Den osannolika mördaren uppdaterad – har något viktigt tillkommit?

Vad är det som är nytt i nyutgåvan av Den osannolika mördaren? De nya kapitlen är skrivna sedan åklagaren Krister Petersson gav Thomas Pettersson rätt och sedan Thomas Pettersson tagit del av det släppta utredningsmaterialet kring Stig Engström. Boken skulle kunna sätta sista spiken i kistan och definitivt etablera Engströms skuld. Gör den det?

THOMAS PETTERSSON KOM tidigare i år ut med en ny uppdaterad upplaga av Den osannolika mördaren.

När första upplagan kom ut var Skandiamannen bara en teori av många om Palmemordet. När andra upplagan publicerades var Thomas Petterssons teori sedan en tid tillbaka den officiella versionen av vad som hände den där kvällen på Sveavägen.

Det låter som om den nya upplagan borde vara högintressant läsning. Den har kommit ut relativt sent efter Krister Peterssons beslut att lägga ner utredningen. Och det betyder att läsaren har skäl att vänta sig något djuplodande och sammanfattande om den nya situationen där det plötsligt inte finns en Palmeutredning längre.

Är Thomas Pettersson nöjd? Lägger han till viktiga förklaringar som inte Krister Petersson kom med? Övertygar han den som tidigare varit tveksam? Det var frågor jag ställde mig innan jag började läsa nyversionen av Den osannolika mördaren. (Svar på frågorna kommer i slutet av recensionen.)

För att börja rent handfast: hur mycket är det som är nytt? Det enkla och uppenbara svaret är att boken innehåller åtta nyskrivna kapitel, sammanlagt omkring 60 sidor.


Artikelserie: Thomas Pettersson och fullversionen av teorin om Skandiamannen – Del 2

I en serie artiklar diskuterar jag journalisten Thomas Petterssons centrala roll i förhållande till beslutet att lägga ner Palmeutredningen – och granskar också nya inslag i hans tankegångar.

I det förra avsnittet tog jag särskilt upp:

  • hur Thomas Pettersson lyckades sälja in sin teori till Palmeutredningen;
  • hur han sedan vände på teorin på ett fundamentalt sätt och hur Palmeutredarna följde efter;
  • och hur utredningens presskonferens visade upp den obekväma relationen mellan Thomas Pettersson och Krister Petersson.

I det här avsnittet tar jag upp den andra upplagan av Thomas Petterssons bok Den osannolika mördaren. I två kommande avsnitt tar jag upp ett avsnitt av Filterpodden där Thomas Pettersson diskuterar mordutredningen med Filters chefredaktör Mattias Göransson..


Men det är mera som är nytt än så. I själva verket har Thomas Pettersson skrivit om texten på många ställen – exakt var får läsaren leta reda på själv genom att jämföra upplagorna stycke för stycke. Ibland rör det sig bara om redaktionella finputsningar eller naturliga uppdateringar. Men några gånger är det mer intressant än så.

Redan på sidan 11 hittar vi ett tillägg som är värt att notera. Där skriver Thomas Pettersson om observationer utanför biografen Grand vid tidpunkten för slutet på sena föreställningen av Bröderna Mozart, alltså då paret Palme kom ut från bion. Flera vittnen har berättat att de sett en man som de uppfattat som avvikande, mystisk eller hotfull. Dessa observationer, tillsammans med vittnesiakttagelser från tiden kring filmens början, har gett upphov till föreställningen om ”Grandmannen”, en person som skulle kunna vara Palmes mördare.

Det ingår i Thomas Petterssons teoribildning att de där observationerna – i alla fall en del av dem – handlar om Stig Engström. Resonemanget han för i boken går ut på att Engström varit ute på stan och ”druckit middag” vid 21-tiden och sett paret Palme utanför biografen Grand. Han har sedan kommit tillbaka till bion efter föreställningens slut för att skjuta Palme, men så har modet svikit honom. Han återvänder till Skandiahuset för att stämpla ut och bege sig hemåt. När han kommer ut på gatan träffar han på paret Palme. (Sidan 213f – sidhänvisningar i denna recension är till nya upplagan om inte annat anges.)

Det resonemanget finns redan i gamla upplagan och redan där har Thomas Pettersson lyft fram vissa vittnesmål som han anser understödjer teorin. Men i den nya har han petat in ytterligare ett vittne. Det är programmeraren Lars K. som i ett förhör från juni 1987 berättat om en man han observerat. Så här skriver Tomas Pettersson om Lars K, sidan 11 alltså:

”Han såg en man klädd i mörka kläder och en ’sportmössa med skärm’. Mannen stod till vänster om entrén, verkade inte vara någon biobesökare och såg ut som en blandning mellan TV-figuren Marve Fleksnes och skådespelaren Björn Gustafsson. Personen gjorde ett töntigt intryck, summerade [Lars K].”

Det där låter ju lite spännande när man läser Thomas Petterssons bok. Om Engström var där så var han ju verkligen inte någon biobesökare. Han hade enligt egen utsago mörka kläder under mordkvällen. Det stämmer också. Och hans traditionella herrkeps kanske inte brukade beskrivas som en ”sportmössa med skärm”, men skärm hade den ju.

Den komiska rollfiguren Fleksnes, spelad av Rolv Wesenlund, såg ut så här.

Och den Björn Gustafson (med ett s om vi ska vara noga) som åsyftas här är skådespelaren som bland annat är känd för att ha gestaltat Dynamit-Harry i filmerna om Jönssonligan.

Likheter med Stig Engström? Det kanske man kan hävda med lite god vilja. Men vad som är anmärkningsvärt är vad Thomas Pettersson inte tog med när han refererade förhöret med Lars K. Så här står det nämligen också i protokollet:

”Kommer inte ihåg några detaljer i mannens utseende eller klädsel men säger att denne var av medellängd och var sportigt klädd, i jacka och byxor. Jackan kan ha varit blå, i alla fall gav den, liksom byxorna, ett mörkt intryck. På huvudet hade han en sportmössa med skärm, Klädseln såg ut att vara skidkläder i Domus-stil från 50-60-talet.”

I övrigt bedömer Lars K att mannen var runt 40 och inte hade glasögon.

Den här utstyrseln är från en annons som publicerades i dagspressen i januari 1958. Och det är sannolikt en man med klädsel av det här slaget som vittnet Lars K försöker beskriva.

Om mannen hade något att göra med Palmemordet är förstås en öppen fråga. Men vad vi kan konstatera är att det inte låter särskilt mycket som den prydliga och konservativa klädsel för kontorsbruk som Stig Engström förknippas med. Den som vill skulle ju på minst lika goda grunder kunna säga att det signalement Lars K här lämnar hade vaga likheter med Christer Petterssons. Eller med Lasse Åbergs rollfigur Stig Helmer i Sällskapsresan 2 – Snowroller.

Thomas Petterssons högst ofullständiga återgivande av vad Lars K berättat i detta särskilt inlagda tillägg är inte ägnat att rent generellt öka tilltron till hans omarbetningar av boken.

Engström på jobbet den 3 mars?

sidan 40 har Thomas Pettersson lagt in ett annat nytt avsnitt. Det handlar om en kollega till Stig Engström, icke namngiven, som kommer till jobbet på måndagsmorgonen efter mordet, alltså den 3 mars. Enligt Thomas P:s referat konstaterar kollegan då att Stig Engström är på arbetsplatsen. Han hör nämligen hur Engström talar i telefon inne på sitt rum. Det hörs av det Engström säger att han är bekymrad över att det signalement som lämnats på gärningsmannen egentligen gäller honom själv.

Thomas Pettersson skriver: ”Kollegan uppfattade det som om Engström talade med någon på polisen, men något sådant samtal finns inte noterat så det måste ha varit någon annan”.

Enligt Thomas Pettersson – som i en not uppger att han gjort en mobilintervju med kollegan – blev denne ”väldigt illa berörd”. (Sidan 41, 301)

Här låter det alltså som om Stig Engström – tvärt emot den bild han ger i förhören – hade tagit sig till Skandia under sin första semesterdag i stället för att ha rest till Idre under helgen. Och det lät vidare som om han fört ett mystiskt samtal om att han blivit utpekad som mördare med någon okänd person, definitivt inte med polisen.

Det är lätt att tycka att detta låter graverande för Engström: varför var han på Skandia den måndag då han hade semester, ett besök som han tydligen inte velat kännas vid efteråt? Är detta ett ytterligare bevis på vad Thomas Pettersson brukar beskriva som Engströms ständiga lögner – och också ett bevis på att han denna morgon inne på sitt rum anförtror en hemlig kontakt att han känner sig utpekad för mordet, att han fruktar att det håller på att gå illa när sanningen hotar att hinna ifatt honom?

Det skulle man kunna tro. Men nu finns det ett meddelande som denne Skandiamedarbetare skickat till Leif GW Persson, ett meddelande som gått vidare till utredningen och som nu blivit offentligt med bara några få maskningar.

Där kan vi konstatera följande: medarbetaren är i stort sett säker på att hans arbetskamrat Stig pratade med polisen. Han menar också att Stigs berättelse, särskilt om vad han hört Lisbeth Palme säga om gärningsmannen, förefaller trovärdig. Han beskriver Stig Engström som ”rekorderlig”, någon som han ”i ett sådant här sammanhang skulle ha fullt förtroende för”.

Den känsla av obehag som Thomas Pettersson refererar tycks ha att göra med att arbetskamraten helt enkelt tyckte det var pinsamt att han tjuvlyssnat.

Inte minst viktigt, arbetskamraten är osäker på vilket datum det var.

Och intressant nog, vilket förstås Thomas Pettersson känner till men inte nämner, så finns det i utredningsmaterialet uppgifter om ett telefonsamtal med polisen som Stig Engström hade måndagen den 10 mars, första dagen på arbetet efter semestern. Det vill säga: på dagen en vecka efter måndagen den 3 mars. Och innehållet i det samtalet stämmer alldeles utmärkt med arbetskamratens minnesbilder.

Påståendet att Stig Engström egentligen var på Skandia under måndagen då han borde ha varit i Idre för att åka skidor är dock inget nytt för just andra upplagan av Petterssons bok. Det finns med redan i första upplagan (sidan 43) där Thomas Pettersson berättar om en prao-elev som Engström ansvarade för och som kommit till Skandia veckan före mordet.

I första upplagan kallar Thomas Pettersson honom för Henrik Hallin. I den nya upplagan använder han i stället personens riktiga namn, Fredrik Thelin. Annars är uppgifterna desamma. (Jag skriver ut Fredrik Thelins namn eftersom jag varit i kontakt med honom och han inte har några invändningar. Vi återkommer till vad han berättade för mig.)

Thomas Pettersson berättar att Fredrik som bodde med sina föräldrar i Norrland gjorde praktik på Skandia och hade haft Stig Engström som handledare veckan före mordet. Jag citerar ur boken (sid 41):

”Nu väntade en vecka med en annan ledsagare – Engström skulle ju vara ledig – men Stig kom ändå in till jobbet och hade massor att berätta.

– Han sa att han sprungit efter gärningsmannen, men inte hunnit ikapp honom, säger Thelin. Det var hur spännande som helst för mig att höra honom berätta, att han varit så nära händelserna.

Som Fredrik Thelin minns det gick Stig mest runt och delgav sin historia för den som ville lyssna. Det blev inte mycket gjort. Och det var i sin ordning, Engström hade ju faktiskt semester.”

Så skriver alltså Thomas Pettersson. Och i en fotnot (sid 247 gamla upplagan, sid 302 nya upplagan) tillfogar han att Fredrik hade ”tydliga minnen av hur Stig kom in till Skandia måndagen den 3 mars, och att han då sade att han sprungit efter gärningsmannen”.

Det fanns alltså två uppseendeväckande inslag i Fredrik Thelins berättelse så som Thomas Pettersson framställer den: att Engström av någon anledning tagit sig in till jobbet under semestern och att han sagt att han sprungit efter mördaren för att hinna ikapp honom.

Som vi snart ska se hänger de här elementen ihop, alltså att Stig Engström skulle ha varit inne på Skandia den 3 mars och att han skulle ha sagt att han jagade mördaren.

Innan vi går vidare, låt oss påminna oss att Engström i polisförhör inte alls sagt att han jagat mördaren. Han har i stället talat om att han gjort ett försök att springa ikapp några poliser för att ge dem det signalement som han hört från Lisbeth Palme. Det är en anmärkningsvärd skillnad.

I nya upplagan av boken har Thomas Pettersson också med ett referat av en intervju med en icke namngiven person som beskrivs som en ”mellanchef på Skandia”. Den personen citeras så här:

”Stig hade ju förföljt mördaren uppför trapporna och över Malmskillnadsgatan. Det är också den versionen som levt kvar inom Skandia, vad jag kommer ihåg så här långt efteråt.” (sidan 41-42).

Den versionen ligger verkligen långt från versionen att Engström bara gjort ett kort och misslyckat försök att hinna ifatt poliserna. Till polisen sa nämligen Engström att han bara sprang till Luntmakargatan, alltså före trapporna, för att sedan vända om.

Med andra ord: den som misstänker Engström för att vara mördaren tycks här få stöd för att denne ljuger som det passar honom, än si och än så.

Thomas Pettersson har i den nya upplagan (sidan 50) lagt in ett kort avsnitt som syftar till att förklara varför Engström snart kommer att backa från sin version om att han förföljt mördaren.

Där skriver han om hur vittnet Lars J framträder i Aftonbladet lite senare under Engströms semestervecka. Lars J är vittnet som stått inne i gränden och som efter en stunds väntan tagit upp jakten på mördaren. I Lars berättelse – som nu blir känd – ingår inte att han sett Engström springa efter gärningsmannen, det är bara Lars själv som gör det. Thomas Pettersson skriver: ”Därmed sprack den historia Engström dragit för kollegorna på Skandia – om att han förföljt mördaren.”

Lars framträdde i Aftonbladet den 4 mars. Och Thomas Pettersson menar alltså att Engström inte gärna kunde sprida sin historia om hur han jagade mördaren efter det att Lars framträtt i media. Den slutsatsen har sin logik. Det betyder i praktiken att den enda tänkbara dagen då han kunde ha berättat något sådant på sin arbetsplats var måndagen den 3 mars.

Thomas Petterssons uppgifter är alltså intressanta kan man tycka, såväl det där med att Engström skulle ha varit inne på Skandia den 3 mars som att han då sagt att han jagat mördaren, till och med ända upp på Brunkebergsåsen.

Frågan är bara om Thomas Pettersson har rätt.

Var det verkligen troligt, kan vi fråga oss, att Engström skulle ha sagt till kollegorna att han försökte hinna ifatt gärningsmannen? Det strider ju mot allt han sagt i polisförhör liksom när han hördes i tingsrätten och hovrätten. Redan när han talade med polisen den 1 mars hade han ju varit tydlig med vad han också konsekvent återkom till i senare förhör, nämligen att han försökt springa ifatt poliserna som gett sig av för att ge dem signalementsuppgifter, inte att han jagat mördaren.

En möjlighet skulle ju vara att Fredrik Thelin och den anonyme mellanchefen kommit ihåg fel, sådant händer – särskilt många år efteråt.

Men en annan möjlighet som alltid måste beaktas när skribenten har en agenda är att vittnesuppgifterna blivit återgivna på ett felaktigt sätt så att de passar de önskade slutsatserna.

Journalister ska ju inte slarva eller glida på sanningen. Men vi har redan tittat på Thomas Petterssons försök att stötta sin tes om Engströms besök på jobbet den 3 mars med arbetskamraten som hört Engström tala i telefon. Och då har vi kunnat konstatera att dennes egna uppgifter pekade på att telefonsamtalet han hörde var från den 10 mars.

”Samma dag som minnesstunden”

Mellanchefen är anonym i Thomas Petterssons bok, så hans uttalanden har jag inte kunnat kolla med honom själv. Men Fredrik Thelin kontaktade jag och ställde de frågor jag tyckte var nödvändiga – om datumet för när Engström var på Skandia, om han sagt att han jagade mördaren och om hur långt han hävdat att han sprungit.

Fredrik Thelin var mycket tydlig med sina svar. Jag återger här det väsentliga ur vårt samtal och har givetvis kollat med Fredrik att jag uppfattat honom rätt.

GW: Vet du hur lång din praktik på Skandia var och när den var?

FT: Jag har hela tiden trott att den var två veckor. Men det som jag vet med bestämdhet är att jag var på Skandia innan mordet, troligen hela veckan, och att jag också var där den dagen då det hölls en minnesstund för Palme i Stockholm. Det var fullt med folk nere på Sveavägen och vi var många på Skandia som hade samlats i ett rum ovanför mordplatsen där vi kunde titta ner. Och då var Stig Engström med och berättade om mordkvällen. Jag nämnde minnesstunden för TV-journalisten Lars Olof Lampers. Och när han kollade upp datumet fick jag veta att det var den 10 mars. Så det skulle betyda att jag var på Skandia i tre veckor, inte två.

GW: Eller kan du ha varit ledig veckan efter mordet, samtidigt som Stig Engström, och kommit igen den 10 mars?

FT: Det jag vet är att under den där perioden på Skandia fick jag också handledning av andra. Jag var på tryckeriet och jag fick vara med på filmning och i någon filmredigeringsstudio. Så det är mycket möjligt att jag var på plats fast inte med Stig den där veckan emellan, men det kan jag inte svara på.

(Efter vårt samtal kontrollerar Fredrik med sin mors almanacksanteckningar från 1986. Och där framgår att han var på praktik i Stockholm också veckan som började den 3 mars, alltså då Stig Engström hade semester.)

GW: Kan Stig Engström ha varit på Skandia någon gång under veckan då han hade semester?

FT: Det kan jag inte säga något om. Det jag kommer ihåg är att jag träffade honom samma dag som minnesstunden, efter hans semester. Och att han då berättade att han sprungit samma väg som mördaren.

GW: Sa han att han jagat mördaren?

FT: Det kan jag inte säga att han sa.

GW: Sa han hur långt han hade sprungit? Till exempel att han skulle ha sprungit upp på åsen?

FT: Nej, jag minns bara att han sa att han hade sprungit åt det hållet som mördaren flytt. Och så berättade han att polisen hade skickat ut hans signalement i stället för mördarens och att han var orolig för det.

GW: Hade han sprungit för att lämna mördarens signalement till poliserna, var det så han hade sagt?

FT: Det minns jag inte. Det är själva minnesstunden som har etsat sig fast mest i mitt minne. Jag vet alltså att Stig Engström var där och jag vet att han gärna ville vara i centrum och berätta om mordkvällen. Då, på den där minnesstunden, är jag hundra procent säker på att han var där och berättade för alla.

GW: Det står i Thomas Petterssons bok att Engström inte fick mycket jobb gjort när han gick omkring och pratade om mordet på Skandia, men att det var i sin ordning eftersom han faktiskt hade semester. Men det där är ingenting som du har sagt?

FT: Nej, det kommer inte från mig. Och jag har hela tiden varit jättetydlig, både mot Lars Olof Lampers och framför allt mot Thomas Pettersson, att jag egentligen inte har någonting att bidra med förutom några få saker. Jag vet att jag var på Skandia under veckan före mordet och att det var Stig som tog emot mig första dagen, Det var också han som var min handledare de dagar jag var där den veckan. Jag vet att jag var där på minnesstunden och att Stig Engström var det. Då sa han att han hade sprungit efter mördaren, åt det håll som mördaren försvann. Och han sa också att det signalement som polisen gått ut med först, det var hans signalement och inte mördarens.

Så långt mitt samtal med Fredrik Thelin. Det går alldeles uppenbart inte att använda honom som stöd vare sig för att Stig Engström varit inne på Skandia den 3 mars eller att Engström sagt att han sprungit efter mördaren för att hinna ikapp honom – eller för att Engström påstått att han sprungit ända upp på åsen.

Fredrik Thelin kan alltså inte säga om Engström kunde ha återvänt till Skandia någon gång under sin semestervecka. Men det finns ett i sammanhanget ganska tungt vägande vittne som helt avfärdar det. Det är tjänstemannen Roland B som hade ansvar för tidsregistreringen av personalens närvaro på företaget. I ett polisförhör från juni 1986 har han berättat om sina kontakter med Engström helgen direkt efter mordet. Och så tillägger han:

”Sedan så vet jag att han inte var synlig här på kontoret kommande vecka.”

Roland B säger att han visserligen inte kan gå i god för om Engström var i Idre, men ”att han inte varit på arbetsplatsen är helt klart.”

Längre fram i boken, framför allt i kapitlet ”Den sannolika mördaren”, har Thomas Pettersson gjort ytterligare och mer omfattande ändringar. Bland annat har han lagt in en del hänvisningar till något han beskriver som Stig Engströms förväxlingsstrategi. Exakt vad han menar med det kommer trots allt inte fram lika tydligt i boken som i ett samtal han har med Mattias Göransson i avsnitt 24 av Filterpodden, en podcast som produceras av tidskriften Filter. Det som sägs där är så nära knutet till den nya upplagan av boken – men mera tydligt uttryckt och med en del ytterligare anmärkningsvärda påståenden – så att jag bestämde mig för att behandla även den sändningen i denna artikelserie.

Í de två följande avsnitten av denna genomgång ska vi därför noga titta på vad som sägs i Filterpodden – bland annat just om ”förväxlingsstrategin”. Men i resten av det här avsnittet ska jag i stället säga något om de åtta nyskrivna kapitlen i den nya upplagan av Thomas Petterssons bok.

Först en allmän reflektion: lite grann på samma sätt som Thomas Pettersson var besviken på Krister Peterssons föredragning den 10 juni kan det sägas att de nya kapitlen inte riktigt lever upp till vad som kanske kunde förväntas. Den andra upplagan av boken kom ut ett och ett halvt år efter den första. Och under den tiden har Thomas Pettersson förvandlats från en uppstickare i debatten om Palmemordet till en sorts inofficiell förvaltare av den etablerade myndighetsversionen. Det var alltså naturligt att i alla fall hoppas på att Thomas Pettersson skulle leverera det som Krister Petersson inte gjorde, något nytt och riktigt övertygande.

Det tycker jag inte han gör.

”Fel galning”

Det första nya kapitlet heter ”Stieg Larssons ensamma galning”.

Bakgrunden är att ungefär samtidigt som första upplagan av Den osannolika mördaren kom det ut en annan Palmebok, Stieg Larssons arkiv – nyckeln till Palmemordet av Jan Stocklassa.

Den väckte uppmärksamhet – framför allt internationellt – genom att författaren presenterade ett försök till lösning på mordgåtan som han menade utgick från de efterforskningar som journalisten och författaren Stieg Larsson gjort i ämnet. Stieg Larsson var ju – om någon av denna bloggs läsare lyckats missa det – författaren till tre enormt framgångsrika spänningsromaner om hackern Lisbeth Salander. Och Jan Stocklassas bok fick därmed en riktig publicitetsskjuts över i stort sett hela världen – tanken på att Stieg Larsson varit sanningen om Palmemordet på spåren lät onekligen spännande.

Stocklassa skissade i sin Palmebok på en omfattande konspiration som involverade såväl den sydafrikanska apartheidregimen som svenska högerextremister. Och det Thomas Pettersson försöker sig på i detta kapitel är egentligen att göra anspråk på att själv vara Stieg Larssons verklige efterföljare. Stieg Larsson hade vid sidan av funderingar om en konspiration nämligen också lekt med tanken på att mördaren kanske egentligen var en ensam galning. Thomas Pettersson skriver att Palmeutredarna hittade en sådan lösning i december 1988 i form av Christer Pettersson och tillägger: ”Tyvärr var det fel galning, vilket ledde till att hypotesen om en ensam gärningsman kom att misskrediteras.”

Som vi konstaterat i förra delen av denna artikelserie var Thomas Petterssons slutsats i Filterartikeln från 2018 om Stig Engström som ensam gärningsman av tämligen färskt datum. Bara några månader tidigare hade han gjort sitt bästa för att ge Palmeutredarna bilden av att Engström fungerat som redskap i en konspiration.

Med de formuleringar han använder i det här kapitlet beskriver han alltså inte bara Stig Engström som ensam ansvarig för statsministermordet, utan också som en ”galning”. Alldeles oavsett vilken uppfattning man har om Stig Engströms eventuella skuld till dådet på Sveavägen är det en karakterisering av Skandiatjänstemannen som inte vilar på något som helst seriöst underlag – det finns helt enkelt inga uttalanden om honom från folk i hans omgivning som beskriver honom på det sättet. Och enligt vad som är känt har det aldrig gjorts några psykiatriska diagnoser på Engström som (med ett slappt språkbruk) skulle kunna användas för att kalla honom ”galning”.

Är jag petig nu? Nej, det tycker jag inte. Om man som Thomas Pettersson vill framställa mordet som ett vansinnesdåd är det naturligtvis också hans uppgift att visa att personen han pekar ut i någon mening var vansinnig, åtminstone vid tidpunkten för dådet. Särskilt med tanke på den i övrigt bristfälliga bevisningen mot Engström framstår den här illa underbyggda etiketteringen av dennes psykiska tillstånd som rätt stötande.

I den nyss citerade korta meningen lyckas Thomas Pettersson dessutom pricka in ytterligare två mycket tvivelaktiga påståenden.

Det är för det första också högst tveksamt om det är riktigt att kalla Christer Pettersson för en galning. Pettersson var förvisso en mycket mer instabil person än Stig Engström, vilket bland annat visade sig i den långa listan av planlösa brott som han dömts för. Men som vi vet dömde tingsrätten honom till fängelse för Palmemordet vilket ju vilade på bedömningen att han i alla fall i februari 1986 varit frisk nog för att vara i stånd att ta ansvar för sina handlingar.

För det andra kan man knappast säga att rättegångarna mot Pettersson minskade allmänhetens tilltro till att det låg en ensam gärningsman bakom mordet. Snarare kan man säga att åtalet mot Pettersson för lång tid etablerade uppfattningen att mordet var resultatet av en ensam persons tämligen impulsstyrda agerande. Innan dess hade som bekant PKK-spåret haft en central roll i utredningsarbetet. Och den friande domen mot Pettersson följdes av bland annat Palmeutredarnas arbete med ”gärningsmannaprofilen” (som utgick från hypotesen om en ensam mördare) och med resningsansökan till Högsta domstolen angående Christer Pettersson.

Den allvarliga bristen med åtalet mot Pettersson – att han ställdes inför rätta utifrån en väldigt svag bevisning – har först långt i efterhand blivit uppenbar för den genomsnittsliga TV-tittaren. Och så sent som 2016 gjorde statsminister Stefan Löfven ett uttalande med innebörden att han trodde att Christer Pettersson var Palmes mördare. Det om något är ett tydligt tecken på att teorin om en ensam gärningsman inte varit diskrediterad särskilt länge.

Kanske Thomas Pettersson hämtat inspiration till sina formuleringar ur faktumet att han själv tämligen nyligen gått från att argumentera för en mordkomplott med Engström som hitman till att Engström agerat ensam. Han vill kanske helt enkelt förmedla intrycket av att det varit mycket, mycket svårt att inse att det handlade om en ensam gärningsman förrän ungefär 2018 då han själv på något sätt landade i den slutsatsen.

Förhören med stugägarparet

I samma kapitel som Thomas Petterson tar upp Stieg Larsson berättar han också om hur Palmeutredarna förhörde det par som ägde den stuga i Idre som Stig Engström och hans fru hyrt första veckan i mars. Mannen i uthyrarparet kände Engström ytligt och hade i samband med förhöret reagerat över utredarnas uppenbara misstänksamhet mot denne. Han hade menat att Engström var fel typ för att vara Palmes mördare. En av förhörsledarna hade då sagt: ”Du tror inte att det var Engström, men det här fallet är snart löst ska du veta”.

Här syns reportaget om Stig Engström i Kringelfjords-Nytt, det lokala nyhetsbrevet för friluftsområdet där Engström och hans fru vistades efter Palmemordet.

Det är i alla fall så mannen i paret själv beskrivit replikväxlingen. Han har skildrat hur han och hustrun förhördes i en artikel han skrivit i det lokala nyhetsbrevet Kringelfjords-Nytt, nummer 2 2018. Hans beskrivning går bra ihop med förhörsprotokollen som nu blivit offentliga med bara begränsade maskningar. Till exempel bekräftas det i protokollen att han rätt noga blev förhörd om sitt privatliv samt sina egna och sina släktingars eventuella militära kopplingar. Han skriver också att hustrun samtidigt blev förhörd separat och även det stämmer. Datum för förhören anger han till den 25 juni 2018, och det är det datum som också finns i protokollen.

Några direkta försök från utredarnas sida att påverka paret finns dock inte redovisade i förhörsprotokollen. Men det hade ju också varit överraskande om det gjort det. Dels ska förhör handla om vad den hörde har att bidra med, inte vad förhörsledaren tycker. Och dels är det ju enligt regelboken inte meningen att förhörsledarna ska plantera slutsatser hos de personer som hörs.

Vi vet ju inte exakt vad som sades utanför protokollet, kanske utredarna inte alls försökte påverka stugägarna, kanske de inte alls hintade grovt att Stig Engström var Palmes mördare. Men vad vi kan konstatera är att Thomas Pettersson i sin bok tycks godta den manlige stugägarens berättelse och inte ha några som helst kritiska synpunkter på ett sådant beteende från mordutredarna som beskrivs i artikeln.

Det säger i värsta fall något om hans egen metodik.

I de två förhören med stugägarna finns en sak som Thomas Pettersson inte bryr sig om att redovisa i boken men som definitivt har sitt intresse. Och det är att förhörsledarna – som nämnts – var mycket intresserade av stuguthyrarnas kopplingar till militär verksamhet. Inte nog med att mannen hörs noga om den saken, hustrun får när hon förhörs en fråga om mannen eller hans släktingar har kopplingar till Storlien, vilket hon för övrigt förnekar.

Storlien är precis som Idre en ort som är känd för skidåkning. Men det ska sägas att snabbaste bilvägen mellan Idre och Storlien är 384 kilometer. Det finns med andra ord inga naturliga lokala kopplingar mellan de små samhällena, så frågan till kvinnan i paret kan ju låta lite udda. Den får dock sin förklaring om man vet att Storlien har en central plats i det svenska Stay Behindnätverkets historia. Reinhold Geijer som under många år var direktör för Storliens högfjällshotell var major i reserven och en av de fåtaliga identifierade nyckelpersonerna i svenska Stay Behind.

Förhören med paret som hyrde ut stugan i Idre till Stig Engström bekräftar att Krister Peterssons Palmeutredare sommaren 2018 definitivt var intresserade av hypotesen om Engström som gärningsman. Men till skillnad från Thomas Pettersson ansåg de fortfarande att det fanns så många skäl att se mordet som resultatet av en militär komplott att de inte ville släppa den infallsvinkeln. Först senare, sedan de insett att de inte kunnat koppla Engström till något hemligt militärt nätverk valde de att i likhet med Thomas Pettersson satsa på chansningen att den Skandiaanställde grafikern helt enkelt var en mordisk ensamvarg.

”Ett sundhetstecken att de flesta inte tagit ställning”

I nästa kapitel, ”En tankesmedja runt Engström”, berättar Thomas Pettersson om kontakter han fått som hjälpt honom att fila på argumenten kring utpekandet av Engström. Och i ett ytterligare kapitel, ”Lögnens anatomi”, resonerar han lite allmänt om lögner i rättsliga sammanhang.

Så följer ett par kapitel som refererar Krister Peterssons utpekande och debatten kring det. Thomas P stannar upp inför något som rimligtvis varit en besvikelse för både honom själv och åklagaren Petersson, SIFO-undersökningen av vad mer än 1 100 slumpvis utvalda svenskar trodde i skuldfrågan direkt efter Peterssons presskonferens.

Det visade sig nämligen att mindre än en femtedel trodde att Engström var mördaren, lika många trodde att han var oskyldig och resten hade ingen bestämd uppfattning.

Thomas Pettersson hävdar i boken att han inte lät sig nedslås. Han skriver: ”Själv fastnade jag för att så många var tveksamma. Frågan var komplicerad och krävde intresse och inläsning, varför det var ett sundhetstecken att de flesta inte tagit ställning.” (Sid 263).

Så kan man tycka förstås. Det är dock en lite annan beskrivning av hypotesen om Stig Engström som Palmes mördare än den man hittar i bokens baksidestext. Där står det: ”Genom att dupera inkompetenta poliser och godtrogna journalister hade Engström lyckas undkomma rättvisan under mer än 30 års tid, trots att lösningen på mordet hela tiden låg i öppen dagar.”

Här finns ingen antydan om att frågan om Engströms skuld skulle vara komplicerad, lösningen hade tydligen varit uppenbar för varje normalt tänkande människa långt innan Thomas Pettersson och Krister Petersson pekat ut Skandiatjänstemannen.

Och det var ju också med den arroganta tvärsäkerheten i skuldfrågan som Filter publicerade Thomas Petterssons artikel 2018.

Kaffe och tigerkaka hemma hos Engströms före detta fru

I ytterligare ett par kapitel försöker sig Thomas Pettersson på att skriva artigt uppskattande om Palmegruppens arbete med spåret Skandiamannen – samtidigt som han alltså kommer fram till slutsatsen att utredarna egentligen inte hittat någonting av värde som kunnat komplettera hans eget avslöjande av Engström som Palmemördare.

I ett av dessa kapitel, ”Förundersökningen”, beskriver han ändå sina intresserade reaktioner när han läser igenom förhören med Stig Engströms före detta hustru. (Sid 275ff) Hon hördes av Palmeutredarna vid en rad tillfällen, med start i september 2017, arton år efter skilsmässan från Engström.

Innan vi går vidare, låt oss påminna oss att Thomas P förvisso själv talat med exfrun tidigare i ett antal omgångar, med start 2007. Det hade rört sig om samtal som förts i en vänskaplig ton. Så här beskriver han saken i Filterreportaget:

”Med tålamod och intresse hade hon stått ut med mina efterforskningar i över tio års tid. Utöver en handfull personliga besök hade vi fört minst lika många telefonsamtal, och vid alla dessa tillfällen svarade hon artigt på alla tänkbara frågor, samtidigt som hon vidhöll att hon inte såg någon anledning att ifrågasätta Stigs egen berättelse om mordkvällen.”

Ju mer Thomas Pettersson bestämde sig för sin teori om att Stig Engström måste vara Palmes mördare, desto mer kändes det som att det var något avigt med den vänskapliga kontakten han upprätthöll med henne.

Han valde att inte tolka det som att det var hans agerande som var problematiskt, utan hennes:

”Kanske var hennes tålamod med mig bara resultatet av ett eget informationsbehov: genom att aldrig tröttna och bryta kontakten, vilket borde ha varit den mest naturliga reaktionen, kunde hon hålla koll på hur nära sanningen jag och andra kommit.”

Det där citatet speglar att Thomas Pettersson lutar starkt åt att Skandiamannens hustru i efterhand blivit djupt involverad i Palmemordet genom att hon systematiskt skyddat sin make mot misstankar trots att hon vetat att det var han som var mördaren.

Och lite längre fram i reportagetexten berättar han om sitt sista besök hos henne, det är när publiceringen i Filter närmar sig:

”Hon serverar kaffe och hembakad tigerkaka i köket. Trivsamt, om det inte vore för ärendet. Jag vill ge henne en sista möjlighet att berätta allt hon vet och börjar beta av punkterna på min lista, men exfrun har redan sin ståndpunkt klar:

– Jag har hela tiden sagt att han inte kan ha gjort det. Han var inte den människan. Han var helt enkelt för feg. Men han skulle gärna ha stått på avstånd och tittat på.

– Han hade inget emot att det hände?

– Nej, inte på det sättet, säger hon. Politiskt sett var han inte emot det. Men det var han inte ensam om, så det var inget konstigt.”

Det ovanstående citatet från Thomas P:s och exfruns replikväxling låter ju inte direkt som om hon till varje pris försökte försvara sin avlidne före detta man mot misstankar och inte heller att hon var väldigt mån om att upprätthålla hans goda anseende. Hon beskriver honom ju både som för ”feg” för att utföra dådet och samtidigt så negativt inställd till Palme att han egentligen inte upprördes över mordet.

Det framstår helt enkelt som om hon ärligt säger vad hon tänker och tycker, utan någon överdriven skonsamhet mot sin förre man.

Och om vi nu gör samma sak som Thomas Pettersson berättar att han gjort, om vi går till polisförhören, kan vi konstatera att hon även där presenterar en bild av Stig Engström som är rätt ofördelaktig för honom i ett antal avseenden.

Redan i det första polisförhöret med henne säger hon till exempel att Stig var en sådan som ”charmade sig till” saker ”för att få fördelar”, det hade han gjort hela livet. (Förhör 170907 sid 2,4)

Av det förhöret framgår också att paret under 80-talet fått problem med ekonomin och att hon ansåg att Stigs nonchalans när det gällde pengar var en orsak till detta. I samma förhör berättar hon att Stig hade planer på att starta ett företag med grafisk verksamhet tillsammans med en bekant. Men hon ”sade absolut nej till detta. Kunde han inte klara hushållsekonomin så skulle han inte kunna sköta ett företag.” (Förhör 170907, sid 4-5)

Äktenskapet gick så sakteliga mot sin upplösning. 1999 skildes hustrun och Stig Engström och året efter avled han.

I nästa förhör nämner hon att hon känner till att Stig brukade dricka alkohol när han satt sent kvar på jobbet och att hon kan tänka sig att han nog ”druckit whisky på kammaren där uppe”, alltså på tjänsterummet, under mordkvällen.

Och i detta förhör berättar hon också att sedan Stig dött såg hon till att hans efterlämnade dator förstördes. Han hade skrivit ”så mycket skit” om henne efter skilsmässan.

Om hon verkligen trott eller vetat att han var den som sköt Palme – och om hon velat förhindra att något sådant kom fram – hade hon knappast haft någon anledning att betona för polisen att hon själv aktivt sett till att hans efterlämnade dator förstördes.

Den som läser förhöret med öppna ögon kan knappast tolka det på annat sätt än att hon inte alls väljer sina ord för att skydda en mördare.

Trots att hon inte väjer för att ge en mycket kritisk bild av sin före detta make understryker hon i samma förhör att någon mördare var han inte. Och hon tycker det är ”obegripligt” att någon kan tro det. Här uttrycker hon sig ungefär som när hon vid ett annat tillfälle talar med Thomas Pettersson om samma sak, hon säger: ”Han var inte en sån människa. Han var för rädd och för harig.”

Hon understryker att hon alltid trott på Stigs berättelse från mordnatten och att hon för övrigt aldrig upplevde att han fabulerade om saker.

Och så lägger hon till att hon aldrig hört att han använt ett skjutvapen. (Förhör 171025, sid 1,4,5)

Den som är ute efter försöka hitta listiga lögner från den före detta hustruns sida kan naturligtvis reagera över det där sista eftersom det numera är känt att Engström deltog i skytte som fritidsaktivitet när han i sin ungdom, långt före äktenskapet med henne, arbetade på Armétygförvaltningen.

Men det är samma sak här: det är svårt att se någon meningsfull strategi med ett sådant ljugande. Hon visste att polisen kartlade hennes tidigare make för att knyta honom till Palmemordet. Om hon själv kände till att han skjutit en del i sin ungdom måste hon ha räknat med att utredarna skulle få det klart för sig förr eller senare. En mycket rimligare förklaring än att hon skulle ha ljugit är att han aldrig visade något intresse för skjutvapen under den tid de var gifta och att hon – om hon alls hört om hans gamla fritidsskytte med de dåvarande arbetskamraterna – hade glömt bort en sådan detalj.

”Var hon ledsen? Arg?”

Tillbaka till Thomas Pettersson. Han sitter alltså vid kaffebordet hemma hos Stig Engströms före detta hustru den där gången kort tid före publiceringen. Men han säger inget som sätter punkt för det godmodiga umgänge som han lyckats etablera med henne.

Samma dag som artikeln i Filter publiceras ser Thomas Pettersson att Engströms exfru ringt honom. Han skriver i efterhand om saken i en bloggtext på tidskriften Filters hemsida på ett sätt som antyder att han möjligen känner sig lite obekväm:

”Vad ville hon? Var hon ledsen? Arg?

Ingetdera, skulle det visa sig. Istället kunde hon servera mig ett lite oväntat motiv till mordet på statsministern. Visserligen var hon nu belagd med yppandeförbud från Palmeutredarna, men det här var privata reflektioner:

– Olof Palme hade väl en affär med den där berömda amerikanska skådespelerskan, det var ju ute i pressen. Hur mådde Lisbeth med det?

Det var onekligen lite förbryllande: försökte ex-frun presentera en motivbild där maken garanterat inte hade något med saken att göra?”

Frågar Thomas Pettersson vid detta tillfälle Stig Engströms exfru om hon fått veta att hans reportage kommit ut – reportaget där han hänger ut inte bara hennes före detta man utan även henne? Det framgår inte av hans bloggtext.

Kanske vet hon inget än. I vilket fall borde kanske den intressanta frågan för TP – och för hans läsare – just vara om hon tagit del av vad han skrivit och vad hon i så fall tycker om det.

Men det enda vi kan notera att TP gör är att han samlar på sig hennes funderingar för att vid lämpligt tillfälle i framtiden använda dem för att ytterligare misstänkliggöra henne.

”En på förhand uttänkt strategi”

Åter till andra upplagan av hans bok. Han skildrar alltså hur han två år efter Filterartikelns publicering äntligen kan läsa polisförhören. Och han konstaterar att han känner igen mycket, sådant som Engströms före detta hustru sagt också till honom. Men det han letar efter är sådant han inte känner till, sådant som kan ge nya belägg för hans teori om att exfrun – precis som Stig Engström själv – ljuger medvetet och systematiskt för att dölja sanningen.

Och så hittar han plötsligt något som intresserar honom. Så här skriver han: ”Ett mönster blev tydligt som jag tidigare inte reflekterat över: vid inget av de tillfällen när Stig gått ut i media, eller vittnat i tingsrätt och hovrätt, påstod hon sig ha tagit del av vad han sagt.” (Sid 276)

Han räknar upp en rad sammanhang där Stig Engström medverkat: Svenska Dagbladet, Aftenposten, GT, Expressen, Proletären, Skydd & Säkerhet – och TV-inslaget i Rapport i april 1986. Han noterar särskilt också att den före detta hustrun säger att hon över huvud taget inte kommer ihåg att Stig Engström vittnat i tingsrätt och hovrätt.

Thomas Pettersson ser nu detta som bett belägg för att exfrun ”precis som Stig… verkade ha haft en på förhand uttänkt strategi när polisen knackade på dörren”.

Det vill säga: som TP såg saken var det med någon sorts dold och genomtänkt avsikt som hon förnekade kännedom om dessa framträdanden från den dåvarande makens sida.

Vad kunde hon vinna på det? Jo, det förklarar TP: ”Om hon hört eller läst Stigs alltmer förändrade berättelse så borde hon ha begripit att han ljög – och hade i så fall haft åtminstone ett moraliskt ansvar för att agera på något sätt.”

Han tillägger för att ytterligare hamra in sitt budskap:

”Genom att förneka all kännedom om vad Stig sagt och gjort i media, förhör och rättegångar gled hon undan både ansvar och besvärliga följdfrågor.” (Sid 277)

Att hon gled undan ansvar låter som ett lite vagare sätt att säga att hon såg till att inte åka fast. Det är en hård anklagelse.

Och det är dessutom en rätt märklig argumentering.

Låt oss för resonemangets skull godta att Stig Engström verkligen ändrat sin berättelse i viktiga avseenden – något som knappast är sant. Men om han nu gjort det: visst skulle den före detta hustrun kunna ha sagt att hon kom ihåg att maken intervjuats respektive att han vittnat i domstol utan att hon mindes några detaljer så där trettio år efteråt.

En betydligt enklare förklaring till att hon säger som hon gör i förhöret är att hon helt enkelt inte kommer ihåg exakt i vilka sammanhang Stig pratat om sina upplevelser.

Vad hon har sagt alldeles tydligt är att han ”var gruvligt imponerad över att han varit där i närheten”, alltså vid mordplatsen, och hon har betonat att om detta ”berättade han för omgivningen så fort han fick tillfälle”. (Förhör 180521 sid 3)

Stig Engströms förtjusning i att återge sina upplevelser från mordkvällen tycks ha varit en källa till irritation från hans frus sida. Som det står i det första förhörsprotokollet med henne: ”Pressen ville intervjua Stig men [hustruns namn] var hård och sade till Stig att ‘hit kommer ingen människa’. Hon ville inte ha deras hus i pressen. Hon vet att han ringde. Han hade kontakt med polisen och med Svenska Dagbladet. Det kan ha varit Dagens Nyheter. Detta var på lördagen.” (Förhör 170907 sid 7)

Det är riktigt att Stig Engström talade både med Svenska Dagbladet och polisen på lördagen den 1 mars. Den saken minns hon alldeles rätt. Hon påminner sig också i samma förhör att hennes man hördes av polisen vid ett senare tillfälle. Däremot minns hon inte TV-reportaget med Stig i april 1986. (Förhör 170907 sid 11)

Men det väsentliga här är att hon – till skillnad från maken – inte alls uppskattade att figurera i nyhetsmedia.

Här är människor olika, som bekant. Och om de två parterna i ett förhållande har vitt skilda attityder i det här avseendet så kan det förstås uppstå problem.

I nästa förhör får den före detta hustrun se det där Rapportinslaget med Stig. Hon säger i samband med det att det är ”signifikativt” att han medverkade på det sättet, ”det var så Stig var. Han ville visa upp sig.” (Förhör 171025 sid 6)

I ett senare förhör kommer hon igen till intervjun med Svenska Dagbladet. Hon betonar ungefär samma saker som förut, att hon sagt till Stig att inga journalister skulle få komma dit, ”allra minst med en kamera. Hon ville inte att deras hus skulle hamna i pressen.”

Längre fram i det förhöret får hon se ett foto från Svenska Dagbladet den 2 mars 1986 och inser att det faktiskt är taget i hennes och makens kök. Hon kan fortfarande inte minnas själva besöket och menar att hon kanske inte var hemma då. (Ingenting i reportaget tyder heller på att hon var det.) Hon får också se Rapportinslaget från april 1986 en gång till och säger att hon inte har något minne av att hon och Stig tittade på inslaget tillsammans kvällen när det sändes. I sammanhanget får hon också frågan om Stig visat henne någon tidning där han förekommer och hon svarar ”nej, absolut inte”. (Förhör 181115 sid 4-6)

Vad vi kan se tydligt (om vi inte förstått det förut) är för det första att Stig Engström verkligen var förtjust i att synas i nyhetsmedia i samband med Palmemordet. Hans medverkan i Rapportinslaget där han gör en dramatiserad rekonstruktion av sina insatser och samtidigt recenserar polisens arbete är väl det mest slående exemplet på den sorts uppmärksamhet han eftersträvade.

Och för det andra framgår det det tämligen övertygande att hans hustru var irriterad och demonstrativt ointresserad av hans framträdanden. Det gör det ganska lätt att föreställa sig att Stig Engström valde att inte särskilt kraftfullt uppmärksamma henne på vare sig TV-inslaget, tidningsintervjuerna eller sina framträdanden i rätten. Han visste nog att han inte hade så mycket för det. Och som sagt: det är svårt att se att hon skulle ha något att tjäna på att ljuga för utredarna när hon säger att hon inte minns hans specifika framträdanden.

”En liten glipa” – de anonyma telefonsamtalen

Thomas Pettersson letar vidare i förhören med Stig Engströms före detta hustru. Finns det något mera? Jo, han hittar ytterligare en sak som han tänder till på:

”… i ett av förhören fanns faktiskt en liten glipa, en detalj som fick mig att haja till. Exfrun fick frågan om hon under skidsemestern i Idre hade ringt till polisen och jourhavande präst för att lämna tips om Palmemordet”. (Sidan 278)

Det TP syftar på här är ett avsnitt i ett förhör från augusti 2019 (sidan 5 i denna länkade dokumentsamling).

I kapitlet ”Eniga om Engström” beskriver Thomas Pettersson vad det handlar om: två anonyma telefonsamtal till polisen och ett (också anonymt) till en präst som ringts in under onsdagskvällen den 5 mars 1986, alltså då paret Engström befann sig i sportstugan i Idre.

Uppgifterna om dessa tre gamla samtal hade funnits i polisens arkiv länge. Men de blev plötsligt föremål för Palmegruppens intensiva intresse i samband med dess försök att hitta någon sorts bevisning mot Engström. Utredarna slogs inte bara av tanken att det kunde vara samma person som ringt alla tre gångerna – den saken hade andra redan funderat kring. Men de såg plötsligt framför sig ett namn på den personen: det skulle kunna vara Stig Engströms hustru.

Bakgrunden är följande: samtalen handlar om en observation gjord på Snickarbacken, en gatstump som ligger på andra sidan om Brunkebergsåsen från mordplatsen räknat. Och vad som sägs i dessa samtal går ut på att en man ska ha kastat sig in i en Opel som hastigt försvunnit från platsen. Tidpunkten ska ha varit mycket kort tid efter mordet. Det första samtalet till polisen och samtalet till prästen kom från en kvinna. När det gällde det andra samtalet till polisen var det inte klart av de gamla anteckningarna om det var en kvinna eller en man som lämnat uppgifterna.

Och det som måste ha fått igång Krister Peterssons utredare mest av allt: i det första samtalet hade uppgiftslämnaren bland annat sagt att mannen haft en handledsväska.

I Palmegruppen föds alltså nu tanken att den anonyma uppringaren är identisk med Stig Engströms hustru – och att hon ringt in tipsen för att dra uppmärksamheten från sin man. Om polisen tror att en mördare med handledsväska flyr i bil så bör Engström – som ju inte flytt i bil – klara sig från misstankar. (Sid 279ff, se även Lars Olof Lampers: Palmemordet – tillbaka till Sveavägen, avsnittet Dödshot och oro)

I själva verket fanns det inga särskilda skäl att dra slutsatsen om att dessa samtal kommit från sportstugan i Idre – och inte heller att de över huvud taget skulle ha varit avsiktligt utlagda villospår. Dessa anonyma tips låg på olika sätt nära andra vittnestips (från identifierade personer) som just pekade på att mördaren kunde ha flytt via Snickarbacken. Och enligt den jourhavande prästen hade kvinnan han talat med sagt att hon ville vara anonym för att hon ägnat sig åt ”vänsterprassel”. Det är ingen orimlig förklaring.

Sanningen var för övrigt den att Palmegruppen så här många år efteråt inte hade några möjligheter att spåra telefonsamtalen. Men Thomas Pettersson redogör i sin bok för hur utredarna diskuterade möjligheten att antyda för Engströms hustru att de lyckats spåra samtalen till stugan i Idre och att det bara var för henne att berätta.

Hur långt utredarna verkligen testade den taktiken är oklart, det framgår inte av förhörsprotokollet. Men Thomas Pettersson redovisar inga invändningar mot själva idén att försöka knäcka Engströms före detta fru genom en ren bluff.

I vilket fall blev det inget genombrott för utredarna med den här framstöten heller. Exhustrun sa bestämt att hon aldrig ringt någon polis eller präst om Palmemordet. Thomas P citerar en av utredarna, Sven-Åke Blombergsson: ”Hon klev inte på det tåget. Ja, hon klev inte på någonting under våra förhör. (Sid 282)

Inte desto mindre: för Thomas Pettersson var det där ändå ”en glipa”, en spricka i fasaden, en liten öppning in mot den lösning som han bestämt sig för.

Tunnelseende

Det är lätt att vid läsningen slås av att såväl Thomas Pettersson som utredarna drabbats av det som brukar kallas tunnelseende. Men TP använder sig av just det ordet – ”tunnelseende” – för att beteckna vad han menar är vad som drabbat dessa utredares föregångare, alla de som av olika skäl inte drog slutsatsen att Stig Engström måste vara mördaren.

Med gillande återger han ännu en kommentar från Sven-Åke Blombergsson som säger att Palmegruppen på alla sätt försökt hitta förklaringar som skulle visa att Engström trots allt var oskyldig – antingen för att han bara var mytoman eller för att han faktiskt varit på plats som vittne utan att bli iakttagen.

Blombergsson: ”Allt det där har vi kunnat sopa undan /…/ Jag står för det här resultatet sju dagar i veckan.” (Sid 286f)

I ett slutkapitel hyllar Thomas P den före detta polisen Per H som arbetade på Skandia vid tiden för Palmemordet. Det var Per H som började samla på sig information om Engström och som ganska snart såg till att förse Palmeutredningen med uppgifter som framstod som komprometterande för den kepsprydde grafikern med handledsväskan.

Per H hade tidigare varit polis och bland annat arbetat på Säpo. Ett statsministermord alldeles utanför Skandiahuset kunde inte låta bli att dra till sig hans intresse. Tanken på att en Skandiaanställd kunde vara mördaren gjorde att Palmemordet mer eller mindre skulle kunna bli Per H:s alldeles eget fall.

Det där är en naturlig psykologisk reflex, inte minst hos poliser och före detta poliser. Den kan förstås leda rätt, men den behöver inte göra det.

Nästan samtidigt med att Per H började sina efterforskningar kring Engström arbetade till exempel kriminalinspektören Börje Wingren på att samla på sig komprometterande bevisning mot Victor Gunnarsson, ”33-åringen”. Wingren hade tidigt kommit i kontakt med uppgifter som var besvärande för Gunnarsson och snart blev försöken att knyta denne definitivt till mordet helt enkelt Wingrens personliga korståg.

Både Wingren och Per H skulle tidigt notera vissa framgångar för sina hypoteser. Wingren väckte för sin del alldeles tydligt Holmérs intresse i några veckor. Per H lyckades inte lika bra, men viss support inifrån utredningen fick han trots allt.

Och både blev senare under 1986 djupt besvikna för att ansvariga för utredningen inte lyssnade på dem.

Wingren fortsatte att hålla fast vid tanken på Gunnarsson som mördare inte bara sedan Holmér släppt det spåret utan ända fram till sin död 2009. Och Per H som avled tio år senare fungerade likadant – för honom var det Stig Engström som tagit livet av Palme.

En tröst för Per H var att han under den sista delen av sitt liv blev en sorts mentor för Thomas Pettersson som skriver i sin bok att de två ”diskuterade ämnet ur alla möjliga vinklar genom åren”.

I slutkapitlet hyllar han Per H för dennes ”rättspatos” och skriver att denne ”satt inne med unik förstahandskunskap”.

Entusiasmen var av allt att döma ömsesidig. Thomas Pettersson nämner att han själv efter Filterartikeln fått ta emot ett brev från Per H som innehöll orden: ”Jag är tacksam för att du genomfört detta gigantiska arbete”. (Sidan 290).

En sorts happy end, med andra ord. Två ärrade spanare som uttrycker sin respekt för varandra.

Och där slutar berättelsen.

Så vad blir då mitt sammanfattande omdöme om boken? Det är i sanningens namn inte alldeles lätt för mig att göra en rättvis recension när nu författaren har en helt annan uppfattning i sakfrågan än jag själv. Men för all del, det skulle av andra skäl inte vara helt lätt att opartiskt recensera en bok där författaren och jag i väsentliga avseenden vore överens. I det avseendet skulle det vara lättare att betygsätta Den osannolika mördaren om jag inte hade några egna kunskaper i ämnet och inte heller några åsikter om det.

Men vad skulle det bli för en recension?

Det kan finnas skäl att påminna om att när jag recenserade första upplagan av Den osannolika mördaren var jag för all del mycket kritisk mot centrala inslag i boken. Men jag skrev också: ”… det ska sägas direkt att denna bok tillför ny kunskap, precis som Filterartikeln gjorde. Thomas Pettersson har gjort ett grundligt researchjobb och fyllt i mycket i den tidigare mer suddiga bilden av en en person som på ett eller annat sätt befann sig vid mordplatsen men som varit – och fortfarande är – omgiven av frågetecken.”

Det som var värdefullt i första upplagan finns kvar i den andra. Men den som hoppats att denna utökade och redigerade version ska erbjuda så mycket väsentligt blir nog besviken. Och när något som väcker intresse tillförts i denna upplaga så är det ofta diskutabelt eller helt enkelt fel.

Över de nya kapitlen vilar, tycker jag, rätt mycket ett drag av pliktskyldighet. Det var liksom givet att det behövdes en uppdatering. Och det som måste stå där, om Krister Peterssons presskonferens och så vidare, det finns förstås med. Men det är sällan spännande.

Betyder det att boken är värd att köpa? För den som inte har den första upplagan och är seriöst intresserad av Palmeutredningen tycker jag svaret är enkelt: ja, det är den. Det är lika självklart att ha den som att ha Hans Holmérs: Olof Palme är skjuten! Genom Thomas Petterssons betydelse för vad som hänt med mordutredningen så är den historiskt viktig. Dessutom innehåller den givetvis åtskilligt med information om Stig Engström, en person som nog kommer att ingå i debatten kring mordgåtan för en tid framöver.

Som framgått anser jag att boken innehåller en del allvarliga felaktigheter – plus en illa underbyggd övergripande slutsats. Men den som vill undvika att skaffa sig böcker som kan anklagas för brister av de slagen kan nog ställa in sig på att avdelningen Palmelitteratur i bokhyllan blir rätt liten.

För den som redan har den gamla upplagan tycker jag inte valet är lika självklart. Den som vill ta del av färska tankegångar från Thomas Pettersson om Stig Engström finner honom i avsevärt mer inspirerad form i Filterpoddens avsnitt 24 än i de nyskrivna kapitlen i boken. Där resonerar han kring Stig Engström med Filters chefredaktör Mattias Göransson och är mestadels på ett rätt inspirerat humör.

Läsaren har förstås rätt att fråga sig: frånsett humöret, har han också mer information av värde att komma med när han utvecklar sina tankar i podden än de som presenteras i bokens nyskrivna kapitel?

Den saken ska vi diskutera i de två sista avsnitten av den här artikelserien.


SVAR PÅ FRÅGORNA FRÅN RECENSIONENS BÖRJAN: 1) Särskilt nöjd är knappast Thomas Pettersson. Det märks att glädjen över att Palmeutredningen landade på hans slutsats i skuldfrågan grumlas av att åklagaren Petersson hade så lite att komma med så att inte så många trodde på honom. 2) Thomas Pettersson har sina egna försök till förklaringar som sträcker sig längre än Krister Peterssons. Men särskilt nya är de inte. 3) Den som varit tveksam eller negativ till utpekandet av Stig Engström tidigare och som följt debatten lär knappast ändra sig efter att ha läst denna nya upplaga.

914 reaktioner på ”Den osannolika mördaren uppdaterad – har något viktigt tillkommit?

  1. Bra och intressant recension, en fråga , SE hävdar i förhör att hans hustru var sjuksköterska, vet någon om det stämde ? Jag undrar eftersom det hävdas att SE överdrev ibland.

    1. Äntligen svarar någon på Boken. Som lekman är det svårt att förstå allt. Tack Gunnar för att jag inte är en i raden som köper PU:s avslut.

  2. Riktigt bra att dessa uppgifter synas.
    ”Måndagen den 3:e” visar på hur osäkra uppgifter har blivit ”säkra” med oseriösa medel och som vidare används i teoribyggandet.
    En gärningsman ska pekas ut med juste:a medel och inte med lögner. (för att återanvända ett, för vissa, kärt begrepp).

    Lite kritik gällande avsnittet om ”jourhavande präst” (Rubriken ”En liten glipa…”) och det är citatet från Lampers bok.
    ”Om polisen tror att en mördare med handledsväska flyr i bil så bör Engström – som ju inte flytt i bil – klara sig från misstankar.”
    Här missar Lampers (och du?) helt att påståendet om att ex-fru ska ha ringt samtalet för att vilseleda. Vad är då sant och falskt?
    Bara för att ”handledsväska” är sant betyder ju inte att uppgiften om den ”blå Opeln” är sann också.

    1. Det var ingen citat från Lampers bok, däremot tar han upp den här frågan ungefär på samma sätt som jag och därför fogade jag in en hänvisning till det avsnitt i Palmemordet – tillbaka till Sveavägen där han diskuterar saken.

      I övrigt så förstår jag inte riktigt din kritik. Så här tänker jag: det Krister Peterssons Palmeutredaren tydligen misstänkte var att Engströms fru hade ringt in dessa anonyma samtal för att leda polisen på villovägar. De verkar ha trott att hon – troligen i samråd med sin man – kokade ihop ett falskt vittnesmål om en man med handledsväska som flydde i bil från Snickarbacken.

      Det finns ju inga belägg för att det var hon som ringde. Vem det var som ringde dessa samtal (om det nu var en och samma person), exakt vad som var sant i dem och om de har betydelse för mordgåtans lösning vet vi inte. Men jag menar att det är fullt möjligt att vittnesuppgifterna som lämnas i dem kan vara riktiga.

      Berätta gärna vad det var som du tyckte blev fel.

      1. Kan ju tilläggas att iakttagelsen av mannen på Snickarbacken slås upp stort i DN just den här dagen (taxivittnet Hans H). Utredarna tänker sig väl att paret Engström läser artikeln, hugger på detta och försöker förlägga spaningsarbetet på andra sidan Brunkebergsåsen. Givet risken och sett till eventuell vinning så klart ett hopplöst företag. Men återigen. PU saknade inte fantasi på upploppssträckan. Hade de fått korn på en verklig Palme-mördare hade det kunnat räcka långt.

        (Att kvinnan som ringde på kvällen säkert också läste DN är en annan historia.)

      2. Gunnar,
        Dit jag egentligen vill komma var att om teorin är att om denna uppgift var till för att vilseleda så finns det inget att lita på alls. Men här skulle jag nog också utvecklat det jag skrev för polisen har uppenbarligen fastnat för detta med med ”handledsväskan”. Att bilen inte kan komma in i bilden borde(?) polisen ha förstått så vida inte SE nu fick skjuts runt hörnet och tillbaka till Skandia?
        Men som sagt… med teorin att samtalet rings in för att vilseleda så bör det således också innehålla oriktiga uppgifter? Vilka är dessa?

        Med Lampers-citatet så tolkar jag det som att polisen borde struntat i denna uppgift då mannen med handledsväskan ”åkte i väg med en opel” (vilket inte SE borde kunna gjort).

        Ett fiktivt exempel möjligen dåligt vore om ex-frun ringde in ett samtal med SE’s signalement och uppgiften om att den mannen var på Arlanda 23:45. (Det vet vi självklart att det inte går ihop)
        Är samtalet då inte intressant eftersom det är omöjligt för SE att vara på Arlanda 23:45?

        Men visst om Polisen nu tror på den ”blå opeln” så förstår jag Lampers resonemang och det är väl här jag nu börjar tänka att jag missuppfattat?

    1. Anders, vid tillfälle, fråga ägaren till Mancini vem mannen var som besökte Bohemia och deltog i återupplivningsförsöken.

      1. Något sådant har Mancinis ägare inte sagt till mig. Han var i lokalen och har sagt att ingen kom in där vid tiden för mordet.
        Men jag ska fråga. Vem skulle ha kommit in dit?

        1. ”Men jag ska fråga. Vem skulle ha kommit in dit?”

          Mordplatsvittnet S Glantz. I alla fall om man ska gå på noteringen längst ned på sista sidan i Simons inlänkade dokument nedan med vittnesmål från Bohemia. Det är en hänvisning till förhöret med Glantz.

          Det framgår inte vem det är som blir hörd på den här sidan men även om Mancini påpekar i Anders intervju att han inte blev kontaktad av polis så antyder väl formuleringarna att det skulle vara någon form av chefsperson på restaurangen?

          Sista meningen så klart intressant. Inte många män som kan refereras till som deltagare i återupplivningsförsöken. Protokollet har en hänvisning till vittnet Stefan G, men var han in på Bohemia? Hans nästa anhalt den här kvällen var ju danshaket Albatross.

          Och om nu Stefan G kom in på Bohemia och lät förstå vad han nyss varit med om borde väl det skapat viss uppståndelse? Inget annat Bohemia-vittne nämner detta. I det här förhöret droppas det i förbigående som något trivialt. Ingen ”skulle ha gjort några iakttagelser i samband med mordet”. Bortsett då från att en kille kom in strax efteråt nedsölad med statsministerns blod? Hm.

          Mancini borde minnas detta så fråga gärna honom.

          1. Intressant med alla dessa sidodetaljer som börjar komma fram.
            Sådant kompletterar bilden av en betydligt mer komplex händelsekedja även om det handlar om oväsentligheter.
            Ett vittne sprang efter gm till Luntmakargatan, och det var inte Engström. Ett annat vittne kan ha varit inne på restaurangen för en kort visit – som kanske bara en enstaka gäst uppmärksammade. Det är ju rimligt att tänka sig att SG lånade toaletten för att tvätta av sig, och restaurangen var väl antagligen den lämpligaste platsen för det ändamålet. Han kan ha berättat för någon vad han varit med om, men den stora nyheten att det var statsministerns blod kunde han ju inte berätta, eftersom han i det läget inte visste.
            Han kanske inte heller behövde passera så många gäster för att komma dit.

            Ingen har dock sagt att de sett honom ge sig iväg in i gränden och kommit tillbaka, vilket antagligen beror på att händelsen med rätta inte tilldrog sig någon uppmärksamhet.

      2. Jag har nu sänt frågan till honom om vad han säger om det vittnesmålet

    2. Anders Hasselbohm

      Hej!

      Stämmer att ägaren av restaurang Bohemia, korsningen Tunnelgatan – Luntmakargatan, aldrig har blivit hörd av Palmegruppen?

      Jag har läst några artiklar som du har skrivit om främmande ubåtar, bland annat den skadad ubåten som passerade genom Öresund, hösten 1982. Jakten på den främmande ubåten i Horsfjärden, pågick under 12-13 dygn. En rysk ubåt? eller en NATO ubåt?

      Jag tycker att det blev ett väldigt uppjagat stämningsläge några månade före mordet, tänker på att Palme skulle besöka Gorbatjov, april, -86, tänker på kommendörkapten Hans von Hofsten debattartikel (tillsammans med ett dussintals marin officerare) i SvD, november 1985.

      Stämningsläget triggade igång, ensamvargar? nätverk? patrioter? Dessa grupperingar ogillade starkt den utrikespolitik som regeringen Palme förde mot Kreml.

      1. Ja, Mancini har stått fast vid att han inte har hörts av polisen. Rörande uppgiften att någon sett en man som skulle ha hjälpt till med livräddning av Palme så har jag nu sänt den specifika frågan till Mancini.
        Ja, det upphetsade läget som följd av ubåtskränkningarna kan mycket väl ha triggat såväl en enskild, en grupp eller en främmande makt att mörda Palme.
        Sovjet utpekades för kränkningarna hösten 1982 i Hårsfjärden. I min bok Ubåtshotet (1984) pekar jag med en rad källor på att ubåtarna i stället kan ha varit västliga och att de agerade i syfte att driva Sverige mot Nato. Att Palme då våren 1986 planerade att resa till Moskva för samtal stärkte hans fiender i övertygelsen att han inte var att ”lita på”, och då alltså ett lovligt villebråd.
        Vid tiden var det inte bara ubåtskränkningar i Sverige som skrämde många. Det rådde då ännu kallt krig mellan Öst och Väst

        1. Det är definitivt ett motiv värt att begrunda och det ligger i alla fall väldigt nära mina egna tankar kring detta.

          1. Den riktigt ambitiösa bör läsa den svenske professorn Ola Tunanders bok ”Det svenska ubåtskriget” (Medströms Förlag 2019).
            Tunander skakar om många etablerade sanningar om ubåtskränkningar och annat som dolts under ytan.

          1. Jag återkommer gärna. Men du ska veta att jag är en grävare så det kan ta tid ibland.
            Jag har av skäl som här leder lite långt att förklara tagit det på min lott att särskilt forska i MÖJLIGHETEN att apartheidregimen i Sydafrika låg bakom mordet på Palme.
            Men jag har inte ”tunnelseende” utan välkomnar BEVIS för vilken annan lösning som helst.
            Vill du läsa något av vad jag skrivit om Sydafrika så gå in på mitt namn på Wikipedia. Där finns en del aktiva länkar.

  3. Sammanfattningsvis kan man alltså säga ”På Engströmfronten intet nytt”
    Nöjer mig med att ha Gunnar Walls och Lars Borgnäs utmärkta böcker i min Palmehylla
    Har ingen lust att genom inköp av Thomas Petterssons böcker ekonomiskt stödja en journalist som jag anser ägnar sig åt Förtal och smutskastning av både ett avlidet mordplatsvittne och hans exhustru

  4. Stort tack för en intressant recension! Intrycket att TP lider av svårartat tunnelseende blir inte mindre av att läsa hur han verkar ha förvrängt vittnesuppgifter å det grövsta när han själv stått för utfrågningen.

  5. Thomas Petterssons sätt att hantera fakta och hur han hanterar referenser (noterna på sidorna 244ff som påstår att en källa innehåller viss information som den inte gör) framgår rätt tydligt av hans bok 2018. Jag köper ingen mer bok av denne journalist.

  6. Ja, det där med att ex-frun inte mindes Stigs framträdanden i media och vittnesmål i rätten behöver inte betyda att hon vill dölja något. Hon kanske helt enkelt var så trött på Stigs ständiga prat om vad han upplevt vid mordplatsen att hon inte orkade lyssna på sådant och därmed mer eller mindre har förträngt det.

    Det där med telefonsamtalen om personen som hoppar in i en bil vid Snickarbacken är något som Thomas Pettersson och Göransson tar upp som väldigt intressant i Filters podd (det kommer väl i nästa del då). Men i och med att ingen kan belägga att dessa samtal har ringts från stugan i Idre eller över huvud taget från Idre-trakten så blir det mycket lösa spekulationer. Det kan ha varit vem som helst som ringt in om något man sett eller tror sig ha sett.

    Det här är också ett exempel på att tolka in allt för att passa in i hypotesen om Stig Engström som mördaren. Om de istället hade kommit fram till t.ex. Christer Pettersson eller Christer A som mördare så hade man på samma sätt kunnat spekulera i att dessa samtal hade ringts in av någon vän till den presenterade misstänkte mördaren.

  7. Idresamtalet är en ytterst lös hypotes, som många andra som de utsatt den förvånade exfrun för, och det inbegriper att exfrun skulle ha en inblandning i mordet.
    Tankefostret antyder i också en delaktighet i en planering, men i TP:s version stannar det vid skyddande av brottsling – och att hon bevarat hemligheten i alla år.
    Logiken har dessutom en bra bit till att ens nå upp till ”luddig”.
    YN har framträtt och nämnt väskan och då måste man under fjällsemestern hitta på en fantasifigur med en liknande väska som inte kunde vara Stig, eftersom han gav sig av i en blå Opel.
    Fantasin är det verkligen inget fel på, varken hos Pettersson eller Palmeutredarna.
    Att som en vänlig gest låna ut sin lilla stuga till en grafikerkollega är förenat med risken att över 30 år senare bli misstänkliggjord.
    Var även han inblandad i planeringen och skyddande av ”hitman” Engström?
    Hade han militära kopplingar, eller kopplingar till Stay Behind-hövdingen i Storlien?

    Var det egentligen så att exfrun satt kvar i snöyran medan maken maskerad till pimpelfiskare gick ut och borrade ner mordvapnet i ett hål i en sjö utanför Hedemora?
    Saken var uppenbarligen värd att undersöka tyckte Krister Petersson, och den oförstående frun skulle peka ut sjön på en bilatlas.

    Han hade sagt att han var jagad av folk från Norge (i själva verket var han kontaktad av Aftenposten), och då tyckte man att det var en berättigad fråga att ställa till frun om de varit i Oslo – vilket hon tillstod att de varit på 70-talet.
    Så där rullar det på med bekännelsebrev och hypotetiska väskinköp i I Norrtälje.
    Skumma utevistelser runt kl 20 som kan tyda på spaningar i Gamla stan, eller/och vid Grand.
    I vilket fall som helst innebär det att ”han ljuger som en häst travar”

    Alla signalementen som leder i önskad riktning härleds till Engström, även om det är praktiskt omöjligt för honom att befinna sig på dessa platser.
    Jag är medveten om att KP sållat bort en hel del tok, men det mesta kvarstår.
    Den fullständigt osannolika teorin om den bakvända observationen av LJ är ändå flaggskeppet som de har gemensamt.

    Allt kokar ner till en ytterst naiv föreställning om att de själva kan rekonstruera ett exakt scenario av mordplatsen efter mordet där Engström är pusselbiten som inte får plats – med hänvisning till att ingen verkar sett honom – och de som säger att de sett honom är otillförlitliga.
    Som sagt: fantasin är det inget fel på, och tunnelseendet är verkligen något utöver vad det tidigare varit i denna mordutredning. Holmér och Ölvebros utredare har hittat sina övermän.
    Jag skulle kunna gå längre än så i kritiken, men jag väljer att göra halt där.

  8. Tack Gunnar för en väldigt bra och välbehövlig artikelserie. Jag har inte så mycket att tillföra för tillfället utan håller helt med dig i resonemanget angående detta. Jag rekommenderar oftast folk att läsa mer böcker men just när det handlar om Palmemordet skulle man önska att fler läste det faktiska källmaterialet först. Det är i många stycken likt religion att låta någon annan vara uttolkare av informationen som finns där. Har uttolkarna dessutom drabbats av tunnelseende så tenderar det hela att snabbt bli väldigt sektliknande och på så vis kommer naturligtvis aldrig mordet att kunna klaras upp.

  9. Hej Gunnar,

    Tack för en givande recension! Jag ser även fram emot dina kommande två delar.

    Du har i jämförelse med 2018 års utgåva kommenterat en del ändringar utöver de åtta nya kapitlen. En ytterligare sak vid sidan av det du tar upp – men det finns säkert ytterligare annat – är att Thomas Pettersson ändrat den felaktiga uppgiften från 2018 om att Engström inte skulle förekomma i Åshedens intevjubok från 1987. Engström förekommer där vid några ställen och kallas bland annat herr E, och texten i nyutgåvan är nu uppdaterad till en mer korrekt beskrivning.

  10. Jørgen, ”Idresamtalet är en ytterst lös hypotes, …”

    Jeg er enig i, det bliver ved mistanken hele vejen rundt. Der er intet bevis.

    Hvad jeg dog overhovedet ikke forstår, er, hvorfor ex-frun og WG-døtrene ikke protesterer over politiets udpegning af Engström. Om en person i ens nærmeste familie eller eller en ven var blevet udskyldigt anklaget for et mord – på statsministeren eller en almindelig borger – havde man da ikke bare accepteret det. Man havde råbt op! (Eller taler vi om et særligt mismodigt svensk karaktertræk her?) Jeg synes med andre ord, at deres manglende reaktion støtter, at de enten ved, at Engström er GM eller ikke er sikre på, han ikke er det.

    1. Gruto,

      I princip alla bekanta till Engström har ju sagt till medierna att de tycker utpekandet är orimligt. Detsamma gäller ”vapensamlaren” Willy G:s familj. Hans dotter (som också var närstående Stig E) har framträtt i tv.

      Annars är ju saken den att Stig E själv är död och inte har några familjemedlemmar i livet.

      Exhustrun är idag en gammal dam, som kanske inte vill eller vågar ge sig i kamp med både stat och medier om detta. Det är ju synd men inte så överraskande Liksom de flesta andra antar hon väl att rättsväsendet har någon sorts argument för sin sak, och att hon inte känner till alla detaljer (vilket hon ju i praktiken gör). Man kan nog inte förvänta sig att hon ska sätta sig och begära ut hundratals sidor förhörstexter och böcker för att kunna sätta sig in i detta.

      Till hennes försvar ska sägas att hon verkar ha protesterat så gott hon kunnat när polisen kommit med anklagelser. Hon tycks också ha sagt samma sak till Thomas Pettersson och andra som intervjuar henne. Man får dessutom betänka att de skilde sig långt innan han dog, och hon hade väl sedan länge gått vidare med sitt liv.

      Sist men inte minst har hon sannolikt har dåliga erfarenheter av att argumentera mot utpekandet av sin exman. Som en följd har hon blivit misstänkliggjord av både Pettersson och utredarna. Pettersson är tydlig i sin bok med att han misstänker att hon kan ha varit inblandad. Utredarna förhörde henne alltså utifrån dessa helt ogrundade anklagelser om att hon skulle ha försökt sopa igen spåren efter mördaren. Jag tänker mig att det är en rätt obehaglig upplevelse. Till skillnad från Engström kan hon än idag teoretiskt sett åtalas av Krister Petersson & Co för medhjälp till mord.

      1. Det är väl inte heller helt lätt att vinna förtalsmål i största allmänhet? Precis som Madam påpekar så är SE:e ex-hustru är nu en bit över 80 år gammal, de var skilda när han dog. Kan mycket väl tänka mig att hon varken har ork eller lust. Vapenhandlaren är också avliden. Det har varit några Palmemordsärenden uppe och vänt hos JK och JD med anledning av KP:s beslut att lägga ner utredning och utpekandet av SE och man kan väl knappast säga att svaren har varit uppmuntrande. Att driva en sån process kostar så klart pengar och även om man får tillbaka från staten i händelse av att man vinner målet ska man ju ligge ute med advokatarvoden med mera. Det lär bli knappast bli billigt.

        1. Teo,

          Ja, exakt. Lägg till det att hon lär behöva räkna kallt med att bli uthängd med namn och karaktärsmördad i Filter och i diverse andra medier, samt förstås på nätet, om hon skulle ge sig in i frågan på allvar. Det kan nog vara tillräckligt avskräckande för den som känner att detta inte ens har med henne själv att göra.

      2. Madam,

        Jeg ser ikke hendes kamp som juridisk. Jeg er enig, den ville være en tung byrde ar løfte for en ældre dame. Til gengæld kan hun fortælle sin version – fortalt til fx Gunnar. I “Stig er uskyldig”, som bogen eller longread-artiklen kunne hedde, svarer hun på alt det, Thomas Pettersson ikke spurgte hende om, og kan i det hele taget forklare, hvorfor Stig ikke kan have gjort det. Hun kunne også stille op i et (båndet) interview med SVT. Jeg er stensikker på, Lasse gerne kører til Täby og interviewer hende.

        1. Gruto,
          Sin egen version och bedyrandet av exmakens oskuld har hon redan redogjort för i ett flertal polisförhör, som nu till stora delar blivit offentliga. Bör hon inte helt enkelt lämnas i fred nu?

          Man bör också ta hänsyn till att exhustrun i ett par års tid blivit hårt ansatt av Palmegruppen och fått smaka på deras blandning av oförskämdhet, påstridighet och svår inkompetens. Utredarnas agerande i den här delen är helt klart värd en särskild granskning. Det kan nog också komma att ske så småningom när hela vidden av polisens undermåliga arbete runt Skandiamannen har blivit allmänt känd.

          1. Efter JO:s utredning händer kanske ngt. O vi vet ju inget vad ex-frun o släktingar till Engström o vapenhandlaren gör.

          2. Mikael B, Madam, Teo,

            Vil hun virkelig gå i graven med en statsautoriseret mistanke mod sin exmand og sig selv (for at være vidende om det)? Ja, om hun ved, Engström er gerningsmand, er det vel den bedste løsning, hun kan håbe på nu. En mistanke, men dog intet bevis, ingen domfældelse. Om hun ved, exmanden er uskyldig, forstår jeg ikke, hvad hun har at miste ved at fortælle sin version til en journalist. Hun kan kun vinde på det og svække mistanken, hvis ikke fjerne den helt. Hvilket må være en enorm lettelse og tilfredsstillelse. Det kunne være interessant at høre fra Lampers med hvilken begrundelse, hun afslog at deltage i hans dokumentar.

            1. Gruto

              ”Om hun ved, exmanden er uskyldig, forstår jeg ikke, hvad hun har at miste ved at fortælle sin version til en journalist. Hun kan kun vinde på det og svække mistanken, hvis ikke fjerne den helt.”

              Hon har ju redan berättat sin version för polisen och journalisten Thomas Pettersson, men det hindrade dem ju uppenbarligen inte från att peka ut hennes exman som skyldig i alla fall. Så man kan ju vända på resonemanget, även om hon vet att exmannen är oskyldig verkar det ju inte ha spelat någon roll vad hon har haft att säga i saken.

              Det är väl en god grund om något att tappa förtroendet för rättsstat och journalister i allmänhet eller att bara inte orka tala om saken mera.

        2. Gruto,

          Ja, man kan väl hoppas. Det vore ju intressant. Problemet är förstås att hon inte kan fria honom, ens om hon förklarar att hon är 1000% säker på att han är oskyldig. Att hon återigen vittnar till hans förmån vad gäller karaktären, vapenlösheten, bristen på Palmehat osv hjälper inte om vapenfrågan ändå kan lösas med ”aktuella kvällen”-cirkelresonemang och repliken blir att han antingen har dolt sin verkliga personlighet för henne under hela äktenskapet eller att hon är hemligt medsammansvuren.

          Vad gäller händelserna kring mordplatsen så vet hon väl inte mer om det än någon annan. Hon var ju inte där. Troligen vet hon i själva verket mycket mindre än många av oss som är intresserade av fallet, eftersom det verkar osannolikt att hon i åttioårsåldern skulle börja begära ut protokoll, lusläsa Granskningskommisionen och surfa bort ohemula mängder tid på Palmemordsarkivet.se.

          Och til syvende og sidst: inte ens om hon vore landets främsta Palmemordskännare skulle hon ju kunna bevisa att denna extremt osannolika händelse inte hände. Det är en logisk omöjlighet för var och en av oss. Men det är ju tyvärr det som nu tycks vara kravet för att man ska släppa utpekandet av Engström. Rena Kafkascenariot.

          1. Madam,

            Det er klart, det er vanskeligt 100 % at bevise for hende, at han er uskyldig. Men ved at beskrive, hvad hun mindes fra deres dagligdag, hvad de har gjort sammen, hvad Engström har sagt med videre kan hun tilføje en mængde brikker til puslespillet, som Thomas P’s og KP’s hypotesedrevne interview med hende har overset. Det kræver forstås, at de havde et relativt almindeligt ægteskab. Om det mere var et guvernante-forhold uden tæt kontakt, som Thomas P hævder et sted (mindes ikke hvor), er det måske begrænset, hvad hun kan tilføje af samtaler og hændelser med Engström, der sandsynliggør, han ikke er GM.

            1. Gruto,

              Det finns det engelska uttrycket ”enough is enough”. Det här med mordet på Olof Palme har kastat sin skugga över mer än 1 person genom dessa 35 år så att säga. När SE:s tidigare fru nu både för polis och ”muckraking”-journalister stått på sig, gång efter gång, år efter år, och hävdat att hennes upplevelse är äkta, och att hon för sitt liv inte kan se SE som GM, att inget ‘skumt’ försiggick i Idre (eller på Åland…), eller något annat som är ‘fel’ så vill hon nog helst av allt slippa allt ståhej och bara bli respekterad och lämnad i fred vid 80-års ålder.

              Man kan som sagt hoppas på att JK:s granskning av utpekandet av SE som inte bara moraliskt felaktigt kan leda någonstans framöver (kanske kan t.ex. Uppdrag Granskning göra mer av det, utan att försvåra det mer för hans f.d. fru, eller något liknande). För nu är det verkligen ”enough” (”enough” av karriärkåta journalister som tror sig ha löst MOP på så lösa boliner; och ”enough” av insinuanta poliser, m.m, som försöker fabricera fram en lösning där mannen som hon var gift med, men också skilde sig från, ska behöva utmålas som den som mördade landets statsminister 1986 trots att inga bevis egentligen finns; och ”enough” av förstå-sig-påare som också vill ‘lägga sig i’).

              1. James

                Det vore väl väldigt tråkigt med ”enough” av förstå-sig-påare som också vill lägga sig i mordet på Palme. Då måste ju denna tråd läggas ner.

              2. James,

                Man kan konstatere, hun ikke ønsker at uddybe, hvad hun har sagt til TP og PU. Eksempelvis ville hun ikke deltage i Lampers dokumentar. Om hun er sikker på, SE ikke er GM, må man undres. Hun virker jo frisk, og det ville være nemt for hende at fortælle sin udgave af historien om SE til en journalist. Hun ville sikkert ikke 100 pct. kunne frikende ham, men i det mindste tage brodden af mistanken mod ham.

    2. Gruto

      Det är väl också lätt att föreställa sig att exfrun kan ha tappat förtroendet för polisen och journalister efter den behandling hon utsatts för. Hon har precis fått bevittna att stat och media utan problem kunnat hänga ut hennes tillsynes oskyldiga exman som statsministermördare. Hur ska hon kunna känna sig säker på att inte även hon blir uthängd även om hon vet att hon är helt oskyldig, det har ju hittills uppenbarligen inte spelat någon roll vad hon sagt i förhör med poliser eller i förtroliga samtal med journalisten nämnd i artikeln.

  11. ”För när storfiskar’n talar om hur stora fiskar han får
    Ja, då så skarvar han som han vill, då räcker armarna inte till”

    Thomas Pettersson gör närmast skäl att vara storfiskaren i sammanhanget. Att skarva med både det ena och det andra för att kunna utmåla Stig Engström som just storskarvaren själv är inte vackert inte.

  12. Tack för denna intressanta text. Det är skönt att det ändå finns en rationellt resonerande röst i denna soppa, som också når ut. – SE-historien är pinsam. Man får magknip.

  13. Avseende det anonyma samtalen som kom in till PU och prästen den 5/3.
    Om polisen funnit detta samtal intressant borde de kontrollerat numret varifrån hon/han ringde.
    Det vore en väldigt stor risk att telefonera från fjällstugan, och om stugägaren haft öppet nummer så borde det visats direkt.
    Synnerligen korkat beslut om det nu vore så att de försökte lägga ut villospår, eftersom risken för samtalasspårning till den lilla stugan borde vara överhängande.
    När de nu i alla övriga avseenden var så utstuderade och smarta.

  14. En annan fundering. När blir det försent att backa från ett sådant här utpekande. Betänk att både Thomas Pettersson och Filter nu gett ut flertal böcker, artiklar och poddsändningar som pekar ut Engström. För varje publikation gräver man ner sig djupare i anklagelserna utan att faktaläget egentligen ändrat sig.

    Går det då helt plötsligt säga ”oj, vi hade visst fel” utan att det raserar hela tidskriftens eller Thomas Petterssons anseende totalt.

    Jag har svårt att se hur de skulle kunna backa från det här ens om de en dag själva skulle komma till insikt att resonemangen inte håller. Det är väl just därför det är extra farligt att peka ut någon så benhårt och hävda att man sitter på sanningen som Filter och Thomas Petersson gjort.

  15. Enligt den här Expressenartikeln daterad 29 feb 2020 så säger Leif L att SE måste ha kommit ett par minuter sent till brottsplatsen eftersom Leif L hade den minnesbilden av en person med keps. långrock och handväska.

    ”Han kommer från Skandiahållet ungefär tre minuter efter mordet. Han pratar med någon, sen springer han in i gränden och det är det sista jag ser av honom.

    Du är säker på att det var Stig Engström du såg?

    – Helt hundra. Absolut helt hundra. Jag ser honom framför mig med keps, långrock och handväska. Lite beigefärgat alltihop. Jag har sett att han själv har sagt att han var bland de första på platsen men det är helt galet.”

    https://www.expressen.se/nyheter/chevamannen-saker-var-inte-skandiamannen/

    1. Det som jag tycker är riktigt intressant är att Leif L kallar Engströms uppdykande för ”lite beigefärgat alltihop”. Detta tycks passa in med Lisbets uppgifter om en person som utgjorde en beige figur 30 meter norr om mordplatsen.

    2. LL i Expressen 29 feb 2020…

      Men på presskonferensen i juni sa KP att inget mordplatsvittne sett SE på brottsplatsen.
      klockat 0:31:00

      Har LL ändrat sig under mellantiden, eller spred KP en uppenbart oriktig uppgift.

      1. Ja, så klart det som är problematiskt med Leifs senare uppgifter. I förhör efter mordet säger han på en rak fråga att han inte sett Engström. Han har också förhörts på nytt i nutid och är då betydligt mer osäker på sina iakttagelser av Engström än vad han är i sina mediaframträdanden.

        1. KP sa inget om att det fanns motstridiga uppgifter från ett och samma vittne. Han slog tvärsäkert fast ”inget vittne har känt igen SE” (klockat cirka 31:00 och 48:00). Det hade varit lämpligt att lyfta fram motstridigheten hos LL och sedan analyserat vilken utsaga som troligen var den mest riktiga.

      2. LL sade detta redan 1989 i tingsrätten, och var helt säker på att han sett Engström.
        Det är alltså inget nytt han kommer med.
        I förhöret på våren -86 verkar han inte koppla, men beskrivningen är luddig.
        Om LL minns SE som en person i beige rock som kom senare, är ju inte kopplingen till en man i blå rock som befinner sig på mordplatsen i skottögonblicket given.
        Framför allt om man inte ens förevisas ett foto.
        Eftersom man nu fäster så stort avseende vid LJ:s nya uppgifter om att ”det är möjligt att det var han”, så borde man haft med LL, och kanske också JA:s utsagor från tingsrätten.
        Om man nu ville framstå som objektiv.

        1. Det är förstås svårt att exakt veta vad LL verkligen såg och vad som ev. kommit från ”yttre påverkan”.
          Men ett annat signalement som är värt att lyfta (och repetera. Har nog kanske redan nämnt detta här) är kepsen.

          Enligt KP år är ett vittne säker på detta. LJ
          Så här säker är han på det:
          LJ: ” Vidare tyckte [Lars J] att mannen hade något som han tyckte såg ut som en keps på huvudet”…

          Och

          …F. Men du är ändå säker på att han hade en keps?
          LJ. Ja, eller nånting som påminner om keps.
          F. Något kepslikande?
          LJ. Jaha, nåt kepsliknande så här.

          Ser man då till vad vittne på själva mordplatsen säger så finns inga kepsar alls. Anders D är möjligen närmast då han säger ”grå herrhatt”.

          Utöver detta har vi sedan 3 vittnen som menar på att det absolut inte var keps.

          IM: ”för det är inte keps, det är inte hatt”

          JÅS: ”[Jan-Åke S] hade också reagerat för att mannen hade beskrivits ha en keps eller liknande på huvudet.
          Detta stämmer heller inte med JÅS minnesbild, utan JÅS anser att mannen i stället torde ha varit mörkhårig och var barhuvad
          eller att han hade mörk stickad mössa”.

          LL: ”När man gick ut med det där signalementet om kepsen då vart jag lite, då hade jag svårt och sova på nätterna och då ringde jag upp en – vad heter han?
          Börje eller nånting sånt där som väl haft tidigare förhör, att försöka få honom och ta bort den där kepsen. För den här gärningsmannen hade ingen keps alltså.
          Jag är övertygad om det”.

          1. LJ sa under ed i CP-rättegångarna att han var osäker på det där med kepsen. Det känner nog KP väl till, även om han själv på presskonferensen sa det rent motsatta.

  16. Kopplingen mellan Per H och TP var ny för mig. Per H är ju någon jag, för att använda hans egna ord, ”får lite puls på”. Med tanke på hans samröre med PG Vinge och Alf Karlsson, som ju enligt åtminstone Lingärde var synnerligen inblandade i mordet. Det finns väl också annat som pekar på att Vinge och Karlsson eventuellt är skumma, men om man tror aldrig så lite på Lingärde så är väl kopplingen Vinge/Karlsson – Per H – TP åtminstone lite pikant?

    1. Du hänvisar till den här promemorian från Ulf Lingärde. Som jag ser det handlar det om spekulationer. Det finns inget i promemorian som gör det på minsta sätt begripligt varför Lingärde skulle ha fått tillgång till en så omfattande och detaljerad beskrivning av en mordkomplott innefattande en lång rad kända personer.

      Den har valsat runt på nätet i ett antal år, men inget har kommit fram som gör att man ska ta den på särskilt stort allvar. Och alldeles oavsett det har jag svårt att se några som helst skäl till att Thomas Pettersson ska misstänkliggöras för att han tagit till sig uppgifter från Per H som arbetade på Skandia och som senare kom att arbeta för Vinge. I så fall måste även Sven Anér, Olle Minell och Lars Larsson misstänkliggöras på samma sätt eftersom även deras intresse för Stig Engström till stora delar utgick just från Per H:s uppgifter.

      1. Finns det en konspiration och en mörkläggning, så finns det med viss sannolikhet planterade villospår också. Villospåren kan därför ha ett värde att analyseras. T.o.m. Ebbe C tycks ha resonerat i de banorna på slutet när han uttalade sig att lösningen kanske hittas om man följer PKK-spåret till botten. Det kan ha betytt: Om man följer spåret baklänges som planterat villospår.

        Själv har jag undrat över uppgifterna om att det var två gärningsmän, två utländska män klädda i mörka rockar. Uppgiften finns redan i Rapport-sändningen kl 04:00 1986-03-01. En uppgift i SVT, inom 5 timmar efter mordet, som ingen tycks vilja följa upp. Följa upp betyder här inte kolla om den var sann, utan kolla vem som kom med uppgiften (och varför).

        Desinformationskampanjer är inte alltid så sofistikerade. Jag har på nätet sett väldigt besynnerliga kommentarer efter nedskjutning av ett passagerarplan i Ukraina, och senast nu den framtvingade landningen (Ryan Air) i Minsk. Det har varit mycket gap och skrik, obevisade påståenden, obesvarade frågor och en attityd att (verbala) anfall är bästa försvar. Ju högre tonläge, ju mer trovärdig tror man att man är. Det var/är lite Filter över det hela.

  17. Tack för en väldigt intressant och noggrann genomgång. Jag har länge läst här, men inte skrivit något själv. Jag har en fråga som har koppling till frånvaron av belägg för att Stig Engström hade erfarenhet (eller tillgång) av enhandsvapen:

    Är det korrekt det som jag förstått att inget vittne ser mördaren med vapnet i sin hand särskilt länge efter de två skotten gått av?

    Det vill säga, under den tid skytten står kvar på platsen efter mordet, har han då kvar revolvern i handen eller är den då ej längre synlig?

    1. Det finns säkert andra här som kan komma med detaljerade svar. Men det är ju som du skriver, vapnet är inte synligt särskilt länge efter skottlossningen. Det förefaller helt enkelt som om mördaren stoppade undan det innan han försvann in i gränden. (Vilket förstås inte hindrar att han hade det mycket nära till hands för att dra fram om han skulle ha blivit stoppad.)

      Och det bör han gått väldigt snabbt och diskret, vi vet ju inte var han gjorde av vapnet. En ficka är ett alternativ och ett axelhölster är ett annat. Att mördaren på mordplatsen pillade ner vapnet i en väska kan nog uteslutas. I vilket fall är det värt att notera att det skedde så smidigt, vilket tyder på en viss planläggning.

      1. ”Och det bör han gått väldigt snabbt och diskret, vi vet ju inte var han gjorde av vapnet.”

        Jag tycker detta är väldigt signifikant. Jag tycker man kan säga att det är naturligt för människor att greppa om redskap, våra händer tycker om att göra det. Man kan tänka sig hur viktigt det kändes för grottmannen att greppa om spjutet samtidigt som ett farligt rovdjur fanns i närheten. Även omedelbart efter att ha till exempel avvärjt ett sådant angrepp och djuret flytt, så är den naturliga beteendet att fortsätta hålla i vapnet och inte att omedelbart slänga spjutet på marken sekunden efter.

        Mitt resonemang är att i en sådan exceptionellt dramatisk situation som att begå ett mord är det i allra högsta grad ”naturligt” att även där fortsätta hålla i sitt ”redskap”. Det vill säga, i sådant kaos – sekunder efter ett mord – lär det inte finnas mycket ”ledig” tankeverksamhet som säger till en mördare ungefär: det vore lämpligt att gömma vapnet nu.

        (Man kan också tänka sig hur svårt det skulle vara att lägga ett stort och tungt vapen direkt i en rockficka och sedan springa längs gator och uppför trappor utan att revolvern hoppar runt eller ramlar ut. I däremot ett för ändamålet avsett hölster sitter den stabilt.)

        Av mitt resonemang följer att jag menar att det är otroligt osannolikt att en vapen-ovan person skulle kunnat reflexmässigt dölja vapnet omedelbart efter skotten. Den absolut mest sannolika reaktionen skulle vara att helt enkelt fortsätta gripa om ”redskapet”, då det är det naturliga, att fortsätta hålla det man redan har i handen.

        Om däremot den aktuella mördaren *faktiskt* utför döljande av vapen som en omedelbar åtgärd efter skotten skulle jag säga att detta kräver en omfattande vana av *just* den handlingen. Det vill säga, personen behöver hundratals gånger övat på att dra vapen, avfyra det och sedan återställa det i ett hölster. Observera att det inte alls behöver betyda ”tränats i lönnmord”, men exempelvis revolverskytte på en skytteklubb eller liknande. En slutsats jag drar av egen militära erfarenhet, och litteratur i ämnet, är att endast fysiska handgrepp man övat hundra och åter hundra gånger kommer fungera att utföras under stark stress.

    2. Rico

      Enligt min mening är pekar denna detalj på stor vana av handeldvapen. En van tränings/tävlingsskytt sänker armen reflexmässigt efter färdig avfyring. Något vittne omtalar att GM ”stoppar ner revolvern innanför rocken” – min tro har alltid varit att det hölstras. Att springa med en magnum i rockfickan på en öppen rock (vilket det finns stöd för i vittnesmålen) kan vem som helst prova och föratå problematiken.

  18. Per Johan:

    Ja, att tänka sig att en person som Stig Engström – som det inte finns belägg för att ens någonsin hållit i en revolver – skulle reflexmässigt dölja vapnet sekunden efter ha begått sin första våldshandling i livet – känns mycket osannolikt.

    Precis som du skriver skulle det också vara svårt eller omöjligt att springa med en tung revolver liggande löst i någon godtycklig rockficka. Med tanke på att det beskrivs att mördaren springer spänstigt uppför trapporna måste vapnet rimligen transporteras på ett stabilt sätt, såsom ett hölster.

    1. Rico

      Tilläggas bör väl att ingen sett något vapen i handen när gm går/joggar/springer in i gränden och inte heller att han skulle ha en arm invid kroppen (pistolen i hand i rockfickan el motsvarande). Även om det var 7 minusgrader är pipan varm efter två skott (kanske två skott iofs inte säkert bränner i en tjock rockficka – men ändå en omständighet att beakta). Allt pekar på en underhållen vapenvana.

  19. Man vet ju själv hur det känns att springa samtidigt som man har något löst föremål i en ficka. Det kräver i princip alltid att man håller en hand om fickan för att det inte skall kännas obehagligt, både att föremålet slängs runt och det känns som det är stor risk att det skulle hoppa ut.

    Detta fenomen blir typiskt extra starkt om föremålet är något som vi förknippar med ”värde”, som nycklar, plånbok eller mobil.

    Precis som jag instinktivt vet att det skulle vara väldigt dåligt att tappa mina nycklar om jag behöver springa till tunnelbanan och de ligger lösa i en för stor ficka – så håller man närmast reflexmässigt om dem. För mördaren i sekvensen från skotten och under flykten måste vapnet ha räknats som ett mycket ”värdefullt” objekt.

    Hade vapnet bara legat i någon vanlig ficka hade mördaren nästan helt säkert behövt hålla en hand på sådan ficka samtidigt som han springer, inte minst i trapporna. Detta ser ofta ganska ansträngt, eller ”awkward” ut. Så vitt jag vet finns det dock inga beskrivningar alls om något sådant beteende under flykten, utan bara beskrivningar om att personen springer spänstigt upp för alla trappor.

    För mig talar det starkt för att personen bar ett kroppsnära hölster och som han dessutom var *trygg* i förvissningen att vapnet satt bra i, även under springande förflyttning. Vilket i sig talar för stor erfarenhet att bära handeldvapen på detta vis.

      1. Carita:

        Det tror jag inte, men det naturliga sättet att springa är att ha pendlande armar. Att springa på något annat sätt ser direkt konstigt ut.

        Om alla vittnen säger att gärningsmannen ”sprang” är det väldigt rimligt att anta att han gjorde det på ett normalt vis. Skulle han exempelvis hoppat på ett ben hade det rimligen uppmärksammats. 🙂

        På samma vis tänker jag att om vi *inte* hör beskrivningar om att ena handen håller i rocken under hela flykten så är det högst rimligt att detta inte skedde.

        1. Rico & Carita:

          Det finns ett vittne som talar om att gärningsmannen sprang vaggande med utsträckta armar, framför sig. Det låter som en helt befängd löpstil och jag skulle tro att det är en felaktig formulering av vittnet eller polismannen. Minns inte på rak arm vem det är, men möjligen Leif L.

          Delar för övrigt uppfattningen att det med mycket hög sannolikhet fanns ett hölster inblandat, vilket är intressant. Men det bör ändå sägas att uppgifterna om hur mördaren sprang, huruvida han höll i revolver/kläder osv inne på Tunnelgatan är ganska knapphändiga. Det är alltid värt att påminna sig om att man inte bör tolka icke-befintlig information som information om icke-befintlighet.

          1. Madam:

            >> ”Det finns ett vittne som talar om att gärningsmannen sprang vaggande med utsträckta armar, framför sig.”

            Var det detta som användes som belägg för Christer Pettersson, som skall haft en lätt haltande gångstil?

            >> ”Det är alltid värt att påminna sig om att man inte bör tolka icke-befintlig information som information om icke-befintlighet.”

            Mm, ”absence of evidence is not evidence of absence”. Men likväl skulle man till exempel kunna säga att det är ganska säkert att mördaren inte bar med sig en röd ballong, detta utifrån frånvaron av vittnesmål för detta. 🙂

            Jag tänker mig fortfarande att springstilen både på gatan och i trappan skulle varit ytterst klumpig och begränsad om vapnet legat löst i godtycklig ficka och mördaren behövt hålla krampaktigt i denna slängande ficka.

            1. Rico:

              ”Var det detta som användes som belägg för Christer Pettersson, som skall haft en lätt haltande gångstil?”

              Tja, det skadade nog inte, fast det låter ju mer som någonting ur Scooby Doo.

              Det dök väl i ärlighetens namn upp fler minnen av en haltande, gungande, lufsande, osv springstil ju mer det pratades om Pettersson som misstänkt. Från början var det rätt blandade, motsägelsefulla och inte särskilt tydliga beskrivningar. Snabbt, smidigt, tungt, långsamt, osv.

              Att rörelseschemat var påfallande konstigt och lufsande osv etablerades inte som en allmänt omhuldad sanning förrän Pettersson blev huvudmisstänkt, och det har alltså som bäst svagt stöd i vittnesmålen. Påståendet verkar helt ha försvunnit ur ”allmänbildningen” och det polisiära narrativet i samband med att fokus flyttades till Engström, som enligt SVT-reportaget hade en rätt normal löpstil.

              ”Jag tänker mig fortfarande att springstilen både på gatan och i trappan skulle varit ytterst klumpig och begränsad om vapnet legat löst i godtycklig ficka och mördaren behövt hålla krampaktigt i denna slängande ficka.”

              Jag tror också att det hade sett konstigt ut, och det är framför allt onaturligt att någon skulle bete sig så – man kan ju skada sig allvarligt om det flaxar omkring en kilotung metallklump runt kroppen. Men jag tycker vi har lite för ont om iakttagelser för att kunna säga något säkert om huruvida han höll i kläderna på något vis. Lars J tittade i och för sig på mördaren en stund i trappan, men annars är det få som verkar sett mer än några en mycket kort glimt av honom. Eftersom ingen säger det törs man nog gissa att det inte var så. Men kan vi veta säkert? Nja.

              I kombination med att det har dykt upp en väska (om det nu inte är ett hölster) på David Bagares gata tyder dock allt på tat vapnet förmodligen satt säkrat på kroppen på något vis. Då får man väl förmoda att det var genom ett hölster, antingen det som Yvonne N identifierar som en väska eller ett annat som hon inte såg under kläderna. För hur fäster man annars ett vapen på kroppen, om inte med ett hölster? Och har man tillgång till en revolver är det dessutom inte det minsta konstigt om man också har ett hölster.

    1. Väldigt bra poäng. SE skulle alltså ha lånat inte bara en revolver av vapensamlaren utan ett tillhörande hölster, samt på kort tid skaffat sig stora vana i att hantera vapnet (skjutning och hölstring). Och trygghet i att vapnet satt bra i hölstret även under språngmarscher.

      Den där sekundslånga ”tvekan” som vittnena talar om var alltså hölstringen. Inget vittne (utom kanske IM) uppfattade det som naturligt att stå där och hölstra vapnet. Inte ens polisens gärningsmannaprofil fattade hur rationellt mordet var. Polisens ”experter” ansåg ju att det var orationellt att hölstra. Det förfaller därför orimligt att tro att en ovan (och onykter som det påstås) SE skulle agera så rationellt.

      Slutsats: För en ovan mördare måste det varit osannolikt att det skulle vara en bra idé att hölstra vapnet sekunden efter mordet. En amatör hade troligen lämnat brottsplatsen med vapnet i handen.
      Allt talar för att det var en tränad mördare som slog till.

      Det finns en sak till som talar om träning: Mördaren panikflydde inte in på Tunnelgatan. Han rörde sig lite långsamt (men smidigt) i början och ökade farten en bit in i gränden. Om han varit ute i kylan ett tag och var relativt ouppvärmd inför språngmarschen visste han att det var dumt springa för snabbt i början och riskera sträcka sig. (IM hade också sett att mördaren rörde sig underligt medan han väntade i gathörnet, som en ”knarkare”, Det var alltså ingen vanlig flanör utan en tränad attentatsman som ville hålla musklerna någorlunda varma i kylan.)

      1. Erik K
        Och inte dra på sig mjölksyra, då hade han kunnat bli tvungen att gå uppför trappan.

    2. Hej Rico,

      Eftersom valet av vapen – en stor och otymplig revolver – också tyder på att vi inte har och göra med en ”yrkesmördare” eller några statssanktionerade attentatsmän, leder ditt resonemang vad det gäller vapenhanteringen efter mordet förmodligen mot att gärningsmannen är det jag tidigare kallat ”semi-professionell”. Det skulle kanske kunna vara en polis, militär, livvakt eller någon med stor vana av enhandsvapen från en skytteklubb.

      Engströms vana av skjutvapen är dessutom inte speciellt omfattande. OK, han har genomfört en 12 månaders värnpliktsutbildning och då troligen med inriktning på att hantera en kpist av modell 45. Därutöver deltog han några år i mitten och slutet av 50-talet (dvs. mer än 25 år innan mordet) i en skytteklubb där han mestadels sköt med gevär. Om jag minns rätt deltog Engström i endast en tävling som handlade om enhandsvapen. Nej, att den 52-årige försäkringstjänstemannen skulle ha haft en stor och tung revolver skumpande i en inner- eller ytterficka på rocken samtidigt som han skulle ha rusat uppför de 89 trappstegen kan vi betrakta som i princip uteslutet.

      1. Anders Fredric:

        >> ”Det skulle kanske kunna vara en polis, militär, livvakt eller någon med stor vana av enhandsvapen från en skytteklubb.”

        För mig låter detta väldigt rimligt. Ett litet frågetecken på militär, då svenska Försvarsmakten så vitt jag vet inte hade pistol/revolver som någon form av standardutrustning. För även om man har en omfattande erfarenhet av till exempel militära tvåhandsvapen så kan jag inte se att det kan överföras till det beteende vi verkar se på mordplatsen.

        För mig talar det för att det är någon som utfört *just exakt* dessa moment så pass många gånger att det är inprogrammerat i muskelminnet som automatiska åtgärder ungefär: ”när du har skjutit färdigt återställs vapnet i sitt hölster”. Har man gjort denna manöver hundra och åter hundra gånger kan detta ske även vid extrema situationer.

        >> ”Engströms vana av skjutvapen är dessutom inte speciellt omfattande. OK, han har genomfört en 12 månaders värnpliktsutbildning och då troligen med inriktning på att hantera en kpist av modell 45.”

        Jag tycker inte heller att hans erfarenhet är särskild omfattande, och framför allt inte har så mycket mer likhet än att det rör ”skjutvapen” i stort. Det känns väldigt ansträngt när man försöka lägga ”stor vapenvana” på honom, men inte kan finna några belägg för hantering av enhandsvapen.

        >> ”Nej, att den 52-årige försäkringstjänstemannen skulle ha haft en stor och tung revolver skumpande i en inner- eller ytterficka på rocken samtidigt som han skulle ha rusat uppför de 89 trappstegen kan vi betrakta som i princip uteslutet.”

        Man kan ju som sagt prova att lägga ett enkilosföremål i fickan på en öppen rock och rusa längs gator och uppför trappor. 🙂

  20. Rico:

    ”Man kan ju som sagt prova att lägga ett enkilosföremål i fickan på en öppen rock och rusa längs gator och uppför trappor. 🙂”

    Det kan i SE-sammanhang också noteras att han – förutom revolvern – måste ha haft sin väska i fickan under mordet och den inledande delen av språngmarschen. Alternativet är att den dinglade från handleden hela tiden, men det verkar osannolikt: inga vittnesmål nämner ju denna annars rätt iögonenfallande detalj, förrän mördaren siktas med någon form av väska (eller hölster!) på David Bagares. Om han skulle vara skytten får man därför förmoda att han har lagt undan väskan i fickan för att kunna hantera revolvern och sedan byter tillbaka någonstans under flykten, före mötet med Yvonne N/Ahmed Z.

    Handledsväskan vägde nog inte tillnärmelsevis lika mycket, eftersom den om jag minns rätt mest sades ha innehållit kort och sedlar och nycklar och sådant. Men inte heller något sådant är särskilt smidigt att springa med i fickan på en uppknäppt rock. Alla är välkomna att pröva.

    Det i sig utesluter givetvis ingenting, men när vi nu ändå talar om saken.

  21. Rico

    ”Man vet ju själv hur det känns att springa samtidigt som man har något löst föremål i en ficka. Det kräver i princip alltid att man håller en hand om fickan för att det inte skall kännas obehagligt, både att föremålet slängs runt och det känns som det är stor risk att det skulle hoppa ut”

    Antagligen mitt i prick Rico!

    Du har kanske alltså funderat på varför SE verkade ha problem med sin 15 ggr 22 cm stora handledsväska som Yvonne N såg att SE hade uppe på DBG. Antagligen var den lånade kilotunga revolvern för tung att springa med i fickan i den tunna fladdrande rocken och vapnet rymdes antagligen heller inte i väskan trots SE:s försök på DBG.

    När det gäller mordvapnet så har följande scenario bl.a. vittnesstöd:
    —– Revolvern fick tävlingsskytten SE före Grand (källardörrlarmet 22.35, Vimmerbyvittnet 22.40, ”nästan bara vapensamlare har magnumrevolvrar” (mars 1986) och förhör med Vapensamlarens yngsta dotter), gömde det i reklamförrådet när han återvände till väktarna, hämtade det på måndag 3 mars och gjorde därefter av sig med det, kanske på vägen upp till Idre.

    (Det finns väl ingen trovärdig vittnesuppgift att något vittne har sett vapnet? Anders D berättade i tingsrätten att han såg eldsflamman).

    1. Mikael A:

      >> ”Du har kanske alltså funderat på varför SE verkade ha problem med sin 15 ggr 22 cm stora handledsväska som Yvonne N såg att SE hade uppe på DBG.”

      Jag har inte sett några belägg för att den personen skulle vara SE och därför har jag inte undrat just detta.

      >> ”Antagligen var den lånade kilotunga revolvern för tung att springa med i fickan i den tunna fladdrande rocken och vapnet rymdes antagligen heller inte i väskan trots SE:s försök på DBG.”

      Man behöver först kunna förklara hur någon skulle kunnat nå så långt som till David Bagares gata med vapnet hoppandes hejvilt i rockfickan.

      >> ”—– Revolvern fick tävlingsskytten SE före Grand”

      Att kalla SE för ”tävlingsskytten” förefaller lite försåtligt. Vad är kopplingen mellan att skjutit tävlingsgevär cirka 25 år tidigare och kunna hantera en revolver?

      1. Rico

        Mindre än en meters avstånd, två skott, en träff.
        SE tränade och tävlade även i pistolskytte.

        —– Vad menar du då med ”kunna hantera en revolver”?

        1. Problemet är inte att träffa utan att hantera revolvern efteråt
          Hade gärningsmannen ett hölster behövde han inte försöka stoppa ner den i en alldeles för liten handledsväska när han kommit upp för trapporna. Hade han inget hölster hade han haft uppenbara problem med att hålla vapnet i rockfickan under språngmarschen. Den var för tung att springa med
          En gärningsman utan hölster hade fått springa med vapnet synligt i handen eller med ena handen instoppad innanför rocken vilket vittnena borde ha reagerat på

  22. Mikael A:

    Man kan ju rent språkmässigt notera att det är brukligt att skilja på en nuvarande egenskap och en som skett långt tillbaka. Exempelvis skulle det vara oväntat att år 2021 skriva ”statsministern Carl Bildt säger nu XYZ”. Istället är det brukligt att skriva ”f.d. statsminister Carl Bildt säger..”. (Det är nu ungefär lika länge sedan Bildt var statsminister som det 1986 var tid sedan Stig Engström påstås ha tävlat i pistolskytte.)

    Att beskriva honom som ”tävlingsskytten” trots att det gått ett kvartssekel känns alltså mycket ansträngt.

    Gällande hantering av revolver så avser jag de inlägg jag gjort ovan, med specifikt fokus på att revolvern döljs omedelbart efter skotten. Detta, menar jag, och har utvecklat längre i tidigare inlägg, kan endast ske om detta är en för skytten naturlig manöver som han utfört hundratals gånger.

    1. Rico, Jonas J

      Efter skotten stoppade SE ner vapnet i höger rockficka (Inge M 14 mars). Nästa ”vapeniakttagelse” gjorde Yvonne N när SE kommit uppför trapporna (PU april) och sneddade över Malmskillnadsgatan då han höll på med sin handledsväska.

      En trovärdig förklaring är då att SE direkt fick problem med att springa med den kilotunga revolvern i den tunna rockfickan. Efter trappkrönet, när han hade sett att Lars J var långt efter, försökte han stoppa ner det lånade vapnet i sin väska, men den var för liten även om magnumrevolvern bara hade en 4 tums pipa.

      —– ”kan endast ske om detta är en för skytten naturlig manöver som han utfört hundratals gånger”

      Så Rico, om skytten inte då var ett proffs, vad skulle han då ha gjort annorlunda med revolvern efter skotten? Hållit kvar det i handen? Stoppat det i vänster rockficka? .

      1. Att skytten var ett proffs visas av att han så snabbt förde undan vapnet innanför rocken och kunde springa med det utan problem. Skytten var ingen amatör utan hölster att placera vapnet i under flykten. Därmed kan vi utesluta att gärningsmannen sprang med den tunga revolvern liggande lös i rockfickan för då hade han varit tvungen att hålla handen i eller på fickan hela tiden.

      2. Yvonne har inte sett något vapen bara en man som sprang och samtidigt höll på att göra något med en väska. Hon tolkade det som att mannen hade tillgripit väskan av någon

      3. Mikael A:

        >> ”Efter skotten stoppade SE ner vapnet i höger rockficka (Inge M 14 mars).”

        Så, Inge M har vittnat att Stig Engström stoppade ett vapen i höger rockficka? Det vore ju sensationellt. Om dock Inge M inte vittnat om att Stig Engström gjort detta så är ovanstående mening lögn.

        >> ”Så Rico, om skytten inte då var ett proffs, vad skulle han då ha gjort annorlunda med revolvern efter skotten? Hållit kvar det i handen? Stoppat det i vänster rockficka?”

        Skytten borde naturligt hållit kvar vapnet i handen.

        Noterbart är också att mördare måste ha förståelsen att den extrema vikten av att vapnet inte blir kvar på platsen, med allt från fingeravtryck till serienummer. Eftersom han flyr från platsen får vi anta att hans avsikt inte var att åka fast. Det mest säkra – och naturliga, under stark stress, sättet att transportera vapnet från mordplatsen är i sin hand. Det verkar närmast osannolikt dumt att direkt på mordplatsen stoppa en kilotung revolver i en lös ficka med stor risk att den till och med ramlar ut under kommande flykt.

        För mig tyder det faktum att revolvern döljs omedelbart efter dådet att:

        1. Detta är en väldigt van rörelse, som utförs reflexmässigt även i en extremt dramatisk situation.

        2. Personen litar på att revolvern nu befinner sig på en *bättre* plats än i handen, i bemärkelsen att sitta stabilt på kroppen inför kommande flykt.

      4. Det bör tilläggas att i samma förhör Mikael A hänvisar till så uppger ju Inge M att han reagerade på när det stod i tidningarna om en keps. Inge menar på att detta är felaktigt. Enligt Inge hade gärningsmannen en stickad mössa med upprullad kant, neddragen till öronen och ner i pannan. Sk ”gökboet-liknande”. Detta pekar starkt emot att det skulle varit SE han såg, vars gubbkeps knappast kan fås att passa in på en sådan beskrivning.

        https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMdGUwbjJ1WVNuOXc/view?resourcekey=0-624mCNY2hk32ZQ2NpHMW_Q

        1. Simon A

          Än en gång:

          SE kom ikapp Palme (CA, LP, AB och INGE M 1 mars), ingen väntade Dekorimaman.
          Dekorimamannen var AB med Jack Nicholsson-mössa när han EFTER skotten flydde till utrymmet framför Dekorimas entré och där han stod 3-4 minuter tills polisen kom.
          IM har heller inte ifrågasatt ”Kan inte rundas”, t.ex. via media.

          1. Mikael A:

            Du skrev tidigare att förhöret med Inge M den 14:e mars skulle ge stöd för att SE stoppade ned vapnet i viss rockficka:

            ”Efter skotten stoppade SE ner vapnet i höger rockficka (Inge M 14 mars).”

            Du skriver nu:

            ”SE kom ikapp Palme (CA, LP, AB och INGE M 1 mars), ingen väntade Dekorimaman.”

            Eftersom förhöret med Inge M den 14/3 innehåller en väntande Dekorimaman som också är skytten så innebär det alltså att du tar ut en detalj (rockfickan) ur förhöret den 14/3, men förkastar allt som gör det fysiskt omöjligt att skytten är SE, till exempel väntan på platsen.

            Jag tycker också det är ett gränsfall till lögn att skriva meningar som innehåller ett mycket konkret påstående (om SE) och hänvisa till förhör med personer, men där någon referens till SE ej förekommer.

            1. Om du läst TP’s bok ser du samma hantering av fakta där: Först ett påstående. Sedan en not med referens som inte stödjer påståendet. Jag skall inte dra till med något passande adjektiv här, för Gunnar gillar inte fula ord …

            2. Rico, Simon A, Erik K

              — ”allt som gör det fysiskt omöjligt att skytten är SE, till exempel väntan på platsen”

              Efter mötet med NF 23.19,55 tog paret Palme lång tid på sig att komma fram till mordplatsen. Så visst, SE kan ha hunnit passerat makarna och inväntat dem vid Dekorima. Så förslagen var dock inte SE enligt Cecilia A, Anders B, Lisbeth Palme och Inge själv 1 mars utan han kom i stället ikapp Palme bakifrån.

              — ”Efter skotten stoppade SE ner vapnet i höger rockficka (Inge M 14 mars).”

              Det är inget som IM motsäger i förhöret 1 mars, så det är trovärdigt.

              Dekorimamannen var AB med Jack Nicholsson-mössa när han EFTER skotten flydde till utrymmet framför Dekorimas entré och där han stod 3-4 minuter tills polisen kom.

              1. Mikael A:
                Du utgår ifrån att GM är SE medan vi andra utgår ifrån kända fakta. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till att föra en meningsfull diskussion med dig men nu har jag åtminstone gett det ett sista försök. Jag tillönskar dig i alla fall ha en trevlig midsommar liksom alla andra skribenter och inte minst Gunnar själv.

                1. Och jag passar på att önska trevlig midsommar till alla bloggens läsare och kommentatorer. Jag fortsätter att moderera så gott jag kommer åt även i dag, men ta er gärna tid att koppla av lite!

                  1. Ja vi andra utgår från kända fakta medan du bara utgår från att Engström är gärningsman
                    Ha en fortsatt trevlig midsommarhelg

              2. Mikael A:

                ””Efter skotten stoppade SE ner vapnet i höger rockficka (Inge M 14 mars).”

                Det är inget som IM motsäger i förhöret 1 mars, så det är trovärdigt.”

                Även om vi bortser från allt i det förhöret som motsäger det, så vänligen svara på denna fråga med ja eller nej:

                Vittnar Inge M den 14:e mars att han sett Stig Engström stoppa ett vapen i höger rockficka?

                Om nej, så är din ovanstående rad en medveten osanning. Du gör ett mycket explicit påstående och hänvisar som belägg för detta ett visst vittnesmål. Du måste det vittnesmålet innehålla stöd för det, annars är påståendet en förfalskning. Det är lika absurt som att jag skulle skriva:

                ”Efter att Hans Holmér skjutit Olof Palme sprang han genom gränden. (Lars J 1/3 1986)”

                En mer hederligt sätt att uttrycka detta påhittade exempel skulle vara:

                ”Jag misstänker att Hans Holmér sköt Olof Palme. Holmér hade en täckjacka som liknar den som ett vittne beskrev. (Lars J 1/3 1986)”

                1. Jag passar på att markera lite kring sättet som jag vill att debatten ska föras på den här bloggen. Det går förstås alldeles utmärkt att ta upp exempel på vad man anser vara sakligt helt oriktiga påståenden från andra debattörer. Men jag tycker i de allra flesta fall att det är lämpligt att avstå från anklagelser mot meningsmotståndaren om att denne ägnar sig åt medvetna lögner.

                  Och idet här fallet menar jag att det inte tillför diskussionen någonting att använda så starka ord. De som följer debatten har alla möjligheter att själva avgöra om de tycker att Mikael A refererar vittnet inge M på ett riktigt sätt eller inte. Förhören med Inge är tillgängliga för vem som helst, det finns därmed inga större möjligheter att framgångsrikt ljuga om vad som står i dem ens om någon skulle vilja det.

                  Mikael A har gjort sin personliga tolkning av inneborden av vad som står i förhören. Och han har formulerat sig på ett sätt så att det låter som om det inte är en tolkning utan helt enkelt en okontroversiell sammanfattning. Sådant tycker jag förtjänar att påpekas, precis som du gjort.

                  Men det räcker så.

                  1. Tack Gunnar för påpekandet. Det är naturligtvis enbart fördelaktigt om tonen i en diskussion är så neutral som möjligt.

                2. Rico

                  ”Vittnar Inge M den 14:e mars att han sett Stig Engström stoppa ett vapen i höger rockficka?”

                  JA

                  Det finns ingen anledning att betvivla den minnesbilden trots att två veckor hade gått. Den var inte komplex och dramatisk som när Inge såg GM fly in i gränden och Anders B in i porten.

                  Cecilia A, Anders B, Lisbeth Palme och Inge M (1 mars) stödjer att IM:s Dekorimaman var Anders B med Jack Nicholsonmössa stående EFTER skotten i utrymmet framför Dekorimas entré. Inge nämnde inte Dekorimamannen 1 mars eller Anders B 14 B mars. Svårt att finna en annan trovärdig alternativ förklaring.

                  RICO: Ser fram emot en alternativ förklaring från dig.

                  Med facit i handen borde IM ha blivit kallad på förhör redan 1 mars. Då hade nog inte Dekorimamannen levt kvar ända tills 2018, som han även gjorde hos vissa inom PU.

                  1. Inge M har ALDRIG sagt att han sett Stig Engström mörda Olof Palme och sedan stoppa ner vapnet i rockfickan. Han såg gärningsmannen stoppa ner vapnet. Inget vittne har sett Stig Engström på mordplatsen och uppgifterna från Inge M talar starkt emot att Engström var gärningsman

                  2. Mikael A:

                    ””Vittnar Inge M den 14:e mars att han sett Stig Engström stoppa ett vapen i höger rockficka?”

                    JA”

                    Detta är ju sakligt sett ett direkt icke-sanningsenligt återgivande om vad vittnet Inge M har uppgett.

                    Jag finner det inte meningsfullt att diskutera om man inte överhuvudtaget kan särskilja på egna tolkningar och vad olika vittnen *faktiskt* berättat, och går så långt att man placerar sina personliga gissningar i munnen på vittnen.

                    1. Rico

                      ”RICO: Ser fram emot en alternativ förklaring från dig.”

                      Du har alltså ingen alternativ teori gällande Dekorimamannen som du vill stå för här på bloggen, bara hacka utan argument på en hypotes som har faktastöd. För knappast diskussionen framåt.

                  3. Mikael A
                    Alternativet med faktastöd är ju att mördaren hade en stickad mössa. Inge M säger det och Anders B säger det. Anders B säger ju faktiskt mössa redan på LAC-bandet kanske max två minuter efter mordet.
                    Förutom det svarade du ju inte på varför du skriver att Inge M såg Stig E stoppa ner vapnet i rockfickan. Inge säger att gärningsmannen gör det, inte att Stig E gör det.

                    1. Magnus D

                      Inge ser inte AB med Jack Nicholson-mössa trots att han har honom i blickfånget under en tidsperiod. Varför inte?

                      AB:s mössteckning bakifrån 1987-03-25 kan likaväl vara en keps. Varje fall verkar AB inte ha försökt att påvisa efter 10 juni 2020 att PU har fel.

                      ”Kan inte rundas”, men OK då, GM istället för SE.

                    2. Mikael A skriver den 6 juli kl 13.50

                      ”Inge ser inte AB med Jack Nicholson-mössa trots att han har honom i blickfånget under en tidsperiod. Varför inte?

                      AB:s mössteckning bakifrån 1987-03-25 kan likaväl vara en keps. Varje fall verkar AB inte ha försökt att påvisa efter 10 juni 2020 att PU har fel. ”

                      Den enkla förklaringen till att Inge inte ser AB är att han inte har AB i blickfånget under någon längre tidsperiod. Inge M ser däremot gärningsmannen stå och vänta in sitt offer i ett par minuter medan AB befinner sig något längre norrut. Inge M har alltså inte förväxlat gärningsmannen med vittnet AB utan gärningsmannen observeras av Inge M redan när Engström stämplar ut och småpratar med väktarna.

                      Därmed kan Engström uteslutas som tänkbar gärningsman. Sannolikt är det AB som Nicola F ser gå efter makarna Palme då Nicola F vänder sig om efter skotten och ser mannen som gått efter makarna Palme gömma sig i Dekorimas entre

                      AB teckning av en stickad mössa kan inte vara en keps. Skillnaden mellan den tecknade mössan och en keps är distinkt. AB har för länge sedan avgivit sitt vittnesmål till polisen och efter den 10 juni 2020 är det uppenbart att utredarna valt att ignorera hans uppgifter och det är meningslöst att försöka påverka en utredningsgrupp som inte längre existerar och inte kan kontaktas.

                      Tidiga vittnesuppgifter som talar för att Engström inte är gärningsman försvagas inte av det faktum att vittnena i dagsläget inte kan eller orkar protestera mot att PU valt att ignorera uppgifterna.

          2. Mikael A:
            Än en gång, Inge M tillsammans med J-ÅS och Leif L bekräftar ju faktiskt SE:s egna uppgifter om att en förväxling skett genom att dessa 3 alla har reagerat på att gärningsmannen beskrivits ha en keps, vilket de menar är felaktigt. Tycker du inte det är troligare att dessa 3 personer som bevisligen sett gärningsmannen har mer rätt än Lars J:s mycket vaga uttalande om ”kepsliknande”? AB själv som du hänvisar till bekräftar ju dessutom Inge M:s uppgifter om att gärningsmannen hade en stickad mössa med upprullad kant. Han gör till och med en teckning av den. Menar du att AB skulle misstagit sig själv för GM?

            Förhör J-ÅS: (sid 6)
            https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMZUdCVTVQeUxlWVk/view?resourcekey=0-5QysgZFoRNRXkI2LF1e4Jw

            Förhör Leif L: (sid 15)
            https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMQnVsR1REekVWeW8/view?resourcekey=0-hVA6uPC7fW6Vior34t6Dxw

            Inge M har för övrigt visst i media ifrågasatt att det skulle varit Engström han sett:

            AB:s skiss av gärningsmannens mössa:
            https://drive.google.com/file/d/1IYLthjTWXP2K2NOTpFcZnMu9OsKYOt4j/view

  23. Man kan nog verkligen fråga sig: Vem var denne mördare som vågade lämna LP:e som vittne?

      1. Gunnar har ju argumenterat starkt för att historien om AA som dekorimaman är en skröna. Vet någon vilka specifika nya uppgifter som åsyftas? Samtliga förhör med Anneli och Anki finns ju på palmemordsarkivet.se sedan sommaren 2020 (men Minell fick ut viktiga dokument redan 2010). Man finner intressanta signalementsdetaljer. En av dem är en ovanlig beskrivning: små ansiktsformer. Min reaktion var att jag inte riktigt förstod hur det skulle te sig…förrän jag tittade på ett par bilder på AA (inser det suggestivt subjektiva i denna observation). Bostadsorten enligt vad Anneli trodde finns med. Man sade i gymkretsen att den förmente AA inte arbetade vid denna tid (något år innan mordet skedde), vilket kan kontrolleras med den verklige AA:s anställningshistoria. Det var ett rykte som kontrasterades med den förmente AA:s gedigna bostad och bil. AA var i tjänst som polis kring mordet men saknar alibi. Vad Anneli tror att dekorimamannen heter i förnamn är censurerat. Efternamnet som hon uppfattade som finskt (den verklige AA:s är baltiskt) men inte mindes har hon angivit som normallångt, vilket kanske skall antyda att det inte har de ganska vanliga finska fyra stavelserna med ett flertal vokaler och konsonanter i vardera.

        Jag tycker vittnesmålen i alla fall tydliggör att Anneli talar om rätt kväll. Och AA:s vapenskicklighet räcker till skillnad från Stig E:s mycket väl till: polisiärt utbildad och aktiv i skytteklubb. Huruvida han tränat sig till att skjuta lika bra med vänster och höger hand borde undersökas, liksom huruvida han faktiskt är vänsterhänt. Vet man att Stig E var högerhänt borde Krister Petersson tagit upp det, inte för att vi vet att GM använde vänster hand utan eftersom mycket tyder på det.

        Det verkar dock inte finnas något samtycke här på bloggen om huruvida de nya uppgifterna borde ändra inställningen till AA som Dekorima- eller gärningsman! Eller som gymman kan man undra. Den senares bror, vilken Anneli till skillnad från AA inte fann obehaglig alls, hade varit ännu lättare att identifiera, vilket hade kunnat bekräfta om han var bror till den verklige AA (som förnekar i förhör från 1993 att han besökt sin bror på ett annat gym, vilket han placerar närmare centrum).

        1. Väljer man att tro på de finska flickorna så kan deras uppgifter möjligen stämma in på den man med walkie-talkie som iakttagits på motsatt sida om Dekorima. Dock uppger de finska flickorna att mannen hade en mörk jacka medan taxichauffören i nedanstående dokument uppger ljus jacka. I övrigt skiljer sig inte signalementet anmärkningsvärt så det går inte att utesluta att det kan vara samma person som beskrivs. Dock är det uteslutet att detta skulle röra sig om AA med tanke på att signalementet rör en smal och spänstig man runt 175-180 cm. Ålder ca 30-35 år. Jag drar nu inte alltför stora växlar av detta men noterar det som intressant.

          Förhör taxichaufför walkie-talkie-observation Sveavägen-Tunnelgatan:

          https://drive.google.com/file/d/11J9gLIoG-5aAXkPngtaCOfUV_bdLClKw/view

          Förhör ”Anki”

          https://drive.google.com/file/d/1KMqe6rxqWvXuZ8OG4j1mhxTqkSF-AaBH/view

          Förhör ”Anneli”

          https://drive.google.com/file/d/1Px7qBCUy6K-2u6bthlJwFZ_jci_siL7W/view

        2. Ja, det vore onekligen intressant att veta vilka nysläppta uppgifter som Minell anser stärker AA-spåret. Vet du Gunnar något om detta?

        3. Om GM är höger eller vänsterhänt går isär. Inge M säger att GM sköt med höger hand. Anders B säger att han i sin fantasi dragit slutsatsen att GM skjutit med vänster hand.

    1. Någon som visste att säpo och Lisbet (genom den lilla pratstunden) visste vart paret var på väg. Samt att om funktionen eller nationaliteten hos den de skulle träffa blev känd skulle det leda till ett fult eftermäle om Palme. Det kunde således inte handla om Bernd Carlsson. Ensam. Men vem han hade med sig hann han aldrig avslöja innan han…jag slutar här för att undvika risken av tangera det spekulativa.

      1. Du inte bara tangerar det spekulativa, du är spekulativ. Om du vill utveckla sådana resonemang här på bloggen är du tvungen att komma med seriös dokumentation. Vill du bara vädra egna tankegångar av det slaget kommer jag tyvärr att vara tvungen att hänvisa dig till andra forum.

          1. Lite pinsamt att jag missar ironi, beklagar det. Men de ämnen som diskuteras på den här bloggen inbjuder till djärva spekulationer. Och jag är väl inte alltid på topp när det gäller att skilja ironi från allvarligt menade påståenden. Det är å andra sidan inte alltid andra som läser bloggen heller. Så använd gärna ironi med försiktighet.

            1. Nej, det bidrar naturligtvis inte till klarheten, kanske knappt till munterheten, att försöka leka Kierkegaard (med stadigt Hensyn til Socrates). Jag menade att nästan allt det där jag skrev som svar till Niklas B var oerhört spekulativt.

              Men det var ägnat att förklara det Niklas B tog upp: att GM inte brydde sig om att se till att Lisbet dog samt det faktum – om jag får kalla det så med stöd i dina böcker – att en mörkläggning ägt rum.

              Andra relevanta fakta bakom argumentet var:
              Anders B:s och Anders D:s intryck av ett samtal.
              Blodpölens position i förhållande till avfasningen och hinder framför (söderut), vilken antyder att paret redan börjat svänga in i gränden.
              Bernt Carlsson var på Bohemia vid tiden för mordet (som det skrivits om nyligen på bloggen).
              Han hade senare sagt till sin flickvän att han var en av få som visste hur eller varför Palme mördades (dito).
              Bernt Carlsson dog i ett attentat som mycket väl kunde ha drabbat även Pik Botha med entourage. Båda var på väg till FN i New York för antagandet av Namibia-avtalet (https://en.wikipedia.org/wiki/Tripartite_Accord_(1988)).
              Lisbet kommunicerade med säpo på Sabbatsberg.
              Olof Palmes personakt på säpo har försvunnit.

              Till dessa fakta kan man foga en truism, och en sådan borde kunna uttalas med större säkerhet än fakta som bygger på empiriska observationer: det är vettigare att tro att misstanken eller vetskapen om ett ofördelaktigt snarare än ett fördelaktigt avslöjande om Palme skulle utlösa mörkläggningsimpulser i Rosenbad. Ett möte med enbart Bernt Carlsson torde ha betraktats som något fördelaktigt av de flesta av Palmes anhängare (om än inte av Willy Brandt).

              Sedan vill jag slå ett slag i all ödmjukhet (utan ironi nu!) för distinktionen mellan fruktbar och ofruktbar spekulation. Utan fruktbar spekulation tror jag inte man kan lösa vare sig vetenskapliga problem eller detta mord.

              PS. Bernt Carlsson hade tidigare varit utsatt för ett attentatförsök i Afrika. Vet någon när och hur?

              1. Nej, jag vill verkligen inte kväva fruktbara spekulationer. Och inte heller nödvändigtvis sådana som jag betraktar som ofruktbara. Mitt problem är bara var jag ska dra gränsen för vad som kan publiceras på den här bloggen.

                Det finns i alla fall tre skäl till att jag måste fundera över sådant.

                Det första är att jag inte ser någon anledning att dra på mig förtalsåtal för påståenden som jag inte ens har någon lust att försvara.

                Det andra är att jag inte anser att människor – och det gäller både levande och döda – ska behöva hängas ut i spekulativa sammanhang om det inte finns starka skäl för det.

                Det tredje är att jag inte vill ha diskussioner på bloggen som för mig själv och många andra framstår som rent verklighetsfrämmande.

                Det är inte alltid lätt att balansera dessa hänsyn mot det legitima behovet av att ha en diskussion kring ämnen som Palmemordet där det också är möjligt att bolla med helt obestyrkta hypoteser av olika slag, helt enkelt för att bidra till debattens utveckling.

                Jag gör så gott jag kan. Och tar gärna emot kritik för den delen.

                1. Jag ber om djupaste förlåtelse för vad jag kan ha skrivit som vore åtalbart – till Dig – men vad gäller myndigheterna är de mycket välkomna att försöka med mig: i den mån det kan ha någon verkan tar jag på mig all skuld. Jag borde ha tagit reda på vad som är olagligt där.

                  Mina enda påståenden var dessa (om världsliga förhållanden och ett språkligt-logiskt dylikt; i mitt svar till Niklas B var allt hypotetiskt – jag påstod inget faktiskt om världen):

                  ”Andra relevanta fakta bakom argumentet var:
                  Anders B:s och Anders D:s intryck av ett samtal.
                  Blodpölens position i förhållande till avfasningen och hinder framför (söderut), vilken antyder att paret redan börjat svänga in i gränden.
                  Bernt Carlsson var på Bohemia vid tiden för mordet (som det skrivits om nyligen på bloggen).
                  Han hade senare sagt till sin flickvän att han var en av få som visste hur eller varför Palme mördades (dito).
                  Bernt Carlsson dog i ett attentat som mycket väl kunde ha drabbat även Pik Botha med entourage. Båda var på väg till FN i New York för antagandet av Namibia-avtalet (https://en.wikipedia.org/wiki/Tripartite_Accord_(1988)).
                  Lisbet kommunicerade med säpo på Sabbatsberg.
                  Olof Palmes personakt på säpo har försvunnit.

                  Till dessa fakta kan man foga en truism, och en sådan borde kunna uttalas med större säkerhet än fakta som bygger på empiriska observationer: det är vettigare att tro att misstanken eller vetskapen om ett ofördelaktigt snarare än ett fördelaktigt avslöjande om Palme skulle utlösa mörkläggningsimpulser i Rosenbad. Ett möte med enbart Bernt Carlsson torde ha betraktats som något fördelaktigt av de flesta av Palmes anhängare (om än inte av Willy Brandt).”

                  – och jag vore tacksam för rättelser.

                  Hypoteser anser jag enbart kan förkastas eller tills vidare betraktas som icke förkastade. Vad en bestyrkt hypotes skulle vara undrar jag – en som blivit utsatt för ett försök att förkasta den men som överlevt, kanske det. Men längre än så kommer man inte.

                  Varning även för att delge ett scenario, vilket kan vara en spekulation eller hypotes: det måste innehålla någondera. Det som utmärker en god hypotes är att den kan testas. Det som utmärker en fruktbar spekulation är att den leder till en god hypotes. Logiskt kan man aldrig visa att en hypotes är sann, såvida den inte är meningslös. Men den kan vara meningslös ändå, som Almblads.

                  1. PJ,

                    som en annan kommentator påpekat, det finns inget som tyder på att Bernt Carlsson själv var på Bohemia under mordkvällen.

                    I övrigt behöver du inte be mig om förlåtelse. Du och alla andra postar och jag gör mina bedömningar. Ibland är jag tvungen att säga nej till en kommentar. Då meddelar jag skribenten. Och ibland löser det sig genom att personen i fråga omformulerar sig.

                    Detta händer dock inte särskilt ofta. Vanligare är att jag markerar att jag publicerar en kommentar som jag tycker innehåller olämpliga inslag och så passar jag på att påpeka vad det är som jag tycker närmar sig det godtagbara. Jag tycker att det sättet att hantera frågor av det slaget oftast är att föredra eftersom det ger läsarna en chans att bilda sig en uppfattning om hur jag tänker och var jag vill dra gränserna.

                    När någon skriver under signatur räknar jag med att att jag själv tar det fulla ansvaret för vad som publiceras. Ifall jag registrerat mig som ansvarig utgivare för denna blogg hade det varit en självklarhet att det är så. Det kommer jag nog att göra förr eller senare. Men som det är nu betraktar jag i stället alla som skriver här som mina källor som har ett källskydd. Och om inte personens identitet är känd är det jag som bär hela det eventuella juridiska ansvaret.

                    Vad som är olagligt när det gäller att sprida uppgifter om personer går inte att svara på kort. Om det blir en rättslig prövning handlar det vanligen om förtalsmål och det är sällan någon kan räkna ut säkert hur ett sådant slutar.

                    Men jag kräver alltså inte av den som skriver här att den ska sätta sig in i den snåriga juridiken. Ni får bara finna er i att jag ibland kommer med en varning eller säger stopp.

                    1. Gunnar och Simon,

                      Det var sannerligen en rättelse. Jag står korrigerad för att ta till ett fult översättnigslån. Det var inte Bernt Carlsson som var där. Jag kan inte just nu förstå det på något annat sätt än att jag läst fel – pinsamt. Jag har läst om Bernt Carlsson på otaliga ställen men om Bohemia borde ha varit enbart i den länken (”Att jag 2018 sökte upp Claudio Mancini berodde på att jag hade en uppgift om att en gäst på restaurangen denna kväll hade anknytning till Bernt Carlsson, en nära medarbetare till Olof Palme.”). Om man spekulerar om att en betrodd socialdemokrat kunde ha varit där med ett eventuellt problematiskt sällskap trodde jag inte att man hängde ut dem brottsligt men jag är inte jurist. Yttrandefriheten är under attack världen över och en blogg borde gå fri så länge man för hypotetiska resonemang. Herregud, jag diskuterade ju kungens alibi nyligen.

    2. GM sköt ju också på LP så avsikten var kanske inte att lämna henne som vittne. Att GM inte stod kvar och sköt fler skott kanske beror på att han också måste tänka på att komma undan utan att bli sedd, vilket han också lyckades med. Det var trots allt ett 30-tal personer omkring.

  24. Mattias Göransson benämner Engström offentligt som ”mördare”.

    https://magasinetfilter.se/kommentar/var-bedragliga-magkansla/

    I denna artikel benämner Mattias Göransson Engström som ”mördaren” i den första meningen.

    Mattias Göransson är en usel journalist. Hans program ”Estonia – Fyndet som inte ändrar någonting” är så urtråkigt och utdraget att man inte kan förmå sig att lyssna igenom hela. I detta program påstår han att journalisten Henrik Evertsson bröt mot gravfriden trots att denna friats.

    I båda ovanstående fall påstår ju faktiskt Mattias Göransson offentligt att någon begått grova brott med fängelse på straffskalan trots att dessa aldrig fällts. I fallet med Estonia är syftet också uppenbart att misskreditera Evertsson då han lägger till att andra journalister inte gjort detta.

    T. o. m. Aftonbladet och Expressen brukar ju lägga till ”misstänkte” om än finstilt.

    Tror aldrig jag har sett detta förut. Ryms detta under yttrandefriheten? Är detta god journalistisk praxis?

    1. Mattias Göranson är en intressant figur då han själv ”slog igenom” med att starta fotbollsmagasinet Offside tillsammans med Tobias Regnéll. Sedan startade de även samhällsmagasinet Filter som varit så centralt i lanseringen av SE som GM. Göransson hjälpte även Hannes Råstam som dog i cancer att färdigställa boken om Quick .

      Hur kan en person som varit insatt i Quickhärvan gå ‘all in’ på SE som GM? Ser han inte att han egentligen försöker göra samma sak mot SE om van der Kwast & Co gjorde mot Quick? Med den skillnaden att SE nekade till brottet och inte längre kan försvara sig då han varit död sedan länge. Hur kan man hamna på så olika sidor?

      Det är dock inte enda gången Göransson sticker ut hakan. Han har t.ex. hävdat att en svensk trollfabrik med DN:s Mikael Holmström i spetsen fabricerar en hotbild från Ryssland. Göransson vet också att när det upptäckts ett hål i Estonias skrov är det inget konstigt alls och de som rapporterar om det helt enkelt inte förstår någonting.

      Det finns förstås en möjlighet att den röda tråden i Göranssons argumentation är att han inte gillar antiryska stämningar och att han därför vill tona ned allt som kan tolkas som kritiskt mot Ryssland. SE är i det sammanhangen en ofarlig kandidat till GM när somliga börjar peka mot KGB som involverade (avlyssningen av den sovjetiske diplomaten, Theutenbergs teorier etc) och bogvisiret som föll av är ju bra förklaring när det rapporteras om hemliga militära laster österifrån (som dessutom påstås ha skickats till Arlanda för vidare transport vilket gör båttransporten än märkligare).

      En annan möjlighet är förstås att Göransson gillar att ta ställning och driva sin argumentation till sin spets som i ett amerikansk rättegångsdrama på film (och inte helt olikt en del debattörer på den här sajten). Medieklimatet är ju även sådant att det är lättare att göra karriär på att föra fram egensinniga tolkningar av vad som händer än att vara en eftertänksam typ som svarar på varje fråga med ‘å ena sidan, å andra sidan, forskning visar, men det finns andra möjliga förklaringar, det vet jag inte etc’.

      Eller så kanske han verkligen är ett universalgeni som på relativt kort tid kan bemästra en frågas alla intrikata detaljer och möjligheter och räkna ut hur det ligger till som en Sherlock Holmes, fast i verkligheten.

      Personligen tror jag mest att det är hans personlighet men jag utesluter inte att hans syn på olika affärer påverkas av hans uppenbara Rysslandsvänliga inställning. Är man övertygad om att media och politiker konspirerar för att skapa ett upplevt hot österifrån så påverkar det sannolikt hur man ser på t.ex. MOP och Estonia (eller vapenaffärerna för den delen).

      Mvh Mattias

      P.S. Själv är jag mycket skeptisk till Rysslands avsikter, utan att för den delen ha några illusioner om USA & Co eller Kina. Jag litar inte på någon i frågor som rör säkerhetspolitik och försvar, inte heller det svenska etablissemanget. När det gäller frågor som rör nationens säkerhet kommer man förmodligen närmare sanningen om man utgår från att alla ljuger om allting, hela tiden, än om man tror på den officiella kommunikationen.

  25. Proletären:
    ”Det som måste krävas är att Palmeutredningen öppnas igen och att en orädd
    åklagare tillsätts som kan röja upp i skiten.”
    Många har ju gjort försök till en lösning men har alla stoppats vid målsnöret?
    Eller, har man stoppat sig själva, när man hört motivet till mordet?
    Tror för egen del att LP:e skulle varit väldigt samarbetsvillig om mordets
    lösning varit politiskt även för Sverige och det socialdemokratiska partiet.
    Mordet var väl mera en privat uppgörelse mellan mördaren Olof och LP:e.
    som ingen annan har något med att göra. Känner på något sätt att mördaren
    var nöjd med sin hämnd och hade rätten på sin sida, för dådet.

    1. Du har skrivit det där förut och har tydligen fastnat för tanken. Allt är förstås möjligt innan vi vet svaret på mordgåtan. Men du har aldrig presenterat några belägg för ditt resonemang utan det handlar snarare om vad du ”känner på något sätt”.

      Du är inte ensam om att ”på något sätt” känna att lösningen ser ut på ett särskilt vis. Problemet är bara att olika människor känner för olika lösningar, kanske beroende på deras egna erfarenheter, åsikter och personlighetsdrag. Det är ju deras rättighet. Och det är klart att sådana bakgrundsmotiv till ställningstaganden kommer igen när vi diskuterar här på bloggen. Ingen är fri från att styras av vad som ibland kallas intuition, något som kan leda såväl rätt som fel.

      Det kan vara bra – och ärligt! – att redovisa den bakgrunden när man presenterar sina tankegångar. Men det är ändå tankegångarna, med mer handfasta sakargument, som är det väsentliga i ett meningsutbyte om såväl Palmemordet som andra frågor där vi söker efter sanningen.

      1. Gunnar, angående handfasta sakargument så hittades i CP:s kvarglömda ägodelar ett anteckningsblock där han en kort tid efter mordet skrivit

        ” Jag kan inte sova ”

        Vad var det som höll han vaken ? Fanns det skäl ,typ , att klockan bara var runt 18:30 tiden när han gick och lade sig och därför inte var sömnig ? Eller var det buller från någon granne som höll han vaken? Eller hade han varit med om något hemskt som höll han vaken ? Om Lisbeth hade rätt är det väl inte underligt att han inte kunde sova ?

        Det är svårt att säga varför han inte kunde sova men har du någon tanke kring detta ?

        https://www.svt.se/special/christer-petterssons-bortglomda-agodelar/

        1. Nej, jag kan tänka mig alla möjliga skäl till att det inträffade att Christer Pettersson inte kunde sova. Sådant händer ju de flesta människor ibland. Att han dessutom var missbrukare kan ha bidragit till sömnstörningar.

    2. Tror precis tvärtom. Om motivet hade varit privat kan jag inte förstå varför Lp inte skulle ange GM.Än mindre varför det skulle finnas en motvilja från polisen att klara upp mordet. Om mordet är politiskt och det handlade om att Palme ansågs farlig för nationens säkerhet kanske detta inte är något som anhöriga så gärna vill ta till sig.

      Eftersom du citerar Proletären så kan det vara bra att ta till sig att denna tidning driver polisspåret relativt ensidigt. Något privat motiv är det alltså inte frågan om från deras håll.

  26. Jovisst Gunnar. Men är så besatt av min teori, så att när lösningen småningom kommer
    vill jag visa att jag hade rätt, det om något vore mums- filibabba. Vill så att säga få bekräftelse
    på mitt skarpa väderkorn. Jag vet att jag har rätt, byggt på en sammanfattning av sakargument
    och intuition. Låter skrytsamt, men så är det nog inte.

    1. Med all respekt tror jag att du är lite fel ute på flera plan, Niclas.

      ”…så att när lösningen småningom kommer
      vill jag visa att jag hade rätt, det om något vore mums- filibabba.”

      Lösningen har ju inte kommit på 34 år. Varför tror du att den kommer att komma?

  27. Så händer det igen: President Moi”se mördad, hustrun skadad. I bostaden, en timma efter midnatt. Mördarna flera, hårt beväpnade, talade varken franske eller kreol utan spanska och möjligen engelska. Sorg. Djup sorg och avsky. Må denna utredning skötas bättre än den vi diskuterar. Må Dr Joseph visa bättre omdöme än Ingvar Carlsson. Må där inte finnas någon Hans Holme’r eller Ebbe Carlsson.

    1. Det är bara att instämma. Och den här gången tror jag inte att tanken ens dyker upp att det skulle vara en ensam a-lagare som tog fel på sin mordoffret och sin amfetaminleverantör eller en försäkringstjänsteman som ville imponera på hemmafruarna i grannskapet.

      1. Gunnar W, kommer vi att höra något från Thomas Pettersson angående din kritik av hans uppdaterade bok? Eller har tystnaden lägrat sig även där?

          1. Jag har just varit i kontakt med Thomas Pettersson. Han berättar att han haft fullt upp med annat än Palmeutredningen men att han definitivt räknar med att svara på mina artiklar här på bloggen. Räkna dock med att det först kan bli mot slutet av sommaren.

    2. PJ:
      Ja det är som sagt bara att instämma. Här kan man ju också se att även proffs eller semiproffs (för det får vi väl ändå dra slutsatsen att det rör sig om) mycket väl kan lämna överlevande vittnen. Även denna gång hustrun.

  28. Har börjat luta åt teorin att LP:e kände att dom var förföljda och ville slå paus vid Saris butik för att kolla läget.
    Även med tanke på den person som verkade hotfull mot Olof efter bion och den ev. diskussion som där förts.
    Att gå över vägen bröt ju helt och hållet av förföljarens planer och ställde till det lite för denne som ev. då fortsatte på västra och kom över först till östra där Cecilia A. sett alla tre komma. Verkar lite som en katt och råtta lek där även paret Palme försökt bemästra faran och gått över tillbaka till västra från Sari. Verkar i Cecilias förhör som om dom alla tre kommer över ganska nära hörnet, ”de tre skuggorna” hon uppfattar i första anblicken. Blev det sedan diskussion vid annonspelaren där förföljaren dröjde sig kvar? Inge M. ser ju blott två pers. komma. Tyder lite på att förföljaren inte var gärningsmannen utan det skulle då varit Inge M:s väntande i hörnet. FÖRTYDLIGANDE:
    1. LP:e och Olof pausar vid Sari på östra.
    2. LP:e och Olof går över tillbaka till västra.
    3. Cecilia A. ser alla tre komma över till östra.
    4. Diskussion vid annonspelaren med förföljaren.
    5. Förföljaren dröjer sig kvar när Olof och Lisbet går mot hörnet.
    6. Inge M: ser ”två” pers. komma.
    7. Den väntande i hörnet rusar fram och skjuter.

    1. Niklas B:
      Ja, jag ser det som fullt möjligt. Vill själv också få det till att något händer vid denna annonspelare. Jag tror att om en kontakt skett med gärningsmannen kan annonspelaren spelat en nyckelroll. Någon form av förväxling bör ha skett någonstans med tanke på de olika vittnesuppgifterna men att makarna Palme haft någon form av konversation/kontakt med gärningsmannen kan inte uteslutas. Som vanligt beror allt på hur man väljer att värdera vittnesuppgifterna. Jag utesluter inte heller att det befunnit sig 2 gärningsmän i omedelbar närhet innan skotten faller. Något jag skrivit om tidigare. Vad som händer innan skotten är ju minst sagt höjt i dunkel eller är åtminstone väldigt lite utrett.

      1. Det står om 2 pers både i Abdul Kassem-brevet och boken Kontraktet. Jag är säker på att mördaren skrivit båda. Kan iofs va hittepå ändå men man vet aldrig.

      2. Det vilar något magiskt över denna annonspelare. En titel för Gunnars nästa bok kan bli ”Palmemordet – Den mystiska annonspelaren” Kan nog bli säljande.

          1. Har mötesscenariot prövats av oberoende experter på mordutredningar och värdering av vittnesuppgifter? Det skulle hu vara intressant att fråga någon som inte har koppling till Palmeutredningen och helst ej heller till svensk polis vad de anser.

            1. Det vore givetvis en stor fördel om sådana experter skulle bedöma materialet. I vanlig ordning skulle det förstås då vara viktigt att de fick del av all relevant information. Det har funnits en hel del diskussioner kring de utlåtanden i olika riktningar som amerikanska experter på mordutredningar har gjort om Palmeutredningen under årens lopp. Och en återkommande synpunkt har varit att risken finns att de tenderar att svara på ett sätt som styrts av vilket begränsat material som de fått tillgång till.

              1. Vad jag tänker på främst är de vittnesiakttagelser från mordnatten som du anser talar för ett möte.

                När jag själv varit ute och tittat mig omkring när det är mörkt har jag funnit att det är svårt att vara säker på hur många personer jag egentligen sett.

                Vittnena här har vissa varit berusade och andra upptagna att titta efter trafik.Det skulle vara intressant vad någon med erfarenhet av vittnesiakttagelser under dessa omständigheter anser.

                1. Vad gäller de två kanske viktigaste vittnena, Anders D och Anders B:

                  Anders D var nykter och i tjänst som taxichaufför. Han såg sig omkring medan han väntade på grönt ljus, ett normalt beteende för en yrkesförare som vill kontrollera att det inte finns några fotgängare som är på väg att rusa ut i trafiken. Han uppfattade tre personer som stod stilla vända mot varann och var inbegripna i ett samtal. Även om det bara var två personer som stod och pratade med varann så avviker det från Lisbeths berättelse. Antingen skulle det vara hon och Olof som stannat upp eller också var det två andra personer som hon och Olof passerat.

                  Var kan de personer Anders D sett ha befunnit sig? Om det var så att de stod stilla kan det knappast ha varit på själva mordplatsen, det allra mesta tyder på att paret Palme var i rörelse när mördaren sköt. Mera troligt är att det i så fall var en bit norr om mordplatsen.

                  Och lägger vi samman Andres D:s vittnesmål med Anders B:s berättelse får vi stöd för att tre personer (paret Palme och mördaren) befann sig mycket nära varann, så nära och i sådana positioner att de verkade ha kontakt, redan en bit norr om mordplatsen.

                  Det finns inga tecken på att Anders B och Anders D som båda lämnade sina uppgifter redan under mordnatten påverkats av varann. Det borde ha varit omöjligt för utredarna att utan kontroll sortera bort deras uppgifter som i viktiga avseenden tycktes sammanfalla.

                  I mina böcker och här på bloggen har jag många gånger diskuterat hur Cecilia A:s Nicola F:s och Inge M:s uppgifter kan förenas med Anders B:s och Anders D:s. Men som vanligt vill jag understryka att vi bara talar om en hypotes – en hypotes som dock utredarna till synes valt att ignorera till förmån för en rad andra scenarion.

                  1. ——————————-
                    Anders B. http://www.itdemokrati.nu/page36e.html Sid 104 (första sidan).

                    Mannen som
                    sköt försvinner direkt in på Tunnelgatan i som [B] uppfattade situationen
                    i lugn takt ej panikartad och försvinner från [B]s åsyn.

                    Sid nr 108.

                    dom 2 steg som mannen
                    tog och som [B] såg in på Tunnelgatan dom var späns-
                    tiga.
                    ——————————-
                    Anders D. http://www.itdemokrati.nu/page36f.html Sid 127.

                    Mannen tvekade 1-2 sekunder och sprang sedan in på Tunnelgatan mot Malmskill-
                    nadsgatan.Han verkade lite otymplig,nästan klumpig och stel.
                    ——————————-

                    Tycker det är konstig om detta skulle vara samma person?! Han beter sig ju på olika sätt.
                    Var det någon annan som de pratade med först?

                    1. Om man ska tro protokollen är det kanske troligast att det var samma person då båda säger sig ha sett skottlossningen och GM lämna. Men intressant är att Anders D beskriver en grå herrhatt medan såväl Inge M som Anders B säger mörk stickad mössa.

                    2. Nu finns det ingen ”Svara” till Zombie. Men hoppas det går bra ändå.

                      Som Gunnar Wall skriver: ”Om det var så att de stod stilla kan det knappast ha varit på själva mordplatsen,”

                      Var detta den omtalade övningen, som Anders D. såg?? (Det är ju bara en tanke förstås).
                      Anders B. säger ju en märklig sak under hypnos, som jag skrivet om tidigare.
                      Anders ser två rökpuffar innan han hunnit falla! Är detta möjligt, om han blev skjuten på riktigt?
                      Men sen blev han ju skjuten på riktigt.

                      Hypnos. Sidan 16. https://drive.google.com/file/d/1XK81UzLmVR7rBwSJ8nnq_yY8m4v4diSV/view
                      A: Han har alltså inte hunnit falla ens?
                      B: Nej.
                      A: När du ser, ser du två rökmoln eller inte?
                      B: Jag ser två rökpuffar som går ihop, jag ser två.
                      A: Sa du innan han har hunnit ner i marken, i gatan.
                      B: Ja.
                      A: Så ser du två stycken.
                      B: Ja, två, samtidigt så kommer det en man, han som sköt, rör sig åt vänster
                      och därför så ser jag honom när han drar sig till vänster.

                    3. Vill bara förtydliga saken. Anders B. såg alltså två rökpuffar och att han stod upp. Men jag undrar vad som hände mellan han stod upp och låg ned? Hur lång tid handlar det om? Det verkar som det fattas något där mellan?? Konstigt att de inte frågade vad som hände där i mellan och vem mannen var som kom?

                      Det känns som att vittnena såg fragment av olika saker. Som det första mötet och mordet.
                      Det är väl därför det är svårt att få ihop vad som hände?

                      Anders D. http://www.itdemokrati.nu/page36f.html Sida 124 Första sidan.
                      —————————————–
                      Mannen, som [D] något
                      senare såg avlossa ett skott mot paret, stod vänd med ryggen mot husfasaden,
                      medan paret stod vänd med ryggen mot [D].
                      —————————————–

                      Anders D. http://www.itdemokrati.nu/page36f.html Sida 126
                      —————————————–
                      Han hörde en kraftig smäll från andra sidan Sveavägen och vred direkt på huvudet
                      och tittade i den riktningen.Han såg en man falla omkull.Inom 1-2 sekunder
                      kom en nya smäll och han såg att det rörde sig om skottlossning med vapen.
                      —————————————–

                      Först står det alltså att han såg att mannen avlossade ett skott.
                      Men sen står det han att han han hörde en smäll och vred på huvudet och tittade dit.
                      Han såg tydligen inte vem som sköt?!

                      Anders D. såg först de tre stå och prata. Sen ser han mordet, tror jag.
                      En del andra såg ju att han stod upp efter första skottet. (som jag skrev om tidigare). Anders D. kanske inte hörde det första skottet och missade att de promenerade, innan skottet föll?

                      En del hörde ju faktiskt tre skott och tre kulor hittades, som jag skrev om tidigare.

                      Sen kan man undra om han såg mördaren? Eller var det var han som han såg först, som skymde mördaren.
                      Eller är det samma person? Vem vet?

                      Hur man än försöker få ihop det hela, så känns det ofta att det blir fel!?

                  2. Anders D kom korande Sveavägen mot Kungsgatan på den västra sidan och stannar for rott ljus, när det slår om till gront och han startar for fortsatt färd hor han ett avlossad skott, och det är då som han vrider på huvudet där skottlossningen var. Sedan kommer det andra skottet strax efter, Anders kan inte ha sett något samtal mellan de här tre personerna, som blir inte mojligt. Anders B han ändrade sitt vittnesmål , han påstod alla tre personerna var i jämnhojd som de inte var. Han påstod han gick efter dem flera meter som han inte gjorde. Han ändrar uppgifterna och insåg att de korrekta uppgifterna hade Inge M. Det fanns två bra vittnen for händelsen av mordet och det var Inge M och Alf L båda spanade in gärningsmannen och mordplatsen innan paret Palme kom till den, båda de här vittnen ansåg att något samtal forekom inte med gärningsmannen och paret Palme, utan han stod vid Dekorima och Lisbeth släppte armkroken att hon kom sig snett framfor Olof, och han vände en snabb blick mot gärningsmannen , som klev fram bakom ryggen på Olof och avlossade de två skotten. När det gäller Lisbeth har hon uttalat att något samtal mellan gärningsmannen och Olof samt henne forekom inte.

                    1. http://www.itdemokrati.nu/page36f.html

                      Enligt detta förhör har du fel angående Anders D. Första gången han vrider på huvudet står han för rött ljus. Då ser han GM och paret Palme stå vända mot varandra. Andra gången han vrider på huvudet har han kommit ut i korsningen. Då hör han smällen och tittar igen och hör en smäll till.

                      Alf L förefaller ha mött paret Palme. på väg norrut på västra sidan och aldrig befunnit sig vid mordplatsen.

                  3. Du har ju ofta hävdat att det finns goda sakliga skäl att ifrågasätta att LP ger en korrekt version av vad som hänt. Menar du då att det, förutom dessa vittnen, finns bakomliggande faktorer som pekar starkt i denna riktning, och som dessa vittnen också bekräftar, eller är denna förhållandevis ganska hårda kritik mot LP baserad på enbart dessa vittnen?

                  4. ”Det borde ha varit omöjligt för utredarna att utan kontroll sortera bort deras uppgifter som i viktiga avseenden tycktes sammanfalla.”

                    Vad grundar du detta på?

                    Hans Ölvebro konfronterades med detta i Norra Magasinet av Lars Borgnäs och sa då att ”Det finns ju inga skäl att tro att Lisbeth Palme ljugit.”

                    Om man tänker detta som en allmän mordutredning så förstår jag denna hållning.

                    Nu är ju detta inte ett allmänt mord utan ett statsministermord och detta kan ju påverka saker, Du har ju ofta hävdat att det finns goda sakliga grunder att ifrågasätta att Lisbeth Palme ger en korrekt version. Vilka är dessa goda sakliga grunder? Detta blir ju i detta avseendet ointressant?

                    LPs ord står ju mot Anders B och Anders D:s iakttagelser. Om det förekommer andra tungt vägande skäl att ifrågasätta henne så blir ju detta intressant i sammanhanget.

  29. Anna H förevisas ju fotografier av olika jackor och någon har begärt ut dessa fotografier. Länkar till övriga fotografier bifogas sist i inlägget. (Kan noteras att Nr 3 får väl anses som liknande SE:s klädsel).

    Den bild (nr 4) som Anna H dock fastnar för:

    https://imgur.com/BIQU04p

    Enligt förhör Anna H (Sid 22)

    https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMQ1J5TlhpUjNpMGs/view?resourcekey=0-04U2Tp00mpL7AypygnVUQA

    Det är väldigt intressant att Anna H här tycks fastna för en jacka vars beskrivning verkar gå ihop väldigt väl med uppgifterna om walkie-talkie observation Tunnelgatans norra sida väster om bankomaten:

    https://drive.google.com/file/d/1ultg69QSD9epupNogpEaLQTFnGyBDog-/view

    Kan det vara så att att de spretiga uppgifterna från mordplatsen beror på att gärningsmannen hade en jacka med en längre skjorta alternativt skogshuggarjacka under en tunnare jacka typ parkas och att den klädseln – så att säga – stack fram undertill och gjorde att jackan såg längre ut än den egentligen var? Det skulle ge en klädsel som i dunkel belysning och beroende från vilken vinkel den betraktades både skulle kunna se ut som en längre rock likväl som en jacka. Huvudbonaden som vittnet Tunnelgatan beskriver på sidan 17-18 i ovanstående dokument är dessutom närmast klockren med beskrivningen från mordplatsen av stickad mössa med upprullad kant (gökboet-liknande).

    Jag kommer också ihåg denna tidningsartikel:

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/EWOK2o/nyckelvittnets-palmeteckning-de-stod-i-en-klunga

    ”Anna Hage anmärker i förhöret att hon aldrig tidigare berättat för polisen om att mördaren och makarna Palme stod i en klunga med ansiktena riktade mot varandra innan skotten. I förhörsutskriften skriver polisen att Anna Hage säger “att hon nu har fått frågor som hon aldrig tidigare har fått, som exempel har hon aldrig tidigare svarat på hur de stod i förhållande till varandra”.

    Detta är bara ännu ett exempel på hur ointresserade man tycks ha varit av vad som utspelade sig före skotten föll.

    Bifogar länkar till de övriga fotografierna som förevisades Anna H:

    https://imgur.com/hoH9niB

    https://imgur.com/SXVyNmt

    https://imgur.com/Nd3xdCC

    https://imgur.com/Oh6xvvd

    https://imgur.com/vJsynzb

    https://imgur.com/wOPTmX6

    Stort tack till användaren HAARP på flashbacks forum som beställt ut och delat dessa uppgifter. Det var en beställning jag själv hade på min att-göra-lista så nu kan jag stryka den punkten.

    1. Simon A:

      Mycket intressant, tack Simon.

      Man kan alltså konstatera att ännu ett av de vittnesmål som har använts för att peka ut Stig Engström visar sig ha hål som en schweizerost.

      Anna H är en av urkällorna till att mördaren bar en trekvartslång rock (i motsats till jacka). Men i praktiken menar hon alltså något mer täckjacke- eller skidjackeliknande.

      Jag noterar särskilt att:

      – en ”vanlig” slät mörk rock av herrmodell, av det slag Stig E enligt alla vittnesmål bar, fanns bland de bilder hon valde bort till förmån för den här bilden.
      – att hon säger att plagget möjligen hade en annan mörk färgton. Svårt att då inte börja fundera kring blå nyanser – varför inte telefonkatalogsblå, eftersom detta är exakt den typ av jacka Nicola F beskriver?

      1. Madam:

        Det finns flera vittnesmål som pratar om hur rocken fladdrar kring knäna när mördaren flyr mordplatsen. Så jag ser inte Anna H som någon ensam urkälla till något. Vad än för plagg nu mördaren bär, så måste det i min bok vara en längre variant, i och med att så många noterar något sådant signifikant som det fladdrande runt knäna.

    2. Anna H. er palmemordets mest fascinerende og interessante vitne. Den 17 år gamle sykepleierstudenten havner i løpet av noen sekunder opp i sitt livs drama, en hendelse som fortsatt preger henne, Sverige og alle andre samfunnsengasjerte som ikke kan akseptere at mordet på en statsminister i et demokratisk land ikke oppklares.
      Da «30 år av tystnad» kom ut for tre år siden leste jeg den med interesse. Som Lena Andersson, ble jeg mildt sagt forundret over den mediale slappheten da boken kom ut. Ikke en eneste avis grep tak i de sensasjonelle opplysningene hun kom med, om overvåkingen, den sannsynlige telefonavlytningen og ikke minst «offisersbesøket» der vedkommende konkluderte med et «Vi måste se til at det är lugnt i landet».
      Hvorfor måtte «noen» holde øye med Anna H.? Trolig fordi hun var sakens farligste vitne. Hun opplevde Lisbet Palme i sekundene etter at skuddene falt og kunne fortelle om en hysterisk og sjokket kvinne. Hennes vitnemål i saken mot Christer P. måtte derfor åklagare Helin plukke fra hverandre for å få det til å stemme med at Lisbet hadde sett morderen på åstedet og var i stand til å peke ham ut. Går man gjennom rettssakene ser man alle advokattriksene den unge kvinnen blir utsatt for. Det er mildt sagt skammelig. Det fantes riktignok ikke noe vitnestøtte som er selvsagt i dag, men det fantes anstendighet. Eller gjorde det det? Visste Helin at altfor mye stod på spill?
      Anna H. så ikke bare en hysterisk kvinne. På et tidlig tidspunkt eksisterte det ikke noe «før» i den fortellingen som ble presentert. Alt startet med at Olof Palme faller til marken. Der begynner også eksaminasjonen av henne. At hun så tre mennesker stå i en gruppe med ansiktene mot hverandre, får 17-åringen ikke fortalt. Det kommer først for en dag i 2019, også etter at boken hennes har kommet ut. Men det er mere som er interessant her. Går vi til forhøret av henne den 6. april 1986 finner vi denne passasjen:
      F: Säger hon någonting typ att det verkar som att hon kände igjen personen, denne man?
      H: Det var någonting om att hon sa att han (var) en ruggig människa eller någonting sånn där.
      F: En otäck person, dum?
      H: Ja, någonting om att det var någon buse eller något sånt där. Det är så svårt , det står helt stille i huvudet när man vill ta fram (det) där och det ligger på tungan hele tiden, att det är någonting hon sa.
      Vi vet at Lisbet utbryter ett eller annet i det skuddene faller: «Hjelp, hva gjør du!» eller «Nei, hva gjør du». I sekundene etterpå har hun sagt en god del. Sjokktrams? Eller har Lisbet sagt noe substansielt Anne H. kan ha fanget opp. Og som «noen» tror hun kan ha fanget opp? Og som det kan være farlig at hun går ut med?
      Jeg har tidligere på denne bloggen påpekt det bemerkelsesverdige i at vi måtte helt fram til utpekingen av Stig E. som mulig morder, før familien Palme takket Anna H. for innsatsen på mordplassen der hun forsøkte å redde et menneskeliv. Jeg finner det besynderlig – mildt sagt.

      1. Lars Tore:
        Jag är benägen att hålla med dig. Anna H har ingenting att vinna på att sitta och fabulera. Hon har antagligen upplevt det precis som hon själv beskrivit det i sin bok, vilken relevans detta har och om det verkligen ligger mer bakom vet vi inte men som sagt. Det är definitivt inte omöjligt. Denna antydan att Lisbet kan ha känt igen gärningsmannen är också riktigt riktigt intressant, om inte annat som en tankenöt. Jag har inte tänkt på den möjligheten tidigare. Visst är det märkligt att det tog 35 år innan Anna fick ett tack för att hon försökte rädda livet på Olof. Dessutom i samband med ännu en utpekning av en gärningsman. Man kan inte låta bli att tycka det är besynnerligt. Helt enig med dig där.

        1. Om Lisbeth Palme inte sett mördaren så hade hon ju inte kunnat ge ett signalement vilket hon gjorde.

          1. Carita:
            Jag kan ha missuppfattat Lars Tore men om det var så han menade så är det en väldigt intressant tanke. Kanske bäst han får svara själv.

            1. Carita og Simon A
              Takk for kommentar.
              Mitt poeng er at det i forhøret kan være indikasjoner på at Anna H. har hørt noe på åstedet som hun ikke kan huske og som kan være viktig. Lisbets utbrudd i det skuddene faller: «Nei, hva gjør du» – «Hjelp, hva gjør du» – kan – og jeg understreker kan – tolkes som om det er personen som utfører handlingen hun er overrasket over og ikke selve hendelsen. Dette kan bety at både hun og Olof har hatt kontakt med morderen før skuddene faller.
              Dette er synspunkter som er fremført mange ganger, både på bloggen og i andre sammenhenger. De er tatt opp både av Gunnar Wall og Lars Borgnäs i deres bøker, og er Lena Anderssons hovedhypotese. Den underliggende påstanden, som har vært svært følsom og problematisk i svensk offentlighet, er at Lisbet ikke har fortalt alt om det som skjedde denne kvelden på Sveavägen. Bare det å antyde at statsministerens hustru ikke skal ha fortalt den hele og fulle sannhet om mordet, vil virkelig «skaka Sverige i dess grundvallar». Og som kjent er det flere spørsmål: Hendelsen utenfor Grand noen minutter før mordet, Palmes dagbok, de berømte 43 sekundene (dersom vitnet Nocola har rett). Vi har fortsatt ikke et klart bilde av hendelsesforløpet, en konsistent fortelling vi kan akseptere, for å legge saken ad acta – ikke i mordutredningen, men i Sveriges historie. Sannheten om mordet på Olof Palme kan være smertefull, men definitivt mye bedre enn løgnene – for de dreper.

              1. Lars Tore

                Når Anna H løper mot mannen som ligger på fortauet, ser hun samtidig en ung mann (Stefan G) ved den liggende mannens hode og en middelaldrende mann (Stig E) et par meter unna, som springer fra stedet. Det kan ikke være morderen hun ser, fordi drosjesjåføren Hans J som var føreren av den drosjen Stefan G kom med, sier at morderen var ca 25 meter inn på Tunnelgatan, når han stanset drosjen ved den liggende mannen.

                Når Stefan G med de andre hoppet ut av drosjen og sprang frem til den liggende mannen, var morderen allerede borte. Den middelaldrende mannen som Anna H, så samtidig som hun så Stefan G ved den liggende mannen, kan ikke være morderen. Dagen etter sier Stig E til Svenska Dagbladet og Aftenposten at han hjalp til på stedet. Mens en av de ansatte i resturangen Bohemia på Tunnelgatan sier, at han som hjalp til var innom der etter mordet. Det kan ikke være Stefan G, for han sier han med sine venner dro på nattklubben Albatros etter mordet. Den ansatte i resturangen Bohemia, hadde sikkert sett bilde av hjelperen Stig E i avisen dagen etter mordet.

                1. Andrew.
                  Takk for kommentar. Hvem som var først på åstedet, Anna H. eller Stefan G. Göran I. eller Anders E. – det er fortsatt uklart. Eller var det Stig E. eller Bengt P.? De første sekundene etter at Olof Palme har falt er fylt opp av synkrone bevegelser med fokus på den liggende mannen. Mitt poeng er det som kommer frem i avhøret med Anna H. i 2019: At også hun, i likhet med Anders B. og Anders D., har et erindringsbilde av tre mennesker som stod sammen umiddelbart før den ene mannen faller til marken.

              2. Lars Tore,
                Du vet, det kanske inte var en dagbok utan en anteckningsbok. Om man insisterar på dagbok blir det enkelt för alla tilltalade att glida undan i så fall. Men fanns det en anteckningsbok (en gul sådan (?) som var en gåva från en av sönerna vilket gör Mårtens förnekelse bisarr) – fanns det, en dylik anteckningsbok i ett kassaskåp i Rosenbad eller i bostället? Bröderna Poutiainen nämnde i sin bok ett telefonsamtal, uppfattat av en sköterska på Sabbatsberg, mellan Lisbet och Mårten som lät ”mekaniskt,” om att sonen skulle åka och hämta något i våningen i Gamla Stan. Det samtalet citerar faktiskt inte Borgnäs i sitt rätt utförliga avsnitt om Mårtens besynnerliga omväg. Det får mig att undra om Borgnäs skulle ha insett genom någon varning att något var illa underbyggt med uppgiften i Poutiainens bok:

                Vi borde få klarhet i huruvida sabbatsbergssköterskans uppgift är solid, huruvida den skall betraktas som innefattade ett viktiga fakta.

                Om någon i Palmes innersta krets bidrog till att smussla undan en anteckningsbok kan det det ha skett utan avsikt att belasta eller underminera utredningen. Den person som gjorde det kunde ha varit ovetande om effekterna av den handlingen, vilket inte gör det förlåtligt.

                1. Mitt slarv och gallimattias: ”innefattande viktiga fakta.” skulle det vara.

                  Det konstiga är att Borgnäs skriver att Mårten uppgav att han trodde att ”dom var där”- dvs inklusive den nyss skjutne Olof? Joakim hade ju långt att åka. Och varför skulle sönerna annars inte vilja åka till fadern som eventuellt låg för sitt yttersta på Sabbatsberg om modern underligt nog åkt hem?

                  Borgnäs skriver att Mårtens förklaring till omvägen ”kan vara sann.” Men han påpekar att Mårtens uppgift att han ringde efter en taxi inte tycks vara det: inget dylikt samtal finns registrerat (i taxiväxeln?) eller hos polisen eller Säpo (om han sagt fel helt oskyldigt och menat säkerhetstransport). Det hade varit enklare och snabbare att ringa från Herr M:s hem eller be honom göra det.

                  Herr M och Mårten borde ha förhörts av polisen om huruvida Mårten ringt på hos Palmes eller bett om extranyckeln direkt och om hur länge han var i lägenheten. Polisen borde ha utrett huruvida nyckeln varit på vift tidigare och eventuell buggning från Herr M:s hem (dennes egna funderingar).

                  Intresse för dessa ting skiljer sig från att vältra sig i en familjs tragedi. Mårten skall ha frågat Borgnäs om han trodde att han var inblandad. Jag tycker inte man skall misstänkliggöra Borgnäs sanningssökande genom att insinuera så långsökta bevekelsegrunder. Allt detta gäller dessutom även ett lands tragedi och världsdemokratins.

                  Desto värdefullare vore det om bröderna Poutiainen (eller Otto Ekevi) kunde bekräfta eller rätta uppgiften om Lisbets instruktioner om att Mårten skulle åka till Gamla Stan. Dessutom vore det önskvärt med klarhet om var anteckningsboken fanns: i bostället eller i kassaskåpet i Rosenbad – eller fanns det fler än en?

              3. Lars Tore:
                Tack för återkoppling. Jag är på din linje. Det är som jag också ser det saker som inte kommit fram ännu. Jag hittar ingen annan rimlig förklaring.

      2. Intressant och tänkvärt inlägg, Lars Tore. Jag lyssnade igenom boken denna helg som en följd av detta. ”30 år av tystnad” är rekommenderad läsning. Det är en stark, personlig berättelse av en beundransvärd kvinna, som traumatiserades av mordet och den kallsinniga och amatörmässiga hanteringen av henne efteråt. Man lider med henne genom berättelsen. Men det är också mycket intressant att höra hur det var, att vara vittne i denna soppa. Vittnena som vi alla värderar och diskuterar blir likt figurer i ett fiktivt drama. Anna Hages bok tar en tillbaka till verkligheten i korsningen mellan Sveavägen och Tunnelgatan. Hennes vittnesmål är också, som Lars Tore poängterar, mycket intressant för den som söker nycklar till gåtan. Hon återkommer ofta till frågan, ”varför fick jag aldrig berätta min historia från början till slut?” – varför skulle den hela tiden fragmenteras, ifrågasättas, brytas ned? Precis som Gunnar Wall diskuterat många gånger: vet vi verkligen vad som hände den där ödesdigra minuten i hörnet mellan Sveavägen och Tunnelgatan? Eller har vi för ögonen ett skeende som inte stämmer med verkligheten, helt enkel för att LP beskrev det på ett visst sätt, ett förlopp som aldrig egentligen ifrågasattes därför att det var ett ”passande” sätt enligt viss agenda, medan andra som var där vittnar om ett obekvämare händelseförlopp? Det verkar ju vara så att AH:s vittnesmål hanteras så… ja, ”fientligt” är ordet som kommer till mig – för att hon trots sin utsatthet ändå gick emot LP:s berättelse i den ärlighet och naivitet som präglades hennes vittnesmål. Ja, jag vet ju inte och påstår således inget, men lite vatten på den kvarnen ger boken (utan att det är författarens avsikt, givetvis). Det är i varje fall en varm, gripande och intressant bok.

        1. Tänker på att hon inte fick tvättat av sina händer. Hur är någon funtad som inte hjälper någon med det?

  30. Min huvudvärk/ Konstigt att delar av Anna H:s vittnesmål om att ”dom stod i grupp” nått ut så sent.
    Det är ju en sak som en förhörsledare frågar direkt. Har man medvetet velat dölja att dom stod i grupp och mörkat? Att man inte skulle ha frågat Anna om detta, eller att hon inte skulle ha berättat, tror jag dock inte.

  31. Niklas B:
    Nej, det är närmast obegripligt. Jag håller med om det. Det verkar dessvärre som att så faktiskt kan vara fallet. Jag finner det som sagt väldigt intressant att hon pekar ut en klädsel där vi ser ett rutmönstrat plagg (skjorta eller lumberjacka) under en annan jacka. Om detta indikerar att hon verkligen sett gärningsmannen framifrån får jag låta vara osagt men man kan inte låta bli att undra. På något vis bör vittnesuppgifterna från mordplatsen kunna gå ihop. Ett sätt är ju det jag beskrev i föregående inlägg. Dvs ett längre plagg under en kortare jacka.

  32. Simon A. Håller med men:
    Vissa saker kunde man väl inte offentliggöra, som skulle inneburit risker för Anna.
    Finns säkert förhör med andra vittnen som inte offentliggjorts, just på grund av
    säkerhetsriskerna. Jag skrev det är ”konstigt” men vid närmare eftertanke kanske
    ändå inte så konstigt. Kanske finns även sådana vittnesuppgifter som helt tystats, det vet vi ju
    inte heller. Det var säkert lite av ett kaos i början av utredningen, som påverkade till en extra
    försiktighet.

  33. Inge M. säger i förhör att den som går upp bakom makarna Palme lägger sin vänstra hand på Olofs axel och tar upp vapnet med högra. För att kunna göra detta måste han ju ha kilat mellan Olof och LP:e. Inge säger även att LP:e gick något framför när dom kommer, så det är nog möjligt.

    1. Anders D lämnar två vittnesuppgifter den forsta är 1/3 .86 och där säger han att han stannar for rott ljus och vrider blicken till vänster och hoger och ser tre personer som står och samtalar i korsningen Tunnelgatan / Sveavägen som skulle vara paret Palme och gärningsmannen. Sedan i det andra vittnesforhoret säger han att han stannade for rott ljus och när han får gront och och fortsätter färden hor han ett skott och vänder blicken mot Tunnelgatan och strax eter kommer det andra skottet. I det andra forhoret nämner han ingenting om 3 samtalande personer i korsningen. Nu fanns vittnet Inge M som satt i sin bil på Tunnelgatan och hade blicken på gärningsmannen innan paret Palme kom och han såg inte att de samtalade med varandra innan skottlossningen. Gärningsmannen klev fram och gick bakom Olof rygg och lade vänster handen på Olofs vänstra axel och avlossade de två skotten. Sedan fanns vittnet Alf L som hade blicken på paret Palme innan de kom fram till gärningsmannen vid Tunnelgatan och han såg exakt samma sak som Inge M att gärningsmannen klev fram och gick bakom Olofs rygg och avlossade skotten. Anders D uppgifter att paret Palme och gärningsmannen samtalade innan mordet kan uteslutas, som är ologiskt och stämmer inte med andra vittnesuppgifter, och de kan ses som säkra uppgiter. Med vittnesuppgifter är det viktigt att de kan kopplas samman , som inte är mojligt med att paret Palme samtalade med gärningsmannen, som också är ologiskt.

      1. Goran:

        Alf L har ju själv erkänt att han hittat på/ljugit ihop sitt vittnesmål, så honom kan du inte använda dig av.

        I huvudsak har du har Anders B och Anders D kontra Inge M:s uppgifter. I periferin har du Cecilia A och Anna H:s uppgifter, som lutar åt Anders B och Anders D:s uppgifter.

        1. Alf L vittnesmål kan inte användas vid en rättegång därfor han påstod att han ljugit alltsammans. Jag har analyserat hans vittnesuppgifter och de stämmer in när man jämfor med andra vittnen som exempelvis Inge M. Det är polisen som gor forhoren och bedomer om ett vittne kommer med korrekta uppgifter, och polisen har inte tagit bort Alf L uppgifter från vittnesforhoret, som de skulle gjort om de ansåg dem felaktiga. Det var spaningschefen som låg bakom agerandet att Alf L skulle ta tillbaka uppgifterna med att påstå han ljugit. For spaningschefen fanns en obekväm uppgift i Alf L vittnesmål och det var att han motte paret Palme när de promenerade från Grand soderut och efter dem ca 15-20 meter gick en mystisk man. Alf tog en promenad men kom tillbaka därfor han var rädd att någonting kunde hända Palme. När han spanade efter Palme fanns de på den ostra sidan vid Sarin och den mystiske mannen stod vid Dekorima, nu foljde Alf med blicken när paret Palme gick soderut och mannen vid Dekorima gick fram vid Tunnelgatan och Olof blev avrättat. Här kan man ställa frågan skulle åklagaren ha väckt åtal mot CP om ALf L som vittne funnits till forfogande ?

          1. Goran,
            jag ska inte kommentera dina spekulationer rent allmänt, men däremot funderar jag över varifrån du har fått uppfattningen att polisen skulle ha rätt att ta bort uppgifter i vittnesförhör om de anser att uppgifterna är felaktiga.

            Du menar tydligen att vissa uppgifter från Alf som du fastnat för måste vara riktiga eftersom de finns kvar att läsa i förhören med honom. Nu vet ju var och en som läst igenom ett antal vittnesförhör i till exempel Palmeutredningen att det finns mängder med uppgifter som motsäger andra vittnens uppgifter och också mängder med uppgifter där ett vittne säger emot vad han eller hon sagt själv i andra förhör. Alf själv är ju ett lysande exempel på en person som kommer med helt olika berättelser i olika förhör – till sist också den berättelse som går ut på att han hittat på alltihop. Självklart kan det ju inte finnas en enda polis som anser att alla dessa förhörsuppgifter från Alf är riktiga samtidigt.

            Det är helt enkelt alldeles normalt att uppgifter i förhörsprotokoll skiljer sig åt. Och det beror ju på att det inte är polisens uppgift att ”rätta” vittnesförhören utifrån vad utredande polis tror är sanningen om en viss omständighet. Förhörsprotokollen ska ju spegla vad vittnet har sagt och inget annat.

            Sedan är det tyvärr en del av verkligheten att det faktiskt förekommer att poliser försöker påverka vittnen, eller att förhörsprotokoll utformas utifrån vad förhörande polis vill ha fram snarare än vad vittnet egentligen säger. Eller att förhörsprotokoll helt enkelt försvinner eller göms undan, helt enkelt för att de ställer till besvär för utredarna.

            Den som gräver ner sig seriöst i en brottsutredning får ibland anledning att diskutera även sådana frågor. Men det är alltså inte det du gör, Goran.

            1. Hej Gunnar! Nu ställer jag en personlig fråga – men det är sommar (dessutom har JAG semester):) Dricker du alkohol? Min bild av Gunnar är den ständigt nyfikne å grävande reportern. Men, även Du måste ju koppla av? Vad dricker du då?

              1. Blue.
                Är dricka alkohol lika med koppla av? Finns många som kopplar av utan alkohol. Eller du menar dricka vadsom? Vatten 😉

              2. Tack för frågan. Som Carita skriver: man kan ju koppla av utan alkohol – till exempel med en kopp kaffe, en trevlig film, en skogspromenad eller, som nu på sommaren, en dag på stranden. Jag tycker det kan vara väldigt avkopplande att prata med andra människor under avspända former, men också att helt enkelt vara i fred och göra inget särskilt.

                Men jo, det händer att jag dricker alkohol, gärna rödvin eller whisky. Och erfarenheten har med åren lärt mig att lagom är bäst – inte minst för att jag ofta vill kunna utföra något nyttigt nästa dag.

      2. Goran

        Anders D säger står och samtalar. Anders B säger går och samtalar.

        Anders B och Inge M säger handen på axeln och grovt stickad mössa med bred uppvikt kant.

      3. Lite off topic och kanske fel tråd. Efter att ha läst Lampers bok gjorde jag idag en ny palmemordsvandring. Tog mig fyra minuter att i min vanliga promenadtakt gå från Grand till mordplatsen. 30 grader varmt. Enda stoppet var att jag behövde vänta på bilar i 10-15 s. när jag korsade Sveavägen.

        Slogs återigen av hur långa och branta trapporna från mordplatsen är.

        Slogs också hur väldigt rakt fram den förmodade flyktvägen är… Märkligt. Nästan alla skulle väl vika av så snart det går?

        1. Ulf B:
          Visst är det så, jag har länge framhållit hypotesen att gärningsmannen vek av. Trapporna är också betydligt brantare och tyngre att ta sig uppför än man kan tro om man inte själv provat utan bara sett dessa på bild. Absolut ingen barnlek, dessutom i dålig belysning och där trappstegen kan förmodas vara halkiga.

  34. Zombie,
    Allt detta händer när dom slagit halt och sek. före skotten.
    Om mördaren vänder Olof med vänster hand mot sig, kommer han lite mellan Olof och LP:e. som går lite före. Hur som haver så sätter mördaren sin ”VÄNSTRA” hand på Olofs axel enl. Inge M. Sek. före skotten.
    Anders B. ser allt metrarna före dom slår halt och då är högra armen om den som går i mitten. Kan hända lite svår fattat mitt resonemang.

    1. Nej, mördaren vänder inte Olof. Han lägger bara handen på axeln och skjuter samtidigt. Detta kan man stå bakom och göra.

      1. Gärningsmannen hade helt säkert planerat att placera skottet genom ryggraden som ger en ogonblicklig dod. Därfor när han går bakom Olof fixerar han skottets placering med att han med vänster han tar tag i Olofs vänstra axel. Skottet måste avlossas med hogsta precision i annat fall blir det lätt skadeskjutning om offret skulle vrida på sig eller liknande. Mycket tyder på att offret var medveten med det som skedde.

  35. Jag blir inte klok på denna bild:

    Förstorar man upp mannen till höger i bild framför polispiketen så nog tycker jag det ser ut som att det kan vara SE som fångats på bild. Tycker mig ana såväl halsduken som en reflex från glasögon. Grå byxor, knälång rock och keps. Vem ska det annars vara, vid den tidpunkt som bilden måste vara tagen med tanke på att Söderströms Saab fortfarande står parkerad på trottoaren?

    Förstoring:

    https://imgur.com/ozXBf1d

  36. Zombie, Jo jag får nog ge med mig . Så som du beskriver gick det säkert till.
    Variabler kan dock finnas, vi var ju inte där.

  37. Zombie, Vi kan ändå inte vara så säker på vad som hände sek. innan skotten föll. Vi har ju Anna H. som berättar att dom stod i grupp med ansikten mot varann. Så finns även vittnen som menar att först efter andra skottet går Olof i marken och att första skottet var mot LP:e. Så som jag skrivit finns nog variabler som triggar till osäkerhet, åtminstone enl. min bedömning.

  38. Vi får nog börja omvärdera saker och ting om vad som hände sek. innan skotten föll. Anna H. ”Dom stod i grupp med ansikten mot varann. Även Anders D. uppfattade ett samtal där dom stod mot varann i position.
    Allt detta måste ha skett i de sista sek. innan skotten föll. Jag tror att mördaren ville framföra något åt paret Palme innan han sköt, eller ev. lösa någon gemensam konflikt?

    1. Anna H kom som passagerare i bil efter Sveavägen och de skulle svänga västerut efter Tunnelgatan, då ser Anna en man ligga på gatan och hon hoppar ut från bilen for att se till och hjälpa mannen som låg där. Hon gjorde en beundransvärd insats som sprang fram till mannen for att hjälpa honom, som var en okänd man for henne. Anna såg inte och inte heller horde skotten, utan hon ser gärningsmannen springa in i Tunnelgatan. Hon kan aldrig ha sett några personer som stått och samtalat innan skottlossningen, blir helt ologiskt.Om mannen kunde hon uppge längden och att han hade en fladdrande rock, som var av tunt material for språngmarschen fram till Snickarbcken / Birger Jarlsgatan. Anna H det forsta hon gjorde var att ta pulsen , som var mycket svag och forsvann, som menas att dodsfallet inträffade mycket snabbt. När hjärtat stoppar pumpas inget blod från kroppen, som bevisas av det lilla blodflodet som blev efter skjutningen. Vanligen blir blodflodet mycket storre vid skjutning därfor det tar tid innan hjärtat stoppar, men i det här fallet gick det mycket snabb.

  39. Simon A

    Det är en mycket bra bild. du kan till och med se en man stå vid korvkiosken.

    Stig Engström i brev till Sven Anér: ”Jag var i högsta grad närvarande vid mordet på Olof Palme och ända fram till att man hade spärrat av området med rödvita band”

    1. Martin A:
      Tack, ja visst är det en bra bild. Begriper inte varför inte denna bild diskuterats lika flitigt som den andra bilden.

  40. Ett mycket bra vittne for mordplatsen var Inge M, därfor han spanade in gärningsmannen innan paret Palme kom till platsen, därfor såg han hela forloppet, Han kunde inte se ansiktet på gärningsmannen därfor avståndet var for långt. Han ser när paret Palme kommer och innan de är jämsides md gärningsmannen släpper Lisbeth armkroken och hamnar snett framfor Olof, som gor en blick mot gärningsmannen som kliver fram och tar med handen på Olofs axel och avlossar två skott. Lisbeth var stående och blickade mot Olof när skotten kom, som är logiskt- Gärningsmannen inser skottet har träffat rätt och går in i Tunnelgatan for att sedan ta sig springande därifrån. Det andra vittnet som är ett supervittne är Alf L, när han kommer tillbaka efter en promenad for att spana efter paret Palme ser han dem vid Sarin på ostra sidan, och den mystiske mannen fanns vid Dekorima. Nu ser han paret Palme lämna Sarin och promenerar soderut, det fanns ingen som foljde efter dem innan ca 20 meter från mordplatsen när en man i blå täckjacka går efter dem, som helt säkert var Anders B.När paret Palme kommer fram till Tunnelgatan, ser Alf L exakt samma sak som Inge M, däremot blir Alf chockad när Olof blir skjuten att han beger sig hemåt omedelbart. Alf L vittnesuppgifter blir mycket intressant därfor han moter gärningsmannen på mycket nära håll och ser bland annat ansiktet på honom, som går efter paret Palme när de går soderut från Grand, och den mannen avrättar Olof. Nu fanns det vittnen som horde ett skott och med blicken sokte varifrån det kom och vid andra skottet såg de att platsen var Tunnelgatan och en flyende man, men med sådana uppgifter kan de inte identifiera gärningsmannen

    1. När det gäller vittnet Alf L har det alltid påståtts att han ljog om sina uppgifter och därfor är hans uppgifter värdelosa. Det är sant att han påstod att han ljugit men man måste se till bakgrunden till det. Det var spaningschefen som framforde till Alf L om han inte tar tillbaka vittnesmålet, kommer han själv att bli mistänkt for mordet med dess foljder. Självklart tog han tillbaka sitt vittnesmål, han hade gjort sin plikt och hade ingenting att forlora på att säga han ljugit alltsammans, som spaningschefen onskade. Alf L motte paret Palme när de promenerade från Grand soderut och efter dem ca 15 meter foljde en mystisk man. Till saken hor att Alf L såg med egna ogon att den mannen som foljde efter paret Palme var också gärningsmannen for Palme vid Dekorima. Alf beslutatde hålla hemligt att han såg att den mannen avrättade Olof med orsak for sin egen säkerhet. Alf L hamnade i ett läge där hans säkerhet kunde bli hotat därfor han motte gärningsmannen på mindre än 1 meter och samme man avrättade Olof. Det finns ingen tvekan utan Alf L var ett farligt vittne for gärningsmannen, därfor var Alfs rädsla helt befogat och gjorde att han holl tyst om själva mordet. Alf L forhordes 13/4 -86 , 28/4-86 3/12-86 9/10- 87. Den 16/2- 89 blir Alf kallad for konfontration, men forst ville han overlämna ett brev . I det brevet framforde han att mannen som gick efter paret Palme soderut från Grand var också gärningsmannen for Palme vid Tunnelgatan . Han kom med rena skrällen Alf L och polisen beslutate att ett stort forhor skulle hållas med Alf L , som också gjordes den 22/02- 89. Alf L framforde samma uppgifter som tidigare men nu framforde han att han såg Palme blev mordad av personen som gick efter honom, som han forklarade mycket noggrant. Det var också konfrontation med bilder på video och film, men Alf L kunde inte placera in någon av de personerna på videofilmen, som han motte och var gärningsmannen. Skall man kritisera Alf L och påstå att han ljugit är att han inte omedelbart berättade for polisen att den mannen han såg på mindre än 1 meter som han motte och gick efter paret Palme var också gärningsmannen. Men det ironiska blir att när sedan Alf L framforde de här heta uppgifterna blev han tvungen ta tillbaka hela vittnesmålet och då påstod han att han ljugit alltsammans.

    2. Alf L är ett av vittnena som gett mig massor av huvudbry. Jag har kommit fram till att det är en nästintill omöjlig uppgift att avgöra om han talar sanning, har fantiserat ihop alltihopa efter att ha läst i tidningarna eller om vissa delar kan vara självupplevda men att han drog tillbaka alltihopa efter att ha ifrågasatts, till och med misstänkliggjorts. Svaret är att jag vet inte men om jag ska göra det enkelt för mig så har han hittat på vissa delar, kanske alltihopa.

      De första förhören kan däremot möjligen innehålla korn av sanning. Han kan ha varit ute och han kan gjort vissa intressanta observationer. Allra enklaste svaret är att han hittat på alltihopa. Allt handlar om vad man väljer att tro. Mkt svårt värdera hans uppgifter och därför har jag valt att bortse ifrån dem. Uppgifterna kan dock inte helt uteslutas även om han senare väljer att ta tillbaka alltihopa under påtryckningar.

      Ska jag tvingas gissa ligger det kanske någonstans runt 5-10% att en del av uppgifterna kan stämma. Det är i vilket fall en utomordentligt spännande människa denne Alf L. Flera framhärdar Alf L som mer eller mindre ett nyckelvittne. Inte minst Jallai i sin bok ”källa Erik” om jag inte minns fel nu. Jag gör det dock inte men medger att jag kan ha helt uppåt väggarna fel. Skulle föredra mer information här som kan hjälpa till att reda ut det hela.

      1. Självklart måste man analysera uppgifterna som Alf L kom med som var mycket viktiga, och det fanns ingenting som kan bevisas med att han kom med osanning. Han skulle helt omojligt känt till detaljer som han gjorde om han inte själv uppleft händelsen. Det fanns endast två vittnen som såg ansiktet på gärningsmannen och det var Alf L och Sanna T på Smala Gränd. Uppgifterna från Sanna T som kom med ett utfoligt signalement stämmer helt overens med uppgifterna som Alf L kom med. Alf L kom med detaljer om ansiktet bland annat håret på gärningsmannen som inte skulle stämt in om han inte såg ansiktet på honom. Påpekas kan att gärningsmannen for Palme mordet blev utpekad i Sydafrika och ser man till bilden på den utpekade stämmer den helt overens med Alf L uppgifter och det var bland annat håret som var lite speciellt for gärningsmannen som helt stämde overens med Alf L uppgifter och ansiktet. Gärningsmannen hade också en säregen gångstil, han gick med något bojd rygg framåtlutad som Alf L framforde som var helt korrekt. Gärningsmannen var skicklig att dolja ansiktet därfor det var endast två personer som såg hans ansikte, på mordplatsen såg inte Lisbeth hans ansikte och inte heller Anders B som fanns där. Alf L uttalde att han såg gärningsmannen vid Dekorima 1-2 minuter som han stod där, som verkar en rimlig tid, han såg att när paret Palme promenerade soderut var det en person 20-30 meter från mordplatsen som gick efter dem och det måste ha varit Anders B, fanns ingen annan. Det som Alf L framforde gällande mordplatsen kunde kontrolleras med Inge M:s uppgifter, som helt stämde overens. Exempelvis Inge M såg att ett gäng tjejer kom soderifrån och passerade Dekorima där gärningsmannen fanns stående vid skyltfonstret och de observerade inte gärningsmannen, Samma sak framforde Alf L också, som måste ses som underligt att inte tjejerna observerade mannen. Nu finns det många som påstått att Alf L kom med osanning med hans vittnesmål, men det är ingen som framfort vilken osanning han kommit med, utan tycks vara något som slängts ut därfor någon annan framfort samma sak. De har sysslat med falsk ryktesspridning och ingenting annat. Man kan påstå utan overdrift att det hade inte varit mojligt att åtala och fälla CP till livstid med Alf L uppgifter om han hade fått vittna i Tingsrätten. Advokat Liljeros som var CP forsvare var med vid det stora forhoret 16/2 -89 och ställde frågor till Alf L och skulle helt säkert kallat honom som vittne om mojligheten funnits. Vid konfrontationen som gjordes med Alf L fanns CP med på dem men som avslogs av Alf L , bland annat håret stämde inte in som gärningsmannen hade och inte heller ogonen.

        1. Den här kommentaren från Goran hade fastnat i spamfiltret och publiceras därför några timmar senare än en annan kommentar som Goran skrivit.

      2. Polisen är mycket skickliga på att inse om ett vittne kommer med rent svammel eller har korrekta uppgifter, i vanliga fall ser de till att det måste finnas kopplingar till andra vittnen eller till fallet. När det gäller Alf L blev han intressant for polisen och därfor kallades han också till forhor flertal gånger efter sin anmälan. Något genombrott kunde inte goras med hans forsta uppgifter, utan det var när han blev kallad till konfontration med misstänkt person som genombrottet kom, Han lämnade ett brev innan någon konfrontation gjordes, och där framforde han att det var samma person som gick efter paret Palme soderut från Grand och som sedan var gärningsmannen for Palme. Det blev ett stort forhor med Alf L for att uppgifterna skulle kunna bekräftas, Polisen trodde att det här kan vara genombrottet for att losa Palme mordet, som det också var, med ett vittne som mott gärningsmannen på mindre än 1 meter och hade ett mycket bra signalement på honom och sedan såg att den mannen var gärningsmannen for Palme. Det som hände var att spaningschefen gav ultimatum till Alf L han måste ta tillbaka sina uppgifter, eller han blir själv misstänkt for mordet, med dess foljder. Naturligtvis tog han tillbaka uppgifterna och framforde att han ljugit alltsammans. Här kunde man dra slutsatsen att Palme mordet får inte losas, det skall forbli ouppklarad. Losningen som den politiskt styrda utredningen hade planer på var att utse en gärningsman som skulle få skulden for mordet, som blev CP men sådant är ingen losning på ett mord. Vid konfrontationen som skedde med Alf L fanns naturligtvis CP med men som inte accepterades av Alf L, han ansåg att håret stämde inte alls, som han hade helt rätt i , sedan ogonen och ansiktet och hyn påminde att han kom från ett soligt land. Nu är det mycket lätt att ta fram bilder på mannen som de i Sydafrika påstod var gärningsmannen for Palme mordet och jämfora med signalement som Alf L och Sanna T på Snickarbacken lämnat. Naturligtvis blir det en visuell bedomning, men det är nog så nära man kan komma for en privatspanare att utse gärningsmannen for Palme mordet. Någon misstänkt gärningsman kommer aldrig att begäras utlämnad från Sverige, en sådan begäran har aldrig gjorts och kommer heller aldrig att utforas.

        1. Det här är en väldigt långtgående hypotes för att uttrycka det milt. Du menar alltså att Alfs vittnesuppgifter skulle vara så tillförlitliga och exakta att de pekade ut vem som skjutit Olof Palme. Och därför skulle spaningsledaren – rimligtvis med stöd av övriga ansvariga personer i Palmegruppen och av Riksåklagaren – ha tvingat honom att ta tillbaka alltihop med hot om att han annars själv skulle anklagas för mordet.

          Om det händelsevis skulle ha varit så att man inom Palmegruppen trodde att Alf kommit med uppgifter som tydligt pekade ut mördaren – och om man absolut inte ville att mördaren skulle bli avslöjad – hade det varit oerhört mycket enklare att bara ignorera Alfs vittnesmål och låta det begravas tillsammans med alla andra dokument i utredningens gigantiska arkiv.

          Nu blev ju Alf i stället förstasidesnyheter genom att polisläckor pekade ut honom som misstänkt gärningsman. Det borde ju vara ett oerhört riskabelt sätt att hantera ett vittne som man trodde satt på sensationella uppgifter om syftet bara var att undvika uppmärksamhet kring vad han hade haft att berätta.

  41. Alf L var ett vittne som råkade mota paret Palme när de gick soderut från Grand och en mystisk man gick efter dem 10-15 meter, som Alf L motte på mindre än 1 meter och blev misstänksam mot mannen som inte passade in. Alf L tog en promenad men kom tillbaka till västra sidan Sveavägen for att spana in paret Palme att ingenting hände dem. Alf L fanns vid posten och såg paret Palme på ostra sidan vid Sarin, och den mystiske mannen stod vid Dekorima butikens skyltfonster. Paret Palme borjade promenera soderut och när de kom till Tunnelgatan gick mannen som stått och väntat där bakom Olofs rygg och avlossade två skott och han foll ned dod. Alf L rapporterade händelsen till polisen och 16/2- 89 blev det ett storforhor med Alf L om händelsen, även CP advokat Liljeros fanns med och ställde frågor till Alf L. Eftersom Alf L kunde se ansiktet på mannen och hans kroppsställning som var något bojd framåtlutat m.m. blev han ett mycket intressant vittne for polisen. En polis uttalade att hans uppgifter kan ge losningen till Palme mordet. Sedan att ringa in vem gärningsmannen for Palme, var spaningschefens uppgift att leda spaningen for den uppgiften , som kunde ses som ett enkelt uppdrag. Det som hände var att Alf L fick ultimatum från spaningschefen att han måste ta tillbaka sina uppgifter, i annat fall kommer han att bli misstänkt for mordet med dess foljder. Det här medforde att Alf L framforde att han ljugit alltsammans. Vid den här tidpunkten hade åklagaren och spaningschefen planer att åtala CP och med Alf L uppgifter skulle det sannolikt inte kunnat bli åtal mot CP. Nu blev det åtal mot CP som domdes till livstid i Tingsr’tten. Till saken hor att vid forhoret av Alf L den 16/2- 89 var det konfrontation med personer på videofilm bland annat CP , men Alf L avforde honom att han passade inte in det var håret, ogonen och hyn på gärningsmannen som Alf L bedomdehan var sydeurope eller liknande. Gångstilen var speciell for gärningsmannen som inte passade in på CP. Efter livstidsdomen for CP blev fallet bränt, visserligen frikändes CP men det skulle bli praktiskt
    omojligt att åtala någon annan for mordet.

    1. Goran,
      förutom att det rent allmänt är viktigt att ge belägg för kontroversiella uppgifter man vill lägga fram är det ännu mer viktigt att hålla koll på att man inte kommer med uppenbara felaktigheter.

      En sådan felaktighet är att ditt påstående att för att det skulle kunna bli ett åtal mot Christer Pettersson måste Alf tvingas att medge att han ljugit om sina iakttagelser. Men i själva verket var det ju så att Pettersson åtalades 1989 och Alf berättade att han hittat på sina iakttagelser först fem år senare, 1994. I det långa förhör som hölls med Alf i februari 1989 hävdar han tvärtom att allt han berättat om sina observationer från mordkvällen är sant.

      Ett generellt problem med detta förhör från 1989 är förstås att Alf då plötsligt hävdar att han såg själva mordet, något som han inte alls gjort enligt vad han uppgett i tidigare förhör. Alf har alltså kommit att lämna vad som i grova drag kan beskrivas som åtminstone tre versioner: en där han bara gjort vissa iakttagelser före mordet, en där han sett mordet och en där han inte sett någonting.

      Alf får också i februari 1989 se en inspelning med konfrontationsgruppen med Christer Pettersson. Han gör inget tydligt utpekande, men den saken utgör knappast något hot mot det planerade åtalet mot Pettersson. Åklagarna gör dock bedömningen att inte kalla honom som vittne eftersom hans uppgifter inte skulle stärka åtalet.

      Advokat Claes Borgström som bevakade Palmerättegången för Sveriges Radio skrev senare en bok om målet. Där berättade han att i samband med tingsrättsförhandlingarna hade en journalist kontaktat Alf. Denne hade då sagt att han var helt säker på att det var Christer Pettersson han sett mörda Palme men att journalisten inte fick återge detta. Journalisten berättade om saken för spaningsledningen men både polis och åklagare hade i det läget gjort bedömningen att Alf hade för låg trovärdighet för att fungera som vittne. Detta, som sagt, enligt Borgströms bok, Rättegången om mordet på Olof Palme, Raben & Sjögren 1991.

      Intresset bland Palmeutredarna för att peka ut Alf som misstänkt gärningsman kommer i vilket fall långt senare, 1994. Vid det laget hade spaningsledningen inlett ett samarbete med psykiatern Ulf Åsgård som börjat snickra på sin gärningsmannaprofil – ett verktyg som var avsett att hitta andra ensamma gärningsmän än Christer Pettersson. Det var mot den bakgrunden som Palmegruppen börjat fundera på Alf som framstod som en lite udda person av ett slag som kunde passa in som tänkbar ensam mördare.

  42. Alf L gjorde forsta anmälan 13/4-86 , sedan blev han kallad 28/4- 86 3/12- 86 9/10 -87 och 16/02-89. Vid den här forsta anmälan 13/4 uppgav inte Alf L att den som gick efter paret Palme från Grand var den mannen som mordade Palme. Orsaken var den att han var rädd for sin egen säkerhet, som är helt forståeligt, därfor han var ett nyckel vittne som motte gärningsmannen på mycket nära håll och sedan såg att den personen mordade Palme, och det var inte vem som helst som han såg mordet på. Alf borjade bli rädd därfor efter att han såg mordet berättade han for en person som avled strax efter, men hon kunde ha fort uppgiften till andra personer och han skulle gjort sig skyldig till undanhållande av uppgifter som gällde ett mord.. Alf L var i kontakt med Lars Borgnäs och han rekommenderade Alf L att berätta alltsammans for Polisen, som han gjorde han blev kallad for konfrontation den 16/02- 89 med misstänkt gärningsman, men han ville forst overlämna ett brev till polisen, där han framholl att den personen som han motte och hade gett ett uforligt signalement var samma person som mordade Palme. Polisen beslutade att genomfora ett storre forhor med Alf L han hade tidigare varit intressant men det här var rena skrällen att han motte gärningsmannen på nära håll och sedan såg mordet på Palme av honom. Den 22/02-89 blev det stora forhoret med Alf L och även advokat Liljeros som var CP forsvarare var närvarande och ställde frågor till Alf L. Det var en upprepning det som han tidigare framfort Alf L bortsedd från att nu erkände han att han sett mordet på Palme av mannen som gick efter paret Palme och som han motte och utforde det. Att forsoka påstå att Alf L ljugit är helt orimligt, därfor polisen gjorde flertal forhor med Alf L som bandas och sedan kollas , sedan fanns vittnet Inge M som uppgifter kunde jämforas med och allt stämde in som Alf L framforde till polisen. Åtal väcktes mot Christer Pettersson 29 maj 1989 alltså efter att Alf L avslojade att han sett mordet och han blev uppmanat av spaningschefen att ta tillbaka vittnesuppgifterna, om inte så gjordes skulle han själv bli misstänkt for Palme mordet. När Alf L tog tillbaka vittnesuppgifterna där han påstod att han ljugit var han forbrukad som vittne och kunde inte ställa upp vid rättegången mot CP som vittne, att han kunde inte vara gärningsmannen. Om Alf L inte blivit forbrukad som vittne naturligtvis hade advokat Liljeros kallat in honom, jag tror själv att åklagaren skulle aldrig väckt åtal mot CP med Alf L som vittne. Det gjordes en konfrontation där CP fanns med och var en misstänkt gärningsman, men Alf L avfärdade honom av många orsaker en stark sådan var att håret stämde inte på gärningsmannen , CP hade håret som spretar ut åt alla håll, däremor gärningsmannen hade en form av en krullig pannlugg. Jag tog själv fram bild från 1986 på han som de i Sydafrika påstod var Palmes gärningsman och det stämde helt in han har en krullig pannlugg. Alf L framforde att ansiktet på gärningsmannen såg ut vara morbultad och det stämde han var vid ett tillfälle ut på spaning for en person sannolikt hade någon smutsig plan, och vid det tillfället åkte han på ett rejält kok stryk, som sannolikt satt sina spår och hans ansikte kunde tillhora en person som blivit utsatt for det ena och andra. Han hade lång erfarenhet som stridande elitsoldat och sådant kan sätta sina spår. Ogonen stämmer inte in på CP som också Alf L framforde. Gärningsmannen gick med lite bojd rygg något framlutat som inte stämde in på CP som hade en annan gångstil. Alf L framforde att gärningsmannen kunde vara från Sydeuropa därfor hans hy såg ut som sådan, det stämmer också han har en helt annan hy den angivne i Sydafrika, som är fodd och uppvuxen på sodra halvklotet och vistast ute den mesta tiden där solen sätter sina spår som finns i riklig mängd på det området. Det är två vittnen som motte gärningsmannen och såg hans ansikte och det var Alf L och Sanna T på Snickarbacken och deras signalement overensstämmer helt. Sedan har Palmes gärningsman blivit angiven i Sydafrika och bilder på den mannen overensstämmer med signalementen som Alf L och Sanna T kommit med. Att identifiera Palmes gärningsman kan inte goras i såfall skulle han begärts utlämnad och blivit forhord och kanske åtalas men något sådant gjordes aldrig. Med CP åtal och dom hade det funnits ingen mening att begära honom utlämnad, därfor i landet där han är bosatt accepteras inte att två
    skilda personer blir åtalade for samma brott

    1. Låt mig bara återkomma till det jag skrev tidigare: all tillgänglig dokumentation pekar på att Alf tog tillbaka sina uppgifter först 1994, inte före rättegången mot Christer Pettersson.

      1. Alf L skulle väl aldrig tagit tillbaka sina vittnesuppgifter om han inte blev tvingad, därfor han blev hotad om han inte tog tillbaka dem, det skulle i så fall bli konsekvenser for honom. Den 29 maj väcktes åtal mot CP och om Alf L haft mojligheten att vittna skulle advokat Liljeros kallat in honom som vittne och åklagarens påståenden att CP var gärningsmannen for Palme hade blivit krossad. Att påstå att Alf L hade ljugit ihop alltsammans är en helt orimligt påstående, det finns for mycket detaljer som stämmer in att det var gärningsmannen han motte som gick ca 10-15 meter efter paret Palme. Av vittnena var det endas Alf L och Sanna T som såg ansiktet på gärningsmannen, alla de här vittnen som såg ryggtavlan när han lämnade mordplatsen säger inte mycket finns ingen mojlighet att identifiera gärningsmannen med de uppgifterna. Sedan fanns ett vittne i Sydafrika som pekade ut gärningsmannen for Palme och den gärningsmannen som det vittnet pekade ut stämmer in helt enligt fotobild, med Alf L och Sanna T uppgifter. CP domdes endast på uppgifter som Lisbeth kom med, det fanns inga bevis eller tekniska bevis eller indicier att CP var någon gärningsman for Palme, som blir mycket forvånande därfor när hon blev tillfrågad om gärningsmannens huvudbonad svarade hon att hon aldrig såg ansiktet på honom, men vid Tingsrätten visste hon att CP var gärningsmannen . Enligt de tre vittnena Inge M, Anders B och Alf L hade gärningsmannen en grovt stickad mossa som var neddragen som täckte oronen. Det medforde att Hovrätten hade inget annat val utan att helt frikänna CP, som kunde ses som ett luftåtal och dom som Tingsrätten kom med. Åtalet och domen mot CP kan ses som den storsta rättsskandalen i Sverige under modern tid. Att doma någon for ett statsminister mord skall det finnas mycket starka bevis i det här fallet fanns absolut ingenting.

  43. personligen har jag inga problem med att skandiamannen befraktas som misstänkt, tycker att misstanken är befogad dock har ju åklagaren sagt att detta inte räcker för ett åtal och att trots detta göra som Tomas Pettersson och Mattias Göransson gör, att gå ut så hårt och säga att detta är mördaren känns extremt oetiskt och är en besserwisser stil som nästan gör en illamående och därför är det bra att du är kritisk mot de i din blogg, tycker dock det känns ganska absurt att vissa påstår sig vara helt säkra på att han är oskyldig också. Lite ödmjukhet från båda hållen skulle verkligen inte skada..

    1. Mattias.
      Jag vet att Engström är oskyldig. Det är en annan person som mördat + skrivit anonyma brev, antytt saker och vilselett. Du minns väl att brev är kollade på Engström? Varför hade de så dålig koll på brevskrivaren när de vetat länge vem det är? Vad hände i palmeutredningen från jan -17?
      Numera skickar jag allt jag sett, ser o vet till riksåklagaren. Jag är trött på det här nu! Mår illa varje gång jag ser att folk tror det är Engström.

      1. Nej du vet inte säkert att han är oskyldig lika lite som Mattias Göransson och Thomas Pettersson vet att han är skyldig, lite mer ödmjukhet från båda hållen hade inte skadat

          1. ända sättet du kan veta det säkert är om du själv är mördaren.. går inte att ta någon av er som påstår er vara säkra seriöst

            1. Jag – som själv inte är tvärsäker på någonting när det gäller Palmemordet – skulle vilja säga så här: att någon uttalar personlig säkerhet i skuldfrågan är inget argument som bör påverka andra. Däremot är det inte nödvändigtvis riktigt att avfärda personen som oseriös.

              Lisbeth Palme gjorde ett tvärsäkert utpekande av Christer Pettersson. Jag tror att hon hade fel. Men jag skulle inte kalla henne oseriös.

              1. Man kan väl också tro att Lisbet Palme blev lurad till att peka ut Christer Pettersson och själv insåg det (”det ser man vem som är alkoholist” och ”han stämmer på min beskrivning”). Men när det skedde trodde hon att det fanns något annat som talade för honom och att utpekandet var en formalitet utan stort evidensvärde – det vore i och för sig oseriöst av henne för det var inte hennes sak att spekulera om, vilka intryck hon än fått .

                Men därför kunde hon ha blivit förtvivlad när hon insåg den totala avsaknaden av bevisning mot CP, och det skulle förklara hennes ovillighet att delta i rättegången, vilket hedrar henne men blir mystiskt om hon var tvärsäker innerst inne. Som psykolog borde hon insett att hennes utpekande var av föga eller intet värde om hon så långt tidigare sett så lite som hon angivit och dessutom blivit varse att hon kunde ha blandat ihop Anders B, Lars J och GM. Om hon sett mer av mördaren, talat med honom och rent av känt igen honom eller insett vilken organisation han ingick i eller påstod sig ingå i eller att Olof förstått vem han var, blir utpekandet av CP än mer problematiskt.

                Vad gäller fasta övertygelser i allmänhet:

                Jag har lovordat Lena Andersson men vill kanske reservera mig när hon säger om Anders D att han hade fel om mössan. Hon är mer säker på det (eller råkade uttala sig mer tvärsäkert därom) än på att Anders D såg en och samma person som först var vänd mot paret Palme sedan skjuta honom. Med mig är det tvärtom. Efter ännu en omläsning av förhören har jag mycket lite tvivel om att Anders D och Inge M inte blandade ihop två personer före mordet och vid skjutandet. Jag har noll tvivel om att Anders B inte gjorde det. Anders D:s aparta beskrivning av huvudbonaden är faktiskt inte oförenlig med Inge M:s och framför allt inte med Anders B:s högpreciserade, högkvalitativa observationer av huvudbonaden – däremot med en keps av Stig E:s modell. Anders D kanske såg profilen mer än de andra två och en rundad kulle samt något som stack ut lite bakåt och framåt: upprullningen i Anders B:s teckning, vilket faktiskt redan den är en skillnad mot den platta uppvikningen på Jack Nicholsons beanie – om man skall vara kinkig och det skall man här.

                M a o, en del kan man väl drista sig till att vara säker på: att Palme verkligen dog och att det var av ett skott, att Lisbet träffades, att Ander B är oskyldig osv. Skall man kanske lägga till att utredningen hade förhinder, rentav att mörkläggning skedde?

                1. Det finns naturligtvis några saker som man kan slå fast som ytterst sannolika när det gäller Palmemordet. De exempel du tar upp i slutet av din kommentar är just exempel på sådant – som jag ser det. Men jag har inget behov av att hävda att jag är fullständigt säker. Och ju fler påståenden jag skulle räkna upp som mer eller mindre definitiva sanningar, desto större skulle risken vara att jag hade fel om i alla fall någon av dem.

                  Det fruktbara är i alla fall inte att debattera om något är säkert eller bara ytterst sannolikt. Det viktiga är att fokusera på sakargumenten och vara beredd på att en eller annan av de egna uppfattningarna kan visa sig vara felaktig.

              2. Okej du har en poäng, oseriöst kanske det inte är med tvärsäkerhet men tyder på tunnelseende, men jag tycker som sagt att det är mycket intressant och givande att läsa dina motargument till skandiamannateorin. Det svåra är att jag tycker Thomas Pettersson ger bra argument till hans skuld och du ger bra argument till han oskuld så lite kluven vad jag ska tycka själv. Givande läsning är det iallafall och denna bloggen är mycket intressant, bra jobbat!

          2. hörsägen från andra duger inte många mytomaner från Palmemordet 134 har erkänt bland annat du kan bara veta att Engström är oskyldig om du själv är mördaren, bara trams att påstå något annat

            1. Mattias.
              Nu förstår jag inte riktigt vad du menar med hörsägen. Jag har ju liksom inte hittat på det själv jag skriver om.

        1. Mattias
          Du vet inte vad Carita vet eller inte vet. Hon kanske sitter inne med kunskaper som du och jag saknar om vem eller vilka som låg bakom mordet. Lite mer ödmjukhet från din sida vore önskvärt.

          1. ursäkta? ödmjukhet från min sida? Jag har inte påstått mig veta något och ända sättet hon hade kunnat veta säkert att Engström är oskyldig är om hon själv är mördaren, hörsägen hon kan ha hört från andra duger inte då mytomaner och desinformatörer flockas som gamar runt Palmemordet så nej det är sannerligen inte jag som behöver träna på min ödmjukhet, varken Mattias Göransson eller er som påstår er vara säkra åt andra hållet går att ta seriöst tyvärr..

            1. ”…ända sättet hon hade kunnat veta säkert att Engström är oskyldig är om hon själv är mördaren,”

              …och hur vet du att så inte är fallet 🙂

            2. Mattias
              Utan att själv vara mördaren eller själv vara inblandad i mordet kan en person sitta inne med kunskaper om vem eller vilka som låg bakom mordet och därmed kunna utesluta andra misstänkta.
              Du och jag vet inte vilken information som Carita har delgivit Riksåklagaren och kan inte bilda oss en uppfattning om ifall det bara rör sig om rykten och hörsägen eller något mera handfast som inte går att runda.

    2. Jag har också reagerat starkt på att Mattias Göransson benämnt SE ”mördare” offentligt i bland annat denna artikel.

      https://magasinetfilter.se/kommentar/var-bedragliga-magkansla/

      SE har ju trots allt inte blivit dömd. KPs uttalande om ”Honom kommer vi inte runt så vi lägger ner,” kanske indirekt kan tolkas som att KP anser att detta är mördaren men det har ju inte sagts uttryckligen.

      Även om detta skulle kunna rymmas under yttrandefriheten förefaller detta amatörmässigt. Vad anser du Gunnar, som journalist, om att Mattias Göransson kallar SE ”mördare” i sina artiklar? Vad säger detta om hans journalistiska kompetens?

      1. Under vissa omständigheter anser jag att det kan vara befogat att kalla någon för mördare även om personen inte är dömd i domstol. Det gäller definitivt inte Stig Engström – avsaknaden av egentlig bevisning mot honom är slående.

        Att Mattias Göransson ändå pekar ut honom som mördare säger i alla fall mig att i det avseendet visar han inte prov på vare sig journalistisk eller juridisk kompetens. Vilka kvaliteter han har som journalist i övrigt får diskuteras av dem som är tillräckligt intresserade av den saken.

  44. Konstigt att de mest hårresande iakttagelser bara tynar bort,
    som ex.v. taxikvinnan.
    Var är ”taxikvinnan och chauffören i dag? Har dom skrämts till tystnad?
    Hennes berättelse verkar rätt trovärdig.
    Har du Gunnar haft kontakt eller intervjuat henne?

    1. Det beror på vilken ”taxikvinna” du menar. Om det handlar om kvinnan som just klivit in i en taxi i Gamla Stan när en man kom springande och insisterade på att få åka med så har jag satt mig in ganska bra i den händelsen och tar hennes uppgifter på allvar.

      Vilka personer jag varit i kontakt med brukar jag bara redovisa om jag publicerar intervjuer med dem.

  45. Nej- Det var närmast den kvinna som åkte från Solvalla i Taxi när hennes Opel blivit stulen och slaktad.
    Hon påstod även bland annat att ha sett själva mordet. Den person som du Gunnar skriver om är även
    väldigt intressant.

    1. Ja, då förstår jag vem du menar. Jag har inte kollat det vittnesmålet så noga. Minns bara att jag tyckte det var väldigt detaljerat och innehållsrikt, så mycket så att jag blev tveksam.

  46. Förstörde åren 1986-1987 Palmeutredningens möjligheter att hitta gärningsmannen?
    Är det kört?

    Det verkar ju som det begicks en hel del misstag av PU de första åren.
    Man utredde inte Skandiamannen ordentligt.
    Man ägnade enormt mycket tid och kraft på att undersöka PKK-spåret.
    Sedan kom Christer P på tapeten bland annat tack vare Lisbets utpekande och en del tveksamma polisinsatser.
    Efter en del turer blev Christer P frikänd
    Sedan blev det en lång period på tomgång.
    Dag A hade en presskonferens 2016 , där han pratade om Christer A, Sydafrika och de okända personerna med WT.
    Dag A ville ha mer resurser men verkar inte ha fått det.
    Sedan blev det KP och tillbaka till mordplatsen.
    Där hittade man Skandiamannen och där är vi i dag.
    Då kom man också på att det inte gick att med säkerhet hitta mordvapnet genom att provskjuta tänkbara revolvrar..

  47. Holmer…. ”Om sanningen om mordet kommer fram o.s.v. ?
    Detta uttalande tyder nog på att Holmer visste sanningen redan i ett tidigt skede av utredningen.
    Utan vetskap kan man ju inte hitta på ett sådant allvarligt uttalande. Om sanningen skulle skaka
    Sverige i sina grundvalar, ja, då är det nog ytterst allvarliga saker som det är frågan om.
    Vi får nog leva med att sanningen har mörkats och försöka leta efter större motiv än CP. och SE.
    Det ska ”grävas djupt, sanningen kommer nog.

    1. Niklas B.
      Jag har tänkt på uttalandet med o kriminalvården ingår ju i grundvalarna.

      1. Carita, hur ser du egentligen på valet av gärningsman? Är det inte ett vågspel att välja en hitman som i så hög grad skulle riskera att bli igenkänd? Och att spräcka hans eventuella alibi skulle väl dessutom vara busenkelt. Även för Kling & Klang.

        1. Mikael B.
          Vem skulle ha valt gärningsmannen? Jag har iofs sett några konstigheter men tänkt att det kan väl inte va möjligt.
          Jag vet inte varför polisen inte gjorde mer från början men då liksom nu måste det finnas bevisning. Det fanns både alibi och motsatsen o jag begriper inte varför alibiet just i det fallet vägde tyngst. Har tänkt att det förekom hot och har sett det nu i liggaren men får inte ut materialet.

      2. Leif L kontaktar ju polisen den 15 maj 1986 efter att ha sett en bild i Aftonbladet på medlemmar ur Baader-Meinhof-ligan och menar på att J-C Raspe är lik den minnesbild han har av gärningsmannens ansikte.

        Sid 20:

        https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMQnVsR1REekVWeW8/view?resourcekey=0-hVA6uPC7fW6Vior34t6Dxw

        Vi får nog i alla fall för vad det kan vara värt notera som intressant att denne Raspe faktiskt uppvisar likheter med Svarten. Att Raspe bär mustasch på bilden är också värt att notera. Då tänker jag framförallt på de vittnesuppgifter som finns om en mustaschprydd man med Walkie-Talkie Tunnelgatan väster om bankomat. Mannen bär enligt vittnesuppgifter stickad mössa med uppvikt kant, ”pottliknande”. Dessutom en väska i storleken 20x20x20 cm. Jackans bakparti något längre än frampartiet.

        Sid 17:

        https://drive.google.com/file/d/1ultg69QSD9epupNogpEaLQTFnGyBDog-/view

        Det är inte omöjligt att gärningsmannen hade mustasch. Det finns ju som bekant inte mycket att gå på när det gäller gärningsmannens utseende. Förutom då Lisbets allt eftersom framväxande signalement, vilket får tas med en stor nypa salt.

        1. Flera av de som folk vittnat om liknar ju S. S liknar CP. Fantombilder med o sen finns det brev med vissa utpekanden som med liknar S. Ngn polis tror jag det är men är väl i några fejkbrev.

          1. Carita:
            Jag säger inte emot att det finns likheter. Att det dessutom skulle vara J-C Raspe i egen hög person som Leif L kan ha sett kan vi också helt utesluta. Han dog nämligen 1977.

  48. Här kommer vissa detaljer man inte hört eller läst om tidigare. Paret Palme kommer gåendes på utsidan av reklampelaren. Strax innan hörnet släpper LP:e Olofs arm och går en bit före. Båda skotten går i Olofs rygg, allt ur Thomas K:s bok. Hur skall man tolka dessa uppgifter? ( Även Cilla ser dem komma på utsidan av rek. pelaren )

    1. Källan till Thomas Kanges bok är från vittnesuppgifter av Inge M. vid mordplatsen. Det som är betydelsefullt är att båda skotten som gärningsmannen avlossar går mot Olof och inget skott mot Lisbeth. Enligt vittnesuppgift av Morelius när skotten avlossades och han såg mot Lisbeth stod hon vänd mot Olof och gärningsmannen, därfor blir det svårt att få en analys som stämmer in att gärningsmannens kula gick genom axelpartiet på Lisbeths päls.

      1. I Kangers bok står det: ”Martin ser båda mynningsflammorna. De tycks gå rakt in i offrets rygg.” (Martin är den beteckning Kanger använder för Inge M.)

        Det är, som vi ser, inte ett direktcitat. Och ännu viktigare är ordet ”tycks”. Inge befann sig tiotals meter från händelsen och såg Palme från sidan. Det kan knappast ha varit möjligt för honom att kunna se att båda skotten träffade Palmes rygg även om de skulle ha gjort det. Den enda slutsats han med rimlig säkerhet kunde dra var att Palme blev träffad eftersom han föll.

        Obduktionsprotokollet anger att Palme träffades av ett skott. En rad andra uppgifter anger att Lisbeth träffades av ett skott som snuddade längs med hennes rygg. Här har vi både vittnesmål från sjukhuset, Lisbeths egna uppgifter och foton på hennes kläder.

        I Kangers bok (just i avsnittet om Inge) heter det för övrigt också: ”Mördaren avlossar två skott – varken fler eller färre – mot paret Palme.” Observera ordet ”paret”.

        Jag kan knappast se att Kanger kan användas för att underbygga dina slutsatser som i mina ögon framstår som väldigt långsökta.

        1. De här skotten har inte blivit utredda därfor Lisbeth vägrade ställa upp på rekonstruktionen där skottvinkeln och kulbanan hade kunnat fastställas. Enligt Inge M avlossades båda skotten mot Olof i snabb foljd, därfor Inge M kunde se mynningsflammorna och Anders B som befann sig bakom gärningsmannen såg rok stiga upp från platsen där Palme hade stått. Lisbeth kunde inte påstå att hon blivit skjuten och skadad när rättsläkaren fick inte undersoka skadorna. Det som är bevisat är att ena kulan träffade Olof i ryggraden men den andra kulan borde gått over Olof. Enligt Inge M när han såg Lisbeth stod hon riktat mot Olof, därfor om gärningsmannen forsokt skjuta Lisbth hade kulan träffad brostet. Det blir en helt omojlig kulbana om gärningsmannen hade avlossat skottet mot Lisbeth den kulan kunde inte gå over axelpartiet blir till en omojlighet. Att Lisbeth skulle ha träffats av kulan från gärningsmannens vapen blir till en omojlighet, när man ser till skottvinkeln och kulbanan. Påståendet att gärningsmannen var en amator skulle bevisas med att han missade skottet mot Lisbeth, som de påstod han skulle avrätta. Däremot när man ser till hur gärningsmannen avrättade Palme med millimeter precision genom ryggraden och sättet han avlägsnade sig från mordplatsen var det ingen amator utan en proffessionell gärningsman-

          1. OK, tack för att du presenterat dina funderingar kring detta. Vi får se om det finns något intresse från andra som följer bloggen att diskutera dina tankegångar. Annars stannar vi här.

  49. Kalle, Denna bok har jag totalt missat tyvärr. Skall inköpas eller så beställas via nätet som E- bok. Bodde jag i Sverige hade jag förmodligen bättre koll.

  50. Så en fundering om annat.
    Att Olof Palme försvarade sin justitieminister L.G. så nitiskt kan man ju bara spekulera om. Om Olof sparkat honom kanske han själv hade hamnat i samma avslöjande karusell. Snus e snus o.s.v. tystnadskultur? L.G – affären hade ju bevisligen hänt.

    1. Geijeraffären avslöjades hösten 1977 när Sverige hade fått en borgerlig regering och Olof Palme var i opposition och Lennart Geijer var före detta justitieminister. Palme kunde alltså inte ha sparkat Geijer utan bara välja att försvara honom eller inte

  51. Palme kände säkert till affären redan långt tidigare när Geijer satt i hans regering! Sparken hade smakat bra.
    Var det även minderåriga som antastades borde de som sysslade med sådant hamnat raka spåret inom lås och bom.

    1. Ja, det hävdade väl i alla fall DN att han gjorde, dvs kände till anklagelserna mot Geijer:
      ”Bordellhärvan fick en fortsättning i Geijeraffären när Dagens Nyheter den 18 november 1977 uppgav att den socialdemokratiske justitieministern Lennart Geijer skulle ha varit en av kunderna,[1] som omnämnts i polisutredningen och sedan i en promemoria från rikspolischef Carl Persson till statsminister Palme 1976.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Doris_Hopp

  52. Vill anknyta lite till Gorans teorier.
    Hade något ögonvittne sett LP:es genomskjutna kappa på platsen? Inte mig veterligt. Men i vilket syfte skulle man ”fejkat detta? Kanske för att visa att LP:e inte kände mördaren från förut och visa att han här var ute efter att döda båda. Vi vet ju inte med säkerhet någonting kring detta mysterium. Skulle LP:e då spelat med i ett sådant drama, knappast. Då jag blott sett bilder på kappan och inget annat, så blir åtminstone mitt svar, vet ej.

    1. Det påstådda skottet mot Lisbeth är en mycket viktig sak for den som onskar veta sanningen om mordet på Palme. Om Inge M har rätt i att båda skotten gick mot Palme, där det ena skottet gick genom ryggraden och det andra skottet over offret, det skulle medfora att hålen i Lisbets päls har kommit till på annat sätt, och inte genom gärningmannens vapen. Plockar man bort den här biten att gärningsmannen missade Lisbeth som han tänkte likvidera, då blir gärningsmannen ett proffs och då har gärningsmannen varit ett anlitat proffs, som gjorde ett perfekt jobb. Det medfor att Palme mordet var ett planerat mord, som har forsokt doljas. När vapen använts vid brott undersokes alltid skottvinkeln och kulbanan från platsen där gärningsmannen fanns och offret, som i det fallet blir Lisbeth. Mycket enkelt kan inses att kulan kunde helt omojligt gå genom axlarna på mockapälsen som Lisbeth var placerad när skotten avlossades. Nu gjordes ingen rekonstruktion med Lisbeth på mordplatsen, orsaken till det blir en gissning. Om det inte var gärningsmannen som avlossade kulan som påstås gått genom axelpartiet på Lisbets mockapäls, det skulle bli en mycket stor forändring i hela fallet.

      1. Ja, detta är ju intressant som du skriver om. Vem skulle skuta skottet mot Lisbeth??

        Har ju tidigare skrivet om ett flertal saker, som kan tyda på tre skott.
        I förhöret med en undersköterska på Karolinska sjukhuset, finns ännu ett tecken på detta.

        Sid nr 3-4
        https://drive.google.com/file/d/1QlrCP0ENWShQ1uo8_ki_uIDbsTOLt0eK/view
        —————————-
        De hade sedan gått vidare och plötsligt
        hade Lisbeth Palme hört en smäll. Fru Palme hade beskrivet smällen som kommande

        från en nyårssmällare. Hon hade i samband med detta vänt sig om och uppfattade
        då flera smällar, varefter hon vände sig tillbaka och då såg hon att hennes make
        föll till marken.
        —————————-

  53. Var det LP eller OP som ville gå förbi Dekorima se sid 9 i det länkade förhöret

    På sidan 3 står följande:

    ” Lisbeth beskrev gärningsmannen då såsom varande en medelålders man, mörk, iklädd blå jacka.
    Längden beskrev hon vara ungefär den närvarande polismannens storlek”

    Om det är Åke R som är polismannen som hon syftar på så verkar han vara riktigt lång.
    190 cm?

    https://drive.google.com/file/d/1QlrCP0ENWShQ1uo8_ki_uIDbsTOLt0eK/view
    19910422 Förhör sjukvårdspersonal Sabbatsberg A-13812

    1. Detta kan vara viktigt. Hur lång var/är Anders B? Jag har för mig längden är ca 175 cm och i så fall stämmer det dåligt att hon skulle förväxlat honom med GM. Det är många saker som är märkliga med Lisbets uppgifter, detta är naturligtvis ytterligare en sådan sak. Har suttit halva sommaren och grubblat, skrivit anteckningar och läst igenom förhörsprotokoll samt nysläppta dokument. Kan inte säga jag blivit klokare, snarare mer konfunderad. Frågorna är nu minst sagt tiofalt fler än svaren.

      1. Simon A.

        Ja, det är verkligen en nöt att knäcka.
        Skulle det möjligen kunna vara så att hon har en minnesflash av Anders täckjacka, han stod ju på samma ställe som hon placerar gm, och han bar ju just en blå täckjacka.
        Har Lisbeth i efterhand smält ihop sina intryck?
        Det borde vara möjligt om det handlar om två observationer inom en mycket kort tidsrymd – låt säga – tio sekunder.
        Det som förbryllar är att vissa vittnen ändå säger ”jacka” helt oberoende av henne.
        Lars J är ett av dem.
        Enl kommissarie Dalsgaard hade han t.o.m. sagt blå dunjacka, och det var ju förstås ingen förväxling med Anders B.
        Det får mig att tro att det trots allt handlar om en höftlång mörk (blå) jacka, men något längre och tunnare än den Anders bar.
        Anders var 173 cm enl vad han själv uppger i tingsrätten.
        Det verkar inte heller vara Anders B som LP beskriver till utseende även om han var jämngammal med CP.

        Jacka, position och till viss del beteendet stämmer med Anders, men det är också det enda.
        Det kan också vara så att helhetsbeskrivningen stämmer in relativt väl på både gärningsmannen och Grandmannen.

        1. Jörgen G:
          Ja det är en möjlighet att det är så det förhåller sig. Tack för uppgiften om 173 cm, då mindes jag inte alltför fel i alla fall. Får fortsätta med försöken att knäcka denna nöt 😉

        2. Jörgen, hur många män träffade hon på menar du? Hon nämner ju 1) mannen med stirrande blick, 2) mannen i beigt och om AB stod intill och hon såg han blir det tre stycken ?

          1. JB.
            ”Mannen i beige” (om det nu var en helt okänd) har hon uppenbarligen inte noterat då hon passerade platsen där hon menar att han befann sig efter skotten.
            Hon har uppenbarligen inte heller noterat Anders B som även han bör ha befunnit sig ungefär där.
            Det framgår inte heller att hon noterat gärningsmannen då hon passerade denne, och hon har uppenbarligen inte noterat någon förföljare.
            Frågan är vad nu detta kan bero på?
            Om hon har rätt så har dessa personer antigen stått dolda på något sätt eller också har hon varit ouppmärksam.
            Ett annat alternativ är att hon inte minns promenadens sista 20 meter, eller att hon av andra orsaker inte vill berätta om den.
            Men i så fall undrar man ju varför hon ens nämner ”mannen i beige” som f.ö inte ens behöver vara beige, utan bara gett henne det intrycket.
            Den mannen kan också vara någon som kommit gående 40-50 meter bakom dem och som hon aldrig passerat.
            Han befinner sig dessutom ungefär på samma plats som SE borde ha befunnit sig, men beskrivs inte alls som SE.
            Om vi samtidigt har i minnet att Anders D sett tre personer som han upplevde som makarna Palme plus gärningsmannen iklädd herrhatt och något typ av rock så har vi en riktig nöt att knäcka.
            Inge M har inte sett något som styrker Anders D:s observation.
            Frågan om var Anders B:s kamrater befann sig vid tillfället är inte heller klarlagd.
            Det enda man kan säga om detta är att vi inte ens har två vittnesmål som går att förena.

            1. Ja jag instämmer Jörgen, men varför blev hon så arg och upprörd långt senare över att inte bli trodd om hon ändå varit ouppmärksam och inte sett något eller inte minns något ? Mårten berättar i en intervju i expressen om hur upprörd hon var.Vad gäller AD hur länge stod han för rött ? Jag tycker det verkar lite oklart när man läser vittnesmålen från dem som åkte med i bilen.

    2. Uppgiften från sjuksköterskan om att det var Olof som ville gå förbi Dekorima är enligt mig en uppgift som man bör ha minne av i någon form, trots 5 års ”eftersläpning”. Sedan kan det vara så att uppgiften var att Olof ville gå på den sidan gatan och inte specifikt förbi Dekorima. Följdfrågan blir om det fortfarande var Lisbet som ville korsa Sveavägen för att titta i Saris skyltfönster eller om det var en konsekvens av Olofs vägval (och naturligtvis anledningen till det). Undra hur mycket energi herr Peterson & Co la på att utreda det….

    3. Vittnesuppgiften på sidan 9 motsäger ju en av de där gamla inbitna dogmerna – dvs att de korsade eftersom Lisbet ville titta i Saris skyltfönster. Den är den tidigaste beskrivningen, om än en indirekt sådan, av händelseförloppet. Man kunde tänja på det och tänka sig att Olof sagt att han ville gå förbi Dekorima (knappast för att titta i skyltfönstret även om det var tänt) och att Lisbet då sagt att då går vi över här så kan jag titta i Saris skyltfönster. Då skulle Lisbet likväl inte ha varit sanningsenlig i de förhör som finns tillgängliga eftersom den uppgivna men ej den verkliga, yttersta anledningen till att de korsade i så fall inte inbegrep Sari, möjligen anledningen till att de korsade just där. Hon skulle dessutom då ha undanhållit det mest centrala faktumet för att lösa mordet: att Palme ville passera Dekorima.

      Nu vill jag inte att det skall vara en annan dogm, men Saris skyltfönster skall ha varit mörkt, vilket man naturligtvis torde ha varseblivit innan man korsade, vilket i sin tur gör sköterskans version utan utbroderingar mer trolig än Lisbets senare variant. Vet någon hur det kan underbyggas som ett faktum att Saris skyltfönster var nedsläckt – om det nu verkligen är sant? Och skulle man i det fallet sett något som helst i gatuljusets sken av det som skyltades med?

      Notera att sköterskans namn i bland censurerats på ett ställe i en mening men inte på ett annat. Jag ber att få upprepa min nytra jämförelse:

      https://danares.wordpress.com/2013/03/21/die-deutschen-zensoren/

        1. Kvittar ju om där var tänt eller släckt i en stad ser man oftast lite ändå pga där är gatubelysning. Var väl inga rullgardiner för på den tiden.

          1. Jag tycker själv att spelar viss roll om skyltfönstret var tänt eller släckt. På väg hem kulen februarinatt tenderar man väl att ha blicken mot vägen framför sig, kanske rentav kura lite; och det kan jag tänka mig gällde inte minst Lisbeth, eftersom hon inte gillade uppmärksamheten Olof väckte. Ett nedsläckt skyltfönster är väl inte mycket mer än ett svart hål på andra sidan Sveavägen, och borde inte ha fångat uppmärksamheten eller varit särskilt lockande att dröja vid en natt som denna (i synnerhet inte om de just haft en obehagligt upplevelse med en okänd man utanför bion, som två personer oberoende av varandra vittnar om).

            Det här är som alla förstår blott spekulationer. Men det är inte oviktigt, eftersom vi länge haft en bild av att det var Lisbeth som avgjorde att de skulle gå över Sveavägen. Det rimmar illa med ”mötesscenariot”. Men nu har det ju framkommit att Lisbeth sagt två i just det sammanhanget viktiga eller åtminstone rätt intressanta saker, nämligen att det var Olof som dröjde vid Sari, respektive att ”Olof ville att vi skulle förbi Dekorima”. Om det var Olof som föreslog att de skulle korsa vägen, stannade ”oroligt” vid Sari, ville att de skulle förbi Dekorima, ger korsandet av Sveavägen tvärtom stöd för mötesscenariot.

            1. När jag kände igen de sk Skelleftehamnsbreven så sa jag att personen skriver ”resande i dammodebranchen” för han ser att där är en klädesaffär. Han var ju sjuk i huvet och trixade ihop allt möjligt. Såklart har han stått utanför bion när filmen slutade.
              Det var hemskt att känna igen breven och jag hämtar mig aldrig från det o det var -15.

                1. Kim.
                  Vilka turer undrar du över?
                  Jag har efter jag kände igen de breven känt igen flera brev. Även det som KP visade 10/6-20. Men det har han fått vetskap om.

                  1. Som jag tagit upp tidigare med Carita: jag har full respekt för hennes övertygelse om vem som är Palmes mördare, men jag har klargjort för henne att jag inte vill att hon namnger den personen på min blogg. Det blir därför lite svårt för henne att i alla delar klargöra hur hon resonerar.

        2. Kim:
          Även Lars Borgnäs skriver i sin bok Olof Palmes sista steg att skyltfönstret var släckt. Var de uppgifterna i sin tur emanerar ifrån vet jag inte. Jag kan inte heller påminna mig att jag i några officiella dokument läst att så skulle ha varit fallet. Frågan är om polisen överhuvudtaget undersökt detta?

            1. Carita:
              Se inlägget ovan av togogalthus. Det kan ha stor betydelse. Jag har svårt att tänka mig att Lisbet skulle vilja titta i ett nedsläckt och mörkt skyltfönster.

              1. Jag har läst och svarat. Stämmer det att där var släckt då? O fortfarande är inte skyltfönster helt svarta för där är belysning på trottoaren/gatan + annat.

          1. Simon
            Jag har läst någonstans att Saris skylfönster nedsläcktes senare på kvällen av en s k timer

            1. Kim:
              Samma här men jag kommer inte ihåg var jag läst detta. Minnet kan svika mig och det kan naturligtvis ha varit i något officiellt dokument men jag kommer inte på var i så fall.

              Carita:
              Så är det ju, skyltfönstret är sannolikt åtminstone lite upplyst ifrån gatan men det skulle vara bra om vi kunde reda ut om det verkligen var mörkt därinne.

              1. Simon och Carita
                Har inte innehavaren av Sari affären blivit förhörd av palmeutredningen? Finns det inte något dokument tillgängligt digitalt? (tex MOP-arkivet?). Avståndet Sveavägen vid korvkiosken till Sari affären ca 15 meter? Det kanske fanns andra motiv, varför paret Palme korsade Sveavägen?

                1. Där finns numera ganska låga lyktor tämligen långt åt åt båda hållen från vad som idag är Giro (var det Saris lokal?) samt högt upp, lyktor hängande över gatan – har detta förändrats? Men om man vill titta rakt in skymmer man ju själv ljuset och där man inte skymmer blir det naturligtvis reflexer av ljus. Det hade framkommit tydligt om man gjort en rekonstruktion värd namnet. Jämför med när Palme själv kisade in i ABF-boklådans skyltfönster för att söka utröna om det stod någon därinne sedan ljuset hastigt släckts när Palme skulle titta i filmprogrammet.
                  Ur Granskningskommissionens utredning:
                  ”De gick på Sveavägens västra sida,
                  söderut längs med muren och staketet vid Adolf Fredriks kyrka. Efter att ha
                  passerat över Adolf Fredriks Kyrkogata valde de att gå över till Sveavägens
                  östra sida. Där stannade fru Palme vid butiken SARI och ägnade en kort
                  uppmärksamhet åt dess skyltfönster. Under den fortsatta promenaden på
                  Sveavägen söderut gick fru Palme till höger om maken Olof. De tittade i
                  ytterligare något skyltfönster. I höjd med tobaksaffären, ett 60-tal meter
                  norr om Sveavägens korsning med Tunnelgatan, mötte de vittnet Nicola F.
                  Denne observerade en man som gick snett bakom.”
                  Där har vi det neutrala ”valde de.” Hade kommissionen tillgång till uppgifterna ovan: https://drive.google.com/file/d/1QlrCP0ENWShQ1uo8_ki_uIDbsTOLt0eK/view
                  19910422 Förhör sjukvårdspersonal Sabbatsberg A-13812? Vad fanns att titta på mellan Sari och tobaksaffären? Cartouche där man kvällsjobbade och kunde ha sett paret Palme? Om mannen bakom var Anders B skulle han ha missat att observera eller glömt att de tittade i ytterligare något skyltfönster (varvid han skulle kommit ifatt dem eller nästan i alla fall). Men gick de sedan ut till reklampelaren och sedan tillbaka snett mot fasaden och han först då blev varse tre personer stämmer hans berättelse – som Gunnar analyserat i detalj – speciellt om han själv tvekade och vankade lite av och an – hur skulle han annars fortfarande ha varit bakom när de kom tillbaka från reklampelaren där Anders D såg dem? Detta är en blandning av antaganden, tolkningar och fakta bara i syfte att se hur olika delscenarion går ihop eller ej.

                    1. Ber om ursäkt för minnesfelet och tackar för rättelsen! Jag kallade butiken ”Cartouche” = ”Patron”, kanske genom en undermedveten sammanblandning (?).
                      Precis som Kim frågar om Saris personal blev förhörd undrar man om La Carteries. Där var väl dessutom någon incident tidigare under dagen?
                      Man hittar ett par torftiga protokoll:
                      Kvinnan inne i butiken hörde smällarna högt, i kontrast mot t ex Lisbets intryck.
                      https://drive.google.com/file/d/11MKFYsIqAIBKwz9uJGqHcukkwVyFMzjl/view
                      Mannen, Lennart, arbetade i skyltfönstret till halv-ett. Viss insyn ger detta förhör i förbindelserna mellan Luntmakargatan och Sveavägen samt kulvertar under Skandiahuset. Denne ”La Carterie-Lennart”:s eventuella associering med Stay Behind spekuleras det vilt eller frågas det mer försynt om på nätet – finns det något fog för detta?
                      https://drive.google.com/file/d/1mt3H87VuP1kTVS1BgMYUu_TqUw5NX7TC/view
                      Apropos ovanstående diskussion med Simon A, Carita och Kim kan noteras att han inte såg ut genom skyltfönstret där han arbetade just p g a att de hade starkt ljus innanför! Ingendera hade sett någon utanför: varken paret Palme (Lisbet borde kanske kommit ihåg om de tittat på en arbetande upplyst man) eller Stig E som borde ha passerat ut precis invid butiken (?). Kvinnans uppgift om tvenne ljud av skott underminerar uppfattningen att Stig E skulle ha hört bara ett skott eftersom han steg ut precis mellan skotten.
                      Visst finns här små pusselbitar. Men kontentan är väl som vanligt bara att polis och åklagare valt att inte utreda ordentligt.

                  1. Vet inte om du uppfattade vad jag skrev? Det vore väl mer riktigt av väktarna att precis återge vad SE egentligen sagt den 28 feb, än som du vill hävda, sortera bort det som var oväsentligt. Hade dom fått nån order om att sortera bort det som var oviktigt eller vad menar du? Låter ju helskumt i mina öron. Men att säga att polisen var brysk det var viktigt. Nej, den gubben går inte. Du måste väl i alla fall medge att det borde kommit från SE att han sett GM i mörkblå jacka den 28 feb? Det är ju helt centralt.

                    Sen har vi ju sett ganska glasklart att SE bygger sina berättelser den 1 mars, nästa uteslutande på vad han erfarit från media, det kan väl inte undgått någon. Ta gärna en extra titt på vad han säger till SB. Att han ljuger är väl också huggit i sten. Ett ex, fyra olika versioner om gränden inom mindre än ett dygn, vara två omhändertagna direkt, men kolla även vad han säger om sitt förehavande i gränden i förhöret med SB och vad som står i tidningarna.

                    Förklara gärna varför SE inte gick all in med det han visste om LJ i sitt första förhör 1 mars? Han har ringt in för att han sett mördaren. Snacka om viktig pusselbit vid den tiden i utredningen. Kanske det kan vara så att han inte hade så bra koll?

                    Nej, uppgifterna från SE känns inte ok, det är bara så.

                    1. Olle
                      Har du själv försökt vittna någon gång? Vet du att det inte är så lätt att säga rätt? Att sedan återberätta det ngn annan sagt är inte heller lätt om den sagt mycket. Saker missas el omformuleras.
                      Viskleken är ett ex.

                    2. Att uppgifterna från Engström inte känns OK för dig bevisar inte att Engström har något att dölja.
                      Föreslår att du noga läser igenom Caritas svar till dig och försöker sätta dig in i hur det är att vara vittne till en dramatisk händelse.

                    3. Olle, Carita, Jonas J
                      Jag har blivit intervjuad otaliga gånger av media och som tur är så har jag vid ganska många tillfällen fått läsa texterna innan de gått i tryck för att komma med synpunkter. Så mycket fel, missuppfattningar, saker som skruvas till där, gör att använder man en tidningsartikel som bevis för något leder det bara käpprätt åt skogen.

                    4. Carita, Jonas J, Magnus D. Absolut har Ni ju en poäng i det Ni säger. Samma sak är det när man hänvisa till gamla förhör, att vittnen ändrar sig etc. Inget snack om det. Jag förstår vad Ni vill ha sagt.
                      Det jag försöker belysa med SE är att han agerar på ett helt annat sätt än andra. Om vi tar t ex intervjun med Aftenposten (https://imgur.com/a/oqKwtYS) så vet vi inte hur mycket de filtrerat, men det som blivit kvar är en märklig historia:
                      Han är först på plats, hjälper till med att lägga OP på sidan, varefter AH börjar med hjärtmassage och en ung man med konstgjord andning. Vi kände pulsslag. Han frågar Lisbeth åt vilket håll mannen sprang och tittade upp och såg en man som stannade till och tittade tillbaka på honom. Polisen kom och följde efter. SE sprang efter för att förklara vad han sett. Då han kom tillbaka talade AH om att det var Palme.
                      Vi kan väl alla enas här om detta inte alls är sant. För det första kan han inte vara först på plats, Sen stämmer det ju inte att han kan ha sett mördaren och det stämmer inte heller bra med vad vi vet om LJ. Sen pratar han om pulsslag? Jag tror inte AH basunerade ut: ”Nu känner jag pulsen, nu känner jag den inte osv”. Han har inte hört något sånt naturligtvis.
                      Den här märkliga historien har han ju helt klart byggt med hjälp av vad som framkommit i media, framför allt Expressen. Samma stuk är det på det andra han säger den 1 mars.
                      Han ljuger och hämtar sina berättelser från media. Det är besvärande anser jag och man måste gå till botten med orsaken till agerandet. Han lämnar en massa märkliga historier som inte kan bevisas som man också måste få klarhet i – t ex att han gått och tittat på klockan, att Lisbeth säger till honom att hon blivit skjuten, att han blivit nekad att lämna vittnesmål, att en person (hon/han) lämnar ett vittnesmål som att GM är klädd som honom etc. Till råga på allt känner SE inte igen AH och SG och AH känner inte igen honom. Dessutom stämmer han delmängdsmässigt in på ett signalement på hur mördaren var klädd.
                      De argument som Ni kör med räcker ju naturligtvis inte på långa vägar att skjuta bort alla dessa märkligheter. Någon kan man kanske få bort men inte allt. Jag tycker också att Ni inte kan visa på en enda uppgift som kan vara ett tecken på att SE har alibi, mer än vad som sägs i förhören med väktarna och vad som rör vittnet JA. Ni har hamnat i en rejäl försvarsställning i era argument och är rätt så mållösa måste jag säga.
                      Därmed tackar jag för mig i denna blogg och tänker ägna mig åt andra saker. Speciellt stort tack till Gunnar för att jag fått komma till tals.

                    5. Olle
                      Eftersom jag vet speciella saker så vill jag inte att fel person ska bli utpekad för att ha mördat Palme. Jag hittar inte på det jag skriver.

                2. PS. Det följande är väl lite utbroderat utan underlag i fakta, ett exempel på hur myter kan uppstå; men man kan uppskatta ”kanske för att ”:
                  https://historiskamedia.se/artiklar/olof-palme-sista-dag/
                  ”Paret Palme korsar Sveavägen vid Adolf Fredriks Kyrkogata, kanske för att Lisbet vill titta i den indiska butiken Saris skyltfönster.
                  När de når färghandeln Dekorima intill tunnelbanenedgången passerar de en man. Han verkar ha väntat in dem, för så fort de har gått förbi skyndar han efter dem. Han höjer ett vapen och säger högt orden ”herr Palme”. Sedan avfyrar han två skott.”
                  Passerar? Enligt Inge M kanske, men han gav inte intryck av att det lämnades tid att skynda efter. Och de skulle ha passerat honom utan att själva märka det, vilket kanske en rekonstruktion utan blommor på trottoaren skulle ha illustrerat var omöjligt. Men vem skulle ha uppfattat utropet ”herr Palme”? Anders B angav att något utropades på ett främmande språk.

                3. Om jag nu inte helt slagit knut på mig själv i letandet efter dokumentation angående detta så verkar det i alla fall vara i Veckans Brott Säsong 14, avsnitt 8 (avsnittet där Gunnar medverkar) som Leif GW säger att skyltfönstret till butiken Sari var släckt. Ser att Gunnar har en artikel om bland annat det programmet här:
                  https://gunnarwall.wordpress.com/2017/03/01/trettioett-ar-fragorna-star-kvar/
                  Jag hittar dessvärre inte var jag skulle läst om att belysningen styrdes av en timer. Kanske missat något uppenbart eller trots allt helt enkelt minns fel här.

  54. Jag har inte tid att skriva en omfattande avhandling när det gäller Palmemordet, därför blir flera korta inlägg, kommentera gärna för att hålla debatten levande. Enligt journalisten Bjarne Moelvs källa, pågick en hemlig kupp beredskapsövning i området. Bjarne Moelv har sagt A då kan han väl säga B?.

    Det kan ju inte ha varit ett stort antal personer som deltog i övningen, det skulle väcka stor uppmärksamhet. Det talar för ett litet antal personer inom polisen och militären som samövade, upprätthålla samband med walkie-talkie. En hemlig operation som inte åklagaren Krister Petersson haft någon insyn i, eftersom det råder sträng sekretess.

  55. Ursäkta snabb fråga. Jag har sökt, men gått bet. Är det nån som har en YouTubelänk eller annat till intervjun med Krister Petersson på SVT:s Veckans Brott i februari 2020 när han ska ha sagt att något slags definitivt avgörande skulle komma vid pressträffen i juni? Alternativt en avskrift av vad exakt han sa vid det tillfället. Tack på förhand!

    1. Mer i samma ämne:
      När Krister Petersson märkte att han byggt upp stora förväntningar genom sitt uttalande i Veckans Brott försökte han tona ned det hela, som till exempel här i P1-Morgon redan den 19 februari 2020:
      https://sverigesradio.se/artikel/7411233
      Den intervju som Anders Holmberg gjorde för Aktuellts räkning i februari är kanske den som
      allra bäst ger en uppfattning om vilket slags tillkännagivande som KP föreställde sig några månader senare. Det liknar rätt mycket det faktiska slutresultatet, men här levde nog fortfarande förhoppningarna om att man också skulle kunna skaffa fram teknisk bevisning under våren. Jag har inte lyckats hitta själva klippet, men detta var den kommentar jag gjorde på bloggen med anledning av intervjun:
      https://gunnarwall.wordpress.com/2020/04/29/nedrakning-infor-peterssons-tillkannagivande/#comment-15802

      1. Här är ytterligare tre intervjuer som Krister Petersson gav i februari 2020 som kanske kan vara av intresse, alla publicerade 2020-02-19:

        Expressens intervju, där KP även får ett par frågor om Lars Borgnäs bok:
        https://www.expressen.se/nyheter/nya-uppgifter-om-palmes-mordplats-kan-losa-gatan/

        Aftonbladets intervju:
        https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/b5bj5k/nya-uppgifterna-kan-losa-palmemordet

        TT:s intervju, där man väl mot slutet kan läsa mellan raderna att det troligen är ett nedläggningsbeslut som väntar:
        https://www.smp.se/okategoriserade/palmeaklagaren-vi-borjade-fran-borjan/

        1. Tack för det, Mikael B. I både AB och Expressen säger KP alltså att ett av motiven, om inte det huvudsakliga motivet, bakom pressträffen (läs: nedläggningen) är att ”läka såren” hos ”de närmaste” och hos ”svenska folket”. Gå då tillbaka till 2010 och riksdagsbeslutet om att upphäva preskriptionstiden för särskilt allvarliga brott, vilket många tolkade (rättvist, som jag förstod det) som direkt relaterat till Palmemordet, dvs ”vi tänker aldrig ge upp, det såret kan/får aldrig läkas”, osv osv. Nu är ju mordet inte heller preskriberat i teknisk mening, men gett upp har man uppenbart gjort. Det är ju en U-sväng med ett visst gnissel i däcken…

          1. Det finns också ett betydande underhållningsvärde i att chefsåklagaren menar att det inte är hans uppgift att recensera böcker om Palmemordet. Knappt fyra månader senare kopierar han i allt väsentligt Thomas Petterssons bokpresentation och låter sedan slutsatserna i Den osannolika mördaren utgöra grunden till nedläggningsbeslutet.

          2. KP sa även ”– Jag vill inte hålla på och utreda det här femtio år till. Jag vill komma till ett slut någon gång så att det kommer till en punkt för de anhöriga och även för oss i utredningen. Min inriktning är att vi kommer att nå den punkten under första halvåret 2020.”

            Blev det verkligen en punkt för Palmes anhöriga? För Engströms blev det något helt annat tyvärr.
            Hela spektaklet i 2 kanaler på svensk tv den 10/6-20 är inte värdigt.

            1. Carita, håller med. Det är faktiskt inte upp till vad KP ”vill hålla på och utreda” i X antal år till, som om det var en hobby han tröttnat på. Det är inte bara ett rättsfall, utan ett av de allvarligaste morden i svensk historia. Hans egen uttråkan/otålighet har inte med saken att göra. Det är häpnadsväckande arrogant.

      1. Tack för alla svar och länkar! Mycket intressant, och mycket märkligt. Kort förklaring. Jag håller på med ett utkast till en text om hela den här märkliga dramaturgin från februari till juni 2020, men får ingen jä*la ordning på det. Framför allt det här med att KP dels säger att de jobbar i plural, med flera olika uppslag, och dels att bara en lösning är aktuell. Antingen åtal eller nedläggning. Man kan inte ha båda på samma gång. Om det var Skandiamannen från början, ja, han var ju död även i februari 2020, så då blir det ju inget åtal.
        Och så vidare. Om jag kommer fram till något mer matnyttigt hör jag av mig. Tack för all hjälp!

        1. Gunnar P.
          Intressant att du gör det!
          Ja, många konstigheter var det o det konstigaste var att de inte avlyste presskonferensen när de fick bom på brev och vapen.

        2. Det är uppenbart att Krister Petersson i februari 2020 inte ville säga rent ut att hans intentioner var att lägga ned utredningen. Istället valde han den tvetydiga formuleringen om att han avsåg att fatta beslut i åtalsfrågan, vilket i samma stund öppnade för spekulationer om ett kommande åtal. Snart nog genomskådade dock majoriteten av juristerna och experterna detta och var inställda på att det var ett nedläggningsbeslut som väntade och att det handlade om en avliden gärningsman.
          Om man tar del av PU:s mötesprotokoll vid den aktuella tiden, så finns det ingenting som tyder på att frågan om ett åtal låg på bordet. Av allt att döma var det också Skandiamannen som föresvävade KP i februari, även om det i någon intervju kanske kunde låta som något annat. Men inte minst i Brottsjournalens och Aktuellts intervjuer kan man skönja konturerna till den pressträff som sedan ägde rum den 10 juni.
          Och när KP vid något tillfälle undslapp sig att man hade inhämtat teknisk bevisning, så ska det nog bara uppfattas som att man gjort vissa beslag som skickats för analys hos NFC. Det var nämligen vad han sa i andra intervjuer.
          Jag tror att det mesta av eventuella frågetecken kan tillskrivas Krister Peterssons allmänna luddighet, som ju även kom till uttryck under presskonferensen.
          Hans verbala förmåga är helt enkelt inte den bästa. Det märker man inte minst när man transkriberar hans muntliga uttalanden. Att använda ett uttryck som ”komma runt” vittnar inte heller om någon språklig eller juridisk precision, vilket förstås är häpnadsväckande när det handlar om en chefsåklagare. Och är det någon som blev särskilt imponerad av den övriga formuleringskonsten i bildspelet?
          Just så där svajigt har det varit under resans gång. Ibland har KP sagt något som han sedan backat ifrån. Typexemplet var väl när Camilla Kvartoft för ett par år sedan fick honom att säga att han inte trodde att Christer Pettersson var gärningsmannen. Detta uttalande, som verkade vara något av stundens ingivelse, försökte han sedan på olika sätt att släta över.
          Något liknande kunde man märka också i februari 2020, när KP plötsligt insåg vilka förväntningar han hade skapat.
          Sammanfattningsvis tror jag inte längre att det finns så mycket att analysera i den här delen. Detta eftersom vi nu har rätt god inblick i vad KP och utredarna har sysslat med och hur deras tankegångar gick i februari 2020.
          Sedan tror jag också att många har överskattat Krister Petersson, hur gott renommé han nu än hade innan han hamnade på den här positionen. Han är inte precis den förste som tappat omdömet och bränt sina vingar i den här härvan.

          1. Jag börjar inse att jag nog anat mysterier där det egentligen inte finns några, vad gäller hur och varför pressträffen kom till, så jag lägger projektet åt sidan för tillfället. Men en sak har jag inte riktigt förstått. Efter trettiofyra år, varför blev det i början av 2020 plötsligt så bråttom (”inom ett halvår”) att lägga ned utredningen? Tidsramen verkar så slumpmässigt tillkommen. ”A rush to judgement” skulle man kunna kalla det (om inte Mark Lane redan lånat begreppet till sin banbrytande bok om Warrenkommissionen 1966)

            1. Gunnar P, ett tänkbart skäl till att Petersson gick ut med en ‘deadline’ är att de ville pressa SE:s hustru att klämma fram med sanningen ”under galgen” (som Lampers spekulerar i, i Palmemord-podden, som jag gissar att Kim ovan refererar till). Något sådan erkännande fick de inte, trots rätt burdus behandling.

              Jag har personligen svårt att förstå detta, att omvittnat intelligenta människor med god insyn i målet — inkluderande kännedom om SE:s personlighet — var övertygade om att den 52-årige grafikern (som såvitt man vet aldrig använt våld, saknade motiv till mord och vapen att utföra det med, på vars skuld det heller inte finns några bevis på alls) skulle ha mördat statsministern på öppen gata; till den grad att de försöker pressa något slags bekännelse ur hans gamla änka. Jag kan faktiskt inte förstå det.

              Sedan sammanföll ju Peterssons avslöjande med tidpunkten för Borgnäs bok, vilket mer eller mindre neutraliserade den medialt. Enligt Stocklassa i samma podd (men ett annat avsnitt) var det ett mönster att Petersson släppte mediala bomber i samband med besvärande publiceringar.

              1. Korrigerar mig själv: Som de flesta av oss vet skiljde sig SE och hans hustru ifrån varandra innan hans förtidiga död, så hon var ju inte hans hustru och heller inte hans änka när Petersson et. al. ville pressa ur henne en bekännelse. Jag var slarvig.

    1. Med tanke på hur Krister Petersson har hanterat övrig kritik, föreställer jag mig att han menar att han levt upp till de utfästelser som han gjorde i februari 2020. Här lär han också ha uppbackning av riksåklagaren.

        1. Det där var mest ett sätt för RÅ att för stunden slippa alla journalister som bombarderade henne med besvärliga frågor. Det bekräftas ju här att Petersson drog ärendet för henne i förväg. I formell mening är det förstås riktigt att det var chefsåklagarens beslut. Men Petra Lundh valde senare att inte överpröva beslutet och Krister Petersson fick också ett uttalat och mångordigt stöd av vice riksåklagaren i skriftlig form i samband med JO-ärendet. Den enda lilla kritiken handlade om den något bristfälliga dokumentationen vid redovisningen av beslutet.
          Se vidare här:
          https://gunnarwall.wordpress.com/2020/10/21/riksaklagaren-hall-till-godo-med-krister-peterssons-beslut/
          https://gunnarwall.wordpress.com/2020/12/17/aklagarmyndigheten-svarar-jo-har-har-nastan-inga-fel-begatts/

  56. Luntmakergatan bag Skandiahuset er ca. 130 m. lang. Lars J hvilte sig ved barakkerne fra ca. kl. 23.21 (?). Han var ankommet i langsom gang. Dvs. han er kommet ind på strækningen bag Skandiahuset kl. ca. 23.18, endda kanske lidt før. Lars J så og hørte ingen i Luntmakergatan. Skal SE have taget sig ind i Skandia fra Luntmakergatan efter sit besøg ved Grand, skal han altså allerede senest have været tilbage kl. kanske 23.17.55, dvs. 1 min. før udstempling kl. 21.19, som kanske de facto var kl. 21.19.30/40/50/59. Dvs. han har befundet sig i Skandia mindst 1 minut frem til udstempling, kanske 2 min. Behøvede man 1-2 minutter fra indgang ved Luntmakergatan til udstemplingsboks? Jeg troede, at den pågældende strækning drejede sig om kanske bare 30 sekunder

  57. Jag tror ju att lösningen på mordet kan finnas inom livvaktsskyddet och livvaktsorganisationen (det kan vara vissa individer/grupp inom livvaktsskyddet och ej Säpo som organisation). Det faktum att vår statsminister gick på bio utan livvakter, under en fredagskväll (lönehelg). Detta trotts att statsministern hade fått konkreta mordhot, en viss tid innan mordet på Sveavägen. Hoten hade ju nått vissa individer på Säpo (individer från livvaktsorganisationen) innan mordet. Då leder ju misstankarna in mot livvaktsorganisationen. Mötesscenariot vid dekorimahörnan blir då mer trolig. Att Palme blev lurad att möta någon vid dekorimahörnan för att ta del av någon viktig information. Det är inte säkert att Lisbeth Palme kände till Olof Palmes möte med en person. De som skulle lämna informationen visste om att han skulle komma utan livvakter. Vissa vittnen på platsen talar om att det skulle vara ett möte, innan skotten faller på Sveavägen. Därför bör man borra djupare kring dessa frågor.

    1. Leif GW Persson i Aftonbladet,6 januari 2013: ”– Det var känt i Palmes närhet att de skulle gå på bio. Det framkom tydligt ­tidigt i utredningen, i förhör med Palmes arbetskamrater. Det var känt inom säkerhetspolisen sedan ­ungefär mitt på dagen, på fredagen – åtminstone tolv timmar innan mordet inträffade. Det fanns anledning att ­utreda hur pass spridd den kännedomen var inom och utanför organisationen. Om man har ­tittat på det eller ­inte vet inte jag, för det kommer inte jag åt.”
      https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/BJkzwg/sapo-ligger-bakom-olof-palmes-dod

      Jag instämmer med Anders och Leif GW om den djupa relevansen i detta. Det är väl två principiellt skilda frågor det handlar om: Begick Säpo en gigantisk underlåtenhetssynd? Eller var personer inom Säpo inblandade i mordet? Den förra leder till delfrågor om huruvida Säpo sedan satt inne med sanningen och underlät att delge utredningen sin kunskap och den senare om huruvida GM var verksam inom Säpo eller fick aktivt bistånd av den organisationen. Olika mötesscenarion kan man koppla till olika typer av säpoinblandning.

      Palme själv had väl meddelat livvakterna att han skulle stanna hemma, eller i Gamla Stan i alla fall, hela helgen. Så det finns motstridigheter i dessa uppgifter.

      Har fakta kommit fram sedan 10 juni 2020 som belyser alternativen ovan?

      1. Leif GW brukar inte vara någon vidare källa att luta sig emot när det gäller Palmemordet. Han blandar och ger rätt så friskt. Här är väl frågan hur han har kommit fram till att Säpo hade kännedom om det förestående biobesöket redan vid lunchtid morddagen.

  58. Palme humoristisk men även lite gemen ibland. Soc. Dem. från 1936- 1976. Sverige fick en borgerlig regering med Thorbjörn Fälldin vid rodret. Här en kommentar bland många andra av Palme: ”Arma folk som ska ledas av en fåraherde från Ramsvik”….Palme hade i grunden ett gott hjärta, så man är förundrad över att någon ville honom så fruktansvärt illa.

  59. Bara en liten reflektion,
    Vilka tankar hade månne LP:e efter att Olof förnekat och dementerat Geijer affären? Olofs dementier stöddes av ”kålsupare” som Holmer och Ebbe. f. övr. de sammansvurna, i både vått och torrt. Dessa två herrar bidrog till att palmeutredningen blev ett fiasko, mer eller mindre till en media cirkus, kanske ett tvunget medvetet val och agerande med effektiva dimridåer? Kanske att även Dahlgren styrde, han som LP:e sade sig ha så stort förtroende till.

    1. Hans Dahlgren var utrikespolitisk rådgivare åt Olof Palme. Men jag gissar att du kanske i stället tänker på en Dahlsten, nämligen statssekreteraren Ulf, som för regeringens räkning etablerade kontakt med Lisbeth Palme efter mordet.

  60. Palmemordet: Vittnet Anna Hage i rätten + hennes senaste förhör

    Jag tycker det här klippet visar hur svårt det är att vittna och även att det kan vara svårt att ställa bra frågor till vittnet.

    Åklagaren verkar missnöjd med Annas vittnesmål.
    Anna säger att LP var väldigt chockad.
    Anna säger att hon vände på OP, hon säger också att hon var först på mordplatsen
    Vad hann Anna se strax före mordet?
    Hur stod LP , OP och gm placerade före mordet?

    1. Kalle.
      Jag tänker lite på Bengt P:s vittnesmål här.
      Han hörde och såg det andra skottet i backspegeln då han precis passerat mordplatsen på väg norrut.
      För enkelhetens skull kan man nog anta att han befann sig i mitten av Skandiahuset vid tillfället.
      Därefter åkte han upp till Adolf Fredriks kyrkogata, gjorde en U-sväng och åkte tillbaka mot mordplatsen drygt 100 meter där han parkerade mittemot Dekorima. Runt 20 sekunder bör bilfärden ha tagit inklusive svängen om han höll 50 km/h. Därefter dröjde han sig kvar i bilen i 15-30 sekunder innan han sprang över Sveavägen och fram till mordplatsen.
      Han bör ha varit där tidigast 45 sekunder efter mordet.
      Det intressanta med detta är att Olof Palme låg i framstupa sidoläge då Bengt P kom fram, det var ett par personer där före honom, bl.a en man.

      Ut förhöret:
      ”När [Bengt P] kom fram så hade Palme legat i framstupa sidoläge. Han vändes senare på rygg då återupplivningsförsöken sattes in”.

      Frågan är då om Palme redan hunnit vändas i framstupa sidoläge, eller om han låg som han fallit?
      Stefan G och SE säger båda att Palme låg på rygg, och att han vändes till framstupa sidoläge.

      Om Bengt P har rätt, så bör det ha dröjt över en minut innan någon slutligen vände Palme på rygg.

  61. Jo du Gunnar, Vet inte riktigt vem av dessa herrar jag tänkte på. Har bara läst någonstans att LP:e var personligen bekant med Hans Dahlgren, den nuvarande Eu ministern och att hon hade full tillit till honom. Kunde även varit Ulf Dahlsten, går lite bet på detta. ?? Men hur som haver. Den som kunde etablera personlig kontakt med LP:e borde ju sitta inne med god information om mordet, skulle man tycka.

    1. Ulf Dahlsten kände ju LP och var både en anhängare av Christer Pettersson-spåret samt har uttalat sig om walkie-talkies.

      Ulf Dahlsten var också VD för det skandalomsusade och pyramidspelsliknande Icon Medialab ett tag men avgick enl. wikipedia efter att bolaget gjort förlust på 140 milj. kronor.

      När det gäller det intensiva klandrandet av LP som någon som inte gett en korrekt bild av händelseförloppet vid mordplatsen och är konspiratör/mörkläggare i något avseende har jag inte riktigt förstått vad det grundar sig på. Grundar sig detta enbart på vittnen från Sveavägen eller finns annan grund?

      En fundering jag haft är om LP i allmänhet är illa omtyckt och bland privatspanare i synnerhet. Om hon allmänt uppfattats som osympatisk och i Palmeärendet i synnerhet Är detta klandrande ett sätt att ventilera sitt agg mot LP.

      Minns att en kvinnlig kollega vid UNICEF beskrivit henne som ”hänsynslös och manipulativ.” Kan klandrandet av LP för att vara mörkläggare, mördare eller konspiratör bero på att hon av andra skäl blivit illa omtyckt och det finns ett behov att ge henne en känga.

      Även om klandrandet av LP för att vara konspiratör i mordärendet ryms under yttrandefriheten så är det ju en viktig fråga att identifiera vad detta klandrande beror på. Mötesscenariot t. ex. mer eller mindre står och faller ju med tilltron till LP.

  62. En intressant film. Ytterligare en pusselbit.

    ”Filmskaparen” nådde trappkrönet då cirka 23.22,15, om man lägger på sex sekunder innan flykten påbörjades.
    Antar man att den 52-årige SE var tio sekunder långsammare var han uppe 23.22,25.
    Det i så fall skulle innebära att Lars J började jaga från sin plats vid ”Kulturhusets hörn” (Luntmakargatan 12) cirka 23.22,35 och blev därmed inte längre synlig från Sveavägen.

    Lasse Lampers har i sin bok ”Palmemordet – Tillbaka till Sveavägen” redovisat vilka vittnen som fanns vid Dekorimahörnet omkring 23.22,30 i samband med att Lars J började springa efter GM.

    Någon SE fanns inte bland de fåtalen vid hörnet. De i sin tur fick alibi av en eller flera av de andra vittnena. SE såg alltså inte Lars J från Dekorimahörnet utan från någon annanstans.
    SE såg heller inte Lars J när han återvände ner till Sveavägen efter 23.30. SE var inte kvar då enligt Lars i förhör 2019, SE själv och en bekant till SE (trovärdig källa) som befann sig på brottsplatsen.

    Frågan är då, varifrån såg SE Lars J vid ”Kulturhuset” den korta tid, kanske en halv minut, när han kunde ses från Sveavägen (LJ blev synlig från mordplatsen när GM hade nått ungefär halva första trappan (trappsteg 16 av totalt 89))?

    1. Jo, men Stig kom alltså fram ca 5-6 sekunder efter han hörde skott, enligt förhör.

      http://lennartremstam.blogspot.com/2015/05/stig-engstrom-forsta-forhor-fran.html
      Om man ser i förhöret sid nr 44,
      Så var det förutom Lisbet och Olof, en ung kvinna och en ung man.

      Detta styrks med Nicolas och Kerstins förhör, som jag skrev om par gånger. Från denna länk och nedåt:
      https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/10/kommentarer-fran-lars-olof-lampers-till-mina-och-lasarnas-synpunkter-pa-hans-bok/#comment-25971

      Så Stig kan ha sett Lars när han kom fram och dessa två personer som han sa.
      Att han såg även Lars kan ju även det vara ett tecken på att han kom fram tidigt?

      Jag missade att skriva ut min poäng med detta. Om Stig var mördaren, så skulle han ju inte tala om att han såg personer på platsen, strax efter mordet?!

      1. Eilert

        Än en gång, SE befann sig INTE vid Dekorimahörnet under den korta tid som LJ var synlig vid ”Kulturhuset” (Källa Lampers).

        Så frågan kvarstår

        —– Varifrån såg SE Lars J vid ”Kulturhuset” den korta tid, kanske en halv minut, när han kunde ses från Sveavägen (LJ blev synlig från mordplatsen när GM hade nått ungefär halva första trappan (trappsteg 16 av totalt 89))?

        1. Ja, jag vet ju inte vart Stig befann sig.
          Men Stigs berättelse finns det stöd för från två vittnen. Som jag tolkar det i alla fall.
          De borde ju ha sett fler personer på plats, om de såg dem senare.

          Nicolas vände sig om efter cirka 10 sekunder och såg 4-5 personer.
          Kerstin gick ut på balkongen efter andra skottet och såg 3-4 personer.

          Jag tror att Nicolas såg när Stig var där och Kerstin såg dessa personer när Stig hade sprunget iväg.
          Men det är min gissning.

        2. Eller man kan också säga att Nicola skulle sett mindre antal personer efter 10 sekunder, om dessa 2 personer inte var där. Lisbeth och kanske mördaren?

        3. Mikael.
          Jag undrar vad Lampers anser om att du anger honom som källa på något som han aldrig påstått.
          Frågeställningen handlar ju om huruvida han kan ha stått där trots allt.

          1. Jörgen G

            Jag refererar bara till Lampers sammanställning av vittnesförhör för de som befann sig vid Dekorimahörnet under tiden som Lars J var synlig vid ”Kulturhuset”.
            Menar du att den sammanställningen inte finns eller är fel?

            1. Ursäkta, men Lampers trodde inte på det som Stig sa, att han var där 5-6 sekunder efter skottet.
              Av den anledningen att: ”Anna, Stefan o Karin kan knappast ha varit framme hos OP förrän efter 25-30 sekunder.” Skrev han.

              Men med Nicolas och Kerstins förhör så verkar det som Stig har rätt? Antigen borde de väl ha sett färre eller fler personer vid platsen, beroende när de tittade. Om Stigs version inte stämmer, vill säga!

              Men det skulle vara intressant att läsa om vad Lampers tror om denna teori?

            2. Mikael A.

              Du framställer det som om det är Lasse Lampers slutsats, vilket det inte är.
              Det är ohederligt.

              1. Jörgen G

                ”Lasse Lampers har i sin bok ”Palmemordet – Tillbaka till Sveavägen” redovisat vilka vittnen som fanns vid Dekorimahörnet omkring 23.22,30 i samband med att Lars J började springa efter GM.”

                Lampers har inte dragit någon slutsats, utan gjort en vittnesredovisning som jag hänvisar till.

                1. Mikael A.
                  Lasse Lampers har redovisat vilka övriga kända vittnen som dokumenterat befann sig på mordplatsen. SE är odokumenterad, och det beror på att han inte kom dit tillsammans med någon som bekräftar honom.
                  Det Lampers gör är att problematisera frågeställningen genom att fråga sig om han trots allt kunnat vara där.
                  Vi visste redan innan Lasse Lampers skrev boken vilka vittnen som befann sig på platsen då LJ stod i hörnet vid Luntmakargatan 14.
                  Du framställer det som att Lasse fastslår att de vittnen som han räknar upp är de enda som var där, men han resonerar egentligen runt frågan om även Stig E kunde vara där.
                  Egentligen ska inte jag gå i svaromål för vad Lasse Lampers skrivit, men jag vet att han inte har den infallsvinkeln som du beskriver.
                  Du för ett ohederligt resonemang helt enkelt.

                  1. Jörgen G

                    ”SE är odokumenterad, och det beror på att han inte kom dit tillsammans med någon som bekräftar honom.”

                    Du menar alltså att vittnen som t.ex. Jan-Åke S och Bengt P saknar alibi eftersom de kom till brottsplatsen ensamma?

                    Vittnena la särskilt märke till LP och AB, hur kunde de då undgå att inte minnas den lika svårt chockade och osammanhängande SE bland de fåtalen vittnen? SE som dessutom bevisat genom LJ (SE-förhör 1 mars 12.20) att han befunnit sig tidigt på mordplatsen.

                    Gällande Jan A.

                    —– Två av vittnena då, LP och AB, urskilde sig från och uppmärksammades av de övriga på mordplatsen då de var svårt chockade och okontaktbara.
                    Att uppleva, som de fick göra, ett våldsamt dödsfall på NÄRA HÅLL leder oundvikligen till svår chock (Professor i rättspsykiatri med stöd av kollegor).
                    En tredje på brottsplatsen som uppvisade samma styrka av chock var SE när han återvände till väktarna vid 23.30 – 23.35-tiden. Väktarna beskrev SE som svårt chockad och osammanhängande vilket även bekräftades av personalmannen Roland B dagen efter.
                    Jan A uppmärksammade just Anders B för hans avvikande okontaktbara beteende så Jan höll AB under uppsikt tills polisen kom vid 23.24 – 23.25-tiden.
                    Jan nämner inget avvikande beteende för den man i 50 – 60-årsåldern på mordplatsen vid 23.25 – 23.30-tiden som Jan talade med.

                    En annan trovärdig sak som Lampers förtjänstfullt tar upp i sin bok är att SE troligen återvände tidigare än HO:s 23.40, nämligen vid 23.30 – 23.35-tiden. Det kan förklara varför ingen uppmärksammade den UPPSEENDEVÄCKANDE SE under en kvart efter Snickarbacken eller på nattbussen 691. Det senare stöds då av taxiföraren Martin W:s vittnesmål om en uppseendeväckande passagerare som ”stal” taxin vid 23.48 – 23.50-tiden vid korsningen mellan Sveavägen och Rådmansgatan.

                    1. Stig behöver inte ha blivit svårt chockad med en gång när han kom fram till mordplatsen och pratat osammanhängande med andra vittnen eller bara pratat rätt ut i luften. I bland tar det tid för hjärnan att ta in vad som har hänt så att reaktionen kommer med fördröjning. Fördröjd reaktion är ett välkänt fenomen inom psykologi och beteendevetenskap.
                      Får inte ihop om du menar att Stig både ska ha tagit nattbussen hem och åkt taxi till Häggvik
                      Hur ska du ha det med Stigs hemfärd?

                    2. Mikael A.
                      Det enda som är uppseendeväckande här är ditt sätt att resonera.
                      Du har ingen grund för att påstå att SE uppträdde avvikande på brottsplatsen, och vad gäller de övriga vittnena som kom till platsen utan sällskap, så får Jan-Åke S bekräftelse för sin närvaro både genom sig själv och andra.
                      Bengt P får det genom att han anger vissa händelser som är helt korrekt återgivna, men något stöd för hans närvaro går inte att hitta i övriga vittnesmål.
                      Och Eftersom du nu allt oftare hänvisar till Lampers, så berättar han ju en intressant sak, nämligen att Per V sprungit fram till Luntmakargatan bara en kort tid efter att mördaren sprungit.
                      Ingen har sett Per V göra detta, men förutsättningarna för att se det bör ha varit betydligt bättre än då SE sprang efter poliserna.
                      Kan tillägga att varken Per V hans syster Christina, Kenneth E, Göran I Ulrika S, Susanne K (och jag kan räkna upp fler ändå förekommer i något annat vittnesmål.
                      Händelser som det berättas om är och förblir obekräftade.
                      Vem såg när Anna H lade Palme på rygg?
                      Detta borde verkligen ha varit en tilldragelse så tidigt i förloppet som det var, men varför säger ingen något om detta?
                      När man bedömer Engström gör man det utifrån en helt annan måttstock än de övriga, och det är huvudanledningen till att ni hamnar snett i era analyser.

                    3. Mikael A
                      Nu har jag läst Martin W:s vittnesmål som länkats (av Simon A har jag för mig).
                      Så här säger han i förhöret 1/3-86:
                      Mannen är 35-48 år gammal, knälång trenchcoat, Minns inte om han hade glasögon, grov i ansiktet, barhuvad, kom springande från Saltmätargatan (alltså från väster om Sveavägen). Jäktad när han kom till taxin, men var mycket lugn sen.
                      Förhör 3/12-86- Signalementet ändras inte, men Martin W tror att utifrån dialekten att mannen är från södra Sverige, kanske Småland. Här säger han att mannen vänder bort huvudet när en polisbuss stannar bredvid.
                      Ser man sen konfrontationsförhöret 14/12-88 så finns det mycket information, men ett exempel är att nummer 2 anses ha för tjockt ansikte. Jämför man hans ansiktsform med Stig E så har nr. 2 definitivt smalare ansikte än SE. Så då bör ju mannen i taxin ha klart smalare ansiktsform än SE.
                      Hur mycket i det här stämmer då med Stig E? Fel ålder. Trenchcoat och inte rock. Barhuvad så ingen keps. Osäkert med glasögon. Kom springande från Saltmätargatan- fel håll alltså. Dialekten skulle kunna stämma eftersom hans föräldrar är från Småland (men enligt min mening så har han en ganska obestämbar dialekt). Fel ansiktsform.
                      Sen kan en ju undra varför Stig E ska till Häggvik? Mannen verkar ju vara stressad av att få tag på en taxi och sen blir han lugn. Om det är mördaren borde han ju kanske inte vara lugn när han sätter sig i taxin, men det är ju svårt att veta hur denne resonerar.
                      Min slutsats är att det inte på något sätt kan vara Stig E. Att stödja sig på ett foto som Thomas P skickat till denne taxichaufför många, många år efter har inget bevisvärde alls enligt mig (och det verkar ju inte som om Martin W kunde säga varken bu eller bä- och det är ju inte konstigt så väldigt långt efter).

    2. Mikael
      Jag såg klippet från Youtube, det talar för att gärningsmannen hade en bra kondition, springa 89 trappsteg, god lokalkännedom.

      1. Kim

        Därför la jag på tio sekunder upp till krönet. GM hade knappt styrfart därefter trots att det var nedför på DBG och han verkade dessutom ha svårt att springa enligt Yvonne N. Dålig kondis men bra lokalkännedom.

        1. Det torde i vilket fall fullständigt utesluta rökare med begynnande knäreumatism som enligt vissa påstås ha ”druckit middag” och sedan efter detta dessutom (även detta utan belägg) berusat sig på jobbet, eller hur?

  63. Hur säkert är det egentligen att YNs observation är den av mördaren?
    Vad jag förstår så är det mer eller mindre vedertagen sanning att hon såg mördaren.
    Hur säkra kan vi vara på det egentligen?

    1. Ragnar:
      Jag kan bara svara för mig själv och jag är i alla fall ytterst tveksam av anledningar jag många gånger redogjort för här på Gunnars blogg. Jag hittar nu inte alla mina egna tidigare inlägg angående detta så jag kan länka men det kanske går att söka. Jag tror det är en helt annan person än GM som YN möter. Denna person kan mycket väl ha med saken att göra men som sagt, min personliga uppfattning är i alla fall att det inte är gärningsmannen hon ser. Jag jobbar faktiskt för närvarande, och har gjort så en längre tid, på en analys över de eventuella gärningsMÄNNENS flyktväg så jag ber att få återkomma angående YN:s observation.

      1. FLERE GJERNINGSMENN?
        Simon A. Jeg liker at du holder mulighetene åpne for ”flere eventuelle gjerningsmenn”. Otto Ekevis innspill på Youtube, der han presenterer forskjellige perspektiver på Palmekomplekset, er tankevekkende. Interessant er det å høre vitnet Leif, og det er særlig en detalj det kan være interessant å utvikle. Leif har en «minnesbild» av en bevegelse sydover mot Kungsgatan, muligens en person kledd i noe lyst som beveger seg raskt bort fra åstedet. Den normale bevegelsen blant mennesker i nærheten, er å bevege seg til åstedet.
        150 til 200 meter syd for åstedet på Sveavägen kommer ekteparet Prim ut fra en bingohall cirka kl. 23.22+. Her passeres de av en høy, blond mann med lys jakke med walkie-talkie som forsvinner videre sydover. Er det denne mannen Leif ser? Og kan dette være «den andre gjerningsmannen» som Lisbeth snakker om? Har noen på bloggen funnet noe i Palmearkivet som kan kaste lys over hvem denne personen er?

        1. Lars Tore:
          Tack, ja makarna Prims observation ingår definitivt i mina tankar kring detta. Jag är också precis som Lars Tore intresserad av om någon har mer information här.

    2. Hej Ragnar,

      Jag tror du och jag tidigare berört det du tar upp i dina två senaste inlägg. Mitt inlägg här hamnar möjligen i fel tråd men detta är alltså en kommentar kring dina senaste två inlägg om Tensonmanen och Dekorimamannen.

      En möjlig lösning är att det är Anders B som är Nicola F:s Tensonman och Dekorimamannen är gärningsmannen som skuggat paret Palme från Sveavägens östra sida. Genom att Palme lite överraskande väljer att byta sida på Sveavägen kan gärningsmannen raska på stegen och ställa sig att vänta i Dekorimahörnet. På detta sätt hinner mördaren att stå och vänta vid Dekorima i åtminstone 20-30 sekunder som du skriver. Jag har beskrivit denna möjlighet i följande inlägg:

      https://gunnarwall.wordpress.com/2021/02/28/nitton-undertecknare-ateruppta-palmeutredningen/#comment-24614

      I detta alternativ går det även att vid behov placera in en Grandman vars uppgift kan vara att ta reda på om Palme har livvakter eller att i största allmänhet ta bort fokus från bevakaren på den östra trottoaren, dvs. alternativ 6 eller 7 i följande inlägg:

      https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/10/kommentarer-fran-lars-olof-lampers-till-mina-och-lasarnas-synpunkter-pa-hans-bok/#comment-26141

      Möjligen återstår det då att förklara det ungdomsgäng på ca 5 personer som Inge M anser sig se ca 10-15 sekunder innan mordet. En möjlig förklaring är att Inge har sett Anders B och hans glada kamrater vid Dekorima när han stod och väntade på att svänga vänster vid trafikljuset i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan, dvs. ungefär 3 minuter innan mordet. Inge har sedan blandat ihop iakttagelsen från väntan på Sveavägen med väntan några minuter senare på Tunnelgatan.

      Jaja, jag säger inte att det är på detta sätt, men detta är en möjlighet bland många andra.

    3. Inget är väl hundraprocentigt säkert här i världen, men det ska mycket till för att jag ska tro på att det råkade vara flera män som var på flykt längs samma begränsade sträcka och att bägge/alla tre försvann spårlöst.

      Det finns alltså bara två ställen mellan Sveavägen och David Bagares gata där den springande mannen under några sekunder inte följs med blicken av något vittne och teoretiskt sett skulle ha kunnat avvika och ersättas av någon annan.

      1. Mellan mordplatsen och Luntmakargatan, när Lars J först bara hör stegen på andra sidan byggbaracken, innan personen kommer in i hans synfält och fortsätter bort mot trappan.

      2. Under några få sekunder på Malmskillnadsgatan, efter att Lars J sett personen försvinna från trappans krön ut i korsningen Malmskillnadsgatan/David Bagares gata, men innan Yvonne N och Ahmed Z ser en person komma springande från Malmskillnadsgatan längs David Bagares gata.

      Utöver dessa två ögonblick är den springande personen hela tiden observerad av någon.

      Ska man vara riktigt långsökt kan man alltså till och med tänka sig att mördaren smet nerför Luntmakargatan (eller flög iväg till planeten Krypton, vem vet), medan en annan person som stått bakom byggbaracken flydde uppför trappan, för att sedan avvika på Malmskillnadsgatan och ersättas av en tredje staffettlöpare som rände förbi YN och AZ.

      Men det finns alltså inga som helst tecken på att någon andra (eller tredje) person varit inblandad. Och eftersom inga sådana indicier finns, finns det heller ingen anledning att bygga scenarier utifrån den hypotesen, särskilt som den förefaller mycket osannolik.

      Det hela är rätt enkelt: om en gestalt iakttas springande en mer eller mindre rak sträcka under ett par minuter, men vi förlorar direktobservationen två gånger under några sekunder vardera, är den rimliga slutsatsen trots allt att det är en och samma person vi har sett – inte att han försvann och byttes ut mot någon annan under de korta luckor då han inte syntes.

      Objektpermanens lär man sig som spädbarn och jag ser inget skäl att avlära mig det i just Palmeutredningen.

      Dyker det däremot någon gång upp någon form av stödbevisning för den här teorin, ja då ska jag gärna lyssna på den.

      1. Jag är naturligtvis beredd att hålla med om detta.
        Man kan rimligen inte utgå från något annat än att det är gärningsmannen som skymtar mellan de parkerade bilarna.I sammanhanget så kan jag ju finna det något anmärkningsvärt att YN inte kan observera någon som helst huvudbonad,men det visar nog snarare troligen på hur vankelmodiga vittnesmål blir som inte är cementerade i sin realtid..skall jag uttrycka mig lite mindre krångligt så menar jag helt enkelt att observationsförmågan av naturliga skäl inte är på topp då vetskap om den skarpa situationen i vilken observationen görs..saknas.
        Eller något sådant..:-)
        Hursomhelst,eftersom vi vet att YN troligen ser gärningsmannen och då vi vet att hon trots det inte kan observera någon huvudbonad på densamme,trots att sådan onekligen borde finnas enligt nära nog samstämmiga uppgifter från brottsplatsen..så kan vi då följdakltligen inte vara något som helst säkra på hennes uttalande om att det fipplades med någon form av väska och inte heller kan vi vara säkra alls på att måtten 20 gånger 15 centimeter var med verkligheten överensstämmande OM det nu fipplades med väsktingest överhuvudtaget.
        Kan man då betrakta YNs vittnesmål i samband med hypotes SE som närmast helt otillförlitligt?

        1. Ragnar:

          Nej, jag tycker YN har givit ett mycket klart och rådigt vittnesmål jämfört med många andra vittnen. Hon hade också längre tid på sig att se gärningsmannen än någon annan, förutom AZ (som dock mindes mycket lite) och LJ (som såg honom längre tid men under skilda, sämre förhållanden) .

          Vad gäller huvudbonaden så säger YN bara att hon inte minns att hon noterade den saken. Det försämrar inte hennes trovärdighet alls. Hon återger ju bara på ett tydligt sätt vad hon såg/minns i huvudbonadsfrågan (nämligen inget), mer kan man inte begära. Till saken hör dessutom att vi inte vet hur det låg till i verkligheten. Det är nog troligt att mannen bar någon sorts huvudbonad, möjligen stickad eller av tyg i någon form, men det är verkligen inget vi kan utgå från.

          Om något tycker jag väl att det ökar hennes trovärdighet att hon inte försöker hugga till med något utan medger att hon missade den detaljen.

          Måtten 15×20 var förstås en uppskattning. Som jag nyss skrev i ett annat inlägg, om vi tror att det var revolvern som stoppades ner så vet vi dessutom att det var en för snålt tilltagen uppskattning.

  64. Lägg ner Engströmspåret ni som ältar det. Om inte Gunnar på sin blogg har övertygat er än så borde väl LJ sätta spiken i kistan. Han var ju där och såg det!
    Att sätta sin tro till en iscensatt presskonferens med en högst obekväm Melander brevid den falske åklagaren Petersson. Ska vi tolka Peterssons slutsats om mordet ur ett fosterlandsmotiv, eller har karln fått ett uppgraderat bankkonto någonstans?!
    Rättsstat…jo tjenare.

    https://www.inblick.se/nyheter/huvudvittne-till-palmemordet:-%E2%80%9Dstig-engstrom-var-inte-mordaren%E2%80%9D/5697

  65. Vi har delvis haft upp detta tidigare men det kanske är värt att ta upp det igen?

    Förhör med besökare Bohemia som haft bilen parkerad på Sveavägen:
    https://drive.google.com/file/d/1Lb_ncyo_FgCNIgJzedQNyc0tkwlI3p8a/view

    (Sid 5)

    ”Speciellt tillfrågades om han uppmärksammade några poliser/uniformerade inne på restaurang (Bohemia) under den tid han vistades där inne”

    Kanske inte är något annat än min magkänsla men är inte ändå detta ändå en smula märklig fråga i sammanhanget? Varför fråga en restaurangbesökare om han sett några uniformerade/poliser inne på restaurangen vid tidpunkten runt mordet? Det är som om det saknades poliser eller uniformsklädda personer någonstans. Hade man inte koll på alla som hade deltagit i den eventuella ”polisoperationen” som både Ulf Dahlsten och Donald F berättat om? Hade några kanske avvikit eller inte infunnit sig på någon (efter operationen) förutbestämd samlingsplats?

    Kan den till synes märkliga frågeställningen ha något att göra med WT-observationer ovanför trapporna vid tidpunkten för mordet? (uppslag nr EAD15074-00, anknyter enligt WPU.nu till EA1580). Enligt EA1580-00-G skall tydligen 2 män ha stått och tryckt. Dessa män skall i sin tur enligt EAD15074-00 ha varit knutna till någon organisation ev myndighet i Sverige, polis, militär, vaktbolag. Dvs sannolikt uniformsklädda.

    Sid 2:

    https://drive.google.com/file/d/14P2cLo2s-0t4ctjO51EZjRu4c58flc3T/view

    1. Den förste Palmeåklagaren K G Svensson framförde också misstankar om att han och hans kollega Lage Carlström avlyssnades av Holmér. Jag citerar ur min bok Mörkläggning, sid 114-115 om att uppgifter om det kom upp i februari 1989:

      K G Svensson hade kallats till ett TV-sänt KU-förhör om olika inslag i Palmeutredningen. Konstitutionsutskottets ledamöter hade i förväg fått reda på att Svensson misstänkt att han varit avlyssnad.

      Socialdemokraten Kurt-Ove Johansson inledde utskottets frågerunda. Troligen för att förekomma den borgerliga oppositionen överraskade han TV-tittarna med frågan om Svensson någon gång i tjänsten känt sig ”avlyssnad på ett otillbörligt sätt”.

      Svensson svarade med att berätta om att han och åklagarkollegan Lage Carlström fått låna ett arbetsrum hos polisen i samband med utredningen av ”33-åringen”. I samband med det hade de fått ”flera indikationer” på att rummet var avlyssnat.

      Från polisens sida hade man framställt det som en ren serviceåtgärd, ägnad att underlätta samarbetet, när man ställde rummet till åklagarnas förfogande.
      Idén hade kommit från Holmér själv. Arrangemanget hade tillkommit kort tid efter att Svensson beslutat att släppa ”33-åringen” – alltså just då spaningsledaren i det tysta arbetade på att få bort den besvärlige chefsåklagaren.

      Svensson underströk dock att han inte kunde presentera belägg för att det verkligen förekommit någon avlyssning.

      Moderaten Anders Björck tog entusiastiskt tag i Svenssons halvkvädna visa och ville veta vad det var för ”indikationer”. Svensson berättade då att vad han och åklagarkollegan Carlström sagt till varandra i rummet ”gick vidare”.

      Svensson hade gått så långt att han talat med sin chef Claes Zeime om misstankarna, men som han sa till KU hade uppgifterna varit ”så sensationella” att det varit svårt att riktigt ta dem till sig.

      Vem skulle då ha lyssnat? Svensson menade att det endast teoretiskt skulle kunna vara någon annan än Holmér som låg bakom.

      Vänsterpartisten Bo Hammar frågade varför inte åklagarna gick vidare till justitiedepartementet.

      – Vår känsla av att vara avlyssnade var så fantastisk att vi inte ville föra detta vidare. Det hade sett ut som om vi ansåg oss själva förföljda. Ingen hade trott på detta. Det var ju knappt vi trodde det själva.

      Vad är då sant? Blev K G Svensson och hans kollega Carlström buggade av Holmérs poliser?

      Det vet vi inte. Varken Holmér själv eller någon annan har gjort sådana medgivanden. Några tekniska bevis har inte heller gått att hitta.

    1. You have asked before in a similar way. In the general sense that you are asking now, I can confidently answer: yes, there will most certainly be published dozens of books about the Palme murder in the future. But I know of no such book coming right now.

    1. Kalle:
      Enligt PU så kan det inte vara SE eftersom inget vittne sett honom på platsen, än mindre samtalat med honom. Enligt sunt förnuft däremot bör det naturligtvis vara SE. Det finns inte särskilt många kandidater på platsen som både är i 50-60 årsåldern och bär keps. Som dessutom bör ha befunnit sig ungefär där Jan A och Leif L befinner sig. Även om man hävdar att det gått några år fram till förhöret i Tingsrätten och att minnet kan förändras så får man inte glömma att Jan A i ett väldigt tidigt skede vid en fotokonfrontation fastnat för ett fotografi föreställande SE som varande på platsen.

      1. Om du sen kopplar det till vad Leif säger att han pratat med en person med glasögon utan keps (Jan-Å S med största sannolikhet) och en annan med glasögon och där Leif inte vet om denne har keps (mycket möjligt SE). Och senare säger att han sett SE.
        http://www.itdemokrati.nu/page36j.html
        Förhöret 27/4
        Då ökar sannolikheten att SE verkligen varit på plats.

        1. Magnus D:
          Ja absolut. Jag tycker också det är uppenbart att det är 2 personer man samtalat med. Detta blir väldigt tydligt i Kalles länk, förhöret från tingsrätten. Den ena är som du säger högst sannolikt J-ÅS och den andra kan knappast vara någon annan än SE. Vad jag tycker är talande för hur besvärande man från PU:s sida måste ansett Jan A:s uppgifter vara att bortförklara är att man inte gjort nya förhör med honom. Däremot har man ansatt ett flertal andra vittnen med nya förhör men inte just de som talar emot PU:s hypotes. Objektivitet kan knappast varit ledordet men det är ju redan diskuterat nog många gånger.

    2. Kalle

      Två av vittnena, LP och AB, urskilde sig från och uppmärksammades av de övriga på mordplatsen då de var svårt chockade och okontaktbara.
      Att uppleva, som de fick göra, ett våldsamt dödsfall på NÄRA HÅLL leder oundvikligen till svår chock (Professor i rättspsykiatri med stöd av kollegor).

      En tredje på brottsplatsen som uppvisade samma styrka av chock var SE när han återvände till väktarna vid 23.30 – 23.35-tiden (Bl.a. Lampers ungefärliga tidpunkt). Väktarna beskrev SE som svårt chockad och osammanhängande vilket även bekräftades av personalmannen Roland B dagen efter.

      Jan A uppmärksammade just Anders B för hans avvikande okontaktbara beteende så Jan höll AB under uppsikt tills polisen kom vid 23.24 – 23.25-tiden.
      Jan nämner inget avvikande beteende för den man i 50 – 60-årsåldern på mordplatsen vid 23.25 – 23.30-tiden som Jan talade med.

      1. Mikael A.
        Har du undersökt huruvida de övriga vittnena var i chock då de kom hem på natten?
        Om svaret på frågan är att de var chockade, menar du alltså att de redan på mordplatsen borde ha uppvisat ”avvikande beteende”?
        Så oerhört långsökt att försöka leda i bevis att det inte var SE som Jan A talade med genom att påstå att han inte uppträdde chockad?
        Har argumenten tagit slut helt nu?

        1. Jörgen G

          Under 2021 har flera nya bekräftelser tillkommit.
          Exempel:

          – SVD-intervjun skedde antagligen först på em/kväll, kanske triggat av HH:s presskonferens 12.00 vilket dessutom gör den mer förståelig varför än på fm. Först polisen 12.20 och sedan SVD för att etablera sig som vittne på brottsplatsen.
          – Inte vid Dekorimahörnet under den korta tid Lars J var synlig vid Kulturhuset.
          – HO:s 23.40 stämmer inte och vad minns HO överhuvudtaget?
          – Jan A uppmärksammade just Anders B för hans avvikande okontaktbara beteende (som även LP hade enligt mordplatsvittnena) så Jan höll AB under uppsikt tills polisen kom vid 23.24 – 23.25-tiden. Jan nämner inget avvikande beteende för den man i 50 – 60-årsåldern på mordplatsen vid 23.25 – 23.30-tiden som Jan talade med. Jämför det med väktarnas beskrivning av SE vid återvändandet vid 23.30 – 23.35-tiden. Svårt chockad, osammanhängande, ”hjälplös” och detta märkte även RB av dagen efter.
          – Paret Palme passerade Skandia först efter 23.20 medan utstämplingen gjordes 23.19 (BOLT! OMÖJLIGT ATT HINNA! DÖRRARNA MÅSTE HA SLAGITS SÖNDER!).
          – Inte kvar på brottsplatsen när LJ återvände till Sveavägen.

          M.m. m.m.

          Här får du en till uppdaterad:

          Huvudkälla: Förhör med Lars J 1986-04-04

          Lars J återsåg från ”Kulturhusets hörn” (Luntmakargatan 12) GM när denne hade nått ungefär till hälften av första trappan (16 av 32 trappsteg) av tre trappor (totalt 89 trappsteg).
          När mördaren kommit upp ytterligare ett femtontal trappsteg VÄNDE SIG LJ OM och gick över Luntmakargatan fram till barackerna där han tittade ned mot Sveavägen och brottsplatsen. Lisbeth Palme såg då LJ (Förhör 1986-05-07). När Lars åter vände sig om mot trapporna hade skytten nått upp till omkring trappsteg 50 – 60.

          Sålunda under dessa 20 – 30 trappsteg uppför såg då LJ inte GM men GM hade möjlighet att se LJ bakifrån.
          Under den korta tid som mördaren var synlig under flykten (Mordplatsen – Regeringsgatan 85) hade han det UPPREPANDE beteendet att vända sig om för att se efter förföljare vilket HJ, LJ, YN, GS och A-CR såg att han gjorde. YN hann dessutom se att GM gjorde det flera gånger.

          Och då det nya 2021: Hade Lars sett när GM sneddade höger över första trappavsatsen, trappsteg 32 av 89, hade LJ kunnat ge en betydligt bättre beskrivning av GM än han gjorde eftersom GM då var synlig från sidan.

          Från trappavsatsen är det naturligt då för en förföljd att titta nedåt utan att behöva vända sig om. Genom sitt upprepande beteende att ideligen titta bakåt vet vi då att GM inte kunde undgå att se LJ från första trappavsatsen. Därifrån går det dessutom att ana ”man i tjugoårsåldern” (1986-03-01 12.20) vilket det inte gör ifrån Dekorimahörnet eller trappkrönet.

          Därför är det OSANNOLIKT att SE inte tittade nedåt då och såg LJ.

          1. ”Därför är det OSANNOLIKT att SE inte tittade nedåt då och såg LJ.”

            Det var förvisso åt Jörgen G du adresserade inlägget men nu blir det återigen ett cirkelresonemang. Detta är ju redan ältat åtminstone 10 ggr redan. Jag förstår inte syftet med dessa inlägg från din sida. Det tillför absolut ingenting annat än att flytta fokus från det som kan vara av verkligt intresse.

            1. Simon A

              Jag vet inte din agenda och varför du vill vara med och diskutera, Vad har du bidragit med för KONKRET som för debatten framåt?

              1. Mikael A
                Ser inte att du själv bidrar med något konkret som för oss närmare en lösning på mordgåtan. Att du ifrågasätter andra debattörers motiv och vad de kan ha för agenda tillför inte debatten något utan tyder på att du har brist på sakliga argument

          2. Mikael A
            Jag hade egentligen inte tänkt att kommentera ditt inlägg, eftersom det är extremt svårt att förstå, och jag har egentligen varken tid eller intresse av att gå djupare in i detaljerna, men ändå:

            Du kan väl omöjligt veta om HO:s tidsangivelse stämmer, och det var ju inte heller tänkt att vara exakt på minuten. Dessutom är det ju poänglöst i skuldfrågan, men jag misstänker att det handlar om att få in honom i Martin W:s taxi så att SE kan vara mannen som kom farande från Saltmätargatan?

            Historien om LJ i gränden finns med även i SvD artikeln, så jag förstår inte vad du menar med att ”han ville etablera sig som vittne på brottsplatsen.
            – Inte vid Dekorimahörnet under den korta tid Lars J var synlig vid Kulturhuset”.

            Du ifrågasätter HO genom att insinuera att han inte minns någonting, men du använder honom då du vill göra en poäng av att SE uppträdde avvikande och uppseendeväckande, eftersom JA borde ha sett den uppseendeväckande SE på mordplatsen.
            Men HO nämner inte ens att SE skulle ha varit speciellt uppseendeväckande, bara omtumlad av situationen och något osammanhängande i sin berättelse.
            Kanske var det alldeles för många som uppträdde uppseendeväckande och avvikande på mordplatsen, så att SE kom i skymundan?
            Du räknade ju upp några exempel.

            Vad gäller trapphistorien, så håller jag med Simon A. Det är ältat för många gånger, och du vet lika lite som någon annan vid vilket trappsteg gm vände sig om, eller om han ens gjorde det. Det enda vi vet är att han vred på huvudet uppifrån toppen, men det räcker ju inte för att få en någorlunda god bild av LJ. Där håller jag med.
            Men från mordplatsen var det inga problem.
            Det har vi Lisbeth som intygar.

            1. Jörgen G

              Jag tycker att du skall vara stolt för dina bidrag med att SVD skedde senare och alla beräkningar att SE omöjligt kunde ha hunnit tillbaka till Skandia innan paret Palme passerade förbi där. Du har bidragit till att ytterligare små SE-pusselbitar har drivits fram under 2021.

              1. Mikael A

                Accepterar du den logiska slutsatsen av Jörgens beräkningar att Engström inte hade hunnit tillbaka till Skandia innan paret Palme passerade förbi Skandias huvudentre ?
                Slutsatsen är att Engström inte var Grand-mannen

              2. Tack Mikael, det var vänligt skrivet.
                Självklart hade inte SE hunnit med Grand efter bion.
                Vet inte alls vad du menar med att jag bidragit med att ”SVD skedde senare”, men det låter ju bra det också om det inte bygger på ett missförstånd?

      2. Jag tycker inte att det är underligt att folk som varit nära ett brutalt mord blir chockade.
        Gärningsmannen uppvisar dock inget chockat beteende, han utför mordet kallt och effektivt.
        Inge M beskriver mordet som en ren slakt.

        1. Kalle.
          Psykopater har inga känslor för andra människor och får inga heller trots att psykiatrin försöker omvända dom!

          1. Carita,

            Jag hoppas du inte uppfattar det som att jag slår dig i huvudet med knastrigt pedanteri. Det är bara smärre funderingar ämnade att bringa klarhet och ge perspektiv och inspiration, anteckningar i sanningssökande och engagerad men ej polemisk anda.

            Psykopati eller sociopati (en närsynonym som skulle ta bort associationen till psykos) är ett seglivat begrepp. Vissa anser att något dylikt beskrevs i Femte Moseboken:

            https://www.biblegateway.com/passage/?search=5%20Mosebok%2021%3A18-21&version=SV1917
            https://www.mechon-mamre.org/p/pt/pt0521.htm#18

            Theophrastus beskrev en psykopatisk karaktär mera nyligen, ca år 300 f.v.t.

            George Eliot inspirerades av Theophrastus när hon skrev sin oöverträffade The Impressions of Theophrastus Such, vilken om dess lärdomar anammats kunde ha mildrat den jämmer som ej dagats under slutet av det sekel då den skrevs samt nästa och nuvarande.

            1952 var psykopati en psykiatrisk diagnos i Förenta Staterna, men man kan notera att den innefattade alkoholism och homosexualitet (Wikipedia: Psychopathy), vilket ger ett visst perspektiv på begreppets tänjbarhet.

            Idag finns det ingen psykiatrisk diagnos med namnet psykopati eller sociopati:

            https://en.wikipedia.org/wiki/International_Classification_of_Diseases
            https://en.wikipedia.org/wiki/Diagnostic_and_Statistical_Manual_of_Mental_Disorders

            Avskaffandet är förenat av en viss medicinsk debatt. Dorothy Otnow Lewis, psykiater, argumenterade sålunda mot termens användning:

            ”The concept and subsequent reification of the diagnosis ”psychopathy” has, to this author’s mind, hampered the understanding of criminality and violence. […] According to Hare, in many cases one need not even meet the patient. Just rummage through his records to determine what items seemed to fit. Nonsense. To this writer’s mind, psychopathy and its synonyms (e.g., sociopathy and antisocial personality) are lazy diagnoses. Over the years the authors’ team has seen scores of offenders who, prior to evaluation by the authors, were dismissed as psychopaths or the like. Detailed, comprehensive psychiatric, neurological, and neuropsychological evaluations have uncovered a multitude of signs, symptoms, and behaviors indicative of such disorders as bipolar mood disorder, schizophrenia spectrum disorders, complex partial seizures, dissociative identity disorder, parasomnia, and, of course, brain damage/dysfunction.[29]” Wikipedia: Psychopathy.

            Noam Chomsky som borde veta bättre kallade Vaclav Havel psykopat efter dennes tal till amerikanska kongressen, som kanske många på bloggen erinrar sig. Men det var i mitt tycke utan hållbar anledning eller en gnutta hut.

            Alf Enerström kallade Olof Palme psykopat, vilket troligen de flesta bloggare här kommer ihåg. Vi skall notera att han inte gjorde det i egenskap av legitimerad läkare utan som amatörpsykolog och hatpropagandist.

            Som sagt, pedanteri kanske, vilket inte heller är en psykiatrisk diagnos men icke desto mindre ett nyttigt begrepp.

            Du, Carita använde inte begreppet psykopati som tillhygge, men det är lätt att göra det ibland, ungefär som när den lille pojken Tet – uppkallad efter offensiven – i Lukas Moodyssons film Tillsammans tar till ett invektiv han hört vuxna använda; ungefär som Tet, alltså, som anklagad av en moloken liten Stefan för att ha tjejskor utbrister: ”Djävla fascist!” Man undrar förresten om små gossar som pådyvlats namnet Kandahar av motsatta motiv på 1990- och 2020-talen en dag kommer att räcka varandra handen.

            Med det på bloggen ofta använda begreppet ”sannolik” förhåller det sig delvis annorlunda. Det har en exakt, frekvensbaserad statistisk definition, men vi vill alla i brist på annat låta det glida över i en subjektiv betydelse, trots att det vore bättre att damma av det gamla hederliga ”troligt” i de situationerna. Eller talar vi om sannolikheter i en helt annan betydelse eftersom svenskan saknar något bra substantiv för att komma nära sanningen, att närma sig den objektiva sanningen: ”verisimilitude” – ett begrepp som saknar ett enkelt förhållande till sannolikhet i statistisk mening. Det är delvis hur ordet ”sannolikhet” tvingas dubbelarbeta på det sättet som underbygger den finurliga humorn i Tage Danielssons monolog om vad som hände i Harrisburg. Framträdandet av den monologen bidrog troligen (sannolikt?) till att ytterligare minska folkets stöd för den kärnkraftspolitik Olof Palme tidigare styrt in landet på, ett opinionsskifte som fick SAP byta fot.

              1. Carita,

                Du skrev ”Psykopater har inga känslor för andra människor och får inga heller trots att psykiatrin försöker omvända dom!”

                Och sedan ”Jag använde inte psykopat som tillhygge utan som kunskap om mördaren.”

                Det senare var svar på vad jag skrivit: ”Du, Carita, använde inte begreppet psykopati som tillhygge.”

                Det skrev jag i sammanhanget om hur andra använder begreppet som tillhygge.

                Jag ville förklara att psykopati inte är en diagnos som används inom psykiatrin, av starka skäl som jag lät citatet från Dorothy Otnow Lewis illustrera; jag ville med källa antyda begreppets vetenskapligt och etiskt undermåliga men korta historia inom den medicinska diagnostiken.

                Om man använder begreppet för att söka kunskap om mördaren är det således inte psykiatrisk kunskap, såvida man inte sätter en icke-psykiatrisk samlingsetikett på sjukdomsbilder samt konstellationer av symptom och tecken som psykiatrin faktiskt arbetar med. Och dessa gäller människor som har känslor för andra människor, fast kanske inte alla typer av känslor i samtliga fall. Men sådant användande underlättar inte kommunikationen eller sökandet av kunskap för den delen. Annars kanske man använder begreppet i vidare mening, syftande på lekmäns iakttagelser i texter från år 600 f.v.t. och framåt där termen dock inte förekommit förrän nyligen. Då blir man ju också tydligare om man förklarar det.

                Paragrafen om sannolikhet riktade sig till alla som använt det begreppet, vilket jag inte minns om du gjort. Det var en jämförelse blott som skissartat pekade på likheter och skillnader som jag finner intressanta.

                Förresten har termen ”galning” använts flitigt i debatten om mordet. Vad den syftar på går också inom lott med vad psykiatrin sysslar med, men är inte heller en term som man använder inom psykiatrin. Jag vet att jag själv skrev att jag inte trodde att mordet utfördes av en ensam galning utan av en komplott av galningar. Jag menade inte då att de skulle vara mentalt sjuka utan att de hade en snedvriden uppfattning om världen och etiken.

                  1. Ingen fara: det är lätt att göra! Jag läste t ex fel om Bernt Carlsson (säkert om mycket annat): trodde BC själv varit på Bohemia mordkvällen. Men det var bara någon med anknytning till honom. Det som tydligen inte var fel – hittills – var att hans partner hade sagt att han var en av de få som visste hur mordet gått till. Det som är rätt blir värdefullare när felaktigheter skalas av. Det är bloggens dygd: man blir rättad och får bryta sina åsikter mot andras; eller ens inlägg blir kompletterat. Det senare i ditt fall.

                  2. Och så skrev jag fel:

                    ”Man undrar förresten om små gossar som pådyvlats namnet Kandahar av motsatta motiv på 1990- och 2020-talen en dag kommer att räcka varandra handen.”

                    1990-talet till inpå 2020-talet kunde kanske gått an pga fortlöpande strider där. Man kunde lagt till 80-talet och de blodiga slagen mellan talibanerna och den sovjetiska flygbrigaden samt de sovjetstödda styrkorna där inte minst i Arghandab-distriktet.

                    Men talibanerna besegrades ju i Kandahar 2001 och vann det åter militärt 2021.

                    Trots att allt detta är intimt förbundet med Olof Palmes karriär – en del kanske med Palmemordet – och där finns en röd tråd (eller flera), så inser t o m jag att detta passar bättre i den andra tråden:

                    https://gunnarwall.wordpress.com/2021/08/19/tjugo-ars-krig-en-kvarts-miljon-doda-vad-handlade-det-om/

      3. Mikael A

        Som jag redan påpekat så kan en reaktion komma med viss fördröjning. Det tar olika lång tid för olika människor att ta in vidden av en dramatisk händelse och reagera.

        Engström till skillnad från Lisbet och AB har inte bevittnat själva mordet. Tvärtom uppger han att han hörde ett skott redan när han kom ut från Skandia. När han nådde Dekorimahörnet låg Olof redan död på trottoaren. Lisbet och AB däremot bevittnade det brutala mordet på mycket nära håll

        1. Jonas J

          SE:s tillstånd när han återkom till väktarna:
          —– ”Väldigt chokad”, osammanhängande, fysiskt medtagen, ”inte kapabel att ta sig till bussen själv”.

          —– Två av vittnena, LP och AB, urskilde sig från och uppmärksammades av de övriga på mordplatsen då de var svårt chockade och okontaktbara.
          Att uppleva, som de fick göra, ett våldsamt dödsfall på NÄRA HÅLL leder oundvikligen till svår chock (Professor i rättspsykiatri med stöd av kollegor).

          1. Mikael A

            Förstår du vad jag skriver eller inte ?

            Har påpekat två gånger för dig nu att reaktioner kan komma med fördröjning. Att Stig var chockad när han återkom till Skandia betyder INTE att han måste ha blivit chockad redan när han kom fram till mordplatsen. Dessutom såg han inte själva mordet på nära håll utan kom ut från Skandias huvudentre när han hörde ett av skotten. Du har inte bevisat att Stig själv begick mordet eller av annan orsak bevittnade mordet på nära håll

            Att uppleva ett våldsamt dödsfall på nära håll leder inte till svår chock omedelbart för alla människor och i det här fallet definitivt inte för gärningsmannen som uppträdde iskallt och kontrollerat enligt vittnena

      4. Mikael A
        Samstämmiga vittnen uppger att gärningsmannen uppträdde iskallt och lugnt efter skotten. Han blev inte det minsta chockad av effekten av sin egen gärning

    1. Han har bara sagt att han ska svara så fort han hinner. Det var ett tag sedan jag var i kontakt med honom och jag kommer att kontakta honom igen för att få besked. Det är ju bäst om svaret kommer i någorlunda rimlig tidrymd efter min publicering.

      Tills vidare kan vi bara konstatera att han varken hos mig eller någon annanstans har svarat på min omfattande – och skulle jag vilja tillägga: genomarbetade – kritik. Detsamma gäller Mattias Göransson som ju gjorde klart att han ansåg sig ha viktigare saker för sig än att försvara sitt utpekande av Stig Engström.

      1. Det vore trevligt om Thomas Pettersson ville svara på din artikelserie, så att alla oklarheter kan redas ut.
        Det kommer han säkert att göra så småningom, för han brinner ju för frågorna, och hans trovärdighet står ju faktiskt på spel här.
        Annars vore det märkligt.

          1. Jag skulle just ringa Thomas Pettersson och fråga när han kan väntas svara när jag fick ett mail från honom i morse. Han skrev att han nu kommer att ha tid att jobba med ett svar på min kritik och att han planerar att komma med ett blogginlägg om några veckor.

            1. Säga vad man vill om SE-teorin han framställer, men det ska han i alla fall ha heder för. Bra, Pettersson!

                1. Carita, det är väl uppenbart hur jag tänker? Att på lösa boliner peka ut Stig Engström som statsministermördare är en smula tveksam, men att ta debatten med Gunnar Wall är hedersamt. Hur tänker du själv? 🙂

                    1. OK, då ber jag om ursäkt om mitt svar var oartigt och får försöka vara tydligare nästa gång.

              1. Tomas P forsoker påstå att Stig E var gärningsmannen som inte alls stämmer utan är ett hopkok av fantasier. Enligt polisens analys med forhor av Helen som tog ut pengar från ATM vid Tunnelgatan när hon slog in coden for uttaget horde hon skotten på Tunnelgatan. Uttagsremsan lämnades in till polisen som gjorde forhor med Helen och deras specialister kontrollerade tiden mot froken UR och när skotten kom som enligt polisens kontroll var 23.20.00 – 23.20.10 0ch inte som utredningen påstått 23.21.30 som är baserad på två chauforrers uppgifter som inte kan ha någon exakthet. Stig Engstrom stämplar ut 23.19 från Skandia och den tiden kontrollerades av Skandias personal. Stig E samtalar enligt vakten Henry O om hans semesterresa och jobbet och kanske kommer ut på gatan 23.40. Nu går Stig E mot Kungsgatan i rask takt och vid Gotabanken som ligger 20 meter från mordplatsen hor han skotten och då är tiden 23.20.00. Det här bevisar att Stig E helt omojligt kunde vara gärningsmannen for Palme, när man ser till fakta och inte forsoker koka ihop logner.

                1. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: på den här bloggen vill jag ha en diskussion om sakfrågor – inte spekulationer om syftena bakom meningsmotståndares påståenden. Det går ju alldeles utmärkt att hävda att Thomas Pettersson har fel i sina slutsatser om Skandiamannen, det påstår jag själv. Men att skriva att han han ”försöker koka ihop lögner” för inte diskussionen framåt. Det för bara bort fokus från de faktiska frågeställningarna.

              2. Thomas Pettersson borde ha ställts mot väggen och blivit skinnad av journalister med skarpa frågor om hans bok ”Den osannolika mordaren” som är baserad på fantasier och påhitt, där motivet var att få Stig E som gärningsmannen. Det finns ingen fakta i hans bok som bevisar att Stig E var någon gärningsman utan det är påhitt som han kommit med. Det går mycket lätt att bevisa Stig Engstrom kunde inte vara någon gärningsman. Jag kan inte forstå att så många accepterat hans hopkok som finns ingen sanning i, det bevisar att många har ingen korrekt uppfattning om Palme mordet, utan de tror vad andra tror. Det har påståtts att Stig E ljuger men han har varit i många forhor och de bandas forhoren och kontrolleras sedan av specialister om något i forhoren skiljer sig och om så är fallet blir det en stor utfrågning. När det gäller Stig Engstrom kom polisen inte på att han kom med olika uppgifter utan alla hans forhor var samstämmiga. Enligt polisen som forhorde Stig Engstrom fanns det ingenting som visade att han kom med osanning , utan det är falska anklagelser av journalister, privatspanare självutnämnda experter m.m.

            2. Efter att ni uppehållit er vid ovidkommande detaljer och skruvat upp debattläget till oanade höjder är det stort av Thomas att överhuvudtaget ta notis/svara. Med det sagt så ser jag fortfarande fram mot svaret. Måste dock påpeka att Thomas inte längre behöver gå i försvar om någon ”hypotes”. Stig Engström som skäligen misstänkt ägs nu av det svenska rättssystemet. Med förhoppning om att den fortsatta debatten genomsyras av ett konstruktivt och öppet sinne – i motsats till sekundstrid och att ”Thomas Pettersson ska ställas mot väggen” och bli lynchad av en besviken bloggpöbel.

              1. Per W

                Tvärtemot vad du påstår så avhandlar vi här på Gunnars utmärkta blogg väsentliga detaljer och håller ett sakligt och sansat debattläge.

                Endast några enstaka debattörer som förespråkar hypotesen om Engström som gärningsman tenderar ibland att försöka skruva upp debattläget när sakargumenten som stöder den hypotesen lyser med sin frånvaro. Bland annat ifrågasätts andra debattörers motiv och agenda men Gunnar sätter alltid ner foten när diskussionen riskerar att spåra ur.

                Att Thomas svarar på vår kritik av hans utpekande av Engström är högst rimligt. Thomas måste försvara sin hypotes för Engström som gärningsman är bara en hypotes. Finns inga fakta som pekar mot Engström som något annat än vittne. Rättssystemet äger ingen rätt att peka ut någon som skäligen misstänkt genom att kopiera Thomas Petterssons hypotes byggd på rena spekulationer. Vad som skett genom åklagarens utpekande av Engström är ett rättsligt övergrepp.

                Debatten kommer genomsyras av ett konstruktivt och öppet sinne. Thomas Pettersson kommer inte bli lynchad av någon besviken bloggpöbel utan ges allt utrymme han behöver för att påvisa faktiska omständigheter som stöder hans hypotes om Engström som gärningsman.

                1. Jag delar absolut inte din åsikt. Att vara intresserad av Palmemordet har traditionellt sett betytt mer eller mindre smaskig konspiration. När, exempelvis jag, antyder att vi bör hålla oss till Sveavägen och källkritik, och strunta i att hänga upp oss på detaljer från en svunnen tid bemöts man av totalt oförstående. Och sen kommer mötesscenariot och walkie-talkies för femtioelfte gången. Även ditt inlägg andas besvikelse. För det första är Engström ingen hypotes. För det andra kommer Thomas P aldrig att tillfredsställa merparten av bloggens läsare. Det kommer fortsätta i all oändlighet att trilla in diverse mystiska omständigheter, föga kopplad till mordplatsen. Alla dessa kommer mottas med stort intresse. Tills en ny omständighet publiceras. Engström och det du kallar ”hypotes” kommer dock för alltid att innebära skäligen misstänkt för Palmemordet.

                  1. Mycket märkligt förhållande till en mordgåta, Per W. Ingen kontext, tack! Inga omständigheter alls. Ingenting om Palmehatet. Ingenting om ubåtarna eller Sovjetbesöket eller att en massa människor med w/t omgav mordplatsen, eller att nazistiska poliser bara alibiförhördes (Flickvännen: ”Ja, han var hemma hela kvällen” osv) Med den metoden har vi nog klarat av både Gustaf III (Anckarström var bara på dåligt humör) och Caesar (Brutus råkade bara vara där, shit happens).

                    Jag tror, till syvende och sist, att man behöver något mer ambitiöst än så.

                    1. Gunnar P – du får statuera exempel beträffande om vad jag skrivit ovan. Nu är du tillbaka på ruta 1. Allt är i dina ögon mystiskt. När det gäller Palmemordet (och för den del alla mord) finns det förstås hur många mystiska omständigheter som helst. Om man letar tillräckligt noga. Du nämner ordet ambitiös. Jag vågar nog påstå att dina hemligheter är utreda i bott. Hela granskningskommissionen har ju sin upprinnelse i just polisspåret. Det gäller helt enkelt att inte bli för ambitiös i sina försök….

                    2. Gunnar P

                      Obegripligt svar.

                      Palmegruppen har kommit fram till att SE inte går att komma runt genom att redovisa förloppet från skotten 23.21 till SE:s möte med Yvonne N två minuter senare.

                      Menar du då att Sovjetbesök, walkie-talkies, nazistiska poliser och annat skulle kunna göra så att SE kan rundas? Hur menar du då att det kan förklara bort SE:s förehavanden under de två minuterna?

                    3. Det där uttrycket att SE inte kan ”rundas” är ju inget juridiskt uttryck. Vad vi vet är att Krister Petersson hävdar att han inte ansåg sig ha bevisning som räckte till ett åtal. Enligt alla normala sätt att se saken betyder det att han inte trodde att han skulle kunna få Engström fälld i en rättegång. Eller annorlunda uttryckt: Petersson kände sig tvungen att medge att skuldfrågan på intet sätt var färdigutredd.

                      Och det betyder i sin tur att alla andra till synes relevanta omständigheter som inte hör hemma i ett scenario med Engström fortfarande kan ha betydelse för sanningen om mordet.

                      När detta är sagt kan det också tilläggas att även om Krister Petersson hade vågat sig på att påstå att han hade bevisning som skulle ha räckt till ett åtal så borde anhängare av Engströmteorin kanske må bra av att visa en viss ödmjukhet. Vi vet ju att Peterssons företrädare som Palmeåklagare gick till åtal mot Christer Pettersson – och förlorade i hovrätten.

                      Mot den bakgrunden är det där lilla mantrat, att Engström inte kan ”rundas”, bara en fras med mycket litet innehåll förutom att det tycks spegla en trosvisshet hos dem som ständigt refererar till den.

                  2. Misstänkt enligt åklagaren, men inte tillräckligt underlag för att åtala om SE varit i livet, enligt samma åklagare.

                    Skyldig enligt TP.

                    Det är en ganska stor skillnad mellan de två ståndpunkterna.

                    Sedan det här om vad ”merparten av bloggens läsare” tror. Enligt Aftonbladet: Mindre än en femtedel av svenskarna tror att Stig Engström mördade Olof Palme. En lika stor andel tror inte att han är mördaren, enligt en Sifoundersökning. En majoritet av de tillfrågade svarar att de är tveksamma eller inte vet.

                    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/WbwJOQ/majoritet-osakra-pa-engstrom-som-mordare

                    1. Erik K
                      Tänk om Sifo frågat de 1100 om de hade några kunskaper om mordet alls. Hade ngn svarat då ”Ja, jag tror allt jag läser i tidningar”?

              2. Per W

                Som du vet har den ”besvikna bloggpöbeln” blivit allt färre och många tvivlare med mycket god MOP-kunskap har kastat in handduken. Hur många som finns kvar efter den kommande Netflix-serien återstår att se.

                Redan med ”Den osannolika mördaren” i maj 2018 kunde PU och de flesta insatta konstatera att det inte går att komma runt SE (Det kunde även Sven Anér redan 1989). Den efterföljande debatten där skeptikerna har aktivt deltagit har dock lett till att små detaljer har drivits fram som har bekräftat SE ytterligare. Så diskussionerna har sitt värde och får gärna fortsätta för min del.

                Jag gissar att TP inte bryr sig vad de besvikna uttrycker. Han behöver inte ens PU:s applåder som framgår av artikeln.

                https://www.expressen.se/nyheter/ledde-palmeutredarna-till-stig-engstrom-behover-inte-deras-applader/

                1. Mikael A
                  Tvivlarna företräder en kvalificerad majoritet om cirka 80 procent av svenska folket. Nämn gärna ett exempel på någon tvivlare som kastat in handduken och blivit omvänd om du kan. Tvivlet minskar inte utan snarare förstärks av att förespråkarna av teorin om Engström som gärningsman inte svarar på relevanta frågor och inte bemöter våra invändningar. Argumentationen från er sida utgörs av cirkelresonemang och upprepningar av påståenden om Engström och hans förehavanden som ni inte kan bestyrka
                  Menar du seriöst att en fiktiv serie på Netflix byggd på rena spekulationer kommer servera svenska folket svaret på mordgåtan?

                  1. Jonas J

                    Jag skrev inte att de många MOP-kunniga tvivlarna som har kastat in handduken har blivit omvända. Däremot har de inte lyckats prestera någon tillstymmelse till att förklara bort SE eller som KP uttryckte 10 juni 2020: ”Hur det nu skall gå till!”. Det är nog det avgörande varför de har försvunnit.

                    1. Ser inte en enda tvivlare som har försvunnit så jag vet inte vem som har kastat in handduken.
                      Engström behöver inte bortförklaras för han är ingen mördare utan ett vittne bland andra
                      Åklagare Peterssons utpekande av Engström väger inte tyngre än tidigare åklagares utpekanden av Christer Pettersson så det kan vi lugnt bortse från

            3. Da håper vi på at den ellers så meget dyktige journalisten Thomas Pettersson har gravd så grundig at han klarer å plassere våpenet i hånden på GM. Hvis ikke så er Stig Engström- sporet totalt uten substans, og bør legges ad acta. Jeg hørte igjennom nedleggingsbeslutningen i går – nok en gang – og, så langt jeg ser det, er og blir dette en skandale. Det er simpelthen ikke rettsstaten Sverige verdig.

              1. Lars Tore

                Hur ska man få Riksåklagaren att öppna utredningen igen? Är det bara hon som kan det?

                1. Riksåklagaren har i första hand i uppgift att ta ställning till om hon ska överpröva Krister Peterssons nedläggningsbeslut (och har alltså tagit ställning till att inte göra det). Men vilken åklagare som helst kan i princip återuppta Palmeutredningen.

                  Hur skulle det kunna gå till?

                  Tänk till exempel att en man i 70-årsåldern – i Säffle eller var som helst – grips för ett annat brott och i källaren visar sig ha inte bara en magnumrevolver, en uppsättning Winchester Western metal-piercingpatroner kaliber .357 Magnum samt en stickad mössa av Jack Nicholsontyp utan också en dagbok där han beskriver hur han sköt Palme och varför han gjorde det. Låt oss också tänka oss att det i hans fotoalbum finns ett antal bilder, tagna vid olika tillfällen, där han poserar vid Palmes grav med sin magnum i handen.

                  Då skulle det i princip vara en naturlig sak för den lokala åklagare som var inkopplad på det andra brottet att också återuppta förundersökningen av Palmemordet.

                  Men jag skrev ”i princip”. Åklagare ska visserligen fatta självständiga beslut utan att fråga sina överordnade först. I teorin i alla fall. Men det är nog inte många åklagare som skulle göra det utan att lite diskret kolla med RÅ först.

                  1. Skulle va bra om vapnet i Bällstaån är riktigt o man sen kan kolla det mot någon och sen får gärna boken Kontraktet kollas upp vem som är författaren. Jag har skrivit till Riksåklagaren om boken för själv kan jag ju inte göra ngt. Alltså jag skrev innan vapnet hittades att Melander har underlåtit att kontrollerat det jag tipsat om ang boken. Förra året.

                    1. Glömde ju kommentaren till föregående inlägg.

                      ”Karl Larsson slängde på sig jackan, stoppade vapnet i innerfickan och gick ut. En halvtimma senare plumsade hans Smith & Wesson.357 Magnum i vattnet i Bällstaån och sjönk mitt i fåran där det var som djupast.”

                      Ur boken Kontraktet (sid 200-201\209) e-boken

                    2. Jag blev uppgiven igår när någon visade att boken blivit e-bok o på Saga Egmont. Horribelt.
                      Jag har ju jämfört boken med annan bok och annat så jag har läst den ordentligt.
                      Riksåklagaren har fått mina upplysningar.

                    3. Verkar som att det är en Arminius HW357 .357 Magnum 6″ Revolver som fiskades upp. Kan ju bli väldigt intressant om det visar sig att Arminius .357 har 5 högervridna bommar och att det i trumman återfinns 2 tomhylsor samt 4 ytterligare patroner med rätt blyisotop. Polisen har väl aldrig ens kollat revolvrar av fabrikat Arminius?

                  2. Gunnar

                    Det skulle i så fall innebära att den åklagaren skulle gå emot Krister Peterssons krav från 2020-06-21:

                    —– ”Om utredningen skall tas upp på nytt måste man FÖRST kunna förklara bort SE – Hur det nu skall gå till”

                    1. Ja, visst skulle en sådan åklagare gå emot Peterssons ”krav”. Än sen? Lyckligtvis är det ju inte Krister Petersson som bestämmer om andra åklagare har rätt att återuppta utredningen.

                      För att vara lite tydligare så att min poäng går fram. Det finns ett antal personer som framfört att den man som brukar gå under beteckningen ”Christer A” skulle kunna vara gärningsmannen. Som bekant saknas det bindande bevisning mot denne. Men det finns inte heller någon bevisning som absolut friar honom. I den meningen kan han inte ”rundas”, det vill säga: han finns med i diskussionen.

                      Hindrade det Krister Petersson från att i stället lägga krut på att utreda Stig Engström? Nej, det gjorde det inte. Och Petersson har förstås å sin sida ingen rätt att hindra någon annan åklagare från att återuppta utredningen och titta på andra hypoteser.

                    2. Mikael A,
                      Ett drygt år efter nedläggningsbeslutet sa Krister Petersson följande till Bulletin, när han något tilltufsad
                      intervjuades efter JO:s skarpa kritik den 22 juni:

                      -Det är ju som så med alla förundersökningar att beslutet om att lägga ned beror på att man inte kan föra utredningen vidare. Kommer det fram tung bevisning om en annan person, till exempel, som gör att vi kan ställa i fråga det beslut som vi har fattat, då kommer vi naturligtvis att kunna återuppta förundersökningen.
                      https://bulletin.nu/tholin-om-kritiken-mot-palmeaklagaren

                    3. Mikael A

                      Förklara bort Engström är det många som kan göra lätt som en plätt. Tyvärr når inte förklaringarna fram till varken Krister Petersson el Riksåklagaren. Än iaf.

  66. Sedan måste man analysera var paret Palme befann sig när Stig E lämnar Skandia. Gångtiden från ingången till Skandia är provgått till mordplatsen i lugn takt och den var ca 47 sekunder. Räknar bakåt i tiden från skotten 23.20.00 bor de ha passerat Skandia ca 23.19.10. Man kan inte få exakta tider på sekunden , men analysen visar att paret Palme hade passerat ingången till Skandia när Stig E kom ut for att promenera mot Kungsgatan. Någon tid for Stig E att utfora något motd fanns inte helt enkelt. Sedan fanns ett vittne Alf L som motte paret Palme när de gick soderut från Grand och ca 15 meter efter dem gick en mystisk man som Alf blev misstänksam , han tog en promenad men kom tillbaka till västra sidan Sveavägen och spanade efter paret Palme. Nu såg han paret Palme vid Sarin och den mystiske mannen stod vid Dekorima. Paret Palme borjade gå soderut och Alf L foljde dem med blicken och såg ingen som gick efter dem innan ca 20 meter från mordplatsen gick en man i blå täckjacka efter dem som sannolikt var Anders B. Alf L foljde paret Palme med blicken och såg när gärningsmannen vid Dekorima klev fram och avlossade skott bakom Olofs rygg som foll ned dod. Gångtiden från Sari till Tunnelgatan bor vara ca 1 minut 40 sekunder och det är också den tiden som vittnet Inge M bedomde att han satt i bilen och såg gärningsmannen innan paet Palme kom och Olof blev avrättat. Att placera in Stig Engstrom blir till en omojlighet med endast de här uppgifterna jag tagit fram.

    1. Sannolikt såg Nicola vittnet Anders B gå bakom paret Palme eftersom han i förhör uppger att när han hör skotten så vänder han sig om och ser att mannen som han sett gå bakom paret Palme gömmer sig i Dekorimas port precis som Anders B gör direkt efter skotten. Nicola uppger att den förföljande mannen har en blå täckjacka med samma blå nyans som telefonkatalogen vilket stämmer in på Anders B

      1. Jonas J.

        För min del måste observationen av Anders gjorts längre söderut. Jag har svårt att tro att han var så långt norrut.
        Man går inte 60 meter och sedan tillbaka när man väntar på ett sällskap som är inne och hämtar pengar i drygt en minut.
        Antingen har NF tagit fel på platsen, men i så fall mötte han ju Palmes längre söderut, vilket i sin tur väcker frågor om promenadtider och platsen där NF vände sig om.
        Det som styrker NF:s version är att han kan knyta mötet till mannen i La Carteries skyltfönster.
        Det andra alternativet är att det var gärningsmannen som gick bakom, men det passar inte med Inge M:s beskrivning av den väntande gärningsmannen.
        Ett tredje alternativ är att förföljaren inte alls är gärningsmannen, men ändå helt oidentifierad.
        Alternativet Engström faller på sin egen orimlighet, och är inte ens värd att spekulera i.
        Enligt mig.

        1. Anders B foljer med ett gäng som skall gå till Kårhuset och när de kommer till en ATM automat vid Gotabanken på Sveavägen som ligger 20 meter från mordplatsen går tre personer in for att gora uttag de måste gå in genom en dorr till ATM maskinen. Enligt ett kvitto som en tjej hade gjorde hon uttag klockan 23.17, nu gick uren på ATM maskinerna fel enligt polisens undersokning 90 sekunder att man måste lägga till 90 sekunder. Tjejen gjorde uttaget 23.18.30 därfor hinner de här gänget passera Skandias ingång innan Sig E kommer ut från Skandia. Anders B blir kvar vid Gotabanken och går ut på trottoaren mot korbanan for att vänta in några eftersläntare, men som inte kommer och beslutar sig for att åka hem. Paret Palme måste passera honom utan att han märker det , men foljer efter paret Palme och kommer fram när skotten avlossas 23.20.00 – 23.20.-10. Anders B hade teoretiskt en tid på 1,5 minuter att ta sig till mordplatsen från Gotabanken och ATM maskinerna. Sannolikt velade han om han skulle gå till Kårhuset eller åka hem, men beslutade sig for att åka hem. Anders B har stått fast vid att han rorde sig endast några meter norrom Gotabanken och ATM maskinerna och aldrig gick norrut någon längre bit. Att Nicola skulle ha mott Andrs B kan uteslutas helt och samma sak med Stig Engstrom. Det fanns ingenting som stämde med Nicolas uttalanden, han forsokte komma fram till att det fanns ingen gärningsman vid Dekorima när han passerade där och sedan forsoker han få det till att han motte Stig E som gick efter par
          et Palme , men ingenting stämmer där heller.

    2. Nicola F påstod han passerade Tunnelgatan och såg in där men det fanns ingen person där utan var morkt och tomt. Den tiden när Nicola passerar Tunnelgatan fanns gärningsmannen där utanfor Dekorima. Nicola fortsätter Sveavägen och när han kommer till Skandia ingången ser han paret Palme komma 20 meter bort och moter dem på 10 meter