Filterspanarnas älsklingshypotes – och ett spår som de inte har koll på

Jann Turner, en sydafrikansk filmare, fick som ung flicka se sin far bli mördad av apartheidregimens agenter. En av de ansvariga för det omfattande dödandet var Eugene de Kock (till höger). 1996, efter rasistregimens fall, dömdes han till två livstidsstraff plus 212 års fängelse. Året efter träffade hon honom i fängelset och fann en djupt ångerfull man. De Kock var också den som skapade internationella rubriker då han i samband med sin rättegång pekat ut Sydafrika och Craig Williamson för att ligga bakom Palmemordet. Men vad vet Thomas Pettersson och Mattias Göransson om Eugene de Kock? FOTO: George Hallett, public domain.

I FÖRRA AVSNITTET AV DENNA artikelserie lämnade vi Thomas Pettersson och Mattias Göransson sedan de försökt rikta misstankar mot Stig Engström för hans olika uttalanden under lördagen den 1 mars 1986, dagen efter Palmemordet.

Vi tittar alltså på ett avsnitt i en podd som producerats av tidskriften Filter och där Pettersson och Göransson haft ambitionen att visa hur Stig Engström metodiskt och steg för steg lanserat en hel serie lögner för att dölja att det var han som mördade Olof Palme.


Artikelserie: Thomas Pettersson och fullversionen av teorin om Skandiamannen – Del 3

I en serie artiklar diskuterar jag journalisten Thomas Petterssons centrala roll i förhållande till beslutet att lägga ner Palmeutredningen – och granskar också nya inslag i hans tankegångar.

I det första avsnittet tog jag särskilt upp:

  • hur Thomas Pettersson lyckades sälja in sin teori till Palmeutredningen;
  • hur han sedan vände på teorin på ett fundamentalt sätt och hur Palmeutredarna följde efter;
  • och hur utredningens presskonferens visade upp den obekväma relationen mellan Thomas Pettersson och Krister Petersson.

I det andra avsnittet tog jag upp vad som var nytt i den andra upplagan av Thomas Petterssons bok Den osannolika mördaren.

I det tredje avsnittet började jag granska Filterpodden avsnitt 24 där Thomas Pettersson och Filters chefredaktör Mattias Göransson tillsammans presenterar ett ovanligt långtgående resonemang som går ut på att Stig Engström inte bara mördade Palme utan att han också metodiskt och strategiskt dolde sitt brott genom en serie komplicerade lögner.

I detta fjärde och sista avsnitt avslutar jag min granskning av TP:s och MG:s samtal i Filterpodden.


Vad händer när lördagen är förbi? Enligt Thomas Pettersson och Mattias Göransson är det snart dags för nästa led i vad de ser som Stig Engströms sinnrikt uttänkta men ständigt föränderliga serie av lögner.

De menar att det hela utlöses av att Palmeutredarna får kontakt med Yvonne N, vittnet som sett en springande man på Brunkebergsåsen.

Genom Lars J:s vittnesmål har polisen tidigt fått veta att denne träffat ett par ovanför trappan och att detta par alldeles innan mött en person som tycks vara gärningsmannen. Polisen går ut i media för att få kontakt med dessa två vittnen. Och Yvonne, som är den som egentligen sett något, hör av sig till utredarna. Hon förhörs på söndagseftermiddagen. Det är då hon berättar om den springande mannen i mörk rock och med en väska i handen.

Det här kommer snart ut i nyhetsmedia.

I Filterjournalisternas värld har Stig Engström nu fått reda på att ett vittne gått till polisen och informerat om att hon sett hans flykt uppe på åsen. Han inser därmed att han riskerar att bli avslöjad.

Thomas Pettersson: ”Så att som jag ser det så har han ett antal anledningar att ta sig tillbaks till Skandia på måndag även om han då har en planerad skidresa. Och en… kanske den viktigaste… ja, vi kommer tillbaka till vad som är det viktigaste, är just det här att han faktiskt då, att han när han kommer till Skandia säger att han springer efter gärningsmannen.” (Filterpodden # 24, c:a 36:00 in i sändningen.)

Thomas P säger att Engström denna dag på Skandia till och med hävdar att han sprang uppför trapporna och korsade Malmskillnadsgatan i sin jakt på mördaren.

”Och det här är ju ett markant brott då från den första historien. Men som jag ser det så är det ju för att möta uppgifterna från [Yvonne N] och kunna förklara dem med: ’Javisst, det var jag, jag sprang efter gärningsmannen, det är inte jag som är gärningsmannen’.” (C:a 36:52 in i sändningen.)

Problemet är bara, som vi varit inne på tidigare, att Stig Engström med all sannolikhet inte var på Skandia under måndagen.

Och kan inte TP och MG visa att Engström var där den dagen så faller ju fullständigt deras resonemang om hans snabba aktion för att blanda bort korten.

Hur tydlig kan Engström ha varit?

Vi kan förstås ändå fråga oss: kan Engström vid andra tillfällen ha sagt att han förföljde gärningsmannen?

Ja, han kan definitivt ha uttryckt sig så att det varit möjligt att tolka honom på det sättet i alla fall. I första förhöret med hans före detta hustru beskriver hon sina minnesbilder av vad han berättat för henne sedan han kommit hem på natten. I protokollet står det bland annat:

”Stig hade berättat för {exhustruns namn] att Lisbet hade sagt till Stig ‘han sprang åt det hållet’. Stig berättade att han sprang in på Tunnelgatan. /…/ [Exhustruns namn] tillfrågas om Stig, på natten när han kommit hem, berättat för henne att syftet med att springa in i gränden var att leta efter skytten och hon svarade ja.”

Förhöret är hållet mer än 30 år efter händelsen. Och nyanserna i det försvinner dessutom eftersom det är utformat som en sammanfattning, inte som en utskrift av en inspelning. Inte desto mindre visar det att den före detta hustrun i alla fall i efterhand är av uppfattningen att Engström sagt att han gett sig iväg efter gärningsmannen. Det framgår av protokollet att hon säger att han bara gett sig in så långt som till Luntmakargatan innan han vände, vilket ju är hans egen kända version. Och det framgår också att han sagt att han gett sig iväg först sedan han talat med Lisbeth, vilket också anknyter till vad vi säkert vet att han sagt. Exfruns bild är alltså inte att han var hack i häl efter en hastigt flyende mördare och inte heller att han gjorde en särskilt lång utflykt. Inte desto mindre förmedlar hon bilden av att hennes man sprang efter gärningsmannen, inte efter några poliser.

Det här illustrerar att det är rimligt att tro att Engström ibland kan ha berättat sin historia så att lyssnaren fick intryck av att han rusade in i gränden efter mördaren, inte bara att han gav sig iväg i samma riktning som mördaren.

Behöver det ligga en kalkylerad och avsiktlig lögn från Engströms sida bakom det? Det är väl ändå mindre troligt, eftersom han var så tydlig mot både polisen och journalister – och även i rättegångarna – med att det var för att försöka ge information till poliserna som han sprungit.

Vad kan i så fall orsaken ha varit till att det ändå kunde bli fel? Jag föreställer mig att det rört sig om en kombination av två saker: vad Engström valde att betona och vad hans lyssnare tyckte sig komma ihåg av vad han sagt.

När Engström skulle väcka intresse hos hustrun, arbetskamrater och andra är det ganska givet att han tydligt tog upp att han talat med Lisbeth (spännande) och att han som ansvarsfull medborgare gett sig in i den gränd som mördaren flytt in i lite tidigare (också spännande). Att han glömt lämna en uppgift om täckjackan och gjorde ett misslyckat försök att få tag i poliserna för att berätta det var ju inte lika spännande och det är föga överraskande om det fick en mer undanskymd plats i berättelsen. Och om Engström kunde tona ner sådant som var mindre dramatiskt tacksamt så kan man lätt föreställa sig att hans lyssnare inte tog in det eller glömde det efteråt.

Som jag tidigare berättat om talade jag nyligen med Fredrik Thelin som gjorde praktik på Skandia vid tiden för mordet. Engström var hans handledare. Fredrik sa till mig att han kommer ihåg att Engström sagt att han sprungit efter mördaren, det vill säga åt det håll som mördaren försvann – men han var lika tydlig med att han inte alls kommer ihåg att Engström direkt skulle ha gett uttryck för att han jagat mördaren. Inte heller kunde Fredrik påminna sig att Engström skulle ha sagt att han sprungit upp på åsen.

TP och MG är dock inte intresserade av sådant som möjliga otydligheter och missförstånd. Deras tes är att Engström tog sig till Skandia måndagen den 3 mars för att lansera en berättelse om att han jagat gärningsmannen och att han därför kan ha blivit sedd uppe på Brunkebergsåsen. Och syftet med att plantera denna nya falska berättelse från Engströms sida skulle alltså ha varit att förminska betydelsen av Yvonne N:s nu offentligt kända vittnesmål om den springande mannen på David Bagares gata. Engström hade enligt Filterjournalisterna försökt att plantera budskapet: visst, det var honom Yvonne sett. Men han hade varit där i ett legitimt sammanhang – för att fånga in mördaren.

Problemet är bara att TP och MG inte har kunnat presentera någon som helst rimlig bevisning för att Engström varit på Skandia den 3 mars och inte heller att han – då eller vid annat tillfälle – sagt att han sprungit uppför trapporna.

Låt oss gå tillbaka till förutsättningarna för Filterjournalisternas tankekonstruktion, att Engström skulle ha insett att han måste göra om sin historia för att inte bli avslöjad.

Deras version går alltså ut på att plötsligt – under söndagen – låter all rapportering om mordet på ett sätt som direkt pekar ut Engström.

Mattias Göransson säger att allt nu handlar om ”mörk rock, förmodligen keps och det är dessutom den här lilla handledsväskan”. Han betonar särskilt: ”Och dessutom slutar man säga täckjacka om mördaren.” (33:28.)

Att uppgifter om en handledsväska verkligen är ute i någon sorts nyhetsmedier den 2 mars skulle behöva beläggas. Såväl morgon- som kvällstidningar är redan tryckta när Yvonne N hörs, så det skulle i så fall vara någonstans i etermedia.

Men det är kanske mindre troligt. Protokollet från denna dags förhör med Yvonne innehåller nämligen inte ordet handledsväska. Först i ett nytt förhör med henne två dagar senare säger hon att väskan påminde om en handledsväska men tillägger att hon inte såg någon rem.

Om vi går tillbaka till den någorlunda lättåtkomliga nyhetsrapportering som följer på det första förhöret med Yvonne kan vi konstatera att Dagens Nyheter på måndagsmorgonen den 3 mars har en text om att en kvinna i sällskap med en man sett en springande man med en bagliknande väska. Mannen hade enligt DN-artikeln haft en lång eller halvlång rock eller jacka. Det hela är som synes en rätt allmän beskrivning och knappast något som kan ha fört tankarna till Engström.

Och i samma tidning – alltså DN den 3 mars – står för övrigt något annat som definitivt inte alls går att koppla ihop med Stig Engström. Där heter det nämligen att Hans Holmér dragit slutsatsen att mördaren följde efter paret Palme från deras bostad i Gamla Stan.

Mattias Göranssons påstående att nyhetsmedia nu slutat att använda ordet täckjacka i samband med mördarens signalement är inte heller riktigt. Låt oss bara ta upp ett enda men ett nog så tydligt exempel. Den 6 mars har Dagens Nyheter en artikel med rubriken: ”Palmes son såg mördaren”.

Den handlar om Mårten Palmes observation vid Grand och där står att Mårten berättat att mannen ”bar en mörk täckjacka och en ’bullig’keps”. Tidningen skriver också: ”Signalementet stämmer relativt bra överens med övriga vittnens beskrivning av mördaren”.

Engström hade, som vi vet, varken någon täckjacka eller en keps som kan beskrivas som bullig. (Och den överensstämmelse i signalement som skulle finnas mellan Mårtens uppgifter och vittnesmålen från mordplatsen rent allmänt gäller i vilket fall inte uppgiften om en keps, vare sig bullig eller inte. Av alla Dekorimavittnena är det bara ett, Lars J, som talar om en keps. )

Sedan Filterjournalisterna ansett att de lyckats etablera sin teori om att Engström planterade en ny falsk vittnesberättelse sedan han varit på vippen att bli avslöjad släpper de i alla fall iväg honom på fjällsemester:

MG: ”Måndagen är färdig, han åker skidor. Han drar till Idre.”

TP: ”Han drar till Idre.”

MG: ”Han lämnar Stockholm lugn och fin, kanske inte lugn och fin men han kan dra från det här jobbiga stället.” (C:a 42:35.)

Låt oss bara påminna oss att det hittills inte finns några som helst bevis som kullkastar det som Engström själv förmedlade i polisförhör – att avresan till Idre på grund av mordet fick flyttas från lördagen till söndagen. Det är också vad hans före detta hustru förklarade för polisen när hon hördes för första gången 2017. De kom iväg en dag försenade, inte mer.

”Nånting på tisdagen ändrar spelplanen igen”

Filterspanarna fortsätter dock obekymrat att konstruera sin egen berättelse om den ruskige Skandiatjänstemannen och hans ständigt föränderliga lögner.

Mattias Göransson säger nu att det ”händer nånting på tisdagen som ändrar spelplanen igen”.

Han syftar på att det är den dagen som Lars J träder fram i nyhetsmedia som mannen som förföljde mördaren uppför trapporna. Tidigare hade det bara varit polisen som haft tillgång till hans berättelse.

MG: ”Och poängen är då att [Lars J:s] berättelse är nämligen att han har stått där, han har hört skotten, han har sett gärningsmannen springa förbi. Han väntar en stund, sen springer han själv efter gärningsmannen och han gör det tills han möter Yvonne [N] uppe på åsen. Och grejen är ju den att [Lars J] har ju inte sett någon som springer efter gärningsmannen. Det är ju [Lars J] , han är den ende som springer efter gärningsmannen. Och hade det kommit någon som agerat som Stig påstod att han gjort så hade ju [Lars J] sett honom – då hade ju [Lars J] först sett en gärningsman som sett ut som Engström, sen hade han sett Engström som sprang efter gärningsmannen.

(Allmänt skratt.)

Mattias Göransson går igenom det en gång till för att göra resonemanget klart. Och moderatorn Oskar Sonn Lindell fyller i:

”[Lars J] skulle ha sett två Stig Engström om det var som Engström hade sagt.”

MG: ”Exakt. [Lars J] såg inte två Stig Engström.

OSL: Han såg en.

MG: Han såg en. Och då blir ju Stigs berättelse förstörd.” (C:a 43:44.)

Och därmed, ska vi förstå, kan Stig Engström inte längre gå ut med sin berättelse om att han jagat gärningsmannen ända upp på åsen. I stället måste han återgå till den vittnesberättelse han lämnat i telefonförhöret den 1 mars, att det var poliserna han sprungit efter. Det vill säga: storyn om att han jagat mördaren upp på åsen var bara något han gick ut med den 3 mars, inklämt emellan det att Yvonne N:s vittnesmål blivit känt och att Lars J:s berättelse blivit det.

Enligt det sättet att se saken var det alltså nödvändigt för Stig Engström att raskt försöka få bort spåren av den strategiska lögn som han gått ut med under en enda dag. Han kunde absolut inte upprepa detta farliga påstående eftersom Lars J:s berättelse då hotade att avslöja honom. Det måste tvärtom utraderas så långt som möjligt.

Så borde det ju vara om han hastigt formulerat en fräck bluffhistoria som han lika hastigt var tvungen att släppa.

Och det här betyder ju att för att TP:s och MG:s tes ska hålla kan det bara vara just den 3 mars som Engström låter som om han jagade mördaren. Inte tidigare, inte senare.

I det sammanhanget är det intressant att gå tillbaka till det vi noterade förut: att Engströms dåvarande hustru när hon hördes många år efteråt inte alls uppvisade någon beröringsskräck mot uppgiften att Stig begett sig in i gränden för att se sig om efter skytten.

Tvärtom var hon tydlig med att hon tyckte sig minnas att det var så det var.

Den som vill kan förstås säga att det kanske var just den 3 mars som Engström sa så till henne, inte tidigare och inte senare.

Men exhustrun säger att hennes minnesbild är att han hela tiden haft en och samma historia. Som hon framhåller i första förhöret har hon aldrig märkt att den skulle ha ändrats och hon har dessutom tyckt att den förefallit trovärdig.

Det är klart att hon ändå kan minnas fel om detaljer. Om vi verkligen vill ge Filterspanarna en chans kan vi ju rent hypotetiskt tänka oss att han planterade den speciella uppgiften om att han följt efter mördaren under en enda dag för att sedan droppa den – men att hon inte observerade den nyansen utan tog till sig den delen av hans berättelse som något som hon trodde att han alltid sagt.

Så skulle det förstås kunna vara.

Men ett sådant resonemang krockar med ett annat tema som Thomas Pettersson driver: han försöker nämligen på olika sätt bygga upp en bild av den före detta hustrun som någon som aktivt och medvetet skyddar sin avlidne exmake från att bli avslöjad som Palmemördare.

Bland annat uppehåller sig TP i sin bok vid spekulationer om att hon skulle ha ringt ett antal anonyma telefonsamtal från stugan i Idre – dels till polisen och dels till en präst – för att på så sätt plantera falska uppgifter om mördaren och därmed dra bort misstankarna från sin man. (Se Den osannolika mördaren, andra upplagan, sid 279ff.)

Det ska genast understrykas att Thomas Pettersson inte ens försöker lägga fram några bevis för att hon skulle ha gjort något sådant, han bara leker förtjust med tanken. Men han anser sig ändå veta var han har henne: i boken resonerar han kring sin tanke att hon ”haft en på förhand uttänkt strategi” när hon svarat på polisens frågor och att det handlat om att svara så vagt att hon skulle komma undan ”både ansvar och besvärliga följdfrågor”. (Andra upplagan, sid 277.)

Det är ett inlindat sätt att beskriva henne som skyldig till skyddande av brottsling, ett brott som i svårare fall kan ge fängelse.

Thomas Petterssons anklagelser mot den före detta hustrun är allvarliga och grundade på vad jag uppfattar som lösa spekulationer i två led: för det första att Engström skulle vara gärningsman och för det andra att hon i så fall skulle ha vetat om det.

Men om vi nu rent hypotetiskt godtar tanken att hon generellt skulle ha svarat så planerat och välavvägt hon kunde för att skydda sin före detta man – varför skulle hon i så fall hävda att hennes minnesbild var att han sprungit efter mördaren och inte efter poliserna? Det var ju just ett sådant uttalande som gick på tvärs mot vad Stig Engström sagt i förhör och till journalister. Med andra ord borde det direkt motverka hennes försök att undvika att väcka besvärande misstankar mot den avlidne exmaken?

Mycket mer rimligt att tänka sig – men ack så tråkigt för Thomas P och Mattias G – är att Engström inte alls haft en speciell lögnhistoria som han använt just den 3 mars utan att han varit lite otydlig då och då av alldeles vardagliga skäl – och att hans före detta hustru helt enkelt svarat så gott hon kunnat på polisens frågor.

Fantombilden och ”förväxlingsstrategin”

Nu letar polisen, om vi ska tro Filterpodden, efter en mördare som ser precis ut som Stig Engström.

Men så händer något – fortfarande enligt TP och MG – som gör att Engströms problem löser sig redan på torsdagen under hans semestervecka.

Då publiceras fantombilden, den konstruerade signalementsbilden på mördaren som släpps av Holmér. Den liknar, om man så vill, ganska många människor. Men den kan inte på minsta vis föra tankarna till en person med Stig Engströms utseende.

Polisens fantombild på Palmes mördare som publicerades den 6 mars 1986.

”Den måste ju vara en befrielse för Stig Engström”, säger Mattias Göransson och tillägger: ”Den kommer som en skänk från ovan”. (C:a 49:05.)

Filterjournalisterna – som alltså tror sig förstå hur den skyldige Stig Engström tänkt i varje led av händelseförloppet -beskriver det nu som att Engström ändå inser att han har vissa problem kvar att lösa: han har talat om att han gjort en språngmarsch och det kan peka ut honom som gärningsman när väl intresset för fantombilden har lagt sig.

Och det är det problemet han tar itu med när han hörs av polisen den 10 mars, som Thomas Pettersson ser det.

Thomas Pettersson: ”Då är det första gången som han etablerar det där som jag kallar förväxlingsstrategin.”

Det TP syftar på är Engströms uppgift om att han efter att ha kommit tillbaka från språngmarschen hört att ett vittne beskriver gärningsmannen på ett sätt som pekar på att vittnet blandar ihop den flyende mördaren med honom själv och hans betydligt senare språngmarsch.

Thomas Pettersson menar att det är en ganska dålig lögn: ”Den är ju inte jättebra, det kan man inte säga. Men den funkar och det är det som är så knäppt.”

Här känns det som om Filterduon inte riktigt kan hålla reda på sina egna resonemang. De har faktiskt tidigare hävdat att Engström lanserat någon sorts förväxlingsstrategi redan den 3 mars, under det besök de hävdar att han gjorde på Skandia den dagen. Som de beskriver saken är det då han berättar för alla som vill lyssna om att han förföljde mördaren ända upp på åsen – och avsikten med den lögnen från hans sida är att skapa bilden av att Yvonne som observerat en man med rock och väska hade sett vittnet Engström, inte mördaren.

Men det finns alltså inga seriösa belägg för att Engström sagt att han varit uppe på åsen. Och inte heller för att han skulle ha varit på Skandia under semesterdagen den 3 mars. Filterduon är därför i någon mån ursäktad om den inte kommer ihåg att den placerat starten för förväxlingsstrategin redan den 3 mars och inte en vecka senare. Någonstans kanske TP och MG inte tar de där uppgifterna om Engströms visit på Skandia den 3 mars på särskilt stort allvar själva.

Låt oss lämna den detaljen åt sidan. Alla kan göra misstag. Filterspanarna har i alla fall rätt i att Engström den 10 mars talar om att någon förväxlat honom med mördaren. Det framgår av förhörsprotokollet med honom från den dagen, det är inga konstigheter. Frågan är bara: är detta verkligen den första gången Engström säger något sådant?

Om det verkligen är fallet så stämmer ju kanske TP:s och MG:s teori om att han nu måste lösa problemet med de misstankar mot honom som byggts upp genom vittnesberättelserna från Lars J och Yvonne N.

Men nej. Det kräver inte särskilt stor ansträngning att kontrollera den här teorin och sticka hål på den.

Låt oss gå till förhöret den 1 mars. Där säger Engström att han försökte springa ifatt poliserna men misslyckades och drog sig tillbaka till Sveavägen. Och så står det: ”Han tror att det signalement som lämnats på en man i mörk rock kan gälla honom själv”.

Alldeles tydligt talar Engström redan här, dagen efter mordet, om en förväxling. Samma sorts förväxling som enligt TP och MG dyker upp först den 10 mars, därför att det just då – det verkar alltid vara ”just då” i deras värld – uppstod ett behov för Engström att presentera en ny lögn.

Men det var ingen ny lögn. Det var en upprepning av vad han sagt tidigare. Och om vi inte utgår från att Engström alltid ljuger så kan det rimligtvis vara en sann uppgift.

I telefonförhöret den 10 mars finns det fler detaljer, det är sant. Där står det: ”När Engström kommer ner på Sveavägen står en person och beskriver klädseln på den förmodade gärningsmannen för en polisman. Engström hör att det är hans klädsel som beskrives. Engström hör hur hans keps och stålbågade glasögon, rock, omtalas.”

Nu är protokollen från både den 1 och den 10 mars sammanfattningar av uppgifter som Stig Engström lämnat i telefonsamtal. Vi vet inget om hur korrekta och fullständiga sammanfattningarna är.

Vad vi vet är att Engströms egen berättelse – och den är konsekvent i dessa avseenden – går ut på att han själv inte sett gärningsmannen på brottsplatsen men att Lisbeth talat om att denne hade blå täckjacka och att Engström godtagit den beskrivningen. Engström har också beskrivit att han sett en ung man i blå täckjacka inne i gränden.

Båda dessa påståenden stämmer överens med vad vi vet. Lisbeth Palme framförde under mordnatten uppfattningen att gärningsmannen hade en blå täckjacka. Och Lars J som hade en blå täckjacka befann sig inne i gränden innan han gav sig av uppför trapporna efter mördaren.

Vi vet att flera andra vittnen talat om att gärningsmannen hade en mörk rock. Det finns därför ingen direkt anledning att underkänna Engströms uppgift om att han hört någon lämna en sådan upplysning till polisen.

Däremot – om vi fortfarande utgår från att Engströms berättelse kan vara sann – är det rimligt att tänka sig att han blev omskakad och irriterad när han fick höra ett vittne beskriva gärningsmannens klädsel på ett sätt som han själv trodde var felaktigt. Han kan helt enkelt ha dragit slutsatsen att vittnet måste ha sett honom själv när han begav sig in i gränden. Och så har han försökt korrigera missförståndet redan på plats eller i alla fall tänkt göra det. Och när han talar med polisen följande dag ser han definitivt till att nämna saken.

Nu har det alltså tillkommit detaljer i det mer utförliga protokollet från den 10 mars. Här står det ju att vittnet inte bara talat om att gärningsmannen haft en rock utan också keps och stålbågade glasögon.

Möjligen kan den polis som skrivit protokollet ha blandat ihop saker och ting lite grann – så att Engströms beskrivning av sin egen klädsel i alltför stor utsträckning återgetts som om den handlade om vad vittnet på Sveavägen skulle ha sagt till polisen. Eller också kan Engström – som så många vittnen gör – ha börjat fylla i detaljer i efterhand som egentligen inte motsvaras av de ursprungliga mer begränsade minnesbilderna.

Exakt hur det var får vi väl aldrig veta. Men vad som står klart är att Engström redan den 1 mars berättar om han sett en man i blå täckjacka, att Lisbeth talat om en man i blå täckjacka, att han själv sprang in i gränden för att försöka ge information till poliserna och att han kan tänka sig att de signalementsuppgifter som lämnats om en man i mörk rock kan gälla honom själv. Allt det där finns med från början.

”Det låter ju objektivt galet”

I vilket fall: när Thomas Pettersson hävdar att Engström lanserar sin förväxlingsstrategi den 10 mars (och inte den 1 eller 3 mars) är det för att han menar att Engströms försök att peka ut en man i en blå täckjacka då definitivt har fallit – först genom att Yvonne N hade vittnat om den springande mannen i rock uppe på åsen och sedan genom att det visat sig att det var det oskyldiga vittnet Lars J som var mannen i den blå täckjackan inne i gränden.

Inte heller det resonemanget från TP är särskilt genomtänkt. Uppgifterna om att gärningsmannen kanske hade en blå täckjacka lever definitivt kvar i utredningsmaterialet efter den 10 mars. Lisbeth höll fast vid att hon på Sveavägen några ögonblick efter mordet sett gärningsmannen och att han varit iklädd en blå täckjacka. Den iakttagelse hon beskrev handlade uppenbarligen inte om Lars J. De där uppgifterna från Lisbeth visade sig vara beständiga, de gick ju igen även i åtalet mot Christer Pettersson där hennes uttalanden om gärningsmannen utgjorde den helt centrala bevisningen.

Också Mårten Palmes vittnesuppgifter om mannen vid Grand – som ofta beskrivits som identisk med gärningsmannen – pekade på att denne hade jacka, inte rock. Som tidigare nämnts var även detta känt veckan efter mordet.

Men enligt Thomas Pettersson var nu Engström orolig för att det snart måste visa sig att mördaren såg ut precis som han själv – vilket förstås har sin inre logik för den som i likhet med TP och MG helt enkelt utgår från att det var Engström som var mördaren.

Filterpodden har en alldeles egen logik när det handlar om att bygga upp misstankar mot Stig Engström. Bild av John Tenniel från Alice i Underlandet.

Thomas P:s teori om ”förväxlingsstrategin” handlar alltså just om detta: att Stig Engström från och med den 10 mars skulle försöka lansera bilden att mördaren är till förväxling lik honom själv. Och – fortfarande enligt Pettersson – för att understryka det fabricerar Engström ett vittnesmål som han påstår sig ha uppsnappat och som i detalj återger hans egen klädsel.

Filterjournalisterna föreställer sig att Engström fastnat så djupt i denna förväxlingsstrategi så att det också är orsaken till en detalj som han fogar in i sin berättelse när han intervjuas av tidningen Proletären.

I nummer 3 1989 av tidningen säger Engström: ”Jag går ut genom dörren bredvid de stora svängdörrarna för dessa är låsta nattetid. Bråttom har jag och jag går längst ut på trottoaren mot Sveavägen fram emot korsningen vid Tunnelgatan.”

Thomas Pettersson refererar detta i Filterpodden. Och Mattias Göransson hakar på direkt med en fråga: ”Och då matchar han precis vittnenas beskrivning av hur gärningsmannen har rört sig?”

Det bekräftar Thomas Pettersson. (C:a 55:41.)

I själva verket inrymmer även detta påstående stora inslag av fiction – är vi överraskade?

Anders B placerar nämligen gärningsmannen närmast husväggen när han ser de tre personerna som går framför honom. Alltså inte ute vid trottoarkanten närmast gatan.

Cecilia A kommer lite närmare det Filterjournalisterna hävdar. Hon menar visserligen inte att hon sett gärningsmannen komma gående längst ut på gångbanan, alldeles vid bilarnas körfält, men hon har intrycket av att han sneddat över Sveavägen från den västra sidan och på så sätt korsat området intill trottoarkanten innan han kommit upp på trottoaren. Det snuddar alltså hastigt vid Engströms beskrivning av sitt eget sätt att promenera. Men mer är det inte.

Det som ibland brukar åberopas som stöd för att mördaren gick ute vid trottoarkanten är ett polisfoto från rekonstruktionen med Nicola F. Där ser man en figurant som placerats längst ut på trottoaren.

Figuranten ska föreställa den man som Nicola såg komma gående en bit efter paret Palme. Själv trodde dock inte Nicola att det var mördaren, utan att det var vittnet Anders B han sett.

Och dessutom: går vi till vallningsförhöret med Nicola säger denne: ”Mannen gick ute i gångbanan, ca tre meter från sträckstenskanten.” Om det är riktigt gick mannen ungefär mitt på den ungefär sju meter breda trottoaren.

Men låt oss ändå för resonemangets skull tänka oss tre fullständigt obevisade saker:

– att Nicola F faktiskt såg att mannen som kom gående efter paret Palme gick intill trottoarkanten;

– att mannen som Nicola såg var mördaren (trots att inte Nicola trodde det);

– och att det var Stig Engström som var mördaren.

I så fall inställer sig ju frågan: varför skulle Engström avslöja att han själv gått ute vid trottoarkanten? Vad skulle han ha vunnit med det? Enligt Filters logik – som kanske är en aning inspirerad av Alice i underlandet – är Engström tvungen att genomföra sin förväxlingsstrategi fullt ut; han måste berätta att han gjorde precis som mördaren så att folk ska tro att han måste vara förväxlad med mördaren.

I det här fallet blir det väldigt konstigt. Själv hävdar ju Engström att han gick ut från Skandia alldeles innan skottlossningen. Då befann sig paret Palme nästan framme vid Dekorimahörnan. Om vi utgår från hans egen berättelse kan han alltså inte ha varit mannen som kom gående några meter bakom Olof och Lisbeth. Och om han inte var det så var det ju fullständigt irrelevant var någonstans på trottoaren han gick.

Sådan subtiliteter är inget för Mattias Göransson. Han säger i poddsändningen:

”Varför skulle han vilja framstå, varför skulle han lägga sig så väldigt nära gärningsmannens beteende? Det är ju just för att han har det som strategi att: ’ni ser ju mig, det här är jag, jag är vittnet. Om folk har tyckt sig se gärningsmannen så är det ju mig de har sett’.

Göransson fortsätter: ”Så att det finns ett värde av att göra det. Det låter ju objektivt galet: varför justerar han sig så att ju mer han får veta, ju närmare gärningsmannen lägger han sig? Men det är det också, man måste begripa, det är det som är kärnan i hela planen: ’de har inte sett mördaren, de har sett mig’. Och det är också det som är buggen i hela… missen, att man har missat Engström, att polisen har ignorerat honom. För om det är som han säger, då finns det en till osynlig person, varför har ingen sett den andra personen? Om alla de här observationerna gäller Engström, då finns det en helt osynlig gärningsman som ingen har sett, varken gå efter paret Palme eller nånting…”.

Thomas Pettersson och Mattias Göransson har alldeles rätt i att den är ”knäpp” och ”objektivt galen”, denna tänkta strategi som de beskriver och som de hävdar har väglett Engström. Den borde inte fungera.

Och den enkla förklaringen är att denna knäppa strategi inte har funnits. Det finns ju dåligt stöd i kända fakta för att Engström skulle ha tillämpat den. Och det är svårt att tänka sig någon rationell mening med den. Ett avsevärt enklare sätt att försöka förstå händelseförloppet (jag vet att det tar emot för TP och MG) är att Engströms berättelse i väsentliga avseenden är sann och att han faktiskt inte är Palmes mördare.

”Det är ju inte så att vi har cherrypickat Engström”

Filterduon avslutar sitt långa samtal med att lite dystert konstatera att det inte blev ett entydigt juridiskt slut på Palmeutredningen. Thomas Pettersson:

”Och den här drömmen om att få den här juridiska upplösningen som ju på något sätt låg lite… som Krister Petersson hade vinkat lite om att vi kanske skulle få, den stendog ju den 10 juni. Vi kommer inte att få den, vi kommer inte att få den här juridiska sanningen om Engström mördade Palme eller inte.”

Thomas Pettersson menar att man får nöja sig med ”en historieskrivning och en argumentation och ett hyggligt väl underbyggt case”.

Mattias Göransson: ”Det är inte så att vi har cherrypickat Engström.” FOTO: Jane D., Pexels

Mattias Göransson markerar tydligt att det räcker mer än väl. Med en hänsyftning på dem som inte låter sig nöja säger han att ”väldigt många av de här gnällspikarna har andra favorithypoteser”.

Och han tillägger:

”Och det är ju inte så att vi har cherrypickat Engström och är helt omedvetna om den här stora floran av alternativa teorier. Alltså, vi har ju tittat på hur många alternativa teorier som helst och det som kännetecknar dem är att de är påfallande ofta felaktiga på detaljnivå och de är väldigt löst hängande i luften.”

Oskar Sonn Lindell gör en omedelbar passning: ”Ta Sydafrikaspåret som exempel bara, jätte…” (C:a 77:38.)

”Det betyder egentligen ingenting, men det får fäste”

Och nu blir det riktigt intressant. Så låt oss följa samtalet en bit, ord för ord. Det börjar med att Mattias Göransson svarar direkt:

”Ja, det är ett bra exempel för det stektes ju upp alldeles före presskonferensen när det var några profiler i den här världen som sa att det är nog Sydafrika. Och så tittade de på Sydafrika. Var OK, jaja, det här verkar många tro på,. Hur dyker det här upp? Ja, det är flera år efter mordet så är det en rättegång mot…”

Thomas Pettersson: ”Ja, det är väl en hearing egentligen.”

Mattias Göransson: ”Det är en hearing så det är ingen rättegång, det är fel ordval där. Men det ingick i konceptet att man inte skulle kunna bli dömd men man skulle ändå berätta vad som hade hänt. Och så handlade det om ett annat mord som hade skett i Afrika och då säger en av de här personerna att han mötte samma slut som Olof Palme, vilket skulle jag säga är bara en referens till att nån blivit mördad och är politiker, ett politiskt mord. Och det betyder egentligen ingenting men det får fäste: ’Vänta lite grann, vad sa han?’”

Oskar Sonn Lindell inflikar instämmande att det ”inte är så jävla konstigt egentligen” om det pratas om Palme i Sydafrika. Och Mattias Göransson hakar på:

”Nej nej, han var ju väldigt starkt engagerad och Sverige var ANC:s största finansiär och så där. Så att det finns väl nån motivbild kan man tänka sig. Så nämner då en av de här mänskorna plötsligt Palmemordet och så: ’Wow – tänk om det finns en koppling mellan apartheidregimen och Palmemordet, tjaa, tänk det!” (C:a 78:55.)

Ett gemensam fniss utbryter i poddstudion.

Jag beklagar om ovanstående citat låter lite intellektuellt osammanhängande. Men det var så här samtalsdeltagarna uttryckte sig när det var dags att summera varför hypotesen Stig Engström var så överlägsen alla andra alternativa förklaringar.

Och som vi ser var det alltså just Sydafrikaspåret som fick tjäna som exempel på deras tes om att alla andra teorier än den om Engström är ”väldigt löst hängande i luften”.

Låt oss nu ta oss en titt på det ovan sagda och låt oss bortse från det slappa framförandet för att i stället ha fokus på faktainnehållet. Den intressanta frågan vi måste ställa oss kan då formuleras så här: är det som sägs av Filterspanarna på något sätt en rättvis eller ens en i någon mening sakligt korrekt beskrivning av Sydafrikaspåret?

Thomas Pettersson och Mattias Göransson påminner sig alltså först att det flera år efter mordet var en rättegång, eller vid närmare eftertanke inte en rättegång utan en hearing. Och där skulle ”en av de här närvarande personerna” sagt att någon annan som blev mördad ”mötte samma slut som Olof Palme”.

Det här är tyvärr en mycket oprecis och i väsentliga avseenden rent felaktig bild av den händelse som åsyftas.

Vad TP och MG syftar på är den utan motstycke mest uppseendeväckande enskilda händelsen i samband med Sydafrikaspåret: Eugene de Kocks uttalanden om Palmemordet som han fällde när han stod inför rätta 1996.

Det blev en världsnyhet.

Vad handlade då det hela om?

För att börja någonstans: Eugene de Kock är inte vem som helst i de här sammanhangen.

Han är en tidigare överste i apartheidregimens polismakt som också gjort sig känd som torterare och yrkesmördare. Han har blivit känd under öknamnet ”Prime Evil”, ett uttryck som ungefär kan översättas som ”Ondskan själv”. Han var chef för C10, en polisstyrka som kidnappade, torterade och mördade en lång rad antiapartheidaktivister.

1996, sedan apartheidregimen fallit, stod alltså de Kock inför rätta. Han var åtalad på 89 punkter för olika våldsdåd som ryms inom kategorin brott mot mänskligheten och det slutade med att han dömdes till dubbla livstidsstraff plus 212 års fängelse.

Det fanns många människor – på båda sidor i konflikten – som begått politiska våldsdåd och som erkänt sina brott. De kunde få amnesti av Sannings- och försoningskommissionen, en tillfällig domstolsliknande instans som skapats efter apartheidregimens fall för att underlätta den fredliga övergången till ett icke-rasistiskt styre. Kommissionen leddes av ärkebiskop Desmond Tutu och det är gissningsvis den kommissionens offentliga utfrågningar som Thomas Pettersson och Mattias Göransson tänker på när de talar om att det visst var någon sorts hearing som hade pågått i Sydafrika..

Men de Kock hade alltså, till skillnad från många andra, ställts inför rätta. Och det var inte under någon av kommissionens hearings som han började prata om mordet på Olof Palme utan i den rättegång där han stod åtalad.

Eugene de Kocks uttalanden i domstolen om att Sydafrika låg bakom Palmemordet blev en internationell nyhet. Här en rubrik från St Louis Post-Dispatch, en dagstidning i St Louis, Missouri, USA. Datum: den 27 september 1996.

Det publicerades en översiktsartikel om Sydafrikaspåret av journalisten Claes Petersson i Expressen i februari 2016. Den är en bra, lättbegriplig och lättåtkomlig introduktion till ämnet och det hade inte skadat om Thomas Pettersson och Mattias Göransson läst den innan de satte sig för att göra podd.

Claes Petersson skriver om ögonblicket som kom att skaka en värld:

”Rättegången hade just återupptagits efter en kort rast, åklagaren Anton Ackermann, advokaterna och domaren Van der Merwe, hade just satt sig på sina platser, när de Kock börjar berätta om fyra ANC-aktivister som mördats av hans grupp:

– De fick samma död som Olof Palme.

Han säger det som en självklarhet, liksom i förbifarten, utan att ens ha fått frågan. Och han pekar till och med ut mördaren som ska ha tagit livet av den svenske statsministern några år tidigare: 49-årige spionen Craig Williamson.”

Så långt Claes Peterssons artikel.

Williamson torde vara välbekant för den som följt den här bloggen – eller nyhetsbevakningen om Palmemordet i allmänhet – men uppenbarligen inte lika välbekant för Thomas Pettersson och Mattias Göransson.

Förutom att han infiltrerat en organisation som slussade svenskt bistånd till det sydafrikanska apartheidmotståndet så har han till exempel också erkänt sin roll i mordet på Ruth First, en motståndare till rasistregimen som också var personlig vän till Olof Palme.

De Kock hävdade att han fått besked om Williamsons roll i Palmemordet av parlamentsledamoten Philip Powell. Denne dementerade och det gjorde också Craig Williamson. Men det fanns andra som offentligt backade upp de Kocks anklagelser. Bland dem fanns Dirk Coetzee, en annan av cheferna inom de sydafrikanska dödspatrullerna.

Det ska tilläggas att de Kocks uttalanden på intet sätt är de första uppgifterna av betydelse som nått Palmeutredarna om en möjlig sydafrikansk koppling till mordet.

Den som vill bilda sig en uppfattning om vad som kommit in redan tidigare kan till exempel gå till den svenska statliga Granskningskommissionen som på 90-talet undersökte hur Palmeutredningen egentligen fungerat. Kommissionen kunde konstatera att det mycket snart efter mordet kommit in åtskilliga delvis detaljerade spaningsuppslag om Sydafrika, men att dessa inte utreddes med någon större energi. Det var först de Kocks uppmärksammade utspel som fick fart på Palmeutredningen kring Sydafrikaspåret, mer än tio år efter dådet på Sveavägen. Se sid 445-481 och 687-689.

”Ett system som apartheid kan aldrig reformeras”

För den som inte har tid att gå till kommissionens betänkande, låt oss ta upp några exempel på delvis mycket konkreta uppgifter som pekade på att Sydafrika låg bakom Palmes död, uppgifter som kommit in mycket tidigt till utredningen. Av de exemplen framgår det också att uppgiftslämnarna ofta var personer med kvalificerade kunskaper om Sydafrika och internationella politiska förhållanden.

Men innan vi gör det, låt oss gå tillbaka till en viktig händelse som inträffade kort före Palmemordet.

På dagen en vecka före skotten på Sveavägen framträdde Olof Palme på Folkriksdagen mot apartheid, ett arrangemang som hölls i Stockholm den 21-23 februari. Arrangörer var Svenska FN-förbundet och Isolera Sydafrikakommittén. Närvarande var omkring 1 000 delegater från 150 riksorganisationer. Och fredagen den 21 februari talade såväl ANC:s ledare Oliver Tambo som Olof Palme.

”Ett system som apartheid kan aldrig reformeras, bara avskaffas”, sa Palme och krävde i sitt tal bindande internationella ekonomiska sanktioner mot rasiststyret. (Dagens Nyheter 860222.)

Själva platsen för Palmes framträdande kan lätt föra tankarna till vad som snart skulle ske. Han höll sitt tal i Folkets hus vid Norra Bantorget. Det är bara en kort promenad från det gathörn där han skulle bli mördad en vecka senare.

Regimen i Pretoria kämpade vid den här tidpunkten för sin överlevnad. Och när Palme ställde sig i talarstolen var han väl medveten om att han tryckte på en av denna regims känsligaste punkter: de ekonomiska relationerna med omvärlden. Här var han helt överens med befrielserörelsen ANC som han alltså öppet solidariserade sig med – något som han visade genom att låta sig fotograferas sida vid sida med Oliver Tambo under sitt besök på Folkriksdagen.

I dag är det kanske lätt att se Palmes inställning som den självklara. Men hans attityd delades förvisso inte av västvärldens tyngsta ledande politiker. Margaret Thatcher som var premiärminister i Storbritannien sa sig för all del vara kritisk till rasåtskillnadspolitiken men kallade ANC för ”en typisk terroristorganisation” och var en uttalad motståndare till ekonomiska sanktioner. Ronald Reagan, USA:s president, hade täta band med regimen i Sydafrika och motsatte sig även han mycket tydligt ekonomiska sanktioner mot den. Den amerikanske presidentens inställning uppfattades som så provocerande av den sydafrikanske biskopen Desmond Tutu, mottagare av Nobels fredspris, så att denne offentligt kallade Reagans politik för ”omoralisk, ond och fullständigt icke-kristen”.

Vi vet hur det gick. Det var alltså Palmes linje som till sist vann, inte Thatchers och Reagans. Befrielserörelsens styrka växte trots – eller kanske delvis på grund av – regimens brutala metoder i att upprätthålla det vita minoritetsstyret. Den internationella bojkotten spred sig och Sydafrikas ekonomi gick ner på knä. Till sist valde regeringen i Pretoria att inleda förhandlingar med ANC. Och resultatet blev en fredlig nedmontering av det internationellt avskydda systemet.

Men den segern fick inte Palme uppleva. Vid det laget var han död sedan flera år.

En lång rad tidiga spaningstips

Inget av det som ovan sagts betyder egentligen att man kan dra några slutsatser kring frågan om regimen i Sydafrika var inblandad i mordet. Det visar bara en ytterst stark motivbild.

Men det fanns mycket mer, vilket framgår av kommissionens översiktliga sammanställning. Och det visade sig ganska snart, nästan innan blodet torkat på Sveavägen.

Den 4 mars 1986, fyra dagar efter mordet, blev Palmeutredningen kontaktad av en kvinna som arbetat med arrangemangen på Folkriksdagen. Hon hade observerat några mycket nervösa män som uppehållit sig i entrén i folkets hus under hela fredagsförmiddagen, alltså under den dag då Palme talade.

Den 5 mars blev Palmeutredningen kontaktad av en person med sydafrikansk bakgrund som underströk den hätskhet och det raseri som funnits mot Palme inom vissa kretsar i Sydafrika.

Samma dag skrev författaren och Sydafrikaexperten Per Wästberg ett brev till Hans Holmér och framhöll att Palme i Sydafrika framställts som ”landets värsta fiende i väst”-. Wästberg betonade också att Sydafrika legat bakom ett antal mord på motståndare till apartheidstyret. Följande dag skrev han ett kompletterande brev till Holmér där han särskilt nämnde Craig Williamson och dennes roll som operatör för den sydafrikanska regimen. Dessa brev kom märkligt nog inte att registreras hos Palmeutredningen förrän 1989. Och ett utförligt förhör med Per Wästberg hölls först 1996, tio år efter mordet.

Den 6 mars skrev diplomaten Sverker Åström en promemoria till utredningen där han tog upp ett antal omständigheter som pekade på att Sydafrika kunde ligga bakom mordet. Och några dagar senare berättade den ledande sydafrikanske apartheidmotståndaren Abdul Minty för en utredare från Stockholmspolisens våldsrotel om sydafrikanska agenters aktiviteter utomlands, inklusive inbrott och bombdåd. I sammanhanget nämnde han svensken Bertil Wedin.

Den svenske FN-ambassadören Anders Ferm skrev en promemoria den 12 mars där han menade att Sydafrika hade motiv att mörda Olof Palme. Den kom att registreras i utredningen så sent som 1992.

I början av april 1986 skickade den före detta sydafrikanske medborgaren Heine H ett brev till Säpo och meddelade att han hade information att lämna. Det ledde till ett möte mellan honom och två poliser från Säpo några dagar senare och följdes senare upp med andra kontakter med Säpo. Heine H hävdade att han hade utsatts för värvningsförsök som agent åt den sydafrikanska regimen och förfrågningar om han kunde ordna nattlogi åt sydafrikaner i sin bostad utanför Uppsala.

I början av maj 1987 blev Säpo kontaktat av två journalister på Svenska Dagbladet som informerade om att de hade en källa som berättat om mordet på Olof Palme. Källan hade uppgett att Sydafrika hade en dödslista på fiender till regimen och att Palme ingick i den. Enligt källan hade Craig Williamson varit inblandad i att organisera mordet. Ett mordteam på tre personer hade sänts till Sverige. De hade bott i en campingbil för att undvika att registreras som hotellgäster.

Ett annat tidigt tips till utredningen kom från Karl-Gunnar Bäck, generalsekreterare i Sveriges civilförsvarsförbund och gammal journalist. Han hade först försökt ringa utredningen men inte kommit fram. I stället hade han då läst in sina uppgifter på band och bett sin informationssekreterare att lämna över bandet till Säpo i Uppsala. Enligt Bäck hade det skett veckan efter mordet.

Bandet har av okänd anledning inte gått att finna, men Bäck har senare berättat att hans information handlade om vad han fått veta av en brittisk medborgare med insyn i den brittiska underrättelsetjänsten MI6. Det hade gått ut på att sydafrikaner var inblandade i mordet tillsammans med svenska affärsmän och en kontakt på Säpo. Mordet skulle ha haft kopplingar till den svenska vapentillverkaren Bofors och till sydafrikanska vapenaffärer.

Det här är inte på något sätt en fullständig redovisning av de tidiga tipsen till Palmeutredningen. Men det visar tydligt att frågan om Sydafrikas eventuella inblandning i mordet hade rests mycket tidigt. Det var verkligen inte så att det var först 1996, tio år efter mordet som det plötsligt dök upp yrvakna och sakligt grundlösa spekulationer av den typ som Mattias Göransson föreställer sig: ”Wow – tänk om det finns en koppling mellan apartheidregimen och Palmemordet!”

Och det var, som vi redan konstaterat, inte heller så att de nya uppgifterna som kom 1996 var så vaga och meningslösa som TP och MG ger intryck av. MG hade, som vi minns, uttryckt det som att någon sa någonting om någonting och råkade nämna Palme: ”Det betyder egentligen ingenting men det får fäste.”

Men det handlade alltså om att en av apartheidregimens mest ökända våldsverkare, Eugene de Kock, pekat ut en i sammanhanget minst lika ökänd figur, toppspionen och mordplaneraren Craig Williamson. Det innebar också att de Kock direkt pekade ut den regim som han själv länge tjänat så troget.

Om någon betecknar detta som ”ingenting” finns det bara tre tänkbara förklaringar. Antingen är personen ifråga ute i någon sort hopplös Don Quixote-kamp för att för att bättra på den gamla avskydda apartheidregimens historiska rykte. Eller så vet personen just ingenting om vad han eller hon pratar om. Eller – slutligen – så har personen en agenda att till varje pris bagatellisera andra tänkbara hypoteser om Palmemordet än den egna.

Mer än en förklaring kan samtidigt vara riktig förstås. Men i det här fallet ska nog den första avfärdas. Att Mattias Göransson skulle ha några motiv att dra en lans för det gamla rasiststyret i Pretoria förefaller mindre sannolikt.

Men tillbaka till 80-talet. Trots att det fanns tidiga dramatiska och till synes realistiska spaningsuppslag så visade varken Hans Holmér eller Hans Ölvebro något intresse för Sydafrikaspåret. Såväl Holmér som Ölvebro hade som vi vet sina färdiga lösningar som var av helt annat slag. I Holmérs fall stavades lösningen ”PKK”, i Ölvebros fall ”ensam gärningsman, typ Christer Pettersson”.

Sydafrika föll därmed bort direkt. Det var – i de här spaningsledarnas ögon – inte intressant. Annorlunda uttryckt: ingenting.

Ölvebro som fortfarande satt kvar på sin post vid tiden för de Kocks uppmärksammade uttalanden blev dock då tvungen att tillsammans med Palmeåklagaren Jan Danielsson på något sätt ta itu med frågorna kring Sydafrika. Ölvebro och Danielsson fick till och med bege sig dit ner för att på plats inhämta en del information.

Som Granskningskommissionen formulerar saken: ”Det som utlöste insatsen var ju inte att tiderna hade förändrats och därmed förutsättningarna för utredningsinsatser, utan det förhållandet att Eugene de Kock lämnade uppgifter av intresse, uppgifter vars mediala genomslag var sådant att PU vare sig man ville det eller inte tvingades agera.” (GrK sid 689)

Rätt snart efter Ölvebros och Danielssons hemkomst återgick dock allt till det vanliga. Och följande år lämnade Riksåklagaren in en resningsansökan till Högsta domstolen för att få till stånd en ny rättegång mot Christer Pettersson.

Sedan dess blev det faktiskt bättre. Stig Edqvist som jag intervjuade under hans tid som spaningsledare var mycket intresserad av Sydafrikaspåret. Och samma sak kan sägas om Hans Melander som inte desto mindre fick den otacksamma uppgiften som sidekick åt Krister Petersson i juni förra året.

Men det förefaller sorgligt uppenbart att Thomas P och Mattias G i denna podd metodmässigt traskar i de tidiga Palmeutredarnas fotspår. Filterjournalisterna har även de närmast demonstrativt avstått från att sätta sig in i de mest grundläggande omständigheterna kring Sydafrikaspåret.

Vilken koll har Filterspanarna egentligen på andra hypoteser?

Jag skriver inte detta för att jag på något sätt är övertygad om att Sydafrika utgör lösningen eller en del av lösningen på mordgåtan. Vad det handlar om är i stället – som jag ser det – att alla någorlunda rimliga uppslagsändar är förtjänta av en granskning.

För min egen del är jag som bekant kritisk mot utpekandet av Stig Engström. Det har inte hindrat mig från att ägna många timmar åt att i detalj undersöka sannolikheten av om det kan ligga något i den hypotesen.

Något sådant intresse av att granska Sydafrikaspåret kan jag alltså inte se hos TP och MG. Och då är ändå detta Sydafrikaspår det paradexempel de valt att lyfta fram i sin podd. De har gjort det till det främsta uttrycket för något de anser vara uppenbart substanslöst – det tydligaste exemplet på ”gnällspikarnas” favorithypoteser, sådana hypoteser som är ”felaktiga på detaljnivå” och ”väldigt löst hängande i luften”.

Låt mig vara tydlig. Jag skulle uppskatta om TP och MG tar sig tid att kritiskt granska Sydafrikaspåret. Och skulle de hitta något som verkligen visar att det kan avskrivas så har de gjort stor nytta. Vad jag inte uppskattar är att de låtsas att de vet något om detta spår när de av allt att döma inte gör det.

Och det leder förstås till frågan: vilken koll har de egentligen på andra hypoteser om vad som kan ligga bakom mordet om de nu valt ut sågningen av just Sydafrikaspåret som sin bästa gren när det gäller att elegant avfärda alternativ till att Stig Engström skulle vara Palmes mördare?

Här bör förstås en sak understrykas. Jag anser verkligen inte att var och en som yttrar sig om Palmemordet är tvungen att lära sig hela läxan i förväg, det vill säga alla väsentliga tillgängliga fakta om olika tänkbara förklaringar till mordet.

Jag som ägnat årtionden åt ämnet har absolut inte någon sådan fullständig överblick i huvudet. Och jag kräver självklart inte heller att någon annan ska ha det. Men det jag kräver är att de debattörer som så bestämt pekar ut en namngiven person som Palmes mördare trots en uppenbart bristfällig indiciekedja, de bör också i den intellektuella hederlighetens namn åtminstone försöka att förhålla sig seriöst till de viktigaste alternativa lösningarna som har förekommit i den offentliga debatten.

Jag brukade för en del år sedan reta mig lite grann på människor som i samband med diskussioner om Nobelpriset i litteratur bestämt hävdade att det enda rättvisa vore om Astrid Lindgren fick det. (Samma klagomål framfördes över att inte Bob Dylan fått priset, men de klagomålen har tystnat av naturliga skäl.)

Jag gillar Astrid Lindgren, men det som störde mig var att jag tyckte mig förstå att de som krävde att hon skulle få priset knappast hade ansträngt sig att kolla upp vilka andra tänkbara kandidater som fanns runtom i världen och hur läsvärda de var.

Sådant där är ju egentligen inte värt att irritera sig på, vilken litteratur som människor gillar är till sist en fråga om tycke och smak och om vad de råkat få tag i. Men när det gäller Palmemordet blir det lite mer allvarligt. Vem som begått ett brott är inte en fråga om tycke och smak.

Och ändå beter sig Filterspanarna ungefär på det sätt jag nyss beskrev. Stig Engström känner de till (även om de tolkar sina kunskaper på ett rätt speciellt sätt). Och då är det, med deras logik, så klart han som skjutit Palme. De kryddar det med att försöka komma på de klurigaste sätten att konstruera misstankar mot honom. Alltså sådant de i Filterpodden kallar ”godis”.

Jag blir så trött.

”Ska nån komma med nåt annat så ligger ribban fruktansvärt högt”

Avslutningsvis: var hamnar vi då när vi ska försöka värdera tankeinnehållet i respektive åklagaren Peterssons och journalisten Petterssons beslut att peka ut Stig Engström som misstänkt respektive bevisad mördare?

Vi kunde till en början konstatera att åklagaren Petersson och hans utredare inte lyckades lägga till något väsentligt i misstänkliggörandet av Engström. Alla viktiga argument som de tog upp hade redan framförts av journalisten Pettersson. Men åtskilliga av de hypoteser som journalisten Pettersson tagit upp avstod åklagaren Petersson från att befatta sig med och det han lade fram blev följaktligen tämligen innehållslöst. Till sist var det bara auktoriteten i hans ämbete som gjorde att det alls fanns anledning att ta hans utpekande på någon grad av allvar.

Det vill säga: det var Thomas Petterssons resonemang som utgjorde den egentligen stommen i misstankarna mot Engström. Och det är därför jag tycker det är angeläget att studera dessa resonemang.

Som vi sett i vår genomgång av den nya upplagan av hans bok och avsnittet i Filterpodden handlar det om en benägenhet att spekulera som sträcker sig mycket långt – så länge utgångspunkten är att Engström helt enkelt måste vara skyldig till statsministermordet.

Det är inte något riktigt bra betyg åt Thomas Petterssons sätt att resonera. Och en genomgång av hans argumentationsarsenal är därför inte heller ägnad att öka respekten för beslutet att lägga ned utredningen med hänvisning till misstankarna mot Engström.

Däremot blir det begripligt varför åklagaren Petersson noga och demonstrativt undvek att köpa hela Filterpaketet.

Jag har erbjudit Krister Petersson plats att här på bloggen kommentera särskilt det första avsnittet i denna artikelserie, men han har bestämt och tydligt förklarat att han inte tänker utnyttja möjligheten.

Det är tråkigt.

Nu handlar dock serien i första hand om Thomas Petterssons och Mattias Göranssons teoribildningar. Och mest angeläget här är därför att vi kan få ta del av de två Filterjournalisternas synpunkter på min kritik.

Thomas Pettersson har uttryckt en ambition att svara och det ser jag fram emot. Vi har debatterat tidigare på den här bloggen liksom i podden Palmemordet och det tycker jag har varit givande. Han kommer självklart att få det utrymme han önskar.

Mattias Göransson har likaså fått en inbjudan att delta i debatten.

Också han har definitivt en position att försvara. Thomas Pettersson är förstås mer kompetent i sakfrågorna än Mattias Göransson, men MG är ju den som fortfarande har det publicistiska ansvaret för beslutet att offentligt peka ut Stig Engström som statsministermördare.

I Expressen förra sommaren kommenterade Mattias Göransson berömvärt och tydligt vad det måste innebära om det skulle visa sig att han och hans tidskrift har fel. Som han sa:

”Hade jag som ansvarig utgivare fattat ett så uppenbart felaktigt beslut som att peka ut en oskyldig person för något så allvarligt, hade jag inte med någon form av bevarad trovärdighet kunnat fortsätta. Jag hade fått be om ursäkt och avgå.”

Han tillade:

”Också Filters trovärdighet skulle ha skjutits i sank. Tidningen skulle ha blivit ett stående skämt. Vi hade fått sluta med granskande journalistik, den trovärdigheten hade varit helt borta.”

För närvarande har han i alla fall valt att argumentera som om den risken för honom själv och Filter knappast finns. När han nyligen var gäst i Expressens podcast om journalistik, ”Lägg ut!”, sa han bland annat så här apropå sin tidskrifts utpekande av Stig Engström:

”Ska nån komma med nåt annat så ligger ribban fruktansvärt högt. Vi måste först på sakliga grunder förklara varför Engström inte är mördaren. Och det kan ingen, det har ingen lyckats med. Det finns ingen möjlig lösning där.” (Ca 14:30 in i sändningen.)

Det är lätt att tolka de formuleringarna som att han är sugen på att stolt försvara sin tidskrifts ställningstagande – ett ställningstagande som ju krönts med officiell framgång genom åklagaren Peterssons utpekande av Engström.

Men så är det inte riktigt – i alla fall är det tveksamt om MG vill göra det i andra sammanhang än inom ramen för den egna podden. När jag frågade Mattias Göransson om han ville medverka här på bloggen och kommentera min artikelserie fick jag tyvärr följande svar:

”Även om du och dina läsare skulle uppskatta mitt deltagande så har jag åtskilliga saker jag prioriterar högre, och eftersom vår tid är utmätt kommer jag att ägna mig åt dem istället.”

Desto mer jobb blir det för Thomas Pettersson. Du är välkommen, Thomas!

592 reaktioner på ”Filterspanarnas älsklingshypotes – och ett spår som de inte har koll på

  1. Hej Gunnar,

    Ett stort tack för en ytterligare utmärkt och givande genomgång. Och jag gillar speciellt din benämning ”Filterspanarna”!

    Med hopp om en fortsatt trevlig pingsthelg!

    Och när vi talar om pingst, utan att gå in på någon religiös diskussion eller jämförelse kanske just ”hänryckt” är något som passar bra in på Filterspanarna och deras diskussion i Fliterpodden. Men som jag skrivit tidigare, problemet är inte den granskning eller det teoribygge som Filterspanarna har gjort, utan istället det mycket egendomliga de facto-utpekandet som åklagare Krister Petersson gjorde av en till största sannolikhet oskyldig person för ett knappt år sedan.

  2. Att TP och MG har lite på fötterna när det gäller SE är ju klart sedan länge och att deras arbetssätt har litet att göra med hur ett seriöst journalistiskt arbete bör bedrivas. Deras okunniga och raljanta inställning till eventuell sydafrikansk inblandning i mordet på OP understryker verkligen detta. Därför är det jättebra att Gunnar lyfter fram viktiga och substantiella delar – långt ifrån alla så klart – som gör att Sydafrika har varit i fokus sedan kort tid efter mordet, över explosionen 1996 och till Hans Melander den 10 juni förra året.

  3. Gunnar, jag är imponerad av din förmåga och ditt sätt att nagelfara Filter-duons självsäkra utpekande av Skandiamannen. Jag kallar honom så i avvaktan på JO:s utredning huruvida Krister Peterssons utpekande av honom, som dessutom är avliden, i avsaknad av bevis var befogad. Får Peterssons utpekande JO-kritik så slår det även hårt tillbaka mot Filter-duon som basunerat ut Skandiamannens skuld och namn.

    1. Tack, Anders!

      Jag har full respekt för att du hellre använder dig av beteckningen Skandiamannen. Det är en bra påminnelse om att uthängningen av honom har drag av rättsskandal.

      Jag gjorde samma sak fram till den 10 juni förra året. Efter det har jag pragmatiskt anpassat mig till det rådande läget in nyhetsmedia, på samma sätt som jag länge skrivit ut Christer Petterssons namn – trots att även han, som jag ser det, pekades ut som Palmemördare på väldigt svaga grunder.

  4. Losningen till Palme mordet finns i Sydafrika , men det spåret är inte vad många tror. Palme mordades inte for att han stodde ANC, som hade ingenting med hans gillande av ANC . I Sydafrika visste de att svart majoritetsstyre var oundvikligt, men ANC var socialistisk som många såg som ett hot. Några veckor efter Palme mordet kom information att Palme mordet organiserades och planerades från Sydafrika, och en fd. CIA agent framforde samma sak och att US dollar hade flugits in for att finansiera mordet. Här fanns klara indicier på att mordet var ett beställningsjobb från Sydafrika. Det var forst 1996 som skrällen kom när Eugen Kock avslojade att Sydafrika låg bakom mordet på Palme, och organisatoren var Craig Williamsson, som hade en egen gärningsman. Nu var det många inom säkerhetstjänsten som uttalade att det är inte vem som helst som kom med uttalandet, och de ansåg att han kom med sanningen. En agent avslojade att svensk säkerhetstjänst hade samarbetat med de som organiserade mordet med logistik inte for själva utforandet. Nu kom det uppgifter att mordet hade beställts från Sverige och finansierats därifrån. Sedan var det endast att borja inse Säpo måste ha varit inblandad fanns många sådana indicier, och mordet hade aldrig kunnat utforas om inte Säpo hade accepterat inblanding utifrån. En mycket enkel logik säger att när Säpo var inblandad var statsministern också inblandad, i annat fall hade Säpo aldrig befattat sig med projektet.

    1. Jag håller med dig helt. Svenska storföretag som hatade socialdemokratisk skattepolitik (jag förstår varför!) och Palme hade stora fördelar med apartheid som garanterade tillgång för nästan gratis arbetskraft under slavliknande förhållanden just i Syd-Afrika. Företagen gjorde enorma vinster på grund av bristande insyn och slaveri som gynnade svenska storföretag enormt. Jag vill inte nämna några namn men ni kan själva googla vilka företag jag menar.

    2. Intressant. Svensken tiger. Många svenska storföretag har haft intressen i Sydafrika och tillgång i nästan gratis arbetskraft, gruvor och mineraler. Rasbiologin levde kvar 80-talet inom vissa kretsar, utan att tala om hatet mot socialdemokratin som var på väg att omstrukturera samhället i Sverige. Det var inte populärt då och inte populärt nu heller. Samma kända släkt, samma struktur härskar idag, fast i smyg, light-version av 80-talet och skäms kanske förfädernas åsiktet?. Vill inte tappa ansiktet. Därför tiger svensken.

  5. Gunnar

    Jag trodde inte att volymen kunde skruvas upp ytterligare ett snäpp. Jag hade fel. Du tar i så du spricker och frångår dina egna s.k. ”debattprinciper”. Så mycket var det värt. Är väl egentligen strunt samma, men jag kan inte låta bli att se volymen i ljuset av innehållet i inlägget. Semantiska härskartekniker brukar som bekant uppstå när argumenten tagit slut.

    Gunnar – du har nu ägnat halva ditt liv åt Palmemordet. Under din resa har du ägnat dig åt diverse konspirationsteorier. När du jobbade heltid för Internationalen var det enskilda norrmalmspoliser som stod under lupp. Därefter hakade du på Heimers s.k. mötesscenario. Under senare år var det Lisbeth Palme som blev föremål för dina teoribildningar. Walkie-talkies har du alltid visat förkärlek för – oavsett om det varit hemliga harvardmöten eller poliser. Summa summarum är att du haft fel. När Krister Petersson lade ner förundersökningen visade det sig att dina hypoteser var rena blindskotten. När du nu besinningslöst ger dig på journalistkollegor kanske du borde stanna upp och granska dig själv. Tänk om det var dina hypoteser som låg i linje med Krister Peterssons nedläggningsbeslut? Precis som Thomas Pettersson hittar jag ditt namn i polisens liggare. När du skickade Palmeutredningen dina böcker – vad hade du då för syfte? Skulle ”I huvudet på en påle” fungera som förströelse eller trodde du att ditt alster kunde bidra till mordgåtans lösning?

    Många gånger har jag hört dig Gunnar säga något i stil med ”att allt är möjligt”. Under en föreläsning någonstans i Sverige fick du frågan om Hans Holmér körde förbi mordplatsen. Din vana trogen svarade du: ”det är möjligt och så vitt jag vet så är det inte utrett”. Detta kan fungera som ett exempel på hur du när tokteorier. Allt är möjligt. När sedan Engström kom på tal som potentiell gärningsman gjorde du förvånansvärt nog en helomvändning. Han var omöjlig från första början – trots att du inte hade greppat den engströmska helhetsbilden. Man kan retoriskt fråga sig – vad gör Engström mer omöjlig än att Dallas rattade kärran med Holmér nedsjunken i baksätet den 28:e februari 1986? You tell me. Är det stämpelklockans tidsåtergivelse? Är det väktare Olofssons uppgifter tre månader efter mordet? Är det kepsens bullighet? Att Yvonne N inte lade märke till väskans handledsrem? You tell me.

    Gunnar – du må vara påläst om Palmemordet. En kollega till dig, Lena Andersson, som också sällat sig till diverse tokerier, har i alla fall uttryckt en sak mycket väl: du kan inte läsa dig till lösningen av Palmemordet. Med detta sagt, varför ska Göransson specialstudera det s.k. Sydafrikaspåret? Vilka andra motivbilder ska han plugga? Iran/Contras? Teatermordshypotesen? När är man på detaljer fullärd?

    Thomas Pettersson, med support från Mattias Göransson, nådde längst. De må vara privatspanare, konspirationsteoretiker eller vanliga ”filterspanare”. Skit samma. Utan dessa herrar hade aldrig Ströms PM fått se dagens ljus. Det är en av de enskilt största förtjänsterna som någon journalist gjort för det svenska rättssystemet. Thomas Pettersson lyckades dessutom koppla Engström till potentiella vapen efter mycket idogt arbete. Ett fantastiskt arbete – hatten av. Om du har en hatt Gunnar – sätt på den och ta av den. Du skulle klä i hatt och återfå min respekt som den kunniga journalist du faktiskt är.

    1. Tack för din kommentar, Per W. Och tack för dina vänliga ord i slutet av den.

      Låt mig bara kommentera ditt påstående om att jag i vanliga fall brukar hävda att allt är möjligt men att jag gjorde ett undantag när det gällde Stig Engström. Enligt dig skulle jag ”från första början” ha uttryckt att han var ”omöjlig” som gärningsman.

      Det stämmer inte. När Filternumret med Engström kom ut i maj 2018 intervjuades jag av SVT som frågade ett antal personer om vad de ansåg om Filters uppgifter. Först i den artikel som SVT publicerade på nätet framträdde Leif Silbersky som betecknade Filters uppgifter som ”spekulationer”. Sedan kom jag in i texten. Jag citerar:

      Inte heller journalisten och författaren Gunnar Wall, som också har följt Palme-målet, är övertygad om att det här är mördaren.

      – Det är intressanta uppgifter, men däremot så är den ton som slår an i Filter, som går ut på att det här skulle vara lösningen på mordet, det är att ta till alldeles för stora ord. Jag tycker att det här låter som ytterligare ett fall av ”så här måste det vara”.

      Enligt Wall är det mest intressanta efter de nya uppgifterna i Filter att se vad utredarna nu kommer att göra.

      – Om de kommer fram till att det här verkar stämma så måste de ju agera. Jag hoppas att det här ska bli ordentligt utrett.

      Jag tycker det var ganska sansat uttryckt, och det ligger inte i närheten av att jag skulle ha sagt att Engström var omöjlig som gärningsman.

      Och i min recension på denna blogg av Filterartikeln skriver jag att Engström förvisso kan framstå som intressant. Jag tillägger dock:

      Men vad jag har vänt mig emot är bland annat svagheten i bevisningen mot Skandiamannen som person. Det vill säga: han skulle i princip – och i likhet med många andra – kunna vara statsministerns mördare. Men det gäller att visa att han var det. Den inställningen från min sida har inget att göra med favorithypoteser. Det är bara gamla vanliga krav på att det måste finnas tunga argument när någon pekas ut för ett allvarligt brott.

      1. Gunnar!

        Att du låg förhållandevis lågt för tre år sedan kanske ska ses i ljuset av att ”hypotesen” inte var så brännhet vid tillfället? När den blev stekhet skruvades volymen upp. Filter och Petterssons argument är väl ändå i stort sett samma idag som igår? Är det bloggens utvärdering som fått dig att ändra ståndpunkt?

        1. Tiden när mordet skedde är inte korrekt, dent är baserad på två taxichaufforers uppgifter , som är ungefärliga men inte exakta. Inge M fanns i sin bil vid mordplatsen därfor tre tjejer skulle ta ut pengar från en ATM automat. När den sista tjejen Helen slog in coden och tryckte på clear då hor hon skotten. Enligt journalremsan visade den 23.18.28, men polisen kontrollerade vid Bankomatcentralen med froken UR, och tiden for ATM måste läggas till 90 sekunder. Det skulle gora att tiden när skottlossningen var blir 23.18.28 + 90 sekunder som gor att tiden for mordet var 23.20.02. Den här tiden har stor betydelse for Stig Engstrom , enligt uppgift stämplar han ut 23.19 enligt stämpeluret. Det medfor att han har ca 60 sekunder att gå till utgången och gatan och kanske samtalar några ord med vakten och sedan går han raskt mot Tunnelbanan och hinner till Gotabanken for att kolla tiden i skyltfonstret och där hor han skotten. Tiden 23.02 stämmer in perfekt att mordet skedde den tiden och inte for mordet 23.21.30, som är baserad på två taxichaufforers uppgifter. Det märkliga är att Inge M lämnade journalremsan om uttaget, men utredning gick på taxichaufforernas uppgifter. Det går inte att komma ifrån när bankoutomattiden är kontrollerat mot froken UR, blir det en helt korrekt tid, och när Helen tryckte på knappen for clear och skotten kom , blir det en mycket noggrann uppgft. Sanningen är nog den att det skulle varit omojligt att misstänka Stig Engstrom for Palme mordet med 23.02 tiden, och Filters påståenden blir ett riktigt ”magplask” alltsammans

          1. Det var två kvinnor och en man som var passagerare i Inge M:s bil, inte tre kvinnor. Tidpunkten för när mordet skedde är baserade på uppgifter med koppling till en taxichaufför, Anders D, och en privat bilförare, Leif L – inte två taxichaufförer.

            Jag tror som du – och som i stort sett alla andra som tittat på frågan – att bankomattiden för Helena L:s uttag vid Tunnelgatan var felaktig och måste korrigeras. Och jag utesluter inte det du säger, att den måste korrigeras med exakt 90 sekunder och inte med något annat. Men det är något som i så fall måste bevisas.

            Skulle det gå att bevisa att det är som du säger – då blir ju konsekvensen att Stig Engström hade ett vattentätt alibi. Och jag skulle förstås gärna presentera de bevisen om jag hade tillgång till dem. Men på samma sätt som jag inte anser att man ska anklaga Engström med illa underbyggda antaganden så anser jag inte heller att han kan frias med hjälp av lika illa underbyggda antaganden.

            1. Det som är viktigt med vittnesuppgifter är att de kan kopplas samman och att det finns samband. När det gäller Stig E utstämpling från Skandia 23.19 haltar den, som inte kan kopplas till att han fanns vid Gotabanken 23.21.30. då Stig hor skotten. Någonting är fel, Stig E begärde kontroll av utstämplingen och från Skandia kom Roland B for att kontrollera tiden mot froken UR. Men han kom med ett luddigt uttlande som är svårbegripligt. Men utgår man ifrån att utstämplingen är 23.19 och ser till när den här tjejen Helen tar ut pengar från ATM och när hon trycker in clear for sitt uttag hor hon skotten och enligt journalremsan var uttaget 23.18.28 och polisen kontrollerade med froken UR på Bankomatcentrlen och de kom fram till att vid korrekt tid måste man lägga till 90 sekunder. Det här gor att tiden for mordet blir 23.18.28 +90 ´ blir 23.20.02 som mordet skedde. Därfor när Stig E stämplar ut 23.19 går han till receptionen och ut på gatan, och sedan mot Tunnelbanan, vid Gotabanken stannar han upp och ser på klockan och hor skotten, och då är klockan 23.20.02. Nu stämmer allting perfekt och det är inte manipulerat på något sätt utan det är säker uppgift när mordet skedde som rätar upp alltsammans. Inge M såg att tjejen Helen återvände efter skottet och var på väg mot bilen. Med de här uppgifterna kan inte Stig Engstrom misstänkas på något sätt att han hade med mordet att gora. Något bevis är det inte men ett mycket starkt indicium, man kan inte hitta bevis till allting men bra indicium är gott nog när det kan kopplas samman i fallet.

              1. Instämmer helt och vill lägga till att en av poliserna som kom på plats har ifrågasättas när han protesterade mot tidsangivelsen. Han hade nämligen sin egen klocka att titta på när dom anlände. Polisen ifråga var en skolkamrat till en nära vän till mig, och hela skoltiden känd för att vara en extremt noggrann och korrekt kille. Min vän har funderat över saken alla dessa år och hans uppfattning är att polisen i fråga blev illa behandlad inom poliskåren när han står på sin tidsuppfattning vill inte rapportera en falsk tid.. Det skulle vara intressant om polisen vill berätta sin historia nu och varför dom två poliserna flyttades till andra tjänster?

    2. Det är ju snarare så att bägge herrarna TP och MG tillsammans med KP blivit så duktigt avklädda genom denna artikelserie att man möjligen frestas att faktiskt ge dem en hatt, men då i syfte att skyla sig med.

      Stort tack Gunnar för att du så träffsäkert och välskrivet lyckas sätta ord på det jag och många med mig tänker.

    3. Per W skriver

      ”Gunnar – du har nu ägnat halva ditt liv åt Palmemordet. Under din resa har du ägnat dig åt diverse konspirationsteorier. När du jobbade heltid för Internationalen var det enskilda norrmalmspoliser som stod under lupp. Därefter hakade du på Heimers s.k. mötesscenario. Under senare år var det Lisbeth Palme som blev föremål för dina teoribildningar. Walkie-talkies har du alltid visat förkärlek för – oavsett om det varit hemliga harvardmöten eller poliser. Summa summarum är att du haft fel. När Krister Petersson lade ner förundersökningen visade det sig att dina hypoteser var rena blindskotten. ”

      Summa summarum är att ingen har lyckats bevisa att Gunnar haft fel. Att KP lade ner förundersökningen betyder inte att några hypoteser har motbevisats. Nedläggningen innebär bara att utredningen är avslutad utan att mordet är uppklarat. KP har valt att låta fortsatt utredande skötas av privatspanare och journalister. Att han hänger ut en avliden person som misstänkt innebär inte att andra spår eller scenarion kan uteslutas. Högerextrema norrmalmspoliser kan mycket väl ha varit inblandade i mordet och mötesscenariot kan inte avfärdas. Lisbet kan ha lämnat delvis felaktiga eller icke fullständiga uppgifter i offentligt redovisade förhör. Iakttagelser av personer med Walkie talkies på mordkvällen kan mycket väl ha samband med mordet. Sydafrikansk inblandning i mordet kan inte uteslutas.

      Per W skriver också

      ”Gunnar – du må vara påläst om Palmemordet. En kollega till dig, Lena Andersson, som också sällat sig till diverse tokerier, har i alla fall uttryckt en sak mycket väl: du kan inte läsa dig till lösningen av Palmemordet. Med detta sagt, varför ska Göransson specialstudera det s.k. Sydafrikaspåret? Vilka andra motivbilder ska han plugga? Iran/Contras? Teatermordshypotesen? När är man på detaljer fullärd? ”

      Utredarna har bokstavligen läst sig till lösningen på mordet genom att läsa Thomas Petterssons bok och kopiera innehållet rakt av. Inga fakta utöver de som står att läsa i Petterssons bok och Filters artiklar presenterades på presskonferensen 10 juni 2020.

      Göransson valde att uttala sig om Sydafrikaspåret utan att ha läst på om vad det handlade om. Han ska inte uttala sig om några spår som han inte vill eller orkar inhämta tillräckliga kunskaper om först

    4. Ett annat klassiskt exempel på brist på argument är väl att trycka ur sig kopiösa mängder text utan att med en stavelse bemöta i sak.

  6. Det är på något sätt fascinerande.
    Jag betvivlar inte att åtminstone TP tror att det han återger är sanningen, och det visar också att det ibland leder fel när man snickrar ihop sina hypoteser – för någonstans regnar det oftast in, Filter är inte ensamma, men i detta fall har man frångått alla normer, och helt gått på känn under devisen ”krokigt är också rakt”
    Slutresultatet blev tyvärr ett rankt luftslott som ramlar ihop om man blåser på det lite lätt.
    Filterspanarna verkar desperat försöka täppa igen de stora gapande hål som de både hoppats och förväntat sig att Krister Petersson skulle fylla igen den 10/6 -2020, men så blev det som bekant inte, och nu får de själva försöka lappa och laga efter bästa förmåga.
    De satsade på ett kort, och det enda som stämde (vilket de redan tidigare förstått) var att KP och hans utredningsteam efter tre års ”djuplodande” runt brottsplatsen skulle peka ut Engström, men han gjorde det enbart på de grunder som var kända sedan tidigare. Närmare bestämt sedan 34 år.
    Mörka kläder och handledsväska. Inget mer.
    Sedan får Stefan Löfven säga vad han vill, men något ”benat ut vad som verkligen hände” har vi inte sett något av.

    Jag ser ingen logik i någonting, utan allt är spekulationer som inte ens går att foga ihop internt.
    Rena fantasipannkakan tyvärr.

    Tycker att poddavsnitt 24 signalerar illa maskerat missmod mitt i all sin arroganta framtoning.
    Om KP, TP eller MG vill diskutera fakta i vittnesmål och verkliga händelser, psykologiska aspekter, samt de delar i vittnesmålen som närmast frikänner SE – vilka i hög grad råkar vara just de som Krister Petersson censurerat bort i sin framställning är jag och många andra ”gnällspikar” beredda att göra det.

    Tack Gunnar Wall för en väldigt välskriven och klargörande artikelserie.

    1. KP och Melander har mer sannolikt rätt än ni som snöat in er på andra sk spår t ex CA, Sydafrika med flera ovidkommande sk spår.

      1. Hur har du kommit fram till att KP och Melander har sannolikt mer rätt och vad menar du med att de har mer rätt än vi som du anser har snöat in oss på andra spår? Antingen är Engström gärningsman eller också är han det inte. Hur kan KP och Melander ha mer eller mindre rätt?

        1. Det är mer sannolikt att Stig E var mördaren än t ex CA som inte var i mordområdet tiden för mordet. CA brukade aldrig vara vid Grand heller på kvällarna. CA-teorin och Sydafrika med flera är luftslott.

          1. Självklart är det så att Christer A inte kan ha varit mördaren om han inte var i mordområdet vid tiden för mordet. Så långt är vi överens.

            Men de som tror att han var mördaren, det finns ju en del som gör det, tror förstås att han var i mordområdet. Och anledningen till att de kan tro det är att det inte går att slå fast att han inte var det.

            För min del räcker det förstås inte för att peka ut Christer A. Men det finns heller ingen anledning att utgå ifrån att mördaren måste vara någon som vi vet var i mordområdet. Om det vore så enkelt vore ju de flesta mordfall ganska lätta att utreda.

            När det gäller Stig Engström finns det dessutom en hel del som talar för att han just kommit ut från Skandia och befann sig flera tiotals meter från brottsplatsen när mordet ägde rum. Och om så var fallet kan han ju inte ha varit Palmes mördare.

            När det gäller Christer A har vi inte en aning om var han befann sig. Och samma sak gäller ju många andra personer som förekommer i utredningen som tänkbara misstänkta.

          2. Det räcker inte om det var mer sannolikt att att det var SE än att det var CA. Det kan ha varit en tredje person. Således en helt irrelevant jämförelse.

          3. Ulf:

            Hur sannolikt bedömer du att det är att XX mördade Palme? XX står här för en av alla de hundratals män i mörka kläder och av medellängd som ingen av oss vet någonting om och som aldrig har förekommit i utredningen, men som logiskt sett måste ha befunnit sig inom 500 meter från mordplatsen när Palme kom ut från bion.

            Mer eller mindre troligt än Engström?

  7. Jeg længes efter flere fakta om Engström. Kan de skaffes?

    1) Ind- og udtjekningregistreringer samt gæstebøger på hoteller i Mariehamn i marts 1986
    2) Tøjkvitteringer hos Ströms Magasiner (hvor Engström handlede)
    3) ?

    1. Gruto

      Mariehamnsresan omkring 14 mars ter sig desto mer som framkommer desto mindre sannolik.

      1. Vedr. flere data om SE:

        Hvad med bibliotekslån – blev de registreret elektronisk i 1986 på Täby Bibliotek?

        Er der registreringer i det svenske foretagsværk vedr. Engström?

      2. Bra att du säger det Mikael A.
        Mariehamnshistorien är dock inte ointressant om man ser till tidpunkten då misstankarna mot SE började formas.
        Kvinnans brev kan mycket väl ha blivit den gnista som drog igång den lilla internutredningen på Skandia som i förlängningen ledde till den debatt som förs i dag.

        Den obekräftade Ålandsvistelsen tappar all bärighet om SE inte ingick i EAP:s verksamhet, på Åland – vilket man inte lyckats att verifiera, och därmed åkte den i sopcontainern.
        Men som sagt, den spelade nog en viss roll i Per H:s värld, och kanske även en kort tid i utredningen, men de måste ju kolla om hon är vederhäftig – vilket var högst diskutabelt.
        Det hindrade dock inte Krister Petersons utredare att fråga exfrun om de varit där.

        På den vägen är det. Tyvärr!

        1. Jörgen G

          Mariehamn skulle antagligen kunna avfärdas helt om SE:s tidrapport för perioden kommer fram.
          Betvivlar att utredarna som åkte iväg på Ålandsresan kollade den.

  8. Gunnar:

    Bra synpunkter som vanligt. Det enda jag har någon synpunkt på är hänvisningen till Dirk Coetzee gällande Sydafrikaspåret. Han har ju hört uppgifter från Rian Stander, som i sin tur hört saker från någon annan. Så det är i allra högsta grad andrahandsuppgifter och gör att Dirk Coetzees uppgifter inte väger särskilt tungt. Så även om Filterspanarna inte hade full koll på Sydafrikaspåret så tycker jag ändå man får tillstå att de har en poäng på så vis att det finns väldigt få handfasta uppgifter som leder sydafrikanska säkerhetstjänsten till Sveavägen.

    Men i övrigt mycket bra sammanfattat. Dina synpunkter tillsammans med Lampers bok ger, för min del, en bra bild över Stig E och varför han högst sannolikt felaktigt utpekats som statsministermördare.

    1. Det var inte den Sydafrikanska säkerhetstjänsten som var inblandad i Palme mordet utan det var beställda privata Sydafrikaner, som hade erfarenhet att planera och utfora uppdrag. Det var officerare i säkerhetstjänsten som avslojade Palme mordet och orsaken var den att svenska journalister påstod att säkerhetstjänsten i Sydafrika låg bakom mordet på Palme och det är orsaken att de gick ut och berättade sanningen. Mandela var mycket forbittrad när Eugene Kock avslojade om Palme mordet och uttalade att om aparthaeid regimen var inblandad skulle korten läggas på bordet och undersokning skulle goras for att ta fram sanningen. Sedan hordes ingenting från ANC om Palme mordet de fick sannolikt se dokument att mordet på Palme beställdes från Sverige att utforas av personer från sodra Afrika. Craig Williamsson som skall ha varit organisatoren skulle aldrig gett sig in i något sådant projekt om han inte hade den svenska säkerhetstjänsten på sin sida, som han också hade. Hans Holmer uttalade ”Det är ovanligt att offret utser sin egen brottsplats”. Han utalar mycket klart att det var Palme som beställde mordet kan inte tolkas på annat sätt. Det fanns ingen som kände igen gärningsmannen som visar att det var en utlänning och mordet utfordes professionellt, som var ingen amator. Enligt uppgift i Sydafrika utfordes uppdraget for pengar fanns inget politiskt eller ideologiskt motiv bakom.

      1. Det är väldigt bestämda uppgifter du kommer med när det gäller Sydafrika, har du någon sorts källor du kan hänvisa till?

        Sedan går det ju inte att låta bli att reagera över ditt påstående om att det var Palme som beställde mordet på sig själv. Vill du lägga fram något mer för att understödja det än din tolkning av ett uttalande från Hans Holmér?

      2. Goran skriver

        ”Hans Holmer uttalade ”Det är ovanligt att offret utser sin egen brottsplats”. Han uttalar mycket klart att det var Palme som beställde mordet kan inte tolkas på annat sätt.”

        Att offret utser sin egen brottsplats innebär inte att offret beställer mordet på sig själv. En rimligare tolkning är att offret lockats i en fälla i form av ett i förväg avtalat möte där offret själv föreslog den mötesplats som senare blev brottsplatsen. Alternativt att en attentatsgrupp genom t ex telefonavlyssning får kännedom om att offret dvs Palme i det här fallet ska möta upp någon utanför Dekorima efter biobesöket och väljer att genomföra mordet just där på den av offret utvalda platsen.

        Offret väljer att befinna sig på en viss plats vid en viss tidpunkt och attentatsgruppen anpassar sitt val av tid och plats för mordet efter det. Offret har ingen aning i förväg om vad som kommer hända. Holmers uttalande är anmärkningsvärt med tanke på att han som polis borde veta bättre. I nästan alla mord som föregås av någon form av planläggning anpassas valet av mordplats efter var offret väljer att befinna sig vid en viss tidpunkt. Om platsen och tiden ur gärningsmannasynpunkt framstår som lämplig för att skrida till verket och det finns bra flyktvägar tar man tillfället i akt.

        Alternativet vore att kidnappa och föra bort offret till en undanskymd plats där offret tas av daga och kroppen sedan undanskaffas och det förekommer ibland men är knappast det vanligaste tillvägagångssättet. Gunnar som studerat hur maffiamord brukar gå till får rätta mig om jag har fel.

        Goran skriver vidare

        ”Det fanns ingen som kände igen gärningsmannen som visar att det var en utlänning och mordet utfordes professionellt, som var ingen amator. Enligt uppgift i Sydafrika utfordes uppdraget for pengar fanns inget politiskt eller ideologiskt motiv bakom.”

        Var gärningsmannen en betald yrkesmördare behövde han inte ha några andra motiv än krassa ekonomiska för att åta sig uppdraget. Beställaren av mordet hade däremot säkerligen ett politiskt motiv att försvaga motståndsrörelsen mot Apartheid precis som vid mordet på Ruth First och sprängningen av ANC kontor i London

        1. Hans Holmer har också gjort uttalande att det var Olof Palme som beställde mordet vid Dekorima. Nu var inte Hans Holmer vem som helst utan satt inne med mycket inside information som bland annat varit Säpo chef. Det måste finnas motiv till mordet på Palme en forklaring finns i boken ”Alla dessa dagar” av Kjell Olof Feldt och boken När vinden vände Olof Palme 1968-1986 av Kjell Oberg. Det framgår av hans partivänner att Palme hade drabbats av någon sjukdom, de ansåg att han blev sämre och sämre och det skulle ha borjat 1982 och 1985 ansåg många att han borde lämna posten som statsminister. Sven Britton som var läkare och professor och chef for Roslagstulls sjukhus hade träffat honom där när han var under behandling for någon infektionssjukdom han fått i tropiska länder enligt Sven Britton. Efter Palmes dod framkom det enligt obduktionen att han fortärt 480 gr choklad som bor ha skett på Grand, som visar att han var nervos for någonting.Paret Palme lämnar Grand och går soderut och vid bokhandeln blir Olof uppträngd av en man som skall ha varit äldre än Olof och håller honom i armarna och någon hor orden ”du kan inte backa ut nu”, Olof skall ha sett ut rädd och skärrad. Det fanns vittnen som såg alltsammans och en kvinna hade tänkt gå fram och prata med den som attackerade Olof , men Lisbeth hade med blicken avvisat att det var ett privat problem. Lisbeth, Mårten och flickvännen fanns bredvid men var inte inblandade på något vis. Jag drar slutsatsen att Olof fick dodsskräck och planerade backa ut från projekted, men blev overtalad att fullfolja det. Ett vittne såg att paret Palme stod länge vid trottoarkanten som att de tvekade att gå over till Sarin, men till slut gick de over mot Sarin butiken. En teori om mordet på Palme är att motivet var sjukdom och att han själv medverkade till att det skulle bli en avrättning.

          1. Det här är en av de mest spekulativa postningar jag fått in till bloggen på länge. Det är ju ingen ny idé det du för fram, att Palme själv skulle ha beslutat om att bli mördad på gatan. TV-producenten Lars Krantz fastnade för den tankegången, jag vet inte om det är honom du låtit dig inspireras av. Det är i vilket fall i mina ögon en väldigt udda teori. Och du presenterar ju ingenting som kan kallas källhänvisningar för att underbygga den utan kommer bara med ett antal påståenden som i bästa fall har en vag koppling till vad som är belagt.

            Bara ett exempel: obduktionsprotokollet anger visserligen att det fanns ett innehåll i Palmes magsäck på 480 gram och att det luktade choklad och pepparmint.

            En rimlig slutsats är att det som fanns i magsäcken både utgjordes av middagen Palme ätit innan han gick på bio, 3-4 timmar innan han blev skjuten, och av den choklad han åt under filmen. Jag har svårt att se något konstigt med det.

            Du vill visa att Palme var nervös inför sin egen förestående död och försökte döva det med att stoppa i sig 480 gram choklad. Ett sådant glupskt ätande av sötsaker vore ju väldigt anmärkningsvärt, men att Palme skulle ha ägnat sig åt det är alltså bara ett exempel på vad jag ser som en rent grundlös spekulation. Samma sak gäller dina påståenden om att han skulle ha haft någon allvarlig sjukdom vid tiden för mordet.

            Du väljer på lösa boliner att knyta ihop dessa spekulationer med Sydafrikaspåret. Glömde du inte att ta med Christer Pettersson, Victor Gunnarsson och Stig Engström också?

          2. Incidenten vid Grands gavel är väl bevittnad, men vem skulle ha vittnat om att den som attackerade Palme sade ”du kan inte backa ut nu” som du anger?

            Jag tror det var aningen oklart huruvida Mårten också sågs bredvid. Eftersom han inte hade rock och den som var aggressiv verkade äldre enligt ett vittne drog man slutsatsen att det inte var Mårten, men det andra vittnet gick hem och tänkte: stackars son som grälat med sin far just innan han dog.

    2. När mordet på Palme skedde, någon vecka därefter kom uppgift från MI6 att mordet planerades från Sydafrika, och en fd. CIA agent uttalade samma sak och att US dollar flugits in till Sydafrika for att finansiera mordet, varifrån pengarna kom gick inte att få fram och hur mycket det var. Det här gav indikation att Palme mordet beställdes från Sydafrika, att deras säkerhetstjänst var inblandad kunde uteslutas när US dollar kom utifrån. CIA agenten trodde på att Palme hade FN uppdrag som väntade och var orsaken till mordet. Det lät trovärdigt med FN uppdraget men det kom uppgifter att Palme var sjuklig och inte i bra skick därfor något FN uppdrag verkade inte troligt. Skrällen kom 1996 när overste Eugen Kock under ed vid rätten i Pretoria nämnde att Palme mordet planerades från Sydafrika och uppgav att organisatoren var Craig Williamsson. Nu borjade bitarna falla på plats av uttalanden 10 år tidigare. Efter Eugen Kock uttalanden var det andra agenter inom säkerhetstjänsten som instämde som Roy Allen, Rian Stander , Dirk Coetzee och alla var ense om att Craig Williamsson var organisatoren for mordet.Den som var mest frispråkig var Dirk Coetzee som hade en lång erfarenhet av säkerhetstjänsten men gått over till ANC och jobbade for ANC den tiden. Det var Eugene Kock som tog over Dirk Coetzee chefsjobb for Daisy Farm . Innan Craig Williamsson tog uppdraget sade han upp sig från säkerhetstjänsten där han varit anställd sedan studenttiden. Naturligtvis kände de till hans nya uppdrag när han sade uppsig och som spred sig bland agenterna. Dirk Coetzee kallade Craig Williamsson for en tjuv och internationell terrorist, och den som var gärningsmannen och anlitat av Craig definierade han honom som en Rhodesier och ökänd mordare. När man fått fram namnet på den utpekade gärningsmannen for Palme, var det lätt att gå in på nätet och få fram signalementet på honom och jämfora med vittnen i Sverige som motte gärningsmannen. Det fanns två vittnen som motte gärningsmannen på mycket nära håll och det var vittnet som motte paret Palme när de gick soderut och sedan gick over till Sari och en mystisk man gick efter dem som gick till Dekorima istället och där ställde sig och som väntade på någon, och när Olof kom blev han avrättad av den mannen. Jämforde man signalementen med den angivne av Coetzee och gärningsmannen stämde de in helt identiskt, ingen tvekan om att det var rätt person som Coetzee pekat ut. Sedan fanns ett annat vittne som motte gärningsmannen och det var Sanna T på Smala Gränd och hon lämnade ett mycket utforligt signalement på mannen hon motte. Det signalementet overensstämde helt med vittnet som motte gärningsmannen på mindre än 1 meter och med den utpekade av Coetzee. Därfor sammantaget skulle jag aldrig ändra uppfattning vem som var Palmes gärningsman, utan det var han som Coetzee pekade ut. En svensk delegation åkte ned till Sydafrika for att fora diskussioner med de utpekade, och officerare inom säkerhetstjänsten var villiga att hjälpa till och losa Palme mordet och kunde tänka sig åka till Sverige och vittna mot de misstänkta, om de onskade från svensk sida. Det kom ett uttalande att det fanns inget intresse att losa Palme mordet från svensk sida, de inte ens begärde den misstänkte som utlämnad, som är forutsättningen att kunna gora professionella forhor och kunna åtala och doma gärningsmannen. Mandela med ANC var upprord over Eugene Kock uttalanden och sade att ANC skulle gå till botten med fallet och om apartheid regimen låg bakom mordet skulle allt läggas fram. Men efter det blev det helt tyst från Mandela och ANC, sannolikt fick de dokument med bevis att mordet på Palme beställdes från Sverige. KP skall visst ha varit ned till Sydafrika innan hans losning på Palme mordet den 10 juni , och skulle träffa inrikesministern, men fick en dossier från sekreteraren och inget samtal med ministern. Självklart kände ministern till sanningen om Palme mordet och hade inget intresse att medverka till någonting gällande fallet. Mång inom ANC måste ha blivit chockade när de fick veta sanningen om Palme mordet som de helt garanterat fick, därfor officerare i säkerhetstjänsten ville bli rentvådda från anklagelser som svenska journalister kommit med att de var skyldiga till mordet på Palme.

  9. Det hade ju dessutom varit ett vågspel att säga till polisen den 1/3 att han ”åker på vintersemester i morgon bitti” och nås på telefonnumret till fjällstugan i Idre, om han egentligen sprang omkring på Skandia och drog rövarhistorier på måndagen.
    Lika våghalsigt och direkt dumdristigt hade det varit om han och exfrun suttit och ringt in villospår till polisen från samma telefonnummer under veckan.
    Förutom att hypotesen är så till den grad tarvlig att man saknar ord – så slår den världsrekord i enfaldighet.
    När den dessutom utlovas som en ”teaser” för att man ska köpa den nya upplagan blir det verkligen magstarkt. Ett visst genomslag får den tydligen. Det ger mig rysningar.
    Vad drev Krister Petersson till att låna ut sig till detta bondfångeri?
    Stämmer det som TP skriver att de i Palmegruppen diskuterat huruvida man ska antyda för exfrun att samtalet är spårat till stugan – för att förmå henne att berätta, är frågan hur lågt man kan sjunka.
    #Granskningskommission.

  10. Alla seriösa Palmeutredare vet att mördaren hade på sig en mörk stickad mössa. Det är inte möjligt att komma runt denna vittnesuppgiften (vittnena Anders B, Inge M, Jan Åke S)

  11. Jörgen G

    Vad drev Krister Petersson till att låna ut sig till detta bondfångeri?

    Krister Peterssons uppgift var att avsluta utredningen. Att han valde att göra det genom att presentera ett avlidet vittne som misstänkt mördare. Betyder inte att han verkligen tror detta vittne mördade Olof Palme. Det var bara en praktisk problemlösning.

    Orsaken till den nya mörkläggningen kan vara uttalande ”När sanningen om det här kommer fram, kommer det svenska samhället att förändras i grunden.”

    De tror att det verkligen är något mycket upprörande bakom mordet.

  12. Ju mer jag läser om utredningsarbetet i Krister Peterssons regi desto mer betänksam blir jag. Inte undra på att man hamnat i den ena återvändsgränden efter den andra. Här verkar det helt enkelt ha saknats en fungerande metodik. Och sunt förnuft.

    Exemplen kan staplas på hög, men jag nöjer mig med två.

    Den 17 november 2017 skickar Sven Åke Blombergsson in en beställning till Krigsarkivet, där han säger sig vilja ta del av ALL information som arkivet har om Stig Engström.
    https://drive.google.com/file/d/1pRc7WC8BB98LuRfMkJW2BPDdj7i3gi5B/view

    Detta är så dumt att klockorna stannar.

    Saknar polisutredare verkligen rudimentära kunskaper om våra offentliga arkiv eller är det Blombergsson som missat just den delkursen? Han verkar leva i den villfarelsen att det bara är för arkivarierna att rota fram alla handlingar som de har om en viss person. Hur många arkiv av Krigsarkivets storlek fungerar så? I det här fallet råkar det röra sig om 80 hyllkilometer:
    https://popularhistoria.se/krig/krigsarkivet-bo-berg

    Naturligtvis får Blombergsson ett avvisande svar. Det enda som Krigsarkivet någorlunda lätt kan plocka fram är Engströms värnpliktskort och kvalifikationskort från Militärpsykologiska institutet.. Allt annat behöver de givetvis noggrann invisning om, eftersom det ju inte finns något magiskt generalregister där det bara är att gå in och söka på en viss person.

    När nu PU så starkt tycks ha värnat om sekretessen runt utredningen kan man också fråga sig hur lämpligt det är att formulera sin begäran i klartext i ett mejl och skicka den till Krigsarkivets registrator.

    Hela förfarandet ter sig oerhört amatörmässigt.

    Detsamma gäller försöket att spåra ägaren till walkie-talkien som ska ha hittats vid Jutas Backe. Där famlar utredarna ordentligt och tycks vara helt obekanta med databasen NAD, där man ganska lätt kan se i vilken eller vilka uppgiftssamlingar som närmare uppgifter om tillståndsgivningen för den aktuella walkie-talkien skulle kunna gå att finna.

    Istället vänder man sig till Post- och Telestyrelsen som tydligen inte vet fullt så mycket om hur tillståndshanteringen av komradioapparater såg ut på 1980-talet. Det slutar med att de hänvisar PU till Riksarkivet (där utredarna borde ha börjat letandet) eller radioamatörerna vid Tekniska museet.
    https://drive.google.com/file/d/1nxwHM1ZMFwolZiX08OH4x2KmANm0kktF/view

    Så här håller det på i ärende efter ärende. Ineffektivt och oprofessionellt.

    1. Tillägg: Den uppgift som utredarna tycks ha nöjt sig med, dvs att ägaren till walkie-talkien inte kan spåras eftersom inte något anropsnummer fanns på apparaten, vill jag kraftigt ifrågasätta. Nyckeln här bör istället vara serienumret som är kopplat till tillståndet. Jag hade själv komradio (27 Mhz) för många år sedan, både walkie-talkie och basstation.

      1. Det låter ju som en allvarlig miss från utredarnas sida. Det är lätt att dra slutsatsen att de inte var så intresserade. Men det kanske är orättvist. Palmegruppen var ju väldigt liten 2019, året då förfrågan gick iväg till Post- och Telestyrelsen. För att göra rätt hela tiden skulle väl de fåtaliga utredarna ha behövt besitta en detaljkompetens inom ganska många områden.

      2. Intressant att du haft en basstation. Är en sådan en ljudlös anläggning eller har den något läte? Kan det ha varit någon form av basstation som fanns på CGÖs vindsrum på Kungsholmen? (Borgnäs Striptease sommarupplaga 1994)

        1. Zombie,
          Det låter ingenting om själva basstationen annat än det ljud som kommer ur högtalaren. Normalt använder man också brusspärr (squelch) så att man slipper att lyssna på radiobruset. Då är det bara de sändningar som bryter squelchtröskeln som hörs.

          1. Intressant!

            Du som är bevandrad i WT-nätverk. Vad är din hypotes om vad som fanns på CGÖs vindsrum pch som lät som en radiosändning/teleprinterljud under mordnatten?

            1. Beskrivningen av ljudet för närmast tankarna till snabb telegrafi, RTTY (radioteletype) eller någon annan typ av maskingenererad sändning:
              https://en.wikipedia.org/wiki/Radioteletype

              Jag har svårt att se hur sådan apparatur skulle komma in i det här sammanhanget.

              För att utöka räckvidden i stadsmiljö mellan mindre sändare, som till exempel walkie-talkies, kan man använda en relästation (repeater), men en sådan ger inte ifrån sig några ljud av den typ som beskrivits.

              När det kommer till den eventuella relevansen för Palmemordet tror jag därför att det här tipset kan vara ointressant ”brus” på mer än ett sätt.

              1. Jag håller med om att det är svårt att se ett samband mellan radiotelegrafi och mordet. Dock är ju såväl händelsen koppling till CGÖ som sammanfallande med mordtidpunkten märklig. CGÖ ska ju ha sagt att han vet vem mördaren är bl. a. Men du kanske har rätt.

                En alternativ teori kan ju vara att detta inte har med mordet att göra men att CGÖ sysslat med militär verksamhet eller liknande. Har hört att telegrafi användes militärt. Kan telegrafi på något sätt placera i kuppberedskapsövningen som sägs ha pågått under mordnatten?

                1. Nej, det har jag mycket svårt att se. Jag gjorde lumpen som signalist. Och att det skulle ha pågått en kuppövning har ingen heller kunnat presentera något som helst stöd för.

                  Att CGÖ (Polisman A nedan) skulle ha sagt sig veta vem mördaren var kan ifrågasättas, se
                  Granskningskommissionen, sid 325:

                  Överåklagaren Ola Nilsson, som var förundersökningsledare i ”smuggelmålet” mot bl.a. polisman A, vidarebefordrade i juli 1988 en uppgift från en person som ca ett halvår efter mordet hade hört ett
                  samtal mellan polisman A och polisman B. De hade sagt att de visste vem som utfört mordet, men att man aldrig skulle kunna finna mördaren. Uppgiftslämnaren hördes av PU. Han uppgav då att han inte
                  uppfattat det som att polisman A och polisman B vetat vem mördaren var, utan snarare att de genom sina känningar i utredningen – kollegor som fungerade som livvakter åt Hans Holmér – fått insikter om vem
                  som var mest intressant i utredningen. Förhörsprotokollet ger intryck av att uppgiftslämnaren något ville modifiera de uppgifter han enligt Ola Nilsson skulle ha lämnat till denne.

                    1. Jag har inte påstått att det pågick en kuppövning. Men vad vi har att förhålla oss till är förstås:

                      – att det finns en rad outredda vittnesmål om walkie-talkiekommunikation runt mordplatsen;
                      – att det ingår i olika myndigheters uppgifter att genomföra kuppövningar;
                      – att den typen av övningar helt uppenbart innehåller moment som omges av sekretess;
                      – och att det i vissa sådana övningar också deltar enheter vilkas verksamhet som helhet omges av sekretess.

                      Man kan förstås säga att om det pågick en kuppövning under mordkvällen så skulle den saken säkert ha redovisats i efterhand. Det tycker jag inte alls man kan utgå ifrån. Om till exempel enheter inom Stay Behindnätverket deltog så handlade det ju om att dessa enheters existens, arten av deras verksamhet och identiteterna på de individer som ingick i dem var omgivna av högsta tänkbara sekretess.

                      Och om det på någon nivå snabbt fattades ett beslut med innebörden att statsministermordet inte skulle innebära ett undantag från den sekretessen så bidrog det förstås till att det i efterhand måste ha framstått som mycket olustigt att komma och säga: ”Jo, förresten, det var en sak till: vi hade en hemlig övning precis i kvarteren där Palme blev skjuten. Synd vi inte sa det tidigare.”

                      Med andra ord: om vi kan ta in att svenska myndigheter – och bland dem sådana myndigheter som officiellt inte existerar – bedriver så hemlig verksamhet att det inte är meningen att den alls ska redovisas offentligt, då måste vi också räkna med att oförklarade observationer av något som ser ut som en hemlig övning också kan vara en hemlig övning.

                      Det behöver förstås inte alls betyda att en sådan hemlig övning – i den mån den förekom – har att göra med mordet. Det är bara en möjlighet att det är så. Kanske det bara är så att de som deltog i övningen inte tillåtits att redovisa sina observationer för mordutredarna.

                      Det är i så fall bekymmersamt nog.

                    2. Gunnar skriver att det finns outredda vittnesmål. Det vet jag inget om. Jag har ju inte sett ”hela materialet”.

                      Men det finns vittnesmål med felaktiga bortförklaringar. Det är bra mycket värre.

                    3. Det jag syftar på är att de många vittnesmålen om walkie-talkieoperationer inte har fått sin förklaring. Jag vet att utredarna på senare år har försökt utreda dem. Men av allt att döma har de inte lyckats.

                      En del av dessa walkie-talkievittnesmål förklarades tidigt i utredningen bort på olika lättvindiga sätt med påståenden som inte visat sig hålla. Det mest uppenbara exemplet är väl Ulla S vittnesmål från Gamla Stan. Från utredningens sida har hennes observation viftats undan med förklaringarna 1) att de hon sett var knarkspanare, 2) att de var säkerhetspoliser som var ute på ett uppdrag som inte gällde Palme, 3) att det rörde sig om poliser som spanade på skinheads samt 4) att hon inbillat sig alltihop. För en mer utförlig genomgång av Ullas iakttagelser, se till exempel min bok Mörkläggning, sid 850-852.

                    4. Om jag nu har förstått detta teoribygge rätt så var alltså Hans Holmér ännu veckorna efter mordet omedveten om att en kuppövning hade ägt rum, där walkie-talkies hade använts. Är det riktigt? Spaningsledningen gick som bekant ut och efterlyste iakttagelser av personer med just walkie-talkies. Det var också då som den absoluta merparten av de påstådda vittnesmålen kom till polisens kännedom. Eller fanns det en bakslug plan bakom detta skådespel? Kanske mer utstuderad än till och med Stig Engströms intrikata abrovinker?

                    5. Mikael B

                      Om du menar att Hans Holmers agerande, som om han inte kände till operationen, borgar för att det inte förekom någon operation, så tror jag inte man kan dra sådana slutsatser.

                      Jag uppfattar HH som en ytterst märklig person och hans roll i utredningen vet jag inte vilket det egentliga syftet var med. Jag tänker inte gå in på detaljer men bara den märkliga kommentaren

                      ”Om sanningen med detta kommer fram, så kommer Sverige att skakas i sina grundvalar.”

                      låter ju inte som uttalad av någon som har för avsikt att försöka lösa mordet.

                      Men oavsett av vilket skäl HH tillsatts är det väl inte så konstigt om han inte känner till något som är superhemligt, t. ex. operationer som har med rikets säkerhet att göra.

                      Också kan tilläggas att HH och CGÖ var goda vänner.
                      GW: Kommentaren har redigerats på begäran av Zombie. Den riktar sig till Mikael B, inte till Mikael A som tidigare angavs.

                    6. https://en.wikipedia.org/wiki/Teleprinter

                      I denna artikel står att teleprinters användes mycket inom det militära.

                      ”The teleprinter circuit was often linked to a 5-bit paper tape punch (or ”reperforator”) and reader, allowing messages received to be resent on another circuit. Complex military and commercial communications networks were built using this technology.”

                      ”Communication by radio, known as radioteletype or RTTY (pronounced ritty), was also common, especially among military users. ”

                      Skall tillfogas tidigare meddelande

                      Kan det ha funnits en användning för teleprinters i en militär beredskapsövning?

      1. Magnus D

        Att Kling och Klang förhörde stugägaren och hans fru var för sig och oväntat detaljerat stöder inte Kling och Klang-jämförelsen.

    2. Mikael B. Blombergsson visste ju inte heller den enklaste sak om viss person blivit förhörd när jag begärde ut förhör -18. JAG visste ju att personen blivit förhörd. Blombergsson har nu fått förhöret av mig. Sen fanns det mycket mer om samma person som de från -17 bara blundat för. Hur gick det till?

  13. Jag fattar inte riktigt de här megalånga texterna. Om spåret med Stig Engström är fel borde det väl kunna förklaras kort och koncist?

    Det är som om textmassorna i sig behövs för att diskreditera Thomas Pettersson och Mattias Göransson. Jag är inte säker på att det lyckas,

    1. Jag vill nog påstå att när det handlar om att granska bevisning i ett rättsfall så sitter verkligen djävulen i detaljerna. Thomas Petersson och Mattias Göransson har kommit med en lång rad påståenden om Stig Engström där syftet är att dessa sammantaget ska förmedla bilden av att det var han som mördade Olof Palme.

      Jag förstår att de kommer med denna stora mängd påståenden. Det krävs ju en väldigt detaljerad indiciekedja för att kompensera för bristen på teknisk bevisning, bristen på vittnesutpekanden och bristen på sammanhängande gärningsbeskrivning. Men det innebär ju också att – om man alls ska ta TP:s och MG:s resonemang på allvar – att det krävs rätt mycket utrymme för att kommentera och värdera alla dessa detaljpåståenden som de åberopat.

      1. Ok, all respekt för det.
        Men om du skulle summera, i korthet, de max tre viktigaste fakta som talar emot Stig Engström-spåret?

        1. Om jag ska begränsa mig till tre omständigheter så skulle jag nog välja dessa:

          1) Det saknas teknisk bevisning.

          2) Det saknas vittnesutpekanden.

          3) Det saknas en övertygande gärningsbeskrivning som bland annat innefattar hur Engström skaffade sig tillgång till vapnet och hur det kom sig att han dök upp i rätt ögonblick för att utföra mordet.

          Det är tre omständigheter som talar mot Engström som gärningsman.

          1. Gunnar (och Janne):

            Instämmer i de tre punkter Gunnar tar upp, men tycker det är viktigt – ursäkta en liten filosofisk utvikning – att tänka på hur man formulerar frågan.

            Det blir bakvänt om man utgår från en helt obevisad anklagelse som ett ”normalscenario”. Att bevisa en persons oskuld är nästan omöjligt, och det som krävs är förstås att man ska lägga fram en trovärdig förklaring om vad som har hänt samt bevis som underbygger detta. Detta är precis vad Gunnar säger, men det är viktigt att hålla detta i huvudet: ingen har ännu lagt fram någonting som talar FÖR att Stig Engström mördade Palme.

            När man skalar bort konspirationsteorierna om att Stig E var hemlig militäragent osv, då återstår bara lite sladdriga spekulationer utifrån det faktum att han (i likhet med ett stort antal andra vittnen) gav en oredig berättelse och (återigen i likhet med flera andra på platsen) inte förekommer i andra vittnesmål, samt att han (i likhet med typ hälften av alla män i Stockholm) bar en klädsel som funkar hyggligt med signalementet. I övrigt är det fel, fel, fel på varenda punkt: inget vapen, inget motiv, ingen möjlighet att planlägga ett attentat, söker själv upp polisen, exponerar sig maximalt i medierna, osv.

            De innerligt troende släpper dock inte tanken på Engström bara för att han framstår som fullkomligt osannolik. Istället börjar de, på konspirationsteoretikerns klassiska vis, bygga ut scenariot med komplicerade kringelkrokar för att runda de fakta som talar emot honom som mördare. Han hade ju inget vapen, men då kan man exempelvis tänka sig att han just denna kväll av en ren slump hade stulit en revolver och ammunition av sin granne och sedan obemärkt lämnade tillbaka den minus två kulor, osv. Det är såna krystade tankeexperiment som Sherlock Göransson & Co på Filter håller på med, och det brukar alltid gå att hitta ett sätt att få det att fungera om man bortser från frågan om sannolikhet. Det mesta är ju i möjligt i teorin – dock inte sannolikt.

            Så ska dock INTE en utredning bedrivas. Om det är den typen av metoder som ska användas kan man lika gärna peka ut hundratals andra människor som Palmemördare, ja i princip vem som helst som fanns i närheten och saknade alibi.

            Man såg i många, många år samma typ av grundläggande resonemangsfel kring Christer Pettersson. Det fanns i stort sett ingen substans i anklagelserna mot honom (i och för sig avsevärt mer än i anklagelserna mot Stig Engström, exempelvis Lisbeths bestämda utpekande och att han rörde sig i en miljö full av vapen) men ändå förblev han i centrum för debatten. Detta var inte för att anklagelserna mot honom var starka, utan helt enkelt för att frågan alltid ställdes i termer av ”vad talar emot Christer Pettersson?” Och naturligtvis kunde ingen människa bevisa att han INTE var skyldig.

            1. Madam,
              jag instämmer i det du kallar din filosofiska utvikning. Det är inte att Engström var oskyldig som ska bevisas. Men med Krister Peterssons utpekade av honom som någon som inte kan ”rundas” är det ändå nödvändigt att särskilt peka på skälen till att inte Engström framstår som en sannolik mördare.

              Jag är övertygad om att du och jag är helt överens om den saken.

              1. Gunnar,

                Detta ligger ju rätt nära den diskussion som jag hade med Lampers (jag hoppas det inte är pga den han inte kommenterat mer). Ska man utgå från det ‘case’ som presenterats mot SE och värdera det bit för bit eller ska man ifrågasätta hela tankesättet som leder till att man pekar ut intressanta figurer som sannolika gärningsmän utifrån ‘cherrypickanalyser’? Det var ju inte första gången det hände heller, även om ‘caset’ mot CP åtminstone vilade på ett utpekande av Lisbet.

                Jag menar å ena sidan att det självklart är upp till var och en vilken approach man vill ha, men man får också vara beredd på kritik. Bara för att man valt att göra på ett sätt blir man inte immun mot ifrågasättande av om det var ett rimligt metod- och avgränsningsval.

                Å andra sidan är varje situation unik. Att du går genom Filterspanarnas pod och gör det i detalj tycker jag är alldeles utmärkt. Men om du t.ex. skriver en allmän bok om mordfallet så förväntar jag mig ett bredare perspektiv. Din kritik mot Lampers gällande t.ex. utelämnandet (mer eller mindre) av WT-observationer tycker jag därför är riktig. Men det finns inget objektivt svar på vad som är relevant eller inte.

                Mina invändningar mot att utgå alltför mycket från ‘SE-caset’ som det presenterats är att man därmed mer eller mindre accepterar premisserna för den ‘cherrypickanalys’ man använt sig av. Om man ägnar väldigt mycket uppmärksamhet åt t.ex. om SE talade sanning om vad Lisbet sagt eller inte, så stärker ju det undermedvetet tanken att det är relevant för skuldfrågan.

                Samma sak kan sägas om det eviga analyserandet av när SE egentligen kom ut på gatan. Frågan är intressant men vi kommer aldrig få veta när han kom ut på gatan och även om vi fick det skulle inte det ge oss svaret på vem som mördade Palme.

                Mvh Mattias

                1. Mattias:

                  Jag håller med dig om detta: ”Mina invändningar mot att utgå alltför mycket från ‘SE-caset’ som det presenterats är att man därmed mer eller mindre accepterar premisserna för den ‘cherrypickanalys’ man använt sig av.”

                  Men inte om detta: ”Men om du t.ex. skriver en allmän bok om mordfallet så förväntar jag mig ett bredare perspektiv. Din kritik mot Lampers gällande t.ex. utelämnandet (mer eller mindre) av WT-observationer tycker jag därför är riktig. Men det finns inget objektivt svar på vad som är relevant eller inte.”

                  Jag tycker inte det är något konstigt med att Lampers i detta läge ville skriva en bok som specifikt handlade om åklagarens utpekande av Engström, det var till och med mycket välbehövligt. Däremot är det farligt att rapporteringen som helhet nu automatiskt börjar inriktas på detta i och med utpekandet, och ännu farligare om man själv börjar tänka i sådana termer. Som du säger handlar det inte bara om vad man fokuserar på utan också om hur man resonerar. I Engströmfallet är det just det närmast anti-polisiära, konspirationsteoriliknande sättet att resonera (”det kan fortfarande fungera, om man tänker sig att…”) som är det stora misstaget. Om man för diskussionen med sådana medel går det givetvis att komma fram till att Engström är en trolig mördare. Eller PKK eller Victor G eller Nicola F eller Christer A eller någon sydafrikan eller vem som helst, men nu har de ju bestämt sig för Engström.

                  Min egen gissning är att Engströmutpekandet aldrig kommer att upphävas och att bilden av honom som möjlig eller trolig mördare kommer att normaliseras med tiden, som med Christer Pettersson efter hans död fram till att Engström hamnade i fokus 2018.

                  De allra flesta människor bryr sig inte om Palmemordet, ganska många bryr sig inte heller om rättsövergrepp. Tiden går och intresset försvinner. Det skulle krävas en rejäl och dramatisk offentlig nedsabling, helst med officiell prägel (dvs åklagarväsendet kritiserar Petersson, granskningskommission tillsätts, politiska partier kräver ny granskning, eller liknande), för att ändra på den saken.

            2. En viktig princip, absolut, Madam. Vissa detaljer vill jag dock kommentera: GM:s signalement är oförenligt med Stig E:s, inte bara de flesta klädesdetaljer från Anders B, Anders D, Inge M och Cecilia A utan också kropps- och rörelsesignalement (märk väl att Lars J:s iakttagelser och de uppe på åsen inte kan inkluderas i GM:s signalement, än mindre kan iakttagelser av de otaliga grandmännen).

              På sekunden när var det svårt för Stig E att finnas på plats i mordögonblicket, i synnerhet om han skulle hinna med att stå vänd mot paret vid annonspelaren. Han har alibi för att inte ha varit Inge M:s väntande gärningsman.

              Samt: Christer Pettersson hade två hyfsade alibin – inte perfekta, men som man säger: bara skyldiga skaffar sig perfekta alibin (i linje med vad du argumenterar om alla oskyldiga): t ex, om inte perfekt så utstuderat ifall Stig E tagit sig ut och in genom bakdörren (ingen video?) och varit instämplad under mordet.

              Filosofiskt: vi kan inte mäta sannolikheter i dessa scenarion, möjligen ranka vissa högre och andra lägre. Vi kan tala om vad som är troligt eller plausibelt, vilket i strikt mening är något annat. Däremot kan tankeexperiment otvetydigt visa på många omöjligheter.

              Till sist finner jag i egenskap av Sherlock Holms-fan sedan barnsben Sherlock som epitet framför Göransson opassande – en förolämpning. Här har vi att göra med Inspector Lestrade eller snarare poliserna Kling och Klang, Kurt Kobbér och Kurt Ollonspång (de två sistnämnda är fingerade namn).

              1. Visserligen vill inte Mattias Göransson medverka i diskussionen här på bloggen. Men jag hoppas att han ändrar sig. Och inte minst i det perspektivet tycker jag att det är önskvärt att vi som inte håller med honom försöker dämpa den polemiska entusiasmen en bit. (Det kan säkert sägas att jag för egen del varit lite väl ironisk mot MG i mina senaste blogginlägg, så jag riktar även den här uppmaningen till mig själv.)

              2. PJ: Håller med i stort om dina senare stycken (i synnerhet om att det inte passar sig att missbruka mästerdetektivens namn). Däremot tycker jag inte alls Stig E:s signalement är oförenligt med GM:s. Visst är det oförenligt vissa vittnesmål, absolut, men det gäller ju varje tänkbar gärningsman. Själva mångfalden gör att det går att passa in en stor mängd olika utseenden i signalementet – däribland Engströms.

                Kropps- och rörelsesignalementen, specifikt, ser jag inga större problem med. Visst finns det sådant där som är svårt att passa in på Engström (åldern exempelvis), men det finns annat som passar. Han var exempelvis lite bred över skuldrorna, och det är det flera som säger om mördaren. Hur som helst går det omöjligen att få ihop alla sådana vittnesmål. Just kropps-/rörelsesignalementen sitter inte så värst mycket sämre på honom än någon annan kandidat.

                Jag instämmer dock i att det finns vissa vittnesmål som är rätt starka argument mot Stig Engström som mördare. Främst bland dem är kanske Anders B:s detaljerade och redan på mordkvällen deklarerade uppfattning om en ribbad, kanske stickad tyghuvudbonad. Det är svårt att tänka sig att detta är helt uppdiktat. Varken Olof eller (om jag inte är felinformerad) Lisbeth P bar något liknande på huvudet, så det torde inte heller röra sig om en förväxling. Det kan väl för all del fortfarande vara någon sorts kepsliknande huvudbonad sedd bakifrån, men det är mycket svårt att få detta till Engströms keps.

                Tycker dock att det är intill den rena orimligheten osannolikt att Lars J skulle ha sett någon annan än mördaren på Tunnelgatan/i trapporna. Det ryms inte hur många springande män som helst i en tunn passage på några tiotal meter. Det är något mindre osannolikt, men ändå extremt osannolikt, att det var någon annan än denne man (gärningsmannen) som rusade förbi Yvonne N/Ahmed Z på David Bagares gata. På det sistnämnda signalementet passar Stig E som bekant rätt bra, men inte särskilt bra med det förstnämnda. Ändå var det nästan säkert samma man i bägge fallen (dock troligen inte Stig E).

                Sist men inte minst vill jag dock hålla med dig om att Grandmannen/männen inte kan föras in GM-signalementsbilden, som grundantagande. Att GM är identisk med mannen vid Grand är en specifik teori som man får pröva separat, utan att låta Grandmannasignalementen flyta ihop med det ”rena” gärningsmannasignalementet.

                1. Samt den imponerande konvergensen mellan Anders B:s och Inge M:s teckning respektive liknelse med Jack Nicholsons ”beanie” i Gökboet, från de två vittnen som förmodligen tidsmässigt och och avståndsmässigt haft bäst förutsättningar att iakttaga den som senare sköt vid Dekorima (den jag kallar GM). Men de såg honom mest framifrån och bakifrån och vissa stickade, ribbade mössor har ju en liten skärm, vilket skulle kunna vara vad Anders D beskrev (har diskuterats tidigare: deerstalkern sluter likson beanien runt huvudet men har en skärm bakåt också).

                  Vem har angivit en korpulent 50-åring, bred inte så mycket över axlarna som hela vägen ner med en trång dubbelknäppt rock med skärp och av tjockt tyg som knappast skulle kunna fladdra? Vid dekorimahörnet, skjutande eller just efter smällarna?

                  Men några andra kandidater har vi väl inte att jämföra med?

                  GM behövde inte vara vara vänsterhänt men kunde enligt Anders B, Anders D m fl skjuta med vänster hand (se noggrann analys i Lars Borgnäs, Palmes Sista Steg).

                  Inne i gränden var nog ett strategiskt ställe för en medhjälpare med walkie-talkie att stå och rapportera om GM:s flykt, eller kunde det ha varit någon annan ljusskygg gestalt som Leif GW Persson argumenterat för att kvarteret kryllade av. Luntmakargatan var den överlägsna flyktvägen. Lars Borgnäs analys av hur tidigt Lars J hör stegen är också viktig.

                  1. Det som gör mig extra fundersam är barackerna på platsen. Baracker var lättillgängliga och eventuella gärningsman/medhjälpare kan absolut försvinna ”spårlöst” om polisen inte gör någon kontroll och öppnar dörren. Just Stay behind 😉
                    Det snackas en hel del om hemliga gångar under Skandia huset, inte vet jag men vet någon om barackerna undersöktes och varför barackerna var på plats flera år?

                2. Madame

                  Bra, rätt liknande tänker jag också kring signalementet och där väskan nere på MP som bekant är mitt skötebarn. Jag tycker dock till skillnad från dig att det är låg sannolikhet men inte omöjligt att två med så pass lika utstyrsel finns på samma gatstump.

                  Sen är ju Grand-biten väldigt osäker. Där visade du dock förut en bra hypotes kring hur en Grandman ev skulle kunna varit inblandad och hur det skulle hänga ihop med en oskyldig SE. Den är inte helt osannolik – den köper jag.

                  1. Olle

                    Jag håller med dig om det mesta i dina olika inlägg.

                    Men för ”Sen är ju Grand-biten väldigt osäker” så ger jag dig här tio punkter som motbild. Kan återkomma med tio andra om det behövs.

                    1) Ingrid Klering sa i förhör 24 april att Lisbeth och Mårten Palme i samtal på Sabbatsberg båda var övertygade om att den man Lisbeth hade sett, mördaren, och den man Mårten hade sett, Grandmannen, var SAMMA MAN”.

                    2) Grandvittnet Mårten Palme – Fyrkantigt ansikte, 180 centimeter lång, kraftigt byggd, keps med knäppe till skärmen, stålbågade glasögon och blå täckjacka, ganska långt ner på benen.
                    https://www.expressen.se/nyheter/det-ar-mycket-mojligt-att-det-var-honom-jag-sag/

                    3) Mårten Palme berättade i hovrätten att han såg mannens ansikte, vilket ger ytterligare stöd till ovan för att SE var Grandmannen.

                    4) Lisbeth Palme beskrev tidigt ytterligare GM för familjen vilket överensstämde med SE (Joakim Palme).

                    5) Grandvittnet Margareta S – Antagligen den som sett Grandmannen bäst.

                    6) Grandvittnet Anneli K – ”Det var SE som jag såg utanför Grand!!”
                    https://areena.yle.fi/audio/1-50557332

                    7) Undertecknarna Poutiainens Inuti labyrinten – avsnitt Grandmannen.

                    8) Flera SE-tvivlare menar att SE som Grandmannen omöjligen, även om han var Usain Bolt, kan ha hunnit stämpla ut 23.19. Ungefär som om det även fanns en ”stämpelklocka” vid Grand som SE använde. När SE exakt gick tillbaka till Skandia är okänt. 23.13? 23.14? 23.15?

                    9) Ingen följde efter paret Palme söderut från Grandområdet (Pia E). SE gick tillbaka på Sveavägens östra trottoar till Skandia ungefär samtidigt som makarna Palme började gå.
                    I förhör mer än 30 år senare påstår Vapensamlarens yngsta dotter, 15 år 1986, att hon var på samma filmföreställning som Palme, att efter bion väntade hon utanför Grand för att sedan gå tillbaka mot stan via Sveavägens östra trottoar. Efter att hon hade passerat Tunnelgatan small det. Denna sensationellt detaljerade berättelse efter mer än 30 år, där hon då omöjligt kan ha undgått att ha sett SE innebär då att han inte var Grandmannen och att hennes pappa inte hade något med mordet att göra.
                    När PU sedan kontrollerat hennes mycket märkliga historia visade det sig att den saknade stöd och trovärdighet. I stället genererade berättelsen, då den inte kunde styrkas en MOP-koppling, mellan SE och Vapensamlaren.

                    10) Den uppseendeväckande Grandmannen väckte många Grandvittnens uppmärksamhet så att flera av dem kunde ge detaljerade signalement av honom. Ingen av dem har efter 10 juni påvisat genom media att det INTE var Skandiamannen som de såg.

                    Grandmannen kan inte rundas.

                    1. Mikael A

                      Du vet säkert min åsikt i fallet SE. Kul dock att försöka öppna sig och ta till sig vad andra säger. Man vill ju ha en alternativ förklaring på hur det skulle kunna se ut om SE är oskyldig. Signaturen Madames hypotes om hur man förklarar bort SE är i mitt tycke ljusår bättre än se som bygger på den sk Borgnäs teorin, samt hypoteser som bygger på att YN inte mötte GM.

                      Heder åt dig och Per W för att Ni upprätthåller inläggsbalansen.

                  2. Olle:

                    Kul att vara eniga! Det vi skiljer oss om är som du säger sannolikheten för att ”två med så pass lika utstyrsel finns på samma gatstump.”

                    Jag menar dels att man inte kan göra sådana antaganden eftersom vi inte vet vilka som kan ha funnits på platsen, och dels att det samlade signalementet är rörigt nog för att rymma flera sinsemellan rätt olika klädkombinationer. Jag kan tänka mig allt från från svart rock och keps, till lång blå täckjacka och stickad mössa, till lång vindtygsjacka och bart huvud.

                    Tankeexempel: säg att vi på något sätt fick veta att Engström inte var mördaren, men vi följer ändå din bedömning att mängden män med mörka rockar och keps på denna gatstump bör ha varit max en. Innebär detta då att det i och med frikännandet av Engström automatiskt blir mer sannolikt att mördaren bar en annan klädsel — t ex en längre blå jacka och en stickad mössa? Så kan man ju inte tänka.

                    Sanningen är att Engströms klädval den morgonen inte påverkas alls av mördarens klädval, eller vice versa. Om de bägge var på Sveavägen den kvällen så var de det, helt oberoende av varandra.

                    Undantaget är om Engström faktiskt är mördaren — eller om han inte är mördaren, men ändå delar garderob med honom. Vilket vore pikant men ganska svårutrett.

                    1. Madame

                      Tack för ditt svar. Vi delar helt åsikt och sannolikhetsbedömningar kring kedjan mordplats till YN. Jag har visat i tidigare inlägg hur jag på lekmannavis bygger ihop en hypotes kring signalementet på mördaren.

                      Jag har förklarat varför jag anser att det är troligare att han har huvudbonad än är barhuvad. Vad jag sett av dina inlägg resonerar du på liknande sätt, dvs att vissa inte sett en huvudbonad betyder inte att mördaren varit barhuvad. Jag har också förklarat varför jag anser kepsliknande är troligare än stickad mössa.

                      Det viktigaste av allt och som är kärnan – är det YN säger, nämligen liten väska. Hon säger också längre fladdrande rockliknande. Du har också i något inlägg sagt att något väskliknande därför måste finnas hos mördaren eftersom den med all sannolikhet borde hängt med hela vägen. Vi är överens även där.

                      Nu kan vi ju inte med exakthet säga hur dessa ”attiraljer” ser ut som du också påpekar. Jag kan ha fel naturligtvis, men till stöd för YNs uppgifter har jag indirekt stöd från t ex meningsmotståndare som Borgnäs och Ström.

                      Då jag anser att ett signalement är oerhört centralt så tycker jag att det är mycket besvärande för SE att stämma så pass bra in – så kände han uppenbarligen själv också. Ljuger man eller lämnar motstridiga uppgifter(som i stort sett alla gör) men inte stämmer in på signalementet blir man inte intressant i mitt tycke. Ljuger man medvetet och stämmer in på signalement blir man högintressant däremot (dock inte bevisligen mördaren).

                      Skulle det visa sig att SE är oskyldig gäller naturligtvis samma signalement fortfarande, det är precis därför jag kan köpa din hypotes om Grandmannen. Jag har däremot mycket svårt att få in ytterligare en man runt tiden för mordet på Sveavägen mellan Grand och MP förutom dom två – iförd något längre rockliknande, en huvudbonad och en mindre väska. Skulle det visa sig att mördaren varit barhuvad, utan väska och haft midjelång täckjacka så är det bara att pudla.

                      Det enda vi vet med exakthet är att vi inte vet något med exakthet. Därför tvingas vi göra egna hypoteser, sannolikhetsbedömningar och cherrypicka oavsett vad vi tror i skuldfrågan. Ingen av oss sitter inne med sanningen. Det är därför jag blir lite gringubbe när KP totalsågas. Ber om ursäkt för det. Dags för lite SE-vila för min del. Ha det gott.

          2. Något som också talar mot honom är att han framträtt så pass mycket med sina ”pusselbitar.” Om man vore GM skulle man nog ligga lite mera lågt.

    2. Den korta versionen är att KP inte (och ingen annan heller) bevisat att det var SE som var gärningsmannen.

      Att KP inte kan ”runda” SE är irrelevant. KP tycks med uttrycket antyda att det skall bevisas att SE var oskyldig, men som jurist borde han veta att det är åklagaren som skall bevisa gärningsmannens skuld. Varför väljer då KP ett sådant underligt och oprofessionellt uttryck?

      Kan det vara så att KP blivit ålagd att avsluta förundersökningen med att peka ut SE? KP protesterar och säger sanningsenligt att han inte ens har underlag för åtal (om SE levt). Kan du runda SE? Nej, svarar en pressad KP, jag kan inte runda SE. Sedan gör KP precis det som han blivit ålagd. På en presskonferens meddelar han utan entusiasm det faktiska läget (ordagrant): Att han inte har underlag som skulle räckt för åtal, men att han inte kan runda SE. Case closed.

      1. Väl uttryckt av dig, Erik K! Sedan kan man ju fråga sig med vilken ambition åklagaren Petersson verkligen försökt ”runda SE”, det vill säga: i vilken utsträckning han letat efter argument för att kunna avfärda SE som möjlig gärningsman.

        1. PJ. Riksåklagaren har sagt att Krister Petersson var fri att göra som han ville. Att hon inte hade ngt att kritisera eller hur man nu säger. Så varför skulle KP ens ta upp med henne vad han kommit fram till?

          1. Carita, Jag försökte korrigera det jag skrev om Riksåklagaren. Om hon utövade eller förmedlade någon påtryckning på Petersson – före 10 juni – skulle det hon deklarerade efter 10 juni ha varit lögnaktigt, ja absolut, dock ej den första myndighetslögnen i denna saga.

            JO har väl inget officiellt inflytande över Petersson, den enda myndighet som nu granskar fallet (men bara delvis)?

            Jag var nyfiken på vilka kanaler och yttersta maktkälla Erik K hade i åtanke.

            1. Är det bara Riksåklagaren som kan öppna utredningen igen? Eller det finns andra möjligheter?

              1. I princip kan vilken åklagare som helst öppna utredningen igen. Men de flesta skulle nog tänka sig för ett par gånger med tanke på ärendets dignitet.

                1. Vad tjänar Riksåklagaren på att inte bry sig om den information och uppmaning hon fått?

    3. Janne Pettersson

      Trots åtskilliga Alexanderhugg förblir knuten olöst, mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves, tyvärr, eller helt uppenbarligen tydligen, så därför behövs detta gås igenom bit för bit, om och om igen…

      Var finns bevisen att SE är GM!?

      Själv börjar jag nästan intressera mig mer för själva fenomenet att vissa så fundamentalistiskt hävdar att SE är mördaren. Det vore en intressant metadebatt!

      Personligen tycker jag att det är talande att KP inte vill medverka i bloggen. Visserligen förstår jag att han inte har någon skyldighet att göra det, men samtidigt tycker jag att det borde ligga i hans intresse att göra det om han verkligen står för det han lade fram 10/6 2020.

      GW s journalistik är bländande och mycket utförlig och metodisk enligt min mening.

      1. Kristian

        Men vad i hela friden skulle KP ha för intresse av denna blogg? Det kan väl inte ha undgått någon vad han tycker om privatspanare.

        Menar du att detta är det ultimata forumet för att få veta sanningen om Palmemordet? Här spekuleras inget utan här samlas den vassa eliten som sitter med djup kunskap och grym analytisk förmåga? Dom som inte tycker som du står för dumhet. Ja, så kanske det kan vara.

        1. Här hoppar jag in i meningsutbytet, Olle.

          Jag ska inte spekulera om vilket intresse Krister Petersson kan ha för denna blogg. Men däremot kan vi väl konstatatera att han kom att haka på det de tankebanor som Thomas Pettersson ägnat sig åt i ett antal år.

          Jag vill inte lägga någon negativ värdering i ordet privatspanande, men det är svårt att beteckna Thomas P:s långvariga verksamhet som något annat än just det. Och Krister P:s hållning till Thomas P – som han uppvisade den på presskonferensen i alla fall – handlade ju inte om att han tyckte illa om Thomas P:s slutsatser. Han var bara mån om att markera att han själv stått för en helt självständig utredning och inte alls var påverkad av Thomas P.

          Här på bloggen har jag många gånger berett utrymme för privatspanande, till exempel i form av de debattinlägg från Thomas P som jag publicerat. Jag har ibland själv också skrivit texter som har inslag av det, alltså av att jag redovisat uppgifter som jag hittat och som eventuellt skulle kunna bidra till mordgåtans lösning. Annars har väldigt mycket av det jag skrivit snarare gått ut på att kritiskt nagelfara de försök till lösningar som både Palmeutredningar och enskilda skribenter presenterat under årens lopp.

          Och väldigt många av de kvalificerade kommentarer som andra bidragit med har haft samma syfte, att rikta kritik mot olika spekulativa försök till lösningar.

          För min del tror jag att om Krister Petersson verkligen följt debatten på denna blogg så borde det ha tagit emot för honom att lägga fram den sortens presentation som han kom med den 10 juni förra året. Vad han än hade sagt i stället så hade det nog varit bättre och mer initierat.

          1. Du menar alltså att KP borde ta del av det som Ni lekmän analyserat här på bloggen för att få en riktig uppfattning om SE. Det har selekterats av Er bland hans märkliga utsagor vilka Ni har modifierat för att få till några antaganden som Ni tycker är korrekta. En man vars agenda går ut på att han blivit förväxlad med en gärningsman. Dessa antaganden slår alltså ut följande om SE:

            -Är bunden till MP
            -Signalement stämmer in mycket bra och att två med liknande ytstyrsel ska finnas inom 60 m på samma gatstump är mycket osannolikt
            -Stämplat ut i anslutning till brottsplats och gått en sträcka som mördaren har gjort
            -Ljuger i förhör och domstol
            -Är osynlig på MP enligt förhör (inom ca 3 år) utifrån andra vittnen, t ex fotokonfrontation med SG
            -Kan inte identifiera ett så centralt vittne som AH vid fotokonfrontation
            -Stämmer in bra på Gärningsmannaprofil

            Blev frågan som Lampers ställde besvarad förresten: ”Tror Ni verkligen på allt SE säger i Tingsrätten?” Om Ni svarat NEJ på den frågan och menar att han ljuger är Ni trovärdiga, annars inte.

            Att sitta inne med enorma mängder kunskap som det görs i denna tråd, är inte samma sak som att göra perfekta bedömningar, det har vi flera exempel på som jag påpekat tidigare.

            1. Olle skriver följande om Stig

              -Är bunden till MP

              Alla mordplatsvittnen är bundna till mordplatsen inklusive Lisbet Palme. Inget annat vittne än Stig blir anklagad för att vara gärningsman bara för att hen är bunden till mordplatsen

              -Signalement stämmer in mycket bra och att två med liknande utstyrsel ska finnas inom 60 m på samma gatstump är mycket osannolikt

              Signalementet på gärningsmannen är mycket vagt och spretar åt olika håll men det stämmer inte särskilt bra in på Stig. Samstämmiga vittnen talar om en man 30-45 år och det vittne som var allra närmast och hade bra siktförhållanden uppger att han bar en stickad mössa som han till och med kunde rita av. I övrigt går uppgifterna i sär om mannens ytterplagg och eventuella huvudbonad

              Att två män med mörk rock och något på huvudet samt någon form av väska råkar befinna sig på samma gatstump en kall februarikväll är inte särskilt anmärkningsvärt. Men om det bara fanns en man med det signalementet på David Bagares gata de första minuterna efter mordet dvs mannen som YN mötte bevisar det ingenting. Mannen Yvonne mötte behöver inte ha varit Engström och inte heller gärningsmannen. Engström kan ha varit kvar nere på Sveavägen som vittne och gärningsmannen kan ha vikt av in på Malmskillnadsgatan norrut eller söderut efter trappkrönet och aldrig sprungit in på David Bagares Gata. Mannen Yvonne mötte kan ha varit en medhjälpare till gärningsmannen eller inte haft något med mordet att göra. Kanske en person som inte ville bli inblandad i något som vittne och bli hörd av polisen och därför fick bråttom att lämna området när han hörde skottlossningen

              -Stämplat ut i anslutning till brottsplats och gått en sträcka som mördaren har gjort

              Att Engström stämplat ut från sin arbetsplats som råkade ligga i anslutning till brottsplatsen säger absolut ingenting. Som gärningsman hade det varit smartare att smita ut genom en bakdörr och ta samma väg tillbaka och därmed skaffa sig ett alibi i form av att ha varit instämplad under de kritiska minuter som mordet begicks.

              Finns inget som styrker att gärningsmannen gått sträckan från Skandias huvudentre till Dekorimahörnet precis innan mordet. Tvärtom finns uppgifter om att gärningsmannen stod på plats vid Dekorimahörnet flera minuter i förväg och inväntade makarna Palme. Ingen har sett gärningsmannen komma gående från Skandias entre fram till Dekorimahörnet. Uppgifter finns däremot om att gärningsmannen och makarna Palme dels stått stilla en stund vända mot varandra vid södra reklampelaren och dels att makarna Palme och gärningsmannen ska ha promenerat i sällskap från en punkt söder om reklampelaren fram till Dekorimahörnet

              -Ljuger i förhör och domstol

              Att minnas fel och missta sig är inte samma sak som att medvetet ljuga. Många av vittnena har kommit med uppgifter som visat sig vara felaktiga utan att bli anklagade för att ljuga

              -Är osynlig på MP enligt förhör (inom ca 3 år) utifrån andra vittnen, t ex fotokonfrontation med SG

              Ett par av vittnena har sett en medelålders man på mordplatsen som mycket väl kan vara Engström och observationerna gjordes efter att gärningsmannen hade avvikit

              -Kan inte identifiera ett så centralt vittne som AH vid fotokonfrontation

              Dåligt minne för ansikten gör ingen till en mördare. Anna H vände ansiktet mot Olof och Lisbet i första hand inte mot andra vittnen

              -Stämmer in bra på Gärningsmannaprofil

              Gärningsmannaprofilen förutsätter ensam gärningsman och utesluter ett organiserat attentat med flera inblandade. Hur väl profilen stämmer in på en medelålders tjänsteman utan någon historik av tidigare våldsbrott är diskutabelt

              1. Vi saknar fortfarande en sammanställning över vem som såg vem på mordplatsen, en tabell som visar X såg Y. Därmed vet vi inte hur ”speciellt” det var att ingen/få såg SE eller att SE missat några av de andra vittnena.

                Likaså att köper jag inte att en mörk rock skulle vara ett så speciellt plagg att bara man har mörk rock så skall man anses vara gärningsman. Vi hade minst tre blå täckjackor i kvarteret vid mordet +/- någon minut (AB, NF och LJ).

                Vittnesuppgifter talar om att mördaren var barhuvad, bar stickad mössa, bar herrhatt/sherlockholmes- mössa. En springande man tyckte LJ hade något som han tyckte såg ut som en keps (han medgav under ed i CP-rättegångarna att han var osäker). Detta anses stämma på SE!? (och underförstått bara på SE i Stockholm den aktuella mordkvällen). Vilket bevis! Det verkar ju stämma på praktiskt taget alla utom de som bar cylinderhatt eller Ku Klux Klan-strut. Fast hade SE gjort det hade det väl av KP och Filter ändå ansetts vara ett ”bevis” på hans skuld.

              2. Jonas J

                Tack för svar. Vad i sak och vad grundar Ni på att Era analyser av SEs utsagor är grandiosare än Palmeutredningens? Är det sanningen Ni kommit fram till eller är det antaganden som är oövervinnerliga? Äger man rätten att indirekt kalla de som misstänker SE för dumskallar tycker du?

                Enligt vissa i denna blogg så ljuger KP, t ex om att man är eniga om beslutet kring SE i o m att Melander sitter och lider vid presskonferensen – medans SEs utsagor helt bygger på sanning men bara lite förvridna som i normalfallet för ett vittne. Delar du uppfattningen att KP ljuger och SE försöker tala sanning?

                Tyvärr tycker jag att denna blogg mer och mer påminner om en spottloska än ett forum där man kan få objektiv information om Palmemordet, synd för konceptet är mycket bra och enormt med kunskap finns.

                1. Olle,
                  det är tråkigt om du tycker att ”denna blogg mer och mer påminner om en spottloska”.

                  Förvisso är polemiken ibland rätt livlig och det är väl inget konstigt med det. Stundtals tycker jag dock att tonläget blir så upphettat att det inte främjar en bra diskussion och då brukar jag säga till. Om du tycker att det finns exempel på polemik som jag borde ha markerat mot så får du gärna ta upp det – antingen i en kommentar här på bloggen eller i ett mail direkt till mig: gunnar@gunnarwall.se

                  Det kan tilläggas att om du hade kallat en enskild debattörs kommentar för en spottloska, så hade jag sagt till dig direkt – sådant tycker jag går på tvärs mot den samtalston jag månar om. Nu riktade du dig i stället till bloggen i allmänhet, det vill säga ytterst till mig. Och då är jag mera tolerant. Men risken är väl att de som läser din kommentar tolkar det som att du riktar dig mot i stort set alla debattörer som medverkar på bloggen. Och det kan väl knappast vara din mening?

                  Låt oss alltså hjälpas åt att skruva ner tonläget.

            2. Olle:

              – Är bunden till MP

              Det gör honom teoretiskt möjlig som mördare, men det gäller samtliga kända personer på platsen. Och även personer vars vistelseort vi inte känner till är givetvis teoretiskt möjliga som mördare.

              Vad vi vet om Engström på mordplatsen talar i själva verket starkt mot honom som mördare. Den bevisade informationen kring hans utstämpling tyder på att i bästa fall kan ha kommit i absolut sista ögonblicket, och med stor sannolikhet kom han ut för sent (och i alla händelser efter ett litet sällskapligt snack med vakterna, vilket inte påminner om någon som är på väg ut för att mörda statsministern). Det innebär dessutom att han, just på grund av att han befann sig inne på Skandia, hade noll möjlighet att planera eller förbereda sig för ett mord, samt noll anledning att bära på en revolver ens om han illegalt hade skaffat en. Vilket inget tyder på och allt vi vet om honom och hans liv talar emot.

              -Signalement stämmer in mycket bra och att två med liknande ytstyrsel ska finnas inom 60 m på samma gatstump är mycket osannolikt

              Signalementet stämmer in bra på vissa vittnesmål och sämre på andra, som med de flesta signalement. 

Din bedömning om det sannolika antalet män i rock på gatan har inget stöd i fakta. Vi vet nämligen inte vilka som fanns på gatan, i och med att vi inte känner till vare sig mördarens identitet eller alla kringvarandes identitet.

Det finns för övrigt dokumenterade vittnen på samma gatstump som passar lika bra eller bättre på det vittnesmål du har valt ut (nämligen man i mörk rock snarare än jacka), t ex Egon E. Man kan också notera antalet människor på mordplatsen som bär blå täckjacka (Lars J, Leif L, Anders B, mfl; samt förstås mördaren enligt vissa vittnesmål). Det borde vara lika osannolikt enligt ditt sätt att tänka, men det är likafullt sant.

              Och vad viktigare är: i centrala Stockholm under den kvällen torde det ha funnits tiotusentals människor som stämde in minst lika bra. Deras klädsel har samma (låga) bevisvärde som Stig Engströms, så länge han inte trovärdigt kan bindas till gärningen.

              -Stämplat ut i anslutning till brottsplats och gått en sträcka som mördaren har gjort

              Ja, det är ju vad han själv säger. Vad är det för misstänkt med det?

              -Ljuger i förhör och domstol

              Han har fel om flera saker, överdriver definitivt ibland och ljuger kanske avsiktligt om en och annan grej. Men om han är vittne har han varit avsevärt mer konsekvent än många andra, som ändrat sina historier väldigt mycket. Menar du att exempelvis Nicola F, Leif L eller Bengt P också “ljuger”? Varför ljuger i så fall de, eftersom jag antar att ingen av oss tror de är mördare?

              -Är osynlig på MP enligt förhör (inom ca 3 år) utifrån andra vittnen, t ex fotokonfrontation med SG

              Detta gäller de flesta vittnen som fått frågan, och de allra flesta har inte ens blivit tillfrågade. Jan A identifierade honom för övrigt i fotosamling och lade till att han trodde den mannen hade burit keps under kvällen.

              Med största sannolikhet är de flesta människor som befann sig vid brottsplatsen aldrig identifierade, eftersom bara ett mycket litet fåtal personer som anlände EFTER mordet (i likhet med Engström) överhuvudtaget finns antecknade i utredningen. Ändå vet vi ju att det kom och gick folk längs Sveavägen inte bara före mordet, utan även efter det. 

Det är en ickeuppgift med ickebetydelse.

              -Kan inte identifiera ett så centralt vittne som AH vid fotokonfrontation

              Hur många andra vittnen kunde det? Hur många kunde identifiera den exakt lika centrale Stefan G? Undersök gärna själv för att se om Stig E sticker ut i detta avseende, eller mest framstår som vilket vittne som helst.

              -Stämmer in bra på Gärningsmannaprofil

              Det här är ett rent påhitt från Filter/Tomas Pettersson som tyvärr har fått eget liv eftersom folk inte går till källorna.

              Stig Engström stämmer i själva verket extraordinärt dåligt in på gärningsmannaprofilen, han är närmast motsatsen till den. Jag föreslår att du läser den! Den beskriver i korta drag en enstörig, socialt missanpassad person utan fungerande relationer till andra eller förmåga att behålla ett jobb längre perioder; en person som har ett vapen eller vapenintresse, har lätt till våld, hatar samhället och hyser extrema fastän osystematiska politiska uppfattningar. Stig Engström var gift, omvittnat social och barnkär (fastän barnlös), ostraffad och hade vid tiden för mordet haft fast arbete och bostad hela sitt liv (även om han senare i livet blir allvarligt alkoholiserad). Hans enda uppseendeväckande uppfattning i politiska frågor verkar ha varit att han inte höll med Täbymoderaterna om en lokal skolnedläggning.

              Slutsats: faktakolla alltid Filter och Thomas Pettersson.

              1. – Är bunden till MP

                Samt ljuger, till skillnad då från alla andra ”vittnen” som är bundna till mordplatsen. Du glömmer alltså kontexten och helheten. 

                -Signalement stämmer in mycket bra och att två med liknande utstyrsel ska finnas inom 60 m på samma gatstump är mycket osannolikt

                Att utifrån vittnens utsagor dra generella slutsatser är skogstokigt. Det handlar om ljusförhållanden, vinklar, sett inifrån stängda bilar etc, etc. Engström passar i det hänseenden in väldigt hyfsat på signalementsbeskrivningen. 10000 som var klädd som Engström? Säkert, men bara en var vid mordplatsen. Ljugandes. Dessutom sprang ju Engström på mer än en gatstump…

                -Stämplat ut i anslutning till brottsplats och gått en sträcka som mördaren har gjort.

                Han säger inte bara det, promenadhistorien är väldigt detaljerad och innehåller märkliga krumbukter. Dessutom är det ingen som noterat honom. Jag menar – han var ju enligt sig själv bokstavligen nästan i skottlinjen. Det fanns personer/vittnen på Sveavägens västra sida som tydligt observerade Anders Björkman (och andra vittnen/skeenden). Observationer av Engström lyser med sin frånvaro från dessa västra vittnen. 

                -Är osynlig på MP enligt förhör (inom ca 3 år) utifrån andra vittnen, t ex fotokonfrontation med SG.

                En vanlig myt är att inga vittnen kan identifiera varandra. Det är inte sant. Jag har tidigare visat detta faktum, utifrån förhörsprotokoll, att de flesta faktiskt har noterat en eller flera. I mångt och mycket är det faktiskt bara ett vittne som inte är observerat (förutom då Engström). Det roliga i sammanhanget är att just det vittnet tveklöst gjort flest observationer av andra personer/vittnen vid mordplatsen. Jämför detta med Engström….

                -Kan inte identifiera ett så centralt vittne som AH vid fotokonfrontation.

                Nej – det är konstigt. Eftersom han enligt egen utsaga stod hand i hand med AH. Vem har egentligen Engström identifierat med tanke på att han var där i 20 minuter? Vem har han pratat med? Ingen alls.

                -Stämmer in bra på Gärningsmannaprofil

                Ditt svar här förvånar mig. Du väljer att picka ut enskilda felaktigheter i gärningsmannaprofilen. Har du läst profilen? Det är helheten du skall se till. En gärningsmannaprofil är inte skriven som en exakt kopia på en specifik gärningsman. Har du läst Clarkes anmärkningar? I mångt och mycket stämmer helhetsbilden mycket väl med Engström. Clarke är en gigant på området. Låt oss lita på hans omdöme. Det viktigaste: Jag påstår att Engström var missbrukare. Se exempelvis förhör med tidigare hustrun som spekulerar i om han inte suttit på kontoret och druckit whiskey precis som han brukade göra – på mordnattskvällen. Vem dricker regelbundet whiskey på arbetstid? En fullblodsalkoholist. Vidare hade Engström ekonomiska problem, ansåg sig karriärmässigt misslyckad – inte minst i förhållande till sin bekantskapskrets. Jobbade/bodde i närheten av mordplatsen. Var palmekritisk. Nedanstående notering av Åsgård/Olsson är ju också hyfsat träffsäkra:

                Infiltration
                Han kan ha kommit med eget vittnesmål eller allmän information och i samband med det försökt skaffa information om utrednings läge. 
                Han kan ha lämnat direkt vilseledande information i ett försök att rikta utredningens fokus åt annat håll
                Han kan under täckmantel av journalist eller särskilt intresserad medborgare ha försökt få ut information från utredningen på helt legal väg.
                Han kan ha förlett eller förmått andra att lämna vilseledande information. 

                Slutsats: Ingen rundar Engström.

            3. Olle skriver också

              Blev frågan som Lampers ställde besvarad förresten: ”Tror Ni verkligen på allt SE säger i Tingsrätten?” Om Ni svarat NEJ på den frågan och menar att han ljuger är Ni trovärdiga, annars inte.

              Vi vet att allt Stig säger i tingsrätten inte är korrekt. Vi menar dock inte att han ljuger medvetet utan att det handlar om att han minns fel och/eller misstar sig.

          2. Madam

            – Är bunden till MP

            Samt ljuger, till skillnad då från alla andra ”vittnen” som är bundna till mordplatsen. Du glömmer alltså kontexten och helheten. 

            -Signalement stämmer in mycket bra och att två med liknande utstyrsel ska finnas inom 60 m på samma gatstump är mycket osannolikt

            Att utifrån vittnens utsagor dra generella slutsatser är skogstokigt. Det handlar om ljusförhållanden, vinklar, sett inifrån stängda bilar etc, etc. Engström passar i det hänseenden in väldigt hyfsat på signalementsbeskrivningen. 10000 som var klädd som Engström? Säkert, men bara en var vid mordplatsen. Med blå tunga. Dessutom sprang ju Engström på mer än en gatstump…

            -Stämplat ut i anslutning till brottsplats och gått en sträcka som mördaren har gjort.

            Han säger inte bara det, promenadhistorien är väldigt detaljerad och innehåller märkliga krumbukter. Några av krumbukterna tangerar gärningsmannens mönster. Dessutom är det ingen som noterat honom. Jag menar – han var ju enligt sig själv bokstavligen nästan i skottlinjen. Det fanns personer/vittnen på Sveavägens västra sida som tydligt observerade Anders Björkman (och andra vittnen/skeenden). Observationer av Engström lyser med sin frånvaro från dessa västra vittnen. Engströms egen observation av vittnet Björkman har minst sagt mer att önska.

            -Är osynlig på MP enligt förhör (inom ca 3 år) utifrån andra vittnen, t ex fotokonfrontation med SG.

            En vanlig myt är att inga vittnen kan identifiera varandra. Det är inte sant. Jag har tidigare visat detta faktum, utifrån förhörsprotokoll, att de flesta faktiskt har noterat en eller flera. I mångt och mycket är det faktiskt bara ett vittne som inte är observerat (förutom då Engström). Det roliga i sammanhanget är att just det vittnet tveklöst gjort flest observationer av andra personer/vittnen vid mordplatsen. Jämför detta med Engström….

            -Kan inte identifiera ett så centralt vittne som AH vid fotokonfrontation.

            Nej – det är konstigt. Eftersom han enligt egen utsaga stod hand i hand med AH. Vem har egentligen Engström identifierat med tanke på att han var där i 20 minuter? Vem har han pratat med? Ingen alls.

            -Stämmer in bra på Gärningsmannaprofilen

            Ditt svar här förvånar mig. Du väljer att picka ut enskilda felaktigheter i gärningsmannaprofilen. Har du läst profilen? Det är helheten du skall se till. En gärningsmannaprofil är inte skriven som en exakt kopia på en specifik gärningsman. Har du läst Clarkes anmärkningar? I mångt och mycket stämmer helhetsbilden mycket väl med Engström. Clarke är en gigant på området. Låt oss lita på hans omdöme. Det viktigaste: Jag påstår att Engström var missbrukare. Se exempelvis förhör med tidigare hustrun som spekulerar i om han inte suttit på kontoret och druckit whiskey precis som han brukade göra – på mordnattskvällen. Vem dricker regelbundet whiskey på arbetstid? En fullblodsalkoholist. Vidare hade Engström ekonomiska problem, ansåg sig karriärmässigt misslyckad – inte minst i förhållande till sin bekantskapskrets. Jobbade/bodde i närheten av mordplatsen. Var palmekritisk. Nedanstående notering av Åsgård/Olsson är ju också hyfsat träffsäkra och kanske mest relevanta i sammanhanget:

            Infiltration
            Han kan ha kommit med eget vittnesmål eller allmän information och i samband med det försökt skaffa information om utrednings läge. 
            Han kan ha lämnat direkt vilseledande information i ett försök att rikta utredningens fokus åt annat håll
            Han kan under täckmantel av journalist eller särskilt intresserad medborgare ha försökt få ut information från utredningen på helt legal väg.
            Han kan ha förlett eller förmått andra att lämna vilseledande information. 

            Slutsats: Ingen rundar Engström.

            1. Per W:

              Kul att du svarade! Det är dock, utan att vilja låta otrevlig, så många fel här att jag knappt vet var jag ska börja.

              ”Samt ljuger, till skillnad då från alla andra ”vittnen” som är bundna till mordplatsen.”

              Jag skulle tvärtom vilja hävda att hans vittnesmål inte är särskilt mycket osannare än flera andra vittnens. Han ändrar exempelvis sin historia mindre än flera av de mer framträdande vittnena.

              Att han ”ljuger” är helt och hållet din tolkning av att han säger ett antal saker som är osanna och ändrar sig på några punkter genom åren (t ex om det var 23.20, 21 eller 23), samt att mycket av det han säger inte går att belägga.

              Om det är där man ska lägga ribban så har vi tyvärr en väldig massa mordplatsvittnen som ”ljuger”, inklusive minst två andra som inte noterats på platsen. Det framstår som svårförklarligt eftersom de inte gärna allihop kan försöka vilseleda polisen. Eller?

              Jag har tagit upp det här i flera tidigare inlägg ställda till dig. Du får gärna svara istället där eftersom jag då inkluderade exempel på vad jag menar.

              ”Engström passar i det hänseenden in väldigt hyfsat på signalementsbeskrivningen.”

              Jag håller med om att han fungerar med signalementen, i alla fall inte sämre än många andra föreslagna mördare. Vissa uppgifter stämmer bra (mörkt långt plagg, längd, liten väska), andra stämmer sämre (materialet i kepsen, åldern). Det är ingen jättegod överensstämmelse, men det duger fint och bör inte hållas emot teorin om honom som gärningsman.

              ”10000 som var klädd som Engström? Säkert, men bara en var vid mordplatsen.”

              Det här är ett rent cirkelresonemang: …Engström är mördaren eftersom han var den ende på platsen i dessa kläder eftersom den andre annars skulle behöva vara mördaren, men Engström är ju mördaren, eftersom…

              Du har för övrigt inte gjort hemläxan här. Enbart genom att bläddra igenom rekonstruktionsfotografierna hittar vi ju snabbt Egon E, som var klädd på ett sätt som liknar Engström. Hur många andra män i medellängd med mörk halvlång rock/jacka som kan ha passerat i närheten av brottsplatsen under tiden kring mordet, det vete fåglarna.

              ”Dessutom är det ingen som noterat honom” [när han går på trottoaren innan mordet]

              Jaha, men hur många gånger ställs frågan?

              Att Anders B ”noteras” av enstaka personer redan i samband med skotten beror på att han befann sig bara ett par meter bakom mordet och betedde sig uppseendeväckande i samband med det. Det är just dessa saker som nämns av de som iakttog honom.

              Om Engströms roll i sammanhanget var att han kom vandrande nerför trottoaren en kort stund senare, efter att mordet redan hade begåtts, varför skulle någon lägga märke till honom? Alla var ju vid det laget fullt fokuserade på mordplatsen, och inte bara han utan ett drygt dussintal människor var snabbt på väg till platsen.

              ”En vanlig myt är att inga vittnen kan identifiera varandra.”

              Det finns förstås ingen som påstår att inga vittnen kan identifiera varandra. Det är en halmdocka.

              Vad som däremot sägs, och som stämmer, det är att de flesta vittnen bara minns ett fåtal andra utöver de som de själva anlände med. I de flesta fall brukar det vara Anna H, Stefan G och ytterligare någon som stod i centrum för allas/deras uppmärksamhet på något vis. Exempelvis Anders B som trycker i sin portuppgång, Leif L med sin biltelefon, eller kanske Lena B som kräktes.

              Engström var ett av ett fåtal vittnen som anlände ensam. Även andra personer som var ensamma på/kring mordplatsen tenderade att glida igenom vittnesprotokollen utan att lämna spår efter sig, exempelvis Bengt P.

              Är det lite uppseendeväckande i Engströms fall? Ja – lite. Det tyder nämligen på att han troligen överdrev roll på platsen i någon mån. Men det skulle ju kunna finnas andra förklaringar till det än att han är århundradets mest snillrika brottsling förklädd till försäkringsgrafiker och dessutom hade gått från jobbet med magnumrevolver nerkörd i byxlinningen just denna fredag. Exempelvis att han hade en osedvanligt uppmärksamhetskrävande personlighet, vilket i stort samtliga förhörda/intervjuade personer i hans anhörigkrets också vittnar om.

              ”I mångt och mycket är det faktiskt bara ett vittne som inte är observerat (förutom då Engström).”

              Jan A säger sig ha observerat Engström och plockade ut honom på foto. Även Leif L säger sig ha sett honom (men jag sätter dock generellt mindre tilltro till hans uppgifter, med tanke på hur ofta han ändrat dem). Om vi ändå för resonemangets skull låtsas att du har rätt i att ingen säger sig ha noterat Engström efter skotten, då är han ändå inte ensam om det.

              Om vi räknar in vittnen vars närvaro endast är känd genom att de berättade om varandra eller själva anmälde sig till polisen, så kan jag på rak arm nämna:
              – Inte omnämnda av någon: Bengt P, Nicola F
              – Enbart omnämnd i polisprotokoll: Theodorus A
              – Enbart omnämnda av personer i det egna sällskapet: Göran I, Kenneth E, Per W, Christina W, Egon E, Annika B
              Detta med reservation för att jag kan minnas fel i något fall, och för att det säkert finns fler.

              ”Eftersom han enligt egen utsaga stod hand i hand med AH. Vem har egentligen Engström identifierat med tanke på att han var där i 20 minuter? Vem har han pratat med? Ingen alls.”

              ”Hand i hand”? Var får du det ifrån?

              För att besvara din fråga: han har bl a beskrivit Anders B, Lars J (med korrekt beteende som mördaren inte kan ha sett) och Lisbeth P (med korrekt beteende som mördaren inte kan ha sett).

              Han säger sig sammantaget ha pratat med åtminstone några personer och Jan A säger sig ha pratat med honom. Lisbeth P fick tyvärr aldrig frågan om hon pratade med honom. Hon har dock inte förnekat det, trots att han framträtt med uppgiften i både medier och domstolsförhandlingar där även hon deltog – hon har alltså haft mycket goda chanser att känna till vad han sade.

              Vad gäller gärningsmannaprofilen tycker jag tyvärr att du helt tappar markkontakten. Det är för mig helt orimligt att passa ihop GMP-beskrivningen med Engström. Visst finns det enskildheter som stämmer (t ex att han bor/jobbar nära platsen, hade ett missbruk – dock inte alltför allvarligt, och var i kontakt med utredningen), men här om någonstans kan vi ju snacka om att missa ”helheten.”

              Den allt överskuggande poängen som görs i GMP är att man ska leta efter en socialt missanpassad, trasig, enstörig typ. Klassificeringen bygger på tidigare politiker/kändismördare i USA och författarna ställer upp några typ-personligheter. De avvisar tanken på en ideologiskt driven mördare eller på en helt kaotisk galning. De fastnar istället för en missanpassad, socialt avvikande, problemtyngd ensamvarg, alltså en Lasermannen- eller Mijailo Mihajlovic-figur. Det handlar om någon som de gissar driver mellan tillfälliga jobb och bostäder och odlar ett glödande samhällshat – tänk huvudpersonen i ”Taxi Driver”.

              Det en sådan personlighet som är själva grundantagandet. Detta stämmer mycket dåligt med en bridgespelande fritidspolitiker och försäkringstjänsteman i Täbyvilla som är besviken för att han inte fick bli avdelningschef. Om du verkligen har läst GMP så vet du detta.

              Thomas Petterssons hänvisningar till GMP i boken och Filter är en av få punkter där jag upplever att han måste vara medvetet ohederlig. I övrigt tror jag han tror på sitt spår och är för inkörd på det för att se de många uppenbara problemen. Den sortens skygglappar är han verkligen inte den förste att drabbas av. Men GMP-avsnitten är rent bedrägliga.

              Däremot tycker jag inte man ska lägga för stor vikt vid GMP. Det är trots allt ett spekulativt dokument baserat på statistiska jämförelser och ett fåtal kända fakta från mordplatsen. Även om det rör sig om en ensam gärningsman kan det handlar om någon med en helt annan typ av livsföring eller personlighet än den som beskrivs i GMP-rapporten. Då kan det förstås också vara någon som Engström, även om det kanske vore statistiskt osannolikt.

              Sist men inte minst talar du alltså gärna om helheten. Det blir nästan lustigt: det är ju just helheten som är argumentet mot Stig E som mördare.

              Tar man ett steg tillbaka ser man att detta är en teori – helt utan bevis, mind you – om att en ostraffad försäkringstjänsteman klev ut på gatan och inom några tiotal sekunder spontanmördade statsministern med en revolver han såvitt bekant aldrig ägt, sprang runt kvarteret och sedan iskallt kokade ihop en historia genom att korsläsa den samlade dagspressen och gissa sig till korrekta uppgifter, varpå han lekte katt och råtta med rättsväsendet resten av sitt liv.

              Och vi förväntas välja den förklaringen istället för det enkla och extremt plausibla basalternativet: att det var någon annan, för oss än så länge okänd, som sköt Olof Palme.

              Det man ser om man ser till helheten är att Engströmteorin bygger på att mordet skulle vara en sorts slutna-rummet-deckare: Filtergänget och sedan utredarna har suttit och pusslat med bitar som redan var kända utifrån utredningen, som om svaret nödvändigtvis måste finnas där. Till sist har de lyckats hitta en kombination som gör det möjligt att bygga ihop en ranglig gärningsbeskrivning – utan hänsyn till att den förblir otroligt osannolik.

              Jaha, nu blev det här lite långt. Du får gärna svara, men vi får se om jag orkar hänga med i en debatt hela vägen. Läser dock allt med behållning!

              1. Det är inte så väldigt ofta jag skriver något om att jag uppskattar en kommentar (även om det finns många kommentar jag läser med stor behållning). Men den här gången vill jag betona att jag tycker att Madam kommit med en väldigt klar och översiktlig kritik av en lång rad av de centrala påståendena från dem som vill hävda att Stig Engström var gärningsmannen.

                Jag hoppas på en bra fortsatt debatt med fokus på de punkter Madam tar upp här.

              2. Madam – kul att du svarade, även om du läser förhör och andra sammanställningar likt fan läser bibeln. Du har markant fel på ett flertal punkter, vissa väljer du att inte överhuvudtaget svara på. Återkommer till just det. Låt oss närmare studera hur ditt resonemang brister. En sak har du dock rätt i – allt är möjligt. Jag förutsätter dock att du inte vill diskutera teatermord eller marsianer? 

                Jag har skrivit det förut och skriver det igen: var försiktig med att göra jämförelser. Det må vara ett retoriskt debattknep, men det är fullkomligt irrelevant såvida du inte har likartade studieobjekt. Till att börja med, Engströms lögner är alltså inte jämförbara med att andra vittnen lämnar och ändrar på sina vittnesuppgifter. Det är ett tramsigt argument som bara syftar till att desperat försöka runda det som inte går att runda. Det är delvis korrekt att Engström inte ändrar på sina uppgifter, även om en vissa saker tillkommer över tid. Faktum är att jag överhuvudtaget inte är så intresserad av hur Engströms uppgifter ändras över tid. Inom vittnespsykologin är det (som bekant?) ett välkänt fenomen – hur minnet blandas ihop med traderingar och hörsägen. Samt då att vi alla glömmer. Leif L är ett typexempel på just detta. Låt oss för en gång skull fastslå att Leifs uppgifter är ett fantastiskt studieobjekt när det kommer till just vittnespsykologi. Samtidigt är ju allt möjligt. Leif kanske kom på den absoluta sanningen 30 år efter mordet, trots att dessa uppgifter går stick i stäv med vad han säger i inledande förhör. Är det det du vill diskutera? Något jämförelseobjekt till Engströms villfarelse är han dock inte. 

                Låt oss, för femtioelftegången titta på Engströms berättelse fram till det att Palme slår pannan i gatan. Vad säger Engström? Vi utgår från spaningsuppslaget och uppföljningen den 10/3-1986, alltså första gången då Engström inför polis utvecklar sin historia. Han befann sig, enligt egen utsaga, 20 meter från mordplatsen. Vidare tog det honom mellan 5-6 sekunder att anlända till korsningen Tunnelgatan/Sveavägen. Han hade bråttom till tunnelbanan, så pass bråttom att han halvsprang. Här måste vi stanna upp och fråga oss – varför hade Engström bråttom? Det är klart, att ha just bråttom kan vara högst subjektivt. Kanske hade Engström som vana att alltid vara ute i mycket god tid. Detta är en detalj som vi inte ska haka upp oss på. Det som är intressant är att bråttom är en bärande del av Engströms berättelse och detaljen måste kopplas till helheten. Engström menar nämligen, eftersom han hade eld i baken, att han missade det centrala och viktiga som hände 20 meter längre fram: ett statsministermord. Jag har inga problem med att Engström, som potentiellt vittne, skulle ha missat mordet. Allt är möjligt, och andra vittnesmål stärker hypotesen om att det var dunkla ögonblicksbilder, även om inget vittne har en historia som är jämförbar med Engströms. Det jag har problem med – där Engström ljuger – är att han inte kan missat mordet från sin angivna position.

                I förhöret, dagen efter ovanstående, preciserar Engström sin position. Han har nämligen gjort något mycket speciellt och detaljerat (till skillnad från de andra vittnesmålen du blandar in i jämförelseleken) Hur som – detta kan ju också vara subjektivt. Engström kanske hade en tvångsmässig fetish för att passa tider. Allt är ju möjligt. Vi bortser från det och återgår istället till positioneringen. Engström vet nämligen, så när som på metern, var han befunnit sig i förhållande till mordet. Vid Götabankens filial, i höjd med en viss berömd reklampelare. Engström kommer ihåg allt detta, eftersom han i samband med denna exakta positionering gör en undanmanöver från bråttom och tar sig in till trottoarens intilliggande fönster för att checka av sin svarta urtavla. Det skulle kanske för en och var uppfattas som ett märkligt beteende (inte för dig!) eftersom Engström inte hade bråttom. Återigen – det är subjektivt och Engström kan möjligen haft ett trängande behov av att titta på klockan en gång till. Vi bortser från det. Det intressanta är dock, att i samma ögonblick som Engström tittar på klockan – då smäller det 20 meter längre fram. Det sker ett statsministermord. Summa summarum – Engström kan positionera sig exakt i förhållande till mordet. Till skillnad från övriga vittnen (om inte du har något exempel…) så är Engström oerhört detaljerad i sin berättelse fram tills det att mordet sker. Dessa detaljer försvinner i samband med att Palme slår pannan i gatan. Han har förvisso en del spännande att berätta, men det är inte någonstans jämförbart med den detaljerade promenaden fram till mordplatsen. 

                Jag har inga problem med att Engström, som potentiellt vittne, skulle ha missat mordet. Allt är möjligt, och andra vittnesmål stärker hypotesen om att det var dunkla ögonblicksbilder den där kvällen den 28 februari 1986,  även om inget vittne då har en historia som är jämförbar med Engströms. Det jag har problem med – där Engström ljuger – är att han inte kan missat mordet från sin detaljstyrda position: 20 meter från mordplatsen. Det är klart allt är ju möjligt….men jag har egentligen ingen lust att grotta in mig i marsianer och andra spirituella debatter. 

                Kanske du Madam, tillhör det nya klientelet som menar att Engström befann sig någon annanstans, trots då hans unikt detaljerade berättelse kring sin egen position? Det är lite oklart för mig vad du egentligen anser. Eller kanske tror du att Engströms promenad fram till mordplatsen är sanning? Hur ska just du ha det? Oavsett – jag står till 100 procent för att han ljuger. Jag har ingen lust att jämföra Engström med andra vittnesutsagor. Precis som du säger – Engström stod för sin berättelse. Han har genomgående påstått att han befann sig 20 meter från mordplatsen. Allt är ju möjligt…Jag ser med spänning fram till vad du anser är möjligt. Hur som – hur du jämför detta med andra vittnesmåls förändringar över tid är en gåta och naturligtvis fullständigt uppåt väggarna fel. 

                Ett annat generalfel du gör, när det kommer till mordplatsvitten (förutom då att du blandar ihop med vittnen som inte ens befann sig på mordplatsen) är att du börjar jämföra och återigen förlora helhetsperspektivet. Vissa vittnen var på mordplatsen under ett fåtal minuter för att sedan lämna den samma. Vissa mordplatsvittnen (av de du nämner) var högst perifera och inte alls så centralt positionerade som Engström. Inte ens du vill väl påstå att Engström inte observerat Lars J? Jag tror också att du driver hypotesen att Engström var på mordplatsen i cirka 20 minuter? Alltså – inte alls ett jämförelseobjekt till vittnen som befann sig någon annanstans när skotten brann, ankom sent till mordplatsen, eller lämnade mordplatsen efter ett fåtal minuter, eller var perifert placerade. Var försiktig med jämförelser. 
                 
                GMP kan vi älta hur länge som helst. Jag håller delvis med dig om att profilerarna redan hade bestämt sig på förhand. Clarkes anmärkningar på profilen nämner du inte i ditt svar. Hur som, vilket du också skriver under på, det finns en hel del som överensstämmer med Engström. Att du sedan använder en vokabulär som att Engström var en ordinär och skötsam grafiker är, utifrån vad som framkommit i förhör, fel. Han är en mycket speciell individ, utan vänner (fråga ex-hustrun!). Så pass krånglig och oönskad på arbetsplatsen att han tilldelats en egen enklav (fråga arbetskamrater!). Sammantaget, berodende på vilken semantik man väljer, passar alltså Engström in på den socialt missanpassade individen som beskrivs av Åsgård/Olsson. Det beror på vem du frågar.

                Vet inte om du läst profilen beträffande Lasermannen. Det är för övrigt ett bra jämförelseobjekt, inte minst eftersom profilen skapades av personer som också var inblandade i Palmemordets profilering. En vanlig myt är att den profilen är spöklik originalet, det vill säga Ausonius. Det är den inte. Precis som med fallet Engström innehåller den betydande fel. Jag avslutar inlägget på samma sätt som jag avslutade mitt förra inlägg. Det gäller förstås avsnittet beträffande infiltrering. Bu sa gasten spöklik!

                Han kan ha kommit med eget vittnesmål eller allmän information och i samband med det försökt skaffa information om utrednings läge. 
                Han kan ha lämnat direkt vilseledande information i ett försök att rikta utredningens fokus åt annat håll
                Han kan under täckmantel av journalist eller särskilt intresserad medborgare ha försökt få ut information från utredningen på helt legal väg.
                Han kan ha förlett eller förmått andra att lämna vilseledande information. 

                Slutsats: För övrigt kan ingen runda Engström.

                1. Per W

                  ”markant fel på ett flertal punkter, vissa väljer du att inte överhuvudtaget svara på.”

                  Före TP påpekade Gunnar sådana här brister som du visar på.

                2. Per W
                  Du tror inte att han helt enkelt kan ha tagit fel på avstånd och tid? I första förhöret anger han att han precis kommit ut på gatan. I det förhör du refererar till så har fler personer kommit till Palme och hjälper till med livräddning. Det är inte 5-6 sekunder efter skotten. Det är omöjligt, men om han nu ljuger, varför anger han då att andra är på plats? Är det inte så enkelt att han kan varit 40 meter från och kommit fram 15-20 sekunder efter skotten? Att missta sig om avstånd och tid är ju inget konstigt. Man behöver ju inte vara mördare för det.

                3. Per W skrev:

                  ”En vanlig myt är att inga vittnen kan identifiera varandra. Det är inte sant. Jag har tidigare visat detta faktum, utifrån förhörsprotokoll, att de flesta faktiskt har noterat en eller flera. I mångt och mycket är det faktiskt bara ett vittne som inte är observerat (förutom då Engström). Det roliga i sammanhanget är att just det vittnet tveklöst gjort flest observationer av andra personer/vittnen vid mordplatsen. Jämför detta med Engström….”

                  Låt oss därför se efter hur det förhåller sig med den saken med personer som uppehållit sig på mordplatsen mellan 23.22-23.30. Vi börjar kronologiskt:

                  Anders D: Identifierar ingen person på brottsplatsen, och blir inte heller identifierad av någon annan.
                  Även om vi vet att han körde taxin med sina kunder så är han inte identifierad av dem. Förekommer dock i tidningar dagen efter.

                  Anders E: Identifierar ingen person på brottsplatsen, och blir inte heller identifierad av någon annan.
                  Sällskapet han kom med borträknat. De beskriver honom dock inte till utseende.

                  Anna H. Identifierad av flera, beroende på sin centrala roll. Identifierar egentligen ingen utöver Stefan G och Lena B, men hon beskriver dem inte utseendemässigt, utan enbart beteendemässigt.
                  Talar dock om en ung mörkhårig yngling i blå täckjacka som joxar med offrets huvud. Vi kan inte klart säga vem denne var.

                  Bengt P: har ej identifierat någon, men berättar en historia som i stora drag överensstämmer med vad vi känner till. Minns att en man i 25 års åldern sprang över vägen eventuellt i vit jacka. Han minns en ung kvinna och en man som kommit till platsen och kvinnan gjorde upplivningsförsök en stund senare. Han minns också en kvinna som satt på huk och verkade tagen, och en man bredvid som försökte trösta henne.
                  Han minns också en man i arbetskläder blå jacka med pälskrage.
                  Har ej själv blivit identifierad av någon. Påstår att han sagt att man skulle akta sig så att offret inte kvävdes.

                  Christina V:
                  Har inte identifierats av någon. Säger att hon sett en man i blå jacka gå in i en port vid Dekorima.
                  Beteendemässigt identisk med Anders B, men beskriver honom inte utseendemässigt som Anders B.
                  Har inte heller identifierat någon annan utseendemässigt.

                  Göran I.
                  Kan inte beskriva personerna på platsen. Berättar dock om en kille som var på plats innan honom, han var blodig runt munnen, och antagligen hade han gjort upplivningsförsök.
                  Den killen kände han inte igen som sin kompis Stefan G.
                  Är ej identifierad av någon.

                  Hans J:
                  Har i egenskap av taxichauffören som larmade, beteendemässigt blivit beskriven av flera, men ej till utseende.
                  Berättar i förhör den 4/3 att hans passagerare som gjorde konstgjord andning känts igen från bild i tidningen, men Stefan G hade inte förekommit i någon tidning innan detta förhör.
                  Han måste helt enkelt ha förväxlat honom med någon annan.

                  Jan A:
                  Har identifierat Stig Engström vid en fotokonfrontation.
                  Har också beskrivit Anders B på ett övertygande sätt. Möjligen också Jan-Åke S, men utan att identifiera honom på bild.
                  Har ej själv blivit identifierad av någon.

                  Jan-Åke S:
                  Har beskrivit en person som till klädsel och beteende överensstämmer med Anders B.
                  Har dock inte identifierat honom till utseende.
                  Har ej själv blivit identifierad mer än att han stämmer in på en beskrivning från Jan A, som uppenbarligen inte kunde peka ut honom på bild.

                  Karin J:
                  Har inte identifierats av någon, inte ens Lisbeth Palme som hon hade en del att göra med.
                  Har inte heller identifierat någon annan.
                  Förekommer tidigt i media på bilder från mordplatsen.

                  Lars J:
                  Har identifierats av Stig Engström i den position han befann sig en knapp minut efter skotten.
                  Har ej identifierat någon annan.

                  Leif L:
                  Har beskrivits av flera vittnen till klädsel och beteende, men ej på foto. Ringde larmsamtalet, vilket definitivt knyter honom till platsen.
                  Har ej identifierat någon till utseende.
                  Berättar om Anders B, och i tingsrätten även om Stig Engström.

                  Lena B:
                  Har ej identifierat någon person på platsen. Har själv blivit beskriven av flera pga att hon kräktes.
                  Talar om en ljushårig kille iklädd grå jacka som pekade i riktning mot gränden. Går ej att fastställa vem det var. Per V var inte ljushårig på bilden.

                  Per V:
                  Har inte identifierat någon.
                  Har inte heller själv blivit identifierad. Ingen minns hans språngmarsch efter mördaren.

                  Stefan G:
                  Har inte till utseende identifierats av någon, men hans insats på platsen har uppmärksammats av de flesta.
                  Kunde bara identifiera Anna H och Karin J på foto. Eventuellt också Lars J, men kan också ha sett honom i tidningen.

                  Stig Engström:
                  Har identifierats av Jan A, och Leif L. Den sistnämnde gjorde det i tingsrätten 1989, inte drygt 30 år senare, vilket är ett lika vanligt som felaktigt argument, som klassar in under kategorin ”om du upprepar en lögn tillräckligt många gånger blir det till slut en sanning”.
                  Han har också identifierat Anders B, Karin J och Lars J under fotoförevisning, även om två av dem tidigare figurerat i media.
                  Engström kan också luta sig emot uppgifter som han enl Skandiapersonalen berättat 20 minuter efter mordet, och knyter honom till mordplatsen som vittne.
                  Hans observation av vittnet Lars ”går inte att runda” den måste ha gjorts från mordplatsen.
                  Han säger att två personer försökte rädda livet på Palme, han säger att en vit taxibil var på plats, och att en person stod utanför.

                  Susanne K:
                  Är inte identifierad av någon.
                  Har inte identifierat någon annan, trots att hon var bland de första på platsen och stannade tills ambulansen åkt.
                  Säger att den där Anna och Karin kom ungefär samtidigt, och att taxichauffören var där.

                  Ulrika R:
                  Har inte identifierats av någon, har inte själv identifierat någon annan. Var på platsen tills ambulansen åkt.

                  Sammanfattningsvis kan man konstatera att Stig Engström faktiskt tillhör de vittnen som kan styrka sin närvaro bäst.

                  Vill man försöka ”runda” Engström leds man in i en återvändsgränd, där det krävs fantasifulla förklaringar som bygger på ”tur när han gissar” och ”läst dig till”.
                  När man har ”rundat” Engström som vittne kan man gärna få lovorda Clarke och bege sig in i psykologiska analyser om den missanpassade blåljugande alkoholisten Engström, om man inte själv hunnit bli galen innan dess – men det är först då.

                4. Hej Per W!

                  Alltid uppfriskande med en rejäl oenighet. Jag tar mig friheten att svara något kortare den här gången, med hänvisning till de svar som redan inkommit.

                  Magnus D har redan lämnat det självklara svaret på den teorihöna du bygger av fjädern som är Engströms placering på gatan. Vi vet inte förklaringen till dessa uppgifter. Engström har med hög sannolikhet, avsiktligt eller ej, påstått att han var närmare mordet än han verkligen var. Det som sägs i samtal och förhör blir sedan fasta element i berättelsen och grund för ytterligare förvrängningar, osv. Han är i det avseendet som många andra vittnen i utredningen.

                  Den enklaste förklaringen är kanske att han ville framstå som ett viktigare vittne än han var, eller för att han omedvetet hade blivit det i sin egen fantasi. Han lämnar inte denna uppgift förrän tio dagar efter mordet, så han har haft gott om tid på sig att piffa upp de egna minnesbilderna. I första förhör heter det ju att han ”just kommit ut på gatan”.

                  Jörgen G har på ett helt utomordentligt sätt lagt fram mycket av det jag annars skulle vilja ta upp nedan, i sin sammanställning av vittnen. Han visar där varför det inte är särskilt uppseendeväckande alls att (1) Engström kommer med felaktiga uppgifter/ändrar uppgifter (2) det finns så få bevarade vittnesmål om Engströms närvaro på platsen. Att det förhåller sig så med ett vittne i Engströms position är nämligen rätt typiskt.

                  Till och med om han hade varit frånvarande i vittnesmålen på ett mycket uppseendeväckande sätt (vilket han alltså inte är) hade det förstås varit mycket sannolikare att detta helt enkelt hade berott på en slump och/eller på att han spelade en mycket tillbakadragen roll än han själv säger, än på att han hade magnum i brallan och mord i blick.

                  Mot detta anför du egentligen bara följande: ”Engströms lögner är alltså inte jämförbara med att andra vittnen lämnar och ändrar på sina vittnesuppgifter.”

                  Jaså. Varför det, då?

                  Detta bygger ju bara på att du redan har bestämt dig för att han är mördaren. Ännu ett cirkelresonemang. Om man inte har den inställningen så finns det inga omständigheter som får hans pladder, ändringar, osanna påståenden m m att framstå som speciellt annorlunda än de motsvarande tokigheter som levereras av andra vittnen.

                  När det gäller Engström, till skillnad från många andra, har vi dessutom den i detta sammanhang starkt förmildrande omständigheten att i stort sett alla som haft med honom att göra påpekar att han var en pratkvarn som ständigt ville framhäva sin roll. Det vore väl konstigare om det inte hade avtecknat sig i de många förhör och intervjuer han gjorde genom åren.

                  Du skriver: ”Inte ens du vill väl påstå att Engström inte observerat Lars J?”

                  Nej, tvärtom anser jag att just den observationen skiljer sig från nästan allt annat i den här historien, genom att den ger honom alibi.

                  Mördaren kan nämligen inte ha sett det Engström beskriver om Lars J:s placering och beteende. Mördaren kunde i och för sig teoretiskt sett — även om det kraftigt ökar osannolikheten i en redan osannolik teori — mentalt rekonstruera den ”bakvända” bilden som den skulle ha sett ut från mordplatsen, för att sedan lägga fram den som ett element i en lögn. Men mördaren kunde omöjligen ha observerat Lars J:s beteende så som både Lars J, Lisbeth P och Engström själv beskriver det. För vittnet Engström gick det däremot se allt det han berättar om Lars J från mordplatsen, på precis det sätt han själv beskriver.

                  Vad slutligen gäller GMP kan jag bara konstatera att du fortsätter ignorera helheten i vad som där läggs fram, för att istället peka på detaljer – vilket för övrigt är typiskt för hela din argumentation i den här frågan. GMP beskriver en socialt trasig och extrem enstöring i stil med Lasermannen, snarare än en småkrånglig och lätt försupen man med fast jobb, långvarigt äktenskap, villa, lokalpolitiskt engagemang i ett mainstreamparti, osv. Detta är oavvisligt – om man läser GMP-rapporten. Om du faktiskt har gjort det och ändå inte vill erkänna det, ser jag ärligt talat ingen poäng med att fortsätta diskutera saken.

                  Vi behöver dock inte bråka om den saken, för vi verkar bägge vara eniga om att en psykologisk profil varken kan fria eller fälla Engström. GMP var hela tiden tänkt att vara ett hjälpmedel för utredarna när de skulle hitta intressanta kandidater att titta närmare på, inte en mall som kunde visa vem som var mördaren. Så bör den också fortsatt behandlas.

                  Clarkes uttalanden: vad som sagts ovan om GMP gäller även detta. Förklaringen är sannolikt att Clarke, som inte talar svenska, tycks ha fått all information han har om Engström av Pettersson och Göransson, som ju själva har en helt sanslöst skruvad bild av det hela. Detta framstår så mycket tydligare som Clarke ju tidigare har pekat ut Christer A utifrån samma profil, och i själva verket fortsätter att säga att båda två passar in på profilen. Som var och en lätt kan konstatera var Engström och Christer A radikalt olika typer av människor – Christer A var till skillnad från Engström verkligen en GMP-fullträff.

                  Likväl gäller det som står ovan: att gärningsmannaprofileraren Clarke säger sig tro på Engström, spelar lika liten roll som att gärningsmannaprofileraren Åsgård tror åp Christer A.

                  Ett litet påpekande till vad gäller GMP. Du skriver att du delvis håller med mig om att ”profilerarna [alltså Åsgård och Olsson] redan hade bestämt sig på förhand”. Tack, tänkte jag säga – men olyckligtvis tycker jag inte så, utan tvärtom menar jag att den kritiken generellt är överdriven. Vet inte var du ser detta i mitt inlägg. Synd att missa ett tillfälle att hålla med varandra, men så är det tyvärr.

                  Gunnar W: Tack så mycket! Kul att du uppskattade det.

                  Magnus D: Instämmer! Som redan noterats.

                  Jörgen G: Har redan hyllat din vittnesgenomgång, men återigen – bra jobbat!

                  1. Det kan inte nog betonas utredningens brist att inte presentera hur gm hade någon som helts möjlighet att, dels notera Lars J i korsningen (vi vet de nästan obefintliga ljusförhållandet ovanför trappan), men framför allt beskriva honom utifrån positionen så som Madam nämnt. Det är ju inte raketforskning att komma fram till Engströms observation i första hand är i likhet med det han beskriver, i andra hand att han observerar Lars på mordplatsen och hör om hans observation och förföljelse, i tredje hand hör Lisbeth nämna något (vi inte vet) och långt senare i tionde hand gissar sig till (på något sätt rätt) Här frågar man sig vad utredningen hållit på med……..

                    1. Per Johan

                      För femtioelfte gången.

                      —– ”Mycket sannolikt såg SE från första trappavsatsen (trappsteg 32 av 89) eller andra (trappsteg 48) Lars J. Därifrån det var möjligt att ana ”man i tjugoårsåldern”, vilket det inte var från Dekorimahörnet eller trappkrönet. Lars var i samband med detta vänd ned mot Sveavägen. Under den korta tid, mindre än en minut, som SE var synlig under flykten hade han det upprepande beteendet att vända sig om och titta efter förföljare vilket Lisbeth Palme, Hans J, Lars J och Yvonne N berättat om.”

                    2. Mikael A: ”För femtioelfte gången” – du har inga som helst belägg för att gärningsmannen skulle ha stannat upp och vänt sig om exakt vid dessa trapposteg, eller att han ens gjorde det. Vidare, i så fall har LJ stått vänd upp mot Sveavägen, inte vänd upp mot trapporna.

                  2. Madam

                    Det var ju också ett svar.

                    ”Vi vet inte förklaringen till dessa uppgifter. Engström har med hög sannolikhet, avsiktligt eller ej, påstått att han var närmare mordet än han verkligen var. Det som sägs i samtal och förhör blir sedan fasta element i berättelsen och grund för ytterligare förvrängningar, osv. Han är i det avseendet som många andra vittnen i utredningen.”

                    Vilka uppgifter yrar du om? Engström har alltså ljugit? Varför då? Oavsiktligt kan det ändå inte vara – inte med de detaljerna. Allt är förstås möjligt….men inte har du väl, återigen, lust att diskutera marsianhypoteser? Nu ligger bollen hos dig att presentera ett jämförelseobjekt, d.v.s ett mordplatsvittne som ljuger – avsiktligt eller inte. Väntar med spänning. Slutligen: Clarke talar inte svenska. Där sprack tydligen hans kompetens. Tack för att du klargjort detta.

                    Förresten, hur var det nu med infiltrering – oavsett då om det är en ”detalj”? Om du inte har svaret kan du ju alltid fråga dina ryggdunkande vänner!

                    1. Per W.

                      Vi kan jämföra SE med motstridigheterna mellan Anna H och Stefan G.
                      Vem var egentligen först?
                      Vem var den unga killen som Anna i sina inledande förhör och tidningsintervjuer beskriver var där före henne?
                      Såg hon när Palme föll, eller förstod hon att något precis hade hänt först då hon såg honom ligga?
                      Låg Palme på rygg som Stefan G hävdar, eller låg han framstupa så som Anna H hävdar.
                      Vändes Palme i framstupa som Stefan G hävdar, eller vändes han på rygg som Anna H hävdar?
                      Skedde mordet då Anna H och hennes sällskap stod stilla vid rödljusen och väntade på grönt, eller skedde det då de kom rullande i färd mot mordplatsen.
                      Var Anna allra först på mordplatsen, och hann med att ensam vända Palme på rygg, eller kom hon senare så som Christina V och Elisabeth J hävdar?
                      Vem hjälpte Stefan G att vända den på rygg liggande Palme till framstupa om det inte var Anna H?
                      Anar vi ytterligare en ”hjälte” här?
                      Svaren kommer vi aldrig att få, men om man studerar de övriga vittnesmålen i jakt på svaren på dessa frågor, så kan man visserligen få en någorlunda samstämmig bild, men man kan aldrig utropa några definitiva sanningar, och det är precis vad TP och hans stridskamrater gör, men samstämmighet är en bristvara och motsägelserna är betydligt vanligare.
                      Dessutom förändras vittnesutsagorna över tid, vilket inte är något som direkt utmärker Engström.
                      Ser man rent krasst på det, så stämmer Engström/Stefan G i avgörande delar betydligt bättre överens med varandra än Anna H/Stefan G.
                      Det betyder inte att man ska peka ut lögnare, utan det kräver bara en större förståelse för sakernas komplexitet.
                      Vi vet helt enkelt inte vem som kom exakt i vilket ögonblick, och det kan dessutom ha varit någon helt annan som var först framme.
                      Det vi kan konstatera är att vittnena i mycket låg grad har identifierat varandra.

                    2. Per W
                      Nu vet jag inte riktigt hur du definierar ljuga, men Hans J.
                      14 mars-mördaren springer ”i full fart”.
                      15 oktober- ”Det gick inte fort”
                      Ljuger han den 14 mars, eller ljuger han den 15 oktober?
                      Eller minns han fel? Eller har minnet ändrats? Eller har han blivit påverkad av något?
                      Vill du svara på det?

                    3. Per W,

                      Det verkar inte vara mödan värt att försöka diskutera med dig. Ta hand om dig, lycka till med temperamentet och tack för den ljuva tid som var.

                  3. Hej Per W, Madam, Magnus D, Jörgen G m.fl.,

                    Ett STORT tack till dig Madam för ett utmärkt inlägg!

                    Vad det gäller Engströms anländande till mordplatsen går det även att hänvisa till det givande avsnittet ”Skandiamannens tre luckor” i Lars-Olof Lampers välskrivna bok ”Palmemordet – tillbaka till Sveavägen”. Här knyter Lampers på ett nytt och intressant sätt ihop Engströms vittnesutsagor med händelserna på mordplatsen. Jag vill inte entydigt påstå att Lampers har rätt, men det han beskriver är en mycket plausibel förklaring till vad som kan ha hänt och hur saker hänger ihop. Och dessutom i sak ganska okomplicerat i jämförelse med alla andra idéer med att få till Engström som gärningsman etc.

                    Men av någon anledning har denna del av Lampers intressanta bok kommenterats ganska sparsamt på denna blogg, och denna brist på debatt är också något som Lampers själv berört i ett inlägg.

                5. Per W.
                  Jag tycker att det framgår tydligt att SE hör skottljudet under sin väg fram mot annonspelaren, och att han i det ögonblicket inte fäster något större avseende vid det.
                  Han viker sedan in mot det upplysta fönstret för att avläsa klockan, vilket han inte lyckats med under sin promenad.
                  Att han stått vid fönstret i skottögonblicket är kanske en tanke som du själv format?
                  I vilket fall som helst så brukar du ofta hävda att meter och sekunder inte är relevanta, och att jag – för du riktar dig oftast till mig – ska lägga tidtagarur och måttbandet åt sidan.
                  Det gäller då oftast då jag diskuterar faktiska avstånd och promenadtider som exempelvis Grand – Sveavägen 44 via bakdörrar och annat krångel.
                  Men vi kan bortse från det.
                  Det du själv gör är att benhårt ta fasta på Engströms sekund och avståndsangivelser, och då vill du hävda att det inte är möjligt att han varit på mordplatsen 5-6 sekunder efter skotten.
                  Det är jag enig om, men betänk att han uppger att han var på väg framåt då han hörde ett ljud som han uppfattade som en avgasknall, och betänk också att han inte i efterhand helt korrekt kunde redogöra för sin exakta position?
                  Det är inte självklart att man i efterhand kan positionera sig i förhållande till ett ljud som man inte fäster något större avseende vid.
                  Eller vad säger du?
                  Är det omöjligt att tänka sig att han var 20-30 meter norr om annonspelaren vid tillfället, kanske hade han stannat till för att kunna avläsa klockan, men utan att lyckas började han leta efter en ljusare plats och sneddade då in mot fönstret.
                  Han är alltså fortfarande inte långt från annonspelaren, men kan ha upplevt den som mer närbelägen än var den var.
                  Sedan har han då sneddar in, och ytterligare några sekunder kan ha förflutit.
                  Om vi nu säger att han befann sig 40 meter från mordplatsen, vilket motsvarar 25 meter norr om annonspelaren vid det andra skottet, så kan du själv räkna ut när han måste ha varit framme på mordplatsen.
                  Även om han skyndar på stegen, så har han gjort ett stopp och en liten sneddning över trottoaren, och allt detta kan ha tagit 40 sekunder, men det kan kännas som betydligt mindre både i meter och tid räknat.
                  Kan det vara så enkelt?
                  Det borde vara den allra rimligaste förklaringen, och fördelen är ju att den passar in i den övriga berättelsen, där flera personer som kommit till platsen före honom ingår.
                  Även taxin var på plats.
                  Lars J står där han ska stå, och gärningsmannen ska inte vara synlig inne i gränden.
                  Han ska kunna redogöra för de faktiska detaljer han sett och hört helt utan att behöva tråla igenom varje tidning och varje nyhetsinslag.
                  Han ska kunna åka till Idre direkt på söndagen, utan att behöva komma dit på måndagen den 3/3.
                  Han behöver inte tubba exfrun till att ringa in flera olika samtal om Snickarbacken.
                  Man behöver inte hitta på krystade förklaringar om varför Lisbeth inte pekat ut honom, eller varför han återkommit till Skandia efter att ha löpt runt på Regeringsgatan.
                  Kort sagt. Om man bara accepterar att han inte var på mordplatsen i skottögonblicket, så faller alla övriga bitar naturligt på plats.

                  Måttband och tidtagarur är nog bra instrument, men i detta fall är de obrukbara.

                  Avslutningsvis vill jag ge en eloge till ”Madam” för några riktigt läsvärda inlägg.

      2. Kristian:

        ”Personligen tycker jag att det är talande att KP inte vill medverka i bloggen. Visserligen förstår jag att han inte har någon skyldighet att göra det, men samtidigt tycker jag att det borde ligga i hans intresse att göra det om han verkligen står för det han lade fram 10/6 2020.”

        Ja, om jag trodde jag hade löst Palmemordet skulle jag nog vilja skryta lite om det i medierna. Inte bara på Gunnars blogg, utan i alla de stora drakar som stått på kö för att få intervjua honom sedan sommaren 2020.

        Peterssons vägran att svara på frågor om sin utredning tyder bara på att han själv inser att han inte skulle klara en öppen debatt. Han var ju inte medieskygg före presskonferensen.

        1. KP verkade inte särskilt bekväm på den korta frågestunden på presskonferensen. Och hans svar var undvikande, ibland typ anfall är bästa försvar.

          ”It is your opinion that that case was stronger.” Men CP ställdes ju inför rätta och KP har inte material som skulle räckt att ställa SE inför rätta enligt KP själv. På detta underliga svar erbjöds inte chansen till följdfrågor. 2:06:00- 2:07:15.

          Även detta är så dumt att man häpnar: Borgnäs hänvisar till att LP pekat ut CP, och frågar sedan om KP tycker att CP och SE är förväxlingsbara. KP slingar sig med att LP utpekande har prövats i domstol och att inte har mer att tillägga. Inga följdfrågor tilläts. 2:01:05-2:01:45.

          Men domstolarna prövade bara om det fanns identitet mellan CP och den man LP sett. Inte om CP var så lik SE att LP skulle kunna blanda ihop dem.

          Och så återvänder KP till rundandet. Även om KP hittar en gärningsman (med teknisk bevisning, erkännande med mera) så återstår ändå frågan hur man får in SE’s uppgifter i pusslet. SE kan inte ”rundas”. 2:03:55-2:05:35.

          Men vad har det med saken att göra? Det finns en massa vittnesuppgifter som är motstridiga. Rock/jacka, huvudbonad, tidsuppgifter på platsen (IM, NF, AB …). Att de är motstridiga gör uppenbarligen inget. Men att SE’s uppgifter är motstridiga, just det går inte att runda. Inga följdfrågor.

          Att just SE’s uppgifter är så avgörande kan bara förklaras med att KP redan bestämt sig att det är SE som skall hängas ut. Eller att någon bestämt det åt honom.

          KP skulle nog inte klara en intervju där det erbjuds möjlighet till följdfrågor. Förutom av Filter förstås …

        2. Kristian og Madam,

          Der er ikke meget tradition for, at embedsmænd deltager i debatter. Desværre, kan man sige. Men det er der ikke, og derfor ville det også være en øjenåbner, vel næsten sensationelt, om Krister P gladeligt kastede sig ud i debat på Gunnars blog, hvad enten han føler, han har sejret eller tabt ved sin udpegning af Engström. Kanske efter sin pensionering, men ikke mens han er aktiv embedsmand.

          1. Gruto:

            Visst, jag hade inte tyckt att det var konstigt (beklagligt kanske, men inte konstigt) om KP bara tackade nej till Gunnar W:s intervju- och replikinbjudningar. Men han har också tackat nej till alla andra intervjuer, trots att det som bekant väcktes en enorm massa frågor efter presskonferensen och han måste ha fått hur många intervjuförfrågningar som helst.

            Det är ingen som förväntar sig att han ska debattera olika teorier i medierna eller delta i paneldiskussioner. Däremot är det onormalt och uppseendeväckande att han inte ens velat svara på frågor om sin egen utredning i större seriösa medier, eller t ex ställa upp på kortare inslag i Veckans brott – sådant som han och de övriga utredarna ju gjorde med viss regelbundenhet före presskonferensen.

            Detta hade gällt vilket rättsfall som helst, men nu har vi dessutom att göra med Sveriges i särklass mest kända rättsfall.

            1. Jag kan för egen del tillägga att jag förstås inte har några som helst krav på att Krister Petersson ska medverka på den här bloggen. Men eftersom första delen av min artikelserie om Thomas Pettersson rätt mycket handlade om KP – i tämligen kritiska ordalag – ville jag tydligt erbjuda honom möjligheten att skriva något där han lade fram sin egen syn på saken.

              Att det var rimligt att fråga honom understryks av att det inte finns så många andra forum där den här diskussionen förs på ett kvalificerat sätt av personer som har olika infallsvinklar på frågan.

              1. Jag tycker det var väldigt bra du inbjöd honom, frågorna är ju som du säger minst sagt många. Tystnaden kan också vara talande och lite besynnerligt är det ju ändå att vi inte hört ett ljud sedan den digitala presskonferensen. Tack för ditt tålamod Gunnar. Ska försöka bidra med lite, förhoppningsvis intressanta inlägg framöver. Inväntar material som det dessvärre tycks ta en evinnerlig tid att få ut men det kommer.

  14. Mikael B

    Det ser ut som Krinsp Sven-Åke Blombergsson och Peter Steude redan 2017-09-07 vet att mördaren hade på sig en stickad mössa.

    De frågar Stigs ex-fru ”om Stig brukar använda en stickad mössa men det brukar han inte.”

    https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E63-07

      1. Erik K. Ju mer man läser desto mindre begriper man av vad de hållt på med. O även här är kvinnan ensam. Släppt in poliserna i sitt hem. Hoppas snart vi får någon berättelse om det hon och andra fått utstå.

      2. För att om de hade fått ja på den frågan så hade mössan varit ett viktigt bevis, med stöd från Anders B. Nu fick de nej, så då blev det kepsen istället med stöd från Lars J.

        Storartad utredningsmetod, vinst varje gång.

  15. NFC:s dramatiska utlåtande kort tid före presskonferensen tål att upprepas:

    Utifrån den begränsade spårmängden bedöms kulorna från Sveavägen sakna potential för att med dagens metoder kunna bindas till/identifiera det vapen eller den pipa de utskjutits ur. Dagens metoder är i grunden desamma som tillämpades för sådana jämförelser 1986. Även under förutsättningen att
    aktuellt vapen/pipa vid provskjutning fortfarande är i samma skick som vid mordet, vilket inte kan tas för givet, har det redan från början varit närmast utsiktslöst att kunna binda kulorna till det vapen som utskjutit dem.

    För att kulorna i en framtid skall kunna bindas till det vapen de utskjutits ur krävs sannolikt ny teknik som sammanlänkar andra egenskaper hos vapen och kulor än vad som tillämpas i dagens metoder.

    1. Det som detta uttalande indikerar är ju att det under många år, kanske sedan den 1 mars 1986, varit utsiktiktslöst att utreda och leta efter mordvapnet. En annan tanke blir ju då att det är möjligt att vapnet ingår i alla de som provskjutits….

      Trots detta besked har ju vapnen graderats på en -4 till +4 skala där ett antal fått betyget 0 (kan inte uteslutas….). Sonny Björk stod ju också på sig i SVT i sändningen den 10 juni att det fortfarande skulle vara möjligt att koppla kulorna till rätt vapen.

      En helt annan sak som sällan diskuteras vad gäller vapen/kulor är att hylsorna sannolikt skulle kunna gå att, dels knyta till vapnet (slagstiftets anslag på tändhatten är relativt unikt), matcha kulorna och bekräfta kalibern. Som bekant gjorde valet av en revoler att hylsorna satt kvar i trumman efter avfyring och inte kastades ut. Tror vi gm tänkte på det?

      1. Per Johan:

        ”En annan tanke blir ju då att det är möjligt att vapnet ingår i alla de som provskjutits”

        Ja, det står uttryckligt i NFC-utredningen att detta inte kan uteslutas, dels på grund av svårigheten att göra en bedömning men också på grund av den mänskliga faktorn. Det var så många kulor/revolvrar att undersöka och att leta rispor i mikroskop är ett sådant arbetsintensivt pillgöra (särskilt i början, innan man utvecklade ny teknik) att det är fullt möjligt att vissa har felbedömts.

        Bra poäng om hylsorna, för övrigt. Det sannolika är väl att hela rubbet råker i sjön/gropen samtidigt. En säker plats är mer säker än två/tre säkra platser, i och med att saker alltid kan hittas av en slump och att det tar längre tid och innebär fler risker att åka runt och gömma två/tre olika saker. Kanske slänger man även i oanvänd ammunition av samma slag/kaliber, för det skulle ju se skumt ut om man hade ett lager .357-patroner hemma men insisterar på att man aldrig har ägt ett vapen att skjuta dem med.

        1. Även om det är möjligt att man skulle kunna ”bomma” (ursäkta ordvitsen) ett vapen vid provskjutning/analys är det ju mindre sannolikt att GM använt en registerhållen revolver. I det avseendet finns ju dock spåret Christer A om man så vill – men den är som bekant inte återfunnen.

          1. Per Johan:

            Det beror nog lite på om man tänker sig en ensam mördare eller en konspiration, och i så fall vilket slag av varje.

            En ensam gärningsman som såg Palme vid bion måste redan äga en revolver, eller snabbt kunna fixa fram den, för att kunna skjuta honom. Christer A är som du säger typfallet för ett lagligt vapen, och i ett sådant scenario bygger det förstås på att mördaren var så hatisk och målinriktad att han inte riktigt tänkte i de banorna eller till och med struntade i riskerna. Christer P är väl ett exempel på hur det skulle kunna se ut med ett olagligt vapen.

            En mer omfattande konspiration med lång planläggning skulle kanske ha kunnat fixa fram olagliga vapen. Ju mer omfattande och illegalt/polisiärt betonad den var, desto troligare. Lika självklart är det inte för en mindre konspiration, eller ett mord som begicks av ett litet nätverk som agerade snabbt på informationen om att det fanns chans att knäppa Palme.

            Jag tror emellertid inte att man kan räkna med att vanligt folk (eller ens presumtiva mördare) i mitten på 80-talet var helt på det klara med vad dåtidens ballistiska undersökningar klarade av, för att inte tala om hur avancerade de skulle bli i framtiden. Blyisotopundersökningar eller DNA-tester var nog inget som mördaren gick och oroade sig för.

            Dessutom hade väl polisen aldrig tidigare gjort något sådant som att begära in varenda revolver i Stockholmsområdet för testning, och inte ens det skedde ju förrän en tid senare. Mördaren kanske helt enkelt tänkte att så länge han höll sig under radarn hade ingen någon anledning att titta närmare på hans revolver. Och skulle någon börja snoka så fick han väl göra sig av med den då.

            Just det är för övrigt också en viktig ingrediens i Christer A-teorin: han hade bevisligen kvar den ända till början av 90-talet, det vet vi eftersom han fortsatte använda den då och då i tävlingsskytte. Han gjorde sig inte av med den förrän vid någon tidpunkt efter att polisen hade börjat skicka ut kallelser om att den skulle provskjutas. Själv säger han att det inte hade med den saken att göra, utan att han sålde den illegalt för att han behövde pengar. Det där med pengarna verkar stämma, även om polisen bedömde den historia han hade om hur försäljningen gick till som osannolik.

            1. Madam – tack för respons och jag har inte direkt några avvikande åsikter i detta. Det som möjligen kan förtydligas är att för den som hade vapenvana/kännedom bör ha känt till att avskjutna kulor (naturligtvis i tillräckligt skick) kunde 1986 med stor sannolikhet hänföras till ett vapnet (eller rättare sagt pipan). Det säger väl egentligen inget om GM (ensam eller inte) – man kan argumentera för och emot – men det tål att påpekas. För innehavaren av en legal revolver (=vapenintresse) får väl sannolikheten för denna kännedom varit hög.

  16. Tror inte man ska underskatta Göransson här. Hans fingertoppskänsla säger att mordet inte kommer att lösas och att det inte går att rota fram något som avfärdar Engström. Han vet att han löper liten risk att behöva schavottera och kan kosta på sig brösttonerna om vad det i så fall skulle innebära. Att hans dumdryga framtoning får blodet att koka hos folk med koll på Palme-mordet kan han leva med. Upplagan är liksom redan slutsåld.

    1. Det som definitivt avfärdar Stig Engstrom som någon gärningsman är den korrekta tiden for mordet som var 23.20.02. Eftersom Stig E stämplade ut 23.19 blir det helt omojlig att han skulle vara någon gärningsman. Men problemet är att om Stig E avfärdas finns ingen som kan ersätta honom, som någon ensam gärningsman. Det medfor att mordet var organiserat och gärningsmannen var känd innan mordet på Palme skedde. Enligt Hans Holmers många uttalanden var det Palme själv som beställde mordet med en superskytt som skulle gora avslutet som att släcka lyset som också skedde. Att påstå att mordet inte är lost är en logn gärningsmannen är utpekad av Dirk Coetzee som
      uppgett att det är en ökänd mordare från Rhodesia.

  17. Hej Gunnar,
    Jag tycker att fantombilden liknar väldigt mycket Eugene de Kock när jag jämför bilderna på din artikel. Skillnaden är att bilden Eugene visar 10 år äldre man med starka glasögon. Men linser har funnits redan på den tiden och så pass starka glasögon med kraftiga bågar påverkar oss hur vi uppfattar personen i fråga.
    Jag är van att se detaljer när jag fotograferar, därför tycker jag att det skulle vara intressant av objektiv granskning mellan fantombild och eventuell mördare. Om man upplever att fantombilden har något värde i sammanhanget…

  18. Vill tillägga att Eugene de Kock som var van att skjuta missade andra eller första skottet därför att han använde linser istället för glasögon. Om man inte har perfekta eller nya linser är det lätt att det händer. Den tiden 80-talet var linser helt annorlunda än dagens.

  19. Lisbeth kan ha blivit hotad så att hon vågade inte tala sanning. Kvinnor hotar man mest effektivt genom att hota att göra någonting/döda deras barn. Paret Palme har 3 pojkar i olika åldrar.
    Metoden används och är ger önskad effekt, vet jag eftersom den har alltid används som första förtryckningssätt för att tysta feminister men är användbar i sammanhang som detta också.

  20. På förekommen anledning

    Att den initiala Palmeutredningen, under ledningen av Hans Holmér, sköttes på ett dysfunktionellt sätt är vi alla överens om. Att Christer Petersson pekades ut på felaktiga grunder är säkert också de flesta av bloggens läsare överens om. Det betyder inte att HELA polisutredningen under 34 år drabbades av kollektiv härdsmälta. Många spår är utreda på djupet och det finns åtskilliga exempel på riktigt bra polisarbete.  Alltså – utredningen och dess företrädare skall inte alla dras över en gemensam inkompetenskam. Tycker att man ska ha detta i åtanke när man diskuterar mordet. Pedagogiskt och rent argumentationsretoriskt kan det finnas en poäng med att göra jämförelser. I källkritikens tecken ska man dock vara uppmärksam på dessa jämförelser. De har nämligen inget vetenskapligt värde eller bidrar till någon sanning. Jämförelser är bara relevanta om förutsättningarna är de samma och väldigt likartade. Alltsomoftast är de inte det. 

  21. Hur väl har man undersökt om det finns något samband mellan mordet på Olof Palme och svensk vapenexport?
    OP var medlare i kriget mellan Irak och Iran samtidigt smugglade Bofors krut till Iran via DDR.
    OP fixade den stora vapenaffären mellan Bofors och Indien säkerligen med tanke på arbetstillfällen på Bofors.
    Krigsmaterielinspektören dog för övrigt under diffusa omständigheter 15 jan 1987,
    OP drev på för en kärnvapenfri zon i Norden som knappat var uppskattat i kretsarna kring NATO.
    Marinofficerarnas missnöje med OP + ubåtskränkningar mm

  22. Anders B, ja, han jobbade på Bofors som sålde vapen och vapensystem till Sydafrika. Även JAS försökte säljas via Wallenbergsguppen på den tiden. Man kan, om man nu så vill, placera falska vittnen som ”bevittnar” händelsen. Jag säger inte att det vat så, mrn möjligheten att någon av nyckelvittnen är falsk vittne som leder till fel spår är stor i välplanerade mordfall.

    1. Det går att klarlägga väldigt väl att Anders B var ute tillsammans med ett stort sällskap från sin arbetsplats, att de tillsammans hade ätit och druckit i flera timmar och att ett antal av dem – däribland Anders – gick vidare tillsammans för att fortsätta festligheterna. I hans fall tror jag att du lätt kan se att dina funderingar är ogrundade. Men rent allmänt kan man förstås inte utesluta den typ av hypotes som du formulerar.

      1. Det var bara en tanke, eftersom nyckelvittnes avvikande uppgifter har förbryllat många. Han säger bla. att gärningsmannen hade en stickat mössa, han gjorde inget att hjälpa varken Lisbeth eller Palme, hade en blå jacka, försökte smita från platsen men stoppades. Alla på firmafesten var från Bofors men det är säkert bra en olycklig slump…

        1. Självklart är det naturligt att reagera när man hör ordet Bofors i samband med ett vittne. Det finns ju åtskilliga uppgifter i utredningen som handlar om att mordet skulle kunna ha att göra med svenska vapenaffärer.

          Men även om Leif GW Persson har en viktig poäng när han säger ”hata slumpen”, så finns det givetvis i en så stor utredning som Palmeutredningen otaliga omständigheter som ser ut som om de kan ha inbördes viktiga samband men där det ofta handlar om rena slumpen.

          Mycket pekar ju på att gärningsmannen flydde längs med David Bagares gata. Där låg PKK:s bokcafé. Är det betydelsefullt i sammanhanget? Jag tvivlar på det.

          Efter bajonettdråpet 1970 flydde Christer Pettersson in på Tunnelgatan. Är det betydelsefullt i sammanhanget? Jag tvivlar på det också.

          Det var en indisk journalist som hittade en av Palmekulorna på Sveavägen. Kan man här se en mystisk koppling till Bofors Indienaffär som då var aktuell? Jag tror inte det.

          Frågor måste förstås ställas. Bland annat för att sedan i de flesta fall kunna sorteras bort som oväsentliga.

          Jag menar att det finns en rad övertygande omständigheter som visar att det inte går att se några konstigheter när det gäller vittnet Anders B. Han var ute med sina arbetskompisar, ett antal av dem har hörts i utredningen.

          Ja, visst var de från samma företag allihop,. Men det är ju det normala i ett sådant sammanhang. Ville någon iscensätta ett organiserat attentat mot Palme vore det väl lite tokigt att kalla in ett helt gäng som jobbade på samma bolag i Boforskoncernen, låta dem festa på krogen i flera timmar och sedan se till att de tog sig ner på Sveavägen för att delta i en mordkomplott mot statsministern?

          Jag anser inte heller att vårt vittnes uppgift om att gärningsmannen hade en stickad mössa var avvikande. Uppgifterna om vad gärningsmannen hade på huvudet respektive om han var barhuvad skiljer sig åt en hel del om vi tittar på samtliga vittnen. När jag gick igenom vittnesmålen i samband med att jag skrev min bok Mörkläggning räknade jag till att tretton vittnen var osäkra på om gärningsmannen alls hade huvudbonad, åtta vittnen ansåg att han var barhuvad. Det är de stora kategorierna. Två vittnen talade om stickad mössa. Några alternativ fördes bara fram av ett enda vittne, som till exempel Lars J som sa keps och Anders D som sa grå herrhatt eller Sherlock Holmesmössa. Möjligen kan man kalla Lars J:s och Anders D:s vittnesmål för avvikande.

          Att Anders B uppgav att han själv hade en blå jacka kan inte heller sägas vara en avvikande uppgift från hans sida. Det har väl aldrig ifrågasatts. Att han försökte ”smita” från platsen är en dramatisk formulering som jag tycker saknar täckning. Sanningen är ju att Anders stod kvar i porten en bra stund, inte att han försökte skynda iväg från platsen efter mordet. Däremot är det sant att vittnet Jan A såg till att Anders inte gav sig iväg innan polisen kom – Jan A hade dragit den alldeles riktiga slutsatsen att Anders borde ha gjort viktiga observationer. Men Jan A uppfattade Anders som chockad och var inte säker på vad denne skulle göra. Jag ser inga konstigheter här.

          Jag kan lägga till att jag intervjuat Anders utförligt, intervjun finns i min bok Mordgåtan Olof Palme. Han berättade ganska detaljerat för mig om vad som hänt under kvällen och svarade på alla mina frågor.

          1. Tror som Gunnar att det var ren slump att de befann sig där, precis som att Engström och alla de övriga gjorde det.
            Människor befinner sig alltid någonstans av någon anledning.
            Det intressantaste med denna grupp är ur vittnesperspektivet.
            Vi vill ju gärna ha klarhet i vilka människor som rört sig där samt vilka observationer som gjorts strax innan mordet. Kan det eventuellt röra sig om missförstånd?
            Jag tänker i första hand på gänget som Inge M sett passera mordplatsen.
            Om man kunnat utreda detta på ett tidigt stadium hade det kunna gå att klarlägga.
            Om det inte var Anders B och hans vänner så hade det möjligen funnits ett antal personer som kunnat efterlysas, och kanske gett sig till känna.
            Vi har också Anders kompisar i gruppen som hamnade på efterkälken redan på Kungsgatan och där har vi flera personer som
            Inte är hörda om sina eventuella iakttagelser.
            Två av dem är hörda, och ingen av dem har något att berätta som kan ha bäring på mordet, men det fanns ytterligare några.
            De två personerna har inte samma minnesbild av var de blev upphämtade av bilen, så vi vet inte vad som är det rätta.
            Men om personen som säger att bilen svängde in vid en annonspelare mellan Apelbergsgatan och Tunnelgatan har rätt, så skulle de kunna ha stått där i någon minut – som han sa.
            Avståndet till mordplatsen kan ha varit så kort som 30-40 meter.
            Det var så kort att de kunde urskilja personer i Anders B:s grupp som befann sig uppe vid bankomaten ytterligare 20 meter längre norrut, men befann det sig en man i hörnan mitt emellan dem?
            Har någon sett honom?
            Eftersom den sista personen i gruppen ej är hörd, och inte heller föraren av bilen och hans medpassagerare, så fick vi inte veta.
            De passerade dessutom mordplatsen under sin fortsatta färd mot kårhuset.
            Det kan ha varit mindre än en halv minut innan mordet, men det kan förstås också ha varit något mer.

            Det finns antagligen många fler bilburna vittnen som passerat platsen, men knappast någon med så stora förutsättningar att faktiskt kunna göra intressanta observationer.
            Svårt att förstå att polisen inte insåg detta.

  23. Om SE var gärningsmannen enligt den teori som KP och TP snickrat ihop, så har följande inträffat:

    Den minsta gemensamma nämnaren:

    SE kommer ut på gatan ca 2 minuter före mordet, något samtal med väktarna har inte ägt rum.
    De minns fel.
    På något sätt får han syn på makarna Palme, men det är oklart var.
    Det enda vi vet är att han skjuter honom till döds och även försöker skjuta Lisbeth.
    Han springer in i gränden och upp för trapporna. På trappkrönet kastar han en snabb blick ner mot Tunnelgatan, och får en mycket kort iakttagelse av Lars J.
    När han halkar sig fram via David Bagares gata i sina hala kontorsskor försöker han stoppa ner den revolvern som han måste ha haft i sin lilla väska. Samtidigt gör han allt för att minnas personen han sett under bråkdelen av en sekund från trappkrönet, och tänker:
    ”Honom ska jag beskylla för mordet. Jag såg honom bara mycket hastigt, men jag kan nog gissa att han åtminstone stått där åtminstone 6 sekunder innan han försvann åt något håll – dock inte mot mordplatsen – för då är jag avslöjad. Jag chansar på att han inte gick dit.
    Jag chansar också på att han måste ha sett ut som en silhuett från mordplatsens perspektiv, och att han hade smala ben och var i 25 års åldern”.

    Sedan fortsätter SE backen ner Regeringsgatan norrut, och någonstans viker han av och kommer tillbaka till Skandia, där han bultar på dörren och berättar att en person blivit skjuten vid Tunnelgatan och att de säger att det är Palme.
    Ett par personer försöker göra återupplivningsförsök och en av dem ger mun mot mun metoden.
    Detta är inte heller någon vågad gissning, eftersom det är så vanligt att man vidtar sådana åtgärder på personer som det väller upp blod ur munnen på.
    Han säger också att Palme såg liten ut, mindre än han föreställt sig, och här försäger han sig ordentligt.
    Palme var hela 173 cm lång när han rätats ut i sin fulla längd, men det kunde ju inte SE veta eftersom han sprungit iväg.
    ”Spinal chock” gjorde att han krympte ihop då han föll ihop som en ihopknycklad plåtburk.
    Något som endast gärningsmannen kunde se under någon sekund.

    Han säger också att han tyckte att polisen uppträdde bryskt mot Lisbeth, och där försade han sig igen.
    Kommissarie Gösta S var tålmodig och snäll mot henne.
    Han uppträdde lugnt och sansat när han försökte få in henne i bilen genom att ta tag i henne, men Lisbeth slog ifrån sig och svor åt Gösta.
    Hon försökte också knuffa undan Anna H.
    Var det någon som var brysk då var det alltså Lisbeth. SE kom med helt felaktig information, vilket avslöjar honom.
    Hur har nu exfrun kunnat undgå att upptäcka att hennes man var mördaren undrar man förstås.
    Det borde hon förstått redan på natten då han kom hem.
    Svaret måste vara att hon skyddar honom, men det gick inte att knäcka henne trots alla försök, först från TP och sedan från förhörsledarna.
    ”Hon hoppade helt enkelt inte på det tåget”

    Turligt nog så har Lisbeth sagt att gärningsmannen bar mörkblå täckjacka, och att han till utseendet var så lik Christer Pettersson att hon inte tvekat att peka ut honom i rätten.
    Men den går man inte på – hon har sett fel trots att hon är en så trovärdig person. Hon kan definitivt inte lastas för det misstaget.
    Att hon aldrig reagerat på Engström då han framträtt i media kan bero på att hon aldrig hann få en skymt av den oljade blixten med reumatiska åkommor: grafikern Stig Engström.

    Statsminister Stefan Löfvens ord ekar i bakgrunden:

    ”Det är klart, det allra bästa hade ju varit teknisk bevisning, nånting som hade visat att det kunnat bli en fällande dom – så är det.
    Så långt har man inte kommit, men enligt åklagaren så har man kommit så långt man kan, man har verkligen gått tillbaks till mordnatten/mordplatsen och benat ut, och hittat vad man anser vara en skäligen misstänkt person som sen är avliden år tjugohundra…”

    Är detta verkligen ”så nära sanningen man kan komma”?

  24. Ideen, som nogle lufter, at KP og hans team ikke selv tror på deres løsning, er galt afmarcheret. Selvklart tror de stærkt på, at Engström er gerningsmand. Når man retter en mistanke mod en afdød, som de gør, tror man på det. Konsekvensen, der ville følge, hvis nogle skulle kunne præsentere en bedre løsning med en anden gerningsmand en-to-fem år senere, ville være et øksehug og lægge deres karriere i ruiner og i øvrigt være meget ubehagelig for dem på et personligt, moralsk plan. Så drop den ide, tak.

    1. Jag vet inte vad Krister Petersson tänker eller tror. Men jag vet däremot att åklagare inte nödvändigtvis behöver föra fram sina personliga uppfattningar när de uttalar sig i tjänsten. Ett mycket tydligt exempel på det gav Anders Helin, en av åklagarna i Palmerättegången, när han flera år efteråt talade med Marjasinkommissionen och var avsevärt mer öppenhjärtig än han varit i rätten.

      Jag citerar ur min bok Mordgåtan Olof Palme, sid 424. När vi kommer in i samtalet är Marjasin just i färd med att förklara att han personligen inte var någon vän av åtalet mot Christer Pettersson:

      ”Jag tror nog att vi kan få igenom ett åtal i tingsrätten, men jag tror inte det håller i hovrätten så därför tyckte jag att man skulle släppa Christer Pettersson och försöka utreda vidare. Men sen så bestämde sig Magnus Sjöberg och Axel Morath [riksåklagaren och vice riksåklagaren] för att vi skulle väcka åtal mot honom. De tyckte att det räckte med det här materialet.”

      Sigvard Marjasin: ”Var det trycket från omgivningen som dikterade, allmänna opinionen?”

      Anders Helin: ”Vad som dikterade beslutet, det vet jag inte.”

      Marjasin undrade också om Anders Helin ”inte trodde att Christer Pettersson var skyldig”.

      Anders Helin: ”Jag har faktiskt ingen övertygelse vare sig i den ena eller den andra riktningen. Jag har på något sätt inget behov av att känna mig övertygad, personligen alltså.”

      Marjasin undrade om det inte var svårt att driva ett mål om man inte var övertygad.

      Anders Helin: ”Nej, inte om man så att säga struntar i sin egen personliga uppfattning.”

    2. Gruto:

      Fullt medhåll här. Allt tyder på att de har lyckats övertyga sig själva/varandra. Om det fanns någon i gruppen som inte accepterade resonemanget, har vederbörande väl fått ge sig – och det finns inget som tyder på att det fanns någon sådan person. Den här typen av spekulationer tycker jag man ska låta bli tills det finns åtminstone något konkret som stödjer idén. Det finns numera en väldig massa protokoll att läsa där sådant borde kunna framgå, och än så länge har ingen vad jag vet hittat minsta spår av något sådant.

      Däremot är det möjligt att de har resonerat mer snävt ”åklagarmässigt” än vi vanliga dödliga gör, alltså att de inte tänker fullt så mycket i termer av ”sant/falskt” som i termer av ”skulle/skulle inte räcka för anhållande”, vilket ju kan leda till ganska skilda resultat. Det är sådant som kan förklara varför t ex Melander på en och samma presskonferens kan nöjdförklara sig med nuvarande slutsats och lufta tanken att Sydafrikaspåret fortfarande är intressant.

      1. Gunnar, Madame mfl.

        Det er jo rigtigt, at en anklager tænker juridisk, men vel sjældent alene og slet ikke i tilfældet MOP. KP vidste jo, det var folkedomstolen, han reelt skulle stå til regnskab for med sin beslutning. Det ville han ikke turde med kun juridiske argumenter. Folkedomstolen accepterer ikke juridiske argumenter. Han og hans team må oplagt “have følt”, at deres løsning med Engström faktisk var den rigtige i en moralsk forstand og kunne modstå en virkelighed, der tænker i sandt/falsk, skyldig/ ikke-skyldig

    3. Jag tror också att KP&Co tror själva på sin hypotes, men det betyder inte så mycket när de inte kan backa upp det med några bevis. Jag tycker (som jag varit inne på tidigare) det känns som ett klockrent fall av s.k. groupthink.

      https://en.wikipedia.org/wiki/Groupthink

      Det är väldigt lockande att tilldela nedsättande epitet på sina meningsmotståndare, men historien är full av intelligenta människor som trott de mest enfaldiga saker. Betydligt intelligentare personer än KP, TP och MG har f.ö. trott betydligt tokigare saker än att SE mördade Palme. Ta bara Isaac Newton som var en övertygad alkemist och därutöver förlorade en förmögenhet i ‘Söderhavsbubblan’ trots att han förstod att det var en bubbla. Intelligens är tyvärr inget skydd mot självbedrägerier, ibland t.o.m. tvärtom.

      Därför kan man bortse från alla argument om att det bör vara på det ena eller andra sättet för att en intelligent/meriterad/officiell person säger så. Det är ett argument som dyker upp överallt, men är i grunden fel. Är det något som vetenskap har lärt oss är det att det enda som betyder något är vad som går att bevisa.

      Mvh Mattias

      1. Mattias,
        jag tycker det är viktigt, det du tar upp om att intelligenta personer ibland kan tappa förmågan till kritiskt tänkande. Och det finns ännu ett exempel som kan vara värt att nämna i sammanhanget.

        Det handlar om självaste skaparen av Sherlock Holmes, sir Arthur Conan Doyle – den enskilde författare som mer än andra populariserat vikten av att noga studera fakta och därefter dra logiska slutsatser när det gäller brottsutredningar.

        Han lät sig – märkligt nog – övertygas om att några foton som såg ut att föreställa älvor i en trädgård var äkta och inte hade utsatts för manipulationer.

        En kort sammanfattning av saken finns på svenska Wikipedia.

        Den som googlar hittar lätt mycket mer. Och det är svårt att dra någon annan slutsats än att Doyle helt enkelt trodde det han ville tro.

        Självklart menar jag inte att Krister Peterssons och Filterjournalisternas utpekande av Engström är ett felslut av den digniteten. Och jag ska inte heller här spekulera om orsakerna till deras ställningstaganden. Men exemplet är onekligen en påminnelse om att det inte är så välbetänkt att utan vidare godta slutsatser från personer som kanske i andra sammanhang framstått som auktoriteter.

        1. Den jämförelsen var usel och fullständigt irrelevant. Bidrar dessa jämförelser att runda Engström? Har du koll på hur man gör jämförelsestudier rent vetenskapligt? Slutligen, kritiskt tänkande är inte det samma som ”att allt är möjligt”.

          1. Per W: Engström kan enkelt ”rundas” helt enkelt därför att det inte finns något som talar för att det var han, förutom fantasifulla teorier som inte har något egentligt stöd vare sig i vittnesmål eller någon som helst form av fysisk bevisning.

            Gunnar (riktar frågan till dig, men andra får så klart gärna svara): Den konsensus som numera råder om att gärningsmannen bar mörk rock, var kommer den egentligen från? Vittnesmålen spretar ju väldigt och exempelvis LJ ändrar ju sig från mörkblå dunjacka till mörk rock _efter_ att han tagit del av medierapporteringen. YN talar om en fladdrig mörk rock, men det finns väl något vittne på mordplatsen som även säger brun skinnjacka?

            1. Lars Borgnäs gjorde i sin bok En iskall vind drog genom Sverige en genomgång av vittnesuppgifterna om gärningsmannens klädsel. Han konstaterar att 12 av de 16 mordplatsvittnen som gett en beskrivning på klädseln anger ytterplagget som grå eller mörk rock, kappa eller ulster. Men det finns alltså avvikande beskrivningar, till exempel limousinföraren Jan N som säger ”brun skinnjacka”. (Se Borgnäs sid 52-53.)

              Lars Borgnäs utgick från förhören som publicerades i samband med rättegången mot Pettersson. Jag tror att han har gjort en riktig sammanfattning, men det står var och en fritt att kolla själv.

              Den slutsats man kan dra av detta är väl att det är sannolikt att gärningsmannen bar en rock, snarare än en jacka. Och då tänker jag framför allt på längden på plagget, att det förmodligen gick ner ungefär till knäna.

              Men vi vet ju inte.

              1. Gunnar och Teo: Ni känner säkert redan till det, men det finns en detaljerad sammanställning av vittnesuppgifterna i Åsgårds och Olssons gärningsmannaprofil, från sidan 127 och framåt. Där ingår en kolumn om mördarens klädsel, uppdelad på scenerna vid bion, mordplatsen och flykten.

                Själv tror jag det finns en risk att själva termerna leder fel. Säger man ”jacka” kan det både syfta på längden, till midjan eller däromkring – men det kan också beskriva typen av plagg, kanske något med dragkedja, kanske tjockt fodrat. Säger man ”rock” tänker man definitivt på något som är längre än midjan, men det är inte lika uppenbart vilket material eller snitt man talar om i övrigt. Förmodligen är det något formellare eller tunnare, som mest lätt fodrat – men vissa rockar kan ju också vara tjocka och fodrade, vinterrockar, skinnrockar m m. ”Kappa” drar ännu mer åt det långa hållet. Så uppfattar jag det i alla fall.

                Ofta verkar vittnena i praktiken bara ha sett något som var rätt långt och mörkt, även om vissa är tydligare om att plagget var tunt eller tjockt osv.

            2. Teo och Gunnar,

              Vi vet att vi inte vet huruvida LJ eller YN sett gärningsmannen.

              Vi vet att Anders B, Anders D, Inge M, Cecilia A och några till sett honom, även om vi inte kan vara helt säkra att Inge M inte smälte samman två personer.

              Det första Jan N såg var en taxi som gjorde en U-sväng, sedan flickor som sprang fram, sedan en man som blödde väldigt mycket framför taxin, sedan hjärtkompressioner, sedan en flicka och kvinna som stod vid grindarna, senare en man som sprang ”som fan” in i gränden, som han fick uppfattningen jagade en annan person (cf. Inge M:s beskrivning av GM:s diskreta reträtt). Det verkar inte som om Jan N sett GM.

              Tog inte Lars Borgnäs med möjligen ovidkommande iakttagelser som Lars J:s och Yvonne N:s?
              Hur stor blir samstämmigheten om man håller sig till dem som såg mannen vid Dekorima skjutande eller invid den fallande mannen?

        2. Vad som går att bevisa juridiskt, i en rättegång eller dyl, behöver ju inte vara ”sant” i någon slags objektiv mening. Att det som påstås, verkligen har hänt, t ex att en person mördat en annan person. Det finns ju många exempel i historien på så kallade oskyldigt dömda. Juridik i form av en rättegång eller juridiska tankegångar från en åklagare är ju på det sättet inte vetenskap på samma sätt som matematik eller fysik som också försöker ta reda på vad som är ”sant”.
          I denna intervju https://www.youtube.com/watch?v=ssgW7VMLYi4 från tv4 diskuterarar Krister Petersson vad han anser att hans uppgift är som åklagare. (08.43 och någon minut framåt). Han uttrycker sig här mera försiktigt, vad jag kan uppfatta, än han gjorde i Veckans Brott, när reportern frågar om Skandiamannen och vad man kan förvänta sig att han kan säga som åklagare i detta fall.

          1. Jag har tidigare transkriberat denna del av Brottsjournalens intervju. Det KP säger här upprepar han sedan lite mer utförligt i början av presskonferensen den 10 juni.

            Från ett tidigare inlägg:

            En intressant juridisk problematik är just var Krister Petersson kommer att välja att lägga ribban i skuldfrågan. Han resonerar omkring detta i inledningen av intervjun hos Brottsjournalen. Detta som ett svar på denna fråga av Jenny Strömstedt:

            BJ: -Men om man då talar rent principiellt, om det nu, det här handlar om en nu avliden person, skulle det vara juridiskt möjligt att peka ut en skyldig med tanke på att fallet då inte kommer att prövas i en rättegång?

            KP: -Man måste ju tänka och förstå lite i den processuella världen också att jag är ju inte en domstol i så fall, utan jag har ju som åklagare att kunna se fram emot, på objektiva grunder, en fällande dom. Och om vi skulle rent teoretiskt prata om att vi hade en död person, och där vi… där jag bedömer att bevisningen är ganska stark mot honom, så har jag ju en annan bevisskala än vad domstolen har. För dels så kan jag inte föra talan mot en död person, men samtidigt är det ju inte samma höga beviskrav som en domstol måste göra, eller måste pröva, i samband med en rättegång. Det är liksom olika skalor där för åklagare och för domstolen.

          2. Håkan H

            SE måste vara en av de mest granskade som har misstänkts för mord i den svenska kriminalhistorien. Exempel: PU 1986 – 1987 och 2017 – 2020 och av de prisbelönta grävande journalisterna Gunnar, Lars Borgnäs och TP.

            Resultat: ”SE kan inte rundas” eller ”SE har inte kunnat förklaras bort”.

            —– ”Vad som går att bevisa juridiskt, i en rättegång eller dyl, behöver ju inte vara ”sant” i någon slags objektiv mening”.

            Stämmer. Men i detta supergranskade fall finns ingen tillstymmelse till i en ”objektiv mening” till att SE kan vara oskyldig.

            1. Det finns anledning att påminna om att det finns väldigt många som är oeniga med dig om detta, Mikael A – inklusive Krister Petersson som ju var noga med att markera att han inte tyckte att bevisningen skulle ha räckt till ett åtal.

              Desto mer hedrar det dig att du modigt står fast vid din övertygelse.

              Vilket förstås inte får mig att tro att du har rätt.

                1. Och det handlar förstås om din subjektiva tolkning av vad som i objektiv mening är riktigt. Så är det ju för oss alla. Och därför har påståendet att något skulle vara i objektiv mening sant inte något större värde som argument. Även om det låter bra.

                  Emellertid: om det skulle vara så att du har objektiva fakta på din sida så får vi väl förutsätta att du – och de som håller med dig – i längden kommer att övertyga oss andra skeptiker. Det är bland annat för att den som vill försöka göra det verkligen ska få chansen till det som jag håller diskussionen öppen här på bloggen.

            2. Här tycker jag att Håkan H borde ha använt sig av James patenterbara citationstecken runt ‘bevisa’: ”Vad som går att ‘bevisa’ juridiskt, i en rättegång eller dyl, behöver ju inte vara ”sant” i någon slags objektiv mening.”

              Det som som är bevisat är faktiskt sant. Typ i något slags objektiv mening, liksom. Objektivt sant. Punkt slut. Om det nu verkligen är bevisat, men det krävs inte för en fällande dom. Och den osäkerheten är kanske acceptabel men ett vidunderligt starkt skäl att inte acceptera dödsstraff under några omständigheter. Stig E kunde ha blivit oskyldigt avrättad om man kunnat hindra honom från att ta sig av daga – som i Lika för Lika med vederbörliga ändringar.

              Olof Sundby travesterade en gång till allmän munterhet CH Hermansson och sade: ”Någen….sorts ordning får det va’ i en kyrka.” Jag travesterar Sundby: Någen….sorts ordning får det va’ på en blogg!

            3. Det som enklast bevisar att Stig Engstrom hade ingenting med mordet på Palme att gora det är utstämplingstiden på Skandia och tiden när Palme blev mordad. Stig Engstrom stämplade ut från Skandia enligt stämpelkortet 23.19. därefter går han genom receptionen och vad han själv uttalat går han direkt ut på gatan for att gå raskt till Tunnelbanan. När Stig E kommer till Gotabanken som ligger ca 20 meter från mordplatsen går han till skyltfonstret for att kolla tiden på sin egen klocka och då hor han skotten som avlossas på mordplatsen och Olof Palme blir mordad. Ett vittne, Inge M, kom med sin bil och parkerade vid Tunnelgatan /Sveavägen därfor tre personer skulle ta ut pengar från ATM. När den sista tjejen Helena slår in coden och trycker på clear hor hon skotten på Tunnelgatan. Med ledning av Helenas vittnesmål och Bankomatsystemet tidsstämpel från journalremsan och Polisens korrigering med froken UR så skots Olof Palme mellan 23.20.00 – 23.20.10. Som du ser hade Stig E ca 60 sekunder att ta sig från stämpeluret och till Gotabanken där han hor skotten. Det blir helt omojligt att han var någon gärningsman for Palme. Tiden när skottet avlossades den tiden är tagit fram av professionella personer och kan ses som helt korrekt. Den politiskt styrda utredningen har använt en tid som två chaufforer kommit med som är 23.21.30, som inte kan ses som någon exakt tid. Med den tiden hade Stig E haft 2 minuter och 30 sekunder på sig innan skotten avlossades som är for lång tid att ta sig till Gotabanken. Med den korrekta tiden 23.20.00 – 23.20.20 blir det ca 60 sekunder som är acceptabelt. I vanliga fall skulle den här skillnaden på 90 sekunder inte haft någon storre betydelse, men när det gäller for Stig Engstrom har den stor betydelse.

  25. Tack för denna granskning, Gunnar!

    Angående påståendet att mördaren skulle ha gått ute vid trottoarkanten, finns det inte uppgifter från Inge M i Thomas Kangers bok som pekar åt det hållet också?

    1. Jo, i Kangers bok Mordet på Olof Palme – utredning på villospår står det i kapitlet ”Mordet”:

      Martin [Inge kallas Martin i Kangers bok] ser mördaren snedda över trottoaren. Han kommer från utsidan av den trehörniga reklampelare som står cirka 12 meter från gatukorsningen. Pelaren står mycket nära körbanan, och man kan tänka sig två förklaringar till att mördaren går så långt ut i gatan: Antingen har han just sneddat över Sveavägen och därmed skuggat makarna Palme den sista biten från andra sidan gatan; eller så har han valt att gå långt ut på trottoaren för att undvika att bli sedd av förbipasserande.

      Det är rätt oklart vad i detta som är Kangers tankar och vad som är Inges. I följande två stycken beskriver i vilket fall Kanger att ”mördaren ställer sig för att invänta makarna Palme vid Dekorimas fönster” och att paret Palme dyker upp ”först efter några minuter”.

      Om detta är riktigt så har i alla fall inte mördaren skuggat paret Palme fram till Dekorima, vare sig från andra sidan gatan eller från samma sida.

      Kangers bok har förstås sitt intresse, men jag menar att det är mer angeläget att studera polis- samt rättegångsförhören med Inge. I dem hittar man åtskilligt om hans observationer av paret Palme och mördaren och också en del intressanta minnesbilder som särskilt rör reklampelaren. Hans kommentarer i dessa förhör är delvis motsägelsefulla men här handlar det – till skillnad från i Kangers bok – mestadels om hans egna ord. De längre polisförhören – exempelvis förhöret från den 14 mars 1986 – utgörs av ordagranna utskrifter.

      Läs gärna också det avsnitt i min bok Mordgåtan Olof Palme (sid 497-505) där jag samtalar med Inge samt resonerar med läsaren om hur hans uppgifter ska tolkas.

  26. Jag trodde inte det fanns fler spikar att slå i denna kista men det gjorde det ju så tack igen Gunnar. Jag visste inte att det skulle komma ännu ett inlägg.
    Om det inte funnits anhängare av Engströmteorin på bloggen hade det varit en andefattig diskussion, men jag saknar fortfarande huvudpersonen d v s Thomas Pettersson så jag hoppas verkligen att vi får höra hans åsikter framöver, Det finns tydligen en viss möjlighet vad jag har förstått.

    Det tycks finnas en dimension av Engströmfrågan som jag inte har lyckats ringa in det på ett sätt som jag kan beskriva i ord.
    Jag får samma känsla som när en av mina närboende sänker rösten och allvarligt förklarar att ”det här låter säkert konstigt” men covid existerar inte förutom de arma stackare som blivit ”smittade” av 5G-nätet, moln är preparerade giftbomber och jorden är dessutom platt.
    Man kan tycka att det är en gradskillnad men det är likafullt en slags sammanbrott av normal sakdiskussion som på sina håll och även här hos vissa debattörer ersatts av en tro som inte riktigt kan ifrågasättas. ”Skandiamannen kan inte rundas” har blivit någon slags besvärjelse i brist på sakargument och teorin lever sitt eget liv utan att dess anhängare bekymras särskilt av fullt berättigade frågeställningar. Avsluta kommentarer med att SE inte kan rundas så räcker det tydligen som argument.

    Vad jag vet har ingen här uttryckt att Skandiamannen kan rundas utom tvivel, den tvärsäkerheten brukar i allmänhet komma från anhängare av teorin.
    Mer eller mindre explicit eller mellan raderna brukar det med jämna mellanrum komma angrepp mot de kunniga och etablerade personer som har en åsikt som inte överensstämmer med Thomas Petterssons och Mattias Göranssons. Dessa har tydligen enligt Mattias G ett eget intresse i frågan. Att Thomas Petterson önskar sig en båt för sina ansträngningar under tolv års tid (?) är ju inte något egenintresse, han har ju gubevars gett oss svaret, så en båt är väl honom väl förunnat. Kritiker har däremot svårt att överge sina ”älsklingsteorier” eller så har man personlig nytta av att hålla eventuella konspirationsteorier ”vid liv”.
    Till skillnad mot Thomas Pettersson då.
    Det enda dessa angrepp mot oliktänkande visar är att man inte har kunskap eller intellekt nog för att skilja mellan seriösa och oseriösa debattörer och att man använder det som ett vapen för att desavouera kritiker för att inte behöva bekymra sig över högst relevanta sakargument.
    I princip har ingenting förändrats under tre år. Thomas P och Mattias Göransson presenterade lösningen utan att ens ha satt sig in i centrala vittnesmål och övriga förutsättningar och på den vägen är det. Vad som helst kan bli till vad som helst bara man läser och tolkar saker på ett för egen del fördelaktigt sätt och bortser från allt annat.
    I denna artikelserie finns argument på argument som till stor del inte ifrågasätts eller besvaras. Demonisering av oliktänkande utan föregående argumentation är ju däremot tyvärr en beprövad metod hos mänskligheten. Det brukar inte sluta så bra.

    1. Catharina E

      ”I princip har ingenting förändrats under tre år. ”

      ÄNTLIGEN ett påstående som stämmer. Inte minsta trovärdigt rundningsförsök under perioden (Nej, Borgnäs kapplöpningsteori i gränden är bara skrattretande).

      Nu vet jag att SE-tvivlarna opponerar sig i form av osäkerheter som om praon var på Skandia 3 mars och när SVD-intervjun gjordes med SE 1 mars. Men de har ju ingen påverkan på ”kan inte rundas”.

      1. Mikael A

        Det finns vad jag förstår enligt din mening inga argument som ”SE-tvivlarna” har framfört under tre års tid som ens i minimal utsträckning förminskar vare sig Thomas Petterssons och Filters slutsats eller argument.
        Jag håller på och rundar av detta och väntar bara på ett eventuellt svar från Thomas P så jag ger mig inte in i någon diskussion om Skandia 3 mars eller annat som jag redan tidigare har kommenterat.

  27. Undrar vilket sorts Sydafrikanskt erkännande som skulle varit på gång när det var tal om att KP skulle lyfta fram Sydafrika som lösning

    Innan det ändrades till SE som lösningen

    1. Svenska journalister och även andra anklagade den Sydafrikanska säkerhetstjänsten att de låg bakom Palme mordet därfor Palme stodde ANC. De här anklagelserna blev negativt for personer inom säkerhetstjänsten som också måste soka om amnesti från ANC som kom till makten 1994. Det är orsaken att overste Eugene Kock gick ut 1996 och sade under ed vid rätten i Pretoria att Palme mordet planerades från Sydafrika och organisatoren var Craig Williamsson. Det menades att säkerhetstjänsten hade ingenting med mordet att gora utan det beställdes av Sverige från Craig W som hade sin egen gärningsman. Craig W hade varit verksam i säkerhetstjänsten sedan studenttiden men innan Palme mordet sade han upp sig från den befattningen, och var därfor en privatperson. Mandela med ANC var mycket forbittrade over anklagelserna att mordet organiserades från Sydafrika och lovade gå till botten med det hela och om apartheidregimen låg bakom mordet skulle alla korten läggas på bordet. Sedan blev det helt tyst från Mandela och ANC om Palme mordet, ANC behovde endast kalla in Craig Williamsson som kände till allt om mordet och helt säkert kunde visa dokument varifrån beställningen kom om mordet. Sedan lades locket på om Palme mordet ingen fick yttra sig om det, när Eugene Kock blev friad från fängelsestraffet var villkoret att han fick inte yttra sig om Palme mordet. Vad KP hade for uppfattning om Palme mordet är svårt att forstå, men han åkte till Sydafrika och sannolikt sokte någon information , men inrikesministern lämnade en dossier via sin sekreterare till KP som visar att hon och regeringen ville inte blanda sig i Palme mordet. Nämnas kan att Craig Williamsson fick amnesti från ANC som forvånade många och sysslar med fastighetsaffärer i Sydafrika idag.

  28. Jag skulle ändå vilja föreslå riskanalys av alla involverade vittnen och personer som var involverade.
    1 Sven Aspling. Han pratade med Palme på telefon innan biobesök och således visste om att paret skulle till bio.
    – riskfaktor: Sven Aspling grundade Stay Behind’s svenska gren tillsammans med William Graig
    2. Alf Karlsson, Säpochef som hade högsta ansvaret om Palmes livsvakter
    – riskfaktor: han hade jour under mordnatten och visste att Palme saknade livvakter.
    3. [AA – namnet ersatt med denna beteckning. GW]. Sågs på mordplatsen (2 kvinnor som kände igen och pratade finska med honom. Dekorimamannen?
    -riskfaktor: vapen +walkie-talkie i rockärmen plus att han var aktivist inom Baltiska Frikommitten och hatade kommunism eftersom baltiska länderna i den tidpunkten var under Sovietstyre och hans uttalanden om Palme var inte direkt smickrande. Polis
    4. G-C Östling. Plockades av en taxi 400 m från mordplatsen.
    -riskfaktor: Palme hatare som uttryckte sitt hat, Polis
    5. Alla vittnen och människor i närheten på mordplatsen, speciellt närmaste paret Palme.
    – riskfaktor: döljer något eller ger falska vittnesuppgifter medvetet.
    6.Mannen som Yvonne och Ahmed möter på David Bagarens gata.
    – Riskfaktor: tiden, tiden, tiden. Om Yvonne och Ahmed lämnade klubben 11.30 och Palme mördades 11:19 är det för långt tidsspann för att han skulle vara mördaren som springer direkt efter mordet trappan upp. Går ej ihop, men om den riktiga mördaren lämnar vapnet till honom kan det förklara meckandet med lilla, hårda väskan.
    7.Eugene de Kock. Jag tycker att fantombilden som publicerades liknar honom (utan glasögon) väldigt mycket. Jag är ritare och konstruktör och van att se såna saker. Speciellt kind/hakpartiet som är något asymmetriskt är ganska ovanligt och orsakas av en förlossnings- eller en annan skada.
    -riskfaktor: Eugene fångades tillsammans med en annan man i övervaknings kamerabild på Arlanda när herrarna passerade tullen. Klädseln stämmer med vittnesuppgifter från mordplatsen
    8. Lisbeth Palme
    Riskfaktor: hon var i chock och skrämdes till tystnad genom att hota att mörda hennes barn. Mammainstinkten är väldigt stark hos oss kvinnor.och vi kan lätt skrämmas med sådana hot.
    Hennes vittnesmål stämmer inte, undrar om hennes utsago att titta på butiken Sari stämmer? Möjligt är också att oaret bytte sida för att ta t-banan hem. Möjligt är också att Palme lockades att träffa någon vid t-banan tex att överlämna något viktigt. Ingången till andra utgången låstes just den kvällen kl. 23:00 enligt en källa som var där ( vet ej sanningshalten)
    9.Baracker som var placerade väldigt lämpligt för ändamålet
    -riskfaktor: mordplats, Skandia husets eventuella tunnlar, möjliga lönndörrar eftersom människor försvinner och dyker upp mystiskt på mordplatsen
    10.Skandia huset.
    Riskfaktor: Lokal till Stay Behind, hemliga gångar garage, Securitasväktare som ”smet” från sitt jobb och väktarens förhör som sekretessbelagdes omgående.
    Jag jobbar gärna med riskanalyser men det är svårt om inte omöjligt att göra en riskanalys ensamt. Fakta som jag har listat upp kan vara felaktig om källan är felaktig. Rätta gärna till i så fall och kom gärna med flera punkter som behöver analyseras!

    1. Marjatta,
      du har alldeles rätt i att det kan vara viktigt att göra vad du kallar för riskanalyser – det vill säga försöka bedöma risken för att personer kommer med felaktiga uppgifter till utredningen och/eller att de spelar en annan roll i sammanhanget än den som det förefaller vid första anblick.

      Av naturliga skäl är det ibland mycket svårt att föra en offentlig diskussion om sådana saker eftersom det lätt kan glida in på påståenden som kan klassas som förtal. En första förutsättning är att de som deltar i en sådan diskussion är noga med både fakta och med rimlighetsbedömningar. Även av andra skäl, inte minst för att undvika att diskussionen hamnar på rena tidsödande stickspår, är det viktigt att själv kolla detaljer i de omständigheter man vill ta upp så långt det är möjligt.

      Jag har några kommentarer till de olika exempel du nämner. Jag bibehåller dina numreringar

      1) Den person som du syftar på som samarbetspartner med Sven Aspling i uppbygget av svenska Stay Behind måste väl vara William Colby, inte någon med namnet William Graig?

      3) Det har förekommit mycket diskussioner på den här bloggen tidigare om den person som du namnger men vars namn jag alltid ersatt med beteckningen AA. Anledningen till att jag valt att anonymisera honom på det sättet är att diskussionen gäller om han skulle ha identifierats på mordplatsen på ett sätt som starkt pekar på att han skulle vara Palmes mördare. Enligt min mycket bestämda uppfattning är det en ren vandringsmyt att han skulle ha pekats ut av någon på mordplatsen. Vad som i vanliga fall påstås om saken är precis det du skriver, att två kvinnor skulle ha känt igen honom. Det finns inga belägg för att de gjort det. Det finns förvisso förhör med de två kvinnor som åsyftas. De har berättat att de passerat Dekorimahörnan på Sveavägen strax före mordet. Det ska tilläggas att deras uppgifter kom in mycket sent till utredningen. En av kvinnorna, vanligen kallad Anki, har uppgett att hon då kände igen en man som stod där med en walkie-talkie, den andra kvinnan tycks inte ha ansett sig känna igen mannen. Anki har inte kunnat uppge mannens namn men har beskrivit honom som finländare. AA har ingen finsk anknytning. Förhören med Anneli och Anki finns på http://www.palmemordsarkivet.se – se raderna 45 och 46.

      4) Mannen du syftar på hette Carl Gustaf i förnamn, alltså CG, inte GC. Det finns en uppgift i utredningen om att han skulle ha varit inne i området under mordnatten, men den kan inte anses vara bekräftad.

      7) Lars Borgnäs har kunnat konstatera att mannen som syns i filmsnutten från Arlanda inte var Eugene de Kock utan en svensk som var tolv år äldre än de Kock. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/l1eqwe/sparet-som-leder-rakt-in-i-polishuset

  29. Som vanligt,utmärkt kritisk granskning av Gunnar Wall.
    Får man uttrycka en önskan om en liknande granskning gällande hypotes Christer A?
    Ett av flera problem angående denna hypotes är att det egentligen aldrig har uttryckts någon handfast kritik,och bättre kraft ämnad för detta än Gunnar Wall kan i varje fall jag inte tänka mig.

    Utifrån materialet så står ju CA för mig ut som en fyr en stormig Novembernatt.

    Jag skulle välkomna en kritisk granskning av de fakta som föreligger för att eventuellt kunna omvärdera min nuvarande hållning,och jag vet ju om att Gunnar Wall har en något njugg inställning till hypotesen om att CA var GM..om jag uttrycker mig försiktigt.

    Jag kan inte begripa varför,men jag är säker på att Gunnar kan uttrycka sina betänkligheter på ett eminent sätt.

    Vad säger du Gunnar?

    Hypotes CA är ju som du vet en av de allra mest ”populära” bland de som är lite mera insatta i MOP än vad allmänheten i gemen är.CA förtjänar väl en djupare granskning även han?

    1. Ragnar,
      du har alldeles rätt i att hypotesen om CA har en så framträdande plats i debatten att den förtjänar en diskussion. Jag arbetar nu med en ny bok om Palmeutredningen (men vet tyvärr inte när den blir klar). I den tror jag det skulle vara bra om jag får med ett genomarbetat avsnitt om indicierna mot Christer A.

      Tack för att du understryker behovet av ytterligare granskning av den hypotesen!

      1. Hej Gunnar,

        Jättetrevligt att du håller på att skriva på en ny bok, jag ser fram emot den!

        I några av dina tidigare Palmeböcker – t.ex. Mörkläggning respektive Huvudet på en påle – har du haft ett specifikt tema. Nu inser jag att detta är en fråga som du förmodligen inte önskar att besvara, men har din nya bok någon typ av tema eller specifik inriktning?

        Även om du inte kan avslöja i detalj vad du avser skriva om kan det vara så att några generella punkter till denna bloggs läsare kan få några av dem/oss att komma med lite idéer som kan vara berikande för ditt författande. Trotts att mordet hände för mer än 35 år sedan, och borde vara utrett ner till minsta möjliga detalj, har många skribenter på denna blogg fått mig att personligen se nytt på olika saker. Och detta gäller ibland även de inlägg av personer som förespråkar Engström som gärningsman – mångfalden berikar.

        Jag har därför t.ex. heller inga synpunkter på att Thomas Pettersson och Mattias Göransson i egenskap av författare och journalist önskar driva sin, men enligt många mycket osannolika, tes om Engström. Det omfattande detaljstudiet av Engströmförhören m.m. har också gjort att andra förhör har analyserats mer på djupet och detta kan vara viktigt när övriga spår ska bedömas och analyseras.

        Alltså, finns det någon eller några generella punkter du önskar få belysta från lite olika håll?
        Men jag förstår också till fullo om du som författare inte i förväg önskar avslöja några bärande idéer.

        Allt Gott!

        1. Hej Anders Fredric och tack för att du frågar!

          Ja, ett tema som givetvis kommer att finnas med i boken är nedläggningen av utredningen och utpekandet av Stig Engström. Och där har jag stor glädje av alla kunniga och intressanta kommentarer som kommit in till bloggen, stort tack för det. Jag kan bara uppmana alla som vill bidra till att jag ska skriva något av värde att fortsätta att kommentera.

          I övrigt kommer boken bland annat att ta upp en del omständigheter som blivit möjliga att få bättre koll på genom att nytt material blivit offentligt.

          Och slutligen har jag några trådar som jag nystar i som jag inte riktigt vet vad det blir av.

          Jag återkommer gärna med mer preciseringar längre fram. Och den som tror sig ha något av intresse att berätta för mig som av någon anledning kanske inte passar på bloggen får gärna kontakta mig direkt, lämpligen genom ett mail till gunnar@gunnarwall.se

          Sedan finns det alltid möjligheter att fortsätta kontakten på andra sätt. Det finns ju till exempel användbara krypterade kommunikationsvägar.

          1. Gunnar:
            Ifall det är möjligt skulle en intervju med Donald F vara väldigt intressant. Jag tror ju knappast han avslöjar något mer om Stay Behinds verksamhet än vi redan känner till men man vet ju aldrig vad mer som kan framkomma.

            1. Simon A,
              jag gjorde ett antal försök att få kontakt med den tidigare IB-agenten Donald F i samband med att jag skrev boken Konspiration Olof Palme. Men det lyckades inte och jag drog den preliminära slutsatsen att han helt enkelt inte ville tala med mig.

              Det hindrar inte att jag kan försöka igen, vi får se.

  30. Jeg skal forstå:

    1) Om det ikke var Engström, der åbnede bagdøren kl. 22.35 og satte alarmen i gang, hvem var det så?

    2) Hvad skal man lægge i Engströms udsagn fra interview i 1992, om at – om han havde været morderen – ville have benyttet et mindre, mere smidigt våben?

    3) Hvorfor ringer Engström ikke bare hjem fra en telefonboks (som der var mange af dengang) i stedet for at slå på dørruden til Skandiahuset for at gå ind og tale usammenhængende med vægterne?

    1. Om jag hade jobbat på Skandia ,stämplat ut 23,19 och hamnat i samma situation som vittne är det mycket troligt att jag hade gått tillbaka till Skandia för att prata om händelsen och låna en telefon där.

      Däremot om jag hade varit gärningsman då hade jag inte gått tillbaka till Skandia utan då hade jag försökt ta mig hem så snabbt som möjligt.

      1. Men SE var ju ovanligt listig och smart. Trots att han var både omdömeslös och drucken. Därför fintade han bort precis alla utom de allra smartaste (dvs TP och KP).

  31. Gruto:

    1) Troligen någon som jobbade på pappersbutiken La Carterie i husets bottenvåning. De brukade använda dessa utrymmen för att föra in material i butiken och var bevisligen där och jobbade när mordet begicks. Det finns förhör om detta.

    Det rör sig för övrigt inte om en bakdörr (ut på gatan), utan om en dörr inne i huset.

    2) Han fantiserar väl precis som han säger om hur han skulle ha gjort. Ser inget konstigt med detta. I samma intervju är det för övrigt tydligt att han utgår från skriverierna om Christer Pettersson, och den revolver med pärlemorhandtag han talar om har han bara kunnat läsa om i pressen i samband med Petterssonutredningen.

    Man kan väl också konstatera att om han nu vore mördaren så hade han ju inte använt ett litet och smidigt vapen, utan just den magnumrevolver som faktiskt användes. Så vad detta är tänkt att tyda på begriper jag inte.

    3) Det var väl mycket naturligt att gå den korta sträckan tillbaka till jobbet för att ta en andningspaus och berätta vad man sett för de personer man talat med en kort stund tidigare. Och kanske för att värma sig lite, efter en lång stund i kylan. Särskilt som där också fanns en telefon han kunde låna gratis. Och kaffe!

    Även om man bortser från det psykologiska i det hela (och kaffet) så är det så att säga logistiskt rimligt. Jag vet inte var närmsta telefonkiosk befann sig 1986, men jag skulle gissa på att det var vid Hötorget eller möjligen Sergels torg – bägge är längre bort än att bara promenera tillbaka till Skandiaentrén. Dessutom blev ju Engström faktiskt tvungen att gå norrut för att åka hem från Odenplan eftersom det var så sent, så han skulle ändå ha gått förbi Skandiaentrén. Men det visste han kanske inte då.

    1. Det kan ju tilläggas att det inte var alltid som telefonerna i kioskerna fungerade, de vandaliserades rätt ofta. Och så krävdes det växelmynt. Plus att det givetvis var behagligare att ringa inomhus än att stå i en blåsig kiosk i vinterkylan. Valet att ringa från närbelägna Skandia i stället för att försöka få tag i en ledig och fungerande telefonkiosk måste ha varit lätt att göra.

  32. Men hvorfor spejler Engström morderen i sin vidneberetning? Om det ikke er en forvekslingsstrategi, hvad er det så, han har gang i?

    Fra Lars Larsson:
    1) Engström promenerar hastigt längst ut på trottoaren = Morderen, der følger Palme
    2) Stående vid skyltfönstret for at se på sit ur = Morderen finder revolveren frem af sine klæder ved samme fönster
    3) Engström kommer fram till mordplatsen, står stilla en stund vid paret och tvekar om hur han ska göra. Stanna kvar och hjälpa till, eller skynda sig till tunnelbanan? = Morderen er tvivlrådig et par sekunder efter skuddene
    4) Engström står på mordplatsen med armen utsträckt i ”militärisk stil” for at vise, hvor morderen løb hen = Morderen står på samme vis, da han skyder Palme i ryggen
    5) Engström påstår att han pratade med Lisbet = Morderen forsøger at udveksle et par ord med Palme før skuddene
    6) Engström løber ind i Tunnelgatan (efter morder/polis) = Morderen flygter ind i Tunnelgatan

    1. Gruto.

      Det är ingen som vet hur mördaren kom till platsen, än mindre om han stod och grävde efter revolvern vid skyltfönstret.
      Larsson presenterar inga sanningar, och det finns många mycket allvarliga fel i hans bok.
      Det han stödjer sig på är en passage i ett förhör med Inge M -87-11-12, där han säger att gärningsmannen kom till platsen från utsidan av annonspelaren. Sedan stod han och väntade där 15-30 sekunder innan ett gäng på 4-7 personer kom gående norrut.
      Därefter stod han vid Dekorima i 3-4 minuter innan makarna Palme kom gående.
      Detta är den enda existerande uppgiften som finns om hur mördaren kom till platsen, men Inge M har aldrig tidigare eller (rätta mig om jag har fel) berättat den varianten, trots att han blivit förhörd många gånger.
      Man plockar alltså ut en enskild uppgift ur ett väldigt sent håller förhör.
      Sedan stryker man uppgifter som inte passar.
      Väntetiden går bort, Engström kan inte ha väntat – det medger inte utstämplingstiden.
      Inge säger att mördaren var en stickad mössa nerdragen i pannan. mannen påminner inte på något sätt om Engström, men uppgiften om ankomstriktningen passar, och allt annat stryker man.
      Därefter försöker man para ihop detta lilla textavsnitt -som passar agendan – med Engströms uppgift att han följde trottoarens ytterkant fram till annonspelaren, och vips har vi en Engström som speglar mördarens rörelser, med skillnad att han placerat sig flera meter längre norrut.
      Sedan kan man bygga vidare på det, och lansera idén om att själva klocktittandet utanför annonspelaren skulle vara likartad gärningsmannens grävande efter revolvern tio femton meter längre söderut.

      Nu vet ingen om gärningsmannen verkligen gjorde så, men det är ändå troligt resonerar man.
      Därefter måste ju gärningsmannen ha skjutit med armen utsträckt, och denna position skulle Engström ha beskrivit att han själv intagit tre minuter senare då han pekade ut mördarens flyktväg för piketpoliserna.
      Det är förmodligen detta som Krister Petersson bygger sin sladdriga anklagelse om att de kommit fram till att Engström till vissa delar agerar på samma sätt som mördaren.
      Den fantasin kan han och hans utredare alltså inte berömma sig själva för, utan den var redan färdigtänkt och lanserad x2.
      Det är också svårt att förstå varför Engströms påstådda strategi skulle innehålla så motsägelsefulla inslag, som att han var där bara några sekunder efter skotten, men ändå så sent att han inte var först, och att han inte sett gärningsmannen.
      Men vittnet Lars befann sig i den position ca 45 sekunder efter mordet.
      Engström tänjer sin ankomst till mordplatsen åt olika håll, men den klara strategin lyser med sin frånvaro.
      Kanske är det i stället hela teorin om Engström som är så splittrad, att förespråkarnas argumentation framstår som mer eller mindre schizofren?
      Jag tycker att det framgått tydligt i den senaste tidens diskussion.
      I så fall är rättsväsendet med Krister Petersson som frontfigur väldigt snett ute.
      Det är bekymmersamt.

      1. Det är känt hur gärningsmannen kom till platsen och tog sig därifrån. Ett vittne motte paret Palme när de gick soderut från Grand och efter dem gick en mystisk man med lite framåtlutad stil och klädd i en morkblå rock som gick strax ovan knäna han hade blåa byxor med avlångt ansikte sammanbiten mun med skarpa ogonbryn . Vittnet blev misstänksam på mannen och tog en promenad men kom tillbaka och spanade efter paret Palme som fanns vid Sari butiken och den mystiske mannen stod vid Dekorima. Vittnet såg att paret Palme borjade gå soderut och innan Tunnelgatan kom en man i blå täckjacka som gick efter dem som var Anders B. När paret Palme kommer i närheten av mannen losgor sig Lisbeth från armkroken och hamnar snett framfor Olof , mannen som står vid Dekorima går bakom Olofs rygg och avlossar två skott att han faller ned dod. Gärningsmannen holtrar vapnet och tar sig in i Tunnelgatan och uppfor trappen till David Bagares gata sedan tvärgatan Smala Gränd till Snickarbacken och ned till Birger Jarlsgatan där flyktbilen väntade. Lars J såg gärningsmannen ta sig uppfor trappen och Yvonne motte gärningsmannen vid Johannesgatan och på Smala Gränd fanns vittnet Sanna T som motte gärningsmannen. När han kommer mot flyktbilen är det en taxichauffor Hans H som ser
        en man i mork rock komma mot flyktbilen en Volkswagen Passat, och han tar av sig rocken och sätter på sig en nappajacka och en keps och de åker iväg vid 23.30 tiden.

        1. Goran,
          du kan inte – mer eller mindre på fri hand – hänvisa till ett visst antal uppgifter ur den stora flora av vittnesiakttagelser som existerar och kombinera dem till en egen hypotes samtidigt som du fastslår att ”det är känt” att det var just så det gick till.

          Eller rättare sagt: det är klart att du kan, för du gör ju det. Men resultatet blir i mina ögon inte mer än en personlig gissning.

          För att en diskussion om de här knepiga sakerna ska bli meningsfull krävs det ju att vi inser att det av förståeliga skäl finns många olika tankar om vad som egentligen hände den där kvällen. Och att den som vill övertyga andra om en egen hypotes måste medge att det finns uppgifter som tycks strida mot den och utifrån det argumentera för att den egna hypotesen trots allt är riktig.

          Sedan skadar det inte med exakthet och allsidighet i presentationen av de egna uppgifterna.

          Ett exempel: jag antar att det vittne du talar om som mötte paret Palme söder om Grand är ALf L.

          Det är ju ett mycket kontroversiellt vittne och värdet av hans påståenden måste göras utifrån en granskning av hela den väldigt föränderliga berättelse han presenterat. Och inte minst av att han 1994 slutligen uppgav att han hittat på alltihop.

          Du kan förstås hävda att just det du valt att återge av vad han sagt faktiskt är sant. Men utgå då inte från att ”det är känt” att det är det, för det är precis vad det inte är.

          1. Alf L var ett kontroversiellt vittne , men jag har kontrollerat hans uppgifter och de stämmer är inga falska påståenden han kom med. När man jämfor med ett annat vittne stämmer händelseforloppet som båda vittnen har. Exempelvis framfor Inge M att 4-5 ungdomar kommer från Kungsgatan hållet och går norrut och passerar mannen vid Dekorima utan att de märker honom. En mycket märklig iakttagelse men Alf L ser exakt samma sak. Alf L ser detaljer som overensstämmer med vad Inge M framfor, som vore omojligt att veta om han inte såg forloppet. Alf L moter mannen på mindre än 1 meter och kan lämna ett bra signalement på mannen med hans kläder och annat. Han stämmer in helt med de uppgifter som Sanna T kommit med på Smala Gränd som motte mannen där. Även uppgifter som taxichaufforen vid Birger Jarlsgatan / Snickarbacken Hans H ser mannen komma mot flyktbilen stämmer in, som visar att det är samma person. Det som gor att hans vittnesuppgifter måste elimineras med att han påstod han ljugit alltsammans, det är att han såg mordforloppet , som skulle gjort det omojligt att sätta in CP som gärningsmannen som då var planerat. De här vittnesuppgifterna finns kvar som det endast är att ta fram dem och jämfora med andra vittnesuppgifter. När det är felaktiga uppgifter som polisen är mycket skickliga att finna ut de åker i slasken.

            1. Goran:
              Jag har varit inne på detta tidigare och har tagit upp frågan om Alf L:s trovärdighet. Jag kommer inte riktigt ihåg hur diskussionen här på Gunnars blogg utmynnade men personligen håller jag inte för uteslutet att Alfs tidiga uppgifter faktiskt kan innehålla en viss sanningshalt. Jag tänker mig ungefär samma resonemang som ditt beträffande hans observationer. Jag har faktiskt inte än fått ordentlig kläm på om han egentligen är fågel, fisk eller mittemellan.

              1. Jag har analyserat AL vittnesuppgifter och de var helt korrekta och polisen ansåg att han kom med genomgripande uppgifter och forhoret är på hela 42 sidor och det är inte polisen som avfärdat hans uppgifter. Polisen har specialister som undersoker forhoren bland annat kollar bandinspelningarna och jämfor med annat att uppgifterna kan kopplas sammam med annat. Jag påstår att mordet hade kunnat losas med grunden av AL vittnesuppgifter. AL motte det som var gärningsmannen på mindre än 1 meter och kunde lämna ett mycket bra signalement på honom. Det som är det intressanta är att det är samma person som AL motte som han ser mordar Palme. Det fanns två andra vittnen som såg mordforloppet och det ena är Inge M ett mycket bra och säkert vittne, sedan fanns Anders B. Lisbeth kan avfärdas därfor hon kom med så mycket fel.Sedan fanns de som såg gärningsmannen forsvinna in i Tunnelgatan men de såg endast ryggtavlan, men fanns annat de såg också. Sedan fanns vittnet Sanna T på Smala Gränd ett mycket bra vittne som motte gärningsmannen och kom med ett mycket utforligt signalement. När gärningsmannen kommer efter Snickarbacken mot flyktbilen vid Birger Jarlsgatan ser taxichaufforen Hans H mannen komma och kan uppge klädseln på honom och han byter rocken mot en nappa jacka och sätter på sig en keps och de åker iväg vid 23.30 tiden. Det som nu måste goras är att sammanfatta uppgifterna och få ett bra signalement på gärningsmannen och de signalementet skall jämforas på mannen som Dirk Coetzee i Sydafrika uppgav skulle vara gärningsmannen for Palmemordet. Dirk Coetzee hade en mycket lång erfarenhet av säkerhetstjänsten i Sydafrika och är inte vem som helst. Det är lätt att hitta bilder på den angivne gärningsmannen även från 1986. Inser man att signalementet stämmer helt in med gärningsmannen i Sverige och signalementet på mannen som Dirk Coetzee angivit då kan man vara säker på vem som var gärningsmannen for Palme och losningen på mordet. Svårare än så är det inte att finna ut vem som mordade Palme. Men skall den misstänkte kunna åtalas och domas måste han bli utlämnad till Sverige och det kan påstås är en omojlighet, några sådana forsok har aldrig gjorts och kommer inte att goras heller. Den utpekade gärningsmannen av Dirk Coetzee lever , däremot Dirk Coetzee är avliden.

      2. Jörgen G

        ”Larsson presenterar inga sanningar, och det finns många mycket allvarliga fel i hans bok.”

        Så kan man tycka, men ändå går det inte att komma runt SE genom hans bok.

        All heder åt MOP-hjälten Lasse Larsson.

        1. Mikael A.
          Säkert.
          Jag vill bara höja ett varningens finger för att boken innehåller allvarliga faktafel i hypotesens mest avgörande delar.
          Alla som läser den bör kontrollera sanningshalten i det som skrivs, det gäller förstås all litteratur man läser som gör anspråk på att berätta sanningen.

          I Larssons fall kan man bara konstatera att han inte vet hur mördaren kom till platsen, och vad han hade för olika bestyr strax innan mordet.
          Larsson har helt missuppfattat Lars J:s rörelser och påstår att han aldrig stått i hörnan vid Luntmakargatan 14, utan gick direkt fram till trappen innan han modigt upptog förföljandet.
          Om man har den föreställningen så hade naturligtvis inte SE kunnat göra den observation han gjort av Lars från mordplatsen. Kruxet är bara att Larsson har fel just i den delen som är bärande för hela hans hypotes.
          En annan bärande del gäller att SE kopierat mördarens rörelser i samma stund han tar fram revolvern – så skriver Larsson att SE gjorde likadant när han tittade på klockan.
          I Larssons bok står:

          ”Det kan vara intressant att veta att efter att dessa polisförhör hölls – men innan rättegången genomfördes – hade Thomas Kanger 1987 kommit ut med sin bok ”Mordet på Olof Palme”. I den boken utvecklar vittnet Inge M sin bild om att mördaren kom sneddande från reklampelaren och ställde sig vid skyltfönstret mellan avfasningen och ingången. Detta skyltfönster är bara 5 meter ifrån platsen där Sture två år efter mordet kommer på att han sneddade in och ställde sig”

          Han hänvisar också till intervjun i proletären 1989:

          ” Intervjun åtföljs av en serie bilder. Dessa bilder, sannolikt med Olle M som fotograf, visar Sture i de olika positionerna i skedet fram till mordplatsen. En bild visar just detta ögonblick: Sture står stilla, svagt framåtböjd, riktad rakt in mot Götabankens upplysta skyltfönster, noggrant studerande sin klocka. Armen är uppe i karaktäristisk vinkel mot det neråtböjda ansiktet. Exakt här står han när skottet brinner av. Positionen är ca två meter från ingången till Dekorima. Nästan exakt här står också ögonvittnet Anders B på sin promenad efter paret Palme. Det märkliga med detta är att varken Anders B eller Sture kan berätta
          om den andre. Detta trots att de i praktiken måste ha befunnit sig på nära nog exakt samma ställe”

          Detta är totalt fel.

          Stig säger inte i något förhör och inte heller i den artikel som Larsson hänvisar till, att han står vid Dekorimas ingång när skotten brinner av. Dessutom visar bilden i Proletären att Stig står 11 meter norr om ingången.

          Jag tycker att det är viktigt att känna till dessa allvarliga faktafel, eftersom de har så stor betydelse, och det finns fler.

          1. Jörgen G

            Just det, trots de felaktigheter som du tycker finns och påpekar, går det ändå inte att förklara bort SE. Han såg Lars J vid Kulturhusets hörn någon gång under tiden från cirka 23.22,10 och kanske en halv minut framåt.

            1. Mikael A.

              Huruvida det går att ”förklara bort” eller ”runda” SE verkar ligga lite mer i betraktarens öga, för min del går det alldeles utmärkt, och för din del går det inte alls.
              Dock har jag fått för mig att hela spåret har sitt ursprung i en rad missförstånd som odlats och bearbetats genom åren, vissa har befästs, och andra har tagit nya former.
              Det gäller även många andra så kallade utpekanden. Det är helt enkelt ett fenomen som uppstår hos människor som kanske är lite för ivriga, och en aning för dåligt pålästa.
              Jag ska ta ett par exempel:

              Vem minns inte när Olle Minell gästade TV3, jag tror i slutet av 80-talet?
              Han satt då och riktade starka misstankar mot poliserna som deltog i eftersöket.
              Han påstod att kommissariebil 1520 var på David Bagares gata 23.23, och hänvisade till en rekonstruktion med Lars J. 1520 var alltså på plats två minuter för tidigt, och dessutom före områdesanropet – enl Olles sätt att se på det, men så var det ju inte, utan den beräkningen var käpprätt fel.
              Lars befann sig helt enkelt i trakterna av Johannesgatan ca 23.25.
              Varken Leif GW eller ens CD själv kunde ge någon trovärdig förklaring på detta märkliga förhållande, eftersom det krävs tidsstudier på plats. Man hade helt enkelt bara att finna sig i OM:s felaktiga uppgifter – för faktum är att om den springande mannen på David Bagares gata var gm – så var det han som borde ha befunnit sig i höjd med Johannesgatan strax före 23.23. Inte Lars.
              Jag kan tänka mig att OM, då det begav sig tänkte att ”poliserna kan inte rundas”
              Ett annat exempel är det sorgliga utpekandet av AA, som till stor del bygger på en myt om att de finska flickorna pekat ut honom. Det har de mig veterligen aldrig gjort.
              Det är många som därför säger att ”AA kan inte rundas”.
              Felaktiga, och ibland ganska banala missförstånd kan få stora konsekvenser för enskilda utpekade personer, men det handlar nog sällan om någon direkt lömsk strategi.

              I Larssons fall har det blivit galet på många punkter, och han borde rätta en hel del felaktigheter, men då skulle det inte finnas så mycket tyngd kvar i den argumentation han byggt upp.
              SE påstår ju faktiskt att han var på väg mot en annonspelare då skotten föll. Vi kan inte veta exakt hur långt ifrån, sedan vek han enligt vad han säger in mot fönstret ca 15 meter norr om mordplatsen.
              Inte att han stod vid Dekorimas port 7 meter från mordplatsen – bredvid Anders B då skotten brann av.

              Vad jag anser om TP och hans alster är ju redan känt.
              Det går helt enkelt utanpå det mesta.
              Med lite kritiska ögon så går nog väldigt mycket att runda.

              1. Jörgen G

                ”för min del går det alldeles utmärkt, och för din del går det inte alls.”

                Och likaså går det inte alls för Nya Palmegruppen efter tre års utredning och TP efter snart femton års grävande,

                1. Mikael A.

                  Kan det vara så att ”nya palmegruppen” överlåtit tolkningarna till dessa författare?
                  På vilket sätt Stig speglade mördaren förklarade väl aldrig KP – men visst hävdade han att de kommit fram till att han ändå gjorde det?
                  En fråga som KP verkligen borde ha fått.

            2. Mikael: Då föreslår jag att du tänker över vad du precis har skrivit, tidpunkten för gärningen och jämför detta med LJ:s vittnesmål. Det är lite drygt 50 m till kulturhusets vägg och runt 80 m till trapporna. Var någonstans stannade gärningsmannen upp i en halv minut? Jämför det med vad SE säger om sina rörelser och var han stod när han tittade ned mot den fasad där det är fysiskt möjligt att se någon i silhuett.

              1. Teo

                ”Var någonstans stannade gärningsmannen upp i en halv minut?” – Källa?

                GM stannade inte upp utan flydde panikartat, även om han knappt hade styrfart nedför DBG efter trapporna.

                1. Nej gärningsmannen stannade inte upp utan flydde snabbt men inte panikartat upp för trapporna. Gärningsmannen hade inte tid att göra några ingående observationer av Lars J för att senare kunna beskriva hans ålder, klädsel och position i förhållande till Kulturhuset. Vittnet Engström kunde däremot observera Lars J från Sveavägens trottoar dit han kommit en kort stund efter skotten

                2. Mikael A: Nu får du väl ändå ta och ge dig? Du har själv skrivit ”Just det, trots de felaktigheter som du tycker finns och påpekar, går det ändå inte att förklara bort SE. Han såg Lars J vid Kulturhusets hörn någon gång under tiden från cirka 23.22,10 och kanske en halv minut framåt.” ovan. Nu flyr han plötsligt i panik.

                  Mordet sker kl. 23.21.20. Var ställer sig gärningsmannen (SE enligt dig, eller hur) så att han kan se LJ vid kulturhusets hörn i en halv minut från cirka kl. 23.22.10? Var stannar han upp och står och stirrar på hörnet vid kulturhuset i en halv minut?

            3. Ja Stig observerade Lars J från Sveavägens trottoar en halv till en minut efter mordet samtidigt som gärningsmannen sprang upp för trapporna och var fullt fokuserad på sin flykt. Gärningsmannen hade inte tid eller möjlighet att göra någon ingående observation av Lars J och räkna ut hur han såg ut från Sveavägen

  33. Mikael A – för sista gången
    Eftersom du bestämt dig för gärningsman och argumenterar utifrån det är rätt
    meningslöst att diskutera. Alla får ha sin tro men jag har ännu inte sett något, allra minst efter 10 juni, som kittlat till vad gäller Engström -och jag verkar vara i gott sällskap. För mig är han alltjämt det osannolika vittnet. Förstår att det måste vara frustrerande att inte kunna bevisa hans skuld.

    1. Per Johan

      ”frustrerande att inte kunna bevisa hans skuld”

      10 juni 2020 – Kan inte rundas
      28 maj 2021 – Fortfarande inte rundad

      —– ”Under den korta tid, mindre än en minut, som SE var synlig under flykten hade han det upprepande beteendet att vända sig om och titta efter förföljare vilket Lisbeth Palme, Hans J, Lars J och Yvonne N berättat om.”

      Det måste vara frustrerande att inte ha något med substans som stöder ens teori när man deltar i diskussion.

      1. Låt mig stanna upp inför en enda del i din argumentering, Mikael A – den som handlar om Lisbeth Palmes iakttagelser.

        Det jag undrar över är: var någonstans har Lisbeth Palme uppgett att under den minut som följde efter mordet hade den flyende Stig Engström det upprepade beteendet att vända sig om och titta efter förföljare?

        Det där är ju en fråga som måste brytas ner i flera för att det ska bli översiktligt. Nämligen:

        a) Var har Lisbeth Palme uppgett att den flyende mannen var Stig Engström eller beskrivit den flyende mannen så att det finns anledning att tro att det handlade om Stig Engström?

        b) Var har Lisbeth Palme sagt att den flyende mannen vänt sig om under flykten?

        c) Mer specifikt: var har Lisbeth Palme uppgett att den flyende mannen vände sig om inte bara en gång utan flera gånger?

        d) Och slutligen: var hittar du stöd för att de iakttagelser från Lisbeth Palme som du kan tänkas vilja åberopa handlar om vad hon skulle ha sett inom en minut efter mordet?

        Jag skulle kunna ställa liknande frågor om de av dina påståenden som handlar om andra vittnen. Men jag gör inte det den här gången i alla fall. Ju fler frågor jag ställer, desto mer kan du välja att svara på det du helst vill svara på och hoppa över annat. Och jag tycker att det du påstår om Lisbeth är av störst intresse.

        Därför: var snäll och svara på just ovanstående fyra frågor, alltså a) till d).

        Jag anser självklart inte att alla som skriver på denna blogg ska vara skyldiga att svara på alla möjliga frågor. Och du är ju inte heller skyldig att svara på någonting om du inte vill. Men eftersom du gör väldigt kategoriska påståenden om hur saker och ting förhöll sig så tycker jag att det kan vara av intresse om du vill förklara vad du bygger detta på. Och kan eller vill du inte göra det så skulle det ju kunna få konsekvenser för din trovärdighet.

        Jag emotser svar med största intresse.

        1. Gunnar

          När det gäller LP så framgår det i Dahlstens bok. Jag har inte tillgång till den och annat just nu utan återkommer med utförligt svar nästa vecka. Dessutom såg även Gerard S när SE vände sig om (Åsgård/Olsson).

          SE = GM baserat på ”kan inte rundas” tills något motsäger det med SUBSTANS, d.v.s. inte kapplöpningsteorier och annat dylikt.

          1. Mikael A, det var ju tråkigt att du inte hann kolla fakta kring Lisbeth Palmes iakttagelser innan du skrev din tidigare kommentar, men jag ser fram emot utförligt svar nästa vecka.

            Och om de uppgifter i Dahlstens bok som du vill åberopa går på tvärs mot vad Lisbeth säger i förhör så hoppas jag du uppehåller dig vid den saken lite grann. Förhören bör ju generellt sett väga tyngre än andrahandsuppgifter i en tämligen sent utgiven bok, så hittar du något som stöder ditt resonemang hos Dahlsten – men bara där – så förtjänar ju det en stunds reflektion. Men det där har du säkert redan tänkt på.

            Det kan givetvis vara intressant att ta del lite närmare av dina tankegångar om vittnet Gerhard S också. Men jag skulle uppskatta om du tar det i en särskild kommentar och koncentrerar dig på att hålla dig till det ämne jag tog upp, Lisbeths iakttagelser, när du svarar mig. När vi är klara med Lisbeth diskuterar jag väldigt gärna din tolkning av Gerhards vittnesmål också.

            Trevlig helg!

            1. Gunnar

              Du kan vara lugn, du får svar nästa vecka understödd av substans och helheter, ingen tvivlar-cherry picking.

              ………Ingrid Klering sa i förhör 24 april att Lisbeth och Mårten Palme i samtal på Sabbatsberg båda var övertygade om att den man Lisbeth hade sett, mördaren, och den man Mårten hade sett, Grandmannen, var SAMMA MAN……………….

              1. Mikael A
                Vad bra, en man runt 40 år med en blå jacka av vildmarkstyp. Skönt att vi kan avskriva SE.

            2. Gunnar

              Du brukar ju använda dig av ”låt oss ändå leka med tanken”.

              Så låt oss leka med tanken att SE inte går att runda utan att han är GM.

              Var tror du då att SE såg Lars J någonstans?

              ”Man i tjugoårsåldern” gick inte att uppfatta varken från Dekorimahörnet eller trappkrönet, framför allt inte precisera ”tjugoårsåldern”. SVD:s förste man på plats vid 23.30 hävdar att SE INTE fanns kvar på brottsplatsen då. Lars J som återvände till Sveavägen ungefär samtidigt bekräftar i förhör SVD-journalisten. Att SE fanns kvar efter skotten har varken han eller några trovärdiga mordplatsvittnen kunnat bekräfta. Däremot har samtliga ”framstupavittnen” fått alibi av en eller flera på platsen. SE fanns ju på plats när OP låg framstupa, ”han såg liten ut”.

              1. Tack Mikael A,
                men jag avstår från att försöka räkna ut var SE skulle ha sett Lars J om SE var gärningsman.

                En anledning är att jag inte tror att gärningsmannen gjorde någon tydlig iakttagelse av Lars J. Jag vet inte var det skulle ha skett i så fall.

                Och en annan anledning är att om han mot all förmodan gjorde det så skulle han troligtvis inte gå ut och berätta det för alla som ville lyssna.

                Gärningsmannen kunde ju inte veta om någon annan än han själv över huvud taget kommit att lägga märke till Lars J under de minuter som följde på mordet. Och mot den bakgrunden fanns det verkligen ingen anledning för honom att sticka fram hakan och säga att just han sett Lars.

                Vi vet att åtskilliga personer kom att se Lars under de följande minuterna, bland dem Lisbeth Palme, Yvonne och Ahmed, poliserna i bil 1520, poliserna från Södermalmspiketen och så vidare. Men det kunde alltså inte mördaren veta.

                Själva faktumet att SE berättat om en person som rimligtvis måste vara Lars blir därför ytterligare ett argument för att han inte var gärningsmannen.

                1. Mördaren kunde ha sett Lars J från första trappavsatsen då han kunde gjort en snabb titt åt höger, andra trappavsatsen och även högst upp då han enligt Lars tittade neråt mot honom. Inte heller omöjligt att han såg att någon stod inne i gränden när han sprang förbi Lars därinne. Ingen har lyckats runda SE. SE har inget alibi tiden för mordet och 15-20 minuter efter mordet. Leif L och Jan A kom flera år efteråt under rättegångarna mot CP 1989 och påstod att de såg SE efter mordet på mordplatsen- inte tillförlitligt. Våren 1986 såg de ingen SE på mordplatsen. Ni spekulerar och önsketänker bara- har skygglapparna på och prestige m.m. Kolla den här sidan- https://tunnelgatan.se/slutsats.htm

                  1. Ulf: Vad menar du med att andra önsketänker? Det gör ju du med på ditt vis då med.

                  2. Ulf: Problemet är att LJ inte såg ansiktet på gärningsmannen när han sprang förbi, så föga troligt att gärningsmannen vridit på huvudet. LJ såg sedan bara mannen när han nådde krönet. Vände sig gärningsmannen om på väg uppför trappan tidigare har han antingen inte sett LJ eftersom han fortfarande stod i skydd eller medan LJ stod vänd upp mot Sveavägen (då kan han omöjligen ha fått en så skarp uppfattning om ålder, utseende och silhuett för han avtecknade sig då inte mot en vägg, utan mot mörkret mellan byggbaracken och Skandiahuset). Slutligen, när mannen kastade en hastig blick över axeln uppe på krönet tog LJ skydd bakom byggplatsen på andra sidan gatan räknat från kulturhuset.

                    Vad beträffar specifikt SE så har det aldrig skett någon ordentlig genomgång från polisens sida av alla vittnen som befann sig på mordplatsen och vilka de kunnat identifiera. Det behöver i sig inte betyda något, just därför vittnesmål inte är hundraprocentiga, men vi kan inte hålla på och spekulera hej vilt och att anta att vittnen sett det vi själva tror. Vi kan bara resonera i vad som är mer eller mindre sannolikt. SE är just oerhört osannolik av flera skäl.

                    1. Så länge ingen redovisar en ordentlig sammanställning av vem som såg vem, så måste alla kommentarer att SE såg ingen och ingen såg SE betraktas som antingen obegåvat pladder eller avsiktlig desinformation.

                      Oh ja, jag vet att KP kommer att hävda att vi får inte tycka till om saken, för vi har inte sett ”hela materialet”. Men det är inte agnostikerna eller gudsförnekarna som skall motbevisa Guds existens. Det är de som hävdar Guds existens som skall bevisa sin tes. Det gäller rent vetenskapsteoretiskt. Om jag hävdar att det var en grönögd irländare som sköt Palme kan det det inte tas som sanning bara för att ingen motbevisat mig. Bevisbördan ligger på mig. Principen är vetenskapligt generell.

                      Och den gäller definitivt i juridiken. Åklagaren har bevisbördan. Och alla de på bloggen som med tvärsäkerhet hävdar att det måste ha varit SE har samma bevisbörda.

                      KP’s invändning att ”vi har inte sett hela materialet” är rent trams. Om bevis finns i ”materialet” varför presenterar han då inte detta material som vi inte sett?

                    2. Nej som jag skrev så hade mördaren flera chanser att se vittnet Lars J som stod inne i gränden. Redan inne i gränden, från första trappavsatsen, andra trappavsatsen och högst upp. Du önsketänker att mördaren (kanske var SE) inte såg Lars. Du vet inte.

                    3. Nej- mördaren kunde visst sett att någon stod inne i gränden dvs Lars J, från både första trappavsatsen, andra och högst upp då Lars J sade att mördaren kollade mot honom. Ni kan bara spekulera och önsketänka att han inte såg Lars J, men SE ansåg redan dagen efter mordet att han såg Lars J och det var knappast som ett vittne precis bredvid makarna Palme som ingen såg under många minuter- 15-20 minuter. SE sade att han nästan snubblade på Olofs döda kropp (det borde verkligen många sett), pratade med den hysteriska Lisbet på mordplatsen och det försöker ni få till att det är korrekt?

            3. Ni diskuterar som att vittnena var 100% fakta men vittnen är inte det tyvärr. Lisbets utpekande av CP t ex är med hög sannolikhet helt fel. Mordet skedde en sen februarikväll och förloppet var snabbt m.m. Och en del vittnen satt långt ifrån som t ex Inge M (och han hade uppmärksamheten på annat också som trafiksignaler, övriga passagerare m.m.), en del satt i bilar, en del var berusade osv. Cherry picking är det snarare för ibland så hänvisar ni till uppgifter som ändras flera år efter mordet t ex Jan A och Leif L konstigt nog. Vad mördaren gjorde och såg exakt sekunderna, minuten efter skotten kan vi bara spekulera om 35 år senare.

              1. Ulf: Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson var fel. Mördaren är såklart lik honom.

                1. Kanske jag faller på oförmågan att klart se vad som är ironiskt menat. Men är mördaren såklart samtidigt lik Anders B, och hur ser karln då ut?

                  Jag tror det kan vara fruktbart att tentativt men tydligt i specifika analyser välja bort det som är alltför problematiskt, som t ex vad Lisbet Palme sagt om signalementet som kanske syftar på Anders B, antalet gärningsmän eller vem hon pekat ut efter efter åklagarens fusk i advokatens frånvaro; likaledes kan man försöka undvika att vilseledas av signalementet på personen som sågs i trappan, på David Bagares gata eller ännu senare, eftersom de inte behöver vara GM eller av Jan N:s springande man som gav sig av efter att hjärtkompressionerna inletts (knappast GM – kan det vara Stig E? Jan N är ej med i Johanssons och Asgårds tabell – kanske bland det klokare i GM-profilen). Sedan skall man naturligtvis försöka förklara övriga vittnesmål, utom Alf L:s eftersom han tog tillbaka allt och Lisbets tills man får tillgång till eventuella hemliga förhör. Låt oss hedra hennes synbara motvillighet att delta i ett justitiemord genom att bortse från vad hon kanske tvingades fabulera.

                  I ett dylikt förfarande kan man däremot naturligtvis inte bortse från t ex Jan-Ake S:s uppgifter bara därför att de avviker: han uppger snarare midjekort jacka. Det skall vägas samman med resten. Betyder det att han såg benen? Kan det ha varit pga av va andra rapporterade som en fladdrande rock etc.

          2. Eftersom Stig E stämplade ut 23.19 från Skandia och enligt bevisade uppgifter var tiden for mordet 23.20.00 – 23.20.10 som gor att Stig hade 50-60 sekunder på sig efter att han lämnar utstämplingen och sedan går han genom receptionen ut på gatan och borjar promenaden till Tunnelbanan och vid Gota banken går fram till skyltfonstret for att kontrollera tiden på sin egen klocka, det är då han hor de avlossade skotten. Stig Engstrom kommer fram till mordplatsen efter det att gärningsmannen gått in i Tunnelgatan och är på väg upp efter trappen. Stig Engstrom var ett vittne och ingenting annat. Att Stig Engstom skulle ha varit gärningsmannen blir till en omojlighet.

        2. Gunnar, angående vem Lisbeth sett så säger Hans Melander att han tänker sig att Lisbeth sett Christer pettersson – vid grand eller någonstans i omgivningarna, i ett förtydligande till LOL.

          1. Det går att föra långa diskussioner om vad Lisbeth sett och det görs ofta här på bloggen. Av naturliga skäl, för hon var ju rimligtvis det viktigaste vittnet till mordet.

            Men det jag ville ta upp med Mikael A här var helt enkelt hans kategoriska påstående att hon skulle ha sagt att hon under den minut som följde efter mordet hade sett den flyende Stig Engström vända sig om och titta efter förföljare upprepade gånger.

            Jag vill hävda att även om man stryker att hon skulle ha pekat ut Stig Engström – vilket hon givetvis inte gjort – så är det helt enkelt en alldeles felaktig sammanfattning av vad Lisbeth sagt. Vi får se vad Mikael har att komma med som på något sätt skulle kunna få mig att ändra mig på den punkten.

            Och vad gäller det du tar upp, JB: det är ju möjligt att Lisbeth sett Christer Pettersson tidigare under kvällen. Men det är inte det jag diskuterar med Mikael A.

            1. Nej men ändå Gunnar så hänvisade Mikael till LP:s vittnesmål och hon pekade ut CP därför kunde jag inte låta bli att skjuta in att Hans Melander tänker sig att det finns en anknytning bakåt eller framåt i tiden mellan Lisbeth och Christer Pettersson och om ni tänker reda vad hon sett de första minuterna är det väl viktigt ni känner till det ?

        3. Gunnar

          a) Var har Lisbeth Palme uppgett att den flyende mannen var Stig Engström eller beskrivit den flyende mannen så att det finns anledning att tro att det handlade om Stig Engström?

          —– SVAR: Det går inte komma runt att de två nyckelvittnena Lisbeth och Mårten Palme beskrev samma mördare, den uppseendeväckande SE, och gjorde det tillsammans kanske mindre än två timmar efter skotten. Att glasögonen var undanstoppade vid mordplatsen påverkade inte samstämmigheten.

          Så det är bara att repetera de överväldigande indicierna som ingen hittills har lyckats trovärdigt förklara bort.

          + Dörrlarmet 22.35 och utstämplingen 23.19 ringar in SE som Grandmannen där första iakttagelsen av honom görs vid 22.50 – 22.55-tiden och den sista omkring 23.15 av Mårten Palme.
          + Lisbeth Palme beskrev tidigt GM för familjen vilket överensstämde med SE (Joakim Palme).
          + Ingrid Klering sa i förhör 24 april att Lisbeth och Mårten Palme i samtal på Sabbatsberg båda var ÖVERTYGADE om att den man Lisbeth hade sett, mördaren, och den man Mårten hade sett, Grandmannen, var SAMMA MAN”.
          + Mårten berättade i hovrätten att han såg Grandmannens ansikte och beskrev honom enligt följande: Fyrkantigt ansikte, 180 centimeter lång, kraftigt byggd, keps med knäppe till skärmen, stålbågade glasögon och blå täckjacka, ganska långt ner på benen.
          https://www.expressen.se/nyheter/det-ar-mycket-mojligt-att-det-var-honom-jag-sag/
          + Grandvittnet Margareta S – Antagligen den som sett Grandmannen bäst.
          + Grandvittnet Anneli K – ”Det var SE som jag såg utanför Grand!!”
          https://areena.yle.fi/audio/1-50557332
          + Undertecknarna Poutiainens Inuti labyrinten – avsnitt Grandmannen.
          + Flera SE-tvivlare menar att SE som Grandmannen omöjligen, även om han var Usain Bolt, kan ha hunnit stämpla ut 23.19. Ungefär som om det även fanns en ”stämpelklocka” vid Grand som SE använde. När SE exakt gick tillbaka till Skandia är okänt. 23.13? 23.14? 23.15?
          + Ingen följde efter paret Palme söderut från Grandområdet (Pia E). SE gick tillbaka på Sveavägens östra trottoar till Skandia ungefär samtidigt som makarna Palme började gå.
          I förhör mer än 30 år senare påstår Vapensamlarens yngsta dotter, 15 år 1986, att hon var på samma filmföreställning som Palme, att efter bion väntade hon utanför Grand för att sedan gå tillbaka mot stan via Sveavägens östra trottoar. Efter att hon hade passerat Tunnelgatan small det. Denna sensationellt detaljerade berättelse efter mer än 30 år, där hon då omöjligt kan ha undgått att ha sett SE innebär då att han inte var Grandmannen och att hennes pappa inte hade något med mordet att göra.
          När PU sedan kontrollerat hennes mycket märkliga historia visade det sig att den saknade stöd och trovärdighet. I stället genererade berättelsen, då den inte kunde styrkas, en MOP-koppling mellan SE och Vapensamlaren, och då även ett samband med Grandmannen.
          + Den uppseendeväckande Grandmannen väckte många Grandvittnens uppmärksamhet så att flera av dem kunde ge detaljerade signalement av honom. Ingen av dem har efter 10 juni påvisat genom media att det INTE var Skandiamannen som de såg.

          b) Var har Lisbeth Palme sagt att den flyende mannen vänt sig om under flykten?
          c) Mer specifikt: var har Lisbeth Palme uppgett att den flyende mannen vände sig om inte bara en gång utan flera gånger?
          d) Och slutligen: var hittar du stöd för att de iakttagelser från Lisbeth Palme som du kan tänkas vilja åberopa handlar om vad hon skulle ha sett inom en minut efter mordet?

          —– SVAR: Lisbeth Palme gick framför GM och såg inte händelseförloppet. Efter skotten såg de på varandra. Ett upprepande beteende att GM inte dolde sitt ansikte utan även vände sig om och visade det mot/för Lisbeth Palme, Hans J, Lars J, Yvonne N och Gerard S.

          Flera tvivlare har menat att det inte finns något stöd för att GM/SE hade det upprepande beteendet att vända sig om och se efter förföljare. Nedan beskrivning av ”Flykten” visar på att SE gjorde det hela tiden, även när han inte vara synlig för någon. Därför kunde SE åldersprecisera Lars J till ”man i tjugoårsåldern” vilket inte var möjligt från Dekorimahörnet eller trappkrönet.
          Bäst kunde SE se – från första trappavsatsen, trappsteg 32 av 89 – Lars J, 25 år när denne stod nära ”Kulturhusets” hörn, Luntmakargatan 14. På avsatsen viker man av nästan 90 grader åt höger och är då den naturligaste och bästa platsen för en GM på flykt att se bakåt. Lars hade då vänt på sig ned mot Sveavägen.

          Det enda som återstår för tvivlare är att åberopa – eftersom ingen såg större delen av GM:s flykt uppför trapporna – att inga bevis finns att han vände sig om.

          ———————-
          FLYKTEN

          1) Lisbeth Palme såg efter skotten GM:s ansikte och början av hans flykt in i gränden.
          —– LP såg att GM hade en vaggande och lätt studsande löpstil, ”typiskt för alkoholister” enligt henne som utbildad psykolog. Det andra LP tänkte på var att mannen reagerade så onaturligt långsamt. GM hade en trekvartslång jacka, men färgen på den kunde hon inte avgöra på grund av ljusförhållandena (Ulf Dahlsten, Nirvana kan vänta).

          2) Därefter finns ingen vittnesuppgift av GM:s språngmarsch för de cirka 20 meterna därefter in i gränden.

          3) Källan Hans J (och Lars J delvis) såg GM:s fortsatta flykt från ungefär 25 meter in i gränden till omkring de 5 första trappstegen.
          —– Hans J och Yvonne N är de två som såg GM:s flykt längst. Yvonne uppger att mördaren vände sig om flera gånger. Hans nämner att han såg GM vända sig om en gång. En förklaring till det kan vara att Hans inte hade uppsikt hela tiden eftersom han höll på med taxiradion.

          4) GM var därefter inte synlig uppför trapporna de närmaste cirka 10 trappstegen.

          5) Källan Lars J återsåg sedan GM:s fortsatta flykt från ungefär trappsteg 15 upp till omkring första trappavsatsen, trappsteg 32.
          —– Lars vände sig därefter om och gick över Luntmakargatan fram till början av Tunnelgatan och såg ned mot Sveavägen och mordplatsen för att se om han kunde hjälpa till. Lisbeth Palme såg då Lars och verkar ha trott att det var Anders B som hade förflyttat sig dit.

          6) Eftersom Lars J var vänd ned mot Sveavägen såg ingen GM när han flydde uppför de kommande 20 – 30 trappstegen.
          —– Under denna del passerade mördaren åtminstone två av de tre trappavsatserna upp till trappkrönet. GM kunde då vila i stegen och från båda gick det att ana ”man i tjugoårsåldern”. Bäst kunde GM se – från första trappavsatsen, trappsteg 32 av 89 – Lars J, 25 år när denne stod nära ”Kulturhusets” hörn, Luntmakargatan 14. På avsatsen viker man av nästan 90 grader åt höger och är då den naturligaste och bästa platsen för en GM på flykt att se bakåt. Därför kunde SE åldersprecisera Lars J till ”man i tjugoårsåldern” vilket inte var möjligt från Dekorimahörnet eller trappkrönet.

          7) Lars J återsåg sedan GM igen från omkring trappsteg 50 – 60 till trappkrönet, trappsteg 89.
          —– Uppe på trappkrönet tittade GM bakåt igen. Därifrån är det då omöjligt att precisera ”man i tjugoårsåldern”.

          8) GM var därefter inte synlig för något vittne under cirka 15 meter, från trappkrönet tills Malmskillnadsgatan.

          9) Källan Yvonne N (och Ahmed Z delvis) såg GM under cirka 50 meter från att han efter trappan sneddade över Malmskillnadsgatan mot DBG där de mötte honom ungefär vid nummer 26.
          —– Yvonne N såg att GM sprang klumpigt och långsamt trots att det var nedför efter DBG. GM höll på med sin cirka 15 gånger 20 centimeter stora handledsväska och han la inte märke till Yvonne och Ahmed. YN såg att GM vände sig om flera gånger och tittade bakåt. Yvonne uppfattade det som att mannen flydde efter att han stulit väskan.
          I april 1986 konstaterade PU att det var mördaren som YN och AZ hade mött (Åsheden [1987]).

          10) Därefter inga iakttagelser efter DBG 26 under cirka 100 meter fram till Regeringsgatan 85.

          11) Källan Gerard S (och Anki R delvis) såg GM under en kort stund GM vid Regeringsgatan 85.
          —– Efter att GM hade sprungit på Anki R bakifrån såg Gerard S att mördaren vände sig om innan han fortsatte norrut på Regeringsgatan.
          Åsgård/Olsson har i sitt GMP-arbete kommit fram till att det var mördaren som A-CR och GS såg. I de många förhören med dem spretar visserligen signalementsuppgifterna, men vissa sticker ut som Åsgård/Olsson sett.

          Efter den märkliga incidenten där mannen inte stannade och bad om ursäkt kom GS och A-CR fram till att han måste ha försvunnit nedför Snickarbackens trappor. Här har Åsgård/Olsson konstaterat att trafikvakten Birgit D såg GM fly på Snickarbacken mot Birger Jarlsgatan. Mördaren skylde då på ett uppseendeväckande sätt delvis sitt ansikte med höger hand för Birgit.

          ——
          Därefter har inte Åsgård/Olsson kunnat finna några fler relativt säkra iakttagelser av GM:s fortsatta flykt. Det tyder på att mördaren flydde efter mer eller mindre folktomma gator. Gissningsvis därför flydde GM då norrut på Birger Jarlsgatan och sedan uppför Jutas backes trappor mot Johannes kyrkogård. Ungefär samtidigt kom en polisbil på Birger Jarlsgatan uppifrån Eriksbergsplan mot Snickarbacken. Kanske GM hann se polisbilen.

          1. Tack, Mikael A!
            Ditt långa svar har inte mycket att göra med mina enkla frågor.

            Jag frågade alltså inte om du trodde att Stig Engström var Palmes mördare. Jag frågade om du kunde belägga dina påståenden om en konkret men central detalj, nämligen Lisbeth Palmes observationer.

            Du hade nämligen skrivit: ”Under den korta tid, mindre än en minut, som SE var synlig under flykten hade han det upprepande beteendet att vända sig om och titta efter förföljare vilket Lisbeth Palme, Hans J, Lars J och Yvonne N berättat om.”

            Det fick mig att undra över: var någonstans har Lisbeth Palme uppgett att under den minut som följde efter mordet hade den flyende Stig Engström det upprepade beteendet att vända sig om och titta efter förföljare?

            För att vara tydlig bröt jag upp den frågan i fyra delfrågor. Du återger dem i ditt långa svar men du svarar ju inte på dem.

            Lisbeth har, som vi vet, pekat ut en man i blå täckjacka, en man som hon inte försett med vare sig glasögon, keps eller handledsväska. Hon har hävdat att mannen hon såg var identisk med Christer Pettersson, en person som på intet sätt liknade Stig Engström.

            Ingen av Lisbeths iakttagelser, så som hon själv återgett dem, har handlat om att mördaren vände sig om. Däremot har hon talat om att en man som hon tror var mördaren stod stilla vänd mot henne och tittade på henne utanför Dekorima. Hon har också sagt att hon ett par minuter senare såg en man stå inne på Tunnelgatan, tittande ut mot Sveavägen och att hon menade att det kunde vara mördaren.

            Det här är vad hon själv har sagt. Du kan givetvis dra slutsatsen att hon såg något helt annat än vad hon sa. Jag är överens med dig om att hennes utpekande av Christer Pettersson med största sannolikhet var felaktigt. Och även i andra avseenden tror jag att hennes utsagor innehåller fel. Men då måste man diskutera den saken utifrån utgångspunkten att det inte behöver vara som Lisbeth sa.

            Det du gör som metod – alltså inte bara när det handlar om Lisbeth – är att du uttalar dig som om vittnen sagt saker som stämmer överens med vad du själv tror.

            Det går inte att föra en riktigt meningsfull diskussion på det sättet.

            1. Gunnar

              Vi två vet att LP bara följde GM:s flykt första meterna och inte till Snickarbacken. Du och jag vet också att GM var vänd mot LP. Han hade alltså det upprepande beteendet att inte dölja sig för de vittnen, LP, HJ, LJ, YN och GS som han var vänd mot. Om jag uttryckt mig oklart ser jag ändå inte hur man kan tolka det på annat sätt än att GM hade det upprepande beteendet att vända sig om och titta efter förföljare och inte dölja sitt ansikte.

              När det gäller LP:s iakttagelser vet vi att desto tidigare de är, oftast desto mer opåverkade och bättre. Därför tog jag upp de här mycket tidiga. Det finns heller ingen anledning att tro de har blivit särskilt förvanskade trots att de inte kommer direkt från LP.

              + Lisbeth Palme beskrev TIDIGT mördaren för familjen vilket överensstämde med SE (Joakim Palme).
              + Ingrid Klering sa i förhör 24 april att Lisbeth och Mårten Palme i samtal på SABBATSBERG båda var ÖVERTYGADE om att den man Lisbeth hade sett, mördaren, och den man Mårten hade sett, Grandmannen, var SAMMA MAN”.

              Det är klassiskt att rycka ut något ur sitt sammanhang och få det att framstå som något annat som du gör med:
              —– ”Jag frågade om du kunde belägga dina påståenden om en konkret men central detalj, nämligen Lisbeth Palmes observationer, en man i blå täckjacka, en man som hon inte försett med vare sig glasögon, keps eller handledsväska. Hon har hävdat att mannen hon såg var identisk med Christer Pettersson, en person som på intet sätt liknade Stig Engström.”

              Rycker man ut exempelvis LP:s eller Leif L:s iakttagelser och bortser från andra observationer då är det enkelt att runda. Bra att andra då håller sig till helheter.

              1. Mikael A,
                det finns ett antal publicerade förhör med Lisbeth Palme i utredningen. Var och en kan läsa dem själv. Ingenstans i något av dessa förhör säger hon någonting som tyder på att hon ansåg att gärningsmannen såg ut som Stig Engström.

                Och vad Ingrid K hade att säga om Mårtens och Lisbeths funderingar på sjukhuset har ju uppriktigt sagt knappt något bevisvärde alls. Förutom att det var andrahandsuppgifter från hennes sida så vet vi ju att Lisbeth inte observerade mannen vid bion och Mårten inte var närvarande vid Dekorima. Om deras faktiska beskrivningar av sina observationer pekat på att det var samma man de sett så kunde det ha varit intressant ändå. Men så var det ju inte. Deras respektive beskrivningar skilde sig åt i väsentliga avseenden.

                Psykologiskt är det ändå lätt att förstå att de tänkte i banor av att det kunde ha varit samma man. Och vi vet ju att de med sina vittnesmål båda två några år senare bidrog till utpekandet av Christer Pettersson.

                Och det är väl en av de få punkter där vi kan enas, du och jag, Mikael. Med största sannolikhet så var det inte Christer Pettersson som stod vid bion. Och det var inte heller han som sköt.

          2. Mikael A
            Nu gör du samma sak igen. Du säger att SE-tvivlare hävdar att han behövt vara Usain Bolt för att hinna mörda Palme och det avfärdar du med argumentet att vi inte vet när SE gick tillbaka till Skandia. Men sen använder du ändå Mårtens vittnesmål om den person som han såg titta på Palme efter bion. Då måste du ju ta i beräkning att denne stod kvar vid skyltfönstret efter att paret Palme gått söderut. Och då blir tiden omöjlig att få ihop. Så antingen måste du släppa Mårten som vittne för att det ska överhuvudtaget vara möjligt att SE skulle hinna tillbaka ELLER så måste du acceptera att SE var minst lika snabb som Usain Bolt för att hinna starta efter att paret Palme gått söderut, ta sig runt Skandiahuset, in genom baksidan, genom huset, stämpla ut, prata med vakterna, ut på gatan, följa efter paret Palme och sen skjuta. Så enkelt är det.

            1. Magnus D

              ”Och då blir tiden omöjlig att få ihop”

              Än en gång:

              ”Ungefär som om det även fanns en ”stämpelklocka” vid Grand som SE använde. När SE exakt gick tillbaka till Skandia är okänt. 23.13? 23.14? 23.15?”

              Du är antagligen den ende som håller kvar vid det här (om inte Lampers skulle överraskande dyka upp igen).

              1. Mikael A,
                det förvånar mig att du inte ser problemet med ditt resonemang.

                Om du tror att det var Engström som Mårten såg utanför bokhandeln och om du tror att samme Engström gick från Grand så tidigt som 23.13 så betyder det att paret Palme gick därifrån ännu lite tidigare. Då skulle de ha tagit mer än åtta och en halv minut på sig att ta sig till Dekorima under förutsättning att mordet ägde rum 23.21.30. Det är en väldigt långsam promenad.

                Nu är det verkligen inte troligt att Olof och Lisbeth skulle ha hunnit komma iväg så tidigt som före 23.13. De var bland de sista ute från biosalongen, det vet vi. Och de pratade en stund med Mårten och Ingrid utanför Grand. Men vi behöver inte fastna i en diskussion om detta, för klockslagen spelar egentligen ingen större roll i det här sammanhanget. Vi kan faktiskt förutsätta vilken tid som helst då paret Palme började promenera hemåt, det krävs fortfarande en superhjälteprestation från Engström om han ska hinna med allt som du vill få in i hans pressade schema . Sedan han själv stått kvar och sett Olof och Lisbeth gå sin väg så hade han fortfarande framför sig den osannolika bedriften att rusa mot Skandiahuset, ta sig in – inte från Sveavägen utan bakvägen, stämpla ut, prata med väktarna till synes lugn och samlad och sedan ge sig ut på gatan.

                Eftersom du dessutom tror att det var Engström som Nicola F observerade när han såg en man komma efter paret Palme norr om Skandias entré så förutsätter det att Engström inte bara hunnit ut på Sveavägen i tid för att springa ifatt sitt offer som just passerat. Nej, han måste ha kommit ut så tidigt så att Olof och Lisbeth inte hunnit fram till Skandiaentrén utan fortfarande var en bra bit norr om den. Sedan har han hunnit traska ett stycke norrut tills han mötte makarna Palme för att därefter vända helt om och börja gå efter statsministerparet med revolvern redo.

                Förutom att ett sådan sprintande förflyttning från Engströms sida framstår som extremt besynnerlig (och inte observerats av någon) så förutsätter ditt resonemang att paret Palme samtidigt fullkomligt släpat benen efter sig.

                Det fanns – som jag ser det – ett fullt begripligt skäl till att Krister Petersson inte snurrade in sig i resonemang av det här slaget när han gjorde sin presentation den 10 juni. Han måste ha insett att det skulle ha gjort hans case sämre. Och det var verkligen inte vad han behövde.

              2. Prova själv att gå sträckan och se hur lång tid det tar från Grand till Dekorima med ett kort uppehåll vid Saris skyltfönster så ser du att Engström inte har en chans att hinna begå mordet om han nu var Grandmannen. Lisbet har uppgett att de promenerade i rask takt och bara stannade ett tiotal sekunder vid skyltfönstret

          3. Mikael A

            Vi kan säga att Grandvittnet Pia E följt makarna Palmes promenad under deras första 150 meter.
            Så långt finns inga tecken på att de stannat till eller gått speciellt sakta.
            De bör alltså ha varit nere vid korvkiosken efter ca 2 minuter.
            Därefter sneddar de över gatan, och bör vara på väg söderut på den östra trottoaren åtminstone 45 sekunder senare om de stannat till något längre utanför Sari.
            2 minuter och 45 sekunder har alltså gått från att de startat från Grand tills de åter var på väg söderut.
            Om Engström gått norrut och mött makarna Palme, vilket du tror, och befinner sig på den plats som NF anger bör han alltså komma ut nu. 2 minuter och 45 sekunder senare, och enligt Mårten Palme dröjde det minst 15 sekunder innan mannen – som han nu påstår vara lik Engström i bävernylonjacka och stickad keps – kan ha börjat sin eventuella promenad Detta eftersom föräldrarna redan var vid Kammakargatan då han gjorde sin observation.
            Mannen stod då vid skyltfönstret närmast Grandbiografen.
            SE skulle alltså ha haft 2 min och 30 sekunder på sig att gå från Grand, in genom en bakdörr på Skandiahuset, stämpla ut, och samtala med väktarna.

            Även om vi drar ner samtalstiden till en halv minut så blir det bara 2 minuter kvar.
            Bara i gångsträcka blir det 400 meter, men tillägg för att krångla sig genom huset, utstämpling och samtal gör att det borde ha tagit minst fem minuter.
            Då är ju frågan varför Lisbeth inte berättar att de stannat vid Sari i över tre minuter och inte i högst tio sekunder som hon själv säger.

            Detta är en ren fantasi precis som samtliga delar i resonemanget.
            Det är egentligen helt obegripligt att ett sådant scenario som Thomas Pettersson lanserar aldrig mötts av någon seriös kritik.
            Detsamma gäller Filters fantiserandet om måndagen den 3/3, exfruns telefonerande från fjällstugan och en hel del annat vansinne som Gunnar brutit ner i atomer under sin senaste artikelserie.
            Var finns den granskande journalistiken?

            1. Gunnar, Jonas J, Jörgen G

              Än en gång:

              ”Ungefär som om det även fanns en ”stämpelklocka” vid Grand som SE använde. När SE exakt gick tillbaka till Skandia är okänt. 23.13? 23.14? 23.15?”.

              Det enda vi vet genom Nicola F när det gäller tider är att paret Palme förflyttade sig långsamt de sista 60 meterna efter mötet med Nicola, omkring 95 sekunder tog sträckan. Det talar heller inte för något Bolt-tempo fram till mötesplatsen.

              Vi vet också att SE sa 1 mars till (12h efter mordet) Roland B att han gick direkt ut efter utstämplingen 23.19.

              SE kan även ha hunnit längre norrut än annonspelaren vilket Lisbeth Palme spekulerar om i förhöret 1993-11-03. När makarna kommit över till Sveavägens östra trottoar på väg mot Sari, dröjde OP något. Kan Palme då ha reagerat på att SE kom söderifrån och väckte OP:s uppmärksamhet?
              Det här förutsätter att SE stämplade ut senast 23.19,15. Och visst är det troligt. LP hade blicken riktad mot Sari när de var på väg över medan OP inte kunde undgå SE:s UPPSEENDEVÄCKANDE beteende när SE fått syn på OP igen. .

              1. Mikael A
                Men då kan du ju inte använda Mårten P:s vittnesmål om mannen vid skyltfönstret (40 år, blå bävernylonsjacka) som tittade på paret Palme. Eller hur?

              2. Mikael A.

                Det handlar inte om den sista delen av promenaden längs Sveavägens östra trottoar, utan i detta fall handlar det om sträckan fram till SARI. Vad som därefter hände vet vi inte.
                Din förklaring duger alltså inte här.
                För att SE skulle ha klarat att möta upp makarna Palme norr om den norra annonspelaren krävs att de gjort ett stopp på flera minuter. Ett stopp som saknar faktastöd.
                Om du dessutom vill spekulera i om han hunnit förfölja Palme över Sveavägen blir det redan omöjliga förstås inte mer möjligt.

                I praktiken har vi då förutsättningarna:
                SE har gått i kapp makarna Palmes försprång på 40 meter. Han har kilat in på baksidan av huset på Luntmakargatan. Han har tagit sig igenom huset till stämpelklockan och ut till receptionen. Han har samtalat med väktarna och gått ut på Sveavägen och osedd tagit sig upp i rygg på Palme 30 meter norr om entrén.
                Enbart i gångsträcka 430-500 meter beroende på när du vill att han skulle ha vänt.
                I tid räknat 6-7 minuter beroende på hur länge han samtalat med väktarna.
                Om vi ställer detta mot vad vi vet om makarna Palmes promenad.
                Gångsträcka 210 meter, och inget vittne berättar om ett stopp någonstans, eller att de gått extremt långsamt.
                I tid räknat knappt tre minuter.

                Hur man än vänder på det, så får du ett tidsglapp på 3-5 minuter.
                Om du vill ta strid för din idé måste du återkomma med en rekonstruktion av promenaderna som innehåller tid och sträckor för både Palmes och SE fram till Nicola F:s iakttagelse.

                1. Jörgen G

                  ”utan i detta fall handlar det om sträckan fram till SARI. Vad som därefter hände vet vi inte.”

                  Häääääärligt Jörgen, i klass med dina tidigare, slog i dörrarna och sprang upp och ner och SE måste ha varit snabbare än Bolt.

                  Men före vet vi däremot genom NF är att paret Palme efter Sari fortsatte söderut efter Sveavägens östra trottoar.

                  1. Mikael A

                    Menar du att jag tidigare formulerat mig på det sättet?
                    Jag kan inte erinra mig att jag tidigare skrivit något om ”slog i dörrarna”, ”sprang upp och ner”, och ”SE måste vara snabbare än Bolt”, även om det sista troligen är sant.

                    För att återknyta till ämnet och den konkreta frågeställningen som jag kanske inte förväntat mig att du skulle besvara, men trots det frågar jag igen, och förklarar återigen förutsättningarna:
                    SE måste komma ut från Skandia innan makarna Palme lämnar Sari för att detta scenario skulle kunna vara möjligt ens i teorin.
                    Därför vill jag att du redogör för deras promenader i förhållande till varandra.
                    Detta har TP aldrig gjort, trots att det är han som är upphovsman till idén.
                    Du kanske har kontakt med honom, och i så fall är det bara att fråga honom.
                    Ni skulle ju kunna svara gemensamt!

                    1. Gunnar, Jörgen G, Kalle, Jonas J, Magnus D

                      —– SE var alltså BEVISAT framme FÖRE Palme vid Skandia —–

                      ”SE måste komma ut från Skandia innan makarna Palme lämnar Sari för att detta scenario skulle kunna vara möjligt ens i teorin”

                      Än en gång till då.

                      NF såg SE omkring 23.19.55 när denne befann sig vid ”norra reklampelaren” och då följde efter paret Palme.
                      Det innebär att SE måste ha stämplat ut någon under tiden 23.19,00 – 23.19,30.
                      SE sa till Roland B 1 mars, 12 timmar efter mordet, att han gick direkt ut.

                      SE stämplade ut 23.19 och makarna Palme passerade förbi Skandias entré strax EFTER 23.20,00.
                      SE var alltså BEVISAT framme FÖRE Palme vid Skandia.

                  2. https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/22/filterspanarnas-alsklingshypotes-och-ett-spar-som-de-inte-har-koll-pa/#comment-26650

                    Mikael A.
                    Det är egentligen meningslöst att fortsätta denna diskussion.
                    Men ett sista försök ska jag ändå göra:

                    Jag skulle med betydligt större belägg kunna säga att det är BEVISAT att mannen som gick bakom makarna Palme INTE var SE.
                    Jag skulle också kunna säga att det är BEVISAT att den man som Mårten Palme under ett par sekunder iakttagit snett bakifrån INTE var SE.
                    Den bevisningen bygger på olika saker.
                    Dels att Mårten inte beskrivit personen som SE, varken till utseende eller klädsel, och dels att han aldrig tidigare sagt att mannen var lika SE, trots att han sett honom i media.
                    Men också att han den 14/12-88 – om än med stor osäkerhet – pekat ut Christer Pettersson som mycket lik den mannen.
                    Mårten är också osäker på om mannen bar glasögon, eller om han fantiserat ihop det i efterhand, eftersom personen han först associerade honom med brukade bära glasögon.
                    Sedan minns han att mannen bar en längre blå jacka av bävernylon, och ingen rock.
                    Han minns också att mannen hade händerna nedstuckna i jackans snedställda fickor.
                    Någon handlovsväska hade han inte heller, men möjligen en axelremsväska över vänster axel.
                    Kepsen var eventuellt stickad och hade knäppe till skärmen.
                    Så långt är alltså allt helt fel, men ovanpå det kommer alltså att mannen; om vi för resonemangets skull godtar att det kan vara SE inte haft någon möjlighet att komma ut från Skandias entré i tillräckligt god tid för att mörda Palme, och i synnerhet inte komma ut i så god tid att han kunnat placera sig bakom makarna Palme 30 meter norr om Skandias entré.
                    Om du vill besvara mig så är det önskvärt att du inte glider undan frågan om hur du rekonstruerat förloppet fram till Nicola F:s iakttagelse.
                    Återigen: Ta gärna Thomas Pettersson till hjälp.

                    1. Jörgen G m.fl.

                      https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/22/filterspanarnas-alsklingshypotes-och-ett-spar-som-de-inte-har-koll-pa/#comment-26650

                      Nu behöver det inte längre diskuteras om sekunder, meter, dörrar och annat störande vilket är befriande. Nu vet vi, svart på vitt, SE var före Palme vid Skandia.

                      Innan du drar igång med att SE inte var Grandmannen vill jag passa på att förtälja, utan att häckla, att dina inlägg om t.ex. SVD och 23.19,55 har verkligen bidragit till en klarare bild genom att motargumenten har fått vässats.

                      Särskilt viktigt då jag har tolkat att en viss MOP-profil som har genomslag skulle kunna komma att hävda (och skada) att 23.19,55-mannen som NF mötte är mördaren, men då omöjligt att det är SE eftersom han inte var någon Bolt. Nu är förhoppningsvis den dörren stängd för ”profilen”.

                  3. Mikael A

                    Att du själv är en riktig ”MOP-profil” råder det förvisso ingen tvekan om, men vilken MOP – profil som du avser här kan jag inte räkna ut.
                    När du skriver: ”dina inlägg om t.ex. SVD och 23.19,55” vet jag inte om du riktar dig till mig eller någon annan.
                    Jag kan inte heller denna gång erinra mig att jag skrivit något speciellt om dessa saker.
                    23.19.55 antar jag är en baklängesräkning från Nicola F:s vallning, där man kom fram till att mordet ägde rum 1 min och 35 sekunder efter mötet.
                    Det behöver inte vara sant, utan platsen Sveavägen 56 kan vara felaktig, men detta har fortfarande inget att göra med den första delen av promenaden Grand-SARI, vilken är den sträcka som inrymmer din och Thomas Petterssons hypotes om bakdörrslöpning och annat osannolikt.
                    Vi kommer vi nog inte längre.
                    Om du inte gör ett seriöst försök till den rekonstruktion jag efterfrågat, så sätter vi punkt här.
                    Jag förstår för övrigt inte heller mycket av dina inlägg, vilket inte gör det hela lättare.

                    1. Mikael A,

                      Enligt ett av de allra tydligaste vittnesmålen var det Anders B som Nicola F såg bakom Palme. Jacka i samma nyans som stockholmsdelen av telefonkatalogen:

                      https://www.bukowskis.com/sv/lots/1207551-dan-wolgers-telefonkatalog-1992

                      http://www.itdemokrati.nu/page36e.html (nära slutet, sidan 120).

                      Mannen med jackan med den exakt beskrivna nyansen försvann in i porten varifrån Nicola kände igen honom när han tittade ut. Det stämmer perfekt med vad andra vittnen iakttagit.

                      http://www.itdemokrati.nu/page36d.html

                      Nicola F borde ha sett Stig E om denne gått norrut och sedan bakom paret Palme. Men han såg bara – och entydigt – Anders B. Ursäkta om detta upprepats av flera bloggare. Vissa vittnesiakttagelser är dock kvalitativt överlägsna och i vissa fall inter-subjektivt bekräftade (jackans telefonkatalognyans, Jack Nicholson-mössan (GM:s), väskan på David Bagares gata (kanske inte GM:s), röd knopp på walkie-talkie-antennen, Sunniva T:s siffror och detaljer av bilen, kontakt mellan GM och paret osv). De lämnar minst rum för tänjande och borde beaktas i stort sett som premisser: även om vissa kan vara ovidkommande så skall de inte motsägas av våra gissningar. Detta är gissningar i god bemärkelse, inget nedsättande. Tvärtom: att gissa är enda sättet att hitta lösningen, att gissa vilt men förkasta obarmhärtigt.

                    2. Jörgen G

                      Nu vet vi varje fall, svart på vitt, SE var före Palme vid Skandia. Och det måste väl även kännas befriande för dig efter allt ditt engagemang i frågan.

              3. Bara för skojs skull , vad var det för uppseendeväckande beteende SE hade när han såg OP?
                Viftade han med revolvern i handen eller vad var det som var så påfallande?
                Varför såg inte LP något av detta?

                Ibland får jag känslan av att du sitter och skojar med oss.

                1. Kalle

                  Hr du funderat på VARFÖR så många kunde beskriva Grandmannen, en random okänd person utanför en biograf?
                  Har du funderat på VARFÖR Nicola f och Yvonne N kunde detaljbeskriva den random och okända personen de mötte?
                  Har du funderat på VARFÖR….

                  1. Föreslår att du svarar på frågorna som ställs till dig och slutar svara med motfrågor hela tiden
                    Grandmannen väckte förstås ett visst uppseende men du har inte visat att han var identisk med Engström. Nicola F och Yvonne har inte kunnat detaljbeskriva den person de observerade som du felaktigt påstår. De måste inte ha observerat samma person.

                  2. Mikael A
                    Det finns två problem:
                    1) Grandmannens (om det är en och samma person) signalement stämmer dåligt på SE.
                    2) Vad är det som säger att det är mördaren?

                  3. Vad har SE för kännetecken som skiljer ut honom från andra män som gör att du kan säkerställa att det är honom.
                    Dessutom måste det vara underligt gjort att se paret Palme utanför bion men ändå gå tillbaka till jobbet och stämpla ut och hinna genomföra mordet 23,21,20-23,21,30, plus att ha en sådan tur att paret Palme valde att gå hem och just den vägen.

              4. Mikael A
                Det du säger är att Mårten P såg SE vid skyltfönstret vid Grand och att OP tvekade vid Sari för att SE kom söderifrån. Paret Palme var nere vid Kammakargatan innan SE i gav sig iväg om man väljer att tro att Mårten såg SE. Då hoppas jag att du inser att paret Palme gått 150 meter när SE dyker upp söderifrån. SE i sin tur har tagit sig 500 meter och då också genom Skandiahuset, stämplat ut och pratat med vakterna? Om vi räknar bort att han tråcklade sig genom dörrar, stämplade ut och pratade med vakterna, så skulle han ha rört sig mer än tre gånger så fort som paret Palme. Alltså borträknat sakerna som han gjorde i Skandiahuset!
                Då rundar vi SE som Leo Messi rundar min 82-åriga faster på en fotbollsplan.

              5. Lisbet spekulerar inte om att Engström ska ha befunnit sig norr om annonspelaren i något förhör. Hon höll ju fast vid att Christer Pettersson var mördaren från december 1988 till sin bortgång 2018.
                Ingenting talar för att Engström befunnit sig vid Grand eller gått norrut från Skandias huvudentre och mött makarna Palme som stannat vid Saris skyltfönster. Att han både ska ha varit Grandmannen och hunnit genskjuta paret Palme norr om annonspelaren håller inte tidsmässigt. Det är helt enkelt omöjligt. Du får presentera ett rimligare scenario och provgå gärna sträckan en gång.

              6. Är tiden för mötet verkligen fastslagen till 23.19.55? Själv tycker jag att tiden borde varit senare. Tiden stämmer dåligt med den medelhastighet som makarna Palme haft från bokhandeln, vilken med all sannolikhet är snabbare än 0,9 m/s, dvs 3,2 m/s (om man räknar bort ett 20-tal sekunder för fönstertittning i Sari och väntan vid korsning av väg etc).

                Varför skulle makarna Palme avverkat den sista sträckan på 70 m på en tid av 95 s? Det ger ju en medelhastighet av 70m/95s ca 0,74 m/s, dvs lite drygt 2,6 m/s. Extremt låg hastighet om man inte stannar till, vilket LP menar att dom inte gjorde. Den hastigheten är osannolik tycker jag.

                Enligt förhör är NF:s uppmätta medelhastighet = 150 m/95 s = 1,58 m/s = 5,7 km/h. Den är något rask men fullt rimlig och den tycker jag man kan fastställa om avståndet verkligen var 150m. Det är som jag fattar det också utgångspunkten för tiden 23.19.55.

                Om man spekulerar med tider och leker med siffror så kan man ju föreställa sig att NF uppfattat lite fel, t ex att mötet är 5 m längre norrut och att han hör första skottet 20 m längre söderut än vid mätningen, inte helt orimliga felmarginaler. Det skulle i så fall ge makarna Palme en medelhastighet efter mötet av 0,94 m/s som motsvarar ca 3,4 km/h och mötet då skett ca 23.20.11.

                Det ger en rimlig hastighet för ett par som går armkrok i mycket lugnt tempo och dessutom trollas tidsluckan bort. OBS !!! Ren spekulation av tider och lek med siffror och ungefärliga värden.

                1. Olle

                  23.19,55 framtaget i vallningsförhöret med NF 1986-03-24.

                  Varför paret Palme gick så långsamt efter mötet med NF 23.19,55 förklaras i förhöret med LP 1986-03-25 att makarna kollade skyltfönster. Här finns också den alternativa teorin ”Mötesscenariot”.

                  —– ”SE stämplade ut 23.19 och makarna Palme passerade förbi Skandias entré strax EFTER 23.20,00.
                  SE var alltså BEVISAT framme FÖRE Palme vid Skandia.”

                  Det här kan förklaras av att SE gick snabbare och stoppet vid Sari, men rimligtvis även av något mer. En teori är att Palme tog en cigarett efter vägen mer i skymundan vilket drog ned gångtempot en stund. I mitten av åttiotalet hade klappjakten på rökarna börjat.

                  1. Mikael A
                    Då ställer jag en fråga.
                    När började enligt dig SE gå tillbaka till Skandia? Jag vill inte veta ett klockslag utan var SE befann sig i jämförelse med paret Palme när han började gå.

                    1. Magnus D

                      Av förhören att döma borde han ha befunnit sig vid bokhandeln när Palme börjat gå söderut. Därefter måste SE ha korsat Sveavägen eftersom varken Mårten Palme eller Pia E såg honom.

                      Det vi VET är:

                      —– ”SE stämplade ut 23.19 och makarna Palme passerade förbi Skandias entré strax EFTER 23.20,00.
                      SE var alltså BEVISAT framme FÖRE Palme vid Skandia.”

                      Det här kan förklaras av att SE gick snabbare och stoppet vid Sari, men rimligtvis även av något mer. En teori är att Palme tog en cigarett efter vägen mer i skymundan vilket drog ned gångtempot en stund. I mitten av åttiotalet hade klappjakten på rökarna börjat.

                  2. Mikael A

                    Personligen uppskattar jag att makarna Palme haft en hastighet efter mötet på minst 1,1 m/s vilket motsvarar ungefär 4 km/h. Det är en väldigt låg gånghastighet.

                    Skulle den stämma så innebär det att mötet sker 23.20.25 ungefär. Då har SE teoretiskt sett ur en tidsaspekt – nästan hela 23.19 på sig att stämpla ut för att vara den man som NF ser bakom makarna Palme.

                    1. Olle

                      23.19,55 (mötesplatsen mellan La Carterie och Skandia S44) framtaget i vallningsförhöret med NF 1986-03-24.
                      Så det är väl den tidpunkten man skall utgå ifrån när man beräknar gånghastigheten till mötesplatsen eller har jag missförstått?

                    2. Mikael A

                      Jo, det kan naturligtvis stämma att det är 23.19.55 om man utgår från vallningen med NF. Då blir det en medelhastighet på lite drygt 0.73 m/s eller 2,65 km/h. En sån låg fart går man om man går på ett ben ungefär.

                      Skulle makarna Palme istället ha stannat till 20 s någonstans efter mötet kommer deras medelhastighet att bli 0,93 m/s eller 3,36 km/h. Det är också en mycket låg hastighet. Det kan man testa med någon app om man är sugen.

                      Så det kan faktiskt vara som du säger i ett ”worst case”-scenario. Personligen tror jag dom rörde sig snabbare och det är därför jag säger 23.20.25 – men det är min uppskattning och den behöver inte vara rätt. Med min uppskattning rör dom sig 1,1 m/s eller nästan 4 km/h. Det är också en låg hastighet. Mitt antagande betyder ju att jag måste skruva på NFs uppgifter och själva mätningen – som jag gav ett exempel på i ett tidigare inlägg.

                    3. Mikael A, Olle: Om Engström er GM, kunne det kanske være, han havde til hensigt at møde Palme igen på Grand-siden af Sveavägan, da han skynder sig tilbage til Skandia for at stemple ud. Til sin overraskelse ser han Palme på Skandia-siden komme gående nord fra. Hvorfor han så gerne vil stemple ud og binde sig til mordpladsen, er dog uklart. Måske han faktisk havde opgivet sit forehavende for at tage hjem og så til sin overraskelse ser Palme igen. Det er vist den forklaring, Thomas Pettersson hælder til

                    4. Gruto,
                      den teori du diskuterar är alltså att Engström skulle ha begett sig till Grand för att skjuta Palme, men i sista stund avstått och begett sig till Skandia.

                      Sedan har du två alternativa underhypoteser. Den ena är att Engström räknade med att efter utstämplingen få tag i Palme. Den andra är att han egentligen gett upp men till sin överraskning träffar på Palme och då passar på att skjuta honom.

                      Du verkar tro mer på den sista eftersom du menar att det är svårt att förstå varför Engström skulle gå in på Skandia för att stämpla ut om han planerade att skjuta Palme strax efter sin utstämpling och på så sätt binda sig till mordplatsen.

                      Det har ju en viss logik. Men det stora problemet kvarstår: om Engströms ursprungliga plan var att skjuta Palme vid Grand – varför stämplade han inte ut innan dess så att han slapp gå tillbaka till Skandia efteråt? Om han sagt adjö till väktarna redan omkring halv elva så hade det inte funnits någon anledning att tro att han var kvar i grannskapet vid tiden för mordet.

                      Thomas Petterssons teori är ju att Engström smugit sig ut när han begav sig till bion – vilket innebar att han skulle vara tvungen att ta sig tillbaka efter mordet om han ville göra en till synes normal sorti från arbetsplatsen.

                      Det blir ju alldeles obegripligt. Det fanns ju inga fördelar för honom med att göra så, bara nackdelar.

                      Det är, tycker jag, oerhört mycket enklare att tänka sig att han inte alls var vid bion utan att han faktiskt var kvar på sitt tjänsterum innan han bestämde sig för att det var dags att åka hem.

                      Och nu har jag inte ens diskuterat tidsfaktorn. Mikael A har ju hävdat att det skulle kunna fungera om Engström rörde sig fort och om Palme rörde sig väldigt långsamt och kanske till och med stannade upp och tog en cigarrett.

                      Teoretiskt sett kanske det skulle kunna gå ihop även om det saknas belägg för att paret Palme rörde sig väldigt långsamt eller stannade upp före Skandiahuset. Men din ena underhypotes, att Engström skulle ha begett sig till Skandia med planen att därefter söka upp Palme på Sveavägen, bygger ju på att han skulle ha räknat med att paret Palme skulle ta sig fram väldigt långsamt och att de inte heller skulle vika av från Sveavägen.

                      Jag menar att det är fullständigt osannolikt att en någorlunda normalt tänkande mördare skulle ha resonerat på det sättet: om han var vid bion när Olof och Lisbeth började gå hemåt måste han ha förstått att om han själv släppte kontakten med dem för att ta sig till en bakgata och smyga sig in i en byggnad så talade allt för att han inte skulle träffa på Palme igen den kvällen.

                      Hur man än vrider och vänder på saken: hypotesen om att Engström var identisk med Mårtens Grandman är osannolik. Jag har full förståelse för att Krister Petersson inte tog i den med tång.

                    5. Gruto

                      Jag var mest intresserad av att se om det vara teoretiskt och logiskt möjligt för SE att vara Grandmannen och sedan hinna ta sig till norra reklampelaren. Nu är det ju lite osäkert hur avstånden blir inne i Skandiahuset, nånstans mellan 380-400 m från bokhandeln till stämpelklockan har jag läst, men vet tyvärr inte om det stämmer. Avstånd bokhandel till MP har jag sett 310 m.

                      Om man utgår ifrån NFs uppmätta hastighet som är den som man någorlunda kan fastslå och skruvar på den som jag gjorde i nåt exempel så kan man ju få fram att makarna Palme rört sig med 0,9 m/s, ca 3,24 km/h. man får slå på ett 20-tal sekunder vid Sari och korsning av väg etc. I så fall startade makarna Palme sin färd 23.15.25 ca.

                      Om vi då tänker oss att SE då startade lite efter, t ex 23.15.45 så behöver han ju röra sig med en medelhastighet på i runda slängar 1,8 m/s ,dvs 6,5 km/h fram till stämpeluret med öppningar av dörrar, spring i trappor etc.

                      Det är ju en mycket låg medelhastighet för makarna Palme, men inte orimlig om man går armkrok, SE måste ha rört sig snabbt men inte orimligt snabbt.

                      Spekulativt och lek med siffror, men mitt intresse var ju att se om det ens var teoretiskt möjligt. Jag reserverar mig för felberäkningar då jag räknat snabbt, samt att jag inte vet om avstånden stämmer.

                    6. Olle

                      Exempelvis Gunnar och Lars Borgnäs baserar Mötesscenariot på 23.19,55. De som kan ämnet så väl skulle nog ha upptäckt om 23.19,55 är galet.

                    7. Det finns ett antal uppgifter som pekar på att det kan ha ägt rum någon sorts möte mellan Palme och mördaren. En av dessa uppgifter, dock inte på något sätt den enda eller den viktigaste, är Nicola F:s vittnesmål.

                      Det är, menar jag, möjligt att Nicola mötte paret Palme ungefär då. Och det är också möjligt att detta möte ägde rum nära Skandias entré. Om det dessutom var så som Nicola hävdar att han själv hunnit ända till Kammakargatan när han hörde skotten så måste Olof och Lsibeth ha stannat upp efter det att de passerat Nicola.

                      I den meningen är Nicolas vittnesuppgifter intressanta i förhållande till andra uppgifter som pekar på en kontakt mellan Palme och gärningsmannen.

                      Men det kan finnas fel inbakade i Nicolas vittnesmål. Och i vilket fall ser jag ingen anledning att dra slutsatsen att den person som Nicola såg bakom paret Palme skulle ha varit Stig Engström. Men att jag tycker så vet väl alla som följt diskussionen här på bloggen en tid.

      2. Mikael A – tycker du undergräver dina egna teorier genom att ofta spekulera långt bort från fakta (vilket det är skralt med) och det sannolika och numera även gömmer dig bakom PU:s ”kan inte rundas” – vilket väl inte undgått någon att en överväldigande majoritet är skeptiska till (allra minst de mer inlästa av att döma av denna blogg och andra forum). Om jag vore förespråkare för SE-teorin skulle jag stanna vid att han finns på platsen, har en oklar roll på mordplatsen, stämmer någorlunda med vissa signalement (tex DB:s gata) och är misstänkt – men inte mer.

        När sedan förespråkarna (bl.a. du) i kölvattnet av TP/Filter bygger på en massa helt overifierade och mer eller mindre fantasifulla göromål och egenskaper och attribut på SE försvinner trovärdigheten. Så mitt råd är att stanna vid ovanstående.

        Slutligen – om du är helt säker på SE – varför behöver du då debattera ämnet? Om du anser att du har bevisat din tes finns väl inte mer att fundera över?

        1. Angående det sista som du tar upp, Per Johan, kan det väl ändå sägas att Mikael A förstås har full anledning att vilja övertyga oss andra som inte har tagit intryck av den bevisning presenterat än. Det är ju inget konstigt med att någon som är säker på sin sak vill få omgivningen att instämma i slutsatserna.

          1. Tack Gunnar för reflektionen – det jag menar är att så många saker vevats femtielva gånger utan några nya inslag och till slut når man vägs ände – vilket iofs även kan sägas om ”båda sidor” om SE. Min kommentar ska inte tolkas som att man inte ska skriva men nån gång borde väl samma återkommande saker vara färdigmalda (om än i oenighet) – såvida du inte anser att det finns värde för nytillkomna som inte ser historiken?

            1. Det kan förstås finnas ett värde för nytillkomna läsare av bloggen när någon lyfter fram ett argument trots att det varit uppe tidigare ett antal gånger. Vad jag vill är ändå att vi ska röra oss i en riktning mot större och större klarhet om de frågor vi diskuterar. Och det bör förhoppningsvis leda till att inte samma gamla ordväxlingar upprepar sig månad efter månad.

              Ofta tycker jag också verkligen att debatten på bloggen genomgår en utveckling, baserad på större kunskap som olika sidor i diskussionen har tagit till sig. Men ibland låter det inte riktigt så. Om det då är den ena eller andra sidan i en viss diskussion som har kört fast – eller i värsta fall båda – är väl något som den läsare som följer replikväxlingarna utifrån kanske har lättast att avgöra.

            2. Per Johan

              Eftersom du skriver som du skriver tror jag inte att du är rätt man att bedöma utvecklingen på bloggen sedan 2017 av frågan VAR I FRÅN SÅG SE LARS J NÅGONSTANS. Du ser helt enkelt inte de subtila nyansframstegen.

              Däremot är dina inlägg viktiga, dels för din egen MOP-kunskapsutveckling och dels för att dina motståndare måste tänka till och det driver frågan framåt.

              1. Mikael – jag tävlar inte i mop- kunskaper även om jag sedan 1986 följt o läst det mesta av det som funnits tillgängligt. Bristande grundkunskaper handlar det nog inte om Mikael – varken från mig eller dig utan att vi gör helt olika bedömning av det som ligger på bordet. Jag hade hoppats på att utredningsmaterial skulle komma fram som skulle få mig att förstå PU:s utpekade men istället pekar det ännu mer åt ett annat håll. Tycker du verkligen Mikael inte att det finns någon som helst svaghet i ditt resonemang?

                1. Per Johan

                  ”men istället pekar det ännu mer åt ett annat håll”

                  Ser fram emot att få ta del av inlägg från dig om annat håll.

                  1. Mikael A:
                    Tror vi är fler som ser fram emot att du börjar med att lägga fram trovärdiga förklaringar och de bevis du ständigt påstår finns för att SE är gärningsman. Du far fram likt en torktumlare och snurrar samma gamla innehåll varv efter varv utan att lägga fram något med minsta lilla substans. Har du någonsin reflekterat över varför dina hypoteser aldrig går ihop? Det finns ju faktiskt ett tämligen enkelt svar som de flesta har försökt hjälpa dig att inse.

                    Jag har inga problem med att man går sin egen väg eller försöker följa spår ingen annan tror på, problemet är bara att i ditt fall så känns det som att grammofonskivan hakat upp sig. Vi måste ju trots allt förhålla oss till såväl naturlagar som den information som finns. Om kartan inte stämmer mot terrängen beror det med all säkerhet på att man antingen fått fel karta alternativt håller den upp och ner. Det blir tyvärr omöjligt att ta dina inlägg seriöst.

  34. Som vid många andra tillfällen under diskussionerna här önskar jag att man hade tillgång till en grafisk framställning av hela förloppet av den typ som bl.a. Forensic Architecture (https://forensic-architecture.org/) tar fram. ”Förloppet” förslagsvis då från att makarna Palme lämnar bostaden till ett par timmar eller så efter mordet. För oss som inte är så insatta i alla detaljerna vad gäller rörelser och vittnesmål skulle det vara en ovärderlig hjälp. Och man skulle ju kunna bygga grafiken så att man kan justera positioner och tidpunkter enligt olika vittnesmål, så att man t.ex. kan se följderna/sammanhanget av att SE kom ut från Skandia vid den eller den tidpunkten, av att han gick här eller där, att han gick fortare eller långsammare, osv. Jag vet att Gunnar W försökt övertyga (den f.d.) PU att beställa en sådan grafik, men utan resultat. Skulle det kunna ske på något annat sätt? Vad skulle de ungefärliga konstnaderna bli?

  35. Hatade verkligen Stig E Olof Palme så mycket att han var beredd att gå så långt som att mörda honom.?
    Eller hade Stig E enbart en annan politisk åsikt utan att hysa något direkt ”Palmehat”?

  36. Hej!
    Bara en liten fråga. Har någon sett bevis att polisen undersökte närmaste vittnernas väskor eller kroppvisiterade människor som var närmaste paret Palme under skjutning?

  37. Jag tycker bilden av Skandiamannen blir väldigt motsägelsefull.
    Ibland beskrivs han som missbrukare ungefär i samma klass som Christer P.
    En del beskriver honom att han skulle sakna förmåga att förstå konsekvenser av sitt handlande.
    Ibland är Skandiamannen väldigt förslagen och iscensätter avancerade strategier för att undgå misstanke.
    En del anser tydligen det är självklart att han bar vapen med sig från jobbet på Skandia.
    Nu känner jag ingen som jobbar som grafiker men skjutvapen är inte det första jag tänker på när jag hör ordet grafiker.

  38. Tror nog att det var svårt för SE. efter en lång arbetsdag och dessutom lite salongsberusad att få den kronologiska ordningen att stämma i sina berättelser. Det blev nog lite som, vad hände före och vad hände efter, dessutom tycks han tvångsmässigt krysta fram något som lätt kan tolkas till lögn. I vissa förhör kan även komma sådant han hört eller läst, som att skarva i, när han inte själv riktigt minns. För att ljuga krävs skarpt minne och det får åtminstone inte jag ut av förhören med SE. i alla fall.

  39. Såg ett nytt program om palmemordet med Bo Theutenberg. Rätt intressant ändå
    Allt landar i att Palme är hotad från alla håll.
    Att det skulle vara ett ”teatermord” är dock inte sannolikt säger Bo.
    Allt har med den inre underrättelsevärlden att göra, och viljan att skydda partiet. (säger Bo)

    Frågan:
    Kan det ha funnits personer inom partiet som på olika sätt hjälpt till för att allt skulle sluta på det här sättet frågar Mikael. (Swebbtv)
    ”Nu ställer du farliga frågor här”, svarar Bo.

    https://swebbtv.se/videos/watch/a45ec16e-8fe8-495d-85aa-c72b22481d9a

    1. Det är svårt att bedöma BT, men det man måste ge honom är att han haft en central roll i den politiska hetluften, och därmed stora möjligheter att dra sina slutsatser.
      Om han framstår som trovärdig som person får man dock själv bedöma.
      Det är möjligt att den svenska vapenexporten har en central roll i mordet, men det är kanske inte lika klart att det är KGB eller någon Sovjetkopplad kurd som ligger bakom mordet.
      Boforsaffären/affärerna innehåller dock en hel del motivbilder, men det är svårt att urskilja någon som sticker ut mer än någon annan.

      Förutsättningen tycks vara att Bofors i lönndom smugglat krut till Iran via DDR under flera år.
      Om, eller hur länge regeringen haft kännedom om detta vet man inte, men det verkar som att KMI slagit larm till Säpo redan 1985.
      Bofors var viktig för regeringen eftersom hundratals arbetstillfällen riskerade att gå förlorade vid en eventuell konkurs. Bofors var viktig för det svenska försvaret, och en neutral stat bör förstås ha sin egen produktion.

      Logiskt är att regeringen inte ville veta av några skumraskaffärer via DDR, dessutom då affärerna var stoppade och under utredning.
      Samtidigt hade Palme intagit en medlarroll i Iran/Irak-konflikten.
      I det perspektivet kan man tänka sig att han brann för Indien-affären som dessutom visade sig vara ytterst tveksam med tanke på mutor och annat.
      Om man ska se mordet i det perspektivet vet man ju förstås inte, men det var ju den verkligheten som rådde.
      Sedan finns förstås Sydafrika, och inhemska antikommunistiska krafter som ville få bort Palme, och mycket mer.
      Han befann sig uppenbarligen i ett ganska pressat läge vid tiden för mordet.

      1. Jörgen,

        Jag håller med om det jag förstår blir förvirrad av tvenne punkter:

        ”Logiskt är att regeringen inte ville veta av några skumraskaffärer via DDR, dessutom då affärerna var stoppade och under utredning.”

        Psyko…logiskt förklarligt kanske om man antar total omoral eller rentav ondska, men hur var det, hade åtal väckts mot Bofors för detta under Palmes tid eller inledningen av utredningen? Menar du regeringen Palme eller Carlsson?

        ”I det perspektivet kan man tänka sig att han brann för Indien-affären som dessutom visade sig vara ytterst tveksam med tanke på mutor och annat.”

        Du menar för att Indien skulle vara mindre skandalöst än Iran, åtminstone tills de blev indragna i nästa väpnade konflikt (med någon annan medlare med mindre intressekonflikt), eller eftersom det inte var smuggling, eller för att Bofors skulle kompenseras för den avbrutna smugglingen (om den verkligen avbrutits) med en större, mer respektabel order?

        Kan någon bringa klarhet i vad Palme fick veta av den Irakiske ambassadören – inte precis en diplomat med gloria – morddagen? Kan det infogas i ett plausibelt mötesscenario? Hur skulle indienordern bli ett motiv – genom att Palme var på väg att stoppa den? De som i detalj känner till rättsfallen mot Bofors kanske kan kasta ljus över detta: vem visste vad när? Vad vet vi om Palmes och Algernons sammanträffanden och relationer?

        1. PJ.
          Jag menar att en stor kruttransport med destination DDR, möjligen via BRD och Österrike blev stoppad i tullen i Trelleborg i december 1985.
          Det satte fart på utredningen, och den pågick vid tiden för mordet.
          Som jag skrev så hade Carl Algernon på KMI redan slagit larm om att Bofors smugglade till ett förbjudet land, men utan att nämna vilket.
          Troligtvis var det Iran.

          Jag menar också att Indien var tänkt som en transparent affär regeringar emellan, och att den affären skulle överväxla den illegala vapenexport som sedan 70-talet gått till förbjudna länder. Jag tror att det var Palmes målsättning, och det känns för mig logiskt.

          Detta är en avskrift av en del av Tomas Ganslandts PM avseende Palmes möte med Iraks ambassadör Mohammed Al-Sahaf i Rosenbad
          förmiddagen 86 02 28.

          ”Al-Sahaf [Bagdad Bob] förde slutligen på tal uppgifterna om att svenska företag exporterade krigsmateriel till Iran. Dessa rapporter bekymrade den Irakiske regeringen.

          Palme genmälde att även han var bekymrad. Han erinrade om den pågående Bofors-utredningen, och försäkrade att de svenska myndigheterna arbetade hårt med ifrågavarande problem”.

          Jag har inga klara teorier om att det just är detta som ligger bakom mordet, men det ger ändå en inblick i den politiska och mycket komplicerade verklighet Sverige och Palme befann sig i vid tiden för mordet.

          1. Jörgen,

            Stort tack! Det gläder mig att någon har sådan ordning på denna information (Trelleborg, Ganslandts, Mohammed Al-Sahaf osv). Jag hade svårligen lika snabbt kunnat hitta en så relevant PM om mötet som du gjorde!

            Men så gissade jag tydligen rätt – eller nästan – i mina tolkningar. Dessa fakta är så svindlande och borde därför vara omöjliga att ”runda”: min semantiska kitslighet vad gäller vad som är logiskt skall inte få bli en distraktion. Om Palme verkligen hade den målsättning, eller kanske vi skall säga bevekelsegrund, som du anger tycker jag att skandalen djupnar ännu mer – om möjligt! En statsminister som vill ”överväxla” vapensmuggling till krig genom att pressa ut miljarder från ett lidande land i vilket folk lever i djupaste armod mot att hånfullt förse dem med kanoner – det kan inte bli mycket ruttnare eller mera oetiskt. Pga djupet av skandalerna kan man inte utesluta – borde man inte ha uteslutit – att motiv stod att finna i den riktningen, i synnerhet eftersom Iran-Contra-transaktionerna var samtidiga med denna korrupta och kriminella sörja!

            Men Palmes motståndare vad gällde bl a vapenexporten, t ex den oberoende fredsrörelsen och Svenska Kyrkan – Olof Sundby då avgången som ärkebiskop hade genom kyrkans aktieinnehav stått upp på Bofors årsmöten och brännmärkt hur deras fögderis mordiska produkter sargade mäns, kvinnors och barns kroppar runt om i världen – skall kanske inte misstänkas för att ligga bakom mordet. Hur passar då vapenexporten in i svensk inblandning i mordet (vilken det i sin tur finns starka skäl att tro på)?

            Du skrev i ditt första inlägg 31 maj, 17.49:

            ”Om, eller hur länge regeringen haft kännedom om detta vet man inte, men det verkar som att KMI slagit larm till Säpo redan 1985.”

            Borde KMI inte ha slagit larm till den öppna polisen för att möjliggöra vederbörligt åtal? Vidarebefordrade Säpo detta till Palme och åklagare – eller saboterade man Palmes rykte genom att vara njugg med informationen? Byggde Säpo upp en dossier om Palme med mycket giftiga ingredienser, bl a om vapenexporten, som skulle kunna användas för utpressning? Att akten om Harvard och inkomstdeklarationen blev stulen, var det en annan liten detalj i samma strategi (dock ganska klumpigt handlagd och utan avsedd effekt, att stoppa överklagan)? Finns det inget hopp om att rädda Palmes personakt från Säpo? Eller finns fortfarande informella och mera graverande alternativa akter som kan offentliggöras eller åtminstone granskas av en utredning?

            För att öka chanserna till att mordet löses efter 10 juni 2020, vore det viktigt att vapenexporten under denna era utreds grundligt (att byken sent omsider tvättas offentligt), liksom Stay Behind, walkie-talkie-aktiviteten, Säpos roll i PU, resten av PU och Rosenbads inflytande över den, samt inte minst Ebbe Carlsson-affären. Kanske det är vad som kallas lateralt tänkande och precis vad som behövs. Men då krävs ett starkt opinionstryck. Visst har poliser och makthavarna i Sverige betett sig avskyvärt före och efter mordet (på något lysande undantag när som Arne Irvell, Claes Zeime, Birgitta Blom, Birger Schlaug och naturligtvis ljusgestalten Inga-Britt Ahlenius, fd makthavare). Men det erbarmligt lama folket utan demokratisk strävan eller rättspatos? Man tror inte på Stig E som mördare men man bryr sig inte om att en oskyldig person postumt vanhedras? Det ligger ett löjets skimmer över våra dagar: mördaren såg ut som Anders B, Christer Pettersson och Stig E men gjorde sig trots den avsevärda utseendebedriften selektivt osynlig för paret Palme precis fram till mordet. Sveriges samlade polis kunde inte under 34 år identifiera en enda av ett antal män med walkie-talkies omkring paret Palmes färd och mordplatsen. Däremot lyckades Säpos personakt om Palme och hans personliga anteckningsbok försvinna! Allt detta sväljer svenska folket med hull och hår eller en gäspning. Behöver Sverige välja ett nytt folk?

            1. PJ.
              Jag råkade skriva att Algernon rapporterade oegentligheter till Säpo 1985, men det rätta är att det var redan på hösten 1984, så visst var det känt även hos regeringen att det pågick.
              Det tillslag som gjordes i tullen i december 1985 gällde omdeklarerat krut till civilt ändamål, men det var samma militära krut ändå. Den enda skillnaden var att man nu kunde föra in det direkt till DDR, utan att behöva använda sig av smuggelvägen via västryskland och Österrike.
              Det är helt klart att de poliser som försökte nysta i detta kände sig motarbetade av regeringen.

              För den som snabbt vill sätta sig in i turerna rekommenderas:

              Och framför allt Bo G Andersson och Christoph Anderssons mycket intressanta dokumentär ”Den stora krutbluffen”.

              1. Tack, intressanta dokumentärer.
                Det finns också en hel del att läsa om dessa vapen och krutaffärer i Christoph Anderssons ”Operation Norrsken”.

                1. Roligt att du uppskattar dokumentärfilmen ”Den stora krutbluffen”! Vad många inte känner till är att den bygger på min och Christoph Anderssons bok ”Die Akte Bofors”, utgiven 1993 på Förlaget Europa reporter. Där återges bland annat en rad dokument som belägger den svenska krutsmugglingen via DDR till Iran.

                  1. Hej Bo.

                    Jag har sett denna utmärkta dokumentär flera gånger, och för varje gång klarnar bilden.
                    Det är inte lätt att hålla ordning på alla turerna.
                    Även om vi inte säkert kan säga att regeringen varit inbegripen med vad som pågått från 70-talet och fram till bomben briserade, så borde de – åtminstone då – ha dragit i handbromsen, men det var kanske inte så lätt.
                    Den svenska vapenindustrin var kultur och samtidigt en förutsättning för försvaret, och jag gissar att den var det även för den svenska neutralitetspolitiken.
                    Svårt också att få någon ruljangs på affärerna när den legala försäljningsvägarna stryps av etiska regler.

                    En annan sak jag funderat lite över är ansvarsdelen och ägandet.
                    Staten hade som jag förstår inget delägarskap, utan allt låg på en privatperson med mycket hög aktiebelåning.
                    Den konkurs som förmodligen hotade borde därmed ha fått stora konsekvenser för kreditgivarna, men trots det var bolaget fortfarande i hög grad i statens intresse.

                    Om något av detta haft någon bäring på Palmemordet ska vi förstås låta vara osagt.
                    En ensamagerande galning, eller en konspiration med helt andra motiv, men, dessa turer utgjorde ju en central del i politiken, och var ett stort bryderi för regeringen och Palme personligen i februari 1986.

          2. Mycket intressant vinkel på saken. Carl Algernon knuffades under tunnelbanan och dog. Utredningen lades ner.
            Det skulle också vara intressant att analysera vilka personer som hade största ekonomiska intressen att smuggla vapen? Vilka andra företag var involverade och vilka personer som satt i Bofors styrelsen?

      2. Det som Bo T tar upp är teorier , men som hade ingenting med Palme mordet att gora, det finns ingen logik att Iran – Iraq kriget hade någonting med mordet att gora och samma sak med Bofors affären till Indien, den haubitz ordern stod mellan ett franskt foretag och Bofors. Den indiska militären ansåg de svenska haubitzarna var bättre och lägre pris, därfor fick Bofors ordern .Robot 70 till Iran var inget avgorande till kriget , men for svensk tillverkare var det mycket bra att visa det var ett mycket bra vapen under verkliga forhållanden och inte endast under demonstrationer. Det som stoppade kriget mellan Iran – Iraq var att US jagare skot ned ett iranskt passagerar plan med alla omkomna, och Iran genomskådade US avsikter att få Iran till att slå tillbaka mot US och de kan sätta in massiv bombning mot Iran. Orsaken var den att US backade upp Saddam och han var på väg att forlora kriget mot Iran, som skulle medfort ett enormt krigsskadestånd for Iraq, som skulle gjort att Iran hade kontrollerat Iraq som inte US kunde acceptera. Det som Iran gjorde var att de framforde vapenvila utan att de ställde krav mot Iraq, som de omedelbart accepterade och kriget var slut. Den stor uppbackaren av vapen till Iran var faktiskt Israel som fick olja som betalning och Israel fruktade Saddam mer än Iran och som var helt rätt, Saddam var en riktig gangster som måste stoppas. Men Iran – Iraq kriget låg USA bakom som den vägen forsokte få tillbka kontrollen av Iran men som misslyckades. Sydafrikas regering den tiden som var apartheidregim hade ingenting med Palme mordet att gora. Det var officerare i säkerhetstjänsten som avslojade att Palme mordet beställdes från Sydafrika och att det var privat personen Craig Williamsson som organiserade mordet med sin egen gärningsman- När ANC fick sakliga uppgifter om mordet som sannolikt kom från Craig Williamsson lade de locket på om mordet, ingen i Sydafrika som kände till det fick yttra sig, Eugene Kock när han frisläpptes fån fängelset var villkoret han fick inte yttra sig om Palme mordet. Orsaken var att bakgrunden till mordet var inte vad många hade trott utan det bästa att inte rota i det ansåg väl ANC, och att det skulle tystas ned. Craig Williamsson fick amnesti av ANC som forvånade många, han hade varit en superspion och kunde dupera folk att han fick en hog position i ANC därfor han påstod han overgett apartheidregimen och gått over till ANC. Genom sin hoga position i ANC fick han kontroll på svenska biståndspengar som skulle gå till ANC studenter, men som han slussade till apartheid regimen, som utbildade terroristagenter att verka utomlands. Vid en intervju uttalade han att det var mycket lätt att komma over de här biståndspengarna, som rorde sig om stora summor. Han hjäpte ANC medlemmar att fly till Botswana som skulle gora honom som trovärdig ANC officer. Den tiden när biståndspengar gick till en fond i Geneve var Craig Williamsson en respekterad gäst i Sverige som ANC officer, och hade diskussioner med hoga politiker i Sverige sannolikt om okat bistånd. Den som skall ha avslojat forrädaren Craig Williamsson var Dirk Cotzee som var avhoppad från apartheidregimen och gått in i ANC där han fick en hog position när de fick makten i Sydafrika.

        1. Craig Williamson fick inte en hög position i ANC. Han fick en hög position i IUEF, International University Exchange Fund, en organisaiton med säte i Genève som slussade pengar till motståndsrörelsen i södra Afrika. Williamson lyckades framgångsrikt infiltrera IEUF och under den tiden utvecklade han även ett samarbete med ANC innan han avslöjades om agent för apartheidregimen.

          Men det är ju inte riktigt samma sak.

    2. Såg programmet med Bo Theutenberg (BT) i går kväll. Frågan är om han själv inte är vid sina sinnens fulla funktion eller om han löper andra intressen än de svenska. Av programmet framgår att BTs klara inriktning pekar mot att kasta tvivel över Olof Palme (OP) genom att 1) framställa honom som CIAs man inom Socialdemokratin 2) påstå att Sovjetunionen var bildaren och bakblåsaren av den socialdemokratiska internationella samarbetsorganisationen Socialistinternationalen 3) OP i själva verket var emot den kärnvapenfria zonen i Europa, vilken Sovjet var för och 4) ryssarna ihop med kurderna lät mörda OP då han ihop med CIA motverkade införandet av den kärnvapenfria zonen.

      BTs bärande inriktning är att OP går utländsk makts ärende – inte Moskvas utan Washington. Meningen kan inte vara annan än att smutsa ner, misstänkliggöra OP inom den egna rörelsen, hos borgligheten var han sedan tidigare dåligt tåld. Samtidigt ges Sovjetunionen skulden för mordet på landets statsminister.

      I den dryga timmes långa föredragningen behandlar BT de vanligen misstänkta staterna och aktörerna, Iran, Irak, Sydafrika, Indien samt kurderna och CIA. Anmärkningsvärt nog utelämnar BT de akut mest intresserade av att OPs inplanerade Moskvaresa inte blev av.
      I skarp motsättning med Washington stred OP för den så debatterade kärnvapenfria zonen genom Europa, om den skulle blivit verklighet så var det en katastrof för Förenta staternas krigsplanering vid militär konflikt med Sovjetunionen.
      Starka svenska intressen att bistå Washingtons politik fanns inom delar av vårt samhälles toppskickt. Inte minst bland de högsta flottofficerarna i landet, de som aktivt medverkade till att främmande ubåtar släpptes ut från Horsfjärden 1982.

      En öppen diplomatisk diskusion om ubåtskränkningarna och speciellt Hårsfjärden, där de sovjetiska ledarna påvisade för den svenska delegationen att de inte var skyldiga fruktade vissa kretsar i vårt land mer än allt annat. Ja – frågan hade då uppkommit vem som stod för kränkningen.
      Idag vet vi med säkerhet från vilka två länder ubåtarna 1982 kom, vilka tre ubåtstyper som användes och vilka de svenska amiralerna var som gick bakom ryggen på landets regering, bedrog sitt folk och sina officerskollegor.

      Detta känner Bo Teutenberg väl till, frågan är varför BT sällar sig till de landsförrädiska, de som i löndom springer västlig makts ärenden och vränger väl kända fakta till rena konspirationsteorier. När programledaren, som synes vara rätt dåligt påläst i ämnet, ställde några enkla frågor så hummade och mumlade BT, tankarna såg ut att söka svar och ofta mynnade det hela ut i att BT hade hemliga kontakter inom Säpo, försvaret och Utrikesdepartementet där han själv varit anställd tills han fick sparken.

  40. Exempel på ett stämningsläge några månader före mordet, triggat igång patriotiska krafter?

    ”… Omfattningen, intensiteten och allvaret i den främmande undervattensverksamheten i våra vatten förtigs , förringas eller t.o.m. förlöjligas av statsminister och utrikesminister på ett sätt, som helt enkelt inte kan tolkas på annat sätt än att de egentligen inte tror eller kanske snarare, inte vill tro på rapporterna från ÖB….”

    Ett utdrag från debattartikel, publicerad SvD 1985- 03-11, undertecknad av tolv marinofficerare under ledning av kommendörkapten Hans von Hofsten.

    Källa: boken ”Ur skuggan av Olof Palme” sid, 56-57, författare Ingvar Carlsson

  41. Frågor som bör ställas, men som är svåra att få svar på idag. Det finns misstankar att en stor underrättelsetjänst, har avlyssnat svenska intressen, tillgång till danska kablar.
    Har FRA och Televerket Radio kunnat avlyssnat walki-talki trafik under mordkvällen?
    Har en stormakt med teknisk kapacitet kunnat avlyssna walki-talki trafiken?

  42. Kanske en bit från ämnet, men jag skulle ändå vilja ställa en fråga, då jag märker att det finns väldigt många här som är ordentligt pålästa när det gäller Palmemordet: Vilka åtgärder skulle ni vilja vidta, om ni fick full frihet att leda en aktiv utredning idag? Att läsa och analysera befintlig utredning är ju en sak, men vad skulle man konkret kunna göra mer?

    Personligen hade jag gärna:
    – Forskat i om SE skulle kunna vara tecknare till några av de elaka karikatyrer av Palme som förekom på den tiden
    – Letat efter vapen vid CA:s stuga på Vedahöjden
    – Letat efter vapen på vinden till Spångamannens hus (ett långskott, men förhållandevis enkelt att utföra)

    Vilka konkreta åtgärder anser ni skulle vara meningsfulla att göra idag?

    1. Fortsätta arbetet poliserna höll på med 2016. Backa. Glöm Engström. Han har inte ritat sånt.

    2. En av de första åtgärderna borde vara att bättre fastställa den exakta tidpunkten för skotten som dräpte landets statsminister. I dag finns i huvudsak två tider för de avlossade skotten.

      1) den av Chevamannen i efterhand, minnesmässigt framräknade tiden, från det att han hörde smällarna till kontakt nåddes med taxiväxeln. Tidpunkten för växeln är fastställd men tidsåtgången från att Chevamannen hörde smällarna vilar på allt för lös grund. Dessvärre fastslog Granskningskommissionen genom undermåligt arbete mordtiden baserat på Chevamannens uppskattning till 23.21.30. Här borde en rekonstruktion i lämplig korsning verkställas av polisen med hjälp av inkallade figuranter och bilar. Mycket är redan känt hur Chevamannen agerade i korsningen samt omkringliggande bilar och mötande trafik. Då finge utredningen måhända en bättre grund att beräkna mordtidpunkten utifrån.

      2) en grundläggande utredning av bankomatsystemets funktion. Det finns några polisförhör med bankanställda tekniker som sammantaget visar på att tidpunkten för mordet på statsministern skedde 23.20.00. Polisförhören visar utan tvekan på denna tid, problemet är dock att förhören tekniskt sett är rätt så ytliga, man önskar vid en genomläsning att tekniskt intesserad personal fått medverka vid förhören. Som läget är nu visar förhören med bankomatsystemets personal att mordet skedde tjugo minuter efter elva på kvällen men förhörens kvalite gör att en viss osäkerhet kvarstår. En ordentlig genomgång av det system som bankerna hade 1986 för att redovisa tid borde därför verkställas.

      En träffsäkrare tidpunkt när mordet på Olof Palme inträffade kan hjälpa till att lösa vissa knutar. Att genomföra de två utredningarna som föreslagits ovan torde inte innebära några problem för en intresserad grupp av poliser och tekniker om mordet på landets statsminister åter hamnar på vår dagordning.

      1. Hej soederviken,

        Vad det gäller bankomattider och bankomaternas tidsonoggrannhet skrev jag ett antal längre blogginlägg i höstas. Länkar till dessa finns bifogat i slutet av detta inlägg, men här kommer en kort sammanfattning.

        Vid tiden för mordet och en bit in på 90-talet jobbade jag på företaget Inter Innovation med mjukvaruutveckling och datakommunikation. Företaget Inter Innovation utvecklade och sålde olika typer av produkter för avancerad sedelhantering och då bl.a. bankomater (dvs. ATM-er) och komponenter till dessa och andra sedelhanteringssystem.

        Med min domänkunskap om bankomatsystem som bakgrund delar jag granskningskommissionens uppfattning att bankomattiden är ”otjänlig” för att klargöra tiden för mordet. Tidsonogrannheten för dessa lokala klockor kan bedömas till åtminstone plus/minus 4 minuter, dvs. ett uttag som enligt bankomatkvittot t.ex. gjordes 23:19 kunde i själva verket skett någon gång i tidsintervallet 23:15-23:23.

        Något som däremot är mindre uppmärksammat är att polisen endast verkar ha försök utreda bankomaternas tidstämpling, men bankomatklockan är alltså endast fråga om en lokal klocka i själva bankomaten. Med stor sannolikhet har bankomatuttagen även tidsstämplats i anslutande banks kassaapplikation, dvs. hade en bankomatkund sitt konto i Handelsbanken skickades en transaktionsbegäran till Handelsbankens centraldator och denna begäran fick en tidsstämpling där med Handelsbankens interna klocka. Vad jag känner till har registrerade tider i anslutande bankers datorsystem aldrig utretts.

        Med hjälp av dessa centrala tidsstämplingar hade man t.ex. kunnat utreda hur de lokala klockorna i de två bankomaterna på Tunnelgatan och Sveavägen förhöll sig till varandra. Det hade alltså exempelvis gått att fastställa hur lång tid innan mordet Anders B:s sällskap hade lämnat bankomaten på Sveavägen (se det sista länkade blogginlägget nedan).

        Eftersom det fanns många separata banker (Handelsbanken, Götabanken, SE-Banken, Föreningsbanken etc.) anslutna till bankomatsystemet hade det även kanske genom att kombinera tidsuppgifterna från ett antal olika bankers interna klockor gått att ”snäva in” tidsonoggrannheten på +/-4 minuter till ett betydligt mindre intervall. Men nu 35 år senare blir det svårt, dessa transaktionsdata sparades kanske i 5-10 år men rimligen inte längre.

        Här kommer länkar till några tidigare blogginlägg:

        https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/03/fortsatt-debatt-om-peterssons-nedlaggningsbeslut-ny-trad-3-juli-2020/#comment-19412
        https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/03/fortsatt-debatt-om-peterssons-nedlaggningsbeslut-ny-trad-3-juli-2020/#comment-19423
        https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/03/fortsatt-debatt-om-peterssons-nedlaggningsbeslut-ny-trad-3-juli-2020/#comment-19444
        https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/03/fortsatt-debatt-om-peterssons-nedlaggningsbeslut-ny-trad-3-juli-2020/#comment-19727

        1. Anders Fredric,
          frågan som nu diskuteras kom upp genom att Peter A undrade ” Vilka konkreta åtgärder anser ni skulle vara meningsfulla att göra idag”. Själv är jag inte nöjd med polisens utredning av mordtiden samlade i en handfull offentliga dokument. Förhören är tunna och kan knappast anses tillfredställa den tekniskt vetgirige, men de är vad som finns och bedömningen får ske utifrån dem.

          Av okänd anledning så fick Granskningskommisionen (GRK) inte ens tillgång till polisens samlade material med påföljd att kommisionens fastställande av mordtiden istället kom att utgå från chevamannens personliga uppskattning. Anser du att en sammanhållen utredning av banksystemets förmåga att fastställa tidpunkten för Helena Ls felslagna bankomatkod samtidigt som de dödande skotten avlossades är överflödigt. Det är ju det som du argumenterar mot och nöjer dig med GRKs i mitt tycke hafsverk.

          Ett uttryck som leder till missförstånd är vad ”samma tid” innebär. För dig, om jag tolkat det hela rätt, betyder ”samma tid” att olika enheter håller sig inom samma satta tidsmarginaler, t.ex. +/- två minuter. Problemet som jag ser det är att övervakningssystemet med sina tidsmarginaler och larm var avstängda mordhelgen liksom alla andra helger och därför fanns inga tidsmarginaler eller så var de oändliga.
          Detta innebär att ”samma tid” svårligen kan avse obefintliga eller oändliga marginaler. I vanligt språkbruk får nog uttrycket ”samma tid” förstås som samma klockslag av alla inblandade och intresserade.

          Att en diskussion kan uppkomma kring tidpunkten för mordet på landets statsminister visar på bristande polisutredning och som svar på Peter A:s tidigare fråga vilka meningsfulla åtgärder som borde vidtagas har jag anfört att tiden för de dödande skotten säkrare borde fastställas.

          1. Det är helt rätt tiden for mordet 23.21.30 är felaktigt , som är baserat på två chauffores uppgifter. Inge M kom till Tunnelgatan / Sveavägen där tre personer skulle ta ut pengar från en ATM maskin. Den sista tjejen var Helena som tog ut pengar , när hon slog in summan och pin kom pip att pin var felaktig. Helena slår in ny summa och pin och samtidigt hor hon två avlossade skott vid Tunnelgatan och pengarna kom ut. Journalremsan anger 23.18.28 for felaktig pin. Bankomaten tidsstämplar när sedlarna tgits av henne är 23.18.56. När polisen korrigerar tiden efter froken UR måste 90 sekunder läggas till for att få korrekt tid från remsan. Med ledning av Helens vittnesmål och Bankomatsystemets tidsstämpel från journalremsan så skots Olof Palme 23.20.00 – 23.20.10. Det här medfor att Stig E helt omojligt var någon gärningsman, han stämplade ut 23.19 från Skandia och gick genom receptionen pratade några ord med vakten och kom ut på gatan for att promenera till Tunnelbanan. När han kommer till Gotabanken går han till skyltfonstret for att kolla tiden på sin klocka och då hor han skotten. Han hade 50-60 sekunder på sig som gor det helt omojligt att han var gärningsmannen.

          2. Hej igen soederviken,

            Jag beklagar att mitt svar till dig möjligen kunde missförstås något. Avsikten var att ge ytterligare input till den fråga du tog upp, men alltså inte att ifrågasätta om det behövdes en bättre teknisk sammanställning kring varför bankomattiderna kan eller inte kan betraktas som tillförlitliga.

            En stor brist när man tar del av släppta utredningshandlingar i Palmeutredningen är att det ofta saknas analyser eller sammanställningar när utredningen lagt olika saker ”ad acta”. Detta gäller för övrigt även i synnerhet åklagare Krister Petersson då han la hela Palmeutredningen ad acta genom att hävda att ”den misstänkte är avliden” men utan att presentera någon avslutande skriftlig rapport eller djupare analys. Dessutom är det rimligt att ifrågasätta om åklagarens beskrivning var helt korrekt, ett bättre sätt att beskriva saken är kanske ”en misstänkt är avliden”. Att Engström skulle vara den enda möjliga gärningsmannen som fanns kvar att utreda verkar svårbegripligt.

            Alltnog, vad det gäller bankomattiderna har jag med mina tidigare domänkunskaper velat sätta in analysen i ett bredare sammanhang och den utvärdering jag själv, i ett antal ostrukturerade bloggkommentarer, gjort leder till att jag liksom både polisen och Granskningskommissionen kommit fram till att tiderna inte går att använda för att bestämma tidpunkten för mordet. Jag är alltså fortfarande av åsikten att det inte går att göra en bokstavstolkning av den lite slarviga formuleringen ”samma tid”. Om man tar hänsyn till hur en bankomat rent tekniskt fungerar, vad som skrivs på journalprintern, att bankomatklockan är en lokal klocka som inte har med bank- eller transaktionssäkerhet att göra etc. behöver man inte hamna i en språklig diskussion om en formulering i ett över 30 år gammalt protokoll.

            En detalj i sammanhanget att notera är vidare att orsaken till att klockövervakningsapplikationen var avstängd på helgerna förmodligen berodde på att under helgtid fanns det ingen som kunde reagera och åtgärda eventuella klocklarm. Och att man inte hade någon kontinuerlig övervakning av bankomatklockorna visar även att det inte var viktigt att dessa klockor var speciellt exakta. Genom att klockövervakningsapplikationen slogs på direkt på måndag morgon fick man också då en total sammanställning över vilka bankomater som hade klockor med för stora tidsfel. Med denna samlade information var det lätt att vidta nödvändiga åtgärder antingen centralt eller lokalt.

            Jörgen G har också tidigare skrivit om bankomatklockorna i följande blogginlägg:

            https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/03/fortsatt-debatt-om-peterssons-nedlaggningsbeslut-ny-trad-3-juli-2020/#comment-19443

    3. Peter A

      Som förundersökningsledare bör man vara snabbt förbrukad om man inte håller sig inom de ramar som dessa har verkat eller tillåtits verka inom. Givet det skulle jag rätta in mig i ledet samtidigt som jag försökte få en uppfattning om varför det inte är önskvärt att lösa mordet – eller åtminstone varför det inte är önskvärt att utreda det förutsättningslöst – i syfte att det förr eller senare skulle komma till allmänhetens kännedom. Man kanske inte skulle kunna gräva upp hela kenneln men en eller annan hund åtminstone. Sen fick man väl gå i landsflykt. Men tillbaka till verkligheten. Det här faller väl lite utanför din frågeställning om konkreta åtgärder och jag instämmer beträffande CA och LJ men jag vill helt enkelt belysa det predikament man som förundersökningsledare eller utredare kan tänkas ställas inför.

      Utredaren Alf Andersson var en orädd man med integritet som inte var ängslig för att kalla saker vid dess rätta namn och när man lyssnar på vad han för många år sedan sa till Lars Borgnäs kan man helt enkelt byta ut Christer Petterssons namn till Stig Engströms. Det är verkligen dramat att skapa en statsministermördare version 2.0 som utspelats framför våra ögon de senaste åren.

      Jag lämnar ordet till Alf Andersson och Lars Borgnäs:

      AA: Protokollet på Christer Pettersson skulle vara mer gångbart att använda i en förundersökning beträffande åklagarnas sätt att hantera Christer Pettersson. Det skulle nog kunna bli en fällande dom för förtal och vårdslös myndighetsutövning och allt möjligt. Jag anser att behandlingen av Christer Pettersson är bland de värsta rättsövergrepp som har skett i Sverige och där sitter då till och med riksåklagaren. Det är ju en skam.
      Man måste ju söka mördaren bland Palmes fiender och varför skulle man inte då söka mördaren bland de allra farligaste fienderna. Det är dom som har makt och pengar och resurser och det är också där extrema personer finns.

      LB: Under sin tid i Palmeutredningen kom Alf Andersson i kontakt med kretsar på yttersta högerkanten där man såg Palme som ett hot mot Sveriges säkerhet, som en landsförrädare, en som måste bort.

      AA: Det som irriterar mig det är att inte kunna på ett bra sätt utreda konspirationer, den politiska konspirationen mot Olof Palme. Det finns nästan ingenting sådant.

      LB: De uppgifter Alf Andersson tyckte var intressanta var av en helt annan art än dom spaningsledningen valde att ägna sig åt. Här fanns trådar både in i näringslivet och försvaret. Alf Andersson började på egen hand bearbeta de här uppgifterna men fick inga resurser för att göra det mer systematiskt.

      AA: Jag ville sätta till ordentliga resurser för att kontrollera de här organisationerna givetvis mycket närgånget. Jag hade inte ork att ensam utreda det här utan man måste ha en hel grupp alltså. Man måste ha tempo för att det ska hända någonting. Man ska höra flera samtidigt, man ska koordinera, Vi behövde resurser alltså. Den som blev förhärskande det blev ju istället gärningsmannaprofilen så att säga och då var ju sånt här totalt uteslutet alltså.

      Nu är vi då där igen. Åklagaren försöker koka soppa på några spikar som slängts åt Palmegruppen från firma Pettersson och Göransson. Gärningsmannaprofilen är återigen på tapeten men nu ska det inte längre tolkas som att det rör sig om en misslyckad, socialt utslagen person i samhällets ytterkanter.
      Nu har vi istället en väletablerad person, förvisso med vissa personliga problem men vid tiden för mordet inte något som kan betraktas som särskilt anmärkningsvärt. Man klistrar på honom ett Palmehat som han aldrig har gett uttryck för men som man genom ihärdigt karikatyrtecknade kan förutsätta om man är moderat, bor i Täby och umgås med marinofficerare, Man förser honom sedan med en revolver som han hade ”tillgång” till och en vapenvana som det inte finns några som helst belägg för och voilà nu kan vi avsluta det här skämtet till utredning. Med grovt förtal av avliden.

      1. Catharina:
        Tack för ett bra inlägg. Jag delar din uppfattning. Alf A var/är uppenbarligen en mycket klok man. Hade varit intressant att se vad som kunde ha uträttats med honom som spaningsledare.

        1. Simon A.
          Tack, det hade verkligen varit intressant men självständigt tänkande personer har ju inte platsat i utredningen och om de trots allt fått en plats där är det ju en effektiv metod att strypa tillförseln av resurser till arbetet med spår som man inte ska befatta sig med, vilket ju också var fallet med Dag Andersson som Mikael B just skrev om.

          1. Vad Dag A säger utåt behöver inte va helt sant. Han har ju tystnadsplikt. Efter han slutat fanns det ju resurser till de mest besynnerliga saker.

        2. Dag Andersson är en mycket skicklig mordutredare men när det gäller Palme mordet anser jag att han har fel. Jag har tidigare haft som hobby att losa ouppklarade mord misstänkta felaktigt losta mord, och jag har faktiskt lyckas med att losa alla de som jag gav mig inpå. När Palme mordet hände 1986 trodde jag på Sydafrika att mordet var beställt därifrån, mycket snabbt kom från brittisk säkerhetstjänst rykten att mordet var planerat från Sydafrika, det var från någon som kommit over den informationen. Sedan var det en fd. CIA agent som framlade samma sak att mordet planerades från Sydafrika, men han sade också att US dollar hade flugits in for att finansiera mordet. Den uppgiften stämde helt efter min forsta version om Palme mordet. Men sedan hände ingenting, i Sverige var det spekulationer som var något helt annat som jag absolut inte trodde på. Jag fick en tanke som CIA mannen trodde på att Palme skulle få något FN uppdrag och därfor blev han likviderat, kunde ha varit Israel – Palestina konflikten att finna losning till den, han hade också samarbete med Emma R en känd historie proffessor från USA. Men vid närmare undersokning stämde inte det och måste avfärdas, däremot fanns uppgifter att Palme hade inte varit i bra skick enligt hans partivänner. Nu kom misstanken att det fanns inget politiskt motiv bakom mordet. Sedan kom skrällen 1996 när Eugene Kock avslojade att Palme mordet var planerat från Sydafrika och angav organisatoren. Sedan kom flera officerare från säkerhetstjänsten och sannade på som också påstod att mordet var beställt från Sverige och att säkerhetstjänsten i Sverige var inblandad. Frågan blev varfor ingrep inte Säpo som borde haft spaning på Palme , därfor enligt uppgift hade Palme spaning från Säpo på sig som han lämnade bostaden. Nu kom tanken som kanske inte många tänkt på, att det kanske var Palme själv som hade beställt mordet på sig själv, i annat fall skulle inte Säpo vara inblandad. Nu kollade jag hans eventuella sjukdom och kom fram att enligt partivänner märkte de en forändring 1982- 1983 som forvärrades han blev inte bättre utan det blev forsämring. Källorna var Alla Dessa Dagar Kjell Olof Feldt och När vinden vände Olof Palme 1969-1986 Kjell Ostberg. Tage Tuvheden. 1985 ansåg många inom partiet att Olof måste ersättas som partiledare att han klarar inte av jobbet. Han tycks ha drabbats av någon sjukdom som gick upp och ned men negångarna blir djupare och djupare till kroppen är slut. På det sättet funger många gånger cancern, nu fanns ingen diagnos vad Palme hade drabbats av. Enligt uttalande som Hans Holmer gjorde ; Det var Olof Palme själv som valde att bli skjuten vid Dekorima ; som han uttalade den 28 maj 1986 på en konference i Stockholms Polishus. Med hans uttalande kan man dra slutsatsen att det var ett beställningsmord av honom själv, i annat fall skulle inget mord skett. Att losa mord är många gånger att se losningen som ingen annan ser, och så är det med Palme mordet.

          1. Goran, nu tar du ut svängarna väldigt långt från alla verifierbara fakta. Var någonstans hittar du till exempel uppgifter om att Hans Holmér skulle ha sagt att Palme själv valde att bli skjuten vid Dekorima? Det är ju ett fullkomligt sensationellt påstående. Om du inte kan svara på det så tycker jag det är läge för dig att ta en paus från diskussionen på den här bloggen.

            1. Hans Holmer skall ha kommit med uttalandet som jag hänvisade till vid en konferens i Stockholms Polishus den 28 maj 1986. Hans Holmer kom med många kontroversiella uttalanden som tycks varit baserat på att han kände till mordet. Han uttalade ; När sanningen kommer fram kommer Sverige att skakas i sinda grundvalar. Han blev utfrågad i KU om det här uttalandet men vägrade att kommentera det. Han har uttalat: Det är ovanligt att offret utser sin egen brottsplats. Carl Lidbom ett tungt namn i partiet uttalade: Det bästa som kunde hända med Palme mordet är att det aldrig blir uppklarat. Båda de här två herrarna gor uttalnden som att de kände till mordet på Palme. Jag kan inte tolka deras uttalanden på annat sätt. Att Palme blev mordad genom ett attentat av en vettvilling kan ses som helt uteslutet, när gärningsmannen fanns vid Dekorima ca 1,5 minuter innan mordet tyder det på att det var ett organiserat mord. Vid ett attentat skulle gärningsmannen aldrig klarat sig han hade garanterat åkt fast. De här uttalanden som både Hans Holmer och Carl Lidbom har kommit med kan kopplas till att mordet var en avrättning, om inte så var fallet, varfor var de rädda att sanningen skulle komma fram ?

              1. Goran, du skrev tidigare: ”Enligt uttalande som Hans Holmer gjorde ; Det var Olof Palme själv som valde att bli skjuten vid Dekorima ; som han uttalade den 28 maj 1986 på en konference i Stockholms Polishus.”

                Jag bad dig att komma med en källa till ditt påstående. Det har du inte gjort. Jag utgår från att det beror på att du inte hittat någon källa. Det borde kanske ha fått dig att stanna upp och fundera lite om du kanske helt enkelt missuppfattat något eller kommit ihåg fel eller i alla fall övertolkat något Holmér sagt. Tror du inte att det skulle ha orsakat sensation om Holmér uttalat sig på det sätt som du skriver? Borde inte det ha satt avtryck i de fortsatta skriverierna om Palmemordet?

                Nu kompletterar du med att Carl Lidbom skulle ha sagt: ”Det bästa som kunde hända med Palme mordet är att det aldrig blir uppklarat.”

                Det är samma sak där, var har du det ifrån? Jag kan inte utesluta att Lidbom kan ha sagt så (i så fall förmodligen i ett privat sammanhang), och jag kan inte heller utesluta att Lidbom kan han tyckt så, även om han inte sagt det. Men för mig är det en väsentlig skillnad mellan vad någon kan ha sagt eller tyckt och vad någon bevisligen sagt eller tyckt.

                Insikten om den skillnaden är, menar jag, nödvändig om man vill föra en meningsfull diskussion.

                Under många år var det fullständigt accepterat att människor som debatterade Palmemordet tillskrev Christer Pettersson precis vilka uttalanden som helst som gick ut på att han erkände brottet. De räknade med att inte behöva redovisa några källor utan räknade med att alla ”visste” att det var Pettersson som var mördaren. De där slappa uttalandena om just Pettersson har tills vidare försvunnit, det får man vara tacksam för. Men inte mycket är vunnet om de ersätts med andra lika slappa uttalanden.

                1. Jag hittar inte på någonting , utan uttalanden som Hans Holmer gjort är kontroversiella det anser jag också, han har i sina bocker skrivit vissa av uttalanden. Vid presskonferensen efter mordet uttalade han att gärningsmannen hade kommit till Snickarbacken / Birger Jarlsgatan och mordet var mycket professionellt utfort. Det var då han satt och dinglade med Smith & Wessen revolver och sade med sådant vapen blev Palme skjuten. När han påstod att gärningsmannen kom till Snickarbacken / Birger Jarls gatan fanns ingen mojlighet att placera in CP eller Stig E som gärningsmän, fast det tänkte ingen på, eftersom det nämndes aldrig. Carl Lidboms uttalande fanns några dagar efter mordet i DN en notis. Man måste inse Hans Holmer var inte vem som helst han var spaningschef och tillhorde partitoppen och hade varit Säpo chef och hade sannolikt där många kontakter i hogsta ledningen. Carl Lidbom var ankaret i partiet alltså tillhorde eliten i partiet. Holger Romander som var Rikspolischef när mordet hände uttalade att mordutredningen var politiskt styrd, som han skrev i sin bok som han kom ut med. Jag har själv foljt Palme mordet från när det hände 1986. Hans Holmer lovade skriva sanningen om Palme mordet som han ansåg svenska folket hade rätt att veta, men tyvärr avled han innan hans projekt hann genomforas.

                  1. Jag har aldrig påstått att du avsiktligt hittar på någonting. Men jag väntar fortfarande på källhänvisningar när det gäller både Holmérs påstådda uttalande om att Palme valde att bli skjuten vid Dekorima och Lidboms påstådda uttalande om att mordet inte borde klaras upp. Du skriver nu att Lidboms uttalande fanns ”några dagar efter mordet i DN i en notis”. Om det var så, varför letar du inte fram den notisen i så fall. Om du inte är DN-prenumerant själv så känner du väl någon.

                    Jag har full förståelse för kommentatorer som ställer frågor i stil med: är det någon som vet om möjligen den eller den personen har sagt si eller så?

                    Men jag är rätt trött på folk som påstår saker som de inte orkar belägga.

                  2. Men Holmér undrar ju över en person i sin bok. Ibland kan inte polisen göra ngt pga alibi + att det krävs teknisk bevisning.

    4. Den som troligen skulle kunna ge god invisning och komma med konkreta tips för fortsatt utredande är den tidigare spaningsledaren Dag Andersson. Rimligen bör han kunna tala lite friare i takt med att alltfler delar av utredningen når offentligheten. Han är som bekant föga imponerad av Krister Peterssons och Hans Melanders prestation:
      https://polistidningen.se/2020/06/polistraumat-lever-vidare-trots-utpekad-palmemordare/
      https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/xPaOk8/forra-spaningsledaren-kritisk-palmes-mordare-kan-ga-fri

      1. Mikael B. Jatack, till att Dag Andersson gör något! + några till. Men Melander var chef när Dag jobbade så Melander borde rimligtvis veta vad de jobbade med innan Dag slutade abrupt. Jag väntade en hel sommar för telefonrösten sa att Dag hade semester. Sen svarade någon annan på hans nr o visste inte ens var Dag var! Jag pratade med Melander o fick hans mail. 2018 när jag fick ett mail från Blombergsson förstod jag att ngt var helt fel. Att nya utredarna inte hade koll. Men bra nu när alla kan beställa ut material. Jag har sett ännu mer nu än det jag skulle berätta för Dag 2016 om vad jag hittat medan han var på semester. Mailade Melander lite av det.
        Vad annat kan man göra än att begära omprövning o överprövning och visa riksåklagaren o åklagaren o anmäla till JO o informera journalister?

        Suck

      2. Mikael B

        Jag har också vissa förhoppningar om Dag Andersson, men jag tror egentligen inte att han kommer tala friare än han redan har gjort. Den tolkningen gör jag främst utifrån hur han formulerat sig tidigare och innebär på intet sätt något slags omdöme om hans person. Man kan ju dock uttala sig på ett sakligt sätt utan att explicit vara kritisk. Vi visste ju sedan länge att iakttagelser av personer med walkie talkies är en het potatis och genom Dag Andersson fick vi ju bekräftat att till det ämnet eller spåret skall inga resurser tilldelas. Nu hittar jag inget lämpligt uttryck på svenska men ”it speaks volumes”. Och det är ju gott så.

        1. Det är förvisso riktigt att det inte avsatts tillräckligt med resurser på senare år, men att det skulle vara kopplat till utredandet av vissa spaningsuppslag tror jag knappast att Dag Andersson skulle hålla med om.

          Palmeutredningen har periodvis varit styrd av den allmänna debatten och det tryck som funnits (eller inte funnits) i media. Om det kring 2014-2015 hade framkommit nya, heta uppgifter som hade aktualiserat detta med iakttagelser av walkie-talkies eller något annat högintressant uppslag så hade de ansvariga inte haft så mycket annat att göra än att tilldela PU större resurser.

          Även en hel del av de åtgärder och granskningar som ägde rum på 1980- och 1990-talet var föranledda av mediedebatten, inte minst det närmast oproportionerliga intresset för polisspåret.

          Det den nedlagda Palmeutredningen skulle behöva just nu är något i stil med ”hål i Estonia”. Då skulle jag tro att det skulle börja hända saker.

          1. Mikael B:
            ”Hål i Estonia” tycker jag var en väldigt bra liknelse. Satt faktiskt själv just och tänkte liknande tankar. Jag tycker annars Gunnars senaste artikelserie och de diskussioner som varit här på bloggen sedan presskonferensen 2020 ligger rätt nära att så att säga ”sänka” Engströmteorierna. Om inte annat så har det definitivt upptäckts fler än ett hål i dessa samtidigt som det framkommit mängder av nya högintressanta uppgifter. Frågan är hur länge makthavarna kan spjärna emot att utredningen återupptas. Jag ger det 1-2 år innan man tvingas göra ett omtag. Det är i alla fall min förhoppning men vi får ju se vad som sker.

          2. Mikael B

            Jag förstår och tänker inte argumentera kring det då jag inte har den kunskap, överblick och inblick som jag med utgångspunkt i dina kommentarer utgår ifrån att du har.

  43. Lisbet Palme talar överhuvudtaget inte alls något om SE. Var det något hon undvek att nämna, eller fanns andra orsaker?

  44. Det är intressant att ta del av de förhör med Lisbeth Palme son hittills inte varit offentliggjorda.

    Det som förvånar mig allra mest är varför inte Arne Liljeros och Lars Ekman utnyttjade det faktum att LP hade fått se hundratals foton på personer och hur hon reagerat på dessa bilder.

    Under resans gång valde LP vid olika tillfällen ut ett rätt stort antal fotografier för att fästa polisens uppmärksamhet på olika detaljer i personernas ansikten som överensstämde med hennes minnesbild av gärningsmannen. För en lekman ser det ut som om det här fanns tillräckligt med uppgifter för att kunna konstruera en fantombild.

    Bland annat fick LP gå igenom hela pärmar med fotografier den 4 och 9 september samt 21 december 1987. Hennes olika utpekanden och kommentarer är av stort intresse och spelar givetvis en central roll när det gäller hela hennes minnesprocess runt gärningsmannens utseende.

    Att de ursprungliga iakttagelserna påverkats av fantombilden förefaller sannolikt. Men sedan har vi uppe på detta en mängd fotografier som i olika hög grad kan ha påverkat och eventuellt cementerat bilden av mördaren ytterligare.

    Nedan följer ett axplock ur de anteckningar som gjordes i samband med att LP förevisades denna mängd fotografier. Inledningsvis finns också en tillfogad PM:

    Lisbeth Palme har den 4, 9 september 1987, den 21 december 1987 förevisats fotografier, se bilaga. Hon har därvid lämnat vissa uppgifter angående signalementet på den man som hon iakttog vid Sveavägen.Dessa uppgifter har hon numera återtagit, eftersom hon inte vill att de skall offentliggöras i massmedia.

    Exempel ur anteckningarna:

    Mannen som LP iakttog på Sveavägen var i 45-årsåldern. Han hade förhållandevis ljusa ögon. Kinderna var långa och raka. Käkpartiet var markerat och satt långt ner. Avståndet mellan näsan och överläppen var långt.

    Angående bild G 4460:
    Det raka draget över ögon och mun, den rektangulära ansiktsformen påminner om den man hon iakttog på Sveavägen. Blicken var ljus som på mannen som finns på fotografiet.

    Mannen på bild D 2455-1 har den långa överläppen och en rak smal näsa. LP har den minnesbilden att mannen på Sveavägen inte hade någon bred näsa utan en rak och smal näsa.

    LP lägger ut alla bilderna som hon stannat för och tittar ingående på dem. Mannen på bild N 23 är mest lik den man som hon iakttog på Sveavägen.

    G 5427 har också det uttryck som LP minns. G 1168 har det lite ljusare runt ögonen.

    https://drive.google.com/file/d/143e6znSkwPe9bjgzqB4It3zhlamaYA2-/view

    PM:et från 1986-03-26 nedan, där Olof Palmes kalender är bifogad + Lisbeth Palmes egna anteckningar, är också av intresse.

    Inledningsvis beskrivs en episod i början av februari månad 1986, då Alva Myrdal låg för döden. Olof Palme lyckades då inte få kontakt med livvakterna, varpå han valde att lämna hemmet ensam i egen bil. Att det kunde vara svårt att få tag på livvakterna vid oplanerade händelser är också något som Lisbeth Palme påpekar i senare förhör.

    https://drive.google.com/file/d/1js_VsiyF3_fB0sLWxhDyVkc43eiU6d5U/view

    GW: Kommentaren är korrigerad på Mikael B:s begäran, Tidigare stod det att det var Mårten Palme som skrivit kommentarer till Olof Palmes kalender, det har ändrats till Lisbeth Palme.

    1. Mikael B

      Har jag förstått det rätt att du menar att Liljeroos och Ekman framför allt skulle ha uppmärksammat den mängd foton som Lisbet Palme förevisats och hur dessa förutom fantombilden kan ha påverkat hennes minnesbild av den man hon såg, nota bene inte den man hon såg hålla i ett vapen?

      Det framstår ju nu trettio år senare som försumlighet eller grov försumlighet men om man anlägger ett dåtida perspektiv med de begränsningar som fanns beträffande kunskaper i vittnespsykologi och vittnens tillförlitlighet hur ter det sig då? Dåvarande hovrättspresidenten Birgitta Blom har ju vittnat om hur man tagit intryck och uppenbart viss hänsyn till de frågetecken angående vittnens minnesbilder som vid den tiden började uppmärksammas. Att dessa minnesbilder inte är några instamaticfoton och således att det inte finns ett ursprungligt intryck som man kan trolla fram genom fotokonfrontationer och beskrivningar av diverse anletsdrag, eller hypnos för den delen som vid den tiden ansågs ha en viss tillförlitlighet.

      Lisbet Palmes minnesbild var sannolikt i förändring redan från det ögonblick då hon och Mårten jämförde sina minnesbilder av personen vid Grand och personen vid Dekorima den 1 mars om man utgår från det som väl nu kan betraktas som framkanten av vittnespsykologi men säker kan man ju inte vara.
      Jag frågar eftersom jag inte vet. Var det vid tidpunkten för tingsrätts- och hovrättsdomen en självklarhet för en ansvarsfull och nitisk försvarsadvokat att lyfta fram den mängd foton som förevisats och hur de kunde ha påverkar hennes minnesbild? Det synes helt självklart men var det verkligen det?

      1. Catharina E,

        Det är riktigt att expertvittnen på minnesforskning och vittnespsykologi blev vanligare senare, men jag vill ändå hävda att det fanns skäl för försvaret att lyfta fram problematiken med den omfattande fotovisningen som LP hade utsatts för. Det krävdes egentligen ingen djupare kunskap om minnesprocesser för att inse det. Jag vet att jag 1989 var långtifrån ensam om att reagera över detta. Hade det varit en amerikansk rättegång hade försvaret troligen begärt fram varenda bild som LP hade fått se 1986-1988. Eller också hade rätten gjort det.

        Jag var själv närvarande i säkerhetssalen när vittnespsykologen Astrid Holgersson kommenterade sitt skriftliga utlåtande i hovrätten. Till saken hör också att hon var kallad av försvarssidan.

        Bland mycket annat pekade Holgersson på att det fanns inslag i Palmeutredningen som hon uppfattade som exceptionella. När Anders Helin ville veta mera om detta gav hon olika exempel. Bland annat utgick hon ifrån att det var exceptionellt att förhören med huvudvittnet Lisbeth Palme inte hade tagits upp på band och att utsagorna även i övrigt dokumenterats på ett undermåligt sätt. Sedan sa hon också följande:

        -Som jag förstår det, så har man visat bilder och…det är ju väldigt förvånande, tycker jag, att man till det enda vittnet som säkert var på platsen har visat över 600 bilder, eftersom vi vet effekterna av det. Det är ju ett exceptionellt förfaringssätt också. Vi vet alltså att om vi har sett bilder så påverkar dom oss när vi sen ska peka ut personer. Antingen medför det förvirring som gör att man inte…ja, det försämrar utpekandet bara av det skälet. Man vet snart inte vad man har sett och inte sett. Men man kan också ha sett…den man som man till slut pekar ut kan ha funnits med på de här bilderna. Jag tycker att det är ett förfaringssätt som man skulle önska att man inte använde i utredningar.

        Senast här, om inte förr, bör det alltså ha funnits anledning för försvararna att gräva djupare i den här delen. Allra först gällde det förstås att kontrollera om Christer Pettersson hade förekommit på någon av de bilder som förevisats Lisbeth Palme. Huruvida den kontrollen någonsin gjordes är än idag oklart.

        Liljeros och Ekman borde också ha insett, med eller utan kunskaper om minnesforskning, att de bilder som LP hade valt ut och kommenterat var av största intresse i målet. Om de överhuvudtaget gjorde några överväganden i den här delen har mig veterligt aldrig framkommit. Det kan ju hända att de faktiskt begärde fram handlingarna, men att de till sist av något skäl inte valde att lägga något krut på den här delen. Det vore i så fall mycket intressant att veta varför.

        Det finns också ett annat närliggande exempel. Det gäller den s.k. flygledaren som pekade ut Christer Pettersson som den man som befunnit sig utanför biografen. Senast efter tingsrättsdomen visste advokaterna att detta var ett av få nyckelvittnen, som kunde få avgörande betydelse i den fortsatta processen. I det läget borde de ha begärt fram alla förhör som hållits med vittnet. Då hade de funnit att denne vid en vallning på årsdagen 1987 pekat ut en person, som inte alls var lik CP (enligt de som sett bilden). Detta missades helt av Liljeros/Ekman.

        Det kan synas småaktigt och orättvist att kritisera dessa advokater som i slutändan faktiskt lyckades få sin klient friad. Men jag menar att det trots allt finns skäl att lyfta fram de delar där de hade kunnat göra betydligt mera.

        Astrid Holgerssons vittnesmål i hovrätten (sekvensen om bildvisningarna börjar vid 58 min):

        GW: Kommentaren är uppdaterad med korrekt länk till Astrid Holgersson.

        1. Rättelse: Fel länk. Här är ljudfilen med Astrid Holgersson:

          GW: Tack, jag rättar i din första kommentar också.

          1. Mikael B – jag delar fullt ut det du antyder om Liljeross och Ekmans tillkortakommanden i processföringen och frågan om bilderna är ett av dessa. Det är svårt att tro annat än att dom valde bort detta av något skäl och spekulationen blir då att de personer som LP pekade på hade drag som kunde härledas till CP (och inte utesluta honom).

            Att det förevisats över 600 bilder ger någon form av sannolikhet att CP förekommit som en av många yrkeskriminella för tiden och i området (inte minst med grund i ”bajonettmordet”). Det som talar emot är att att åtalet hade smulats sönder vid ett sådant konstaterande och Helin skulle väl näppeligen prövat det (såvida den informationen kommit honom till känna – vilket får förutsättas).

            Hur som är detta en mycket förbryllande historia.

            1. Per Johan,
              Det kan väl tilläggas att rättens ledamöter ställde frågor om den omfattande bildvisningen (vid 1:10:50) och då påpekade också Birgitta Blom att åklagaren uppgivit att Christer Pettersson inte funnits med på någon av de bilder som LP fått se före videokonfrontationen. Holgersson säger sig vara medveten om detta, men menar ändå att det är oklart hur det hela har kontrollerats. Hon hänvisar också till engelskspråkig litteratur i ämnet, där det vid dylika fall finns ett krav på att samtliga bilder ska förevisas domstolen.

              1. Finns LP’s kommentarer från bildvisningen dokumenterade?

                Sa hon någon gång :”Det ser man ju att han inte är alkoholist”? Eller var det en icke-fråga innan åklagarna meddelade henne att den misstänkte var alkoholist?

                  1. Tack. Men inte någonstans framgår att mannen hon sett på brottsplatsen såg alkoholiserad ut och att det överensstämde (eller inte överensstämde) med de foton hon förevisades. Det förefaller vara en icke-fråga åtminstone fram till december 1987. Men det kan iofs vara så att det på LP’s uppmaning strukits från protokollen.

                    Frågan är om det kan framkomma på annat sätt. Har exempelvis Mårten någon gång sagt att LP sett att mannen såg alkoholiserad ut?

              2. Mikael B – tack för upplysningen om detta – har inte lyssnat på rättegången på många år….
                Jag vet inte om det finns ute några motsvarande protokoll (som bildvisningarna) gällande konfontrationerna med Victor G – om det i så fall finns motsvarande personer som ges ”drag” av gm där. Det borde i så fall även det varit av intresse för advokaterna.

                  1. Tack igen Mikael B! Bilden kommer jag ihåg men kom inte protokollet. Det var väl dessutom så att Wingren tog med sig en del av materialet mot VG ”hem”… Nu är det väl för mycket att säga att nr 9 påminner om CP men det hon beskriver talar väl i vart fall bort från Anders B och det var ju bara drygt 2 veckor efter mordet.

                    1. Instämmer. Jag har alltid haft svårt för att hon skulle ha förväxlat gärningsmannen med Anders B när det gäller hennes beskrivning av ansiktet. Den eventuella interferensen är svårsmält.

        2. Mikael B

          Tack för att du utvecklade och satte in det i sitt sammanhang. Man kan undra vad Lisbet Palme som en erkänt intelligent och begåvad person tillika utbildad psykolog ansåg om förevisningen av över 600 foton, men det får vi väl aldrig veta. Hon hänvisade ju till sin utbildning, att hon var en tränad observatör och dessutom en mycket duglig sådan men rimligen måste hon väl ha reflekterat en hel del över den saken, även om hon av givna skäl inte kunde ge uttryck för det offentligt.
          Om det inte gjorts någon kontroll av huruvida ett foto på Christer Pettersson fanns med bland dessa över 600 foton är det ju en underlåtenhet som är snarast obegriplig.

          Det påminner mig om Håkan Ströms PM och en annan mycket viktig fråga som mig veterligen hänger i luften, om ett foto på Jan Åke S fanns med i den samling som förevisades Jan A. Det vill säga vid det tillfälle då Jan A reagerade på Engströms fotografi och redogjorde för hans uppträdande på brottsplatsen.
          Jag är dåligt uppdaterad för tillfället så det kanske har kommit fram något senaste tiden?

  45. Finns ingenting om SE. från Lisbet ? SE. var ju där mitt i händelsen, en herreman som varit lätt att känna igen. Gissar att Lisbet nog sett honom och blivit frågad, men ville inte att detta skulle komma ut offentligt.
    Det är en hund begraven i fråga om Lisbet och SE. frågor som omedelbart borde ges offentlighet.

    1. Nu tycker jag du spekulerar lika mycket som Thomas Pettersson och Mattias Göransson. Lisbeth Palme har nästan inte alls beskrivit de olika vittnena som fanns på brottsplatsen, inte ens de som bevisligen var aktivt indragna i livräddningsarbetet.

  46. Mikael A
    Du skriver att det är bevisat att SE var tillbaka före paret Palme vid Skandia och att han stämplade ut 23.19-23.19.55. Ja, han var på Skandia före paret Palme eftersom han satt och jobbade där.
    Men sen förstår jag inte hur vi ska förklara problemet att hävda att Mårten P såg SE vid skyltfönstret. Jag tar det igen. Mårten ser att Olof och Lisbet hunnit till Kammakargatan och Grandmannen står då kvar. Om det är SE måste alltså han startat 40 meter bakom paret Palme. För att då hinna hamna bakom paret Palme som Nicola säger enligt dig så, samtidigt som Palmes går söderut, SE hunnit gå efter, över gatan, in bakom Skandiahuset, genom Skandiahuset (och antagligen flera dörrar), stömpla ut, prata med väktarna, gå ut, gå norrut, möta paret Palme och sen vända söderut. Och allt det under samma tid som paret Palme gått en tredjedel av sträckan.
    Anser du att det överhuvudtaget är möjligt?
    Nu ger jag ett räkneexempel:
    Normal gångtakt är 1,6 meter per sekund (ca 6 km/h). SE skulle då rört sig tre gånger så snabbt om man räknar bort tidstapp när han tog sig genom dörrar, stämplade ut och pratade med väktarna. Tre gånger så fort blir nästan 6 m/s (18km/h). Då ska SE alltså hållit samma tempo som det svenska rekordet i halvmarathon som Napoleon Solomon har, om man INTE räknar bort tidsförlust enligt ovan. Med ett samtal på 30 sekunder med väktarna och några sekunders tapp på annat är tempot över Johnny Danielssons rekord på 10 000 meter. Tror du att SE, 52 år gammal, med dåliga knän klarar det?

    1. Mikael A
      Jag svarar mig själv. Jag är yngre än SE, avsevärt lättare, har en bakgrund som elitidrottare inom orientering, tränar mycket än. Men jag klarar inte av att överhuvudtaget springa den sträckan på den tiden idag. Och då skulle jag ändå ha 180 i puls och våldsam mjölksyra.

      1. Magnus D
        Du skriver att du har en bakgrund som elitidrottare inom orientering, tränar mycket än. Jag har orienterat flera gånger i Nackareservatet, en krävande sport i en kuperad terräng. Jag anser att gärningsmannen hade en mycket bra kondition som sprang uppför trapporna till Malmskillnadsgatan, han hade dessutom en bra lokalkännedom.

        1. Kim
          Jag håller med. Det Lars berättar, att gärningsmannen tar trapporna med 2-3 steg i taget, tycker jag definitivt lutar åt att denne är vältränad. Så gör inte en otränad person. Utöver det kan man nog anta att gärningsmannen inte värmt upp för en sån språngmarsch, vilket ytterligare tyder på välträning. En otränad, ouppvärmd person, tar inte trapporna med 2-3 steg i taget.

          1. Magnus D
            Tack för ett intressant svar avseende gärningsmannens fysiska spänst, han tar trapporna 2-3 steg i taget.
            Jag tror inte att gärningsmannen behövde karta och kompass när han korsade Malmskillnadsgatan och gick med raska steg David Bagare gata österut.
            Han kände till kvarteren sedan tidigare?

            1. Kim
              Min gissning är att han hade bra kännedom om området. Och lite uppseendeväckande med karta och kompass mitt i Stockholm en fredagkväll 😃😃

            2. Vi vet inte om gärningsmannen fortsatte David Bagares Gata österut. Han kan lika gärna ha tagit Malmskillnadsgatan norrut mot Johannes kyrkogård eller Malmskillnadsgatan söderut och eventuellt tagit Malmskillnadstrappan ner till Kungsgatan och försvunnit i folkvimlet.
              Mannen som YN observerade på David Bagares Gata behöver inte ha varit gärningsmannen. Möjligen var han en medhjälpare eller ett avsiktligt utlagt villospår.

              1. Jonas J. Är det inte nära Johannes kyrkogård en person vill åka med en bil men inte får? Den som är lik Victor Gunnarsson.
                När jag kollar anonyma brev så tänker jag att vissa saker stämmer med tex flyktväg o annat.

              2. Jonas J och Magnus D

                Vittnet, tecknerskan ca kl 23.30-tiden, hon ser en man på Smala gränd

                ”…Mannen fäller snabbt upp kragen på sin rock och skyndar vidare mot Snickarbacken och viker sedan av mot Birger Jarlsgatan. Han håller armarna tätt intill sidorna och har händerna nedkörda i rockfickorna . Han är 35-45 år, smärt, vältränad med hopkrupen gång . Han har smalt manligt ansikte, tättsittande mörka ögon, kraftiga mörka ögonbryn , lång smal rak näsa, mörkt kortklippt hår som hänger ned något bakom öronen . Han bär en mörkblå halvlång rock med smal krage ,
                ljusare tröja och mörkblå byxor…”

                (Källa: Hans Holmér, bok, sid 41 ”Olof Palme är skjuten”)

                Kommentarer, jag tycker att vittne, har en imponerande förmåga att under en kort tid, lägga märke till mannens utseende och kläder. Vittnet gör en teckning av mannens ansikte som polisen sedan publicerar som fantombild. Att gå med händerna tätt intill sidorna, nedkörda i rockfickorna, det känns inte som helt normalt, det ger sämre balans. Bättre balans om man går bredbent. Det vanliga är att armarna pendlar när man går. Mannen höll kanske i ett skjutvapen, rockfickan? och andra handen en walki-talki?

                Att gå på David Bagares Gata och sedan vika in vänster på Samla Gränd och Snickarbacken till höger ner mot Birger Jarlsgatan, är väl ett tecken på en stor lokal kännedom?

                Avståndet Snickarbacken – Birger Jarlsgatan till Jutas Backe, ca 250 meter, där upphittade ett gäng tonårskillar efter några dagar, en walki-talki

              3. Visst, Jonas: Luntmakargatan tidigare eller Malmskillnadsgatan senare, i endera riktningen. Har funderat på villospår: det är dock en väldig risk att leda in spaningen mot den verkliga komplotten med liten vinst när signalementet på den skjutande mannen var så ofullständigt. Såvida man inte kan locka någon ovetande om mordkonspirationen, men kanske medveten om en övning, till platsen nästan i tid…

                1. PJ skriver
                  ”Såvida man inte kan locka någon ovetande om mordkonspirationen, men kanske medveten om en övning, till platsen nästan i tid… ”

                  Frågan är om det är här som Skandia-mannen kommer in i bilden. Befann han sig i periferin av Stay Behind och blev lockad att komma till mordplatsen tätt inpå mordet? Blev chockad när det han trodde var en övning eller en operation i syfte att övervaka Palme visade sig vara ett mord?

                  Utstämplingen 23.19 var då inte en slump utan en följd av att han strax innan fått ett samtal till sitt direktnummer med uppmaning att bege sig till Tunnelgatan där Palme kommer befinna sig.

                  Före mobilernas tid hade flertalet tjänstemän på större företag en fast telefon på sitt skrivbord med ett direktnummer som fungerade även när växeln var stängd så Engström borde gått att nå den vägen om någon ville locka honom till Dekorimahörnet i nära anslutning till mordet

    2. Magnus D

      Vad grundar du dina beräkningar på?

      Vilket avstånd har makarna Palme gått? Hur lång tid tog den promenaden (min-max)? Man kan ju roa sig med att beräkna det avstånd som makarna Palme gått från skyltfönstret fram till MP för att få fram en medelhastighet. Man vet ju när dom kom fram i alla fall men inte riktigt när dom startade, men en min- och en max-hastighet går ju att uppskatta ganska så bra.

      Vilket avstånd gick SE? Redovisa gärna om du har ork, tid och lust, alt länka till sådana beräkningar. Jag har läst teorier om detta i bloggen men hittar inte riktigt nu när jag letar.

      Normal gånghastighet brukar man säga är 1,4 m/s, dvs ca 5 km/h. Hastigheten 1,6 m/s ger en tid S44 – MP på 37,5 sek ca. Det är bra fart på sulorna det – och kanske mer för en vältränad fd orienterare som du eller för en person som har lite bråttom.

      1. Olle
        Beräkningen bygger på Mikaels A:s antagande att SE är samma person som Mårten P ser. Då startar SE inte förrän paret Palme passerat Kammakargatan. Det bygger också på att SE går in bakvägen genom Skandiahuset och går norrut och inte vänder förrän han mött paret Palme. Då blir sträckan (ungefär) den tredubbla. Gånghastigheten bygger på att Lisbet säger att de går raskt. Det går att sänka hastigheten lite, men det blir ingen större skillnad. Jag har ändå räknat lågt på tidstappet inne i Skandiahuset (30 sekunders prat med väktarna och fåtal sekunder för att öppna dörrar och stämpla ut). Det man ska tänka på är att hastigheten är en medelhastighet så tänk på att SE ska över gatan, minst tre 90-graderskurvor ska passeras och det är ett antal start och stopp på vägen. Så ska man vara krass är nog tempot snarare minst Anders Gärderuds rekord på 5000 meter. Testa gärna att springa ett varv på en löparbana på 63 sekunder, det är tempot som gäller här. Jag har inte heller räknat med att han går när han kommer ut från Skandia i detta scenario. Sträckan är också (nästan 500 meter), den sträcka inom löpning där man (om man går för fullt, och det får man nog anta att SE får göra för att hinna) som man får högst mjölksyranivå i benen. Att SE skulle kunna dra iväg längs Tunnelgatan och uppför trapporna med 2-3 steg i taget utan att låtit kroppen forsla bort mjölksyran i minst 10-15 minuter är en fysisk omöjlighet. Om han strax efter detta maxlopp drar iväg och springer igen slår mjölksyran till för fullt direkt och det tar tvärstopp i benen.

        1. Magnus D

          Tack för ditt svar. Som kuriosa kan jag nämna att jag testade att springa ett varv för många år sedan och det tog precis 63 s. Nu är det säkert det omvända som gäller – 63 m på 400 s. Naturligtvis är det orimligt att SE sprungit så fort i den åldern, då har han rejält med mjölksyra, men det är framförallt meterantalet jag är intresserad av – någonstans har jag sett siffrorna, både på för SE och för Palme. Jag letar vidare.

          1. Olle
            😄😄. Vi blir ju inte yngre och snabbare direkt….
            Meterantalet är inte exakt, så det finns en viss vingelmån där. Men skillnaden blir ändå inte avgörande. Tempot blir högt, till vansinnigt högt hur man än räknar.

  47. Gunnar, en fråga om något annat: en vanlig grundregel vid skuggning är att gå framför den man skuggar på avstånd, t ex på motsatt sida gatan.
    Om man tänker sig följande scenario: GM följer paret Palme genom först att gå framför dem på motsatta sidan Sveavägen. Paret P korsar sedan gatan och dröjer sig kvar vid skyltfönstret. GM måste då fortsätta framåt för att inte dra åt sig onödig uppmärksamhet. GM stannar då och inväntar paret P på avstånd vid Dekorima-hörnan. Det skulle i så fall stämma med vittnesmål som säger att de såg GM vänta där en stund.
    Frågan blir då: Gunnar du som har (synnerligen) bra koll på vittnesmål o s v: finns det något vittnesmål om en man som går framför paret P? Och är detta ett scenario som dryftats på något fruktbart sätt någonstans (anar att det är så)?

    1. Hej D,

      Jag har tidigare skrivit en del blogginlägg om detta med en övervakning av Palme från Sveavägens östra sida och du hittar tre länkar längre ner. Denna gärningsbeskrivning är intressant då den bl.a. finns omnämnd redan på sid 1 och 2 i Åshedens intervjubok från 1987

      Jag känner emellertid inte till att det finns några vittnesuppgifter som direkt pekar på att det funnits en skuggning av paret Palme från Sveavägens östra trottoar, men avsaknaden av vittnesmål kan även tyda på att övervakningen skett på ett kompetent sätt. Om jag minns rätt finns det däremot något eller några vittnesmål som talar om att en man strax före klockan 23 befunnits sig i eller vid en telefonkiosk på den östra sidan av korsningen Sveavägen och Tegnergatan, dvs. snett emot Grand.

      Här är länkarna till några tidigare inlägg:

      https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/10/kommentarer-fran-lars-olof-lampers-till-mina-och-lasarnas-synpunkter-pa-hans-bok/#comment-25985

      https://gunnarwall.wordpress.com/2021/02/28/nitton-undertecknare-ateruppta-palmeutredningen/#comment-24614

      https://gunnarwall.wordpress.com/2021/02/28/nitton-undertecknare-ateruppta-palmeutredningen/#comment-24665

      1. Jag tänker som så att om en skuggning skett från den sidan på ett habilt sätt så kan det vara liten chans att vittnen skulle noterat något. Särskilt om GM höll sig långt framför OP, efter att paret korsat vägen. Men det skulle vara en logisk förklaring till att GM (om det nu var så) väntade vid Dekorima.

      2. Om man också tänker att GM iakttog OP utanför Grand diskret från andra sidan gatan, t ex vid ett skyltfönster, så är det nog inte heller någon som skulle noterat det. GM får då en bra överblick och kan fortsätta skuggningen från motsatt sidan av gatan. Ett sådant scenario löser också ut en hel del krångligheter med Grandmän o s v. Behövs inte heller några walkie-talkies för koordinering. Räcker med en person med någon erfarenhet av skuggningsarbete.

      3. Ander Fredric, tack för länkarna till dina tidigare inlägg. Just, det, ja – Åshedens bok har jag ju i hyllan (mer läsvärd än vad man kanske föreställer sig med tanke på Holmérs renomé).
        Tänker att ett sådant här skuggnings-scenario borde vara värd mer intresse än vad det fått på det hela taget, då det ter sig som ett ganska rimligt rörelsemönster för GM – inte minst ger det ett enkelt svar på varför han väntade framme vid Dekorima.
        Jag föreställer mig också just att chansen är låg att GM skulle fastna i några minnesbilder, om denne hade någorlunda vana att skugga och befann sig först på motsatta sidan av gatan och sedan långt framför OP. Givetvis innebär det att det sannolikt finns mycket litet att hitta i vittnesmålen, förutom i iakttagelser kring Dekorima-hörnan. Tänker också att en motsvarande skuggning innan biobesöket skulle vara en möjlighet för en ensam person – vad jag minns av vittnesmålen om den saken handlar dessa bara om förföljare (alltså någon som går efter OP).
        Samtidigt finns en viss öppning i det att det skulle peka mot att GM har en erfarenhet, som borde ligga utöver det vanliga, alltifrån professionellt förvärvad till tillägnad genom t ex bekantskap (tror inte tillräckligt på att GM kunnat läsa sig till det). En annan intressant fråga blir vad en sådan GM kunde gjort under biobesöket. Behövdes det en snabb titt på bioprogrammet? Ett längre besök på restaurang/fik med uppsikt? Och så vidare.

      4. Glömde nämna att du har formulerat tankegången mycket väl – håller helt med dig, kan bara instämma i vad du tidigare skrivit och har likaså väldigt svårt att förstå att detta inte är ett av de huvudsakliga sätten att föreställa sig att mordet gått till.
        En fråga på det: vet du om CA det finns någon indikation på att CA skulle haft erfarenhet av skuggning?

        Tänker mig för övrigt att scenariot, som du skriver, går väl ihop med ett möjligt ”landsförrädar-motiv”. Har själv under åren litet fastnat vid att den grovkalibriga revolvern mycket väl kan peka mot att GM har vapenerfarenhet utan att vara professionell när det gäller den här typen av mord – alltifrån amatörskytt till polis eller vanlig militär. Vapnet kan ha valts mer baserat på en föreställning om att den ska fungera bra till ändamålet (kanske också p g a dess ”macho-karaktär”), än en genuin kunskap om vad som faktiskt är mest lämpligt (en finkalibrig pistol).
        Lutar nog också mest åt tanken att kula nr 2 var avsedd för Lisbeth. Anser inte att det alls är orimligt att en GM som saknar tidigare erfarenhet/träning för sådana här saker missar grovt med ett sådant vapen i en sådan situation.
        Tycker överhuvudtaget att GM:s jämförelsevis kvardröjande beteende på mordplatsen verkar tyda på en i sammanhanget mindre professionalitet. Kan inte föreställa mig att en GM som t ex agerat på uppdrag av en säkerhetstjänst skulle avstå från att avlossa ytterligare ett skott mot den liggande OP, ”för säkerhets skull”, om han ändå dröjde sig kvar några sekunder (LP skulle han överhuvudtaget inte brytt sig om).

        1. Hej igen D,

          Roligt att du finner mina tankar intressanta! Jag säger på intet sätt att mordet gått till på detta sätt, detta är bara en teori bland många. Men det har förvånat mig att i princip ingen ”seriös aktör”- till exempel någon polis, åklagare, författare eller journalist – sedan slutet av mars 1986 har funderat på denna relativt plausibla möjlighet.

          Som du själv konstaterar ger också teorin ett mycket enkelt svar på frågan ”Hur kom mördaren till mordplatsen och varför?”. Även andra teorier lyckas ibland ge någon typ av ”halvkrystat” svar på denna fråga men inte utan problem. Ett slumpmord av en 52-årig försäkringstjänsteman eller någon typ av möte/fälla är i teorin möjliga men dessa varianter känns rent allmänt ganska långsökta.

          Jag kan vidare tänka mig att gärningsmannen är ”semi-professionell” (t.ex. polis, militär, livvakt, privatdetektiv etc.) och för några veckor sedan formulerade jag ett försök till en enkel gärningsbeskrivning, se följande inlägg:

          https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/10/kommentarer-fran-lars-olof-lampers-till-mina-och-lasarnas-synpunkter-pa-hans-bok/#comment-26001

          Teorin om att gärningsmannen eventuellt kan ha jakterfarenhet är också intressant. Efter att jag skrev inlägget har jag kunnat konstatera att en jägare vet att ett skott i denna kroppsregion normalt är dödande. OK, vid jakt på klövvilt (t.ex. rådjur eller älg) är träffbilden vanligen från sidan men ett skott i ryggen bakifrån på en människa påverkar ungefär samma strukturer av blodkärl, lungor, ryggmärg och nervbanor som vid jakt. En jägare är också bra på att bedöma om ett skott är direkt dödande eller ej, det kanske var detta gärningsmannen gjorde när han dröjde kvar något vid mordplatsen?!

          Jag skrev också för några veckor sedan ett inlägg om flygledarvittnets s.k. Grandman. Själv lutar jag t att Grandmannen/Grandmännen är ”brus”, dvs. något som har hänt men som inte har med mordet att göra. Men det går också att tänka sig att Grandmannen är en del av en mindre konspiration, och att Grandmannens främsta uppgift är att väcka någon typ av uppmärksamhet. Uppgiften kan t.ex. vara att med ett lite provocerande beteende försöka konstatera om Palme hade några livvakter, om så hade varit fallet kanske attentatsmännen hade avbrutit operationen, se punkt 6 och delvis punkt 7 i följande inlägg:

          https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/10/kommentarer-fran-lars-olof-lampers-till-mina-och-lasarnas-synpunkter-pa-hans-bok/#comment-26141

          Avslutningsvis går det, som jag även noterat tidigare, också att konstatera att det lite tråkiga med teorin om en mer diskret skuggning från Sveavägens östra sida, är att spåren av gärningsmannen i utredningsmaterialet kanske är ytterst magra. Det enda vi möjligen med säkerhet vet är att det är en relativt normallång man i åldern ca 25-55 år som bär ett mörkt rockliknande plagg. Detta kan då kräva att utredningen istället behöver nysta i motivbilden – att göra som Krister Petersson gjorde under tre års tid, att helt koncentrera sig på vad vittnen uppger att de sett vid brottsplatsen, kanske tyvärr var dömt att misslyckas redan från början.

          Och som svar på din fråga kring CA, nej jag vet inte om CA hade någon erfarenhet av övervakning.

          1. Många kloka synpunkter och jag håller i princip med om de mesta rakt av. Jag ser också en skuggning från motsatta sidan av gatan som bara en av flera möjligheter, men onekligen en av de rimligare.
            Det trista är onekligen att även en skuggning en gång kunnat lämna spår hos vittnen, men några sådana hade bara gått att uppdaga inledningsvis med systematisk dörrknackning, förhör med restaurangpersonal/besökare, etc. Och den dörren är ju tyvärr stängd.
            – Om GM:s i sammanhanget litet till synes långsamma beteende är min gissning att det tyder på någon form av oerfarenhet – han står och tittar och försöker ta in det som precis hänt. Kanske skulle jag också gissa på något så är skälet att han inte skjuter ytterligare skott att ”initiativkraften runnit ur honom”, inte att han gör någon logiskt styrd bedömning.
            – Om stay behind- och eventuell annan övervakning som inte skulle ha med mordet tänker jag nog som så: antingen eller. Att OP skulle vara övervakad av något så exklusivt som stay behind SAMTIDIGT som någon annan part skulle mörda honom blir alltför osannolikt. Alltför mycket långsökta tankegångar har stört tänkandet i vårt sammanhanget.
            – Om Grandman/män har jag egentligen ingen åsikt, utöver att människor tenderar att tillskriva allt betydelser vid sådana här händelser. Det är bara ställa sig utanför på gatan efter ett vanligt biobesök med mycket folk en fredagskväll och fundera på alla beteenden och uppsyner man ser. Men det kan givetvis också ligga något i iakttagelser – om det är en mindre grupp som genomfört mordet utesluter det inte att en ”scout” eller motsvarande skulle kunna bete sig konstigt/iögonfallande, inte minst om det är frågan om en i sammanhanget oerfaren person, som är upphetsad inför vad som planerats. Men jag skulle nog ungefär som du luta mot att om man har vett att skugga med omdöme så skulle man bete sig diskret i närheten av biografen.

            1. Hej D,

              Här kommer lite tillägg till det vi nyligen diskuterat.

              Som framgått av något annat inlägg är jag ingenjör till yrket och jag brukar därför sträva efter att skapa lite struktur i olika analyser. Om man ställer frågan ”Hur kom mördaren till mordplatsen och varför?” går det genom att dela upp ”hur” och ”varför” få bland annat följande svar, dvs.:

              Hur kom mördaren till mordplatsen?
              A) Ett ”taffligt och amatörmässigt” efterföljande från Grand (tänk Christer P)
              B) Fick direktiv via Walkie-Talkie
              C) En diskret och välordnad skuggning från Grand (t.ex. via Sveavägens östra trottoar)
              D) GM fanns där och väntade (eventuellt på något)
              E) GM passerade av en tillfällighet (tänk Stig E)

              Varför kom mördaren till mordplatsen?
              1) För att mörda Palme
              2) För att mörda någon annan specifik person än Palme
              3) För att mörda någon slumpmässig person
              4) Av annan orsak, men upptäckte Palme av en slump och tog chansen att mörda

              Genom att kombinera dessa 5 plus 4 svar kan man få en matris av 20 möjliga alternativ. Alla dessa 20 alternativ kanske inte är realistiska, t.ex. är alternativet C3 (dvs. en diskret skuggning från Grand med syfte att vid mordplatsen mörda någon slumpmässig person) mindre aktuellt. Men det går i de 20 teoretiskt möjliga alternativen att se ett antal av de hypoteser som diskuterats i mordutredningen genom åren, några av dessa är:

              A1: Till exempel Christer P eller annan GMP-person. Men kanske även Victor G eller PKK
              A2: Ett mord på fel person (t.ex. Christer P som avsåg mörda Sigge Cedergren)
              B1: Någon typ av större konspiration med många WT-män
              B4: Någon typ av övning som urartade (en deltagare upptäckte Palme och tog chansen)
              D1: Mötesscenariot (eller stor konspiration med många utplacerade attentatsmän)
              D3: En psykstörd galning
              E4: Ett slumpmord gjort på impuls (åklagarens hypotes kring Stig E)

              När man gör denna genomgång upptäcker man också det hittills relativt bortglömda alternativ C1, dvs. en diskret skuggning från Grand t.ex. via Sveavägens östra sida (dvs. det alternativ du och jag diskuterat i några inlägg). Och personligen bedömer jag alternativ C1 klart mer sannolikt än mötesscenariot (som i princip förutsätter att Lisbeth skulle dölja någon del av sanningen i över 30 år) eller E4 med ett slumpmord utfört på impuls av en medelålders försäkringstjänsteman. Vidare finner jag Sig Edlings förväxlingsteori (alternativ A2) mycket osannolikt. Slutligen skulle det möjligen även gå att lägga till något ”Hur-svar” till alternativen som att mördaren blev avsläppt i bil i närheten av mordplatsen etc.

              Alltnog, genom att göra lite mer strukturerade analyser borde det gå att på ett mer systematiskt sätt bearbeta mordgåtan. Det går även att genom att ställa andra frågor än ”Hur kom mördaren till mordplatsen och varför?” få fram andra strukturerade svar. Granskningskommissionen gjorde ett försök till detta genom att skapa en matris med informationen om mordet var planerat eller ej samt om det var fråga om en konspiration eller en ensamagerande gärningsman. Ett ytterligare exempel på strukturerad analys är det utkast till 8 sätt att förklara Grandmannen jag tidigare gjort.

              Alltså, jag skulle gärna ha sett, och förhoppningsvis i framtiden se, lite mer struktur i polisens utredningsarbete.

              1. Jag har också funderat på att denna teori alltså skuggning från Grand på andra sidan Sveavägen är den mest rimliga. Det skulle förklara hur GM kunde att ta sig till mordplatsen före makarna Palme utan att komplicera det med mötesscenario etc. Dock så har jag inte alls uteslutit andra alternativ. Jag kan också tänka mig ytterliggare ett alternativ på varför GM kom till mordplatsen och det skulle kunna vara:
                6) Skugga Palme och mörda ifall det dyker upp ett bra tillfälle.

                Det faktum att Palmes biobesök och promenad var spontana beslut och det faktum att GM tog en väldigt stor risk att åka fast tycker jag indikerar en ensam GM (alternativt en liten Grupp) som skuggade Palme och tog vara på tillfället. Anedningen till platsen var troligtvis en kombination av att GM ”hade tur” att makarna Palme bytte sida och pga GM hade bra lokalkännedom och kände till flyktvägen uppför trapporna. Sista delen är förståss en ren spekulation från min sida.

                1. Det kan va att personen var i Stockholm i ”affärer”. Skulle fixa ett vapen på Oxen tex. O går av en slump på samma gata som Palme innan bion. Ngn person som liknade CP har ju synts vid Cedergrens port med men vilken tid har jag glömt. O mördaren kände Stockholm som sin egen ficka.

              2. Fruktbart att diskutera dessa sållningsresonemang även om man inte instämmer i omdömet om mötescenariot (vilket borde vara scenarion eftersom det kan ha funnits drastiskt olika grader av förkunskap både hos Lisbet och Olof)!

                B och D är dock väl förenliga med varandra.

              3. Mycket klarsynt och angelägen matris. Håller helt med om att det som behövs är sådan struktur i tankearbetet och jämförelser mellan olika alternativ.

                Sedan vore det inte fel om också principerna med Ockhams rakkniv användes i större utsträckning. Det är egentligen skrämmande vilken tankeenergi som ägnats, låt oss säga, mindre sannolika hypoteser, som mötes- och förväxlingsscenarier, i förhållande till scenarier av den typ du och jag diskuterar.

                Det är inte heller ointressant att ställa den sorts skuggning som vi diskuterar i relation till olika WT-scenarion. Vilka faktorer skulle få professionella eller semi-professionella att välja WT framför den typ av skuggning vi diskuterar? De nödvändiga fördelarna måste ju s a s överväga nackdelarna (risk för oönskad uppmärksamhet, kommunikationsproblem, etc). En sådan fördel är t ex möjligheten för några i en grupp att vid behov använda bil (t ex om OP åker tunnelbana), men samtidigt vete sjutton om några med kvalificerad skuggningserfarenhet och samordning nödvändigtvis skulle välja WT och bil i första hand (en bil kan också medföra risker). Sedan kanske jag lutar mest åt en ensam gärningsman, men det är en annan sak.

                1. Hej Johan, PJ och D!

                  Tack för era vänliga kommentarer kring min s.k. ”mordmatris”. Tanken med uppställningen var inte att de olika svarsalternativen skulle vara skrivna i sten utan mer att påvisa behovet av en lite större vetenskaplighet eller struktur i analysarbetet. Att ställa den enkla frågan ”Hur kom mördaren till mordplatsen och varför?” kan vara en bra start på ett mer strukturerat arbete, men det går självklart att ställa även andra och kanske ännu bättre frågor.

                  Problemet eller gåtan med Palmemordet är i första hand den lite udda mordplatsen. Det gäller att få en mördare med ett mordvapen i rätt tid till Dekorimahörnan. Och ska man någorlunda lita på vittnet Inge M är rätt tid kanske åtminstone 30-45 sekunder innan paret Palme kommer dit (även om Inge senare har talat om åtskilliga minuter men detta verkar inte vara förenligt med bankomatuppgifterna).

                  Och PJ, ja det är korrekt att ett möte eller en fälla inte förutsätter att Lisbeth hade förkunskaper elle