väl med om lögnerna, även om du då kallar det likt Lampers ”att upphöja sig själv”. Hur var det exempelvis med utstämplingen och promenaden – du har ju själv flyttat tillbaka Engström till Skandias entré i samband med att skotten faller? Slutligen, jag plockar inte körsbär, jag ser till helheten. Det betyder – för att tala klarspråk – att en av Engströms tokigheter går att logiskt förklara, men att körsbäret bokstavligen mosas om du ser till hela trädets frukt. Så enkelt är det.

        1. Per W
          Några definitiva svar kanske vi aldrig kan få men om vi leker med tanken att Engström bara var ett vittne och inte gärningsmannen så är svaren enkla. Som vittne behövde Engström varken vapen eller något motiv och utstämplingen och promenaden är det inget konstigt med och inte heller det faktum att han som chockat vittne återvände till Skandia för att prata av sig med väktarna och ringa hem till frun för att berätta även för henne vad som hänt och prata om hur han skulle ta sig hem
          Är först när man försöker göra Stig till gärningsman som en massa problem uppstår.

        2. Per W.

          Frågorna är centrala, och det ankommer ju inte på mig att besvara dem, men det är intressant att du erkänner att ni famlar i mörker – jag tolkar det så.
          Vad är det egentligen du vill ha sagt?
          Är det att det är ok att peka ut en person som mördare för att kunna lägga ner utredningen just för att det inte går att hitta några säkra svar?
          I så fall är vi inte överens.
          Jag har vid ett flertal tillfällen påvisat hur TP klipper och klistrar för att knyta SE till gärningen, och han använder sig av olika vittnesmål från vitt skilda platser där en skum person till det yttre beskrivs på helt olika sätt.

          Jösses. Engström på perrongen i gamla stan, och dessutom vid Grand både kl 21 och 23.15.
          Engström vid Snickarbacken 23.25, och Engström i en taxi på väg till Häggvik vid midnatt.
          Engström på Skandia på måndagen den 3/3 och Engström och frun i skumma göromål i Norrtälje den 7/3.
          Utredarna tänker sig Engström och exfrun med isborr och fiskeväska i Hedemora tisdagen den 4/3, och det finns funderingar på om Engström och frun var på Åland några dagar senare. Är det inte ett journalistiskt och polisiärt haveri vi ser?
          Hur kan man inte se det?

          Det finns inga belägg för att SE var någon annanstans än på sitt tjänsterum under mordkvällen.
          Det finns inga belägg för att han gjort något annat på söndagen än att åkt till Idre och att han varit där under hela den kommande veckan.
          Det mest tragiska i sammanhanget är att även polisen lagt sig på kioskdeckarnivå.
          Både du och jag har rätt att kräva att de gör ett bättre jobb. Vi riskerar definitivt att vi skämmer ut oss internationellt, och om det handlar om att dölja en jobbig sanning är det än värre.
          TP är i sammanhanget oväsentlig.
          Han tror, och han skriver vad han vill, men om det visar sig att han och Filter haft ett otillbörligt samarbete med utredningsgruppen bör det redas ut av oberoende och kompetent folk.
          För demokratins skull om inte annat.
          Även du Per W är fri att tro vad du vill, men ser du inte galenskapen?

          1. Den centrala frågan är: varför beter sig Engström så märkligt och varför ljuger han. Du verkar inte vara så upptagen kring denna frågeställning utan mer bedriva ett vendetta mot bland annat Filter. Gör du det – men Engström beter sig fortfarande konstigt och han ljuger.

            1. Per W.

              Du kan kalla det för en vendetta, men jag skulle inte kalla det så.
              Jag har tagit del av deras spekulativa resonemang, och jag häpnar över hur löst sammanhållna de är.
              Inte sällan bygger de på rena förvanskningar av faktauppgifter, och utifrån dessa formas fantasifulla teorier som löper hejvilt.
              Jag den typen av person som granskar vad som skrivs och sägs, och påpekar sedan de felaktigheter jag ser.
              Om man beskyller en sedan 20 år tillbaka avliden person för att blåljuga om allt, måste ju förutsättningen vara att man själv håller sig till sanningen.
              Låt gå för att det inte alltid går att belägga sanningshalten i allt, men överdrifter och halvsanningar är ändå inget som gör honom till mördare.
              Det finns dessutom inget absolut facit på vad som är rätt eller fel.
              Det som saknas är ödmjukheten inför de psykologiska aspekterna, samt att förhörsprotokollen inte ger några utförliga detaljer om hur människor interagerat med varandra.
              Den aspekten borde lyftas i ett framtida poddavsnitt.

              De ”faktauppgifter” jag anmärker på återges förtjänstfullt i Gunnars artikelserie.

            2. Per W,

              ”varför beter sig Engström så märkligt och varför ljuger han.”

              Hur tänker du kring exempelvis Leif L, Roger Ö, Per W, Christer A, Bengt P, Christer P, Tomas T, Nicola F, Viktor G, Ebbe C, Bertil W, David F och Sigge C, för att bara nämna en handfull vittnen, privatutredare och till och från misstänkta i Palmehärvan, vilka vi vet har exempelvis ändrat sina historier eller sagt saker som är bevisligen oriktiga eller saknar stöd från andra vittnen. Ja vad fasen, vi kan lägga till Mårten och Lisbeth Palme också, när vi ändå håller på. För att inte tala om alla dessa sydafrikanska agenter som ljuger om varandra och sig själva varenda gång de öppnar munnen.

              Vissa av dessa personer beter sig som du kanske vet ytterst märkligt. Då menar jag inte Engström-märkligt (”jag vill synas i tv”, ”jag skryter och rör ihop mina uppgifter”, ”jag har konstig handstil”) utan märkligt på ett sätt som får Engström att framstå som, ja, jag vet inte vad jag ska dra till med – låt oss säga att han framstår som en socialt välanpassad, ostraffad reklamgrafiker och fritidspolitiker från en villaförort i Täby, med stabila familjeförhållanden men däremot utan vapen eller känt Palmehat.

              De här personerna – ljuger de allihop, eftersom deras inspel i Palmemordsfrågan inte är konsekventa eller fria från felaktigheter? Om det nu är så, tänker du då att det rör sig om en gigantisk sammansvärjning tillsammans med Engström?

              Eller kan det till äventyrs vara så att inte allt felaktigt människor säger är rimligt att beskriva som en ”lögn”, eller för den delen som ett bevis på inblandning i mord? Kan det till och med vara så att folk kan vara rätt konstiga, ja till och med opålitliga, utan att för den skull vara mördare, även när de verkar ha haft tillfälle att begå mordet eller i en större komplott?

              Jag misstänker att du ganska snabbt kommer att märka att din Engströmteori inte innehåller just någonting av värde – ingen revolver, inget motiv, ingen rimlig gärningsbeskrivning och ingen rimlig gärningsman heller – om du bara kan släppa den fixa och (förmodar jag) via Thomas Pettersson inlärda idén att just Engström beter sig unikt märkligt och till skillnad från alla andra ljuger hela tiden.

              Den som ser nyktert på detta och tar sig tiden att läsa lite andra vittnesmål och utredningsbitar än bara de som rör Skandiamannen kan snabbt konstatera att han är ungefär som många andra i den här soppan. Ibland är han lite konstigare och svårare att passa in i handlingen än de flesta andra. Men i många avseenden är han avsevärt mer normal och pålitlig än andra bifigurer av samma slag.

              1. Madam

                Jag tänker så här: ingen av de du nämner stämplade in på mordplatsen. Jämförelsen är alltså fullständigt irrelevant.

                1. Per W,

                  Jag måste nog återigen rekommendera att du läser något mer från utredningen än de noga utvalda bitar som läggs fram för att sätta dit Engström av Pettersson och Petersson.

                  Av dem jag nämner var exempelvis Bengt P och Nicola F bevisligen precis på mordplatsen, antingen direkt före eller precis efter mordet. I deras fall finns det ingen utomstående som kan bekräfta exakt vad de gjorde vid denna tid, eller som kan ge dem alibi för skottögonblicket. Det är enbart deras egna vittnesmål som säger vad de gjorde och i vilken ordning, och som beskriver en klädsel som inte passar signalementet. Bägge två säger också vissa saker som, givet vad vi vet om mordplatsen och händelserna där, logiskt sett måste vara felaktiga. Nicola F beskriver exempelvis att han befann sig på en punkt där han omöjligen kan ha befunnit sig. Bengt P beskriver, om jag minns detaljerna rätt, en bilfärd som inte kan ha ägt rum på det sätt den gjorde.

                  Dessa två vittnen skulle till skillnad från Engström inte ha några problem att hinna avlossa skotten tidsmässigt, eftersom de inte är bundna till exakta minuter av stämpelklockan. De hade givetvis inga vapen, eftersom de i verkliga livet var oskyldiga förbipasserande, men ”med tanke på vad som hände den aktuella kvällen”.

                  För mig (och alla andra som intresserat sig för fallet) är det fullkomligt uppenbart att ingen av dem personer är mördaren. Det finns ingen anledning att tro att någon av dem har med mordet att göra, annat än att de försökt vara behjälpliga i polisutredningen. De är vittnen som helt enkelt rör ihop en del saker.

                  Men hur ser det ut för dig? Det jag beskriver ovan är ju hela ditt case mot Engström, och i hans fall har du bestämt dig för att det innebär att han ljuger och därför är skyldig. Är Bengt P och Nicola F också skyldiga, och hur tänker vi oss i så fall den tremannakonspirationen? Eller resonerar du på något annat sätt i deras fall?

                  1. Du svarar på din egen fråga. Varken NF eller BP far med osanning. Det gäller för övrigt samtliga mordplatsvittnen, exklusive SE.

                    1. Stig E far inte med osanning. Han är ett vittne som ibland rör ihop saker och minns lite fel. Högst mänskligt och han är som sagt i gott sällskap med övriga mordplatsvittnen

                    2. Per W
                      ”SE Blåljuger”?
                      Likväl som det inte finns bevis för att han är GM så finns det heller inga bevis för att han ljuger, utan det finns en rad uppgifter som bekräftar hans uppgifter och också visar på att han finns där på mordplatsen efter skotten. Talar med Lisbeth (hemska tanke)

                      Däremot finner vi nu bevis för att TP/MG ljuger… blåljuger kanske var ordet.. men jag vill nog hålla mig ifrån samma slentrianmässiga beskyllningar av lögner och mer påstå att ”det TP/MG vill påstå, stämmer inte”.

                    3. Per W,

                      Du gör inte din egen uppfattning några större tjänster genom att argumentera för den på det här viset. Ett försök till, ändå – och låt oss för enkelhetens skull nöja oss med ett enda exempel: NF.

                      Fakta i målet är att NF ”far med osanning” (ditt uttryck) när han i sitt första förhör 3 mars beskriver varifrån han såg människorna samlas kring mordplatsen. Han är väldigt tydlig med var han stod, nämligen ungefär tio sekunders promenad från från trottoaren norr om Kammakargatan. Det borde vara ungefär vid Sveavägen 64, plus/minus några meter. Att få en bild av vad som sker vid korsningen Sveavägen-Tunnelgatan från den punkten är svårt om ens möjligt i god belysning. Det torde vara helt omöjligt att göra sådana observationer en februarinatt. Det borde heller inte har varit möjligt för NF att hinna till Sveavägen 65 gående i någorlunda normal takt, från den punkt utanför Skandiahuset där han säger sig ha sett paret Palme

                      Vid rekonstruktionen 25 mars (om inte förr) verkar NF ha uppmärksammats av polisen på att han har lämnat felaktiga uppgifter. Han ändrar sig då och pekar ut en annan plats mycket närmare mordplatsen, vid Sveavägen 56 (Bonnierhuset). Man kan uttrycka det som att han rättar till en felaktighet eller, med den anklagande ton som dock tycks förbehållen Engström, som att han ”ändrar sin historia”.

                      Frågan är alltså: på vilket sätt är denna osanning kvalitativt annorlunda än de osanningar Engström lägger fram, exempelvis om var på gatan han befann sig när skotten hördes eller hur snabbt han var framme?

                      Detta är alltså bara ett av hundratals exempel på direkta felaktigheter bland de vittnen som befann sig kring mordplatsen vid skottögonblicket, varibland det finns ett antal som (precis som Engström) saknar stöd för sina berättelser hos andra.

                      Jag vill återigen för säkerhets skull understryka att jag inte misstänker NF för någonting – ingen skugga bör falla över honom. Men givet hur du resonerar kring Engström borde du tycka att han har ”ljugit” och beter sig oerhört skumt. Om inte, vad är skillnaden?

                2. Engström stämplade inte in på mordplatsen. Han stämplade ut från sin arbetsplats och i likhet med övriga mordplatsvittnen råkade han befinna sig vid eller nära mordplatsen vid tiden för mordet.
                  Tiden för utstämplingen i kombination med samtalet med väktarna efteråt och vittnesuppgifter om att gärningsmannen var på plats vid Dekorimahörnet ett par minuter i förväg ger honom alibi

      4. Otroligt bra sammanfattat Jörgen W. Jag delar fullt dina relevanta kommentarer och har i ett annat forum stångat mig blodig för att försöka få de att blir bemötta.

        Jag vill i det sammanhanget också tillägga att det är intressant att du nämner återvändandet som jag anser är en väldigt bortglömd del i analysen av SE som gm. Om SE är mördaren och han återvänder inom ca 20 minuter efter mordet tas hans förslagenhet och kriminella geni till nya nivåer. Oaktat om han väljer att vika av norrut eller söderut på Regeringsgatan är båda alternativen mycket riskfyllda.

        Om han väljer att vika av norrut för att till slut närma sig Sveavägen 44 norrifrån kan han inte vara säker på att ingen av väktarna varit vid mordplatsen. Om han väljer att vika av söderut på Regeringsgatan för att sen via Kungsgatan ta sig tillbaka till Sveavägen 44 måste han av tidsskäl passerad mordplatsen. Visst kan han välja att passera mordplatsen på Sveavägens östra sida vilket skapar ett visst avstånd samt att fokus nog är riktat från den positionen. Men helt säker kan han inte vara. Han måste hursomhelst korsa Sveavägen för att komma tillbaka.

        Hur det än är så skulle detta agerande ställa oerhörda krav på klartänkthet och exekutiv förmåga i en extremt pressad situation samtidigt som hans fysiska förmåga behöver vara mycket god. Jag är ingen expert på SEs psykologiska eller fysiologiska profil men dessa egenskaper framträder inte tydligt hos honom. Frågan kvarstår dock – varför återvända till arbetsplatsen? Och om han återvände till mordplatsen så kort efter mordet, hur lyckades han göra sig av med mordvapnet på ett säkert sätt under denna tid?

        1. Martin J: ”Hur det än är så skulle detta agerande ställa oerhörda krav på klartänkthet och exekutiv förmåga i en extremt pressad situation samtidigt som hans fysiska förmåga behöver vara mycket god.”

          Det här är förstås en extremt rimlig invändning, en av väldigt många kring de olika teorierna om Engström. Men med tanke på vad som hände aktuell kväll osv…

          Man kommer liksom inte längre än så. Det är där Krister Petersson har lagt argumentationsnivån: grundantagandet är och förblir att Engström gjorde det, oavsett hur krånglig och utbroderad gärningsbeskrivningen måste göras. Bara om den direkt motbevisas kommer misstanken falla.

          Och det låter sig ju inte göras. Det är nu, 35 år senare, lika svårt att bevisa att Engström inte sköt Palme, som det var att bevisa att inte Christer Pettersson sköt Palme, när det var utpekandet av honom som var utredningens normalläge.

          Att det nästan inte fanns något trovärdigt som pekade på Christer Pettersson och väldigt mycket som pekade mot att han var helt oskyldig, det räckte inte för utredarna och deras mer entusiastiska anhängare. Sannolikhetsfrågan har i dessa lägen helt avskrivits från diskussionen, och kvar finns bara en fråga om huruvida man kan bevisa den utpekade oskuld eller inte.

        2. Finns inget geniaktigt över återvändandet. Det är egentligen ganska logiskt och har skett åtskilliga gånger i kriminalhistorien – att gärningsmannen återvänder till brottsplatsen.

          1. Per W,

            Har du några exempel på liknande mord där mördaren har återvänt direkt efter dådet och sedan gjort sitt bästa för att synas i medierna och dra till sig polisens uppmärksamhet?

            Någon statistik på hur vanligt det är, kanske?

          2. Stig återvände till sin arbetsplats efter att ha varit på brottsplatsen i egenskap av vittne. Inga kända fakta tyder på att Palmes mördare återvände till mordplatsen

  10. TP skrev i ett av sina svar till Gunnar Wall:

    ”Två av vittnena närmast brottsplatsen, Lars J och Anders D nämner keps eller kepsliknande huvudbonad”.

    I nästa svar:

    När det gäller huvudbonad så gör Gunnar W ett nummer av att jag kallat taxichauffören Anders D:s beskrivning av gärningsmannen huvudbonad för ”kepsliknande” och att jag tänjt på sanningen för att det ska passa mina syften.
    Anders D säger i sitt mest utförliga förhör att gärningsmannen bär ”en blandning mellan herrhatt och Sherlock Holmes-mössa”. Det vill säga, det är en huvudbonad med skärm eller brätte över pannan och uppvikta öronlappar (det typiska för Sherlock Holmes-mössan). Det kallar jag gärna en ”kepsliknande huvudbonad” utan att tycka att leder tankarna fel. Gunnar W får gärna komma på något bättre namn för den huvudbonad som Anders D beskriver.
    Poängen kvarstår dock: den huvudbonad Anders D beskriver ligger nära den keps som väktarna beskriver att Skandiamannen brukar bära.

    En herrhatt blir alltså till en keps med uppvikta öronlappar. Man kan ju vända på det och säga att herrhattar sällan har öronlappar.

    I den frågan gör sig TP dessutom till talesman för Krister Peterssons underlag för uthängningen av SE.
    Svd den 26/6:

    ”Grunden för åklagare Peterssons framställning om Engstöm som misstänkt gärningsman är att Engströms signalement i allt väsentligt överensstämmer med vittnesuppgifter från brottsplatsen. Det är Engströms klädsel, längd och kroppsform som i första hand pekar ut honom som misstänkt gärningsman.
    Till detta kommer signifikanta detaljer som hans keps med öronlappar och den mörka handledsväskan”

    Alltså: Skandiaväktaren Henry O som förhörs i juni säger följande:

    ”Så brukar han ha keps också, jag vet inte om han hade det vid det här tillfället men eftersom det var vinter så antar jag att han hade det.
    F: Men det är inget du minns att han hade?
    O. Nej, det är liksom en sådan sak som man tänker på honom så
    tänker man på att han har keps”.

    Den andra väktaren Anna-Lisa G:

    ” F: du pratade om hans rutiga keps.
    ALG: Ja, det tror jag, en sån där uppvikt, det brukar han ha, så han hade det väl den kvällen också, det var ju kallt”.

    Man kan konstatera att inget mordplatsvittne har sagt öronlappar – tvärtom – inte ens Lars J.
    Man får helt enkelt föreställa sig någon typ av herrhatt med uppvikta flärpar och passa In den i väktarnas beskrivning av vad SE ”brukade” ha på sig när det var kallt.
    Sedan kan man i SvD hävda att öronlapparna är en ”signifikant detalj” som utgör grunden för Krister Peterssons utpekande.
    Men Petersson nämner aldrig några öronlappar, och när det gäller Anders D säger han bara att ”han bar en huvudbonad”. Varför han inte ens nämner herrhatten i sin redovisning kan möjligen bero på att den inte det minsta sammanfaller med Engströms keps, vilket förstås inte skulle gynna saken.
    Troligtvis hade det inte spelat någon roll om SE varit barhuvad, burit mössa, keps eller tyrolerhatt. Man hade likafullt hävdat att han överensstämmer med mördarens signalement.

    Öronlapparna kommer också igen i Mårten Palmes beskrivning av mannen vid Grand nu över 30 år senare, men inte heller han har nämt öronlappar i något förhör. Däremot en konstig stickad keps med skärm.
    Så varifrån kommer Mårtens nya uppgifter om öronlappar kan man undra?
    Är det TP som fört samman honom med Grandvittnet Margareta S som sagt beige mössa med uppvikta öronlappar, en uppgift som hon inte är säker på om hon lagt till i efterhand, eller möjligen Anneli K:s ”skärmmössa, typ keps”?
    Jag blir inte det minsta förvånad om Robert Gustafsson som spelar Engström i den kommande Netflix-serien kommer att bära en keps med öronlappar enligt de instruktioner han fått av TP.

    1. Avseende keps-avsnittet så kan vi här lägga till 3 mordplatsvittnen som vill mena att keps är fel. Hade övriga mordplatsvittnen fått den specifika frågan hade det kanske varit fler:

      IM: ”för det är inte keps, det är inte hatt”

      JÅS: ”Svensson hade också reagerat för att mannen hade beskrivits ha en keps eller liknande på huvudet. Detta stämmer heller inte med Svenssons minnesbild, utan Svensson anser att mannen i stället torde ha varit mörkhårig och var barhuvad eller att han hade mörk stickad mössa”.

      LL: ”När man gick ut med det där signalementet om kepsen då vart jag lite, då hade jag svårt och sova på nätterna och då ringde jag upp en – vad heter han? Börje eller nånting sånt där som väl haft tidigare förhör, att försöka få honom och ta bort den där kepsen. För den här gärningsmannen hade ingen keps alltså. Jag är övertygad om det”.

      1. Moparkivet.

        Ja, jag har också talat med Jan A som säger samma sak, och uttryckligen sa han att ”det var definitivt inte han”. Sådana vittnesuppgifter kom aldrig fram på pressträffen.

        De skulle ju gå till botten med mordplatsen, men uppenbarligen endast med utvalda vittnen som var ofarliga, och vars vittnesmål kunde blåsas upp till en bekräftelse av den egna teorin, (d.v.s. lägga orden i munnen på dem).
        Inga namn nämnda.

      1. Just precis! Ser ut som Jack Nicholson-mössa ur många vinklar (Anders B och Inge M) och skulle kunna leda till ben besynnerliga beskrivningen av ett mellanting mellan en deerstalker och en vanlig herrhatt (Anders D): formad efter hjässan och med skärm fram som deerstalkern, men utan uppknutna öronlappar, mörk och enfärgad som vanliga herrhattar – deerstalkern oftast i ljusare tweed – och med något som sticker ut runt som ett mycket litet brätte; dock ej längre bakåt än vid sidorna till skillnad från deerstalkern, men skulle kragen kanske skymma det, ja ett mellanting. Cecilia A: stark känsla av att han hade en huvudbonad men ingenting som stack upp (varken tofs, toppen av en luva, hattkulle eller…uppfällda öronlappar?).

        Men vem citerar du, soederviken: ”Däremot en konstig stickad keps med skärm”? – en viktig iakttagelse.

        Värt att komma ihåg en andra detaljer från Cecilia: den smale typiske han-personen, längre ä Palme, tog påfallande långa steg.

        1. Citerade Jörgen G, 04 maj 2021, kl 10.00.

          ”Öronlapparna kommer också igen i Mårten Palmes beskrivning av mannen vid Grand nu över 30 år senare, men inte heller han har nämt öronlappar i något förhör. Däremot en konstig stickad keps med skärm”.

          1. Tack. Hade missat det. Då var det troligen mindre relevant vad GM:s signalement anbelangar.

          2. Ja, uppgiften kommer från förhöret med Mårten den 2/3.

            ”Blå uppger att den aktuelle mannen var iklädd en keps av ovanlig modell.
            Den beskrivs som eventuellt stickad med en slät yta och med skärm. Färgen var mörk, okänt vilken. Vidare var mannen iklädd en mörkblå jacka av vildmarkstyp med både raka och snedställda fickor. Materialet verkade vara av bävernylon…”

            De öronlappar som Mårten i dag hävdar att mannen bar existerar inte i något förhör av honom från den tiden.

            I dag säger han annorlunda: (Aftonbladet den 10/6 2020)

            ”Redan 2018 pekades den så kallade Skandiamannen ut som gärningsman i tidningen Filter. Det var omskakande läsning, berättar Mårten Palme i Aftonbladets livesändning.
            För att det var ju så konklusiva bevis. Dessutom stämde hans utseende men mina iaktagelser utanför Grand, kepsen med öronlappar knäppt ovanpå. På det sättet var det omskakande”.

            Mårten blev alltså lika skakad av Engströms utseende som han en gång i tiden blev av Christer Petterssons utseende. Den konklusiva bevisningen och framför allt av kepsen med öronlappar knäppt ovanpå.
            Har Mårten då sett en bild på Engström bärandes en sådan kepsliknande historia?
            Jag har inte sett den bilden, jag har inte heller sett någon bild då han bär en vanlig keps med uppknutna öronlappar.
            Jag konstaterar att ”öronlapparna” hårdlanseras i media som en signifikant detalj både på gärningsmannen och Engström, trots att det verkar stämma mycket dåligt.

            Det är på sitt sätt intressant hur det kunnat bli så.

             

      2. Finns gott om varianter. Här syns den under 70- och 80-talen rikskände sovjetavhopparen Valentin Agapov under en demonstration utanför Operan i Stockholm 1975, iförd en bokstavligt talat stickad keps: https://imsvintagephotos.com/sovjetiske-flyktingen-valentin-agapov-vid-protestaktion-242958

        Det finns ännu en bild på honom och hans hatt i DN 7 november samma år, där den ur en annan vinkel ser ut som en oformlig mössa eller (med lite fantasi) ett tjockt svart hår, snarare än en keps. Den som har DN-prenumeration kan själv titta i arkivet, jag kan tyvärr inte länka.

        Säger inte att det är en sådan mördaren och/eller Grandmannen/männen bar. Säger däremot att huvudbonaden givet tillgängliga och till synes oförenliga vittnesmål faktiskt kan ha sett ut lite hur som helst.

  11. DAGS FÖR LITE BALANS IGEN

    PU 2016-02-25 – Utredningsläget efter 30 år
    —– ”Journalister och internationell press LYSSNA, LYSSNA!! Kan ni hjälpa oss att identifiera två män som råkade bli filmade av en TV-fotograf på Arlanda två dagar efter mordet (antagligen på väg till Sydafrika)?
    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/palmegruppen-haller-presskonferens

    PU/Krister Petersson 2020-06-10 – Utredningsläget efter 34 år
    —– ”Enligt min mening går det inte att komma runt SE”.

    Flera reaktioner hittills på Gunnars trådstart verkar vara att nu är SE rundad PUNKT.
    Det finns däremot inte minsta tillstymmelse till rundningsförsök i första avsnittet och det har antagligen inte heller varit Gunnars avsikt med det.

    Här förekommer också ”analyser” av TP:s misslyckande baserat på att han har gjort (”tvingats till?”) ändringar mellan 2017 och 2018. I boken framkommer att den skrevs ända fram till tryckningen i augusti 2018. Bland annat av datumen för fotnoterna framgår att många ”går inte att runda-pusselbitar” föll på plats just sista året.

    Under 2021 har tvivlare fått anledning att jubla två gånger.

    1) Först genom Lampers som i sin TV-dokumentär antyder indirekt att praon Fredrik T inte var på Skandia 3 mars som han detaljerat påstått för TP tio år tidigare. I den utökade nyutgåvan av ”Den osannolika mördaren” visar TP på att flera anställda kommer ihåg att SE kom in överraskande på Skandia, just den på Sveavägen 44 oförglömliga arbetsdagen, måndag den 3 mars 1986. Om praon var där eller inte saknar därför betydelse.

    2) Det andra jublet är då att det har framkommit att SVD:s intervju med SE den 1 mars, att den i sammanhanget hittills okända landsorts-/riksupplagan 2 mars innehåller fler detaljer än Stockholmsupplagan samma dag.
    Men i stället för att runda stärker den misstankarna mot SE. Här nämner SE iakttagelser som han inte berättade för Roland B 11.40 eller dess för innan, men för polisen 12.20.
    Det som antagligen triggade de helt nya sensationella detaljerna i upplagan var då att strax före 12.20 meddelades det på radio HH:s signifikanta tillägg till mördarens signalement: ”Keps med uppvikta öronlappar”. Vad skulle väktarna tro om de lyssnade på det? Hur otroligt det än lät måste det vara SE som eftersöktes.
    SE intervjuades alltså EFTER 12.20 av Svenska Dagbladet. Han kunde då etablera sig som vittne på platsen efter att då först rapporterat till polisen. Han har dock bara stöd av LP och inte från något annat mordplatsvittne.
    Under dagen och eftermiddagen FÖRE intervjun kunde SE ta del av den massiva nyhetsströmmen som bland annat publicerades i lokalradio, lokal-tv och på text-tv.
    Det verkar inte finnas någon säker uppgift när, var och av vem SE intervjuades 1 mars. Den troliga journalisten Magnegård på SVD kommer inte ihåg intervjun i Täby. Magnegård är däremot säker på att SE INTE var på plats när han kom till brottsplatsen, strax efter att ambulanserna farit i väg 23.28. Magnegård hade nämligen intervjuat SE tidigare. Att inte SE fanns kvar då har också bekräftats av Lars J i förhör.

    1. Vad handlar det här återkommande tjatet om att ingen lyckats ”runda” Engström? Hur ska det förstås? Det finns ingen känd uppgift som gör att han kan avfärdas, eller vad? Det är väl inte unikt för Engström. Har någon rundat Gunnarsson, Pettersson, Andersson o s v? Vet heller inte riktigt vad som skulle krävas för att definitivt avföra någon från utredningen efter mer än 30 år. Definitivt inte när det kommer till en misstänkt som varit död i 20 av dessa.

      Vad som betyder något i sammanhanget är väl om det finns någonting på Engström som inte låter sig rundas. Och det gör det ju inte. Allt som anses besvärande för honom går det att ge ett antal andra minst lika sannolika förklaringar till. Så länge det är på det viset stannar det här vid att vara en hypotes, som man kan få kittlas av om man vill. Men det är jäklar inte en lösning som ska anstå en polisutredning.

  12. Per W skriver ”Stig blåljuger om sina förehavanden vid brottsplatsen och har gärningsmannasignalement”

    Nej han blåljuger inte och har absolut inte gärningsmannasignalement. Vissa uppgifter från honom stämmer inte med kända fakta men det finns betydligt trivialare förklaringar till det än att han ljuger medvetet. I likhet med andra vittnen har han misstagit sig eller minns fel på vissa punkter och avstånd i tid och rum kan vara svåra att uppskatta. Möjligen har han bättrat på sin berättelse om sitt agerande på mordplatsen
    Signalementet på gärningsmannen är vagt men handlar om en vältränad man 30-45 år med stickad mössa vilket inte stämmer in på Stig som är 52 år med keps och glasögon och begynnande alkoholproblem

  13. Per W, varför anser du att Gunnar kör med kulsprutan när han lyfter fram de gigantiska brister som finns i TP:s/Filters försök att få SE till gärningsman? Jag frågade dig även tidigare om du har har någon politisk eller personlig agenda för din aktivitet här på bloggen då du anklagade andra som inte tycker som du för att ha en sådan agenda. Fick inget svar då, men svara gärna nu?

    1. Jag passar på att säga samma sak som jag brukar säga: jag vill ha en diskussion om sakfrågor här på bloggen, inte om vad olika debattörer kan ha för drivkrafter.

      Givetvis kan en debattör själv välja att skriva om de egna drivkrafterna, typ: ”därför att jag tycker det är viktigt att sanningen om viktiga samhällshändelser kommer fram” eller något i den stilen. Men då öppnas ju samtidigt en diskussion där andra kan ifrågasätta om detta verkligen är en riktig beskrivning av vad som sporrar debattören. Och då kan vi snart vara där jag vill att vi inte ska hamna, alltså i en argumentering typ: ”Det där påstår du bara för att du älskar att gå maktens ärenden / är en psykiskt störd foliehatt / bara mår bra om du får utöva härskartekniker / vill tjäna pengar på dina skriverier / inte klarar av att erkänna att du har fel / verkar vara anställd vid en trollfabrik” osv osv.

      När något sådant händer – och det kan ske rätt fort om diskussionen börjar gå åt det hållet – är det inget annat för mig att göra än att sätta ner foten och återföra debattörerna till sakfrågorna.

      Jag instämmer alltså inte alls i Fantines uppmaning att Per W ska redovisa sin personliga eller politiska agenda.

  14. ”Varför vill inte åklagaren Petersson låtsas om journalisten Pettersson?”

    Är denna fråga verkligen tillräckligt intressant för att förtjäna en hel blogg sida?

    Tycker inte att detta är konstigt. Han vill såklart göra sken av att Skandiamannen.spåret är baserat på hans utredning och inget annat.

    1. Som du säkert märkt så täcker inte rubriken hela innehållet i artikeln. Däremot fäster den uppmärksamheten på den enligt min mening intressanta relationen mellan Thomas Petterssons research och Palmeutredarnas arbete.

      Det som jag tycker är intressant är bland annat att Palmeutredarna hakade på Thomas Pettersson i två led, först när de tog till sig hans konspirationsteori med Engström och sedan när de i likhet med honom övergick till att Engström var ensam gärningsman. Intressant är också att de inte lyckades lägga till någonting av värde i bevishänseende utöver det Thomas Pettersson tagit fram. En tredje intressant sak är att de avstod från att alls ta upp väsentliga delar av hans teoribygge. Och slutligen tycker jag det är intressant att Krister Petersson var så ovillig att medge det alla visste, att Filter och Thomas Pettersson lagt fram teorin om Skandiamannen långt före Palmeutredarna och att de bara följt i TP:s fotspår.

      Tycker du inte att något av detta var värt att diskutera?

      1. Nej, det tycker jag inte, såvida du inte uppyäckt något intressant i detta som jag missat. T. ex. någort som har koppling till den ri,ktiga lösningen, om detta nu inte är SE.

        Om KP plankat lösningen från en jolurnalist och sedan inte vill kännas vid detta så är väl detta endast ett beklagligt faktum som kan konstateras.Vad finns att diskutera?

          1. Om man vänder på frågan, hade du väntat dig något sådant här av KP:s slutanförande:

            TP säger … det och det

            Också påstår ju TP också … det.

            Och TP:s utredning tyder ju också på …det och det

            Och detta har gjort att vi nu lägger ner Palmeutredningen.

            Det talar ju för sig självt att detta inte skulle uppfattas som tillfredsställande.
            Det enda intressanta jag kan se är frågeställningen om KP tog upp TP_s spår för att han själv trodde på det eller för att han såg en möjlighet att lägga ned utredningen på detta sätt.

        1. Intressant artikel Gunnar, visst kan det vara så som Kp säger att de kommit på det själva och att de inte rår för det, men konstigt är det. Om man får spekulera hejvilt, tänk om taktiken hela tiden ända från 86 varit att inte misstänkliggöra SE med flit för att inte fördärva deras möjligheter att få fram bevis mot honom, och ett tillslag var riktigt nära då innan TPs bok släpptes 2018, men allt förstördes av boken, SE.s medhjälpare förstod att de var dem på spåren och gjorde sig direkt av med alla bevisen och KP fick ge upp planen och var tvungen att avslöja sitt intresse för SE och försöka rädda det som gick genom förhör osv och sedan presentera den i media. Därav KP:s ointresse av TP 😉

          1. Nej, det tror jag inte. Med tanke på att det gått så lång tid sedan 86 tror jag inte det handlade om att man var rädd att de skulle förstöra bevis.

  15. Angående hur Thomas Petterssons hypotes gick från att Stig Engström utfört mordet på uppdrag av en konspiration som t.ex. Stay Behind till att han var en ensam gärningsman: När jag läste hans bok (den första upplagan) fick jag intrycket att han intervjuat personer inom Stay Behind-kretsar och att de sa sig inte känna Engström. Och att Pettersson då kom fram till att Engström måste vara en ensam gärningsman istället. Men är inte det lite naivt?

    Låt oss bara för resonemangets skull anta att hans hypotes om att Engström sköt Palme på uppdrag av folk från Stay Behind stämmer. Cirka 25 år senare kommer en journalist och frågar folk i Stay Behind-kretsar om Engström var med. De av dessa personer som möjligen kan ha kunskap om vad som hände, de svarar då självfallet nej, oavsett om det är sant eller inte.

    En annan sak med Stay Behind och liknande organisationer är att de torde vara organiserade i små celler, där de enskilda personerna inte vet mer än de behöver veta, de arbetar alltså enligt en ”need to know-basis”. De enskilda personerna kände antagligen inte många utanför den egna cellen. Dessutom torde de vara utbildade i att hålla tyst (Krister Petersson sa ju själv på presskonferensen att dessa grupperingar ännu omgärdas av en stor sekretess). Så om man frågar några personer i sådana kretsar om en viss person, kan man då räkna med att få ett användbart svar?

    Så jag är skeptisk till den slutsats Pettersson drog av dessa svar. Sedan är jag förstås medveten om att man inte kan dra omvända slutsatser heller.

  16. Första gången som utredarna sätter på pränt att man finner det troligt att SE agerat på egen hand är vid ett åklagarmöte den 7 november 2018. Det är visserligen sant att Palmegruppen sedan vidtar ytterligare utredningsåtgärder med avseende på en eventuell konspiration, men så här sammanfattar protokollskrivaren Melander läget vid detta möte:

    Konstateras att vi nu mer och mer lutar åt att [NN], om han är gm, agerat på egen hand och att SB eller liknande gruppering sannolikt inte är inblandad.

    1. Tack för påpekandet, det är en intressant omständighet i historiken. Ungefär ett halvår efter Filters publicering, men fortfarande inte en definitiv ståndpunkt från utredarnas sida.

    2. De missar ju därmed ett gyllene tillfälle att köra en Peterssonare som kunde ha löst alla problem med teorin: ”Men med tanke på vad som sedermera händer aktuell kväll så säger vi att Stay Behind måste ha varit inblandade.”

  17. Inte den minsta likhet mellan SE. och Christer Pettersson, varken i klädsel eller annat.
    Tycker LP:es vittnesmål om Pettersson som gärningsman inte var värt ett dyft.
    Undrar om utredningen inte gav offentlighet av vad som handlade om SE. kanske
    på LP:es begäran. Han fanns ju där och en sådan gentleman borde nog LP:e ha kommit ihåg.
    Kände månne LP:e SE. sedan tidigare? Hur mycket hemligstämplat material finns kvar, undrar man.

  18. Som välkänt visade ju den stora SIFO-undersökningen efter den 10 juni att en överväldigande majoritet inte betraktade mordet som löst, dvs man var föga imponerad av KP/PU:s presentation. På min arbetsplats (som för så många andra fortfarande är i hemmet) har vi haft som ”fredagskul” att man ställer en fråga till kollegorna på sektionen om något ämne (som inte är jobbrelaterat) och där man får mejla sina svar. Då min tur kommit tänkte jag passa på att ställa frågan om hur man såg på mordets lösning efter den 10 juni. Av mina 60 kollegor (i blandade åldrar) fick jag 53 svar där ca 40 hade bevittnat presskonferensen. Denna, naturligtvis helt ovetenskapliga, undersökning gav följande resultat:

    65% Trodde inte det kunde vara SE
    20% Trodde det kunde vara SE
    15 % Hade ingen uppdattning (flera förklarade att man inte kände till så mycket om mordet)

    Tilläggas kan att det var en några av de 65% kompletterade med att det nog ändå var Christer P….

    Detta säger naturligtvis ingenting egentligen men tänkte det kunde vara kul att delge…

    1. Fanns ingen större anledning för honom att som vittne jaga iväg en människa till Skandia en lördag för att kontrollera en utstämplingstid. Men tiden fanns ju där så varför inte? Och vem ställer inte upp i ett sånt här sammanhang? För en omvittnat självcentrerad person som Stig föll det sig nog naturligt. Det gav konkretion till hans vittnesmål och kunde kanske hjälpa utredningen. Fakta är hårdvara.

      Varför han skulle göra det som gärningsman är mer besynnerligt. Han är den på planeten som har minst anledning att uppmärksamma utredningen på detta.

      1. Flarne, som jeg ser det:

        1) SE vidste udmærket, hvad klokken omtrent var, da han forlod Skandia. Det ved man, når man forlader sit kontor.
        2) Fakta om udstempling ville ikke have nogen praktisk betydning for, om politiet ville lytte til ham som vidne.
        3) Desuden, hvis man skal tro ham, tjekkede han omhyggeligt sit ur i lyset fra butiksvinduet.

        Behovet for at få den udstemplingstid skyldes derfor enten en irrationel, neurotisk tilbøjelighed, eller at han er GM og må indsamle fakta for at designe sit forsvar

        1. Gruto,

          En ”irrationel, neurotisk tilbøjelighed” är ju precis den bild av Stig E som ges av exfru, familjens bekanta och olika kolleger. Han var djupt osäker och bekräftelsesökande, vilket han kompenserade genom att hela tiden vilja ta plats, stå i centrum, prata, synas och göra sig viktig, på ett sätt som inte var normalt.

  19. Flydde mördaren med bil., det vore det mest naturliga. Bilen var säkert strategiskt parkerad om det var ett avtalat möte. Inte heller säkert att mördaren tog trapporna. Kan ha varit SE. som Lars och Yvonne såg. Vapnet kan ligga i en sjö, även det mest sannolika. Om det dock inte var ett avtalat möte kan en medhjälpare med bil varit inblandad. Palmemordet blir mest blott gissningar, trots vissa tvivelaktiga fakta.

  20. Anders Fredric

    Det gick inte att svara på ditt inlägg så jag gör det här istället.

    https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/03/varfor-vill-inte-aklagaren-petersson-latsas-om-journalisten-pettersson/#comment-25848

    1) ”Nej, din synpunkt om vad som fanns loggat i tidsredovisningssystemet är med stor sannolikhet inte korrekt, men jag avser inte att här gå in på en teknisk diskussion om hur tidsloggning och datalagring går till.”

    ====> Fortfarande fel. Roland B och Per H och andra behöriga användare kunde ta del av rapporten ”Tjänstgöringstider” redovisad på sidan 8 i Per H:s pm. Där framgår det att SE ”stämplade ut” 23.19 och det var från den rapporten som Roland B meddelade SE 1 mars.
    https://drive.google.com/file/d/1CDYLvXgWRwDDTfPKvFMfEe6dh8_pWIuH/view

    23.20 fanns bara i systemloggarna som historik och som bara IT-personalen hade åtkomst till och visste hur komma åt med dåtidens användarfientliga stenålderssystem. Och Roland B behövde inte ta kontakt med systempersonal på en lördag utan ”Tjänstgöringstider” eller motsvarande funktion räckte till för att besvara SE:s märkliga fråga.

    Ok?

    2) ”Åtminstone en av väktarna hävdar att inpasseringen vid 20- eller 21-tiden (olika tidsuppgifter finns) skedde utifrån och därefter via receptionen. Har du nya uppgifter som påvisar att detta inte stämmer?”

    =====> Tack, många detaljer som man glömmer. Det stämmer, SE tog sig in i lokalerna utan att behöva använda sitt tidkort (Roland B 1986-06-09). Väktarna bistod med inpasseringen.

    1. Uppgifterna om Stig Engströms tjänstgöringstider i Per H:s PM är inskrivna av Per själv och är alltså inte någon kopia av något originaldokument. På vilket sätt han fått uppgifterna är oklart.

      Klart är i alla fall att han några dagar efter upprättandet av sin PM uppgav i ett polisförhör att stämpelklockorna på Skandia gick rätt under mordkvällen. Klart är också att han i sin PM redogör för Stig Engströms kontakter med Roland B angående utstämplingstiden. Men han verkar även i denna PM vara fullständigt omedveten om att stämpeluret gick fel.

      Hur kan detta förklaras, Mikael A?

      1. Gunnar

        Roland B ställde om systemklockan 1 mars så att 28 februari fick korrekt utstämplingstid mot Ur, d.v.s. 23.19 som framgår av ”Tjänstgöringstider” som visar vilka uppgifter som fanns i tidrapporteringssystemet när Per H begärde ut dem, gissningsvis någon gång under perioden från april till 5 juni.

        ”Tjänstgöringstider” i pm:et omfattar 35 dagar med klockslag, koder m.m. För att få in en systemutskrift på ett skrivmaskinspapper 1986 kunde man bara ta en kopia av utskriften och bifoga i dokumentet. Jag gissar att Per H inte tyckte att det blev tillräckligt snyggt för sitt pm utan att han helt enkelt skrev av rapporten ”Tjänstgöringstider” för hand på skrivmaskin.

        23.20 fanns antagligen var kvar i systemets logg som bara var åtkomlig av systempersonal.

        ”Klart är i alla fall att han några dagar efter upprättandet av sin PM uppgav i ett polisförhör att stämpelklockorna på Skandia gick rätt under mordkvällen.”
        ===> Så, jag GISSAR att Roland B berättade för Per H på våren att 23.19, som då fanns i systemet, var korrekt. PH drog då slutsatsen att stämpelklockorna gick efter Fröken Ur 28 februari vilket då inte stämde. Jag gissar också att PH fick systemutskriften ”Tjänstgöringstider” med 23.19 av Roland B.

        1. Mikael A,
          tack för ditt svar som ju enligt vad du själv uppger innehåller gissningar på fem punkter: ”gissningsvis”, ”gissar”, ”antagligen”, ”gissar” och ”gissar”.

          Till det ska väl läggas en sjätte punkt, nämligen att du gissar att Roland B:s korrigering av stämpelklockan också innebar att tider i tidrapporteringssystemet korrigerades bakåt. Eller har du några belägg för det så att just det inte är en gissning?

          Skulle det i så fall innebära att alla gamla tider korrigerades (flera veckor bakåt och mera) eller att Roland B var tvungen att välja vilken tidsperiod som skulle korrigeras? Båda alternativen skulle ju innebära en godtycklighet om inte Roland B visste när klockan började gå fel. Om det var tekniskt möjligt borde ju därför det enkla ha varit att Roland helt enkelt såg till att klockan gick rätt i fortsättningen – det rörde sig ju trots allt inte om en så stor felvisning att det på något intressant sätt kunde ha påverkat eventuell övertidsersättning för personalen.

          1. Gunnar

            Roland B konstaterade 1 mars att ”stämpelklockorna” gick en minut före. RB ställde därför om systemklockan och meddelade den rätta tiden 23.19 till SE. Vi VET då genom rapporten Tjänstgöringstider att tidredovisningssystemet ändrade retroaktivt 23.20 till 23.19.

            Att Roland B:s 23.19 var korrekt bekräftades också av PU:s nyckelvittne Nicola F:s detaljerade iakttagelse 23.19,55.

            För att inte hamna i dylika diskussioner var PU smarta 10 juni då de avgränsade misstankarna mot SE till förloppet från skotten 23.21 till YN två minuter senare. Så här snart ett år efteråt har ingen kunnat visa på att den snäva förloppsbeskrivningen varit otillräcklig eller som KP uttryckte det 10 juni: ”Hur det nu ska gå till”.

            1. Mikael A skriver att Nicola F ska ha gjort en detaljerad iakttagelse 23.19.55

              Om Mikael A syftar på Nicolas F observation av en man som kom gående efter makarna Palme kan jag konstatera att iakttagelsen inte var särskilt detaljerad men att han sannolikt såg Anders B komma gående bakom paret Palme. Observationen gjordes under en mycket kort tidrymd och Nicola F uppger själv att han inte kunde se förföljarens ansikte.

              Men framför allt så kan inte tidpunkten för Nicolas observation av den förföljande mannen fastställas exakt på sekunden som Mikael A hävdar. Nicola F kontrollerade inte tiden för sin observation mot Fröken Ur eller en klocka som gick exakt rätt och visade även sekunder

              Med andra ord kan det inte fastslås att Nicola F såg en man följa efter makarna Palme klockan 23.19.55 och absolut inte att det var Stig E han såg bakom makarna Palme. Nicolas observation bekräftar alltså INTE Roland B uppgift om att Stig ska ha stämplat ut 23.19

              Givetvis kan Stig ändå ha stämplat ut omkring 23.19 och Nicola F kan ha observerat den förföljande mannen strax innan 23.20 men troligen var det inte Stig han såg och det är tveksamt om Stig hade hunnit stämpla ut 23.19 och befinna sig några meter bakom makarna Palme mindre än en minut senare

              1. Jonas J

                Än en gång, varför tror du att NF var det enda mordplatsvittnet som vallades på årsdagen 87, varför fick NF vara med på vittneskonfrontationen mot CP 88?

                1. Mikael A
                  Kanske för att de trodde att Grandmannen, 35-40 år, med ljusblå/blå jacka var mördaren. Denne skulle då gått efter paret Palme. Läser man gärningsmannaprofilen så var han efter-före-efter-före paret Palme. Man hade då bortsett från att många (de flesta) vittnen sagt rock på mördaren. Den eventuella keps och glasögon som (den möjliga) Grandmannen hade, sågs inte av något vittne, förutom av Lars J som tror att det är keps. Så troligen trodde de att personen var mördaren, och troligen hade de fel.

                  1. Magnus D

                    ”En annan viktig iakttagelse som Mårten Palme berättar om i hovrätten är att han såg mannens ansikte, vilket ger ytterligare stöd till nedan för att SE var Grandmannen.
                    —– ”Ingrid Klering har i förhör 24 april berättat att Lisbeth och Mårten Palme i samtal på Sabbatsberg båda var övertygade om att den man Lisbeth hade sett, mördaren, och den man Mårten hade sett, Grandmannen, var SAMMA MAN”.
                    —– Nicola F
                    —– https://www.expressen.se/nyheter/det-ar-mycket-mojligt-att-det-var-honom-jag-sag/
                    —– Lisbeth Palme beskrev tidigt ytterligare GM för familjen vilket överensstämde med SE (Joakim Palme).
                    —– https://areena.yle.fi/audio/1-50557332
                    —– Poutiainen/Inuti labyrinten – avsnitt Grandmannen”

                2. NF fick vara med på vittneskonfrontationen mot CP 88, för att man ville se om han kunde peka ut CP som mannen hade sett bakom paret >Palme.

                3. Mikael A

                  Magnus D har redan svarat dig att utredningsgruppen trodde att mannen som gick efter makarna Palme var den så kallade grandmannen och att grandmannen var identisk med gärningsmannen. Samma utredningsgrupp konstaterade också att Engström inte var intressant som tänkbar gärningsman.

                  Utredarna har från dag ett konsekvent försökt anpassa verkligheten efter sin karta i stället för tvärtom. De bestämde sig för att gärningsmannen följt efter makarna Palme från Grand till Dekorima och på vägen dit observerats av Nicola F. Fakta som talade emot det scenariot valde man att bortse från.

                  Att utredarna 1987 trodde att mannen som Nicola såg gå efter makarna Palme var gärningsmannen betyder inte att han var det. Nicolas observation efter skotten när han vänder sig om och ser att samme man som gått efter makarna Palme gömmer sig i Dekorimas port talar starkt för att Anders B var förföljaren. Men utredarna brydde sig inte om den observationen som inte stämde med deras uppfattning om att gärningsmannen måste ha förföljt makarna Palme från grand till Dekorima

            2. Hej Mikael A,

              Nej Mikael, vi vet inte att tidsredovisningssystemet ändrades retroaktivt så att Engströms utstämpling ändrades från 23:20 till 23:19, jag skulle snarare vilja påstå att det av flera skäl är mycket osannolikt att så skedde. En ändring av stämpelurets klocka innebär inte att alla tidigare registrerade tider ändrades, det är inte så denna typ av system fungerade 1986 eller fungerar idag.

              Men eftersom vi här talar om ett tidsredovisningssystem är det i och för sig tekniskt möjligt att justera enstaka tider i efterhand. Man kan t.ex. tänka sig att en anställd som anländer och stämplar in på kontoret klockan 10:00 behöver justera tiden till 08:00 om denne har varit på ett externt tjänsteärende/möte mellan klockan 08:00 och 10:00. Rent teoretiskt skulle man kunna tänka sig att Roland B på eftermiddagen den 1 mars 1986 justerade Engströms utstämplingstid från 23:20 till 23:19, men till vilken nytta? Detta är möjligt men extremt osannolikt, dessutom saknas det stöd i utredningshandlingarna att så skedde.

              Det enda vi med någon rimlig säkerhet vet är att Roland B den 1 mars 1986 justerade stämpelurets klocka med en minut, men Engström och Roland B har olika uppfattning om åt viket håll stämpelklockan gick fel. Engströms uppfattning 860310 samt vid både tings- och hovrättsförhandlingarna år 1989 är att klockan gick för sakta. Roland B menar i juni 1986 – dvs. ungefär 3 månader senare än Engströms första uppgift – att stämpelklockan gick en minut för fort; vad som är korrekt är oklart.

              Per H:s uppgifter i sitt PM respektive förhör i juni 1986 komplicerar dessutom bilden, Per talar om en utstämpling klockan 23:19 samt att stämpelurets klocka gick korrekt. Det går att tolka Pers uppgifter så att utstämplingen skedde 23:19 men att han var ovetande om att klockan gick en minut fel och att rätt utpasseringstid då skulle vara 23:20 (samt ett antal okända sekunder ytterligare). I detta scenario finns det – som Gunnar Wall i sin intervju med Krister Petersson påpekat – mycket små möjligheter för Engström att kunna vara gärningsman. Men det finns även andra alternativ, en möjlighet är den jag inledningsvis pekade på, att utstämplingen enligt stämpelklockan skedde 23:20 och att Engström hade möjlighet att kontrollera detta i juli 1989. Detta skulle då förklara varför Engström nästan övertydligt i sitt tingsrättsförhör hävdar att han ”stämplade ut” 23:21 (men då Engström missuppfattat åt vilket håll stämpelklockan gick fel var korrekt utstämpling egentligen 23:19).

              Man bör också notera att tingsrättsförhöret med Engström i juli 1989 direktsändes i Sveriges Radio och som dessutom samma eftermiddag/kväll kommenterades i radio av expertkommentatorn Claes Borgström. Man får då förmoda att förhöret även följdes av personal vid Skandia. Att då Engström – antingen som vittne eller som gärningsman – medvetet skulle kommit med nya och oriktiga uppgifter är osannolikt. Oavsett om Engström här var vittne eller gärningsman hade han inget att tjäna på ljuga inför rätten, enklast hade varit att endast berätta samma sak som han sagt tidigare.

              1. Anders Fredric

                Jag förstår inte hur du tänker. Obegripligt tillkrånglat att 23.19 INTE skulle finnas i systemet.

                Vi VET genom rapporten Tjänstgöringstider att tidredovisningssystemet ändrade retroaktivt 23.20 till 23.19.

                Den retroaktiva ändringen till 23.19 skedde före utbetalning av februarilönerna i slutet av mars.

                23.19 var den tid som fanns registrerad i systemet.

                https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/03/varfor-vill-inte-aklagaren-petersson-latsas-om-journalisten-pettersson/#comment-25888

                1. Mikael A.

                  Jag måste upprepa min fråga till dig som du tydligen missade – det är lätt hänt.
                  Du skrev något i stil med att det var utrett att Stig hade nyckel till cykelförrådet i hörnet Luntmakargatan/Adolf Fredriks kyrkogata.
                  Kan det styrkas med något dokument?

                  1. Jörgen G

                    Finns dok men kommer inte ihåg nu var. Kan vara i förhöret med Per H där han berättade att SE cyklade sommartid.

                    1. Mikael A

                      Jag hittar ingen uppgift i det förhöret som tyder på att det skulle vara kontrollerat och bekräftat att han hade en nyckel till cykelförrådet.
                      Jag hittar inte heller någon uppgift på att SE brukade cykla till jobbet på somrarna. Om uppgifterna finns bör de finnas någon annanstans, men var?

  21. ÄN EN GÅNG HAR SE BRINGAT KLARHET!

    Dagen efter, lördag 1 mars 1986 ringde Skandias personalman Roland B hem till SE och berättade att SE hade stämplat ut 23.19 enligt Fröken Ur.

    SE KONSTATERADE DÅ FÖR RB ATT HAN DÅ KUNDE HA VARIT UTE PÅ SVEAVÄGEN OMKRING 23.20 (EFTERSOM HAN HADE GÅTT DIREKT UT), m.a.o. krypavstånd till mordplatsen 23.21,30.

    Faktum är dessutom att SE hade kommit ut ännu tidigare på Sveavägen eftersom PU:s nyckelvittne Nicola F hade sett GM vid ”norra reklampelaren” 23.19,55 när denne följde efter paret Palme. SE måste således ha ”stämplat ut” senast 23.19,30.

    Tvivlarna menar att eftersom SE stämplade ut 23.19 kan han OMÖJLIGT ha hunnit fram till mordplatsen 23.21,30.

    Än en gång har således SE bidragit till att ha bringat klarhet i vad som hände 28 februari.

    1. Mikael A. SE är ingen mördare. Hoppas för alla oskyldigt utpekade att utredningen öppnas inom det snaraste!

      1. Carita

        KP 10 juni: ”Om utredningen skall öppnas på nytt måste SE FÖRST kunna förklaras bort, hur det nu skall gå till”

        1. Mikael A. Var det slutklämmen på presskonferensen?
          Tack o lov är det många som både vet och begriper att Engström inte är Palmes mördare. Hoppas snart Riksåklagaren agerar för hon kan väl inte va helt verklighetsfrånvänd. JO måste först va klar.

          1. Den finns inga juridiska processregler som kräver att någon misstänkt skall bortförklaras för att öppna en brottsutredning. I Sverige behöver ingen bevisa att han/hon är oskyldig, det är motsatsen som åklagaren skall bevisa. Det tror jag nog KP mycket väl känner till.

            Så varför allt detta snack om att han inte kan runda SE osv? ”Runda” är för övrigt ingen juridisk term, och är därför klart olämplig att åberopa.

            Är det så att KP bara upprepar vad justitiedepartementet sagt åt honom? (Departementet var ju inne tidigt och försökte påverka åklagarna.)

    2. Mikael A
      Men eftersom att han verkar ljuga om allt annat så ljuger han väl att han gick direkt ut, eller?

        1. Nicola F 23.19.55 visar ingenting om Stigs förehavanden. Är bara ditt lösa antagande att Stig ska ha befunnit sig bakom paret Palme och observerats av Nicola F 23.19.55 Finns ingenting som styrker att Stig gick norrut från Skandias entre och mötte paret Palme och att han då ska ha vänt på klacken och börjat följa efter makarna söderut samtidigt som Nicola kom gående norrut

          1. KP sa på presskonferensen att utredarna inte visste om SE gick söderut eller norrut från Skandiaentrén.

    3. Åter igen kommer Mikael A med cirkelresonemang

      Du förutsätter det som är upp till dig att bevisa. Du förutsätter för ditt resonemang att Nicola F exakt klockan 23.19.55 såg gärningsmannen enligt dig identisk med skandiamannen följa efter makarna Palme men det är bara din egen hypotes som du inte kan bevisa. Baserat på din egen hypotes drar du slutsatsen att Stig stämplade ut senast 23.19.30 och att han gick direkt ut.

      Men i själva verket vet vi inte om det var gärningsmannen som var förföljaren och vi vet inte om skandiamannen var gärningsmannen och/eller förföljaren eller ingetdera. Vad vi vet är att Nicola såg en man följa efter makarna Palme ett par minuter före mordet men exakt tidpunkt på sekunden kan inte fastställas och vi vet inte om förföljaren var gärningsmannen.

      Nicolas observation när han efter skotten vänder sig om och tittar mot mordplatsen talar dock för att det troligen inte var gärningsmannen utan Anders B som var förföljaren. Nicola F ser då en man med samma typ av jacka med samma blå färgnyans som förföljaren hade som gömmer sig i Dekorimas port som vi vet att Anders B gjorde. Nicola drar själv slutsatsen att mannen som gömmer sig i porten måste vara samma man som han nyss sett gå efter makarna Palme.

      Om förföljaren var Anders B var han varken skandiamannen eller gärningsmannen. Även om förföljaren var någon annan man som råkade ha samma typ av jacka i samma blå färg som AB så måste han inte ha varit skandiamannen och signalementet talar starkt emot det eftersom skandiamannen ska ha haft en mörk rock och inte en blå jacka när han stämplade ut.

      Tvärtemot vad Mikael A hävdar finns ingen observation som stöder att Engström befann sig ute på trottoaren klockan 23.19.55 Tvärtom finns uppgifter om ett samtal som Engström hade med väktarna efter utstämplingen som talar för att han inte gick raka vägen ut. Förutsatt att stämpeluret gick rätt kan utstämplingen ha skett när som helst mellan 23.19.00 och 23.19.59 och sedan tog det någon minut innan Engström var ute på trottoaren. Han kan alltså ha kommit ut så sent som 23.21 bara en halv minut före skotten. Även om han kom ut tidigare och uppgiften om samtalet med väktarna inte stämmer innebär det dock inte att han måste vara gärningsman.

      1. Kan inte båda sidor sluta att diskutera utstämplingen nu?
        Det torde vara klargjort att med den kunskap vi har så går det inte att säga mer. Det går inte att utesluta SE genom den. Men marginalerna är helt klart små. Jag utesluter inte SE. Men vem skjuter statsministern 50 meter från sitt jobb och 50 meter från nattvakterna man precis sagt hej då till? Om SE var gärningsman så brydde han sig inte om han åkte fast, i så fall

        1. Hej Ulf B (samt Mikael A och Gunnar),

          Det är korrekt att det inte går att dra några säkra slutsatser kring Engströms utstämpling, osäkerheterna är bland annat stora på grund av:

          • Vi vet inte säkert vilken tid stämpelurets klocka visade vid Engströms utstämpling, både 23:19 och 23:20 förekommer.

          • Stämpeluret hade endast visning och loggning i hela minuter.

          • Vi vet inte vad som anses med att stämpeluret har korrekt tid. Går stämpelurets klocka korrekt när klockan slår om från 23:19 till 23:20 precis när Fröken Ur är 23:20:00? Eller ska stämpeluret visa 23:20 när Fröken Ur har en tid mellan 23:19:30 och 23:20:30? Dvs. är korrekt tid ett avrundat eller trunkerat värde? Detta är inte självklart.
          (En digital termometer som endast visar hela grader anses nog mer korrekt om 21,8 avrundas till 22 istället för att visa 21 osv).

          • Roland B säger i ett förhör i juni att stämpelklockan gick en minut fel, men vad innebär detta? Gick den exakt en minut fel eller var felet till exempel mellan 35 sekunder och 1 minut och 25 sekunder?

          • Gjorde Roland B rätt när han konstaterade att stämpeluret gick en minut fel? Om han t.ex. tittade på stämpelurets display eller på en ansluten bildskärm samtidigt som han ringde Fröken Ur finns många möjligheter till att göra fel. Lite grann beroende på hur man gör denna kontroll kan ett verkligt fel på något mellan 10 sekunder och 1 minut och 50 sekunder upplevas som ett fel på en minut. Och som framgår av ovan är det oklart vad som avses med att stämpeluret har en exakt tid visavi Fröken Ur.

          • Roland B hävdar i juni 1986 att stämpelurets klocka gick en minut för fort medan Engström i ett mycket tidigare förhör i mars menar att klockan gick en minut för sakta. Det är inte självklart att det är Roland B som har rätt. OK, det är Roland som gör kontrollen, men det finns en möjlighet att han minns fel tre månader senare.

          • Slutligen anger Per H i PM respektive förhör i juni 1986 att utstämplingen var 23:19 och att stämpelurets klocka inte gick fel.

          Alla dessa oklarheter gör nog att utstämplingen kan ha skett någon gång i tidsintervallet 23:18:00 och 23:21:59, men även tider utanför detta tidsfönster skulle kunnat vara teoretiskt möjliga. Till detta ska sägas att det inte är klarlagt hur länge Engström talade väktarna i receptionen innan han gick ut på Sveavägen. Uppgifter på ett samtal mellan 5-10 sekunder och någon/några minuter förekommer.

          Med detta sagt delar jag din åsikt att det är tämligen lönlöst att fortsätta spekulera i när Engström stämplade ut. Men min ingång nu senast i denna debatt var inte Engströms utstämpling utan vad han uppgav i sitt förhör i tingsrätten i juli 1989. En del debattörer här på bloggen har med emfas hävdat att Engström begick mened genom att säga att hans utpassering från Skandia var 23:21. Det jag då kommenterat är att om man väljer att tro på det som Engström under ed säger i rättegången kan det faktiskt finnas logik i att han anger 23:21. Detta kan styrka att Engström endast är ett oskyldigt vittne.

          Engström säger vidare i tingsrätten att han nyligen verifierat denna uppgift och med tanke på att förhöret direktsändes i radio – och alltså kunde höras av annan personal vid Skandia – finns det stora risker i att gärningsmannen Engström felaktigt ändrar sina tidigare uppgifter; det vore att dra onödiga blickar på sig. Tiden 23:20 skulle istället passat mycket bättre till den historia han både tidigare berättat och fortsätter att berätta i domstolen.

          Sedan finns det i och för sig möjligheten att vittnet Engström endast minns fel eller rör ihop tiderna, dvs. det kanske inte finns någon logik i att Engström säger 23:21 i tingsrätten. Utpasseringstiden 23:21 finns även omnämnd i bl.a. Svenska Dagbladet 1989-07-05 och det krävdes alltså inte att man lyssnat på radio för att ta del av detta.

          Med dessa avslutande ord avser jag inte att kommentera saken ytterligare.
          Allt gott!

          1. Tack Anders!

            Mycket bra beskrivet.
            Om det inte tillkommer ny information så ser jag inte riktigt vinsten med att fortsätta diskutera utstämplingstider. Torde ta tid och energi från delar av palmemordsdiskussionen som kan föra den framåt.
            Men vi får se. Risken är väl stor att om ett år så diskuteras tiderna fortfarande… men jag hoppas att jag har fel.

            1. Håller med men det är förespråkarna av teorin om Engström som gärningsman som hela tiden driver på diskussionen om hans utstämplingstider och ibland känner man sig tvungen att bemöta dem

              Om den verklige mördaren eller mördarna är i livet och läser kommentarerna här kan jag höra hur de gapskrattar åt att vi ägnar timmar åt att diskutera Engström i allmänhet och hans utstämplingstider i synnerhet fast han inte hade ett dugg med mordet att göra.

          2. Anders Fredric

            — ”Det är inte självklart att det är Roland B som har rätt. OK, det är Roland som gör kontrollen, men det finns en möjlighet att han minns fel tre månader senare.”

            Kanske en bra dag att avsluta eftersom du har fått stöd idag angående Roland B och att 23.19 var en felregistrering i systemet på grund av den mänskliga faktorn.

            — ””Alltnog, detta är min förklaring till att jag trots alla osäkerhetsfaktorer valde att utgå från 23.19 men det är möjligt som du skriver Gunnar, att Roland B i och för sig kan ha kastat om sifforna.”

      2. I efterkonstruktionens anda så kan man pussla lite som man vill.
        Stödet för att vara ute vid trottoarkanten söker man hos Nicola F.
        Samtidigt som Nicolas uppgifter om en ljusare blå Tensonjacka måste förkastas.

        Mikael A
        Märker också att du korrigerat din teori på nytt.
        Du nämner:
        ”– ”Varit ute och druckit middag igen”-ut och inpasseringarna vid 21-tiden gjordes via cykelgaraget i korsningen mellan Adolf Fredriks Kyrkogata och Luntmakargatan. Larm saknades och SE hade nyckel (kontrollerat).”
        Så Anna-Lisa G:s uppgifter om att hon såg SE vid 21-tiden gäller inte längre?

        1. Det kan ju tilläggas att det teoribygge som Thomas Pettersson ägnat sig åt – och som Mikael A förefaller ha anslutit sig till – visserligen går ut på att Anna-Lisa G ska ha sett Stig Engström komma tillbaka till Skandia sedan han varit ute en stund under kvällen. Men i den enda offentligt dokumenterade ordagranna versionen av vad hon berättat om det – polisförhöret från juni 1986 – är hon mycket tydlig med två saker.

          Där säger hon inte bara att Stig Engström kom tillbaka via huvudentrén, utan också att hans återkomst var i samband med att hon kom till jobbet, klockan 20.10. Hon återkommer bestämt till tidpunkten i förhöret. Det har inte hindrat Thomas Pettersson från att hävda att hennes egentliga hågkomst var att Engström kom in betydligt senare, precis så sent att han kunde ha varit ute och sett Palme vid bion när denne anlände omkring klockan 21.

          Men som signaturen Moparkivet påpekar kommer nu Mikael A med en annan version : Engström skulle ha smugit sig in via cykelgaraget klockan 21 och – därmed – inte bankat på dörren i huvudentrén. För han kunde väl knappast ha gjort båda sakerna samtidigt? Eller vad säger du, Mikael?

          Det kan tilläggas att Anna-Lisa G i polisförhöret säger att hon uppfattar det som att Engström varit ute och ”ätit middag”, inte ”druckit middag”. Men det ingår ju i den rutinmässiga smutskastningen av Engström att framställa det som om han i stället för att äta ägnade sig åt alkoholkonsumtion.

          Det där har blivit en del i standardarsenalen mot Engström och någon gång tycker jag den saken måste tas upp. Vad bygger detta påstående egentligen på? Ingenting väktarna sagt från mordkvällen tyder ju på att Engström var full.

          Inte desto mindre: det kan givetvis inte uteslutas att han drack öl eller vin till den middag han troligen åt. Och det finns ju ett antal uppgifter om att hans alkoholvanor – i likhet med rätt många andra personers – i alla fall närmade sig det problematiska. Men ganska få människor använder uttrycket ”druckit middag” för att beskriva att någon annan tagit sig ett glas i samband med middagsätandet.

          Låt mig understryka: det är definitivt inte att rekommendera att dricka i samband med arbete och det gjorde tydligen Engström ibland – det framgår av förhör med hans före detta hustru. Men det finns knappast några belägg för att han inte skötte sitt jobb.

          I det här fallet skulle det i så fall ha handlat om att han tog sig vissa friheter vad gällde alkoholkonsumtion när han tyckte sig skönja slutet av ett övertidsarbetspass en fredagskväll. Dumt och lite trist, kan man tycka. Men tyvärr ganska vanligt förekommande.

          Jag är lite tjatig om den här detaljen, inte för att rättfärdiga Engströms alkoholvanor, utan för att jag reagerar över att debatten har tagit sig sådana former så att det av många anses legitimt att på väldigt lösa grunder spekulera fritt om hans personliga brister och hur de tog sig uttryck. Det finns ett inslag av ”han var en dålig person, han var inte som vi” som plötsligt blivit en del av det som är tillåtet att uttrycka.

          Det är inte bara olustigt i största allmänhet, som jag ser det. Det framstår också som ett sakligt sett illa grundat försök att göra det svaga utpekandet av Engström lite mer övertygande.

          1. Gunnar – Engström var ute på kvällen den 28:e februari. Han berättade inte sanningen. Om han åt eller drack är i sammanhanget ovidkommande. Han var ute. Klockans minuter skall vi vara försiktiga med att tolka.

            1. Engström säger i förhör 86-04-25 på fråga om han varit på Skandia hela tiden, på sitt arbetsrum eller i huset att ”INTE på den tidigare kvällen”. Med det måste ju Engström mena att han under den tidiga kvällen inte varit på Skandia eller sitt arbetsrum utan har varit ut. En del människor delar upp kväll i tidig kväll, kväll och sen kväll. Det är egentligen ingenting konstigt med detta sätt att uttrycka sig även om det var vanligare på den tiden.

              Sid 7-8
              https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMOWtJMXhCYTVONkU/view

              1. Simon A

                SE sattes upp på PU:s lista över misstänkta/som skulle utredas vidare den 22 april. Därför pressades han inte på sina påståenden den 25 april som inte stämde.

            2. När det gäller Stig Engströms göranden under den tidigare delen av kvällen finns det brister i det förhör med honom som tar upp den saken. Det handlar om förhöret den 25 april 1986. Han får frågan ”Under den tidigare kvällen hade du varit på Skandia hela tiden, på ditt arbetsrum eller i huset?”

              För tydlighetens skull: ingenting i det som sagts innan i förhöret har handlat om någon annan kväll, formuleringen ”den tidigare kvällen” kan därför knappast tolkas som någon annan kväll, längre bakåt i tiden. Den rimliga tolkningen är i stället: tidigare under kvällen.

              Vad svarar Engström då på frågan? Jo:

              ”Inte på den tidigare kvällen.”

              Det är ju rimligt att tolka det som att Engström inte hade varit inne på Skandia hela tiden under den tidigare delen av kvällen.

              Ett par naturliga följdfrågor om förhörsledaren var intresserad skulle ju då kunna ha varit: ”Vid vilken tidpunkt var du ute under den tidigare delen av kvällen? Och vad gjorde du då?”

              Och de frågorna skulle förstås ha ställts en i taget så att Engström fick möjlighet att svara klart och tydligt på båda. Men i stället frågar förhörsledaren:

              ”Vad hade du gjort tidigare på kvällen? När började du arbeta?”

              Båda frågorna är lite oklara. Och ännu värre, de kommer i samma andetag, vilket förstås är ett kardinalfel i vilken sorts intervju och förhör som helst.

              Engström svarar, synbarligen lite förvirrad: ”Du menar just den här kvällen?”

              Förhörsledaren: ”Just det.”

              Vad ska Engström svara nu? Det handlar uppenbarligen inte om när han började arbeta på morgonen utan om hans kvällspass. Det är fullt möjligt att han tolkar det som det arbetspass som börjar sedan han ätit middag. Och då svarar han:

              ”Då har jag varit på mitt arbetsrum hela kvällen.”

              Är det rimligt att tolka Engströms svar på det sättet, alltså att han bara syftar på var han befunnit sig efter det att han ätit middag?

              Ja, det är rimligt, i synnerhet om vi ska fästa någon tilltro till Anna-Lisa G:s beskrivning av hur Engström kom och bankade på entrédörren när han kom tillbaka efter att ha ätit middag. Han hade alltså verkligen inte smugit om vi ska tro henne utan tvärtom väckt största möjliga uppmärksamhet i stället för att lugnt och stilla använda kortläsaren för att ta sig in.

              Med andra ord: om Engström skulle ha haft något att dölja om vad han sysslat med under mordkvällen är det svårt att se någon rationalitet i att försöka förneka att han varit ute och ätit middag. En mera rimlig förklaring är att han tolkade polisens frågor som att de handlade om vad han gjorde under den senare delen av kvällen.

              Ytterligare en sak: jag noterar att du nu inte är intresserad av att försöka tidsbestämma när Engström var ute. Men det är ju högst väsentligt, i alla fall om man ska försöka konstruera en gärningsbeskrivning. För om han åt middag så att han kom tillbaka klockan 20.10 kan han ju absolut inte ha träffat på makarna Palme i samband med den utflykten. Och om han redan ätit middag då, varför skulle han i så fall ha ge sig ut på stan en gång till mindre än en timme senare?

              Jag vet inte om du delar Mikael A:s uppfattning att han smög sig ut vid 21-tiden via cykelförrådet. Om du gör det får du gärna svara på frågan: varför ägnade han sig i så fall åt denna hemliga utflykt i stället för att se till att jobba färdigt?

                1. Tack för din länk. Tyvärr är väl det du hänvisar till egentligen bara gissningar. Väktaren Annette K hörs i juni 1986 och har ett minne av att ha sett Stig Engström i receptionen möjligen kring klockan 21 men kanske någon annan tid. Hon minns i alla fall inte om han gick in eller ut och säger: ”Det är sådana saker som inte jag kommer ihåg, för folk går alltid in och ut”.

                  En slutsats som kan dras av det är att det inte alls kan uteslutas att Engström gick ut för att äta middag samma väg som han senare gick in, genom stora entrén. Det låter ju som det mest normala sättet att gå ut.

                  Men visst kan ha ha tagit en annan väg ut om han haft möjlighet ifall det av någon anledning varit mera praktiskt – jag kan inte utesluta det alternativet heller.

                  Det säger i vilket fall inget om att det skulle ha varit något konstigt med hans lilla middagsutflykt. Snarare tvärtom: om vi leker med tanken att han av något bagatellartat skäl hade gått ut en bakväg och där ute sett något som triggade honom till att börja planera allvarlig brottslighet – vad hade han då gjort när han skulle återvända till Skandia? Ja, en naturlig tanke är väl att han skulle ha smugit sig in samma diskreta väg som han använt när han gick ut. Mindre troligt är att han skulle ha traskat iväg till huvudentrén och bankat och bullrat för att bli insläppt.

                  1. Gunnar

                    SE:s enda tidsstämplingar 28 februari var 08:10 och 23:19. Det var nog inget undantag i hans beteende att undvika tidsregistreringar i den här delen av hans yrkeskarriär, oplacerad i organisationen och undersysselsatt, men ändå krav på närvaro.

                    Eftersom INGENTING tyder på att SE INTE var Grandmannen så vet vi att utpasseringen 22.35 och inpasseringen 23.19 inte gjordes via receptionen utan på andra sätt.
                    Hur den icke tidsregistrerade utpasseringen vid 20-tiden skedde har bara akademisk betydelse om man inte misstror Anna-Lisa G:s ”druckit middag igen”,

                    —–
                    ”En annan viktig iakttagelse som Mårten Palme berättar om i hovrätten är att han såg mannens ansikte, vilket ger ytterligare stöd till nedan för att SE var Grandmannen.
                    —– ”Ingrid Klering har i förhör 24 april berättat att Lisbeth och Mårten Palme i samtal på Sabbatsberg båda var övertygade om att den man Lisbeth hade sett, mördaren, och den man Mårten hade sett, Grandmannen, var SAMMA MAN”.
                    —– Nicola F
                    —– https://www.expressen.se/nyheter/det-ar-mycket-mojligt-att-det-var-honom-jag-sag/
                    —– Lisbeth Palme beskrev tidigt ytterligare GM för familjen vilket överensstämde med SE (Joakim Palme).
                    —– https://areena.yle.fi/audio/1-50557332
                    —– Poutiainen/Inuti labyrinten – avsnitt Grandmannen”

                    1. Mikael A,
                      jag måste säga att jag imponeras av din trosvisshet om än inte av dina argument.

                      När du skriver: ”INGENTING tyder på att SE INTE var Grandmannen” måste du väl ändå ställa dig frågan hur det kom sig att Krister Petersson kunde undvika att göra samma konstaterande som du. Han ansåg uppenbarligen att det fanns tveksamheter kring den slutsatsen (såvida han inte blankt avvisade den, han har ju inte varit så mångordig på den punkten).

                      Jag tror att de flesta som studerat materialet från Grand inser att det finns komplikationer med din ståndpunkt. Av flera skäl. Ett av dem är att vittnesmålen om en Grandman spretar. Det finns åtskilligt i dem som stämmer dåligt in på Stig Engström.

                      Självklart finns det också sådant som skulle kunna stämma in på honom, Vissa vittnen talar ju till exempel om en keps eller en skärmmössa.

                      Vi vet ju att när Christer Pettersson stod åtalad 1989 kom nämndemännen fram till att det var han som var Grandmannen. Det är en påminnelse om att den som vill kan tänja vittnesmål ganska långt i den riktning man bestämt sig för.

                      Och med den bakgrunden tycker jag det vore intressant att få veta: vilka av följande personer anser du har talat om Stig Engström i sina vittnesmål från Grand?

                      – Hubert F (se till exempel min bok Mordgåtan Olof Palme, sid 97) ser omkring klockan 21 en senig mörk man som spanar utanför bion. Mannen som är omkring 40 år har rak näsa med buckla upptill. Han ger ett sportigt intryck, har en jacka och skärmmössa med öronlappar.
                      – Birgitta W (samma bok, samma sida) ser också en man utanför bion omkring klockan 21. Han har mörkt hår eller mörk stickad mössa och mörk rock eller mörk täckjacka. Han har en brinnande blick och stirrar in i biografen i samband med att makarna Palme anländer.
                      – Max D (sid 100) ser strax före klockan 23 en man som tittar in i skyltfönstret till bokhandeln söder om Grand. Mannen är i 45-årsåldern, är klädd i täckjacka och har troligen keps. Han ger ett ”härjat intryck”.
                      – Lars-Erik E (sid 98) ser omkring klockan 23 en man i 35-40 årsåldern, lång och kraftigt byggd med hårt och rått ansikte. Han har en fjällrävenliknande jacka och en ljus gulaktig mössa som inte är en keps. Mannen går av och an utanför bion.
                      – Margareta S och Anneli K (sid 99) ser vid 23-tiden en man med intensiv blick som stirrar in i foajén. Margareta säger att han har en ljusbrun mössa med uppfällda öronlappar och kommer senare fram till att det är en keps. Anneli säger redan vid första förhöret att det är en keps. Båda säger att han har glasögon och en blå jacka. Margaretas och Annelis observationer tycks vad gäller tid och plats sammanfalla med Lars-Eriks observation.
                      – ”Ulrika” (sid 95) ser en lång mörk man i mörk lång rock som står utanför bion efter sena föreställningen av Bröderna Mozart. När hon frågar vad klockan är säger han ”Det har du inte med att göra!”
                      – Lars K (sid 100) ser omkring klockan 23 en töntig man klädd i något som liknar skidkläder från 50-talet, bland annat har mannen en skidmössa med skärm men inte glasögon. Mannen som befinner sig utanför bion verkar inte vara en biobesökare.
                      – Mårten Palme (sid 102) ser utanför bokhandeln söder om bion strax efter klockan 23 en man som ser bufflig ut och som troligen har stålbågade glasögon. Han är omkring 40 år gammal och har en blå täckjacka samt keps med knäppe till skärmen.

                      Eftersom du skriver att ingenting tyder på att Stig Engström inte var Grandmannen undrar jag förstås: handlar alla de här vittnesmålen om Stig? Eller bara en del av dem och i så fall vilka? Vad var då de andra Grandmännen för filurer?

        2. moparkiivet

          Fick på pekandet tidigare av Anders Fredric:

          ———-
          2) ”Åtminstone en av väktarna hävdar att inpasseringen vid 20- eller 21-tiden (olika tidsuppgifter finns) skedde utifrån och därefter via receptionen. Har du nya uppgifter som påvisar att detta inte stämmer?”
          =====> Tack, många detaljer som man glömmer. Det stämmer, SE tog sig in i lokalerna utan att behöva använda sitt tidkort (Roland B 1986-06-09). Väktarna bistod med inpasseringen.
          ————

          SE gick alltså ut utan att ”stämpla”. Varför han valde att gå tillbaka via receptionen går det bara att spekulera om. Anna Lisa G har berättat för TP att SE återvände omkring 21.05 efter att ”ha varit ute och druckit middag igen”. Varför hon inte berättade om det i förhören var för att hon ville ”skydda SE” från att hans alkoholproblem skulle komma fram. 20.10 var en felsägning.

          Så svaret på din fråga är att A-LG:s uppgifter gäller.

      3. Jonas J

        Förhör Roland B 860609: ”så om det var 23.19 han stämplade så var det kanske 23.20 när han var ute på gatan” (Samtal mellan RB och SE 1 mars).

        1. Var han ute på gatan 23.20 kan han inte ha befunnit sig bakom makarna Palme 23.19.55

    1. Om vi utgår från att du har rätt i påståendet att SE var utanför Grand och väckte uppmärksamhet.
      Varför i hela friden går han då tillbaka till Skandia och stämplar ut där, han kan väl knappast veta att paret Palme skulle passera Skandia på vägen hem, de kunde ju ha tagit en annan väg eller ett annat färdsätt att ta sig hem.
      Synpunkt 2 Om Se var utanför bion och väckte människors uppmärksamhet måste det vara väldigt riskabelt att visa upp sig i tidningar och springa i tv, risken känns ju rätt stor att någon/några skulle ha känt igen honom i så fall.
      Men vad jag vet så kom det inga sådana reaktioner åren 86-87

      1. Kalle

        Just det. SE:s starka kännetecken var hans irrationalitet, att inte vara medveten om omgivningens uppmärksamhet på honom och hans låga konsekvensinsikt. Så varför-frågor gällande SE blir rätt meningslösa.

        Försöker svara på en av dina ändå, varför han gick tillbaka till Skandia. Jag TROR att SE inte vågade skjuta utanför Grand för att han inte ville åka fast. Den teorin stöds av J W Clarke (”mördartyp III”). Möjligt att SE vågat skjuta om SE återvänt till ingången till T-Rådmansgatan.

        1. Mikael A. Hur kommer det sig att du är så säker på att Engström sköt Palme? Har du egna belägg för det eller du har läst dig till det?

        2. Vad grundar du antagandet att SE hade låg konsekvensinsikt på?
          Kände du honom personligen?
          Är det något som Thomas P framför i sin bok?
          Det jag sett och läst om SE ger inte mig den känslan eller kunskapen.

        3. Här görs en tankevurpa. Näst efter fantombilden skulle jag säga att GMP ställt till det mest för utredarna. Gärningsmannaprofilen bygger ju helt på att det är en ensamagerande gärningsman. Ifall det är en grupp som agerat, vilket en hel del tyder på samtidigt som mer och mer uppgifter som tycks bekräfta detta framkommer, desto mer fel hamnar man genom att förlita sig på en sådan GMP. Jag skulle nog vilja påstå att de profiler som tagits fram och som gäller ensamagerande gärningsmän har ungefär samma relevans som dagens horoskop eller att försöka spå framtiden i kaffesump.

          1. Svarar på eget inlägg:
            För att förtydliga. Den närmast sjukliga fixeringen kring en ensam gärningsman har i långa perioder inverkat direkt hämmande på utredningen och låsningen ledde bland annat till att man i många år med intensiv frenesi förnekade att oidentifierade WT-observationer existerade. I stället jagade man ”skuggor” och lyckades misstänkliggöra en mängd helt oskyldiga personer som råkade ha olyckan att kunna passas in.

            Nu är jag förvisso långt ifrån expert på gärningsmannaprofiler ska ärligt sägas men det sunda förnuftet säger mig – att bygga en profil baserad på en enstaka händelse – ger gissningsvis ungefär noll tillförlitlighet. Det vis profilen dessutom är upprättad på, genom att utesluta att det handlar om något annat än en ensam galning måste naturligtvis också ifrågasättas, givet de uppgifter som finns om bland annat övervakning.

            Utgår man istället ifrån att det rör sig om en mindre konspiration skulle självfallet profilen visa helt annorlunda. Som jag ser det så kan man alltså förpassa gärningsmannaprofilen till Sverkers soptunna där den hör hemma. Den har nämligen ingenting med verkligheten att göra. Den är ett rent beställningsjobb baserat på önsketänkande om en ”enkel” och helt opolitisk lösning som skulle varit hanterbar för politikerna i Sverige.

            Sen spelar det ingen roll om man så tillsätter 100 granskningskommissioner om dessa ändå inte har tillgång till allt material. Dessutom är även dessa kommissioner politiska, inte att förglömma, vilket naturligtvis gör att man i huvudsak agerar som politiker och inte polisutredare. Slöseri med skattepengar skulle jag kalla det. Vi måste väl för övrigt ligga i topp bland världens länder när det gäller att tillsätta meningslösa kommissioner? Spel för galleriet är vad det egentligen är om man ska vara riktigt noggrann.

            Man ska inte heller glömma bort de utredare, framförallt fotfolk, som tidigt insåg alla dessa galenskaper men som förhindrades att följa upp och klarlägga omständigheter som hade varit oerhört intressanta att få klarhet i. Synd att man inte lyssnade mer på de som faktiskt visste hur seriöst polisarbete egentligen fungerar. Måste varit en mardrömslik upplevelse att tvingas jobba med händerna bakbundna och med skygglappar för ögonen. Jag avundas dem inte.

            Det skulle vara en samhällsinsats av rang att lyckas klara ut detta en gång för alla. Det vore en enorm lättnad att kunna lägga det bakom oss. Demokratin i vårt land har nog sällan varit mer hotad än idag, där hoten kommer såväl inifrån som utifrån, från höger som vänster. Det som behövs är sammanhållning, inte mer splittring.

          2. Framförallt bygger GMP på det URVAL av vittnesuppgifter som använts. Alla WT-observationer har valts bort (eller bortförklarats med felaktiga resonemang). IM observationstid av mördaren har valts bort. Korvgubbens observation av en förföljande man plockade man med. Pias observation att det inte fanns någon förföljande man plockades bort.

            Det spelar därmed ingen roll om efterföljande metodik är vetenskap eller humbug.

            Jerker Söderblom beskrev det redan i hovrätten: ”… jag tror man kan få fram nästan vad man vill om man går in i det här materialet …” (Poutiainen sid 715)

        4. Vilken underbar desinformations tänkande du framlägger , för att rikta uppmärksamheten ifrån andra spår. såsom Polisspåret etc. Det finns ingen chans i världen att SE sköt Palme. Nu sitter hans fd fru och är svartmålad pga av att Palmeutredningen systematiskt har styrts fel och andra avdelningar inom rättsvårdande myndigheter, systematiskt har mörkat för att skydda de Poliser som sköt Palme och hjälpte till att mörka mordet. Ockhams rakkniv är oftast den bästa och enklaste lösningen, men förutsätter inte att flera konspiratörer ej existerade och sedan fick hjälp av andra för att skydda Polisens integritet.

          Så sluta med desinformation. Tack. Poliser från Stay Behind / piketen knäppte Palme och fick betalt för det. Palmeutredningen hade som syfte att gömma kritisk information, med utfyllnadsinformation. Endast 5 delar behövs av all information för att lösa mordgåtan, dvs om man tänker logiskt och letar efter märkliga förfaranden morddagen, samt dagarna efter mordet. Det är lätt att missa.

          1. Jag gör som jag brukar och markerar här: den här kommentaren låter som om den pekar ut en annan debattör för att avsiktligt sprida desinformation. På den här bloggen vill jag att vi fokuserar på sakargumenten i debatten, inte att vi misstänkliggör andra debattörer.

            Självklart finns det desinformation i och kring Palmeutredningen, alltså uppgifter som har spritts med avsikt att fördunkla och blanda bort korten. Ett av syftena med den här bloggen är att minska utrymmet för sådant genom att erbjuda ett forum där vi gemensamt kan titta på sakuppgifter.

            Jag utesluter förstås inte att det har förekommit försök från medvetna desinformatörer att sprida förvirring även bland folk som skrivit till denna blogg under årens lopp. Men jag tror definitivt att det i så fall tillhör undantagen och jag tänker inte låta debattklimatet förstöras genom att vrida över diskussionen till ett dryftande om sådana misstankar. Låt oss komma ihåg att det är oerhört lätt att frestas att dra slutsatsen att folk som inte håller med en själv har en skum dagordning. Men om misstänksamheten tar över så krymper samtidigt möjligheterna för en konstruktiv sakdebatt.

          2. Mathias. Men nu skriver ju du att poliser sköt Palme. Vad har du för belägg för det?

        5. Den här J W Clarke är en lite intressant figur tycker jag. Hans idéer låg bakom Palmegruppens GMP och han har också gett sitt godkännande till Filter & TP:s utpekande av SE. Han framställs som en akademisk gigant, ”the go to guy” i profilering av SE-gänget, men han finns inte ens på wikipedia. Han säger själv att han fungerat som rådgivare till FBI, men det kan betyda lite vad som helst.

          Det är svårt att finna några praktiska exempel på användandet av JWCs typologiteori än de som lanserats av SE-gänget och innan dess GMP av Åsgård & Co. Likaså är det svårt att finna exempel att hans teorier ses på med stor respekt av kriminologer, psykologer, poliser etc. Kanske är han en intellektuell gigant, men det finns inte mycket som talar för det kan det mig tyckas.

          Hans magnum opus verkar vara boken om amerikanska mördare och attentatsmän som kom ut i början av 80-talet där han baserat på 15 exempel presenterar fyra typer. Och då erkänner han att två stycken av dem inte passar in alls och även bland de andra så är inte kategoriseringen helt glasklar. Sammantaget verkar det inte så mycket att hänga i julgranen när det gäller forskning.

          En intressant sak är att den tes som Clarke drev i boken är att det finns en politisk bias i bedömningarna av politiska attentatsmän då man tenderar att framställa dem som ensamma galningar snarare än som politiskt motiverade. Detta för att myndigheter inte vill ge stöd för att personer kan ha agerat rationellt utifrån sin samhällssyn. Detta blir ju onekligen lite komiskt då hans forskning nu används som stöd för den enklaste och ofarligaste teorin av dem alla: det var den numera avlidna försäkringstjänstemannen som gjorde’t.

          Jag kan inte heller låta bli att småle att trots att SE lanseras som en typ tre mördare som söker uppmärksamhet, så avfärdar men helt sonika invändningen mot att han inte tog på sig mordet, vilket han borde gjort om han varit en typ tre. Han kanske skämdes är nu förklaringen. Man kan ju onekligen fråga sig vad poängen med en typindelning är när man inte ens behöver hålla sig till de få egenskaper som ska finnas i respektive typ.

          Och detta förutsätter att det ens finns något vetenskapligt värde i profilering, något som inte är oomtvistat. Jag såg någon studie av detta som visade att i de fall profilering hade hjälpt var det profiler baserade på data, statistik, bevis etc och INTE ett mer allmänt psykologiserande av den typ som vi matas med i deckare.

          Oavsett hur det ligger till med den saken tror jag alla kan vara överens om att när det gäller profiler är det SISU som gäller. Skit In, Skit Ut. En profil kan aldrig bli bättre än den data den bygger på. Och då är vi tillbaka till pudelns kärna: att det finns så förtvivlat lite i det här fallet som vi vet med säkerhet. Profilen kommer då bara att återspegla urvalet av data som i sin tur styrs av vad man tror om GM. Det blir ett cirkelresonemang som inte leder någonvart.

          Mvh Mattias

          1. Gunnar, Mattias

            GRK anlitade Ressler och Clarke 1998.
            Den GMP som Clarke då tog fram har många beröringspunkter med SE.
            Månaden före, utgivningen av Den osannolika mördaren i augusti 2018, hade TP och Clarke kontakt där den senare bekräftade SE för TP.

            Men det var INTE Clarkes OP-GMP som la grunden till TP:s SE som antyds, utan grävresultaten (GULDSPADEN 2019) och mordplatsfakta.

            Fakta Mattias: Nya Palmegruppen granskade under TRE ÅR SE och kom fram till följande den 10 juni 2020:

            — SE kan inte rundas.
            — Om utredningen skall återupptas måste SE FÖRST förklaras bort.

            1. Mikael A. Tyvärr arbetade de i 3 år med fel spår. 3 onödiga år. SE kommer att förklaras bort. Jag hoppas att ex-frun hinner va med om det!

    2. Jag ska gärna svara på den frågan, Mikael A. Det ska jag göra strax. Innan dess vill jag dock påminna dig om att jag ställde några frågor till dig, de som handlade om hur du värderar de olika vittnen från Grand som jag räknade upp – vittnen som berättat om iakttagelser som tycks handla om en mystisk Grandman. Jag bad dig att kommentera vilka av dessa vittnen som enligt din bedömning talade om Stig Engström. Och om du ansåg att vissa av dessa vittnen inte gärna kunde ha talat om Engström så ville jag veta hur du i så fall tolkade deras observationer. Jag emotser med intresse ditt svar på de frågorna.

      Och anledningen till att jag frågade är förstås att du skrivit ”INGENTING tyder på att SE INTE var Grandmannen”. Det låter ju som om du menar att alla vittnesuppgifter om Grandmannen pekar glasklart på Stig Engström.

      Nu ska jag svara på din fråga: inledningsvis måste jag då säga att jag inte har kunskap om vad alla de vittnen jag räknade upp i dag anser om möjligheten att det var Stig Engström. De har ju inte heller så väldigt starka skäl att yttra sig om den saken eftersom Krister Petersson över huvud taget inte tog upp möjligheten av att Enström skulle ha varit vid Grand när han presenterade sina tankegångar om fallet för snart ett år sedan.

      Jag föreställer mig också vittnena över lag själva kan vara medvetna om svårigheterna att lägga till något av värde till vad de sagt förut. Det finns ju ett par omständigheter som ställer till problem i det avseendet. Den ena är att det gått så många år sedan de gjorde sina observationer. Den andra är att vid tidpunkten för observationerna visste de ju inte vad som skulle hända senare. De hade alltså ingen uppenbar anledning att försöka lägga detaljer i observationerna på minnet.

      Mot den bakgrunden förefaller det ganska förståndigt av dem att inte kasta sig över nyhetsmedia med sina slutsatser.

      Självklart har jag verkligen funderat kring vittnesobservationerna vid Grand, om du ställer frågan på det viset så kan jag definitivt svara ja. (Och det var just för att jag undrade om du också hade gjort det som jag ville ha dina kommentarer rent konkret till dessa olika vittnesobservationer.)

      Nu är det i alla fall så att två av dessa vittnen verkligen har uttalat sig. Det ena vittnet är Mårten Palme. Han sa till exempel i Expressen efter Krister Peterssons presskonferens: ”Det är mycket möjligt att det var honom [Stig Engström] jag såg.” Och det bör ju också tolkas som: ”Det är mycket möjligt att det inte var Stig Engström jag såg.”

      Det var ungefär samma sak han sa om Christer Pettersson för mer än 30 år sedan, han var inte säker på om det var Pettersson han sett. Mårten Palme får alltså räknas som en person som ifrågasätter din slutsats – han är inte säker på att det var Engström han såg.

      Det andra vittnet är Anneli K. Nyhetsmedia har rapporterat att hon säger sig vara säker på att det var Stig Engström hon observerade.

      Givetvis har det ett visst intresse vad Anneli K tycker, på samma sätt som det har ett visst intresse att vittnena från Dekorima Leif L och Hans J mycket bestämt anser att det inte var Stig Engström som mördade Palme.

      Men jag anser inte att misstankarna om Stig Engströms eventuella skuld till Palmemordet kan avskrivas enbart på grund av vad Leif L och Hans J säger. Det krävs ytterligare argument – och det anser jag att det finns, argument som åtminstone räcker till att slå fast att försöken att binda honom vid brottet inte alls är övertygande.

      Och när det gäller frågan om Stig Engström var vid Skandia tycker jag inte att den saken kan fastslås bara för att Anneli K tycker sig minnas det. Ett av de tänkbara sätten att pröva rimligheten i hennes slutsats är att titta lite grann i detalj på vad vittnesmålen som tycks handla om en Grandman egentligen säger. Det skulle alltså verkligen vara intressant om du vill kommentera det.

      1. Gunnar – Svar om Grandmannen

        https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/03/varfor-vill-inte-aklagaren-petersson-latsas-om-journalisten-pettersson/#comment-25961

        Nicola F, Cecilia A, Inge M, Lars J och Yvonne N kunde alla studera mördaren under en längre tidsföljd. Trots att det var en och SAMMA man finns skillnader i nyckelvittnenas beskrivningar.

        Samma gäller för Grandmannen. I Inuti Labyrinten beskriver bröderna Poutiainen (två av ”Undertecknarna”) på sidan 674 att resebyrådirektören, flygledaren, Margareta S, Anneli K och Mårten Palme såg SAMMA man, Grandmannen. Även här finns olikheter i vittnenas beskrivningar, men det råder ingen tvekan att det är en och SAMMA man, Grandmannen.

        Som jag tidigare beskrivet så gäller även att Grandmannen och mördaren är SAMMA person, vilket styrkts trovärdigt av Lisbeth Palme (Sabbatsberg samt tidigt till familjen), Mårten Palme och Anneli K. Samt att ingen har ifrågasatt det efter 10 juni.

        —– Gunnar: ”Ett av dem är att vittnesmålen om en Grandman spretar. Det finns åtskilligt i dem som stämmer dåligt in på SE”.

        Precis som för de som såg GM eller Grandmannen spretar även vittnesmålen från de andra Grandvittnena som du tar upp: Hubert F, Birgitta W, Max D, ”Ulrika” och Lars K. Det är möjligt att någon/några av dem såg någon annan än Grandmannen. Jag tror att det fanns många Grandvittnen som ärligt ville hjälpa till. Det innebär inte att de såg någon annan GM än Grandmannen.

        —–————————–
        ”En annan viktig iakttagelse som Mårten Palme berättar om i hovrätten är att han såg mannens ansikte, vilket ger ytterligare stöd till nedan för att SE var Grandmannen.
        —– ”Ingrid Klering har i förhör 24 april berättat att Lisbeth och Mårten Palme i samtal på Sabbatsberg båda var övertygade om att den man Lisbeth hade sett, mördaren, och den man Mårten hade sett, Grandmannen, var SAMMA MAN”.
        —– Nicola F
        —– https://www.expressen.se/nyheter/det-ar-mycket-mojligt-att-det-var-honom-jag-sag/
        —– Lisbeth Palme beskrev tidigt ytterligare GM för familjen vilket överensstämde med SE (Joakim Palme).
        —– https://areena.yle.fi/audio/1-50557332
        —– Poutiainen/Inuti labyrinten – avsnitt Grandmannen”

        1. Tack, Mikael A.

          Intressant svar. Du utgår helt enkelt från att Stig Engström var vid Grand, att vittnen observerade honom vid biografen och att dessa observationer låg till grund för föreställningen om Grandmannen. Och eftersom du utgår från det så spelar det ingen större roll för dig vad vittnena har sagt om mannens ålder och utseende, du vet hur det egentligen var. Följaktligen kan du skriva ”INGENTING tyder på att SE INTE var Grandmannen”.

          Om jag förstår dig rätt: i din värld finns det helt enkelt inga omständigheter som kan rubba din övertygelse. Grandmannen kan beskrivas som senig, sportig, ha gulaktig mössa som inte är en keps, ha jacka och inte rock och vara 35-40 år gammal. Han kan ha fört flera vittnens tankar till Christer Pettersson. Det gör ingenting. Det finns fortfarande inte minsta utrymme för tvekan från din sida. Ingenting tyder på att SE inte var Grandmannen.

          Har du någonsin funderat över om uttrycket ”tunnelseende” skulle kunna vara applicerbart på ditt sätt att resonera?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.