Stig Engströms alibi på DN Debatt: 15 belägg för att han var ett vittne

Stig Engström har utan egentlig bevisning blivit uthängd som Palmemördare i nyhetsmedia och senast också i en underhållningsserie på Netflix. Samtidigt finns det, menar fyra skribenter på DN Debatt, ett stort antal konkreta omständigheter som visar att han var ett vittne på platsen efter dådet, inte en flyende gärningsman. FOTO: Polisen

ANKLAGELSERNA MOT STIG ENGSTRÖM FÖR ATT ha mördat Olof Palme har till stor del gått ut på att hävda att han inte fanns på mordplatsen minuterna efter dådet.

I en artikel som i kväll publicerats på DN Debatt går fyra debattörer konkret igenom vad Engström berättat om vad som skedde på platsen sedan mördaren flytt. En stor del av dessa uppgifter lämnade han mycket tidigt. Det är, menar debattörerna, orimligt att tänka sig att han skulle ha fått rätt om allt detta ifall han inte varit där.

Genomgången är uppdelad i femton punkter. De rör konkreta uppgifter om sådant som Engström sagt och som handlar om till exempel livräddningsåtgärder, Lisbeth Palmes uppträdande och hur polisen agerade på platsen. Bland annat handlar punkterna om vad Engström sa till väktarna när han återvände till Skandiahuset tjugo minuter efter Palmes död, vad han sa till sin hustru när han kom hem på natten och vad han sa till olika personer dagen efter mordet.

Den som vill studera källmaterialet till de femton punkterna kan gå till de här länkarna som leder till dokument på Palmemordsarkivet respektive ljud- och bildfiler på Youtube.

De fyra debattörerna bakom artikeln är:

Mattias Kressmark, en av administratörerna för Palmemordsarkivet;

Anders Olsson som gjort ett par uppmärksammade filmer om utpekandet av Engström, Analys av sannolikheten att Stig Engström var Palmes mördare och Stig Engströms beskrivning av mordplatsen. Filmerna är tillgängliga på Youtube;

Jörgen Gidlöf, debattör på denna blogg;

• och jag själv, Gunnar Wall.

Med all sannolikhet kommer de frågor som reses i inlägget att debatteras vidare i Dagens Nyheter. Och samtidigt är förstås debatten i ämnet nu öppnad här på bloggen.

109 reaktioner på ”Stig Engströms alibi på DN Debatt: 15 belägg för att han var ett vittne

  1. Det man kan fråga sig om man ens försökt finna förklaringar till dessa 15 punkter eller om det bara är nåt man vräker ur sig?

    Det här är inga nyheter för dom som satt sig in i Engströms uppgifter och försökt analysera dom kronologiskt. Allt är avhandlat ute i bloggar och trådar lite varstans. Om man själv inte orkar göra analyser kan man botanisera runt.

    Det var i alla fall för väl att man inte tog med framstupa sidoläge, språngmarschen, Tompa-Jahn och att Engström blivit nekad att lämna uppgifter. Ja, herregud, jag saknar ord. Får man Palmeutredningen att öppnas igen med dessa uppgifter har man gjort något så anmärkningsvärt som är i klass med första månlandningen.

    1. Olle:

      Det tycks onekligen vara nyheter för Palmeutredningen(s tidigare medlemmar). Om de diskuterade och avförde dessa dryga dussinet separata bevis för Engströms oskuld så har det åtminstone inte avsatt något spår i det material de själva offentliggjorde, eller i det som senare har offentliggjorts genom privatpersoners och mediers arbete. Var är då den dokumentationen?

      Om de inte redan lyckats avföra dessa femton punkter, så… tja, då har vi ju här faktiskt femton olika fullgoda sätt att ”komma runt” Stig Engström. Det räcker med att ett av dem ska anses göra det sannolikt att han var kvar kring mordplatsen, eller med att de sammantaget gör det mer sannolikt än att han var denne (till och med enligt tillskyndarna) osannolike mördare, för att han inte längre ska kunna misstänkas på skäliga grunder. Och om man väl kan ”komma runt” Stig Engström och därmed riva upp den skäliga misstanken, då försvinner plötsligt det juridiska instrument Krister Petersson hängde upp sitt nedläggningsbeslut på, nämligen att den skäligen misstänkte är avliden.

      Då bör väl utredningen enligt nedläggningsbeslutets egen logik återupptas, ty då är den inte längre direkt omöjlig att föra framåt. Sen skulle den för all del kunna förbli vilande i brist på meningsfullt utredbara spår, precis som väldigt många andra mordutredningar. Men det är en annan diskussion. Det skulle förstås stå exempelvis Thomas Pettersson fritt att skicka in nya bevis mot Engström till en sådan utredning.

      Men jag instämmer i och för sig i din sista mening. Tror inte det här leder dit. Å andra sidan lyckades ju en annan grupp intresserade rätt nyligen få 34 års utredning nedlagd mer eller mindre genom att hålla händer och rytmiskt mässa ordet ”keps” tills ett åklagarbeslut hade frammanats ur tomma luften.

      Så skam den som ger sig! Och ett fång virtuella rosor till de fyra undertecknarna! (Och du Olle kan också få en för att du håller Engströmtesen levande på den här bloggen i rätt styv motvind.)

      1. Engström har varit lagt ad acta för en lång tid, det vet du så väl. Senaste Palmeutredningen har varit i kontakt med Svenska Dagbladet för att ta reda på om intervjuerna med Engström (https://drive.google.com/file/d/13g5G0l8CXBamIN1S5mF4-EVH3tmTgAYQ/view). Det gör man
        av kronologiska skäl, eller hur?

        I senaste upplagan av TPs bok sid 286 står följande:
        -”Det jag skulle vilja framhäva är hur vi under arbetets gång aktivt försökt jobba bort Engström, säger Sven-Åke Blombergsson. Vår spaningsledare Hans Melander har fungerat som djävulens advokat och ifrågasatt allt som lagts fram.
        Inom gruppen har man vridit och vänt på frågeställningarna. Är Engström mytoman? Gick han ut för tidigt? För sent? Har han varit på plats utan att någon har iakttagit honom? Har han stått på andra sidan gatan? Allt det där har vi kunnat sopa undan konstaterar Blombergsson.”
        Visst pekar allt mot att dom försökt hitta ett alibi för Engström?

        Här pratar Krister P om medias inverkan: https://www.youtube.com/watch?v=yUZch1XlSxA (börjar 25.50). Hur kan dom veta om media-uppgifterna om dom inte kontrollerat? Har dom bara slagit ett getöga och chansat? Tror du verkligen i din vildaste fantasi att senaste Palmeutredningen inte kollat de 15 punkter som lyfts?

        Vet inte om du försöker vara ironisk, när du pratar om motvind? Du måste väl då mena i antal, så tack för rosen i så fall. Sanningen är den att jag har överbevisat Er på det jag diskuterat. Det har varit helt tyst när jag skjutit era argument i sank. Det om något bevisar att jag har rätt. Annars brukar Ni vara rätt så snabba att påpeka felaktigheter.

        Sanning är också den att jag har ett informationsövertag då jag lagt in uppgifterna runt Engström i en databas och snabbt kan analysera. Jag har som jag sagt tidigare analyserat varje litet ord Engström sagt kronologiskt och jag har full koll på dessa 15 punkter, tror du jag ljuger om det? Fortsätt diskutera Ni så länge – så träder jag in i handlingarna när det går för mycket överstyr.

        Tror du att dom som skrivit ihop dessa 15 punkter har brytt sig om att analysera förklaringar till dom? Det är jag övertygad om att dom inte gjort, men det visar sig ska du se.

        1. Olle,
          jag ser fram mot att du presenterar dina analyser från den databas som tydligen gett dig ett sådant informationsövertag.

          Exakt vad du syftar på när du skriver att du skjutit argument i sank och att det följts av tystnad vet jag inte. Berätta gärna.

          Slutligen: vad gäller dina, Thomas Petterssons och S-Å Blombergssons försäkranden om att Krister Petersson och Palmegruppen gjort en sådan allsidig analys så väntar jag försiktigtvis med att instämma i hyllningarna tills även jag tagit del av analysen.

        2. Olle:

          Förstår inte riktigt vad du syftar på i början av inlägget?

          Att utredarna uppriktigt försökt kontrollera sina argument för och mot Engström tvivlar jag inte på. (Att de gjorde ett dåligt jobb är en annan sak.) Poängen var att de inte, såvitt någon kan avgöra, har tittat på dessa femton frågor.

          ”Tror du verkligen i din vildaste fantasi att senaste Palmeutredningen inte kollat de 15 punkter som lyfts?”

          Du kan väl ta en titt i din databas för att se om den innehåller något offentliggjort polisdokument som diskuterar en av de femton punkterna. Det vore intressant att läsa.

          Vad gäller den pinsamma tystnad du upplever brukar sprida sig när du ideligen triumferar över alla andra, så tror jag att vi, precis som i frågan med Stig Engström, måste försöka vara öppna inför alternativa förklaringar.

      2. Förklaringarna till de 15 punkterna är att Engström var på plats så att han kunde redovisa för dessa händelser. Att dessa händelser har ägt rum bevisas av andras vittnesuppgifter. Det är inte artikelns syfte att visa att allt Engström har sagt är sant. Syftet är att visa att han fanns på plats vid mordplatsen minuterna efter mordet.

  2. Pinsamheterna avlöser varandra – Gunnarsson, PKK, Pettersson, Engström – medan vi än i dag inte vet vilka som övervakade Olof Palme inför och i samband med mordet.

    1. Sydafrikanske Polischefen Coetze har erkänt att deras säkerhetstjänst låg bakom likvideringen med en av deras mordpatruller och hjärnan bakom det hela, Williamsson var bevisligen enligt utredningen i Stockholm vid tiden för mordet. Varför Sverige tramsar med villospår är att man vill lägga locket på och inte vill veta av längre vad som skedde, kryddat med inkompetens, dålig internationell erfarenhet och allmän mesighet.

    1. Ja, sådant rår inte den här bloggen över. Nu har det faktiskt sedan en tid gått att registrera sig som gratis läsare av DN på nätet hela hösten, vilket är till 1 december. Så den som skyndar sig kan använda sig av den möjligheten. Annars blir det till att betala en digital prenumeration, köpa dagens tidning, låna den av någon eller läsa artikeln via någon annans dator.

      1. Hvilken slags vidne peger de 15 punkter på: Passivt eller aktivt? Personligt, narcissistisk motiv eller de bedste hensigter? Jeg ser ikke, hvad jeres konklusion er om vidnet Engström på baggrund af de 15 punkter.

  3. Är det bara ett vittne som har sett en man i 50–60-årsåldern som bar keps? Det vittnet verkar heller inte ha sagt något om den mannen i förhör närmare tidpunkten för mordet?

    1. Den som går igenom vittnesförhören med personerna som befann sig på brottsplatsen ser att polisen inte alls har försökt att kartlägga vilka andra personer som de olika vittnena såg. Och det här är förstås uppgifter som måste samlas in tidigt om det ska vara någon större mening med saken. Okända andra vittnen på platsen som inte utmärkt sig väldigt mycket har generellt inte satt några tydliga spår i minnet hos dem som var där. Att vissa vittnen var där kan i ett antal fall bara bekräftas genom att personerna de hade i sällskap berättat om det.

      De som kom till platsen strax efter mordet ägnade ju inte sitt intresse åt varann. Fokus var givetvis på mordoffret, den upprörda kvinnan, livräddningsåtgärderna och på polisen och ambulansen när de kom till platsen.

      1. Men SE sade själv att han nästan snubblade på Olofs döda kropp och han såg vittnet Lars J inne i gränden. Det berättade han redan dagen efter mordet kl 12:20 till polisen. Om SE var ett vittne så måste han stått helt centralt placerad nära makarna Palme strax efter skotten. Inte som ett mer perifert vittne 10-30 m bort. SE såg kanske Lars redan inne i gränden, från första trappavsatsen och längst upp- om han var mördaren. Ingen vet och vi lär aldrig få veta heller för de som nu kommer svara och påstå att detta är fel.

        1. Ulf:

          ”Om SE var ett vittne så måste han stått helt centralt placerad nära makarna Palme strax efter skotten. Inte som ett mer perifert vittne 10-30 m bort.”

          Det är väl ingen som har påstått att han stod trettio meter bort, eller tjugo. Möjligen kan han ha gått tio meter bort efter att inledningsvis ha varit närmare. Korsningen är inte särskilt stor.

          Han måste ha uppehållit sig relativt nära Palmes kropp i korsningen med övriga vittnen åtminstone en del av tiden, annars skulle han inte ha kunnat göra de iakttagelser han berättar om. Och så var det nog också.

          Redan ungefär en minut efter mordet fanns där ett tiotal personer och flera bilar med ytterligare personer i. Inom ytterligare en minut var de ännu fler som rörde sig på mordplatsen och runt den. Sen börjar poliser och ambulanser trilla in. Under tiden passerar sannolikt också andra nattvandrare som inte stannar och tittar.

          Nästan inga av dessa vittnen beskriver VARANDRA i sina vittnesmål, allt handlar om Palme och mördaren, eftersom det är detta polisen frågar om.

          Det är med andra ord inget konstigt alls med att också Stig E var där.

          Att mördaren skulle ha sett Lars J från trappan är möjligt. Mördaren torde dock inte ha kunnat göra särskilt många av de iakttagelser som Stig E gjorde enligt debattartikeln som länkas i denna bloggpost. Inte heller hade han genom ett ögonkast över axeln kunnat se Lars J bete sig på det sätt som Stig E korrekt beskriver, dvs stå och stirra en stund mot mordplatsen för att sedan försvinna därifrån.

          Allt tyder därför på att Stig E såg Lars J från den plats han själv anger, där för övrigt Lisbeth P säger sig ha sett precis samma sak.

          Det finns med andra ord mycket som talar för att Stig E inte skulle kunna ha avlägsnat sig från platsen på det sätt mördaren gjorde (eftersom han då inte skulle ha den information han ger polisen/andra om vad som skedde på brottsplatsen) och dessutom mycket som binder honom vid platsen som vittne (nämligen att han ger information som han svårligen hade kunnat inhämta på annat vis). Detta utan att ens gå in på varför han skulle vilja skjuta Palme eller varför han skulle ha burit runt på en laddad revolver på jobbet.

          1. Kan tycka att någon av alla mordplatsvittnen med säkerhet borde kunnat pekat ut SE (t ex Anna H eller Karin J) som enligt han själv kom till mordplatsen strax efter skotten och var kvar där i många minuter och sedan gick tillbaka till Skandia. Jag tror däremot att SE var den person som Yvonne N såg bredvid David Bagares gata dvs med hög sannolikhet var mördaren. Den personens signalement stämmer bättre på SE än t ex CA och CP. Tror även att SE såg Lars J från första trappavsatsen och kollade ner+ en andra gång längst upp på trappan.

            1. Ulf:
              ”Kan tycka att någon av alla mordplatsvittnen med säkerhet borde kunnat pekat ut SE (t ex Anna H eller Karin J) som enligt han själv kom till mordplatsen strax efter skotten och var kvar där i många minuter och sedan gick tillbaka till Skandia.”
              Varför tror du att de inte kunde det? Och varför skulle just SE ha gjort sådana avtryck bland övriga vittnen, när nästan inget annat vittne pekas ut ”med säkerhet” av de övriga vittnena?
              Det är alltså bara cirka fem personer av totalt ett tjugotal som en längre tid efter mordet får frågan om de kan minnas SE från platsen. Två svarar ja (en av dem, LL, framstår som rörig och otillförlitlig; den andra, JA, som ett ovanligt tydligt vittne). Övriga svarar att de inte vet men understryker samtidigt att de var upptagna med sitt och inte höll koll på övriga vittnen, dvs de poängterar att han mycket väl kan ha varit där utan att de skulle ha noterat det.
              Av ren nyfikenhet, om vi tar bort hennes kompis Anna H, hur många tror du förresten har pekat ut Karin J såsom varande på platsen?
              ”Jag tror däremot att SE var den person som Yvonne N såg bredvid David Bagares gata dvs med hög sannolikhet var mördaren.”
              Jag tror också att detta med mycket hög säkerhet var mördaren. Att det skulle vara SE förefaller däremot extremt osannolikt med tanke på allt annat vi vet om SE, som det faktum att han inte hade något vapen, inget skäl att mörda Palme och själv sökte upp polisen och medierna. Därtill kommer de många detaljer han kunde ge om vad som skedde på mordplatsen efter att mördaren hade avlägsnat sig. Du hittar några av dem i den artikel som den här tråden handlar om.
              ”Den personens signalement stämmer bättre på SE än t ex CA och CP.”
              Nej, det gör det inte. Vad är det med CA och CP som gör att de inte, om de hade klätt sig på rätt sätt, skulle kunna beskrivas som en man av medellängd med mörka kläder, troligen en rock, någon form av väska, okänd huvudbonad, okända skor och okänt övrigt utseende?
              Vad någon av dem bar för kläder just denna kväll vet vi förstås inte.
              Yvonne N:s beskrivning låter visserligen inte som CP:s vanliga kläder, men om man nu tänker sig att han hann fixa fram en revolver för ett mord så kan han ju ha fixat fram ett rockliknande plagg. Då skulle det vara ett utmärkt signalement på honom. Om CA vet vi bland annat att han bar rock, så det låter i själva verket väldigt välpassande.
              Men viktigare: varför ska SE mätas mot just CA och CP? Mördaren kan ju ha varit en helt okänd person. Det är väl till och med det mest sannolika, när det inte finns mer än ett vagt signalement och noll teknisk bevisning att gå på.
              ”Tror även att SE såg Lars J från första trappavsatsen och kollade ner+ en andra gång längst upp på trappan.”
              Det finns inget stöd i det kända materialet för ditt antagande om att mördaren såg Lars J från första trappavsatsen i vittnesmålen. Det finns däremot visst stöd för att det inte var så: Lars J, som följde honom med blicken och var rädd för att bli iakttagen, har inte uppfattat något sådant ögonkast.
              Man kan inte utesluta att det ändå var så, men varje gång du lägger till ett påhittat antagande för att få ihop teorin bör du vara medveten om att den rör sig ytterligare en liten bit från kända fakta.
              Och även om vi för resonemangets skull antar att du har rätt löser det inte problemet med SE-teorin och Lars J. SE:s beskrivning av Lars J innefattar nämligen detaljer mördaren ändå inte kan känna till. Dit hör att Lars J efter att ha stått och stirrat en stund INTE kom till mordplatsen utan försvann åt något annat håll. Det kunde mördaren inte veta, eftersom han själv vid det laget hade lämnat trappan och inte längre kunde se Lars J. Det vore alltså extremt kontraproduktivt och riskabelt att hitta på något sådant, dessutom i de allra första förhören.

              1. Ja SE var ett centralt placerat vittne enligt dig men ingen såg honom obegripligt nog. SE snubblade nästan på Olofs döda kropp- det skulle någon eller några sett om det hade skett naturligtvis. SE kunde tydligen göra sig osynlig under många minuter precis stående bredvid Lisbet och prata med henne, springa in i gränden som ingen såg m.m. Enklare förklaring är att han inte var ett centralt placerat vittne efter skotten och flera minuterframåt utan var mördaren som såg Lars J från första trappavsatsen och längst upp. Lars J kollade en stund mot mordplatsen så han hade inte stenkoll på mördaren när han sprang uppför trapporna. Dessutom var det mörkt där mördaren sprang m.m.

                Uppgifter flera månader senare från väktarna på Skandia ska man ta med en nypa salt och exfrun till SE förhördes över 30 år efter mordet. Vittnet JA pratade med Leif L direkt efter mordet och deras fruar. Leif erkände redan våren 1986 att han kunde blivit påverkad av uppgifter i media. SE var med i media- i tidningar direkt efter mordet och i ett Rapportinslag i april 1986 där han sprang in i gränden m.m. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/se-skandiamannen-tala-om-palmemordet-intervju-fran-1986

                Leif och JA pratade sannolikt med vittnet Jan Åke S- inte SE.

                https://svenska.yle.fi/artikel/2019/03/31/tro-inte-dina-ogon-felaktiga-ogonvittnesskildringar-har-lett-till-att-oskyldiga

                Det finns många faktorer som kan bidra till att ett ögonvittne inte är tillförlitligt. Här är några exempel:

                Lång tid har förflutit sedan brottstillfället.
                Vittnet befann sig på mer är 40 meters avstånd.
                Det var mörkt.
                Vittnet har efter brottstillfället pratat med andra personer som bevittnade brottet.
                Den som utfrågar ögonvittnet har en stark teori om förövarens identitet.

                Minnesbilder “smittar av sig”

                Det finns en hel del minnesforskning som visar att vittnen kan påverka varandra negativt. Minnesbilderna påverkas och förändras när man pratar med ett annat vittne som har sett samma situation. Människor tar helt enkelt intryck av varandras minnesbilder.

                Ett exempel på det här gäller vittnesmålen efter att Sveriges utrikesminister Anna Lindh blev knivhuggen i på ett varuhus i Stockholm.

                – Då gjordes ett kardinalfel i brottsutredningen. Det var flera som såg den sedermera dömda personen avlägsna sig från varuhuset, och vittnena blev kvarhållna av polisen för att förhöras. De fick allihopa vänta i samma rum. Naturligtvis diskuterade de här människorna med varandra medan de väntade, och en av dem hade uppfattningen att förövaren var klädd i en kamouflagefärgad jacka, säger Julia Korkman.

                I verkligheten bar gärningsmannen militärgröna byxor och grå munkjacka – men den falska minnesbilden smittade av sig på många andra vittnen.

                I förhöret berättade flera stycken om kamouflagejackan. Det ledde in hela förundersökningen på fel spår.

                – Orsaken till att människorna så lätt accepterade kamouflagejackan i sina minnesbilder var antagligen att den ändå var nära sanningen. Han hade ju militärgröna byxor, vilket associativt hör till samma klädkategori. Om det istället hade påståtts att förövaren bar en ljusröd rosett hade de andra knappast tagit det till sig.

                SE stämmer mycket bättre på signalementet än t ex CP som antingen hade en svart skinnjacka på sig eller en blå täckjacka- inte en lång mörk rock som gick nedanför knäna som Yvonne ansåg att mannen hon såg hade. CA var större och tjockare än mördaren och om han hade en mörk rock som gick nedanför knäna tiden för mordet vet vi inte. Däremot vet vi att SE hade det. Dessutom finns inga bevis för att CA eller CP var nära eller på mordplatsen tiden för mordet till skillnad mot SE.

                GMP kom fram till att mördaren skulle lägga sig i utredningen och lägga villospår m.m. och det gjorde SE. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/garningsmannaprofilen-sa-ratt-hade-fbi

                https://www.svt.se/nyheter/inrikes/amerikansk-expert-pa-politiska-mord-skandiamannen-kan-ha-kant-skam

              2. Vill även komplettera med att många grova brottslingar har ansetts som normala, snälla, trevliga m.m. och ”det trodde jag aldrig att han kunde gjort detta” etc. Det är inget argument om någon är skyldig eller oskyldig vad bekanta, vänner, grannar och släkt tror.

    2. Det finns flera indikationer på att SE uppfattats vid mordplatsen.
      Leif L är numera helt säker på att Skandiamannen kom senare och innan presskonferensen så sa han i en intervju att det vore en skandal om SE pekades ut. Han stöder även SE s språngmarsch.
      Och för ni som missade SVTs intervju med Hans och Leif så ta en titt.
      Där verkar dom helt överens om att mördarens rörelsemönster avslöjar honom.
      Om det är efterhandskonstruktioner i minnet eller om det är första gången dom pratar med varandra på det sättet och ser att dom delar den synen må väl va osagt men väl värt att notera.

    3. Per:

      Totalt har vi att göra med ett tjugotal vittnen plus ett tiotal poliser, ytterligare några människor i ambulansbesättningarna, samt senare ett gäng tillströmmande journalister, fotografer, osv.

      Av alla dessa människor verkar cirka sex personer ha fått frågan om de känner igen just Stig Engström. Två har svarat ja. Det ena är Jan A, som var passagerare i Chevan, som alltså ger ett starkt stöd för att Stig E var på platsen. Han beskriver inte bara senare att han talade med en man i 50-60-årsåldern som bar keps, vilket bara verkar kunna syfta på Engström. I mycket närmare anslutning till mordet pekar han också ut Stig E:s porträtt i en fotosamling och lägger spontant till att som han minns det hade mannen keps på huvudet under mordkvällen (vilket Engström alltså inte har på fotot).

      Det andra vittnet är Leif L/”Chevamannen”, som var förare i den bil Jan A kom med. Han är ännu mer bestämd om att han såg Stig E, fullkomligt bombsäker. Leif L har dock inte givit ett vidare trovärdigt intryck genom åren, om man tittar på hur hans minnesbilder verkar förändras från förhör till förhör, och han hade tidigare sagt att han inte mindes just Stig E. Så det är svårt att ta honom till intäkt för vare sig det ena eller det andra. Vad Leif L än såg verkar det alltså i efterhand omöjligt att skilja från de intryck han har bildat sig i medierna och på annat håll.

      Men ett enda vittne kanske inte räcker?

      Man kan dock konstatera att det antal personer som beskrev gärningsmannen/den flyende mannen på det sätt du efterlyser är noll.

      1. Krister Peterssons påstående på pressträffen den 10/6 2020:

        ”Inget av de andra vittnena som varit på brottsplatsen har pekat ut eller känt igen Stig Engström som över huvud taget har varit på brottsplatsen – har han varit där så har han försvunnit innan han givit intryck på något vittne som har varit på platsen”

        Fotoförevisning med vittnet Jan A 86 05 15:
        ”När han kommer till fotografi föreställande Engström E-63 tycker han sig känna igen glasögonen och han säger att möjligen hade han keps eller annan huvudbonad. Han är dock osäker men har en minnesbild av mannen som välliknande detta foto. Han säger att enligt hans minnesbild var möjligen mannen tunnhårig samt något yngre än på fotot”

        Detta är väl så nära ett utpekande som man kan begära av ett vittne över två månader efter händelsen.

        Fotoförevisning med vittnet Stefan G: 86 05 15:
        ”G studerar noggrant de aktuella fotografierna och uppger att han känner igen foto E 19 – föreställande Anna H, samt foto E 20 – föreställande Karin J, Han är i uppfattning att de tre var först framme vid mordplatsen, Han och Anna H försökte hela tiden med räddande åtgärder och var helkoncentrerade på detta[…] Avslutningsvis tillfrågas G särskilt om han kan erinra sig – att mannen på foto E 63 – föreställande Stig Engström – fanns på platsen i ett tidigt skede och deltog i försök till räddande åtgärder, ävensom i samtal med Lisbeth Palme,
        G säger sig icke ha något minne av att denne man skulle ha varit platsen. Glantz framhåller på nytt att han var helt engagerad i Olof Palme och tänkte inte på vilka personer som uppehöll sig i närheten”

        Vilka förutsättningar hade Stefan G att två och en halv månad senare minnas om Engström var där?

        Anna H: Tillfrågas 86 04 02 rent allmänt om vad hon sett av övriga personer:

        ”Hörde du någon annan människa i närheten som fällde kommen­
        tarer om vad som hade inträffat?
        H: Nej det var bara sam ett surr, jag tittade bara upp den gången när jag såg henne och sen så tittade jag upp, det var någon som började rycka i benen eller någonting, i Olof Palmes ben och då sa jag att han låg bra som han låg, så sa jag någonting vad håller du på med, för jag var ju så inne i mitt arbete men då tittade jag bara på armarna liksom att vad håller du på med och sen så fortsatte jag”.

        Lena B: tillfrågades 86 05 16:
        ”På förfrågan uppger B att hon inte lade märke till några fler personer än just Anna och mannen i den grå jackan.
        Det fanns naturligtvis många fler människor där, men det var inga som B lade på minnet. B tillfrågades om hon sett någon man med blå jacka, men hon säger att hon inte har någon sådan minnesbild. På förfrågan om hon såg någon medelålders man med glasögon, keps och mörk rock, så uppger hon likaledes att hon inte har någon minnesbild av någon sådan man. På förfrågan uppger hon också att hon inte sett någon person längre upp i gränden mot Luntmakargatan. Hon påpekar åter igen att hon hade ansiktet vänt mot husfasaden och hade därför inte möjlighet att göra några närmare iakttagelser”

        Att två och en halv månad efter en traumatisk händelse fråga en person som stått vänd med ansiktet mot husfasaden och mått illa kan knappast räknas som ett bevis för att en viss person inte varit där.
        Tror inte att någon ytterligare än Leif L är tillfrågad. Två har fått se foto, och ytterligare två har fått någon form av beskrivning.

        Slutsatsen att Engström – om han varit där ”måste ha försvunnit innan han givit intryck på något vittne som har varit på platsen” känns ytterst tveksam. Vore det inte bättre att säga att de inte har underlag för att dra slutsatser?
        Vem minns de två övriga i Stefan och Lenas sällskap? Syskonen Per och Christina V, samt Bengt P?
        Alla befann sig ju i nära anslutning till mordplatsen fram tills ambulansen transporterat bort kroppen, men de nämns aldrig i några förhör.

        1. Jörgen G:

          Bra inlägg, förnämlig citatsammanställning. Det borde givetvis vara fullkomligt uteslutet att använda dessa fyra personers magra och motstridiga utsagor (fem med Leif L) som bevis för att Stig E inte var på platsen.

          När jag sade ”cirka sex” så räknade jag in Yvonne N och Ahmed Z också, även om de inte var på själva mordplatsen inledningsvis. Men det var nog fel hur man än tänker, för jag tror inte Ahmed Z någonsin tillfrågades specifikt om Stig E.

      2. Medhåll till att Leif L är trovärdig men inte tillförlitlig när det gäller iakttagelsen av SE, med hänsyn till att han uttryckligen inte kände igen honom i tidigare förhör men uppenbarligen påverkades av Rapportsändningen och snarast redogör för denna i tingsrätten. På den direkta frågan 27 april 1986 ”Lade du märke till någon man iklädd en mörkblå rock, keps och glasögon som tydligen var omedelbart i närheten av den här platsen där skotten föll och som sen stannade kvar tills polismännen kom till platsen, en man i 40-50-årsåldern?” svarade han ”Jag vet inte att jag har sett honom på platsen, men i och med att man har teorier om vad som har hänt med hans beteende va’, om det är rätt att uppge i det här sammanhanget det vet jag inte.” Leif L medger här att han är påverkad av media.

        Det är visserligen intressant att han talar om en ”kepsman” som förväxlats med mördaren beträffande signalementet redan i första förhöret, men då förefaller detta vara Anders B (som inte hade keps). Även Jan A påstår dock att Anders B, som hade blå täckjacka, hade keps.

        Den här mannen i 50-60-årsåldern, som Jan A nämner i tingsrätten, nämns inte i något av förhören med Jan A (mars-april 1986). Han nämner Anders B som en påverkad man som flydde in i en port och pratade med JA och LL vid bilen, och Jan A lyfte inte blicken från denne. Jan A ”håller hela tiden ögonen på den här mannen i porten” och tittar inte åt andra håll. Han lägger inte märke till någon annan som sprang ifrån platsen. Senare talar JA och LL med en taxichaufför (Hans J), och ”den här tjejen och killen, lilla tjejen här också kom fram där” (rimligen Anna H och kanhända Stefan G, om han inte syftar på taxichauffören igen). Jan A nämner ”en i rätt snygga kläder”, 30-40 år gammal, poplinaktig överrock, barhuvad, som kom till bilen och pratade, pratade väldigt mycket och stannade kvar efter att polisen kommit (Jan-Åke S). Jan A får frågan om han lade ”märke till några andra människor där som tyckte sig kanske ha bevittnat händelsen”, och nämnde då bara ”taxikillen” (Hans J). Vid fotokonfrontationen 1986-05-14, dvs. efter Engströms framträdande i Rapport den 6 april, ska Jan A peka ut den som rimligen måste vara Jan-Åke S. Han säger angående bilden på Engström att han tycker sig ”känna igen glasögonen och han säger att möjligen hade han keps eller annan huvudbonad. Han är dock osäker men har en minnesbild av mannen som välliknande detta foto. Han säger att enligt hans minnesbild var möjligen mannen tunnhårig sagt något yngre än på fotot.”

        Något tydligt utpekande av Stig Engström före tingsrätten finns inte, utan Jan A förefaller bara anse att Engström påminde om Jan-Åke S (och vissa ytliga likheter finns ju). Jan A:s utpekande av Jan-Åke S stämmer med vad denne berättar i förhör om vad han gjorde (”kollar med den amerikanska bilen om denne har larmat polis och ambulans”). Man kan väl knappast utesluta att Jan A påverkats av Rapportsändningen och samtal med Leif L angående Engström, och därför låter honom inflyta i sin något vaga berättelse i tingsrätten tre år senare.

        Att ingen pekar ut Engström betyder visserligen inte att han inte var på plats. Flera vittnen var upptagna med annat, som Stefan G, och att observera varandra var knappast det primära. Men jag tycker nog att de flesta borde vara överens om att det inte finns några tillförlitliga utpekanden av Engström på plats. Minnesforskningen ger oss knappast skäl att tillmäta Leif L:s och Jan A:s plötsliga och sena utpekanden av Engström i tingsrätten någon nämnvärd betydelse vid bedömning av frågan om Stig Engström var vittne eller inte.

        Huruvida han var där eller inte är väl snarast något som måste utrönas med ledning av vad Stig Engström själv uppgett. Och då anser jag inte att hustruns minnesbilder över 30 år senare kan tillmätas någon betydelse, och beträffande väktarna torde väl dessa ha kunnat höra Engström berätta om händelsen vid senare tillfällen än under mordnatten. Det är svårt att dra några tydliga slutsatser av vad väktarna uppger att Engström sagt under mordnatten. Endast förhören med Engström torde vara avgörande, och en analys av dem kräver en ordentlig genomgång av allt massmedialt material (framförallt fotografier) som funnits tillgängligt före förhören.

  4. Hej Mattias, Anders, Gunnar och Jörgen,

    Ett stort tack för en välskriven debattartikel!

    Däremot är jag personligen inte helt övertygad om att det är rimligt att återuppta förundersökningen. Här lutar jag själv istället åt åsikten som Anne Ramberg framfört att det var skäligt att lägga ner förundersökningen efter nästan 35 års fruktlöst arbete. Däremot var nedläggningssättet som Krister Petersson valde i juni år 2020 helt förkastligt, dvs. dels att åklagaren genom sitt defacto-utpekande av Engström bröt mot oskuldspresumtionen och dels att åklagaren inte sammanställde ett utförligt material som på ett balanserat sätt förklarade beslutet.

    Jag har tidigare också resonerat lite kring om det rimliga i att ha en ”evig” preskriptionstid. Hade tiden istället satts till 35 eller 40 år hade Palmegåtan möjligen kunnat få sin lösning genom att någon eller några äldre män skulle vilja lätta på sitt samvete och berätta. Dessutom är jag tveksam till samhällets behov av att utreda, döma och straffa något som inträffade en halv mansålder tidigare; det kan vara viktigare att ägna de trots allt begränsade utredningsresurserna åt färskare brottsfall.

    1. Brottet kan förstås inte utredas av rättsapparaten hur länge som helst. När det är uppenbart att alla tänkbara gärningsmän och eventuella medgärningsmän är avlidna finns det juridiskt ingen anledning att fortsätta, då blir det en fråga för historiker.

      Men vi är inte där ännu. Och nu går alltså signalen ut till personer som kan tänkas ha information att de inte ska bry sig, polis och åklagare vill inte lyssna. Case closed. Jag tycker inte det är bra.

    2. Anders Fredric:

      Jag hade också haft lätt att acceptera en nedläggning i brist på bevis. Skandiamannenhistorien talar i själva verket för det. Utredningen hade vid det laget tröskat på samma punkt så länge att man i allt högre grad tvingades förlita sig på nya och oinlästa utredare. Tunnelseende verkar ha blivit följden.

      Även i händelse av en sådan nedläggning av förundersökningen skulle naturligtvis ha kunnat återupptas om nya uppgifter influtit.

      Sen kan man å andra sidan tänka att om utredningen nu skulle tas upp igen för att Engströmutpekandet inte håller, så kan det finnas en del ny information att hantera just i och med vad som framkommit efter nedläggningen. Det skulle kunna försvåra, eller i alla fall fördröja, en nedläggning i brist på bevis.

      Jag har exempelvis med intresse följt utvecklingen runt Christer A-spåret. Där har privatpersoner med ledning av frisläppta förundersökningsuppgifter grävt fram en del pikanta uppgifter om hans möjlighet till innehav av Metal Piercing-ammunition med rätt blyisotopprofil, stärkta tecken på ett abnormt Palmehat, att han försvann från sina fåtaliga sociala sammanhang efter mordet, med mera. Polisen tycks inte själva ha lyckats snoka upp dessa saker under de år utredningen pågick. Liknande intressanta detaljer kan säkert ha flutit upp i andra spår också, jag har inte koll på allt.

      Sådant skulle man önska att polisen nosade lite på, även om jag som sagt inte skulle höja alltför mycket på ögonbrynen om de sedan återigen ryckte på axlarna och lade ner utredningen i brist på bevis. Så länge de inte samtidigt pekar ut en av allt att döma oskyldig medborgare på det rättsvidriga sett som skedde med Engström.

      Gällande eviga preskriptionstider så är det ju inget som bara rör Palmemordet, utan alla mord. Däremot kan man nog argumentera för att mordet på en sittande statschef är en händelse av så speciell karaktär att den kan förtjäna särskild behandling och kanske till och med egen lagstiftning, antingen av praktiska skäl eller som en rent symbolisk gest.

      1. Hej Madam,

        Ja, vad det gäller Christer A har det kommit fram en del nytt material, men detta material spretar lite. En del av det nya (t.ex. den relativt obefintliga ekonomiska motivbilden) försvagar teorin medan annat (t.ex. beteendet under 1986 och eventuell tillgång till rätt ammunition) kan indikera en förstärkning av Christer A-spåret.

        Bland annat med tanke på att den tidigare spaningsledaren Dag Andersson ägnade Christer A relativt stort utrymme vid sin presskonferens i samband med den 30:e årsdagen år 1986 – ja, Dag Andersson till och med namngav Christer A med sitt fullständiga namn – skulle en förnyad genomgång av detta utredningsmaterial vara på sin plats. Därför skulle det vara bra att polisen ”slutdokumenterade” detta och andra relevanta spår, och då även Engström-hypotesen. Men om detta kräver att förundersökningen återstartas eller om det kan ske på ett annat lämpligt sätt, är en juridisk fråga som jag inte riktigt har kunskap om.

        Det kan också noteras att JO i sin rapport från juni 2021 var starkt kritisk till att någon slutdokumentation inte tagits fram och möjligen skulle det därför gå att genomföra dokumenteringen utan en återstartad förundersökning – ja, som ett svar på JO:s fräna kritik. Vid åklagare Peterssons presskonferens i juni 2020 framkom att misstankarna mot Engström var relativt svaga – även om Engström varit i livet hade bevisläget inte räckt till ett åtal – och med anledning av detta är det rimligt att även andra hypoteser behöver sammanställas på ett strukturerat sätt. Vidare visar bland annat ”de 15 punkterna” att hypotesen kring Engström starkt går att ifrågasätta.

        1. Anders Fredric:

          Ja, instämmer i att det framkommit annat som tvärtom försvagar CA-misstankarna. Den ekonomiska motivbilden framstår nu som mycket klen, men det ska sägas att jag aldrig riktigt tog den på allvar. Ett börsras är väl inget man skjuter en statsminister för, utan där måste finnas en djupare problematik i botten. (Exempelvis då ett osande Palmehat.) Även det att CA inte verkar ha varit fullt så antisocial och monoman som det ibland påståtts. Han har exempelvis visat sig ha haft andra fritidsintressen, båt och fotografering, och verkar ha umgåtts litegrand privat med skytteklubbsmedlemmar. Det påstådda utpekandet från en annan familjemedlem har också avvisats, även om det är en rörig historia.

          Inga invändningar i övrigt, utom att trettionde årsdagen inföll 2016! 🙂

          1. Hej igen Madam,

            Vad det gäller Christer A finns det ytterligare en detalj som kan vara av intresse. Om jag uppfattat saken korrekt var Christer A jägare eller åtminstone ägde Christer A jaktvapen.

            Anledningen till att jägaraspekten kan vara intressant är att en jägare vet att ett skott i den region som Olof Palme blev beskjuten i normalt är direkt dödande. Ur ett ”jaktperspektiv” var vidare skottet mot Lisbeth en hårfin miss. Det har tidigare sagts att det vid tidpunkten för mordet inte skulle vara allmänt känt att placeringen av mordkulan skulle varit ändamålsenlig men som jag förstår saken var detta rimligen inte okänt för jägare. OK, det är skillnad på klövvilt och en människa, men i båda fallen rör det sig om anatomiskt relativt likartade däggdjur.

            1. Gällande jägardelen så tar CA sin jaktlicens emot slutet på åttiotalet..om minnet inte sviker.
              Det sker med andra ord avsevärd tid efter dådet på Sveavägen.
              All info gällande CA finns för övrigt i Flashbacktråden om denne mystiske individ.

            2. Anders Fredric:

              Noterar Ragnars svar om när jägarlicensen gavs nedan, men även utöver detta: jag är nog lite skeptisk till det argumentet.

              Det måste ha varit oerhört svårt för vem som helst, oavsett träning, att veta säkert att skottet var dödande. Ett par centimeter hit eller dit så skulle kulan ha missat ryggraden och strupen. Av kulvinkeln att döma sköt han heller inte ett siktat skott, utan förlitade sig på armens vinkel och det korta avståndet. Detta dessutom i steget mot ett mål iförd tjock rock.

              Det är förstås tänkbart att den omedelbara kollapsen gav intryck av ett dödande skott, och det vore ju i så fall korrekt.

              Men det faktum att mördaren inte skjuter igen för att vara HELT säker, exempelvis i huvudet, och att han inte skjuter ännu ett snabbt skott för att göra sig av med Lisbeth, när det nu tycks ha varit den ursprungliga tanken — det är för mig tecken på att allt inte gick som planerat. Eller möjligen: att han aldrig hade någon klar plan.

              Till och med en mördare som hade skäl att tro att skottet skulle vara dödande borde ju ha hållit öppet för möjligheten att något litet hade gått snett.

              Detta avgör förstås inte huruvida mördaren var tränad i att skjuta mot människor eller för den delen djur. Det förefaller visseligen lättare att förena med en otränad/impulsiv mördare, men det är knappast avgörande. Det går ju lätt att tänka sig en tränad skytt som blir nervös och stressad i ett sådant läge. Eller kanske låste sig revolvern inför ett tredje skott? Som så ofta: vi vet helt enkelt inte tillräckligt, och kan därför inte dra några pålitliga slutsatser.

          2. Den ekonomiska motivbilden har aldrig varit hela bilden.
            Eftersom det finns stöd i nuvarande material för att CA pangade sin TV när Palme visades i rutan redan någon gång juli till November 1980 så finns grunden till hans aversioner emot Palme personligen att finna vid tidigare tidpunkt än denna.
            Spekulationsvis så har den växt fram under 70-talet,där bland annat Palmes retoriska demolering av Fälldin i TV 1976 gjorde många avogt inställda emot OP.
            Detta växer sedan vidare via CAs engagemang i APK,en rejält Palmekritisk miljö och omgivning.
            Det ekonomiska motivet är snarare ett tillägg till detta(i så fall)redan etablerade aversionerna emot Palme.
            Man kan exempelvis fundera över hur glad CA kände sig 1982,när regeringen Palme som första större åtgärd efter att ha vunnit valet beslutar sig för en rekorddevalvering av den svenska kronan?
            CA sitter vid tidpunkten på ett förhållandevis stort kapital och då är devalvering inte någon höjdare direkt osv,osv.
            Jag tror dock inte att något ekonomiskt motiv är huvudbilden om man talar om hypotes CA..men att det kan ha haft viss påverkan som lök på lax kan å andra sidan omöjligen uteslutas heller.

            1. Jag känner ett behov av förtydligande här.
              Pratar man motivbild gällande hypotes CA så är det en hatbild man pratar om.
              Sådan växer fram över tid och den består av flera olika faktorer.Den är sammansatt och består naturligtvis av mycket mera än exempelvis en fördubbling av omsättningsskatt i närmast perfekt realtid för dådet på Sveavägen.
              Tittar man specifikt på CA så finns det resonemangsvis flera olika saker som genom åren bygger på vad som i början torde varit ett ogillande av Palme till vad som slutligen växt i styrka till något annat den 28 Februari 1986.
              Palmes retoriska demolering av Fälldin 1976 är en faktor att titta på.Rent generellt så spär denna episod på Palmeogillandet i breda folklager,och brukar anges som ett av huvudskälen till det maktskifte som riksdagsvalet 1976 resulterar i.
              CA engagerar sig 1977 i en miljö,APK,som är och blir mycket viktig för honom.Den är starkt Palmekritisk och detta utvecklar sig genom åren fram till dåden närmast till en Palmehatisk miljö..som sålunda är mycket viktig i CAs liv.Hans engagemang i skytteföreningen via styrelseplats,deltagande i olika aktiviteter mm är något utöver det vanliga när vi snackar person CA mm.
              Löntagarfonder,rekorddevalvering 1982 på 16 procent,U båts kränkning i Blekinge med efterföljande diskussioner bland annat via ytterligare påstådda kränkningar fram till dådet på Sveavägen,misstroendeförklaring emot borgerlig regering 1980,införande av omsättningsskatt på aktier,fördubbling av detsamma…till och med Pomperipossa a la Astrid Lindgren från 1975 kan mycket väl ALLA utgöra byggstenar i vad som till slut blir en etablerad hatbild hos individ.
              Ett hatmotiv torde se ut något så här.Det byggs av olika faktorer genom åren undan för undan på.
              Det börjar aldrig som hat,och det är sällan en enskild faktor som utgör hela bakgrundsbilden till den starkt negativa känslan hat.Därför varken kan man,eller bör man,se fördubblingen av omsättningsskatten den 27 Februari utan sitt sammanhang eller som en enskild faktor.
              Snarare som den sista tuvan som till slut stjälper hela lasset.Så ser oftast en hatbild ut som utgör motiv till mord.

              1. Ragnar:
                Jag håller med om grunderna i det du skriver, men i och med att vi inte vet några detaljer är det lönlöst att spekulera.
                Det finns ett vittnesstöd för att CA närde ett extremt och psykologiskt obalanserat personligt hat mot Olof Palme. Om det stämmer behöver man inte fundera så mycket mer över om huruvida en viss skattehöjning bidrog till att han hämtade revolvern eller inte. Kanske var det så, eller kanske inte. Det får vi aldrig veta. Det känns dock inte som om den typ av person som skjuter sönder sin egen tv när Palme är i bild behöver så hemskt mycket mer vatten på sin kvarn för att bli farlig när han plötsligt stöter på Palme och har en revolver inom räckhåll.
                Om det däremot inte stämmer att CA hatade Palme på något särpräglat sätt (dvs kusinen/släkten ljuger), ja, då faller hela den motivbilden. Med eller utan skattehöjning.

                1. Det hade varit bra den om rätta mördaren kommer fram i ljuset så alla oskyldiga kan få frid. Samt anhöriga. Utredningen måste öppnas igen!

                2. Madam,

                  Visst är det så att om vissa uppgifter inte visar sig stämma så måste man omvärdera.
                  I skrivande stund kan dock konstateras att så inte är fallet gällande eventuell motivbild hypotes CA.
                  Uppgifterna ligger fast,och i flera fall får de anses etablerade då inte ett komma har ändrats på över 25 år.
                  Vad jag vill understryka är att man inte kan titta på en enskild faktor när man i sammanhanget diskuterar en motivbild av hatmodell..så att säga.
                  Jag tycker att det verkar som om vissa debattörer anser att CAs eventuella motivbild avsevärt försvagas utifrån resonemang kring en enskild faktor(i detta fallet fördubblingen av oms skatten på aktier 27 Februari 1986).
                  Jag har endast velat åskådliggöra att så inte är fallet när man pratar om ett i grunden komplext hatmotiv..gäller för övrigt och naturligtvis oavsett eventuell identitet gärningsman.

                  Det är i fallet hypotes CA lika viktigt som i andra diskussioner om olika hypoteser att enskilda saker och ting ses i sitt rätta sammanhang.Jag inser att det kan vara viktigt att diskutera enskilda detaljer,men om sammanhanget missas så hamnar man fel.

        2. Vi vet dock inte vad en ordentlig/djupgående utredning av SE som misstänkt redan i mars 1986 hade gett. Men sannolikheten hade varit större att vi hade fått ett 100% svar om han var ett vittne eller gärningsman. Att utreda direkt efter ett spaningsmord och ev. få fram tekniska bevis är inte detsamma som att göra det 30-35 år senare. Personligen tror jag mordvapnet var borta redan första veckan efter mordet och anser att de borde lagt ner Palmeutredningen för längesedan.

    3. De som vet ngt om mordet o mördaren vill att utredningen ska öppnas igen såklart. Livet är inte kul när inte rättsväsendet löper hela linan ut.

  5. Toppenbra! Känns så fint och tryggt att det finns människor som gör polisens och åklagarens jobb, när de inte gör det själva.

  6. Jag tror inte heller på Engström, men man måste vara mer försiktig med att ta vad väktarna säger några månader efter mordet på så stort allvar. De har förstås läst om händelsen och kanske även hört Engström berätta vid senare tillfällen. Så att han redan på mordkvällen talat om konstgjord andning och blod och om bryskhet mot Lisbeth kan knappast med säkerhet beläggas. Hustrun förhördes 32 år efter mordet, och hennes uppgifter har knappast något bevisvärde ensamma. Nr 7 förefaller märklig; det var ju Lars J som han såg, och det är väl knappast han som Lisbeth beskriver.

    1. Förhöret med Lisbeth från 1 mars är kortfattat på den punkten. Där kan man få intrycket av att Lisbeths observation handlar om att hon ser mördaren fly in på Tunnelgatan och att han en bit in stannar upp innan han springer vidare – ungefär som om hon skulle ha hållit kvar blicken på gärningsmannen hela tiden eller i alla fall att allt hon talar om skulle ha skett i en enda sekvens.

      Men när hon hörs av rikskriminalen vid tre tillfällen i april-maj 1986 heter det i det gemensamma protokollet för dessa förhörstillfällen: ”Då Lisbeth Palme tittade in mot Tunnelgatan (hon bedömde det till 1-3 minuter senare) såg hon en man som stod ca 75 meter in på gatan. Han stod på norra sidan med ryggen tryckt mot barackbyggnaden och vände ansiktet och stirrade mot henne. Det var mörkt på platsen, men hon tyckte sig se att den mannen hade samma stirrande blick, som den hon tidigare iakttagit hos mannen i hörnet av Tunnelgatan.”

      Och i förhöret med Lisbeth den 26 januari 1989 heter det:

      ”Hon har ytterligare en minnesbild ett par minuter efter den första iakttagelsen av en man som stod inne på Tunnelgatan vid den barack som då fanns där. /…/ Lisbeth Palme har ett intryck av att de tre iakttagelserna rör samme man.”

      Hon återkommer på liknande sätt till saken under rättegången. Det är alltså tydligt att hon talar om en separat observation vid en tidpunkt då gärningsmannen måste ha hunnit passera barackerna och försvinna vidare. Det fanns, vad vi vet, bara en person som befann sig ungefär på den plats hon talar om – Lars J.

      Och då talar vi om en observation som sammanfaller väldigt väl med den som Engström själv berättade att han gjorde.

  7. Och jag tycker det är svagt att anföra Leif Ls vittnesmål i tingsrätten som stöd för Engströms närvaro. I förhöret 27 april 1986 (http://www.itdemokrati.nu/page36j.html s. 183-184) minns han inte Engström på platsen och medger sig vara ”influerad av vad man hört och sett i massmedia”.

  8. Utomordentligt initiativ av dig, Gunnar Wall, och de tre övriga artikelförfattarna. Oavsett vilket politiskt läger man tillhör kan man inte rycka på axlarna som vissa journalister gör – ett statsministermord måste klaras upp. I kommentarsfältet skrev någon att man ”inte kan komma runt Skandiamannen som ett vittne”; en logisk slutsats som ansvariga för haveriet den 10/6 2020 borde ha kommit fram till. Upptakten till den famösa presskonferensen är väl värd ett studium: exempelvis kulor som inte LÄNGRE går att koppla till NÅGOT vapen – det går att lura några men inte alla på en gång.
    Finns fler konstigheter; och att helt köpa en teori utan TROVÄRDIG gärningsbeskrivning, en teori med fler och större hål än vad som finns i en schweizerost.
    Jan Myrdal hade kanske rätt när han misstänkte att någon/några inom PARTIET TROR SIG VETA vem/vilka det är som står bakom dådet; härav alla icke-utredningar, villospår och motsägelsefulla yttranden (inte minst av Palmes söner och en del S-politiker).
    Och ej att förglömma ett egendomligt OINTRESSE.
    Lars Krantz, som befann sig i närheten av mordplatsen på mordnatten, blev nästan galen av alla turerna och vad han själv upplevt men hans första bok ”Ett verkligt drama” (1987) är ändå mycket läsvärd (bra titel).
    Tack för ditt engagemang och storartade insats från en som upplevt och av och till följt turerna kring detta mysterium som egentligen borde ha varit lätt att lösa om bara viljan funnits initialt.
    Förr eller senare kommer mordet att få en lösning och den blir INTE ”vacker”.

    MVH/Michael

  9. Hej Gunnar,

    Ja, det blir väl lite av en prioriteringsproblematik kring frågan om när man når punkten där det är lämpligt att avsluta förundersökningen genom att lägga den vilande eller lägga ner den. En nedläggning innebär heller inte att det riktigt blir ”case closed” utan nya fakta kan medföra att förundersökningen startas upp igen.

    Vidare blir det eventuellt också lite av ”man ska inte kasta goda pengar efter dåliga”, dvs. om man inte tror att det föreligger en rimlig möjlighet att komma vidare finns det inget skäl till att fortsätta även om man hittills plöjt ner över en halv miljard kronor. Å andra sidan kanske de nyanställda juristerna kostar mer än vad de tidigare poliserna i utredningsgruppen kostade så det kan även vara tveksamt om vägvalet med nedläggning är ekonomiskt motiverat. Därför är det inte självklart att en nedläggning är ”resursoptimal”.

    Så en helt annan sak. När Krister Petersson kom in i utredningen uttalade han sig om att utredningsgruppen skulle återvända eller åtminstone utgå från brottsplatsen. Så här med facit på hand kan man fundera lite på om detta var ett bra val. Jag säger inte att det var eller är fel att börja vid brottsplatsen men det går tyvärr relativt fort att konstatera att vittnesuppgifterna från brottsplatsen är relativt magra, mördaren beskrivs som en normallång man i åldern 25-45 år som var klädd i en längre jacka eller kortare rock. OK, Engström fanns där men han borde ha gått att avföra som ett vittne relativt snabbt, ja er lista på 15 punkter talar ett relativt tydligt språk. Och efter Engström fanns det relativt lite mer att hämta på brottsplatsen.

    Det som istället rimligen skulle kunnat utredas ytterligare är observationerna vid Grand. Oavsett om man tror på en efterföljande Grandman, en mindre konspiration, ett mötesscenario, övervakande WT-män är det sannolikt att även en övervakning av Grandbiografen ingått som ett förberedande led. Vid Grand fanns dessutom många hundra vittnen som gjort olika typer av observationer. Bland alla dessa hundratals vittnesobservationer och förhör kan det ha funnits någon förberedd detalj som gick att utreda vidare. Personligen tror jag därför att en strukturerad genomgång av Grandmaterialet kunnat ge mer än alla dessa hart när ändlösa utredningsinsatser som gjordes kring Engström.

    1. Anders Fredric:

      Mycket klokt om att försöka maximera nyttan genom istället fokusera på det bristfälligt utnyttjade materialet kring Grand. Man får anta att det mesta av det som återstod att rota i var av ytterligt lågt värde, mest varianter på ”nej, vi minns inget”, särskilt eftersom många förhördes så sent. Men man vet inte förrän man tittar efter.

    2. Jag håller i allt väsentligt med Anders Fredric. Alla förstår givetvis vikten av att ha en så klar bild över brottsplatsen som möjligt, men ”att återvända till brottsplatsen” kan också – som vi ha sett – leda fel, eftersom det med ett sådant mantra följer att svaret på gåtan förväntas återfinnas just där. Man går in i gåtan som vore det en nyckeldeckare eller ett bordsspel: mördaren antas befinna sig bland de namngivna deltagarna, samtidigt som mördaren i själva verket – med all sannolikhet – är en för oss okänd person; och han förblir okänd om vi inte vänder blicken *från* brottsplatsen, snarare. Vi vet ju inte ens hur han såg ut.

      Ett annat exempel är Lars Borgnäs senaste bok, vill jag mena, där hans djupa studier i vad som verkligen hände (enligt vittnen) snarare rör till det i stället för reder ut egentligen något alls. Jag har stor respekt för Borgnäs som yrkesman och tycker att hans ”En iskall vind” är något av ett mästerverk, men att återvända till brottsplatsen för att klura ut vad som *egentligen* hände – som om svaren finns just där – tror jag idag inte tjänar mycket till utan tvärtom riskerar att leda in på tokiga vägar. Det blir nästan som ett rorschachtest från vilket var och en kan dra sin egen personliga slutsats, allt efter temperament och förväntningar. Vittnesmålen är ju så motsägelsefulla och i stora stycken osäkra att detaljstudier av dem riskerar att leda till chimärer.

      Det var faktiskt det första jag tänkte när KP sa att det skulle återvända till brottsplatsen: ”Varför då? Vad förväntar de sig att finna där?” Vi vet ju vad som hände där och att mördaren kom undan utan att lämna användbara spår efter sig; ja, vi har inte ens ett någorlunda användbart signalement på honom. Det blir som att leta i gatlyktans sken, där otaliga människor redan letat, i stället för mörkret bortom det – där mördaren sannolikt uppehåller sig.

      Däremot finns det ju ett par saker på eller vid mordplatsen som förtjänar ytterligare utredning – nämligen samstämmiga vittnesmål om ett sällskap om tre personer innan skotten, samt WT-männen. Men det känner vi ju alla till, här på Gunnar Walls blogg.

      Vill dock i sammanhanget framhäva Lampers bok, där han gör en fin insats i att försöka reda ut och redogöra för vad vittnen gjorde, och när, efter de ödesdigra skotten. Över huvud taget är jag glad åt Lampers som en relativt ny röst i palmemordsdebatten; liksom Gunnar eftertänksam, saklig och ödmjuk inför osäkerheter.

      1. Togogalthus och Anders Fredric:
        Jag försöker på Gunnars uppmaningar vara sparsam med inlägg där jag bara skriver att jag instämmer men här instämmer jag till fullo. Jag vet att bla skribenten ”Ragnar” har lagt fram hypotesen om CA som gärningsman och det skulle självfallet vara väldigt intressant att gräva sig igenom källmaterialet. Problemet är här som vanligt den urusla polisutredningen och bristen på material. Jag känner att detta spår förvisso är väldigt intressant men hur kommer vi vidare? Om någon har mer material än det som finns utlagt på palmemordsarkivet, wpu och liknande skulle det vara mycket tacksamt om vi andra kunde få ta del av detta.

        1. All info finns i Flashbacktråden om denne man.
          Letar du info så söker du bäst där.
          Orkar du dessutom läsa igenom hela tråden så ser du själv det grävarbete runt hypotesen som gjorts och som fortsatt pågår.
          Man ser utvecklingen av hypotesen.Det är en utmärkt tråd.

          1. Ragnar:
            Ja jag får nog göra så. Har kikat in där ibland naturligtvis men inte läst igenom allt. Tack för tipset.

            Som jag ser det så måste vi också få fram mer information om den operation som pågick mordnatten och vilka som befann sig där med walkie-talkies. Huruvida dessa nu hade något med saken att göra eller inte. Jag har gott hopp ändå, det har ju trots allt kommit fram en del nytt sedan utredningen lades ner och jag är säker på att det kommer mer.

    1. Hei Gunnar! En systematisk og velformulert gjennomgang av det som taler for Stig Engström som vitne, og tilsammen er de femten punktene et godt argument. Du møtte selv Stig Engström en gang sammen med Sven Anér. Det er mulig at du har skrevet om det i en av dine bøker, men hva var ditt inntrykk av ham?

      1. Jag har inte skrivit om det mötet i någon av mina tidigare böcker, men jag kommer säkert att kommentera det i min nästa bok.

        Bakgrunden till att jag träffade Stig Engström var att Sven Anér bett mig att följa med. Jag tyckte att det kunde vara intressant så jag gjorde det. Anledningen till att jag sedan inte skrev om det var att jag inte uppfattade Stig Engströms berättelse som särskilt relevant för att hitta svaret på mordgåtan. Jag uppfattade honom som ett vittne som kom till platsen efter mordet och som inte hade sett själva mordförloppet men som gärna ville betona betydelsen av vad han upplevt i alla fall. Hans berättelse kunde förstås ändå uppfattas som intressant bland annat för att han betonade sina egna insatser. Jag föreställde mig nog för min del att han kunde ha överdrivit sin egen roll samtidigt som hans vittnesmål i stora drag verkade spegla vad som faktiskt skett på platsen.

        Några djupare intryck av hans person fick jag dock inte under besöket på Skandia som nog inte varade mer än högst en timme.

        Ett något djupare intryck av Engström fick jag däremot efteråt. Mötet med honom hade varit odramatiskt. Men efter detta möte skrev Sven Anér ett brev till honom som var hållet i en mycket anklagande ton. Stig Engström skrev ett svar som var upprört till sitt innehåll men som samtidigt var textat med den elegans som han säkert var stolt över att besitta. Jag uppfattade det som ett utslag av hans lite ovanliga personlighet, han kunde inte låta bli att skriva ytterst snyggt och prydligt hur arg han än var.

        Stig Engström skickade mig en kopia av brevet. Som jag minns det följde jag inte upp saken på något sätt. Det ångrar jag lite grann i efterhand. Sven Anér kom som vi vet för sin del att med tiden fastna för en annan person som han pekade ut som gärningsman, den före detta polisen AA.

          1. Jag vet. Jag har rannsakat min minne. Det är troligt att de släppta förhören kom upp under vårt besök hos Stig E. Det är också fullt möjligt att jag berörde den ganska tydliga hypotesen i dem genom att ställa en fråga på temat. Men det där med ”doppade sin skorpa” och ”spände ögonen i Skandiamannen” uppfattar jag som diskutabelt journalistiskt pynt som Sven Anér lagt till i efterhand för att få till en text som passade vad han ville ha sagt.

            1. Stilte du spørsmålet: ”Du har väl inte skjutit honom?” Eller er det også noe som må settes på Sven Anérs regning?

              1. När Sven Anér och jag träffade Stig Engström hade inte bara förhören med honom utan också förhör med Per H och annan personal på Skandia blivit offentliga. Det skedde i samband med att Engström kallades som försvarsvittne i Petterssonmålet. Förmodligen tänkte Palmeutredarna att allting som kunde kompromettera Engström var värt att offentliggöra.

                Det där innebar i alla fall att både jag och Sven Anér kände till spekulationerna om att Engström kunde ha med mordet att göra. Därför är det tänkbart att jag ställde en fråga av det slaget till Engström, på ett stillsamt resonerande sätt som jag brukar använda mig av när jag gör intervjuer.

                    1. I de anteckningarna kanske du har det han säger som friskriver honom nån liten detalj 😉☺️
                      Leta på nu! 😎

  10. Punkt 4 är intressant, inte bara i sig för att ex-frun att döma av det sammanfattande protokollet verkar svara att Stig när han kom hem på natten berättade om två undersköterskor som stannat, vilket torde syfta på Anna Hage och Karin J (även om det nu bara var Anna som studerade till sköterska). När Stig kom hem på natten hade Anna och Karin inte förekommit i media, t.ex. i radions första nyhetssändning klockan 1.10.

    Här får förhörsledarna alltså ett svar som, under förutsättning att ex-frun minns rätt, innebär att Stig måste ha fått denna information på mordplatsen efter att gärningsmannen flytt. Men förhörsledarna verkar inte uppmärksamma betydelsen av detta, vilket är mycket anmärkningsvärt. Här tycker jag att de borde ha ställt följdfrågor som ”Är du säker på att Stig berättade om undersköterskorna när han kom hem på natten, och hur dags var det?”

    Nu är protokollet tyvärr bara sammanfattande, så vi vet inte exakt vad som sas och hur, eller eventuella följdfrågor. Här skulle det vara värdefullt att få ut ett förhörsprotokoll i dialogform. Frågan är om ett sådant finns.

  11. Gunnar

    Den här punkten måste bara bli en milstolpe i bloggens historia.

    PUNKT 7: I polisförhör dagen efter mordet sade Engström att han sett en man inne i gränden på Tunnelgatan.

    1. Ja det är väl inte dåligt resonemang. Som mördare om man springer förbi så noterar man kanske inte klädseln på en som står och trycker utan vill fly. Men står man som vittne så har man väl anledning att observera just ett kläder. Speciellt om man är rädd för vad man har framför sig.

      Förstår inte storheten i denna uppgift som att SE skulle va GM.
      Han såg Lars J i gränden. Eller säger det. Här är mina invändningar emot den uppgiften i sig som mördare.

      1. Det vore smartare att hålla tyst om iaktagelser på sin flyktväg. Han har inget att vinna på att berätta om Lars J om han sett honom som mördare. Däremot kan han använda den uppgiften om han varit vittne. Om han trott han kan iakttagit En mördare efter språngmarschen.

      2. Lars J var ju nere vid mordplatsen och där kan SE snappat upp att Lars var han var i gränden och sprungit efter.

      Det är är för mig en sån där ”kill your darling” uppgift. Döda den och det blir bättre.

      EFTERLYSNING
      Jag vet att jag skällt på folk som diskuterat vittnen utan grund men gör ett litet oskyldigt undantag här. Dels för att Lars J varit rätt offentlig och pratat med många. Vill bara veta om någon läst mer om vad han menade att den ev mördaren försvann bakom ett skynke då mördaren kastat blick bakåt längst upp på trappen? SIDAN 30 i länken.

      Klicka för att komma åt VITTNESFÖRHÖR-Lars-Jeppsson.pdf

      Vad kan det varit för skynke?
      Någon som vet?

      1. Lars J sägs ju ha försvunnit i anslutning till porten där CGÖ disponerade en lokal. Polisen D ska också ha parkerat sin bil där.

            1. Men jisses.
              Läs! Omöjligt för Lars J att se till CG Ö:s lokaler 😎 blanda inte in honom nu!
              Lars J menar att han stod längst ner i trappen, såg mördaren vände sig om när han kommit upp och sedan säger Lars att han ev gm försvann bakom ngt skynke!
              Var det ens ngt skynke längst upp i trappen?
              Lars J återkommer ju i två förhör om det.

      2. Anna.

        I detta fall är det nog inte de skynken som täckte husfasaden uppe på David Bagares gata Lars J menar, utan den pressening som täckte ett skjul nere på Tunnelgatan – mellan trappen och Luntmakargatan.
        Det framkommer senare i förhöret att Lars J själv förflyttar sig några steg för att undgå att bli upptäckt när mannen kastade en blick över axeln.

        1. Makes supersence! 🙋‍♀️
          De var bara otydligt i förhöret och Lasse J uttryckte sig kanske lite otydligt och med lite syftningsfel!
          Case closed för mig!
          Tack!

          1. Om gm försvann bakom några skynken så var det nog inte barackerna som syftades på. Lars J sprang upp på åsen och mötte där polispatrull 1520. Lars J ska ha sagt att han såg sista skymten av den han trodde sig ha förföljt i närheten av porten till CGÖs lokal.

            Poliserna i 1520 var Christian D och baseballigemedlemmen Thomas E. Här finns en annan intressant fråga? Är det rimligt att det är en slump att alla dessa baseballpoliser dyker upp i anslutning till mordet?

            1. Christian D hade var jag vet inte haft något med baseball-ligan att göra. Och jag kan inte se att det finns belägg för att ”alla dessa baseballpoliser dyker upp i anslutning till mordet”. Det har funnits spaningstips om flera poliser som hört hemma i baseball-ligan. Men om de verkligen fanns i området vid tiden för mordet är högst osäkert. Att det skulle komma spekulationer om inblandning från poliser med den bakgrunden var inte överraskande, men det är som vanligt viktigt att skilja mellan hypoteser och vad som är bevisat.

              1. Jag har inte påstått att Christian D hade med baseballigan att göra. Jag skrev …baseballigemedlemmen Thomas Ekesäter.

                1. Alldeles riktigt. Jag bara tog upp saken eftersom du också skrev att ”alla dessa baseballpoliser dyker upp i anslutning till mordet” och att det exempel du tog upp bara handlade om en polis med den bakgrunden. Jag är väl medveten om att det finns uppgifter om andra poliser med kopplingar till de kretsarna. Det är kanske inte så konstigt att sådana tips dykt upp eftersom a) den grupperingen var ökänd och b) hade varit verksam på Norrmalm, alltså där mordet ägde rum. Självklart kan dessa tips ha ett värde. Men jag tror det är lika viktigt att vara noga med detaljerna när det gäller detta spaningsuppslag som när det handlar om Stig Engström eller Christer Pettersson.

                  En komplikation i sammanhanget är förstås att hypotesen om att någon sorts organiserad polisaktivitet skulle kunna ha legat bakom mordet inte blev utredd i alla fall under 80- eller 90-talet. Granskningskommissionen var hård i sin kritik av just den saken.

              2. Det märkliga med den situationen är väl inte kopplingarna till Baseballigan, som jag ser det, utan snarare att när Lars J och polisbil 1520 möter varandra på David Bagares gata, så söker ingen av parterna kontakt med varandra. Lars J, som jagar en beväpnad mördare, borde vara synnerligen angelägen om att ta kontakt med en mötande polis för att begära hjälp samt berätta vad han vet om sitt förföljande.

                Men det är även märkligt att poliserna i 1520 inte tar kontakt. Ut av vad Christian D själv sagt så väljer han ju specifikt att åka den vägen han gör för att potentiellt kunna genskjuta en gärningsperson. Även om Lars J inte ser misstänkt ut, så borde det varit aktuellt att stanna till och fråga om Lars J sett något av värde.

                Denna uteblivna kontakt mellan Lars J och 1520 är för mig en av de märkligaste händelserna, som sker i nära anslutning till mordplatsen och som jag inte riktigt, på ett rimligt sätt, kan förklara/motivera för mig själv hur den kan ske så som den gör.

                1. Ja, det är givetvis en fråga som det går att fundera över. Nu får de kontakt med varann sedan Lars vänt om och börjat gå tillbaka i riktning mot trapporna igen. Och enligt vad Lars säger i förhör är det han som tar kontakt med poliserna.

                2. 1520 är också en av de patruller som inte borde varit närvarande uppe på åsen om Gösta Söderströms tidsangivelser skulle vara riktiga.

                  1. Zombie:

                    Men det rimliga antagandet måste väl ändå vara att Gösta S tidsuppgifter inte stämmer? Givet de andra tidsparametrarna vi har att förhålla oss till.

                    1. Något som talar för att Gösta Söderström har rätt är att hans chaufför också noterat samma tid.

            2. I detta sammanhang och i dessa är jag tämligen övertygad om att Jörgen har rätt.

              Om du har läst förhöret så säger Lars att han står längst ner i trappen då den ev gm vänder sig om längst upp i trappen och försvinner bakom ett skynke. Lars får frågor om han ser gm ansikte.

              Jag undrade bara vara det kunde vara för skynke då jag läste in att det skynke skulle varit högst upp i trappen och har inte sett några bilder på renoveringar där.

              Om du tittar på Jörgens bild utifrån Lars plats blir det hela klockrent och styrker väl till väldigt stor del att ev mördaren drog höger däruppe I trappen. Antingen snett höger ner mot David Bagares G eller till höger på Malmskillnadsgatan.

              Tack än en gång för möjligheten att skriva på denna blogg Gunnar!

              1. Jo, det moment de talar om är huvudvridningen uppe på krönet, och det kan knappast handla om något som hände två minuter senare långt bort.
                Man kan tänka sig att presenningen som på bilden är upprullad mot taket av skjulets framkant var nedrullad på mordnatten, och i så fall är det lättare att förstå att LJ säger att han gick in bakom skynket.

                1. Jörgen, Anna m fl:

                  Det kan ju också vara så enkelt som att LJ inte riktigt minns exakt hur allt såg ut på platsen. Förhöret äger rum en dryg månad efter händelsen. Där fanns byggställningar och containrar med upphängda skynken/presenningar, med mera. Det flyter säkert ihop lite i huvudet vid det laget.

              2. Ja, om du syftar på s 522 och svaret på frågan om GM såg Lars tror jag du har rätt i att Lars menar att han själv försvann bakom skynket vid barackerna.

                Lars säger vidare att han ser en person försvinna mellan bilar uppe på David Bagares gata och att han själv går och tittar under något skynke efter personen.

                Adam A:

                Ja, jag håller med att det är konstigt att 1520 inte stoppar Lars då han kan vara såväl den person de söker som någon som gjort viktiga iakttagelser. I detta avseende kan det vara eventuellt intressant att en av poliserna är en baseballigemedlem.

              3. Jam på s. 543 är detta mer uppenbart. Där säger Lars J uttryckligen att han passade på att gömma sig bakom ett skynke så att GM inte skulle se honom.

  12. 1 fråga och 1 kommentar: Med SE måste man kontrollera hans möjligheter till at läsa sig till uppgifter.
    Ni har med observationen av poliskvinnan Lena L. Kan Ni nu fastställa att hon inte figurerat i media
    innan 25.april då SE nämner henne i förhör? Att Ulf Karlssons foto av henne aldrig blev publicerad?
    -Bara nämner här möjligheten för att Hans J gick ur sin bil relativt sent. Jan-Å S på LAC-bandet 23.23.20: ”Taxikillen håller på och ringer också.”. .

    1. Det är bra att du är observant, Tron Jensen. Just det här om den kvinnliga polisen är en sen uppgift från Stig Engström. Den tillhör därmed inte de starkaste punkterna. Vi kan förstås inte kategoriskt utesluta att han fått den informationen på annat sätt än genom att själv ha varit där. Men uppgiften kommer upp i en löpande berättelse om vad som hände på mordplatsen utan att Engström försöker göra något särskilt nummer av den. Tills någon kan visa att han kan ha fått uppgiften på annat sätt så har den sitt uppenbara värde som tecken på att han faktiskt fanns på plats som vittne. Och den ska ses tillsammans med de många andra observationerna från mordplatsen som han redovisat.

      1. Mest för att uppsummera for mig själv: Striden står mellan den komplicerade berättelsen från mordplatsen och den enkla observationen från David Bagares Gata. Handväskan peker mot en bestämd person.

    2. Tron Jensen.

      Från tingsrättsförhöret med Hans J:

      HJ: Ja, och sen gick jag ur bilen också då.
      Eller jag gick väl ur innan han nått toppen om man säger så…
      Åkl: Jaha, men du har sett honom springa upp för trapporna i alla fall?
      HJ: Ja, mm…
      Åkl: Det är rätt många trappor upp till…
      HJ: Ja det är en hel del upp där.
      Åkl: Och du ser honom hela vägen upp till Malmskillnadsgatan?
      HJ: Nä, ja, jag gick ju ur bilen, och då var han inte ända uppe om man säger, utan då gick jag ur för att jag skulle titta hur läget var osv, va?

      Om HJ beskriver detta korrekt i tingsrätten vet man inte säkert, men om han gör det, så innebär det att han gått ut strax efter att mannen blivit skymd av presenningsskjulet (se bilden ovan), och då borde han ha varit utanför bilen ungefär 45 sekunder efter mordet.

      1. Accepterar detta som en möjlighet. Han kliver in i bilen igen och ”håller på och ringer” vid 23.23.20. Hans J berättar om flera samtal/anrop med diversa taxioperatörer.

  13. Det här är en intressant diskussion, men tyvärr tycks det finnas låsningar och en hel del prestige på båda sidor. Debatten blir gärna kategorisk, medan man istället borde använda en gråskala eftersom bevisläget är komplicerat.

    Det är förstås sant att det inte finns något mellanting i huvudfrågan, dvs om Engström var ett vittne eller gärningsman. Men vägen fram till en eventuell slutsats är långt ifrån svart eller vit.

    Här är det viktigt att försöka vara så objektiv som möjligt och bortse från sina egna övertygelser om hur det förhåller sig. Det brukar vara svårare än man tror. Den nödvändiga ödmjukheten inför problematiken saknas dessvärre också i debattartikeln, även om jag kan förstå att man behöver spetsa till det för att väcka en diskussion.

    Samtidigt vill jag tro att debattörerna själva innerst inne är medvetna om svagheterna i argumentationen och att det i själva verket är mycket svårt att i punktform etablera ett alibi åt Stig Engström.

    Alla de 15 punkterna kan problematiseras. Så gott som samtliga lär också ha bemötts av bl.a. Thomas Pettersson vid olika tillfällen.

    Det är svårt att befria sig från uppfattningen om att stora delar av Stig Engströms vittnesmål skulle kunna bygga på medieuppgifter. Det finns en del som tyder på det, inte minst med tanke på hur historien byggs ut med tiden.

    Men detta behöver i sig självt inte säga ett skvatt om huruvida han var vittne eller gärningsman. För även den som menar att SE var ett vittne bör vara öppen för att han redan tidigt kan ha kryddat sitt vittnesmål med information från medierna. Att Engström noga följde rapporteringen om mordet får också anses vara klarlagt, noggrannare än de flesta.

    De uppenbara källkritiska problemen med väktarnas och hustruns vittnesmål har redan tagits upp i tråden. Det är alltså osäkert om uppgifterna duger till att använda i en alibidiskussion.

    Härutöver måste man också utesluta möjligheten att gärningsmannen kan ha uppfattat vissa saker på platsen.

    En del av detta har också kommenterats av TP:
    https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/

    När det gäller punkt 6 (den mörkblå täckjackan) så bör man ta hänsyn till ett par faktorer:

    För det första: Engström tycks vara den enda personen på platsen som uppfattar att Lisbeth anger ett signalement på mördaren. Det är minst sagt anmärkningsvärt, på gränsen till osannolikt. Såvitt känt misslyckas han också med att delge någon annan vid Dekorimahörnan dessa hett eftertraktade uppgifter. Det förefaller inte heller särskilt troligt.

    För det andra: Under mordnatten förekom mörkblå täckjacka i rikslarmet, som sedan media citerade. I Rapport kl 04.00 angavs ”mörk täckjacka, kanske mörkblå”. Det fanns dock även ett konkurrerande signalement: ”två utlänningar i lång mörka rockar”. I en senare sändning kl 08.00 berättades att det var Lisbeth Palme som hade uppgett att mördaren bar en mörk täckjacka. Under förmiddagens rapportering torde det ha stått klart att den mörka täckjackan, som LP talat om, var huvudspåret och att den enligt rikslarmet förmodligen var mörkblå. Holmér bekräftade sedan uppgiften på presskonferensen, även om han talade om en mellanblå täckjacka. Det var strax därefter som SE kontaktade polisen.

    Även om Engström faktiskt var ett vittne kan han mycket väl ha velat göra sig intressant genom att hävda att han själv hört LP:s beskrivning av mördarens klädsel, medan det i själva verket byggde på medieuppgifterna. Sanningen var kanske att han, lika lite som någon annan, lyckats uppfatta att LP givit något signalement.

    Punkt 9 (Anna H:s hjärtmassage). Anna H förekom tidigt i SVTs och SRs sändningar och uppgiften om hennes hjärtmassage publicerades redan den 1 mars i tidningarna. Överhuvudtaget är det nog den person vars göranden och låtanden på mordplatsen beskrevs mest detaljerat i olika medier i ett mycket tidigt skede. Jag har alltså svårt att se värdet av denna punkt.

    Punkt 11-15: Det rör sig här om förhören i mars och april, där interferensen från media är en mycket viktig faktor. Mängder av uppgifter hade vid den tiden publicerats, bland annat detta med Olof Palmes puls, den vita taxibilen och intervjuer med olika poliser. Även värdet av dessa punkter blir alltså begränsat.

    1. Just det, ”två utlänningar i lång mörka rockar”. Det vore bra intressant att få reda på varifrån den uppgiften kommer.

    2. Fredrik G.

      Jag håller med om att samtliga punkter kan problematiseras, och det är också rimligt att göra det.
      Till stor del är det just detta vi själva gör då vi lyfter upp ett annat perspektiv på de uppgifter som Krister Petersson redovisade.
      Vill man rikta mer fokus på just hans argument, så finns betydligt mer att säga.
      Vi kan vara överens om att ingen enskild punkt är tillräckligt stark för att helt säkert frikänna Engström från alla misstankar, men man måste se frågan utifrån ett rimlighetsperspektiv med allt sammantaget.
      Generellt är det förstås så att uppgifterna väger tyngre ju tidigare de lämnas, och allra bäst blir det om de inte förmedlats av tredje person som väktare, skandiaanställda eller exfruar.
      Tyvärr är det just den typen av uppgifter som används emot Engström, och Inte minst av åklagare Krister Petersson själv.
      Om man skulle gå strikt efter de förutsättningarna så har vi egentligen bara det tidigaste förhöret och de första tidningsintervjuerna att jobba med, men det kan ju även i det övriga materialet finnas unik information.

      När det gäller punkt 6, så är det riktigt att uppgiften om blå täckjacka var ute mycket tidigt. Redan i Rapports nyhetssändning kl 04.00 den 1/3.
      Men vi vet inte vem som sagt vad, och det vore ganska vågat av Engström att med den informationen som stöd gå ut offentligt och tillskriva Lisbeth Palme den signalementsuppgiften.
      Du anser att det är osannolikt att ingen annan uppfattat detta, men vittnen på plats uppger ju också att hon sagt en hel del, men utan att i ord kunna återge vad hon sa. Man bör sannolikt också ha befunnit sig inom höravstånd och övriga på platsen kan vid tillfället ha varit involverade i andra diskussioner och helt enkelt missat det. Jag ser inte något osannolikt i detta.
      Vår utgångspunkt borde vara att analysera om de uppgifter som SE lämnar faktiskt kan/borde vara sanna, eller om de kategoriskt kan avslås som lögner – vilket alltså är vad palmeutredningen gjort.

    3. Fredrik G
      Äntligen !!! Helt klart är att du har kollat upp Engströms utsagor grundligt. Lysande analyserat, jag håller med till 100% oavsett din inställning i skuldfrågan. Utmärkt.

  14. Om Engström hade använt sig av media och fantasi för att framföra alla de 15 punkter som redovisats, är det märkligt att han inte samtidigt framfört fler uppenbara felaktigheter. Strategin att tidigt ösa ur sig så mycket omständigheter som riskerar att vara felaktiga och rikta misstankar mot sig är också svårförklarlig, detta är dock ett kapitel för sig.

    Innan förhören med de individuella väktarna, hade Polisen varit i kontakt med deras chef. Redan då hade det framkommit att Engström 20 minuter mordet hade uppgett att Lisbeth hade sprungit ut i gatan, något som även bekräftats av polismannen Klas Gedda som satt i den första piketbilen på plats. Rimligen bör inte båda väktarna gjort det märkliga misstaget att inte kunna skilja på vad Engström sagt vid ett så unikt tillfälle och vad de läst i någon tidning, särskilt inte när det gäller flertalet uppgifter. Exempelvis hade båda två uppgett att Engström tyckte att Palme såg liten ut, en uppgift som de inte kan ha läst sig till.

    GM kan i det närmaste inte kunnat inhämta några uppgifter alls från brottsplatsen. Han lämnade stället efter några sekunder, och tittade endast som hastigast snett bakåt när han springande var inne ca 25 m i en mörk gränd.

    Uppgiften om den blåa täckjackan behöver inte ha kommit i direkt dialog med Lisbeth. Enligt Anna H pratade Lisbeth i ett kör. Det var kaosartat på platsen och de olika uppgifterna bör ha gått mellan de olika personerna på ett spontant och slumpmässigt sätt. Engström kan därför ha fått uppgiften i andra eller tredje hand. Redan på sjukhuset hade Lisbeth uppgett till vårdpersonal att GM hade blå jacka.

    Jag tycker även att våra punkter 11 – 15 är relevanta. Hans J åkte därifrån innan någon fotograf kom på plats, och hans vita taxibil kan därför inte ha kommit med i någon tidning. Att Hans J skulle stått bredvid bilen precis vid det tillfället som Engström uppgett kan knappast ha framgått i media.
    Jag har svårt att tro att Anna H eller Stefan G skulle ha uppgett att Palmes puls nämndes så att det hördes till omgivningen. Och uppgifterna om Lisbeths beteende var sparsamma i media, det som först uppgavs var att hon hade stått chockad vid trottoaren. Engström har i stället uppgett korrekt att hon sprang fram till polisbilen.

    Att Anders D vid exakt vi de minuterna som Engström anger skulle ha lämnat ett sådant signalement till Polisen kan inte ha varit känt förrän förhöret med Windén 1988 offentliggjordes ifjol.

    Att Lars J hade blivit förhörd av en kvinnlig Polis på Sveavägen stod visserligen i Aftonbladet några dagar efter mordet. Men det stod varken att hon skulle varit ung eller att hon skulle varit på plats i inledningsskedet, eller ens att hon skulle funnits precis på mordplatsen.

    GW: På Anders Olssons begäran har följande mening strukits ur kommentaren: ”Han har även korrekt sagt att piketpolisen kom omedelbart efter den första polisbilen, trots att det tidigt stod i media att förhållandet var omvänt”.

    1. Invändningen är väl dock inte framförallt att väktarna skulle ha läst in sig, utan att de kan ha hört SE tala om saken senare.

  15. Jag måste säga att jag i det här fallet (https://www.dn.se/debatt/ingen-ny-utredning-behovs-for-att-losa-palmemordet/) håller med Jan Stocklassa i repliken i DN att en återupptagen offentlig polisutredning förmodligen inte är en del av ”lösningen”, även om jag skulle anfört andra skäl än snål finansiering och annat. Polisutredningen syns mig som ett 35 år långt *institutionellt* haveri, och att man just därför har få eller inga anledningar att tro att ett återupptagande skulle leda till nya framsteg. Stocklassa nämner två nya dokumentärserier under produktion som eventuellt ska leda till en lösning med internationella förgreningar, men det finns väl anledning att förhålla sig skeptiskt till det, eftersom han inte ens preciserar vem och vad som står bakom dessa dokumentärer. En ”oberoende utredning” med utländska inslag och hög grad av auktoritet (hur man nu åstadkommer det) är dock något jag själv länge förespråkat.

  16. https://www.dagensmedia.se/opinion/debatt/skandiamannen-anvande-trumps-mediestrategi-for-35-ar-sedan/: ”Hans upprepade utspel om sig själv som vittne innebar också att många i media avfärdade honom som en person som bara ville skönmåla sina insatser. Men det stämmer inte. Han upprepade nämligen något ett skrytsamt vittne aldrig skulle göra – en rad misslyckanden. Han hade misslyckats med att uppfatta att det var ett mord tjugo meter framför honom trots två skott, misslyckats med att se mördaren på plats då han tittat på klockan, misslyckats med att springa ikapp poliser som han glömt att ge mördarens signalement till och även misslyckas med att ge samma information till de nära tio poliser som senare var på plats. Allt detta var misstag inget annan vid brottsplatsen var ens nära att göra. Om han verkligen ville försköna sina insatser så gjorde han ett uselt jobb.”

    Så dumt. Vad skulle han ha sagt istället? Att han såg mördaren – och således hitta på hur denne såg ut? Att han lyckades komma fram till poliserna när han sprang, trots att han inte gjorde det? Det är ju inte påhitt i vacuum detta handlar om, utan ett vittnesmål i en mordsak. Han hade inte kunnat hitta på helt fritt. Det är inga misslyckanden, bara händelser. (Särskilt det sista, som inte var ett misslyckande utan något Engström ju beskrev som polisiärt ointresse.)

    Hur ser ni andra på påståendena om SE:s ”mediestrategi”?

    1. I 1986 var begrepet ”mediestrategi” knapt oppfunnet. Jeg tror det er mange momenter som spiller inn her, men la oss forsøke det vi kan kalle ”konkurransemomentet”. Stig Engström har vært vitne til den største begivenheten i Sveriges historie. Allerede på lørdagen ser han Anna Hage og vel også Anders D i avisene. Han har sett begge på åstedet og jeg tror det er noe så enkelt som ren selhevdelsestrang som driver Stig til å ta kontakt med politi og aviser: ”Jeg var også der!” ”Jeg har også en fortelling”. (Her står en ”undersköterska” og en taxisjåfør fram. Jeg er tross alt grafiker på Skandia!) Dette er også det første naboen får høre når de møtes ved postkassen lørdag morgen: ”Snakk med meg hvis du vil vite noe om mordet. Jeg var der!”
      Det er ingen morder som eksponerer seg på den måten Stig gjør dette første døgnet. Og når han lar seg avbilde i ”DN”, (eller var det SvD?) anser jeg nettopp dette som den definitive bekreftelsen på Stigs vitnestatus: På dette tidspunktet har ingen oversikt over hvem som har sett hva på det kaotiske åstedet, og dersom Stig hadde vært morderen, var dette en helt spinnvill sjanse å ta: Han kunne blitt gjenkjent og arrestert umiddelbart etter publiseringen.
      Jeg anser substansen i Stigs fortelling som sann. Det er verdt å merke seg at når Stig reagerer på Sven Anérs brev med et velformulert og ironisk svar den 9. januar 1990 (gjengitt i Sven Anérs ”cover-up palmemordet”, 1999, s. 86 – 87) er det ikke en eventuell mordmistanke som Stig reagerer på. Det er trolig hinsides Stigs fantasi; Anér anklager ham for løgn, noe som er langt verre: ”Du ifrågesatte inte bara om jag verkligen hade varit på platsen vid tilfället, utan du påstod t.o.m. att jag ljugit ihop en massa. Ingen som känner mig skulle nånsin påstå något sådant”. Og jeg forstår Stigs reaksjon. Det er ikke løgner det her er snakk om, men overdrivelser. Og at Stig har overdrevet sin rolle på stedet anser jeg meget sannsynlig. (Dette gjør kanskje også vitnet Bengt P. som hevder han var blant de første framme ved Palmes kropp og som også gir råd om førstehjelp. Og ingen har heller sett Bengt P.) Min konklusjon har vært og er at Stigs handlingsmønster disse første 24 timene er reaktive – og altså ikke aktive som del av en strategi for å skjule en forbrytelse.

  17. Jan Stocklassa författare till boken ”Stieg Larssons arkiv – nyckeln till Palmemordet” har skrivit en replik till artikeln på DN Debatt.

    1) JS/”Artikeln på DN Debatt signerad Mattias Kressmark, Anders Olsson, Gunnar Wall och Jörgen Gidlöf fastställer på ett föredömligt sätt att Skandiamannen med största sannolikhet var ett vittne”.
    —– Kommentar: ”I polisförhör dagen efter mordet sade Engström att han sett en man inne i gränden på Tunnelgatan” (Punkt 7)

    2) JS/ ”Den 35 år gamla nyheten, publicerad på kvartal.se häromveckan, att Säpo redan i april 1986 konstaterat att Olof Palme tiden innan mordet övervakats av två eller tre personer med walkie-talkie är ett exempel på material som nu blivit offentligt för allmänheten. Men det är bara början.
    Parallellt med detta produceras två separata tv-dokumentärserier som kommer presentera nya uppgifter om politiska motiv och utländsk inblandning i mordet. Båda serierna har seriösa producenter och större budget för research och faktagranskning än till exempel Sveriges Television kan avsätta. Det borgar för att det kommer nya, omvälvande uppgifter i slutet av nästa år.”
    —– Kommentar 2018 om bokens då sensationella utpekande av en Palmemördare: ”Med tanke på att det finns en person utpekad nu på ett distinkt sätt så finns det anledning att göra ett undantag från att vi inte brukar kommentera. Jag kan säga att vi har hållit förhör med en viss person och vi har kontrollerat ett bankfack och vi har inte funnit något anmärkningsvärt, säger spaningsledare Hans Melander.”

    3) JS/”När någon gammal teori dök upp i medier fanns en grupp erfarna journalister med Jan Guillou i spetsen som kunde avfärda dumheterna”
    —– https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/ngKl0L/mordet-pa-olof-palme-ar-ett-galenskapens-gift–inte-bara-journalistis

    Med andra ord, inte mycket till rundningsförsök denna gång heller.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.