Kungsträdgården, parken i centrala Stockholm där man åkt skridsko på vintrarna i årtionden. Intill ligger Café Opera där chefen för kontraspionaget på Säpo, Tore Forsberg, satt tillsammans med en medarbetare, Rose S, strax före mordet på Olof Palme. Nyligen släppta dokument visar att han ledde en operation uppkallad efter Mozarts opera Cosi fan tutte. I operationen uppges en spaningsgrupp från Säpo ha deltagit. När Forsberg fick besked om att Palme var död gjorde han inte som andra chefer på Säpo. De samlades i polishuset. Han åkte hem. Foto: Holger Ellgaard, Creative Commons.
SÄPOS HEMLIGA OPERATION I STOCKHOLMS innerstad natten då Palme mördades blev känd för två månader sedan genom en artikel i nättidskriften Kvartal av Jan Almäng, docent i teoretisk filosofi som även forskat om hybridkrig.
Han hade fått fram tidigare hemliga dokument som visade att chefen för kontraspionaget, Tore Forsberg, lett en insats i centrala Stockholm. Med sig på plats hade han en medarbetare, Rose S. De samverkade i sin tur med en spaningsgrupp från Säpo. Tiden närmast före mordet på Palme tillbringade Tore Forsberg och Rose S på Café Opera vid Kungsträdgården. I nära tidsmässigt samband med skotten vid Dekorima lämnade de den lokalen och tog sig till fots genom centrala Stockholm till Embassy Club nära Humlegården. När de kommit dit fick Forsberg rapport från en annan Säpomedarbetare om att Palme var död.
Beskedet om mordet nådde ganska snart också andra befattningshavare på Säpo som genast gick i tjänst och tog sig till polishuset på Kungsholmen. Men till skillnad från dem begav sig Tore Forsberg i stället hem. Rose beskriver det som att operationen Cosi fan tutte avbröts efter beskedet om statsministermordet. När hon hörs av Palmegruppen hösten 2018 säger hon att hon tror att hon och Forsberg får skjuts av någon till Forsbergs hem i Enskede. Först nästa dag inställer han sig på Säpo.
Här är de dokument som släppts om saken. Det förekommer sekretesstrykningar som polisen gjort på sidorna 3 (drygt en rad) och 5 (1,5 rader) i bifogade sammanställning. Jag har dessutom maskat efternamnen på säpomedarbetarna Rose, Lars-Erik och Bengt samt Roses och Lars-Eriks namnteckningar.
Dokumenten väcker väldigt många frågor. Jag hoppas kunna berätta mer längre fram.
Och så passar jag på att säga: gott nytt år till alla som läser den här bloggen och särskilt till er som också medverkar i den genom egna kommentarer. Ni når en publik som inte är obetydlig. I morgon publicerar jag lite statistik om bloggen för år 2021.
Han har visat hat mot Palme och socialdemokratin, en vecka efter mordet skickade han ett anonymt brev till Kjell-Olof Feldt med två tomma patronhylsor till magnumammunition, han har haft en Smith & Wesson magnum som aldrig blivit provskjuten – och han har aldrig utretts av Palmegruppen. Det sker inte nu heller eftersom utredningen är nedlagd och Krister Petersson inte vill återuppta den.
PLÖTSLIGT FINNS DET ett spaningstips om Palmemordet som har mycket av det som utpekandet av Stig Engström saknar.
Svenska Dagbladet i dag presenterar utförligt en rad omständigheter som väcker frågor kring en man som gått under radarn i alla år – men där en rad omständigheter ser ut att teckna bilden av en tänkbar ensam gärningsman. I tidningens reportage kallas han ”Ingenjören”.
En vecka efter mordet skrev han ett anonymt brev till dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt. I brevet påstod han sig företräda en organisation som låg bakom mordet på Palme. Själv kallade han det inte mord, utan ”avrättning”. I brevet fanns också två tomhylsor till just den sortens patroner som motsvarade de kulor som hittas på Sveavägen – sådana som var avsedda att användas i en revolver av typ .357 Magnum.
Teknisk utredning av tomhylsorna visade att det inte kunde uteslutas att de kom från skjutningen på Sveavägen. Men avsändaren blev inte identifierad och spaningsuppslaget lades till sist ad acta som polistermen lyder, det vill säga: det lades åt sidan därför att det inte verkade gå att komma längre.
Till Svenska Dagbladet säger Ingenjören nu att det ”förmodligen” är han som skrivit brevet, ”strax efter att Palme avrättades”. Han tillägger: ”För att brevet skulle få lite tyngd skickade jag med de där tomhylsorna.”
Han nekar dock till att ha skjutit Palme: ”Jag har inte den läggningen”.
Han hänvisar också till en kvinna som han menar kan ge honom alibi för tidpunkten för mordet. När SvD kontaktar kvinnan säger hon att hon hade ett förhållande med Ingenjören vid den tidpunkten, men att hon inte minns om han var tillsammans med henne den 28 februari: ”Det enda jag minns från den helgen är lördagen när jag fick höra på radion om mordet. Då var jag på jobbet.”
Den organisation Ingenjören sa sig representera – och som bestod av honom själv – hade en enda fråga som fokus. Den handlar om förbättring av trafiksäkerheten på svenska vägar. Det är en fråga Ingenjören hållit fast vid genom åren, han har jämfört svenska myndigheters agerande i den frågan med folkmordet på judarna under andra världskriget.
Han har genom åren skickat mängder av skrivelser till myndigheter och politiker. På senare tid har han skrivit till socialdemokraten Anders Ygeman. Där heter det: ”Ta dig av daga, Ygeman, innan du blir avrättad av ansvarsfulla och kompetenta medmänniskor, zozze-jävel! Hur gick det för Palme (avrättad)”.
Mordet på Palme har Ingenjören betecknat som ”det bästa som har hänt Sverige och det svenska folket”.
Ingenjören har varit utredd för bombhot mot Trafikverket. Han åtalades aldrig för det, men fakta som kom fram i utredningen ledde till att han dömdes för brott mot knivlagen.
Enligt egen uppgift har Ingenjören genom åren fysiskt närmat sig ett antal politiker i offentliga miljöer för att pressa dem på ställningstagande i den trafikfråga han driver. Han är dömd för vapenbrott och hot mot tjänsteman.
Ett vapen som han helt lagligt innehade vid tiden för Palmemordet var en Smith & Wesson .357 Magnum. Den hade han införskaffat 1974. Efter domen för vapenbrott, tjugo år efter Palmemordet, togs magnumrevolvern i beslag av polisen. Men den har, enligt vad som syns av polisens uppgifter, aldrig provskjutits för Palmeutredningens räkning.
Revolvern såldes senare av Statens Kriminaltekniska Laboratorium till en vapenhandlare. Var den finns i dag är okänt. De två tomhylsorna har enligt Svenska Dagbladets efterforskningar slarvats bort inom polisen under de år som gått.
Bakom Svenska Dagbladets omfattande granskning ligger två grävande reportrar, Frida Svensson och Mathias Ståhle. För dem började det med att de fått del av ett omfattande material om Ingenjören som samlats in av en 42-årig ”privatspanare” med förnamnet Simon som väljer att inte framträda med efternamn i tidningen och en av hans bekanta som också har ett starkt intresse för Palmeutredningen, komikern Johannes Finnlaugsson (välkänd för denna bloggs läsare). Tillsammans genomförde de ett utforskningsarbete som Svenska Dagbladet fick del av.
Palmegruppens chef vid tiden för nedläggningen av utredningen, Hans Melander, säger till SvD om uppslaget med Ingenjören: ”Jag kan inte på eget bevåg börja vidta utredningsåtgärder. Då måste åklagaren väcka liv i förundersökningen först.”
Andra som arbetat med fallet uttalar sig också i tidningen. SvD har talat med den tidigare chefen för rikskriminalen, Tommy Lindström, som menar att detta uppslag är värt att titta på och att utredningen borde öppnas igen.
Lennart Gustafsson, kriminalinspektören som arbetade i Palmeutredningen i 33 år, är av samma uppfattning. Han säger att det finns all anledning att titta vidare på uppgifterna om Ingenjören.
Men Krister Petersson säger till SvD att han inte har för avsikt att öppna utredningen igen. Han kan inte tänka sig att det kommer att ske: ”Ärendet är avslutat hos oss.”
Krister Petersson pekade alltså förra sommaren ut den Skandiaanställde Stig Engström som misstänkt gärningsman. Men i samband med nedläggningen av utredningen var han å andra sidan tvungen att medge att det inte fanns bevis mot Engström som skulle ha räckt till åtal. Petersson menade att det inte gick att komma vidare eftersom Engström var avliden. Och några andra uppslag ansåg han inte heller meningsfulla att utreda vidare.
Den man som kallas Ingenjören lever å andra sidan och det borde alltså finnas goda möjligheter för polisen att gå vidare utifrån det material som redovisats i Svenska Dagbladet.
Om det skulle ske, om utredningen återupptas, kommer det i så fall att leda till att Palmes verklige mördare kan ställas inför rätta?
Några sådana slutsatser går det inte att dra i det här läget. Det som är anmärkningsvärt är att det här högst konkreta uppslaget inte kan undersökas av polisen. Om det sker skulle det kunna leda till att misstankarna mot Ingenjören antingen fördjupas eller avskrivs.
Det som dessa nya uppgifter illustrerar tydligt är i vilket fall att Krister Petersson hade fel i åtminstone ett väsentligt avseende. Han menade att det inte gick att komma vidare, det fanns inget mer för polisen att göra.
Det bör tilläggas att det givetvis finns mängder av andra uppgifter i utredningen som hänger kvar omgivna av stora frågetecken.
Men spaningsuppslaget om Ingenjören har en konkretion som är slående. Det handlar om en man som hade tillgång till vapen, dessutom just den sorts vapen som polisen letat efter, som tycks ha haft ett starkt motiv och som saknar alibi.
Det tål att jämföra med den den fridsamme grafikern från Täby som enligt vad som är känt inte hade tillgång till ett skjutvapen, som inte var känd för Palmehat och som enligt personer i hans omgivning aldrig skulle kunna ha skjutit ihjäl en människa.
Hur länge kommer det att stå sig, chefsåklagare Krister Peterssons beslut att sätta stopp för vidare utredande av dådet på Sveavägen?
Det finns bara en sak att understryka i detta läge till Åklagarmyndigheten: gör om, gör rätt, öppna utredningen av mordet på Olof Palme igen! Av respekt för den döde statsministern, av respekt för den på lösa grunder utpekade Stig Engström och av respekt för de rättsprinciper som nonchalerades den 10 juni förra året.
UPPDATERING 211216 kl 1101: I en första version av denna artikel stod det att Ingenjörens magnumrevolver sålts vidare till en vapenhandlare av polisen. Det var fel, revolvern såldes av SKL, Statens Kriminaltekniska Laboratorium som var en självständig myndighet som samarbetade med polisen. Vid namnbytet till NFC, Nationellt Forensiskt Centrum, 2015 kom organisationen och dess verksamhet att införas under polismyndigheten. Uppgiften är rättad i den nya versionen av texten.
Morgan Johansson, justitie- och inrikesminister, vill inte att gärningsmän bakom gamla brott ska känna sig säkra. Polis och åklagare ska jobba vidare, år efter år efter år. Men den regering han tillhör hade intressant nog inga invändningar när åklagaren Krister Petersson föra året satte stopp för utredandet av Sveriges mest uppmärksammade brott. FOTO: Kristian Pohl/Regeringskansliet.
NU SKA INTE LÄNGRE GAMLA BROTT få ligga ouppklarade. Brottslingar ska fortsätta att känna sig osäkra i år efter år. Preskriptionstiderna ska förlängas och ett antal brott som tidigare haft preskriptionstid ska aldrig preskriberas.
Årtiondena kan gå, men de skyldiga ska inte känna sig säkra.
Det var budskapet från Morgan Johansson för en vecka sedan när han välkomnade en nu färdig utredning om preskriptionstider.
Vissa brott, som mord, har sedan flera år tillbaka inte någon preskriptionstid. Tidigare var preskriptionstiden för mord 25 år men den saken ändrades alldeles innan det hade gått 25 år sedan Palmemordet.
Själva sakfrågan, i vilken utsträckning gamla brott ska skrivas av och inte längre vara åtalbara, kan man förstås ha olika åsikter om. Få människor skulle väl vilja att polisen och domstolsväsendet lade ner resurser på cykelstölder, rattfylleri eller snatteribrott från 80-talet. Och även när det gäller brott som brukar uppfattas som mer allvarliga finns det förstås olika skäl att argumentera för att det vid en viss tidpunkt är rätt att sätta punkt
• . Det kostar pengar att hålla liv i gamla brottsutredningar.
• Det blir med tiden svårare att få fram tillförlitlig vittnesbevisning.
• Och det kan framstå som onödigt, eller till och med direkt negativt, att riva upp gamla sår om det handlar om människor som lämnat ett kriminellt beteende bakom sig sedan länge.
Vissa brott – till exempel mord – är förstås av det slaget att sådana invändningar inte är lika starka. Och ny förbättrad teknik har gjort att i somliga fall mycket gamla brott kan klaras upp med hjälp av exempelvis övertygande DNA-bevisning.
Morgan Johansson har med sitt nya utspel inte precis gett uttryck för någon vilja att problematisera frågan och när han nu i starten på valrörelsen slår på trumman för hårdare tag över hela linjen passar det väldigt väl in i de nya stämningar i kriminalpolitiken som de flesta partier tävlar om att exploatera. Det gäller att låta tuffast. Vad som egentligen leder till minskad kriminalitet och till ett bättre och tryggare samhälle är en annan och alldeles för krånglig sak att diskutera.
Men det är samtidigt svårt att ta själva argumenteringen i Johanssons utspel riktigt på allvar. Menar han verkligen det han säger? För alla grova brott?
Låt oss påminna oss regeringens attityd i samband med det senaste tunga rättsliga beslutet om Sveriges mest uppmärksammade brott i modern tid, Krister Peterssons nedläggning av Palmeutredningen den 10 juni förra året.
Morgan Johansson var vid den tiden justitieminister och ställföreträdande statsminister och kan därmed rimligtvis göras ansvarig för Stefan Löfvens uttalade förhållningssätt till åklagarbeslutet – ända tills han öppet tar avstånd från vad Löfven sagt.
Som vi minns avslutade Petersson utredningen med hänvisning till misstankarna mot Stig Engström trots att han var tvungen att medge att dessa misstankar inte skulle ha räckt till åtal om Engström levt. Innebörden av det åklagarbeslutet var förstås att om Engström var oskyldig – eller för den delen om han var skyldig och hade medgärningsmän – så bjöd Petersson på fri lejd för sådana personer som hittills kommit undan. Saken var klar. Den eller de ansvariga för mordet på Olof Palme skulle inte längre eftersökas.
Och Stefan Löfven valde att låta som om den ”lösningen” fick duga alldeles utmärkt. Hans kommentar var att han hoppades att Peterssons beslut skulle ”läka såren”. Han tillade: ” Även om familjen [Palmes familj] också är besviken över att det inte finns någon riktig konklusion kring vem som är skyldig, så hör jag att också de tror att det här nog är så nära sanningen som man kan komma.”
Det vill säga: det var i sin ordning att åklagaren på en höft pekade ut en avliden person som inte tilldelats någon försvarare. Det var nog han som sköt, att det inte var bevisat var väl inte hela världen. Och så fick saken vara klar. Här handlade det alltså inte precis om att sända signaler till personer som kunde ligga bakom mordet att lagen kan nå dem. Tvärtom faktiskt.
I förbifarten mumlade också Löfven något överslätande om det besvärande faktumet att han själv tidigare med bestämdhet pekat ut en helt annan gärningsman än Engström, det vill säga Christer Pettersson. På icke närmare redovisade grunder hade han alltså nu ändrat sig och ersatt missbrukaren från Rotebro med försäkringstjänstemannen från Täby.
Det viktigaste för Löfven kanske var att utredningen nu kunde läggas till handlingarna och att det därmed förhoppningsvis skulle bli slut på alla jobbiga frågor om vad som kunde ligga bakom mordet – och om vad Löfvens partikamrater på 80-talet egentligen sysslade med när de lät Hans Holmér och Ebbe Carlsson ta hand om utredningen.
Men för att återvända till frågan om ny lagstiftning när det gäller preskriptionstider. Andra som försvarat åklagarbeslutet om att avsluta Palmeutredningen har vanligtvis hänvisat till att a) det knappast går att få fram sanningen så lång tid efteråt och b) det kostar för mycket pengar att fortsätta utreda detta brott.
Det ska bli intressant att se vilka av dem som argumenterat så som kraftfullt i det avseendet också går emot Morgan Johanssons utspel om att polis och åklagare nu ska spendera stora resurser på att hålla liv i andra gamla brottsutredningar, alltså sådana som inte gäller statsministermord.
Gunnar Walls blogg 