Polisen gör ny hård maskning av Ingvar Carlsson om Palmemordet

När Ingvar Carlsson hördes av konstitutionsutskottet i augusti 1988 hade han själv valt att komma till KU för att, som han själv sa, bemöta ”de påståenden som förekommit om att regeringen eller mitt parti skulle ha något att dölja i anslutning till spaningarna efter Olof Palmes mördare”. Vad Ingvar Carlsson hade att säga om mordet i ett polisförhör 2018 döljs dock i väsentlig utsträckning av polisen enligt ett färskt beslut. Mycket stora delar av förhöret är maskade – trots att mordutredningen är avslutad.

UTREDNINGEN OM MORDET PÅ Olof Palme är nedlagd som bekant. Men vad Palmes efterträdare Ingvar Carlsson har att säga om mordet i ett förhör från 2018 beläggs med hård sekretess enligt ett färskt beslut av polisen.

Det är Jonas Nyman, en av de ansvariga för Palmemordsarkivet, som berättar om saken i ett nytt avsnitt av podden Palmemordet där han samtalar med Tobias Henricsson.

Bakgrunden är denna: den 16 januari 2018 hördes Ingvar Carlsson av två av utredarna i Palmegruppen, Jonas Englund och Sven-Åke Blombergsson. Förhöret är på 23 sidor och pågick i en och en halv timme. Och så här ser det ut i den hårt maskade form som polisen nyligen beslutat om. (Observera att länken går till ett dokument som inleds med ett tidigare förhör med Ingvar Carlsson, två sidor från 1986.)

Förhöret från 2018 gällde bland annat:

• Palmehatet,

• den planerade resan till Moskva och anklagelser om att Palme skulle vara en potentiell landsförrädare,

• det svenska Stay Behindnätverket och IB,

• fientlighet till Palme inom den svenska säkerhetspolisen,

• Palmes förhållande till USA, bland annat under Vietnamkriget men även senare,

• varningar som kom in före Palmemordet,

• och om det blev några förändringar i svensk inrikes- och utrikespolitik efter mordet.

En av förhörsledarna säger också att de utredare som arbetar med fallet tycker sig se att det fortfarande 2018 sprids ”desinformation” om mordet. Han tillägger: ”Vi ser att Christer Pettersson hängs ut som gärningsman år efter år och i fallet Hans Holmér och Ebbe Carlsson att PKK-spåret blir heligt”.

Det där sista pekar på att den Palmegrupp som arbetar vid den här tiden är inne på att tidigare utredningsinsatser manipulerats av krafter som velat förhindra att sanningen kommer fram. Men förhöret med Ingvar Carlsson hölls, som vi förstår, innan Krister Petersson bestämde sig för att lansera Skandiamannen som lösningen på mordgåtan.

Nu måste det sägas: ovanstående genomgång av vad förhöret handlade om skulle bara delvis kunna göras utifrån den mycket hårt maskade version som nyligen lämnades ut av polisen. Att till exempel Stay Behindnätverket avhandlades framgår inte alls på grund av de hårda strykningarna.

Hur kan vi ändå relativt detaljerat veta vad som diskuterades? Vi återkommer till det.

Men först finns det ännu en sak som är värd att uppmärksamma: när Jonas Nyman fick ut det drastiskt maskade förhöret efter ett tjänstemannabeslut bad han om ett myndighetsbeslut från polisen. Och när han fick svaret fanns det en sak som överraskade honom.

Först en nödvändig bakgrund: när någon begär ut material från Palmeutredningen är det i en första vända en enskild handläggare som gör en bedömning. Om en handling inte lämnas ut eller bara lämnas ut i maskad version finns det en möjlighet att överklaga till kammarrätten. Men då krävs det först att polisen tagit ett myndighetsbeslut om vad som inte lämnas ut. Den som ber om ett sådant kan ibland få en ändring av det ursprungliga tjänstemannabeslutet så att mer information släpps.

Men när Jonas Nyman begärde ett myndighetsbeslut om förhöret med Ingvar Carlsson fick han avslag på att få ut någonting mer. Tjänstemannabeslutet stod fast. (Jonas Nymans begäran gällde även en del annat material. Myndighetssvaret är upplagt på denna blogg ograverat utom att jag tagit bort Jonas Nymans e-postadress.)

Den regel som myndighetsbeslutet hänvisar till för att motivera maskningarna är den vanliga, att ett offentliggörande av de strukna uppgifterna kan innebära ”skada eller men” för enskild. (Men – uttalas med långt e – är för övrigt ett annat ord just för någon sorts skada.)

Vad avses med detta? Det kan förstås handla om både skada och men för Ingvar Carlsson själv. Men också för andra personer som kan identifieras i texten. I det här fallet är det dock klart att strykningarna är så omfattande att de på intet sätt kan handla om att enskilda personers namn – eller andra tydligt utpekande beskrivningar av dem – maskats. Det är något annat, och på vilket sätt det skulle kunna ställa till bekymmer för enskilda personer kan vi bara gissa om.

I en viss mening kan det förstås sägas att offentliggörande av hemlig information om ett statsministermord alltid skulle kunna orsaka bekymmer för folk som föredrar att sådan information även i fortsättningen är hemlig. Och med en sådan vidsträckt tolkning av skada eller men för enskild finns det förstås en risk att nästan vad som helst kan hemligstämplas.

Sett utifrån en demokratisk synpunkt, alltså från den vinkel som brukar framhållas som grunden till den stolta svenska offentlighetslagstiftningen, blir det förstås olyckligt när en tidigare statsministers uppfattningar om Palmemordet i väldigt stor utsträckning ska hemlighållas för allmänheten.

Men nu till det som fick Jonas Nyman att lyfta på ögonbrynen och som han också tar upp i poddsändningen. Det handlar om en speciell motivering till att just detta förhör ska omges med särskilt omfattande sekretess.

I polisens beslut står det nämligen så här:

”Av uppgifter som lämnats ut framgår att förhöret med IC genomfördes år 2018. Den omständigheten i sig och de uppgifter han förhörts om är sådana att de utifrån sin kontext ger förhöret en annan karaktär än om det vore hållet direkt efter mordet. Det ger bland annat information om IC:s kännedom om eller koppling till de spår som polisen utredde vid tiden för förhöret och vilka minnesbilder som IC haft eller inte haft 32 år efter mordet.”

Så långt polisen. Det innebär alltså att eftersom det handlar om saker Ingvar Carlsson ansett sig veta om mordet under senare år, då han inte längre var statsminister, (och som han möjligen inte visste 1986) ska det omges med särskild sekretess.

Det är, kan man tycka, svårt att se logiken i detta. Blir det extra hemligt om Ingvar Carlsson snubblade över en sanning 1999 eller 2014 jämfört med om han fått samma insikt redan veckan efter mordet?

I brist på begriplig logik är det lätt att se detta myndighetsbeslut som ett utslag av den skärpning av sekretessen kring Palmemordet som polisen sedan en tid tillbaka tillämpar. Den som följt polisens utlämnande av handlingar, till exempel genom vad som lagts upp på Palmemordsarkivet, kan se att nuvarande policy är mycket mer hemlighetsfull än den var alldeles efter att utredningen lagts ner.

Jag frågade Jonas Nyman om hans bedömning av när denna förändring skett:

”Jag menar att den har kommit gradvis, men med start kring årsdagen av utredningens nedläggning”, säger han till mig.

Det vill säga: från och med juni i somras har det steg för steg blivit påtagligt svårare att få ut material kring en utredning som för polisens och åklagarmyndighetens vidkommande formellt betraktas som historia.

Men det är, som vi ser, inte mer historia än att alltmer vidlyftigt tolkade sekretessbestämmelser ändå tillåts att lägga lock på väsentliga delar av materialet.

Och det ligger i sakens natur att det är närmast omöjligt utifrån polisens allmänna formuleringar i myndighetsbesluten att förstå vad det är för typ av information som anses vara så känslig att den måste döljas.

Förutom – och nu blir det lite roligare – när ett hårt maskat dokument tidigare lämnats ut i en mindre maskad version.

Det är nämligen vad som skett med Ingvar Carlssonförhöret.

När Jonas Nyman tämligen nyligen fick ut förhöret från 2018 med Ingvar Carlsson visste han inte att samma förhör redan hade lämnats ut från polisen i en avsevärt mindre maskad version. När han insåg det kunde han på ett antal ställen se exakt vad det var som polisen velat dölja i det senaste beslutet. Här är en länk till den mindre maskade versionen – även här inleds dokumentet med ett två sidors tidigare förhör med Ingvar Carlsson.

Var så goda och jämför. Här kan vi se i svart på vitt vad de senaste bedömarna hos polisen vill hindra oss från att se men som tidigare bedömare valt att släppa.

Notera också att det i viss utsträckning förekommer att text som maskats i den tidigare versionen faktiskt finns att läsa i den senare, hårdare maskade, versionen. Det gäller till exempel den ene förhörsledarens tidigare nämnda kommentar om desinformation i utredningen.

Inte minst detta belyser det starka inslag av godtycklighet som tycks finnas inbakat i den rättsliga sekretessbedömningen.

Men frånsett sådana pikanterier – och mer väsentligt: det är mycket som är hemligstämplat i båda versionerna.

Bakom de maskningarna döljer sig kanske något som kan kallas historia som vi tills vidare är bestulna på.

60 reaktioner på ”Polisen gör ny hård maskning av Ingvar Carlsson om Palmemordet

  1. Mycket intressant och förfärande. Det är också höjden av dumhet att genomgående maska den förhördes namn och tidigare tjänstetitel i den senaste versionen, när man samtidigt får veta hans ålder, att han arbetat tillsammans med Palme sedan 1958 under Erlander, varit ordförande i SSU sex år, suttit i regeringen m.m. Dessutom kallas mannen ifråga IC i polisens beslut. Vem i hela friden kan det vara?

    PS. Tror att en liten felskrivning smugit sig in i bloggtexten: läcka lock på –> lägga lock på.

        1. Jag hade inte tänkt överklaga eftersom jag inte tror att jag får ut något mer, men nu när jag ser att folk vill att jag gör det så får jag väl böja mig 🙂

  2. Jag spekulerar naturligtvis bara, men mig skulle det inte alls förvåna om den omaskade texten inte avslöjade något särskilt nytt för de som kan historien någorlunda väl. Som Ola Tunander citerade i sin senaste kommentar: ”When it comes to Sweden […] Nothing on paper”. Det är förstås illa (och kontraproduktivt?) att maskningarna fortsätter ske på det här viset. ”Skada och men” är en alldeles för elastisk fras för att försvara ”stölden” (med Gunnar W:s ord ovan) av information som hör hemma i den publika sfären. Men – och kalla mig gärna cynisk – om alla maskningarna togs bort tror jag inte vi skulle komma avgjort närmare sanningen om Palmemordet, för sådant fäster man inte på papper.

      1. Absolut, Gunnar W! Det är precis lika viktigt. Men en fråga jag skulle vilja utreda vidare (detta med anledning av en kommentar av Robin Ramsey som jag hänvisade till i ett annat sammanhang) är till vilken grad maskningar/mörkläggningar/uppbrända Palmeakter osv handlar om ett slags ”byråkratisk reflex” inom polis/militär/underrättelseväsen. Inte för att den maskade texten döljer sanningen, eller ens att den oförhappandes KAN göra det, utan för att det bara är vad man blir tvungen att göra. Ramsay gjorde sin kommentar med anledning av litteraturen kring Kennedymordet, och det var just i början sextiotalet vi började tala om ”informationssamhället” (och, signifikativt nog, ”cover-ups”!) Tanken började forma sig att ”controlling the narrative” var en livsnödvändig strategi för dessa mer eller mindre hemliga organisationer, oavsett vad för värde information hade.

        Sorry, detta blev lite långt. Jag kanske återkommer med vidare tankar vid tillfälle.

        1. Ja, visst finns det reflexer från olika myndigheter som handlar om att försöka kontrollera berättelsen – och visst är dessa reflexer så starka så att de gör sig påminda även när det inte finns så väldigt starka skäl att tro att sanningen behöver döljas.

          Men när det gäller Palmemordet finns det ju dessutom en rad varningslampor som myndighetsutövare kan se lika bra som vem som helst. Den mördade var en inhemskt och internationellt mycket omstridd statsminister. Och det fanns gott om tecken som gick att tolka som att mordet var organiserat.

          Men som du är inne på: det betyder inte att de som försökt kontrollera berättelsen behövde ha känt till sanningen. Det räckte kanske så bra med att vissa högst tänkbara berättelser helt enkelt inte borde få utrymme.

          Just den infallsvinkeln var den bärande tanken i min bok Mörkläggning som kom redan 1997. I förordet till den nya upplagan förklarar jag bokens titel:

          ”Det kan vara lämpligt att säga några ord om exakt vad jag menar med den lite dramatiska termen.

          Det jag avser är att politiskt känsliga omständigheter har lämnats outredda. Spaningstips som skulle kunna tänkas föra utredningen framåt har diskret lagts åt sidan om de bedömts som olämpliga att forska i. Eller också har de blivit offentligt avfärdade på lösa grunder.

          Centrala insatser i mordutredningen har i stället alltför ofta handlat om att etablera en snygg officiell sanning även när det handlat om att försöka pressa ner fyrkantiga bitar i runda hål.

          Det har helt enkelt varit viktigt för dem som haft ansvar för spaningarna att leverera någon sorts hanterligt svar på vad som hade hänt – och få slut på frågorna.

          Och motiven? Polis och åklagare har förstås haft sin prestige att försvara. Det skulle i alla fall se ut som om de gjorde ett bra jobb. Men det har också handlat om att regeringspolitiker inte ansett sig ha råd med en situation där spekulationerna om mordet pågår okontrollerat.”

          1. ”Det räckte kanske så bra med att vissa högst tänkbara berättelser helt enkelt inte borde få utrymme”.

            Med din kommentar är du inne på kärnan i det hela, tror jag. Jag säger självfallet inte att det inte finns några hemligheter i Palmearkivet, utan jag tror det är precis som du säger, att man gör en mycket betydelsefull avvägning, men att den avvägningen ofta lutar mer mot ”better safe than sorry” än mot en potentiellt högst riskabel öppenhet som demokratin och historieskrivningen skulle (borde) kräva, särskilt nu när utredningen lagts ner. Jag menar, välkommen till Sverige. Tystnader är vi ju väldigt bra på.

  3. Gunnar, nu läser du Bibeln som fan själv.

    ”Det där sista pekar på att den Palmegrupp som arbetar vid den här tiden är inne på att tidigare utredningsinsatser manipulerats av krafter som velat förhindra att sanningen kommer fram.”

    Nej, ingenting ”pekar” åt det hållet. Det blir liksom inte mer sant för att du skriver det. Hur i all sin dar kan du snickra ihop en sådan idé utifrån vad som faktiskt står?

    1. Per, tror du fått det där ordspråket om bakfoten, men det hör inte till saken.

      För att återknyta till inläggets ämne håller jag med i analysen: Det verkar onekligen som om polisen (åtminstone de två herrar som förhörde IC) tyckte att utredningarna mot PKK och CP var som bäst vilseledande och slöseri med tid, och som värst ren desinformation.

      Jag tror dock inte att polisen medevetet försöker dölja något av värde här, för något sådant finns ju inte. Det är bara att dessa godtyckliga tolkningar av vad som bör maskas skiljer sig mellan olika individer. Tyvärr osar det inkompetens om arbetet kring Palmeutredningen, lika mycket idag som för 35 år sen.

  4. Såvida det inte finns fler protokollförda förhör är det lite överraskande, inte minst med tanke på de förhållandevis raka och ögonbrynshöjande frågorna, att inte ämnet familjen Palme berörs. Vid tidpunkten torde utredningen redan ha haft Engströmspåret högt upp på agendan och med bakgrund av Ingvar Carlssons uttalade förtroende för Lisbeth:s utpekande kunde man tänkta sig även raka frågor kring detta. Kanske ryms det något i de maskade delarna och som i någon mån skulle kunna förklara ”men för enskilda”?
    Maskningsarbetet verkar fortsatt inte vara genomtänkt. Vet Gunnar om det har det överklagats i detta fall? Lyssnade på Jonas Nyman men fick inte det intrycket.

    Som kuriosa kan ju nämnas att Carlsson uppvisade en form av förvåning i veckans brott i samband med Peterssons ”bomb” om en förestående lösning – vad nu det berodde på?

  5. Det här förhöret går utanpå det mesta av det man hittills har sett av förundersökningsmaterialet.

    Vi får här är en ganska god bild av hur Palmegruppen resonerade vid den aktuella tiden, inte minst vad gäller intresset för konspirationen.

    Crescendot utgörs av den redan anförda passusen där Jonas Englund klargör hur utredarna ser på de gamla huvudspåren och att de som ännu driver dem klassas som desinformatörer. Dessutom är han oförsynt nog att påpeka detta för den f.d. statsministern som år efter år just satt sin tilltro till Lisbeth Palmes utpekande av CP och därmed varit med om att underblåsa denna desinformation.

    Jag befarar att sekretessprövningen kommer att bli ännu strängare i fortsättningen. Allt tyder på det.

  6. Väldigt intressant förhör, inte minst frågorna.

    Går inte den omfattande maskningen av uppgifter som gäller Stay Behind och liknande väldigt väl ihop med det som Krister Petersson sa under presskonferensen, att det fanns grupper som alltjämt är omgärdade av en stor sekretess? Där torde han väl ha syftat på Stay Behind och sådant? Man skulle till och med kunna tolka det som att han här beklagade att PU inte kunde komma åt dem.

    Motiveringen till maskningen är också spännande. Ingvar Carlssons kunskap om eller kopplingar till… Att han som tidigare statsminister hade kunskap om Stay Behinds existens ser jag som uppenbart. Men kopplingar till…?

    Förhörsledarnas prat om desinformation när det gäller Christer Pettersson och PKK är verkligen intressant. Inte minst nu när de förhör Ingvar Carlsson, som själv har vidhållit att han tror på Lisbeths utpekande av Christer Pettersson (oavsett om det mest handlat om respekt för Lisbeth eller att han verkligen trodde på det). Med tanke på det senare utpekandet av Stig Engström som trolig ensam gärningsman kan man undra om de menade att man spridit desinformation om Pettersson och PKK för att skydda Engström.

    Carlssons svar om att det inte gick att avsätta Holmér är lite märkligt. Å ena sidan skulle det väl ha utgjort ministerstyre, oavsett om det skett direkt eller som nu ett år senare (var det verkligen regeringen som gjorde detta efter ett år?). Att Holmér var populär borde väl inte vara lika viktigt som hans bristande erfarenhet av att utreda brott.

    I detta sammanhang hade jag också önskat frågor om regeringens stöd till Ebbe Carlsson, men det kanske finns i det maskade?

    Även Carlssons svar på frågan om mordet ledde till ändringar i svensk politik är märkligt och nästan lite undanglidande, som om han inte förstår att de frågar om möjliga politiska motiv och istället börjar prata om att man ökade livvaktsskyddet.

    Utredarna verkar verkligen ha varit inne på en konspiration med politiska motiv. Frågan är om de då tittade på detta mest som en möjlig koppling till Stig Engström som gärningsman, eller även mer förutsättningslöst.

    1. Ja, Carlssons kommentarer om att regeringen först väntade med att avsätta Holmér, och att de sedan faktiskt gjorde det när det blev opinionsmässigt fördelaktigt… Båda är oerhört märkliga. Jag hoppas verkligen att det bara är väldigt slarvigt uttryckt, för det han säger är ju helt oförenligt med grundlagen.

      1. Sedda ur det maktpolitiska perspektiv som IC onekligen måste ha anlagt vid tidpunkten,så är inte kommentarerna så konstiga tycker jag.
        Riksdagsval 1988 och Holmer blev ju i sammanhanget en politisk belastning då PU vid tidpunkt hade oerhört mycket större inverkan på en allmän politisk opinion än vid andra val.

      2. Jag är verkligen inte grundlagsexpert, men jag tvivlar starkt på att regeringens beslut att omorganisera spaningsarbetet och lägga det på rikspolisstyrelsen på något sätt skulle vara oförenligt med grundlagen.

        Enligt min uppfattning – och jag skriver mycket om det i Mörkläggning – skulle det ha varit mycket mer naturligt att rikspolisstyrelsen hade fått hand om spaningsarbetet från första början. Det var också rikspolischefen Holger Romaners uppfattning. Och det jag skildrar i boken är hur Romander blir brutalt överkörd av justitiedepartementet som ställt sig bakom Holmér. Det var ganska så dramatiskt de första dagarna i mars, även om det var en dramatik som utspelades i det tysta.

        Det intressanta är hur det kom sig att regeringen backade upp Holmér så hårt. I början fanns det absolut inga självklara skäl att lägga makten över spaningarna hos honom. Det fanns inte heller några skäl att backa upp honom mot åklagarna som skulle vara överordnade honom när det gällde beslut om utredningens inriktning. Men åklagarna blev överkörda, precis som Romander – i båda fallen av justitiedepartementet.

        Rätt snart lyckades förvisso Holmér bygga upp en ställning i förhållande till allmänhet och nyhetsmedia som skulle ha gjort det svårt för regeringen att peta på honom, det är sant. Men det finns inget som tyder på att det alls fanns någon önskan från regeringen att göra det. Ett närmast provocerande utslag av regeringens uppbackning av Holmér gentemot åklagarna kunde konstateras i december 1986. Den 11 december hade justitieminister Wickbom ett möte med Holmér, Romander, riksåklagaren Sjöberg och Palmeåklagaren Zeime. Syftet med mötet från Wickboms sida var att förklara att polis och åklagare måste hålla sams – vilket under rådande omständigheter var ett annat sätt att säga att åklagarna inte skulle opponera sig mot Holmér.

        Samma kväll bjöd justitiedepartementet hela spaningsledningen på källaren Aurora i Gamla Stan för en bättre middag med tillbehör. Regeringen hade under Holmérs tid två särskilda observatörer i Palmerummet, de följde hans arbete dagligdags men hade i stort sett inga kontakter med åklagarna. Båda regeringens observatörer var med på middagen. En av dem, Kurt Malmström, beskrev den senare som en ”personalfrämjande åtgärd”.

        Palmeåklagaren Zeime och hans medarbetare blev varken då eller vid något annat tillfälle bjudna på krogen av regeringen.

        Det som till sist gjorde att regeringen tvingades ingripa mot Holmér var att Claes Zeime efter det stora PKK-tillslaget i januari 1987 offentligt slog fast att det saknades bevisning i PKK-spåret. Det var förvisso alldeles sant och därför omöjligt att polemisera mot. Men det var inte det beteendet Holmér hade väntat sig från Zeime. Han skrev en intern skrivelse till sina medarbetare inom polisen där han bland annat formulerade sig så här om Zeimes agerande, det som lett till att regeringen plötsligt slutade backa upp honom: ”Det är inte anständigt. Det är inte vårt fel att man i dag gör oss ansvariga för det här, och att vi blir bespottade för det här. Det är inte för att vi har gjort något fel utan det är för att vi inte har fått göra som vi skulle få göra.”

        Holmér hade räknat med ett kraftfullt regeringsstöd och lojalitet från åklagarna. Men sedan Zeime avslöjat ihåligheten i PKK-spåret kunde inte regeringen rädda sin spaningsledare. Där finns det verkligen något som påminner om vad Ingvar Carlsson berör, att regeringen ibland kände sig tvungen att ta hänsyn till allmänna opinionen.

        Men som vi vet betydde det inte att tongivande personer i regeringen egentligen hade släppt ambitionen att backa upp Holmér och PKK-spåret. När allt hade lugnat sig kunde Holmérs samarbetspartner Ebbe Carlsson med stöd av kanslihuset försöka återupprätta PKK-spåret med hjälp av lite nya inslag som skulle göra det mer attraktivt: uppgifterna om det hemliga Damaskusmötet och biståndet från polisagenten och före detta PKK-ledaren Ali Cetiner.

        1. Regeringen och statsråden kan inte avsätta enskilda tjänstemän på myndigheterna. Vi har ett absolut förbud mot ministerstyre och dekret. Myndigheterna är självständiga och bestämmer själva hur de organiserar sitt arbete.
          MEN, jag insåg att Holmér var inte bara spaningsledare utan också länspolismästare och utsedd att vara det direkt av regeringen. Regeringen kunde peta länspolismästaren Holmér.

          1. Tvärtom. Regeringen beslutade den 4 februari 1987 att lägga ansvaret för spaningarna hos rikspolischefen Holger Romander och ansvaret för förundersökningen hos riksåklagaren Magnus Sjöberg. Beslutet togs i samband med överläggningar med de andra partierna. Det förefaller inte ha funnits någon oenighet om saken.

            Den 5 mars meddelade Holmér sitt eget beslut att avgå som länspolismästare.

            Exakt vad som avses med ministerstyre varierar lite grann, jag tror inte det finns en exakt definition. Men en innebörd av saken är när en enskild minister tar beslut om saker som går utanför hennes/hans befogenheter, exempelvis om verksamheten inom underordnade myndigheter. Sten Wickbom som var justitieminister kunde till exempel inte själv avsätta Holmér.

            Det är förstås möjligt att man skulle kunna slå fast att det begicks ett lagbrott när Holmér fick gå. Men då skulle jag nog vilja att du antingen hittar en lagtext som visar det eller hänvisar till en juridisk auktoritet som har påtalat det någon gång under de år som passerat sedan händelsen.

              1. Bl.a. Ingvar Carlsson och Sten Wickbom kallades i mars 1987 till KU just när det gällde frågan om ministerstyre i Palmeutredningen. KU:s granskning hade dock ett bredare anslag och avsåg inte specifikt turerna runt Holmérs avpolletering som spaningsledare, där det ju dessutom förekommit en partiöverskridande överenskommelse. KU-granskningen handlade bland annat om att regeringen följt spaningsarbetet på nära håll genom sina representanter från justitiedepartementet, plus de direktkontakter som hade förekommit mellan spaningsledningen och regeringen under resans gång. Det stora tillslaget Operation Alpha i januari 1987 granskades också med avseende på eventuell påverkan från regeringen.

                En av dem som vittnade till regeringens fördel var Hans Holmér, som menade att något ministerstyre inte hade förekommit:
                https://tidningar.kb.se/8224221/1987-03-13/edition/0/part/1/page/6/?q=%20ministerstyre%20justitieministern&from=1987-01-25&to=1987-03-15

                1. Tack för kompletterande information, det där hade jag inte aktuellt för mig. Har du också uppgifter till hands om vad KU kom fram till – och om man var eniga?

                  1. Utskottets betänkande finns på sid 22-23 i nedanstående dokument. Som väntat reserverar sig oppositionens ledamöter med Anders Björck i spetsen, se sid 86-87.

                    Reservanterna menar att det var fel att ha tjänstemän från justitiedepartementet närvarande på spaningsledningens möten. Det anser man bara var försvarbart i det akuta skedet, dvs i inledningen av spaningsarbetet. Här föreligger nämligen risk för grundlagsstridig inblandning i polisens tjänsteutövning från regeringens och regeringskansliets sida.

                    Även formerna för regeringens direkta kontakter med spaningsledningen kritiseras. Här menar man också att det blivit alltför ensidiga kontakter med polissidan, vilket bland annat medfört att regeringen rimligen haft svårt att göra en objektiv bedömning av hur utredningsarbetet fungerade.

                    Likaså ifrågasätts varför Holmér själv gavs möjlighet att påverka utformningen av den nya organisationen i januari-februari 1987.

                    Sammanfattningsvis menar de borgerliga ledamöterna att justitieministern och regeringen i sin helhet inte kan undgå kritik för sina åtgärder.

                    I samma dokument finns också utskrifter av förhören, se innehållsförteckningen på sid 105 och framåt
                    https://data.riksdagen.se/fil/FFA218B1-AEF8-4A54-84F9-4487390451C7

                    1. Stort tack! Det där borde jag ha ha varit uppdaterad på, kan man tycka.

                      Som jag ser det finns det anledning att instämma i reservationen.

                  2. Tillägg:
                    Lagrummet för regeringens agerande när det gäller den nya spaningsorganisationen 1987 preciseras på sid 21 i dokumentet. Det handlar om Polislagen 7 §. KU:s bedömning är också att regeringens hantering av frågan skett i enlighet med grundlagen.

                    1. Det finns lite mer att säga om juridiken här.

                      Regeringen fattade två beslut som gällde omorganisationen. I det ena uppdrog man åt rikspolisstyrelsen att leda polisarbetet i samband med mordet. Det beslutet hade stöd i Polislagen 7 §.

                      Det andra beslutet innebar att riksåklagaren fick i uppdrag att leda förundersökningen. I det fallet åberopades inget lagrum.

                      Det senare beslutet skulle potentiellt kunna komma i strid med 11 kap 7 § Regeringsformen (RF), som säger att regeringen inte får bestämma hur en myndighet ska besluta i ett enskilt ärende (ministerstyre).

                      KU menar dock att regeringsbeslutet inte träffar detta förbud i grundlagen, då det i det här fallet närmast handlar om en organisationsfråga och att regeringen inte styrt hur riksåklagaren ska besluta.

                      Utskottet påpekar dock att det är olämpligt att regeringen i allmänhet fattar beslut i organisationsfrågor med rättssäkerhetsaspekter. Det bör endast ske i undantagsfall. Situationen i mordutredningen var emellertid så allvarlig att ett regeringsbeslut kan anses försvarbart menar KU. Det hade också föregåtts av ett samråd med partiledarna.

      3. Vi tackar och gläder oss åt den kommande överklagan!

        P g a en liten fnurra kunde jag inte avsluta mitt förra meddelande, kanske p g a kopiering från faksimilen.

        Jag ville uttrycka min bestörtning över hur Ingvar Carlsson (version 3 men kanske finns i de andra två) talar om Stay Behind som något han inte var insatt i men ändå fann helt naturligt! Han uttrycker sig som om han stod helt utanför säkerhetspolitiska kretsar (”i efterhand har jag förstått” osv) men var nöjd med det. Spelad och äkta naivitet och likgiltighet vore blamerande på skilda vis.

        Vad gäller att Holmér blev chef för mordutredningen, bröt det inte mot en lag eller bara bestämmelser, att polischefer – som väl alltid är jurister i Sverige – skall ha en övervakningsfunktion och därför inte skall utföra själva spaningarna eller aktivt deltaga i insatserna? Om det var hans eget initiativ vem skulle ha stoppat misstaget?

  7. Förresten, när Ingvar Carlsson var gäst i Veckans brott (när Petersson i februari 2020 hade utlovat en lösning) sa han något om ”vilka som fanns bakom”. Kanske tolkade även Ingvar Carlsson förhörsledarnas frågor i detta förhör som att de var inne på en konspiration.

  8. Hej Jonas N, Gunnar W och övriga,

    Tack för ett mycket intressant poddavsnitt, ett utmärkt inlägg och många läsvärda kommentarer!

    Utöver det som redan skrivits och kommenterats kan jag notera att Ingvar Carlsson i förhöret 2018 bekräftar att Palme vid sitt kommande Moskvabesök avsåg att bland annat diskutera ubåtsfrågan med Sovjetledarna. Så här står det i tredje stycket på sid 5:

    ”Vi hade ju då när Olof Palme skulle åka dit så hade vi ju dessutom flera sakfrågor som vi behövde diskutera. Det handlade om först och främst ubåtarna men också ett antal fall om mänskliga rättigheter ….”

    Märk väl att det står ”först och främst” vad det gäller behovet av att diskutera ubåtsfrågan. I en nyutgiven bok och i ett nyligen publicerat inlägg här på bloggen har Ola Tunander berört frågan kring om Palme avsåg att diskutera ubåtsfrågan med Sovjetledarna. I följande bloggkommentar har Ola Tunander spekulerat i om Palme ämnade att berätta vad han kände till om västmakternas inblandning i olika ubåtsincidenter:

    https://gunnarwall.wordpress.com/2021/10/11/ola-tunander-vastlig-inblandning-trolig-nar-u-137-gick-pa-grund/#comment-28886

    Förhöret med Ingvar Carlsson ger därför ny tyngd åt de teorier som Ola Tunander fört fram. Om ubåtsfrågan kan ha med mordet att göra är svårbedömt men helt klart kan det här finnas något som både försvarsmakten och andra statliga strukturer hade behov av att mörklägga, och detta oberoende av om det fanns något direkt samband med mordet eller ej – kommentera gärna vidare!

    1. Hej,

      En liten korrigering. Rätt länk till den kommentar av Ola Tunander jag avsåg är följande:

      https://gunnarwall.wordpress.com/2021/10/11/ola-tunander-vastlig-inblandning-trolig-nar-u-137-gick-pa-grund/#comment-28958

      Palme skulle alltså känt till att ubåtsintrången var orsakade av västliga ubåtar och han skulle av någon anledning – kanske ett personligt nedrustningsinitiativ – haft tankar på att ta upp detta med den relativt nye Sovjetledaren Mikhail Gorbatjov.

    2. Anders Fredric:
      Det finns en intressant artikel i filter som återger en intervju med Ingvar Carlsson när det gäller ubåtsfrågan. Den ger onekligen också viss tyngd åt detta.

      ”Den alltid lika lugne och metodiske Ingvar Carlsson reser sig för att gå. Men på väg ut stannar han till för ett ögonblick, och säger:

      – Man vilseledde regeringen och man vilseledde kommissionen och det är klart att det är upprörande.”

      https://magasinetfilter.se/filterbubblan/ingvar-carlsson-man-vilseledde-regeringen/

      1. Den där artikeln är också en intressant parallell till Ingvar Carlssons motivering till varför Holmér inte kunde avsättas tidigare som spaningsledare. Precis som i polisförhöret skyller han på medierna och den allmänna opinionen:

        -För mig är det märkligt hur media ställde upp mangrant på att det varit ubåtar. Media hade en viktig roll i det här att det fanns en given dramaturgi kring det hela.

        Enligt Carlsson var det den mediala ubåtshysterin och avsaknaden av en motbild och skeptiska röster som tvingade regeringen att reagera.

        Det är väl på sätt och vis bra att en statsminister tillmäter den tredje statsmakten stor betydelse, men inte visste jag att den dåvarande regeringen så till den milda grad var i händerna på den. Jag föreställer mig att Ingvar Carlsson kan räkna upp fler exempel där murvlarna ges skulden för händelseutvecklingen. Ebbe Carlssonaffären känns rätt given.

  9. Gunnar:

    Kan bara instämma i den allmänna bedömningen som görs att maskningarna, över tid, bara blivit hårdare och mer omfattande (om än också inkonsekvent). Jag har själv ifrågasatt detta under ett års tid och bedrivit ett antal olika överklagningsprocesser av den anledningen, för att testa polisens faktiska bedömningar. Resultatet har så här lång varit blandat. Vid första överklagningstillfället gick kammarrätten på polisens bedömning. Vid mitt andra överklagande, då jag hade Jonas Nymans framgång i kammarrätten från i våras invävd i min överklagan, fick jag rätt hos kammarrätten. Polisen valde dock, i princip helt öppet, att ignorera kammarrättens dom och dokumentet var lika hårt maskerat som tidigare. Jag överklagade igen och kammarrätten gick då återigen på polisens bedömning. Jag har överklagat kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen, men det är väl osannolikt att jag får prövningstillstånd antar jag.

    Eftersom jag själv jobbar med sekretessprövningar på annan svensk myndighet (än ovan nämnda) så tycker jag att polisens agerande är väldigt märkligt. Jag vill påstå att det inte handlar om inkompetens, för det är trots allt utbildade jurister som genomför sekretessprövningarna, men inkonsekvensen är märklig å ena sidan och den överdrivna maskeringen i allmänhet är märklig å andra sidan. Jag har ingen riktigt förklaring på polisens agerande och det gnager i mig. För, som några påpekat i kommentarerna redan, så tror jag inte att det under alla dessa maskeringar döljer sig så mycket spektakulär information ändå, och än mindre något som leder till men för någon i realiteten (syftar då på exempelvis det dokument jag själv begärt ut, men likväl för förhöret från 2018 med Ingvar Carlsson).

    Tyvärr har kammarrätten också vara inkonsekvent i sina domar, ibland har det blivit framgång (tänker då även på Jonas Nymans framgång i kammarrätten tidigare i år) men andra gånger har det blivit bakslag. Trots att det, i mitt fall, handlat om samma dokument och samma bevekelsegrunder för maskeringen vid varje tillfälle.

    Sista ordet är väl inte sagt än, men min slutsats så här lång är att jag inte känner mig optimistisk alls i frågan.

    1. Det som är viktigt, tycker jag, är att ta alla chanser att bedriva opinionsbildning i frågan. Det ska åtminstone få kosta för polis och kammarrätt att fatta dåliga beslut, i den meningen att det blir känt att dessa dåliga beslut har fattats. Sådant kan, i alla fall på sikt, leda till förbättringar.

  10. Godtyckligheten i de maskningar som görs illustreras ytterligare av att det finns en tredje version av förhöret från 2018 med Ingvar Carlsson. I väsentliga avseenden är den mindre maskad än de två andra.

    Denna tredje version går att hitta på webbplattformen WPU som fungerar ganska mycket som Palmemordsarkivet – det vill säga: här finns en samling dokument från den nedlagda Palmeutredningen.

    I sammanhanget ska det också påpekas en annan sak: båda de mindre maskade versionerna, den på Palmemordsarkivet och den på WPU saknar en sida. Det är den sida som utgör den femte sidan i det hårdast maskade förhöret, den sida vars tredje stycke inleds med frågan: ”Det här med Sovjetresan, kan du idag dra dig till minnes hur du själv resonerade kring Palmes planerade resa i april 1986?”

    När material är hårt maskat är det givetvis svårt att veta att delar av det saknas. I de här fallen finns det ingen anledning att tro att det handlar om medveten sekretesstrykning utan förmodligen helt enkelt om misstag. Men det gör ju inte researcharbetet kring Palmeutredningen lättare.

    1. Utmärkt Gunnar att du ägnar tid och utrymme åt polisens hantering av dokumenten i Palmeutredningen. Det finns mycket att säga om den och jag hoppas att JO så småningom granskar hur juristerna sköter sitt arbete. Godtyckligheten rimmar dåligt med svensk rättstradition.
      Förhöret med Ingvar Carlsson är intressant både i sak och form. Inte nog med att maskningen skiljer sig åt på ett närmast halsbrytande sätt. Det existerar faktiskt också två olika versioner av själva texten, vilket du kanske redan har upptäckt.
      I det minst maskade förhöret (alltså det som ligger på wpu.nu) kallas Ingvar Carlsson genomgående för ”Ingvar”. Exempelvis i inledningen där det heter att ”Ingvar delges att han ska höras upplysningsvis…”. I de förhörsutskrifter som maskats hårdare däremot går den tidigare statsminister under det mer formella namnet ”Carlsson”. Dessa utskrifter inleds sålunda på följande sätt: ”Carlsson delges att han ska höras upplysningsvis…” Osv
      Jag drar inte några stora växlar på det här. Någon med känsla för formalia har väl tyckt att den som skrivit ut förhöret (från ljudbandet får man förmoda) anslagit en väl familjär ton och därför sett till att förhöret fått en ny utformning.
      Jag har inte lusläst och jämfört all text i de bägge förhörsversionerna, men jag hittade faktiskt ganska snabbt ett ställe där det även skett en redigering i den löpande texten. I ”Ingvar” – förhöret sägs på ett ställe: ”Han var journalist, eller som man säger numer, han skrev frilans i Svenska Dagbladet…” Motsvarande stycke i ”Carlsson” – förhöret lyder: ”Han var journalist, eller som man säger numer, han skrev kåserier i Svenska Dagbladet…”
      Förutom de rent komiska poängerna, avslöjar det här (och då tänker jag även på maskningarna som sådana) en långtgående amatörism inom Polisen. Uppenbarligen har de två förhörsversionerna cirkulerat sida vid sida på den juridiska avdelningen utan att någon reagerat. I annat fall skulle ju inte båda två ha lämnats ut till den mordspanande allmänheten. I det hårdast maskade Ingvar Carlsson-förhöret (”Carlsson”-förhöret) är till och med ordet ”Carlsson” genomgående maskat. Är det inte fantastiskt? Polisens nitiska jurister döljer alltså till och med identiteten på den förhörde före detta statsministern. En person vars göranden och låtanden har ett stort historiskt värde, och en politiker som ända sedan slutet av 1950-talet stod nära Olof Palme. Med sådana jurister vid rodret lär det ta tid innan vi får veta vad som döljer sig i de riktigt intressanta dokumenten i Palmeutredningen.

      1. Tack för intressant kompletterande information, Bo G!

        Att det till och med cirkulerar två versioner som skiljer sig åt i andra avseenden än maskningarna – och att det är en slump vilken av dem den sökande får ut – ger ju ytterligare en dimension åt att det finns ett inslag av lotteri i den praktiska hanteringen av offentlighetsprincipen.

      2. Rätt ska vara rätt.
        När man tittar på WPU.NU ska man vara observant, före hans redigerade version kan man ladda ner original version, vilket jag har gjort, där står inte ”Ingvar” utan namnet är maskerat. I version 1 ser vi att namnet är ”Carlsson”. Redigeraren på WPU.NU har tydligen valt att skriva ”Ingvar”. Om jag minns rätt så var tanken i WPU.NU att försöka tränga bakom maskeringarna och göra läsningen lättare.

        1. Tack för förtydligandet. Det är alltså wpu.nu som på egen hand skapat en dubblett av Ingvar Carlsson-förhöret – inte Polisen som jag påstod i mitt inlägg. Ber härmed alla polisens jurister och utredare samfällt om ursäkt. Polisen fattar många diskutabla sekretessbeslut, men i det här fallet var den oskyldig. Men hur är det möjligt att som wpu.nu sitta och gissa vad som döljer sig bakom svärtan i de maskade protokollen? Den ”avmaskningen” avstår jag gärna från. Nu förstår jag hur ”Carlsson” blev ”Ingvar” och ”kåserier” blev ”frilans”. Det är wpu.nu som gissat att journalisten, som det maskade stycket handlar, ägnar sig åt ”frilans” och inte kåserier. Kära min moster! Jag ser också att wpu.nu skrivit in ordet ”partiet” på flera ställen där protokollet är svärtat. Det är ett vanskligt sätt att handskas med Palmedokumenten och urkunder över huvud taget. Avråder bestämt från det. Ambitionen att underlätta läsningen har säkert varit den bästa, men det hjälps liksom inte.

    2. Där finns nog många maskningsklenoder som Heinrich Heine som gjorde narr av de tyska censorerna skulle ha uppskattat. Ett exempel: ”En del av XXX ville studera nationalekonomi eller statsvetenskap.” I kontexten kan det maskade ordet på tre bokstäver vara ”dem” eller ”oss”, troligen det senare; knappast naturligt att det skulle vara ”SAP”. Men vi skall inte få veta vilket! Rikets säkerhet eller enskildas heder och ära vore i farozonen? Så skamliga eller illegitimt omstörtande är väl inte dessa båda discipliner?

  11. Tack till Gunnar, Tobias och Jonas för det intressantaste från PU på länge – kul att grävandet i arkiven fortfarande ger resultat.

      1. Jag sitter inte på någon exklusiv kunskap i just det här fallet, men det är bara att lägga ihop två och två.

    1. Mikael B

      Du som är duktig på WTs och basstationer. Hur fungerar frekvenshoppande WTs? Kan radiotelegrafi ha använts för att förse ett sådant nätverk med aktuell frekvens om det var radiotelegrafi som hördes från CGÖs vindsvåning? Eller kan radiotelegrafi ha använts för att förse nätverket med någon annan info?

      1. Zombie,
        Frekvenshoppande walkie-talkies är inte beroende av någon basstation. Som jag tidigare förklarat tror jag att de där påstådda ljuden från vindsvåningen är totalt ointressanta när det kommer till Palmemordet. Byt spår.

        1. Du kanske har rätt.

          Att jag har svårt att släppa detta beror dock på att denna märkliga händelse sammanföll med såväl mordtidpunkten som med CGÖ.

        2. Mikael B

          Har du tagit denna händelses egendomliga karaktär i betraktande eller har du bara fokuserat på att få radiotelegrafi att passa in på mordet och dragit slutsatsen att det inte går?

          Vad jag menar är att kvinnan som anmälde radiotelegrafin skulle förmodligen inte anmält om hon istället hört ljudet av en borrmaskin. Man kan också undra varför i all sin dar någon skulle syssla med radiotelegrafi uppe på ett tomt utrymt vindsrum.

          Basstationer kanske inte är nödvändiga för frekvenshoppande WTs men kan radiotelegrafi av exempelvis den aktuella frekvensen eller annan info göra ett nätverk mer pålitligt och säkert?

          Jag har också svårt att få radiotelegrafi att passa in på mordet men med tanke på händelsens egendomliga karaktär, kopplingen till CGÖ samt till mordtidpunkten är det svårt att släppa spåret.

          1. Jag kan inte se någon som helst användning som kan kopplas till eventuellt radiosamband med walkie-talkies. En relästation (repeater) kan det inte heller ha varit fråga om.

            Dessutom ser jag inte någon poäng med att låta en sändning av det här slaget gå ut i en högtalare.

            Av beskrivningen att döma skulle det kunna handla om någon typ av snabb maskinsändning, som RTTY eller motsvarande. Här har du ett exempel på hur RTTY kan låta (vid ca 3 min).

            I klippet rör det sig om en rätt enkel mottagarutrustning som är kopplad till en teleprinter. Som du förstår finns det ingen mening med att låta ljudet strömma ut ur högtalaren under någon längre tid. Dessutom så existerar ju något som kallas hörlurar, om man nu vill lyssna under den rätt korta, inledande kalibreringen.

            Inte heller om det rör sig om en utsändning finns det någon anledning att ha medhörning under längre tid via högtalare.

            Vad det nu än var för signaler så kan man väl också fråga sig hur hemligt eller känsligt det hela var, om det nu stämmer att ljuden så tydligt fortplantades till våningen under och hördes under så lång tid.

            Sambandet med CGÖ är inte direkt slående. Han flyttade in i fastigheten först ett par år senare. Så den ”kopplingen” känns närmast konstruerad.

            Spekulationerna om den förlängda räfsan på vinden kunde man gott också ha avstått ifrån.

            1. Intressant!

              Ja, du har rätt att det är konstigt att de lät ljud gå ut om man inte behöver. Detta talar inte för att det var hemligt.

              CGÖ flyttade in 2 år senare men han var den första att flytta in efter ombyggnaden som hade startat när ljuden hördes så han kan ju dock ha varit inblandad från början om ombyggnaden tog så lång tid.

  12. Inte någonstans som jag kan se yppas en stavelse om det sannolikt största dilemmat Palme brottades med vid tiden för mordet:

    Bofors vapensmugglingartill förbjudna länder under flera år, och regeringens oklara roll i dessa affärer.

    Det är något som IC förstås är väl förtrogen med, men det är märkligt att den typen av frågor inte ställs utan grävs ner i sanden.

    Därmed inte sagt att mordet måste ha en anknytning till dessa underliga och olagliga affärer, men det kan och bör ju ju vara utredningsmetodikens ABC att söka svaret på mordet i de frågor som varit högt prioriterade på Palmes politiska dagordning, men samtidigt (paradoxalt nog) också lägst prioriterade i utredningen?

    Det är egentligen bara att läsa tidningarna månaderna före mordet.

    Kanske finns något som berör detta ämne i förhören under maskningarna – om inte så är det närmast anstötligt.

  13. Jag har suttit och funderat över Ingvar Carlssons genom åren olika uttalanden angående Palmemordet. Kan lika gärna dela med mig av mina tankar kring detta. Han tycks ha varit relativt sparsam med uttalanden men det finns några jag finner särskilt intressanta.

    ”När nu detta hade hänt hade det varit bättre om det varit en enstaka vettvilling. Men det verkar mycket väl planerat lång tid i förväg. Det är ett tecken på att det finns en grupp som inte drar sig för något för att skada det svenska samhället. Det är iså fall mycket allvarligt”

    (Ur Ulf Adelsohns memoarer). Detta skall alltså Ingvar Carlsson ha yppat när han redan dagen efter mordet ringde upp moderatledaren Adelsohn.

    Där och då tycks ju Carlsson varit inne på att det rörde sig om en grupp ”som inte drar sig för något” och som ”planerat lång tid i förväg”.

    2011 trodde Carlsson på Christer P som gärningsman. Han till och med är säker på saken, åtminstone enligt artikelns rubriksättning:

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/gPLk8k/ingvar-carlsson-saker-pettersson-skot-palme

    I förhöret 2018 som tråden handlar om säger Carlsson att han är närmast tacksam för att man inte ger upp vilket ju kan tyckas lite motsägelsefullt om han redan 7 år innan detta förhör var övertygad om att Lisbets vittnesmål var riktigt – och att det då därmed var Christer P som var den skyldige.

    https://drive.google.com/file/d/14QYLPFUHnhA0ti1H95CYwHygirbo6uiE/view

    I Veckans Brott den 18 februari 2020, knappa 4 månader före den digitala presskonferensen säger han att ”kan åklagaren nu skapa ökad klarhet om mördaren OCH (eller säger han kanske OM) vilka som fanns bakom mördaren är det naturligtvis en stor framgång”

    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ingvar-carlsson-jag-ar-konfunderad

    Bara för att sedan 10 juni 2020 säga:

    ”– Jag bad ABAB-vakten att se till att polisen kom på plats för bevakningen. Regeringen skulle i hast sammankallas och vi visste inte vad som låg bakom mordet. Efter fyra timmar var regeringen samlad och efter ytterligare två höll Ingvar Carlsson presskonferens.
    – Jag stålsatte mig och tänkte att därute någonstans sitter mördaren men den personen skall inte tro att han knäckt oss. Han har mördat statsministern men han har inte dödat demokratin.”

    Här har nu ”grupp som inte drar sig för något för att skada det svenska samhället” och som ”planerat lång tid i förväg” bytts ut mot ensam gärningsman, givet att uppgifterna i Adelsohns memoarer är korrekta.

    Han säger vidare att:

    ”Nu finns det en berättelse om vad som hände på mordplatsen och det har man lyckats göra trovärdigt.”

    Jag vill nog här hävda att han omöjligen kan ha satt sig in i materialet om han kommer fram till den slutsatsen, och om han inte satt sig in i materialet så blir ju uttalandet endast en slags recension av PU:s digitala presskonferens. I så fall undrar jag om han sett samma presskonferens som den jag själv och en stor del av Svenska folket bevittnade för mycket kan man förvisso säga om den föreställningen. Där ingår inte ordet trovärdigt. Men för all del, allt handlar ju om den subjektiva bedömningen.

    https://www.gp.se/nyheter/sverige/ingvar-carlsson-om-palmemordet-klart-att-det-är-en-besvikelse-1.29250891

    Ulf Dahlsten i sin tur tycks faktiskt ha tänkt ett steg längre och vill här i artikeln åtminstone ha en förklaring till hur Lisbeth Palme skulle ha kunnat peka ut fel mördare. Olof Palmes dåvarande statssekretare var med när polisen förhörde Lisbeth Palme och kommer ihåg vad hon berättade för honom på sjukhuset:

    https://www.svd.se/palmes-partivan-skeptisk-till-misstankte-mordaren

    ”Det första hon sa till mig när jag kom upp till sjukhuset var att det var en kroat. De var utsatta för mordhot från Ustasjarörelsen. Vad man än må säga om Engström så ser han inte kroatisk ut, till skillnad från Christer Pettersson. Man behöver en förklaring till vem Lisbeth Palme såg, säger Ulf Dahlsten.”

    ”Däremot anser han att den beskrivning som Lisbeth Palme gav av den flyende mördaren stämmer med Stig Engströms utseende.
    – Jag kommer ihåg hur hon beskrev gärningsmannen springa iväg. Hon sa att han kunde vara alkoholiserad och att han hade en halvlång jacka. Tv-bilderna visar att Stig Engström rörde sig som en alkoholiserad man och hade halvlång jacka.”

    Det där är ett märkligt påstående. Kan man verkligen tycka att Engström i tv-inslaget rör sig som en alkoholiserad man, halvlång jacka? Dessutom har väl inte Lisbet i något förhör påstått att gärningsmannen skulle rört sig som en alkoholiserad man? Den förväxlingen, om den skett, pekar ju snarare på att det är Anders B som Lisbet här skulle avsett. (Jag menar nu självfallet inte att Anders B var alkoholiserad utan att han vid tillfället var berusad. I vilken grad kan naturligtvis diskuteras.)

    ”Både Christer Pettersson och Stig Engström var offer för det Palmehat som genomsyrade delar av samhället, anser Ulf Dahlsten.
    – Vi hade ett inhemskt samtalsklimat som var rent ut sagt otäckt vid den här tiden. Det är en kollektiv skuld att vi lät det gå så långt.”

    Ännu ett märkligt påstående då varken Christer P eller Engström har kunnat beläggas med att ha varit Palmehatare. Däremot fanns det ett starkt och utbrett Palmehat bland topparna inom samhällseliten. Uppenbart så starkt att fruar till personer inom toppskiktet åkte runt och samlade bidrag till Enerströms kampanjer för att bli av med Palme. Det har man inte ens behagat utreda fast det finns tydliga kopplingar mellan EAP, Alf Enerström och Wallenberg-ägda SE-bankens VD, L-E Thunholm samt personer inom försvaret för att nu bara nämna några.

    Dahlsten påstår vidare att han själv var på väg till Washington för att där planera ett möte mellan Olof Palme och Ronald Reagan eftersom USA hade bestämt sig för att återuppta relationerna med Sverige. Är det kontrollerat om den uppgiften stämmer? Det tycks råda oklarheter kring detta:

    http://runeberg.org/palmenytt/1995/0082.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.