Uppsluppna spekulationer om Engström som systematisk lögnare

Thomas Pettersson och Mattias Göransson ägnar ett avsnitt av Filterpodden åt att räkna upp en rad exempel på vad de anser vara Stig Engströms systematiska lögnaktighet. Högt på deras lista ligger hans uppgift om att han tog en kopp kaffe när han kom tillbaka till Skandiahuset. FOTO: Julius Schorzman.

SJÄLVA KÄRNAN I THOMAS Petterssons teoribygge om Stig Engström som Palmemördare kommer kanske fram tydligare än någon annanstans om man lyssnar till avsnitt 24 av Filterpodden, tidskriften Filters podcast. Rubriken på det avsnittet är Den osannolika mördarens metod.

Och innehållet? Ja, det är Thomas Pettersson och Filters chefredaktör Mattias Göransson som diskuterar med varandra, välvilligt ledda av en moderator som också är knuten till tidskriften, Oskar Sonn Lindell.

Temat i sändningen är precis det som utlovas i rubriken. Mer exakt handlar det om att skildra Stig Engström som en systematisk lögnare som hela tiden skapar nya falska påståenden för att slippa avslöja sig – och som lyckas med det i år efter år.

Vad Pettersson och Göransson lägger fram är helt enkelt en omfattande och bitvis komplicerad teori som utgår från vad Engström sagt – tyvärr ofta bara vad han påstås ha sagt – och utifrån det beskriver honom som en kallblodig manipulatör som om och om igen lyckas dra polisen vid näsan.


Artikelserie: Thomas Pettersson och fullversionen av teorin om Skandiamannen – Del 3

I en serie artiklar diskuterar jag journalisten Thomas Petterssons centrala roll i förhållande till beslutet att lägga ner Palmeutredningen – och granskar också nya inslag i hans tankegångar.

I det första avsnittet tog jag särskilt upp:

  • hur Thomas Pettersson lyckades sälja in sin teori till Palmeutredningen;
  • hur han sedan vände på teorin på ett fundamentalt sätt och hur Palmeutredarna följde efter;
  • och hur utredningens presskonferens visade upp den obekväma relationen mellan Thomas Pettersson och Krister Petersson.

I det förra avsnittet tog jag upp den andra upplagan av Thomas Petterssons bok Den osannolika mördaren. I det här och ett kommande avsnitt tar jag upp hur Thomas Pettersson diskuterar mordutredningen med Filters chefredaktör Mattias Göransson i Filterpodden.


Stämningen i detta Filtersamtal är stundtals rent uppsluppen, inte minst i början. Och den lite spralliga infallsvinkeln anslås inte minst när Mattias Göransson utlovar en hel del ”godis” i sändningen. Det han syftar på är en rad påståenden som är avsedda att stärka misstankarna mot den avlidne försäkringstjänstemannen. Partystämningen i själva starten på avsnittet markeras ytterligare genom att Mattias Göransson spelar upp en synthlåt som han skrivit själv och som är mixad med avsnitt ur Palmes tal.

Det ska med andra ord bli en lätt grabbnördigt kul vinkel på mordutredningen, förstår lyssnaren. Och den fortsatta stämningen blir också lite grann som när vinnarlagets mest kunniga supportrar har ett initierat men inte särskilt opartiskt eftersnack efter matchen.

Eller snarare är det mer rättvist att säga att Thomas Pettersson – och hans promotor Mattias Göransson – egentligen utgör en central del i vinnarlaget, inte bara dess hejarklack. Det var ju i ärlighetens namn de som levererade argumenten till Krister Petersson. Så det är väl mer riktigt att beskriva samtalet i podden som en sorts locker room talk.

Och i det perspektivet är väl den muntra stämningen rätt begriplig – även om den framstår som aningen malplacerad om vi ser saken ur ett annat perspektiv än de medverkandes. Den som lyssnar får stå ut. Och lyssna tycker jag faktiskt man ska göra om man är intresserad av att värdera utpekandet av Stig Engström. För här har vi vad som väl måste kallas hjärntrusten bakom Krister Peterssons utpekande.

Och med detta sagt, låt oss nu titta på vad denna poddsändning i sak har att säga om misstankarna mot den avlidne grafikern på Skandia.

Thomas Pettersson konstaterar först att Krister Petersson på den digitala pressträffen bara diskuterade misstankarna mot Engström utifrån omständigheter på brottsplatsen: ”Vi fick ju ingenting av det här egentligen då, utav utsagorna”. (Filterpodden # 24, ca 13:45 in i sändningen.)

Det vill säga, åklagaren P avstod från att särskilt titta på Stig Engströms påståenden om vad han varit med om.

Mattias Göransson instämmer och tillägger att just vad Stig Engström säger, ”är centralt och värt att nörda ner sig i”. Han menar att Engström oriktigt avfärdats som en ”snackepelle”, en som ljuger och ändrar sina lögner utan djupare anledning.

Thomas Pettersson håller med. Filterspanarna anser båda två att Stig Engström inte bara ljuger hela tiden utan att han ljuger med en metod.

Och så sätter de igång att illustrera vad de menar.

Engström tillbaka till Skandiahuset

Inledningsvis kommer TP och MG in på de första dokumenterade uttalandena från Engström efter mordet, de som han fäller när han kommer tillbaka till Skandiahuset omkring tjugo minuter efter det att Palme skjutits till döds.

Thomas Pettersson: ”Det han säger, det man har försökt att använda som ett argument för att han faktiskt är på platsen efter brottet, det är sånt här som… han säger att Palme blöder ur munnen, man ger konstgjord andning och en del såna uppgifter också. Och när jag tittade på det här så sa jag att det här, mycket av det här kan han ha slutit sig till att så här brukar det se ut på brottsplatser.” (Filterpodden # 24, ca 18:45.)

Ja, det är riktigt som Thomas Pettersson skriver att i väktarnas minnesbilder från när Engström återvände finns uppgifterna att han sagt att Palme såväl blödde ur munnen som fick konstgjord andning. Och det är uppgifter som stämmer överens med vad som faktiskt hände på mordplatsen sedan mördaren försvunnit.

Det borde tala starkt för att det Engström sagt var självupplevt, kan man tycka. Just de här sakerna som väktarna minns är ju sådant som knappast mördaren kan ha sett. Palme föll framåt, det vet vi eftersom han slog i pannan, inte bakhuvudet. Och livräddningsåtgärderna satte av allt att döma inte igång förrän gärningsmannen flytt från platsen.

Men dessa distinkta uppgifter som ju pekar på att Stig Engström var vad han själv beskrivit sig som, ett vittne, vill alltså Thomas Pettersson förklara bort med att ”så här brukar det se ut på brottsplatser”.

Det vill säga: Engström skulle bara ha gissat för att skaffa sig ett alibi.

Det är är ett anmärkningsvärt påstående, så till den grad att vi måste stanna upp inför det. Det bygger nämligen på åtminstone fem högst diskutabla förutsättningar.

Den första är att mördaren måste vara identisk med Engström.

Den andra är att Engström måste ha haft god kännedom om hur det brukade se ut på brottsplatser.

Den tredje är att det är sannolikt när någon just blivit skjuten att personen blöder ur munnen och att det syns tydligt för omgivningen.

Den fjärde är att det allra vanligaste är att tillskyndande människor snabbt sätter igång med konstgjord andning.

Och den femte är att Engström lyckats räkna ut att ingenting annat, ännu mer uppseendeväckande, inträffade på brottsplatsen.

Låt oss titta på dessa förutsättningar, en efter en.

1) Att mördaren måste vara identisk med Engström återstår fortfarande att bevisa. Inte ens Krister Petersson vågade sig på att påstå att den saken var avklarad. Det är den uppgiften Thomas Pettersson och Mattias Göransson har framför sig – och i längden inte kommer att slippa undan från – om de vill fortsätta hävda att de löst mordgåtan.

Problemet för dem är att de redan 2018 utan reservationer pekade ut Stig Engström som gärningsman i Filter. Då visste de att Palmegruppen intresserade sig för honom – och gissningsvis bidrog den saken till att de själva kände sig optimistiska. Men när den 10 juni 2020 kom så hade Krister Petersson inte de där bevisen som TP och MG hade hoppats på.

Filterspanarna kunde ha backat tydligt då, alldeles direkt efter den digitala pressträffen. Men de gjorde inte det. Och därmed hade de, bekymmersamt nog, målat in sig i ett hörn. De satt plötsligt – och sitter än i dag – med sitt kategoriska utpekande av Engström samtidigt som Palmegruppen lagts ned. Från det hållet har de alltså inte längre någon hjälp att vänta.

Det är inte en alldeles bekväm sits. Men de har gjort sitt val och beslutat sig för att det kostar mera att backa, Så den hållning de tills vidare fastnat för är att argumentera som om det redan är utrett att Engström var gärningsmannen – och att det nu i stället handlar om finliret, att detaljstudera hans sinnrika kriminella strategi.

Är vi skeptiska till teorin att Engström var mördaren så har vi förstås ingen anledning att utgå från att hans berättelse om vad han upplevde som vittne definitionsmässigt måste vara alltigenom lögnaktig. Men låt oss – i alla fall för diskussionens skull – medge att Stig Engström skulle kunna vara en rimligt tänkbar gärningsman och följa Thomas P i hans försök att skildra samme Engström som en metodisk och beräknande lögnare. Även då framstår – som vi nu ska se i detalj – hans spekulationer om hur denne Skandiatjänsteman skulle ha kokat ihop en bluffhistoria för väktarna som väldigt krystade.

2) Det finns nämligen inte några som helst kända belägg för att Engström hade särskilda kunskaper om hur det kan se ut på brottsplatser sedan gärningsmannen flytt eller att han var van vid att fatta snabba och genomtänkta beslut i den typen av skarpa lägen. Mot den bakgrunden låter det lite märkligt att han efter mordet skulle ha tagit sig tid att räkna ut vad det troliga händelseförloppet borde ha varit och att han sedan iskallt skulle ha sökt sig till Skandia för att berätta om sina gissningar som om det handlade om självupplevda vittnesiakttagelser.

3) Skottskador kan förvisso leda till att personer blöder kraftigt ur munnen. Men det där varierar beroende på omständigheterna och om inte Engström själv varit på plats under livräddningsförsöken skulle det inte ha varit lätt för honom att göra rimligt säkra uttalanden på den punkten.

4) Särskilt med tanke på hur kraftigt den liggande mannen blödde var det långt ifrån givet att någon skulle ha sinnesnärvaro nog att börja med konstgjord andning för att rädda denne okände person. Med konstgjord andning menas vanligen det som också brukar kallas mun-mot-mun-metoden. Många kan spontant ha tvekat ännu lite extra inför en sådan insats vid just den här tiden – under mitten av 80-talet hade nyhetsmedia rapporterat utförligt om riskerna med att få den nya dödliga sjukdomen aids genom just blodsmitta. Och alla visste att mot aids fanns det inga fungerande mediciner.

5) Även om vi för resonemangets skull medger att Engström skulle ha vågat gissa – och gissat rätt – om blodet ur munnen och livräddningsåtgärderna återstod ju möjligheten av att det under de första minuterna efter mordet kunde ha inträffat ytterligare uppseendeväckande saker som skulle ha dragit till sig ännu större uppmärksamhet och som var omöjliga att räkna ut för den som inte var kvar på platsen. Det vill säga: om mördaren hade valt att framställa sig som ett oskyldigt vittne genom att chansa på vad som hade hänt sedan han flytt så tog han ju en oerhörd risk att det skulle bli fullkomligt fel.

Men Stig Engströms berättelse till väktarna var inte alls fullkomligt fel. Den var i centrala avseenden alldeles riktig.

Och här finns dessutom anledning att ställa den uppenbara frågan: om Engström var mördaren, varför skulle han över huvud taget bry sig om att ta sig tillbaka till Skandiahuset och improvisera ihop en roll som vittne med risk för att trassla in sig i lögner och självmotsägelser? Det hade ju varit mycket enklare för honom att i stället bege sig hemåt.

Var Engström tvungen att återvända?

Det finns faktiskt en sorts försök till svar på den frågan längre fram i poddavsnittet. Låt oss titta på det. Vi ger ordet till Mattias Göransson:

”Han har ju ingen möjlighet att bara säga: jag vet ingenting om Palmemordet. Det kan han inte, det är helt omöjligt för honom. Han har stämplat ut, väktarna har sett honom gå ut, strax därefter skjuts Palme och han har kommit tillbaka en liten stund efteråt så att den möjligheten finns inte. Han kan inte göra vad en annan brottsling förmodligen hade kunnat göra, nämligen bara hålla sig gömd och ligga och trycka nånstans eller lämna landet eller göra vad som helst. Så att det där normala mördarbeteendet att hålla sig undan det är ju inte möjligt för honom, det får man ändå ha som en given premiss för hela alltet.” (Filterpodden # 24, ca 63:00.)

Det finns, kan vi se, två skilda inslag i Mattias Göranssons resonemang. Det ena är att Engström har stämplat ut vid en tidpunkt som gör att han inte kan hävda att han missat själva den dramatiska händelsen. Det andra är att själva logiken i situationen tvingar honom att sedan han utfört mordet gå tillbaka in på arbetsplatsen och spela teater för väktarna.

Låt oss titta på dem ett i taget. Den första delen handlar om när Engström gick ut från Skandia. Krister Petersson föreföll under pressträffen ha trott att Stig Engström kom ut på gatan omedelbart efter utstämplingen, en tid som i åklagaren Peterssons värld var 23.19. Det betyder att Engström skulle ha kommit ut på gatan mer än två minuter före mordet. Det stämmer ganska bra med Thomas Petterssons spekulation i Den osannolika mördaren (nya upplagan, sidan 209). Där anser han det fastslaget att det var Stig Engström som Nicola F lade märke till när han mötte paret Palme i närheten av Skandias huvudentré. Nicola såg ju en man som kom släntrande efter Olof och Lisbeth och som alltså även han kom norrifrån. Med andra ord skulle Engström ha svängt till höger när han lämnade Skandia, mött paret Palme en bit norrut och då vänt om för att skugga dem när de fortsatte söderut.

Polisen gjorde en rekonstruktion på plats med Nicola. Utifrån hur långt Nicola ansåg att han gått efter mötet med paret Palme och tills han hörde skotten görs det i polisens protokoll bedömningen att Nicola mötte paret Palme ungefär 1 minut och 35 sekunder före mordet. Och då måste alltså Engström – om det nu var han som kom gående efter statsministerparet – redan ha varit ute en stund. Även Thomas Petterssons scenario – som ju är avsevärt mer detaljerat än åklagarens – bygger tydligt på att Engström kom ut på gatan strax efter 23.19. I en kronologisk uppställning som TP gör i sin bok fastställer han Nicolas möte med paret Palme och den efterföljande mannen till 23.20. Och då är mannen som TP tror är Engström en bit norr om statsministerparet. Om det verkligen var Engström som Nicola såg bakom paret Palme så måste denne ha varit ute en stund – vilket ytterligare understryks av att Nicola ju inte sett någon som gick ut från Skandias huvudentré strax innan paret Palme dök upp.

Nu är det väldigt svårt att föreställa sig att Engström kom ut på gatan så tidigt som krävs för detta, alltså 23.19 plus några sekunder. Även om den verkliga tiden för hans utstämpling var så tidigt som 23.19.00 – vilket är helt obestyrkt – finns det uppgifter från båda väktarna att han pratade med dem en stund efter utstämplingen.

Men låt oss bortse från det. Vi kan för resonemangets skull godta Thomas Petterssons och Krister Peterssons tes om att Engström kom ut på gatan så tidigt som ett par minuter före mordet eller kanske lite till. Det är vad de anser sig behöva för att kunna knyta Engström till gärningen, men då måste TP givetvis använda sig av samma tidsaxel när han ska förklara varför Engström återvände till Skandia.

Och då kommer vi till något intressant: det är ju så att Engström enligt sina egna uppgifter gick till vänster när han kom ut och med raska steg tog sig i riktning mot Hötorget.

Ifall vi nu förutsätter att Engström kom ut på gatan så tidigt som strax efter 23.19 så finns det ju ingenting som säger att han skulle ha behövt lägga märke till mordet ifall han stegat iväg i den riktning han själv angett. Klockan 23:21:30 – när skottlossningen ägde rum – skulle en raskt promenerande person som startat söderut från Skandia drygt två minuter tidigare ha hunnit passera Dekorimahörnan med rejäl marginal.

Förmodligen hade han varit uppe vid Kungsgatan. Och en person som befann sig så långt bort från mordplatsen behövde definitivt inte ha förstått vad som skedde där borta bakom honom. Det vill säga: om Engström var mördaren och gick ut ungefär den tid som TP och KP vill ha det till så borde han ha förstått att han lämnat Skandia tillräckligt tidigt för att inte ha någon anledning att dyka upp och spela teater i efterhand. Den enkla och naturliga varianten hade varit att fortsätta hemåt på lämpligt sätt. Han skulle ju senare kunna säga något i stil med: ”jag skyndade mot Hötorget och hörde för all del något som smällde bakom mig, men inte fattade jag vad det handlade om, och jag hade ju bråttom”.

Det vill säga: han hade absolut ingen anledning att ta sig tillbaka till Skandiahuset efter mordet för att demonstrera sin oskuld genom en improviserad historia om sig själv som mordplatsvittne. Och inte nog med det.

Det fanns också direkta orsaker till att en sådan åtgärd var direkt olämplig.

Mest uppenbart kanske: han kunde lukta krutrök. Och om han just skjutit Sveriges statsminister är det väl också troligt att han skulle ha befunnit sig i ett sådant psykiskt tillstånd att han riskerade att avslöja sig genom sitt beteende. Ett chockat vittne och en nybliven mördare som känner behovet av att sopa igen spåren befinner sig knappast i samma stämningsläge. Dessutom: i samband med att Engström tog sig tillbaka till Sveavägen efter sin flykt och återvände till Skandiahuset måste han ha insett att han löpte en risk att träffa på någon av de personer som bevittnat mordet och som kunde ha känt igen honom, om inte på ansiktet så på klädseln. Och så har vi det vi redan berört: att han skulle vara tvungen att gissa sig till vad som hänt på brottsplatsen, vilket inte var någon enkel sak.

Ju mer man tänker på saken, desto tydligare ställs alltså frågan: om Engström var mördaren – varför skulle han då över huvud taget återvända till Skandiahuset?

Thomas Pettersson och Mattias Göransson måste förstås ha varit medvetna om att detta var en ytterligt svag punkt i deras scenario. Och det finns faktiskt en spekulation i Filterpodden som är avsedd att antyda någon sorts svar på just den frågan.

Bluffade Engström om kaffedrickande?

Som vi minns från förra avsnittet i vår artikelserie hävdar Thomas Pettersson (på mycket svaga grunder) att Stig Engström var tillbaka på Skandia den 3 mars, alltså under sin skidsemester. Och i Filterpodden säger Pettersson att han och Mattias Göransson funderat på om det fanns ”rent praktiska anledningar” för Engström att komma tillbaka till arbetsplatsen så fort. (Filterpodden # 24, ca 37:30.)

Mattias G hakar på och återknyter till Engströms återkomst till Skandiahuset redan direkt efter mordet: ”När de förhörs så uppger [väktarna] ju, de beskriver båda två vad Stig har gjort under de här minuterna och det finns en… de berättar att han försvinner in i huset, han är inte i receptionen hela tiden utan han är borta ett antal minuter, precis efter mordet och enligt dem har han sagt att han gick in för att göra sig en kopp kaffe helt enkelt vilket ju kan vara sant men låter lite märkligt. Om du är chockad och förstörd och allt är kaos, att du går in och brygger dig en kopp kaffe och plötsligt sitter själv där inne och dricker den. Varför dricker du inte den med väktarna i så fall? Ja, det hela är märkligt.”

Här framträder alltså bilden av att Stig Engström drog sig undan med svepskälet att han måste dricka kaffe i all ensamhet – men att han i själva verket hade något betydligt mer ljusskyggt syfte med att försvinna utom synhåll. Något som dessutom ledde till att han måste återvända till Skandia redan under semestern.

Vad denna kaffebluff skulle bestå i utvecklar inte MG, men lyssnarens tankar går väl lätt till att han kan ha tagit sig till något avsides beläget utrymme för att gömma mordvapnet.

Problemet är bara att hela uppgiften om att Stig Engström skulle ha dragit sig undan i några minuter av allt att döma saknar grund i utredningsmaterialet.

Låt oss se efter vad väktarna säger. Annette K som varit med när Stig Engström gick för kvällen hade hunnit bege sig hemåt strax efteråt, omkring klockan 23.30, så hon såg aldrig Engström när han återvände till Skandia.

De två som var med när Engström återvände var i stället Henry O och Anna-Lisa G.

Henry O säger att i samband med att Annette K gav sig iväg från Skandia kom Anna-Lisa G tillbaka från sin rondering. Och sedan dröjde det inte många minuter innan Stig Engström kom tillbaka. Med Henrys ord: ”som jag tyckte i ett relativt chockat tillstånd.”

Henry beskriver hur en uppskrämd Engström bultade på dörren och blev insläppt. Han hade då lite osammanhängande berättat att det var en man som blivit skjuten och att någon sagt att det var Olof Palme. Henry nämner ytterligare några detaljer kring vad Stig Engström sa och påminner sig att denne sedan ville låna telefonen och berätta för sin fru att han skulle komma för sent hem. Efter det pratade Henry i några minuter med Stig Engström och då tror han det är möjligt att han frågade om Engström ville ha en taxi. Engström hade i vilket fall sagt att han skulle ta nattbussen hem. Och så hade han gått. Henry tyckte att han såg ”chockad” och ”hjälplös” ut när han försvann.

Anna-Lisa G berättar även hon att Stig Engström bankade på dörren när han kom tillbaka. Också hon säger att när Engström kom in sa han att en man blivit skjuten och att det påståtts att det var Palme. Hon tror att Engström var i receptionen i ungefär tio minuter och under den tiden ringde han sin fru därifrån.

Här hittar vi ingenting om att att Stig Engström skulle ha försvunnit bort från receptionen en stund. Och följaktligen inte heller något om att han skulle ha gett sig iväg med det påstådda syftet att dricka kaffe.

En som däremot berättar om kaffedrickande är Stig Engström själv. När han hörs den 25 april 1986, ett mycket långt förhör, så berättar han om hur han kom tillbaka till Skandia för att därifrån gå till nattbussen. Och i det sammanhanget säger han: ”det var hemskt gott om tid så jag kunde ta en kopp kaffe”.

Alltså: väktarna har inte berört något kaffedrickande, allra minst ett som handlade om att Engström under mystiska former gett sig iväg in i byggnaden. Engström själv har däremot sagt att han kunde ta en kopp kaffe. Den mest rimliga slutsatsen är väl då att väktarna – som säkert på nära håll hade tillgång till kaffe för egen del – bjöd honom på en kopp.

Finns det då ingenting som kan ge ens en antydan till stöd åt Filterpoddens påståenden?

Jo, något litet kan vi hitta. Läser vi ett annat förhör, det som hölls med den tidigare nämnde Skandiatjänstemannen Roland B, så finner vi faktiskt en uppgift om kaffedrickande. Denne säger att väktarna sagt att Engström ”gått in i lokalerna för att dricka kaffe”.

Och detta skulle förstås kunna tolkas som att Engström gått längre in i Skandiahuset än bara in i receptionsdelen. Men för att Engström skulle komma längre in krävdes det antingen att han själv öppnade ett par skjutdörrar med hjälp av sitt kort – vilket skulle ha registrerats – eller att väktarna öppnade åt honom. Roland B hittade ingen registrering av att Engström gått in med sitt kort och spekulerar därför faktiskt i förhöret om att väktarna kunde ha släppt in honom innanför skjutdörrarna.

Roland B:s funderingar på den punkten ska ses mot bakgrund av att hela förhöret med honom är fokuserat på Engström och förhörsledarens misstankar kring dennes agerande i samband med mordet, inte minst konkreta misstankar om Engströms rörelser i Skandiahuset. Det är så att säga upplagt för att Roland B ska fundera kring möjligheten av att Engström haft någonting för sig längre in i byggnaden i samband med det nämnda kaffedrickandet – och som framgått av vad som nyss nämnts är det just vad Roland gör.

Vad vi vet är dock bara att Engström gick in i lokalerna i meningen Skandiahuset. Och vi har anledning att tro att han fick sig en kopp kaffe eftersom han själv nämner det. Om vi inte direkt utgår från att allt han påstår måste vara en lögn så låter den där värmande koppen kaffe som ett ganska rimligt inslag i händelseförloppet. Att han skulle ha trängt längre in i byggnaden och att det skulle ha skett i något hemligt syfte är två saker som Mattias Göransson bara gissat om – och det utan någon grund i vad vare sig väktarna eller Engström själv säger i förhör. Men tyvärr framför han denna gissning som om den vore en obestridlig sanning. Och Thomas Pettersson protesterar inte.

Finns det särskilda skäl till att Filterjournalisterna är så ivriga att skapa bilden av att Engström smugit omkring i huset fast de har så lite på fötterna? Det säger de inte rent ut, men i samband med att Mattias Göransson talat om att det är märkligt att Engström går undan med motiveringen att han ska dricka kaffe så återknyter Thomas Pettersson till sin tanke att Engström kommer tillbaka till Skandia redan måndag den 3 mars. Thomas P säger att Engström ”har ett antal anledningar att ta sig tillbaks till Skandia på måndag” trots att han har semester och hyrt en stuga i fjällen. Och den som lyssnar på podden kan knappast undgå tanken att Engström bland annat kommit tillbaka för att rent handfast åtgärda något som har att göra med vad han sysslat med under mordnatten. Kanske hämta upp revolvern som han gömt i huset efter mordet?

Vad TP och MG än har i tankarna att Engström sysslat med under sin hemlighetsfulla tur in i husets inre utrymmen så är det alltså något som de avstår från att formulera distinkt. De försöker bara etablera uppfattningen att Engström smög omkring och överlåter resten åt lyssnarna. Men återigen: ifall Engström gick omkring med en krutröksdoftande revolver måste det ha varit ett väldigt risktagande att återvända till Skandia med den, vare sig han tänkte gömma den där eller inte.

Engströms egen berättelse är mycket mer rimlig – han råkade komma gående rakt in i händelseförloppet och blev så uppskakad så att han var tvungen att gå tillbaka till Skandia och samla ihop sig inför den hemresa med nattbussen som nu blivit det enda alternativet. Han kände också behovet att ringa hustrun och berätta om varför han var försenad eftersom det ju var planerat att de skulle till fjällen följande morgon.

Det där sista får dessutom särskilt stöd i ett förhör som Palmegruppen höll i september 2017 med Engströms före detta fru. (De skilde sig mot slutet av 90-talet.) I förhöret heter det bland annat: ”Hon satt hemma och var urförbannad för att Stig inte kommit hem. Dagen därpå skulle de åka till Idre och åka skidor.”

Så ringde hennes make hem och berättade att Palme blivit skjuten. ”Hon trodde först inte på Stig men hon var sedan tvungen att ändra uppfattning i den saken. [Hustruns namn] var fortfarande förbannad och sade till Stig att han måste skynda sig hem för att de skall åka i morgon. Stig hade inte packat något inför resan.”

Och längre ner i förhöret:

”[Hustruns namn] tillfrågas varför Stig gick tillbaka till Skandia och ringde hem till henne med tanke på att de inte hade avtalat någon tid och hon uppgav att Stig kanske förstod att hon var arg för att han inte kommit hem i tid. Det kunde också vara för det som Stig hade upplevt och ville förmedla det.”

Det här låter i mina öron som en fullkomlig rimlig förklaring till varför Stig Engström gick tillbaka till Skandiahuset. Även om Engström inte sagt exakt när han skulle komma hem så hade det nu blivit väldigt sent i förhållande till den planerade avresan nästa dag.

Mordplatsen med den stora blå logon vid Skandias entré i bakgrunden. FOTO: Polisen.

Låt oss återgå till Filterpodden. Thomas Pettersson och Mattias Göransson är nämligen inte färdiga med Stig Engströms återvändande till Skandia och vad han sa till väktarna.

Gösta Söderström och Lisbeth Palme

Så här säger Thomas Pettersson:

”Sen fanns det några utsagor som dessutom var direkt fel. Han säger att Lisbeth Palme bemöts bryskt utav polisen. Alltså, är det någon som är brysk så är det ju Lisbeth Palme som knuffar undan Anna Hage och beter sig. Hon är väldigt hysterisk och svår att kommunicera med och svår att få tag på. Så att polisen är brysk mot henne, det kan man ju inte säga. ” (Filterpodden # 24 ca 19:10.)

Det där syftar på något som Anna-Lisa G i förhöret påminner sig att Engström sagt: ”Och så tyckte han att polisen var så väldigt brysk mot henne”.

Här har vi alltså enligt Thomas Pettersson ett nytt bevis på att Stig Engström fabulerar, att hans berättelse inte stämmer överens med vad som i verkligheten skedde på mordplatsen. Och därmed: att han inte var där eftersom han i själva verket flytt från platsen sedan han skjutit Palme.

Men vad är det som säger att Engström fabulerar? Kommissarie Gösta Söderström som var insatsledare på brottsplatsen hördes i hovrätten i målet mot Christer Pettersson. Han beskrev där sina upprepade försök att få kontakt med Lisbeth Palme för att få henne att lämna ett signalement. Han hade efter ett par försök ingen framgång och försökte då med en ny mer handfast metod:

”Jag tog tag i henne och försökte sätta in henne i bilen och sa: ’Vi kan sitta i bilen där vi kan prata i lugn och ro!’ Hon bara slog ifrån sig och ville inte delta i det.”

Söderström understryker i rätten att han vid det här tillfället inte hade en aning om att det var Olof Palme som var skjuten. Han visste med andra ord inte heller att det var Lisbeth han rent fysiskt försökte hantera. Han berättar att först sedan han än en gång försökt få kontakt med den upprörda kvinnan börjar situationen långsamt klarna för honom:

”Då skrek hon åt mig: ’År du inte klok, känner du inte igen mig? Jag är Lisbeth Palme och där ligger Olof’, och så en svordom. Jag vägrade kategoriskt att tro på detta, det var ju fullständigt fantastiskt, det var ju helt omöjligt.”

Vi kan alltså konstatera att Söderström som antar att Lisbeth är vilken hysterisk kvinna som helst rent fysiskt gör ett försök att sätta in henne i polisbilen. Och hon fredar sig lika fysiskt mot hans försök. Spänningen dem emellan visar sig också i att när hon senare säger att hon är Lisbeth Palme möts hon först med total misstro från Söderström.

Vi behöver inte tveka om att Lisbeth var mycket upprörd. Men det förefaller lika sant att Söderström betedde sig på att sätt som man nog kan kalla bryskt.

Engströms berättelse för väktarna låter därför i högsta grad som något han själv nyss upplevt som vittne.

Så får det inte vara för Thomas Pettersson och Mattias Göransson, för då spricker deras kategoriska utpekande av Engström som Palmemördare. Även detaljer som tydligt tycks peka på att han är oskyldig måste omtolkas så att de i stället blir tecken på hans skuld. Därför måste de avvisa som en ren lögn att Söderström skulle kunna ha framstått som barsk och okänslig.

Hittade Engström på ett polisförhör?

Det finns flera exempel på hur TP och MG på svaga grunder försöker skjuta sönder den version av Engströms uppgifter som finns i väktarnas minnesbilder.

Nästa exempel på det är när de riktar sökarljuset mot ett uttalande från ännu ett uttalande från Anna-Lisa G, något hon säger alldeles efter att hon berättat om att Engström tyckt att polisen var brysk: ”Och sen så sa han att han var hörd, han hade pratat med polisen och blivit hörd av dom”.

Vi vet att det inte hade hållits något regelrätt polisförhör med Engström på brottsplatsen. Och Thomas Pettersson är därför snabbt att i Filterpodden slå fast att Engström ljuger om detta. (Filterpodden # 24 ca 22:10.)

Men här finns det all anledning att sakta i backarna. Som Thomas Pettersson förstås vet hölls det inte något förhör med någon annan på brottsplatsen heller. Polisen hade däremot pratat med ett antal personer som befann sig i Dekorimahörnan, tagit upp vissa namn- och adressuppgifter och i några fall också sett till att personer blev hörda tämligen direkt i polisens lokaler.

Vi vet inte hur Stig Engströms ord kan ha fallit när han talade med väktarna – och inte heller hur exakt Anna-Lisa G kom ihåg dem. Vad vi vet är att de flesta människor inte har så klara begrepp om skillnaden mellan att tala med polisen och att bli förhörd i regelrätt mening. Men kärnan är förstås: sa han att han talat med polisen? Och om han sa det, är det troligt att han också gjort det?

Låt oss börja med vad Engström själv säger i polisförhören. När han hörs den 10 mars säger han att Lisbeth berättade för honom att mördaren flytt in på Tunnelgatan och att han haft en blå täckjacka. När poliserna kommit hade Engström pekat åt dem för att visa på mördarens flyktväg. Han hade sedan slagits av att han borde ha berättat om täckjackan och försökt springa ifatt dem men varit för sent ute och återvänt till Sveavägen. Där hade han erbjudit en polis att lämna sitt namn men fått svaret att det inte var nödvändigt. Den saken kommer han igen till i förhöret den 25 april, han berättar att han velat lämna sina kontaktuppgifter men att den polis han talat med inte varit intresserad.

Engströms egen berättelse till mordutredarna pekar ju onekligen på att han haft en viss kontakt med polis på platsen. Frågan är bara: är detta trovärdigt – eller är det bara påhitt från hans sida, därför att han inte alls var där under minuterna efter mordet?

Vi kan börja med att det är högst sannolikt att Lisbeth Palme i samband med att vittnen börjat komma till platsen pekade ut åt vilket håll gärningsmannen flytt. Anna Hage säger i ett polisförhör den 2 april 1986 att Lisbeth sagt ”Däråt sprang han!” samtidigt som hon pekade mot gränden.

Anna Hage ger dessutom intrycket att detta är något Lisbeth berättar innan polisen kommer.

Det verkar sannolikt att Annas uppgifter är riktiga. Gösta Söderström berättar i hovrätten om vad som skedde sedan han kommit till brottsplatsen där det samlats en del folk:

”Bland personerna så fanns det en man. Han var omkring 40 år, han pekade Tunnelgatan österut och skrek nånting att ’De sprang ditåt!’ och då beordrade jag piketpersonal att uppta förföljandet.”

Vem var den mannen? Var det Engström trots att Söderström talar om en lite yngre person? Det vet vi inte, men uppgiften går ju i linje med vad Engström sagt i polisförhör.

Kanske var det fler än ett vittne som ropade och pekade. Söderströms chaufför Ingvar Windén säger för sin del i ett polisförhör från december 1988 att ”någon eller några personer” ropade ”han sprang åt det hållet”.

Finns det också uppgifter som pekar på att Engström talat med polisen efter sitt försök att hinna ifatt den patrull som gett sig in i gränden på jakt efter mördaren?

Ja, det gör det. Söderström säger i det tidigare nämnda förhöret att Windén talat med ett vittne som sagt att den misstänkte gärningsmannen som avvikit från platsen hade haft en blå täckjacka. Det är värt att notera att Söderström i detta förhör inte preciserar vilket vittne det skulle ha varit som lämnat den uppgiften. Det kan ha varit någon annan än Engström. Men det är värt att notera att Engström redan i telefonförhöret den 1 mars säger att Lisbeth talat om gärningsmannen som en man i blå täckjacka. I nästa telefonförhör från den 10 mars kommer han igen till detta och understryker också att han försökt springa ifatt de poliser som gett sig in i gränden för att berätta om Lisbeths signalement med den blå täckjackan. Och han säger att sedan det misslyckats hade han haft kontakt med polis på mordplatsen.

Av intresse är också att kommissarie Lars Christianson i sin PM om kontakten med Lisbeth på sjukhuset skrev att hon då sagt att gärningsmannen hade en blå täckjacka. Och vi vet likaså att Lisbeth återkom till uppgiften om den blå täckjackan när hon hördes på eftermiddagen den 1 mars.

Kan det betyda att det var Engström som figurerade som uppgiftslämnaren i Gösta Söderströms referat? Det vet vi inte. Men väldigt mycket pekar på att Lisbeth pekat ut åt vilket håll mördaren flytt, att hon talat om att han hade en blå täckjacka och att den uppgiften också kom att förmedlas till polisen på plats.

Sammantaget finns det alltså omständigheter som ger ett hyfsat stöd för att Engström tagit del av uppgifter från Lisbeth om både mördarens flyktväg och om den blå täckjackan samt att han varit i kontakt med polisen.

Men det kan förstås synas märkligt att det inte finns någon dokumentation från polis på brottsplatsen som klart visar att Engström varit där och att hans namn noterats.

Frågan är bara hur märkligt det egentligen är.

Låt oss börja med en liten detalj: Söderström talar också i hovrättsförhöret om ett annat signalement som larmats ut om en man i lång rock och mössa med öronlappar och betonar direkt att han inte visste var den uppgiften kom ifrån och att han först kort före sitt framträdande i rätten kommit till slutsatsen att det måste ha varit taxiföraren som larmade Järfälla Taxi, det vill säga Anders D.

Det där är ju rätt intressant. Det understryker tydligt att Söderström som var insatschef inte ens i efterhand hade full tillgång till information om vilka vittnen som lämnat uppgifter. Det var med andra ord ganska rörigt.

Att långt ifrån alla vittnens personuppgifter noterades av polisen tycks framgå av Ingvar Windéns anmälan om ingripandet som han skrev under mordnatten. Där sammanställer han de uppgifter han har tillgång till om vilka vittnens namn och kontaktdetaljer som noterats av honom själv eller annan polis. Det rör sig om nio personer – och två av dem, Yvonne N och Theodoros A, befann sig alltså inte i direkt närhet till Dekorimahörnan när mordet ägde rum. Kvar är bara sju, nämligen Anna Hage, Karin J, Anders D, Hans J, Lars J, Anders B och Jan-Åke S.

Som synes saknas ganska många vittnen som befann sig på platsen och som borde ha varit fullt möjliga för polisen att göra noteringar om – till exempel Stefan G som var mycket aktiv i livräddningsförsöken och Leif L som också spelade en framträdande roll på mordplatsen, bland annat genom sitt försök att slå larm om mordet från sin biltelefon.

Leif L ringde själv till polisen och lämnade sina kontaktuppgifter den 1 mars klockan 12.15, alltså ungefär samtidigt som Stig Engström första gången ringde polisen. När det gällde Stefan G kommer den första kända direktkontakten med mordutredarna avsevärt senare, han hördes första gången så sent som den 5 mars.

Windén berättar i polisförhöret i december 1988 om hur han sedan ambulansen åkt bestämde sig för att ta in vittnesuppgifter och samtalade med en taxichaufför. Samtidigt lämnade kollegor över lappar med namn och vittnesuppgifter. Och som det står i förhöret: ”Någon kollega yttrade även ’Är det du din stackare som ska skriva?’”.

Kommentaren ska väl tolkas som en illustration till att arbetssituationen var pressad och att mängden information som skulle hanteras var ett problem. Att Engström i likhet med ett antal andra vittnen helt enkelt föll bort och inte registrerades trots att han fanns på platsen framstår alltså som högst tänkbart.

I Thomas Petterssons och Mattias Göranssons värld har Stig Engström inte bara lögnaktigt sagt att han blivit förhörd av polisen. Han har också haft ett syfte med det.

Vad skulle det handla om? Jo, om han sagt att han inte blivit förhörd ”hade nog väktarna velat skjutsa honom tillbaka till brottsplatsen, det är klart att du ska lämna ditt vittnesmål”, som Thomas Pettersson uttrycker det.

Och Mattias Göransson fyller i, för att understryka att Engströms listiga agerande har fungerat sedan han falskeligen påstått att han redan blivit förhörd: ”Då får han göra vad han vill. Då får han gå därifrån utan att de stoppar honom eller protesterar.” (Filterpodden # 24 ca 22:25.)

I själva verket finns det ingenting i väktarnas redogörelser som tyder på att de var misstänksamma mot Engström eller såg som sin uppgift att övervaka att han gjorde sin plikt som vittne.

Och vi vet dessutom med facit i hand att Stig Engströms agerande inte alls kom att präglas av att han ville undvika uppmärksamhet kring sin egen roll i förhållande till händelseförloppet – vare sig från polisen eller allmänheten eller de egna arbetskamraterna. Tvärtom. Hans vilja att berätta hade ju definitivt börjat redan när han träffade väktarna vid återkomsten till Skandia. Och om han några minuter innan dess funnits som vittne på mordplatsen – vilket är troligt att han gjorde – kan vi nog räkna med att han gärna pratat en bra stund med polisen om det bara funnits någon som valt att ta sig tid att lyssna på honom.

Ljög Engström om det framstupa sidoläget?

TP:s och MG:s försök att så misstankar kring Engströms återvändande till arbetsplatsen direkt efter mordet är inte särskilt övertygande, Men det är bara början på en lång radda liknande resonemang som följer i poddavsnittet.

Nästa punkt som Filterjournalisterna fastnat för är den intervju som Svenska Dagbladet gör med Engström under lördagen och som publiceras i tidningen på söndagen. Det är Stig Engström som tagit kontakt med tidningen. En journalist och en fotograf besöker honom i hans hem och intervjuar honom. Thomas Pettersson drar slutsatsen att detta är under lördagsförmiddagen, alltså före Holmérs presskonferens, och det finns ingen egentlig anledning att ifrågasätta den tidsuppgiften.

I det sammanhanget säger Thomas Pettersson misstänksamt: ”Och där är han ju ganska sparsam med att berätta vad han varit med om”. (Filterpodden ca 24:00.)

Thomas P:s tanke är lätt att förstå. Han menar ju att Stig Engström aldrig befunnit sig på mordplatsen som vittne. Det betyder att han än så länge på lördagsförmiddagen inte vet så mycket om vad som hände där sedan han försvann. Morgontidningarna har visserligen fått med mordet men egentligen inte rapporterat om några detaljer. Och därmed har Engström också lite svårt att övertygande spela sin roll som oskyldigt vittne. Han måste vara försiktig och inte säga för mycket.

Så här sammanfattar Thomas Pettersson vad som på söndagen står om Engström i Svenska Dagbladet, Stockholmsupplagan: ”Han har hört en smäll på gatan och kommer fram till Palme. Han gör några insatser: framstupa sidoläge, Palme ligger med slutna ögon säger han. Blöder ur munnen. För att inte blodet ska koagulera så lägger man honom i framstupa sidoläge och jag tror också att han nämner Anna Hage där för första gången.”

Mattias Göransson hakar på: ”Men inte ens det är sant då, för Palme las inte i framstupa sidoläge.”

TP: ”Nej, nej.”

MG: ”Inte ens den… han säger väldigt, väldigt lite. Men inte ens det lilla han säger är korrekt då.” (Filterpodden # 24 ca 25:10.)

Här kan det ju låta som om Pettersson och Göransson kommit med en avslöjande punkt – om det är solklart att inte Palme lades i framstupa sidoläge så har Stig Engström påstått något som inte är sant. Och då blir han i Filterpoddens värld givetvis en mördare.

Men hur står det till med den här sakuppgiften?

Av de personer som snabbt dök upp för att inleda hjälpinsatser förefaller det som om Stefan G och hans sällskap var först. De hade kommit i en taxi som stannat upp när det var tydligt att något hänt.

Anna Hage säger i alla fall redan i förhör på mordnatten att när hon kom fram såg hon att den liggande blödde ur munnen och näsan samt att det fanns en man nedhukad vid den skadades huvud.

Det tyder på att Stefan G redan fanns på plats när Anna kom fram till Palme.

Hennes uttalande pekar också tydligt på att Palmes ansikte var synligt när hon kom fram. Och eftersom Palme fallit framåt när han blev skjuten är det rimligt att tänka sig att Stefan redan vänt på Palme.

I förhöret med Stefan från den 5 mars står det också så här om hans första åtgärder: ”Han vände mannen med andras hjälp i framstupa sidoläge och tog pulsen.”

En av männen som färdats i taxin tillsammans med Stefan, Kenneth E, hörs samma dag. Han uttrycker sig på liknande sätt: ”Sällskapet hoppade ur och lade mannen i framstupa sidoläge”.

Anna Hage säger i förhöret från mordnatten att när hon kommer fram lägger hon Palme på rygg och börjar med hjärtkompression.

Det finns alltså ingenting som motsäger att Palme i ett första skede blivit lagd i framstupa sidoläge (och sedan på rygg). Därmed stämmer Stig Engströms uppgift mycket väl in på vad som sagts av andra vittnen.

Thomas Pettersson tar också upp en annan sak som tecken på att Engström fabulerar, nämligen att han säger att Palmes ögon var slutna: ”Under den tiden han ligger på brottsplatsen har han öppna ögon”, säger Thomas P. (Filterpodden # 24 ca 25:55.)

Har TP rätt om detta? Ja,, det finns i alla fall stöd för det. När Gösta Söderström hörs i hovrätten beskriver han sina iakttagelser av mordoffret: ”Han har en stirrande blick, inga reflexer på ögonen”.

Det låter alltså som om Stig Engström, som han refereras i Svenska Dagbladet, har fel. Eller för att vara exakt: i alla fall under en del av tiden tycks det som att den döde Palme har öppna ögon. Vi får komma ihåg att det pågick livräddningsåtgärder, bland annat konstgjord andning. Den som arbetar med att blåsa in luft i en livlös person har anledning att röra den skadades huvud och ansikte, ganska handfast till och med. Det går rimligtvis inte att fastslå i vilken utsträckning det kan ha påverkat hur mycket Palmes ögonlock kom att dölja ögonen under olika moment.

Det ska också tilläggas att Gösta Söderström i hovrätten säger en sak till om Palme: ”Hans ansikte är blodbemängt”. Blodet har sannolikt också lagt sig i området kring ögonen. Och en sådan omständighet kan i så fall ha bidragit till att en person som betraktade den döde Palme på lite håll helt enkelt hade svårt att se om ögonen var öppna eller stängda – och möjligen drog felaktiga slutsatser.

Vad vi har är alltså några ord i en tidningsartikel som möjligen korrekt återger vad Engström sagt om Palmes ögon och där han i så fall möjligen beskriver en omständighet på ett felaktigt sätt. Som bevis på att Engström inte var där väger den här detaljen förstås ganska lätt.

Thomas Pettersson gör, som vi konstaterade, också ett nummer av att Stig Engström var sparsam med kommentarer när han intervjuades. Om det stämmer kan man alltså se det som ett tecken på att Engström inte varit på platsen efter mordet utan bara fabulerat så försiktigt han kunde.

Ifall Engström verkligen hade det problemet kan man ju tycka att det skulle ha varit klokare av honom att helt enkelt inte kalla till sig Svenska Dagbladet så tidigt. Det vill säga: om han skulle ha varit mördaren borde han undvikit att låta sig utfrågas av en journalist, på samma sätt som han borde ha undvikit att bege sig till Skandia efter mordet för att tala med väktarna.

Det Thomas Pettersson försöker passa in Engström i är någon sorts mitt-emellan-strategi: han vill tala med pressen men inte för mycket. Det vill säga: TP vill i vanlig ordning ha det till att just det som Engström gör – vad han än gör – är väldigt misstänkt.

Thomas Pettersson missar den ursprungliga intervjutexten med Engström

Men nu ska vi inte ha för bråttom. Innan vi eventuellt tar oss tid att grubbla över realismen i att just ett sådant beteende från Engström (prata med pressen, men bara lite) skulle vara särskilt suspekt måste vi förstås först fråga oss: hur kan Thomas Pettersson veta att Engström verkligen varit ”ganska sparsam med att berätta?? Vad som återges i en tidning är ju sällan identiskt med allt som en intervjuad person sagt.

Självklart skulle vi kunna tänka oss att Thomas P pratat med reportern som intervjuat Engström och då fått höra att det varit direkt svårt att få ur honom några detaljer.

Men så var det absolut inte. Thomas Pettersson medger nämligen i Filterpodden att han inte vet vilken journalist som intervjuade Stig Engström. Intervjun ingick nämligen i en kollektiv rapportering som ett antal journalister arbetade med och det finns i tidningen ingen uppgift om vem som talat med Engström. Den journalist som Thomas Pettersson tänker sig är mest trolig säger själv – enligt Filterpodden – att han inte minns om det var han som gjorde intervjun. (Filterpodden # 24 ca 24:15.)

Men inte nog med det. Vi kan nämligen slå fast att Stig Engström sade betydligt mer än det som Thomas Pettersson hittat i Svenska Dagbladets Stockholmsupplaga.

Jag har tagit upp det förut i en text om Lars Olof Lampers nya bok om Palmemordet men jag ska lite kortare upprepa saken här.

Det visar sig nämligen att det finns en tidigare och mycket mer utförlig version av intervjun med Stig Engström, en som gått ut i den första morgonupplagan, den som sprids till de delar av landet som ligger långt från Stockholm.

I denna tidigare variant där Engström fått mer plats säger han också:

– att Lisbeth Palme sprang fram till minst tjugo bilar som stannade för att få hjälp att kalla på ambulans;

– att Lisbeth sa att hon trodde att hon var träffad i ryggen;

– att han frågat vart gärningsmannen flytt och att Lisbeth pekat i riktning mot Tunnelgatan;

– att han själv tittat in på Tunnelgatan och sett en yngre person i silhuett, klädd i en blå täckjacka. Personen hade stått stilla en kort stund och sedan sprungit iväg;

– att Engström sprungit efter poliserna som upptagit förföljandet sedan han kommit på att han glömt berätta om täckjackan;

– och att ambulanser var på plats när han kom tillbaka efter sin språngmarsch.

Slutsatsen är entydig: Stig Engström var inte alls sparsam med kommentarer när han talade med Svenska Dagbladet. Och hans berättelse för tidningen stämmer både väl överens med vad han sagt senare och med vad vi i övrigt vet om vad som hände på brottsplatsen. Mannen i gränden passar exempelvis mycket bra in på Lars J.

Thomas Pettersson vet dock inte att Engström talat med Svenska Dagbladet om Lars J. Han tror i stället att uppgifterna om Lars dyker upp i Engströms berättelse först sedan han själv känt sig utpekad som misstänkt mördare.

Enligt Thomas P sker det sedan han strax efter klockan tolv på lördagen lyssnat på radions nyhetsinslag om Hans Holmérs presskonferens.

Det är strax efter detta han ringer till polisen och lämnar sina första registrerade vittnesuppgifter.

Vad Holmér säger på presskonferensen är att den misstänkte gärningsmannen är i 30- till 45-årsåldern, har mörkt hår och är 175 till 180 cm lång. Han ska ha varit klädd i mellanblå täckjacka, mörka byxor och keps med uppvikta öronlappar.

Thomas Pettersson medger i poddsändningen att det inte är ”helt optimalt” som en beskrivning på Stig Engström. Men han menar ändå att det fungerar som en larmsignal för Engström. Denne anser sig tvungen i det läget att kontakta polisen och få bort misstankarna mot sig själv genom att peka ut en annan misstänkt gärningsman. (Filterpodden # 24 ca 27:05.)

Thomas Pettersson och Mattias Göransson talar en hel del i podden om vad de kallar Engströms ”förväxlingsstrategi”. Med det menar de att Engström vill skapa en bild av att det finns en mördare som må vara mycket lik honom själv men som inte är han.

Men det är inte detta han sysslar med i detta tidiga skede, säger Mattias Göransson: ”Det han säger på lördagen är att det är två olika människor. En människa ser ut som jag, mörk rock, keps, jag är vittne. Och så finns det en mördare. Han har mellanblå täckjacka, han är i tjugoårsåldern.” (Filterpodden # 24 ca 29:10.)

Mattias Göransson gör klart att den person som Engström syftar på här är Lars J. Det är honom han försöker beskriva.

Teorin är alltså: Stig Engström som mördat Palme lyssnar på radio. Han hör att Holmér beskriver en misstänkt gärningsman som i ett avseende påminner om honom själv (keps), men i andra avseenden (mellanblå täckjacka och ålder 30-45 år) inte gör det. Holmér talar också om att kepsen ska ha haft synliga uppvikta öronlappar och det är ju inte en sådan keps vi förknippar med Engström. Han bestämmer sig ändå genast för att kontakta polisen och peka ut någon annan som inte liknar honom själv.

Och enligt Filterspanarna väljer han då att peka ut Lars J som misstänkt gärningsman. Engström ska alltså ha valt ut ett vittne som han observerat under sin flykt (Lars J befann sig en bit in i gränden) för att kasta misstankarna på denne.

En alternativ – och betydligt enklare – förklaring är att Engström, precis som han sa när han ringde polisen, hade sett en man i blå täckjacka när han tittade in i gränden och att dessutom Lisbeth Palme sagt att gärningsmannen hade en blå täckjacka.

Vi vet att Lars J som stod inne i gränden och tittade ut mot Sveavägen en stund efter mordet hade en blå täckjacka. Som vittne bör Engström inte ha haft några svårigheter att se honom. Det understryks av att även Lisbeth Palme, precis som Engström, vittnat om att hon efter mordet sett en man som stod i gränden och som tittade ut mot Sveavägen. Det understryks förstås också av att Lars J från sin position kunde se vad som hände på Sveavägen.

Vi hittar också i utredningsmaterialet belägg för att Lisbeth Palme redan under mordnatten kom med uppgiften att gärningsmannen hade blå täckjacka, se till exempel Lars Christiansons PM från mars 1986. Vi kan ha anledning att tro att den uppgiften från Lisbeth var i sak felaktig och att hon blandat ihop mördaren med vittnet Anders B (som i likhet med Lars J hade en blå täckjacka). Men det spelar ingen roll i det här sammanhanget, här handlar det om vad Lisbeth kan ha förmedlat till sin omgivning om vad hon varit med om.

Nästa steg, som Filterjournalisterna beskriver det, är Stig Engströms kontakter med kollegan Roland B på Skandia, den som är ansvarig för kontrollen av in- och utpasseringstiderna. Engström vill veta när han stämplade ut och till Roland B säger han att han vill ha uppgiften för att kunna återge den till polis och journalister.

Enligt vad Roland B uppger har Engström ringt honom omkring klockan halv tolv, tjugo i tolv på lördagsförmiddagen – alltså före Holmérs presskonferens och innan han talat med polisen.

Nu får inte Engström tidsuppgiften på en gång eftersom Roland B ska spela tennis. Men under eftermiddagen åker Roland B in till Skandia och kollar och ringer sedan Engström för att berätta om tiden för utstämplingen.

Engström får ett besked. Det har diskuterats exakt vad detta besked är eftersom han själv i mars lämnat en uppgift till polisen om den saken och Roland B i juni lämnat uppgifter som är lite förvirrande formulerade men som brukar ha tolkats tvärtom mot Engströms uppgifter.

Rent konkret: Stig Engström säger till polisen att utstämplingstiden var 23.19, men att senare kontroll visat att stämpeluret gick en minut efter och att rätt tid skulle vara 23.20.

Roland B säger i juni:

”Och så åkte jag in hit och så tittade jag på tiden här och konstatera[de] att det var 23.19 då”

Och lite senare i förhöret, som svar på frågan om klockan gick rätt hos Skandia:

”Ja, den kollade jag med fröken ur då. Det var faktiskt så att klockan gick, våran klocka gick inte fel utan vår tidsapparat stod på 23.20 men vår klocka gick en minut fel vilket jag konstaterade vid kontroll med fröken ur. Och det var därför jag också sa 23.19 åt honom.”

Det där är inte precis glasklart uttryckt. ”Våran klocka” gick inte fel, men ”vår klocka” gick en minut fel. Men dessa kommentarer från Roland B brukar ändå redovisas som ”bevis” för att Stig Engström stämplade ut 23.19 och inte 23.20.

Hur viktigt är detta? Det beror på. Vi vet att stämpeluret bara visade hela minuter. Och trots att vi har anledning att tro att det fanns någon sorts felvisning när det gällde utstämplingstiden vet vi alltså inte om det var Stig Engström eller Roland B som hade rätt. Vi vet inte heller om felvisningen var exakt en minut. Och även om den var det vet vi ingenting om sekunder eftersom stämpeluret inte angav dem. Det vill säga: oavsett om minutangivelsen för den riktiga utstämplingstiden skulle ha varit 23.19 eller 23:20 så vet vi inte vad sekundangivelsen skulle ha varit om den funnits. Allt borde vara möjligt, från 00 till 59.

Det enda som kan sägas med bestämdhet är att om väktarna har rätt i att de pratade en stund med Stig Engström efter hans utstämpling framstår det som svårt att tänka sig att han överhuvud taget kunde ha hunnit skjuta Palme – och det gäller förstås särskilt om han stämplat ut 23:20:00 eller senare.

Åtminstone gäller detta om vi godtar den etablerade uppfattningen att mordet ägde rum ungefär 23:21:30, och det anser jag att vi med nuvarande kunskap ska göra.

Att Palmeåklagaren Petersson alls kunde lansera Stig Engström som rimligt tänkbar gärningsman berodde – enligt vad som framgick på presskonferensen – på att han lyckats föreställa sig att utstämplingstiden var lika med tiden då Engström kom ut på gatan. Som Petersson sa 10 juni:

”Eftersom stämpeluret gick fel så så var den verkliga tiden 23.19 när han gick ut. Och han lämnade då Skandiahuset via Sveavägen 44.”

Tog aldrig Engström upp sin utstämpling med polisen?

Vad är det då Filterjournalisterna vill bidra med när de i podden tar upp Stig Engströms kontakter med Roland B? Jo, det förklarar Mattias Göransson. Han säger:

”Precis som att han [Engström] på fredagskvällen falskeligen uppger för väktarna att han har förhörts av polisen redan så säger han till [Roland B]: ’Nej, ring inte polisen med den här utstämplingstiden för det tänker jag göra själv’. Det gör han ju aldrig.”

Och Thomas Pettersson är snabb att instämma i Mattias Göranssons påstående. (Filterpodden # 24 ca 30:50.)

Det här är rätt anmärkningsvärt – eftersom ju Stig Engström visst talar med polisen och säger att han kollat tiden för sin utstämpling. Han hade ju inte fått någon uppgift om utstämplingstiden av Roland B när han ringde polisen den 1 mars, så i stället tar han upp det i ett telefonsamtal med polisen den 10 mars när han är tillbaka på Skandia. Och det förefaller helt uppenbart att det är på eget initiativ han berättar om att han över huvud taget har en utstämplingstid att redovisa.

Varför gör han det? Ja, den enkla förklaringen (som givetvis inte attraherar TP och MG) är väl att han utgår från att polisen kan vara intresserad av uppgifter som hjälper till att fastslå tidpunkten för mordet.

Om han hade haft något att dölja hade han ju aldrig behövt kontakta Roland B och inte heller ta upp utstämplingstiden med polisen. Det var – detta kan inte understrykas tillräckligt – han själv som har tog initiativet till denna kontroll av tiderna. Och när han väl fått en tidsuppgift från Roland B hade han knappast någon anledning att förändra den på något sätt – inte ens om han verkligen skjutit Palme. Han måste ha förstått att när polisen slagits av tanken att hans tidsuppgifter kunde vara intressanta så skulle det vara en lätt sak för dem att kontrollera dem med någon ansvarig på Skandia.

Var Engströms tider riktiga? Ja, tills det finns seriösa belägg för motsatsen finns det hyfsad anledning att tro att de var det. Han hade gjort sig besvär med att kolla saken och tjänade inget på att avsiktligt komma med felaktig information. Däremot kan vi förstås inte helt utesluta att han blandat ihop tiderna och missat att den riktiga tiden var 23.19 fastän stämpeluret registrerat 23.20.

Engström skulle i tingsrätten och hovrätten – i och för sig långt senare – komma med andra tidsuppgifter än dem han gett till polisen den 10 mars.

I tingsrätten säger han att stämpeluret visade 23.20 och att rätt tid skulle vara 23.21. I hovrätten säger han att stämpeluret visade 23.22 och att den riktiga tiden skulle vara 23.23.

Det är svårt att tänka sig att dessa nya versioner var något som Stig Engström levererade som en del av en listig plan för att missleda utredarna. Om han hade varit gärningsman så hade han förstås haft anledning att befara att polis och åklagare hade full koll på vad han sagt tidigare – eller att de skulle kunna rota i det i framtiden. I så fall var det avsiktliga spridandet av felaktigheter som var lätta att avslöja inget som gagnade honom. Mera troligt är att han så här långt efter mordet inte riktigt klarat av att hålla reda på detaljerna kring sin utstämpling.

Sammanfattningsvis: det ser helt enkelt inte ut att finnas något mysterium här, ingen skicklig plan att missleda mordutredarna – och definitivt inte något fult knep som gick ut på att låtsas planera att berätta om saken för polisen och sedan inte göra det.

Det var ju tvärtom: Engström berättade om saken för polisen – och hade han inte gjort det så hade det med stor sannolikhet inte funnits några uppgifter alls om hans utstämpling i mordutredningen.

Och med den iakttagelsen lämnar vi Filterpodden för den här gången. Det finns dock fler anmärkningsvärda saker att notera i Thomas Petterssons och Mattias Göranssons försök till kartläggning av vad de kallar ”den osannolika mördarens metod”. Jag återkommer alltså med ett sista avsnitt i denna artikelserie.

123 reaktioner på ”Uppsluppna spekulationer om Engström som systematisk lögnare

  1. Mycket klargörande om hur Filtergänget jobbar. Det ska bli intressant att se hur media kommer att hantera Netflixserien om SE och hur stort utrymme TP och MG kommer att få för att förstärka sin tes.

    1. Finns väl stor risk för att Netflixserien kommer ses som ännu en bekräftelse på att TP och MG har rätt och befästa bilden av Engström som mördaren hos den breda allmänheten.

      Gunnar Walls tämligen gedigna journalistiska arbete i frågan har ju ännu inte tagits upp av större media och tyvärr är det väl troligt att det idag är fler som tar del av ”fakta” via Netflix än den här bloggen.

      1. Jag är inte så bekymrad på lite sikt. Vi är ett växande antal personer som är väl insatta i omständigheterna i fallet. Jag är övertygad om att Stig Engström kommer att få sin upprättelse avsevärt snabbare än de många år det tog för media och allmänhet att inse att bevisningen mot Christer Pettersson faktiskt inte var hållbar.

        1. Jag hoppas du har rätt!

          Men i sammanhanget kan jag tycka det är olustigt att man haft så bråttom att göra populärkultur av utpekandet.

          Att serien överhuvudtaget görs kan ju för oinsatta ses som ett bevis för att det ligger någon sanning bakom. Hade jag inte varit insatt i detaljerna så hade min spontana tanke varit att man inte lättvindigt gör en filmatisering där man pekar ut en statsministermördare med namn. Nu gör man uppenbarligen det och inte verkar det finnas någon som kan driva ett förtalsmål heller.

          Allmänhetens bild av Christer Petterson hade förmodligen inte heller gagnats av en tv-serie med honom som utpekad mördare i huvudrollen.

        2. Det är trots allt bekymmersamt att SE’s f.d fru kan få en massa obehag av dessa utpekanden. Dessutom skyddas gärningsmännen genom att mordutredningen försenas.

          1. Erik K. Hon har väl redan fått obehag hela vägen kan jag tänka. Stackars människa! Liksom släkten som topsades och vapensamlarens barn med. Nu när man kan läsa hur allt gått till är det horribelt!

            1. Håller med, vad jag ytterst menade vad att hon kan gå miste om en upprättelse om det drar ut på tiden med att klargöra sanningshalten i det som Filter och KP håller på med.

              1. Erik K.
                JO ska väl snart va klar så hoppas det rasslar till då. Någon kanske lyckas stoppa filmen? Det är tyst om det mesta och det är kanske ett bra tecken.

                1. Även om JO mycket väl kan komma att vara kritisk i sitt tillsynsärende, så är det samtidigt bra att ha realistiska förväntningar. Det är till exempel tydligt vad granskningen inte handlar om:

                  Utredningen tar dock inte sikte på åklagarens bedömning att den namngivna personen är misstänkt för brottet, det förhållandet att förundersökningen lades ned eller hur förundersökningen bedrivits genom åren.

                  Klicka för att komma åt Remiss_dnr_6673-2020.pdf

                  1. Mikael B. Jo jag vet ju det. Har läst det noga eftersom jag fick ngt beslut för jag anmälde till JO.

        3. Tack för bra inlägg! Vad får dig att känna dig trygg med att Engström får upprättelse? Själv är jag rädd att det håller på att sätta sig som den ”officiella” lösningen.

          1. Jag har väl helt enkelt uppfattningen att sanningen har stor chans att segra till slut när väl en debatt har kommit igång och om den förs på ett seriöst sätt. Argumenten för att Engström har blivit felaktigt utpekad är helt enkelt så starka. Under den tid som diskussionen rasat på den här bloggen har olika kommentatorer kommit med långa rader av nya värdefulla synpunkter som förtydligar det orimliga i Filters och Krister Peterssons utpekande.

    2. Den stora fördelen med TV-serien om Skandiamannen är att den kan blåsa nytt liv i ämnet och att det kanske också blir lättare att få in debattartiklar i tidningarna.

      1. Mikael B. På vilket sätt skulle den ”blåsa nytt liv i ämnet” och är det svårt att få in debattartiklar i tidningar?

        1. Vi kan nog utgå ifrån att Netflixserien kommer att uppmärksammas på olika sätt när premiären närmar sig. Sedan lär väl också recensenter och andra kommentera den. Det kan även tänkas att det blir en etisk diskussion.

          Det är alltid en fördel om en fråga är högaktuell när man ska försöka få in en debattartikel i någon större tidning. Medielogiken kräver oftast att det finns en krok att hänga upp ämnet på. Under ett händelsefattigt år med avseende på Palmemordet har det inte funnits så mycket annat att välja på än att försöka aktualisera frågan i samband med årsdagen. Resten av det här året kommer att se annorlunda ut. Det lär dyka upp flera naturliga anledningar att ta upp ämnet. TV-serien är en av dessa.

  2. Känns som att Göransson och Pettersson har börjat tappa fotfästet. Allt är nu bara spekulationer. Nån sorts tankelek om man vill vara hård. Fritt fabulerande för att vara taskig. Det har övergått i fiktion, vilket illustreras av den inramning Gunnar beskriver. Rent sagoberättande stundtals.

    Källmaterialet är tunt, många är döda, de flesta har glömt. Med andra ord fritt fram att sätta upp narrativ helt baserade på fantasier. Evidenskrav på nollnivå. Palme-mordet som något avlägset man kan mytologisera. De hade lika gärna kunnat prata om Jack the Ripper, typ.

    Det blir uttolkningar av passusar i avlägsna vittnesprotokoll som får bära upp hela rasket. Någon refererar till vad någon minns att någon eventuellt har sagt och därför kan ha gjort och så vidare. Och eftersom ingen av alla dessa eventualiteter och gissningsövningar har någon enskild tyngd hänvisas vi till en ”helhet” som anses överväldigande, men som bara består av just de här sortens skrivbordskonstruerade resonemang.

    Man förutsätts häpna inför omfattningen och att det har sin inre logik men bortse från att det är ett luftslott. Som skingras för vinden så fort man inte ställer upp på premissen. Det är som att höra medeltida teologer diskutera varför gud gör ditten och datten.

    ”Den mest rimliga slutsatsen är väl då att väktarna – som säkert på nära håll hade tillgång till kaffe för egen del – bjöd honom på en kopp.”

    Ja, det framgår av väktarförhören att Anna-Lisa G lämnar Henry O i några minuter efter ronderingen just för att fixa kaffe. Att Engström nyss inkommen från kylan blev bjuden på en kopp är kanske inte så konstigt.

    Men genomgående i det här teoribygget är ju att inget är trivialt nog för att inte kunna misstänkliggöras. Volymen skruvas upp på Engström i vad han än tar sig för. Allt han gör har en mening och fyller ett syfte i en större berättelse. Han blir som en sagofigur.

  3. Tack Gunnar för en utmärkt artikelserie, och för att du beskriver detta på ett sätt som även den oinsatte har lätt att ta till sig.
    Det är annars inte lätt att genomskåda bluffen.
    Dessa omständigheter är tillsammans så starka att de också ställer Krister Peterssons framställning i blixtbelysning.
    Hur kan man med facit i hand kunna hävda att han levt upp till det som förväntas av honom som åklagare?

    ”Kravet på objektivitet medför att åklagaren har ansvar för att utreda och undersöka även sådant som talar till den misstänkta personens fördel”.

  4. Nedlagd utredning och ny syndabock vars namn ska trummas in i alla tvivlare. Filmer, böcker och reportage…propagandamaskinen är i full gång. Imponerande att beskåda från sidolinjen.
    Hoppas du når fram till riksmedia med dina granskningar Gunnar. Du hade ju fullkomligt krossat TP, filter, åklagaren i en debatt.
    Kommer dom att svara dig tror du?

  5. Bra och nödvändiga punkter att lyfta!

    ”Polisens bryskhet mot Lisbeth”
    Leif L’s säger så här den 1/3

    ”I detta nu kommer första radiobil till platsen och Leif försöker få fru Palme med sig in i densamma utan att lyckas.
    Hon skulle absolut stanna kvar hos sin man.”

    Här säger förvisso Leif inget om Gösta S., men det är ju vid dennes radiobil och det var ju där Gösta uppehöll sig.
    Då är det inte långsökt att uppfatta polisen som brysk.

    Denna uppgift är också intressant när det kommer till perspektivet med SE som GM.
    Mig veterligen så har TP alltid haft svar på uppgifters ursprung och orsak. ”Det där har SE läst sig till i media, det där placerar honom i GM’s position o.s.v.”
    Men denna uppgift är helt enkelt bara bortkastad som felaktig med förklaringen att Lisbeth är den som är brysk, vilket inte på något sätt utesluter det andra.

    Men oavsett den bortförklaringen, så bör man ställa sig frågan vad denna lögn från gärningsmannen SE har för syfte?

    SE som GM pendlar från den mest smarte till den mest risktagande till korkad, men något som inte pendlar är hans otroliga tur.

  6. Tack Gunnar! Ett mycket välstrukturerad och läsvärt inlägg som alltid!

    Så en liten parantes. Ett av mina största litterära intressen är att jag samlar på litteratur om och kring Ivar Kreuger. Utan att göra några stora jämförelser är Kreuger-händelserna en true crime-historia som delvis motsvarar Palmefallet. Samma typ av både hel- och halvvilda teorier som förekommer vad det gäller Kreuger finns nu också i Palmefallet. Det är därför inte förvånande att det skrivs böcker som exempelvis ”Den osannolika mördaren”. I uppmärksammade fall har det i alla tider förekommit många mycket spekulativa hypoteser.

    Och att olika författare och journalister har spekulativa idéer ser jag egentligen inget problem i, dels kan deras alster vara läsvärda och dels kan de få en själv att vässa sina egna argument osv. Att Thomas Pettersson och Mattias Göransson driver den här, som jag tycker, bisarra idén är därför helt i sin ordning; detta kan till och med vara berikande för debatten. Men att åklagare Krister Petersson och Palmeutredningens poliser efter tre års resultatlöst utredande fortsätter att köpa detta med hull och hår har jag svårare för.

    Av olika skäl kanske man ville avsluta förundersökningen, 34 år är ändå en mycket lång tid. Men det hade sannolikt gått att få till ett avslut på ett annat sätt än vad som skedde 2020-06-10. I praktiken blev avslutet nu ett utpekande av Engström på helt obefintliga bevis. OK, Engström var troligen vid mordplatsen i nära anslutning till mordet, men detta är också allt. Att iklädd en mörk överrock råka passera en mordplats på väg hem från jobbet borde inte vara tillräckligt för att 34 år senare bli utpekad som Palmemördare.

    Med facit på hand kanske det också blev fel att inte ha en bortre gräns för preskriptionstiden. Möjligen var den tidigare gränsen på 25 år alltför kort, men frågan är om det ändå inte fanns en rimlighet i att istället sätta en gräns vid 35 eller 40 år. Det kanske helt enkelt inte är skäligt – eller ekonomiskt försvarbart – att fortsätta försöka lagföra gärningsmän som levt längre tid efter en gärning än de var gamla då gärningen begicks – ja, det går att resonera på lite olika sätt.

    1. Hej, jag väljer här att kommentera min egen kommentar. Vad det gäller mördare och andra brottslingar är det självklart att samhället i allmänhet bör sträva efter att lagföra förbrytare.

      Men vad det gäller preskriptionstid är det min personliga uppfattning – åtminstone vad det gäller Palmemordet – att jag efter 40 år mycket hellre skulle vilja veta vad som hände den 28 februari 1986 än vad jag ser ett behov av att straffa en eller flera gärningsmän. Jag kan alltså leva med att en äldre man på 80+ slipper sitt straff om valet istället är att denne man kommer fortsätta att hålla tyst. Alltså, mycket hellre veta än straffa.

      Möjligen tänkte därför lagstiftarna fel när de år 2011 (?) förlängde preskriptionen till evärdlig tid (dock finns väl i praktiken en bortre mänsklig gräns på ca 75 år). Men Krister Petersson verkar ha tyckt att det redan efter 34 år fick vara nog, eller så var hans (indirekta) plan att nu får detektiven allmänheten ta över; detta blir billigare och utredningen går alltid vid behov återstarta om det kommer upp något intressant.

      En ej uttalad strategi kanske är att vi här skall sitta och ta fram ”halvgalna” mordidéer varav någon kanske kan leda till målet?

  7. ”Framstupa sidoläge”
    Här är det förutom Glantz och Kenneth E. ytterligare vittnen som ger stöd för ”framstupa sidoläge”. Bengt P. och även Anna H.’s kompis Karin J.
    Så det bör inte råda något tvivel om att Palme lades i framstupa sidoläge innan Anna H. tog vid och påbörjade hjärtkompression.

    Det som gör denna uppgift viktig är att det är en av flera uppgifter som SE lämnade till väktarna redan 20 minuter efter mordet och alltså något som en flyende GM inte borde kunna känna till.

  8. Kritikken rettes naturligt mod Thomas Petterson og Filter, da de jo aktivt har forfægtet, at Engström er gerningsmand. Og det synes bestemt, som om PU har ladet sig inspirere af TP og artiklerne i Filter.

    Men hvor er Lars Larsson henne?

    Jeg finder meget lidt om Nationens fiende på bloggen her. Måske er der faktisk Larssons analyse og ræsonnementer, som Palmeudrederne støtter sig mest til?

    Larsson er exceptionelt stringent i sin gennemgang af vidneudsagn, og jeg tror, at denne ”videnskabelige” fremgangsmåde har tiltalt PU og reelt givet dem et fundament for at satse på Engström.

    Det spiller en rolle, at TP kunne vise, at politiet fejlagtigt havde droppet den videre undersøgelse af Engström i 1987, og at Engström var våbentrænet og havde en våbensamlerven. Men Larssons vinkel på de mange vidneudsagn og hans efterfølgende illustration af, hvordan Engström spejler morderens ageren i sine vidneudsagn, er eminent gennemført, det må give ham – selv om Engström ikke skulle være være GM. Sven Anér er inde på lidt af det samme i sine artikler for Proletaren, men er slet ikke så systematisk og dybdegående som Larsson.

    1. Gruto:

      Ja, jag tycker också det är märkligt hur Lars Larsson fallit i glömska. Hans bok var först och den ger en mer detaljerad genomgång av vittnesmålen. Dess utgivning sammanfaller för övrigt med att Palmegruppen ömsar skinn och får ny åklagare och flera nya utredare. Det är ju sannolikt att de har velat läsa in sig, och varför inte på den senast utkomna boken. De har dessutom förhört Larsson, så visst var de medvetna om boken och intresserade av vad han hade att säga.

      Det finns en potentiellt intressant sak med detta.

      Larssons bevisföring bygger i hög grad på en idé kring observationen av Lars J. I boken skriver Larsson att Lars J stod på höger (söder) sida baracken, där han bara kunde ses av mördaren och i strid med Engströms beskrivning av en man ute på Tunnelgatan till vänster om barackerna. För Larsson är detta alltså en ”smoking gun”.

      Detta är dock helt felaktigt, trots att Larsson är mycket noggrann annars. Sm väl de flesta på den här bloggen vet stod Lars J visserligen först till höger om baracken, men han gick sedan norrut ut i korsningen Tunnelgatan/Luntmakargatan – alltså rakt in i synfältet för vittnena på mordplatsen, precis enligt vad Engström beskriver.

      Pettersson upprepar Larssons misstag och hävdar även han att detta pekar ut Engström som lögnare och mördare. Han fokuserar dock inte alls lika starkt på det. Som han ser det verkar det mest vara ett bevis i mängden.

      I Larssons tappning framstår dock detta med Lars J som ett avgörande bevis för Engströms skuld. Om man läser hans bok och underlåter att själv kontrollera saken är det nog lätt att sugas in i Engströmteorin. Jag tror inte det går att utesluta att en eller fler inblandade i utredningen skaffade sig sitt tunnelseende på detta vis.

      I slutändan visar sig utredarna dock ha kollat saken. På presskonferensen avvisade de argumentet helt och hållet och gör en korrekt beskrivning av Lars J:s rörelser, som strider mot den som Larsson/Pettersson förde fram. Deras argument för varför Engström måste ha gjort den komplicerade (för att inte säga omöjliga) observationen av Lars J från trappan är istället att inget vittne noterat honom på mordplatsen – alltså kan han inte ha varit där, alltså måste han ha sett Lars J från trappan och alltså är han mördaren.

      Det är som bekant ett rent nonsensargument, med tanke på hur många andra vittnen och händelser som inte heller finns dokumenterade. Sen gäller det förstås att få högre instans att inse det. Där är jag pessimistisk.

      Gunnar (jag tar detta i samma inlägg, för att spara pixlar):

      Tack för ännu ett utmärkt inlägg! Ska bli intressant att se vad Pettersson svarar. Hoppas på fortsatt debatt er emellan.

      1. Madam.

        Så här står det på något ställe i Larssons bok:

        ”Mannen som Sture ser borta vid Luntmakargatan måste vara Lars J. Sture kan se en silhuett och kan urskilja att mannen bär en täckjacka, samt att han är 20–25 år gammal. Sture pekar i senare förhör ut just Lars J som mannen vid Luntmakargatan. Lars stod dock inte placerad vid Luntmakargatan förrän just innan han sprang upp för trapporna, vilket var en stund efter att mannen försvunnit uppe på krönet, och han stod heller aldrig vid just nummer 14. Innan han sprang upp för trappan stod han på höger sida om byggbarackerna och var i princip omöjlig att se i det mörker som fanns på den platsen”

        Det är ett mycket allvarligt missförstånd, som får konsekvenser i hela ledet.
        LL, lyfter ju fram observationen av LJ som det absolut tyngsta beviset mot SE, men om man har koll på detaljerna, så är det ju precis tvärtom.
        Lustigt nog framhåller både TP och KP ändå detta som ett tungt vägande indicium, trots att de vet att det förhåller sig på rakt motsatt sätt.
        Jag kan tänka mig att den insikten kom som en liten chock, och man måste arbeta fram en ny teori om huvudvridningen från trappkrönet.
        I annat fall spricker ju hela historien.
        Tycker att Lasse Lampers illustrerade det rätta förhållandet på ett alldeles utmärkt sätt i sin dokumentär.
        Krister Peterssons gula linje, och prat om smala sektorer och skymmande bilar från Sveavägens västra sida, var en ytterst luddig framställning av något som egentligen borde vara väldigt enkelt.

        TP hade dessutom stått och spanat i korsningen Luntmakargatan/Adolf Fredriks kyrkogata (100 meter norr ut), men – om jag minns rätt så förkastade han den möjligheten för att det inte fanns stöd i materialet, med hänvisning till Jerker Söderbloms utredning tror jag…
        Det är i och för sig helt riktigt att det inte finns något sådant stöd, men tanken på att Engström sett LJ från mordplatsen som vittne närmare en minut efter mordet verkar vara väldigt jobbig att ta in.

          1. Erik K:
            Exakt, eftersom man envetet fastnat i ett cirkelresonemang, där utgångspunkten är att Engström är gärningsmannen så kan den enklaste och mest logiska förklaringen aldrig tillämpas. Därför får man krystande försöka förklara även detta med att Engström sett Lars J från trappkrönet i stället, tona ned Lisbeths iakttagelse och hoppas att inte folk tänker för mycket på saken.

            Strålande artikel som vanligt Gunnar. Det svajar ordentligt om teoribygget gärningsmannen Engström nu. Det är svårt att inte se likheter med Babels torn.

  9. Det här var sista spiken i kistan. Gunnar har publicerat en eminent artikelserie, ursäkta om det låter insmickrande, och det finns knappast några fler stenar av betydelse att vända på utifrån den information som finns tillgänglig i dagsläget.
    Några kommentarer från Thomas Pettersson har vi inte sett. Om man som Thomas P och Mattias G är övertygade borde det inte föreligga några hinder att gå i svaromål, vilket Thomas P i vanlig ordning vad jag förstår har beretts möjlighet att göra. Om jag har fel får Gunnar rätta mig. Men det blir förstås lite knepigare än att ha pep talk i omklädningsrummet med skygglapparna intakta.

  10. Det är en intressant dynamik vi har gällande palmemordet, där de som argumenterar för skandiamannen tenderar att argumentera på klassisk ”konspirationsteoretiskt” vis, medan (valda delar av) de som argumenterar för en konspiration bakom mordet är mycket mer noggranna med fakta. Det är ganska ovanligt.

    Typiskt för konspirationsteoretiker, enligt min erfarenhet, är att man ledigt frånser fakta som talar emot ens teori, skarvar med sakförhållanden för att bekräfta teorin, ger sig ut på äventyrliga spekulationer som saknar grund i sakunderlaget — och har slutligen en argumentationsteknik som man skulle kunna beskriva som ”Men det här då?”

    När en konspirationsteoretiker enligt min erfarenhet får svar på hur det kan förhålla sig på det ena eller andra sättet, följer ett nytt, ja ”men det här då?” Och när den frågan får sin rimliga förklaring, kommer ett nytt ”men det här då?” Det kommer aldrig ett, ”intressant poäng”, det tar aldrig slut, och ganska snart inser man att den andre ju inte är intellektuellt hederlig; att sakförhållanden och rationella argument enligt Ockhams rakkniv är betydelselösa. Det vill säga, man är inte intresserad av att resonera sig fram till en trolig förklaring efter sakförhållandena.

    Nå, det är bara en reflektion jag gjort. Annars brukar det vara tvärtom, men i frågan om palmemordet tycks faktiskt den (rimliga delen av) konspirationsteoretiska sidan stå för fakta, medan den som talar för den ensamme galningen har ett mer bekymmerslöst förhållande till just detta.

    1. togogalthus:

      Instämmer i beskrivningen av Engströmargumenten. Det är en klassiskt konspirationsteoretisk argumentationsteknik.

      Däremot värjer jag mig mot slutklämmen. Det finns ju fler tänkbara ensamma gärningsmän än Engström, som inte kräver de krystade resonemang som behövs för att få Skandiamannenspåret i mål.

      Det grundläggande resonemanget kring Christer P är exempelvis avsevärt mindre komplicerat: en impulsiv våldsbrottsling med tillgång till vapen som bevisligen var i området tidigare på kvällen, och som pekas ut av vittnen på platsen. Sen var det i och för sig mest smörja ändå (i och med att det byggde på bl a Roger Ö:s och Sigge C:s sönderpratade vittnesmål) och de Christer P-troende började med tiden föra in mer esoteriska argument i det (”Bombmannen” och hans testamente, osv).

      Christer A-spåret är också väldigt jordnära till sin idé, men lär väl aldrig gå att få i hamn – det finns inga handfasta bevis, helt enkelt. Även den misstänkte som fått beteckningen GF (samt andra GMP-objekt) är i grunden föremål för en helt okomplicerad teori, med samma grundkonstruktion: här hade man en konstig och farlig Palmehatare som bodde i närheten, och då gällde det att se om denne hade ett vapen vid rätt tid och befann sig på rätt plats.

      Sen kan det förstås ha varit någon helt annan ensam galning (eller icke-galning) som vi inte ens känner till.

      Eller för all del en konspiration av något slag.

      Men min poäng är att Engströmspåret utmärker sig för att vara både ett ”ensam galning”-spår och vara beroende av extremt långsökta spekulationer och ”what if”-scenarier. En riktig skvader – en sorts konspirationsteori kring en enda person.

      1. Jag skrev ”den ensamme galningen” i slutklämmen för att kontrastera mot ”konspirationsteorin” i aktuella sammanhang, för att understryka det oväntade fenomen jag förundrats över; men jag avsåg specifikt skandiamannen kontra teorin att det var ett planerat mord på Palme med flera inblandade – inte att alla ensamma galningar-teorier skulle vara tokigt argumenterade. Så är det ju inte, förstås. Men jag uttryckte mig otydligt, inser jag nu tack vare din kommentar.

          1. Madam och togogalthus: Kan bara hålla med. Det är ett rent vådligt slalomåkande mellan olika mer eller mindre långsökta eller rent orimliga förklaringar för att banka in SE som gärningsman.

            Dock vill jag säga att det nog är många som kanske inte har någon egen specifik teori som påpekar bristerna i teorin med SE som gärningsman. Grundproblemet är ju att det finns så få konkreta bevis. Utöver iakttagelserna från vittnen på och runt mordplatsen finns det nästan ingenting att gå på.

            1. Teo:

              Ja, och det tycker jag är det hederligaste förhållningssättet. Man kan väga olika uppgifter och tycka att det ena eller andra pekar i vissa riktningar, ensam gärningsman eller samordnat dåd osv. Jag skulle exempelvis gissa på en ensam gärningsman, för jag tycker det mesta tyder på det. Men jag respekterar att andra kan dra andra slutsatser och vill givetvis inte utesluta någonting.

              I slutändan vet vi dock mycket lite idag som inte redan fanns inom utredningen för årtionden sedan. Det som ändå går att göra är att utesluta vissa namn, med större eller mindre säkerhet, och att sticka hål på felaktigheter i utredningen och medierapporteringen. Och man kan ju också vara intresserad av fallet även om man inte tror det någonsin får en lösning. Jag är i alla fall det.

              1. Håller helt med, Madam och Teo. Jag lutar för egen del mot att det var ett planerat mord med flera inblandade, till skillnad från dig, Madam. Vi drar olika slutsatser från det material som ändå finns, men håller båda öppet för att respektive slutsats/gissning/värdering kan vara felaktig. Så ska det vara i en intellektuellt hederlig diskussion; det slags meningsutbyte som Gunnar Wall uppmuntrat och i mycket hög utsträckning etablerat här på sin blogg. För detta ska han ha en eloge, för det finns ingenstans palmemordsdebatten har så hög kvalitet som här.

  11. Tack än en gång för en utmärkt redogörelse, Gunnar! Den tidiga upplagan av SvD-intervjun och jämförelserna med andra vittnesmål är väl en bekräftelse som god som någon vid det här laget på att SE faktiskt hade rätt i väldigt mycket av det han sade sig ha sett mordplatsen.

  12. Gunnar

    Nu går du på tomgång. Förutom att återigen belysa motstridigheterna i dammiga väktarförhör ägnar du dig åt kulsprutesemantik. Frågan är varför? Det är inte likt dig och inte speciellt klädsamt. Jag menar – du har ju själv medverkat i mångt mer lättsamma forum och skrockat kring Ebbe och Holmér. Är det något du vill föra fram i sak som rundar Engström?

    1. Per W,
      jag vet inte om jag vågar hoppas på att det kan finnas några som helst argument på denna jord som du anser skulle duga till att ”runda” Engström, det vill säga: illustrera svagheten i utpekandet av honom.

      I övrigt kan jag bara lägga till att jag uppfattar det som en väsentlig skillnad att ironisera över intrigerande makthavare som Hans Holmér och Ebbe Carlsson och att göra sig lustig över en avliden privatperson som blivit utpekad som statsministermördare. Tycker inte du det också?

      1. Gunnar!

        Nu var det ju journalistkollegor du gjorde dig lustig över och inte Engström. För övrigt är väl både Ebbe och Holmér avlidna och kan således inte försvara sig. Jag läser ditt senaste inlägg och ser inte alla ”argument på denna jord”. Du drar upp saker som det redan finns en fullt logisk förklaring på och som sedan tidigare är sönderältat. Att misstankarna mot Engström inte skulle hålla inför skranket är vi överens om. Däremot – de är mer än tillräckliga för skäligen misstänkt. Det är så nära vi kommer just nu. Själv noterar jag en desperat ton i dina inlägg. Du höjer tonen rejält utan att ha på fötterna. Det är inte likt dig.

        1. Det är bra att du delger mig din tolkning av hur jag argumenterar. Självklart ska jag ta mig en funderare på om det kan ligga något i vad du skriver.

          Är jag desperat? Höjer jag tonen rejält? Jag tror inte det. Men jag lovar att vara vaksam på sådana tendenser om jag skulle upptäcka några, det ska man alltid vara.

          1. Jag uppfattar dig Gunnar som nästan överdrivet lågmäld. Och någon desperation märker jag inte hos dig. Detsamma kan jag dock inte säga om Filter-supportrarna.

        2. Per W

          Din beskrivning av hur Gunnar argumenterar stämmer mycket bättre in på Filter journalisterna och det fåtal kommentatorer som i inlägg efter inlägg hävdar att Engström inte kan rundas. Dessa debattörer håller verkligen ett högt tonläge utan att ha något på fötterna. De drar hela tiden upp saker som det redan finns en fullt logisk förklaring på och använder för att misskreditera Engström.
          Gunnar är ett föredöme i fråga om saklighet och att hålla sig till kända fakta
          Filter debattörerna däremot ägnar sig åt vilda spekulationer

    2. Per W

      Gunnar har redan i flertalet utförliga blogginlägg i sak fört fram alla tänkbara omständigheter som försvagar utpekandet av Engström eller rundar honom som du väljer att uttrycka saken. Gunnar förtjänar en eloge för allt arbete han lägger ner på att granska utpekandet av Engström. Gunnar har haft ett beundransvärt tålamod med ett fåtal kommentatorer som satt i system att bortse från alla fakta som talar emot Engström som gärningsman. Kommentatorer som verkligen går på tomgång

      Till skillnad från Filterpodden så har Gunnar aldrig pekat ut någon avliden person som mördare. När han har varit ironisk har det varit över kända fakta av hur makthavare som Ebbe och Holmer har agerat.
      Att på lösa grunder utan stöd i kända fakta peka ut en avliden privatperson som mördare är något helt annat.

    3. Per W: Det är inte bara ”dammiga väktarförhör” som är problematiska för den som är övertygad om SE:s skuld, utan även det lilla faktum att i princip allt SE säger i den första versionen av SvD-intervjun som publicerades 1 mars stämmer överens med vittnesmålen från andra på plats. Istället för att försöka vifta bort de tunga invändningar som Gunnar radar upp, vore det inte klädsamt om du istället kunde presentera något som faktiskt påminner välgrundade bevis eller indicier mot SE?

    4. Per W,

      Jag har några gånger bett dig förklara vad det är för grova lögner du menar att Engström har stått för, som gör honom så misstänkt (eftersom det verkar vara den saken du bygger ditt resonemang på). Senast här:

      https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/10/kommentarer-fran-lars-olof-lampers-till-mina-och-lasarnas-synpunkter-pa-hans-bok/#comment-26117

      Klistrar in det inlägget igen, i hopp om svar denna gång:

      Du skriver ofta om att Engström kom med särskilt grova lögner som gör att han märker ut sig. ”Digniteten på lögnerna kan bara förklaras genom ett gärningsmannaskap”, skriver du exempelvis i ovanstående inlägg. Jag har i flera inlägg försökt visa dig att även många andra personer (inklusive vittnen på mordplatsen, däribland personer som saknar eget alibi) kommer med bevisat felaktiga uppgifter, ändrar sig, beter sig konstigt och så vidare. Såvitt jag kan se har du inte bemött detta någonstans. Jag förstår i och för sig att man inte hinner svara på alla inlägg.

      Men om vi gör så här istället då: kan du inte bara spalta upp vilka dessa osanninagr är, som du anser vara så ovanligt grova att han framstår som en särskilt grov lögnare? Kanske de tre eller fem viktigaste? Då vet vi andra åtminstone vad det är du menar.

      En kort punktlista skulle räcka!

    5. Per W,

      läser mer än jag kommenterar här men slås av att du dels har ett nedlåtande tonläge, dels kräver av andra att de ska redovisa sakliga skäl för sin slutsatser (vilket i och för sig är högst rimligt). Däremot verkar du inte kräva samma sak av dig själv. Du anklagar andra för ”kulsprutesemantik” men förmår inte på ett begripligt sätt beskriva vari dina invändningar ligger. Inte heller verkar du ha särskilt djupa kunskaper om fallet eftersom jag hittills inte sett dig på ett kunnigt bemöta något eller några av de sakargument Gunnar för fram som grund för att förhålla sig skeptisk till TP och MG.

      Jag tycker att Gunnar med sin ödmjukhet och vilja att bjuda in till ett samtal förtjänar bättre än detta barnsliga beteende som ytterst förefaller springa ur en önskan om att såra. Jag förstår det inte!

  13. Tack Gunnar för viktiga klargöranden och granskningar av påstådda lögner av Stig Engström.

    För min del kan man inte nog betona de felaktiga uppgifter som Krister Petersson under presskonferensen gav om ordningen mellan utstämplingen och samtalet med väktarna. Jag vet att du, Gunnar, kort efter presskonferensen ifrågasatte hans påståenden om utstämplingstiden, men jag har inte sett att Petersson eller utredarna vid något tillfälle har blivit pressad om just den felaktiga ordningen och påståendet att Engström därmed kom ut på Sveavägen 23.19. Detta tycker jag verkligen att han måste avkrävas en förklaring på. Jag menar, tänk om denna felaktiga uppgift istället hade getts av Stig Engström; jösses vad Filter hade betonat denna lögn för att bevisa hur mördaren Engström systematiskt blandade bort korten…

    En annan sak som slår mig är följande citat från Mattias Göransson: ”Han har ju ingen möjlighet att bara säga: jag vet ingenting om Palmemordet. Det kan han inte, det är helt omöjligt för honom. Han har stämplat ut, väktarna har sett honom gå ut […]”

    Göransson menar alltså att Stig Engström inte kunde ge sig av och låtsats ovetande om händelsen, bland annat för att han ju visste att han stämplat ut strax innan. Men samtidigt är ju ett av Filters mest upprepade argument för Stig Engström som mördare att han var så väldigt intresserad av att få reda på sin utstämplingstid från Roland B den 1 mars. Vilket borde innebära att Stig inte kände till när han stämplat ut. Men här säger alltså Göransson emot detta egna argument genom att argumentera för att Stig direkt efter mordet visste att han stämplat ut strax innan och därför inte bara kunde åka hem som om han aldrig märkt av händelsen.

    1. Har hört Mattias Göranssons debatt med Henrik Evertsson. Fick det spontana intrycket av honom som en utomordentligt dryg jävel som vänder kappan efter vinden på alla tänkbara sätt i syfte att smutskasta den andra.

      Lars Borgnäs:

      »Mattias Göransson är i mina ögon inte hederlig […] Lite grann är han driven av hämndbegär, han verkar ju nästan fanatiskt inriktad på att misskreditera mig.«

      Källa:

      https://magasinetfilter.se/filterbubblan/reaktioner-pa-estonia-granskningen-blandverk/

      Hans debatt med Henrik Evertsson följer samma intryck. Bland annat hävdar han att HE inte kan ha rätt då eminenta statliga utredningar talar ett annat språk.

      Resonerar man på detta sätt är ju journalistiska granskningar överhuvudtaget meningslösa.

      1. Det är givetvis helt tillåtet att på den här bloggen diskutera Mattias Göranssons debattmetoder, på samma sätt som det är tillåtet att diskutera andras. Men jag passar på att höja ett varnande finger så att inte diskussionen ska skena iväg: låt oss komma ihåg att det är hans offentliga agerande och inte hans personlighet som i så fall ska recenseras.

      2. När det gäller Estoniafrågan tycker jag att Mattias Göransson har några viktiga poänger. Henrik Evertsson borde absolut ha redovisat flera av de uppgifter som Filter tog upp. Sedan kunde han sakligt ha motiverat i dokumentären varför han i så fall ställt sig kritisk till uppgifterna eller varför han avvisat dem till förmån för andra källor. Det hade gjort hela upplägget mindre problematiskt.

        1. https://www.expressen.se/nyheter/experten-halet-i-estonia-orsakade-katastrofen/

          Saken är den att inte ens experter på området är ense i frågor om vilka uppgifter som bör avvisas eller tas på allvar. Jag länkar ovan till en artikel av Anders Ulfvarson, professor emeritus i marin.

          Jag påstår inte att Ulfvarson har rätt. Det finns experter på området som påstått andra saker.Vad jag menar är att detta är en fråga som kräver teknisk kompetens och inte en fråga för en journalist att betrakta.

          Vad jag hört var Estonias sidoplåtar 8-10 mm tjocka. Att skador på plåt av denna tjocklek kan uppstå när fartyget slår i botten låter inte helt orimligt. MG kan därför ha rätt. Dock går det inte att säga detta med säkerhet och detta innebär inte att uppgifterna om hålet är ointressanta.

          I MGs reportage säger han något i stil med detta till HE:

          Det korrekta hade väl varit att säga att ni hittat ett hål och att detta inträffat när fartyget slog i botten. Detta hade kanske kunnat intressera någon mycket smalt intresserad fartygsnörd som vill veta hur fartyg skadas när de slår i botten.

          Som nämnts ovan pekar t. o. m. experters slutsatser i olika riktningar. MG anser sig uppenbart veta bättre än dessa, när det gäller att smutskasta en kollega. För ovanstående ytterst oförskämda kommentar finns inget annat ord än Mobbing!. Vidare visar MG uppenbara tecken på aggressivitet.

          Denna person, MG, anses tydligen av såväl Sveriges Radio som PU stå högre än lagen. Då han har detta inflytande och refereras till i så stor omfattning i dessa sammanhang tycker jag med all respekt att en kartläggning av hans karaktär är relevant.

          1. Filters kritik riktar sig inte bara mot sista avsnittet i dokumentären utan i minst lika hög grad mot de föregående delarna, som ju utgör merparten av Evertssons filmprojekt. I flera fall handlar det om frånvaron av gammal hederlig källvärdering av motstridiga vittnesmål. För detta behövs inte alltid någon teknisk kompetens. Och framför allt bör man redovisa de olika utsagorna och förklara varför man i så fall tillmäter en viss uppgift större trovärdighet framför en annan. Det är vad som ingår i det journalistiska hantverket. Sedan håller jag med om att MG:s tonläge är onödigt uppskruvat, men det hindrar inte att han ändå har rätt i sin kritik. Synd bara att han inte har tillämpat sitt kunnande i fråga om Skandiamannen.

            1. Om HE selekterat vittnesmål som styrker hans egen uppfattning och förkastat andra är ju detta fel. MG har dock inte uppgett något sådant. Istället anger han de statliga utredningarna som en tungt vägande källa man måste tas hänsyn till. Här tycker jag att han gör ett stort missgrepp. Om man avser granska en statlig utredning kan man givetvis inte utgå från att den är en tungt vägande källa. Granskningen riskerar då att landa i enbart ett cirkelresonemang. Man måste helt enkelt ta intryck av oberoende expertis istället.

          2. Att det är bogvisiret som dragit upp hålen, och inte tvärtom, är jag övertygad om, men det utesluter ju inte att regeringen mörklagt vad de eventuellt visste fanns i lasten.
            Det är ju uppenbart att haveriutredningen tidigare missat orsaken till det snabba sjunkförloppet, och att den därför måste göras om och göras rätt.
            Men visst är det lätt provocerande att MG raljerar över ”konspirationsteoretikerna” i var och varannan mening.
            Den grabbiga och raljanta stilen förhöjer honom inte som debattör direkt, oavsett vilket ämne han ger sig i kast med, men som sagt: ”man får stå ut”.
            Tror att de är fel ute allihop.
            Ett bogvisir har luftfickor och vassa kanter. Tungt är det, och det håller sig flytande tillräckligt länge för att riva upp stora skador i ett förhållandevis tunt skrov. 8-10 mm är ingenting i det sammanhanget.

    2. ”Han har ju ingen möjlighet att bara säga: jag vet ingenting om Palmemordet. Det kan han inte, det är helt omöjligt för honom. Han har stämplat ut, väktarna har sett honom gå ut […]”

      Ja, det är ett konstigt resonemang. Varför skulle inte Engström kunna säga att han passerade mordplatsen nån halvminut innan skotten? Eller den tid som han rimligtvis måste fylla ut med givet vad han gör när han kommer ut på gatan. Han måste väl ha begripit att ingen kunde kartlägga hans rörelsemönster på sekundnivå.

      Förstår sällan de här försöken att rationalisera Engströms handlande. Var han GM får man följa spåret att han var korkad.

  14. Det är bra att någon tar ställning för Stig och försöker se saker som kan visa att han är oskyldig, i annat fall blir det som spel mot ett mål utan målvakt.
    Christer P hade ju i varje fall advokater som försvarade honom när han var anklagad.
    Bara en sådan sak som att SE skulle ha varit ute och druckit middag.
    Visst hämningarna släpper när man dricker alkohol men det blir ju lättare att göra misstag och man blir definitivt inte en god skytt när man är berusad.
    Ibland beskrivs SE som helt utan möjlighet att förstå handlingars konsekvenser, nästa minut beskrivs han som en iskall mördare som blixtsnabbt tänker ut smarta strategier för att inte åka dit.

  15. Angående Mattias Göransson och Filter tycker jag en sak är märklig.

    https://sverigesradio.se/artikel/7604463

    Här framställer Sveriges Radio Mattias Göranssons åsikter som att HE allmänt har fått kritik. Varför uppbär MG ett så stort förtroende att hans åsikter framförs som ”allmän kritik.” Vem som helst kan ju kritisera vad som helst. Om t. ex. Robert Aschberg kritiserar någonting på grundval av sin checkblocksjournalistik kan man ju inte utan vidare framställa detta som att något fått ”allmän kritik.” Detta är ju skrattretande.

    När man hör ovanstående debatt är det ju fullkomligt uppenbart att MG är enbart uppblåst, lågsinnad, dryg och hämndlysten.

      1. Gunnar – jag förstår att diskussionen barkar iväg. Det är bra att du markerar – men du har dig själv att skylla. Ingen av ryggdunkarna till senaste posten bidrar till att runda Engström (gäller för övrigt också dina argument). Allt handlar istället om ett slags avundsjukvendetta mot Filter och TP. Olyckligt.

        1. Per W. Finns ingen anledning till avundsjuka. Det är tragiskt att en sån sak som de håller på med kan hända i Sverige. Att peka ut en person som mördare när han bara råkade komma ut från jobb och skulle hem.

        2. Hm, är det där vi hamnat nu. Trodde det var ovilja att ge upp egna favoritspår som drev motståndet mot Engström-spåret men det handlar alltså bara om ren avundsjuka…

      2. Ok,

        Om journalist A framför vad journalist B säger om journalist C som att journalist C allmänt fått kritik och inte ens nämner finstilt under ”av journalist B” är situationen ganska extrem. Om journalist A som i detta fall är det betrodda Sveriges Radio blir det hela oerhört. Journalist A anser då att journalist B är en så gediget kunnig Estonia-expert, och även expert på journalistiska metoder, att Journalist B’s åsikter kan framföras utan vidare som objektivt saklig kritik på allmänna grunder.

        När jag hörde reportaget fick jag en fullständig chock.

        MG inleder debatten med att stolt kokettera över det nedsättande uttrycket ”Bländverk” som han medger att han inte ens hittat på själv. Uttrycket har en billig och intetsägande karaktär och används som en nedsättande benämning på HE’s dokumentär. Vidare har MG inga sakliga motargument utan argumenterar mot HE med kommentarer som ”Det kallas Ockham’s rakhyvel” och ”Statliga utredningar har redan bevisat att du har fel.” Att i en öppen debatt inför åhörare argumentera mot någon med dessa kommentarer anser jag mycket obegåvat.

        MG angriper också HE med den enligt mitt tycke mycket förminskande och oförskämda kommentaren.

        ”Det korrekta hade väl varit att säga att vi fann ett hål som förmodligen uppstått när fartyget slog i botten. Det är möjligt att någon mycket smalt intresserad fartygsnörd skulle kunna vara intresserad av hur fartyg som slår i botten skadas.”

        Att avgöra hur hålet i botten uppkommit är inte ett jobb för en journalist utan ett arbete som kräver hög teknisk kompetens. Tekniska experter har också varit splittrade i denna fråga. MG anser dock uppenbart att han förstår bättre än en Tekn. Dr. i skeppsbyggnadsteknik.

        MG tycks inte vara enbart automatiskt betrodd av SR utan hans tidning filter har också styrt PU. Den intressantaste frågan är kanske varför han har detta förtroende. Vad är den generella uppfattningen?

      3. Spännande om TP har sagt att han ska svara på dina texter här på bloggen Gunnar. Jag tycker han har varit sparsam med intervjuer den sista tiden. Han har ju inte heller dykt upp i podden Palmemordet ännu(efter den 10/6 2020), vilket de utlovat. Alltid spännande när ni två debatterar tillsammans. Gillar bådas ödmjukhet och positiva inställning i argumenterandet(tänker främst på när ni gästade nämnda podd innan den 10/6 2020).

  16. Gunnar!

    Något av det du skrivit ovan vill jag ändå kommentera. Av två skäl. Dels eftersom det verkar vara ett fantastiskt scoop att TP inte tagit del av den svullstiga SVD-upplagan. Det verkar ha blivit mycket viktigare att påpeka sakfel och petitesser än att se till helheten. För petitesser är precis vad det är. Det är olyckligt – TP har väl aldrig sagt att han sitter på ett komplett facit? För det andra, det som framgår i denna upplaga av SVD är hur snurrigt som helst och har noll och ingenting med att runda Engström.

    1. Listbeth, eller något annat vittne, har aldrig påstått att hon sprang ut i gatan och stoppade ett 20-tal bilar.
    2. Finns absolut inget som tyder på att Lisbeth har haft en kommunikation med Engström om träffen i ryggen. Snarare tvärtom.
    3. Detsamma gäller Lisbeth och riktningen. Det fanns andra runt mordplatsen som var betydligt mer tydligare med det pekandet.
    4. Stig har aldrig sprungit efter poliserna. Det faller på sin egen orimlighet. Jag är av den ståndpunkten att inget vittne har sprungit in efter mördare eller poliser.
    5. Stig kan inte ha missat ambulansen. Det skulle i ringa slängar betyda att samma språngmarsch skulle tagit cirka tre minuter. Kryper du fram till Luntis – och tillbaka – gör du det snabbare än under tre minuter. Ambulansen är centralt i alla övriga vittnesmål.

    Slutsats. SVD:s upplaga förstärker bara Stigs lögner och slår varken hål på Engströms eller TP:s tidigare ställningstagande i frågan. Jag påstår nog att Engström trots allt var väldigt sparsam och att han i stort sett fått allt om bakfoten. För att vara den ”överdrivna” observatören är detta häpnadsväckande. Ställ det i relation till den detaljerade berättelsen om vad som hände både före- och efter mordet. Där är Engström överlägset 1:a med att inte spara på detaljerna.

    1. Såvitt jag vet har Stig aldrig uppgett att han missat ambulansen. Han säger att han sprang in i gränden och när han återvände till mordplatsen hade ambulansen hunnit anlända. För det behövs inga tre minuter.
      En halv minut räcker för att Stig ska missa när ambulansen anländer till mordplatsen.

    2. Per W

      Du skrev under punkten ”Lisbeth och riktningen” följande:

      ”Det fanns andra runt mordplatsen som var betydligt mer tydligare med det pekandet”

      Det fanns andra som var betydligt tydligare med sina pekanden än vad Lisbeth var, är det så du menar?
      Men jag undrar: vad har de andra med hennes pekande att göra, och vilken metod använder du (som inte var på platsen) för att rangordna olika personers tydlighet i sina pekanden?
      Vilka ”andra runt mordplatsen” är det f.ö du avser?

      Det är ju intressant att han även fick med ambulansen i SvD artikeln: ”när han kom tillbaka var ambulansen på plats”. Den fick han inte in i polisförhöret på lördagen.

      Men jag förstår inte riktigt ditt argument:

      ”Stig kan inte ha missat ambulansen. Det skulle i ringa slängar betyda att samma språngmarsch skulle tagit cirka tre minuter. Kryper du fram till Luntis – och tillbaka – gör du det snabbare än under tre minuter. Ambulansen är centralt i alla övriga vittnesmål”.

      Kan du inte utveckla detta?
      Varför menar du att Stig måste ha varit borta tre minuter, vad är det för uppgifter du hänger upp detta på?
      Varför skulle han inte kunna ha varit borta en minut och 45 sekunder till exempel?
      Är problemet att han inte berättar att ambulansen anlände 15 sekunder innan han sprang, vilket den bör ha gjort, men hur snabbt kom de i gång med själva arbetet?

      Du skriver:

      ”Ambulansen är centralt i alla övriga vittnesmål”.

      Är inte det en väldigt kraftig överdrift Per?

    3. Per W: Gunnar har precis gett kapitel och vers som motsäger dig på punkt 1, 2, 3 och 5 (han missade alltså inte ambulansen som du hävdar). Punkt 4 är bara din åsikt.

    4. Per W

      ”Det verkar ha blivit mycket viktigare att påpeka sakfel och petitesser än att se till helheten”

      Ja, vad är helheten då?

      För dig verkar det dels handla om att han ljuger. Du säger gång på gång att Stig E ljuger grovt, men hur då? För mig framstår han som någon som har fel om ett antal saker och överdriver andra saker samt ändrar sig ibland, precis som flera andra vittnen. Är det inte så?

      Finns det något annat sätt han utmärker sig på, som gör honom uppenbar som mördare? Att han var på platsen är knappast i sig misstänkt, det var ju samtliga vittnen av ett eller annat skäl. Att han bar något mörkt och rockliknande likaså, det gjorde ju halva Stockholm. Att han hade keps, samma svar där (plus att det är oklart om mördaren hade keps). Att han hade en väska är väl inte heller något att komma med, många kan ha burit på en väska (öppet eller dolt). Att andra vittnen på platsen inte säger sig ha sett honom (utom Leif L och Jan A) är heller inte något bra argument – även där finns det många fler exempel på samma sak.

      ”Helheten” är väl snarare att det finns en rad tunga argument MOT Stig E som mördare: svårigheten att få honom på plats i tid, bristen på vapen, bristen på motiv, all den övriga korrekta information han förmedlar om mordplatsen (Lars J:s utseende och placering och beteende, Lisbeths observationer, i vilken ordning poliserna anländer, livräddningsaktionen, närvaron av en kvinnlig polis, vittnena på platsen), att han återvänder till Skandia, det uppmärksamhetssökande beteendet, osv.

      Den enda ”helhet” jag kan se är ett vanligt vittne. Som hypotetisk mördare är han behäftad med långt svagare indicier än exempelvis Christer P och flera GMP-objekt (GH och GF, kanske GC osv), för att bara titta på de potentiella ensamma gärningsmännen; och med avsevärt starkare argument för sin oskuld än någon av dem. För att trots detta peka ut en sådan person som mördare skulle det krävas något riktigt tungt, typ att man hittade revolvern i hans gamla lägenhet eller ett erkännandebrev.

      Att han liksom många andra passade på vissa av de signalement som gavs (men inte på andra) och skröt om sin egen betydelse är inte riktigt på den nivån, om vi säger så.

      1. Att Engström ljuger och att han var på platsen är väl lite det som återstår. Pratas inte så ofta längre om att han stämmer på pricken med signalementet eftersom olika fraktioner uppstått som sätter lite olika attribut på karln för att matcha olika vittnesmål. Petterssons rock i ärmen; att Engström lämnar uppgifter som bara mördaren kan känna till talas det också tyst om numer. Att han plockade en revolver ut grannens samling verkar ha kallnat betänkligt.

        I takt med att saker ryckts bort från den ursprungliga indiciekedjan återstår dissektion av varje liten stavelse i Engströms utlåtanden som antyder osanningar eller skiljer sig från andra vittnesmål. Och låter man pincetten jobba hårt är det inte svårt att sätta samman en imponerande ”helhet” av saker som anses skava men som bara är oväsentligheter. Grunden är urholkad. Överbyggnaden av fria spekulationer och gissningar hit och dit är själva alltet.

        1. Flarne,

          Bingo, så är det. Ännu en besynnerlig aspekt är att utredarna inte verkar vilja se någon signifikans i att de drar nitlott varje gång de för ovanlighetens skull hittar en del av hypotesen som går att testa mot verkligheten, exempelvis Willy G-revolvern eller DNA-breven. Vad som sker när dessa tester faller ut negativt är ju att de redan minimala möjligheterna till stödbevisning helt försvinner. Kvar finns bara klockartron.

    5. Poängen med att lyfta fram den tidiga SvD-upplagan är givetvis inte att något står där som ger Engström alibi, eller ”rundar” honom som det så tröttsamt brukar heta. (Vem i utredningen är rundad? Av vilka skäl?). Det belyser främst två saker.

      Att Petterssons tes om att Engström är fåordig i sina redogörelser från mordplatsen under lördagen inte stämmer, vilket saboterar idén om att han anpassar sin information efter vad han fångar in under mordhelgen.

      Att Engström som gärningsman tidigt lämnar information han inte gärna kan känna till och därför utsätter sig för ett svårbegripligt chanstagande.

      Lisbeth Palme skulle omgående efter mordet ha kunnat bli omhändertagen av andra vittnen, förd åt sidan med noll möjlighet att irra runt på platsen. Den samlade bilden av hennes agerande minuterna efter mordet talar dock för ett tämligen ostyrigt beteende. Hur vet Engström det?

      Det finns ingen som med någon exakthet kan uttala sig om med vilka Lisbeth kommunicerar vid denna tidpunkt. Hur kan Engström veta det?

      Hans språng in i gränden för att komma ikapp poliser kan diskuteras men vad vet han på lördagen om hur rimligt det är för honom att misslyckas med en sån sak? En av dem kan väl dröja sig kvar på Tunnelgatan?

      Det här förstärker så klart inte Engströms lögner. Det visar bara på två saker. Engström lämnar som vittne återigen uppgifter som mycket väl kan stämma. Engström är som gärningsman gambler av stora mått och lämnar ut påhittad information som på punkt efter punkt kan visa sig vara helt felaktig. Inte bara kanske utan definitivt. Nu har han alltid turen på sin sida. Det finns hela tiden utrymme för sakerna han påstår trots att han är beredd att gå ned på detaljnivå.

      I skenet av att det är sånt här som bär upp hela caset mot honom, vilken misstankegrad är det egentligen rimligt att lägga honom på?

      Visst, TP har säkert aldrig sagt att han sitter på ett komplett facit. Det är ödmjukt av honom. Men också en omskrivning för att han mest har nån sorts idé om mordet. Baserad på en uppsättning gissningar. Om något är olyckligt i sammanhanget är det att KP faller in i den beskrivningen han med.

  17. Jag blir chockad!!!

    Mattias Göransson påstår offentligt i sitt program att Henrik Evertsson brutit mot gravfriden.trots att han friats.
    Detta är ju rent förtal och kriminellt. Detta sker efter runt 14 min in i programmet. Vidare kallar MG HE för ”orutinerad.”

    Programmet har för övrigt den mycket billiga och hånfulla titeln. Estonia – fyndet som inte ändrar någonting.

  18. Nu har jag äntligen kommit mig för att läsa ’Den osannolika mördaren’ (den utökade versionen). Jag tänkte jag skulle använda ungefär samma metoder för att utpeka mig själv som Palmemördare.

    Det vill säga, allt hänger ju på att Engström ljuger (vilket som Gunnar W och andra visat inte alls behöver stämma). Skit i det, låt oss då anta att också jag ljuger. Jag befann mig visserligen utomlands när mordet ägde rum, men så här skulle det låta:

    ”Men är inte det ett lite för perfekt alibi? Vad hade han att dölja med sin ack så lämpliga ’utlandsvistelse’? Inte mindre än ett flygplan lyfte från Arlanda mot London strax efter midnatt 1 mars 1986. Bilar sågs köra i ilfart över Stockholms broar norrut efter mordet. GP borde ha varit hemma vid tretiden på natten. Han påstår att han fick reda på mordet i The Guardian på lördagsmorgonen.”

    ”Det kan i och för sig stämma. Men bevisar ingenting i sammanhanget.”

    ”Ett flertal gånger efter mordet har GP på sin blogg refererat till Pete Wingfields berömda låt ”I’m 18 with a bullet / Got my finger on the trigger / Gonna pull it”. En händelse? Det minsta man kan säga är att han ljuger om sin ålder. Men framför allt, hur väl stämmer det inte överens med GM-profilens tal om ’triumfalism’? Det var detta som fick mig att börja gräva vidare.”

    ”Låt oss titta närmare på GP:s agerande under de följande åren. Han har skrivit en rad texter som alla pekar bort från honom själv som ensam mördare – återigen, är det en händelse? Nej, han vill bara sopa igen spåren.”

    Och så vidare, över 272 sidor med noter.

    Det liknar lite grand de där lekarna när man skulle berätta en historia och måste ha med ordet ”inte” i varje sats. ”Jag gick inte och köpte en liter mjölk och sedan gick jag inte hem, och kokade mig inte en kopp kaffe och hällde absolut inte i någon mjölk i koppen.” Vad ’Den osannolika mördaren’ åstadkommer är att på samma sätt radikalt ogiltigförklara ett inte särskilt märkvärdigt händelseförlopp för att en ängslig, fåfäng, misslyckad och något patetisk man ska framstå som mördare.

    Det är hisnande, but not in a good way.

  19. Det mest hederliga i detta vore nog ändå att ta upp det hela igen – ”det hela” då åsyftandes KP:s slutsatser vid presskonferensen 10/6 2020 – i Konstitutionsutskottet. Kunde man få dit Holmér, Lidbom, etc. på 1980-talet för att försöka reda ut hela den härvan så borde det inte vara omöjligt att kalla in KP, HM, osv. på 2020-talet för att reda ut detta ”spår” (hur det uppkommit, vem som gjort vad i behandlingen av det, varför det prioriterades framför andra, etc.).

    Som det var nu känns det som att KP kanske lät sig ‘inspireras’ av TP & co i sina slutsatser, och kanske redan runt 2017/2018, och ville försöka hitta bevisning för det. Något han kanske (antagligen) tyckte sig vara nära att göra runt februari 2020 då han vid tämligen gott mod sa sig kunna avslöja hur MOP gått till på ett tämligen rimligt sätt, även om ingen skulle kunna fällas för det (och däri kanske även hade ambitionen att kunna knyta SE till ett slags konspiration, något som också TP, etc., gjort tidigare, men så småningom övergett i sitt teoribygge).

    Detta fick spekulationer och förhoppningar att växa ‘exponentiellt’ lavinartat fram tills den numera ‘beryktade’ presskonferensen i juni 2020. Sista veckan innan presskonferensen så kokade det nästan över av resonemang och teorier i Sverige, och t.o.m. en sådan erfaren/luttrad man som allas vår polisprofessor Leif GW höll på att gå i spinn av förväntan, och uttalade sig om att man nu antagligen faktiskt funnit och fått något slags positivt svar angående mordvapnet, eller – då det gällde ”Skandiamannen” – fått tag i bevis i form av DNA eller avgörande vittnesmål (även om han personligen var skeptisk till uppgifterna om ”Skandiamannen”).

    Och så kom då detta gigantiska anti-klimax. Borta var den nästintill lekfulla esprín ifrån KP i februari 2020, istället fann han sig nu till sist sittandes med en påver power point-presentation, och något handfull indicier som skulle kunna peka mot SE (men som, vilket New York Times mycket riktigt också påpekade i frågorna efteråt, också hade påfallande identisk likhet med det som TP och Filter presenterat redan tidigare). Ett krystat resonemang kring hur endast GM kunnat se LJ uppifrån åsen p.g.a. en ‘vetenskapligt säkerställd vinkel’ skulle alltså rädda denna Potemkin-kuliss… Alla som såg/sett presskonferensen är/var helt överens om att en mer plågad människa än KP, eller för all del bisittare HM, knappast går/gick att finna. Varför var man så besvärade över att föra fram detta, om man var så fullständigt övertygade om dess rimlighet, och ville ge svenska folket en trovärdig förklaring till hur MOP kunnat gå till?

    Istället växte känslan fram att det inte varit KP:s intention att på ett tillfredsställande sätt förklara hur MOP gått till, utan istället ville ge hela den 34-åriga PU:n ett avslut en gång för alla. Och däri passade då dessa löst sammanfogade ‘indicier’ in på SE, som det redan spekulerats så mycket om, och där SE då kunde tänkas få utgöra en potentiellt tillfredsställande GM för ‘svenska folket’, i vart fall i den ‘offentliga kontexten’ som KP åberopade när han sa att han/de – underförstått inga ”Kalle Blomkvistare* – var de som suttit med överblicken av PU:s hela digra material, och därmed bäst kunde avgöra vad som var rimligt eller ej.

    Att han/de försökt undersöka andra spår(som kanske inte andra gjort) – angående BW, Stay Behind, etc. måste man tillskriva honom/dem ett visst mått av ‘erkännande’ för (de ‘försökte’ i vart fall). Men eftersom inte detta givit något resultat (och eftersom man också valt att ‘släppa’ andra spår, som t.ex. ”Sydafrika”, ”Polis/Militärspåret”, etc.), och därigenom satsa helt och fullt på ”Skandiamannen” så måste man ändå tvivla på vilka intentioner som fanns att ge folk en ”rimlig förklaring till MOP”, och vilka som endast var att till sist få till ett slut på det hela, till nästintill vilket pris som helst. Och eftersom KP i princip suttit och utlovat en förklaring till MOP” till hela svenska folket några månader tidigare så gällde det att komma fram med någonting som i vart fall liknade en ”rimlig förklaring” för svenska folket att svälja. Och om det inte passade så kunde då svenska folket själv få fortsätta med sina egna ‘efterforskningar’, i all evinnerlighet om så önskades, då PU:s hela digra material skulle komma att släppas fritt (en sanning med viss modifikation då de som vägrade att överge sitt ”Kalle Blomkvistande” snart fick se att materialet fått en nästintill censurliknande maskning, långt utöver vad som kunde anses vara ”rimligt”).

    Så, genom att då ‘leverera en rimlig förklaring’ och sedan låta PU:s material stå var och en fritt att undersöka så gott man kunde/ville så kunde KP och kompani slutligen stänga ner PU:n, och kanske även få det tvivelaktiga nöjet att se att de därmed också öppnade Pandoras ask. Tusentals människor skulle kasta sig över materialet, och alla motstridiga teorier och ‘bevis’ skulle paradoxalt nog också utgöra en garant mot att det skulle kunna gå att ifrågasätta KP:s och kompanis slutsatser, om att det nog kunde vara så att den aparte grafikern nog skulle kunna pekas ut som ett potentiellt ‘rimligt’ alternativ, alltför mycket. Med PU:s hela empiri, och man hade ju då även hjälp av TP/Filter som redan krattat manegen en hel del i detta teoribygge, så skulle det inte kunna gå att ‘komma runt’ ett sådant ‘professionellt’ resonemang. En ”osannolik mördare” (dessutom själv död). Perfekt! En lagom svettig föreställning i direktsänd tv på ett par timmar och lite efterföljande frågor, och sedan skulle allt vara över, en gång för alla – inga fler ”årliga uppdateringar” eller ‘onödiga polisinsatser’ i framtiden. Over and out.

    Nej, upp med det hela till KU!

    1. James,
      Apropå bildspelet på presskonferensen: Jag har faktiskt undrat vilket uselt dataprogram de hade valt för sin presentation, men nu förstår jag att det handlar om den för mig okända applikationen Påver Point.

  20. Med ovan sagt så kan jag inte heller låta bli att undra över vad det var för ‘indikationer’ som fick dig Gunnar, såväl som Lars Borgnäs och Jan Stocklasa, att börja tro på att det var ”Sydafrika”-spåret som skulle komma att presenteras? Ni antydde alla tre, på varsitt sätt, att det nog skulle komma att vara det som skulle presenteras på presskonferensen 10/6 2020.

    Jag ber om ursäkt ifall du, med din sedvanliga ackuratess och patenterade taktfullhet, redan gått igenom det här. Jag har inte varit här på ett tag (har tittat in en del i FB-forumet ”Palme-Rummet” ganska mycket senaste månaderna; som komplement till detta forum) och därmed inte tagit del av något sådant resonemang, vad jag kan minnas i vart fall. Men jag är genuint nyfiken.

    1. James,
      det var uppgifter som cirkulerade och som jag tyckte hade en viss trovärdighet. Men jag var förstås inte säker.

      Och det visade sig som bekant att det var fel.

      Däremot framkom det ju under presskonferensen att Hans Melander fortfarande tyckte att Sydafrikaspåret var intressant.

      En sak ska i alla fall Palmegruppen och Krister Petersson ha en eloge för. Och det var att de lyckades förhindra att den lösning de stannat för läckte ut i förväg.

      1. Ja, Gunnar. Det som är lite ‘intressant’ var att ni alla tre hade lite av denna uppfattning strax före presskonferensen. Det gör ju att man undrar lite vart sådana uppgifter kan tänkas ha kommit ifrån… Det tror jag inte du uppfattar som särskilt anmärkningsvärt.

        Ja, jag/vi kommer ihåg hur HM led under presskonferensen (man led nästan med honom), och också gav uttryck för att det fanns saker som var intressanta där fortfarande. Frågan är väl också varför man aldrig gick vidare med detta? – t.ex. gjorde lite förfrågningar i England, där det tydligen fanns en sydafrikan som tagit sin tillflykt efter att Apartheidregimen föll, och som sades kunna ha intressant information, etc. Det är just en sådan sak som borde belysas närmre, t.ex. i KU. HM hade ju varit med i PU:n längre än KP också, och hade väl då kanske varit med och ‘vänt på fler stenar’ än denne kan tänkas.

        Jo, de lyckades ju hålla tand för tunga där, som det så ordspråksmässigt heter.

        1. Nej, jag förstår att du undrar. Men jag får ju ibland höra saker där jag inte kan citera källan. I vanliga fall brukar jag vara försiktig med att över huvud taget återge uppgifter under sådana omständigheter. Och jag spekulerade väldigt lite inför presskonferensen. Med facit i hand hade det förstås varit bäst om jag inte spekulerat alls.

      2. Något KP inte skall ha eloge för är att han kör med den traditionella bortförklaringen ”Har ni sett hela materialet så förstår ni att ni har fel”. Den finten kunde hjälpligt funka när det rådde förundersökningssekretess, för ingen (utom kommissionerna) kunde formellt begära att få syna utredningsmaterialet.

        Men när KP drar till med samma försvarstaktik på presskonferensen 2020-06-10 häpnar jag. Lyssna av i länken 1:53:10-1:54:45. Inget hindrar KP att presentera valda delar av materialet, förundersökningssekretessen är ju hävd nu. Men han kommer undan med det. Ingen reagerar …

        1. Tack för att du uppmärksammar detta, Erik K. Det är en anmärkningsvärd kommentar från Krister Petersson, i synnerhet mot bakgrund av att han valde att inte presentera någon rimligt utförlig skriftlig redogörelse för det arbete som Palmegruppen utfört under hans tid som åklagare. Det hade ju varit naturligt att han gjorde det i samband med att utredningen lades ner.

          Man kan säga att hemlighetsmakeri har varit den röda tråden i Palmeutredningen under Krister Petersson. Jag märkte själv att det var i det närmaste omöjligt att få ut några handlingar från utredningen vilket det inte hade varit tidigare. Inför presskonferensen fortsatte hemlighetsmakeriet, dock med twisten att Petersson genom sina löften från februari gett intryck av att det nu var dags att presentera den definitiva lösningen.

          Och efter utredningen har visserligen handlingar lämnats ut, något som skulle ha varit omöjligt att förhindra med gällande lagstiftning. Men ofta med provocerande mycket maskningar – i somliga fall omfattande i princip hela dokumenten.

    2. James – bra fråga

      Det enkla svaret är förstås att initierade palmejournalister föder och när varandra. Finns många exempel då de s.k. tipsen publicerades av förespråkare för Sydafrika-spåret. Uppenbarligen fanns det ingen substans i dessa falska rykten och heller inget polisen under de senaste åren ägnat någon möda åt. Andades man Engström och hade insett att åklagaren skulle presentera just den lösningen möttes man av skratt och hån – av precis samma människor som är hopplöst fast i konspirationer likt Sydafrika-spåret.

      Frågan är viktig, den tangerar källkritik och hur man som vanlig medborgare ska förhålla sig till informationsflödet. I det här fallet är jag helt övertygad om att vi måste prata om tendenskriteriet, d.v.s att förespråkare för Sydafrika-spåret hade ett egenintresse av att just den hypotesen skulle förverkligas den 10 juni 2020. Än lustigare blir det att Gunnar Wall nu anklagar Thomas Pettersson för att sålt in spåret Stig Engström till Palmeutredningen. Det är förstås nonsens och skall ses i ljuset av det jag skrivit ovan. Allt handlar om ren och skär besvikelse att den ändlösa spekulationsbubblan Palmemordet nu slutligen spruckit. Är det någon som försökt sälja in något överhuvudtaget så är det just förespråkare för Sydafrika-spåret och diverse andra lösryckta motivbilder.

      1. Per W skriver

        ”Än lustigare blir det att Gunnar Wall nu anklagar Thomas Pettersson för att sålt in spåret Stig Engström till Palmeutredningen. Det är förstås nonsens och skall ses i ljuset av det jag skrivit ovan. Allt handlar om ren och skär besvikelse att den ändlösa spekulationsbubblan Palmemordet nu slutligen spruckit. ”

        Varför skriver du att Gunnar ”anklagar” Thomas Pettersson för att ha uppmärksammat utredarna på spåret Engström som om det vore klandervärt gjort att tipsa utredarna om en misstänkt person som bör kollas upp ? Thomas P och Filter tar väl nästan på sig äran av att ha löst mordgåtan och belönades med en guldspade.

        Tyvärr så har den ändlösa spekulationsbubblan inte spruckit alls så det finns inget att vara besviken över.
        Eftersom Thomas P och utredarna inte lyckats presentera något annat än en skenlösning där en avliden försvarslös person mot bättre vetande hängs ut som gärningsman så kommer spekulationerna att fortsätta. Fyra av fem svenskar godtar inte mordets skenbara lösning och tunga namn som Leif
        GW Persson avfärdar den. Vi får tyvärr stå ut med fortsatta spekulationer om tex Sydafrika under överskådlig framtid

      2. Hur vet du att att det inte finns någon substans i Sydafrika-spåret? Vill du vara vänlig och bevisa din noll-hypotes

      3. Per W – låt oss bara vara överens om att vi inte är överens här.
        (Jag tackar dig ändå för att du tyckte att min fråga till Gunnar här var relevant. Men jag menade inte den frågan i någon försåtlig kontext, och det är jag tämligen säker på att Gunnar förstod också; därav hans ödmjuka svar på den).

        Jag är av åsikten att det finns väldigt mer substans i det som kallas för ”Sydafrika-spåret” än det någonsin funnits i ”Skandiamannen-spåret” (fråga Hans Melander vad han tyckte där han satt och led genom hela presskonferensen). Just därför skulle jag vilja se att detta drogs hela vägen upp till KU – när det gäller mord på en statsminister borde det kunna gå att, i demokratisk anda, gå igenom en sådan process ordentligt där (speciellt som KP inte lämnade inte någon ordentlig skriftlig beskrivning av ärendet efteråt heller).

        Det handlar inte om att vara en ”dålig förlorare” – det handlar om rättsprinciper: ska man kunna peka ut någon som inte kan försvara sig själv eller sitt namn, rykte, etc. för att ha mördat landets statsminister 1986 på så lösa boliner som visades upp där?

        Jag nöjer mig där.

  21. Tack Gunnar för en som vanligt, behagligt resonerande och samtidigt detaljerad, artikel!

    Det mesta är kommenterat på förtjänstfulla sätt i olika blogginlägg och det är tydligt att ju mer som skrivs/sägs från förespråkarna (TP/Filter) ju mer tryter sanningshalten i denna sk lösning. Teoribygget kring en mans ”olämpliga” utpassering från sin arbetsplats med en delvis ”olämplig” klädsel och några ”olämpliga” uttalanden landar snart i det det är – ett oskyldigt vittne.

    När nu utredningsdokument blivit offentliga är det tydligt hur detta teoribygge växte fram och blev något som KP (PU) trodde skulle bli en räddningsplanka för nedläggningen. Det är relativt uppenbart att TP (vilken han delvis tillstått) under många år jobbat för att hitta en koppling mellan Engström och en konspiration (Stay Behind/Barbrogruppen el något annat). Det som utkristalliserar sig är att när TP inte kommer någon vart återstår där Engström själv och det som TP finner svårförklarat och ”inte kan rundas” – och där börjar sagan…….

    Jag tycker vi ska ge TP (vilket du Gunnar också gjort) en eloge för sitt arbete med Engström och att vi idag vet så pass mycket mer. Det symptomatiska är dock att ju mer han tar upp och föreställer sig en teori ju mindre trovärdigt bli det och slutar med en kaffekopp som anledningen till att förmodligen smyga in på sitt tjänsterum och gömma sin nyss avskjutna revolver. Med – minst sagt – ”utvidgade” sanningen om ditten o datten undergräver han faktiskt PU och jag är inte säker på att KP är särskilt förtjust i detta.

    När mordet blir ”true-crime” på Netflix kommer säkert intresset för flera att fördjupa sig i ämnet öka. Kanske läser en o annan TP/Filters alster på cupen och där finner hur lös spekulationen är och hur illa det var att peka ut Engström så tydligt vid nedläggningen. Svenska folkets redan bevisliga skeptisism (enligt SIFO-undersökningen) kommer inte att minska och därmed för detta förmodligen något gott med sig på sikt.

    En detaljsak som avslutning. Vad jag har sett har ingen kommenterat Engströms uppgifter i HR om att det låg en oanvänd slemsug när han kom tillbaka till mordplatsen (se bild på denna länk)

    Vad ska man säga om detta. Han kan naturligtvis tagit del av dessa bilder men varför nämner han detaljen i sitt vittnesförhör? Varför skulle en gärningsman i ett vittnesförhör mot en åtalad CP komma med en sådan uppgift? TP – hjälp mig att brodera sanningen om den sluge Engströms kommentar!

  22. Statsministerns frågestund på pressträffen den 10/6:

    -Då vill jag fråga dig Stefan Löfven:
    Det har ju uppstått många tvivel runt det här beskedet. Vad betyder det för Sveriges och Socialdemokraternas förmåga att lägga det här bakom sig.
    Är det med tanke på hur svaga bevisen enligt många då är, verkligen rätt att stänga utredningen och lägga ner Palmegruppen.

    SL: Ja, börjar i slutet där, så är ju det ett beslut av åklagare och polis, det är dom som förfogar över den utredningen så att säga. Det är klart, det allra bästa hade ju varit teknisk bevisning, nånting som hade visat att det kunnat bli en fällande dom, så är det. Så långt har man inte kommit, men enligt åklagaren så har man kommit så långt man kan, man har verkligen gått tillbaks till mordnatten/mordplatsen och benat ut, och hittat vad man anser vara en skäligt misstänkt person som sen är avliden år tjugohundra, och det är så långt man kan komma, och då, då är det ju åklagarnas beslut att göra så.

    -Men kommer man att kunna lägga detta bakom oss då?

    SL: ”Det allra bästa hade naturligtvis varit om vi hade fått ytterligare bevisning att det är exakt det här som skedde, och att det hade kunnat bli en fällande dom. Det är det som skulle ha avgjort på riktigt. Jag tror dock att man har kommit så mycket länge än tidigare, så att det i alla fall hjälper till, men det helt avgörande hade varit en riktig bevisning, exempelvis teknisk bevisning, eller ett erkännande, eller nånting i den stilen”.

    -Anser du att det var rätt att peka ut en avliden, och du har själv tidigare sagt att du tror att det var Christer Pettersson som var den skyldige. Har du ändrat dig?

    SL: ”Eh, jag sa tidigare att jag trodde på Lisbeth Palmes vittnesmål, en högst tillförlitlig person som var där där det hände, då det hände, och det var för mig avgörande i den stunden. Nu har det genomförts ett grundligt arbete härav åklagaren – återupptagit arbetet – gått till botten med det hela, och det har ju hänt förut, det måste ju återigen dom avgöra. Jag som regeringschef recenserar inte deras rapport så att säga, och det har hänt förut också att man angett den här personen trots att den är avliden, var misstänkt, skäligen misstänkt, eller hade gjort det. I det här fallet skäligen misstänkt”.

    -du har ju tidigare som sagt sagt att du trodde på Lisbeth Palmes version att det var Christer Pettersson. Kan du beskriva hur du känner i dag när det har kommit ett annat namn?

    SL: ”Återigen, jag gjorde det för att jag hade all anledning att tro på en sån tillförlitlig person som var där. Du kan också konstatera som åklagaren gör här – Petersson – att det gjordes så mycket fel själva utredningen där i början när man avskrev den som nu är skäligen misstänkt, på ett tidigt stadium, och det gjorde att det spåret utreddes aldrig på det sätt som det borde ha gjort, och åklagaren säger nu här att, om man hade gjort det som man borde ha gjort, då hade man också haft skäl för frihetsberövande, vad det medför. Möjligheter till husrannsakan, och andra saker. Men det vet vi nu så att säga, så det är långt, långt efteråt”.

    -Men lägger du själv det här till handlingarna nu?

    SL: ”Jag hoppas att det bidrar, jag vill ju innerligt att det ska kunna bidra till att läka såren. Jag tror att det bidrar, vi kommer ett steg närmare sanningen – ja. Men som jag sa här på en fråga tidigare, så det enda som definitivt kunnat avgjort, d.v.s. nu är det här löst va, det hade ju varit en lösning där man kunnat peka ut, att den här personen var skyldig, om den sen levde och kunnat erkänna själv, bli dömd för nåt, eller på annat sätt hade funnits någon teknisk bevisning, det hade ju varit helt avgörande. Så där är vi ännu inte, men jag menar att det är grundligt arbete som har utförts, jag hör att familjen också, trots att dom också är besvikna på att det finns ingen riktig konklusion här, riktig konklusion i vilken som är skyldig, så tror dom också att det här är så nära sanningen man kan komma”.

    -är det just att det är 34 år sen, och många av dom här mordutredarna gick i pension 2016 redan. Gör det att man ska ge upp det här, eller? Minnet av Olof Palme kräver inte det att man fortsätter tills man har gripit en mördare?

    SL: ”Återigen, det är åklagare och polis som avgör vad man gör med utredningen så att säga. Det är inget politiskt beslut, utan det avgör dom, och dom menar att nu har dom kommit så långt som man kan komma, och därav skälet till att man lägger ner utredningen”.

    -Om det skulle dyka upp, någon privatspanare, eller på annat sätt skulle dyka upp nånting i framtiden. Skulle du vilja att det här skulle tas upp igen?

    SL: jag uppfattar det inte som att åklagaren utesluter det heller, utan framkommer det ny bevisning, det är ju så att fallet är helt stängt så att det aldrig kan återupptas, utan jag uppfattar att åklagaren säger att, skulle det framkomma nytt som leder till någon slags bevisning, så är det möjligt att återuppta fallet, men återigen, det är åklagarens och polisens beslut.

    -Dagens besked från åklagaren visar ju att det sannolikt har begåtts en hel del fel i den här utredningen under åren som har gått, och det har funnits kommissioner sen tidigare. Ser du något behov av att tillsätta ytterligare en kommission för att granska den här utredningen?

    SL: ”Det tillsattes ju en kommission som om jag minns rätt nu arbetade mellan 1996 och 1999, och där togs ju redan då upp misstag, så det har ju gåtts igenom i en kommission. Jag ser just nu ingen anledning till att tillsätta en ny kommission”.

    Stefan Löfven tar alltså återigen tydlig ställning i skuldfrågan, men problemet är bara att det inte finns någon bevisning, vilket hade varit det bästa.
    Till skillnad från tidigare finns inte ens Lisbeth Palmes utpekande
    Han passar sig dessutom för att recensera KP:s utredning, men säger samtidigt att åklagare och polis har gjort ett grundligt och gediget arbete med utgångspunkt från mordplatsen.
    Av den anledningen finns inte heller någon anledning till en ny granskningskommission.
    Misstagen begicks ju tidigare i utredningen och utpekandet av Engström som han kallar ”den här personen” var av en helt annan klass än utpekandet av exempelvis Christer Pettersson.
    Det går knappast att missta sig på att han är nöjd med att avsluta utredningen med ett rättsövergrepp.
    Stig Engström ska som det ser ut bidra till att läka såren inom framför allt socialdemokratin.
    Med Löfven vid rodret tror jag tyvärr inte att någon statligt inrättad granskning kommer till stånd.

    Men visst bör KP ställas till svars inför Konstitutionsutskottet.

        1. Den här kombinationen med ”självständiga myndigheter” och avskaffat tjänstemannaansvar bäddar för problem.

          Tjänstemannaansvaret avskaffades 1974, under regeringen Palme. Lite ironiskt väl?

        2. Jag har skrivit 2 ggr till Stefan Löfven nu efter 10/6-20. Vet inte vem som läser hans post men jag var tvungen för blev tokig. Vet inte vad som är vettigt och lönt att göra i detta när det inte ens blev god respons på omprövning och överklagande.

    1. Jörgen G: Jag vill tillägga en sak som i mina ögon sticker ut frön Löfvens pressträff. Efter att ha svarat frågan om undersökningskommission samlade Löfven ihop sina papper och gick därifrån. Inget ”några fler frågor?”. Löfven bara stack. Nog verkade han rädd för följdfrågor i kommissionsfrågan. Varför annars så bråttom iväg?

  23. Själva talet av statsminister Stefan Löfven är också väldigt intressant.
    Det är till sin form och innehåll mest likt ett griftetal – högtidligt och inställsamt, men även här framgår att han inte bara tycker att utredningen nått vägs ände, och av det skälet bör läggas ner, med orden ”så länge vi har väntat på ett svar” antyder han att lösningen är den rätta, något han är mer tydlig med i den efterföljande frågestunden där han låter oss förstå att det varit bättre med bevisning, men ändå inte nödvändigt.

    Med tanke på vad vi vet om Krister Peterssons fullständigt bisarra utredningsåtgärder i form av snokande i väskbutiker, att han antytt till exfrun att de varit ute med isborr på sjö i Dalarna, åkt på skumma Osloresor, ringt in villospår till jourhavande präst från fjällstugan i Idre, kanske också försökt inbilla henne att samtalet var spårat.
    Att de varit på Åland. Att de haft otillbörliga kontakter i Storlien och så mycket mer.
    Krister Petersson har under sin pressträff spridit vilseledande och direkt felaktig information, han har underlåtit att redovisa förhörsavsnitt som klart pekar på Engströms oskuld, drivit helt absurda cirekelresonemang i stilen: ”med tanke på vad som sedan hände, så säger vi att han måste haft ett vapen den aktuella kvällen”.
    Han har lyft upp ett par vittnesmål som betydligt tyngre än de i själva verket var: ”Vem hade hala kontorsskor, frågar man sig retoriskt”.

    Han har inte hittat det minsta i bevisväg. Han har inget motiv att presentera.
    Med det usla facit i hand faller också Stefan Löfvens tal och märkliga svar in ett sammanhang.
    Statsministern står helt enkelt och försöker sälja in skenlösningen till omvärlden där ett vittne helt grundlöst hängs ut som statsministermördare och försök till mord på hans fru.

    …Eller grundlöst och grundlöst. Inget annat vittne har ju sett honom som vittne på platsen, och de som gjort det är ju bara snurriga och inget att bry sig om. Dessutom hade han ju mörka kläder och keps, som ett vittne tycker sig ha anat. Något kepsliknande i alla fall.
    Man har därmed gått till botten med mordplatsen, och ”benat ut vad som hänt”.

    Stefan Löfven:

    ”När Olof Palme mördades var jag 28 år, i dag är jag 62.
    Och det sätter den här långa tiden som palmeutredningen har arbetat i ett perspektiv.

    Hur länge som vi har väntat på ett svar.

    Olof Palme var en älskad make, älskad far, och så Socialdemokraternas partiordföranden, och Sveriges statsminister.
    Skotten på Sveavägen den där februarinatten 1986 har sen dess varit en slags kris, ett sår, en gåta utan lösning.
    Värst har förstås det här varit för familjen. Lisbeth Palme blev änka, men hon överlevde också ett mordförsök, och Olof Palme lämnade också efter sig tre söner: Joakim, Mårten och Mattias.
    Jag har tagit del muntligt av åklagarens slutredovisning och utredningen av mordet på Olof Palme. Det är självfallet polis och åklagare som beslutar om Palmegruppens arbete, och enligt åklagaren har man nu kommit så långt man kan i det här arbetet.

    Att ett lands statsminister mördas är ett nationellt trauma. Det är min innerliga förhoppning att såret nu kan få läka. I en rättsstat är det inte regeringen som avkunnar dom, regeringen reducerar … förlåt recenserar inte heller åklagarens slutsatser, men som medmänniska, och som i mitt fall, medlem i samma parti som Olof Palme så kan jag säga att det är en känslofylld dag.
    Det bästa sättet att sätta punkt för den här frågan hade naturligtvis varit genom en fällande dom. Det är utan tvekan så att det har begåtts fel under dom här drygt decennierna som utredningsarbetet har pågått, och det har också tidigare regeringar tagit ansvar för, främst genom tillsättandet av granskningskommissionen, en statlig utredning som gjorde en omfattande genomlysning och som redovisade sina slutsatser 1999.

    ”Politik är att vilja”!

    Den meningen har kommit att bli så beskrivande för Olof Palme och hans gärning. Det är en devis som andas tron på idéer, optimist och framåtanda, och jag vill också påminna om det en dag som denna.
    Mordet och polisutredningen har ju ibland kommit att överskugga det faktum att Olof Palme var en passionerad politiker. Han hade en förmåga att verkligen sätta människors känslor och tankar i rörelse, och dom som hört honom tala – även om det kan vara ett gammalt TV-klipp eller radioinslag – kan inte va likgiltig.
    För min generation fick Olof Palme politiken att stråla. Den blev stor, och den blev viktig. Jag brukar också säga att Olof Palme tog Sverige ut i världen, men tog också världen till Sverige, och ändå är det kanske det inrikespolitiska som har gjort honom som mest levande.
    ”Vi är dömda”- sa Olof Palme en gång – att vara här på jorden, och så fortsatte han: därför måste vi göra livet så anständigt som möjligt. Och så fortsatte han också: det är basen i min politiska filosofi.
    Det kanske låter lite banalt, men Olof Palme kunde verkligen konsten att omsätta tidlösa värderingar som frihet jämlikhet, alla människors lika rätt och värde i vardagspolitiken. Därav reformerna förskola, föräldraförsäkring och vår abortlagstiftning som tre exempel. Dom hänger intensivt ihop med politikern Olof Palme.
    Och mycket av det vi talar om som samhällets stora utmaningar: jämställdhet, jämlikhet, främlingsfientlighet, klimat. Det talade Olof Palme om för 40-50 år sen.
    34 år efter mordet, så är ändå arvet efter Olof Palme högst levande”

    1. Jörgen G,

      Sidospår, men apropå detta: ”Han har lyft upp ett par vittnesmål som betydligt tyngre än de i själva verket var: ‘Vem hade hala kontorsskor, frågar man sig retoriskt’.”

      Har tittat på rekonstruktionsbilderna, och bland de personer/vittnen som promenerade den kvällen verkar det vara blandade fotbeklädnader:

      – Ahmed Z: bruna lågskor.
      – Per W: blå gymnastikskor.
      – Stig E: svarta lågskor.
      – Nicola F: svarta gymnastik- eller promenadskor?
      – Anders B: bruna kängor.
      – Egon E: syns inte.
      – Lars J: oklart, bruna promenadskor eller lätta kängor?

      Långtifrån unikt att Stig E inte bar vinterkängor, alltså. Lägger man till de som kom till platsen i bilar så blir det fler utan vinterkängor.

      Är det för övrigt någon som vet vad Olof Palme hade för skor på sig, eller klädsel mer allmänt? Utredningen innehåller bilder på rock, kavaj, skjorta och slips (vilka allihop skadades av kulan) men inte på den övriga klädseln.

        1. Hej Gunnar,

          Det var ett tag sedan jag läste denna rapport men min nyläsning nu ger en fundering (även om detta är ett ”långskott”).

          Leif GW Persson har i någon av sina romaner spekulerat i att mördaren efter trapporna tog till höger på Malmskillnadsgatan, och alltså inte snett över till David Bagares gata, för att därefter ta trapporna ner till Kungsgatan och försvinna i folkvimlet här. På sid 5 under punkt 2 i stycket ”TILLVARATAGNA FÖREMÅL FRÅN BROTTSPLATSEN” omnämns ”En blå tygmössa med skärm, rött foder och öronlappar, anträffad Sveavägen – Kungsgatan”.

          En ”tygmössa med skärm” som dessutom har öronlappar låter intressant, dvs. något som kan uppfattas som antingen keps eller mössa lite beroende på vilken vinkel man ser den ifrån. Vet du om man försökt matcha DNA från denna huvudbonad med polisens DNA-register?

          1. Nej, det vet jag inte. När mössan hittades sysslade ju inte polisen med sådant, så det är om det skulle ha skett långt i efterhand. Värt att kolla upp för den som orkar och hinner.

            1. Hej igen,

              Ja detta var som sagt ett långskott.

              Om jag minns rätt valde GW:s mördare att fly österut åt Östermalm eller Gärdet. Men att som gärningsman fly västerut efter en kringgående rörelse är en intressant tanke som kan ha funnits hos en analytisk mördare. Polisen tog nu upp jakten österut åt Birger Jarlsgatan, men lyckades mördaren istället passera Sveavägen längs sin flyktväg på Kungsgatan västerut var faran i princip över. Lapplisor, busspassagerare, flyktbilar och ”fantombildsmän” borta åt Birger Jarlsgate-hållet kanske bara är ovidkommande ”brus”.

              1. Anders Fredric:

                Jag tycker också mössan är intressant, den går ju att passa in i ett antal olika signalementsversioner. Det är konstigt att den inte överhuvudtaget har tagits upp vidare i utredningen, ens för att avfärdas.

                Även om mördaren inte tog höger direkt på Malmskillnadsgatan, kan man ju tänka sig att han i ett senare skede ville (eller blev tvungen att) gå västerut förbi brottsplatsen på avstånd och då dumpade mössan innan han kom ut på Sveavägen, rädd för att den var för igenkännbar. Eller att någon annan plockat upp den där han slängde/tappade den och att den sen hamnade i korsningen. Eller att han kastade eller bytte mössan redan på Sveavägen under förföljande/övervakning osv.

                Finns massor av möjligheter, allihop dock långsökta och den har säkert inget med saken att göra. Men när DNA-teknik nu existerar och tillsammans med vapnet utgör det enda egentliga hoppet om en lösning – varför inte? Utredarna har ju redan gjort hönor av alla andra fjädrar.

              2. Att fly rakt fram, utan att byta riktning, på folktomma gator förefaller riskabelt. Nog skulle det kännas säkrare att byta riktning och snabbt ta sig ner på Kungsgatan och blanda sig bland andra människor. Därifrån verkar rörelse rent västerut säkrare än att återgå till den östliga riktningen.

                Varför skulle mördaren INTE göra så?
                1. Risk att larmet gått innan man kommer nerför trappan till Kungsgatan, och en person som uppenbarar sig där skulle bli misstänkt om en polis fanns just där. Verkar osannolikt. Och vid ett snabbt larm skulle flyktväg österut på DB gata ha varit ännu sämre.
                2. Södermalmpiketen fanns på Malmskillnadsgatan? Jag undrar exakt var den var när mördaren kom uppför trapporna.
                3. Mördaren visste att han kunde ses från Sveavägen om någon kikade in längs Apelbergsgatan. Men det verkar väl osannolikt att någon som sett mordet skulle kika längs Apelbergsgatan. Och mördaren kunde ju gå, istället för springa, när han exponerade sig för eventuella personer på Sveavägen.

                Jag tycker nog att Kungsgatsalternativet känns rationellt.

              3. Anders Fredric, jag har den här fantasin att mördaren enligt överenskommelse (förutsätter någon form av mötesscenario) sprang upp för trapporna, lämnade mordvapnet till en kumpan på krönet, och fortsatte sedan lugnt och fint ned till Kungsgatan för vidare promenad till hotellrummet. Mannen som mottog vapnet stoppade ned det i en vapenväska medan han skyndade ned för David Bagares gata, när YN såg honom. Dagen därpå reser mördaren ut ur landet, på falskt pass – till Sydafrika? På detta sätt blir det omöjligt att hitta mördaren, som CGÖ och vem det nu var senare skröt om.

                Detta är förstås bara en fantasi, som sagt, men av nån anledning hänger den kvar hos mig.

                PS. Med ”mötesscenario” menar jag ”mördarna visste av en eller annan anledning att OP skulle komma ungefär där och ungefär då, och hade möjlighet att planera dådet”.

      1. Madam. I stan går väl inte folk omkring i klumpiga skor nånsin väl när de går på trottoarer och ska in på nåt ställe? De ska ju inte va ute längre tid heller pga det finns buss och spårvagn.

        1. Carita:

          Nog har folk vinterskor även i Stockholm. Det kan ju vara långt att gå eller illa snöröjt även på väg till/från kollektivtrafiken. Men slutsatsen att mördaren hade lågskor och att detta pekar mot Stig Engström förefaller mig lite komisk.

      2. Madam.

        Ja, och det som är anmärkningsvärt med uttalandet ”hala kontorsskor” är att man faktiskt inte ens vet vad Engström hade för fotbeklädnad denna kväll.
        Slutsatsen bygger alltså på gissningar i flera led. Han halkade till eftersom skorna var dåligt anpassade för underlaget – han var helt enkelt inte förberedd.
        Då har man i samma veva fått hem den viktiga viktig poängen att det rör sig om ett impulsdåd.
        Eftersom han jobbade på kontor, så utgår man ifrån att han måste ha haft inomhusskor på sig även då han var utomhus, men det vet man egentligen inte heller något om – poängen tycker man dock att man fått hem.

        Han hade ju exempelvis kunna haft ett par tofflor som han använde inomhus, eller eventuellt suttit i strumplästen med ett par något kraftigare promenadskor som han lämnade på dörrmattan eller i skostället – vilka han satte på sig då han var ute.
        Om inte annat för att slippa dra sand och snö in på rummet.
        Dessutom vet vi ju att han kom till jobbet klockan åtta på morgonen och åkte hem 14 timmar senare.
        Inklusive resa till och från, blir det ju i så fall minst 16 timmar i samma skor.
        Jag vet inte hur Krister Petersson själv brukar göra i sådana lägen, men han verkar tycka att det är naturligt, och han tyckte också att just detta är en omständighet som var värd att peka på på pressträffen.
        Ett indicium lika starkt som något annat, så varför inte?

  24. Det är synd att man inte granskade Engström tidigare så att han själv hade haft chansen att förklara vad han gjorde eller inte gjorde på mordplatsen
    Antingen hade han snärjt in sig själv i en massa lögner eller så hade han till sist kunnat ge en klar bild av hans upplevelse som vittne.

    Det hade kanske kunnat förklara helhetsbilden av mordet bättre .och gett någon pusselbit till.

    1. Självfallet om den tidiga utredningen hade skötts professionellt så hade Engström fått delta i en rekonstruktion på mordplatsen tillsammans med övriga vittnen precis som han själv önskade
      Då hade vi sluppit alla spekulationer nu 35 år senare

  25. ÄR DET PALME, ÄR DET PALME, ÄR DET PALME, ÄR D………

    Gunnar

    ”Är det Palme, är d….” blev ju SE:s enda försök att få ett alibi. Passar bra in i det här avsnittet som då handlar om lögner.

    Visst kan det kanske vara intressant att diskutera Åke Rimborns förehavanden på Sabbatsberg eller var praon var 3 mars. Det har dock inget avgörande med rundning av SE att göra.
    Därför överraskar det här avsnittet trots att det tar upp några gamla grejer. Halmstråna blir dock tunnare och tunnare för varje diskussion.

    —– Halmstrå 1 – ”SE var närvarande på mordplatsen efter skotten.”

    SE kom i fatt den 175 cm långe OP. Efter skottet föll Palme ihop som ett korthus på en bråkdels sekund drabbad av ”spinal chock” sedan ryggmärgen skjutits av. Det var bara SE som såg den makabra och omedelbara förvandlingen från en 175 cm lång person framför sig till en hopkrupen liten människa. ”Han såg så liten ut” kom den svårt chockade SE att upprepa för väktarna och Roland B.
    Upplevelsen var unik för SE då inga andra mordplatsvittnen reagerade just på ”Han såg så liten ut”. Det var bara SE som på nära håll såg den chockerande förändringen som gjorde att han hade svårt att förstå att det var Palme som låg hopkrupen på marken.
    Statsministerns kroppspulsåder krossades dessutom så att blödningar från näsa och mun kom i gång efter ett fåtal sekunder vilket SE såg när han en kort stund betraktade sitt offer innan han lunkade i väg.

    I förhöret med väktaren Henry O i juni, hundra dagar efteråt uppger han att SE berättat om att OP fick konstgjord andning vilket skulle innebära att den osammanhängande och svårt chockade SE, ”Är det Palme, är det Palme, är d…” var närvarande på mordplatsen efter skotten. Det stämmer inte med ”Han såg så liten ut” eller allt annat komprometterande mot SE (”går inte att runda”). PU har därför kunnat avfärda det, antagligen med att väktaren mindes ”konstgjord andning” från ett annat sammanhang.

    I avsnittet tas HO:s minne upp med förhöret 12 juni.

    —– ”Henry O säger att i samband med att Annette K gav sig i väg från Skandia kom Anna-Lisa G tillbaka från sin rondering”

    I själva verket mindes inte HO Anna-Lisa G:s återkomst till receptionen efter ronderingen vilket han berättade för Per Häggström 5 juni.
    Till det då i förhöret 12 juni säger väktaren först, att det han kommer ihåg är först från 23.40 för att senare i förhöret kunna detaljera 23.19 i form av ”pratade ett par minuter”. Ytterligare senare säger HO det märkliga ”enligt rykte befann sig SE i byggnaden”……..

    Nya Palmegruppen fann att HO:s uppgifter inte var trovärdiga.

    https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/

    —– Halmstrå 2 – ”Det var inte SE som följde efter paret Palme”

    Flera MOP-profiler verkar fortfarande inte ha förstått eller accepterat att SE kan ha varit GM eftersom han stämplade ut 23.19. Han kan helt enkelt inte ha hunnit. Den här bloggen har heller inte varit något undantag under åren för frågan och återkommer även här i avsnittet med ”Tog aldrig Engström upp sin utstämpling med polisen?”. Tidigare har det varit långa inlägg med sekundberäkningar som utgått från att det fanns en stämpelklocka vid Grand som SE använt och därmed visat på att SE inte kunde vara GM.

    För Roland B konstaterade SE 1 mars att han gick direkt ut, han t.o.m. uppskattade att han var ute på Sveavägen 23.20 efter att RB berättat för honom att hans utstämplingstid var 23.19 (mot Fröken Ur). 1 mars kunde inte SE ljuga för RB att han hade pratat med väktarna ett par minuter och det fanns heller ingen anledning till det då.

    23.19,55 såg då nyckelvittnet Nicola F att SE befann sig vid ”norra reklampelaren” följande efter paret Palme efter att ha vänt om. SE måste då ha stämplat ut senast omkring 23.19,30 för att hinna fram till och vända vid annonspelaren.
    SE hade således gått höger, norrut från Skandia mot nattbussen 691 som regelbundet gick via hållplatsen Stadsbiblioteket i korsningen mellan Sveavägen och Odengatan, tio minuters promenad norrut från Skandia.
    När SE stämplade ut 23.19 hade han ingen koll på när bussar, tunnelbana eller Roslagsbanan gick hem till Täby då han inte hade några tidtabeller. Det han visste var att vid den tidpunkten fanns bara nattbussen 691 som gick regelbundet.

    Ett alternativ som då SE inte använde sig av hade varit att gå till T-Hötorget på Kungsgatan, ta t-banan därifrån, som gick i snitt var sjunde minut till Odenplan och hoppa på 691 där.
    (Det fanns också en sista tunnelbana mot Mörby från T-centralen 23.48, först då om en halvtimma, men det var inget som SE kände till eller något alternativ från Sveavägen 44 för SE eller någon annan Täbybo.)

    NF är ett nyckelvittne, kanske det främsta. På årsdagen 1987 var Nicola det enda mordplatsvittnet som blev vallad på och runt omkring brottsplatsen. Övriga tjugo fick stanna hemma. Skälet till det var då att NF var den enda som kunde åldersprecisera GM, ”lite äldre än 44 år” (jfr med förhörsledaren). I övrigt hade mannen en blå jacka som gick ner på låret, hade ”konstig” gångstil och var för gammal för att vara livvakt”.
    I april 86 konstaterade PU att YN och NF hade mött samma man, mördaren, och han var medelålders samtidigt som PU avfärdade att ”Förföljaren” var Anders B (Åsheden [1987]).
    Tvivlarna menar att NF aldrig såg mannens ansikte eftersom Nicola själv upprepat just det i förhören. Vittnena var rädda för Holmérs ”PKK-mördare”. De och NF fick inget livvaktsskydd till skillnad från Holmér och co som omgav sig med livvaktsarméer. Exempelvis när HH:s älskarinna skulle uppgradera sin garderob rensades först butikernas kunder bort i klassisk diktaturstatsstil (Guillou [2019]). Inte undra på att NF försökte i efterhand förneka vad just han hade sett för unikt. Inte kul att stå överst på ”PKK-mördarnas” lista.

    SE kan även ha hunnit längre norrut än annonspelaren vilket Lisbeth Palme spekulerar om i förhöret 1993-11-03. När makarna kommit över till Sveavägens östra trottoar på väg mot Sari, dröjde OP något. Kan Palme då ha reagerat på att SE kom söderifrån och väckte OP:s uppmärksamhet?

    1. Visserligen bara en liten grej i denna wall of text vi fått ta dela av ett antal gånger och som ju tagits upp hur ofta som helst. Men när du vet att Nicola F inte har sagt att den efterföljande mannen var ”lite äldre än 44 år”, varför fortsätter du att påstå det gång på gång? Är mest bara nyfiken på hur du fungerar här. Det kan väl inte vara i ditt intresse att framstå som ohederlig? Då kan folk få för sig att det finns annat i det du skriver som är tendentiöst eller påhittat.

      1. Flarne

        ”Därför överraskar det här avsnittet trots att det tar upp några GAMLA GREJER”

        ”Gamla grejer” följs naturligt av tidigare svar och fakta för att det inte skall halta. Dessutom faller ofta pusselbitar på plats efter repetering.

        Ser fram emot ett faktabaserat inlägg från dig.

    2. Mikael A
      Skuggade du SE under mordkvällen och hade koll på exakt när han lämnade Skandiahuset och åt vilket håll han gick och hur han avsåg att ta sig hem? Hur vet du att han inte hade några tidtabeller och inte visste tunnelbanans avgångstider och inte tänkte ta tunnelbana från Hötorget till Odenplan och inte heller ta en promenad via Kungsgatan till Stureplan för att ta tunnelbanan från Östermalmstorg?
      Återigen upprepar du bara en massa lösa antaganden som du inte kan belägga.
      Vi så kallade SE-tvivlare som förminskar SE-spåret är verkligen hemskt jobbiga typer som hela tiden envisas med att hålla oss till kända fakta och inte hänge oss åt gissningar och spekulationer som Thomas Pettersson och Filter gör

      1. Hej Mikael A (och Jonas J),

        När jag gick på KTH i början av 80-talet och samtidigt bodde i Täby vill jag minnas att nattbussarna från Odenplan började gå 00:10. Innan dess gick det att ta sig till Täby antingen via Roslagsbanan eller tunnelbana till Mörby eller Danderyds sjukhus och anslutningsbuss därifrån. Möjligen gick det även att ta pendeltåget till Sollentuna och någon tvärbusslinje därifrån.

        Jag har däremot inget minne av att det vid någon tidpunkt gick att välja antingen Roslagsbanan/Tunnelbanan eller nattbuss. Som jag minns det började nattbussarna gå när andra alternativ redan slutat gå, men det finns säkert någon annan här på bloggen som har bättre koll på detta. Eller Mikael, vet du när första nattbussen till Täby började gå från Odenplan kvällstid år 1986?

        Att Engström redan klockan 23:20 skulle välja att gå norrut på Sveavägen verkar därför långsökt, men rent teoretiskt skulle han kunnat välja att promenera till Östra Station. Dock är detta en bra bit att gå en kall och blåsig februarikväll, och dessutom om man har sina halkiga kontorsskor på fötterna.

        1. Anders Fredric

          Som framgår av väktarförhören ringde SE efter återvändandet till ME och fick reda på att 691 gick 00.10 från Odenplan (den gick då 00.11 från Stadsbiblioteket, SE tog dock taxi enligt Roland B 1 mars). SE hade således inga tidtabeller utan förlitade sig på något som gick regelbundet, 691 det enda. Nästa och då sista T-banan mot Tekniska högskolan och Mörby gick då från T-centralen först om en halvtimma 23.48 och var inget alternativ som heller SE behövde känna till. Det framgår också av fake-förhöret 25 april när SE blev testad på hur man åker från Hötorget till Mörby. Ingen aning!.

      2. Jonas J

        Nej tvärtom, du bidrar i stället till att motargumenten vässas.

        Ett exempel på det är ett tidigare svar från dig på ett inlägg på en annan blogg. Det handlade om att SE kunde ha tagit taxi till Sollentuna via norra utfarten E4. Du svarade med att skrivaren saknade lokalkännedom och grundläggande geografikunskaper. Kanske stämde eftersom SE bodde efter den andra norra utfarten E18, kanske en halv mil ifrån.

        Svaret till dig blev då att om SE var GM kanske det inte var så smart att åka taxi ända hem till Lahällsvägen 64 i Täby.

        Kanske krävdes inte så mycket Einstein för det, men du bidrog ändå till vässningen.

  26. Glasögonen.

    Jag skulle önska att någon grävande journalist, gärna någon som är aktiv här på forumet – Gunnar, Lampers, TP, Borgnäs eller någon annan som är insatt i ärendet går till botten med GLASÖGONEN, de stålbågade Glenn Miller liknande glasögonen.
    Varför? Jo, jag har fått för mig att Engström faktiskt ljuger om att han bar glasögon mordkvällen. Och om det är så, om man kan beslå honom med att ljuga om just den detaljen så skulle det få i alla fall min vågskål att väga över från starkt misstänkt – till skyldig.
    Hur har jag fått för mig detta då? Jo, om man till en början läser förhören med exfrun som polisen gjorde 2017 så kan man skönja att även PU har fått upp ögonen för just den här detaljen om glasögonen, om Engström brukade bära glasögon vid den här tiden 1986? Man återkommer flera gånger till den här frågan i flera förhör efter varandra. Exfrun svarar att hon inte tror att Stig bar glasögon då, hon vet i alla fall att Stig aldrig var till nån optiker eller ögonläkare. Hon kan heller inte minnas att hon har sett Stig använda glasögonfodral eller putsduk. Hon är så noggrann att hon återkommer till PU efter att ha kollat i fotoalbum och konstaterat att Stig syns med glasögon på bilder först 1987. Inte heller dottern till den s.k. vapensamlaren, som för övrigt stod Farbror Stig nära, kan påminna sig att Stig bar glasögon – möjligen vid bridgebordet men inte annars. Även väktarna på Skandia har fått frågor om Engström bar glasögon mordkvällen då han återvände till Skandia efter att ha bevittnat/utfört (?) mordet. De flesta svarar svävande att dom tror det, men låter inte helt säkra.
    Men det jag tycker är mest intressant i det här är när man försöker följa händelseförloppet dagarna efter mordet. Engström ringer in till polisen redan dagen efter och uppger att signalementet som har lämnats på en man i mörk rock och keps, kan gälla honom själv. På fråga uppger han att han själv var klädd i mörk rock och keps. Han säger INGENTING om glasögon. Detta finner jag märkligt? Jag bär glasögon och om jag var orolig för att ha blivit förväxlad med en mördare så skulle jag absolut se till och berätta om den detaljen, – Jag var iklädd mörk rock, keps OCH glasögon. En ganska viktig detalj.
    Samma dag, dagen efter mordet, den 1 mar har Engström besök i hemmet av SvD som intervjuar honom om mordkvällen. Artikeln publiceras dagen efter, den 2 mars. Och nu kommer nåt intressant. Engström framträder då på bild i tidningen – UTAN glasögon. På samma sida i tidningen är det också en notis om att polisen vill ha in fler tips, bl.a. skriver man: ”Den efterspanade bar vid tillfället för mordet en trekvartslång, blå täckjacka och grå keps med skärmen knäppt. Mannen hade STÅLBÅGADE GLASÖGON”. Mycket intressant. Alla som har läst på lite om Palmemordet förstår att signalementet i artikeln är felaktigt. Det hela känns som ett hopkok av Lisbeths ”blåa jacka”, andra vittnen som talar om keps och Mårten Palmes Grandman med stålbågade glasögon. Engström läser naturligtvis den här artikel om sig själv och säkert även notisen om de stålbågade glasögonen. Och det är nu jag tror att det föds en idé hos Engström – att fortsätta köra med förväxlingsteorin men att ändå avvika lite grann från hur mördaren såg ut. Om han själv är mördaren så vet han ju att han inte bar glasögon. Smart i så fall. I nästan alla tidningsartiklar som nu följer dagarna och veckorna efter mordet och där Engström framträder på bild så bär han nu stora stålbågade glasögon. Även när han är med på TV i Rapportinslaget så har han glasögonen på.
    I sin första kontakt med polisen nämnde Engström inget om glasögon. Men i det första riktiga förhöret hos polisen den 10 mars, då är det dags att föra glasögonen på tal. Och han är extra noggrann när han beskriver just glasögonen. ”Stålbågade glasögon med stålkant upptill och endast glas nedtill, ”Glenn Miller liknande”. Och för att riktigt pränta in uppgiften om glasögonen så låter han även ett okänt vittne från mordplatsen beskriva dom stålbågade glasögonen. Engström påstår att han har sprungit efter poliserna in i gränden och när han kommer tillbaka står en person och beskriver klädseln, på den förmodade gärningsmannen, för en polisman. Engström hör att det är hans klädsel som beskrivs. Keps, rock och STÅLBÅGADE GLASÖGON. Sen är Engström smart när han också lägger till att den här personen inte har befunnit sig på platsen i inledningsskedet. Så därmed kan ju vederbörande inte ha sett mördaren, det är den oskyldige Engström han beskriver.
    För att försöka avrunda det hela så ställer jag mig frågan: Om nu Engström var ett oskyldigt vittne som bara ville skarva lite för att göra sig själv märkvärdig, varför ljuger han då om glasögonen?
    Jag kan ha helt fel i detta men jag påstår att han ljuger. Det vore väldigt intressant att försöka undersöka hur det ligger till, om han verkligen använde just de här stålbågade glasögonen vid tiden för mordet? Om inte, vart fick han dem ifrån? Var han ute dagarna efter och skaffade glasögon? Om han inte har varit hos optiker eller ögonläkare så bör det ju ha varit vanligt fönsterglas i bågarna.
    Mig har han lyckats lura i så fall. Jag har alltid haft bilden framför mig av Skandiamannen med stora stålbågade glasögon. Men det är nog för att jag har läst förhören med honom så många gånger och att just detaljen om ”Glenn Miller” har fastnat på näthinnan. Och det kanske var precis dit han ville ha oss.

    1. Hej Stiffler,

      Nu är inte jag den grävande journalist du efterfrågar, men jag tillåter ändå att försöka besvara din fråga.

      Av utredningshandlingarna framgår det att Engström är lätt närsynt. Men Engström är också i den ålder där de allra flesta har en viss åldersynthet. Dessa två synfel tar på nära håll och i närmiljön ut varandra. Jag vet inte om du sett det men det är inte alltför ovanligt att närsynta äldre människor tar av sig glasögonen då de ska läsa, och detta var kanske ännu vanligare på 80-talet då progressiva glasögon var mycket dyra. Det fanns glasögon med s.k. läsruta med då blev läsområdet relativt begränsat. De som är närsynta har alltså ”inbyggda läsglasögon”.

      Att Engström i hemmiljön eller då han sitter på sitt kontorsrum inte bär glasögon är alltså fullt normalt. Även i samband med måltider har en lätt närsynt person glädje av att inte bära glasögon. Det framgår även av förhören med ex-frun att det mestadels var hon som körde bilen då de åkte gemensamt och då hade Engström alltså inget behov av att bära glasögon.

      Summa summarum är avsaknaden av glasögon på vissa bilder inget konstigt, t.ex. när han satt hemma i köket dagen efter mordet eller när det togs bilder i samband med fester osv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.