Pettersson om Lampers bok: Gärningsman eller vittne – en sekundstrid utan slut?

Thomas Pettersson skriver nu på denna blogg och bemöter sina kritiker. I denna första artikel tar han upp Lars Olof Lampers bok där denne reser invändningar mot bevisningen mot Skandiamannen. I en senare artikel kommer han att ta upp min artikelserie om i samma ämne. FOTO: Ola Kjelbye.

Av de skribenter och debattörer som ställt sig bakom utpekandet av ”Skandiamannen” Stig Engström som Palmes mördare är Thomas Pettersson utan tvekan den som fått mest uppmärksamhet.

Han kom våren 2018 med en artikel i tidskriften Filter och följde senare upp artikeln med boken Den osannolika mördaren.

Här på bloggen har Thomas Petterssons teorier diskuterats utförligt. Och debatten fick av naturliga skäl ny fart i och med Palmeåklagaren Krister Peterssons presskonferens sommaren 2020 där han lade ned utredningen med hänvisning till att det fanns misstankar mot Engström samtidigt som denne var avliden.

Ett tema i diskussionen har varit den bok av TV-journalisten Lars Olof Lampers, Palmemordet – tillbaka till Sveavägen som starkt ifrågasatte slutsatsen att Engström skulle vara Palmes mördare. Lampers bok var först bara tillgänglig för dem som hade ljud- och ebokstjänsten Storytel men går numera att köpa som fysisk bok i den öppna handeln.

I våras publicerade jag själv på bloggen en kritisk artikelserie i fyra avsnitt under den övergripande rubriken Thomas Pettersson och fullversionen av teorin om Skandiamannen. De artiklarna ledde också till en omfattade diskussion. (Här ligger del 1, del 2, del 3 respektive del 4.)

Thomas Pettersson har varit inbjuden att svara sina kritiker här på bloggen. Och här kommer nu den första av två artiklar. Den ägnas åt Lars Olof Lampers bok. I enlighet med policyn på den här bloggen är vittnena i allmänhet betecknade med förnamn och initialen till efternamnet.


Av Thomas Pettersson

UNDER VINTERN PUBLICERADE Lars Olof Lampers Palmemordet – tillbaka till Sveavägen som e-bok och ljudbok på Storytel. Lite senare publicerade Gunnar Wall fyra artiklar som rörde Palmeutredningen, min bok och ett poddsamtal. Jag ska i två artiklar ta upp det som jag funnit mest väsentligt att kommentera i Lampers och Walls alster. 

Vi börjar med Lampers bok. Han skriver med spetsen riktad mot åklagare och utredare och deras argumentation för att presentera Stig Engström som skäligen misstänkt för mordet på Olof Palme. I slutordet skriver Lampers ”att det, som åklagaren hävdat, inte går att komma runt honom som misstänkt, men som jag visat är det mycket långt kvar att kunna hävda något mer än så”. Det saknas åtskilligt i åklagarens framställning, hävdar Lampers, som anser att om man hårddrar det som presenterades på presskonferensen i juni 2020 så räcker det inte längre än till ännu en Palmeteori – dock med skillnaden att Engström går att placera i mordkvarteret vid tiden för mordet. ”I övrigt framstår han som det vittne han säger sig vara, bara väldigt överdriven och full av önsketänkanden om hur han skulle ha agerat.”

Min avsikt är inte att göra en fullständig genomgång av Lampers argumentation, snarare att ge några generella synpunkter på en metodiskt välskolad och väl researchad bok som framförallt koncentrerar sig på vad som hände på brottsplatsen. Det var där åklagare och utredare lade krutet under sin presskonferens, och det är där Engströms öde som vittne eller gärningsman avgörs.

Lampers är väl bekant med den polisiära miljön och navigerar hemtamt i källmaterialet, varför boken är ett verk att återvända till för att exempelvis kolla upp personer, skeenden och fakta från brottsplatsen. Vi får också ta del av en del av nytt och intressant material, framförallt från Palmegruppens möten där turerna runt Engström nu blir mer förståeliga än tidigare. Det blir exempelvis tydligt att Stockholmspolisens våldsrotels chef ser Engström som möjlig gärningsman både i april och så sent som januari 1987. Lika tydligt är det att spaningsledaren Hans Holmér vill se honom avförd ur utredningen.

Lampers strävar efter en modererande ståndpunkt. Oftast är framställningen hyggligt balanserad, även om ansatsen är tydlig: det är hypotesen att Engström bara var ett vittne som ska prövas. Men Lampers lyfter också fram omständigheter som pekar på att Engström var gärningsmannen, ibland så övertygande att hans övergripande slutsats att Engström kan anses vara oskyldig kommer i skymundan.

Så, vi återvänder till brottsplatsen för att se hur väl Lampers vittneshypotes fungerar, parat med mina egna reflexioner om Engström som gärningsman. Det är en lång text, här kommer en disposition till hjälp:

1. Lampers osynliga vittne
2. Engströms tre fataliteter
3. Engström knyter an till sex vittnen

4. Förväxlad med mördaren
5. Osannolik som vittne, sannolik som gärningsman

1 Lampers osynliga vittne

Lampers strävar efter att ge en alternativ förklaring till Engströms beteende, dörr-till-dörr Skandia. I korthet går hans förklaring ut på att Engström kommer ut sent från Skandia, tajmar in på brottsplatsen i lagom tid för att göra observationen av gärningsmannen/Lars J från en position i närheten av den skjutne Olof Palme.

Sedan uppehåller sig Engström på brottsplatsen, förmodligen ungefär så länge som han själv uppger. Det betyder tills polisen sätter upp avspärrningsbanden, runt 9-10 minuter efter mordet. Han bör i alla fall inte ha varit kvar på platsen när de första journalisterna anlände, anser Lampers.

Engströms frånvaro på brottsplatsen förklarar Lampers bland annat med att polisen missade att notera flera av de mera aktiva vittnena på brottsplatsen. Inte heller var det omöjligt att uppehålla sig på brottsplatsen utan att andra vittnen lade särskilt märke till det.

Det Lampers förbiser är att de vittnen som polisen missades på brottsplatsen inte hade några problem att styrka sin närvaro när de anmälde sig i efterhand. Historierna var trovärdiga, kunde vid behovs styrkas genom andra vittnen på plats och var i samklang med kända fakta från brottsplatsen. Och i de fall det dök upp falska vittnen, avslöjades de när de utsattes för pressande frågor från polis och media.

Det andra som särskiljer Engström från personer som varit på brottsplatsen, men inte uppmärksammats, är hans signalement. Som överensstämmer väl med gärningsmannen, en likhet som förstärktes med tiden ju mer precisa uppgifterna blev.

Det som ibland kommer i skymundan för resonemangen om gärningsmannens kläder och huvudbonad är Engströms goda överensstämmelse med uppgifterna om längd och kroppsbyggnad.

I en rättsmedicinsk genomgång av mordet på statsministern berättar rättsläkaren Kari Ormstad om hur hon och vapenteknikern Sonny Björk försökt beräkna gärningsmannens längd med hjälp av skottvinkel och höjden över marken på kulans ingångshål. De landar på någonstans mellan 175 och dryga 180 cm. Lisbet Palme uppskattade mördarens längd till 180 cm, medan författaren Lars Larsson i sin vittnesgenomgång helt enkelt summerade och dividerade alla vittnesuppgifter och hamnade på 179,5 centimeter.

De personer som hade tillfälle att iaktta gärningsmannen på nära håll och/eller under en längre stund och kunde bilda sig en hyfsad uppfattning av kroppsbyggnaden uttryckte det så här:

Lisbet Palme – kompakt kropp, med kort hals.

Lars J – tämligen kraftig över axlar och rygg.

Anders D – kraftigt byggd, bred ryggtavla.

Yvonne N – inte tjock, snarare satt eller grov.

Anders B – kraftigt byggd, inte tjock utan snarare robust (polisen Lena Löhrs uppgifter).

Stig Engström var vid tiden för mordet 182 cm lång och vägde ” drygt 80 kilo”, enligt egen utsago. Engström var påtagligt bred över axlarna, och kraftigt byggd, snarast med viss övervikt.

En förklaring till att Engström inte uppmärksammades av vittnen på platsen ser Lampers i att människor var upprörda, att stämningen var smått kaotisk och att det var allmänt rörigt på brottsplatsen. Ännu värre blev det när det blev känt att den skjutne var Olof Palme, inte minst gällde detta poliserna på platsen. En återhållen och tystlåten, iakttagande Engström skulle därmed ha försvunnit i det allmänna larmet på brottsplatsen.

Mot detta talar först och främst den fysiska platsen. Brottsplatsen är en öppen, begränsad och upplyst yta. De närvarande är en begränsad skara, från en handfull personer en halvminut efter skotten, till 10-12 när Söderström anländer till som mest 18-20 när avspärrningarna sätts upp.

De närvarande samlades runt den skjutne statsministern, den enda som beter sig kaosartat på brottsplatsen är Lisbet Palme. Det föreligger ingen risk för ytterligare beskjutning utan vittnena rör sig fritt på brottsplatsen, talar med varandra och inväntar ambulans.

Det fanns de som berördes illa av det som hände på platsen, medan andra var mer distanserade. Ett bra exempel på det är Jan-Åke S som i sitt vittnesmål (och min egen kontakt med honom) verkar ha haft god kontroll över situationen och vad den krävde. Så bra kontroll att något vittne störde sig på honom, och upplevde honom som en smula besserwisseraktig.

Det fanns andra vittnen som inte upplevde situationen som särskilt rörig eller uppskakande. Här följer ett exempel:

”Förhörsledaren: Samlades det mycket folk omkring den här platsen?

Vittnet: Inte så speciellt, och jag är lite förvånad, därför att slagsmål och grejer brukar ju samla folk. Jag tyckte det samlades inte så mycket folk. Det kom ju några, det gjorde det ju, och några som undrade och sådär.”

Enligt vittnet var det personer på brottsplatsen som inte verkade ta situationen på allvar: ” … en tjej som jag upplevde som flinade och jag sa åt henne, det här är väl ingenting att flina åt, så då vart hon litet stött på mig”.

När det blev känt att den skjutne var Olof Palme efter dryga fem minuter, förändrades situationen. Framförallt var det poliserna, med Gösta Söderström i spetsen, som tappade fokus. Att en dryg handfull kända vittnen kunde lämna platsen utan att ha meddelat kontakt- och vittnesuppgifter är sannerligen ett dåligt betyg åt polisinsatsen.

En person som var kraftigt omskakad var däremot Engström själv. Han var så omskakad att han var svår att förstå när han återvände till Skandia. Han såg så pass kraftlös och chockad ut, att en av väktarna erbjöd sig att beställa en taxi åt honom, väktaren trodde inte Engström skulle klara av promenaden till bussen.

I Palmerummet på FB har framlidne rättspsykiatern Henrik Anckarsäters kommentar om Lisbet Palmes, Anders B:s och Stig Engströms sinnestillstånd efter skotten citerats ibland, och det förtjänar att återges igen: ”Att uppleva, som de tre fick göra, ett våldsamt dödsfall på nära håll leder oundvikligen till svår chock”.

Själv nämner inte Engström något om att han skulle ha varit chockad i sina första samtal, förhör och tidningsintervjuer. Det omskakade tillståndet hänger i även dagen efter mordet, men någon förklaring till det får vi inte av Engström. Däremot levererar han några observationer som han kanske hållit inne med, om han inte varit så pass skakig och känslig för vad som dök upp i nyhetsflödet.

2 Engströms tre fataliteter

Men, åter till Lampers! Det är ju så att om man kan visa på ett enda självupplevt moment från Engströms sida, så faller hypotesen om Engström som Palmes mördare, skriver han.. Det är sant, men i Engströms utsagor finns inga sådana frälsarkransar att klamra sig fast vid. Inte heller har det under 34 år dykt upp något trovärdigt vittne som ger honom alibi på brottsplatsen.

Och även det omvända gäller: om det går att visa att Engström uttrycker sådant som mördaren kan ha observerat eller uppfattat, ja då är han illa ute. Det finns åtminstone tre själupplevda moment från Engström som pekar på att han är gärningsmannen. Alla dessa självupplevda moment från brottsplatsen och flyktvägen omtalas av Engström mindre än 16 timmar efter det att skotten föll.

Mördaren i gränden

Det var bland annat Engströms tidiga uppgifter om vittnet Lars J som först väckte misstanken om att han kunde vara gärningsmannen redan våren 1986. Inget vittne på brottsplatsen hade sett Lars J där han kikade in mot brottsplatsen en kort stund efter mordet. Däremot hade Lars och gärningsmannen iakttagit varandra en kort stund.

Dagen efter mordet ringde Engström in till polisen och lämnade sina uppgifter om att han sett en yngre person, i silhuett, med blå täckjacka kika in mot brottsplatsen. Detta kunde vara gärningsmannen, enligt Engström.

I en längre version av den SvD-intervju som genomfördes samma dag får vi veta betydligt mera än i det korta polisförhöret. (Fotnot 1) Här har den person i blå täckjacka som Engström sett i silhuett längs gärningsmannens flyktväg blivit tydligare i kanterna. Engström är säker på sin sak:

– Mördaren, för det måste ha varit en man, stod stilla någon sekund innan han sprang vidare.

Gärningsmannen hade uppenbarligen stannat till en stund, vänt sig om och tittat bakåt, som för att beskåda sitt verk. Det var en yngre person och han hade fortsatt sin flykt.

Åt vilket håll mördaren sprungit säger Engström inte i intervjun, men någon uppfattning om det bör han haft. Engström är också säker på sin sak: det är mördaren han sett.

Detta borde ha varit en stark upplevelse, när han förstår att den person som tittar rakt mot honom är mördaren. I aprilförhöret säger han också:

”Jag var lite granna rädd för att personen eventuellt kunde vara skjuten, och eventuellt få för sig att skjuta tillbaka”.

Uppenbarligen var dock situationen inte hotfull nog för att uppmana övriga vittnen i närheten att ta skydd. I nästa mening tonar Engström ner hotet:

”Det var ju dels så långt avstånd, dels så trodde jag inte att det skulle komma något skott”.

I tingsrätten uttrycker han det sålunda: ”Och den personen står alldeles blickstilla under en tidsperiod som jag uppskattar till tio sekunder. Och eftersom jag trodde att det var den person som hållit i vapnet så kände jag en liten hotfull känsla och därför tyckte jag tio sekunder var en väldigt lång period.”

Sammantaget var det viktiga upplysningar om mördarens beteende, signalement och den fortsatta flyktvägen. Desto märkligare framstår det då att Engström inte berättar för någon enda person på brottsplatsen vad han sett.

Engström borde, tycker man, frågat andra vittnen i närheten om de sett och uppfattat samma sak. Inte heller berättar han om sin skrämmande upptäckt av den stirrande mördaren i gränden för väktarna 20 minuter senare. Och, han borde definitivt ha lämnat uppgifterna till polis på plats, han hade ju flera tillfällen att göra det. Och gott om tid, minst 15 minuter.

Att han inte möter upp poliserna när de först anlände till brottsplatsen och lämnar sina uppgifter är märkligt. Gösta Söderström och flera andra polismän frågar ju efter signalement i ett tidigt skede, men får inte mycket till hjälp.

Ännu märkligare blir det när Engström anger Lisbet Palmes uppgift om den blå täckjackan som anledning till att han försöker springa ikapp poliserna – han har ju själv betydligt mer information att ge om den förmodade mördaren.

Direkt obegripligt blir det när han inte lämnar sina uppgifter till de piketpoliser som senare tar upp vittnesmål på brottsplatsen. Han hade uppgifter att lämna som han var ensam om, och som hade höjt honom en bra bit över övriga brottsplatsvittnen. I sitt första förhör den 1 mars får vi ingen förklaring till varför han inte lämnat sina uppgifter direkt på brottsplatsen. Först i förhöret den 10 mars får vi veta att han verkligen försökt lämna uppgifter, men att han avvisats av en den polis han talat med.

Här brister Engströms historia tvärt itu. I kommande förhör gör han gällande att han sökt upp polis på brottsplatsen för att lämna kontaktuppgifter/korrigera andra vittnens felaktiga uppgifter – inte för att lämna signalement, beteende och flyktväg för den person han några minuter tidigare uppfattat som en farlig mördare. Och som han blivit riktigt rädd för.

Att INTE lämna dessa uppgifter omedelbart på brottsplatsen betydde dessutom att dessa förlorade i värde. Därmed skulle också Engströms eget värde som viktigt vittne minska betydligt.

Den Engström vi känner hade inte missat tillfället att träda fram med sin unika iakttagelse av mördaren under hans flyktväg. Genom att ingen annan gjort samma iakttagelse var hans uppgifter unika och verkligen något att briljera med inför media. Att han inte berättade för de första journalisterna på plats att han stått öga mot öga med mördaren i gränden är sannerligen inte likt Engström.

Den rimliga slutsatsen av att Engström inte lämnade några som helst uppgifter om gärningsmannen på brottsplatsen är att han enkelt inte befann sig där. Enkelt uttryckt: det var inte vittnet Engström som såg mördaren från brottsplatsen ­– det var gärningsmannen Engström som såg vittnet Lars J under sin flyktväg.

Försöket att göra Lars J till gärningsman var en efterhandskonstruktion, en observation Engström gjort under sin flykt och som han använde för att rikta strålkastarljuset mot någon annan.

Lisbet Palme stoppade bilar

I den Skandiaanställde Per H:s PM av den 5 juni 1986 fanns två uppgifter med som Per H ansåg visade att Engström befunnit sig på brottsplatsen: dels att han observerat Lars J, dels att han sett att Lisbet Palme ”rusat ut i gatan för att stoppa bilar”.

Att Engström sett Lisbet Palme försöka stoppa bilar är en intressant uppgift. Det var nämligen bara ett av vittnena på brottsplatsen som nämner samma sak i förhören: taxichauffören Hans J.

Hans J stod vid rödljusen i södergående riktning, och gjorde omedelbart en U-sväng som placerade honom närmast brottsplatsen. När han fått stopp på bilen bedömer han att mördaren hunnit ungefär 25 meter bort. Hans J stod så till att han kunde följa gärningsmannens flykt hela vägen fram till Tunnelgatans trappor och en bit upp i densamma, enlig egen utsago.

Vid åtminstone ett tillfälle vände sig mördaren om och tittade bakåt mot brottsplatsen ” Han vände sig om snabbt och så sprang han vidare bara”, berättar Hans J.

Om Lisbet Palme säger Hans att hon, direkt efter skotten ” ligger alltså på han där och skriker bara” och att hon sedan snabbt ”bara springer upp på gatan där”.

Lisbet Palme är svårt chockad, framhåller han och så upprepar Hans J att Lisbet ”sprang ut i gatan”.

Hans J:s uppgifter om Lisbets beteende på brottsplatsen stämmer väl överens med hur hon själv berättat om förloppet: först hör hon något som hon uppfattar som smällare, vänder sig 90 grader mot Olof, ser att han sjunker ihop, försöker förstå vad som hänt och omfamnar den skjutne, stående på knä. Sedan fortsätter hon, i tingsrättsförhören:

”Jag bestämmer mig för att söka hjälp. Allt detta sker mycket fort ”.

I nästa sekvens tittar hon sig om på trottoaren, och uppfattar några personer varav en är gärningsmannen. Ingen av de personer hon ser på trottoaren visar några tecken på att komma till hjälp.

I detta skede, när ingen hjälp står att få från någon person i närheten beger sig Lisbet Palme ut i gatan för att söka hjälp av förbipasserade bilar . ”Hon sprang ut i gatan” som Hans J uttrycket det. Hon är chockad, ropar osammanhängande saker som till och med Lars J uppfattar från sin position långt ner på gatan.

Själv nämner Lisbet Palme inget om att hon försökt stoppa bilar i detta tidiga skede av händelseförloppet under sina förhör. Bästa förklaringen är förmodligen den starka chocken, plus att hon inte behövde vänta på hjälp, förloppet var snabbt. Både Hans J och Leif L gjorde u-svängar med sina bilar från sina positioner vid rödljusen i korsningen närmast den skjutne och ställde sig vid/på trottoaren intill den skjutne.

När Lisbet Palme uppfattat att bilar var på väg att stanna och hjälp var på väg, återvände hon till sin skjutne man. När så Anna Hage och Stefan G kommer fram till den skjutne, 20-30 sekunder efter skotten, är hon tillbaka vid sin makes sida.

Så, tillbaka till Engström. I sitt första samtal med Skandias personalman Roland B under lördagen 1 mars hade han berättat att han var en av de första på plats och hjälpt till med Palme. Roland B hade hört att Lisbet fått en skada och frågade Engström om det:

”Det verkade inte vara någon större fara med henne sade han för hon rusade ut i gatan ett par gånger och viftade på bilar och sade nånting om att ’min man har blivit skjuten’.

Engström har alltså sett samma sak som Hans J, uppenbarligen har Lisbet befunnit sig i de bådas gemensamma synfält. Detta bör ha inträffat någon gång 10-15 sekunder efter att Olof skjutits. Den tidpunkten passar hyfsat väl med när mördaren är på väg att passera barackerna och vänder sig om för att ta kontrollera vad som händer på brottsplatsen, enligt Hans J.

Engströms observation av Lisbet är intressant och anmärkningsvärd. Det blir inte mindre intressant när han i SvD:s långa artikel säger följande: ”Lisbet Palme sprang fram till minst 20 bilar och bad dem kalla på ambulans”.

Här är Engströms uppgifter uppenbart felaktiga: om Lisbet Palme försökt stoppa så många bilar hade hon fått ägna uppåt minuten åt enbart detta moment i händelseförloppet. Och samtidigt väckt stor uppmärksamhet, naturligtvis.

Uppenbarligen har Engström inte varit kvar på brottsplatsen tillräckligt länge för att se hela förloppet när Lisbet sprang ut i gatan, för att sedan återvända till Olof. Då hade han sett att Lisbets agerande gav snabb utdelning, de bilar som stannade till vid brottsplatsen hade uppenbarligen bestämt sig för att stanna oberoende av vad Lisbet gjorde – det är bara Hans J som noterar att Lisbet springer ut i gatan.

Engströms båda uppgifter om hur det gick när Lisbet stoppade bilar går inte ihop. Den ena är rätt, den andra felaktig. Förklaringen är enkel: den första uppgiften härrör sig från när han vänder sig om under flyktvägen, den andra fyller han på med för att befästa sin historia inför SvD:s journalist. Och då tar en stressad och omskakad Engström i för mycket, utan att tänka på vad som kan vara rimligt och att hans uppgift om ”minst 20 bilar” är enkel att kontrollera.

Kan Engström läst, hört eller sett något på tv om att Lisbet rusat ut i gatan för att stoppa bilar? Nej, inte vad jag kunna se i tillgängligt material. De vittnen som var intervjuade i media hade inget att säga om detta, och Lisbets eget agerande på brottsplatsen var av litet intresse för media i detta tidiga skede av nyhetsförmedlingen.

Inget av brottsplatsvittnena nämner heller något om Lisbets tur ut i gatan under polisförhören. Bästa förklaringen är att Lisbets vända ut i gatan gick snabbt, inte var synligt för alla och så tidigt i händelseförloppet att vittnenas fokus låg på annat. Vittnen som Anna Hage och Stefan G satt förmodligen fortfarande kvar i de bilar de färdades i som medpassagerare.

Engströms dramatiska ögonblicksbilder från Lisbets försök att påkalla hjälp blev kortvariga. I senare upplagor av SvD söndagstidning ströks det stycket, och Engström själv skulle aldrig nämna det i något polisförhör eller tidningsintervju. Trots att detta var en uppgift som skulle ha kunnat komplettera hans övriga tre uppgifter om sin dialog med Lisbet på brottsplatsen. Ville han stärka sin egen autenticitet, hade det passat bra att foga in uppgiften om Lisbets försök att skaffa hjälp som hans första intryck av Lisbet Palme.

Att behålla de uppgifterna för sig själv under polisförhören var dock klokt av Engström. Det kunde ha ställt till med stora bekymmer, i likhet med hans observation av Lars J som direkt pekade mot att han var gärningsmannen. Att Engström sett Lisbet försöka stoppa bilar innebar ju att han befunnit sig mycket tidigt på brottsplatsen, så tidigt att han varit första vittnet på plats – eller mördaren.

Nu låg Engströms uppgifter om Lisbet undanskymda i förhöret med Roland B. Det krävdes ingående kunskap om förloppet på plats för att förstå vikten av det Engström berättat om Lisbets agerande. Först med ny information i långversionen av SvD-artikeln den 2 mars blev konsekvensen av Engströms uppgifter om Lisbet Palmes agerande tydlig.

Det är med största sannolikhet så att Engström ser Lisbet Palmes tur ut i gatan och Hans J:s taxibil när han vänder sig om under flykten. Han kan även ha hunnit med någon mer blick bakåt, som Hans J missat när han höll på med sitt radioanrop.

Den skjutne såg så liten ut

Det som framgår tydligt av väktarförhören och Skandias personalman Roland B:s samtal med Engström dagen efter mordet är att Skandiamannen inte kunnat tro att den skjutne var statsministern, på grund av att ”han såg så liten ut”.

Det här uttalandet ger intryck av att vara spontant, självupplevt och korrekt återgivet av väktarna. Engström hade en kort dialog med Anna-Lisa G om att han upplevt Palme som liten, Anna-Lisa G bekräftar att så är fallet, varpå Engström svarar ” Ja, jag har aldrig sett honom”.

Engströms spontana yttrande om att Palme såg liten ut är ett yttrande som förbryllar. Dels för att inget annat vittne kommenterat att den skjutne såg liten ut, dels för att Olof Palme inte var särskilt liten varken till längd eller kroppsbyggnad.

Enligt obduktionsprotokollet var han 175 cm lång, och därmed låg han på genomsnittet för sin årskull, män födda 1927, enligt mönstringsrullorna. Låt vara att medellängden för mönstrande män var dryga 178 cm vid tiden för mordet, men att Olof Palme var liten till växten kan man knappast säga.

Att Engström reagerat för att den skjutne var liten kräver någon form av referens. Engström måste ha sett den skjutne från en position där han fått en uppfattning om längd och storlek. Det innebär att Engström måste ha varit relativt nära, och att han kunnat se kroppen uppifrån och/eller från sidan.

Vi vet gärningsmannen dröjde sig kvar och betraktade den skjutne en kort stund, innan han vände om och började springa mot barackerna. Det har tolkats som att han antingen ville se hur skotten tagit eller att han helt enkelt inte visste vad han skulle göra i nästa steg.

Även Engström kan berätta att han stannat upp en kort stund vid den skjutne på gatan. Han är nära den skjutne, han nästan snubblat över honom, stannar upp och funderar över om han ska hjälpa till – eller skynda vidare. Första tanken är att det är en a-lagare, nästa att det är en uppgörelse mellan kriminella. Först när det börjar rinna blod ur munnen förstår han att det är allvar.

Att det är under denna korta paus som Engström noterar Palmes ”litenhet” är en rimlig tanke. Men då är vi ett tidigare skede i händelseförloppet, och Engström är inte vittne utan gärningsmannen.

Att Engström återkommande markerar egna handlingar på brottsplatsen som svarar mot hur gärningsmannen agerade på brottsplatsen är bestickande, något som även Lampers uppmärksammar i sin bok. Den här tydligt markerade tveksamheten när Engström står stilla intill den skjutne är ett av dessa moment, och vi ska återkomma till denna förväxling senare.

Om nu inte Engström grep litenheten ur luften – bara för att ha något att säga – så ser jag två möjliga förklaringar till att han upplevde Palme som liten.

Antingen den psykologiska: Engström lever med en föreställning av Palme som maktfullkomlig, närmast demonisk, ett stort ego som dominerar både sin omgivning och det politiska livet i landet. Skotten punkterar maktmänniskan, tar ner honom på jorden och i den tillintetgjorda kroppen finns inte längre något skrämmande och respektingivande kvar.

Eller så grundar påståendet sig i upplevelsen av att Palme faktiskt såg liten ur där han låg närmast hopkrupen direkt efter skotten. Förhållandet var att Olof Palme direkt efter det dödande skottet låg framstupa på gatan, han hade slagit pannan i trottoaren. Utöver stora kroppspulsådern var även ryggmärgen avskjuten.

Därmed försvann det rättsläkaren Kari Ormstad kallar muskelstramningen i alla kroppsdelar genom att ryggmärgen tappat kontakt med hjärnan. ”Han torde falla så här, ihopknycklad i knän och höfter, och inte som en kägla, inte som en fura för han kan inte hålla sig rak”, enligt en föredragning 1995.

Lars Olof Lampers, TV-journalist och författare till boken Palmemordet – tillbaka till Sveavägen, riktade kritik mot utpekandet av Stig Engström. Thomas Pettersson menar att kritiken inte håller. FOTO: Mattias Bardå.

När Anna Hage kom fram till den skjutne statsministern låg han med det vänstra benet något över det högra, vilande på höger axel med huvudet vänt inåt gränden. Positionen påminner snarast om en blandning av fosterställning och framstupa sidoläge. I detta läge såg statsministern snarast som om han tryckts ihop och vältrat över på sidan.

Först när Anna Hage och Stefan G vänt på honom och man rätat ut hans ben låg han i sin fulla längd på rygg på trottoaren. Men då hade gärningsmannen redan lämnat platsen.

Det troliga är därför att Engström reagerat för att Palme tryckts ihop, med benen vikta under kroppen, delvis dolda under rocken. Det hann Engström uppfatta under de sekunder han dröjde sig kvar vid den skjutne, liksom det faktum att Palme började blöda ur mun och näsa.

Inte heller den här observationen kom Engström att plocka upp vid något kommande förhör eller tidningsintervju. Annars var ju Engström flitig med att lägga till egna instick för att förstärka intrycket av sin närvaro på brottsplatsen. Men, inte i detta fallet.

3 Engström knyter an till sex vittnen

Inget annat brottsplatsvittne har så mycket att berätta om andra vittnen som Stig Engström. Däremot har han inget att säga om själva utförandet av mordet. Merparten av hans berättelse går ut på att berätta om vad han själv sett, sagt och gjort på brottsplatsen.

För att göra sig märkvärdig, spela upp sin egen roll och skyla över att han gjort en slät figur på brottsplatsen? Ja, där hamnar Lampers ofta när han analyserar Engströms utsagor om vad som hänt på brottsplatsen. Det är en tolkning som följer i spåren på Wincent Langes lättvindiga gubbgissande i april 1986 där han apropå Engströms framträdande i Rapport säger ”detta är hans livs händelse och så har han suttit på arbetsplatsen och pratat och skroderat om detta och sen inför hustru och barn och goda vänner och allting och sedan kommer han inte med på rekonstruktionen i dess första skede, han blir ju förtvivlad, vad ska de säga?”

Men Engström höjer sig på inget vis över andra vittnen, han gör inget som inte andra vittnen gjort på brottsplatsen. Den enda insats som andas hjältemod är när han hävdar att han sprungit efter gärningsmannen, men den historien hamnade aldrig i några förhörsprotokoll. Och den versionen blev kortlivad, även om den levde kvar i första hand bland hans kollegor på Skandia och hos frugan.

Engströms vittnesmål är snarare helt inriktat på att hävda hans närvaro på brottsplatsen efter att mordet begåtts. Och då är det vissa vittnen som är särskilt viktiga, men inte de som vi skulle kunna förvänta oss. Det är inte Leif L och Jan A som (dock mindre trovärdigt) hävdat att de sett honom på brottsplatsen. Dessa två tidiga vittnen på brottsplatsen har han inget att säga om. Inte heller har han något att säga om Stefan G, syskonen W eller Bengt P som också var tidigt framme vid den skjutne statsministern.

Det är i stället vittnen som tydligt sett honom efter skotten i egenskap av gärningsman som han knyter an till. Han har antingen sett, pratat med eller hört dessa vittnen yttra sig på brottsplatsen.

Lampers tar upp det här förhållandet, att Engström knyter an till personer på brottsplatsen som kan vara ett hot mot honom. I det fallet gäller det Yvonne N. Det är en viktig, och riktig, iakttagelse. Det är snarast så att det är utmärkande för hans vittnesmål att han knyter an till vittnen som är riskabla för honom, eller som i fallet Anna Hage, ett vittne han kan dra fördel av.

Lisbet Palme

Det är i relationen till Lisbet Palme som Engströms ansträngningar för att knyta an till nyckelvittnen kommer tydligast till uttryck. I Engströms första samtal med Skandias Roland B är det uppenbart att han inte talat med Lisbet, utan bara iakttagit henne på brottsplatsen.

I sitt första polisförhör trekvart senare har Engström däremot talat med Lisbet, fått en signalementsuppgift och gett sig iväg på en språngmarsch för att lämna denna uppgift till de poliser som jagar gärningsmannen.

Vad hade hänt? Jo, polisens uppdaterade signalementsuppgifter hade blivit kända i riksmedia. Förutom de allmänna uppgifterna verkade kepsen med öronlappar vara det som främst bekymrat Engström.

Att polisens signalementsuppgifter, som träffade Engström så illa, kom från Lisbet var en naturlig tanke. Engström kunde inte veta hur mycket eller lite Lisbet uppfattat av gärningsmannen. Och hans egen uppmärksamhet hade under ett moment i händelseförloppet fastnat i ett betraktande av den skjutne på marken som ”såg så liten ut”.

Det han visste var att Lisbet Palme befann mycket nära gärningsmannen i skottögonblicket och sekunderna därefter. Samt att hon även sett mördaren under flyktvägen när han vände sig om – just den uppgiften fanns med i ett tidigt förhör med Lisbet.

Om Engström är gärningsmannen blir det då ett måste att knyta an till Lisbet, och att göra det på ett distinkt sätt. Sedan gällde att hoppas på att Lisbet varit så chockad att hennes minnesbilder skulle vara fragmentariska, otydliga och rapsodiska om Engström skulle bli utpekad som misstänkt.

Enkelt uttryckt har gärningsmannen Engström som närmat sig paret Palme, skjutit Olof (och även Lisbet) och lämnat platsen springande stöpt om sig själv till vittnet Engström som närmar sig Lisbet, för en dialog med henne och lämnar platsen springande.

Talande i sammanhanget är att Engström uppenbarligen inte berättar för Skandias Roland B att han talat med Lisbet. Det kan Engström inte göra av det enkla skälet att han i sitt första samtal med Roland B, på en direkt fråga hur Lisbet mådde, bara refererade till att han sett henne på avstånd, inte talat med henne.

Engströms påståenden om att han talat med Lisbet fick senare högsta polisbefälet på plats, Gösta Söderström, att anmäla sig till rättegången mot Christer Pettersson vid Svea hovrätt. Han redogjorde där för hur chockad och okontaktbar Lisbet Palme varit, att Engström skulle ha fått den information han själv i egenskap av uniformerad polis inte fått framstod som otänkbart. En av Engströms uppgifter föll för övrigt på sin egen orimlighet – det var först på Sabbatsbergs sjuhus Lisbet blev medveten om att hon träffats av ett skott.

Ingen har sett Engström tala med Lisbet, och själv har hon aldrig nämnt något om detta. Däremot talade Joakim Palme med modern om Engström, sedan han blev känd för allmänheten 2018. Lisbet Palme var också villig att prata med åklagare Krister Petersson om Engström, men sjukdomar kom emellan, har Joakim Palme senare berättat.

Vad hon skulle ha sagt, vet vi förstås inte. Riktigheten i hennes utpekande av Christer Pettersson ändrade hon inte uppfattning om under åren. Men, som Joakim Palme uttryckte det i DN den 11 juni 2020:

– Även jag var övertygad om att hon hade rätt i sitt utpekande. Jag kan se varför det blev fel, och hur svårt det är att göra ett utpekande. Men samtidigt när man tittar på hennes signalement så stämmer det egentligen bättre på Stig Engström än på Christer Pettersson.

Undersköterskan Anna Hage

Engström utvecklar tidigt en relation till blivande undersköterskan Anna Hage. Redan i de första tidningsintervjuerna säger han att de båda tillsammans hjälpts åt att lägga Palme i framstupa sidoläge, det är hon som berättar för honom identiteten på den skjutne. De har alltså en direkt kontakt med varandra. Själv förnekade Anna Hage denna kontakt, särskilt tydligt gäller det under hovrättsförhandlingarna där hon får en direkt fråga om Engström.

Anna Hage var viktig för Engström. Om hon skulle bekräfta att han varit framme vid Palme, skulle det stärka hans vittnesmål högst väsentligt. I synnerhet om Lisbet Palme skulle kunna peka ut honom som gärningsman.

Kanske räknade Engström med att han, med en äldre mans pondus och en självsäker borgerlighets uppförandekod i ryggen, skulle kunna påverka en ung arbetartjej till sin fördel. Det var i så fall inte fel tänkt, Engström framstod som trovärdig i mångas ögon. Ett bra exempel är hovrättens friande dom över Christer Pettersson. Där skriver hovrätten, apropå varför Anna Hage och Stig Engström beskrivit Lisbet Palmes sinnestillstånd så olika: Hage beskrev henne som halvt hysterisk, Engström behärskat chockad. Skillnaden kunde bero på att Lisbet Palme helt enkelt känt ett större förtroende för Engström, ansåg hovrätten. En av händelserna hårt prövad Anna Hage vek dock inte undan: hon hade inte sett Engström på brottsplatsen.

När Engström inte fick utdelning på sina anknytningsförsök med Anna Hage gick han i stället till angrepp på henne. I ett brev till journalisten Sven Anér snarast hånar han henne för livräddningsförsöken och antyder att hon i stället bidragit till statsministerns död. Här visade Engström upp en direkt obehaglig sida, som han inte skyltade med i andra sammanhang.

Ingenjören Anders B

Ingenjören Anders B är det vittne Engström måste passera och observera, oavsett om han är gärningsman eller ej. Om Anders B varit nykter, förberedd och haft längre tid på sig att iaktta gärningsmannen, kunde han ha varit ett farligt vittne.

Nu var han oförberedd, ofokuserad och alkoholpåverkad – och rejält skakad av chocken att ha upplevt skottdramat på bara några meters håll. Samtidigt var han ett osäkert kort för en gärningsman – vem vet vad som kunde dyka upp ur minnet, om det triggades av något bekant från brottsplatsen?

Anders B är en av tre personer som Engström identifierar ur polisens fotosamling. När Engström ska knyta an till Anders gör han det på ett sätt som minskar Anders trovärdighet som vittne. Anders B var högljudd och berusad, påstår Engström i sitt vittnesmål i april. Anders är klart förvirrad, enligt Engström:

”Han upprepade samma sak hela tiden, och han sa, är det Palme, är det Palme upprepade han gång på gång”.

Nu var det så med Anders att han varken var högljudd eller uppträdde uppenbart berusad. Tvärtom, var han tyst och introvert, skakad av vad han nyss upplevt. Det var svårt för andra vitten att få riktig kontakt med honom. Och, det mest uppenbara: Anders B hade ingen aning om att det var Olof Palme som blivit skjuten. Anders var en av de personer som lämnade brottsplatsen utan att ha förstått att det var landets statsminister som blivit skjuten. Det blev han upplyst om av de poliser som förhörde honom senare på natten.

Att Engström sett och hört Anders B på brottsplatsen efter skotten kan vi nog därmed stryka. I dagens utredares förhör med Anders 2019 framgår också att han inte hade något minne av att ha sett Engström på brottsplatsen efter skotten.

Taxichauffören Hans J

Taxichauffören Hans J stod vid rödljusen i södergående riktning med sin vita Mercedestaxi. När skotten avlossades gjorde han omedelbart en U-sväng som placerade honom närmast brottsplatsen, så placerad att han från förarplatsen kunde se rakt in i öppningen mellan byggbarackerna och Skandiahuset. På det viset kunde han följa gärningsmannens flykt hela vägen fram till Tunnelgatans trappor och några trappsteg upp, enligt egen utsago.

När han fått stopp på bilen vid trottoarkanten bedömer han att mördaren hunnit ungefär 25 meter bort. Det är också ungefär vid det tillfället som mördaren vänder sig om och tittar bakåt mot brottsplatsen:

”Han vände sig om snabbt och så sprang han vidare bara”, berättade Hans J och tillade att han inte hann se så mycket av ansiktet att han skulle kunna identifiera gärningsmannen. I ett senare förhör, i oktober 1986, säger Hans J ändå att han nog skulle kunna känna igen gärningsmannen, om han fick se honom.

Under en kort stund har alltså mördaren och Hans tittat på varandra. För gärningsmannen måste det dock ha vart svårt att uppfatta något av Hans J där han satt på förarplatsen inne i bilen.

Hans J:s uppmärksamhet var delad mellan brottsplatsen, passagerarna och det taxianrop han höll på med. Enligt några vittnen hade han öppnat dörren på förarsidan av Mercedesen, men satt, enligt egen utsago, kvar inne i bilen medan han anropade.

För gärningsmannen Engström är Hans J och hans vita taxibil naturligtvis viktiga. Redan på lördagen, i sitt andra samtal med Skandias Roland B, för han taxin på tal som en ”bil som var nära här”. ”Och som jag uppfattade det så var det en taxibil han syftade på” förklarade Roland B. Den enda taxibil som var nära mordplatsen, var Hans J:s. Han stod placerad desto närmare, det var inte många meter mellan den skjutne och Hans taxi.

Varför nämner då inte Engström även Leif L:s stora Chevavan och Jan-Åke S:s BMW? De landar ju strax framför Hans J:s taxi bara några sekunder senare.

Svaret är förmodligen så enkelt att den enda bilen som är klart synlig från gärningsmannens synvinkel är Hans taxi. Ju länge in i ”flyktkorridoren” gärningsmannen hunnit springa innan han vänder sig om, desto snävare synfält blir det.

I sitt polisförhör 11 mars återkommer Engström till den vita taxibilen, nu kompletterad med en person som står utanför bilen. I aprilförhöret tar han åter upp den vita taxibilen. Den här gången verkar han anse sig behöva motivera varför han lagt märke till just Hans J:s taxi, och inga andra bilar på brottsplatsen: ”… det jag lägger märke till också är ju en vit taxibil och det är klart det är ju lätt att se dels för att den var ljus, och dels för att det är så pass ovanligt med vita taxibilar”.

Engström säger sig se någon som står precis i anslutning till dörren och håller någonting i handen som ser ut som en mikrofon: ”Förstår att det är någon som, en taxibil som hjälper till att tillkalla hjälp, ambulans och så vidare”.

Engström vill tydligt markera att han i egenskap av vittne sett den taxichaufför som iakttagit honom under flykten från mordplatsen. Att kunna knyta an till vittnen som sett Engström under flyktvägen är viktigt: om han kan förekomma, om han kan hävda att han sett Hans J i egenskap av vittne har han ett kort att spela med om han skulle bli ifrågasatt och i värsta fall identifierad.

Lars J och Yvonne N

Det vittne som tog vid där Hans J:s vittnesmål angående gärningsmannen slutar är Lars J. Och det vittne som, med ett kort avbrott, tar vid efter Lars J är Yvonne N. Båda dessa vittnen är förstås giftiga för Engström.

Lars J har Engström sett under flyktvägen, Yvonne har han förmodligen ingen aning om förrän Holmér berättar att ett vittne sett en man med handledsväska på David Bagares gata. Hur mycket eller lite Lars och Yvonne sett av honom kunde han givetvis inte veta.

De vittnen som befann sig på brottsplatsen och kunde utgöra ett hot mot Engström kunde han knyta an till genom att påstå att han själv befunnit sig på brottsplatsen. Med Lars och Yvonne var det värre, de hade ju sett honom under hans flyktväg.

Engströms lösning var enkel: han flyttade helt enkelt ner sin observation av de båda till brottsplatsen. Där hade de båda fått lämna sina uppgifter, som de andra brottsplatsvittnena. Och där hade Engström sett, och framförallt hört de båda lämna sina uppgifter till poliser på platsen.

Den 10 mars säger han:

”När Engström kommer ner på Sveavägen står en person och beskriver klädseln, den förmodade gärningsmannen, för en polisman. Engström hör att det är hans klädsel som beskrives. Engström hör hur hans keps och stålbågade glasögon, rock omtalas. Ingen reagera dock för honom. Den person, som för polismannen beskrev Engströms klädsel, hade inte varit på platsen i inledningsskedet — Engström frågade en polis om denne ville ha hans namn. Polisen ansåg dock ej detta nödvändigt.”

Att det rör sig om Lars J som Engström i det här vittnesmålet vill knyta an till är tydligt. Det vara bara Lars som talat om keps på brottsplatsen, och han hade inte varit framme vid mordplatsen direkt efter att skotten föll.

Den 11 mars säger han:

”När E därefter kom tillbaka till platsen för händelsen stor en person och lämande uppgifter till en polis. E väntade på sin tur att tala och hörde att uppgiftslämnaren lämnade signalementet på E som hade keps, mörk rock, stålbågade glasögon och handlovsväska. E talade härefter om detta för polismannen.”

Engström vet inte så mycket om Yvonne N, och håller sig otydlig om det är en kvinna eller man som lämnar dessa uppgifter. Dock vet han att uppgiften om handledsväskan kommer från ett vittne på David Bagares gata.

Engström är svävande i sin beskrivning av de personer som lämnar signalement gärningsmannen. Däremot är han tydlig med vem det är som avses: det är Engström själv.

Det knepiga är att ingen reagerar för hans likhet med det signalement som avlämnas, säger han i förhöret. Dagen därpå går han ett steg längre, och säger att ha påtalat sin likhet med det nyss givna signalementet för en polisman. Uppenbarligen utan att något händer.

För en kollega på Skandia berättade Engström att han, när han kom tillbaka till brottsplatsen efter sin språngmarsch, fått höra en person beskriva hans eget signalement för en polisman. – Vi tyckte båda att polisen borde ha insett, att där stod han ju, den person som vittnet pratat om. Det där skrattade vi åt tillsammans: Tänk, att polisen varit så virrig!

Och där har vi Engströms avgörande poäng: om han kunde hävda att han befunnit sig på brottsplatsen, samtidigt med dessa två nyckelvittnen utan att bli igenkänd av vare sig dessa vittnen eller polisen, ja då hade han förekommit en riktig vittneskonfrontation med honom.

Han kunde i så fall hänvisa till att han redan på brottsplatsen, kort efter mordet, påpekat att hans signalement lämnats av åklagarens förmodat bästa vittnen. Och då skulle i alla fall en åklagare få jobba för att motbevisa honom.

Idag vet vi att varken vittnen (Lars J förhördes i en piketbuss, Yvonne N lämnade ett kortfattat vittnesmål på plats) eller de vittnesmål de lämnat överensstämde med Engströms berättelse. Inte heller fanns det någon polisman som kunde komma ihåg att denne talat med Engström.

Dagens Palmeutredare ägnade just det här momentet en del möda under sina förnyade förhör med Lars och Yvonne. Så mycket klokare blev de nog inte, mer än att det stod klart att ingen av dem sett Engström på brottsplatsen vid den här tidpunkten.

Hur bra eller dålig Engströms tanke var att på detta sätt knyta an till de vittnen som sett honom under flyktvägen får vi aldrig veta. Engström blev ju aldrig satt på prov.

4 Förväxlad med mördaren

Första gången Engström dök upp för en bredare allmänhet var i ett numera välkänt Rapportinslag den 6 april. Ett bestående intryck gjorde hans berättelse om hur han förväxlats med mördaren på brottsplatsen. Dagen efter fick han komma till tals i Expressen under rubriken Han förväxlades med mördaren.

Just detta, att Engströms historia från brottsplatsen bygger på att han förväxlats med mördaren, alltså att vittnen kan ha förväxlat honom med gärningsmannen är en bärande del i hans berättelse om vad som hände. Hans berättelse förändras också i takt med att nya vittnesmål dyker upp, de sista ändringarna lägger han till så sent som 1989.

Även Lampers anser att Engströms sätt att återkomma till förväxlingen och hans sätt att placera sig i mördarens närhet tillhör det ”mest gåtfulla och problematiska” med honom och något ”som måste förklaras”.

Att det skulle vara tillfälligheter tycker han är en svag invändning. En mer komplicerad invändning, men som ändå tycks vara den Lampers föredrar är att han enkelt vill odla sin egen föreställning om att vara en central del i händelseförloppet. En annan förklaring skulle kunna kan vara att han helt enkelt är gärningsmannen, skriver han. Men Engström är i så fall knappast konsekvent. Varför har han i så fall inte gjort något försök att placera sig i Tunnelgatans trappor eller på David Bagares gata, frågar han sig.

Först får vi konstatera att Engström i sina första samtal, intervjuer och vittnesförhör inte är tydlig med vem eller vilka som uppfattar honom som gärningsman. I samtalet med Roland B under lördagen, någon gång efter lunch, hade Engström berättat att polisen var på plats väldigt snabbt.

”Så sprang han in efter dom in i Tunnelgatsgränden och motivet att han sprang efter var att han fick uppfattningen att de hade fått ett felaktigt signalement på gärningsmannen Just det här med kepsen och trenchcoat. Så sade han ’så var ju jag klädd och jag sprang efter dem för att tala om att det var fel”.

Det är ett mycket märkligt: hur ska något vittne kunna uppfatta Engström som gärningsman så länge han uppehåller sig på brottsplatsen bland andra vittnen?? Den enda som skulle kunna uppfatta Engström som gärningsman är i så fall Lisbet Palme, och att det är Lisbet som Engström indirekt syftar på som givare av hans signalement på brottsplatsen.

En rimlig förklaring är att Engström utgår från att det första poliserna gör när de kommer till platsen är att fråga efter signalement. Och att de signalementsuppgifter som gick ut under tidig lördag var ungefär de samma som förmedlades på brottsplatsen. Och att de uppgifterna förmedlades av Lisbet Palme.

Varför reagerar Engström så kraftigt på det tämligen allmängiltiga signalement som gick ut under lördagen, kepsen med öronlappar undantagen? Ja, om vi ser Engström som gärningsman så har han vaknat upp till en lördag med vetskapen om att han utfört ett mord på öppen gata i hygglig belysning och med ett okänt antal vittnen på gatan och i bilar i närheten av brottsplatsen.

Lägg därtill att han fortfarande var omskakad av chocken från gårdagen, något som Skandias Roland B märkte av när han talade med honom. Att han var på helspänn och reagerade för allt som över huvudtaget var i närheten av hans eget signalemente är inte konstigt. Och vill han ge sig själv möjligheten att agera och få berätta sin egen historia, kunde han inte vila på hanen. Väktarna på Skandia hade sett honom komma och gå – att de skulle bli kontaktade borde bara vara en tidsfråga.

Då blir det logiskt att han hör av sig första gången till polisen 12. 20 lördagen efter mordet, ”för att ta bort ett felaktigt signalement” – och samtidigt hävda att han talat med Lisbet Palme. Även om det på polisrapporten står att Engström primärt hört av sig för att berätta om att han sett mördaren inne på Tunnelgatan är signalementet den främsta anledningen, säger han i ett senare polisförhör.

I det första polisförhöret är det oklart hur han motiverar att hans signalement skulle kunna uppfattas som mördarens. Har han bara befunnit sig bland andra vittnen på brottsplatsen är det ju uteslutet. Engström förser i alla fall sig själv med en språngmarsch efter de jagande piketpoliserna. Han har rört sig på egen hand i mördarens flyktväg och sprungit ifrån både vittnen och Lisbet Palme på brottsplatsen. Språngmarschen ger honom en möjlighet till att ha uppfattats som en flyende gärningsman av en svårt chockad Lisbet Palme.

Under de första dagarna talar Engström om att det är hans signalement som polisen felaktigt gått ut med och visar stor oro över det. En Skandiakollega råkar exempelvis avlyssna ett samtal där Engström samtalar med en okänd person och är starkt bekymrad över gärningsmannens signalement: ”Det var egentligen en beskrivning av honom själv” hade han uttryckt det.

Förmodligen är Engströms största bekymmer att det är Lisbet som lämnat de besvärande signalementsuppgifterna. I värsta fall har hon sett så mycket av gärningsmannen att hon kan identifiera honom. Därför blir det helt nödvändigt för Engström att tydligt knyta an till Lisbet.

Engströms oro blir inte mindre av att det under söndagen efter mordet kommer uppgifter om att mördaren synts uppe på David Bagares gata med en handledsväska. Det är nu han skruvar på sina uppgifter om målet för sin språngmarsch från brottsplatsen: nu är det gärningsmannen han sprungit efter. Det ger honom möjligheten att sträcka ut förföljandet så långt att han till och med skulle kunna bli iakttagen på David Bagares gata.

Och det är just så han blir ihågkommen på Skandia: kollegan Engström har sprungit efter gärningsmannen!! Vissa uppfattar det som att han sprungit uppför Tunnelgatans trappor, men stannat på krönet. För minst en Skandiakollega sträcker han dock ut löpturen så långt så att han korsat Malmskillnadsgatan och vidare in på gatorna uppe på Norrmalm – just det som Lampers efterlyste om Engström skulle vara konsekvent i sitt förväxlingstänk.

Under veckan spetsas situation till när Lars J träder fram som vittnet vid barackerna. Nu kan inte Engström gärna hävda att han sprungit efter gärningsmannen, i alla fall inte utan att ta höjd för Lars.

Några dagar senare räddas han av fantombilden på mördaren, åtminstone för en period framåt. Eftersom fantombilden tagits fram av ett vittne som befinner sig en bit bort från brottsplatsen och inte på Lisbet Palmes uppgifter, står det också klart för Engström att hennes signalementsuppgifter sannolikt är svaga.

I de två kommande förhören i mars kan han konstruera den förklaring hans berättelse ska vila på framöver. Där utvecklar han successivt sin förväxlingstanke, dels genom hur han rört sig på vägen fram till brottsplatsen, dels genom att han hört andra vittnen förmedla hans signalement till polisen. Först i Rapportinslaget den 6 april syr Engström ihop sin förväxlingspåse: ett vittne har sett honom springa efter polismän på mördarjakt och misstagit honom för mördaren.

Vi behöver inte redogöra för Engströms förväxlingsstrategi i detalj. Men, som även Lampers framhåller, är det slående hur nära han lägger sig gärningsmannen i dennes agerande på brottsplatsen. Det är saker som hur han går fram till ett upplyst butiksfönster, hur han markerat halar fram klockan (vapnet) ur rockärmen (rockfickan), hans tvekan vid fotändan av den skjutne Palme, den sträckta armen när han pekar ut flyktvägen för de nyss anlända poliserna. Och mest iögonenfallande: hur han placerar sig själv längst ut i den snömoddiga trottoarkanten på vägen fram till brottsplatsen i tidningen Proletären så sent som i januari 1989.

5 Osannolik som vittne, sannolik som gärningsman

Jag ska kort kommentera Lampers strävan att formulera en sammanhållen historia om Engström. Eftersom Engströms utsagor inte är något att luta sig mot, får han helt enkelt konstruera en historia åt Engström – liksom andra har gjort före honom, men inte lika metodiskt genomarbetat och välformulerat.

Stig Engström är, enligt Lampers, en person som vill spela en viktig roll på brottsplatsen, han älskar uppmärksamheten och har något av en grandios personlighet. Han är lättkränkt och tycker inte att han tas på tillräckligt allvar av polisen.

Själva händelseförloppet kokar Lampers ner till att Engström stämplar ut, blir hängande i receptionen och kommer fram till brottsplatsen sent, runt 40 sekunder efter att skotten fallit. Det är lagom till att Lars J blir synlig nere på Luntmakargatan. Han uppehåller sig sedan på brottsplatsen, utan att göra värst mycket väsen av sig och håller sig i bakgrunden. Han gör sedan sin beramade språngmarsch efter piketpoliserna och missar därmed Lisbet Palmes identifiering av sig själv och Olof. Engström avviker sedan från brottsplatsen, med största sannolikhet innan media anländer. Så återvänder han till Skandia, där han yttrar en del runt händelseförloppet som Lampers anser styrker att han varit på brottsplatsen.(Fotnot 2).

Till stöd för sin historia anför Lampers tre luckor i tiden där Engström inte lämnar någon information: själva mordtillfället 23.21.30, Lisbets identifiering av Olof cirka 23.27 och så perioden cirka 23.30- 23.40 innan Engström återvänder till Skandia.

Jag börjar med grundantagandet om Stig Engström. Att han ville bli berömd, uppskattad och få medial uppmärksamhet ifrågasätter ingen. Men var han beredd att ljuga sig fram till den positionen, med allt vad det innebär av socialt risktagande?

Det finns inga vittnesmål om Engström att han var lögnaktig, att han var beredd att säga vad som helt för en rad i lokaltidningen. Inte heller i privatlivet var känd för att ljuga eller vara opålitlig. Hans fru, som borde vara bästa karaktärsvittnet, underströk i våra samtal: Stig brukade inte ljuga sig fram i livet. Tvärtom, han var ovan vid att ljuga, vilket kom fram i hans synnerligen skröpliga lögnbygge. Engström levde tvärtom högt på sin trovärdighet, och sin tillgång till sociala koder.

När det sedan gäller Engström på brottsplatsen lider Lampers historia av samma brist som hans föregångare – det saknas konkreta bevis eller utsagor som binder Engström till brottsplatsen efter att skotten fallit.

Det närmaste vi kommer en personanknytning är vittnet Jan A. Efter att ha förväxlat Engström med vittnet Jan-Åke S 1986 hittar Jan A långt senare en ”gubbe” till i minnet som han verkar hävda är Engström. Här ska bara påminnas om att Jans kompanjon Leif L, från att ha förnekat Engströms närvaro på brottsplatsen i april 1986, svängde om till att var helt säker på det omvända. Stig Engström har dock inget att säga om vare sig Jan A eller Leif L i sina förhör.

När det gäller tidsluckorna i Engströms berättelse är det väl så att Engströms tystnad kan tolkas på två sätt: antingen har han inte varit på brottsplatsen, eller så vill han inte berätta vad han sett och hört.

När det gäller den första tidsluckan vid tidpunkten för mordet ska det stärka uppfattningen att Engström inte var på brottsplatsen just då, att han kom fram till paret Palme betydligt senare. Att Engström inte har något att säga om själva mordögonblicket är snarast att betrakta som ren självbevarelsedrift. Här måste han redan vid första samtalet med polisen bestämma sig för hur han skulle hantera mördaren: signalement, tillvägagångssätt och skottögonblicket. Vilket skulle innebära att han skulle få lämna ett signalement som låg snubblande nära hans eget, plus, om han ville verka trovärdig, lägga till egna uppgifter om hur mordet gått till.

Det skulle ha gett honom stora bekymmer att särskilja det som verkligen hänt, från hans egen påhittade historia. Risken var uppenbar att han därigenom skulle avslöja sig som gärningsman. Vilket ju faktiskt var precis det som skedde, genom hans uppgifter om vittnet Lars J. Den absolut säkraste utvägen för Engström så tidigt som 13 timmar efter mordet var att hävda att han ingenting sett. Allt annat skulle vara att ta en stor, och onödig, risk.

Den andra tidsluckan, runt 23.27 förklarar Lampers med att vid den tidpunkten utför Engström sin språngmarsch till Luntmakargatan. Han missar då det ögonblick då Lisbet Palme identifierar Olof och sig själv, vilket förklarar att denna uppgift saknas i hans berättelse. Det krävs, får vi konstatera, en långsam språngmarsch och en ännu makligare promenad tillbaka för att Stig ska missa Lisbets utrop och ambulanserna på platsen.

Å andra sidan har Engströms språngmarsch, anser jag, inte inträffat på grunder som tidigare förklarats. Frånvaron av vittnesuppgifter tillsammans med hans egna skiftande uppgifter om motiv och målet för språngmarschen gör inte språngmarschen trovärdig.

Den tredje tidsluckan som sträcker sig över minst 10 minuter från det att Engström lämnat brottsplatsen till att han återvänder till Skandia, chockad och upplöst, har Engström aldrig lämnat någon förklaring till. En sak är säker: att ha så mycket oredovisad tid kan aldrig tala till vittnet Engströms fördel.

Kort sagt: att vittnet Engström skulle flytta fram sin egen position på brottsplatsen 20-25 sekunder och därmed ställa sig i förväxlingsläge med gärningsmannen är svårt att förklara. Han vinner inget på det, hans berättelse blir inte nämnvärt bättre och han tar en fullständigt onödig risk.

Att gärningsmannen Engström flyttar tillbaka sin position på gatan runt 10 sekunder är däremot rimligt och förklarligt. Då kan han hävda att han är ett vittne som kommer tidigt in handlingen på brottsplatsen, han kan också vid behov hävda att han förväxlats med gärningsmannen.

Att förväxlingen inte är rimlig blir bara ett bekymmer den dag Engström tvingas svara för sig – och den dagen kom aldrig. I media och för allmänheten fungerade förväxlingen fint som förklaring till hans påtagliga likhet med mördaren.

Att vittnet Engström sedan så tydligt försöker knyta an till just de vittnen som är riskabla för gärningsmannen är ännu svårare att förklara. Inget annat vittne uppvisar ett sådant beteende. Förklaringen är enkel: han vill kunna hävda att han befunnit sig på brottsplatsen som vittne, om någon av dessa personer skulle peka ut honom som gärningsman. Vilket kan hävdas att Yvonne N med god tillförlitlighet gjorde redan 1987 och Lars J, med reservationer, 31 år senare.

De tre unika observationer som Engström i ett tidigt stadium levererar från brottsplatsen och mördarens flyktväg hade man velat höra hans egen förklaring till. Att Engström exempelvis skulle ha sett Lars J från brottsplatsen utan att berätta detta på plats för polis, vittnen, journalister eller väktare är inte trovärdigt i mina ögon.

Och då får vi återvända till åklagare Krister Petersson och den gula linje han drog upp längs Tunnelgatan under presskonferensen 10 juni förra året: Engström har gjort iakttagelsen av Lars under flyktvägen i sin egenskap av gärningsman.

Så, för min del blir resultatet av återbesöket på brottsplatsen en förväxlingsstrategi, tre unika observationer och sex anknytningar till vittnen som är riskabla eller nyttiga för Engström. Tillsammans ger det bilden av en gärningsman som frenetiskt försöker transformera sig till ett vittne på brottsplatsen, ett vittne som rör sig i hasorna på gärningsmannen, intill förväxling lik i handling och signalement.


FOTNOT 1: Den längre versionen av SvD-artikeln av 2 mars upptäcktes av en privatperson, en intresserad läsare av Gunnar Walls blogg. Denna längre artikel var införd i tidningens riksupplaga, medan den kortare texten bara gick ut i Stockholmsupplagan.

Den längre textversionen ger anledning att tro att lördagens intervju med Engström är gjord efter att han talat med polisen. Han gör fler egna observationer och nya element har tillkommit i jämförelse med polisförhöret. Om Engström hört av sig till tidningen innan eller efter han kontaktat polisen är svårt att avgöra.

Den längre textversionen:

”Stig Engström som arbetat över på Skandia på Sveavägen, var 20 meter från statsministern då han sköts ned.

– Jag såg inte när skotten avlossades, berättar han. Det smäller så mycket på gatorna. Men när jag lyfte blicken såg jag en man ligga på rygg på gatan.

Engström gick fram för att se om han kunde hjälpa till. Olof Palme låg stilla på gatan med slutna ögon. Han blödde ur näsa och mun. Blodet hotade att koagulera, så tillsammans med 17-åriga Anna Hage lade de Palme i framstupa sidoläge.

– Flickan gav honom hjärtmassage och tog hans puls. Lisbet Palme sprang fram till minst 20 bilar och bad dem kalla på ambulans.

– Själv sade Lisbet Palme att hon trodde att hon var träffad i ryggen, men det verkade inte vara så farligt.

Stig Engström frågade åt vilket håll gärningsmannen försvunnit. Lisbet Palme pekade mot Tunnelgatan.

När Engström tittade i gatans förlängning såg han en yngre person i siluett. Han var klädd i blå täckjacka.

– Mördaren, för det måste ha varit en man, stod still någon sekund innan han sprang vidare.

I samma ögonblick dök polisen upp. De frågade åt viket håll gärningsmannen försvunnit och sprang i den riktningen.

– Jag glömde att tala om att han hade blå täckjacka, så jag sprang efter, berättar Engström. Men jag hann inte ikapp dem.

När han kom tillbaka var ambulansen på plats”.

FOTNOT 2: I ett långt inlägg på Sanningskommissionens blogg har jag diskuterat Engströms första uppgifter till väktarna i receptionen på Skandiahuset. Det kan man läsa här:

Thomas Petterssons svar kring Skandiamannen – Sanningskommissionen – Mordet på Olof Palme

635 reaktioner på ”Pettersson om Lampers bok: Gärningsman eller vittne – en sekundstrid utan slut?

  1. Tack för rejäl och intressant genomgång!
    Tror dock man hänger upp sig lite väl mycket på uttalandet att ”Han såg så liten ut…”. Tror detta är ett väldigt allmänmänskligt fenomen. När någon dör snabbt och tappar utstrålning och personlighet fullkomligt, så framstår de flesta som mindre än de faktiskt är. ”Liten” kan i detta sammanhang läsas nästan som ”ömklig”, och inte som att personen faktiskt var liten. Till saken hör ju dessutom att Engström sade att ”han såg så liten ut” och inte att ”han var så liten”, det handlar alltså om en synnerligen subjektiv uppfattning och som på intet sätt kan tolkas sakligt. Och särskilt inte dra slutsatser av i form av spekulationer om ur vilken vinkel Engström råkat se kroppen.

    1. Jag kom att tänka på en gång när jag såg Bruce Springsteen utanför hans hotell i Göteborg Jag hade inte sett honom i verkligheten förut, men jag var ett stort fan och han var som en musikgud för mig, en stor och mäktig person. Men när jag såg honom i verkligheten så såg han så liten ut, inte alls som på TV från hans konserter. Jag vet inte om SE inte hade sett OP i verkligheten innan, men om han inte hade gjort det så kanske det var en liknande observation/känsla. Eller så var det när SE var väldigt nära OP på Sveavägen som han tyckte han såg så liten ut. IRL. 🙂 Bara en fundering…

  2. Sagolikt som vanligt av TP. Det borde räcka nu.
    Konstaterar nu att SE som gärningsman ska hinna se ytterligare saker bakom axeln.
    Nu har efterkonstruktionen vuxit till att även se Lisbeth springa ut i gatan.

    Tydligen det enda sättet TP kunde komma runt den uppgiften!

  3. Gammal skåpmat. Och inte ett ord om Inge M som är den ende som sett hela förloppet.

    TP trasslar in sig själv i hur Engström tänker.
    Lyckligtvis är det en hypotes utan bäring.

    Varför nämner TP inget om KPs undersökningar i 3 år utan resultat.

  4. Thomas Pettersson kritiserar Lampers för att han skrivit att det var kaotiskt och rörigt på platsen.
    Thomas menar att det var förhållandevis lugnt och städat, och att Engström inte kunde försvinna i mängden

    ”Mot detta talar först och främst den fysiska platsen. Brottsplatsen är en öppen, begränsad och upplyst yta. De närvarande är en begränsad skara, från en handfull personer en halvminut efter skotten, till 10-12 när Söderström anländer till som mest 18-20 när avspärrningarna sätts upp.”

    Hur räknar Thomas Pettersson då? Vilka personer anser han var tidigast på plats, och vilka kom senare?
    Går det att ordna in dem kronologiskt inom den första minuten, eller hur tänker du?
    Om jag räknar ihop dessa personer utifrån deras egna vittnesmål för att se om det rör sig om ”en handfull” får jag ett helt annat resultat:

    Anna H, Karin J, Stefan G, Kenneth E, Göran I, Lena B, Per W, Christina W, Anders B, Jan-Åke S, Hans J, Lisbeth Palme, Susanne K, Ulrika R, och alldeles strax också Bengt P.
    ( och Stig E).

    Jag får det till mellan 10-15 personer som anlände till brottsplatsens omedelbara närområde mellan en halv och en minut efter skotten.
    Det är då betydligt enklare för en person att försvinna i mängden, samtidigt som det var kaos och virrvarr på platsen. Uttrycket virrvarr används av Göran I och Hans J, och båda beskriver inledningsskedet.

    1. Ja vi vet ju sedan tidigare att TP felaktigt vill ha Hage först på plats.
      Något som inte ens kompisen Karin J ger stöd för.
      (Ja inte heller Hage med uppgiften om att det redan sitter någon och joxar vid Olofs huvud)

      1. Mopparkivet

        Tycker du verkligen att du nu bidrog till diskussionen? Varken du eller jag är i stånd att avgöra vem som verkligen var först på plats. Det du faktiskt gör, och det är ganska uppenbart, är att du försöker slå tvivel kring Petterssons analys med hjälp av nonsens. Låt säga att Gud Fader själv var först fram på mordplatsen, t.o.m före Stefan G och Anna H! Lik förbannat så har statsministern precis skjutits av en figur med ett signalement som överensstämmer med Engströms.

        1. Per Wallander, hur förhåller du dig till att de enda två vittnen, Inge M och Anders B, som såg mördaren innan mordet och även såg när skotten avlossades, båda angav att mördaren hade en mössa med upprullad kant? Hur går det ihop med att mördarens signalement stämmer in på en Engström med keps?

        2. Per Wallander
          Tycker att du inte håller en särskilt hövlig ton mot dina motdebattörer. Vi som tvivlar på att Engström är gärningsman är i vår fulla rätt att påtala alla felaktigheter och tveksamheter i Petterssons analys inräknat vilket vittne som var först på plats. TP har påstått att Anna H var först vilket inte stämmer med vad Anna H och Karin J har uppgett.
          Gärningsmannens signalement stämmer inte in på Engström som är för gammal och bär keps medan närmaste vittnet är helt säker på stickad mössa.

          1. Jonas (och Fantine), självklart har man rätt till sina egna åsikter och att tvivla. Ber för övrigt ursäkt om min ton varit ohövlig. Jag ska skärpa mig.

            Har dock väldigt svårt för när man tappar helheten och siktar in sig på enskilda detaljer, detaljer som egentligen inte har att göra med den övergripande analysen. Det blir ganska uppenbart och tydligt att det endast handlar om att misskreditera Thomas P.

            Oavsett mördare – ålder ska vi ta med en stor nypa salt. Ingen såg mördarens ansikte. Vad vittnen beskrivit är en springande man. Ser vi en figur som springer kopplar inte våra hjärnor detta till femtiotvååriga gubbar. Det lite lustiga i sammanhanget är att Engström när han själv rekonstruerar sin tjurrusning springer som en tjugoåring. Hade han gjort på samma sätt en dunkel februarikväll hade vittnena från mordplatsen åldersbestämt mördaren till en betydligt yngre man. Nu tror jag i och för sig inte att han sprang på det sättet den 28 februari 1986. Exemplet kan väl ändå illustrera att vi ska vara försiktiga med ålder. Själv tycker jag faktiskt att det är lite spännande att vittnen ändå säger någonstans mellan 35-45 års åldern. Det är ingen som säger 20-25. Den karamellen kan man suga lite på.

            När det gäller upprullad mössa. Inge M såg ingen väntande Dekorimaman. Jag är är övertygad om att han inledningsvis förväxlade mördaren med Anders B. När det gäller Anders B så tror jag att han uppfattade att mördaren bar en mössa. Med det sagt, så är det många vittnen som uppfattat gärningsmannen helt olika. Det finns som bekant också andra svårigheter med just Anders B:s vittnesmål. Dock, det är en missuppfattning att Inge och Anders uppfattat samma mössa….Slutligen, jag tycker att det är viktigt att komma ihåg vilket signalement som gick ut på mordplatsen. Signalementet byggde på tre personer: Anders D, Lars J och Yvonne N. Dessa tre var faktiskt de enda som där och då kunde bidra med vettiga signalementsuppgifter.

            1. Per Wallander, du hävdar att Inge M inte såg någon väntande Dekorimaman. Det motsägs förstås av vad Inge sagt i flera förhör i kort tidsrymd efter mordet. Hur länge han iakttog mannen i hörnan är mer osäkert men räknar vi lågt handlar det nog om åtminstone en minut men sannolikt kanske någon minut till. Jag tycker det är svårt att få ihop det med din övertygelse om att det var Anders B som Inge förväxlade med mördaren.

              1. Nej, det är faktiskt inte det Inge säger. Tittar vi på det första förhöret (och i källkritikens namn är det bästa källan) handlar det inte om någon väntande Dekorimaman. Det är en historia som växer fram över tid. Sedan finns det nu också gott om källor som bekräftar att hörnet Tunnelgatan/Sveavägen var tom strax före mordet. Kontentan och slutsats – Inge har fel.

        3. Per Wallander,
          Varför är du så desperat med att ta till hårda ord?
          Varför måste vi ljuga för att få in Engström som statsminister? Finns det inget som står på egna ben utan hjälp?! Här i form av en ickefråga för hans skuld, men däremot att du går i försvar för din gud fader… TP.

          Det var personer på plats när Hage kom fram. Läs om läs rätt.
          Karin J, Anders E, Stefan G…
          Läs även Bengt P. så ser du att Palme legat i framstupa sidoläge, för det är det vi får ut av dessa.
          Hemska tanke att SE även hade rätt på den biten.

          Eller är det ytterligare något han sett bakom ryggen?!? Otroligt!

    2. Beaktar man här Jörgen G:s förträffliga genomgång över vilka som bör befinna sig först på mordplatsen så tycker jag flera saker här blir rätt uppenbara.

      Engströms uppgifter om var han befinner sig när det smäller får ju exempelvis stöd av Anna H:s iakttagelser. När hon ser mannen liggande och i samband med att taxin (Hans J med passagerare) stannar vid mordplatsen så ser hon 2 personer bortanför Dekorima, mot Skandiahållet. Dessa befinner sig 5-6 meter från den liggande mannen. Vilka andra än Anders B och Stig E kan det här röra sig om?

      Den ene av dem tycks hon till och med uppfatta som bärande en ljusare halsduk mot en mörkare kappa. Precis så bör Engström ha uppfattats från Annas position, dessutom på den plats han själv uppgett att han befunnit sig på. Att det bör vara Engström hon registrerar indikeras av hennes osäkerhet om att den ene av dessa två kan ha varit en kvinna. Det var inte alltför vanligt med handlovsväskor så att hon i hastigheten kan tagit miste och dragit slutsatsen att Engström är en kvinna är faktiskt fullt möjligt. Sid 235-236

      http://www.itdemokrati.nu/page36l.html

      Att Lisbet i ett tidigt skede, innan chocken sätter in, samtalar med någon får också stöd av Anna H (sid 240) men även av Lena B, som hulkande sitter vid husfasaden med ryggen mot brottsplatsen. Lena B uppger att hon hörde att Lisbet sade någonting, men inte vad. Sid 334

      http://www.itdemokrati.nu/page36v.html

      Flera andra vittnen befinner sig i det här tidiga läget sittande i bilar larmande efter hjälp eller befinner sig alldeles intill trafikbullret från Sveavägen. Att ingen av dessa hört Engströms samtal med Lisbet är ju i det sammanhanget inte konstigt alls. Av de som befunnit sig där tidigt. Bla Stefan G:s sällskap, finns endast korthuggna förhörssammanfattningar. Jag är rätt säker att om man i ett tidigt skede frågat någon av dessa om man sett Engström så hade man fått det bekräftat. Exempelvis av Göran I eller Kenneth E.

      Och varför har inte Lisbet i något enda sammanhang protesterat emot Engströms uppgifter om att han befunnit sig på platsen, till och med samtalat med henne? Varken under tiden han i den tidiga utredningens gång framträtt i media, i Tingsrätt eller Hovrätt. Lisbet som enligt uppgift ska ha väldigt bra observationsförmåga skall alltså missat detta men samtidigt kunnat peka ut Christer P som gärningsman? Det blir ju helt obegripligt.

  5. Tack för detta!

    När jag läser, så får man uppfattningen att Stig var verkligen trängd! Varför? För att han var mördaren?
    Tror ju inte det, som jag har skrivet om tidigare. Utan det kan finnas en helt annan förklaring.

    Om man läser Inges och Anders D. förhör, så varierar mördarens beteende.

    Enligt Inge M. så bara han försvinner. Sida 364. http://www.itdemokrati.nu/page36z.html
    Enligt Anders D. Så tvekar han. Sida 126. http://www.itdemokrati.nu/page36f.html

    Jag tror att Inge såg mördaren och Anders såg Stig?

    Min teori är att Stig kom fram till platsen som han sa. 5-6 sekunder efter han hörde skott.
    Det kan vara så att han såg mördaren på nära håll?
    Stig blir rädd och tvekar vart han ska ta vägen, sen springer han iväg. Förbi Lars och Yvonne.

    Nu kommer alltså Stig i en konstig situation:
    1: Om han skulle berätta att han sprang iväg, skulle han ju få säga varför också. Att han såg mördaren!
    2: Dessutom förstod han att folk trodde att han var mördaren!
    Därav det märkliga beteendet som Stig uppvisar. Han visste inte hur han skulle ta sig ur detta?!

    Det är min fundering om detta.

    1. Hur tänker du här? Tror du att både Engström och gärningsmannen sprang in på Tunnelgatan nästan samtidigt? Inget vittne har sett två personer springa där efter skotten

      1. Det är ju så. Men jag tänker som så att jag tror inte det var Stig som sköt. Men saken tyder på att det var Stig som sprang in på Tunnelgatan. Lars beskrev springstilen och tror keps. Yvonne sa rock och väska,
        Men vart mördaren tog vägen, vet vi ju inte egentligen?? Sprang han in på Tunnelgatan, vem vet?
        Inge och Anders beskrev ju två olika personer, enligt min syn på det hela.

      2. Nu har jag hittat det meddelandet som gick ut till taxibilarna 00.27.
        https://imgur.com/gallery/bkHN4T2
        Där står bland annat:
        HAN BÄR MÖSSA EL
        KEPS ,EVENTUELLT
        MÖRK JACKA EL MÖRK-
        BRUN DUNJACKA, KAN
        VARA I SKINN
        HAN ÄR EV. MÖRKHÅRIG
        Detta kan ju kanske tyda på att det verkligen handlar om olika personer?
        Mördaren i mössa och Stig i keps. Så också kanske han som Lisbeth såg?
        http://www.itdemokrati.nu/page36z.html
        Enligt Inge så bara han försvinner. Sid 364.
        http://www.itdemokrati.nu/page36f.html
        Enligt Anders D. Så sprang han in på Tunnelgatan. Sid nr 127.
        Om mördaren gick in på Tunnelgatan och försvann i smyg? Eller vart han nu tog vägen?

    2. Anders D såg ju mördaren skjuta och hade sett honom vänd mot makarna vid annonspelaren, förmodligen innan Stig E kommit ut.

      1. Nej. Han såg inte. Som jag skrev tidigare.

        https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/06/den-osannolika-mordaren-uppdaterad-har-nagot-viktigt-tillkommit/14 juli 2021 kl. 8:08

        Anders D. http://www.itdemokrati.nu/page36f.html Sida 124 Första sidan.
        —————————————–
        Mannen, som [D] något
        senare såg avlossa ett skott mot paret, stod vänd med ryggen mot husfasaden,
        medan paret stod vänd med ryggen mot [D].
        —————————————–

        Anders D. http://www.itdemokrati.nu/page36f.html Sida 126
        —————————————–
        Han hörde en kraftig smäll från andra sidan Sveavägen och vred direkt på huvudet
        och tittade i den riktningen.Han såg en man falla omkull.Inom 1-2 sekunder
        kom en ny smäll och han såg att det rörde sig om skottlossning med vapen.
        —————————————–

  6. Thomas Pettersson driver också tesen att SE verkligen sett Lisbeth springa ut i gatan, och det ska han då ha sett när han som gm vände sig om vid byggbarackerna i ett mycket tidigt skede.
    För att landa poängen använder han Hans J, som berättade i förhör att Lisbeth sprang ut i gatan.
    Men Hans J säger ju aldrig att Lisbeth gjorde detta i samma skede som gärningsmannen var synlig i gränden, utan en mer närliggande tolkning är att det skedde senare.

    Även Karin J berättar om Lisbeths springande, utan att exakt redogöra för hennes exakta rörelser, men Palme låg ju bara ett par meter från vägkanten, så det är väl knappast otänkbart att hon också var ute i gatan och viftade.
    Det är väl dessutom det mest naturliga.
    Detta hände förstås långt efter att gärningsmannen försvunnit utom synhåll.

    ”jag försöker ju springa efter henne eftersom hon var så stirrig, hon sprang ju omkring. Det var inte så lätt”.

    För övrigt vore det ganska underligt om Stig skulle berätta om detta speciella beteende för Roland B om det bara var gripet ur luften.
    Det är snarare så att det var självupplevt, och att han var där och såg det.

    Det är förstås ingen som tror att hon försökte stoppa 20 bilar, men hon var åtminstone framme vid både Kommissariebilen och bultade på piketen. Hon var också framme hos Hans J och troligen mötte hon upp ambulansen.
    Att inte så många vittnen berättar om just detta beror sannolikt på att uppgiften inte anses speciellt intressant för förhörsledaren.
    Förstår faktiskt inte varför det ska göras en stor sak av detta?

  7. ”När Engström tittade i gatans förlängning såg han en yngre person i siluett. Han var klädd i blå täckjacka.– Mördaren, för det måste ha varit en man, stod still någon sekund innan han sprang vidare. I samma ögonblick dök polisen upp.” (SvD-artikeln av 2 mars)
    Lars J var fortfarande på Luntmakargatan när polisen dök upp. Det är därför Engström ser honom på Luntmakargatan tre minuter efter mordet. Det är också därför Yvonne N först möter Lars J högst upp i trappan och sedan polisen nedanför trappan

  8. Jag förstår inte alls var Thomas vill komma när han diskuterar Engströms chock på det sätt som väktarna på Skandia framställer det.
    Är det något onormalt att vara omtumlad efter att man sett landets statsminister ligga svårt skjuten på gatan?
    Detta chocktillstånd uppvisade han ju efter att han fått veta vem som var offret. Precis som Gösta Söderström för att använda Thomas eget exempel.
    ”Själv nämner inte Engström något om att han skulle ha varit chockad i sina första samtal, förhör och tidningsintervjuer. Det omskakade tillståndet hänger i även dagen efter mordet, men någon förklaring till det får vi inte av Engström. Däremot levererar han några observationer som han kanske hållit inne med, om han inte varit så pass skakig och känslig för vad som dök upp i nyhetsflödet”.
    Varför avkrävs Stig att redovisa och förklara sitt ”omskakade tillstånd” i sina första samtal med polis och media?
    Hur vet f.ö Thomas att tillståndet han visade upp vid återkomsten hängde kvar i samma grad dagen efter mordet?
    Och dessutom kan man undra om det varit rimligare om han som mördare uppvisat ett lättare chocktillstånd?
    Thomas får gärna förklara detta lite mer ingående.

    1. Jörgen G har helt rätt i att det inte alls är onormalt att vara omtumlad efter att ha sett en statsminister ligga svårt skjuten på gatan. Det som däremot är extremt onormalt är att en person som är så omtumlad att han inte kan redogöra för väktarna vad som faktiskt hänt eller verka klara av att ta bussen hem själv som HO säger SAMTIDIGT kan ha varit så rationell och samlad att han exempelvis kan komma på sig själv med att inte ha nämnt signalementet för poliserna. SAMTIDIGT är han så irrationell att han inte berättar om signalementet för poliserna på platsen utan väljer att löpa efter i gränden. Motsägelsefullt är bara förnamnet.
      Man får ta och bestämma sig för hur man tror att SE reagerade känslomässigt och inte blanda helt olika sinnesstämningar vid olika ögonblick utifrån hur de kan användas för att förklara att han är oskyldig.

      1. Reaktioner på dramatiska händelser kan komma med en viss fördröjning. Ibland tar det tid för hjärnan att ta in vidden av vad som faktiskt hänt. Engström behöver alltså inte ha blivit så svårt chockad med en gång. Att Engström sprang efter poliserna är inte konstigt. Det är ju de poliser som tagit upp jakten på gärningsmannen som behöver signalementet inte poliserna på plats. I en stressad situation kanske du inte tänker på att poliserna på plats kan vidarebefordra informationen via radio och poliserna på plats kan ha varit fullt upptagna med att prata med Lisbet och fråga ut andra vittnen och kan ha varit svåra för Engström att få kontakt med

        1. Jonas J.
          Min kommentar blir ovanligt kort.
          Du har helt rätt i det, och jag har skrivit ungefär samma sak.
          Helt ologiskt att inveckla sig i resonemang som för en utomstående tycks ha varit rationella för stunden.
          Det handlade om ett snabbt beslut och att han såg en möjlighet att hinna i kapp.

      2. Andreas C.
        Tack för att du gav mig rätt i den frågan, men jag tycker ändå att dina slutsatser är värda att kritiseras.
        Du skriver:

        ”Det som däremot är extremt onormalt är att en person som är så omtumlad att han inte kan redogöra för väktarna vad som faktiskt hänt eller verka klara av att ta bussen hem själv som HO säger SAMTIDIGT kan ha varit så rationell och samlad att han exempelvis kan komma på sig själv med att inte ha nämnt signalementet för poliserna”.

        Det kanske var just därför att han var omtumlad?

        Vi har väktarnas minnesbilder av vad SE sagt, och dessa minnesbilder är förmodligen bara fragment av vad han egentligen sade.
        Det som slår mig mest är inte att ”Palme såg liten ut”, utan att han verkar minnas mun mot mun metoden. Det är verkligen en utsaga som frikänner honom om den var rätt återgiven.
        Att han inte återgav signalementet till poliserna kan bero på att han tyckte att det var effektivare att springa i kapp dem – framförallt om poliserna var upptagna med annat. Irrationellt kanske, men beslutet fattades i ögonblicket, och så konstigt tycker inte jag att det är.

        Du skrev: ”Man får ta och bestämma sig för hur man tror att SE reagerade känslomässigt och inte blanda helt olika sinnesstämningar vid olika ögonblick utifrån hur de kan användas för att förklara att han är oskyldig”.

        Jag tror att han haft olika sinnesstämningar under olika skeenden.
        En förändring bör ha skett då han fått vetskap om att det var Olof Palme som var mördad. En vetskap som han enl egen utsago fått strax innan han återvände till Skandia.
        En annan sinnesstämning kan han förstås ha haft dagen efter då han fått lite distans till det hela.
        Det finns ju andra vittnen som intervjuats dagen efter, men hur de kände och agerade de närmaste timmarna finns inga uppgifter om.
        Vissa ville bara gräva ner sig, medan andra pliktskyldigt ställde upp.
        Andra tog kontakt på eget initiativ.

        1. Om SE’s känslolägen, tankeprocesser och uppmärksamhet ska variera så extremt inom loppet av ca 15 minuter, ja då utgör han troligen ett större medicinskt och psykologiskt mysterium än självaste mordet… Det räcker nog med A/B kursen i psykologi på valfri svensk högskola för att inse det.

          1. Finns absolut ingen psykologisk forskning som backar upp att känslolägen tankeprocesser och uppmärksamhet inte kan variera väldigt mycket inom en kort tidrymd.
            På vilket sätt är själva mordet ett medicinskt och psykologiskt mysterium??
            Ser inget mysterium med själva mordet så länge vi inte låser fast oss vid att Engström måste vara gärningsmannen för då uppstår en del problem eftersom Engström vet saker som gärningsmannen inte kan veta och agerar på ett sätt som är extremt sällsynt att mördare gör.

      3. Det är väl snarare så att man måste blanda helt olika sinnesstämningar vid olika ögonblick för att kunna förklara att han skyldig. Skillnaden mellan sinnesstämningar under olika skeenden gäller lika mycket för gärningsmannen SE som för vittnet SE. Inget tyder på att mördaren var chockad vid själva mordet och flykten. Om SE var gärningsmannen så måste han först ha varit så rationell och samlad att han klarade av att utföra mordet, snabbt fatta beslut om hur han skulle fly därifrån och dessutom, på ett närmast övernaturligt sätt, lyckas registrera detaljer bakom sig som skulle kunna komma till användning senare i en uppdiktad historia. För att sedan plötsligt få den idiotiska idén att återvända till Skandia och där uppträda så omtumlad som du beskriver.

        1. Jakob:

          Huruvida SE har varit lugn under flykten eller inte låter jag vara osagt, men det parasympatiska nervsystemet fungerar så att vid starkt stresspåslag riktas blodflödet till de stora muskelgrupperna för att förbereda kroppen på en kamp eller flykt. På samma sätt fokuseras uppmärksamheten på det mest centrala för att individen ska klara av kamp eller flykt. Perifera detaljer lämnas ingen eller lite uppmärksamhet. Det är rent evolutionspsykologiskt en fördel att reagera på detta sätt och de som gjorde det ute på savannen för tiotusentals år sedan hade större chans att föra denna egenskap vidare eftersom de överlevde i större utsträckning.

          Om SE sett det som TP föreslår inne i gränden när han vänt på huvudet vet vi så klart inte, men OM han har sett/noterat något så bör det rimligen vara saker som för honom är centrala, exempelvis viktiga personer som kan sätta dit honom. Han bör inte vid ett likartat stresspåslag ha noterat vilken lampa som var bortplockad inne på Tunnelgatan eller att det ligger en kvarglömd slemsug på platsen efter att ambulansen lämnat. Sådana detaljer som han själv rapporterar om går stick i stäv med ett starkt sympatiskuspåslag. Därför kan vi nog med säkerhet påstå att det han berättar själv inte går ihop med den reaktion som HO beskriver. Där finns en diskrepans som inte går att förstå i egenskap av vittne oavsett om han är sanningsenlig eller förhäver sig själv. Om han är det vittne han säger sig vara bör han ANTINGEN inte ha reagerat som HO beskriver ELLER ha noterat så många perifera detaljer som han själv uppger. Diskrepansen går däremot att förena med honom som GM, vilket förklarar reaktionen som HO beskriver OCH att han broderar ut detaljer som han inte uppmärksammat på plats då det ligger i hans intresse att senare än 23.40 försöka införskaffa så många (i flera fall perifera) detaljer som möjligt för att sälja in sig själv som vittne på platsen. Dessa detaljer kan han ha fått sig till livs via media, egna observationer i lugnare sammanhang (tex belysningen på tvärgatan bredvid hans arbetsplats) eller via djungeltrumman, kanske 23.50 på Sveavägen.

          Huruvida det var idiotiskt eller inte att återvända till Skandia som GM är svårt att värdera då vi inte har full insyn i tänkbara alternativ eller GM’s tankeprocesser vid den aktuella tidpunkten. Det är lätt att vara efterklok med ”facit i hand”, men ett beslut kan bara värderas utifrån det vederbörande visste vid den aktuella tidpunkten för beslutet i sig. För att bara ta ett exempel, så kan polisbilars rörelse på säg Birger Jarlsgatan stimulera till att avbryta löpning över den gatan bort mot Stockholm Östra. Det vet vi inte och då är det vanskligt att uttala sig om omdömet i. Dessutom är det precis som du skriver troligen så att en ickeprofessionell mördare någonstans runt 23.30 när löpning och adrenalin börjar avta möjligt att man inte tänker så rationellt att man tar de allra bästa besluten. Med andra ord, det kan ha varit idiotiskt/irrationellt/omotiverat att återvända till Skandia. Problemet är nog att du implicit förutsätter att det ska vara en genomtänkt handling med planerade flyktvägar o dyl. I ljuset av det framstår så klart en retur till Skandia som ett dåligt val, men låt inte din egen trångsynthet färga av sig på hur du värderar beslut vars underlag vi inte har full insyn i.

      4. Andreas C

        Andreas C

        Först och främst kan vi konstatera att SE lyckades redogöra för väktarna vad som hänt, och han lyckades dessutom med att ta sig hem med bussen helt utan problem.
        Man kan förstås sitta på kammaren och tillskriva SE extrema sinnesförändringar, och tycka att han är en psykologisk gåta, men då gör man det utifrån sin egen fasta övertygelse att han var gärningsman – i kombination med att man blåser upp väktarnas utsagor maximalt.

        Det kanske är lättare att förstå Engström utifrån att han var ett chockat vittne?

        1. Jörgen:
          När HO inte är säker på att det är självaste statsministern som skjutits runt hörnet kan du väl ändå inte påstå att SE har varit tydlig med vad som hänt???

          Väktarförhören är absolut tveksamma till mycket av sitt innehåll då SE haft gott om tillfällen att prata med dem senare, och tiden i sig också gör att minnet svajar, men det som är tydligt är att de INTE gick ut och tog reda på vad som faktiskt hade hänt. Det pekar onekligen kraftigt mot att väktarna inte fått tydlig information av SE. Samma SE som alltså haft minst tio minuter efter identifieringen blivit känd på plats att själv ta reda på vad som hänt, vilket skulle ligga i linje med hur han som vittne agerar. Dessutom har de första journalisterna trillat in innan han lämnar platsen, vilket ytterligare gör det svårt att missa vem som är offret i de frågeställningar och diskussioner som är i full gång 23.35+. Det faktum att han kommer in och är otydlig kan så klart också vara ett uttryck för att han helst vill undvika att prata med väktarna om mordet för inte röja sig.
          (Och innan du kommer med det ”rationella-agerande-motargumentet” att SE inte skulle gå tillbaka om han ville undvika väktarna, så kan det exempelvis vara så att han ville gömma sig från polispatruller ute på stan, gömma vapnet, samla sig på sitt trygga rum eller tusen andra anledningar som vi inte vet om.)

          Jag föreslår att du lämnar kammaren och söker en restplats på en psykologi A nästa termin på valfritt svenskt lärosäte. Framåt sommaren kan vi då ha en betydligt mer relevant och givande diskussion om sinnestämningar, även om risken förstås är stor att vetenskplig evidens får stå tillbaka för din starka ideologiska övertygelse som utesluter en gärningsman baserat på känsloargument och magkänsla.

          1. Oerhört torftig och barnslig ton. Snacka om att förlora debatten när man hänvisar andra till att studera Psykologi A. Tunnare än så blir liksom inte argumentationen.

          2. Engström kan mycket väl ha varit tydlig men inte blivit trodd av väktarna till en början. Det var många människor som hade svårt att ta in nyheten om att statsministern hade blivit mördad.

            Hasse Aro berättar i sin podcast Fallen jag aldrig glömmer om när han blev uppringd av sin chef på Radio Stockholm på mordnatten och fick höra nyheten. Aro trodde inte alls på vad chefen sa utan skrattade bara och lade på luren. Hasse Aros chef hade varit tydlig med att just Olof Palme blivit skjuten och ingen annan men blev inte trodd. Efter samtalet gick Aro till sängs men låg vaken och funderade över varför chefen sagt Olof Palme. Man brukade bara tala om statsministern som Palme och utelämna förnamnet. Så småningom gick han upp och ringde upp chefen och frågade om det var sant att Palme blivit mördad. Chefen bekräftade och bad Aro komma in till redaktionen

            https://podtail.com/podcast/fallen-jag-aldrig-glommer-med-hasse-aro/4-biografmannen-palmemordet-del-1/

            Att väktarna inte gick ut på Sveavägen för att kontrollera vad som hade hänt kan ha berott på att de inte trodde på Engström till en början men mest troligt är att det hade varit ett grovt tjänstefel av dem att lämna byggnaden som de hade till uppgift att bevaka nattetid. Enligt avtal mellan bevakningsbolaget och Skandia åtog sig troligen bevakningsbolaget att minst två väktare ska finnas i huset hela tiden och endast i extrem nödsituation som vid en storbrand som krävde total evakuering hade väktarna lov att lämna huset.

            1. Jonas J eller någon annan kunnig.
              Det där är intressant,att två väktare skulle jobba tillsammans.
              Vem jobbade ihop med AK under den tidiga kvällen?
              ALG kommer ju runt 20.00-20.10 om vi skall tro hennes uppgifter i förhöret med PU.
              ASO skulle åka till Berlin och jobbade inte.HO kom ju först vid 23 snåret.
              Jobbade AK ensam mellan säg 16.45 fram till 20.00?

                1. Men ALG kommer ju till Skandia först omkring 20.00 enligt henne själv.
                  Hon hade varit och handlat.

          3. Andreas C
            Du menar att väktarna skulle lämnat sin arbetsplats och traskat iväg på gatan för att kolla? Skäl för uppsägning skulle jag nog anse.

          4. Andreas C.

            Att HO ”inte är säker på att självaste statsministern är skjuten” kan säkert bero på att informationen till sin natur är oerhört svår att tro på.
            Man vill nog hellre tänka att det är en missuppfattning, och SE hade ju själv precis fått informationen – och även han hade säkerligen svårt att ta in det.
            Han fick dock fram budskapet så tydligt som man kan förvänta sig, och det verkar väl som om väktarna trodde på honom ändå.
            Hade han framställt det tydligare om han skjutit Palme och precis kommit tillbaka från en flykt, eller hur menar du?

            Om väktarna gick ut och tog reda på vad som hänt har jag inte sett någon uppgift om, men SE har ingenting med den saken att göra.
            Svagare argument är svårt att hitta.
            Vi har ingen aning om hur övertygade andra vittnen framställt sina upplevelser då de kom hem.

            Han fick fram informationen, han tog sig hem utan problem, han fick också fram att någon gjort mun mot mun metoden. Vad säger du om det?

            Hur vet du att de ”första journalisterna trillat in” innan han lämnat platsen?
            Det var sannolikt i nära anslutning till att den förste fotografen anlände, men led gärna påståendet i bevis. Vilken journalist var på platsen, och när ägde de första intervjuerna rum?

            Egentligen hade jag inte tänkt att kommentera dina gratiskurser i psykologi, och men visst har jag läst en del i ämnet – frågan är bara om du själv har gjort det?
            Tyckte inte att lektionen om det parasympatiska nervsystemet ovan kändes sakligt korrekt, kanske har du blandat ihop det med motsatsen på något sätt?
            Det är i så fall lätt hänt. Jag släpper det.
            Liksom pratet om ideologi/vetenskaplig evidens.
            Jag tror annars att man kommer längre med det sunda förnuftet och båda fötterna på jorden.

            1. Jörgen G

              ”Att HO ”inte är säker på att självaste statsministern är skjuten” kan säkert bero på att informationen till sin natur är oerhört svår att tro på.”

              Jörgen – det låter högst orimligt, de kunde ju bara öppnat dörren och tittat och på så vis fått det hela bekräftat.

              Nej, med den information vi har så gick den informationen naturligtvis inte fram. Väktarförhören är för övrigt en riktig fallstudie när det kommer till filtreringen genom de källkritiska principerna. Återkommer i ämnet.

              1. Per W
                Så väktarna skulle kunna sett att det var Palme på 60 meters håll, speciellt som han inte var kvar då?

                1. Ehh? Väktarna gick inte ut överhuvudtaget efter att Stig återkom till Skandia. Det hade de naturligtvis gjort om de uppfattat Stig någorlunda rätt. Det ligger liksom i väktaryrkets natur. Nu gick inte ljuset upp förrän nyheten kablades ut på radion klockan 01.

                  1. Per W
                    Väktaryrkets natur är väl att bevaka det en blir tillsagd att bevaka alltså Skandiahuset, inte ränna ute på gatan av nyfikenhet.

                  2. Väktarnas uppgift var att bevaka Skandiahuset. Sveavägens trottoar ingick inte i deras ansvarsområde. Att lämna huset som de hade i uppgift att bevaka hade varit ett allvarligt tjänstefel. Stig hade dessutom informerat väktarna att polis och ambulans redan hade anlänt till brottsplatsen. Vad är det som är konstigt i sammanhanget?? På vilket sätt förstärks misstankarna mot Engström av att väktarna hade svårt att tro på honom och inte lämnade sin arbetsplats för att kolla läget vid Dekorima utan inväntade radions nyhetssändningar ??

              2. Per W.
                Alltså. Vad är det egentligen vi diskuterar?
                Kan jag sammanfatta det på följande sätt:
                Engström lyckades inte att i tillräckligt hög grad övertyga väktarna att Olof Palme blivit skjuten, vilket gör honom till en psykologisk gåta.
                Att väktarna inte gick ut och tittade på blodpölen efter att Engström gått till bussen är alltså ett anmärkningsvärt beteende, som indikerar att Stig Engström mördade Palme.

              3. Självfallet var det inte bara att öppna dörren och titta ut för att få bekräftat från säker källa att Olof Palme hade blivit skjuten. De hade bara kunnat konstatera att det samlats en massa poliser och åskådare vid Dekorimahörnet men inte av vilken anledning. Väktarna hade varit tvungna att lämna sin arbetsplats som de var satta att bevaka och hade därmed sannolikt begått ett grovt tjänstefel och riskerat uppsägning

          5. Varför återvända till Skandiahuset precis intill mordplatsen där han kunde räkna med att det kryllade av poliser?? Sämsta tänkbara gömställe. Hade han haft otur hade polisen redan knackat på Skandias dörr och berättat för väktarna att de sökte en gärningsman med Engströms signalement. Hade väktarna sagt att en person med gärningsmannens signalement stämplat ut 23.19 hade polisen stått och väntat på honom och eventuellt hade ett par poliser brutit sig in på Engströms tjänsterum och letat efter spår.
            Engström i rollen som gärningsman måste ha varit extremt korkad som återvänder till arbetsplatsen i det läget och haft en osannolik tur.

  9. Den smått bisarra diskussionen om Palmes litenhet hade jag inte tänkt att beröra, men det är sannolikt en sak att mäta en död kropp på ett obduktionsbord, och en helt annan sak att mäta en levande stående person.
    Någon här på forumet skrev att Palme var 173 cm vid mönstringen, och han lär ju knappast vara två centimeter längre 40 år senare.
    Jag kan f.ö inte gå i god för mönstringsuppgiften, men Pettersson bör ju ha kollat.
    Hur lång var Olof Palme vid mönstringen?
    Som om nu detta skulle ha någon ringaste betydelse i gärningsmannafrågan.
    Olof Palme såg mindre ut där han låg än vad Stig Engström föreställt sig. Helt enkelt.

    1. Jag kan bekräfta att det står 173 cm på Olof Palmes stamkort/värnpliktskort, vilket avser uppmätt längd vid mönstringen. Thomas Pettersson kan hitta uppgiften hos Krigsarkivet, där han ju varit en hel del tidigare. Här är källhänvisningen: Skaraborgs regemente (1943-1974): Mobiliseringsavdelningen, Personaldetaljen D1a:36 (1927). Sedan behöver man också Palmes värnpliktsnummer: 3300-1-47.

      Materialet är även tillgängligt på nätet hos Arkiv Digital. Om man saknar eget abonnemang kan man uppsöka närmaste bibliotek som har datorer med släktforskningsprogram. Längduppgiften finns på baksidan av stamkortet tillsammans med hänvisningen till psykprovet m.m.

      1. Thomas Pettersson hänvisar i sin artikel till obduktionsprotokollet och skriver att det anger att Palme var 175 cm lång. Det är inte alldeles korrekt återgivet. I protokollet står det ”Längd ca 175 cm”.

        Ordet ”ca” ska nog tas på visst allvar. Att mäta en liggande person är inte samma sak som att mäta en stående. Här är en barnläkarsida på nätet som diskuterar problemen med att mäta ett liggande barn – något som görs när barnet är under två år. Med så små barn blir den uppmätta längden i liggande ställning 1 cm längre än vid stående.

        Det skulle kunna leda till tanken att skillnaden i centimeter kanske flerdubblas när det handlar om en vuxen person. Riktigt så mycket blir det inte. Men amerikanska NASA har en sida som diskuterar hur mycket längre en människa blir i rymden på grund av att inte jordens tyngdkraft pressar ihop kroppen. Samma sak, men i mindre skala inträffar när en person på jorden ligger ner – enligt artikeln är en liggande person (på jorden) en till två centimeter längre än i stående tillstånd.

        Svårigheten att exakt ange den stående Palmes längd utifrån en mätning av den döda kroppen är uppenbar. Och det var ju inte heller vad som i första hand intresserade rättsläkarna.

        Jag vet inte hur intressant det här är i förhållande till Stig Engströms kommentar om att Palme såg liten ut. Men det är en indikation på att uppgiften från mönstringen om en kroppslängd på 173 cm nog kan anses vara rimligt väl underbyggd.

        1. Är det viktigt? Är det i så fall dessa två centimeter som avgör om Palme var krympling eller inte? Diskussionen förs nu på sandlådenivå. Ska vi ändå inte försöka oss på att höja blicken en aning, eller ska jag tolka detta som en taktik för att så allmän misstro mot Thomas Pettersson?

          1. Nej, som jag skrev: ”Jag vet inte hur intressant det här är i förhållande till Stig Engströms kommentar om att Palme såg liten ut.”

            Det var Thomas Pettersson, inte jag, som tyckte det var viktigt att diskutera den där reflektionen från Stig Engström.

            Jag kan inte heller se vitsen med att beskriva en man på 173 cm som en ”krympling”. Ska jag tolka det som ett skämt?

            1. Skämt och skämt. Det är ett konstaterande, att det återigen ägnas tid åt nonsens. Den här gången centimeter.

              1. Håller med om att det är nonsens som Thomas Pettersson ägnar tid åt när han hakar upp sig på Engströms uttalande om Palmes litenhet. För TP är det tydligen också viktigt vilket vittne som var först framme vid Palme även om du Per inte tycker det är så viktigt.

        2. Gunnar, jag tycker att din länkning till en barnläkarsida och NASA förkroppsligar hela problematiken här på bloggen. Du har inte med en enda stavelse någonsin tillstått att det ens är möjligt att SE är mördaren. Däremot har du gått inte bara över ån efter vatten utan hela världshav i din desperata jakt på stöd för önskedrömmen om den grandiosa konspirationen. Exempelvis med diverse poster som innehåller falsarier av varierande grad om allt från kuppförsvar, MI6 och annat sydafrikatrams, som kompisar och pseudojournalister har plitat ihop. Det här sättet att resonera och fokusera på uppgifter får Palmerummet anno 1986 att framstå som samling av disputerade Sherlock Holmes, Columbos och Poirots. När du är klar med granskningen av utredningen föreslår jag att du granskar ditt eget rapporterande av densamma…

          Jag blir mållös – Hans Ölvebro i valfritt striptease program under tidigt 90-tal.

          1. Andreas C,
            om du hade gjort ens den minsta lilla elementära research kring vad jag skrivit så hade du förstås inte kunnat påstå följande: ”Du har inte med en enda stavelse någonsin tillstått att det ens är möjligt att SE är mördaren”.

            Det skulle ha räckt att du tagit dig igenom den första texten jag publicerade på min blogg om Thomas Petterssons och Mattias Göranssons hypotes för att du skulle ha sett att du har alldeles fel om detta. Så här skrev jag:

            ”Mattias Göransson påstående att jag har mina favorithypoteser kanske kan misstolkas som att jag har någon annan person än Skandiamannen som favoritmördare. Så är inte fallet.

            I mina böcker och artiklar har jag framför allt granskat utredningen och i relativt liten utsträckning spekulerat kring själva mordet.

            Men det finns för all del ett par infallsvinklar som jag under årens lopp lyft fram som särskilt intressanta.

            En av dem är hypotesen att mordet skulle ha föregåtts av ett förutbestämt kort möte mellan offer och gärningsman. Jag påstår inte att det är så, men jag har beklagat att utredarna i många år undvikit de vittnesuppgifter som pekar i just den riktningen. Jag har också föreställt mig att hypotesen om ett möte skulle kunna förklara valet av brottsplats liksom mördarens framgångsrika flykt.

            Men mitt intresse för denna hypotes har inte alls lett till att jag uppfattat just Skandiamannen som en mindre sannolik gärningsman. En av de omständigheter som sticker i ögonen när det gäller honom är just att han lämnade Skandiahuset vid en tidpunkt strax före mordet. Den som vill tänka sig honom som mördare skulle i själva verket kunna ta hjälp av hypotesen att han kan ha vetat att Palme skulle komma förbi Skandiahuset just vid den tidpunkten och att han därför själv dök upp i det avgörande ögonblicket.

            Men vad jag har vänt mig emot är bland annat svagheten i bevisningen mot Skandiamannen som person. Det vill säga: han skulle i princip – och i likhet med många andra – kunna vara statsministerns mördare. Men det gäller att visa att han var det. Den inställningen från min sida har inget att göra med favorithypoteser. Det är bara gamla vanliga krav på att det måste finnas tunga argument när någon pekas ut för ett allvarligt brott.”

            Det där borde väl vara tydligt nog. Jag förundras lite grann över att du försöker diskutera med en nidbild av mig i stället för med mig själv. Men fortsätt för all del om du känner dig manad så får jag väl korrigera dig igen.

  10. Observationen av Lars J, vänder Thomas Pettersson till Engströms nackdel när det tveklöst tvärtom borde vara friande.
    Argumenten är löjligt svaga.
    Inget annat vittne har sett Lars J då han under några sekunder stod där SE anger.
    Vad är det för argument.
    Varför måste något annat vittne ha sett det SE sett?
    För detta krävs att vederbörande tittat in i gränden precis under dessa sekunder, men de var alldeles säkert för upptagna med annat. Lars J såg ju från sin position att människor kommit till platsen, vilket gjorde att han beslutade att följa efter gärningsmannen i stället. Dessutom kan vi med stor säkerhet säga att det just var Lars J som också Lisbeth Palme såg stå och stirra mot brottsplatsen. Även hon i tron att det var gärningsmannen.
    Denna observation kan ha ägt rum en knapp minut efter mordet.
    Det är väl knappast rimligt att Engström i det läget borde uppmanat de andra att ta betäckning, även om han både för stunden och dagen efter trodde att det möjligen var mördaren som avtecknade sig där inne i gränden.
    Thomas Pettersson fastnar även här i hårklyverier om hur han själv anser att SE borde agerat.
    Pettersson fantiserar vidare:

    ”Den Engström vi känner hade inte missat tillfället att träda fram med sin unika iakttagelse av mördaren under hans flyktväg”.

    Att Thomas Pettersson känner Engström på sitt eget sätt vet vi, men den bilden går kanske lite på tvärs mot hur Engström var i verkligheten. Det bästa är kanske att gå till de som verkligen kände Engström, och det har ju Thomas gjort, och borde då många gånger om ha förstått att den bild av människan Engström som han producerat i sina fantasier inte stämmer med verkligheten.

  11. Om Engströms ”hjälteroll”.

    Här tycker jag även att Lars-Olof Lampers på samma sätt som Pettersson trampar lite snett.
    Något hjältemodigt har Engström knappast skrutit om, utan det han säger är att han med andras hjälp vänt Olof Palme i framstupa sidoläge, och förstås att han sprungit efter poliserna. Det finns egentligen ingen anledning att betvivla framstupa sidoläge eftersom detta går väl ihop med andra vittnesmål.
    Han tonar i stället ner sina kunskaper om livräddning, och framställer sig som passiv i det fortsatta upplivningsförsöken, men hävdar att han fått lära sig att framstupa sidoläge är det lämpligaste i den typen av situationer. Rätt eller fel får var och en bedöma. Det kan mycket väl vara Engström som sagt detta på mordplatsen.
    Noterbart är att även här lyckas han få sin berättelse att stämma med andra vittnen. Stefan G, och Kenneth E säger att de vänt Palme framstupa, och också Karin J hade bilden av att andra vänt Palme i framstupa sidoläge innan hon och Anna H kom fram.
    Det kan alltså vara så att Anna H kom till mordplatsen senare än hon själv tror.
    Att en person i ett läge där mycket annat händer runt om kan springa in i gränden visar vittnet Per V, då han till Lampers berättar att han faktiskt i ett tidigt skede tagit upp jakten på mördaren, om än en kort sträcka.
    Det är en helt ny uppgift som inte framskymtat i något förhör tidigare.
    Den mer ”hjältemodiga” framställningen kommer dock i senare intervjuer, men han är inte ensam om att slira lite på tidigare berättelser vartefter tiden går.
    Helt naturligt, och just detta går väl ihop med bilden av Stig som förmedlas av de som kände honom på riktigt.
    Om han var mördare borde han i stället vara mån om att berätta exakt samma sak utan några utsvävningar.

    Att Thomas Pettersson sedan anför som argument att SE inte berättat om vissa av honom utvalda vittnen är inte heller något som bevisar skuld.
    Dessa vittnen var inte centrala för själva händelseförloppet, och man kan inte heller förvänta sig att polisen var speciellt intresserad om hur och var Bengt P stått. Det insåg sannolikt också SE liksom alla övriga vittnen som skalat bort alla oväsentligheter om varandras ur utredningshänseende ointressanta förehavanden i sina berättelser.

    1. Återigen – poängen är att Engström inte vittnar om iakttagelsen av Lars J på plats, en figur som han anser är gärningsmannen. Detta trots att poliser på plats, gång på gång, försöker vaska fram ett vettigt signalement. När han väl kommer till tals, ja då handlar det om förväxling. Är det troligt att han knipit käft beträffande Lars J? Nej, naturligtvis inte.

      1. Per Wallander

        Av Fotnot 1 i Thomas Petterssons inlägg framgår tydligt vad som hände

        NOT 1: Den längre versionen av SvD-artikeln av 2 mars upptäcktes av en privatperson, en intresserad läsare av Gunnar Walls blogg. Denna längre artikel var införd i tidningens riksupplaga, medan den kortare texten bara gick ut i Stockholmsupplagan.

        Den längre textversionen ger anledning att tro att lördagens intervju med Engström är gjord efter att han talat med polisen. Han gör fler egna observationer och nya element har tillkommit i jämförelse med polisförhöret. Om Engström hört av sig till tidningen innan eller efter han kontaktat polisen är svårt att avgöra.

        Den längre textversionen:

        ”Stig Engström som arbetat över på Skandia på Sveavägen, var 20 meter från statsministern då han sköts ned.

        – Jag såg inte när skotten avlossades, berättar han. Det smäller så mycket på gatorna. Men när jag lyfte blicken såg jag en man ligga på rygg på gatan.

        Engström gick fram för att se om han kunde hjälpa till. Olof Palme låg stilla på gatan med slutna ögon. Han blödde ur näsa och mun. Blodet hotade att koagulera, så tillsammans med 17-åriga Anna Hage lade de Palme i framstupa sidoläge.

        – Flickan gav honom hjärtmassage och tog hans puls. Lisbet Palme sprang fram till minst 20 bilar och bad dem kalla på ambulans.

        – Själv sade Lisbet Palme att hon trodde att hon var träffad i ryggen, men det verkade inte vara så farligt.

        Stig Engström frågade åt vilket håll gärningsmannen försvunnit. Lisbet Palme pekade mot Tunnelgatan.

        När Engström tittade i gatans förlängning såg han en yngre person i siluett. Han var klädd i blå täckjacka.

        – Mördaren, för det måste ha varit en man, stod still någon sekund innan han sprang vidare.

        I samma ögonblick dök polisen upp. De frågade åt viket håll gärningsmannen försvunnit och sprang i den riktningen.

        – Jag glömde att tala om att han hade blå täckjacka, så jag sprang efter, berättar Engström. Men jag hann inte ikapp dem.

        När han kom tillbaka var ambulansen på plats”.

        Engström sprang alltså efter poliserna för att kunna lämna kompletterande uppgifter om signalementet på den person han då antog var gärningsmannen dvs Lars J

        Det var poliserna som sprungit iväg efter gärningsmannen som behövde signalementsuppgifter inte poliserna som var kvar på mordplatsen. Därför talade inte Engström med dom utan försökte springa ikapp poliserna som sprungit efter gärningsmannen

        Ser inte några konstigheter med Stigs agerande

        1. Jag ser flera konstigheter och rena påhitt av Engström utifrån artikeln i SVD. Min poäng, Östling och Winden (även Söderström) försökte gång på gång vaska fram ett vettigt signalement på mordplatsen. De stod ju också i radiosamband med efterföljande poliser. Men den handkraftige Engström, ja han tjurrusade in på Tunnelgatan. Då har vi inte ens avhandlat hans ordväxling med Lisbeth. En sista undran (för det är viktigt): kom Engström fram bland de första på mordplatsen eller var han på Lampers vis en eftersläntrare? Vad tror du?

          1. Inga konstigheter
            1. Av flera andra vittnen får vi liknande bild av polisens ointresse. Polisen var tydligen inte intresserad av vare sig Stefan G eller hans kamrater, Ulrika R, syskonen W eller Leif L och Jan A.
            Så försök inte hitta på konstigheter här bara för att det är så tunt med bevis.

            2. Bortsett från SE:s uppgift om 5-6 sekunder efter ”avgasknallen” så tyder alla andra uppgifter på att han kom senare till mordplatsen. Kort: Det var folk på plats då han kom fram.

      2. Per W:

        Engström berättar för:

        1) Polisen så snart de dyker upp (enligt egna uppgifter; polisen har tyvärr inte protokollfört vilka vittnen som pekade mot Tunnelgatan).
        2) Han försöker också (enligt egna uppgifter) få prata med ännu en polis en stund senare, men blir (enligt egna uppgifter) avvisad av något för oss okänt skäl. Det kan verka konstigt, men samma sak händer bevisligen även andra vittnen (t ex Stefan G).
        3) Han ringer självmant upp polisen nästa dag och berättar om saken (bevisligen, enligt förhörsprotokoll).
        4) Han berättar om samma sak för SvD dagen efter (bevisligen, enligt SvD).
        5) Han fortsätter sedan ge samma historia till alla som vill lyssna dagarna, veckorna och åren efter mordet.

        Huruvida han talade om saken med någon mer redan på mordplatsen vet vi inte. Det förefaller ju rätt troligt, om han nu talade mer utförligt med någon (det vet vi inte heller). Inget vittne har frågats ut om saken. Ett fåtal har som bekant fått frågan om de minns SE från platsen, men bara två svarade ja (med mer samt mindre trovärdighet) och de har aldrig fått redogöra i detalj för vad de i så fall minns att han sade sig ha sett. Vid det här laget torde hur som helst dessa eventuella minnen vara sedan länge skingrade.

        Vad vi kan sluta oss till av detta är inte mycket, men vi kan knappast sluta oss till att vi vet att Stig E ”knep käft” om sin iakttagelse av Lars J.

  12. Detaljpedanteri i grotesk omfattning följda av vilda spekulationer.
    En helhetsbild som helt enkelt inte håller ihop och gärningsbeskrivningar som därför blir av det otroliga och orimliga snittet.
    Intet nytt under solen..jag cirkulerar.

  13. Det är lätt att glömma att Stig Engström inte var som oss andra. Till att börja med talar vi om en person som bara med en snabb blick över axeln kunde rekonstruera och förutse hela händelseförlopp. Sådant var han en omvittnad mästare på.

    Till exempel kunde han efter bara en hastig huvudvridning uppe från Malmskillnadsgatan senare beskriva Lars J. Han visste också att denne sedan bara skulle vara synlig en mycket kort stund från Sveavägen för att därpå försvinna därifrån. Det är i sanning imponerande.

    Denna extraordinära perception hade också kommit till användning redan i gränden då han i den panikartade flykten snett över axeln iakttagit Lisbeth Palmes agerande.

    Han må ha varit ”sedd över axeln” på jobbet, men samtidigt var nog arbetskamraterna dåligt underrättade om hans oöverträffade förmåga i just det här hänseendet.

    Tjugo minuter senare återger också Stickan detaljer om hur livräddningen gått till, hur polisen uppträtt mot LP osv. Mycket tidigt kan han även berätta att Lisbeth talat om att mördaren burit en mörkblå täckjacka. Han lyckas också placera in sig själv och andra i händelseförloppet vid hörnan minuterna efter mordet på ett slående vältajmat sätt. Men har man nu övernaturliga krafter så har man.

    Ryktet säger att Stig också kunde se genom väggar och gå på vatten. Det finns inga skäl att betvivla dessa uppgifter.

    1. Det kan tilläggas att det från mindre tillförlitligt håll påpekats att SE skulle kunna göra sig osynlig. Detta har dock senare kunnat avfärdas. Även Stig hade sina begränsningar. Däremot finns det andra personer vid hörnan som lyser med sin frånvaro i förhörsprotokollen.

    2. Mikael B

      Stig har väl ändå inte, ”med en snabb blick över axeln”, kunnat förutse och rekonstruera hela händelseförloppet? Snarare tvärtom. Det mesta har han ju faktiskt fått helt om bakfoten. Att gärningsmannen däremot, under flykten, vänt sig om – ja det har vi flera vittnesuppgifter på. För många för att det ska kunna läggas åt sidan. Min kvalificerade gissning är att gärningsmannen inte blundade när han vid ett antal tillfällen vred på huvudet under sin flykt.

      1. Per Wallander,
        En av frågorna här är vad som är rimligt att anta att en flyende och stressad mördare kan ha hunnit uppfatta av omgivningen under sin språngmarsch.
        Thomas Pettersson och Krister Petersson vill få oss att tro att Engström i sitt uppjagade tillstånd med ett par ögonkast uppifrån trapporna registrerar precis var Lars står och lägger detta på minnet. Mördaren noterar också vissa särdrag hos vittnet, tillräckliga för att lämna ett signalement. Dessutom lägger han märke till ljusförhållandena på platsen och hur vittnet står i förhållande till belysningen. All denna information lyckas den formidable SE ta till sig genom sitt hastiga tittande över axeln.
        Bara detta är osannolikt nog.
        Men det räcker inte. På något sätt måste SE också ha noterat Lars förflyttning för att veta att han en stund senare inte längre kan observeras från Dekorimahörnan.
        Låter det fortfarande rimligt?
        Och det är inte slut där.
        Sedan när gärningsmannen fortsätter springa kan han knappast ha en aning om vad Lars J företar sig härnäst nere i gränden. Det skulle ju till exempel kunna tänkas att denne börjar ropa på personerna vid hörnan eller går fram till dem. Eller vad som helst annat.
        Här ska vi med såväl TP:s som KP:s märkliga logik tänka oss följande scenario: Mördaren har memorerat alla dessa detaljer om vittnet i gränden och kastar sedan om perspektivet i huvudet. Eftersom han är säker på precis var LJ stått räknar han ut att denne måste ha varit synlig från Sveavägen. SE beslutar sig för att dagen efter mordet utnyttja denna omständighet.
        Stig föreställer sig hur Lars kan ha uppfattats från Dekorimahörnan och lyckas fabricera en utsaga, som råkar passa utomordentligt väl in i händelseförloppet. Ja, den stämmer faktiskt som hand i handske med kartläggningen av Lars rörelsemönster.
        I mina ögon faller det på sin egen orimlighet att något sådant kan vara möjligt med mindre än att Engström faktiskt gjort sin observation från Sveavägen där och då.
        Detta är förstås bakgrunden till att jag tycker att det ligger närmast till hands att utrusta den flyende SE med superkrafter. Om man nu inte förmår att se till realiteterna och acceptera honom som ett mordplatsvittne, förstås.

        1. Enligt Thomas Petterson (texten ovan) ska taxichauförren Hans J ha uppgett detta. (Är dock själv ingen expert i ämnet)

  14. Yvonne N observerede, at GM (personen, hun så) kiggede sig over skulderen flere gange. Når man medtager LJ’s og Hans J’s observationer, der ligeledes bemærker, at GM drejer hovedet, virker det rimeligt at antage, at GM faktisk gjorde det. Det indebærer blandt andet, at GM sandsynligvis har gjort to-tre flygtige observationer af mordpladsen op til 30 sekunder efter mordet på sin vej ind i Tunnelgatan. Derfor, synes jeg, at det er meget interessant, når Thomas P tager fat i SE:s vidneudsagn på netop dette område. TP viser jo, hvordan SE:s halvfærdige udsagn passer vældig bra til disse kortvarige observationer, som GM må have gjort sig helt fra begyndelsen af sin flugt.

    1. Vi kan inte med säkerhet säga att det verkligen var gärningsmannen som Yvonne såg. Faktum är att tidpunkten, det är bara 200 m från mordplatsen, tyder på att det kan vara någon annan.

  15. I Lampers strävan över att agera tjugofemöringsadvokat åt Engström ingår onekligen taktiken att utgå från en kaotisk mordplats och att det i denna villervalla gick att göra sig både osynlig och missuppfattad. Lampers själv kritiserar sina meningsmotståndare för att se på saker och ting utifrån perspektivet svart och vitt. Lustigt, då han själv svartmålar mordplatsen som ett kaotiskt limbo. Det är naturligtvis inte sant, innan Söderström och co fick veta vem offret var sköttes allt enligt standard procedure, som vilket gatuvåld som helst. Kanske kan vi ändå enas om att sanningen ligger någonstans mittemellan? I den lamperska gråskalan av mänskligt beteende?

    Sen är det som vanligt när det kommer till privatspanarbluesens refräng. Det trallas om sekunder, meter och antal. Det fastnas på ovidkommande detaljer. Det finns flera övergripande analyser att diskutera utifrån Petterssons text. Kanske vi ändå ska börja med Engströms iakttagelse av Lars J och hans bokstavliga rädsla för att denna harmlösa figur var mördaren och t.o.m skulle skjuta tillbaka mot mordplatsen från sin position vid Luntmakargatan. Att Engström inte berättade om denna ”mördare/gärningsman” för poliserna på plats (och det fanns som bekant ett gäng att välja på) är fullständigt otänkbart. I stället har han alltså utan framgång älgat efter poliserna in i gränden. När han väl öppnar munnen är det inte för att meddela om denna läskiga figur som då förmodligen både är beväpnad och farlig. Nej – då handlar det i stället att han själv är förväxlad med gärningsmannen. Det ska tilläggas att detta klingar fullständigt motsatt med polisens frustration med att få fatt på signalementsuppgifter. För det första skulle Engström alltså blivit avvisad, med logiken att de redan hade ett signalement. I efterhand vet vi ju att det bara fanns ett knapphändigt signalement och att poliserna nere vid Tunnelgatan, gång på gång, försökte skaka fram ett vettigt signalement. För det andra hade naturligtvis poliserna med glädje mottagit signalementet på den läskig och skjutglade mannen inne i gränden, även om det i efterhand naturligtvis visade sig vara uppåt väggarna tokigt. Slutsatsen är att Lampers resonemang här åker arslekana. Det är så pass orimlig att det egentligen inte finns någon idé till fortsatt diskussion.

    Vidare och med tanke på ovanstående, är det verkligen läge att diskutera det exakta antalet vittnen på mordplatsen? Spelar det någon roll om de var tio eller tolv? Är det inte lustigt att bloggarnas hundar riktar in sig på just ”fel”, ”fel” som de naturligtvis kan lusläsa sig till i materialet, i stället för att hålla diskussionen på en övergripande och sansad nivå. Oavsett så menar dock Lampers att Engström tacklat sig in från vänsterflanken och iakttagit Jeppsson från vip-plats. När han då, perfekt tajmad, gjort denna iakttagelse av en potentiell mördare, börjar sagan utan någon som helst logik. Jag menar att vi inte kan få någon rätsida på detta – överhuvudtaget – om vi inte utgår från att Engström faktiskt ljuger och är gärningsman. Då blir saker och ting logiska.

    1. Om vi ska utgå från att Engström ljuger och är gärningsman så för vi ett cirkelresonemang där vi förutsätter att den hypotes du förespråkar är riktig utan att du har kunnat bevisa den

    2. Den enkla förklaringen är att Engström ser att Lars J inte stannar kvar bakom baracken utan rör sig mot och upp för trapporna. Oavsett om Engström i det läget tror att Lars J är gärningsmannen så behöver han knappast varna polisen för att gärningsmannen är beväpnad och farlig. Det är ju uppenbart. Däremot kan han vilja springa ikapp poliserna för att upplysa om Lars J signalement

      1. ”Däremot kan han vilja springa ikapp poliserna för att upplysa om Lars J signalement”. Du tänker på signalementet han fick av Lisbeth? Fick han det signalementet som förstkommen eller senkommen? Enligt din hypotes hade han ju själv observerat Lars J. Var det han själv eller Lisbeth som hade iakttagit Lars? Varför lämnade han inte signalementet om denne potentiella gärningsman till poliserna? Jag menar, de eftersökte få fram ett vettigt signalement på gärningsmannen. De frågade vittnen på plats, gång på gång. Varför sa Engström ingenting?

    3. Skippa story-telling-snacket Per W. Dina påståenden blir inte mer trovärdiga för att du gör dig till så.
      Gällande ditt påstående om att nekandet av Engströms uppgifter ”klingar fullständigt motsatt med polisens frustration med att få fatt på signalementsuppgifter”…. så klingar det lika illa med det faktum att varken Stefan G, Ulrika R, Bengt I, Anders E … eller för den delen Leif L. och Jan A. togs på namn och uppgifter!
      Dåligt polisarbete enligt TP och det är bara att instämma i ointresset vilket på inget sätt gör ”nekandet” av SE speciellt konstigt.
      Att du och TP sedan måste påstå motsatsen visar mer på hur tunt detta case är.

    4. Per W och Thomas Pettersson.

      Det finns flera vittnen som beskriver kaos och virrvarr innan ambulansen kom. Lisbeth o chock Anders B i chock, de flesta hade på sitt sätt tunnelseende, och delade åsikter om hur livräddningen skulle genomföras. Ryggläge, framstupaläge, blod som hotade att kväva, Lisbeth som inte ville som Anna. En som kräktes.

      Hans J: ”Dom sprang ju ur direkt, det var strongt gjort, ena killen han sprang ju fram direkt och gjort mun mot mun metoden på han där. Och jag gick ju ur också och lyssna och tittade där, så att det var virr-varr allting, det var ju kaos”

      Göran I: ”Det kom ytterligare personer fram till platsen och ett större virrvarr uppstod.
      Efter 5-10 minuter kom den första polisbilen till platsen.”

      Självklart befann det sig fler än en ”handfull” personer på den korta sträckan mellan Dekorimahörnan och tunnelbanenedgången väldigt fort.
      Jag räknade till 15, innan LJ ens kommit iväg upp mot Malmskillnadsgatan, och fler strömmade till vartefter. Snart kommer Anders D, och något senare LL och JA ut ur bilen också, och då är de 18. 19 med Engström. Detta är strax innan Söderström dyker upp, men alla stod förstås inte och hängde i en ring runt Palme.
      Man kan inte gå efter olika personers uppskattningar, eftersom ingen stod och räknade. Vi har vittnesmålen, så det är bara att läsa deras berättelser och räkna. Lampers ligger nära verkligheten.
      Privatspanarblues får du gärna kalla det.

      1. Man kan ju också tänka sig personer som kom dit efter att mördaren försvunnit från platsen, men som inte har gett sig till känna till polisen eftersom de inte har uppfattat sina observationer som tillräckligt intressanta. Det blir lätt ett cirkelresonemang: Inga andra personer än de som omnämns i förhör kan ha varit på platsen, eftersom det inte går att försvinna i mängden, eftersom det inte var fler personer där.

        1. Jakob:

          Exakt så. Och man inte bara kan tänka sig, utan vi vet att så var fallet. Detta av två skäl.

          1) Det kom folk promenerande på Sveavägen hela tiden och bilar körde förbi. Det vet vi ju, och trafiken upphörde förstås inte genom ett trollslag klockan 23.21.

          Naturligtvis har en del av dessa förbipasserande stannat till en längre eller kortare stund för att se vad som pågick. Allt annat vore helt orimligt. Dessa ”vittnen” har dock inte registrerats som närvarande av polisen på plats, eftersom polisen på plats inte var intresserade av senkomna förbipasserande som inte hade sett något av mordet. Varför skulle de vara det? Sådana personer var ju bara ett störningsmoment. Det är först efter 2020 som dessa eftersläntrare anses vara intressanta, eftersom vittnens minnen av andra vittnen nu utgör hela det miserabla fundamentet för anklagelsen mot Stig E.

          Rent konkret har vi numera namnet på några sådana personer, vilka gav sig till känna i efterhand och förhördes. Exempelvis Christoffer A och Anders E. Och samma sak gäller av allt att döma även Stig E.

          Det finns ju också ett intressant undantag, med en eftersläntrare som inte bara registrerades utan faktiskt togs till förhör direkt: Theodoros A. Man kanske kan gissa att det hade med hans utländska bakgrund att göra. Polisen tänkte väl naturligt nog i termer av utländska mordligor och terrorgrupper när de väl fått reda på vem den döde var.

          2) Vissa ”okända” vittnen nämns faktiskt i protokollen men registreras aldrig med namn. Vi har exempelvis ett sällskap som kom släntrande från restaurang Bohemia en god stund efter mordet, där en person förhörts. De övriga i sällskapet förhördes inte och om jag inte missminner mig tog polisen aldrig ens deras namn. De omnämns heller aldrig av något annat vittne. Likväl var de på platsen, utan att det är något konstigt med den saken.

          Totalt sett har vi alltså ett antal personer som (förutom de cirka 20 kända och protokollförda vittnena) måste ha passerat revy i egenskap av tillfälligt förbipasserande/nyfikna den första kvarten efter mordet. Vissa av dem känner vi numera till namnet, andra vet vi var där utan att veta vilka de var. Dessa personer nämns som regel aldrig av något annat vittne och finns inte i några polisprotokoll.

          Det är dock enbart ett enda av alla dessa eftersläntrarvittnen som i efterhand pekas ut som mördare på grundval av att man ”inte har sett honom på platsen”. Och det är Stig E.

  16. Skall nu gärningsmannen vridit på huvudet flera gånger under sin flykt?
    De konstrulktioner jag har sett talar om att gm vänt på huvudet en enda gång,närmast sekundsnabbt när han nått toppen av trapporna.
    Det är inte ett rimligt scenario att anta att han vänt på huvudet ett flertal gånger.
    Väglaget och den geografiska positionen nedanför trapporna talar istället för att gm haft sin uppmärksamhet riktad framåt.Det är det naturliga.
    Varför talar TP om att inget vittne observerat LJ mer än SE?
    Struntar han helt i LP?

  17. Hej Thomas Pettersson,
    Jag vill passa på och tacka dig för en både intressant och välskriven bok. Jag personligen delar inte din analys i långt ifrån alla avseenden men det hindrar inte mig från att tycka att du berikat debatten kring Palmemordet genom att skriva just denna bok! Man kan tycka att det är läsvärt utan att hålla med.
    Jag har också här på bloggen tidigare påpekat något eller några sakfel i tidigare utgåvor och jag kan nu notera att du i den senaste utökade versionen korrigerat detta. Möjligen beror detta inte på mina kommentarer, men att du justerar saker som tidigare har blivit fel ska du ha heder av.
    Det finns många detaljfrågor jag önskar att ställa till dig men jag koncentrerar mig i detta inlägg på en specifik sak.
    I debatten kring Engström talas det mycket om att han i olika lägen när han springande är på flykt vänder på huvudet och blickar tillbaka, kastar en blick över axeln eller motsvarande beskrivningar. Detta tyder på att vi har och göra med en person som är relativt vig och rörlig i nacke respektive halsrygg. Som du vet drabbades Engström av en relativt allvarlig skada i nacken någon gång under senare delen av 70-talet och denna skada gjorde att Engström fick ha huvudet fixerat i en stålställning under läkningsperioden. Har du belägg för att Engström vid tiden för mordet verkligen hade återfått den vighet i nacken som alla dessa observationer tyder på?
    Som jämförelse kan jag nämna att jag själv drabbades av ett diskbrock i nacken för ungefär tio år sedan och detta har gjort att åtminstone jag, om jag varit i samma situation som Engström, skulle ha haft svårt att i språnget utföra alla dessa huvud- och nackrörelser. Vi vet att Engström var relativt bra på att springa, men jag är tveksam till att han p.g.a. sin ålder och tidigare skadebild verkligen har den ”spänst” i nacke och hals som krävs.

  18. Thomas Pettersson skrev:
    ”Talande i sammanhanget är att Engström uppenbarligen inte berättar för Skandias Roland B att han talat med Lisbet. Det kan Engström inte göra av det enkla skälet att han i sitt första samtal med Roland B, på en direkt fråga hur Lisbet mådde, bara refererade till att han sett henne på avstånd, inte talat med henne”
    Sant är att han inte tycks ha berättat att han talat med Lisbeth, men han framhåller ju också att det enbart var två korta frågor: ”Åt vilket håll, hur var han klädd”. Varpå han fick svaret: mörkblå täckjacka, förresten har dom skjutit mig också”.
    Vet inte om Pettersson bara gör en slarvig framställning av Engströms samtal med Roland B, men man får klart intrycket att Engström sagt till Roland B: ”Jag såg henne bara på avstånd, men har inte talat med henne”.
    Det kan ju hända att jag läst slarvigt, eller att det finns ytterligare uppgifter från Roland B någonstans? Annars är det en förvanskning av hans ord.
    För övrigt förstår jag inte poängen som Thomas vill föra fram här.
    Varför skulle han hemlighålla en ordväxling med Lisbeth för Roland B samma förmiddag som han berättat om det för polis och media?

  19. Thomas fortsätter:
    ”Engströms påståenden om att han talat med Lisbet fick senare högsta polisbefälet på plats, Gösta Söderström, att anmäla sig till rättegången mot Christer Pettersson vid Svea hovrätt. Han redogjorde där för hur chockad och okontaktbar Lisbet Palme varit, att Engström skulle ha fått den information han själv i egenskap av uniformerad polis inte fått framstod som otänkbart. En av Engströms uppgifter föll för övrigt på sin egen orimlighet – det var först på Sabbatsbergs sjuhus Lisbet blev medveten om att hon träffats av ett skott”.
    Här har alltså Thomas anammat Lampers slutsats om att Lisbeth inte visste att hon själv blivit beskjuten förrän hon kände en sveda på ryggen då hon befann sig på Sabbatsbergs sjukhus.
    Detta går på tvärs med vad hon själv sagt i alla sammanhang: nämligen att hon upplevde på direkt på platsen att hon blivit beskjuten. Det borde egentligen vara slutdiskuterat redan där.
    För att Lisbeth ska bli ett användbart verktyg måste man efter hennes död, då hon inte längre kan gå i svaromål påstå att hon dels har fel då det gäller skottet, och dels har fel när det gäller vem hon sett på platsen och upplevt som gärningsman.
    Vad Joakim och Mårten än tycker, så är det uppenbart att de båda gör vad de kan för att knyta SE till både Grand-biografen och mordplatsen, och som gärningsman i båda fallen.
    Den ene var på plats vid Grand, den andra var inte ens i området. Den ene pekar ut Christer Pettersson som trolig man vid Grand, och den andra använder sin mors beskrivning av ett ansikte som hon säger tillhör Christer Pettersson och försöker att klistra det på Engström.
    Detta hakar Thomas Pettersson på, men avfärdar väktarnas mer vederhäftiga uppgifter om samtalet i receptionen, och att Engström kände till – att de som försökt rädda Palmes liv – också försökte att göra mun mot mun metoden.
    Hela framställningen är som att i varje del försöka slå ner fyrkantiga bitar i runda hål. Inget går ihop.

  20. Jösses Tomas Pettersson vad du vet mycket om vad som hände på mordplatsen. Bara att gratulera att du nått din insikt om allt o alla. Tyvärr har min tro på Engström som gärningsman försvagats ytterligare (som redan var mycket låg) då jag bara finner mer och mer krampaktiga försök att omtolka det som framstår som mest naturligt och rimligare. Det är också näst intill genant att ta Joakim Palmes ord över 30 år efter mordet som en byggsten. Det jag hört av honom var att Lisbeth aldrig ändrade uppfattning – men du kanske vet att hon egentligen innerst inne såg Engström – hemma Men du ska ha all cred för ditt arbete och research och för att du håller debatten levande. Allt gott

  21. Thomas, tack för intressanta synpunkter !
    Har du fått någon reaktion från Krister Petersson ännu. Tycker nog att han borde sagt att du gjort ett bra arbete. Han kan ju inte neka till det.
    Hursomhelst är en kommentar till det du skrev
    ” Kanske räknade Engström med att han, med en äldre mans pondus och en självsäker borgerlighets uppförandekod, skulle kunna påverka en ung arbetartjej till sin fördel. Det var i så fall inte fel tänkt”
    Jo det är väl feltänkt att räkna med att en ung tjej som Anna H skulle lägga en äldre gubbe på minnet. Han var ju över 50. Att han inte skulle förstå det och bli sur över att hon inte minns hans skönhet låter inte troligt…

  22. ”Snarast med viss övervikt” och liknande påstås ofta om Engström, men stämmer vad jag förstår inte alls. På bilder från denna vår ser han snarare tämligen smärt ut, för att vara drygt 50, t ex på bilden på länken nedan. Hans midja säger något helt annat än huvud och ansikte, som kan förleda en att anta att han är en tjock gubbe, litet plufsig så där. De första signalementen om utseende och ålder stämmer ju heller alls inte in på Engström – mörkt hår 35-40-årsåldern vs ljus/rödlätt tunnhårig 50-plussare. https://www.tv4.se/klipp/va/12527360/skandiamannen-en-av-personerna-som-forekommit-i-palmeutredningen

    1. Hans runda ansikte i förhållande till hans kropp kan tyda på att han går på läkemedel med kortison och som biverkning får s.k. ”moon face”? Kanske är det pga. den av Anders Fredric ovan nämnda nackskada som har tar smärtstillande? Sen kan man så klart bli lite plufsig som alkoholist.

  23. Tack Thomas för detta berikande inlägg och tack för att du orkar fortsätta och utveckla din argumentation! Du har återigen visat att du har förmåga att se både detaljer och helheter och att göra väl avvägda och sunda sannolikhetsbedömningar!

    Det blir dock lite uppförsbacke att försöka sälja in dina åsikter och insikter på den här bloggen. Här frodas nämligen människor som av olika skäl redan har bestämt sig vilket innebär att de inte går att påverka i skuldfrågan. Dessutom är många här detaljister som har en begränsad förmåga att se samband i form av helheter. Som jag skrivit om här tidigare för något år sedan är också förmågan att tänka i sannolikheter ofta bristfällig här.

    För all del, var och en har såklart full rätt att ha vilken åsikt man vill. Men att överskatta sin egen bedömningsförmåga samtidigt som man inte kan bena ut sannolikheter genom att relativisera och summera dem – det är ingen lyckad kombination! Risken att man tar en statsministermördare i försvar och förleder andra att göra samma sak, är uppenbar!

    Men låt dig inte nedslås av allt detta Thomas! Man kommer hur som helst inte runt att alla fakta som finns kring SE helt enkelt gör honom osannolik som vittne och sannolik som gärningsman. Detta har du med stark tydlighet visat i dina böcker och nu i detta inlägg! Ser med spänning fram mot ditt kommande inlägg!

    1. Rune skriver

      Risken att man tar en statsministermördare i försvar och förleder andra att göra samma sak, är uppenbar!

      Ingen av oss som ifrågasätter utpekandet av Engström har tagit en statsministermördare i försvar. Vi försvarar ett vittne som Thomas Pettersson och tidskriften Filter har hängt ut med namn och bild som statsministerns mördare utan tillstymmelse till bevisning.

      Att försvara ett vittne som rent hypotetiskt kan vara gärningsman genom att granska och ifrågasätta Petterssons analyser handlar om att söka efter sanningen. Om Engström inte är gärningsman riskerar utpekandet av honom att medföra att den verklige mördaren aldrig kommer identifieras och kommer gå fri för alltid.

      Risken att Thomas Pettersson och Filter genom uthängningen av Engström tar en statsministermördare i försvar är uppenbar

    2. Hypotesen om att SE skulle vara gärningsmannen möter helt enorma hinder. Att ta reda på sanningen handlar om att testa hypoteser. Här följer en grov sammanställning: (jag har även gjort en 80-minuters video på ämnet som jag gärna länkar till om du är intresserad.)

      personlighetstyp
      SE inte var i närheten av att ha sådan personlighetstyp/socio-ekonomiska egenskaper som attentatsmän besitter. Framför är allt saknade han aggressiviteten, var alldeles för gammal, umgicks inte i politiska extrema kretsar och saknade också våld- eller vapenintresse. Han hade dåligt självförtroende och var känslosam.

      vapenanknytning
      Med undantag av medlemskap i en vanlig skytteklubb 25 – 30 år innan mordet så finns ingen egen anknytning till vapen. Ingen i SE:s familj hade någonsin någon vapenlicens, och det finns inga uppgifter på något önskemål från SE att skaffa sig ett vapen. Ingen har heller sett honom med revolver. Hans artrit i fingrarna gjorde det t.o.m. svårt för honom att handskas med en kortlek. Om han mot förmodan skulle skaffat sig ett handeldvapen, hade han därför knappast valt en revolver som kräver motsvarande 6 – 8 kilos kraft på avtryckaren

      gärningsmannabeskrivningar
      Samtliga tre alternativa gärningsmannabeskrivningar är helt ounderbyggda och ologiska. I ett av dem skulle SE bära omkring på en magnumrevolver på väg hem från jobbet, bara stöta på LOP oväntat och av slump och bestämma sig på studs att skjuta ihjäl båda två. Nåt motsvarande attentat inte inte känt i historien. I det andra alternativet skulle han struntat i att stämpla ut, gått 300 m norr trots att hans tåg gick söderifrån, lyckats se OP av en slump, gått tillbaka till jobbet, hämtat vapnet, slösat tid med att prata med väktarna trots att han inte kunnat veta att LOP skulle passera förbi hans arbetsplats, sen gått ut, fått syn på dem lagom i tid och utfört dådet. I tredje alternativ skulle han ha sett OP vid biografen Grand innan bion började, sedan stått med laddat revolver utanför bion och väntat på dem, fegat ur, gått tillbaka till arbetsplatsen, struntat i att lägga tillbaka vapnet, och sen av åter en slump stött på dem igen när han kommit ut.
      I alla tre alternativen ska SE ha fått syn på LP i mörk belysning med neddragen pälsmössa. 2 vittnen intygar att LOP inte hade en människa i närheten vid övergångsstället innan biografen började.

      stämplingstiden
      GM kan mycket väl ha observerats av MP utanför ABF-huset, av LN i hans kiosk eller av KX från hennes lägenhet strax söder om Adolf Fredriks kyrkogata eller av Om någon av dess personer är GM så kan denne inte vara identisk med SE efter han stämplade ut från jobbet 23:19 (1,5 – 2,5) minuter innan mordet.

      stämplingstiden + samtal med väktare
      GM var sannolikt mannen som NF fick syn på 80 m norr om mordplatsen. Efter sin utstämpling samtalade SE med två st vakter. En av dem uppgav att samtalet varade ”en stund”. Den andra uppskattade det till ”ett par minuter”. Även om SE redan skulle ha stämplat ut nån sekund efter klockan blev 23:19, så fanns det inte tillräckligt med tid för ens ett minutlångt kort samtal om SE skulle kunnat inta positionen för mannen som NF mötte.

      signalementen
      De vittnen som var närmast uppgav att GM hade en blå täckjacka. GM hade sannolikt en stickad mössa, ev. med en liten skärm på framsidan. Ingen såg några glasögon eller halsduk på mannen som dessutom var robust med bred ryggtavla. Det går inte att veta säkert precis hur SE var klädd, men sammantaget stämmer signalementet väldigt dåligt överens med GM. LP var helt säker på att CP var GM, vilket tyder på att denne hade utseende som påminde om CP. Detta utseende skiljer sig markant från SE.

      samson/rorbrant
      GM kan mycket väl vara mannen som sprang in i AR på Regeringsgatan när denne gick i sällskap med GS. Mannen signalement stämmer inte alls in på SE.

      J.A
      JA pekade ut SE i fotokonfrontation som varande på brottsplatsen, och beskrev i Tingsrätten tre personer: AB, JÅS och en person vars signalement inte stämmer överens med något annat känt vittne på brottsplatsen.

      egna uppgifter
      Innan SE hade haft möjlighet att få reda på omständigheterna på annat sätt än som vittne, hade han uppgett att OP vändes på rygg, att man hade satt igång konstgjord andning, att det välde fram blod ur munnen på OP så att han såg vanställd ut, att LP hade sprungit ut i gatan, att LP stått och pekat in i gränden och sagt att GM sprang ditåt. Allt detta stämmer med vad som hände. SE uppgav också att han tyckte att Polisen var brysk mot LP vilket också stämmer då polisen Gösta S berättat att han t.o.m. hade gått handgripligt till väga för att få LP att följa hans uppmaningar.

      beteende efter mordet
      SE återvände till sin arbetsplats 50 m från mordplatsen omkring 15 minuter efter mordet. Att återvända till en plats så nära mordplatsen där risken att bli konfronterad av vittnen/polis är som störst är ett totalt oväntat beteende hos vilken grov brottsling som helst. Han uppgav till Polisen redan på ett tidigt stadium att han hade haft en central roll vid brottsplatsen de första minuterna efter skottlossningen och vidtagit en del åtgärder. Dessa åtgärder borde i normala fall lätt kunna ha kontrollerats av Polisen. Att en GM självmant skulle dra till sig Polisens intresse på detta sätt hade varit helt världsunikt. Det strider mot allt sunt förnuft att en GM skulle vilja ge upphov till utredningsåtgärder mot sig som han lätt hade kunnat undvika eller i vart fall fördröja.

      avsaknad av bevis
      Polisen har vidtagit en mängd utredningsåtgärder för att kunna klargöra SE:s ev. roll som GM Man har undersökt vapen, spårat olika vapens historik, letat efter SE:s familjemedlemmar i gamla vapenlicensregister, dna-topsat släktingar, förhört en mängd personer, undersökt kopplingar till militanta kretsar, letat efter vapenrester i tidigare bostad, tittat i sjukhusjournaler, gjort en psykologisk profilering av SE och kontrollerat hans arbetsförhållanden. Man har inte hittat nåt konkret alls som tyder på SE skulle vara GM.

      Något i den stilen ser hindren mot hypotesen om att SE är GM ut. Detta får jämföras med hindren mot andra hypoteser om vad SE haft för sig för att man ska kunna komma fram till vad som är mest troligt.

      1. Anders Olsson,
        oavsett om Rune är intresserad av den video du gjort så finns det säkert andra som bevakar den här bloggen som kan vara det. Så lägg gärna ut en länk!

  24. Ang Anders B:s uppträdande på platsen tror sig Thomas veta att han var ”tyst och introvert.”
    Men frågan är hur Thomas vet detta? Framgår det i något förhör?
    Så vitt jag fått veta av ett av de vittnen som hade bäst uppsikt över Anders B, så var han förvisso väldigt chockad, men han rörde på sig, ”steppade omkring” som vittnet berättade. Pratade också osammanhängande, och var på väg från platsen vid åtminstone vid ett par tillfällen. Sista gången i samband med att Norrmalmspiketen kommit till platsen och där lämnade han också sina uppgifter.
    Detta är ett beteende hos en person som upplevt något traumatiskt, men det finns definitivt inget stöd för att Anders B varit ”tyst och introvert”.
    Kan han ha sagt ”är det Palme, är det Palme”?
    Troligtvis inte, men om han gjort det kan ha snappat upp något rykte som han inte fått bekräftat förrän han kom hem och polisen knackade på dörren?
    Hans beteende som det beskrivs av detta i sammanhanget trovärdiga vittne stämmer relativt väl med hur Engström beskriver honom.

  25. Ang vittnena Yvonne N och Lars J skriver Thomas följande:

    ”De vittnen som befann sig på brottsplatsen och kunde utgöra ett hot mot Engström kunde han knyta an till genom att påstå att han själv befunnit sig på brottsplatsen. Med Lars och Yvonne var det värre, de hade ju sett honom under hans flyktväg.
    Engströms lösning var enkel: han flyttade helt enkelt ner sin observation av de båda till brottsplatsen. Där hade de båda fått lämna sina uppgifter, som de andra brottsplatsvittnena. Och där hade Engström sett, och framförallt hört de båda lämna sina uppgifter till poliser på platsen”.

    Kommentar:
    Var någonstans i Engströms vittnesmål knyter han an till Lars J och Yvonne N som ”observerade vid brottsplatsen”?
    Det är möjligt att han som vittne kunnat höra framför allt Yvonne lämna sitt vittnesmål, men den person han egentligen hörde kan lika gärna ha varit Anders D som beskrev en man i längre rock, som SE trodde gällde honom själv.
    Enligt Gösta Söderström ropades ett sådant signalement ut i samband med att ambulanspersonalen var upptagna med upplivningsförsök av Palme.
    Detta stämmer väl in tidsmässigt på när SE påstår att han hörde detta – i samband med att han kom tillbaka efter att ha varit nere och vänt vid Luntmakargatan. Det är också ungefär då som Yvonne N lämnar sina uppgifter, och möjligen också Anders D.
    Detta finns inget klart svar på, men att han skulle försöka knyta an till vittnet Lars J genom att flytta ner observationen av honom till brottsplatsen är knappast sant. Han säger att han såg honom i gränden från brottsplatsen då han stod som en silhuett mot kulturhuset vägg; något som endast ett vittne kunnat se.
    Därefter har han inte sett Lars J förrän han långt senare fick se en bild av honom och kunde då med stor säkerhet knyta an honom till figuren han sett i gränden.
    Thomas påstående att SE försökt att knyta observationen dessa två vittnen till mordplatsen är ett resonemang som är lika förvirrat som fel.

  26. Som väntat har Thomas Petterssons text snabbt lett till en livlig debatt här på bloggen. Vi har just passerat 50 kommentarer. Det blir nog många fler, och bra så.

    För min del är jag glad att Thomas Pettersson skriver här så att vi får möjlighet att ta del av hans argumentering kring frågor som han inte kommenterat tidigare. Och på samma sätt är jag glad över att ett antal kritiker ägnat kraft och tid åt att syna hans argument.

    Men diskussionen har haft en del inslag av påhopp på meningsmotståndare. Låt oss försöka hålla igen det så får vi en bättre debatt.

  27. Angående språngmarschen:

    Jag undrar hur Thomas ser på att Engström lyckas placera in sin språngmarsch i en kronologi som stämmer väl med verkligheten.
    Vi vet ungefär när poliserna tog upp förföljandet, och för enkelhetens skull kan vi säga att klockan då var 23.24.30. (Plus minus 15 sekunder) vi vet också att ambulansen kom till platsen ca 23.25, alltså någon minut efter piketen.
    Om vi ser till Engströms berättelse, så säger han att ambulansen kommit under den tid han var ute på utflykt, men då han kom tillbaka var ambulansmännen upptagna med livräddningen, och de bar strax in Palme i ambulansen.
    Vi kan räkna grovt på att Engström borde ha varit på utflykt i två minuter, och om han gav sig iväg ca 23.25 bör han då ha kommit tillbaka ca 23.27, vilket är exakt i det moment som Engström också beskriver.
    Även kopplat till Yvonnes N vittnesmål, eller varför inte Anders D:s vittnesmål.
    Dock inte med Lars J:s vittnesmål.
    Frågan är; hur visste han det?
    Tror Thomas att Engström studerat någon kronologisk genomgång i media som han läst sig till, eller hade Engström bara tur när han gissade?
    Det skulle ju i värsta fall kunna ha varit så att ambulansen kom precis samtidigt som polisen, eller kanske två till tre minuter senare. I så fall hade Engströms historia om språngmarschen kunnat avfärdas rakt av.
    Nu stämmer den ju som sagt väldigt väl in i den kända kronologin.

    1. Exakt är din vokabulär. Engström, enligt egen mun, sprang bort till Luntmakargatan. 80 meter? Vred på huvudet och gick tillbaka mot mordplatsen. För att det ska bli ”exakt” måste han väl ändå krypa? Han har själv visat hur han sprang. Oavsett, låt säga att han joggade. Då är han framme vid Luntis på 20 sek…det blir vansinnigt sega 80 meter för att ta sig tillbaka på 1 min och 40 sekunder….hur som, inte är det väl frågan om att något skett ”exakt”. Återigen – låt oss höja blicken och bortse från det vi inte kan återskapa. Med den information vi har: Engström har aldrig jagat efter några poliser.

      1. Per Wallander.

        Nej inte exakt.
        Det går förstås inte att veta hur länge han stått och tittat vid Luntmakargatan, och det går inte att veta hur lång tid det tog att gå tillbaka till mordplatsen runt barackerna.
        Två minuter var en uppskattning, men en och en halv minut är lika gångbart för huvudfrågan. Vi vet ju inte heller hur långt försprång han gett poliserna. Det kan ju vara mellan 20-45 sekunder.

        Det är hans egna (påstådda) aktiviteter som ska passa in i en lucka som rör poliserna och ambulansens ankomst, polisernas jakt in i gränden, förhållandet på mordplatsen, och i ungefär vilken fas ambulanspersonalen befann sig då han kom tillbaka. Det handlar inte exakta sekunder denna gång.
        Den övergripande frågeställningen blir likafullt: Hur kunde SE matcha in sig så pass väl i allt detta?

          1. Per.

            Om man lusläser varje tidning, och tittar igenom varje nyhetssändning fram till lunchtid den 1/3 så är det mycket möjligt att där någonstans framgår att polisen kom någon minut före ambulansen.
            Många uppgifter både sanna och falska kablades ut det första dygnet.
            Men liksom alla teorier sammantaget som bygger på att SE antingen fått sin information via olika tittar över axeln, eller att han kontrollerat allt han sagt med vad som blivit officiellt känt; för att sedan på något klurigt sätt spinna in sig själv i sammanhanget – så har vi även här en sådan uppgift.
            Då frågar man sig: var går gränsen för hur mycket man som privatspanare kan fantisera och skarva ihop om vad som kan tänkas röra sig i den misstänkte personens huvud, och samtidigt själv vara kvar på banan?
            Allt från ”Palmes litenhet” och svårförklarade berättelser om mun mot mun metoden, observationer av diverse figurer i gränden Lisbeths utsagor och beteende i olika lägen. Allt som en gm inte kunnat veta.
            Tror att risken är stor att man själv tappar fotfästet i verkligheten när man ägnar sig för mycket åt sådant.

            Avslutningen på SvD artikeln som bygger på en intervju med SE den 1/3 ser egentligen inte ut att tillföra något nytt, men ju mer man tänker på det, desto mer anmärkningsvärt blir det.

            – ”Jag glömde att tala om att han hade blå täckjacka, så jag sprang efter, berättar Engström. Men jag hann inte ikapp dem.
            När han kom tillbaka var ambulansen på plats”.

            Sagt av en person som i det läget egentligen sprang omkring i området runt Johannes kyrkogård. Nej knappast.

            1. Jörgen G:
              Ja den blå täckjackan i sig ger ju nästan redan där SE alibi.

              SE säger att Lisbet sagt blå täckjacka när han ringer till polisen dagen efter. Några timmar senare bekräftar ju Lisbet hans uppgift genom att också hon uppge att gm hade blå täckjacka. Hur kunde SE veta att Lisbet skulle säga det om han inte befunnit sig på mordplatsen efter att gärningsmannen hade sprungit iväg?

              Att sen Lisbet också enligt förhör med Anna H ska ha sagt att” däråt sprang han” och pekat inåt Tunnelgatan stärker ytterligare Engströms egen beskrivning. Jag menar, väldigt få av personerna vid mordplatsen vid det tillfället borde vara på det oklara med vart gärningsmannen tog vägen. Den enda som har anledning att fråga om den saken (och få den reaktionen från Lisbet) bör vara just Engström eftersom han själv uppger att han inte sett händelsen. Engström uppger också i förhör, liksom då Anna H, att Lisbet pekade i riktning mot ”tunneln i Tunnelgatan”.

              1. Simon A
                Ja, och om vi nu ska gå tillbaka till grunden, och försöker anslå en artig ton så kan man tycka att det är något konstigt i att en tidigare ostraffad person – som enligt alla som kände honom inte visat ett uns av de egenskaper som krävs för att begå mord, än mindre ett statsministermord, men man kan ändå tycka att det är möjligt, och sluta där.
                Vill man i stället anta en mer realistisk syn, så är det helt uteslutet, och det av följande anledningar:
                Stig Engström, kände till detaljer som den redan försvunne mördaren omöjligen kunnat veta under de första tolv timmarna.
                Lisbeths utsaga om den blå täckjackan, observationen av LJ i gränden (väl och utförligt beskrivet från mordplatsen vid en tidpunkt då den verklige mördaren befann sig på väg upp för trappen), att Lisbeth sprungit ut på Sveavägen och viftat på bilar.
                Han kände till att personerna som gjort upplivningsförsök också gjort konstgjord andning, och att ambulansen kommit till platsen efter att polisen tagit upp mördarjakten.
                Allt detta inom tolv timmar efter mordet.
                Lusläsa tidningar, gissa rätt, och fantisera bakvänt utifrån ett par huvudvridningar under flykten i gränden.
                Hans berättelse stämmer överens med flera vittnen som mycket tidigt var på plats. Stefan G säger att han ”med andras hjälp” vände Palme i framstupa sidoläge.
                Det finns inget annat vittne än Stig Engström som gör anspråk på att vara en av dessa ”andra” som hjälpte till.
                Det finns förstås ytterst pinsamma och inlindade motförklaringar till allt detta som ofta gör anspråk på att hålla akademisk nivå, men dessa är konstruerade av personer som (troligtvis) av olika anledningar vill saluföra en oskyldig grafiker som statsministermördare.
                En del tror förstås att han är skyldig, men jag tror inte riktigt att alla gör det.
                Till detta kan läggas att vapen saknas, ingen har noterat att han bar på ett vapen, ingen misstänkte honom, motiv saknas, och inga försägelser inför vänner, grannar under tiden han levde.
                Det orimliga i att komma tillbaka till Skandia bara 50 meter från mordplatsen 15 minuter efter mordet utan att lukta krutrök, och utan att väktarna fattat misstankar.
                Engström måste få en offentlig ursäkt av de som ligger bakom detta spektakel.

      2. Per W: Det är lite drygt 50 m ner till Luntmakargatan. När SE stormspringer ner förbi byggbarackerna i Folke Rydéns reportage tar det ca 11 sekunder. Om SE joggar ner (vilket skulle vara högst troligt med tanke på att det var is och snö på gatorna och därtill mörkt i gränden) tog det sannolikt ganska mycket mer än 20 sekunder. Jag har redan flera gånger påpekat att när man tittar på SE:s lätt sprättiga/spattiga gång (i samma Folke Rydén-reportage) ser man att han tar ganska korta steg och att frekvensen är hög, men att det inte går så våldsamt fort framåt (lite drygt 1 m/s). Han lär inte heller ha vänt på klacken omedelbart, utan stannat upp en liten stund. 1 min och 40 s ter sig därför inte som en orimlig tidsrymd.

    2. Gösta S med en poliskollega kom till mordplatsen 23.30 , de skrev av tiden och digitalklockan kontrollerades mot froken Ur därfor är tiden helt korrekt. Polispiketen kom strax efter Gösta S och sedan ambulansen. Det var GS som gav order till poliser i piketen att ta upp förföljande av gärningsmannen- Stig E försöker springa upp poliserna men misslyckas och återvänder till mordplatsen och promenerar på den södra sidan. Stig E bör ha kommit till mordplatsen ca 23.35, därför ambulansen hade åkt iväg med Olofs kropp till Sabbatsberg. Enligt journalkortet kom ambulansen till Sabbatsberg 23.35. När Yvonne kom till mordplatsen låg Palme med syrgasmask på gatan.

  28. Det här med vapnet och den rätt ovanliga ammunitionen tycker jag är intressant.
    Var fick SE tag i vapnet och varför hade han med sig ett vapen från jobbet som grafiker?
    Ammunitionen är vad jag förstår ovanlig och egentligen opassande för att skjuta någon enligt det jag kunnat läsa mig till.
    Hade SE kontakt med någon skytteklubb och kunde få ammunition den vägen?
    Hade hans vän vapensamlaren tillgång till sådan ammunition.
    Några andra omtalade personer i mordet på Olof Palme hade tillgång både till revolver och denna typ av ammunition.

    1. Kalle, våbnet er et mysterium.

      Første tænkte jeg, Engström havde våbenet liggende på rummet (om vi forestiller os ham som GM). Måske havde han lånt det af våbensamleren. Han havde tidligere illustreret et af hans våben (ifølge TP’s bog). Måske var det et gammelt våben fra hans tjenestetid.

      Men hvor risikabelt ville det ikke være med revolver og kugler på kontoret, selv om han kunne låse sin dør og et skab inde på kontoret? Rengøringspersonale, kolleger – jeg synes, det er usandsynligt, når jeg tænker efter.

      Problemet er da, at han må have fået våben og kugler om aftenen den 28. Ville våbensamleren levere det til ham? Det ville være en jættestor risiko for ham at tage. Det har hans ældste datter jo ret i, jf. interview med Lampers. Hvad der taler en smule for våbensamlerens indblanding, er det brud, der kom mellem dem, vist året efter SE’s interview med Skyd & Sikkerhed, hvor han digter sig ind i morderens ageren.

      Ville da hans (ex)fru kunne aflevere våbenet til ham om aftenen? Jeg har svært ved at se for mig, at hun går ind på hans arbejdsværelse i hjemmet i Täby, finder revolver og kugler og kører fra Täby for at aflevere våbenet i Luntmakergata til SE kl. 22.35. Men det kan jo forklare, hun absolut ikke kan se SE som GM – hun ville jo være medskyldig.

      1. Gruto: Instämmer i att allt detta låter orimligt.

        För att ytterligare något öka orimligheten: Vapensamlaren tycks ha varit på middag i Gamla stan under kvällen, och i brist på mobiltelefon gick det knappast att få tag på honom för en snabb vapenleverans från Täby.

        För att ännu något mer understryka orimligheten: Man bör dessutom fråga sig varför i hela friden de lade tillbaka vapnet i samlingen utan att någonsin göra sig av med det, efter avslutat statsministemord?

        Och för att ännu ett snäpp vrida upp orimligheten: Detta förutsätter ju dessutom att Vapensamlaren och Stig E var vänner på den nivån att man kunde ringa en kväll och säga, ”Tjenare hörru, kul senast på bridgen! Du, en snabb grej bara: jag har fått en möjlighet här att skjuta statsministern, kan jag låna din puffra? Det är kvickt gjort, du får tillbaka den i morgon!” (Alternativt scenario: byt ut Vapensamlaren mot hustrun. Lika orimligt, om inte mer.)

        Så, å ena sidan har vi dessa orimligheter staplade på orimligheter ovanpå orimligheter insvepta i ett tjockt lager orimligheter, som grundläggande förutsättning för en teori som redan är komiskt osannolik.

        Å andra sidan: ”med tanke på vad som hände den aktuella kvällen”. Works every time!

  29. Thomas Pettersson beskriver en teori där gärningsmannen tittat tillbaka på mordplatsen under den tidigare flykten. Finns det något vittne som beskriver att detta sker? Att mördaren gör det hastigt vid översta trappsteget är ju känt.

    En intressant detalj är att det görs ett nummer av att Stig Engström var rejält chockad när han återkom till sitt kontor. En välkänd effekt av att hamna i stark stress är tunnelseende, fysiskt. Detta gör att personer som är med om något traumatiskt får ett mycket begränsat synfält och lätt missar stora delar av vad som sker runt omkring. Att tänka sig att denna vid våld helt ovane grafiker – efter ha utfört mord på statsminister – inte bara klarar av att springa och se sig om, han kan dessutom fokusera vid en mängd detaljer som han slugt sätter ihop till ett alibi och återberättar för väktarna strax efter.

  30. När Inge M kommer till ATM vid Tunnelgatan lämnar han av personerna vid maskinen och gör en U sväng och parkerar på Tunnelgatan mittemot mordplatsen. När han parkerat bilen ser han att en person står vid Dekorima och vänder blicken söderut och norrut, som är gärningsmannen för Palme. När personerna kommer till ATM fanns en kund innan som enligt remsan gor uttag 23.16,53 och den sista tjejen gör uttag 23.18.56 och då hör hon skotten på Tunnelgatan. Det menas att gärningsmannen fanns där i minst två minuter. Nu kommer Nicola som enligt honom kollar Tunnelgatan noga och han ser ingen man där , men när paret Palme kommer går gärningsmannen fram och avlossar två skott bakom Olofs rygg som faller ned död. Nicola fortsätter promenaden och 10 meter norr om ingången till Skandia möter han paret Palme, som har en promenadtid på ca 52 sekunder till mordplatsen. Skotten avlossas enligt polisens utredning 23.20.00 – 23.20.10 och Stig Engström stämplar ut 23.19.00, och sekunder räknas inte på uret och om man antar att Stig E kommer ut på gatan 23.19.40 då har han 20 sekunder på sig att gå i rask takt mot Kungsgatan, och hinner till Götabanken som låg 20 meter från mordplatsen när han hör skotten. Analysen visar att Stig E kunde helt omöjligt varit någon gärningsman, utan Thomas Petterssons påstående om Stig E som gärningsmannen är en lufthypotes och ingenting annat.

    1. En bättre lufthypotes. Stig E skjuter Palme 23.18.56 går in på baksidan av Skandia-huset.och stämplar ut 23.19.55

  31. Det stora problemet med skandiamannen är att få vapnet i hans hand när han lämnar skandia efter arbetsdagens slut. Motivet är för klent, antingen kräver det en personlighet som har extremt dålig impulskontroll, extremt hat mot Palme eller någon form av psykisk sjukdom. Inget tyder på att det stämmer in på stig, ingen person som kan bekräfta att han skulle haft tillgång till vapen eller vara vapenintresserad . Om man ska hårdra det hela så det enda som finns är att hans vittnesmål inte bekräftas av andra och att ingen vittnar om att de sett honom som vittne på mordplatsen, samt han ser Lars J och Yvonne ser en person springer på david bagares gata med någon form av väskliknande föremål. Tycker det finns ganska många saker som gör han mer trovärdig som vittne, sen är det som med alla vittnen att det mänskliga psyket skarvar och lägger till, tycker det stämmer på de flesta vittnesmål, men i Stigs fall dras det hela tiden till att misstänka honom att medvetet ljuga.

    Om vi tittar på de övriga vittnena. Lisbeth ändrar sin beskrivning ganska påfallande, ljuger hon medvetet? Anna Hage som träffar militär på cafe, bilar som åker utanför hennes bostad och bevakar henne etc, ljuger hon, ska vi misstänka henne för någonting, Lars J som har noll koll hur länge han väntar innan han följer gm, som ser en person springa in bakom en bil, ljuger han? Finns det dolda motiv? Inge M som ändrar sitt vittnesmål om dekorimamannen, ljuger han medvetet, Anders D som pratar om ett möte, fast Lisbeth är tydlig att det inte ägt rum, ljuger Anders D? Eller ljuger Lisbeth? Anders B som tycker att de går i sällskap minst 5 m, ljuger han, eller ljuger Lisbeth eller Inge M? Det mesta talar för att de har uppfattat saker och ting på olika sätt och sen har hjärnan lagt till och dragit ifrån på ett mer eller mindre sinnrikt sätt.

    Poängen är att de som förespråkar Stig som gm menar att just han måste vara helt korrekt i sina uppfattningar annars är det något fuffens. Blir väldigt selektivt utifrån vittnesmål, vissa av väktarnas vittnesmål är 100 % korrekta om det passar i rätt syfte, varför skulle de vara mer korrekta?

    Tillbaks till mordplatsen verkar vara ett argument som ska lösa saker och ting, likt en detektiv hitta svagheter. Tomas Pettersson ägnar sig åt ganska många meningslösa detaljer, vi får fortfarande inte en pistol i Stigs hand på ett trovärdigt sätt, gärningsbeskrivningen går inte att göra trovärdig, finns inget riktigt trovärdigt motiv, finns ingenting i personligheten som skulle göra honom till gm på ett trovärdigt. Finns ingenting egentligen, inget konkret bevis som håller Det som stör mig är att nästan alla som har en teori är 100 % säkra på sin sak, Nåväl, Paul Smith är bara 99 % säker, stocklassa är 100 %,Holmer var 95 % säker, filterredaktionen är 100% säkra med tillägget att alla andra teorier är snömos. Alla som börjar tro på en teori verkar nästan bli sjuka och tappa all form av ödmjukhet. Alla kan inte ha rätt, i så fall blir det knökfullt med folk vid Dekorima, då hade Inge M sagt att det stod 20 pers vid avfasningen, Lars J hade sett ett pärlband av människor uppför trapporna.

    1. Så är det.Tunnelseendet är enormt när det gäller Palmemordet plus att det dessutom går prestige i ställningstaganden gällande hypoteser och potentiell(a) gärningsman(män).
      Personligen så förespråkar jag starkt en särskild hypotes utifrån min slutsats att denne är den klart mest sannolike gärningsmannen,så jag vet egentligen inte om jag är rätt person att kast sten i glashus gällande detta…:-)
      Vad jag kan fastslå är att jag har ändrat mig gällande mest bärkraftig hypotes samt att jag aktivt efterfrågar debatt och välgrundad kritik emot hypotes GH,så jag gör mitt bästa för att inte fastna alltför mycket.
      Jag har aldrig begripit varför vissa verkar ta sin åsikt gällande Palmemordet på sådant ofantligt stort allvar.
      Det finns ingen guldmedalj att vinna och med all sannolikhet så finns det inte längre någon smoking gun att återfinna heller,varför 50 miljoner aldrig lär betalas ut.

    2. I övrigt så vill jag konstatera att det aldrig kan vara bra att helt fastna på brottsplatsen.
      Det finns ingenting som egentligen säger att hela lösningen på mordgåtan går att återfinna där.
      Det blir brottsutredningstekniskt navelskåderi av alltihop,ett Agatha Christe eller Ellery Queen liknande scenario där man skall fås att tro att det via speciella ledtrådar(eller red herrings)hela händelsförloppet skall utmynna i att Colonel Mustard gjorde det i biblioteket.
      Minsta naturliga detalj blåses upp över alla proportioner och sedan spekuleras det hej vilt utifrån det skakiga grundmaterialet.

      Verkligheten fungerar inte så.Palmemordet är inte Cluedo och att begränsa sig så till brottsplatsen som KP och HM gjort leder troligen till hopp i helt galen tunna..möjligen så hade de vunnit i Cluedo..men som sagt,detta är verklighet och inte något brädspel.

  32. ”HUR DET NU SKALL GÅ TILL!?”

    + ”Om utredningen skall tas upp på nytt måste SE först kunna förklaras bort – HUR DET NU SKALL KUNNA GÅ TILL!?” – Krister Petersson 2020-06-10

    + De som var med om det – Inga trovärdiga vittnen har motsatt sig utpekandet av SE, där ibland nyckelvittnena Margareta S, Anneli K, Mårten Palme, Nicola F, Lars J och Yvonne N utan har t.o.m. i flera fall bekräftat i media trots tiden.

    —– Grandvittnet Anneli K – ”Det var SE som jag såg utanför Grand!”
    https://areena.yle.fi/audio/1-50557332
    —– Mårten berättade i hovrätten att han såg Grandmannens ansikte och beskrev honom enligt följande: Fyrkantigt ansikte, 180 centimeter lång, kraftigt byggd, keps med knäppe till skärmen, stålbågade glasögon och blå täckjacka, ganska långt ner på benen.
    https://www.expressen.se/nyheter/det-ar-mycket-mojligt-att-det-var-honom-jag-sag/
    —– Lisbeth Palme beskrev TIDIGT GM för familjen vilket överensstämde med SE (Joakim Palme). ”Inget misstämmer” 5:10 in i intervjun.
    https://www.expressen.se/tv/nyheter/joakim-palme-gar-inte-att-fa-bort-stig-engstrom-fran-mordplatsen/
    —– Lars J – ”Allt stämmer!”
    https://www.expressen.se/nyheter/palmevittnet-pekar-ut-engstrom-som-mordaren/

    Med tiden kommer fler och fler att acceptera SE som GM och ”Går inte att runda!”. Bland annat kommande Netflix-serien kommer att bidra till det.

    Lösningen på mordgåtan har varit så efterlängtad som visas av det stora intresset som fortfarande finns efter mer än 30 år. Hur många av dessa trodde att de skulle få uppleva att få reda på om SE som inte går att förklara bort?

    Att polisen inte själva kunde lösa gåtan trots alla resurser kommer också att leda till mer och mer respekt för framför allt TP:s insats där insatta och intresserade kommer att beteckna det som en journalistisk bragd.
    Nedan exempel på ”MOP-profiler” som har digitalt förevigat sina expertavfärdanden av SE. Kommer de att stå för dem om ett år?

    —– Jan Guillou, Aftonbladet, 27 maj 2018
    ”Journalistiskt undantagstillstånd!”
    https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/ngKl0L/mordet-pa-olof-palme-ar-ett-galenskapens-gift–inte-bara-journalistis

    —– Leif GW Persson, TV4, 3 januari 2021
    ”Väktaren och Dekorimamannen ger ju SE alibi!”, ”Omöjligt att hinna!”, ”Upprörande!”
    https://www.tv4.se/klipp/va/13312862/leif-gw-persson-darfor-mordade-skandiamannen-inte-olof-palme

    —– Lampers, Expressen 11 januari 2021
    ”Jag menar att på ALLA de punkter där man kan misstänka honom för mordet, på ALLA de punkterna kan man hitta alternativa förklaringar. Och I MÅNGA FALL ÄR DE FÖRKLARINGARNA BÄTTRE OCH MER LOGISKA än de som åklagaren kommit med.”
    (Kommentar: Åklagarens punkter kan då i stort sett översättas till framför allt Thomas Petterssons punkter)

    MOP-profilerna verkar inte ha förstått eller accepterat det vittnes- och faktastödda förloppet – ”Går inte att runda”.

    —– Den uppseendeväckande SE upptäckte Palme vid Grand före bion (Grandvittnen), gick tillbaka till Skandia (Anna-Lisa G) och ordnade eller hämtade därefter revolvern och återvände till Grand (22.35/Vimmerbyvittnet) före filmens slut (Margareta S, Anneli K, Mårten Palme).

    SE valde (vågade inte?) att inte skjuta vid Grand utan återvände igen till Skandia och ”stämplade ut” 23.19. Därefter gick han direkt ut – Roland B/HO mindes inte 23.19, däremot mindes väktaren att SE efteråt hade tjatat om att han hade så bråttom så att han inte hade tid att stanna som var kutym – och norrut mot nattbussen 691 på Odengatan (troligtvis HPL Stadsbiblioteket) som var vid tidpunkten enda rimliga alternativet hem till Täby, särskilt utan tidtabeller.

    SE mötte helt överraskande paret Palme igen och vände om och följde efter makarna vilket Nicola F såg att SE gjorde 23.19,55 när SE befann sig vid ”norra reklampelaren”. 23.20 passerade paret Palme med SE i släptåg Skandias entré där SE minuten innan hade gått ut igenom. När SE upptäckte Tunnelgatans gränd som flyktväg såg Cecilia A, Inge M (1 mars) och Anders B att SE gick ifatt Palme och sköt (Dekorimamannen var AB stående vid Dekorimas entré EFTER skotten). Till skillnad från de chockade och okontaktbara LP och AB såg SE dessutom statsministern drabbas av ”spinal chock” och på en bråkdels sekund förvandlas till ”Han såg så liten ut”. SE chockades troligtvis svårast av de tre som upplevde det våldsamma dödsfallet på NÄRA HÅLL vilket oundvikligen leder till chock (Henrik Anckarsäter/TP).

    När SE hade nått ungefär till trappsteg 15 av 89 blev han synlig igen för Lars J och som i sin tur blev synlig från Sveavägen. Den enda plats där inte SE behövde vända sig om för att se efter förföljare (SE:s upprepande beteende som LP, HJ, LJ, YN, GS såg) var från första trappavsatsen, trappsteg 32, där man SNEDDAR höger till nästa avsats. LJ var då antagligen vänd ned mot Sveavägen eftersom han annars hade kunnat beskriva GM bättre, även från sidan (förhör Lars J 1986-04-04). Det var rimligtvis från den trappavsatsen som SE såg LJ. Dessutom går det att uttrycka/ana ålderspreciseringen ”man i tjugoårsåldern” därifrån (SE 1986-03-01 12.20).

    Vid 23.30 – 23.35-tiden (Anette K, Lampers m.fl.) kom SE tillbaka till Skandia. Svårt chockad, osammanhängande, ”hjälplös” och detta märkte även Roland B av dagen efter. ”Han såg så liten ut” upprepade SE för väktarna.

    —–

    SE-tvivlande ”MOP-profiler” har därför hamnat i ett tidsträsk och försökt visa på att om SE stämplade ut 23.19 var det nästan omöjligt tidsmässigt att hinna skjuta Palme 23.21,30. Om han dessutom var Grandmannen, ja då var det ännu omöjligare (Nej, det fanns ingen stämpelklocka vid Grand som SE använde sig av när han gick därifrån vid 23.15-tiden så tvivlarnas sekundberäkningar är meningslösa, däremot stämplade SE ut 23.19 och de tre passerade Skandia 23.20, minuten efter).

    —– Gunnar, Bloggen, 25 oktober 2021:

    ”Thomas Petterssons teorier”, ”den som fått mest uppmärksamhet”, ”att det fanns misstankar mot Engström”.

    Fortsatt förminskning alltså och fortfarande inget erkännande. Inte heller minsta bidrag till ”HUR DET NU SKALL GÅ TILL!?” trots att mer än ett år har gått sedan KP:s presskonferens.

    Det skymmer MOP-insatsen och framgrävandet av alla fakta under åren.

    https://www.gp.se/kultur/kultur/filters-mattias-g%C3%B6ransson-vi-visste-vad-vi-gjorde-1.38924541

    1. Mikael A
      Ser att du inte har något nytt att komma med. Så länge du inte har det får du räkna med att vi är många som ifrågasätter att Engström är gärningsman. Något erkännande kommer aldrig om inte nya avgörande fakta presenteras
      Gällande din gärningsbeskrivning så är det redan bevisat att Engström inte kan vara Grandmannen eftersom han inte hinner tillbaka i tid.

      1. Två saker jag funderat på:

        När man ser världskändis så tycker man oftast att de är mindre än man trott. Så det är högst vanligt reaktion och hårklyverierna här känns väldigt onödiga.

        Det andra är att när väktarna frågades ut var det flera månader efter mordnatten och de hade sedan dess träffat SE många gånger, hört hans historier än fler gånger. Med vad vi vet om minnesforskning idag så måste man nog ifrågasätta mycket av vad de uppgav att SE sade på mordnatten. Det kan lika gärna vara sådant de läst eller hört senare.

        1. Och en annan märklig sak. Att ingen av väktarna gav sig ut och tittade på mordplatsen, 50 meter bort. Det har jag alltid funnit väldigt märkligt, närmast obegripligt.

          1. Ja! Det där har inte heller jag fått mitt huvud runt. Och om SE är gm hur kan han vara säker på att ingen av väktarna har varit vid mordplatsen och vänt och därmed ifrågasätta hans påståenden? Där tar han ju en enorm risk som gm att återvända (inte heller det får en vettig förklaring av vare sig KP eller TP). Och om han är gm, återvänder han söderifrån eller norrifrån? Varför återvända till mordplatsens omedelbara närhet om han lyckats fly den?

            1. Engström hade kunnat springa rakt i famnen på ett uppbåd av poliser som hade frågat väktarna om de gjort några observationer. Polisen hade kunnat konfrontera vittnena på mordplatsen med Engström och fått veta att ingen hade sett honom efter att gärningsmannen avvikit. I värsta fall hade någon känt igen honom som gärningsman

              Hade jag hetat Engström hade jag inte återvänt till Skandia utan skyndat mig så långt bort från mordplatsen som möjligt. Nästa morgon när fru Engström får kännedom om mordet genom media säger jag bara att det låg en blodig man på trottoaren vid Tunnelgatan och det hade samlats en del folk där men jag trodde det var ett fyllebråk och ville inte bli inblandad utan skyndade förbi mot tunnelbanan.
              Hade inte kontaktat polisen och tidningar för att ljuga om att jag varit ett aktivt vittne och komma med en massa lögner som lätt hade kunnat avslöjas när vittnena frågades ut

    2. Jag har här på bloggen sett att du ofta åberopar ”Går inte att runda”. Om du lyssnar på vad Krister så under presskonferensen, så förstår du kanske att vad han menade var att han misslyckats. Han har misslyckats med att hitta bevisning som räcker för ett åtal och han har misslyckats med att helt avföra Engström från utredningen med de utredningsåtgärder som stått till förfogande. En av hans förklaringar var att det nu gått lång tid och att många inte längre är kvar i livet. En annan förklaring var att många misstag gjorts tidigare under utredningen.
      Att Krister Petersson inte ”kom runt” Engström, betyder alltså inte att Engström är mördaren. Inte heller att bevisningen mot honom är stark eller inte kan/får ifrågasättas. Det betyder bara att Krister ansåg att han inte kom längre med utredningen.
      Om du inte heller ”kommer runt” Engström, så står det dig fritt att lägga ner och ägna dig åt något annat.

      1. Fast varför blir det då så viktigt för KP att namnge den misstänkte? Om han misslyckats och inte kommer längre? Om han saknar bevis som räcker till åtal?

        Jo, för att han var slapp, läste en artikel och satsade alla ägg på att de hade vapnet. Han har fani mig inte ens hört vare sig NF eller HO vilket är helt absurt. Han har inte lagt två fingrar i kors för att få till en trovärdig gärningsbeskrivning. Allt han hade var en gul linje på en powerpoint-slide som såg ut att vara från 1986 och ett vittne 2-300 meter från mordplatsen vars vittnesmål han refererar till oerhört selektivt, för att inte säga tendentiöst.

        Hade han knipit igen och ägnat sig åt förundersökningen på allvar istället för att sitta och bräka i TV om att han minsann hade en lösning så hade i alla fall SE sluppit bli utpekad och hans anhöriga och vänner sluppit bli illa åtgångna. Men när han väl hade lovat folket en lösning så var han illa tvungen att leverera en.

        Så svenskt att släppa igenom detta undermåliga arbete utan anmärkning.

      2. Hej ^o^,

        Precis, min tolkning av det Krister Petersson egentligen avsåg att förmedla vid presskonferensen var att det kvarstår misstankar mot Engström och att dessa misstankar tyvärr varken går att bekräfta eller att avföra. I och med att Engström är avliden lägger han därför ner förundersökningen. Vill man sedan vara välvillig kan man vidare tolka de förväntningar som byggdes upp genom intervjun i veckans brott i februari 2020 och det ”defacto-utpekande” av Engström i gärningsmannarollen som skedde vid presskonferensen var ett utslag för stor medial oskicklighet.

        Men även om vi antar denna välvilliga tolkning av Krister Pettersson så kvarstår att han sammanfattningsvis var extremt oskicklig – ja, jag har i andra inlägg kallat det inkompetent – vad det gäller hanteringen av förundersökningens avslutande. Och som ni vet har även JO varit mycket kritisk i en rapport från juni 2021.

      3. ^o^: ”Att Krister Petersson inte ”kom runt” Engström, betyder alltså inte att Engström är mördaren. Inte heller att bevisningen mot honom är stark eller inte kan/får ifrågasättas. Det betyder bara att Krister ansåg att han inte kom längre med utredningen.”

        Nej, det där är en alltför välvillig tolkning av Krister Peterssons uttalanden.

        Det har inte på många år varit möjligt för utredarna att komma längre i utredningen av en massa saker i Palmeutredningen. Exempelvis misstankarna mot Christer P (som ju var av avsevärt starkare art än de mot Stig E, även om det mesta tyder på att han var helt oskyldig). Man lade ändå inte ner utredningen med hänvisning till att den misstänkte var avliden. Samma sak gäller Christer A, Victor G eller egentligen vem som helst som hunnit avlida under utredningens gång. Dessutom Sydafrika med flera sådana spår.

        Ingen av dessa gärningsmän/teorier blev ”helt avförd från utredningen”.

        Sen kan jag ändå ha förståelse för att man lade ner utredningen. Det är en annan sak. Jag tror aldrig att vi kommer att få reda på vem som sköt Palme och jag tror inte det hade hjälpt att fortsätta utreda saken. Att lägga ner utredningen med hänvisning till att man inte kommer längre hade varit ett begripligt beslut, även om många intresserade/berörda hade blivit besvikna.

        Det bisarra utpekandet av Stig E som misstänkt är dock en rättsskandal. Eller två. Dels var det formmässigt felaktigt (det har JO fastslagit) och dels var det innehållsligt tokeri (allt pekar nämligen på att Stig E var oskyldig, vilket tyvärr inte utreddes av JO).

    3. ”Med tiden kommer fler och fler att acceptera SE som GM och ”Går inte att runda!”. Bland annat kommande Netflix-serien kommer att bidra till det.”

      Argumenten blir mer och mer skrämmande.

      Har du ens redan sett filmen Mikael A? Menar du att Netflix-serier kan lösa Palmemordet?

      1. Kristian

        Netflix-serien kommer antagligen att innehålla förtydliganden av SE:s skuld för att mindre insatta skall kunna hänga med. Exempel på det är handledsväskan som är synlig vid mordet och Jeppssons felaktiga placering vid trappfoten då han dessutom ser SE på första trappavsatsen.

        Det kommer att reta gallfeber på insatta konspirationsteoretiker som inte kan förklara bort SE men som ändå inte kan acceptera att SE inte kan rundas.

        Men Kristian, återkom gärna med ett försök.

        1. Ingen handledsväska var synlig vid mordet. Ingen såg en gärningsman i femtioårsåldern med keps. Serien innehåller flera grundläggande faktafel säger de som sett delar av den

          1. Jonas – fast Engström menar ju att han burit en handledsväska som osynligt vittne. Sug på den karamellen.

            1. Vad jag menar är att ingen observerat att gärningsmannen hade någon handledsväska. Något av vittnena kan mycket väl ha varit en man i femtioårsåldern med lång mörk rock samt keps och handledsväska. Att gärningsmannens signalement matchade Engströms är en spridd missuppfattning

        2. Du menar alltså att seriens skapare mer eller mindre känt sig tvungna att dupera oinsatta tittare. Det kanske stämmer. Oinsatta tittare förstå nog inte varför Stig pekas ut när ingen på mordplatsen vittnat om en man i 50-årsåldern med vare sig handledsväskor, kepsar eller stålbågade glasögon. De förstår nog inte heller hur mördaren Stig kan ha hunnit uppfatta så många detaljer när han hastigt kastat en blick över axeln då han sprang från trappkrönet.

          Så ja, manusförfattarna har nog gjort en korrekt bedömning, för det där är verkligen svårt att förstå. Även för insatta, oavsett om de är konspirationsteoretiker eller inte…

          Återstår kanske att se om serien kommer att flörta lika mycket med konspirationsteorier som Thomas Pettersson själv gjort.

        3. Mikael A,
          Ja att du inte vet skillnad på verklighet och fiktion vet vi redan.
          Förtydliganden med rena faktafel ska väl inte behövas för att peka ut en så, enligt dig, solklar statsministermördare?
          Synlig handledsväska på mordplatsen?
          När Yvonne N inte ens är säker på handledsväska. Hennes beskrivning är en hårdare variant som saknar rem!

          Inte ens ert starkaste kort håller.

          Och dina ideliga försök att försöka övertyga din omgivning funkar väl så där va? Du är den som ska ha med allt i din konspiration…taxiföraren som körde till Häggvik, vapensamlaren?

          En Engström som efter en rätt stressad tur vid Grand där t.o.m. Mårten ska ha sett honom… stämplar ut..
          Ingen aning om Palme tog vägen hem via Drottninggatan….
          Ljuger om T-banan (söder ut) helt idiotiskt ?
          Tar höger (norr ut)… och springer rakt i famnen på paret Palme…. som om dom på något magiskt sätt sökt upp varandra?

          Thomas Pettersson har lurat rätt många av er.

          1. moparkivet

            —— ”taxiföraren som körde till Häggvik, vapensamlaren……”

            Vid 23.30 – 23.35-tiden (Anette K, Lampers m.fl.) kom den uppseendeväckande SE tillbaka till Skandia. ”Svårt chockad, osammanhängande, hjälplös” och detta märkte även Roland B av dagen efter. ”Han såg så liten ut” upprepade SE för väktarna. Då hade han från Grand vid 21-tiden till återvändandet väckt omgivningens uppmärksamhet på ett mycket uppseendeväckande sätt.

            Du tror alltså att ingen skulle ha lagt märke till SE på 691? Eller har du något annat trovärdigt förslag på
            hur SE tog sig hem till Täby?

            Har du något trovärdigt alternativ till Vapensamlaren?

            Jag gissar att du som andra inte har några trovärdiga svar.

            1. Mikael A

              Min gissning är att Engström aldrig var vid Grand vid 21-tiden och att han inte alls väckte omgivningens uppmärksamhet på ett mycket uppseendeväckande sätt. Tror att det bara är dina grundlösa fantasier om vad Engström hade för sig och hur han betedde sig under mordkvällen.

              Engström chockades av att ha sett statsministern ihjälskjuten på nära håll och av att se en person Lars J som han då trodde var gärningsmannen. Efter att ha fått prata av sig med väktarna i receptionen och ringa hem till frun hade han dock lugnat sig tillräckligt för att kunna ta sig hem på egen hand med nattbussen. Finns ingen anledning tro att han betedde sig särskilt uppseendeväckande under hemfärden.

              Engström hade inte något vapen eftersom han inte var gärningsman så vapensamlaren eller något alternativ till honom behövs inte

                1. Finns inga Grandvittnen som efter 35 år kan identifiera Grandmannen. Att något vittne efter att ha sett Engströms namn och bild i media säger att det kan vara han bevisar absolut ingenting. Vad du tror är inte relevant. Den man som sågs titta efter makarna Palme när de började promenaden söderut från Grand kan inte vara Engström eftersom han inte hinner tillbaka till Skandia

            2. Mikael A.

              Det är egentligen inte så stor skillnad mellan att argumentera mot dina eller Thomas Petterssons alster, eftersom de bygger på likartade infall.
              Ibland får man för sig att ni försöker spela något lustigt spratt, eftersom ni kastar fram den ena tokteorin efter den andra, som då och då förkastas till förmån för något ännu mer orimligt.

              Som ett belysande exempel kan man ta WT observationen på tunnelbaneperrongen i gamla stan som gjordes av Ulla S L.
              Den WT mannen dög länge till att vara SE, även om den utseendemässiga beskrivningen inte stämde, men när Thomas sedan ändrat sig från att SE ingått i en attentatsgrupp kopplad till Stay Behind och eller Bofors vapensmugglingar till att vara den ensamme hatiske moderaten från Täby så blev den observationen ointressant, och SE flyttades i stället till Grand, där han inte heller passar in på någon vittnesbeskrivning.
              Det verkar som om väktaren Anna-Lisa G:s osäkra uppgift om att SE kom tillbaks till Skandia kl 21 är för värdefull för att bara kasta i papperskorgen.
              En bensträckare efter tolv timmar på kontoret är annars inget konstigt.

              Likadant är det med Mårten Palmes uppgifter om mannen utanför möbelaffären som han ändrat från att sannolikt vara Christer Pettersson till att sannolikt vara SE.
              Alldeles för värdefullt att ha med Mårten som vittne för att släppa det.
              Dessutom är mannen svår att bortförklara, och därför måste han vara SE.
              Som ytterligare en konsekvens av detta måste SE galoppera förbi makarna Palme ta sig genom bakdörrar och korridorer för att slutligen komma ut på Sveavägen tidigt 23.19. Om man vill att SE ska vara mannen i Tensonjacka som förföljer makarna Palme strax söder om SARI vill säga, och det vill man förstås, inga andra mystiska personer får ta plats och förstöra en fin historia.
              Likadant förhåller det sig med taxiresan till Häggvik.
              SE måste ha sprungit i en båge runt kvarteren på västra sidan av Sveavägen för att slutligen komma ner från Saltmätargatan och tränga sig in i taxin.
              Dock är mannen inte det minsta lik SE , men vad spelar det för roll när det inte spelat någon roll i andra sammanhang.
              Hela SE utpekandet är ett gigantiskt fantasimissfoster, och det som såg lovande ut i början visar sig nu inte bestå av något annat än luft.
              Det blev tydligt under Krister Peterssons presentation.
              Det sista halmstrået som återstår är den minsta gemensamma nämnaren: en mörkt klädd man springande på David Bagares gata med någon typ av väska, utan några ytterligare kännetecken som knyter an till SE.

              Och de värsta lögnerna och fantasierna som man spunnit om SE och hans vänner och anhöriga har jag inte ens redovisat.

              1. Det känns som det åter är dags att påminna om tonen i debatten. Sakargumenten har precis samma värde oavsett om motpartens tankegångar beskrivs som tokteorier, spratt och infall eller bara som mindre övertygande. Däremot finns det ju risk att tonen i debatten gör att själva sakargumenten kommer i skymundan.

                Jag vill betona att uppmaningen även är riktad till mig själv. Jag vet att det händer att jag är lite mer drastisk i mina kritiska formuleringar än vad jag egentligen tycker är påkallat. Så låt oss se det som en kollektiv ambition att skruva ner retoriken.

              2. Jörgen!

                Detta påhopp borde väl Thomas P själv svara på, men jag gör ett försök hur jag tolkat hans arbete. Thomas, om du lyssnat på vad han sagt, har gått på många minor genom åren i sina efterforskningar. Han har dock varit tydlig med att han lagt saker åt sidan när det visat sig vara fel/tokigt. Det gäller exempelvis Gamla Stan, men också glasögonen som hittades i mordkvarteren. Det gäller även Stay Behind. Med tanke på Stigs arbetsplats och bekantskapskrets hade det varit tjänstefel att inte jobba utifrån hypotesen Stay behind/Engström. Nu gick det inte att knyta Engström till Stay Behind vilket gjorde att just den hypotesen hamnade längst ner i högen med troliga scenarion.

                Att Mårten Palme, redan reagerade på Engströms utseende 1986 och kopplade honom till Grandmannen är väl allt annat än fantasimissfoster? Det är nog inte lätt att vara son till en statsminister och förste dam, när den senare av de var så säker på Christer P. Att vissa observationer av Grandmannen inte skulle vara lik Stig Engström är rent nonsens. Det är överhuvudtaget så pass närma vi kommit att koppla person till enskilda vittnesmål i denna utredning. Jag påstår nog at Engström är spöklikt den s.k. Grandmannen. Sen tycker jag inte du ska hänga upp dig på jack/rock-modeller.

                1. Per W.

                  Det är inte fråga om något påhopp. Jag formulerade mig lite spetsigt, men jag ska försöka hålla tillbaka lite på uppmaning från Gunnar.

                  Det jag menar är att den ena orimligheten hela tiden tar vid där den andra läggs åt sidan.
                  Det finns helt enkelt ingen röd tråd att följa, utan hela teoribygget med Engström som gärningsman svajar på ett väldigt märkligt sätt fram och tillbaka.
                  Observationer av märkliga personer både här och där förklaras eller lämnas därhän – utifrån vilken motivbild man för tillfället vill knyta till SE.
                  Det är bara SE som står stadigt kvar, och kan inte bero på annat än att man bestämt sig för att lansera honom som gärningsman, och sedan får allt annat rätta in sig efter honom.
                  När man försöker fylla det med substans går det sällan bra, utan man hamnar lika snett varje gång.
                  Senast nu då man dragit in exfrun och telefonsamtal från fjällen – tunna teorier om att han varit på Skandia under semesterveckan bara för att ta ett par exempel. Det går inget vidare helt enkelt.

                  Nej det finns väl inga Grand-observationer av någon SE liknande person alls egentligen, men om vi håller oss till klockan 20:30 eftersom perrongmannen flyttades dit.
                  Inte direkt ”spöklik” någon av dessa observationer. Välj ut någon som du tycker själv.

                  Vad Mårten tänkte om sin observation och SE 1986 är inte värt att kommentera eftersom det inte blev nedtecknat.
                  Dessutom är det inte möjligt rent tidsmässigt.
                  Tror inte ens att man ska försöka forma en bild av en persons utseende utifrån vad som står i ett förhörsprotokoll. Framför allt inte om observationen är gjord snett bakifrån under en sekund.

              3. Jörgen G

                KP och PU nöjde sig med att beskriva förloppet från skotten 23.21 till YN två minuter senare. Mer behövdes inte för att göra alla tvivlare svarslösa på frågan, hur förklara bort SE som GM.

                Intressant att du tar upp WT. Det har trots allt inte enbart varit snömos utan funnits lite substans även om det inte på minsta sätt har kunnat förklara SE. Nu vet vi att även WT blivit sista spiken i många tvivlares kistor.

            3. Mikael A,
              Klart mer trovärdiga alternativ än dina och TP’s fantasier.
              Förstår att du inte vill diskutera Yvonne N. ”osäkra” väska.

              Ditt bevis för att SE tog taxin är för att folk alltså skulle lagt märke till honom på bussen?
              Jag får väl ge dig rätt i att han som GM säkert skulle blivit påkommen som ett nervvrak.
              Men som vittne och chockad, nej vi har inga uppgifter om någon chockad person. Inte ens AB har någon reagerat på tydligen.

              Alternativ till vapensamlaren? Vad menar du?
              Klart inte vapensamlaren lånar ut sitt vapen, eller har sån dålig koll på samlingen att SE lyckats låna det i hemlighet.
              Eller som jag tror du vill mena, är en del i konspirationen och levererar det till SE på Skandia?

              Sluta konstruera vilda fantasier och förvränga fakta!
              Men jag förstår å andra sidan att det just är p.g.a. hur svag denna teori är.
              Den kan inte stå på egna ben!

              1. moparkivet

                ”Jag får väl ge dig rätt i att han som GM säkert skulle blivit påkommen som ett nervvrak.”

                Ett svar! Tack, får be om ursäkt för att jag inte trodde att du som andra inte skulle svara på konkreta frågor.

                ———-
                KP och PU nöjde sig med att beskriva förloppet från skotten 23.21 till YN två minuter senare. Mer behövdes inte för att göra alla tvivlare svarslösa på frågan, hur förklara bort SE som GM.

                1. Mikael A
                  Ja, jag är inte som du som varken svarar på frågor eller håller dig till sanningen. Det måste skarvas en hel del för att försöka få lite tyngd i denna svaga teori.

                  Försöka intala dig själv om att KP och Melander har en beskrivning som håller och att tvivlare blivit svarslösa?
                  Av alla fantasier som TP dragit fram kunde man inte använda mer.
                  Inte ens Grand.

                  Inte ens hur SE så turligt och helt osannolikt sprang in i famnen på Palme vid Sari.
                  Han som ”gett upp”… ljuger ändå om tunnelbanan för att sedan svänga höger och norrut..

                  T.o.m. sagan om rödluvan är mer trovärdig!

                  1. SE kan knappast ha sprungit in i paret Palme vid SARI. Det måste ha varit efter det. Han står tidigast utanför Sveavägen 44 kl. 23.19.55. Därifrån till SARI tar det (om man accepterar att han går relativt fort, 1,7 m/s, dvs, 6,2 km/h) drygt 30 sekunder att gå. Då är klockan 23.20.25. Om vi godtar att paret Palme gick relativt långsamt (1,3 m/s, dvs 4,7 km/h) tar det 85 sekunder från SARI tills skotten faller. Alltså lämnar de SARI kl. 23.20.05, dvs 20 sekunder innan SE tidigast kan vara där.

        4. Filmmakarna upptäckte tydligen tidigt alla hål i Thomas Petterssons hypoteser och insåg det omöjliga i att göra en trovärdig story med boken som grund.

          Här blev det helt enkelt nödvändigt att skarva och hitta på i en utsträckning som förhoppningsvis även författaren finner anstötligt, men som han samtidigt slipper ta ansvar för.

          Och på ett plan spelar det mindre roll, för såväl boken som TV-serien är ju bara fiction. Tråkigt bara att det fantasifulla scenariot drabbar en verklig person och hans eftermäle. Och att tittarna på köpet blir blåsta på lösningen till Palmemordet.

        5. Kallar du presentation av felaktiga fakta för förtydliganden i skuldfrågan? Felaktiga fakta är tvärtom direkt vilseledande för tittarna

      2. Kristian: Jag tror Mikael A har helt rätt om hur opinionen kommer att utvecklas, samtidigt som han på ett imponerande vis lyckas ha helt fel om allt annat.

        Tåget har lämnat stationen, det finns inte längre någon utredning som kommer att hålla liv i frågan. Om femtio år kommer SE vara det enda namn som nämns i historieböckerna i den mån Palmemordet alls tas upp.

    4. Att LP:s uppgifter om gångpromenaden anger att mannen betraktades ca 23:17:45, och mannen då var 420 m (varav de sista dryga hundra meterna var i inomhusmiljö) från SE:s stämpelklocka som SE stämplade på senast 23:19:59 utgör snudd på totalt hinder mot att MP-grandmannen var SE. Och även om LP skulle ha misstagit sig något, och SE i det läget (trots att han med laddad revolver då skulle ha gett upp planerna) skulle av outgrundlig anledning joggat tillbaka och hunnit stämpla ut precis 23:19:59, så kommer nästa hinder mot din hypotes. Den ena väktaren uppgav att de pratade ”en stund” Den andra sa att de pratade ”ett par minuter”. Sen tar det lite tid av gå från stämpelklockan ut till Sveavägen också. Så SE kan inte hunnit ut till att vare sig bli sedd av NF eller se LOP passera vid ytterdörren om han först ska ha blivit betraktad av MP vid grand.

      Nämnvärt är även att MP redan på mordnatten sa att det kunde vara en viss person som polisen visade foto på. Och att MP efter några veckor sa att han började bli osäker på vad han mindes och vilka minnesbilder som han själv skapat. Och att han såg en bild på en man från Turkiet i kriminella kretsar så kontaktade han polisen och sa att grandmannen såg ut som honom. Och sedan var han övertygad i 30 år att det var CP. Ingen av dessa är det minsta lik SE. Detta visar att ytterligare en förändrad minnesbild efter detta inte är korrekt.

  33. Tack, Thomas för en mycket bra och utförlig text.
    Jag är inte lika övertygad om SE som GM men jag är helt öppen för möjligheten. Det finns i mina ögon inget som direkt avfärdar honom, som i fallet CP.

  34. Martin A,
    Helena gör uttaget vid ATM enligt remsan 23.18.56 när hon hör skotten på Tunnelgatan, och vid kontroll som polisen gjorde av tiden på ATM var den 90 sekunder fel, man måste lägga till 90 sekunder. Det medför att den korrekta tiden på remsan var 23.20.26 och Stig E stämplar ut 23.19 och enligt polisens justering av skottiden var den 23.20.00 – 23.20.10. Det blir till en omöjlighet att Stig E var någon gärningsman med tidscykeln.

  35. Hej Thomas!

    Jag skulle vilja fråga vilka grunder du har för följande två påståenden i början av avsnittet ”Mördaren i gränden”:

    ”Inget vittne på brottsplatsen hade sett Lars J där han kikade in mot brottsplatsen en kort stund efter mordet. Däremot hade Lars och gärningsmannen iakttagit varandra en kort stund.”

    För det första bortser du helt från Lisbet Palmes vittnesmål som väl stämmer överens med Engströms och Lars egen berättelse. Antar du att Lisbet Palme hittade på eller mindes fel? Eller att det var någon annan än Lars som hon såg? Eller räknar du inte Lisbet Palme som ett vittne?

    För det andra: Att Lars iakttog mördaren medan han sprang uppför trapporna är vi överens om. Men var hittar du uppgiften om att även mördaren iakttog Lars? I förhöret med Lars från den 4 april 1986, sidan 39 (http://www.itdemokrati.nu/page36am2.html) får han frågan om mördaren såg honom vid Luntmakargatan. Och han svarar: ”Inte när jag stod vid baracken, nej. Om han såg mig när han var -, vände blicken ner uppe vid trappan, det vet jag inte om han gjorde. Försvann ganska fort -, försvann bak-, ganska fort bakom skynket här så att jag är tveksam ifall …”. Finns det några andra uppgifter från Lars någonstans om att han kändes iakttagen?

    De här frågorna, som ju är helt centrala för ditt utpekande av Engström, måste du kunna svara på!

    1. Jag uppmärksammade Thomas Pettersson på din fråga. Han meddelade mig att han inte kommer att svara enskilda bloggläsare och motiverade det med att det skulle bli för omfattande. Han hänvisade också till att han gjorde likadant när han förra gången deltog i en debatt här på bloggen. (Det vill säga; i diskussionen om hans då nyutkomna bok. Debatten pågick oktober till december 2018 och startade med min recension av den. På den följde en replikväxling där han argumenterade i tre längre inlägg men alltså inte deltog i debatten i kommentarsfältet.)

      1. Tack Gunnar för att du uppmärksammade Thomas Pettersson på min fråga! Jag testade att vända mig direkt till honom, men förväntade mig egentligen inte något svar, åtminstone inte från honom och åtminstone inte här i kommentarsfältet. Vi får hoppas att Thomas Pettersson verkligen har grund för sitt påstående om att mördaren och Lars iakttog varandra en kort stund, och att det inte rör sig om en lättvindig gubbgissning, för att använda hans eget uttryck. (Eller att han har tittat för mycket på trailern till Netflix-serien.)

    2. Jakob

      Att även LP såg Lars J bekräftade hans och SE:s vittnesmål vilket säkert var avgörande för PU:s, går inte komma runt.

      SE hade det upprepande beteendet att vända sig om och se efter förföljare. Under den KORTA tid som SE var synlig under flykten såg LP, HJ, LJ, YN, och GS att SE vände sig om.

      Från första trappavsatsen, trappsteg 32, där man SNEDDAR höger till nästa avsats. var LJ var antagligen vänd ned mot Sveavägen eftersom han annars hade kunnat beskriva GM bättre, även från sidan (förhör Lars J 1986-04-04). Det var rimligtvis från den trappavsatsen som SE såg LJ. Dessutom går det att uttrycka/ana ålderspreciseringen ”man i tjugoårsåldern” därifrån vilket man inte gör från Dekorimahörnet eller trappkrönet (SE 1986-03-01 12.20).

      Har du något trovärdigare förslag på varifrån SE såg LJ?

      1. Det är inte säkert att Engström har sett Lars J, det finns andra alternativ:

        1. Ev. har Engström inte sett någon person alls och har bara ljugit ihop allt. Den som säger tillräckligt mycket som inte stämmer, kommer någon gång att säga något som stämmer hyfsat överens med sanningen.

        2. Ett alternativ är att han själv inte har inte sett någon person på det stället, men däremot fått höra av någon annan på plats att det minsann stod någon person där inne och tittade.

        3. Jan N och Charlotte L uppgav att de såg att en person sprang in i gränden efter gärningsmannen. Denna person kan ha dröjt sig kvar och blivit sedd av Engström.

        4. Polismannen Wikström mötte Yvonne N, Ahmed Z och en person till vid Luntmakargatan. Men Yvonne N och Ahmed Z hade bara sällskap av varandra. Denna tredje person kan ha dröjt sig kvar och tittat ner mot Sveavägen, synlig för Engström

        5. Ahmed Z måste ha promenerat på Tunnelgatans norra sida efter att ha kommit ner från trappan till Malmskillnadsgatan, eftersom det stod ett byggnadsskjul som tänkte hela södra sidan och mittendelen av gatan. Ahmed Z bör rimligen har observerat att det fanns blåljus ute på Sveavägen och i det läget är det fullt naturligt att man stannar upp nån sekund och tittar dit innan man fortsätter promenaden. Från denna position var han exponerad från Sveavägen

        6. Lisbeth såg (1 – 3 minuter efter mordet) att det stod en man till vänster om barackerna och tittade mot Sveavägen. Oaktat vem denna person är så kan Engström också ha sett honom från Sveavägen.
        Det finns några alternativ till, men ovanstående är torde vara tillräckligt.

    1. Vad man kan vänta sig, med andra ord. En snyggt producerad serie som bygger på att tittaren ska godta förutsättningen, att Engström är mördaren.

      De moraliska komplikationerna med ett utpekande av en avliden person som aldrig fått tillfälle att försvara sig går recensenten förbi. Utom möjligen antydningsvis när han avslutar recensionen med att serien ”nog klarar av sitt ärende på fem avsnitt. Ja, om Stig Engström nu verkligen var mördaren, annars är det ju stolpe ut.”

      1. Ledamoten och huvudsekreteraren i den statliga kommission som under nittiotalet granskade statsministermordet, Hans-Gunnar Axberger, arbetar med en bok om Palmemordet. Han menar på att ”lagstiftarna i den demokratiska världen har abdikerat inför internet”.
        Däri kan vi nog då också alltså snart räkna streamingtjänster som Netflix.

        ”Vi levererade ett tusental sidor och nu följer jag upp det vi skrev då: vad kom vi fram till, och vad har hänt sedan dess?”

        Det skall i alla fall bli spännande att läsa boken.

        https://www.dagensjuridik.se/nyheter/lagstiftarna-i-den-demokratiska-varlden-har-abdikerat-infor-internet/

        1. Intressant intervju med Axberger, även hans kommentarer om hat och hot på nätet och vilka konsekvenser det har för att se över tryckfrihetslagstiftningen.

          Hans kommande bok om Palmemordet blir förstås spännande att läsa. Under sin tid i den tredje kommissionen som skulle utreda hanteringen av Palmemordet, den som till sist kom att heta Granskningskommissionen, var han under en period mycket skarp i offentliga uttalanden som han gjorde.

          Bakgrunden var att han ganska snart kommit på kollisionskurs med den första ordföranden i kommissionen, Sigvard Marjasin.

          Sedan Marjasin avgått under spektakulära former skrev Axberger en artikel på DN Debatt (8 augusti 1996) om de problem som funnits i kommissionen under Marjasins tid. Den fick rubriken ”Vi fördes bakom ljuset”. Där drog han till att börja med dramatiska slutsatser om bakgrunden till kommissionen och om regeringens syfte med den. Så här skrev han:

          ”Initiativet till kommissionen kom via en enskild riksdagsmotion från konstitutionsutskottet som trots motstånd från bland annat riksåklagaren, polisen och det översta politikerskiktet tvingade fram en granskning.”

          Och då var dessa ledande politikers förhoppning att det skulle gå att styra kommissionens arbete så att den blev lydig och ofarlig:

          ”Vår uppgift var att ’undanröja allmänhetens misstro’, som det heter i direktiven, och då skulle det ställas till rätta i stället för att letas fel och brister.”

          Axberger hävdade i artikeln att under Marjasins ledning kom det snabbt fram färdiga formuleringar med ställningstaganden som ledamöterna förväntades ställa sig bakom. Det kunde till och med handla om att peka ut framträdande kritiker av Palmeutredningen med nedsättande värdeomdömen.

          Och sedan Kjell-Olof Feldt skrivit sin krönika i Dagens Nyheter om polisspåret var det hans tur. Enligt Axberger hade det väckt ”påtaglig politisk irritation” på hög nivå när Feldt gav sin in i debatten och det hade fått Marjasin att börja verka för att ”rapporten skulle innehålla en släng mot Feldt”.

          Axberger tyckte det var anmärkningsvärt att Marjasin inte ville inse att en statlig kommission inte borde ägna sig åt att recensera vad enskilda medborgare tyckte i samhällsdebatten.

          Mest oroande, enligt vad Axberger skrev i sitt DN-inlägg, var dock att ledamöterna i kommissionen inte fick veta allt, att Marjasin hemlighöll känslig information från polisutredningen:

          ”För egen del är jag inte konspiratoriskt lagd. Mitt uppdrag i kommissionen har emellertid tvingat mig att tänka om, i vart fall i mörka stunder. Trots den självklara förutsättningen att en kommissionär skall ha tillgång till allt relevant material och framför allt till det material han eller hon begär att få se har jag fått uppleva att detta aktivt försvårats.”

          Axberger beskriver i artikeln hur han fått kämpa för att få läsa vissa delar av utredningen. Med olika formella restriktioner hade Marjasin försökt stoppa honom. Och när han till sist skulle få möjligheter att läsa det han ville kunde han med en ”till visshet gränsande sannolikhet” konstatera att det fanns saker som han inte fått se, fast det hette att han hade full insyn. Axberger tillägger att det material han tänker på är av så hemlig art att han inte kan beskriva saken närmare.

          ”En obestämd och i bästa fall felaktig men ändock känsla har därför insmugit sig om att materialet på någon nivå filtrerats. Jag vet inte på vilken nivå detta skulle vara”, skriver Axberger.

          Han betonar dock i artikeln att han inte misstror Ölvebro och poliserna i Palmeutredningen som varit hjälpsamma på alla sätt. Däremot reagerar han över hur en hög representant för justitiedepartementet, expeditionschefen Stefan Strömberg, gått ut i media och sagt att man inte ska förvänta sig att kommissionen ”hittar något dramatiskt” i utredningsmaterialet om mordet.

          Axberger menar att det uttalandet på ett bra sätt sammanfattar ”det politiska etablissemangets och den högre förvaltningens attityd till Palmekommissionens arbetsuppgift”. Han tillägger att mordet på Olof Palme är ”det enda statsmannaattentat i modern tid som inte tillnärmelsevis är uppklarat. Att utgå från att förklaringen till detta är odramatisk är fantasilöst”.

          Axberger kom efter Marjasins avgång att bli huvudsekreterare i kommissionen och kom i den egenskapen att skaffa sig detaljerade kunskaper om stora delar av utredningsmaterialet, troligen mer än andra ledamöter. Han kom givetvis också att få ett stort ansvar för det slutliga betänkandets utformning.

          Betänkandet är inte skrivet i samma ton som Axbergers debattartikel och det var väl inte heller väntat att ett statligt betänkande skulle vara det. Slutsatserna är också, menar jag, i vissa avseenden rätt överslätande även om betänkandet innehåller en del mycket skarp kritik av viktiga inslag i utredningen.

          Jag intervjuade Axberger i min bok Mordgåtan Olof Palme. Vid den tiden arbetade han som JO och det han sa till mig då låg väl mer i linje med tonen i betänkandet än med tonen i hans debattartikel. Det ska bli spännande att se vad han säger i sin bok nu när han står mer fri från olika statliga myndigheter.

          1. Spännade och spännande. Precis som alla andra så missade Axberger Stig Engström. Med det sagt, hans nya alster går i papperskorgen.

            1. Det var kanske en lite djärv slutsats med tanke på att du inte vet vad som kommer att stå i boken? Men jag tolkar dig som att du inte kommer att läsa den.

            2. Man kan uppenbarligen ha olika skäl för att rata en bok. Jag tänker inte köpa och troligen inte heller läsa någon mer bok skriven av TP, eftersom han fuskar med källhänvisningarna i sin första bok om Palmemordet. Oavsett om det var avsiktligt eller oavsiktlig innebär det att man inte kan lita på det han skriver.

              Du tycks rata Axberger för att han inte pekar ut SE som mördaren. Det är inget betyg på Axberger. Det är betyg på din egen objektivitet.

        1. Jag förstår dig inte riktigt, Per Wallander. Det du kallar tramsigt, är det att jag sammanfattade SVT-recensionen med orden: ”En snyggt producerad serie som bygger på att tittaren ska godta förutsättningen att Engström är mördaren”?

          Vad var det som var tramsigt med det? Jag tycker att det var ett ganska bra och tämligen sakligt återgivande av recensentens bedömning.

          För egen del gissar jag att recensenten har rätt, att det verkligen kommer att vara en underhållande och välgjord fictionserie, ”baserad på verkliga händelser” som det brukar heta. Det är inget fel på den genren. Problemet är bara att den pekar ut en person som skyldig till det mest uppmärksammade svenska brottet i modern tid – trots att Palmeutredarna inte ansåg sig kunna binda honom till brottet.

          Personen är avliden och fick inte en chans att försvara sig när åklagaren Petersson presenterade honom som misstänkt, om än inte tillräckligt misstänkt för ett åtal. Och han kan givetvis inte heller försvara sig när hans liv blir underhållning i landets vardagsrum.

          Mot den bakgrunden kan jag lugnt säga att jag är glad över att inte ha varit involverad i denna TV-serie.

          1. Jag undrar om det överhuvudtaget skulle vara möjligt att göra en sådan här film om SE hade haft efterlevande? Är det inte så att en sådan här film tungt skulle kunna falla under förtal av avliden!?

            Visserligen reserverar jag mig då det mig veterligen inte framkommit huruvida filmen problematiserar, eller framställer, att det är en historia som bygger på rena spekulationer och helt utan någon form av bevisföring. (Men ändå…)

            Skulle det t.ex. vara möjligt att göra motsvarande film om Catrine da Costa-fallet med ett uttryckligt
            budskap, även om man skulle reservera sig att historien inte grundar sig på fakta, att allmänläkaren och obducenten var gärningsmännen?! Och som dessutom skulle dramatisera hur det hela i detalj gått till och med tillhörande beskrivning över deras personligheter.

            Var går gränsen egentligen i ett sådant här fall?

            Skulle det vara möjligt att filmen skulle visas av SVT?

            Eller om man skulle vända på det, att man skulle göra en film som framställer t.ex. Stalin, Hitler eller någon annan uppenbar förbrytare som helt oskyldig i sitt handlande, hur skulle en sådan film bemötas?

            Det ligger tyvärr kanske något i debattören Mikael As påstående att denna film, bara genom sitt anslag s.a.s., kan etablera en allmän uppfattning att SE, trotts total frånvaro av bevis och dessutom där till ett fullständigt osannolikt utpekande av SE som GM, att SE ändå är Palmes mördare.

            Men som sagt, visserligen utan att ha sett filmen, befarar jag att eftervärldens dom riskerar att falla hårt över denna film…

            Men o andra sidan, kanske kommer filmen, genom sitt, vad det ändå ser ut som, bisarra utpekande att SE var Palmes mördare, att ge ytterligare uppmärksamhet och debatt och bidra till att sanningen till slut kommer fram i denna märkliga historia…

          2. Gunnar

            ”trots att Palmeutredarna inte ansåg sig kunna binda honom till brottet”

            Nej men i stället konstaterade de att SE inte går att komma runt och att om utredningen skall tas upp på nytt måste SE först kunna förklaras bort, ”HUR DET NU SKALL GÅ TILL?!”

            Fortsatta förminskningar av TP och SE och fortfarande utan tillstymmelse till något trovärdigt rundningsförsök eller någon trovärdig idé om alternativ GM.

            1. Så länge vare sig TP eller KP presenterar en trovärdig beskrivning av varför SE hade en laddad revolver, hur han inom loppet av någon minut bestämmer sig för att brottsdebutera som statsministermördare, hur han tidsmässigt hamnade bakom paret Palme samt varför han väljer att återvända till mordplatsens omedelbara närhet direkt efter mordet så får ni nog finna er i att de på god grund blir ifrågasatta.

              Frågan är snarare hur man kan godta en så tunn teori som TP presenterar? KPs bedömning att det de har skulle räcka till häktning är en bedömning jag inte helt delar med tanke på hur mycket det finns som talar för att SE var där som vittne.

            2. Eftersom inte bevisningen mot SE skulle ha räckt till ett åtal måste han inte alls förklaras bort för att utredningen ska kunna återupptas.

              Ditt resonemang är ungefär som om forntida forskare skulle ha sagt: vi vet inte vad månen består av. Men den är gul och rund så den kan mycket väl vara gjord av ost även om vi inte kan bevisa det. Vad skulle den annars vara gjord av, förresten? I vilket fall bör alla efterforskningar om månen avbrytas ända tills någon kan bevisa att den inte är gjord av ost. Och det tror vi inte att någon kan, hur skulle det gå till?

  36. Pettersson uppger att gärningsmannens signalement stämmer överens med Engströms. Detta är totalt felaktigt. Vittnena har uppskattat gärningsmannens ålder till 30 – 45 år, där 35 – 40 är den mest frekventa uppskattningen. Engström var 52 år. Tre av dem som hade bäst möjlighet att se gärningsmannen, Anders B, Lars J och någon av Yvonne N eller Ahmed Z (oklart vem av dem), uppgav för polisen minuterna efter mordet att gärningsmannen hade blå täckjacka. Även Lisbeth Palme uppgav redan på sjukhuset att mannen hade blå täckjacka. Detta stämmer inte överens med någons beskrivning av Engströms ytterplagg.

    Gärningsmannen hade en stickad mössa som satt tajt på huvudet, och förmodligen hade den en mindre skärm framtill. Detta stämmer inte med Engströms gubbkeps. Ingen har sett några glasögon hos gärningsmannen, och heller inte någon halsduk, vilket Engström hade bådadera. Anna H påstod att mannens huvud var litet i förhållande till axlarna, vilket är tvärtemot vad Engström hade. Anders D fyllde på i samma tema med att mannen hade breda axlar men att detta inte berodde på något klädmode där axlarna förstärks. Leif L observerade att mannens byxor var för korta, då han tydligt såg fotknölarna när han sprang. Engström var klädmedveten och någon bild med för korta byxor har jag inte hittat på honom.

    Leif L uppgav även att mannen hade ett något avlångt ansikte med markerad näsa, vilket inte stämmer på Engström. Lisbeth beskrev honom som mörk med brunt hår, och Lars L sa att han hade mörkt hår. Detta stämmer inte med Engström vars hår var mellanblont. Slutligen uppgav Lisbeth att mannen hade ett utseende som Christer Petterssons, vilket hade en allomfattande olikhet med Engströms utseende.

    1. He he. Då är det frågan om ens en Netflix serie förmår omvända ”konspirationsteoretikerna”

      1. Det vet väl alla att webbenkäter av det här slaget inte gör anspråk på att vara vetenskapliga. Utfallet ska alltså tas med ett par skopor salt. En stor felkälla brukar vara sammanhanget där frågan ställs. I det här fallet rör det sig om en kort artikel som lyfter fram alternativa uppslag. Å andra sidan vet jag inte om Marcus Oscarsson är känd för att ha intagit någon särskild ståndpunkt i frågan och att han därmed skulle kunna locka någon särskild typ av mordintresserade bland följarna. Men det är klart – efter Netflixserien är förstås siffrorna omvända…

        1. En intressant fråga som dyker upp hos mig är hur många läsare på Gunnars sida som tror att skandiamannen är GM. Inte för att jag tror att svaret är vetenskapligt eller allmänt intressant men det skulle vara roligt att veta ändå.

          1. Jag avstår tills vidare från en enkät även om sådana kan vara roliga. Men jag lovar att fundera över att ställa en sådan fråga – och kanske andra frågor – om det finns flera som tycker att det vore meningsfullt.

  37. I dagens nummer av Svenska Dagbladet finns ett omfattande reportage om den nya Netflix-serien om Stig Engström. Det är ett långt reportage som toppar första sidan i kulturdelen med rubriken ”Sveriges troligaste man” och därefter upptar de fem sidorna 6-10 . Jag har inte sett att artikeln finns utlagd på nätet utan i skrivande stund krävs det att man har tillgång till papperstidningen eller en e-prenumeration.

    Inledningsvis ska det sägas att reportaget främst handlar om filmen samt om skådespelarnas och regissörens tankar om inspelningen och budskapet i filmen; själva artikeln rör sig alltså inte om något försök till tolkning av Palmemordet. Från producenthåll betonas det också enligt artikeln att Netflix-serien rör sig om verklighetsbaserad fiktion, ett psykologiskt drama.

    En stor del av reportaget upptar frågan om hur Robert Gustafsson själv – som spelar Stig Engström – ser på Palmemordet men här går det att konstatera att Robert Gustafsson inte är så väl insatt i utredningsmaterialet. Några exempel direkt ur dagens tidning:

    • ”Ju mer man läser om honom, desto mer fängslande blir det. Om vi tar FBI:s gärningsmannaprofil så stämmer ju tjugo av tjugo punkter på Stig”.

    • ”Stig Engström närde en dröm om att tillhöra det fina folket. Det var Täby, bridge och middagsbjudningar. Ändå utsågs han gång på gång till hackkyckling, blev den som hånades”.

    • ”Han [Robert G, min kommentar] nämner Stig Engströms sista tid i livet då han ringde runt till tidningar och erbjöd ‘exklusiv information’. I sin allra sista intervjun, med säkerhetsbranschens tidning Skydd & Säkerhet 1992, beskrev Stig Engström i kryptiska ordalag hur han själv skulle ha utfört dådet, om han var mördaren.

    Några kommentarer till detta. Nej, FBI har inte gjort någon gärningsmannaprofil och i den som finns stämmer inte 20 punkter av 20 på Engström. Jag känner heller inte till att Engström var någon ”hackkyckling” i Täby och att han blev den som blivit hånad. Den som vidare har läst hela artikeln i Skydd & Säkerhet vet att det Engström beskriver är en tolkning av Christer Pettersson som gärningsman.

    Med detta sagt får vi kommande helg se om det trots dessa tveksamma uttalanden kan vara en sevärd serie. Vi ska trots allt komma ihåg att detta är fiktion, och i reportaget säger seriens regissör Charlotte Brändström även så här:

    ”Man ser inte skytten, hör bara skotten. Vi visar inte ens vad som hände med vapnet, för man vet ju fortfarande inte. Jag tror att det kommer att bli en disclaimer på slutet som klargör att vi inte vet”.

      1. Expressen borde faktagranska vad man skriver för man tycks upprepa KP:s felaktighet från presskonferensen.

        ”Klockan 23.19, den 28 februari 1986, lämnade Stig Engström Skandia-huset”

        Sen kan man undra hur insatt Gustafsson är när han rankar teatermordet som trea. Dvs före exempelvis Sydafrika.

        ”Stig det mest trovärdiga spåret, med polisspåret tvåa och teatermordet trea, säger han till tidningen.”

        Det verkar som att han inte heller förstår att intervjun som SE gjorde 1992 med tidningen Skydd & Säkerhet handlar om Christer P. Inte att det är något slags ” förtäckt erkännande.” som han kallar det.

        Jag kan ju förstå att Gustafsson på något vis vill pusha för Netflix och TV-serien och det är väl bra så, men att han satt sig in i det hela kan man utesluta. Då skulle inte teatermords-teorin överhuvudtaget nämnas.

        1. Simon A.
          Har skrivit till Leif Brännström tidigare ang faktarutan eftersom den var kopplad till en av hans texter.
          Den är konstig på flera sätt: ”enl egen utsago försökte rädda Olof Palmes liv” en ganska tydlig överdrift.
          Att vända honom i framstupa sidoläge är på sätt och vis att försöka rädda hans liv, men inte har han gjort anspråk på några insatser utöver det. Där tog AH och SG över.

          Jag fick tyvärr ingen respons för mina åsikter om faktarutan.
          De förstår nog att SE inte kom ut på Sveavägen 23.19.

          1. Jörgen G:
            Det var i alla fall bra du försökte. Jag tycker det är märkligt hur de stora tidningsdrakarna som i det här fallet då Expressen, tycks ha resignerat eller åtminstone tappat gnistan när det gäller undersökande journalistik. Det behöver ju inte ändå betyda att man också behöver vara vårdslösa med fakta. I synnerhet inte när man till och med har uppenbara felaktigheter i det som ska vara en ”faktaruta”. Problemet blir ju naturligtvis att det gör det svårt att lita på allt annat som skrivs. Det är en tråkig utveckling som slår tillbaka på dem själva.

          2. Jörgen!

            När du ändå bemödande dig om att kontakta Expressen skulle du påmint de om att vara försiktig med informationen beträffande SÄPO-övervakningar i Stockholms City under mordkvällen. Hur Expressen, och andra, får denna operation till kopplingen Palmemordet/walkie-talkie är en gåta som övergår mitt förstånd.

            Ser inget konstigt med citatet ”enl egen utsago försökte rädda Olof Palmes liv”. Så här säger exempelvis Engström i Skydd och Säkerhet:

            ”Jag är ensam om det här, jag måste göra något”

            ”Som försäkringstjänsteman och skadeförebyggare hade jag ganska nyligen gått en kurs i första hjälpen vid olycksfall. Min första impuls blev då att vända mannen och lägga honom i framstupa sidoläge för att försöka ge fria andningsvägar, som jag lärt.”

            Dessutom påstår Engström i samma intervju att han var först på plats och ensam om detta, åtminstone då till en början. Hur som – visst är alltihop i högsta grad fråga om livräddande insatser. På den punkten hade Expressen alldeles rätt.

            1. Per.
              Jag håller med om att han levererar en mer utfylld historia i ”Skydd och Säkerhet. Jag har skrivit om det förr.
              Jag skrev också att vändningen till framstupa också på sätt och vis är ett sätt att försöka rädda liv, men han har aldrig påstått att det var mer än så. Inte ens i skydd och säkerhet. Han säger att han tänkte på fria luftvägar i enlighet med vad han lärt sig på en kurs. Precis samma som han tidigare sagt alltså. Att han kände sig ”ensam om det här” behöver inte bero på att han var ensam på platsen, utan att ingen annan tog något initiativ. Ingen i Stefan G:s sällskap har motiverat varför de la Palme i framstupa sidoläge, men det har framgått att det skedde ”med andras hjälp.
              Debatten är lite snedvriden och det skrivs och sägs ofta att han försökte ”spela hjälte” med sina ”storartade” insatser.
              Räcker det inte med vad han berättat i förhören?
              Att/om han successivt saltat sin historia kan ses i ljuset av andra vittnen som gör likadant.
              När Expressen formulerar sig på det sätt de gör får man intrycket att SE försökt sig på mer avancerade åtgärder, som alla borde ha sett, men ingen sett. Det har han aldrig sagt att han gjort och därför har ingen berättat om det.
              De enda som kunnat bringa ljus i frågan är Kenneth E, Stefan G och Göran I, om de tillfrågats inom rimlig tid efter händelsen, men det har anmärkningsvärt nog aldrig gjorts.
              Inte ens Krister eller Thomas har kontaktat dem i denna avgörande fråga.
              Man undrar varför?

              1. Du behöver inte gå till Skydd och Säkerhet för att finna en utfylld historia. Så här säger Engström i förhöret från 11/3-86.

                ”E är dels gift med en sjuksköterska och dels utbildad i viss mån i första
                hjälpen, kursen som Röda Korset givit. E tänkte först på andningsvägarna
                och att inte förvärra en skada genom Ett göra för mycket. Hela munnen var
                alldeles fylld med blod så att man inte kunde se tänderna och det kom ganska
                kraftigt blodflöde ur näsan, varför sidoläge föreföll det enda E kunde tänka
                sig i form av hjälp att själv ge sig på.”

                Alltså har Engström gjort livräddande insatser på Olof Palme (enligt honom själv). Poängen är, jag är inte ett dugg intresserad av detaljerna hur mycket/lite insatser han gett sig på. Min slutsats är fortfarande solklar: Engström har överhuvudtaget inte gjort några livräddande insatser. Aldrig någonsin. Ska inte provocera dig för mycket, men vid den tidpunkten är han halvvägs upp för trappan mot Malmskillnadsgatan.

                1. Av det citerade stycket ur förhöret 11 mars framgår endast att Engström funderat över vilka livräddande insatser som kunde vara lämpliga. Står inte att han faktiskt utförde några insatser. Det behöver inte vara krångligare än att Engström inte hann påbörja någon insats innan Anna H med flera kom fram och tog över.

  38. Två frågor angående Stig E.

    Ni som ser honom som gm, tror ni att han agerade helt på egen hand eller tror ni att han hade support av till exempel Stay Behind, EAP eller liknande?

    Har man undersökt Stigs ekonomi 1986?
    Var den bra eller dålig?
    Fick han någon större insättning 1986?

    1. Kalle!

      Det finns flera källor på att Engströms ekonomi var ansträngd och att han levde över sina tillgångar. Polisen (hittar du i liggaren) har undersökt om han fick en större insättning vid tiden kring mordet. Det fick han förmodligen inte. När det gäller Stay Behind och vad den svenska förgreningen av denna organisation faktiskt var ber jag att få återkomma. Men nej, jag tror inte att Engström hade någon support från Stay Behind (eller EAP). Däremot, och det tror jag är väldigt viktigt, fanns det en rejäl grogrund för palmehatet i den miljö som Engström befann sig i. Det räcker gott och väl som motiv.

      1. Om man tänker sig att alla ”Palmehatare” är tänkbara mördare kan man nog skrapa ihop minst 500-600 stycken personer.
        Om han inte fick pengar ifrån någon 1986, tjänade han i varje fall inte ekonomiskt på det hela OM han mördade OP.

        1. Nej, så är det säkert. Men alla Palmehatare hade inte skyttevana. Alla Palmehatare ljög inte om sina förehavanden på brottsplatsen. Alla Palmehatare hade inte gärningsmannens signalement. Etc. etc.

  39. Zombie
    Enligt Marcus Oscarssons fråga var det 11% som trodde att Stig E var gärningsmannen, det måste ses som en hög siffra, när man ser till att det finns ingenting mot Stig E som visar att han var gärningsmannen.

    1. Ja, sett ur den synvinkeln kanske det är en hög siffra.
      Ser man till förtroendet för Krister Petersson som åklagare blir siffran inte så hög.

  40. Thomas

    Jag uppskattar verkligen ditt inlägg. Din text står för sig själv och du behöver aldrig gå i polemik med dina meningsmotståndare. Analysen är rimlig och t.o.m det allra troligaste. Det är fantastiskt att du gång på gång kan omtolka materialet. Ännu mer fantastiskt är det att dina omtolkningar är så pass mycket mer logiska. Det får oss andra hobbyanalytiker att känna oss lite dumma. Det ska du ha en stor eloge för. Låt dig inte nedslås över kärnan i denna blogg. Vi är många som uppskattar ditt skrivande och jag ser verkligen fram mot nästa inlägg.

    1. Per W

      Och analysjuvelen tycker jag är hur TP som icke stockholmare kunde räkna ut att SE gick norrut 23.19 mot 691 och upptäckte paret Palme och vände om.

      Fortfarande verkar många inte förstå hur SE som Grandmannen kunde hinna med att vara den man som NF såg följa efter makarna.

      1. TP har inte räknat ut någonting. Finns ingenting som styrker att Engström gick norrut från Skandias entre och mötte makarna Palme. Det är bara en hypotes som TP har lanserat. Engström stämplade ut 23.19 och kom inte ut på trottoaren förrän en stund senare
        Mannen som NF såg följa efter paret Palme hade en blå Tenson jacka inte lång mörk rock
        Att Engström inte kan vara Grandmannen och hinna tillbaka till Skandia i tid har vi redan konstaterat

        1. Det är ju i detta tillsammans med vapenfrågan som jag anser att TP och KP är som tunnast. Vi vet egentligen ingenting om var SE tar vägen (utöver vad han själv uppger) efter att samtalet med HO avslutas och han lämna byggnaden. Rimligen befinner han sig som tidigast utanför ingången till Sveavägen 44 kl. 23.19.55. Hur det än är kan man konstatera att de 2,5 minuter som löper mellan utstämplingen och att skotten faller gör tidsfönstret oerhört kort och att för att SE ska kunna hamna bakom paret Palme efter att ha gått norrut (utan att göra paret Palme misstänksamma eller iakttas av den norrut gående NF) måste tiden för utstämplingen ha legat närmare 23.19.00 och knappast efter 23.19.30, och samtalet med HO varit högst 30 sekunder.

          NFs vittnesmål är ju otroligt knepigt och därför är jag oerhört frustrerad över att KP inte valde att höra honom igen kring hans position när han ser paret Palme. Var det när han var i höjd med Sveavägen 44? Befann sig då paret Palme 10 eller 20 meter norr om Sveavägen 44 och var han verkligen i Märsta när han hörde skotten och hur kunde han se färgen på ABs jacka därifrån? Otroligt att polisen inte reagerade på de högst orimliga uppgifter som han lämnar. Nästan lika otroligt som att KP i princip helt utelämnar detta förlopp i gärningen trots sitt ”återvändande till brottsplatsen”.

            1. Det var kanske ett dåligt försök till ironi men min poäng är att NF inte kan ha sett ABs jacka och ännu mindre färgen på den från den position han uppger att han ser den ifrån. Han kunde lika gärna ha stått i Märsta.

              NF är, förutom LP och mördaren, den sista personen som ser Palme i livet vetandes att det är Palme. I den bemärkelsen ett nyckelvittne när det gäller att förstå det omedelbara förloppet innan mordet. Synd attt han aldrig behandlades som ett vare sig 1986 eller 2019.

              1. Jag är nog lite miljöskadad av att ha modererat bloggen i ett antal år. Åtskilliga kommentarer som kommit in har uttryckt missuppfattningar i sak om olika frågor. Det har inte varit min uppgift att stoppa sådana kommentarer men jag har känt mitt ansvar att påtala när jag tyckt att det blivit alldeles fel.

                När det sedan kommer en kommentar som använder sig av ironiska överdrifter så kopplar jag inte alltid om.

                Jag håller med om att NF bör ses som ett viktigt vittne – och tycker följaktligen också att utredarna framför allt i ett tidigt skede borde ha hört honom mycket mer utförligt.

                  1. Vad jag noterat i detta fall är att det förekommer fel i förhör då förhören innehåller motstridiga uppgifter samt att också gatunumreringen har ändrats sedan 1986.

                    1. Ja, det är otroligt motstridiga och rent ut sagt orimliga uppgifter som förekommer. Men precis som i nästan alla andra fall har vi fått nöja oss med sammanfattande referat från förhören vilket gör att uppgifter som då kanske inte framstod som så centrala idag har en helt annan betydelse. Vi vet inte vilka frågor och följdfrågor som ställdes. Kontrasten mot ett transkriberat förhör blir hysterisk när man inser att det tar närmare 4 sidor för förhörsledaren att utröna vad LJ hade i sin väska.
                      Det finns anledning att vara källkritisk till långtgående slutsatser om vad som händer vid mordplatsen. Särskilt som någon systematisk kartläggning av vittnen och händelser vid mordplatsen aldrig har företagits, vilket måste sägas vara en skandal!

          1. Jag förstår inte: ”hur kunde han se färgen på ABs jacka därifrån?”
            Han sade ju i första förhöret att han såg mannen in stockholmsdelstelefonkatalogblå jackan (vilket var på kornet Anders B:s) 5-10 meter bakom paret Palme.

            1. NF uppger i förhöret 860303 att han hör skotten efter att ha korsat Kammakargatan. Därefter ser han 4-5 personer och efter en stund mannen som gick bakom paret Palme. Att han är säker på att det är den personen är just färgen på jackan. Jag hävdar att man inte ens kan se mordplatsen från norra sidan korsningen Sveavägen/Kammakargatan. Som aktiv sportskytt hävdar jag att det nog inte ens går att höra skotten på det avståndet givet byggnader och biltrafik (även fast det var magnumladdningar). Han uppger vidare att han möter paret Palme i höjd med Bonnierhuset vid Sveavägen 56 på andra sidan AF kyrkogata. Detta korrigeras i senare förhör till att han ser paret Palme i höjd med Sveavägen 44 om jag minns rätt. Kommer inte åt förhöret från 860325.

      2. Om den förföljande mannen ska vara identisk med SE, krävs det att denne efter att ha stämplat ut 23:19 går in till väktarna, samtalar med dessa varpå en av får uppfattningen att de pratade ”en stund”, och den andra att de pratade ”ett par minuter”, går ut på Sveavägen, går minst 30 m norrut, känner igen LOP och vänder 180 grader omedelbart och börjar sakta gå söderut. Allt detta ska hinnas med på teoretiskt allra högst 90 sekunder, vilket är högst osannolikt.

        NF ska också ha missat att det strax innan mötet med LOP kommer ut en person från Skandiahuset några tiotal meter från honom, trots att resten av gatan framför honom är tom och att han möter samma person igen 20 – 30 sekunder senare.
        SE ska dessutom få på sig en blå tensonliknande jacka, vilket inte stämmer överens med någon känd beskrivning av hans klädesplagg.

        1. Anders!

          Det här är mycket intressant och jag delar i huvudsak dina poänger.

          Jag har inte helt klart för mig den exakta adressen där butiken SARI låg men jag tänker att den inte låg mer än 20 meter söder om AF kyrkogata. Från den positionen till mordplatsen är det ca 110 meter och från ingången till Sveavägen ca 55 meter. Om man utgår ifrån att OP och LP gick i relativt långsamt takt (1,3 m/s, dvs 4,7 km/h) tar det ca 85 sekunder att gå från SARI till mordplatsen och ca 43 sekunder till Sveavägen 44. Om detta antagande stämmer är klockan 23.20.05 när de lämnar skyltfönstret och går söderut på Sveavägens östra sida.

          SE stämplar ut som tidigast kl. 23.19.00. Därefter tar det uppskattningsvis ca 15 sekunder att gå till receptionen varpå han pratar med HO i 30 sekunder (om det är flera minuter har ju SE alibi) innan han behöver ytterligare 10 sekunder innan han står utanför ingången till Sveavägen 44 som tidigast kl. 23.19.55. Stämplar SE ut senare får vi lägga på den tiden till kl. 23.19.55. I vilket fall som helst passerar paret Palme Sveavägen 44 någonstans runt kl. 23.20.50. Ca 23.20.35 – 23.20.40 ser NF paret Palme någonstans 10-20 meter norr om ingången till Sveavägen 44. En bit bakom ser han en man ute vid trottoarkanten.

          För att denna man ska kunna vara SE behöver han ha hunnit tillräckligt långt norrut på Sveavägen, sett paret Palme och sedan vänt sig om och förföljt dem utan att de eller NF har lagt märke till detta. Notera att det när NF ser paret Palme har gått ca 45 sekunder sedan SE tidigast kunde stå utanför Sveavägen 44, givet att han stämplade ut exakt kl. 23.19.00. Stämplade han ut kl. 23.19.30 har han 15 sekunder på sig att hamna bakom paret Palme innan NF ser dem. Stämplade han ut ytterligare 10 sekunder senare så springer han i princip ihop med paret Palme vid ingången till Sveavägen 44.

          Det är det här som en seriös åklagare borde ha grävt i med stöd av avancerad dataanalys i syfte att skapa en trovärdig gärningsbeskrivning.

          1. Sari skall ha haft lokalen i jugendhuset på hörnet mot Adolf Fredriks kyrkogata, en gång Ateneum för flickor.
            Det framkom nyligen att Lisbet Palme skulle ha angivit för en sköterska på Sabbatsberg att det var Olof som ville gå över just där. Sari skall ha varit nedsläckt. Har dessvärre inte förstahandsuppgiften om det. Men Lisbet har senare uppgivit att hon tittade i fönstret i cirka tio sekunder.

              1. Tack, Martin A. Ja, det är ju ytterligare en annan variant. Kan inte hitta det nu men det skall finnas ett förhör med en annan sköterska, tror jag, vars efternamn namn inte blivit maskat konsekvent och inte börjar med ö. Hon ville minnas att Lisbet sagt att det var Olof som ville korsa gatan, vilket underminerade vad som blivit en dogm. Det var uppe på bloggen, troligen 2021, efter 10 juni 2020 i alla fall.

                1. Det var sjuksköterskan Ingeborg S som enligt förhörsprotokoll från 910603 kom med den uppgiften.

                  Det relevanta avsnittet i förhöret lyder så här: ”Lisbeth Palme, som [IS] uppfattade vara klar och redig, men mycket ledsen, svarade på de frågor som [IS] ställde till henne. [IS] säger också, på fråga, att Lisbeth Palme spontant yttrade ‘hur kunde det hända, det var ju ingen som visste att vi skulle gå på bio’. [IS] säger att Lisbeth Palme visade en ganska stor förvåning i samband med att hon yttrade detta. Vidare säger [IS] att Lisbeth Palme grämde sig över det vägval som hon och Olof Palme gjort, efter bions slut. Hon nämnde också att det var Olof Palme som varit den som ville att de skulle gå förbi Dekorima.”

                  Förhöret kan läsas här.

                  Ingeborg S har av allt att döma inte varit hörd tidigare, vilket ju är beklagansvärt – men inte bara det. Det är också i sak märkligt. Vi vet ju att förhörsuppgifterna från Lisbeth Palme själv är tämligen magra, förmodligen delvis för att hon var rätt ovillig att låta sig höras. Av det skälet borde det även för de tidiga utredarna ha varit uppenbart att det skulle ha varit av stor betydelse att ganska omgående förhöra all den personal som varit i nära kontakt med Lisbeth i samband med resan till sjukhuset och själva besöket på Sabbatsberg.

                  Vad Lisbeth enligt detta förhör ska ha sagt i sak framstår som att hon inte trodde att någon utomstående visste vare sig att paret skulle gå på bio eller vilken väg de skulle gå hem.

                  I alla fall i det första avseendet var det felaktigt. Biobesöket hade ju avhandlats i telefonsamtal under eftermiddagen och kvällen, i all fall med sonen Mårtens flickvän Ingrid K, med Mårten själv och alldeles innan paret Palme lämnade hemmet också med förre partisekreteraren Sven Aspling. Aspling själv väckte i telefonsamtal med polisen en vecka efter mordet tanken att samtalet kunde ha varit avlyssnat.

                  Vad gäller promenaden hemåt ger alltså detta förhör en annan bild än den Lisbeth förmedlat i olika förhör. Där har hon gett intrycket att de korsade gatan för att hon var intresserad av att titta i butiken Saris skyltfönster, vilket förutsatte att de korsade Sveavägen. Det som står här är som synes att det var Olof Palme som ville att de skulle gå förbi Dekorima. Detta sista får förstås värderas med stor försiktighet. Även om Olof Palme uttryckt en uppfattning om hur de skulle ta sig hemåt är det ju inte säkert att han uttryckte det som att de skulle gå förbi Dekorima. Det kan ha handlat om att han sagt att han ville att de skulle gå Sveavägen söderut eller till och med att de skulle korsa gatan och gå på den östra sidan. Och det utesluter inte att Lisbeth inom ramen för det kommit fram till att hon ville kasta en blick i Dekorimas skyltfönster.

                  I vilket fall är det tydligt att Lisbeth enligt uppgifterna i förhöret ger det bestämda intrycket att hon inte visste att någon kände till vilken väg de skulle gå. Om man funderar över möjligheten att Olof Palme begav sig till ett i förväg bestämt möte finns alltså här inte något stöd för att Lisbeth skulle ha känt till detta. Däremot förmedlar de här redovisade uppgifterna en inställning från Lisbeths sida som kan uttryckas som en undran om mördaren faktiskt känt till biobesöket och promenadvägen hemåt. Och i sammanhanget kommer då uppgiften om att det var Olof som påverkat vilken väg de skulle gå.

                  Givetvis är det möjligt att Ingeborg S redovisade minnesbilder är felaktiga, det hade ju gått lång tid efter mordet när hon hördes. Men förhöret framstår som ett av de bättre i utredningen, trots att vi inte har tillgång till någon utskrift av det ord för ord utan bara en sammanfattning. Och Ingeborg S framstår som noga med det hon kan minnas och det hon inte kan minnas. Hon har också läst igenom och godkänt förhöret efteråt.

                  1. Gunnar Wall

                    Cecilia A ”en man och en kvinna kommer sakta gående Sveavägen, stannar de till, tittar i ett skyltfönster, som troligtvis är Dekorimas”

                    Lena Ö ”Lisbeth Palme berättade också att hon och maken varit på bio och att de promenerat i armkrok, tillsammans och att hon vid något ställe, Lena Ö vill minnas Dekorima men är inte säker på detta, hade pekat in i ett skyltfönster för att visa på Olof Palme någonting i detta.”

                    Ingeborg S ”Hon nämnde också att det var Olof Palme som varit den som ville att de skulle gå förbi Dekorima”

                    Antagligen är problemet att de stannar till vid mannen som står vid Dekorimas skyltfönstret. Därför flyttar Mårten Palme mannen till Sandins skyltfönster, medan Lisbeth Palme säger att de stannar till vid Saris skyltfönster, inte Dekorimas skyltfönstret. De vill inte att någon ska tro Olof Palme mötte en man som väntade vid Dekorimas skyltfönstret.

                    1. Sandins är alltså möbelaffären på Sveavägen 41-43. Men jag har svårt att tänka mig att Mårten och Lisbeth på något sätt skulle ha hjälpts åt att flytta fokus från händelser vid Dekorima genom att talar om var sitt andra skyltfönster.

                    2. Martin A, Jag vet inte om det viktigt, men var inte Lena Ö nämnd någonstans som en undersköterska som den som förhördes, som du citerar, arbetade tillsammans med? Borde båda ha förhörts?

                  2. Hjärtligt tack! Ja, nu ser jag att den pdf man får ut från Palmemordsarkivet innehåller både förhöret med undersköterskan, vilket Martin A citerade, och detta med sjuksköterskan. Undersköterskan citerar ju där Lisbet som att hon skulle ha sagt, fritt, vi mötte en man man, sedan hörde hon smällarna, vilket är en annan sensationell beskrivning.

                    Här lyser Sari med sin frånvaro helt. Dekorima som var upplyst finns med fast med en osäkerhet. Och beslutet om korsandet av gatan är inte kopplat till viljan att titta i eller visa något i ett skyltfönster, så sköterskornas berättelser är helt förenliga sinsemellan men naturligtvis strikt faktamässigt, om än inte minnespsykologiskt, oförenliga med vad Lisbet sagt senare.

                    Sköterskornas berättelser är dock nästan förenliga med förhöret med Lisbet från den första mars: där nämns inte vem som ville korsa gatan men i o f att det var för att titta i ett ospecificerat skyltfönster.

                    Om inte Lisbet visste att de var på väg till ett möte kanske Säpo eller Rosenbad förklarat att det fanns uppgifter som tedde på det och att det var topphemligt. Skulle det kunna ha föranlett en efterhandskonstruktion med tio sekunders titt i beckmörka Saris fönster som Lisbets bevekelsegrund för att korsa den breda gatan? Det skulle ju inte ha drabbat någon oskyldig, kunde man tycka. Men om det vilseledde utredningen så gjorde det väl det ändå; och lika illa, skyddade i så de eller den verkligt skyldige. Men Gunnar har väl argumenterat för att Lisbet kan ha trott att Säpo drev en effektiv hemlig mordutredning som skulle lyckas enbart om vissa fakta inte kom ut.

                    Om Ingeborg S hade rätt skulle naturligtvis ett otal personer ha behövt rannsakas om varför Olof Palme skulle vilja korsa gatan. Bohemia har det spekulerats om; ännu mera spekulativt kan noteras att i den riktning de redan tagit (för jag vill hävda att de svängt in på Tunnelgatan), på aningen längre avstånd än Grand, ligger Humlegården, centrum för den kanske geografiskt utspridda operationen Così Fan Tutte denna diaboliska natt.

            1. Tack! Ja då blir sträckan något längre för paret Palme att gå än jag antagit ovan och tiden för när de börjar gå söderut på Sveavägen från SARI behöver justeras tillbaka 10 -15 sekunder till kl. 23.19.50/23.19.55.

              Det innebär att de börjar gå söderut ungefär samtidigt som SE tidigast kan komma ut från ingången till Sveavägen 44.

          2. Inte helt lätt att fastställa tiden för NF-LOP-mötet. Om vi går på vad NF har uppger så ska mötet ha skett 23:19:55 eftersom det tog 1 min 35 sek för honom att promenera från mötesplatsen till den plats han befann sig när han hörde skotten. Det tog honom bara 52 sek att gå från mötesplatsen till mordplatsen. Skillnaden är sannolikt en kombination av att han inte hade exakt korrekt minnesbild, att LOP gick långsammare och att de dröjde sig kvar lite vid dekorima (när Anders D fick en minnesbild av att de stod och pratade). Om 23:19:55 är den rätta blir uteslutet att mannen kan vara SE och även om mötet skulle skett 23:20:15 – 23:20:30 så blir det snudd på omöjligt ändå.

            1. Fast det är så mycket som inte går att få huvudet runt i NFs förhör från 860303. Bland annat är det först när han har passerat korsningen vid Kammakargatan som han säger sig höra skotten. Problemet är att det är ca 270 meter från den positionen till mordplatsen. Jag skjuter själv pistol och är inte säker på att han hör skotten dit. Ännu tramsigare blir det när han uppger att han från denna position ser 4-5 personer men att han först inte kan urskilja den person han mött bakom paret Palme men efter en stund ser han personen i blå jacka. Jag har själv gått den här sträckan i liknande förhållanden och jag kan säga att detta inte är trovärdiga uppgifter. Att polisen inte går på hårdare kring detta är obegripligt.

              Sen det här med tiden han hinner gå innan han hör skotten. Här blir det ju lite av ett cirkelresonemang eftersom han uppger en position där han vare sig kan ha sett något av värde och sannolikt inte hört det. Att då provgå denna sträcka blir då rätt meningslöst eftersom positionen han uppgett inte är trovärdig.

              Mitt resonemang ovan landar i att det tar ca 42 sekunder för paret Palme att gå från den plats där NF ser dem till skotten faller. Även det är lång tid. När jag provgick sträckan Sveavägen 44 – mordplatsen för en tid sedan fick jag gå i krypfart för att komma över 30 sekunder.

              Jag är själv av uppfattningen att NF såg mer än han gav uttryck för i förhören. Jag får intrycket att han är rädd i förhören och under konfrontationen.

              I min värld blir det mer tillförlitligt att utgå ifrån vad som kan antas vara en rimlig gångfart och multiplicera det med sträckan för att få tiden det tog paret Palme att ta sig från SARI till mordplatsen – dvs, 1,3 m/s och sträckan 110 meter ger ca 85 sekunder.

              1. Hej Martin J,

                En kort kommentar. Ingången till Sveavägen 44 låg år 1986 ungefär 20 meter längre norrut än den gör idag. Detta göra att avståndet från Skandias entré och mordplatsen är ungefär 60 meter och inte 40 meter. Du hittar lite mer information i följande tidigare inlägg och de efterföljande kommentarerna till detta.

                https://gunnarwall.wordpress.com/2021/02/28/nitton-undertecknare-ateruppta-palmeutredningen/#comment-25081

                Men rent allmänt tror jag man ska vara mycket försiktig med uppgifter från ett vallningsförhör som hölls ungefär 3½ vecka efter själva händelsen. Uppgifterna behöver inte vara felaktiga men risken att man inte minns exakt rätt var man var på trottoaren när man mötte paret Palme respektive hörde skottet får bedömas som betydande. Ett fel på 10-15 meter i ”varje ända” gör att i princip hela tidsluckan på 43 sekunder försvinner.

                1. Jag ställer mig tveksam till att ingången till Sveavägen 44 låg 20 meter längre norrut. Snarare 10 meter.

                  Den enda uppgift från NF som jag använder mig av i mitt resonemang är den uppgift som lämnas i andra förhöret där den tidigare uppenbart felaktiga uppgiften för mötet korrigeras till ca 20 meter norr om ingången till dåvarande ingången till Sveavägen 44. Av någon anledning kommer jag inte åt vittnesförhören i MOP-arkivet och därmed inte förhöret från 860325, men min minnesbild är att vallningen äger rum på årsdagen av mordet och då i dagsljus, inte några veckor efter mordet.

                  Jag inser att min beräkning inte på något sätt är fullständigt korrekt eller exakt. Gör inga såna anspråk. Försöker bara visa att det faktiskt går att komma en bra bit genom att räkna bakifrån eftersom tidpunkten för mordet är fastställd.

                  1. Martin J.

                    Ingången till Skandia på Sveavägen 44 låg närmare 60 meter norr om Tunnelgatan. Idag är skylten placerad. drygt 30 meter norr om Tunnelgatan.
                    Jag skulle därför säga att den låg minst 25 meter längre norrut 1986 än den gör i dag.

                    1. Tack Jörgen och Anders Fredric!

                      Såvitt jag kan bedöma från de bilder jag hittar på nätet har ni rätt. I stand corrected!

                    2. Hej igen Martin J,
                      En ytterligare kommentar i det här sammanhanget är vikten av ordet ”cirka”. Det är ju inte så att Skandias ingång är en fix punkt som går att bestämma på vare sig centimetern eller metern när. Skandias entréparti består av en del av fasaden som säkert är minst 5-10 meter bred (det finns en stor skylt på fasaden över entrén och det finns både en cirkulationsdörr samt en mindre sidodörr. Vidare verkar det finnas ett utskjutande entrétak som sträcker sig längs väggen minst 10 meter).
                      När det i något förhör ungefär 1 månad efter mordet sägs att vittnet Nicola F befann sig ”mittför” ingången till Sveavägen 44 ska detta förmodligen inte tolkas som att Nicola var exakt i mitten av entréns 5-10 meter utan troligen mer som att han var i närheten av entrén. Man bör alltså vara försiktig med att övertolka både angivna avstånds- och tidsuppgifter, felmarginalen är relativt stor.
                      Palmeutredningens hantering av vittnet Nicola under mars 1986 verkar för övrigt vara bristfällig. Redan den 3 mars säger Nicola i sitt första förhör att han observerat en man ca 5-10 meter bakom paret Palme. Visserligen står det felaktigt i förhöret att mötet med Palme skulle ha skett vid Sveavägen 56, och detta kan inte vara möjligt då Palme vid detta gatuavsnitt ännu inte hade bytt sida på Sveavägen. Möjligen gjorde detta att utredningen la Nicola åt sidan och betraktade hans vittnesmål som tveksamt. Det dröjer därför ända tills den 25/3 innan Nicola förhörs på nytt.
                      I Åshedens bok från 1987 framgår att Holmér den 27/3 skulle ha konstaterat ”För nu har nämligen ett annat vittne, italienaren F, flutit upp till ytan och komplicerat bilden ytterligare”. Det finns en del debattörer som ifrågasatt Nicolas trovärdighet, men bortom detta blev saken inte bättre av att polisen underlät att snabbt förhöra ett vittne som eventuellt kunde ha sett mördaren. Ja, inte bedrevs utredningen speciellt effektivt under dessa första marsveckor.

    2. Per.
      Det är just dessa ständiga omtolkningar jag tycker är besvärande.
      Frågan är när är man egentligen är i mål på riktigt, för det verkar ju vara ett pågående projekt.
      Kan det vara så att man fortfarande letar efter de argument som man aldrig riktigt hittat?
      Självklart ser även jag fram emot Thomas nästa inlägg.

      När du Per skriver om ”kärnan” i denna blogg kan jag inte låta bli att tänka att jag ingår i den.
      Jag vill ändå passa på att förtydliga att det inte är personen Thomas P, personen Mikael A, personen Lars L eller ens personen Krister P jag vänder mig emot, utan det är själva det ständigt föränderliga teoribygget runt en verklig person och hans närstående som jag finner upprörande.
      Nu kommer dessutom Netflix-serien att ta det ytterligare en twist.

      1. Jörgen G
        Tycker att det oerhört befriande med personer som kan omtolka materialet. Utan sådana personer hade vi fortfarande haft Inge M:s väntande Dekorimaḿan som rättesnöre. För övrigt tycker jag faktiskt inte att du svarar på mina frågor i ovanstående inlägg. Jag påminde dig om att Engström ansåg sig göra livräddande insatser, som exempelvis då framstupa sidoläge för att hålla andningsvägarna fria. Som förste person på plats. Jag påminde dig om att Mårten Palme kände igen Engström redan 1986 och tyckte han såg likheter med denna figur och Grandmannen. Det finns, som du mycket väl vet, några vittnen från Grand (även om det med all sannolikhet handlar om flera grandmän) som pekar ut en person med Engströms attiraljer. Inte ska jag väl behöva länka till de förhören…..?
        Ju längre debatten pågår, ju mer försöker du styra den mot ovidkommande och obskyra detaljer. Tänk i stället så här:
        1. Engström ljuger om sina förehavanden på brottsplatsen
        2. Engström hade en vapensamlande vän i sin allra närmsta bekantskapskrets. Ovidkommande (och omöjligt) hur han fick tag på vapen. Men vännen och vapensamlaren är fakta.
        3. Engström avfördes från utredningen på felaktiga grunder (Ströms PM).
        3. Enström var ute på kvällen den 28:e februari 1986, information som han undanhållit polis.
        3. Engström arbetade 60 meter från mordplatsen och Engström iakttog Lars J.
        4. Ingen från mordplatsen kommer ihåg Engström (och det borde de sannolikt gjort!).
        5. Engström har ett hyfsat gärningsmannasignalement. Längden, kroppsbyggnaden, kepsen och rörelsemönstret.
        6. Yvonne N har själv bekräftat att den jagade mannen som staplade omkring uppe på David Bagares Gata hade Engströms drag. Samt väska.
        Det är detta du borde fokusera på, i stället för att ondgöra dig över ovidkommande detaljer. Det är ovanstående som du måste runda. Som bekant kan du inte det och ingen annan heller. Med det sagt, anser jag att det är förlåtande att ta ut svängarna och komma med nya infallsvinklar och hypoteser om exempelvis brev och präster.

        1. Per.
          Du skrev att du inte tycker att jag ska hänga upp mig på jack/rock-modeller,
          Men du skriver själv att det finns vittnen vid Grand som pekat ut en person med ”Engström attiraljer”
          Jag efterlyste sådana vittnen före kl 21:00 på kvällen men hittade ingen.

          Hubert F pratar om en senig sportig person med bucklig indiannäsa iklädd jacka och skidmössa med öronlappar.

          Vi har också Lars K som beskriver en man iklädd sportmössa med skärm och skidkläder i Domus-stil från 50-60-talet.

          Senare på kvällen har vi den sk flygledaren Lars-Erik E som beskriver en person som han senare pekade ut som sannolikt CP.
          Det finns ytterligare en del som beskriver män med täckjackor, Lenin-Kepsar, mössor i olika valörer, men jag hittar verkligen inte mannen i 50-års åldern i svart/mörkblå rock, keps och handlovsväska. Han finns inte heller som efterföljande man på sveavägens östra trottoar.

          Bollen är din Per.

          1. Nej Jörgen…bollen är din. Du undviker konsekvent vittnen från Grand som pekar ut en figur lik Engström. Häng nu inte upp dig på tiden bara! Du vet dessutom, lika väl som jag, att Lars-Erik E och Mårten med största sannolikhet pekar ut samma person. Trots då skillnader i signalementet….

            1. LE beskrev att mannen var 35 – 40 år, hade fyrkantig ansiktsform, djupt liggande ögon, mörk drygt midjelång jacka med något slags vindtyg, inga glasögon, kraftig kroppsbyggnad, ljus/något gulaktig militärmössa eller stickad mössa. Han hade ett utseende som var så skrämmande att LE kände sig illa till mods. Det har så omfattande olikheter med hur SE så det kan inte ha varit han som LE såg.

              Mannen som AK / MS såg var ca 40 år, hade mycket intensiv mörk blick, brett rektangulärt ansikte, markerad haka, var ca 175 cm lång, hade blå / ljusblå tjock vadderad jacka och en ljusbrun lenin-keps med öronlappar. Samma sak här. Kan inte ha varit SE. Det finns för stora skiljaktigheter.

              MP:s grandman var ca 40 år, hade fyrkantig huvudform, tunna läppar, var kraftigt byggd, hade mörk keps, blå jacka av vildmarkstyp som gick ner en bit ned på låren, ev, axelremsväska, framåtlutad hopsjunken gångstil. När MP såg en bild på en man från Turkiet i kriminella kretsar så kontakta han polisen och sa att grandmannen såg ut som honom. Sammantaget innebär MP:s uppgifter att detta heller inte vara SE. Att LP:s uppgifter om gångpromenaden anger att mannen betraktades ca 23:17:45, och mannen då var 420 m (varav de sista dryga hundra meterna var i inomhusmiljö) från SE:s stämpelklocka som SE stämplade på senast 23:19:59 utgör ytterligare snudd på totalt hinder mot att MP-grandmannen var SE.

        2. Per W skriver

          ”Jag påminde dig om att Mårten Palme kände igen Engström redan 1986”

          Menar du alltså att Mårten Palme under 1986 ska ha fått se en bild på Engström och känt igen honom som Grandmannen? Varför berättade inte Mårten för polisen att han kunde identifiera Grandmannen som Engström och varför pekade Mårten ut Christer Pettersson som Grandmannen så länge Lisbet fortfarande var i livet? Om Mårten visste redan 1986 att Engström eller en person till förväxling lik Engström var grandmannen måste han medvetet ha ljugit i 30 år när han sa att det var Christer Pettersson eller någon som var mycket lik Pettersson

          Engström kan inte vara Grandmannen om vi talar om den man som stod och tittade efter makarna Palme när de påbörjade promenaden söderut från Grand. Tiden räcker inte till för att återvända till Skandia bakvägen och stämpla ut och det borde du veta.

          Förväntar mig av dig att du presenterar en trovärdig källa på att Mårten Palme ska ha känt igen Engström som Grandmannen 1986. Det är en helt ny och sensationell uppgift som du måste kunna belägga

          1. Jonas J

            Det skrev jag ju om tidigare. Ja, Mårten kände igen Engström redan när det begav sig och refererade hans anlete till en gammal hockeytränare. Eftersom Engström var medial förutsatte han att polisen hade all information de ville ha. Att han stödde morsan är inte speciellt konstigt. Barn brukar stötta sina föräldrar.

            1. Du kommer inte runt det faktum att Mårten i 30 år pekade ut Christer Pettersson som inte har minsta likhet med Engström. Mårten var redan 1986 en fullvuxen man som rimligen inser innebörden av att peka ut fel person som misstänkt mördare. Han var inte en liten pojke utan konsekvenstänk som gör allt för att göra sin mamma nöjd.

        3. Per.
          Du radar upp några punkter, bl.a. att Engström hade ett hyfsat gärningsmannasignalement, och du nämner kepsen som faktiskt ingen sett. LJ säger det men med stor osäkerhet eftersom han bara sett något platt mörkt snett bakifrån i mörker under tre sekunder.

          Hans iakttagelse av Lars J har vi diskuterat, och den knyter honom till brottsplatsen som vittne.

          Du skriver att: ”Yvonne N har själv bekräftat att den jagade mannen som stapplade omkring uppe på David Bagares Gata hade Engströms drag”

          Är du inte ute på riktigt hal is nu Per?
          När sa hon att han hade ”Engströms drag”?
          Med ”drag” måste vi tänka ansiktsdrag, men det enda hon sett är en ljus haka på en man som går som Christer Pettersson.

          1. Jörgen – du har läst förhören från piketen och övrigt signalementsträsk från mordplatsen. Vet du hur många gånger dessa poliser nämner keps? Det vill säga att de anser att keps larmades ut på gärningsmannen – där och då! Gå tillbaka till förhören och läs om. Jag är inte ute på hal is, men gärningsmannen på David Bagares Gata var bokstavligen ute på hal is.

            1. Per.
              Du svarade inte på min fråga: när sa YN att mannen på David Bagares Gata hade Engströms drag?
              När det gäller signalementet på grandmannen kan du väl knappast mena att Engström är lik Lars-Erik E:s beskrivning?
              Du menar att det är samma man som Mårten sett?
              Ja det är mycket möjligt, men inte påminner han mycket om Engström.
              Vi ska komma ihåg att Lars-Erik studerat honom i flera minuter:
              ”Mansperson 35-40 år. Ca 180 cm lång med kraftig kroppsbyggnad. Kraftig men ej fet. Beträffande hårfärg uppger E att han ej har den uppfattningen att håret var ljust. Han fick heller ej uppfattningen att mannen skulle vara av sydeuropeiskt ursprung. Mannen hade inte skägg och bar inte glasögon. E har uppfattningen
              att ansiktsformen får betecknas som fyrkantig. E vill beteckna mannens ansikte som hårt och rått, och det var ju också denna anledning som E kände olustkänsla när han såg [mannen]. Beträffande klädsel uppger E att han var klädd i någon slags vindtygsjacka. Han är säker på att det inte var någon pösig täckjacka och inte heller någon knälång rock.
              E har vidare för sig att han hade en gulaktig huvudbonad.
              E är säker på att det EJ var någon keps, utan tror snarare att det var en liten stickad mössa som icke går i någon spetsform. E är säker på att mannen inte bar på någon väska”

        4. Per W. Du skriver att Yvonne N bekräftat att mannen hon mötte hade ”Engströms drag”. Finns det stöd för det i förhören?

          För det första. Det enda hon uppfattade av mannens drag var en ljus haka.

          För det andra. När hon fick se en Expressens bild på Stig 1987, så var ansiktet maskerat, så det fanns inga drag att jämföra med. Däremot stämde kroppsformen. Dock inte rocken, eftersom tyget verkade vara för tjockt.

          För det tredje. I förhöret som hölls med henne för något år sen, så poängterade hon att mannen hon mötte hade samma rörelsemönster som Christer Pettersson.

          1. YN förevisas ju redan den 4 mars en bild på den man som bla Theutenberg menar på är gm.

            https://drive.google.com/file/d/1oHZTMDmQ6y2e8c3qCW1CsGGG-EY_xC7f/view

            Eftersom vi nu med de uppgifter som framkommit vet att det pågick en skarp insats av kontraspionaget och att sovjetiska agenter då naturligtvis också bör ha befunnit sig i området så ger det nya pusselbitar.

            Den informationen ökar nämligen sannolikheten för att det faktiskt kan vara denna person som YN sett, utan att detta för den skull måste innebära att det rör sig om gärningsmannen. Det kan röra sig om exempelvis en medhjälpare eller en person som skulle assistera en annan person att delge viktig information till Olof Palme. Att denne Latif arbetade för Sovjetisk underrättelsetjänst på ett eller annat sätt får nog anses som högt sannolikt. Om Latif dessutom visar sig ha ett rörelsemönster som påminner om Christer P:s så gör det saken än mer intressant.

            1. Jallai säger nästan samma sak. Han går ganska väl igenom sin slutsats i böckerna Källa Erik och Spinndoktorn samt i ett inlägg på sin sida. Nu var det ett tag sen jag läste dessa, men jag vill minnas att gärningsmannen är en irakisk kurd, knuten till irakiska und. tj. Mukhabarat som i sin tur samarbetade tätt med Sovjet och KGB. Det är kopplingen i korta drag. Jag kan förstå att Jallai bytte teori kring MOP och dessa nya uppgifter ger han ju absolut vatten på kvarn. Rysspåret är alldeles för dåligt utrett.

              https://www.jallai.se/2020/07/sovjet-styrde-mordet-pa-olof-palme/

              1. Andreas:
                Ja det spåret är till synes dåligt utrett eller så finns det mer uppgifter någon annanstans än i PU. Förmodligen det senare om jag ska gissa. Jag gjorde ett försök tidigare att rota lite i detta. Kan dela med mig av mina tankar:
                I förhöret som hålls med Latif den 3 mars 1986, vilket också bör vara det tillfälle när polisen fotat de bilder som bifogats det konfrontationsförhör som hålls med YN den 4 mars 1986, så uppger han hur han skall ha varit klädd den 28 februari:
                Tjock stickad vit kofta med dragkedja och blå manchesterbyxor, en ytterrock och en huvudbonad. Samma som han tagit med sig. Vita stövlar med vitt skaft som är blåa nertill, utav tyg.
                https://drive.google.com/file/d/1Si9ZHBWZrVAcrY6XaVKmcYKnXGlOIp30/view
                Tittar vi på hur hans hyresvärdinna beskriver hans klädsel när han gick ut den 28 februari så får vi mer information om hur rocken och huvudbonaden skall ha sett ut:
                Svart dubbelknäppt 3/4 rock med ljusa vita sneda (ev fiskbensmönstrade) inslag. Rocken är försedd med 4 svarta knappar och har normalbreda slag, samt har sprunn och snedställda fickor. Rocken väl begagnad, dock ej synbarligen smutsig. Svart/grå keps – ovanlig så till vida att den är försedd med en ganska bred skärm och breda sidokanter. Man får ett intryck av att skärmen är påsydd efteråt. Ev. har kepsen öronlappar.
                Ev. hade han också en svart halsduk. Inga handskar. Han tog också med sig den bruna dokumentportfölj med dragkedja – som han alltid ser till att ha kontroll över och medföra vart han än går – även inne i lägenheten. Dokumentportföljen har han fått av henne, eftersom hon hade två exakt likadana. Dokumentportföljen är en reklamportfölj som är försedd med en träsymbol. Av tyngden och tjockleken (4-5 cm tjock) att döma tycks han haft en hel del i den. Hon erinrar sig också att han tog med sig de nya gymnastikskor som han inköpt i mitten av februari. Dessa skall vara blå med vit sula.
                https://drive.google.com/file/d/1bHxO78YZWV5aR6-1efEcrBa4QFmPrPc1/view
                Konfrontationsförhöret med YN (sid 3), bilderna verkar tagits vid förhöret med Latif den 3 mars. Det står också 3/3-86 på detta dokument. (sid 4)
                https://drive.google.com/file/d/1oHZTMDmQ6y2e8c3qCW1CsGGG-EY_xC7f/view
                YN uppger att kroppsbyggnaden, ävensom rockens längd – dock icke tjocklek och till synes för ljusa färg stämmer in på mannen som sprang. Hon verkar däremot inte ha några synpunkter på att det inte skulle kunna röra sig om en dokumentportfölj liknande denna. Hon säger också att hon såg ingen rem och fick uppfattningen om att den var stabil – hård i sin form (den uppgiften leder ju faktiskt bort från att det skulle rört sig om en handlovsväska av den typ som SE hade).
                Här blir jag lite fundersam. Har Latif verkligen samma rock med sig vid förhöret (och fototillfället) den 3/3-1986 som den han verkar haft när han lämnade bostaden? Vi vet ju från uppgifterna av hyresvärdinnan att rocken skall ha varit svart (förvisso med ljusa vita sneda och ev fiskbensmönstrade inslag) och haft sprunn. Det kan mycket väl vara beskrivningen av en mörk fladdrande rock.
                Tyvärr är bilderna så erbarmligt usla så det går inte att få ut mer av dem annat än en silhuett. Han säger i förhöret att han har ingen annan rock så hade vi haft bättre bilder hade det här gått enkelt att konstatera om han ljuger om detta. Man kan ju också tänka sig att en sådan rock kan se betydligt ljusare ut om den fotats med blixt, vilket man får anta att polisen använt vid fototillfället, än om den burits på en dåligt upplyst gata mitt i natten.
                Dock borde ju YN exempelvis uppfattat den vita kofta han i så fall skulle haft under rocken eftersom hon uppger att rocken var uppknäppt och fladdrade.
                Det cirkulerar på nätet också allehanda uppgifter om att Latif skulle haft en karta där mordplatsen och biografen Grand var markerade. Dessa uppgifter har jag inte själv sett så kan någon länka till källuppgifterna var detta finns, OM det finns, så vore jag tacksam. I förhöret med Latif som bifogats ovan (på sista sidan, sid 26) så talas det förvisso om några streck och krumelurer på en lapp som hittats vid telefonen men att detta skulle vara någon slags karta eller liknande framgår inte.
                Jag blir ärligt talat inte klok på om Latif är fågel, fisk eller mittemellan. Å ena sidan känns det som en tacksam syndabock medan det å andra sidan inte går att utesluta att han kan ha haft kännedom om det hela. Jag förhåller mig i alla fall tills vidare skeptisk till att han skulle vara gm. Det finns egentligen inte särskilt mycket som talar för det med de uppgifter som jag hittills sett.
                Jag skulle faktiskt kunna tänka mig, och det har jag skrivit i tidigare inlägg, att den man som Anders D ser samtala med makarna Palme (om som i signalementet så markant skiljer sig från övriga uppgifter) är just denne Latif. Vi vet ju inte hur länge samtalet i så fall ska ha pågått innan Anders D ser dem. Han kan ha precis varit på väg att snabbt bege sig från platsen och ögonblicket efter stiger gärningsmannen in i bilden. Latif befinner sig då inne i gränden när första skottet går av. Ingen tittar naturligtvis in i gränden när skottet går av utan alla vittnen tittar då mot ljudet av skottet. Det skulle också förklara Lars J:s uppgifter om varför han hör fotsteg så snabbt inpå skotten med tanke på att mördaren tycks dröjt sig kvar en kort stund innan han sedan beger sig in i gränden.
                Jag menar att Latifs uppdrag skulle i så fall varit att antingen delge eller överlämna information till Olof Palme. Kanske en varning eller komprometterande uppgifter om vilka som planerade att mörda honom så att han hade kunnat vidta åtgärder. Vi vet ju att Sovjetisk underrättelsetjänst tycktes ha information om att något var på gång. Vad som var på gång var i så fall alltså inte att Sovjetisk underrättelsetjänst planerade mörda Olof Palme utan att man själva genom exempelvis avlyssning eller infiltration fått kännedom om detta och att det då var dessa uppgifter som skulle förmedlas.
                Bara lite tankar som sagt.

          2. Absolut. När Ström och co åkte ut till charken på Domus i Skärholmen med en taskig bild sa Yvonne N att i princip allt stämde in på Engström. Hon protesterade dock mot rocken. Inte så konstigt, eftersom den rocken var en helt annan än den Engström iklädde sig än på polisens egna tagna bilder. Yvonne tyckte också att Engström var för kort. Hon fick dock inte information om att Engström var 1.82….Annars stämde figuren på bilden.

          3. ^o^, Jörgen G
            I april 1986 konstaterade PU att YN och NF mött samma man, mördaren. Dessutom att denne var medelålders, kanske i 50-årsåldern efter jämförelser med en 44-åring och en 62-åring.
            I bl.a. ett rekonstruktionsfoto med YN syns att mannen som hon mötte kom från trappan och YN fick full upprättelse och bekräftelse på presskonferensen 2020 att hon hade mött GM.
            Eftersom NF hade sett GM:s ansikte under en tidsföljd och dessutom på nära håll blev han det enda mordplatsvittnet som vallades på årsdagen 1987. Resten fick stanna hemma, även Grandvittnen som Anneli K och Margareta S som också hade sett SE:s ansikte på nära håll under en längre tidsrymd.
            https://areena.yle.fi/audio/1-50557332
            Lars J var mycket bekant med Christer Petterssons utseende och Lars kunde därför HELT avfärda att det var CP som sprang förbi honom.

            1. Du skriver att Anneli K och Margareta S såg SE. Mannen de såg var ca 40 år, hade mycket intensiv mörk blick, brett rektangulärt ansikte, markerad haka, var ca 175 cm, hade blå / ljusblå tjock vadderad jacka, och en ljusbrun lenin-keps med öronlappar. Detta stämmer inte på SE. Men varje gång man minns någonting så förändras minnesbilden, så det är därför inte omöjligt att en person som 30 år senare ändå kan få ovanstående till att bli något som påminner om SE lite mer.

                1. Varför länkar du till en sida som vi redan är inne på? I övrigt har jag redan skrivit ca 65 kommentarer till den, men det blir för mastigt att posta allt på en gång. Jag postade min övergripande reflektion på fb. Den är följande:

                  Jag har aldrig förr läst något som är så fullt av felaktigheter, spekulationer, ologiska slutsatser, bortträngande eller utelämnande av centrala uppgifter, cherry-picking och rena fantasier.

                  Detta är samma strategi som religiösa eller sektliknande extremister använder sig av när de ska bevisa något som totalt saknar vetenskaplig grund. Man utgår från att det man vill bevisa är sant, och detta utgör sedan basen för all fortsatt analys. Därefter förstorar man upp allt som kan tala för ens hypotes, bortser från allt som talar emot den, och där det behövs fyller man på med rena spekulationer som ofta är så fantasifulla att det når det orimligas gräns. Gränslösa spekulationer, cirkelresonemang, motsägelser, feltolkningar och utelämnande av alternativ förklaringar än de man föredrar är centrala element. Denna strategi är självuppfyllande och det går på detta sätt att resonera sig fram till att utomjordningar byggde domkyrkan i Uppsala, att jorden bara är 5000 år gammal eller att det finns en hemlig världskonspiratorisk kod i Moby Dick.

                  TP:s text kan knappast kallas en recension av Lampers bok. TP håller sig endast till det som Engström har uttalat, kanske har uttalat och förmodas ha sett och tänkt. Det här är en övergripande cherry-picking-strategi. TP bortser helt från alla de omständigheter som talar för att Engström inte var gärningsmannen. Han nämner inte att Engströms personlighetstyp och sociala faktorer talar extremt emot att han skulle vara en attentatsman, att omständigheter som tyder på vapeninnehav saknas, att de teoretiska gärningsmannabeskrivningarna är totalt orealistiska och ounderbyggda, att stämplingstiden och samtal med väktarna omöjliggör ett förföljande av makarna Palme från biografen Grand och även i annat fall talar starkt emot ett gärningsmannaskap. När det gäller Engströms egna uppgifter förbiser TP från det faktum att det är oändligt lättare att återge saker som hänt på en viss plats om man varit där under flera minuter, än om man bara sprungit därifrån och gissat sig till uppgifterna. Avseende Engströms beteende efter mordet framför TP att Engström skulle tillämpa en kombination av vettlösa misstag och iskallt och slugt beräknande, vilket är väldigt motsägelsefullt. TP ser även de mest orealistiska agerandena hos Engström som gärningsman som helt normala. TP undviker alla de vittnesmål om gärningsmannens signalement som talar för att denne inte var identisk med Engström. Slutligen undviker TP att gå in på den totala avsaknaden av konkreta bevis trots omfattande utredning.

        5. Per W skriver

          ”Det finns, som du mycket väl vet, några vittnen från Grand (även om det med all sannolikhet handlar om flera grandmän) som pekar ut en person med Engströms attiraljer. Inte ska jag väl behöva länka till de förhören…..?
          Ju längre debatten pågår, ju mer försöker du styra den mot ovidkommande och obskyra detaljer. Tänk i stället så här:
          1. Engström ljuger om sina förehavanden på brottsplatsen
          2. Engström hade en vapensamlande vän i sin allra närmsta bekantskapskrets. Ovidkommande (och omöjligt) hur han fick tag på vapen. Men vännen och vapensamlaren är fakta.
          3. Engström avfördes från utredningen på felaktiga grunder (Ströms PM).
          3. Enström var ute på kvällen den 28:e februari 1986, information som han undanhållit polis.
          3. Engström arbetade 60 meter från mordplatsen och Engström iakttog Lars J.
          4. Ingen från mordplatsen kommer ihåg Engström (och det borde de sannolikt gjort!).
          5. Engström har ett hyfsat gärningsmannasignalement. Längden, kroppsbyggnaden, kepsen och rörelsemönstret.
          6. Yvonne N har själv bekräftat att den jagade mannen som staplade omkring uppe på David Bagares Gata hade Engströms drag. Samt väska.”

          Vittnen som efter mer än 30 år och efter att Engström hängts ut med namn och bild i media som huvudmisstänkt säger sig ha sett en man med Engströms attiraljer utanför Grand kan inte anses tillförlitliga. En man med Engströms attiraljer kan vara vem som helst som råkade ha lång mörk rock och keps samt glasögon och någon form av mindre väska. Minnen förvanskas med tiden och påverkas av vad man sett i media

          1. Att Engström i en tidningsintervju sex år efteråt överdriver sina insatser på mordplatsen och tidigarelägger sin ankomst och säger sig ha varit första vittnet på plats ligger i linje med hans behov av att framställa sig själv som betydelsefull. Den överdrivna bilden av Engströms tidiga ankomst och aktiva insatser kan också vara en följd av den intervjuande journalistens strävan att skapa en intressant historia för läsarna att ta del av och ge tyngd åt kritiken mot polisen som ignorerade Engström och inte lät honom delta i någon rekonstruktion

          2. Att Engström har en bekant som är vapensamlare betyder inte att Engström måste ha innehaft ett vapen under mordkvällen. Ingenting styrker att Engström fått låna eller köpa eller tillgripit ett vapen av vapensamlaren. Frågan om hur Engström ska ha fått tag i ett vapen kan inte avfärdas som ovidkommande av den som påstår att Engström innehade ett vapen under mordkvällen.

          3. Att Engström avförts på felaktiga grunder från den tidiga utredningen betyder inte att han är gärningsman. Hade relevanta utredningsåtgärder vidtagits i ett tidigt skede hade det mycket väl kunnat resultera i att Engström kunnat avföras som tänkbar gärningsman

          3. Att Engström varit ute på kvällen gör honom inte till gärningsman. När Engström säger till polisen att han inte varit ute på kvällen kanske han menar den senare delen av kvällen efter att han återvänt till Skandia från sin middag ute på stan

          3. Att Engström arbetade 60 meter från mordplatsen i likhet med hundratals andra personer gör honom inte mera misstänkt än någon annan. Engström kunde iaktta Lars J från mordplatsen utan problem. Lars J har beskrivit hur han tittade mot mordplatsen från sin position bakom barackerna

          4. Att andra vittnen inte tog notis om Engström betyder inte att han inte var på mordplatsen där det snabbt samlades många nyfikna åskådare. Dock finns ett vittne som minns att han såg en medelålders man med Engströms signalement efter att gärningsmannen hade avvikit

          5. Engström har inte gärningsmannasignalement. Gärningsmannen var yngre än Engström och hade en stickad mössa och inte någon keps.

          6. Yvonne N såg inte mannens ansikte och uppfattade honom som yngre än Engström. Det måste heller inte varit gärningsmannen Yvonne N såg.

          1. Jonas J:

            ”När Engström säger till polisen att han inte varit ute på kvällen kanske han menar den senare delen av kvällen efter att han återvänt till Skandia från sin middag ute på stan”

            Det där är en bra synpunkt. Det finns många exempel på att personer uttrycker sig på det viset. Ett exempel får vi från Jan Stocklassas intervju med BW. (sid 25)

            https://drive.google.com/file/d/1nJlgug63TwlaiUGD5xQxo8IluGR8FmjX/view

            ”Sena eftermiddagen och tidiga kvällen”.

            Det är alltså inget ovanligt alls att man delar upp kväll i tidig kväll och sen kväll. Det är precis detta SE gör i förhöret när han tillfrågas om han varit utanför Skandiahuset. Detta får man sen till att han skulle ljugit om sina förehavanden. Tycker det är glasklart att han menar att han varit utanför (förmodligen och ätit) och sedan inte varit ut under den senare delen av kvällen. Att förhörsledaren inte klarar av att ställa bättre frågor ska ju inte lastas SE.

          2. Jonas!

            ”Att Engström i en tidningsintervju sex år efteråt överdriver sina insatser på mordplatsen och tidigarelägger sin ankomst och säger sig ha varit första vittnet på plats ligger i linje med hans behov av att framställa sig själv som betydelsefull. Den överdrivna bilden av Engströms tidiga ankomst och aktiva insatser kan också vara en följd av den intervjuande journalistens strävan att skapa en intressant historia för läsarna att ta del av och ge tyngd åt kritiken mot polisen som ignorerade Engström och inte lät honom delta i någon rekonstruktion”

            Här har du totalt missuppfattat. Det är ”Jörgen” som pratat om en fyllig historia från Skydd och Säkerhet. Du behöver bara gå till polisförhöret från 11 mars 1986 för att hitta i princip lika fyllig information, d.v.s liknande information som framgår från blaskan Skydd och Säkerhet.

            ”Att Engström har en bekant som är vapensamlare betyder inte att Engström måste ha innehaft ett vapen under mordkvällen. Ingenting styrker att Engström fått låna eller köpa eller tillgripit ett vapen av vapensamlaren. Frågan om hur Engström ska ha fått tag i ett vapen kan inte avfärdas som ovidkommande av den som påstår att Engström innehade ett vapen under mordkvällen.”

            Nej, att Engström har en bekant som är vapensamlare betyder inte att Engström är mördare. Men, det är fakta som är högst bestickande. Jag utmanar dig, finns det något annat vittne från mordplatsen som hade en bästa vän som var vapensamlare och specialiserad på amerikanska polisrevolvrar? Det är naturligtvis bara ett indicium, men ett viktigt sådant. Tyvärr har det gått 35 år sedan mordet…..

            ”Att Engström varit ute på kvällen gör honom inte till gärningsman. När Engström säger till polisen att han inte varit ute på kvällen kanske han menar den senare delen av kvällen efter att han återvänt till Skandia från sin middag ute på stan”

            Engström är väldigt tydlig med att han inte lämnade Skandia överhuvudtaget, fram tills han stämplade ut. Han ljuger. Det gör honom inte till mördare. Men det är naturligtvis ett indicium som vi måste beakta. Att ljuga inför polis (det handlar om statsministermord) är bestickande.

            ”Att Engström arbetade 60 meter från mordplatsen i likhet med hundratals andra personer gör honom inte mera misstänkt än någon annan. Engström kunde iaktta Lars J från mordplatsen utan problem. Lars J har beskrivit hur han tittade mot mordplatsen från sin position bakom barackerna.”

            Det fanns säkerligen 100 personer som arbetade och levde nära mordplatsen. Det finns dock bara en med gärningsmannasignalement, en som ljuger och en som har en vapensamlande vän. Etc. etc. etc.

            ”Att andra vittnen inte tog notis om Engström betyder inte att han inte var på mordplatsen där det snabbt samlades många nyfikna åskådare. Dock finns ett vittne som minns att han såg en medelålders man med Engströms signalement efter att gärningsmannen hade avvikit.”

            Så många samlades inte kring mordplatsen. Det var inte så kaotiskt som bland annat Lampers vill ha det till. De vittnen som inte upptogs där och då kunde bekräfta varandra vid behov vid senare tillfällen. Deras berättelse är logiska och hänger ihop. Det gör inte Engströms. Dessutom klingar det inte samstämmigt med hans förehavanden på brottsplatsen. Vittnet som iakttog Engström är en total feltolkning av materialet.

            ”Engström har inte gärningsmannasignalement. Gärningsmannen var yngre än Engström och hade en stickad mössa och inte någon keps.”

            Engström har samma kroppsbyggnad och längd som gärningsmannen. Engström bar en knälång rock. Lars J säger keps, även Delsborns huvudbonad stämmer in mycket hjälpligt på just keps. Andra vittnen säger att gärningsmannen var barhuvad. Med det sagt – släpp den stickade mössan. Inge M såg Björkman och hans vittnesuppgifter har kraftigt förvanskats över tid.

            ”Yvonne N såg inte mannens ansikte och uppfattade honom som yngre än Engström. Det måste heller inte varit gärningsmannen Yvonne N såg.”

            Det kanske inte var gärningsmannen som Yvonne N såg på DBG. Men det är inte sannolikt. Yvonne N pekade i princip ut Engström på Domus när Ström kom viftandes med fel bild. Han stämde överens med den man hon såg springa.

            Här ovan har du nu ett gäng bestickande exempel på indicier beträffande Engström. Tillslut blir det så många att slumpen och bortförklaringarna inte räcker till. Det finns naturligtvis åtskilliga fler.

            1. De s.k indicierna som du nämner är inte särskilt mycket värda. Det fanns 2160 st 357:or i Sverige vid den här tiden, ska vi räkna in alla dess nära släkt/vänner så får vi en otalig mängd. Sen finns alla smuggelvapen. Undrar hur många personer med sådana kontakter det fanns? När det gäller Lars J kan han mycket väl ha sett honom och precis som UR, SL, AE, BI, PV, CV, JA och BP inte blivit ihågkommen av någon annan än de som var personens sällskap (vilket saknas för SE) Och det är inte ens säkert att han sett LJ. Gott om alternativ finns. Signalementet stämmer dåligt så länge man inte ”cherry-pickar”. Det finns 55 pers. som erkänt mordet för polisen och ytterligare 86 som har erkänt för andra. Det finns centrala WT-tips som nästan helt säkert är fabricering. Det finns hundratals andra s.k. toktips. Det är därför inte särskilt märkligt att även ett av vittnena har ett ”något liberalt förhållningssätt till sanningen”, i synnerhet om det skulle gälla att skydda sig själv från misstankar.

              När det gäller bortförklaringar är detta mer förekommande hos de som vill hävda att SE är GM. Här finns det stundtals ingen gräns på tokerierna. Någon hävdade att LP skulle sett fel på CP och SE eftersom de hade lika näsor! Nån annan vill att LOP ska träffa folk på vägen från Grand för att SE ska hinna stämpla ut i tid. Att som GM med en hel skock vittnen ändå vilja ha sin bild i tidningen är såklart inget konstigt! Det är inte känt att han delat ut en örfil ens, men att bli västvärldens äldsta attentatsman nånsin går bra. Han har lämnat helt central uppgifter som lätt borde kunna bevisas som osanna om han varit GM. Han avslöjar också en person i sin direkta flyktväg. Det är som att han vill åka dit, men detta förklaras som någon sorts”smart desperation”. Att hela agerandet är unikt och orationellt som GM har man inga problem med. Och båda väktarna måste ha fått samtalet efter hans utstämpling helt om bakfoten. De ska heller inte lyckas skilja på vad SE har sagt, och vad de själva läst i tidningarna. JA ska också ha misstagit sig vid fotokonfrontationen trots att han pekade ut SE och sa att han hade keps, och att han tydliggjort att AB, JÅS och SE är tre olika personer. Allt detta är bara några exempel, och ändå är bortförklaringarna endast en del i det hela. Det värsta är att man vill hävda SE:s skuld utan att ens bemöda sig att värdera alla hinder mot hypotesen som finns. I stället utgår man från att hypotesen är sann, förstorar upp allt som styrker den, bortförklarar det som säger emot den, och fyller i luckorna med en hejdlös fantasi där det behövs.

              1. Vet inte riktigt vad du syftar på och har svårt att hänga med på din argumentation. Nu svarar du inte på ovanstående indicier, förutom då tankar kring vapen/vapensamlaren. Som vanligt fastnades det på EN detalj. Du påstår att det finns många revolvrar i omlopp och i det fallet har du förstås rätt. Samtidigt begår du samma misstag som många andra. Du glömmer exempelvis att Engström blivit förväxlad med gärningsmannen. Fundera därför på följande. Jag påstår att Engström (som enda ”vittne”) har en bästa vän som samlade på revolvrar med rätt kaliber. Eller har du källa på något annat vittne med en vapensamlande vän? Det finns förstås en mindre sannolikhet att så är fallet. Lägg sedan till en parameter till. Vilka andra vittnen från mordplatsen ansåg sig vara en kopia av signalementet? Mig veterligen ingen alls. Då har vi alltså ett ”vittne”, som både har en vapensamlande bästis, samt anser sig vara förväxlad med gärningsmannen. Vi skulle naturligtvis kunna fortsätta med åtskilliga och fler parametrar. Du finner förstås inte detta anmärkningsvärt, men dina förklaringar till att så är fallet lyser med sin frånvaro. Slutligen, gör dessa parametrar någon till en mördare? Hade det hållt i en rättegång? Naturligtvis inte. Tyvärr är det något som tidens tand och det faktum att det inte vidtogs några tvångsåtgärder mot Engström, aldrig går att få några svar på. Men det är allt annat än trams och tokerier.

                1. Vad de andra vittnena har för människor i sin bekantskapskrets vet du ingenting om och ska inte uttala dig. Fler vittnen än Engström kan ha känt en vapensamlare eller vapenhandlare eller allmänt vapenintresserad person och fler kan ha umgåtts i palmefientliga kretsar på högerkanten. Inga andra vittnen än Engström har fått sina personliga förhållanden och umgängeskrets granskad på motsvarande sätt. Men framför allt så måste gärningsmannen inte vara en identifierad person som vi vet har varit på mordplatsen utan kan vara någon vars namn inte förekommer i utredningen

                  1. Eller – förstås – någon som har förekommit i utredningen men som inte kunnat knytas till mordplatsen. Sådant är ganska vanligt i brottsutredningar, även om debatten om Skandiamannen ibland kan ge intrycket att det är något väldigt sällan förekommande.

                    Titta till exempel på de många gängrelaterade morden på senare år. Det är ju väldigt vanligt – närmast normalläge – att dessa mord inte klaras upp. Samtidigt finns det i respektive brottsutredningar ett antal personer som polis och åklagare misstänker för morden – problemet är bara att de inte har kunnat knytas till brottsplatsen.

                    Med all sannolikhet har morden i ett antal fall just begåtts av sådana misstänkta. Och godtar vi det så ser vi också en nästan löjligt tydlig illustration till att mord förvisso kan ha begåtts av personer som inte kunnat kopplas till brottsplatsen.

                    1. Tänker väl mer att DU ska uttala dig. Du som är så tvärsäker. JAG har ingen lust att uttala mig, eftersom det naturligtvis inte finns någon substans i ditt sätt att resonera. Det finns inget annat vittne som är en förväxlad kopia av gärningsmannen och det finns inget annat vittne med en vapensamlande bästis.

                    2. Var det här riktat till mig, Per Wallander?

                      I så fall:

                      1) Jag är sällan tvärsäker vilket de flesta som läser vad jag skriver nog har märkt. Däremot är jag ofta kritisk mot tvärsäkra personer.

                      2) Du skriver ”JAG har ingen lust att uttala mig…”. Det får mig att vilja betona: du behöver verkligen inte uttala dig, Per. Jag hoppas att du inte skrivit alla dessa kommentarer de senaste dagarna trots att du inte haft lust, utan bara för att du på något sätt känt dig tvungen.

                      Självklart är du välkommen att debattera här på bloggen, precis som alla andra – när du har lust och tror att du kan föra diskussionen framåt. Annars tycker jag att du med gott samvete kan lämna tangentbordet en stund för att i stället läsa en god bok eller ta en stärkande promenad.

                    3. Gunnar!

                      Den jämförelsen var väl mer än låghalt. Vi har ett ”vittne” som ljuger om sina förehavanden. Vi har ett vittne som anser sig förväxlad och vara en kopia av gärningsmannen. Lycka till med en liknande gängkriminell uppgörelse.

                      En kontring från min sida: själv hade du väl krävt polisen, i vilket gängmord som helst, att utreda ett konspiratoriskt mötesscenariot. För inte kan väl det vara ovanligt? Logiken är väl att alla mord begås av förutbestämda och hemliga möten?

                    4. Gängmord är ju konspiratoriska, det ligger så att säga i sakens natur. Men väldigt många mord är inte gängmord och är inte heller konspiratoriska på något annat sätt, utan begås av ensamma gärningspersoner.

                    5. Gunnar! Undantaget då de mord som begås av sambon, grannen, bästa vännen, pappan, eller kompisen. Godtar vi dessa obestridliga fakta så kanske det inte är så löjligt när närstående får sätta livet till.

                    6. Jag tror vi talar förbi varandra, i alla fall förstår jag inte riktigt vad du menar. För min del ser jag inget löjligt i några mord.

                      Däremot kan det väl ibland förekomma att debatter om mord kan bli aningen löjliga.

                    7. Gunnar!

                      Kommentaren var riktad till Jonas J och skrevs väl också under hans tråd??

                      Nu när jag ändå har dig på tråden (och har läst en god bok). Vad menade du med ”….godtar vi det så ser vi också en nästan löjligt tydlig illustration till att mord förvisso kan ha begåtts av personer som inte kunnat kopplas till brottsplatsen”?

                      Tänkte också lite på din rekommendation att lämna tangentbordet. Är den personligen riktad till mig, eller är det en vanligt förekommande rekommendation från din sida? Alltså, att kväva debatten? Jag menar, det står dig fritt att inte publicera mina inlägg. Kanske kan du använda den metoden istället för personliga påhopp? Nu tror jag i och för sig att den kommentareren handlar om något helt annat, så jag väljer att inte ta åt mig.

                    8. Kommentaren låg som ett svar till mig, men då vet jag att den inte var avsedd att vara det. Jag noterar det.

                      Vad jag menade med det där om en löjligt tydlig illustration till att mord inte behöver ha begåtts av person som kan kopplas till brottsplatsen? Jag trodde det var uppenbart. Det jag menade var helt enkelt att problemet med bevisning när det gäller gängmord ofta är att en person kan vara misstänkt, det kan finnas motivbilder, det kan finnas komprometterande telefonsamtal, det kan finnas en bakgrund av konflikt med den mördade och så vidare. Men det har inte gått att hitta belägg för att den misstänkte personen faktiskt fanns på plats där mordoffret blev skjutet.

                      Och syftet med det påpekandet var att påminna om att det kan leda riktigt fel om man utgår från att en gärningsperson måste återfinnas bland människor som bevisligen fanns på mordplatsen.

                      Min rekommendation om att lämna tangentbordet en stund var bara ett förslag eftersom du själv gav uttryck för att du tyckte att debatten gick på tomgång och att du egentligen inte ville uttala dig. Självklart kan du fortsätta skriva så mycket du vill.

                2. Som jag skrev innan är inte bekantskapen med vapensamlaren mycket till indicium. Det finns inget uppgift som tyder på att han skulle ha handskats med vapnen på ett olagligt sett, tvärtom var han rädd för att göra nåt fel. Det finns ingen uppgift på att SE skulle uttryckt önskan om att skaffa sig ett vapen. Det fanns 650 lagliga 357:or bara i Stockholms län. Umgicks man i kriminella kretsar i Stockholm 1986 så kan det knappast gått att undgå personer som kunde skaffa fram vapen. Så tittar vi enbart på vapendelen så pekar den snarare åt Stockholms undre värld.

                  Du berörde inte att SE hade uppgett förväxling med GM i den replik som jag svarade på, därför gick jag inte in på det. Att kunna räkna ut varför en person lämnar oriktiga uppgifter i en brottsutredning är en diger uppgift. Man kan t.ex. inte räkna med att det finns någon bra förklaring i de exemplen som jag nämnde. Men som du själv varit inne på, så fanns det vissa likheter mellan ett av GM:s signalement, och SE:s klädsel. Att man som självcentrerad och räddhågsen nära vittne snarast kontaktar Polisen och säger att ett av signalementet kan gälla en själv är i det läget inget konstigt. Åtminstone inte en bråkdel så konstigt som att en GM självmant skulle ljuga ihop helt central uppgifter som (i normala fall) lätt borde kunna bevisas som osanna.

                  Jag skrev att det stundtals var tokerier, inte att alla misstankar mot honom var tokerier. Jag har skrivit på fb att jag hade beslutat om hämtning om jag varit åklagare och det står jag för. Jag tycker också det var bra att man förhörde honom mer än de andra vittnena, och att man förhörde personal från Skandia.

                3. Ja Per Wallander, du är inne på rätt spår. Jag påpekade just detta för ca ett år sedan då jag deltog flitigt här med inlägg under en period.
                  Dvs. att förmågan ofta är bristfällig här i diskussionerna när det gäller att värdera sannolikheter. Jag menar att avgöra hur stor en sannolikhet är, hur olika sannolikheter förhåller sig inbördes, liksom hur stor den totala sannolikheten blir när flera sannolikheter läggs till varandra.

                4. Per W skriver

                  Vilka andra vittnen från mordplatsen ansåg sig vara en kopia av signalementet? Mig veterligen ingen alls. Då har vi alltså ett ”vittne”, som både har en vapensamlande bästis, samt anser sig vara förväxlad med gärningsmannen.

                  Engström har aldrig påstått sig vara en kopia av signalementet på gärningsmannen. Han har inte heller sagt sig veta att han blivit förväxlad med gärningsmannen. Engström trodde att gärningsmannen var en man i tjugoårsåldern med blå täckjacka. Det är långt ifrån någon kopia av honom själv. Trots det gick det ut ett signalement där uppgifter om gärningsmannens klädsel stämde in på honom men inte på Lars J som Engström trodde var gärningsman.

                  Engström säger att de felaktiga uppgifterna om gärningsmannens klädsel KAN bero på att något eller några av de andra vittnena KAN ha förväxlat honom med gärningsmannen. Han säger inte att han med säkerhet ÄR förväxlad med gärningsmannen och absolut INTE att förväxlingen i så fall beror på att han är särskilt lik gärningsmannen.

        6. Per , i förhör säger Lars J att klädesplagget inte flaxande speciellt .

          Titta på filmen när SE springer in i gränden så ser du att rocken är uppsliten i ryggen och flaxar i två halvor över ryggen som ger han ett speciellt utseende. Nästan som en struts.

          LJ beskriver någon annan med ett plagg som inte flaxade speciellt.

          Att SE inte är helt ärlig i vissa situationer kan bero på att han vill skydda andra som nattvaktarna ,som inte följderna reglerna med in/utstämpling vid raster ,vilket säkert är lätt hänt när man känner varann och kanske har lite bråttom. Dom kände ju varann och kanske han inte ville han sätta dem i problem.

          1. JB, vi ska inte hänga upp oss på detaljer. Många vittnen från mordplatsen (faktiskt flera stycken) säger fladdrar. Det är alldeles för många för att vi ska kunna bortse från detta. Därför tycker jag att vi rent källkritiskt kan konstatera det som mycket troligt. Hur tänker du om källkritik och slutsatser?

            1. Per W

              Jo men det var ju fråga från förhörsledaren vad han sett. Enligt LJ stod han bättre till än andra vittnen och väntade på att den här figuren skulle dyka upp ,bara några meter ifrån honom vid hörnan på baracken .Han beskriver för förhörsledaren att figuren var medellängd, kraftig över axlar och rygg, keps och hade inget i händerna, hade ett mörkt klädesplagg som inte flaxade speciellt.

              Vad skulle LJ svarat F menar du ” majoriteten kan inte ha fel – det fladdra ”

          2. JB
            Den tunna rocken som Yvonne N såg att SE hade och fladdrade mycket var inte den tjockare som SE hade på sig i SVT Rapport 6 april. Mordrocken försvann antagligen redan på mordnatten.

            1. Mikael A.
              Du menar att den rock som YN sett är identisk med Engströms rock som aldrig visats upp?
              Allt bara snurrar för mig nu.
              Har någon lanserat den idén före dig, eller är du först?

            2. Mikael A.
              Jag hittade nu ett mail från TP till PU medarbetaren Jonas Englund där TP lanserar idén om att SE hade ett ”Gandhiskynke” på sig under mordkvällen.
              Detta ”skynke” har inte SE visat upp, och man kan då tänka att han måste ha kasserat det. Om det ens existerat?
              Det mest sannolikt är väl att även skynket är en ren fantasiprodukt?
              Sedan kan man ju undra vilket vittne som sett något liknande?
              Även Taxiteorin lanseras i samma mail, där TP tänker sig att SE släpptes av i Sollentuna som ligger i närheten av Täby. Vilket det inte riktigt gör.
              TP tycker även att det ”mest intressanta” när SE återkommer till Skandia är att han tyckte att ”Palme såg liten ut”
              Han knycklades ihop, tills Anna H rätat ut honom i sin fulla längd.
              Jag antar att du hittat en hel del inspiration i detta mail Mikael A?

              1. Jörgen G

                Många vittnen har uppfattat att SE bar en tunn jacka som gick ner på knäna. Det stämmer bra med ett ”Gandhiskynke”. Klädplagget eller liknande var om jag inte minns fel ett populärt ”pendlarytterplagg” för kontorsmänniskor vid tiden för mordet. Som kuriosa: plagget nämns också i en uppgift som SE hade när han gick på Sigtuna Humanistiska.

                ”Palme såg liten ut”

                —– ”SE är alkoholpåverkad och är i affekt. Framför sig på mindre än en meters avstånd har han den 175 cm långe OP som på en bråkdels sekund förvandlas till en liten hopkrupen hög på marken drabbad av spinal chock. SE chockas och blir osäker på vem han har skjutit. Så liten!? Dvärg? Barn?
                Att uppleva, som han fick göra, ett våldsamt dödsfall på NÄRA HÅLL leder OUNDVIKLIGEN till svår chock”) /Professor i rättspsykiatri med stöd av kollegor.

                1. Om gärningsmannen skjuter med en revolver på 20-30 cm avstånd en person i ryggen, , så är avsikten att döda alternativt svårt skada den personen.
                  Gärningsmannen kan knappast ha blivit förvånad över att personen han skjuter i ryggen ramlar ihop och dör.

                2. Att ens visuella förmåga av rent psykologiska skäl skulle bli så påverkad att en människa man precis har utövat dödligt våld mot skulle se mindre ut, är inte bara spekulation utan ren fantasi.

                  Olof Palme var smal om höfterna, hade ganska smala armar och ben, var överhuvudtaget inte särskilt muskulös, var ganska smal över axlarna och var 174 cm lång. Han var alltså ganska liten, och det finns inget anmärkningsvärt att man reflekterar över det om man aldrig sett honom live tidigare, särskilt inte om man är i Engströms storlek.

                  Att en person som ser en annan person blöda ihjäl tar väldigt illa vid sig och utstrålar ett hjälplöst intryck är fullt naturligt, särskilt om man är har en känslig personlighet som SE hade.

        7. Per.

          Du skrev:

          ”Jag påminde dig om att Mårten Palme kände igen Engström redan 1986 och tyckte han såg likheter med denna figur och Grandmannen”.

          Jag hittar inte detta, du får gärna källhänvisa. Jag hittade i stället detta:

          ”Han har sådana glasögon som jag uppgav i första vittnesmålet och den här kepsen också. Jag kan bara konstatera att han stämmer överens med det vittnesmålet”

          Detta sagt av Mårten Palme, och uttalandet är väldigt likt Lisbeth Palmes uttalande då hon konfronterades med Christer Pettersson.

          ”Han stämmer in på min beskrivning”

          Nu beskrev förvisso Mårten en man med en blå jacka i bävernylon, och en märklig kepsmössa, så egentligen är det bara glasögonen som stämmer med Engström, men Mårten var också osäker på om mannen ens bar glasögon.

          Man kan konstatera att Mårten precis som Lisbeth inte hänvisar till sin egen minnesbild, utan till en beskrivning han gjorde i ett förhör över 30 år tidigare.
          Jag tycker att det hedrar Mårten att han inte sträcker sig längre än så.
          Eftersom SE inte har den minsta likhet med Christer Pettersson, så kan man undra vad detta egentligen är värt?

          Samma problem dyker sedan upp på mordplatsen då man måste avfärda Lisbeths utpekande av Christer Pettersson genom att påstå att hon såg Christer Pettersson – men hon såg aldrig den riktige mördaren som var Stig Engström.

          Vilka märkliga turer detta har tagit.

    3. Per W

      En annan pärla är att Dekorimmamnen var Anders B EFTER skotten.

      Det verkar, baserat på ett inlägg här på bloggen, som om Inge M:s berättelse levde kvar i Palmegruppen åtminstone fram till KP tog över.

      1. Totalt orealistiskt att någon skulle kunna blanda ihop minnesbilden med en ensam person, med minnesbilden av en person som står vid bilar och en grupp människor där en person har blivit skjuten. Oaktat detta går det inte att se AB från IM:s position rakt igenom LL:s stora cheva.

        1. Anders Olsson

          AB flydde direkt till utrymmet framför Dekorimas entré medan Chevan parkerades senare,
          så AB med Jack Nicholson-mössa var fullt synlig för IM.

          Här har du dock kanske en poäng. Chevan kan ha skymt mp för IM och det var därför i så fall IM gick ur bilen för kunna se bättre. En liten pusselbit från dig.

          1. Anders Olsson

            ”Totalt orealistiskt….”

            Cecilia A, Inge M (1 mars) och Anders B såg att GM kom bakifrån ifatt Palme och de såg ingen väntande Dekorimaman.

            Lisbeth Palme har heller inte berättat om någon väntande Dekorimaman.

            IM såg först SE med rock komma ifatt Palme och därefter såg han AB med Jack Nicholson-mössa stå i 3 – 4 minuter i utrymmet framför ingången till Dekorima.

            ”Totalt orealistiskt….”

            1. Jag påstår inte att avsaknaden av en väntade dekorimaman är totalt orealistisk. Jag påstår att det är totalt orealistiskt att IM ska ha sett en person efter en viss händelse med en del folk och bilar i närheten, och fått för sig att han sett personen innan händelsen när personen skulle varit ensam. (att LL:s bil var ca 185 cm hög, och IM stod vid en lägre position, gör att han inte kan ha sett AB ändå efter mordet)

              1. Anders Olsson

                ”Jag påstår inte att avsaknaden av en väntade dekorimaman är totalt orealistisk”

                Framåt….

                1. Jag förstår inte var du menar med ”framåt…” men om det är min förklaring till IM:s uppfattning om den väntande GM som du är ute efter så kan jag tänka mig följande: Glenn M sticker in sitt kort 2 min 20 sek innan skottlossningen, och IM släpper av sina passagerare då eller precis efteråt. Han gör sin u-sväng, och står därför på sin plats i 1 min 40 sek – 2 min 00 sek. AB har sett sina kamrater går norrut och han går sedan snett ut söderut på trottoaren, vilket gör att han står precis norr om reklampelaren. Ev. ser IM någon av G Dahlés kompisar som går norrut (de var onykta och var 14 personer som delade upp sig i grupper) AB bör inte stått blickstilla i minusgraderna utan gått lite av och an. Vid något tillfälle har han befunnit sig i höjd med vid dekorimas norra skyltfönster och ger IM en svag minnesbild av att ”mannen stod och väntade” iklädd en gökboet-mössa. Han är väldigt osäker i sina minnesbilder men drar till sist slutsatsen att mannen måste ha stått där under hela den tid som IM stod parkerad.

  41. I förhör med Mårten Palme, 20 juni 2018:
    ”Mårten tillfrågas om han kan redogöra för sina funderingar runt den massmediala rapporteringen under senaste tiden, varpå han uppger att han minns det första förhöret gällande den man som han iakttog utanför biografen Grand vid möbelbutikens skyltfönster. Han kommer då ihåg att han pratade om att mannen i fråga hade en keps och att han dessutom har stålbågade glasögon. Han kommer vidare ihåg att han nu på senare tid under medierapporteringen sett Stig Engström i Expressen och att han då slogs av att Engström liknade den man som han såg utanför biografen.
    Han minns dessutom att han, under den tidigare utredningen associerade denna man med en speciell hockeyledare, vid namn Lennart Wester, och tycker att denne har drag som påminner dels om Stig Engström, dels om mannen utanför grand. Mårten har i mångt och mycket hängt upp sig på ansiktsformen hos mannen, vilket han tyckte var fyrkantigt. Mårten tillägger spontant att han dock inte tog kontakt med utredningen i det skedet då han tyckte att Engström påminde dels om hockeyledaren och dels om mannen utanför Grand beroende på att Engström då hade tagit kontakt på egen hand med media och framträtt helt frivilligt, varför Mårten ansåg det hela som irrelevant.”

    1. Efter 32 år säger Mårten att den man som han i 30 år pekade ut som Christer Pettersson kanske i själva verket var Stig Engström som inte alls liknar Pettersson. Menar du att det är ett tillförlitligt utpekande?

        1. Mikael A

          Menar du på allvar att Mårten inte själv hävdat att han är lik CP och hävdat honom som grandman? Du kanske inte var med på den tiden han gjorde det utan bara läser expressen 2018? Att han själv beskriver hur han pekar ut honom vid konfrontationen är tydligen irrelevant. Varför måste ni till varje pris mejsla in Engström i det omöjliga grandscenariot och därigenom rundar honom fullständigt (någon som KP/Mellander förmodligen insåg). Varför måste Stig varit vid Grand?

          1. Per Johan

            Okey, än en gång till då.

            1) ”Varför måste ni till varje pris mejsla in Engström i det omöjliga grandscenariot och därigenom rundar honom fullständigt”

            —– SE stämplade ut 23.19 och paret Palme med SE i släptåg passerade förbi Skandias entré strax EFTER 23.20,00, minuten efter att SE lämnat Skandia och gått norrut mot 691 (NF 23.19,55). SE var alltså framme FÖRE Palme vid Skandia efter återvändandet från Grand.

            Flera SE-tvivlare menar att SE som Grandmannen omöjligen, även om han var Usain Bolt, kan ha hunnit stämpla ut 23.19. Ungefär som om det även fanns en ”stämpelklocka” vid Grand som SE använde. När SE exakt gick tillbaka till Skandia är okänt. 23.13? 23.14? 23.15? 23…..

            Till det, en lista som säkert kan göras längre:

            + Dörrlarmet 22.35 och utstämplingen 23.19 RINGAR IN SE som Grandmannen där första iakttagelsen av honom görs vid 22.50 – 22.55-tiden och den sista omkring 23.15 av Mårten Palme.
            + Lisbeth Palme beskrev tidigt GM för familjen vilket överensstämde med SE (Joakim Palme). ”Inget misstämmer” 5:10 in i intervjun.
            https://www.expressen.se/tv/nyheter/joakim-palme-gar-inte-att-fa-bort-stig-engstrom-fran-mordplatsen/ (
            + Ingrid Klering sa i förhör 24 april att Lisbeth och Mårten Palme i samtal på Sabbatsberg båda var ÖVERTYGADE om att den man Lisbeth hade sett, mördaren, och den man Mårten hade sett, Grandmannen, var SAMMA MAN”.
            + Mårten berättade i hovrätten att han såg Grandmannens ansikte och beskrev honom enligt följande: Fyrkantigt ansikte, 180 centimeter lång, kraftigt byggd, keps med knäppe till skärmen, stålbågade glasögon och blå täckjacka, ganska långt ner på benen.
            https://www.expressen.se/nyheter/det-ar-mycket-mojligt-att-det-var-honom-jag-sag/
            + Grandvittnet Margareta S – Antagligen den som har sett Grandmannen bäst.
            + Grandvittnet Anneli K – ”Det var SE som jag såg utanför Grand!!”
            https://areena.yle.fi/audio/1-50557332
            + Undertecknarna Poutiainens Inuti labyrinten – avsnitt Grandmannen.

            ++++ Och framför allt, den UPPSEENDEVÄCKANDE SE som stack ut bland alla anonyma före bion, efter bion, samt vid mötet med NF, under flykten och återvändandet till Skandia.
            ”Ojämna förmågor, bland annat låg konsekvensinsikt” (Professor i rättspsykiatri med stöd av kollegor).
            Eller som Per W skriver om Grandmannen;
            ”I själva verket fanns det bara tre personer som kunde hjälpa polisen, trots då dessa upprepade frågor. Dessa personer var: Lars J, Yvonne N och Anders D. Återigen – inga andra vittnen kunde hjälpa polisen. Gemensamt för dessa tre är att de allihop överensstämmer på en viss Stig Engström. En vanlig uppfattning är att det offentliga signalementet enbart skulle bygga på den s.k. Grandmannen, det signalement som Hans Holmér basunerade ut i lördagens presskonferens. Det är en missuppfattning. Gå tillbaka och läs förhören. Det lite märkliga i sammanhanget är att Grandmannen och hans signalement överensstämmer med gärningsmannen, det vill säga Stig Engström.”

            2) ”Menar du på allvar att Mårten inte själv hävdat att han är lik CP och hävdat honom som grandman? ”

            —– Mårten berättade i hovrätten att han såg Grandmannens ansikte och beskrev honom enligt följande:

            —– Fyrkantigt ansikte, 180 centimeter lång, kraftigt byggd, keps med knäppe till skärmen, stålbågade glasögon och blå täckjacka, ganska långt ner på benen.

            Inte mycket till utpekande av CP!

            https://www.expressen.se/nyheter/det-ar-mycket-mojligt-att-det-var-honom-jag-sag/

            1. Mikael A

              Tack – då förstår jag att du är säker på att Mårten aldrig pekat ut CP och att han, 30 år senare, är säker på SE och att saken därmed är klar. Det var bara det jag ville ha svar på (det övriga är genomtröskat sen tidigare).

            2. Mikael A
              Eftersom du återigen tar upp att vi inte vet när SE (i teorin som Grandman och mördare) gick från Grand och att du inte tror på SE som någon Usain Bolt så tar jag det igen.
              Det är ointressant när SE gick därifrån om vi tänker klockslag. Så länge du tar med Mårten P i din beräkning så har du två objekt, SE och paret Palme, som rör sig till ett bestämt mål, mötet med Nicola enligt dig, samtidigt. SE (objekt 1) startar då sin rörelse runt 40 meter efter paret Palme (objekt 2). På samma tid, eftersom objekten senare sammanstrålar, ska alltså objekt 1 tagit sig en dubbelt så lång sträcka som objekt 2, öppnat dörrar i Skandiahuset, stämplat ut och sen pratat lite med vakterna. Jag har om och om igen bett dig räkna på det mattetalet, men aldrig fått något svar utan du återkommer bara till samma sak. Så här kommer mattetalet igen som jag hoppas att du svarar på. objekt 1 och 2 rör sig till en gemensam punkt och där objekt 1 har dubbelt så lång väg, öppnar dörrar, stämplar ut och pratar med vakter i minst 30 sekunder. Objekt 2 rör sig med en hastighet av 10 min/km (normal gå gångfart). Hur snabbt rör sig då objekt 1?

              1. Magnus D

                Sekunder och meter hit och dit och tröstlösa upprepningar av olika beräkningar här på bloggen,

                Vad är det du inte har förstått eller ifrågasätter?

                23.19 – SE stämplar ut och går direkt ut mot nattbussen 691 (Roland B).

                23.19,55 – NF ser SE befinna sig vid ”norra reklampelaren” följa efter paret Palme. SE har vänt om.

                23.20 – Makarna Palme passerar Skandias entré med SE i släptåg, d.v.s. minuten efter SE gick ut därifrån.

                1. Det finns flera frågetecken att sätta bakom din beskrivning av förloppet minuterna före mordet.

                  För det första säger aldrig NF att han ser SE bakom paret Palme så frågan blir då varför du gör det?

                  Om SE stämplar ut exakt 23.19.00 står han rimligen utanför ingången till Sveavägen 44 kl. 23.19.55 som tidigast, dvs 95 sekunder före mordet. Paret Palme passerar förmodligen Sveavägen 44 någon gång mellan 23.20.40 och 23.20.50. Det ger ett fönster om 45 – 55 sekunder för SE att hamna i position bakom paret Palme utan att de eller NF noterar det, efter att han kommit ut på Sveavägen – under förutsättning att han stämplar ut exakt kl. 23.19.00.

                  Det är under denna knappa minut som SE då går från att prata alldagligt om sin kommande semester till att brottsdebutera som en iskall och oerhört förslagen statsministermördare. Sure.

                  1. Martin J

                    Nu fortsätter uträkningarna utan FAKTASTÖD.

                    FAKTUM är att SE kunde befinna sig vid ”norra reklampelaren” om han stämplade ut senast 23.19,30.

                    1. Och vad har du för faktastöd för det påståendet?

                      Som jag ser det finns det 5 faktamässiga uppgifter att ta fäste vid när det gäller det tiden mellan att SE stämplar ut och skotten faller.

                      1) SE stämplar ut tidigast kl. 23.19.00.
                      2) Skotten faller 23.21.30 +/- 10 sekunder.
                      3) Det är 125,82 meter mellan mordplatsen och södra delen av AF kyrkogata där den korsar Sveavägen enligt googlemaps.
                      4/5) Med den utgångspunkten att det går att fastställa den exakta positionen för ingången till Sveavägen 44 1986-02-28 skulle man också kunna säga att den positionen till AF kyrkogata respektive mordplatsen är fakta i målet.

                      Mer än så skulle jag inte säga att det finns i termer av obestridliga fakta.

                      Det hindrar oss dock inte från att göra antaganden om det omedelbara förloppet innan mordet. Vad jag förstår tog det ca 15 sekunder att ta sig från stämplingsapparaten till receptionen. Om vi accepterar att samtalet med HO var väldigt kort så pågick det i 30 sekunder. Om vi därtill lägger 10 sekunder för att ta sig utanför dörrarna till Sveavägen 44 så står han alltså SE där när klockan är 23.20.25 (om han stämplar ut kl. 23.19.30). Det är då 65 sekunder kvar till skotten faller. Om paret Palme rör sig framåt med en hastighet om 1,3 m/s (4,7 km/h) bör de således befinna sig ca 85 meter från mordplatsen samtidigt som SE ramlar ut från jobbet. Nu vet jag inte den exakta positionen för ingången till Sveavägen 44 vid den här tiden men personer som jag anser har stora kunskaper om mordet hävdar att den låg ca 60 meter norr om mordplatsen. Det innebär att paret Palme befinner sig 25 meter norr om utgången när SE kommer ut. Samtidigt rör sig NF söderifrån norrut. Han påstår först att han ser paret Palme 10 meter norr om ingången men korrigerar detta i senare förhör till 20 meter. Samtidigt ser han en man ytterligare en bit bakom. Det övergår mitt förstånd hur SE har hunnit placera sig i den mannens position utan att uppmärksammas av antingen paret Palme eller NF.

                      Jag anser det helt orimligt att SE är gm, men för att det ska gå att få ihop teoretiskt måste han ha stämplat ut väldigt nära kl. 23.19.00. Det är obegripligt att inte mer har gjorts för att med stöd av avancerad dataanalys skapa ett scenario över de olika personernas rörelser med utgångspunkt i de fakta som finns.

                    2. Mikael A
                      Ja, det kunde han. Men faktum är att om det är så, då kan inte Mårtens Grandman och SE vara samma person. Det är ett faktum.

                2. Mikael A
                  Det jag inte förstår är hur du i det scenariot du beskriver får in Mårten P och Grandmannen.
                  I så fall måste SE springa med full fart för att hinna, det kommer du aldrig att komma runt.
                  Gör det enklare istället. Skriv ut en stor karta över området. Ta fram två spelpjäser. Låt en bekant ha spelpjäsen som är paret Palme och denne för pjäsen fram till din mötesplats. Du för spelpjäsen som är SE.
                  Du måste naturligtvis stoppa den en liten stund inne i Skandiahuset. Då kommer du få svart på vitt att din spelpjäs rör sig mer än dubbelt så fort som den andra.
                  Det kommer du aldrig runt. Och därför måste, jag betonar måste SE i så fall sprungit i hög hastighet för att hinna fram.
                  Om du fortsätter att ifrågasätta det så är det nog omöjligt att nå fram med rationella argument.
                  SE sprang med hög hastighet om ditt scenario ska hålla. Det är fakta!
                  Och även om du inte vill ha siffror så är den ungefärliga medelhastigheten som SE håller (då är topphastigheten högre eftersom det finns hinder på vägen) motsvarande att springa ett varv på en löparbana på 72 sekunder. Gör det som femtiotvååring med lågskor, reumatism och en revolver i fickan. Lycka till med det testet!

            3. MP:s grandman var ca 40 år, hade fyrkantig huvudform, tunna läppar, var kraftigt byggd, hade mörk keps, blå jacka av vildmarkstyp som gick ner en bit ned på låren, ev, axelremsväska, framåtlutad hopsjunken gångstil. När MP såg en bild på en man från Turkiet i kriminella kretsar så kontaktade han polisen och sa att grandmannen såg ut som honom. Sammantaget innebär MP:s uppgifter att detta heller inte vara SE. Att LP:s uppgifter om gångpromenaden anger att mannen betraktades ca 23:17:45, och mannen då var 420 m (varav de sista dryga hundra meterna var i inomhusmiljö) från SE:s stämpelklocka som SE stämplade på senast 23:19:59 utgör ytterligare snudd på totalt hinder mot att MP-grandmannen var SE.

              Om den förföljande mannen som NF såg ska vara identisk med SE, krävs det att denne efter att ha stämplat ut 23:19 går in till väktarna, samtalar med dessa varpå en av får uppfattningen att de pratade en stund, och den andra att de pratade ett par minuter, går ut på Sveavägen, går minst 30 m norrut, känner igen LOP och vänder 180 grader omedelbart och börjar sakta gå söderut. Allt detta ska hinnas med på teoretiskt allra högst 90 sekunder, vilket är högst osannolikt.

              NF ska också ha missat att det kommit ut en person från Skandiahuset några tiotal meter från honom, trots att han möter samma person igen 20 – 30 sekunder senare. SE ska dessutom få på sig en blå tensonliknande jacka, vilket inte stämmer överens med någon känd beskrivning av hans klädesplagg.

            4. Signalementen som LJ och YN uppgav stämmer dåligt på SE. LJ sa några minuter efter mordet att GM hade mörkt hår i nacken och blå dun-täckjacka. Det utesluter SE. Någon av YN eller AZ sa till polisen några minuter efter mordet att GM hade mörkblå rock eller täckjacka. De sa även att mannen var mörkhårig. YN kunde inte peka ut SE men hon uppgav i samband med gripandet av CP, att GM hade samma kroppsform som YN la inte märke till varken gubbkeps, glasögon eller halsduk. Väskan som hon uppgav stämmer inte överens med SE:s.

              AD satt 20 meter ifrån, körde bil, pratade i komradion och fick för sig att GM stod 5 m från OP vid skottlossningen. Han påstod av GM hade hatt/sherlockholmes-mössa och en grå rock. Detta stämmer inte så bra med SE och AD har inte lämnat nån annan beskrivning heller som överensstämmer med SE. Tvärtom sa han att GM var bredaxlad på ett sätt som inte kan förklaras av klädmode.

          2. Väldigt komplicerat det här med Mårten Palme. Det fascinerar mig hur han tänker. Jag kan inte se någon likhet mellan Christer P och Engström vilken han tydligen kan. Att han inte sagt ett knyst om Engström på så lång tid är också konstigt när han ju på eget bevåg pekat ut andra som lika mannen vid Grand, t.ex proffsmördaren Michael T. Han kunde ju då också nämnt för polisen att Engströms utseendet var likt. Jag menar, han har ju själv varit aktiv i kontakt med polisen för att visa hur mannen såg ut.

      1. Du gläfsande efter källa. När du fick den hamnar diskussionen om något annat….se goddag där.

    2. En del personer brukar nedvärdera väktarna på Skandias vittnesmål på grund av att dessa sker 3-4 månader efter mordet, det vittnesmål du hänvisar till kommer drygt 32 år efter mordet

    3. Per.
      Jag känner igen detta, men är inte kopplingen väldigt vag?
      Det är svårt för en utomstående att värdera något som en person påstår att han tänkt för så många år sedan.
      Om han tyckt att Engström liknade den mannen borde han ha sagt det i ett nedtecknat förhörsprotokoll.
      Eftersom varken han eller något annat Grand-vittne beskrivit Engström, eller reagerat över honom förrän då de 30 år senare förstått vem utredningen hade på gaffeln, så kan man nog säga att det hela är en ytterst tunn soppa.
      Återigen: Du får fortfarande mer än gärna citera ett valfritt vittnesmål från Grand som beskriver en person som man kan associera till Engström.
      Att han inte hunnit stämpla ut förrän mordet redan ägt rum, om han startat sin promenad efter makarna Palme trodde jag var klarlagt.
      Angående ditt påstående om att ”Yvonne N bekräftat att mannen på David Bagares Gata hade Engströms drag”
      Så måste jag säga att det inte står något nedtecknat om detta i förhöret vid charkdisken. Det framgår desto tydligare att hon inte sett det minsta av mannens ansikte.
      Det enda är att han var mörkt klädd, men rocken stämde inte heller.
      Kan du visa på att Engström bar en annan rock på mordkvällen som skulle fått Yvonne att reagera annorlunda?

      1. Jörgen, kopplingen är definitivt inte vag. MP mindes Engström från 1986 och kopplade redan då ihop honom med Grandmannen. Du efterfrågade källa – här kom den.

        1. Per W.

          Ett förhör med MP 32 år efter den sekundkorta iakttagelsen, där han påstår att han associerat mannen till en ishockeytränare som heter Lennart W, som också har drag som påminner om Stig Engström.

          Sedan har han, om än med viss tvekan pekat ut Christer Pettersson plus ytterligare en handfull gangsters som – får man förmoda – också har drag som påminner om Lennart W.

          Om inte detta är vagt så vete tusan.

          På tal om ”drag”. Kan vi enas om att Yvonne N aldrig sagt att mannen på David Bagares gata hade Engströms drag?
          I så fall är vi klara.

      2. Om kopplingen är vag? Ja, källan har naturligtvis sina brister – precis som ALLA källor. Det är en missuppfattning att källor rent allmänt ska värderas som ”bra” eller ”dåliga”.

        Det som är bra med denna källa är följande: Mårten hänger upp minnesbilder på en specifik detalj, d.v.s hockeyledaren. Det stärker naturligtvis källans trovärdighet. När det gäller tidskriteriet blir det av naturliga skäl mycket knepigare.

        1. Per.

          ”Det är en missuppfattning att källor rent allmänt ska värderas som ”bra” eller ”dåliga”.

          Vad menar du med det?
          Är det inte skillnad på en källa som sett och hört något tydligt och berättar om det strax efter händelsen, och MP som i detta fall liknar SE vid någon ishockeyledare grundat på en gammal minnesbild av en man som han sett snett bakifrån under en sekund.
          Det är kanske inte ens givet att han tänkte så?
          Det var ju som sagt 32 år tidigare.
          Och att MP i 30 år trodde att det var CP han såg gör ju att det han nu säger om ”dragen” är tämligen värdelöst.

          Hur värderar du väktaren Henry O då han med SE:s återkomst till Skandia i betydligt färskare minne, säger att SE berättade om konstgjord andning?

        2. Per.

          Jag citerar ett stycke ur Lars Borgnäs mycket läsvärda bok ”En iskall vind drog genom Sverige”

          ”Jag träffade Mårten några veckor efter det att Pettersson friats i hovrätten. Då var han mycket mer säker på sin sak än han gett uttryck för i förhören och i rättssalen. ”Det var en chock för mig att se honom vid konfrontationen”, sa Mårten. ”Det var som att komma ner på Sveavägen igen. Jag var mycket mer säker än jag gav uttryck för”[…]

          Mycket mer än så behöver inte sägas, och jag tycker f.ö inte om att använda Mårten som ett slagträ i diskussionen, men det är påkallat eftersom du Per värderar hans ”utpekande” av Stig Engström så högt.

          1. Jörgen G

            Lars Borgnäs tar jag inte på allvar. Han har pysslat med att manipulera vittnen, i det hänseendet är det lustigt att du hänvisar just till honom. Jag tar helt enkelt inte hans uppgifter på allvar.

            Jag värderar inte Mårtens vittnesmål särskilt högt. Det är ett indicium mot Engström bland ett 30-tal andra. Det hade ju varit enklare om Mårtens Grandman hade varit en blandmissbrukare, iklädd naveljacka och toppluva. Nu var Mårtens Grandman något helt annat. Keps, längre jacka och troligtvis stålbågade glasögon. Det finns ingenting som pekar på att mannen var en småkriminell missbrukare. Grandmannen ligger i min uppfattning tio gånger närmre likheter med Stig Engström än CP. Att han dessutom hakar upp sig på en speciell detalj, hockeytränaren, gör vittnesmålet intressant. Det måste värderas – precis som alla källor!

            1. Per W.

              Bra att du inte värderar detta speciellt högt, men TP verkar göra en annan bedömning.

              i tingsrätten sa MP att man kunde peka ut någon på fyra nivåer:

              1. Det är han.
              2. Det är han, men jag är osäker.
              3. Det går inte att utesluta.
              4. Det var inte han.

              Sedan säger han att han pekar ut CP enligt nivå 2. ”Jag pekar ut honom fast jag är lite osäker”.
              Till Borgnäs sa han alltså att han var betydligt säkrare.
              Om han i efterhand ville flytta personen hela vägen till nivå 1 vet vi inte, men det går åtminstone åt det hållet. Det är väl ungefär den inställningen han haft fram tills han läst Filterartikeln, och börjat fundera över om det i själva verket var Christer Petterssons utseendemässiga motpol Stig Engström han egentligen sett.

              Han nämner också i tingsrätten att han under ett ögonblick associerat till en bekant, och denne bekant vet vi nu är en ishockeyledare som heter Lennart W.
              Sedan säger han att han direkt ser att mannen inte alls var särskilt lik denne bekant.
              När MP nu säger att SE liknar den person som han först associerade till, som inte ens var särskilt lik mannen vid möbelaffären finns väl inte mycket kvar att dividera om?
              Vita skor, vildmarksjacka med höga fickor som han stuckit händerna i.
              Denna observation gjord tre minuter innan SE stämplade ut från Skandia. Via bakdörren närmare 400 meter längre söderut.
              Börjar bli dags för även de mest inbitna att inse att det inte var SE som Mårten sett.
              Och dessa nya vändningar försvagar naturligtvis även det tidigare utpekandet av Christer Pettersson.

    4. Vad säger då Mårten 2006, dvs 12 år innan detta förhör:

      ”För mig är det löst. För mig står det helt klart att det var Christer Pettersson som var mördaren. Att han sen inte blev fälld, det tycker jag är sekundärt. Träffade du någonsin Christer Pettersson? – Bara i rättssalen. Där såg jag honom på avstånd. Och utanför Grand förstås.”

      https://www.expressen.se/kronikorer/cecilia-hagen/han-hade-problem-att-fa-upp-kylskapet/

      2001 säger man att:

      ”Mårten Palme säker: Christer Pettersson är mördaren”

      Olofs och Lisbets son Mårten Palme är också säker. Det har han varit länge.
      – För min del är mordet redan uppklarat.”

      https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/zL78X5/lisbet-palme-kraver-resning

      Jag vill inte gärna kritisera Mårten men om han verkligen numera är övertygad om Engström som gm så är ju en ursäkt till Christer P:s anhöriga inte för mycket begärt.

      1. Just precis, men som jag skrivit tidigare: även från myndigheter och minst två f. d. statsministrar. Vet inte vad Göran Persson, Carl Bildt eller Fredrik Reinfeldt sagt om skulden.

    5. Per

      Här står ju inte att Mårten Palme känt igen Engström redan 1986 och tyckt sig se likheter med Grandmannen, utan att han ”nu på senare tid” sett Engström och slagits av likheten. Den association som han gjorde ”under den tidigare utredningen” var inte till Engström under till hockeyledaren Lennart Wester. Då tyckte han alltså att mannen utanför biografen liknade Wester, och vid tiden för förhöret tycker han att Wester i sin tur liknar Engström. I den sista meningen är det oklart vilket skede som avses, eftersom Engström och Wester nu har bytt roller, men utifrån den första delen av förhöret antar jag att skedet som avses är den senare tiden under medierapporteringen snarare än 1986. Hur som helst måste man säga att kopplingen är vag när den går via en annan person, och det inte alls klart från referatet att Mårten Palme gjorde någon som helst koppling mellan sin grandman och Engström redan 1986. Att Jörgen och andra inte nöjer sig med det när de frågar efter en källa till ditt påstående är inte så konstigt.

  42. I pågående debatten om SE:s förehavanden på mordplatsen går inte SE:s iakttagelse av Lars J och SE:s chocktillstånd att komma runt trovärdigt.
    Dessutom saknas nu i diskussionen SE:s iakttagelser av att Palme blödde ur munnen och låg framstupa hopkrupen. SE hann således se detta innan OP vändes på rygg. Det var ett begränsat antal som hann se OP ligga framstupa.
    —– ”Anna-Lisa G vittnar om att Skandiamannen säger att han sett Olof Palme blöda ur munnen. Att Palme blöder ur munnen säger Skandiamannen även dagen efter mordet i telefonsamtalen med Skandias personalman Roland B, som då frågar om det var blodigt: ”Nej, det var inte särskilt mycket”, replikerar då Skandiamannen.
    Detta stämmer dåligt med verkligheten. Lisbet Palme, Anna Hage och Stefan G var alla rejält nedblodade. Anna Hage beskriver i sin bok: ”Jag är täckt av statsministerns blod.” Statssekreterare Ulf Dahlsten beskrev i sina memoarer en chockad Lisbet Palme inne på Sabbatsberg och att hennes stövlar ”kippade” av blodet från maken.”
    SE hann alltså bara då inledningsvis se en liten del av nedblödningen innan han flydde.

    1. Mikael A.
      Jag antar att du syftar på intervjun i Proletären:
      ”Mannen ligger framstupa och jag böjer mig ner invid kvinnan. Blodet väller ut ur munnen och döljer ansiktsdragen. Jag förstår att andningsvägarna måste frigöras och lägger mannen i framstupa sidoläge. Han är alldeles livlös”.
      Han har i samtliga förhör, och i alla andra sammanhang, även i Skydd och säkerhet sagt att Palme låg på rygg. Dessutom vänder man ju inte en person till framstupa sidoläge om han redan ligger så. Detta är med stor säkerhet ett citatfel som i så fall måste tillskrivas Proletären.

    2. Mikael A,
      Det är rätt anmärkningsvärt hur man måste ljuga ihop SE till GM när teorin inte ens står på egna ben.
      Ersson, Glantz och Karin J. talar om att Palme läggs med fleras hjälp i framstupa sidoläge.
      Något som även Bengt P. ger stöd för och som på inget sätt kan ha sett det du påstår med tanke på hans färdande i bil samt U-sväng.
      Är det på detta sätt man får bort SE’s uppgift om framstupa sidoläge? Genom att låtsas som att ovan inte existerar. Hages uppgift om att någon joxade vid OP’s huvud tyder också på att hon inte var först.
      Även om SE skarvar om sin egna inblandning så vet han märkligt nog att det var flera som genomförde framstupa sidoläge… något som stämmer med vittnena jag nämnt ovan.
      Du kan hävda hur mycket du vill att framstupa sidoläge aldrig genomförts, men likt förbenat stöds SE’s uppgifter av andra vittnen.
      Tänk på detta innan du försöker trolla bort saker!

        1. Mikael A,
          Tog argumenten slut? Vill du med länken skylla ifrån dig på TP och hans lögn/felaktighet att peka ut Anna H som den förste på plats?! Fegt.

          Skärp dig och återkom med ditt svar på varför vi ska strunta i uppgifterna från Karin J, Stefan G och Anders E!

          Ljuga ihop en statsministermördare är lågt!

          1. Låt oss i möjligaste mån avstå från att anklaga varandra att ljuga eller vara fega. Syftet med debatten i det här forumet är inte att fastslå graden av ärlighet eller andra moraliska egenskaper hos deltagande debattörer. Syftet är att i möjligaste mån bringa klarhet i sakfrågor kring debattämnena.

          2. Mupparkivet

            När du pratar om att ljuga ihop en statsministermördare. Pratar du då om Stig Engström? Han som ansåg sig vara en kopia av mördaren? Han som ansåg sig vara förväxlad med mördaren?

            1. Per W
              Jag pratar om er som påstår oriktiga saker och måste trolla bort uppgifter för att göra teorin starkare.

              Se uppgifterna om framstupa sidoläge som diskuterades ovan och återkom gärna om detta istället för att försöka skifta fokus och ge mig öknamn. Det säger mer om dig och dina problem med att försvara en tunn teori än om annat.

              Vi kan diskutera förväxlingsteorin vid annat tillfälle.

            2. Att påstå att Engström ansåg sig vara en kopia av mördaren är ett just ett slående exempel på en ren lögn från förespråkare av hypotesen om Engström som gärningsman. Engström har ALDRIG påstått sig vara en kopia av mördaren. Han har inte heller påstått sig vara förväxlad med mördaren. Han har bara uttryckt en farhåga att något eller några vittnen kunde ha fått för sig att han var gärningsman och lämnat hans signalement till polisen. Han har inte sagt att det ÄR så bara att det finns en risk att en förväxling kan ha skett.

              Eftersom Engström till en början trodde att Lars J var gärningsman dvs en man i tjugoårsåldern med blå täckjacka var han angelägen om att informera polisen om vad han trodde var det korrekta signalementet.

              Engström har ALDRIG påstått att en förväxling kunde bero på att han och gärningsmannen ska ha varit in till förväxling lika varandra ungefär som tvillingar eller dubbelgångare. Men det är precis vad du säger när du påstår att Engström ansåg sig vara en kopia av mördaren och det är det intrycket som ges läsare som inte är så insatta i fallet som du och jag är. En grov förvrängning av fakta i målet är vad det är

              1. För min del menar jag att det är viktigt att uttalanden från Stig Engström som inte verkar stämma överens med verkligheten inte automatiskt ska betecknas som lögner. Även om Engström haft fel i det han sagt måste man i varje enskilt fall räkna med att det kan handla om missuppfattningar eller minnesfel eller till och med slarviga formuleringar.

                Samma sakligt underbyggda generositet bör vi givetvis också ha när det gäller övriga vittnen. Begreppet ”lögn” bör bara användas när man kan kosntatera att det rör sig om en medveten osanning.

                På samma sätt tycker jag att debattörer på den här bloggen ska behandlas. Även om någon återger ett uttalande från Engström på ett felaktigt sätt behöver det inte betyda att debattören medvetet ljuger.

            1. Mikael A,
              Jag tror inte du kommer att besvara frågan även om jag tar ett piller.

              Har OP vänts i framstupa sidoläge?
              Om inte, så hur förklarar bort du nedan uppgifter?

              – Karin J. –
              ”De har lagt honom i framstupa sidoläge”
              – Anders E –
              ”Sällskapet hoppade ur och lade mannen i framstupa sidoläge”
              – Stefan G.-
              ”Han vände mannen med andras hjälp i framstupa/sidoläge”

              1. moparkivet

                Du måste stilla dig moparkivet. Nu avfärdar du även Gunnar.

                Gunnar 2021-11-04
                —– ”Palme föll med ansiktet nedåt och vi får väl anse att det är klarlagt att gärningsmannen försvunnit in i gränden innan någon vände på honom”.

                Obducent 1995 / TP 2019
                —- ”Förhållandet var att Olof Palme direkt efter det dödande skottet låg framstupa på gatan, han hade slagit pannan i trottoaren (OP sköts bakifrån i ryggen, inte framifrån i magen). Utöver stora kroppspulsådern var även ryggmärgen avskjuten. Därmed försvann det Kari Ormstad kallar muskelstramningen i alla kroppsdelar genom att ryggmärgen tappat kontakt med hjärnan. ”Han torde falla så här, ihopknycklad i knän och höfter, och inte som en kägla, inte som en fura för han kan inte hålla sig rak”, enligt föredragningen 1995.
                Det vänstra benet låg något över det högra, enligt Hage, och där han låg påminde positionen om en blandning av fosterställning och framstupa sidoläge.
                Anna Hage var framme vid Olof Palme som då redan blöder ur munnen och näsan. Ögonen är öppna och ”stela” med huvudet vänt in mot Tunnelgatans baracker. Hon lättar på slips och skjorta och känner efter puls. Strax efter är Stefan Glantz framme och frågar om de ska lägga Palme i framstupa sidoläge. Anna Hage replikerar att de ska starta hjärt-lungräddning istället och de båda vänder honom på rygg och påbörjar de livräddande åtgärderna. Någon rätar också ut benen, från det som Hage i sin bok beskriver som en onaturlig ställning. Alltså: Olof Palme vändes aldrig i framstupa sidoläge, däremot låg han i en liknande ställning där han föll på stället”

                1. Mikael A,
                  Till skillnad från dig så står jag på egna ben och vad Gunnar anser i denna fråga har inget med MIN fråga att göra.

                  Och jag ber endast om ett enkelt svar vilket uppenbart sitter hårt inne och visar rätt tydligt att teorin är ett påhitt.

                  Mikael A och även Per W.

                  Har OP vänts i framstupa sidoläge? (Tolkar ditt svar som NEJ här Mikael A, TP påstår ju att detta aldrig hänt)


                  Om inte, så hur förklarar ni bort nedan uppgifter?

                  – Karin J. –
                  ”De har lagt honom i framstupa sidoläge”
                  – Anders E –
                  ”Sällskapet hoppade ur och lade mannen i framstupa sidoläge”
                  – Stefan G.-
                  ”Han vände mannen med andras hjälp i framstupa/sidoläge”

              2. moparkivet.

                Det finns betydligt fler vittnesmål som visar på att Palme vändes i framstupa sidoläge än som säger att han inte gjorde det.
                Det verkar som att Anna H hoppat över ett led i förloppet, och det är i så fall inte lätt att säga varför hon gör det. En möjlighet är att hon kom fram till mordplatsen efter att man vänt honom.
                Det finns visst stöd för det alternativet. Annas kompis Karin J. Hans J:s passagerare Göran I, Anders E (som jag tror heter Kenneth), och framför allt Stefan G som säger att Palme låg på rygg – och dessutom kom fram före Anna H, vilket han säger i Aftonbladet den 4/3. Han säger dessutom att han hann ta pulsen på Palme innan Anna kom dit.
                Märkligt att dessa uppgifter publiceras i media dagen innan hans första förhör.

                Vi kan också läsa de första förhören med Anna H, där hon påstår att en yngling redan var framme vid Palme och ”joxade” med hans huvud.
                Läser man Stefan G:s förhör så påstår han att Göran I rusade fram till den på rygg liggande mannen. Kan fler ha varit framme före henne och Karin? Jag tror det. Det finns fler tecken i vittnesmålen som tyder på det.

                Vi kan också konstatera att ingen av dessa ovannämnda personer som var passagerare i Hans J:s taxi förhördes ordentligt, eller att de fick vara med på rekonstruktionerna.
                Dessa personer var de första på platsen, sannolikt tillsammans med SE, och deras förhör ryms på en halv A4 sida. De har inte heller hörts av Krister Peterssons utredare, men om de var där och vände Palme till framstupa sidoläge, borde de vara de intressantaste 30 år senare då utredningen riktade in sig på SE.
                Men de gick i stället till Lars J, Yvonne N.
                De vittnen som kraftfullast dementerade att det var Stig Engström de såg springa förbigicks också med tystnad. Jan A, Leif L och Hans J.

                De första sekunderna efter skotten är fortfarande helt outredda, och det måste finnas en annan anledning till det – förutom att alla utredare varit inkompetenta i 34 år.
                Var och en får spekulera på sin kant.
                Märkligt också att ingen av de privata sanningssökarna någonsin gjort en framst bland dessa nyckelvittnen.

                1. Jörgen G:
                  Bra synpunkt. Jag håller med om att det här hade varit angeläget att PU skulle kontaktat dessa första vittnen på platsen. Jag tycker också det här blir väldigt tydligt hur otillförlitliga dessa polisens sammanfattningar egentligen är. Jag tänker då kanske i synnerhet på polisens sammanfattning av Göran I:s uppgifter från 88-02-03 där han helt plötsligt inte ens tycks känna igen sin kompis Stefan G. Vilket i sin tur leder till en herrans massa olika spekulationer kanske helt i onödan.

                  Vad som utspelat sig innan skotten har man inte tagit itu med, liksom som du ju är inne på, inte heller sekunderna efter skotten. Det är faktiskt en märklig omständighet.

                2. Jörgen G.

                  Ja att Palme vändes i framstupa sidoläge och att Anna H kom dit senare än Stefan G. med sällskap går inte att missta utifrån uppgifterna.

                  Det är rätt intressant att se hur frågorna jag ställde undviks och bemöts med fokus på annat.

                  Tveksamt att vi får se något svar på frågan om Karin J:s, Stefan G:s och Anders E:s uppgifter om framstupa sidoläge. Bengt P. också som kommer senare men är av uppfattningen att Palme placerats i framstupa sidoläge.

                  Kan man inte tänka sig att TP misstagit sig någonstans kring alla uppgifter och att detta med att Anna H kom först faktiskt är fel?

                  1. Angående TP’s felaktiga slutsats om att Anna H var först.
                    Hon kommer själv med uppgift att Stefan G. redan är där på plats innan.

                    Hage, 1986-03-01, 00:15
                    När hon kom fram till mannen som låg på gångbanan, såg hon att han blödde ur munnen och näsan. En kvinna stod bredvid mannen och en man – Y – satt nedhukad vid den skadades huvud.

                    Hage, 1986-03-03, 17:45
                    I samband med att Anna steg ur bilden såg hon också en kvinna som stod intill den liggande mannen. Vidare fanns där en yngling som uppehöll sig vid mannens huvud. De båda iakttagna höll på att ”joxa” med den liggande mannen. Ynglingen vid den liggande mannens huvud var klädd i en mellanblå midjejacka typ dunjacka och jeans.

                  2. moparkivet.
                    Ja.
                    Och det är ju en sedan länge ganska cementerad bild.
                    Anna bekräftar ju faktiskt själv i dessa två förhör att hon bevittnat något som förmodligen är vändningen i framstupa.
                    I Länstidningen Södertälje den 2/3 står det:
                    ”Vi var på väg till centralen där min bror skulle hämta mig när jag såg en man på gatan. En kvinna och en ung man hukade sig ner över honom, och jag förstod att det hänt någonting alldeles nyligen”.
                    I Aftonbladet den 4/3 intervjuas Stefan G, och där står följande:
                    ”Vi vände kroppen i framstupa sidoläge, ansiktet var alldeles nedblodat, när jag började med mun mot mun metoden.
                    Jag tog hans puls först och kände den svagt.
                    Strax efter kom Anna H och gav Palme hjärtmassage i hopp om att rädda hans liv”.
                    ”Vi”vände”…(!)
                    Intressant att notera är att Stefan G fortfarande vid detta tillfälle inte är hörd av polisen.
                    Aftonbladet-intervjun bör ha ägt rum den 3/3, men han förhörs av polisen den 5/3.
                    I det förhöret står att polisen förmedlat kontakt mellan Anna och Stefan genom att de – på hennes begäran givit Stefan telefonnumret.
                    Det kan väl aldrig vara bra att två vittnen pratar ihop sig, och kanske kompromissar sig fram till en historia som inte är helt korrekt, men här är det polisen som är mellanhanden.
                    Konstigt nog försvinner ynglingen som Anna tidigare berättat om här – och i samma veva förstås också möjligheten att någon/några vänt Palme i framstupa sidoläge.
                    Och Engströms prat om framstupa sidoläge passar då inte alls in i berättelsen.
                    Den officiella bilden av förloppet är skapad, och den går ut på att Anna och Stefan bara några sekunder efter mordet rusat mot Palme från olika håll, och kom fram exakt samtidigt.
                    Därefter satte de igång hjärt och lungräddning och övriga personer började strömma till platsen, men Inte Engström eftersom det inte längre finns plats för honom i historien, bara som ett lögnaktigt vittne, eller som gärningsman.
                    Men med utgångspunkt av vad som står i de inledande förhören så kan han mycket väl ha rätt.

    3. När GM hunnit in ca 25 m i gränden så tittade han snabbt snett bakom sig som för att se om han var förföljd. Han kan vid detta tillfälle i den belysningen så med en så hastig blick knappast fått syn på något blod. Om man däremot var vittne så blev det väldigt tydligt efter en stund. SE uppgav när han kom tillbaka till Skandia att OP blödde så mycket ur munnen så han såg vanställd ut. Detta tyder på att han såg OP vid mordplatsen efter att blodflödet blev allt värre.

      När det gäller den framstupa kroppspositionen så ordnade passagerarna i HJ:s bil detta. Bilen kom fram till trottoaren samtidigt som GM hastigt tittade snett bakåt. Då hade passagerarna inte hunnit ut ännu. GM kan därför inte ha sett när OP vändes i framstupa sidoläge. Om SE har sett denna manöver är han ett tidigt vittne. Om hans uppgift om att OP låg på rygg och taxichauffören stod vid sin bil när han kom ut är korrekta uppgifter, än han i stället ett något senare vittne.

      1. Anders Olsson

        —– ”Hur var det då med blödningen? Kari Ormstad var en av tre rättsläkare som genomförde obduktionen av Olof Palme. I en föredragning inför Palmegruppen och dåvarande Marjasinkommissionen 1995 förklarade hon skador och förlopp på ett sätt så att även lekmännen kunde förstå.

        Skottet i Palmes rygg hade krossat stora kroppspulsådern. Här är kroppens blodtryck högst och med kroppspulsådern söndertrasad fylls lungorna med blod som tvingas ut i de öppningar som finns. Hur lång tid tar det då innan en person med söndertrasad kroppspulsåder börjar blöda ur mun och näsa?

        – Lungorna fylls med blod och man försöker ju andas. De rörelser som försöker dra in luft, för också med sig blod upp. Det rör sig om ett mycket kort antal sekunder, säger Kari Ormstad i telefon från Oslo där hon numera bor.

        Börjar man blöda ur munnen eller näsan först?

        – Det är ingen skillnad, de båda kommunicerar ju, förklarar hon.

        Vi vet gärningsmannen dröjde sig kvar och betraktade den skjutne en kort stund, innan han vände om och började springa mot barackerna. Det har tolkats som att han antingen ville se hur skotten tagit eller att han helt enkelt inte visste vad han skulle göra i nästa steg.

        Hursomhelst gav den korta stunden gärningsmannen möjlighet att se blodet strömma ur mun och näsa på den skjutne statsministern.”

        1. Mikael: Det är inte på förhand givet att blodet kommer ur mun och näsa när stora kroppspulsådern slits av. Blödningen sker i huvudsak invärtes och behöver inte yttra sig i blodflöde från näsa och mun, utan kan också stanna inuti kroppen, t.ex. rinna ner i magsäcken. Min gissning är att Kari Ormstad utgår från det specifika fallet Olof Palme och var skottet träffade honom.

          1. Teo

            Korrekt! Din gissning stämmer nog att Kari Ormstad utgick från det specifika fallet Olof Palme och inte ifrån att ”blodet kan också stanna inuti kroppen”.

            Dels för den enorma blodsamlingen på marken

            och dels för vittnesuppgifterna:

            —– ”Anna-Lisa G vittnar om att Skandiamannen säger att han sett Olof Palme blöda ur munnen. Att Palme blöder ur munnen säger Skandiamannen även dagen efter mordet i telefonsamtalen med Skandias personalman Roland B, som då frågar om det var blodigt: ”Nej, det var inte särskilt mycket”, replikerar då Skandiamannen.
            Detta stämmer dåligt med verkligheten. Lisbet Palme, Anna Hage och Stefan G var alla rejält nedblodade. Anna Hage beskriver i sin bok: ”Jag är täckt av statsministerns blod.” Statssekreterare Ulf Dahlsten beskrev i sina memoarer en chockad Lisbet Palme inne på Sabbatsberg och att hennes stövlar ”kippade” av blodet från maken.”

            SE hann alltså bara då inledningsvis se en liten del av nedblödningen innan han flydde,
            därför ”Nej, det var inte särskilt mycket”

            1. Upplevelsen av att vara nedblodad efter en fysisk kontakt med en dödsskjuten människa kan givetvis vara stark även om den faktiska mängden blod är måttlig. En utomstående betraktare skulle knappast beskriva det som att Anna Hage var täckt av statsministerns blod. Här är en bild i Expressen från den 1 mars, bilden är tagen på Sveavägen kort efter att ambulansen gett sig iväg.

        2. Det är riktigt att GM dröjde sig kvar några sekunder och betraktade LOP under denna tid. Men lite av den tiden gick troligen åt att titta direkt på LP. GM var 5 – 8 m från LOP när han vände sig mot dem. Det kan inte ha hunnit komma så mycket blod på det fåtalet sekunder och i den mörka belysningen blir det svårt att se oavsett. Blod är också en förhållandevis mörk vätska. Sen tyder OP:s lilla skada i pannan på att han föll helt framåt, han verkar ha blivit medvetslös direkt och då kommer både munnen och näsan att ligga tätt mot underlaget. OP:s arm, axel och kraftiga ytterrock med krage täcker än mer av sikten. Jag kan inte tänka mig att GM kan ha hunnit få någon uppfattning liknande den som SE redovisade tätt efter mordet, alltså att blodet vällde ut så att han såg vanställd ut.

  43. Kanske var det någonting i den här stilen som
    hände:

    Vittnet Engström kommer fram till hörnan strax efter att det hela har hänt, men han är långtifrån först på plats.

    Han beskrivs av hustrun som en feg och vek person. Dessa karaktärsdrag kommer också till uttryck vid en så dramatisk och uppskakande händelse som detta. Engströms roll vid hörnan blir den passive och chockade iakttagarens. Som sådan uppfattar han en del av vad som görs och sägs, men själv tar han inga initiativ. Däremot tilldelar han sig själv en aktivare roll i efterhand, vilket han förmodligen inte är ensam om.

    Eftersom han inte är sysselsatt med livräddning eller något annat observerar han som hastigast Lars J från sin position. Att han samtalar med Lisbeth Palme förefaller däremot mindre sannolikt, då ytterligare någon borde ha uppfattat ordväxlingen. Däremot kan han förstås ha fångat upp delar av det hon sagt, mer eller mindre rätt ut i luften.

    Stig blir så skärrad och kanske rentav illamående av det han ser, att han inte klarar av att vara kvar. Han behöver en paus. Därför släntrar han in i gränden, där han stannar en stund. Anledningen till besöket inne på Tunnelgatan är alltså inte att han ska jaga ifatt polisen.

    När han återvänder har ambulanserna anlänt. Han uppfattar något om att offret skulle vara Olof Palme. När sedan avspärrningen sätts upp lämnar han platsen för gott och återvänder till Skandia, där han kan prata av sig och ringa hustrun.

    Sammanlagt har han inte tillbringat mer än 6-7 minuter vid hörnan uppdelat på två sessioner. Hela tiden har han hållit sig i bakgrunden som ett skärrat vittne. Om han har kommunicerat med polisen så tror jag mera att det rört sig om ett halvhjärtat eller tafatt försök.

    Det är först när den värsta chocken släppt, vilket dröjer till dagen därpå, som han inser betydelsen av det han har varit med om. Då börjar han skissera bilden av en rationell och något mer handlingskraftig Stig än den som verkligen uppenbarade sig på mordplatsen efter dådet.

  44. Jag skulle vilja göra ett påpekande angående SE och vapnet.
    Allting kring SE och vapnet är spekulationer , det är ingen av oss som kan säga att han hade ett vapen med sig kl 23,21 28 feb 1986.
    Han kan ha lånat ett vapen från vapensamlaren men då ska man också tänka på följande, hade han lånat ett vapen som han sköt OP med och sedan blivit tagen av polisen.
    Då hade SE fått fängelse, vapensamlaren hade fått sin vapensamling beslagtagen och jag antar att han också fått ett fängelsestraff för medhjälp till mord.
    Det är frågan om en vapensamlare lånar ut en revolver till någon person överhuvudtaget.
    Vapensamlarens vapen blev också provskjutet, hade det funnits det minsta lilla som styrkt att det var mordvapnet hade det kommit fram direkt på presskonferensen 10 juni 2020,

    1. SE saknar helt koppling till både mordvapnet samt den speciella ammunition som OP sköts med.
      Vidare så saknar SE erforderlig erfarenhet av att skjuta med en Magnum 357.
      Att ha skjutit lite med andra och mera finkalibriga pistoler i slutet av 50-talet kan knappast anses vara rutin på att skjuta med en Magnum 357 tjugosju år senare.

      1. Ragnar

        Två skott från mindre än en meter på stor träffyta. En träff, en miss.

        Du får nog utveckla det här.

        ”Vidare så saknar SE erforderlig erfarenhet av att skjuta med en Magnum 357.”

        1. Stor träffyta? Me thinks not. Antingen är det i Granskningskommissionen eller i RRV-rapporten som det konstateras att det enda mer dödliga skottet är att skjuta mot gropen i nacken på en person. Det konstateras vidare att för att få så dödlig effekt som skottet nu fick måste man träffa en yta som är 5 cm i diameter. .

          Sen det här att alla tror att det är en småsak att gå upp bakom en människa och döda denna utan vidare är en aspekt som det lagts för lite tid på att faktiskt diskutera på ett seriöst sätt. Jag hävdar att det krävs ett visst mått av våldskapital och erfarenhet för att göra en sån sak utan att vara i affekt (nej, jag tror inte att rena åsynen av en person man inte har en personlig relation till kan sätta en i affekt).

    2. Ja, det är ungefär det jag brukar påpeka för folk när just vapenhandlaren kommer på tal. Att han skulle låna ut eller sälja eller vara så slarvig med sina samlarvapen att någon (SE) skulle kunna komma hem till honom och helt sonika knycka ett av dem är ännu en omständighet i raden som går bortom rimlighetens gräns i anklagelseakten mot SE. Visst, en enstaka händelse vore väl möjligt, men så här är det på varje punkt. I princip varje annan förklaring är avsevärt mer sannolik och trovärdig.

  45. Pettersson beskriver mordplatsen som att den var en avgränsad yta och inte var särskild kaosartad. Pettersson uppger att ”vittnen talade med varandra och inväntade ambulans” lite som när man väntar på bussen. På detta sätt försöker Pettersson försvåra bilden av att en ensamt vittne skulle kunna hålla sig anonym inför de andra.
    I själva verket hade platsen inte väldefinierade begränsningar, man kunde följa händelseförloppet även snett från andra sidan gatan. Folk kom dit, stannade en liten stund, och gick sedan vidare. Mordplatsen var heller inte alls särskilt upplyst. Den närmaste ytterbelysningen var släckt vid tillfället. Möjligheterna för att en person ska ha kommit dit, gjort vissa observationer, och inte dragit till sig något intresse hos omgivningen är därför väldigt goda.

    Vi har ett person som springer omkring och är superstressad, vi har en person som är medvetslös och storblöder liggande på gatan, två personer gör livräddande åtgärder, man väntar ivrigt på polis och ambulans, och en tjej sätter sig i hörnet och får uppstötningar av illamående. Situationen kommer helt oväntat och de olika personerna har nästan uteslutande helt främmande människor omkring sig. Efter ca 2,5 minuter kommer två polisbilar med sammanlagt åtta polismän. Efter ytterligare en minut kommer det en ambulans följd av ytterligare en ambulans. Lampers uppfattning om en kaosartat situation är därför korrekt, eller som en vittne uttryckte det även innan Polisen kom dit ”ett större virrvarr uppstod”.

  46. Läser den här delen i Thomas P:s text:

    När det sedan gäller Engström på brottsplatsen lider Lampers historia av samma brist som hans föregångare – det saknas konkreta bevis eller utsagor som binder Engström till brottsplatsen efter att skotten fallit.

    Det närmaste vi kommer en personanknytning är vittnet Jan A. Efter att ha förväxlat Engström med vittnet Jan-Åke S 1986 hittar Jan A långt senare en ”gubbe” till i minnet som han verkar hävda är Engström. Här ska bara påminnas om att Jans kompanjon Leif L, från att ha förnekat Engströms närvaro på brottsplatsen i april 1986.

    Jag skulle gärna villa veta hur han kommit fram till att Jan A förväxlat SE med Jan-Åke S.
    SE 52 år, JÅS 35 år
    SE Keps, JÅS barhuvad
    SE slätrakad, JÅS skägg.
    SE mörk rock, JÅS ljus trenchcoat.
    Här finns ingen argumentation, utan bara ett konstaterande. Är det för att det inte finns några argument egentligen för att förväxlingen skett?

    Sen återkommer jag till det att Leif L inte sett SE på mordplatsen. Man går då till förhöret 27/4 med Leif. Men om man läser frågan på sidan 7 så lyder den så här:
    ”Lade du märke till någon man iklädd mörkblå rock, keps och glasögon som tydligen var omedelbart i närheten av den här platsen när skotten föll…”
    Lägg märke till frågeställningen ”omedelbart i närheten av den här platsen när skotten föll”. Det bygger ju på att SE skulle varit precis vid mordplatsen när skotten föll. Och det svarar Leif nej på. Men om SE kom till mordplatsen efter en halv minut eller mer, var han då i omedelbar närhet? Frågan är för styrd för att säkerställa om SE var vittne eller inte.
    Sen läser vi på sidan 8 i samma förhör:
    ”En man vet jag som hade glasögon, men han hade ingen keps eller någonting annat” och strax efter ”När jag satt i bilen och ringde, då kom en man och frågade mig har ni biltelefon. Och han hade visserligen glasögon, men om han hade keps det vet jag inte”
    Här pratar Leif alltså om en man med glasögon och utan keps, antagligen Jan-Åke S. Men också om en man med glasögon där Leif inte vet om denne har keps eller inte. Alltså två olika personer med glasögon, en utan keps och en där Leif inte vet om denne hade keps.
    Det behöver naturligtvis inte vara SE, men jag hävdar bestämt att luta sig mot Leifs vittnesmål när man hävdar att han inte sett SE är fel. Leif säger ju i tingsrätten under ed att han sett SE, sen kan man ju alltid diskutera den utsagan.

  47. Vem jobbade ihop med AK på kvällen den 28 Februari mellan 16.45 fram tills det att ALG kommer in runt 20.10?
    Väktarna skulle väl alltid vara två till antalet?

    1. Det här är störande.
      Vem jobbade tillsammans med Anette K på tidiga kvällen den 28 Februari 1986?
      ALG gjorde det inte..enligt det polisförhör som hålls med henne så kommer hon till Skandia 20.10 efter att hon varit och handlat och därför kommit tio minuter tidigare till Skandia än vad hon brukade göra.
      ASO skulle ju ha jobbat den efterfrågade tiden 16.45-20.10…men det gjorde hon ju inte.Hon skulle till Berlin och avfärden dit gick 19.00
      HO jobbade inte heller han ihop med K den aktuella tidsperioden.Han spelade bridge bland annat och kommer ju till Skandia först 23.00
      Jobbade K ensam mellan 16.45 fram tills det att ALG kommer till Skandia 20.10?
      Men..väktarna skulle väl alltid vara två till antalet?
      Bröt man emot denna grundregel?
      OM inte,vem jobbade K ihop med?
      Detta är ju viktigt.OM de var två som jobbade,vilket de skulle vara enligt alla regler och statuter så kan K:s kollega mycket väl ha sett SE när han exempelvis gått ut för att käka middag.
      Finns det inga vettiga uppgifter gällande detta?

      1. När man läser Anette K:s förhör så förfäras man.
        Hon är ”all over the place”.För PH så har hon uppgett att hon jobbade tillsammans med ASO.
        I det reguljära polisförhöret så har hon insett att hon uppgett fel,och nu påstår hon istället att hon jobbat tillsammans med ALG från klockan 16.45
        Detta stämmer ju inte heller,enligt ALGs egna uppgifter så kommer hon till Skandia 20.10
        K är helvirrig och uppger felaktiga uppgifter vid upprepade tillfällen..alternativt så ljuger hon rakt upp och ned.
        Frågan kvarstår vem det var som jobbade tillsammans med K från 16.45 fram tills det att ALG anländer 20.10
        Jag kan gott förstå att PH får sina misstankar angående K.
        Vad jag inte kan förstå är varför PU inte har rett ut detta,vad det verkar.
        Det är sannerligen ögonbrynshöjande schabbel OM de inte gjort det.

      2. Ragnar:
        Mycket bra att du lyfter den här frågan. Jag var tvungen gå tillbaka och leta ordentligt bland mina egna uppgifter för jag trodde jag hade svaret på denna fråga. Nu ser jag ju att det är blankt här också. Detta måste redas ut. Det kan vara väldigt viktigt.

        1. Grejen med AK såsom jag uppfattar det snart 36 år senare är att hon är virrig.
          Hennes vittnesuppgifter måste bedömas efter sina meriter,och dessa äro inte speciellt imponerande.
          Hursomhelst,hon uppger vid två olika tillfällen namn på den som jobbat med henne..som helt enkelt inte stämmer.
          Dock så vill jag påstå att detta i sig inte innebär att man måste ta fasta på faktan att hon faktiskt uppger olika personer(om än felaktiga sådana)som skall ha jobbat med henne den aktuella tiden ifråga.
          Ingenstans så säger hon att hon har jobbat mol allena..vilket i sig är en omöjlig situation.Denna omöjliga situation hade AK kommit ihåg.

          Antingen så har AK jobbat helt själv,eller också har hon det inte.
          OM AK har jobbat helt själv..varför ljuger hon i så fall om detta?
          Om nu AK INTE har jobbat helt själv,varför namnger hon två felaktiga personer?..vid två olika tillfällen dessutom.

          Det finns mig veterligen ingen behörig väktare ”över” som kan ha jobbat ihop med AK den aktuella tidsperioden.ALG,ASO och HO är ju inräknade så att säga.

          Saken är den att det måste ha varit en relativt exceptionell situation.Antingen så jobbar AK helt själv,eller också så måste hon ha jobbat med någon som icke var behörig för sysslan.Det kan inte ha tillhört vanligheterna vilket alternativ man än väljer.
          Jag tycker att det är underligt att AK inte kan minnas saker som dessa.Det ÄR lite konstigt.

          Lämnades receptionen obemannad under långa tidsperioder kvällen den 28 Februari så lämnas ju fältet närmast helt vidöppet för diverse spekulationer.
          Det kanske var fritt blås både in till och ut från Skandia vissa tidsperioder?
          Vem kan säga OM receptionen stod övergiven till och från?The sky is the limit.

          1. Jag tycker det inte finns några starka skäl att hävda att att väktaren AK skulle ha ljugit medvetet om viktiga aspekter av sin tjänstgöring. Det skulle väl i så fall kräva att hon räknade med att andra också skulle ljuga om samma sak.

            Du påstår ju inte heller att hon ljuger. Men du uttrycker dig onödigt provocerande, tycker jag. Det går oftast att diskutera inkonsekvenser och vad som ser ut som felaktigheter i vittnesmål utan att formulera hypoteser om att någon med vett och vilja fört utredarna bakom ljuset.

            Vid en viss punkt i en diskussion kan det ibland finnas skäl att resa sådana frågor. Men jag vill inte att debatten här på bloggen ska föras i en anda där det är fritt fram för påståenden som skulle kunna ses som förtal. Med lite eftertanke går det att fästa uppmärksamheten på det mesta som är väsentligt i sak utan att använda de allra starkaste orden och de mest långtgående hypoteserna.

            1. Jag påstår som sagt inte att AK ljuger.
              Dock så kan man utan vidare tvekan helt enkelt konstatera att hon uppger oriktiga saker vid minst två olika tillfällen.Detta är mycket rimligt att anse att detta är konstigt,särskilt som man tar i beaktande den situation som finns som bakgrund.
              Hur man än vrider och vänder på saken så blir det ju att AK antingen har jobbat helt själv mellan åtminstone 16.45 till 20.10 eller också har någon som egentligen varit obehörig jobbat tillsammans med henne tiden ifråga.
              Det kan ju inte finnas några andra alternativ till detta då som tidigare påpekats ALG,ASO och HO är borta från ekvationen.Man skall väl inte tro att det fanns någon hemlig väktare X som hoppat in?
              Det är en märklig situation där på kvällen den 28 Februari 1986.Det kan inte vara ”kosher” att jobba själv eller att obehörig jobbar som väktare.
              Det här torde röra sig om basala grundregler som det har brytits emot.Hur kan man se på saken på annorlunda sätt?
              Det är i så fall ett faktum som är märkligt i sig självt.Ännu märkligare blir det naturligtvis av att det i sådant fall inträffar på kvällen den 28 Februari..det handlar om endast 4-7 timmar innan dådet emot Palme genomförs.
              Att PH fick ”puls” av AKs uppgifter är också fakta.Det är faktiskt lätt att inse varför.

              Om receptionen på Skandia har lämnats obemannad under stora delar av kvällen den 28 Februari så kan det naturligtvis spekulationsvis ha haft en avgörande inverkan på dådets genomförande.Att detta inte har retts ut är outsägligt uselt.Det ansvaret ligger där det skall ligga..på PU.Det kan inte vara något snack om den saken.Lika lite som att det förtjänas att uppmärksammas det märkliga i de uppgifter som AK de facto lämnar vid minst två olika tillfällen.

      3. Alltså…
        Den s.k låsningsronden påbörjades alltid på Skandia runt kvart över fem-halv sex.
        Detta är den enskilt viktigaste reguljära aktiviteten för väktarna på Skandia.
        HO uppger i förhör att han försöker ringa till AK vid halvsextiden på kvällen Fredagen den 28 Februari,men han får inget svar från henne.Han ringer därför återigen upp henne vid klockan 18.00 och nu får han tag i henne.HO vill att AK skall sitta några timmar till för honom fram till klockan 23.00 och detta är således skälet till telefonsamtalet.
        Grejen är att någon måste gå låsningsronden,och någon annan måste samtidigt sitta i receptionen eftersom denna annars blir helt övergiven.
        Eftersom HO inte får tag på AK klockan 17.30 så kan man eventuellt anta utifrån detta att det är AK som går låsningsronden vid denna tidpunkt.AK är ju för övrigt den enda behöriga väktaren på plats,och jag inbillar mig att behörig väktarstatus är ett nödvändigt rekvisita att inneha för att få gå låsningsronden..som det ju är viktigt utförs på rätt sätt.
        Vem faen är det då som sitter i receptionen klockan halvsex exempelvis?
        AK kan ju inte vara på två ställen samtidigt.
        Varför har saker som dessa inte retts ut i vettig realtid av PU?
        Vad är Tor Petrell för en kuf egentligen?
        Man blir ju rent ut sagt förbannad på rikssvenska.

  48. Bifogar en länk till min video ”analys av sannolikheten att Stig Engström är Palmes mördare” Jag har noll erfarenhet av att skapa i bild och ljud, därav den amatörmässiga layouten. Men jag har gått igenom de avsnitt som jag ansett vara relevanta.
    Avsnitten är fristående och behöver med undantag av inledning / avslutning inte ses i någon särskild ordning.
    Inledning 0:01
    Attentatspersoner – typer 0:58
    Attentatspersoner – ålder/vapen/bakgrund 7:59
    Polisutredningen 11:50
    Mordscenarion 13:09
    Vittnesuppgifter 22:57
    Beteende efter mordet 46:20
    Engström och Lars J 1:00:16
    Vittnens (icke-)observationer 1:12:25
    Avslutning 1:16:34 – 1:19:17
    Det finns ett område som jag bara nämner ytterst lite av, och det är vilka uppgifter som Engström själv har uppgett som ger stöd åt hypotesen om att han var ett vittne. Jag håller på med att skapa en kortare video om detta för närvarande.

    1. Kortare video?? På 1h 20 min ???
      Tror att denna längd kommer att avskräcka många redan från början såvida du inte är en mycket namnkunnig och välkänd producent.

    1. Tackar för detta.
      Bara för att åskådliggöra kaoset i Palmeutredningen så finns det fyra uppgifter innebärandes tre olika klockslag för när ALG kommer till Skandia.
      Två uppgifter om 21.00…dels sagt till PH enligt denne plus att hon säger det till TP år 2008.
      I PHs PM här ser vi att klockslaget 20.30 nämns.
      I polisförhör från Juni 1986 så uppger ALG själv tiden 20.10 för när hon kommer till Skandia.

      Så här har det lämnats.Ingen avgörande insats görs för att försöka bringa större klarhet.
      ALGs olika tider är bara ett exempel i mängden.Jag har ju ägnat dagen åt att försöka bringa klarhet i vilken väktare utöver AK som jobbat tiden 16.45 fram till åtminstone 20.10

      Det är naturligtvis omöjligt 36 år senare.Så här ser det ut i PU mest hela tiden.
      Inte konstigt att de aldrig löste mordet på OP!

    2. Hittar inte den exakta tråden, men det diskuterades ju varför väktarna inte gick ut och tittade. Enligt PH:s pm var det just precis vad de gjorde.

  49. Jag kan personligen inte förstå varför till exempel TP inte försökte reda ut vem som jobbade 16.45-20.10 eller 21.00 tillsammans med AK.
    Det verkar som om uppgift ALG helt enkelt godtagits,trots att den helt uppenbart är felaktig.

    Jag tjatar om detta,och tänker härmed sluta..men det är ju viktigt att sådant kunnat klargöras.
    Kort sagt så kan det mycket väl finnas en idag okänd person som exempelvis har sett SE när han gått ut på kvällen för att äta middag.Denne person kan till och med ha talat med SE tidpunkt ifråga.
    Har AK jobbat själv på kvällen så har av naturliga skäl receptionen stått obevakad under längre tid.
    Spekulationsvis så kan då SE gått ned till porten och satt sin handledsväska i öppningen så att dörren står öppen för vem som helst att kunna gå in och ut…ja,ni fattar vilka spekulativa möjligheter som öppnar sig om det var så att receptionen lämnades obevakad,osv,osv.

    Det finner jag märkligt att TP inte försökt reda ut.

    1. Ja det finns helt klart saker att reda ut här.

      A-LG
      Hon är väldigt osäker, menar på att det kan ha varit någon annan hon arbetat med, att det är så många olika på eftermiddagspasset.

      Hon säger i alla fall att vid 20.10 kommer SE, varvid han ska ha sagt att han varit och ätit och nu går och fortsätter arbeta. (Sid 209)

      http://lennartremstam.blogspot.com/2015/05/skandia-vittne-1-gahn-anna-lisa.html

      HO
      (Kan knappast tagit fel på dag med tanke på samtalets innehåll).
      HO som uppger att han har pratat med SE ganska mycket, frågade om han haft mycket att göra och SE berättade att han gjort färdigt ett jobb som var tvunget bli klart för han skulle på semester nästa vecka. HO säger att SEDAN stod man och pratade ett par minuter. (Sid 167)

      http://lennartremstam.blogspot.com/2015/05/skandia-vittne-2-henry-olofsson.html

      Eftersom man förutom då först har pratat om arbetet så får jag här uppfattningen att när HO efter det inledande samtalet lägger till att man SEDAN ”pratade i ett par minuter” som att detta sedan innefattar lite prat om vad SE ska göra på semestern etc. Efter det verkar ju SE också sagt att han ska ta sista T-banan hem, att tåget kommer på centralen kvart i tolv. Därefter önskade HO honom trevlig semester. Det blir ju som man ser då en hel del tid som här tickar iväg.

      SE går sedan ut och att han då finner anledning att kolla klockan indikerar ju faktiskt att samtalet med väktarna bör ha tagit en del tid i anspråk.

      AK

      ”För han skulle ha semester veckan efter”
      (för att hon ska veta det så måste ju SE pratat om det, i enlighet med vad HO uppger).
      ”För vi önskade honom trevlig semester och allting”.
      (Sid 6)

      https://drive.google.com/file/d/1sGZEK2sSu1umtzDG3_cU-mgJojFNv5VX/view

  50. Är det någon som vet varför man frågar så här i förhöret?

    ” X tillfrågas om han känner till om Stig eller någon i dennes närhet eller Skandia i stort har någon koppling till Wiesbaden men det känner han inte till
    Inte heller Rydesheim kopplar han men han känner igen namnet”

    Klicka för att komma åt Pol-2018-01-18-E22195-00_10.00_F%C3%B6rh%C3%B6r_tidigare-anst%C3%A4llda_Skandiahuset.pdf

    20180118 Förhör tidigare anställd E 22195-00

    1. Bakgrunden är följande:
      I Per H:s promemoria från 860605 finns en bild på en papperslapp som hittats i SE:s papperskorg. På den har Stig präntad ned följande:

      tysk reg.
      Rydesheim
      Wiesbaden

      Papperskorgen stod utanför hans låsta arbetsrum och innehöll i övrigt bara skräp.

      Se sista sidan:
      https://wpu.nu/wiki/Uppslag:EA9982-00-B

  51. Thomas Pettersson citerar i sin text Joakim Palme som i en DN-intervju, 32 år efter mammans utpekande av Christer Pettersson, försökte förklara varför det blev fel: ”Jag kan se varför det blev fel, och hur svårt det är att göra ett utpekande. Men samtidigt när man tittar på hennes signalement så stämmer det egentligen bättre på Stig Engström än på Christer Pettersson.”

    Detta är naturligtvis nonsens. Aldrig har det tidigare talats om att det skulle varit svårt för Lisbeth Palme att peka ut Pettersson i konfrontationsgruppen. Hon kände igen honom från mordplatsen, har det hetat. Det fick inte bara familjen Palme utan också två statsministrar, Ingvar Carlsson och senare även Stefan Löfven, att intyga att de var övertygade om Petterssons skuld.

    Idag talar ingen längre om Christer Pettersson. Nu har Stig Engström placerats in på hans plats. Men hade Engström stått bland figuranterna hade Lisbeth Palme aldrig kunnat peka ut honom. Han såg ju helt annorlunda ut än Pettersson. Och stämde knappast in på hennes sammanfattande kommentar om gärningsmannens ”ruskiga utseende”.

    I och för sig är det riktigt att Engström på någon enstaka punkt stämmer bättre överens med det signalement Lisbeth Palme avgav i förhör i maj 86 än Pettersson. I synnerhet den ljusa blicken. Däremot inte ”ett rektangulärt och stelt stirrande ansikte med kraftigt, något framskjutet hakparti och markerade kindsidor”. Det är ju inte alls Stig Engström.

    Hon beskrev också mannen i samma förhör som varande ”i 40-årsåldern”. Ett så stort fel i åldersbestämningen skulle hon nog aldrig ha ansett sig vara kapabel till. Och vart tog Ulf Dahlstens påstående vägen om att Lisbeth sagt att mannen, eftersom han rörde sig så onaturligt långsamt, ”måste ha dödat förr”?

    Hur stämmer det in på Engström?

    Det är verkligen obehagligt. En journalist, Thomas Pettersson, agerar hjälpryttare åt familjen Palme i deras sökande efter ett ”acceptabelt” avslut på mordhistorien som ersättning till Christer Pettersson. Detta kort tid efter det att mamma Lisbeth avlidit och sönerna sannolikt inte längre anser sig bundna av sin lojalitet gentemot henne. För att vara forskare tycks de i det här fallet förhålla sig fritt i förhållande till fakta och realism.

    Thomas Petterssons version av Engströms agerande är en skrivbordskonstruktion. Att Engström, om han begått mordet, som preventiv åtgärd skulle ta det orimliga – och onödiga – steget att visa upp sig i media kort efteråt och löpa risken att bli utpekad av något vittne, inklusive Lisbeth Palme, är en fullständigt orealistisk tanke. Att han skulle ha spekulerat i att fru Palme blivit så traumatiserad och osammanhängande att hon inte skulle minnas honom är en fantasiprodukt. Så vågar ingen förstagångsmördare agera, knappast någon annan heller.

    Efter att ha läst Thomas Petterssons inlägg på denna blogg slår det mig att alla oklarheter kring Stig Engström får en god förklaring om man utgår från att han, precis som jag tidigare hävdat, stod ett tjugotal meter in på Tunnelgatan när han blev vittne till mordet, och då sprang från platsen. Han rusade uppför trapporna till åsen, och från krönet kunde han se Lars Jeppsson stå nere i hörnet av korsningen Tunnelgatan-Luntmakargatan, och dessutom iaktta andra detaljer borta vid mordplatsen på Sveavägen. När han så småningom återvände dit var han inte rädd att göra det eftersom han visste att inte ett enda mordplatsvittne skulle sätta honom i samband med mordet. 

    Det han därefter måste göra var att hitta på en förklaring som dels dolde hans egentliga anledning att ha dröjt sig kvar på Tunnelgatan före mordet, och dessutom till att han hade flytt hals över huvud från platsen. Hans konstruktion blev den han berättade om, vilken dessutom gav honom en betydligt hjältemodigare framtoning än verklighetens skrämda vittne som lade benen på ryggen och flydde.

    När det gäller hans egentliga anledning att ha gått in och ställt sig på Tunnelgatan före skotten, den han inte kunde eller ville berätta om – kanske är den nyupptäckta Säpooperationen Cosi fan tutte av intresse i det sammanhanget?

    Varken Lars Olof Lampers eller Thomas Pettersson tar upp min teori om Engström som det flyende vittnet i trapporna. De lutar sig kanske mot chefsåklagare Krister Peterssons kategoriska påstående att mördaren också måste vara den som sprang upp på åsen. Men stödet för det påståendet är svagt. Taxichauffören Hans Johanssons utsaga duger inte, och Lars Jeppsson har själv medgett att den man han såg rusa uppför trapporna kan ha varit en annan än gärningsmannen. Vi vet också att signalementsuppgifterna från vittnena på mordplatsen skiljer sig från dem som avgavs av Lars Jeppsson och Yvonne Nieminen – och det är bara de senare som kan sägas i någon mening peka mot Engström. 

    1. Lars Borgnäs:

      Tack för en intressant kommentar! De inledande bitarna håller jag helt och hållet med om. Däremot känns avslutningen, den att Stig E redan stod inne på Tunnelgatan och därifrån bevittnade mordet, som svagare. Skulle han vara på den platsen och göra den löpningen som du beskriver så kommer han upp på David Bagares gata i ett alldeles för tidigt skede i förhållande till Yvonne N:s promenad på samma gata, enligt min bedömning. Jag tycker dessutom att det är mindre sannolikt att Lars J endast skulle uppfatta en (1) person som kommer springandes, i ditt tänkta fall Stig E, men inte gärningsmannen.

      Jag tycker att det blir för tillkrånglat. Det är mycket mer sannolikt att Stig E är det vittne nere på mordplatsen som han själv beskriver, om än mindre aktiv än vad han kanske själv vill framhävda.

    2. Lars.

      Jag håller med fullt ut i dina åsikter i den första delen.
      När det gäller Engström som bortflyende vittne har jag svårare att hålla med.
      Om man försöker tänka sig in i virrvarret på brottsplatsen, samtidigt som Engström inte riktigt hade den centrala roll som ofta är utgångspunkten då man analyserar hans förhör faller bitarna på plats ganska lätt ändå.
      Först måste man ha klart för sig att han egentligen aldrig tillstått att han gjorde speciellt hjältemodiga insatser, utan endast vänt Palme i framstupa sidoläge.
      Hans insats ligger därmed i nivå med vad taxivittnet Kenneth E säger sig ha gjort, inte heller han står att identifiera utifrån andra vittnesförhör, och det är fortfarande oklart vilka som deltog i sidolägesförflyttningen, eftersom förhörsledarna aldrig fördjupade sig i frågan.
      Om inte Stefan G fortsatt med konstgjord andning, så hade även han förpassats in i anonymiteten liksom Bengt P som ingen alls verkar lagt märke till.
      Jag tror inte att någon har varit osynlig för övriga, utan de har just på grund av att de varit ointressanta statister inte blivit omnämnda och strax glömts bort.
      Engström är i gott sällskap.

      Det är svårt att förklara bort SE:s observation av Lars J, som en silhuett som avtecknar sig framför kulturhusets vägg, eftersom den är en naturlig beskrivning från brottsplatsperspektivet.
      I ljuset av att vittnesförhören innehåller stora luckor när det gäller vittnenas egna mycket vaga minnen av varandra, blir även observationen av LJ lättare att få in.

      Lisbeths ”blå täckjacka”, hur visste han det?
      Hur kunde han passa in sin påstådda språngmarsc så kronologiskt väl med piketpoliserna och ambulansens ankomst?
      Hur kunde han känna till mun mot mun metoden redan kl 23:40 då han berättade om det för väktarna?
      Beskrivningen av Lisbeth som rör sig fram och tillbaka ut mot vägen?
      Allt detta långt innan uppgifterna blev kända i media.

    3. Var någonstans tar då gärningsmannen vägen,om det nu skulle vara SE som observeras av LJ i en roll av ett flyende vittne?
      Man kan inte bara hitta på saker.Gör man det så kommer det att leda fel med närmast tvingande nödvändighet.
      Som jag läser materialet så finns det stöd för att gärningsmannen flyr uppför trapporna till Malmskillnads.
      Det finns inget vettigt stöd för alternativ flyktväg för densamme.Då kan man ju inte påstå att detta trots ovanstående skulle ha varit det som skedde.
      Är inte SE det s.k ”flyende vittnet”,så finns det ingen som har observerat annan språngmarsch av densamme..dvs hans utsago om att han sprungit efter poliserna.
      Nåväl,då får man nog sluta sig till två saker..att SE inte är ett ”flyende vittne” som observeras av LJ samt att hans påstående att han sprungit efter poliserna är en lögn.

      Inte för att detta på minsta sätt påverkar själva sakfrågan om SEs eventuella skuld till mordet på OP samt mordförsöket på LP.Jag tror minst lika lite som Herr Borgnäs på SEs skuld härvidlag..men det räcker alldeles utmärkt att strikt hålla sig till materialet för att nå denna slutsats.
      Ju mindre spekulation man behöver använda sig av,desto bättre.

      Om Lars Borgnäs skulle vilja vara så vänlig att svara..så måste jag ju ställa frågan vad det är som avhåller Borgnäs från att närmare skärskåda hypotes CA…gärningsmannaprofil nummer åtta GH?
      Jag säger till Borgnäs såsom jag tidigare påpekat Herr Wall..bollen ligger ju närmast på straffpunkten,och målvakten återfinns i korvkön.

      Förr eller senare så kommer någon med tillräckligt ”rykte” i Palmemordssammanhang att vilja sparka på den bollen.Om inte Herr Borgnäs,så blir det någon annan..det är jag säker på.

        1. Ingenting.
          Det är väl ett artigt sätt att uttrycka sig på,särskilt som man inte känner person ifråga personligen.
          Möjligtvis är det ett för gammalmodigt sätt att uttrycka sig på,men det är faktiskt snarare ett tecken på respekt att säga Herr..åtminstone för mig..och jag torde ha tolkningsföreträde härvidlag eftersom det är jag som skrivit det.
          Hur som haver så ligger det inget som helst hånfullt i det,snarast tvärtom.

          1. Vad som ser märkligt ut, om epitetet Herr används av artighet, är att växla mellan att använda detta och att inte göra det i samma text.

            Detta är min uppfattning men jag är ingen etikettexpert.

      1. Ragnar, jag har tidigare berättat om det kvinnliga vittne som tillsammans med några väninnor åt middag inne på Bohemia. De hörde skotten utifrån gatan, och strax därefter kom en man in på restaurangen och satte sig vid ett bord nära utgången utan att ta av sig eller beställa. Efter en kort stund gick han ut igen. Kvinnans beskrivning av mannen gör honom intressant. Han kan mycket väl ha med mordet att göra och han kan ha kommit från Sveavägen och slunkit in på Bohemia utan att observeras av Lars J.

        1. Tackar för svaret LB.
          Såsom jag uppfattat ”Bohemia” senare Mancini så finns väl inte vittnets utsaga i materialet så att säga.
          Oavsett så finns det ju uppgift från vad jag tror var två kvinnor om att den man som kom in på Bohemia eventuellt skall kunna vara liktydig med Stig Engström.Han skall i sådant fall ha kommit in vid en tidpunkt som är för sen för att den skall vara möjlig för gärningsmannen i det akuta skeendet efter dådet.
          Det finns alltså återkoppling i materialet som eventuellt indikerar på att SE har varit inne på restaurangen,även om uppgifterna känns lite osäkra.
          Nåväl,var det SE så tror varken du eller jag att det handlar om gärningsmannen.Följdfrågan blir onekligen fortsatt..var tog gärningsmannen vägen om det inte var han som sprang uppför trapporna?
          Jag vill understryka att jag finner konspiration långsökt.Val av vapen,ammunition,plats,tidpunkt är inte alls optimalt som jag ser det,och konspiration närmast förutsätter planering under längre tid än några timmar(om vi nu tar Grandscenario som bakgrund).
          Jag tror följdriktligen inte på någon medhjälpare till gärningsman.Även om det spekulationsvis skulle varit sådan som uppsökte Bohemia kort efter dådet,så är det inte den aktuella gärningsmannen som det handlar om.
          Jag försöker använda Ockhams rakkniv så mycket som möjligt.Det ger till slut en okomplicerad gärningsbeskrivning och återknytning till både motiv,medel som möjlighet(de tre klassiska M vid mordutredning).Ingen kommer med stor sannolikhet att någonsin kunna fastslå till hundra procent vem som var gärningsman.Vi landar till slut i våra hypoteser och hur sannolika dessa egentligen är.
          Jag landar på gärningsmannaprofil nummer åtta.

    4. Hej Lars Borgnäs!
      Glädjande att du vill delta i debatten, eftersom du har stora kunskaper i ämnet. Det finns ett vittnesmål som har hamnat i skugga, gäller pressfotografen Åka M. Vilka är dina tankar?