Inte riktigt Holmérs innersta tankar – men en spaningsledare i närbild

Hans Holmér är huvudpersonen i en ny serie program från P3 Dokumentär. Där redovisas inspelningarna från hans hemliga möten med DN-reportern Ann-Marie Åsheden. De träffades på inledningsvis daglig basis från och med en vecka efter mordet. Och mötena fortsatte under hela hans tid som spaningsledare. Upplägget var att Åsheden skulle få en exklusiv ”inside story” om hur fallet klarades upp. Det blev i stället en dokumentation över det första kraschade försöket att leverera en lösning.

DET BÖRJADE SOM EN YTTERST HEMLIG OCH YTTERST DISKUTABEL överenskommelse. Dagens Nyheters chefredaktör Christina Jutterström var god vän med Ebbe Carlsson – Hans Holmérs samarbetspartner från sjukhusaffären och bordellaffären, två politiska skandaler som skakat Sverige på 70-talet. Holmér och Ebbe hade gjort sig kända som politiska fixare med täta band till den socialdemokratiska partitoppen.

Att Jutterström kände Ebbe var kanske inte så överraskande. Ebbe kände många inflytelserika personer, det ingick i hans sätt att arbeta.

När det blev känt att Ebbes gode vän Holmér, då länspolismästare i Stockholm, tagit på sig rollen som spaningsledare i Palmeutredningen tog det inte lång tid innan Jutterström fångades av en idé. Den gick ut på att DN skulle få storyn om mordspaningarna inifrån genom att en reporter fick en exklusiv kontakt med Holmér. Medan spaningarna pågick skulle Holmér berätta och reportern skulle notera och tiga. Men så fort som fallet klarats upp skulle DN med ensamrätt kunna leverera Holmérs egen success story.

Ebbe talade med Holmér som visade sig vara positivt inställd. Och bara några dagar efter mordet träffades Jutterström. reportern Ann-Marie Åsheden och Holmér hemma hos Ebbe. Holmér bodde själv till och från hos Ebbe eftersom hans äktenskap just brutit samman och han inte kunde bo hemma.

Mötet var kort och slutade med en överenskommelse. Holmér skulle ha rätt att avgöra när och om materialet skulle publiceras. Jutterström tyckte, förstår vi av hennes uttalanden i dokumentärserien, att hon hade gjort ett kap. Länspolismästaren hade å sin sida lyckats upprätta ett hemligt samarbete med Sveriges dominerande dagstidning – en nog så diskutabel åtgärd från en statlig befattningshavare, men en noterbar framgång för en PR-sinnad person som Holmér.

Det gick inte som DN och Holmér hoppats. Efter nästan ett år som spaningsledare tvingas han avgå under förnedrande former. Hela tiden fram till dess har Åsheden haft sina möten med honom i polishuset – i början dagligen men senare med lite längre intervaller. Hon har varje gång blivit diskret insmugglad med hjälp av Holmérs sekreterare. Nästan ingen annan har vetat något.

Vad skulle det nu bli av materialet? Det blev en kompromiss. Sommaren 1987 publicerade DN en artikelserie med namnet Holmer 1 mars – 31 maj 1986, alltså en skildring som baserade sig på mötena med spaningsledaren under de tre första månadernas mordutredning. Samma år kommer reportagen ut i bokform under titeln Jakten på Olof Palmes mördare – de tre första månaderna. Boken ges ut av Bonnier Fakta där Ebbe Carlsson är chef.

Raskt fram 35 år i iden. Åshedens intervjuer har mer eller mindre fallit i glömska. Men nu visar det sig att hon spelat in allt på kassettband och sent omsider tillåtit reportern Lovisa Lamm Nordenskiöld, och producenten Hugo Lavett att ta del av inspelningarna och använda dem som underlag för en dokumentärserie om hela materialet, alltså även det som beskriver månaderna fram till det bittra slutet för Holmér.

Jag fick lyssna på de tre första avsnitten inför min medverkan i Sveriges Radios Studio Ett i eftermiddag, den 3 februari, där serien presenteras. Och i programmet gav jag en del synpunkter på Holmér och hans roll som spaningsledare – ett ämne som jag ju behandlat utförligt framför allt i Mörkläggning, min första Palmebok som nu är ute i en ny uppdaterad upplaga.

P3 Dokumentärserien som fått namnet Palmeutredningen inifrån består av ganska korta avsnitt från Åshedens inspelningar med Holmér, sammanbindande kommentarer från Lovisa Lamm Nordenskiöld, mediaklipp från den aktuella perioden samt nutida intervjuuttalanden från inte bara Ann-Marie Åsheden utan också en rad andra personer som funnits runt Holmér.

Men även om sekvenserna med Holmér själv verkligen är ganska korta är det förstås ändå han som är den självklara huvudperson i programmen. Hans pressekreterare Leif Hallberg säger i ett avsnitt: ”Han hade en magisk aura”. Och det fångar onekligen något av personen Holmér – han byggde, bland annat genom sina presskonferenser, upp en atmosfär kring sig själv som en sorts superpolis med star quality. Det var den förmågan som gjorde det möjligt för honom att under ett år fortsätta leda den gigantiska mordutredningen – utan att han själv hade några egentliga kunskaper just om hur man utreder ett mord.

På presskonferenserna var han tuff, slagfärdig och sammanbiten – något som imponerade på journalister och allmänhet. I samtal med Åsheden visar han upp en annan sida, han framstår som mjuk, känslig och lite tvekande. Är den mer äkta? Det är tveksamt, men den fungerade. Åsheden visade fortfarande i sin andra bok om Holmér, Förbannelsen, att hennes lojalitet till honom fanns kvar.

Att Holmér kunde vara nog så bedräglig inte minst mot personer som valt att lita blint på honom visar sig i serien när spaningsledaren berättar utförligt för Åsheden om vad Lisbeth Palme har delgett honom i förtroende. Lisbeth har gett tydligt uttryck för att hon inte gärna vill tala med några andra poliser än Holmér och räknar med att vad hon säger till honom ska stanna hos honom, i alla fall inte hamna i tidningarna. Senare, när Lisbeth genom publiceringen i DN inser att Holmér svikit hennes tillit, blir hon rasande.

Hur ärlig var Holmér mot Åsheden? Det framkommer i serien att han väntade en månad med att berätta något för henne om den uppgiftslämnare som kom att bli en helt central figur i PKK-spåret, den alkoholiserade kåkfararen Seppo.

Den 13 maj 1986 kontaktar denne polisen för att lämna en berättelse om hur han ett par veckor före Palmemordet skaffat fram ett par magnumrevolvrar åt två fängelsekompisar, den kroatiske terroristen Miro Baresic och en kurdisk knarklangare. Det blir snabbt utgångspunkten för den kampanj mot PKK som Holmér börjar skissa och som han ger namnet ”Operation Alfa”. Men Holmér nämner ingenting om Seppo eller om vapentipset till Åsheden förrän den 10 juni.

De är kanske inte så förvånande att han tvekade om hur han skulle ta upp detta tips med Åsheden. Rent sakligt var det knappast mer känsligt eller mer trovärdigt en en lång rad andra tips som han utan restriktioner diskuterade med henne. Men här handlade det om ett spaningsuppslag som han tänkte göra något riktigt stort av – och då fanns det inget utrymme att sjabbla.

I efterhand är det lätt för vem som helst som studerar tillgängligt material att kopplingen mellan denna påstådda vapenaffär och PKK redan från början bör ha framstått som högst diskutabel. Och med tiden visade det sig att Seppo av allt att döma hittat på alltihop, kanske inspirerad av den belöning som Holmér utlyst och av att Holmér tidigare under våren visat upp just två magnumrevolvrar i TV.

De avsnitt jag lyssnat på för bara fram handlingen till sommaren 1986 då Holmér just dragit igång sin kampanj för att knyta PKK till mordet. Hela upptrappningen av satsningen på PKK-spåret och Holmérs stegrade konflikter med åklagarna om den saken ligger i senare avsnitt.

Det vore synd att missa dessa. Vad som inträffade de månaderna är laddad politisk och juridisk dramatik.

De avsnitt jag lyssnat på innehåller några uppgifter som jag menar är felaktiga eller diskutabla. Jag räknar med att återkomma till dem i den diskussion om serien som jag räknar med kommer att föras här på bloggen.

Avsnitt 1 av serien heter Olof Palmes sista timmar. Det börjar med att berätta om mordkvällen och fortsätter sedan med överenskommelsen mellan Dagens Nyheter och Holmér. Medverkar i nutida intervjuer gör bland annat Mårten Palme och Christina Jutterström.

Avsnitt 2, Hans Holmér och de 40 ljusen, handlar om den första kaotiska tiden efter mordet. Medverkar gör bland andra Hans Wranghult som var Holmérs biträdande spaningsledare, pressekreteraren Leif Hallberg samt Tommy Lindström, dåvarande chefen för rikskriminalen och medlem i spaningsledningen.

De återstående avsnitten kommer att släppas enligt följande. Del 3: 6 februari, Del 4: 8 februari, Del 5: 10 februari, Del 6: 13 februari och Del 7: 15 februari.

174 reaktioner på ”Inte riktigt Holmérs innersta tankar – men en spaningsledare i närbild

  1. I första avsnittet, i intervjun med Mårten Palme då han beskriver händelserna under mordkvällen, så tycker jag det är noterbart att han utelämnar helt färden till Västerlånggatan, efter att han fått beskedet från Lisbeth att Olof blivit skjuten och att han befinner sig på operationsbordet. Ännu en i raden av besynnerligheter som kretsar kring mordet på statsministern.

    I övrigt är det ändå intressant att få höra Holmérs röst i ett avslappnat sammanhang. Men precis som Gunnar indikerar i sin text, så är det ju tveksamt att Holmér skulle vara fullt öppenhjärtlig i ett sådant sällskap.

    1. Ja, det där med att Mårten utelämnade färden till Gamla Stan reagerade jag också över. Och hans berättelse i det här sammanhanget gjorde ju klart att han redan vid telefonsamtalet förstod att läget var allvarligt för hans far. Därmed kan det ju inte gärna ha funnits utrymme för missuppfattningen att föräldrarna skulle ha tagit sig till bostaden efter skottlossningen.

      1. Jag tror inte han missuppfattade…..att han åkte till bostaden först beror på chock ,tänkte inte helt som vanligt.Har MP medgivit att han åkte till bostaden först eller är det en skröna …..Om han funderar på de ambulanser han hörde ,på vägen hem ,borde vara ganska lätt att utreda tyvärr har han inte ärvt sin pappas förmåga till analys.På något vis vill jag lämna han söner ifred….vilket liv de har levt alltid i skuggan av sin pappa och mordet på den samme.Vem vill få sin pappa avrättad på Sveavägen sent en fredag kväll….ingen!

        1. I dokumentärfilmen Satans mördare från 1995, visad av TV 4, sa Mårten:

          ”Min mamma ringde då till min flickvän och sa att de blivit beskjutna och att min pappa opererades på sjukhuset. Och då rusade vi iväg och fick tag i en taxi och jag trodde att hon fortfarande var hemma på något sätt så vi åkte dit till Västerlånggatan och rusade upp där. Men hon var ju inte där men så stod nån polis utanför och så fick vi skjuts till Sabbatsbergs sjukhus.” Uttalandet finns citerat av Lars Borgnäs i Olof Palmes sista steg, sid 189.

          Lars Borgnäs som redan tidigare fått klart för sig att Mårten och Ingrid varit i Gamla Stan innan de åkte till sjukhuset hade själv talat med Mårten om saken 1994 och frågat honom varför han inte åkte direkt till sin far på Sabbatsberg. Mårten hade svarat: ”Jag trodde inte det var så allvarligt.” (Borgnäs, sid 188.)

          Det är ju en helt annan bild än den Mårten själv ger när han intervjuas i P3:s nya dokumentärserie. Med start 14:10 in i det första avsnittet säger han:

          ”Plötsligt så ringer min mamma och är väldigt uppriven. Hon sa: ‘Vi har blivit beskjutna. Han opereras på sjukhuset och de vet inte om han klarar det. Jag liksom blev så chockad att vi stack iväg, det var ett väldigt konstigt samtal.”

          Reportern fortsätter berättelsen: ”Mårten har inga detaljer om vad som har hänt. Han och hans flickvän beger sig mot sjukhuset och vet inte vilket tillstånd hans pappa är i när de kommer dit. Mårten fortsätter: ”Då har det liksom samlats, då står det en massa poliser utanför entrén på Sabbatsberg. På nåt sätt rusar vi in där.”

          Det är ju en annan version än den Mårten ger till Lars Borgnäs och i TV 4-dokumentären. Oklart är dock hur mycket reportern kan ha bidragit till detta eftersom Mårtens framställning är klippt och delvis ersatt med reporterns ord.

          Ja, givetvis måste man ha respekt för sönerna Palmes svåra situation.

          Själv var jag till exempel i kontakt med Joakim Palme inför publiceringen av min bok Konspiration Olof Palme. Jag hade nämligen då fått tag i den fullständiga versionen av Palmes obduktionsprotokoll och ville förvarna Joakim om det samt fråga honom om han och familjen hade några synpunkter på en eventuell publicering av det. Jag fick svaret att familjen inte ville att protokollet skulle offentliggöras. Mot den bakgrunden valde jag att bara citera sådana delar som var relevanta för de saker jag behövde diskutera (samtidigt som jag förstod att familjen Palme helst hade sett att jag inte återgav något alls ur protokollet.)

          Med andra ord: jag håller med om att det är angeläget att undvika journalistik som i onödan orsakar obehag för familjen Palme.

          Men med det sagt, både Mårten och Joakim har många gånger under årens lopp ställt upp i nyhetsmedia, bland annat för att ge uttalanden i skuldfrågan. Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson betraktades ju i många år som ett tungt sakligt argument för att Pettersson var hennes makes mördare. Mot den bakgrunden är det naturligt att också familjen Palmes påståenden granskas och vid behov ifrågasätts.

          Frågan om vilken väg Mårten Palme tog till sjukhuset kanske är fullkomligt oväsentlig. Men att han har lämnat motstridande uppgifter om saken måste ändå kunna påtalas.

          1. Om det gått lång tid mellan intervjuerna och om han inte förberett sig på dessa så tycker jag inte att det är konstigt om uppgifter är motstridiga.

            1. Nu handlar det här om ett väldigt dramatiskt och tragiskt händelseförlopp som bör ha återkommit i Mårtens tankar många gånger genom åren.

              Men visst, du skulle kunna ha rätt ändå. Minnet är ibland en häpnadsväckande otillförlitlig informationskälla. Och anlägger vi den infallsvinkeln på Mårten Palmes hågkomster från mordnatten måste vi förstås vara ytterst försiktiga med hans nuvarande tolkning av något annat – minnesbilden av mannen vid skyltfönstret söder om biografen. Det vill säga den man som han observerat hastigt och som han tidigare förknippade med Christer Pettersson men nu förknippar med Stig Engström.

              Händelseförloppet sedan Mårten fått veta att hans far blivit skjuten borde, kan man tycka, ha satt sina tydliga spår i minnet. Observationen av mannen vid bion gjorde däremot Mårten i ett skede när han inget visste om vad som skulle hända några minuter senare. Vilken förmåga hade han då att göra tillförlitliga noteringar i minnet av en iakttagelse som måste ha framstått som måttligt intressant?

              1. Ja, det som hände Mårten mellan klockan 23 och förhöret med Börje Wingren klockan 05:20 är ungefär följande:

                • Mårten samtalar ca klockan 23:10-23:15 med sina föräldrar utanför Grand och observerar flyktigt en man utanför möbelaffären en bit bort.
                • Mårten och hans flickvän Ingrid lämnar Grand och går mot Ingrids bostad i Vasastaden.
                • Cirka 20-30 minuter efter att Mårten och Ingrid kommit hem får de via ett telefonsamtal från Lisbeth det dramatiska budskapet att Olof Palme är skottskadad, men det är inte helt klarlagt om Mårten får beskedet att Palme är död.
                • Mårten verkar missuppfatta var Lisbet är, Mårten och Ingrid beställer en taxi och åker till föräldrarnas lägenhet i Gamla Stan. Väl framme vid föräldrarnas lägenhet inser Mårten att Lisbet inte är där. Mårten och Ingrid får istället skjuts med en polisbil till Sabbatsbergs sjukhus. Allra senast vid framkomsten till sjukhuset nås de av beskedet att Olof Palme avlidit.
                • På sjukhuset får Mårten träffa sin upprivna mamma och senare ansluter Mårtens farbror Claes Palme och andra släktingar.
                • Det har inte framgått tidigare men enligt intervjun i P3-dokumentären verkar både Lisbeth och sönerna få se den döde maken och fadern. Och det är inte orimligt att det är första gången som Mårten får se en död människa – bara detta borde vara mycket omskakande.
                • Till sjukhuset kommer också flertalet poliser som vill förhöra Lisbet men de önskar säkert även tala med Mårten.
                • Ytterligare något senare kommer flera ministrar till sjukhuset och det verkar bli allmänt rörigt med mycket folk som springer hit och dit.
                • Runt klockan 03:00 eller något liknande lämnar Lisbeth och Mårten sjukhuset för färd mot lägenheten i Gamla Stan.
                • Vad som sedan händer i Gamla Stan är inte beskrivet men ungefär klockan 05:00 eller något tidigare kommer Mårten på att han sett en suspekt man i närheten av föräldrarna när de efter bion stod och samtalade på Sveavägen. Mårten kontaktar polisen och blir klockan 05:20 förhörd av Börje Wingren.

                Under loppet av ungefär sex timmar har Mårten med andra ord med stor sannolikhet varit med om de mest traumatiska och omskakande händelserna han upplevt hittills i sitt 24-åriga liv. I detta läge drar sig Mårten till minnes en man han sett flyktigt sex timmar tidigare vid Grand. Jag vill på intet sätt ifrågasätta Mårtens trovärdighet som vittne men varför skulle Mårten minnas detaljerade saker i klädsel och utseende hos någon han kortvarigt under någon sekund sett sex timmar tidigare, jag tycker alltså det finns anledning att åtminstone delvis ifrågasätta tillförlitligheten i Mårtens vittnesmål.

                I tingsrätten eller om det är i hovrätten säger Mårten också att han associerat Grandmannens utseende med en bekant och att han inte är säker på om t.ex. uppgiften om glasögonen gäller Grandmannen eller bekanten. Det finns alltså en risk att det är en sammanblandning med bekanten som dyker upp i Mårtens minnesbild. Nej det finns stor anledning att vara försiktig med Mårtens uppgifter.

                Dessutom har ingen sett Mårtens Grandman följa efter paret Palme. Vittnet Pia E, som borde vara betydligt mer uppmärksam än Mårten då hon precis observerat statsministern, uppger att ingen följer efter paret Palme fram mot gatuköket. Det skulle i och för sig gå att tänka sig att Mårtens Grandman valde att byta sida på Sveavägen när Palme gick söderut, kanske därför att han inte ville bli observerad av Pia E vid busshållplatsen. Om så, är det inte omöjligt att Grandmannen, om denne raskar på stegen, hamnar före paret Palme vid Dekorima. Eller så är han identisk med Nicolas täckjacksman.

              2. Mårten Palme sade i en intervju efter konfrontationen om Christer Pettersson: ”Jag pekade ut honom men jag är inte säker på att det var han.” Något i den stilen. Redan på MPs egna uppgifter är alltså utpekandet av CP mycket oklart.

                När han pekar ut SE är det med större säkerhet. Han säger också idag att CP skiljde ut sig mycket i konfrontationen. Flera andra har pekat ut SE vid bion. Grandmannen behöver ju inte vara SE trots detta men kan mycket väl vara en person som är lik honom. Om stämpelklocksalibit stämmer bör ju SE inte hunnit befinna sig vid Grand vid denna tidpunkt.

          2. Det jag inte förstår är att de pratar om en operation (på sjukhuset). Enligt Mårten säger Lisbeth Palme följande ”Han opereras på sjukhuset och de vet inte om han klarar det”. Som jag har förstått händelsen så dör Olof Palme någon sekund efter skottet vid dekorima. Han faller död till marken. Varför operation, om han är död?

            1. Läkarlaget på Sabbatsberg försökte återuppliva Palme trots att mycket pekade på att det var meningslöst. De gjorde då ett operativt ingrepp. Först 00.06, ungefär en halvtimme efter ankomsten till Sabbatsberg, dödförklarades Palme.

              Jag kan inte bedöma om läkarna hade gjort liknande försök om det hade handlat om någon annan än statsministern. Men jag kan förstå att de inte ville riskera kritik för passivitet.

      2. Som jag ser det finns det bara en sannolik förklaring till varför Mårten åkte till bostaden innan Sabbatsberg. Det faktum att han ville komma in i lägenheten trots att det var uppenbart att Lisbet inte var där talar ju entydigt för att han skulle hämta något. Mest rimligt är väl, tycks det mig åtminstone, att det var något Lisbet bett honom att hämta.

        Varför har han då inte berättat vad det var på alla dessa år?
        Och är det verkligen möjligt att polisen inte frågat om detta?
        Och varför är media så totalt ointresserad att ställa frågan?

        Det kan ha varit något som kändes skämmigt att berätta, men det kan också ha varit t.ex. en anteckningsbok, hemliga dokument eller en dagbok. Det är t.ex. möjligt att tänka sig att Olof hade förberett en åtgärdslista till Lisbet om det värsta skulle hända, framför allt om han kände sig hotad från olika grupper inom säkerhetsapparaten.

        Hela fallet (liksom en del andra fall som t.ex. Estonia, det hemliga NATO-samarbetet respektive ubåtskränkningarna) är genomsyrat av märkligheter där de breda medierna aldrig ställer de uppenbara frågorna. Hellre låter man konspirationsteorier frodas än att berätta sanningen. Det talar, enligt min mening, för att det finns åtskilligt skumt som inte tål dagens ljus.

        Min känsla är att det offentliga, tvärtemot vad som brukar hävdas, i själva verket ser ‘foliehattar’ och ‘fake news’ som en tillgång. När den offentliga sanningen ifrågasätts är det enkelt att peka på alla tokigheter som folk tror på och så kan man klumpa ihop alla och avfärda dem. Och än så länge fungerar den taktiken.

        Mvh Mattias

        1. Sant. Och att ställa kritiska frågor som ifrågasätter den befästa officiella versionen (eller som initierad att berätta hur det egentligen ligger till ) innebär för många karriärmässigt självmord. Själv undrar jag varför inte de stora medierna gav större utrymme till att granska nedläggningen av utredningen och utpekandet av skandiamannen? Som det var nu var det mer att de återgav vad andra tyckte men ingen egen granskning på den punkten.
          Enligt Oliver Stone är det en viktig del av psyops (som etablerades av CIA på 50-talet ) att misskreditera folk som ifrågasätter den officiella versionen genom att benämna dem konspirationsteoretiker/foliehattar.

        2. ”Mest rimligt är väl, tycks det mig åtminstone, att det var något Lisbet bett honom att hämta.”
          Såvitt vi vet var Lisbet inte ensam när hon talade med sönerna per telefon. Sköterska eller sköterskor lyssnade och har inte nämnt något om instruktioner att fara till Gamla Stan. Kan Ulf Dahlsten eller någon annan ha hunnit och haft anledning att ringa Mårten?

          Om ett möte vid mordplatsen eller runt hörnet var avtalat, vem som ville Palme väl kan ha vetat om det? Skulle verkligen Palme ha lämnat dokument i bostaden – lätt tillgängliga – som kunde avslöja något farligt eller obehagligt? Vet man vilken uppsikt säpo hade över dem som skötte städning och tvätt, huruvida de hade nyckel konstant eller var de fick den osv?

          Om Dahlsten eller annan medarbetare haft kunskap om ett möte vore det obegripligt om de inte omedelbart delgav polisen den informationen, vilken skulle ha utgjort den mest väsentliga ledtråd som kommit fram hittills. Detsamma gäller naturligtvis Lisbet huruvida hon haft förkunskap eller bryskt blivit varse.

          Just nu fokuseras här på mysteriet med besöket i Gamla Stan vilket är rimligt pga dess utelämnande i radioprogrammet och den nya versionen av telefonsamtalet som redovisades där. Men lika frånvarande var mannen som grälade med eller var aggressiv mot Palme vid Grand, medan man fortsätter skriva om allehanda andra män vid Grand.

      3. Han kanske bara ville få slut på spekulationerna han visste skulle komma än en gång? Om varför han åkte dit, kanske han inte orkade med det tjatet en gång till? Hans officiella version är ju att han inte riktigt visste varför dom yrade på dit? Av nån anledning åkte dom dit först och om det var ett missförstånd eller ngt av mer privat karaktär vet bara familjen! Eller så valde reportern att klippa ner det eller fattade honom fel! Han kan även sagt fel helt enkelt.

        Men så här öppenhjärtlig har jag har aldrig hört Mårten Palme! Mkt intressant att höra hans tankar och jag omvärderar i mångt och mkt min syn på honom! Det där känns så ärligt! Han pratade ju om att han ville se ett bra reportage eller jobb om utredningen i SVT en gång, han kanske kände det var dags och tiden var kommen att våga prata lite mer frigjort om hur han såg och ser på saker! Tiden är lite kommen då sekretessen hävts. För vad han tycker/tyckte om Holmer är rätt klart! Kul att även ha än kan vara mänskligt avslappnad och tom skrattar och väljer prata lite utanför boxen! Det där vinner han på tror jag!

  2. Vi har ‘mysteriet’ med hur Mårten och flickvännen kom till Västerlånggatan. Hur gick det egentligen till? Verkar inte som om att Mårten någonsin klargjort det, eller? En annan sak som man kan fundera på: när allt ‘var över’ på Sabbatsberg, lämnades Lisbet ensam i lägenheten på Västerlånggatan då? Och, i så fall, var det så klokt? (det fanns säkert polisbevakning utanför, men jag tänker hur hon i så fall lämnades helt ensam i lägenheten, om Mårten och flickvännen åkte hem till henne igen?).

    1. Det redovisas i avsnitt 1 i dokumentärserien att Mårten åkte med sin mor till Gamla Stan från Sabbatsberg. Han berättar i samma avsnitt om att han har svårt att somna och plötsligt minns mannen han sett utanför biografen efter föreställningen och kommer fram till att han vill berätta om det så snart som möjligt. Han får då skjuts från Västerlånggatan av en polisbil till Polishuset på Kungsholmen där han lämnar sitt vittnesmål om saken. Därefter blir han enligt reportern skjutsad tillbaka till sin mor igen. Jag tror inte det finns några frågetecken omkring detta.

      1. Jo, jag lyssnade som hastigast igår när jag jobbade, och missade väl då att han sa att det var till Västerlånggatan som även han (och flickvännen) återvände efteråt. Minns att jag hörde att han sa att han hade svårt att somna vid 4-5-tiden, och plötsligt fick minnesbilden i huvudet av mannen utanför biografen som uppfattat hade tittat ‘konstigt’ på föräldrarna (”sett ner på dem”. Var han mycket längre än dem? Stod han högre placerad? Eller vad?), och gick ner till polisbevakningen ute på gatan och fick skjuts till polishuset, och där fick han då också se det kaos som rådde. Förstod inte då explicit att det var ifrån Västerlånggatan, tänkte att han och flickvännen återvände till flickvännens lägenhet igen efteråt (och fick polisbevakning även där). Men så var det kanske alltså inte då.

        Men den andra frågan kvarstår dock: hur tog sig Mårten och flickvännen ifrån hennes lägenhet till Västerlånggatan när de först fick reda på att OP var skjuten? (för att därifrån då få skjuts med polisbil till Sabbatsberg).

        1. Ser inte något mysterium med hur Mårten med flickvän tog sig till Västerlånggatan. De fick tag i en taxi uppgav Mårten i en TV4 dokumentär 1994. Se Gunnars inlägg ovan. Att Mårten sa att mannen utanför biografen såg ner på hans föräldrar tror jag inte ska tolkas bokstavligt. Snarare menar nog Mårten att mannen tittade på Olof och Lisbet med en föraktfull blick ungefär som att han såg ner på dem

          1. Ok, så de tog taxi till Västerlånggatan då. Men varför lånade de nyckel av grannen och gick in i lägenheten när de insåg att Lisbet inte var där? Väntade de på polisbilen som skulle komma och skjutsa dem till Sabbatsberg? Har Mårten P kommenterat detta någon gång?

            Jo, tänkte egentligen också att den mannen tittade ”föraktfullt” på dem (att det var det som menades med ”såg ner på dem”).

            1. James
              Det finns uppgifter som pekar på att Mårten lånade en nyckel av grannen.

              GW: Jag har tagit bort grannens namn från kommentaren. Det kan tilläggas att jag För en tid sedan försökte intervjua denne granne, dock inte om detta utan mer allmänt om tecken på övervakning av paret Palmes bostad före mordet. Jag hann inte fram till att ens ställa den frågan, han var ovillig att prata om någonting som hade med Palmeutredningen att göra.

              1. Gunnar W.
                Interessant opplysning. Er ”grannen” hørt og finnes hans vitnemål i utredningen? Det er åpenbart at familien Palme har hatt tillit til denne naboen i og med at han hadde reservenøkkel til leiligheten. Han – eller hun – bør vel også ha vært sikkerhetsklarert på et eller annet nivå som statsministerens nabo.

    2. Ja, MP:s besök på Västerlånggatan är en av de så att säga ”konkreta” frågetecknen kring timmarna runt mordet, tillsammans med exempelvis den oväntade vägen hem, skottet mot LP, hennes vittnesmål på sjukhuset och WT-männen. Det är svårt att undgå känslan av att vi inte har hela bilden; ja, svårt att inte bli övertygad om att det är något här som inte sett dagens ljus. Samtidigt måste man givetvis förmå härbärgera den ”enklare” förklaringen: en ensam galning, sammanträffanden, etc., och vara uppmärksam på ens egen tendens att tolka saker på ett visst sätt, efter ens övergripande förståelse av skeendet. — Så många frågor, så lite svar, efter alla dessa år… 🙂

  3. Hej Gunnar,

    Ett stort tack för att vi via detta inlägg kan kommentera detta intressanta källmaterial! Det är utmärkt att bloggen inte i huvudsak blir ett forum för att föra alla dessa ändlösa – för att inte säga tröstlösa – diskussioner om Engström.

    Intervjuerna med Holmér är mycket intressanta men efter att ha lyssnat på de två första avsnitten går det att konstatera att det inte är så mycket nya, om ens några, detaljer om mordspaningarna som kommer fram i de korta avsnitt där vi får höra Holmér själv. I Åshedens bok ”Jakten på Olof Palmes Mördare – De tre första månaderna” ägnas minst halva boken åt vad som hände den första månaderna, och här finns åtskilligt mer än vad som nu finns återgivet i radioreportaget (även t.ex. ”saltmannen” och Engström finns med i Åshedens bok). Därför delar jag din åsikt som du nämnde i gårdagens Studio Ett, att det skulle vara mycket givande att få ta del av alla 90 timmars inspelningar.

    Däremot har jag en avslutande kommentar kring första delen av den rubrik du satt på inlägget, dvs. ”Inte riktigt Holmérs innersta tankar”. Ja, du vill, som försvar för dina egna teorier, gärna tro att Holmér även här spelar ett spel för Åsheden. Det kan ligga någon sanning i detta, men som du vet är jag personligen inte lika övertygad om att Holmér redan från början hade den agenda du gärna vill tillskriva honom. Du var också inne på detta under samtalet i gårdagens Studio Ett. Men får vi tillgång till hela källmaterialet på ca 90 timmars inspelningar borde det gå att göra en bättre analys – rimligen borde materialet i Riksarkivet bli offentligt senast 50 år efter mordet.

    1. Andes Fredric,
      vi får säkert anledning att återkomma till den hör diskussionen efter att ha lyssnat på de senare avsnitten av dokumentärserien.

      Och som sagt, det vore verkligen värdefullt att gå igenom alla de 90 timmarna. Något som då skulle vara särskilt intressant vore att dag för dag jämföra Åshedenbanden med inspelningarna från ledningsgruppsmötena i Palmerummet.

      1. Gunnar,

        Yes, om vi bortser från debatten kring Palmemordet borde en medie- eller kommunikationsforskare här ha ett unikt material. Det finns följande fem källor som parallellt tar upp samma sak:

        • Bandinspelningarna från ledningsgruppsmötena i Palmerummet
        • De skriftliga protokollen från ledningsgruppsmötena i Palmerummet
        • Åshedens intervjuer med Holmér
        • Åshedens bok ”Jakten på Olof Palmes Mördare – De tre första månaderna
        • Vad massmedia skrev och rapporterade i tidningar, radio och TV

        Att ha dessa fem parallella källor som beskriver samma skeende borde vara något enastående i sitt slag och en guldgruva för en hugad forskare!

        1. Ja, och det finns ju mera. Till exempel materialet som jurist- och parlamentarikerkommissionerna lämnade efter sig. Dessa kommissioner talade med ett antal nyckelpersoner och anteckningar från detta finns kvar men avspeglas inte särskilt utförligt i kommissionernas slutrapporter.

  4. Det är onekligen intressant att få lyssna på hur Holmér väljer att lägga sina ord och i vilka olika stämningslägen han befinner sig. Detta oavsett om han i första hand är angelägen om att skriva sin egen hjältehistoria. Ingen mäktar med att spela den rollen under så lång tid, utan att människan Hans Holmér tittar fram bakom fasaden då och då.

    Förhoppningen man kan ha på dokumentärserien är att just personporträttet fördjupas. Hittills har bilden av honom varit ganska ytlig och schablonmässig. Det är ju knappast den självsäkre fixaren eller manipulatören Holmér man vill veta mer om.

    Jag tror också att de återkommande samtalen kan ha fungerat som en viktig ventil för honom, även om detta inte var hans främsta bevekelsegrund när han välkomnade upplägget. Det är frapperande hur tidigt Åsheden tycks lämna sin journalistroll och istället bli terapeut, tröstare och kurator.

    De olika turerna i utredningen 1986-87 är väl genomlysta vid det här laget, inklusive spaningsledningens killgissningar om motivbild och modus operandi. Där är det väl frågan om bandinnehållet har så mycket nytt att erbjuda, men några mindre pusselbitar kan det förvisso finnas. Jag ser hur som helst fram emot fortsättningen.

  5. Angående Seppos tips om att han skaffat revolvrar till en kurd och till Miro Baresic har jag ofta funderat på en sak:

    Holmér menar ju att det var detta tips som gjorde ett han började satsa på PKK-spåret. Låt oss för resonemangets skull bortse från vår vetskap om att PKK var aktuellt betydligt tidigare än så och bara anta att Holmér berättade sanningen här. Varför satsade han på grund av detta tips just på PKK? Varför inte lika gärna på Ustasja, som ju Lisbeth hade nämnt redan under mordnatten?

    1. Det är en bra fråga. Men han var väl tvungen att välja även om vapentipset pekade både mot Ustasja och mot inte PKK egentligen, men i alla fall mot en kurd.

      Båda alternativen bör ha varit lockande för Holmér eftersom det i båda fallen skulle vara möjligt att ersätta en normal rättegång med en hemlig terroristutredning och ett utpekande av en organisation även om det inte fanns några gärningsmän att åtala.

      1. Jag funderade under lyssning av avsnitt 3 och 4 mycket på varför man valde det sk PKK spåret. Vapen spåret verkar ju onekligen intressant och pekar isf på en kurd men han var ju enligt uppgift inte ens ansluten till PKK. När man så får veta om journalisten på Lektyr som får ta del av PKK spaningen från SÄPO kan jag inte låta bli att tänka att det låter som en väldigt medveten plantering alltså mer som ett medvetet utskickat villospår. Varför annars använda media?

        Holmér med sitt förflutna på SÄPO är han en riktigt bra skådespelare eller?

  6. Har nu lyssnat på första avsnittet. En ny uppgift för mig var att Mårten redan från start hade en negativ bild av Holmér. Även Olof Palme ska ha tyckt illa om Holmérs sätt att inte berätta sanningen om dopningsaffären i Sportspegeln 1981.

    Det är rätt stor kontrast mot den positiva uppfattning om Holmér som Olof Palmes efterträdare och nära vän Ingvar Carlsson ger uttryck för i sin bok ”Så tänkte jag” (på sidan 16):
    ”När Hans Holmér efter ett knappt dygn tog över ansvaret för spaningsarbetet, kände jag lättnad. Jag hoppades på en ny start i arbetet på att avslöja mördaren.
    Under min tid som biträdande statsminister hade jag uppdragit åt Hans Holmér att lägga fram förslag till en effektivare kamp mot narkotikabruket. Jag hade fått ett gott intryck av hans arbetskapacitet och omdöme.”

    1. Ja, det där är en intressant detalj i detta första avsnitt. Olof Palmes inställning till Holmér – och till Ebbe Carlsson – borde vara ett ämne för någon att forska vidare i.

      1. Gunnar, ja det skulle verkligen vara intressant. Om Olof Palme bara just vid detta tillfälle tyckte illa om det Holmér sa eller om det var en mer allmän inställning.
        Det var ett bra tag sedan jag läste Anders Isakssons bok om Ebbe Carlsson, men jag har för mig att där fanns en del om Ebbes kontakter med personer på Rosenbad, inklusive Olof Palme, på 70-talet. Får kanske friska upp mitt genom att bläddra lite i den igen.

      2. Ja det vore mycket intressant. Men det bör väl ha varit komplicerat med tanke på att Palme använde firma Ebbe och Holmer som fixare och mörkläggare i sjukhusaffären och Geijeraffären.
        Jag är och har alltid varit imponerad av Palme som politiker. Utan tvekan den största vi haft i landet. Men han var ju också en cynisk maktspelare och en politiker med hårda nypor.
        Och Holmer var ju också en cynisk maktspelare med hårda nypor. Och om man då upptäcker vissa egenskaper hos en person som man själv gärna vill tränga undan eller rationalisera kan väl en viss antipati uppstår. Det här är ju bara spekulationer och psykologiserande det medger jag.
        Men jag föreställer mig ändå att relationerna i dessa maktens korridorer i ganska hög grad bygger på ömsesidiga hållhakar så att säga. Man vet saker som inte andra känner till, man backar upp varandra även när det är smutsiga omständigheter , sjukhusaffären , Ib affären etc. Man är liksom del av samma maktapparat vilket i vart fall borde medföra ganska ofria bindningar till varandra tänker jag. Det borde ju vara komplicerat. Det kan ju inte vara enkelt att ljuga så ogenerat man tex gjorde i sjukhusaffären eller Geijeraffären.
        Därför blev jag lite förvånad när Mårten säger att Palme tyckte illa om att Holmer ljög om Linda Haglund och dopningen.
        Jag menar Palme och Holmer ljög ju ihop om betydligt värre saker än så.

  7. Hej Gunnar Wall!
    Jag tycker det finns vissa paralleller mellan DN-journalisten Ann-Marie Åsheden och Hans Holmér samt Sveriges Televisions politikreporter Erik Fichtelius som intervjuade statsminister Göran Persson under en längre tid utan insyn,

  8. Hur väl undersökte man observationerna från Grand?
    Jag har sett att på Flashback finns det några som menar att man kan följa en tänkbar gm via Mårtens, Ljubisas och Nicolas vittnesmål ända fram till mordplatsen

    1. Har också läst det och det tycker jag är ett riktigt bra spår. Lite ”Occams rakkniv”. Enkelt och snyggt. En man, som själv kanske har varit på 19-föreställningen, möter av en slump paret Palme. Han väntar ut dem, följer efter och…skjuter. Kanske då en man med telefonkatalogsblå Bognerjacka från 60-talet och.klassisk mörk skidkeps från 60-talet med öronlappar uppe på skallen. Mårten Palme skissar å andra sidan att mössan sitter mer slimmat på huvudet. Kan det kanske vara en stickad skidkeps med mycket kort skärm? En sådan som kan ha en uppvikt kant och som bakifrån då kan uppfattas som en ”Gökboetmössa”? Klädseln kan nog ha uppfattats som töntig/lantlig på Stockholms gator 1986. Adel, borgare eller bonde? Det är frågan det.

  9. En annan sak som jag reagerade på var att Mårten sa att han mest frågade om tedrickning efteråt för att vara artig eftersom han visste att hans föräldrar skulle säga nej. Tidigare har det ju alltid varit att det inte blev så eftersom Lisbeth och Mårtens flickvän var trötta. Kanske inget avgörande i det stora hela men ändå konstigt att det inte blev ”rätt nyans” i de första förhören.

  10. Det berättas om flera möten Holmer hade med Lisbeth. Hur mycket tid var det han tillbringade med henne.?Hon var ju ändå ett viktigt vittne men det verkar som han tappa intresset fort för henne.

  11. Det var ändå intressant att ta del av dessa två avsnitt även om utelämnandet av Mårten Palmes färd till Västerlånggatan irriterade mig en del. Sen brände det ju faktiskt till högst oväntat för mig när jag tog del av Sportspegelns intervju angående Linda Haglund och dopingaffären. ” Man behöver inte alltid basunera ut sanningen”, ” det finns vita lögner och det finns svarta lögner ” säger Holmer utan att darra på manschetten. Kändes ju nästan som en slags freudiansk felsägning direkt applicerbar på hans sätt att hantera Palmemordet.
    Alldeles uppenbart en man med ett högst töjbart förhållande till sanning och lögn.
    Men Vafan hans magiska aura skulle bestå av är helt obegripligt för mig.
    Helt obegripligt att inte Holmer åtalats för sekretessbrott. Och att Jutterström ens kunde komma på tanken att placera en inside reporter i Palmeutredningen är lika obegripligt , och att det sedan genomfördes med Ebbe som mellanhand och med Holmers medgivande är ju närmast surrealistiskt .
    Det börjar som tragedi och slutar som fars som en klok tänkare uttryckte historiens förlopp.
    Och det är också den känsla som uppfyller mig när jag lyssnar på programmet . Och då hamnar man återigen vid den frågeställning som du väckt genom dina böcker Gunnar Wall.
    Kan inkompetensen som genomsyrar hela Holmers gärning som spaningsledaren vara så fullständig, eller är det en konspiration och en mörkläggning. Det är ju den eviga frågan i detta satans mord.
    Själv är jag ju helt övertygad om att det aldrig någonsin funnits nån avsikt att verkligen utreda mordet och vad som ligger bakom mordet.
    Just därför borde jag egentligen avstå från att lyssna på programmet.
    Men det finns ju en dramaturgi i denna eviga gåta som är oemotståndlig.
    Och det var ju trots allt två intressanta avsnitt.

    1. Ja, Holmérs uttalande om att man inte alltid måste basunera ut sanningen är ju onekligen lite eggande för fantasin. Och faktiskt rätt häpnadsväckande för att komma från en polischef.

      Det kan väl stämma rätt bra på hans (och Ebbes) agerande i samband med t.ex. IB-affären och sjukhusaffären på 70-talet. Kanske också på radarparets utredning av Palmemordet?

    1. Enligt hans egna uppgifter skulle han åka Vasaloppet, hade med sig sin nya livspartner Åsa på resan och övernattade med henne på Scandic Hotel i Borlänge.

      Holmérs chaufför Rolf D hävdade dock i olika sammanhang att han själv kört Holmér i Stockholm under mordnatten, bland annat förbi mordplatsen. Saken togs den 28 februari 1991 upp i ett specialavsnitt av TV 3:s samhällsmagasin Moderna Tider, avsnittet börjar 12:35 in i det här klippet. Sven Anér tog upp samma sak i sin bok Fyra nycklar från 1991 och senare också i Affären Borlänge från 1995.

      Saken väckte så stor uppmärksamhet 1991 att rikskriminalen genomförde en särskild utredning av var Holmér varit under mordnatten. Den slutsats rikskriminalen presenterade var att han varit i Borlänge. Den saken godtogs dock inte av ett antal debattörer. På DN Debatt den 20 april 1991 publicerades en artikel undertecknad av bland andra Anér, advokaten Peter Althin, statsvetaren Stig-Björn Ljunggren och riksdagsledamoten Per Gahrton där de krävde att regering och riksdag granskade uppgifterna om Holmérs hotellvistelse.

      Handlingar med anknytning till frågan finns på Palmemordsarkivet, här och här och här.

      Granskningskommissionen redogör för utredningen av Hans Holmérs vistelseort under mordnatten, se sid 388-390. Kommissionen finner att det inte ser ut att ha funnits skäl att ifrågasätta Holmérs egen berättelse.

      För min del har jag genom åren avhållit mig från bestämda slutsatser. (Det var ett långt svar på en kort fråga.)

      1. Ja men detta är oerhört uppseendeväckande faktiskt. Man måste ändå fråga sig varför Rolf D skulle hitta på en sån här egenartad historia. När man läser förloppet som Jerry Martinger nedtecknat från mötet med den okände maktmänniskan på Centralen vidare till detta då Holmer och Rolf D ”sakta rullar förbi mordplatsen till avlämnandet av Holmer i Mälarhöjden , blir det för mig närmast omöjligt att föreställa mig att Rolf Dskulle ha hittat på det här.
        Varför i helvete skulle han dikta ihop nåt sånt här. Varenda rad som är nedtecknat om detta andas autencitet om du frågar mig.
        Martingers vidare öden i livet och karriären är ju också ytterst förbryllande.
        Sven Aner må ha slungat ur sig alltför många vildsinta beskyllningar och anklagelser utan täckning, för det gjorde han ju. Men ibland träffa han säkert rätt.

        1. Ca 13.30 in i klippet hör vi Rolf D intyga att han skjutsat Holmer mordnatten:

          Jag finner det precis som du mycket märkligt att han skulle hittat på det hela. Han har ju ingenting alls att vinna på detta.

          Det år många märkligheter i fallet Martinger och vissa mönster tycker man sig känna igen. Hur vittnen har skrämts till tystnad exempelvis. Jag tänker då framförallt på Anna H.

        2. Även poliskommissarie Gösta Söderström tycks ha varit i kontakt med Rolf D 1990-09-01 och följande konversation skall ha utspelats:
          ”Söderström: – Är det sant att du tjänstgjorde som bilförare åt Holmér under natten då Olof Palme mördades?
          Rolf D: – Ja, det stämmer.
          Söderström: – Var hämtade du honom?
          Rolf D: – I Falun.
          Söderström: – Var det inte i Borlänge som du hämtade honom? Han skulle ju åka Vasaloppet, övernatta på Scandic hotell och köra ensam med bil till Stockholm.
          Rolf D: – Det stämmer inte.
          Söderström: – Hur kan det komma sig att ni kunde vara på mordplatsen sju minuter efter mordet.
          Rolf D: – Vid Sveaplan.
          Söderström: – Om detta stämmer måste ni ha varit på brottsplatsen kl 23.30 när jag och en kollega anlände, men jag såg aldrig till Holmér.
          Rolf D: – Vi åkte bara förbi.”

          https://www.jallai.se/2011/12/vad-gjorde-hans-holmer-kvallen-da-palme-mordades/

          I nedanstående polisförhör 1990-12-07 förnekar sen Rolf D samtalet med Söderström:
          https://drive.google.com/file/d/1Xj7XIxQ0YJj3V6haIS5zCqRSv4XLOASb/view

          Skulle alltså Söderström också ha hittat på alltihopa? Verkar ju inte klokt.

          Vet vi förresten vad för slags bil som Rolf D eventuellt skall ha skjutsat Holmér i? Ett osannolikt tursamt långskott vore ju att studera olika bilder från mordplatsen och råka hitta bilen. Problemet är dock att om man som uppges, sakta rullade förbi mordplatsen 7 minuter efter mordet, så finns förmodligen inga bilder eftersom pressfotograferna inte hade hunnit dit.

          1. Simon:

            Jag har väldigt svårt att tro på Rolf D:s berättelse helt enkelt därför att polisen gjorde en faktiskt ganska grundlig undersökning av Hans Holmérs resa till Borlänge och min uppfattning är att den rimligaste slutsatsen att dra är att han verkligen var i Borlänge hela mordkvällen/-natten. Du kan läsa hela utredningsmaterialet i palmemordsarkivet och själv bilda dig en egen uppfattning:

            https://drive.google.com/file/d/1Xj7XIxQ0YJj3V6haIS5zCqRSv4XLOASb/view

            Så varför hittade i så fall Rolf D på sin historia? Jag har ingen aning men utifrån utredningsmaterialet så tycker jag det är svårt att hamna i någon annan slutsats än att han antingen hittat på/ljugit eller blandat ihop dagarna helt enkelt.

            1. Adam Andersson:
              Jo jag har läst det materialet. Det är samma som jag länkade till.
              Jag har självfallet också svårt att tro på detta. Det skulle om inte annat vara en jättesensation om det mot förmodan skulle stämma. Men bara den märkligheten i en lång kedja av märkligheter, att det råder viss oklarhet var Holmér befann sig mordnatten, är ju i brist på bättre ord också det en märklighet.
              Det jag har svårast att smälta är nog ändå att Söderström skulle ha hittat på samtalet med Rolf D. Nu har jag förvisso inte sett Söderströms egna anteckningar beträffande detta så jag får förlita mig på det som står på Jallais sida beträffande samtalet.

        3. Vad är det för möte och vem var/är Martinger? Trodde jag hade koll på det mesta men detta har gått mig helt förbi. Var kan man läsa om detta?

          1. Erik:

            Det är Jerry Martinger, f.d. riksdagspolitiker, som åsyftas. En lång historia och enklast är nog att göra en sökning på hans namn på Internet, så får du hela berättelsen.

      2. ”För min del har jag genom åren avhållit mig från bestämda slutsatser.” – Det vet vi =) Ingen har varit lika objektiv i sitt sökande efter sanningen om mordet, som Du. Och just därför väger Dina ord tungt när Du väl fastslår något. Holmérs varanden och agerande under mordnatten är av central betydelse i fallet. På många sätt avgörande för att komma närmare en lösning. Så varför inte komma runt det hela med någon form av omröstning? Presentera alla fakta som talar för att han verkligen var i Borlänge, och alla fakta som talar emot. Med fakta inkluderar jag givetvis vittnesmål. Låt sedan Dina läsare avgöra vad som är ”sant” eller inte. På så vis kan Du bibehålla Din objektivitet samtidigt som vi läsare får en tydlig fingervisning ändå. Bara en tanke!
        I övrigt efterlyser jag två ordentliga presentationer av ”vägsaltsmannen” och etnologen som tidvis bodde på Island. Jag, med flera, är oerhört nyfikna på att få höra just Din syn på dessa utpekade gärningsmän. Själv är jag mest nyfiken på det gäng fallskärmsjägare som förhördes så sent som härom året.

        Själv vidhåller jag min gamla käpphäst – vi måste bort från Sveavägen, inte tillbaka! Vi kan dividera vittnesmål med sekunder per meter hur länge vi vill utan att komma någon vart. Vi måste utgå från vad som hände innan mordet och vad som hände respektive inte hände efter mordet. Därefter kan vi se om det mönstret som då uppstår går att applicera på själva mordplatsen/tillfället. Jag VET att detta är bakvänt, men med tanke på att vi inte kan få ut mer av mordplatsen och dess vittnen, så blir det nödvändigt.Jag VET även att seriösa poliser ser MOTIV som en lyx, men i just detta fall där man inte kommer längre, kan ”min” metod visa på starkaste motivet och därmed leda vidare. Min egen bild av mordet och hur det gick till, inklusive motivet, har sakta tagit form genom åren MEN jag äger inte Din objektivitet.

        1. Tack för de vänliga orden. Men jag vet inte om jag är riktigt förtjust i tanken på att ordna omröstningar om vad som är sant i Palmeutredningen.

          Du har också förslag på personer som omnämnts som tänkbara misstänkta som jag skulle kunna presentera närmare. Av två skäl avstår jag tills vidare.

          Det ena är att jag är återhållsam med att skriva om personer som skulle kunna misstänkas för mordet men där misstankarna fortfarande i stora avseenden saknar substans. Att skriva detaljerat om sådana personer innebär lätt att de kan identifieras.

          Det andra skälet är att jag jobbar med en bok och att jag därför försöker att i någon mån begränsa nya projekt för bloggens räkning.

          1. Aha! Förstår fullkomligt!
            Men ett resonemang runt Holmérs varanden och göranden under mordnatten, är ändå oerhört avgörande för hur man går vidare. Det går liksom inte att komma runt, om man vill komma vidare. Resten av fallet hänger lite på om han var i Stockholm den natten eller inte. Så detta behöver slås fast på ett sätt eller inte. Och det finns ingen lämpligare än Du, att göra detta, just pga Din objektivitet.
            Var han de facto i Borlänge, så ligger det mesta som hände efter mordet fast. Var han verkligen i Stockholm så ställer det onekligen mordet i ett nytt ljus. Så just denna fråga är avgörande! Och ingen är mer lämpad att avgöra den än Du. Inget smicker utan rena fakta.
            Personligen så lutar jag åt att han INTE var i Borlänge. Men jag saknar som sagt Din objektivitet.
            Och på något vis måste denna fråga avgöras, den är vital för lösningen!

            När det gäller de tre utpekade, som jag nämnde, är det mer en presentation av vad som redan framkommit i media, jag efterlyser. Inga namn eller annat identifierbart, mao. Men jag skulle finna det oerhört intressant att höra just Dina åsikter om respektive. Att Du jobbar med en ny bok om fallet, låter dock oerhört lovande!

          2. Nej en omröstning om vad som är sant i Palmeärendet är ju tveksamt. Men jag håller ändå med Ulvencreutz när det gäller detta med att man måste komma bort från Sveavägen . Mordplatsen är genomtröskad på ett förtjänstfullt sätt – dock icke av polisen utan av journalister som du , Borgnäs , Poddar som Dan Hörnings etcetera . Det finns ändå en samlad bild från brottsplatsen som man kan tolka och dra slutsatser från. Det tycker jag ändå. Men det löser ju inte Palmemordet – dessutom är utredningen nedlagd.
            Borgnäs skrev nyligen en bok i ämnet som i och för sig komplicerade skeendet på mordplatsen på ett klart uppseendeväckande sätt. Där han presenterar ett helt nytt förlopp där första skottet påstås vara riktat mot Lisbeth Palme, vilket skulle ge mordet en helt ny bakgrund. Jag ställer mig skeptisk till detta och tolkar det rentav som att Borgnäs har grävt sig ned för djupt och fastnat i skeendet på Sveavägen. Han presenterar ju till och med en helt ny flyktväg genom att antyda att mördaren i själva verket blandat sig med de övriga gästerna på restaurangen på Luntmakargatan. För att sedan försvinna i natten.
            Detta för oss inte på något sätt närmare mordgåtans lösning.
            Det enda som återstår , det enda som fattas är en politisk förklaring på mordet. Och den måste i så fall komma från politiskt håll. Via läckor inom UD , kanske grupperingar inom Säpo , initierade som har kännedom om bakgrunden till mordet. Jag tror ju ändå det finns människor på hög nivå som vet vad som ligger bakom . Det är vad jag tror. Detta måste helt enkelt vara ett mord av storpolitisk dimension. . Jag kan inte tänka mig nåt annat.
            Och hur sannolikt är det att vi som medborgare får en förklaring från det hållet. Ytterst osannolikt enligt mig.
            Vad återstår då? Polisutredningen är nedlagd , den historiska forskningen kan ta vid. Och här har ju Palmemordet blivit en helt egen litterär genre som säkerligen kommer att leva länge. Och vem vet om 50 år kanske dimridåerna skingras och sanningen uppenbarar sig.
            Det är alltför lätt att fastna i detta mord , och själv har jag i perioder varit näst intill besatt av att sluka all litteratur jag kommit över i Palmegenren.
            Och då blir det lätt att man ser vad man vill se , tror det man vill tror, eller ser nåt man inte vill se, och som man heller inte vågar tro på eller litar på.
            Här tror jag en slags nedärvd auktoritetstro spelar stor roll. Jag tror till exempel det finns ett starkt motstånd bland människor mot att den svenska staten ska visa sig vara så genomrutten som den kan misstänkas vara med tanke på hur turerna i Palmemordet utspelat sig. Nu har väl mycket av denna auktoritetstro rasat ihop som ett korthus . Men just auktoritetstron, dels bland människor i gemen , och även i relationen mellan media och statsmakten har spelat stor roll.,
            Det är vad jag tror och spekulerar i.
            Nåt ska jag ju tro och spekulera över i denna eviga gåta.,
            Så fick jag det sagt. Och nu är det nog hög tid att kliva av denna blogg om än den är mycket intressant.
            Jag kommer liksom inte längre än hit.

            1. Tack för dina bidrag, Lars! Du kan ju alltid kasta en blick på bloggen då och då framöver så får du se om det kommer nya bidrag som för vår gemensamma research lite längre.

              1. Tack själv Gunnar.
                Du har ju sagt ” att när det gäller vem som sköt, och vad som ligger bakom mordet vet vi lika lite nu som dag 1.
                Så är det ju. Samtidigt som det finns så otroligt mycket märkligheter i detta morddrama som entydigt visar på att här är det inte bara en hund begraven, snarare en hel kennel.
                Jag låg och bläddra i Borgnäs senaste bok i ämnet. Han berättar då om ett vittne som han kallar Katrin E..
                Denne Katrin E ser då en man i beige överrock som liksom ” trycker ” upp Palme mot väggen på ett konfrontativt sätt.
                Hon reagerar på mannens påstridiga sätt och är på väg att gå fram och säga till mannen , varpå Lisbeth Palme med blicken låter Katrin E förstå att hon ska avstå från detta. Enligt Katrin E ser Palme mycket skrämd ut vid tillfället. Lisbeth Palme upplever också situationen som obehaglig /hotfull.
                En tid senare berättar Katrin E detta för sin chef, som då råder henne att kontakta utredningen.
                Efter ett tag blir hon uppringd av Solweig Riberdahl som genast vill övertyga henne om att hon förväxlat mannen med den beiga rocken med Mårten!
                Vilket Katrin E avvisar som uteslutet.,Riberdahl insisterar på att så är fallet , och ber henne samtidigt tänka på änkan!?
                Katrin E står på sig, varpå Riberdahl på ett ska vi säga subtilt hotfullt sätt låter Katrin E förstå att det kan medföra konsekvenser för hennes yrkeskarriär om hon inte drar tillbaka vittnesmålet. Hur ser du på detta?
                Här har vi alltså en åklagare som indirekt hotar ett vittne. Finns ju ingen anledning att misstro Katrin E.
                Och varför gör sig åklagaren sånt besvär att ringa upp Katrin E och övertyga henne om att hon sett fel?

                När Borgnäs sedan tar kontakt med Riberdahl i frågan förnekar hon detta naturligtvis. Säger sig inte ha någon minnesbild av det hela
                Det är ju mycket som är outrett när det gäller Palmes personliga förhållanden?
                Fanns ju också en tendens efter mordet att liksom glorifiera Palme som person och politiker. Det slår mig att Palme som privatperson är fullständigt outredd.
                Jag har ju alltid föreställt mig en politisk konspiration bakom mordet . Men tänk om det är något privat.,Något så simpelt som ett svartsjukedrama?
                Det går ju inte att utesluta då det aldrig blivit utrett. Palmes omständigheter som privatperson förefaller vara nästan än mer minerat området än hans omständigheter som statsman. Hur ser du på det ? Skulle vara intressant att veta.

                Så berättar ju Borgnäs vidare om en civilanställd kvinna på Säpo som råkar få höra en dialog mellan två Säpopoliser där den ene säger :
                – Han blev inte skjuten som politiker , han blev skjuten som privatperson!

                Detta skrämmer kvinnan. Hon får en känsla av att hon fått höra något som hon inte borde ha hört.
                Hon blir visserligen förhörd av två poliser som kommer hem till henne men hon vill inte namnge säpomannen det gäller av rädsla och med anledningen av tystnadsplikten.

                Hur ska nu detta tolkas? Kan man till och med tänka sig en kombination av ett privat motiv och ett politiskt motiv.
                Låt säga att Palme haft erotiska utsvävningar med fel personer som medfört att han kommit att betraktas som en fara för rikets säkerhet.
                Spekulativt kan tyckas , men det går ju heller inte att utesluta , eftersom ingenting som är normalt i en mordutredning , tycks ha blivit gjort i Palmeärendet.

                Arne Irvells anteckningar som via sonen överlämnas till Borgnäs är också mycket intressanta.

                Han är ju inte vem som helst. Han pekar ju faktiskt ut högre chefer på Säpo som delaktiga i mordet
                Och skriver ungefär så här:

                ” Kan det vara så att man har så mycket komprometterande material om Palme att man ur Säpos synvinkel inte behöver oroa sig för ett avslöjande ”?

                Ja det kan man ju fråga sig.
                För även om Palmemordet är världens största mordutredning har vi väl sällan hört talas om en mordutredning där mordoffret själv är så outredd som fallet är med Palme .
                Håller du med om det ?

                1. Det jag direkt håller med om är att de stora spåren inom Palmeutredningen, alltså de som polis och åklagare i huvudsak ägnat sig åt (Gunnarsson, PKK, Pettersson och Engström) har det gemensamt att inget av dem har någon egentlig beröring med Palme som person – och inte heller med något av de specifika politiska ställningstaganden som gjorde Palme till den unika politiker han var (till exempel hans engagemang mot apartheidregimen, hans agerande kring Centralamerika eller Mellanöstern eller hans arbete för nedrustning i Europa).

                  Mordutredningen har därför i väldigt liten utsträckning handlat om Palme som mordoffer – vad i hans agerande som skulle kunna ha provocerat fram mordet, vilka öppna eller förtäckta hot han själv kände till, vilka konflikter han hade med personer och organisationer i sin omgivning och så vidare.

                  Och den här inriktningen på en Palmeutredning som inte handlade om Palme har till exempel inneburit att knarkhandlaren Sigge Cedergren blev mycket mer utförligt hörd än Lisbeth Palme – vilket ju är smått absurt, kan man tycka.

      3. De flesta som är tillräckligt gamla kommer nog ihåg var de var när de fick höra att Palme var mördad. Det märkliga är då att just Holmér av alla människor lämnade olika svar innan han väl fastnade för att han fått veta det av receptionisten på Scandic i Borlänge.

        Med tanke på de uppgifter som kommit fram om någon form av övning, operation eller liknande på mordkvällen, är det lätt att tänka att chauffören kanske talade sanning trots allt. Därmed inte sagt att Holmér nödvändigtvis skulle varit ”medkonspiratör” eller känt till vad som skulle ske.

        Personligen är jag förtjust i teorin att Holmér varit (del)ansvarig för en operation där någon/ra enskild/a aktörer agerat på egen hand, och Holmér sen tagit på sig uppgiften att städa upp. Han tog en för laget så att säga.

        Jag tvivlar på att Holmér, eller Ebbe med för den delen, skulle varit så spritt språngande galen som t.ex. Guillou och Leif GW med stor framgång hävdat. De har/hade bägge ett horn i sidan såväl till Holmér och Palme vilket man måste ta hänsyn till.

        Mvh Mattias

      4. Erik Åsard visar väl ändå övertygande i sin bok ”Konspirationsteorier” att Holmer nog befann sig på hotellet under mordnatten.

    2. Benny Jägerflod
      Enligt mina anteckningar, så ringde jag till Scandic Hotell i Borlänge (2003-02-26) och frågade receptionisten Gunilla: hur långt är avståndet mellan Borlänge och Vasaloppets startplats, svar
      ca 22 mil. Hur lång är avståndet från Stockholm till Nyköping? Eller Norrköping?

      1. Där har du en poäng. Varför tar man in på hotell i Borlänge om man ska åka Vasalopp med start i Mora på morgonen. Dessutom med en en extremt jobbig trafiksituation , en av de omvittnat värsta trafikläget i landet.
        Chansen att Holmer överhuvudtaget skulle hinna fram till starten i Mora måste ju betraktas som närmast obefintlig.
        Avståndet mellan Stockholm Nyköping är för övrigt 9 mil . 15 mil till Norrköping såvitt jag vet

          1. ja det har du naturligtvis rätt i . det vet jag ju egentligen. Likafullt är det 20 mil mellan Borlänge och Sälen. Du får gärna rätta mig om jag har fel på den punkten. Icke desto mindre framstår Borlänge som en mycket märklig vistelseort . Framkomligheten på vägarna kring Sälen och målområdet o Mora är väldigt svår. Det är allmänt känt.

            1. Borlänge ser jag inte som en konstig plats att övernatta på ifall Holmer av någon anledning inte ville köra hela vägen från Stockholm till Sälen på samma dag. Borlänge ligger ungefär halvvägs mellan Stockholm och Sälen och Holmer kanske kom iväg sent på fredagen och föredrog att dela upp färden på två dagar.
              Han hade hela lördagen på sig att köra de återstående 20 milen. Det hade blivit en resa på 2-3 timmar och sedan gott om tid att förbereda sig inför loppet.

              Dock vet jag inte om alla som åker Vasaloppet får plats på hotell i Sälen eller om en del måste bo på andra orter i närområdet och hur de i så fall tar sig till starten på söndag morgon. Vet inte heller hur åkarna tar sig tillbaka från Mora till sina hotell efter målgång
              Någon annan kommentator kanske vet hur det brukar organiseras

  12. Jeg er helt enig i at hensynet til familien Palme både var og er viktig. Men mordet på statsministeren og utredningen var ingen privatsak. Det kan være interessant å merke seg hva den erfarne etterforskeren Robert Odin sier i programmet «Utfrågningen» i 1992: Han har aldri tidligere opplevd at den nærmeste familien ikke har vært villig til å stille opp i en rekonstruksjon. I utgangspunktet er alle – også den nærmeste familien – interessert i få mordet oppklart. Denne grunnholdningen synes faktisk å ha blitt satt til diskusjon i den nærmeste familien av årsaker vi ikke kjenner.
    Det er derfor interessant å høre Mårten Palme i SR-serien. Nå får vi en amputert versjon av fortellingen om hans og Ingrids bevegelser etter at Lisbet har ringt fra Sabbatsberg. Han sier ingen ting om besøket i Västre Långgatan og presenterer et narrativ der de drar direkte til sykehuset. Hvorfor? Og fortsatt er det slik at hendelsene utenfor biografen Grand før de skilles ikke er tilstrekkelig klarlagt. Han forteller om den såkalte «Grandmannen», men hverken han, Lisbet eller Ingrid har noen som helst erindring om det vitnene «Gun» og «Katrin» forteller, uavhengig av hverandre, om Olof Palmes samtale med en mann i «brunbeige rock» utenfor biografen kort tid før Olof og Lisbet begynner å gå. (Borgnäs 2006, s. 494-95). Mannen er ikke identifisert og vitnene er heller ikke avskrevet som upålitelige.
    Når vi nå nærmer oss 36 år etter skuddene på Sveavägen, står fortsatt spørsmålene i kø. Det vi med hundre prosent sikkerhet vet er at det faller to skudd på Sveavägen denne februarkvelden. Olof Palme dør. Skuddbildet er ennå ikke klarlagt, fluktbildet er ikke klarlagt, motivet er ikke klarlagt, et udiskutabelt bilde av gjerningsmannen har vi ikke – og vi venter på en koherent fortelling om et hendelsesforløp som er i overenstemmelse med virkeligheten.

    1. 3 personer står, om de pratar eller vad de gör det ser jag inte säger Anders D. Han uppfattar dem som ett sällskap. Lisbets uppgifter går här inte ihop, vilket vi diskuterat åskilliga gånger. Anders D:s uppgift bekräftas delvis av Anders B som också uppfattar 3 personer framför sig. Som han uppfattar hade sällskap med varandra. En rekonstruktion där Lisbet medverkat hade sannerligen kunnat räta ut många frågetecken. Frågan är vem som stoppade en sådan, om det var Lisbet som vägrade eller om Holmer hade ett finger med i spelet?

      1. När Holmér av juristkommissionen (kan höras i de senaste avsnitten om honom i podden Palmemordet) fick frågan om det inte hade varit lämpligt att ha med Lisbeth på en rekonstruktion på brottsplatsen, så svarade han något i stil med att om KG Svensson ville ha med henne så skulle denne behöva fråga henne själv, men Holmér tänkte inte göra det. Tyvärr pressades han inte vidare om varför, i alla fall inte i det ljudklipp som hördes i podden.

        1. Det är värt att fundera över att när Holmér valde att satsa på PKK-spåret försökte han på intet sätt få med Lisbeth Palme som vittne i sammanhanget. Han räknade alldeles uppenbarligen med att slutföra utredningen och få sitt huvudspår etablerat som officiell sanning utan att dra in den person som enligt alla rimliga bedömningar måste vara det viktigaste vittnet.

          När den nya spaningsledningen under Ölvebro och Palmeåklagarna gav utredningen en sorts nystart sommaren 1988 var det självklart för dem att det skulle bli mycket svårt att gå till rättegång mot en misstänkt utan att ha Lisbeth med på tåget.

          För mig illustrerar det där något som jag tagit upp i olika sammanhang: att Holmér förmodligen kalkylerade med att kunna få PKK-spåret utropat som sanning utan att det behövde hållas en rättegång. En hemlig terroristutredning (vars innehåll kunde läckas till media i lämpliga portioner) och ett utpekande av organisationen PKK tillsammans med ett konstaterande att det inte fanns bevis mot en konkret gärningsman är den lösning som finns antydd redan i Holmérs plan över operation Alfa som han presenterade sommaren 1986.

          Om inte han hade en sådan lösning i tankarna är det annars svårbegripligt att han valde att i stort sett lägga Lisbeth åt sidan.

    1. Tillägg:
      Man måste ju här bara hata slumpen. Vad är oddsen för att ÖB, försvarsministern och SSI har en dygnslång genomgång torsdagen den 27/2, dvs dagen innan mordet, att den i över 35 år hemlighållna operationen ”cosi fan tutte” sedan går av stapeln samma dag som statsministern blir mördad? En operation där till synes kopplingar tycks finnas mellan FJS, som ju var rekryteringsgrund för just SSI och kontraspionaget hos SÄPO.

      Skulle vara tacksam om någon med tillgång till ÖB Ljungs tjänstedagböcker kan verifiera att uppgiften om torsdagens möte verkligen stämmer.

      1. Det Ljung skriver den 27 februari är: ”Försvarsministern och jag deltog i en flera timmar lång orientering vid SSI. Den var bra upplagd och försvarsministern var uppenbart intresserad. När klockan närmade sig 1930 var jag tvungen att lämna för att gå till en mottagning på östtyska ambassaden, men försvarsministern stannade kvar ända fram emot kl 2000.” (Överbefälhavare Lennart Ljungs tjänstedagböcker 1984-1986, Kungliga samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, Stockholm 2010, sid 809-810.)

        Inte en dygnslång genomgång alltså.

        Vad föredragningen handlade om framgår inte. Tidigare noteringar för samma dag handlar om försvarsdebatten rent allmänt.

        1. Tack Gunnar!
          Inte dygnslång alltså men en flera timmar lång genomgång dagen innan mordet. Mkt intressant. Ska se om jag får möjlighet att själv läsa böckerna.

      2. Ännu ett intressant möte, också det dagen innan mordet.
        Ulf Dahlsten skriver:

        ”Hos Olof Palme var jag statssekreterare och under de sista åtta månaderna också ansvarig för säkerhetsfrågor. Det var dock inte förrän dagen före mordet som jag för första gången deltog i ett möte där FRAs chef redogjorde för vissa speciella spaningsinsatser utförda på statministerns direkta uppdrag.”

        Klicka för att komma åt dahlsten_finlands_sak_var_var.pdf

        Dahlsten skriver även att Olof Palme hade uttryckt oro för att det kunde finnas en mullvad högt uppe i systemet.

  13. Jag tror att följande har ursprung i tidningen Vi nr 46 1996. OBS Ulf Norlin fyller år den mycket speciella dagen den 28 februari och därför är säker på att denna händelse inträffade just då.


    Fredagen den 28 februari 1986

    Kl 16.00 VÅLDSROTELN (MORDHOT)

    ”Vid fyratiden anländer länspolismästare Hans Holmér och eventuellt också Gunnar Severin oväntat till Stockholmpolisens våldsrotel (Tidningen Vi nr 46 -96 och PalmeNytt nr 3-99).

    -Jag och mina kollegor Börje Wingren, Henry Bo Hjort och gruppchefen Lars-Erik Andersson sitter och snackar lite i kafferummet när vi plötsligt får se Holmér dyka upp, berättar kriminalinspektör Ulf Norlin. Vi hade gjort klart för dagen när vår rotelchef Nils Linder kommer ut och tar med sig Börje Wingren. Vi andra blir naturligtvis nyfikna. Vad är det för stort på gång, eftersom högste chefen kommer på besök så sent en fredagseftermiddag?!

    ”Det visar sig att Holmér vill passa på att varna för Wilhelm Kramm, en kraftigt byggd österrikare som enligt Holmér är allmänt galen och hatisk. Wilhelm Kramm påstås nu ha hotat Olof Palme och sagt att han hatar Hans Holmér. Denne ska dödas och Kramm har känningar i Wiesbaden som kan ombesörja detta.
    Efter en tjugo minuter kommer Wingren skrattande ut och slår ihop knytnävarna som han brukar göra:
    -Nu ska man prata med Palme.
    -Vad är det nu då, frågar de andra.
    -Palme har blivit mordhotad. På måndag morgon ska jag ta itu med det.”

    ”En diskussion utbryter om varför Wingren ska vänta med att ta itu med hotet tills efter helgen, men han rycker bara på axlarna och säger:
    -De tyckte det var onödigt.
    Trots detta allvarliga hot varnas varken statsministern eller hans livvakter. Istället har man redan tidigare på dagen dragit in allt skydd. Kriminalinspektör Norlin förvånas också eftersom hot mot dignitärer som statsministern normalt sköts av säkerhetspolisen och inte av våldsroteln.”

    (Enligt Börje Wingren medverkar även andra personer vid sammanträdet, vilka minns han inte. Lägg märke till att Hans Holmér officiellt sedan flera timmar är på väg till Vasaloppet. Han kommer också att förneka det sena fredagssammanträffandet och påstå att det egentligen händer torsdagen den 27 februari, alltså över ett dygn före mordet. Ulf Norlin är dock säker, eftersom han fyller år samma dag.)

    1. Artikeln du syftar på är skriven av journalisten Anders Hasselbohm, välkänd för läsarna av denna blogg.

      Det kan tilläggas att Wilhelm Kramm inte är det riktiga namnet på den omnämnde österrikaren. Men det är det namnet som oftast har använts om honom sedan Holmér anonymiserade honom på det sättet i sin bok Olof Palme är skjuten! Det kan tilläggas att ”Kramm” som är avliden sena 90-talet visade sig ha ett fullgott alibi.

      Sven Anér tar upp frågan inte bara i Palme-Nytt nr 3 1999 utan också redan i nr 10 1996.

  14. Det var jag som intervjuade de båda poliserna Ulf Norlin och Börje Wingren i min artikel i tidningen VI nr 46 1996.

    Jag hade många och långa samtal med Ulf Norlin när han plötsligt en dag sa att Olof Palme ju inte alls skulle ha behövt bli mördad den där fredagskvällen den 28 februari 1986. När jag förvånad frågade varför så berättade han att just den dagen hade ett hot framförts emot Palme och därför borde han omgående ha fått livvaktsskydd. Men så blev det inte.

    Norlin berättade att vid 16-tiden på morddagen kom Hans Holmér till spaningsroteln vilket inte hörde till vanligheterna. Hotet diskuterades men klassades inte som så allvarligt. Därför skulle man ta tag i ärendet först på måndagen.

    Norlins uppgift är uppseendeväckande också därför att Hans Holmér ju sagt att han begivit sig iväg i bil mot Borlänge flera timmar tidigare den fredagen. Ulf Norlin var bergsäker på sin sak, liksom Börje Wingren som jag också talade med.

    Man skulle kanske vänta sig att poliser som anser sig veta att Holmér var kvar i Stockholm så sent på fredagen tidigt borde ha meddelat utredare detta. Men det gjorde de uppenbarligen inte, förmodligen eftersom Hans Holmér var deras högste chef, länspolismästare och dessutom var förundersökningsledare gällande mordet på Sveriges statsminister.

    1. Uppseendeväckande uppgifter minst sagt. Tack Anders Hasselbohm. Jag börjar faktiskt tveka om huruvida Holmér verkligen befann sig i Borlänge mordnatten. Det börjar bli väl mycket som talar för att så inte var fallet. Här skulle man ju verkligen vilja få klarhet då det sannerligen skulle ställa precis allting i ett helt annat sken.

    2. Anders Hasselbohm

      Jag antar att Sven Anér fick sin inspiration från din artikel även om det var lite senkommet.(?) Han intervjuade inte Norlin förrän 1999 och publicerade den under rubriken ”Alibit från BORLÅNGE (sic) pulveriseras”.
      Tänkte att det kan vara på sin plats att länka till Anérs intervju här eftersom den är omnämnd i laggargunnars kommentar.
      http://runeberg.org/palmenytt/1999/0054.html
      Jag har ingen som helst uppfattning om Norlin, visste inte ens att han existerade, men när Wingren dyker upp i sammanhanget blir jag lite bekymrad.

      En kort kommentar till dagens avsnitt från SR då. Det var egentligen bara en sak jag reagerade över.
      När Åsheden träffar Holmér efter samtalet med Lisbet den 25 mars förklarar han tydligen att han har särskilt viktig ny information att förmedla angående paret Palmes promenadväg.
      Lovisa Lamm Nordenskiöld : ”Varför korsar de gatan och var nånstans gör de det har Holmér undrat fram till nu.”
      ”Det här minskar ju mördarens handlingsfrihet om jag säger så” säger Holmér.
      Här skulle man behöva lyssna på helheten, men som det framställs här har Holmér dittills inte frågat Lisbet och inte heller tagit del av hennes vittnesmål från den 1 mars där detta klart framgår. Istället har funderat på saken och först den 25 mars fått ett svar. Det kan väl ändå inte vara möjligt?
      Vad har jag missat här?

    3. Norlin hade en särskild anledning att minnas sin födelsedag. Han föddes den 29 februari (1944). Tyvärr dog han 2016.

      Det finns ett förhör med Norlin på palmemordsarkivet.se. Nästan omaskat och 24 sidor långt. Norlin hade mycket att berätta. Den ”Hauga” som nämns i förhöret är SSI-agenten Joel Haukka.

      Haukka avslöjades i Svenska Dagbladet i september 1987. Han rapporterade till SSI om Anders Larsson, Bo Ragnar Ståhl och Ivan von Birchan. Tre personer som alla verkade ha förhandskännedom om mordet. Haukkas kontaktman Bengt Degerblom lämnade Haukkas rapporter till Egon Sjö på Säpo i april 1986 (Degerblom intervjuades av Olle Alsén några år senare). Samma månad (i april 1986) informerades Palme-utredarna om Larssons varningsbrev. Dock inte av Säpo. Larsson nämnde själv att han varnade Palme när Larsson förhördes av Gerd Welin den 22 april 1986. I ett annat ärende ([KB:s] förmodade självmord på Hotel Atlas). Inte nog med det. Larsson nämnde att han varnade Palme den 20 februari 1986. Se palmemordsarkivet.se. Samma datum som i Haukkas rapport. Kort tid senare påstod Larsson att det hela var ett missförstånd. Med detta lät sig Palme-utredarna nöja. ”Jag varnade Palme åtta dagar före. Öh, förresten, det var ett missförstånd. Jaha, herr Larsson, då ska vi inte fråga mer om den saken. Ni är ju inte ens kurd.”

      Först i maj 1987 avslöjades Larssons varningsbrev i massmedia. Först i augusti 1987 förhördes Larsson av Palme-utredarna. Först i Kanalens intervju i mars 1991 medgav Larsson att breven var avsedda som varningar. Nio månader senare dog han i blödande magsår, 52 år gammal.

      Varningsbreven lämnade Larsson till Rosenbad (regeringskansliet) och Arvfurstens palats (UD). Palatset var en pendang till Stockholms gamla operahus (som revs på 1800-talet). Alla stockholmare vet var UD ligger. På Gustav Adolfs torg.

      Sammansvärjningen mot Gustav III avslöjades av ett varningsbrev. Brevskrivaren (som ville vara anonym) lämnade brevet till en bagardräng. På Gustav Adolfs torg.

      Liljensparre (som var en smart polis) insåg värdet av detta brev. Med drängens hjälp hittades avsändaren. Livgardets chef Lilliehorn. Efter en vecka var 40 anhållna.

      https://sv.wikisource.org/wiki/Carl_Pontus_Lilliehorns_varningsbrev_till_Gustav_III

      Mer att läsa finns i Anders Larsons doktorsavhandling från 1959 (Larson med ett s).

      Den borde Holmér ha läst.

      GW: Jag har ersatt ett namn med KB eftersom uppgifterna om personen gäller ett förmodat självmord, personen inte är allmänt känd och det inte framgår om uppgifterna har någon relevans för det ämne vi diskuterar.

      1. Tack, Gunnar. Du har rätt. KB:s namn är onödigt att nämna.

        Att KB:s död hade med Palme-mordet att göra vet vi inte. Däremot vet vi att Anders Larsson förhördes av Gerd Welin om KB:s död och lämnade mycket intressanta uppgifter i det förhöret. Uppgifter som Palme-utredarna fick den 22 april 1986 och borde ha utrett mycket noggrant och skyndsamt. Vilket de inte gjorde. Se spaningsuppslag D-4582 och S-8861 på palmemordsarkivet.se. Anders Larsson var inte vem som helst. Larsson grundade Demokratisk Allians 1967. Han kände många av Palmes fiender, Bertil Wedin, Lars Hultén, Åke Ek och många andra.

        Det står svart på vitt på första sidan i D-4582: ”Welin (namnet är censurerat men framgår på annan plats i D-4582) håller på med utredning om (censur) som tagit livet av sig här i Stockholm. Hon har i detta ärende pratat med en Anders Larsson (censur). Då hon nu pratar med Larsson så nämner han helt plötsligt att han den 20.2.86 varnade Palme för övergrepp. Hon (Gerd Welin min anm.) har kontakt med SÄK i självmordet och hade nämnt detta för dem. De hade hänvisat henne till tipsmottagn.”

        Palme-utredarnas avgörande tips kom den 22 april, inte den 13 maj.

        Holmér borde ha sett ”Sammansvärjningen”. Klart sevärd.

        Pistolerna avslöjade Anckarström. Lilliehorns varningsbrev avslöjade resten.

        https://www.svtplay.se/sammansvarjningen

        Vid 80 års ålder skrev Olof Frånstedt dessa ord på newsmill.se (dagen före 25-årsdagen 2011):

        ”Detta är väl det jag själv håller för sannolikt, en mycket liten grupp personer med högerradikala idéer, kanske inom polis eller militär, men det är egentligen inte viktigt, kan ha tolkat tidens tecken och själva tagit på sig ansvaret att ta de yttersta konsekvenserna. Det krävs en viss typ av personlighet … Detta är ingen organiserad grupp i vanlig mening utan en grupp individer med väldigt speciella psyken som finner sin roll i en speciell tidsanda och gör vad de anser vara nödvändigt. Om de har någon kunnig skytt inom sig kan han ha gjort det, men de kan lika gärna ha hyrt något proffs utomlands.”

        Jag lyssnade på P3 Dokumentär idag. Spaningsledaren är glad för Nordbloms artiklar om PKK. Som är så avslöjande att de används som studiematerial hos polisen. Artiklarna är ”rätt” tycker Holmér. De var inte planterade. Absolut inte. Holmér är tvärsäker. Ett tecken att Frånstedt har rätt. Att Karlsson planterade artiklarna låtsas Holmér inte veta om. Samme Karlsson som Holmér inte nämnde i sin bok. Inte med ett ord. Trots att PKK var terrorister och Karlsson var chef för Säpos terroristrotel. Trots att Karlsson var Säpos jourhavande polisintendent under mordnatten. Trots att Holmér nämnde många poliser i sin bok, höga som låga. Vad Nordblom säger om Karlsson i P3 Dokumentär är skäl nog att starta utredningen på nytt.

        1. ”Ett tecken att Frånstedt har rätt”? Vad menas?

          Olof Frånstedt (1930 – 2017) var heller inte vem som helst. Han var Säpos operativa chef 1967 – 1978 (inklusive sex år med Holmér som chef 1970 – 1976). Frånstedt hade sin uppfattning klar. Han trodde inte att Holmér ville lösa Palme-mordet. Holmér hade bestämt sig för att ”klippa kurderna”, påstod Frånstedt i en av författaren Anders Jallais intervjuer för tio år sedan. En politiskt bekväm lösning utan förankring i brottsanalysen. En brottsanalys värd namnet fanns inte 1986. Många förhör med viktiga vittnen var dåliga, ofullständiga och försenade. Några vittnen var ”inte riktigt uttömda”, som Palme-utredaren Jerker Söderblom valde att uttrycka saken när han förhördes i Svea hovrätt 1989. Söderblom upprepade kritiken i TV-dokumentären ”Satans mördare” 1995. Dessbättre är vittnena tillräckligt ”uttömda” för en bättre brottsanalys än Söderbloms 1987, Olssons 1994 och Peterssons 2020.

  15. Ganska frapperande information. Även om ”österrikaren” hade fullgott alibi den kvällen så verkar det ju som om att Hans Holmér faktiskt ljög (”man behöver ju inte berätta allt”…). Hur förhåller sig uppgifterna om att han dök upp där vid 16-tiden med tidsangivelserna som chauffören Rolf D kom med? (Eller går det inte att synka hans påstådda bilfärd/-er med Holmér och andra runt i Stockholm denna dag/kväll just vid den tidpunkten?). Det känns också lite konstigt att Holmér dyker upp där vid den ‘sena’ eftermiddagstimmen, berättar om att han och OP är hotade till livet, men sedan inte tycker att man bör göra något åt det direkt. Man borde väl, som Anders Hasselbohm skriver ovan här, verkligen sett till att OP hade livvaktsskydd när nu Holmér skyndat upp till våldsroteln för att meddela det – och varför inte till Säpo då, som hade hand om om skyddet av dignitärer som Olof Palme. Vore man konspiratoriskt lagd så skulle man ju kanske fått för sig att Holmér kanske ‘planterade’ dessa uppgifter hos kollegorna på våldsroteln. Han om någon borde väl varit varse vem som hade hand om livvaktsskyddet till OP. Det hela förefaller mer än lite smått mystiskt.

    Sådant här ‘sipprar’ ut snart 36 år efter MOP. Kanske kommer det mer ‘frapperande’ info under 2022. Man kan bara hoppas.

  16. Lyssnade just avsnitt 3 i denna surrealistiska fars. Om det nu är en fars?
    Där skönanden och amatörpoeten Holmer låter metaforerna hagla på presskonferenser.
    Det är ljus som brinner i tunnlar, operation skafferitömning , pussel och fisketrålare, där skeppare Holmer står på kommandobryggan och styr skutan medan människorna på landbacken och undrar varför trålaren fiskar just där.
    Dåligt klippt och redigerat är det också. Hårt censurerat kan man också misstänka . Tror mig ha hört högst 5 minuter , knappt det av Holmer i de mytomspunna banden med Åsheden.
    I dagens avsnitt var det ju mest skramlande med kaffekoppar.
    Om tiden med Holmer bottnar i klåpare vid rodret är detta det mest skamliga fiasko i svensk modern historia. Och då måtte vi ha begåvats med den mest inkompetenta poliskåren i Europa, kanske rentav i världen.
    Om det däremot är villospår för att dölja en konspiration går det ihop. Och det tror jag det är. I så fall har skönanden och charlatanen Holmer fullgjort sitt uppdrag och lyckats med sitt syfte.
    Jag lyssnade ju en hel del på dessa presskonferenser när det begav sig. Fann dom besynnerliga redan då. Men att nu höra dom 36 år senare blir extremt bisarrt.

    1. Ja dom har då inte blivit mindre besynnerliga med tiden det kan man verkligen säga.

      https://sverigesradio.se/avsnitt/palmeutredningen-inifran-skandiamannen-och-det-avgorande-vapentipset

      Från ca 18.40 får Åsheden berättat för sig av Holmer att Lisbet beskrivit mördaren. Holmer menar på att han tror Lisbet sett Anders B. På fråga från Åsheden om Lisbet fått se en bild av Anders B svarar Holmer nej. ”Det hjälper inte, det räcker inte” menar Holmer. Helt obegripligt!
      Här hade man ju faktiskt kunnat få svaret på om Lisbet verkligen misstagit Anders B för gärningsmannen.

      När det sen gäller rekonstruktionen så menar Holmer att Lisbet inte skulle klara av att medverka i en sådan. Här får vi då nu informationen att det alltså är Holmer som håller i taktpinnen beträffande Lisbets medverkan i en rekonstruktion. Frågan är om han är uppriktig till skälet för detta eller om han kanske inte ens ville ha med henne i en rekonstruktion?

      1. Simon A:

        Givet hur andra personer (ta Anders Helin och Solveig Riberdahl som exempel) beskrivit Lisbeths inställning till utredningen så har jag väldigt svårt att tro att det är Holmér som styrt henne till att inte vilja medverka. Jag uppfattar hennes aversion mot att bistå utredningen som genuin och att den består av lika delar skräckfylld upplevelse (som gör att medverkan leder till obehagliga/traumatiska minnen) som misstroende mot polisen i generella termer. Jag tror att Holmér inser detta, utan att nödvändigtvis ha behövt ställa en direkt fråga om Lisbeth önskar delta på en rekonstruktion.

        1. Inte desto mindre väljer Holmér och Palmeåklagarna helt olika strategier. Holmér väljer att försöka hitta en lösning som han kan lägga fram utan att behöva förlita sig på hjälp från Lisbeth. Åklagarna satsar på att få henne att göra den sorts utpekande de behöver för att kunna ställa någon inför rätta.

          1. Gunnar:

            Ja, alltså jag menar inte att Hans Holmér har rätt i sin strategi. Jag menade mest att jag inte tror att Holmér, som Simon spekulerade lite kring, medvetet försökte undanhålla Lisbeth som person eller hennes uppgifter från utredningen. Jag tror helt enkelt han insåg svårigheten i att hantera Lisbeth i dessa situationer och istället för att stånga sig blodig så undvek han problemet genom att inte ens föreslå för Lisbeth att delta i rekonstruktionen. Jag tycker inte det finns fog att anta att Holmér försökte genomföra något konspiratoriskt i det hänseendet åtminstone. Inte utifrån det vi vet i övrigt om Lisbeths inställning till utredningen och dess personal.

            1. Jag föreställer mig att Holmér och Lisbeth från olika håll och av olika skäl landade i att det inte var nödvändigt eller lämpligt att hon medverkade i utredningen mer än i minimal utsträckning. Jag kan också tänka mig att Holmér kan ha fått höra en del saker av Lisbeth som han aldrig förde vidare – både därför att hon inte ville det och för att uppgifterna inte passade in i någon lösning som han var intresserad av. Vad som understryks av P3-dokmentärserien är i vilket fall att Lisbeth under en tid litade på Holmér samtidigt som hon inte litade på andra poliser. Och vi kan också se att det kortfattade protokollet från Holmérs förhör med Lisbeth i mars omöjligen kan täcka in allt som blev sagt under 90 minuter. Protokollet är på 2,5 sidor. Det kan jämföras med polisförhöret med Stig Engström från april 1986 som pågick kortare tid, en timme, och som utskrivet omfattar 22,5 sidor.

              Särskilt stötande är att Holmér – enligt vad vi kan utläsa ur protokollet – inte tycks ha gjort några som helst försök att pejla vad som fick Lisbeth att nämna ett antal internationella scenarion som hon menade skulle kunna ge förklaringar till mordet.

              Självklart kan man tänka sig att mänskliga hänsyn kan ha spelat in i Holmérs val att mer eller mindre bortse från vad Lisbeth skulle kunna bidra med. Men det var i så fall ett anmärkningsvärt val av en spaningsledare som stod inför att försöka klara upp ett mord som i all officiell retorik hade exceptionell prioritet. Och vi kan konstatera att Lisbeth Palme var en ganska tuff kvinna som inte blåste omkull i första taget. Hon deltog till exempel senare i en omfattande utredning av folkmordet i Rwanda, en uppgift som nog ganska många människor skulle ha backat för att åta sig med tanke vilka effekter det kunde ha på nattsömnen.

              1. Gunnar:

                Jag kan instämma i mycket i det du skriver. Det jag dock skulle vilja tillägga är att jag uppfattar det som att Holmér inte ville ha någon konflikt med Lisbeth. Precis som du skriver så är Lisbeth en stark personlighet med en hög grad av integritet, med en ”titel” av statsministerfru samt att hennes man mer eller mindre avrättats bredvid henne. Jag upplever det som att Holmér rör sig mycket försiktigt kring henne av dessa anledningar, säkert fullt medveten om den mediala problematiken det skulle bli om det blev en total och öppen konflikt mellan henne och polisen som helhet. Jag tror till och med att man skulle kunna säga att Holmér var konflikträdd när det kom till Lisbeth, ungefär på samma sätt som exempelvis Helin och Riberdahl var.

                Personligen vill jag dock fortfarande påstå att det var inte Holmér som ”kontrollerade” Lisbeth, utan snarare tvärtom. Det kan dock tänkas att, som du indikerar Gunnar, att vissa saker sades i förtroende i deras samtal, och att båda var överens om att det skulle stanna mellan dem båda.

              2. Joda, Lisbet var nok ”en tuff kvinna som ikke blåste omkull i första taget”. Vi ser det for eksempel også i det Erik Amkoff forteller etter sitt møte med Helin og hans karakteristikk av henne. At hun ville ha hundre prosent kontroll, ikke minst i møte med det voldsomme medietrykket, er det ingen tvil om. Dette betyr også at hun var strateg.

                Uten å falle inn i spekulasjoner er det vel rimelig å anta at den nærmeste familien i samarbeid med Ulf Dahlsten la opp et løp, en strategi, særlig med tanke på Olof Palmes privatliv. At Holmér også var informert om dette, er selvsagt. Nå var både svensk og norsk presse på denne tiden svært tilbakeholdende når det gjaldt kvinnehistorier i disse miljøene, dersom det da ikke handlet om bordellbesøk og mindreårige. Et samlet journalistkorps kjente til dette og disse temaene var selvfølgelig ”snakkiser” over et par øl på presseklubbene, men de ble ikke eksponert. I Olof Palmes tilfelle handlet det selvfølgelig om respekt for de etterlatte og særlig for Lisbet. Det var vel Lena Andersson som først gikk ut og stilte spørsmålet om dette vanntette skottet mellom statsministerens offentlige og private liv hadde vært, og er, et alvorlig drawback for utredningen. Det handler om et ettermæle som man i motsetning til Christer P. og Stig E. ikke kan gjøre hva man vil med og der det for de involvere – les Lisbet og den nærmeste familie, kanskje også de innerste politiske kretsene – var nødvendig å omgå en del sannheter, selv om dette kunne få alvorlige konsekvenser for utredningen.

                Det er også berørt på denne bloggen tidligere: Det kan ligge et motivbilde i Olof Palmes privatliv som ikke utelukker andre motiver, men som absolutt kan tangere, eller spiller en rolle, i forhold til disse. Utpressing kan være et nøkkelord. Når vi i dag vet hvilken overskuddsinformasjon de forskjellige klandestine tjenestene satt på i forhold til sentrale samfunnsaktører og at denne kunnskapen ble brukt for alt det den var verdt i maktspillet, er det ikke til å undres over at svært mye ganske tidlig måtte skyves under teppet i Palmeutredningen, eller i hvert fall holdes langt unna offentlighetens lys. Og spillet i aviser, radio og TV har gjennom snart 36 år gått på polarisert tomgang der også familien Palme har deltatt med sterke partsinnlegg og retoriske turneringer, som for eksempel konfrontasjonen mellom Lars Borgnäs og Mårten Palme for noen år siden der sistnevnte i stedet for å svare på Borgnäs’ spørsmål, leverer en flengende kritikk av Sveriges Televisjon – ”skattebetalernes kanal” fordi kanalen gir rom for å stille spørsmål ved Lisbets vitnemål og Christer P. som gjerningsmann. Langt bedre journalistikk driver TV3 der Robert Aschberg driver hardkjøret mot den frikjente Christer P., i følge Mårten Palme.

                Så nok en gang – man står igjen i forbauselse når noe så enkelt som et forhør av familien Palmes granne leveres svartsladdet og vedkommende velger å forholde seg taus selv på generelle spørsmål fra oppsøkende journalister. At ”medievitner” som Inge M., Anders D., Anna H. og Lars J. begynner å kjenne en viss materialtretthet, er derimot absolutt forståelig.

          2. Nja Gunnar, nu tycker jag du är lite fast i din personliga tolkning av hur Holmér agerar och tänker. Men som du konstaterade i en tidigare kommentar, vi behöver förmodligen ta del av alla sju avsnitten innan vi eventuellt har möjlighet att avgöra hur Holmér resonerade.

        2. Något som är anmärkningsvärt och som Borgnäs är inne på är ju att hon faktiskt sätter sig på tvären från första stund. Inte låta sköterskan undersöka henne och inte vilja bli ”förhörd” av vem som helst. Innan hon haft möjlighet att känna sig sviken och hela den biten.

      2. Adam Andersson och Gunnar:

        Ja jag vet inte vad jag ska tro. Allting som har med Palmemordet att göra tycks genomsyrat av märkligheter.

  17. Jag vet inte om jag förstått rätt, men jag uppfattar det som att Holmer tror( som många andra) att Lisbet förväxlat Anders B med mördaren men Holmer verkar inte försöka kontrollera detta på något sätt med Lisbet.
    Holmer tror inte att Lisbet skulle klara av att medverka i en rekonstruktion av mordet och han tycker att Stig E är en ”virrpanna” som man inte ska bry sig om.

    https://sverigesradio.se/avsnitt/palmeutredningen-inifran-skandiamannen-och-det-avgorande-vapentipset

    ”Skandiamannen dyker upp i utredningen av Palmemordet. 33-åringen blir intressant igen. Tipsen strömmar in och i de hemliga intervjuerna berättar spaningsledare Hans Holmér även om sin konflikt med åklagaren.”

  18. Intressanta och märkliga uppgifter om Holmérs plötsliga uppdykande på våldsroteln med info om hot mot Palme och Holmér, men att man ska ta det efter helgen (!). Tack Anders Hasselbohm.

    Det finns då uppgifter flera märkliga sammanträffanden den 27 och den 28 februari. Dels detta påstådda hot från österrikaren, oavsett om Holmér dök upp med detta den 27 eller den 28 februari.

    Dels den föredragning mellan SSI, ÖB och försvarsministern den 27 februari som nämns i kommentarerna här. Frågan är dock hur ofta eller sällan sådant förekom.

    Dessutom ska Ebbe Carlsson (av alla människor) den 27 februari ha blivit uppringd av Säpochefen Sven-Åke Hjälmroth som berättar att PKK pratar om bröllop, som ska betyda mord. Men Säpo har ingen aning om vem de skulle mörda, vilket för mig låter märkligt med tanke på att Alf Karlsson i september 1985 gått ut med att det finns en hotbild från PKK mot Palme (?).

    Dessutom har vi diplomatbuggningen där en sovjetisk diplomat ska ha sagt att något ska hända, och den hemliga Säpooperationen på mordkvällen. Och enligt Ulf Dahlstens uppgifter en polisoperation på mordkvällen som kanske inte var sanktionerad uppifrån. Och Donald Forsberg ska ha träffat Stay Behind-folk vid Kungsträdgården.

    Mycket som händer som sagt. Frågan är om dessa saker hänger ihop och i så fall hur.

    I avsnitt 3 av podden reagerade jag på att Seppos tips om vapen till en kurd och Miro Baresic verkar ha kommit just när Holmér och Wranghult efter kritik ska ha funderat på att överlämna ledningen till riktiga utredare. Kan då detta tips ha kommit mycket lägligt för Holmér?

  19. Har lyssnat på fjärde avsnittet av P3:s dokumentärserie om Hans Holmér och tycker att biten om journalisten Charlie Nordblom och Alf Karlsson (Säpo) är otroligt intressant. Det var längesen jag läste din bok ”Mörkläggningen”, Gunnar, så du kanske har tagit upp detta i detalj i boken (som förtjänstfullt behandlar PKK-spåret), men annars är det i min mening väldigt tydligt att Säpo (med Alf Karlsson i spetsen vad det verkar) i nära anslutning till mordet börjar torgföra PKK som gärningsorganisation till mordet. Vi har ju sett även i palmeutredningens protokoll att Säpo, bara några dagar efter mordet, lyfter PKK i sammanhanget. Man kan givetvis diskutera om Säpo/Alf Karlsson genuint trodde på PKK som gärningsorganisation eller om de bara ville sälja in ett visst koncept för att dra ljuset från andra element. Men likväl är det väldigt intressant och framförallt känns det inte särskilt smickrande för Alf Karlssons eftermäle.

  20. För den som inte hängt med i presskonferenserna framstår Stig Engströms ord om pusselläggning än mer träffande nu.

  21. I det femte avsnittet beskriver Mårten Palme spaningsledningens reaktioner när han på senvåren 1986 tar upp de välkända mordplanerna på fadern under 1970-talet. Holmér och gänget tycks vara helt obekanta med uppgifterna. Mårten skräder inte orden:
    -Där fick jag faktiskt en första indikation på att liksom Holmér är en idiot liksom.

    Till Åsheden säger Holmér att Mårten Palme är ”amatördetektivernas amatördetektiv”. Det var annars det epitet länspolismästaren själv fått i pressen vid det laget, vilket också framgår av dokumentärserien.

    1. Det nämns i dokumentärserien att Holmér inte gillade att klä sig i uniform. Jag har inga synpunkter på det, det verkar som om polischefer har möjlighet att göra lite som de vill när det gäller den saken.

  22. Fem avsnitt avverkade och som det här utvecklar sig kommer jag nog personligen inte att orka höra Holmér eller ens hans namn nämnas under överskådlig tid efter det avslutande avsnittet.
    Det är givetvis värdefullt att man har tagit initiativ till detta men eftersom produktionen kretsar kring Holmér vore det värdefullt om man åtminstone kunde höra det mesta av vad karln säger, men det låter som han sitter i en garderob, fikar och mumsar på wienerbröd och bläddrar med papper under mötena med Åsheden.
    Tack och lov lyckas man åtminstone hyfsat binda det samman genom andra personers kommentarer om skeendet.

    Det mest uppfriskande i det här avsnittet var Mårten Palmes kommentarer. Framför allt när han återger hur han inte fick någon som helst respons från spaningsledningen när han ville fästa uppmärksamheten på tidigare planerade mordförsök mot hans far. ”Första indikationen på att Holmér var en idiot, liksom” säger Mårten och där ringade han väl in det hela rätt bra får man säga.

    En fantombild skapad utifrån ett av åtskilliga vittnesmål förvandlas i Holmérs händer till en bild av en person med ”typiskt kurdutseende”. Åklagarna vill ha ner det på Sveavägen och detta är Holmérs respons på den lilla detaljen.
    Att spaningsledningen i sitt sökande efter motiv och tänkbara gärningsmän eller anstiftare i stort sett glömde brottsplatsen är ju ingen nyhet, men så som det här beskrivs så får jag nog svaret på en fråga som jag tidigare ställde, om det är möjligt att Holmér även efter att månader förflutit ännu inte hade klart för sig var makarna Palme korsade Sveavägen och av vilken anledning de gjorde det. Han hade inte frågat och yttermera inte ens läst förhöret med Lisbet från den 1 mars.

    Wranghults återgivning av spaningsledningens reaktion på Holmérs framträdande i Magasinet var också en höjdpunkt. Holmér säger att han är 95% säker och den övriga spaningsledningen gick enligt Wranghult ”i taket”.
    Holmér – the lonely cowboy – utsedd av sig själv och med stöd från regeringen att föra det hela i hamn, framträder som inte stort mycket mer än en pajas med narcissistiska böjelser.
    Det är väl inte slut på det bombastiska bildspråket än får man förmoda, det är ju några avsnitt kvar.

    1. Holmér använder för övrigt samma ord som Mårten, men då om besökarna på det kurdiska bokkaféet, som spaningsledaren betecknar som just idioter. Och hyser man en sådan personlig animositet gentemot de misstänkta ligger det mycket nära till hands att totalt strunta i rättssäkerheten, men det visste vi ju redan.

      Tydligen satt utredarna också och spanade efter kafébesökare som hade ett utpräglat kompakt utseende. Vilken imponerande metodik. Att Ann-Marie Åsheden inte ville riskera överenskommelsen med Holmér genom att ställa kritiska frågor är i viss mån begripligt, men någonstans går ändå en gräns.

  23. I avsnitt 4 och 5 reagerar jag på några saker:

    Alf Karlssons sätt att läcka till Charlie Nordblom, som får sitta i Karlssons rum och läsa vad Säpo har på PKK. Och Holmér säger till Åsheden att Nordblom måste ha gjort bra research. När Holmér säger att Nordblom är duktig så kan man undra om han känner honom. Nordblom, som är aktiv för Timbro, där man är tydligt kritisk mot Palme (bl.a. journalisten Lars Christiansson, som skrev officersupproret, var aktiv där).

    Mårten berättar att spaningsledningen var helt ovetande om att Michael Townley hade haft i uppdrag att mörda Palme tidigare. Och Holmér kallar nedlåtande Mårten för ”amatördetektivernas amatördetektiv”. Som länspolismästare utan större erfarenhet av att utreda brott kan man tycka att Holmér själv var just detta.

    När åklagarna vill ha PKK-spåret kopplat till Sveavägen läser Holmér vittnesmål ”med kurdiska glasögon” och lyckas hitta en observation av en mörkhårig, vältränad man med mustasch och menar tvärsäkert att detta måste vara en kurd. Jösses, rasbiologen Holmér (obs, ironi) gissar hej vilt! Man ser vad man vill se.

  24. Man får intrycket att PKK-spåret torgförs på liknande sätt som när man kastar ett köttben åt en vakthund för att distrahera den och titta åt fel håll. Kan man gå så långt som att säga att det är så det gått till? Jag tycker nog det. Det ger ju en viss indikation i vilken riktning man egentligen skall fokusera sökandet.

    Håller för övrigt med om att det är svårt att höra vad Holmér säger.

  25. Citat Mårten Palme ” Till media sa Hans Holmer att han var 95 procent säker på att PKK stod bakom mordet på Olof Palme.
    Till oss sa han att han var 100 procent säker”

    https://sverigesradio.se/avsnitt/palmeutredningen-inifran-del-6-operation-alfa-vinna-eller-forsvinna

    Hans Holmér gör en gryningsräd mot ett stort antal kurder i Sverige. Han döper sitt tillslag till Operation Alfa. Syftet är att äntligen hitta bevis i utredningen om Palmemordet.

  26. I den sjätte och näst sista delen av P3 dokumentärs serie om Hans Holmér så är det framförallt en sak jag fastnar för, som Mårten Palme säger. Han berättar om hur Hans Holmér berättat för familjen att Holmér är 100 % säker på att det är PKK som ligger bakom mordet. Mårten knyter då an till hans egen observation av mannen han noterat utanför Grand och hur han försöker passa in honom i bilden som en kurd. D.v.s. han försöker anpassa sin observation till det som polisen för fram som lösningen.

    Detta är kanske en fullt rimlig reaktion från en son till en mördad pappa som säkerligen inget hellre vill än att mördaren ska åka fast och att stor tilltro fästs till polisens arbete och påståenden. Men samtidigt förklarar det också hur denna, av Mårten observerade, Grandman likt en kameleont bytt skepnad från kurd, vidare till Christer Pettersson och numera Stig E.

    1. Ja, jag tänkte också på Mårtens vilja att få sin minnesbild att passa in.

      Dessutom reagerade jag på att Holmér tyckte att bråket med kurder i Gamla stan bekräftade att PKK-spåret var rätt. Nog för att det var en otäck händelse med en flyende person som sköt omkring sig, men konkret säger det ju ingenting alls i relation till mordet på Palme. Precis som när Holmér tyckte sig se en kurd när ett vittne beskrev en man med mörkt hår och mustasch så ser han här åter vad han vill se. Men som jurist måste han väl ändå begripa att bråket i Gamla stan inte säger ett jota om Palmemordet?

  27. Haha

    Denna Åsheden tycks ju ha fungerat som någon slags ”Ebbe Carlsson”, med eller utan hennes egen vetskap.

    Känns som att Holmer och personerna omkring honom, vare sig dessa heter Ebbe Carlsson eller Åsheden, bildar någon slags sluten sekt.

    Holmer och personerna omkring förefaller lika engagerade som distanserade till ärendet vilket ger intrycket att de egentligen sysslar med något helt annat. Intressant är att Åsheden framförde att hon kom att likna Holmer socialt allt mer.

    Får också intrycket att Åsheden fokuserat mer på att porträttera Hans Holmer än på analyser av Palmeärendet.

    1. Intressant är också att Åsheden säger att det var förvånansvärt lätt att få till detta samarbete med Hans Holmer.

    2. I det här sammanhanget vill jag varmt rekommendera artikeln ”Vännerna på Singelbacken” av Anders Sundelin, publicerad i Fokus. https://www.fokus.se/inrikes/vannerna-pa-singelbacken/. Jag skulle rentav vilja påstå att man verkligen borde läsa den om man är intresserad av det som pågick bakom kulisserna.

      Nu ser jag att den ligger bakom betalvägg men den finns även här:
      https://gazzine.com/palmeutredningen-och-vannerna-pa-singelbacken/

      Utdrag ur texten:

      Många av Stockholms journalister kom hit, snart också män och kvinnor i staten, höga politiker. Ebbe Carlsson hade blivit justitieminister Lennart Geijers informationssekreterare, genom Olof Palmes talskrivare Anders Ferm hade han redan tidigare lärt känna statsministern, genom honom socialdemokratiska höjdare som Carl Lidbom, Ingvar Carlsson, Jan O Karlsson, så småningom Sverker Åström, ambassadör och kabinettsekreterare. Av någon anledning drogs de till denne lille rundlagde pratkvarn; han var kul, vanvördig, levererade intressant skvaller; den sortens hovnarr som fursten gillar att ha i sin närhet. Det speciella med Carlsson var hans starka socialdemokratiska övertygelse.

      Han kallade Palme ”ordförande”, Ingvar Carlsson ”magistern”, Lennart Geijer ”gubben”. Den sortens humor, på gränsen men på rätt sida gränsen. Han kunde, under en föredragning inne hos Palme, synas liggande på en soffa och plötsligt avbryta statsministern: ”Du Olof, du skulle ringa Lisbet.” Han stack in huvudet till justitieministern, upptagen i möte, och sa: ”Kom in till mig när du är färdig.” Han rekvirerade polisbilar till sig själv och andra, hade en huvudnyckel till polishuset på Kungsholmen, antydde gärna att han bar på gruvliga hemligheter; han hade ett kassaskåp i sin garderob och där… Han hade blivit god vän med Hans Holmér, säpochef, sedan polischef i Stockholm, länspolismästare.

  28. Hej Gunnar,

    Jag utgår ifrån att du lyssnat klart på alla sju avsnitten.

    Jag satt nyligen och lyssnade på del 6/7 (https://sverigesradio.se/avsnitt/palmeutredningen-inifran-del-6-operation-alfa-vinna-eller-forsvinna) och blev helt förvånad av vad Mårten Palme säger 7:47 in om Hans Holmér och kurderna/PKK: ”Det klart att man försöker suggerera sig fram till att få ihop bilderna om han nu var säker på att det var dom så, så vill man ju få det att överensstämma med sitt eget vittnesmål” ?!?!?!?

    Nu är jag inte jurist och låter gärna någon som har den kunskapen uttala sig i rätt termer men är inte detta olagligt och straffbart? Förändra ett vittnesmål för att passa en gärningsman, oavsett vem som vill det? Är inte det falskt utpekande? Vad är det som händer? Är det här en del av hur Sveriges rättssystem fungerar?

    Att Mårten så helt ogenerat, reflektionslöst och helt utan ånger berättar om det på detta lättsamma sätt i detta program gör att mina misstankar bekräftas. Han har gjort det så många gånger så han inte ser det som ett problem. Eftersom han aldrig blir ifrågasatt så fortsätter han.

    Det här har ju du koll på!
    Redan under mordnatten pekade i princip Mårten ut en Walter K. Enligt det första vittnesmålet som svar på bilden av Walter K 1/3 -86: ”Mårten reagerar direkt och säger, att fotot mycket väl kan vara identiskt med den man han såg på Sveavägen.” (https://wpu.nu/wiki/Index:Pol-1986-03-01_0520_T2-00_M%C3%A5rten_Palme_om_biobes%C3%B6k_och_Grandmannen.pdf)

    Sedan pekar han ut kurden (bilden finns i handlingen):(https://wpu.nu/images/8/87/Pol-1988-08-17_1410_T2-00-E_F%C3%B6rh%C3%B6r_om_bild_med_M%C3%A5rten_Palme.pdf),

    Sedan pekar han ut Crister Pettersson (https://youtu.be/eZE2jouLC_M?t=269)

    Sedan är det Stig Engström som han skulle sett på mordkvällen (https://www.expressen.se/nyheter/det-ar-mycket-mojligt-att-det-var-honom-jag-sag/).

    De bilder som jag sett så är INGEN lik varandra? Vad är det som händer? Hur kan ingen förklara för Mårten att detta är ett brott? Varför ifrågasätter ingen hans uppgifter och utpekanden, med dessa tydliga bevis, med hans egna ord? Vad är trovärdigheten i ALLA hans utpekanden?

    Varför lyfter ingen denna viktiga information? Borde inte du skriva om detta, Gunnar?

    1. Nej, jag har faktiskt inte lyssnat på alla avsnitten av dokumentärserien om Holmér än. Om jag hade en hel redaktion till mitt förfogande så skulle förstås någon ha gjort det vid det här laget. Men jag kommer förstås att göra det och ser fram mot att kunna ta mig tid till det.

      Däremot håller jag inte alls med dig om ditt resonemang utifrån vad du anför. Mårten Palme har aldrig gjort någon hemlighet av att han har tyckt sig se likheter mellan en rad olika personer och den man han iakttog efter filmföreställningen. Vissa av dessa personer har definitivt inte alls liknat varann, så för en utomstående betraktare är det lätt att inse att Mårtens redovisade minnesbilder måste bedömas med stor försiktighet.

      Låt oss dock komma ihåg att Mårten Palmes föränderliga minnesbilder är något ganska typiskt för hur vittnen fungerar, de påverkas av information de får från olika håll så att deras ursprungliga minnesbilder förvanskas. Och de försöker ofta också, mer eller mindre omedvetet, att bidra med det polisen vill att de ska säga. Att Mårten Palme är medveten om detta framgår av det du citerar och det tycker jag inte talar till hans nackdel.

      Det ska dessutom ses i förhållande till att han alltid uttalat sig med viss försiktighet om sina minnesbilder. Det gjorde han i rätten i Petterssonmålet och det gjorde han också i den Expressenartikel om Stig Engström som du länkar till: ”Det är mycket möjligt att det var honom jag såg”, säger han i den artikeln.

      Exakt vad Mårten Palme sa till Börje Wingren under mordnatten kan vi inte veta. Risken är påfallande att Wingren övertolkade Mårtens kommentarer om Walter K, ”den galne österrikaren”. Wingrens fortsatta insatser i Palmeutredningen med hans kategoriska övertygelse om att ”33-åringen” var skyldig är en varningssignal i sammanhanget – i synnerhet som det också har förts fram kritik just mot hans sätt att hantera vittnen.

      Låt oss alltså fortsätta att räkna med att vittnens egna minnesbilder kan innehålla åtskilliga fel – och att polisens anteckningar om dessa minnesbilder kan tillföra ytterligare fel. Det är problematiskt. Men om rättsapparaten skulle börja hota med att åtala vittnen som kommer med diskutabla uppgifter är jag rädd för att det skulle bli ännu färre personer som ställer upp och vittnar i brottsutredningar än vad det är i dag.

      Det finns tillfällen då vittnen åtalas för mened. Men det är relativt ovanligt, och det tror jag är helt i sin ordning.

      1. Tack Gunnar för svar!

        Ok, förstår att du har mycket omkring dig.

        Jag tycker du förringar hans egna ord i detta. Han säger att han förändrar sitt vittnesmål för att motsvara Hans Holmers säkerhet i detta spår. Det är motiveringen du missar, menar jag.

        Sedan delar jag inte din uppfattning om hur vittnesmål förändras över tid och hur minnesbilder ”förvanskas”. Det finns ofta uppenbara skäl till varför minnesbilder förändras. Det sker sällan utan orsak/motiv. Vittnespsykologi är ett mycket intressant område som utvecklats enormt de senaste åren.

        Det är även en stor skillnad att vara villig att hjälpa polisen och/eller att vara medveten om att minnesbilder förändras, till att faktiskt kontakta polisen och anpassa tidigare utsagor till nya. Detta menar jag inte kan viftas bort bara för att orden ”möjligt” och ”kanske” ingår i formuleringarna. Man kan också välja att inte uttala sig i media om man är osäker.

        För mig blir det även problem med en rättsapparat där framträdande vittnen i uppmärksammade fall erkänner att de förändrar sitt vittnesmål baserat på vad polisen vill, men jag antar att vi gör olika bedömningar där.

        Tack för att få reda på vad du tänker om detta!

        1. Jag har inte påstått att minnesbilder förändras utan orsak. Däremot kan det ibland vara svårt att få en uppfattning om orsakerna.

          Jag tolkar Mårten Palmes sätt att uttrycka sig som att han visar en insikt i efterhand om hur han fungerade när Holmér var tydlig med att det var kurdspåret som gällde, att han tog intryck av det och att det påverkade honom.

          1. Jag tycker det var mycket hissnande att höra Mårten. Många bitar föll på plats för mig för för hur familjen verkade och varade. En större förståelse iaf. Sedan om det är den absoluta sanningen vet väl bara Mårten. Men han vann många poäng hos mig i dessa avsnitt. Så här har jag aldrig hört honom och jag önskar han hade haft mod att prata såhär tidigare.

            Tror man gott om människor vilket jag tenderar att göra så tänker jag mig att Mårten är alldeles för skolad, smart och plikttrogen för att förstöra något arbete som polis eller åklagare gör. Han vet vikten av att vara tyst oavsett vad som försegår i kulisserna. Nä från att ha tyckt att hans uttalanden varit tillknäppta, lite ja rent ut sagt korkade ibland så vann han stor mark hos mig! Han kändes avslappad och ytterst ärlig.

            Tänk om det precis är som Lisbet sade från allra allra första stund. Att polisen läckte och hon var otrygg. För att Holmer svek familjen råder ingen tvekan om man får tro Mårten såhär i efterhand och om jag fattade honom helt rätt.
            God lyssning Gunnar, ska bli intressant att höra dina synpunkter.

        2. ”För mig blir det även problem med en rättsapparat där framträdande vittnen i uppmärksammade fall erkänner att de förändrar sitt vittnesmål baserat på vad polisen vill, men jag antar att vi gör olika bedömningar där.”

          Detta behöver ju inte vara ett problem om domstolen är medveten om hur vittnen fungerar. Det är ju trots allt domstolen och inte vittnena som dömer.

          Att Christer Pettersson fälldes i tingsrätten av nämndemännen, som litade på vittnen helt, kan dock tyda på att du har rätt. Alla fall kanske inte går att överklaga till hovrätten.

          1. Helt riktigt att domstolen dömer.
            För att få inblick i hur Hovrätten fattade rätt beslut mot CP och inte trodde på Lisbeth ”vittnesmålsutveckling” finns en fantastiskt bra Youtube video med vittnespsykologen Astrid Holgersson som dömer ut Lisbeths vittnesmål och även hennes egna uppskattningar om hur duktig hon är på detta OCH lyfter fram alla märkliga tillmötesgående villkor som Lisbeth har genom hela utredningen: https://youtu.be/mENlaf9G8qQ
            Det är en riktigt bra start för att bättre förstå alla vittnesmål i denna utredning.
            Men, kom ihåg att Lisbeth bara är ännu ett indraget offer i denna tragiska historia, så döm henne inte för detta.

            1. Vitnesuppgifter.
              Jeg har tidligere på denne bloggen vært inne på at alle vitnesuppgifter, uansett hvor pålitelige de i utgangspunktet kan fortone seg, er notorisk upålitelige. Dette tilhører den polisiære ABCen og er fundert i det elementære faktum at vår observasjonsevne er begrenset og så til de grader farget og preget av omgivelser (lys/mørke), våre referanser (klarer vi å knytte det vi ser til kjente fenomener?) og vår iboende vilje til å skape sammenhengende fortellinger om det vi observerer. I tillegg kommer dette at vi er positive og så gjerne vil hjelpe politiet med oppklaringen av en forbrytelse. Det som da gjenstår er tekniske bevis, samt mulighetene som kan ligge i og ved åstedets plassering. Det som de siste ukene har forundret meg er den totale mangel på interesse for de byggbarakkene som stod på Tunnellgatan. Og også det faktum at den initiale etterforskningen aldri kom så langt som til restaurant ”Bohemia” i krysset Tunnellgatan/Luntmakargatan. Byggbarakkene kunne jo vært et utgangspunkt for gjennomføringen av mordet og ikke minst første stopp på en fluktvei som jeg mindre og mindre tror gikk opp trappene til Malmskillnadsgatan. At det såvidt vi vet ikke ble gjort noen åstedsgransking av barakkene, er også foruroligende.

              1. Lars Tore

                Jag begärde ut eventuella förhör med anställda vid byggföretaget K-bygg men det fanns inte. Kanske har du sett det i Palmemordsarkivet redan. Jag har sett att det surrats om barackerna den senaste tiden och att ljuset var tänt i baracken närmast Sveavägen.

              2. Tack för din kommentar. Men jag menar att du har fel.
                Det finns otroligt mycket att hämta i alla dessa vittnesmål och dokument i denna utredning.
                Jag menar att skillnaden är kunskap. Vittnespsykologi (inom rättspsykologin) är ett vetenskapligt baserat forskningsområde som utvecklats enormt de senaste åren. Mycket baserat på att DNA-bevisning kommit till som frikänt dömda oskyldiga personer. I samband med detta har man undersökt vittnens utpekanden och lärt sig väldigt mycket om hur vittnen fungerar men även otroligt mycket om hur polisen och utredningar fungerar. Jag la upp en länk till vittnespsykologen Astrid här i tråden som är en bra start.
                Titta gärna på Youtube och sök på Elizabeth Loftus (Ted-talks) för att få inblick i hur vittnen kan påverkas.

                Du får gärna ta del av min utredning där jag redogör för mina metoder baserat på denna kunskap: https://drive.google.com/file/d/1n_CFpN8D2sZ1Vq3cAimtmHaQye47SddP/view

                Efter att jag satt mig in i fallet så menar jag att vittnesmålen är mycket bra som utgångspunkt. Det bästa är de som förändras och avslöjar alla motiv till förändringar som sker i utredningen.
                För mig med mitt intresse är materialet en guldgruva som utvecklar min utredning för varje dag.

                1. Posthum Humanitas.
                  Takk for replikk – og link. Jeg tror du har presset lesningen av mitt innlegg for hårdt. Med ”notorisk upålitelighet” mener jeg at observasjonene og formidlingen av observasjonene aldri kan være hundre prosent i overenstemmelse med virkeligheten. Disse inneholder jo flere ledd: Observasjon av hendelsen, tolkning av denne hendelsen, formidling til en eventuell forhører, nedskrivning. Man forsøker å kvalitetssikre denne prosessen ved at den forhørte leser igjennom og godkjenner, men misforståelser oppstår. Så kommer tidsaspektet inn, påvirkning og etterkonstruksjoner. Jeg er selvsagt enig i at svært mange av vitnesuppgiftene i palmefallet er gode som utgangspunkt, i det minste for å kartlegge et hendelsesforløp og sette opp en tidslinje. Det er tross alt over 20 vitner til mordet, eller deler av mordet, noe som vel er ganske eksepsjonelt sammenlignet med andre drapssaker.

                  1. Jag håller med dig i mycket av vad du skriver som kan påverka vittnen över tid. Men det är ofta enkla förklaringar till detta. Utgår man från ett tidigt vittnesmål och ser hur efterföljande vittnesmål förändras finns det mycket information att hämta i detta. Är det exempelvis signalement på en gärningsman eller uppskattning av tider kring mordet så går det väldigt lätt att härleda dessa till andra uppgifter i media vid tidpunkten för mordet. Man får även värdera vittnens personligheter, placering, vad de gjorde på mordnatten för att väga in detta i vittnesmålen. Vad de säger i förhör och vad de säger i andra sammanhang. Då växer en tydlig bild fram för mig med mitt intresse i denna utredning.
                    Att generalisera underlaget i denna utredning som ”opålitlig” och ”förvanskad” är för mig brist på kunskap.
                    Jag vill bara upplysa om detta och arbeta vidare med min utredning. Det är mycket utvecklande och spännande.

              3. I en handling som gäller Svensk Bevakningstjänst finns uppgift om två inbrottslarm mordkvällen hos K-bygg, Luntmakargatan 12. Det första larmet kom kl 21:42 och det andra kl. 00:13. Adressen lär avse den fastighet där företaget utförde renoveringsarbeten, men själva larmet behöver kanske inte ha utlösts exakt där. För vilken egen adress skulle till exempel tillfälligt uppställda manskapsbodar ha (om det nu fanns något larm där)?
                https://drive.google.com/file/d/1Edw_cTrUTsvbvxPL-IEt6pbty2zKSK7Y/view

                1. Här är ett foto på byggbarackerna som jag gissar är taget under lördagen eller möjligen söndagen.
                  https://imgur.com/a/VvHrhKQ
                  Det går inte att se om den här skyddsanordningen, eller vad man ska kalla det är försedd med lås.

                  Längre ned står det att ”patrullernas uppgift vid /maskat/ är att gå igenom nämnda trapphus samt kontrollera att /maskat/ är stängd”. Kan det avse Luntmakargatan 12? (d v s första trappuppgången söder om Bohemia)

                  1. Jo, jag har också varit inne på att det senare larmet kan ha orsakats av polisen i samband med eftersöket.
                    Även det tidigare larmet kan vara helt ointressant, men det hela borde ändå ha utretts. Här nämns larmen bara i förbigående i ett annat ärende.

                    1. Mikael B

                      Ja, det är obegripligt att man inte utredde det mer grundligt. När jag läste igenom dokumenten som du länkade till såg jag att väktare tydligen emellanåt tillkallades när boende ansåg att det uppehöll sig personer i trappuppgången som inte hörde hemma där. Jag hade mer tänkt på att det skulle utlösas ett larm om någon försökte forcera en larmad dörr.
                      Det skulle vad jag förstår kunna röra sig om att boende uppmärksammat okända personer i trappuppgången Luntmakargatan 14 och det har ju givetvis ett visst intresse oavsett tidpunkterna.

                  2. Det mest interessante med fenomenet ”byggbarakkarna” er at de ligger knapt hundre meter fra åstedet, de er aldri undersøkt og som fysisk fenomen utgjør de en viktig del av de omgivelsene der både mordet og fluktveien har funnet sted. Derfor min interesse.

                2. Är inte säker på att jag förstår frågeställningen men… Normalfallet är att byggbaracker är kopplade till närmsta adress. Sker en arbetsplataolycka så kör räddningstjänsten på adressen. En fastighet kan ju vara flera hundra hektar.

                  1. Erik
                    Det är mycket värdefull information, och man kan alltså inte kunna utesluta att larm utlösts på grund av någon slags aktivitet vid byggbarackerna. En avmaskad version kanske skulle kunna bringa mer klarhet.

                    1. Erik, Catharina

                      I det skuddene faller har vitnet Lars J. full oversikt over passasjen på barakkenes sydside. Det er herfra han ser Olof Palme falle til marken. Deretter hører han og skimter en mann som noen sekunder senere løper på nordsiden. Han beveger seg deretter ut i krysset Tunnellgatan/Luntmakargatan og ser mennesker på mordplassen, deretter en mann i trappen, etterhvert på toppen av trappen. Men er det mulig å stikke seg vekk mellom barakkene, altså utenfor Lars J.s synsfelt? Hvor er inngangen(e) til barakkene, for eksempel? Har vi låst oss fast i en fluktvei som ikke er GMs fluktvei, men kanskje en overlappende aksjon, eller en annen person? Kan man tenke seg at byggbarakkene også kan ha spilt en rolle for den umiddelbare iverksettingen av en eventuell aksjon? GM dukker plutselig opp foran Dekorima og vi vet fortsatt ikke hvor han kommer fra. Vi vet heller ikke, med hundre prosent sikkerhet, om GM var alene eller hadde en medhjelper. Flere har laborert med hypotesen om at det er to personer som observeres i to sekvenser på åstedet, noe som kan forklare forvirringen med hensyn til både utføring av mordet og flukten.

                    2. Lars Tore

                      Kanske finns det ett foto någonstans som visar byggbarackerna från den norra sidan och ett eventuellt utrymme där någon kunnat gömma sig, men jag har bara fotot från den södra sidan som jag länkade till.
                      Uppifrån ser man att det finns ett utrymme mellan barackerna men det säger ju inte så mycket.
                      https://imgur.com/Vrgt5XH
                      Jag antar att det fanns någon slags standard för byggbaracker, kanske Erik eller någon annan i så fall vet mer om det.

      2. Problemet är inte att vittnen försöker få sina minnesbilder att stämma överens med en misstänkt person. Problemet är att de som misstänkliggör exempelvis Engström som tänkbar gärningsman inte förstår att de genom sitt misstänkliggörande av honom och exponeringen av hans namn och bild i media styr vittnena att peka ut just honom. Värdet av vittnens så kallade utpekanden är därför ytterst begränsat. När Mårten Palme säger att personen han såg utanför Grand kan ha varit Engström säger han samtidigt att det kan lika gärna ha varit någon annan person han såg utanför bion. Debattörer som är övertygade om att Engström är skyldig framställer det dock som att Mårten har identifierat mannen utanför Grand som Engström. Vittnesmålen vantolkas grovt av debattörer som är tvärsäkra på vem gärningsmannen är

        1. Men om Mårten är osäker på vem han egentligen sett oavsett plats, bör han inte peka ut någon alls. Han gör detta flera gånger under utredningens gång och då menar jag att det i stället finns motiv till varför han gör det. Det är mycket tydligt i vittnesförhören med honom. Att han ändrar ett av dessa vittnesmål baserat på en polis ”övertygelse” som i detta fall, är för mig bara ett kvitto på det som bör vara ett brottsligt erkännande.

          1. Mårten Palme har hela tiden visat att han inte är säker på identiteten på den person han sett utanför biografen, men han har vid ett antal tillfällen lämnat uppgifter till polisen om personer som han menar har likheter med hans minnesbild av personen han sett. Menar du att han skulle ha tigit om detta eftersom han inte var säker?

            Det är en orimlig uppfattning, såvitt jag kan se. Den borde ju i så fall i logikens namn utsträckas till alla sorters vittnesuppgifter. Inget av Dekorimavittnena borde i så fall ha lämnat signalementsuppgifter på gärningsmannen om de inte var subjektivt säkra på att de hade rätt. Det skulle nog inte bli mycket information för polisen att hämta in om alla vittnen gick efter den principen. Och vad finns det för anledning att tro att de upplysningar som vissa vittnen trots allt lämnade för att de kände sig säkra skulle vara mera korrekt än den som polisen inte fick från vittnen som kände sig osäkra? Det är ju en etablerad uppfattning i vittnespsykologin att subjektiv säkerhet hos ett vittne inte är någon som helst garanti för att uppgiften som lämnas skulle vara mer riktig än en annan uppgift från ett osäkert vittne.

            1. Det är en stor skillnad på att bli tillfrågad om en specifik uppgift för att verifiera denna och att själv ta initiativ till att förändra sin tidigare utsaga. Där finns olika motivbilder, menar jag.

              Jag har fått uppfattningen att du gärna utgår ifrån uppgifter från dina egna böcker som referens, men i detta fall kan du väl själv titta på själva vittnesförhöret om kurden som börjar med: ”Förhöret hålles med anledning av att Mårten Palme vill lämna vissa uppgifter i samband med att en bild har publicerats i någon av kvällstidningarna.”: https://wpu.nu/images/8/87/Pol-1988-08-17_1410_T2-00-E_F%C3%B6rh%C3%B6r_om_bild_med_M%C3%A5rten_Palme.pdf?fbclid=IwAR0BmudZcu_ChyqBUc35MQYP4uBiKhlwWkoFKT4ahmQkCLulLyfRswCIz7Y

              Jag påstår absolut inte att det finns en säkerhet i signalement från vittnen och att dessa bara ska lämna detta om de är säkra på det. Den övertolkningen får stå för dig.

              Jag menar att förändringar i signalement mellan vittnesförhör är onaturlig i grunden men det finns ofta rimliga förklaringar till detta. Som ett exempel i detta fall är att man gärna vill placera en huvudbonad på någon som inte har någon om det är en kall februarinatt och de allra flesta andra har en sådan.
              Läs gärna vittne HJs vittnesmål hur han faktiskt resonerar sig fram till ungefär det jag menar. Första vittnesmålet: ”troligen barhuvad”, nästa vittnesmål: ”han hade något på huvudet”, ”kan varit en mössa”. Polisen ifrågasätter just denna information med tidigare uppgift och han menar att ”det växer fram någonting av det”.

              Jag passar även på att bara genom att använda ord som ”förvanskas” i stället för ”förändras” om minnesbilder, ger en negativ klang, som att dessa inte går att lita på. Det kan vara ett petigt påpekande, men för mig ur ett vittnespsykologiskt perspektiv är det ett olyckligt ordval som förminskar betydelsen av uppgifterna i dessa handlingar.

              Jag är lite förvånad över att du Gunnar som ändå skrivit om diverse ”mörkläggningsdelar” i denna utredning tidigare inte är mer öppen för att det finns olika motiv bakom dessa, även om du inte upptäckt de än. Hoppas du tar detta på rätt sätt, då du är en stor inspirationskälla för mig i min egen utredning och det faktum att du avslöjat många viktiga detaljer i utredningen genom åren. Stort tack för det!
              Så jag kommer fortsätta försvara dig i diverse forum, oavsett.

          2. Motivet är sannolikt det mest lättbegripliga i världen, att han hoppas att kunna bidra med något av värde i jakten på sin fars mördare. Du har inte presenterat något annat motiv som styr Mårtens handlande men talar ändå om ett ”brottsligt erkännande”.

            Antingen menar du bara att det borde vara brottsligt att agera på det sätt som Mårten har gjort, det vill säga att meddela polisen att han tycker att vissa personer liknar mannen han sett trots att dessa personer inte behöver vara särskilt lika varann. I så fall är vi helt enkelt oeniga om vad vittnen bör kunna bidra med utan att riskera att ställas inför rätta.

            Eller också har du en egen teori om Mårten Palmes motiv. Du har hittills inte presenterat någon sådan teori och om du avser att göra det kan jag inte garantera att den får plats på den här bloggen. Skulle den innehålla nedsättande uppgifter måste jag göra normala publicistiska bedömningar. Jag har visserligen publicerat de mest nedsättande uppgifter om Stig Engström, men det beror på att han i den offentliga debatten i stora nyhetsmedier pekats ut som Palmes mördare. I det sammanhanget har jag bedömt att för att kunna ge utrymme åt en seriös diskussion om misstankarna mot Engström måste även de mest långsökta spekulationerna om honom kunna redovisas här på bloggen. Det kan vara lätt att dra slutsatsen att jag därmed fritt inbjuder till långtgående spekulationer om andra personer som förekommer i Palmeutredningen, exempelvis som vittnen.

            Det gör jag inte.

            1. Jag menar att Mårtens anpassning av vittnesmål till vad Holmér ”tror på” är i linje med hans vittnesförhör som är orimligt föränderliga mellan förhören. Det brottsliga, menar jag, är att göra detta för att polisen vill det och det anmärkningsvärda att samtidigt inte ens reflektera över att detta är brottsligt.

              Förändringarna i Mårtens vittnesmål är i mångt och mycket precis likadana bedömningar som vittnespsykologen Astrid Holgersson gjorde med Lisbeths vittnesmål i Hovrätten. Där exemplet med Lisbeths ”stirriga blick” växte fram utan att ha funnits där från början. Precis som Mårtens ”boxarblick” växer fram i senare förhör utan att ha funnits där från början. För att inte tala om att det märkliga vittnesmålet den 16/4 1986, finns i 4 olika versioner med olika innehåll (https://wpu.nu/wiki/Uppslag:T2-00-B).

              Jag har absolut egna teorier om varför, men mitt inlägg var specifikt vad Mårten själv säger och parallellen med hans vittnesmål och utpekanden över tid.

              Jag har förståelse för att du inte kan publicera vad som helst och jag håller med dig om att nivån verkar vara baserad på vilken person detta handlar om och vad man får framföra, vilket jag personligen kan tycka är märkligt, men jag har ingen kompetens kring detta och utgår ifrån att du gör avvägda bedömningar.

              Detta inlägg var menat som ett tips om vad Mårten själv säger i anslutning till de vittnesmål jag utgick ifrån att du läst så många gånger. Jag vet inte om man slutar läsa vittnesförhören efter ett tag eller slutar ifrågasätta egen kunskap och/eller metodik som kan utvecklas med åren. Med den diskussion vi vidare haft om vittnespsykologiska bedömningar, tycker jag borde inneburit att du inhämtat vittnespsykologisk kunskap från vad jag gissar redan finns i ditt journalistiska nätverk, innan du drar allt för stora generella negativa slutsatser kring detta vetenskapligt baserade kunskapsområde.

              Men, jag ångrar redan mitt inlägg och för att inte min (eventuellt överdrivna) uppskattning kring ditt engagemang och viktiga insats genom åren för att avslöja märkligheter i denna utredning, skall ”grusas mer”, så hoppas jag vi kan nöja oss med att vi gör olika bedömningar. Då kan jag fortsätta lägga min energi på min utredning och undviker ta upp din tid för din blogg.

              Jag hoppas fortfarande få använda specifika publicerade avslöjanden du gjort genom åren, som referenser i min egen utredning. Passar på att genuint tacka för dessa. De har varit till fördel för min framgång i min utredningen.

              PS. Har precis lyssnat på dina kommentarer om Stig Engström-bandet på Youtube och jag undrar, precis som jag informerat din ”DN-kollega” om redan. Varför använder ni inte i stället ett riktigt alibi för Stig i polis Gösta Engström på Kungsgatan istället för att krystat spekulera i vilka som kan ha sett eller inte sett Stig på mordplatsen den första tiden efter mordet?
              Göstas beskrivning av den personen som stoppade bilen på Kungsgatan är Stig Engström. Mötet var dock så kort att Gösta inte uppfattade mer och det ångrar han senare när han motsätter sig uppgiften om att en taxichaufför skulle gjort detta.

              Du säger du saknar motivbild till varför Stig skulle ljuga om att vara den som flyr upp för trapporna på åsen. Den finns i Stigs egen berättelse och det är till och med så att Stig Engström själv ger dig den!
              Han blir förväxlad med mördaren!! Att hans historia om var/hur han hör om förväxlingen inte stämmer betyder inte att det han säger inte är ett mycket starkt motiv.
              Att den Stig tror är mördaren (som han kort ser från åsen, vittnet LJ) innebär att han senare förstår att han kan åka dit för brottet, då det bara är han själv som inser förväxlingen. Därför väljer han sin alternativa historia som till mycket handlar om ”tider”, att komma EFTER mordet istället för före. Här förringar du också dessa tydliga genomgående mönster i nästan alla hans förhör, förutom motivet att han själv kontrollerar utstämplingstiden tätt inpå och det viktiga i att detta görs skyndsamt.

              Om du vidare undrar vad han gjorde på Tunnelgatan finns detta också i Stigs berättelse med klockan och Dekorimaljuset med det enkla naturliga motivet att OM han blir ställd mot väggen så kan han faktiskt hävda att det var så det gick till fast på en annan plats än den han själv uppger. Det är även den förklaringen som ligger närmast till hands redan dagarna efter när han förklarar sin uppdiktade version.

              Jag förstår att om man har bestämt sig för en linje att det är svårt att se andra alternativ och det är säkert svårare om man är fler som delar denna MEN jag ber dig/er: Anlita rätt kompetens som du/ni inte besitter! Ta hjälp av erfaren vittnespsykologisk kunskap och granska Stigs vittnesmål, då är jag övertygad om att ni kommer se samma sak som jag kring hans motivbilder.
              Då kan vi en gång för alla plocka bort den helt oskyldige bridgespelande reklamgubben från Täby ur mordekvationen och lägga samlad energi på att gemensamt lösa mordet i stället!

              1. Jag uppfattar detta som en slutkommentar från din sida och avstår från att fortsätta diskussionen trots att du kastar in en del nya spekulationer som jag inte riktigt förstår.

                Till bloggens läsare i allmänhet förtydligar jag gärna: ja, vilka spekulationer kring mordet som jag släpper igenom här på bloggen har bland annat att göra med vem spekulationerna handlar om. Utgångsläget är att jag tillämpar en restriktiv hållning när det gäller uppgifter om enskilda personer som går ut på att de skulle vara inblandade i Palmemordet eller som är nedsättande på annat sätt. Det måste, som jag ser det, finnas tydliga skäl till att en sådan diskussion ska föras här.

                När det gäller personer som redan i den offentliga debatten har pekats ut som misstänkta menar jag att det finns skäl att ge ett ordentligt utrymme för olika sorters argument så att spekulationer i så stor utsträckning som möjligt ska kunna ersättas med klargöranden. På liknande sätt menar jag att det är helt rimligt att här på bloggen föra en ganska långtgående diskussion om personer i offentlig ställning som spelat en roll i förhållande till mordutredningen, till exempel Hans Holmér eller Krister Petersson.

                Jag tror de flesta som följer den här bloggen kan förstå mina överväganden. Sedan behöver ju inte alla komma till samma slutsats som jag i det konkreta fallet.

                1. Holmér namngav honom när han vittnade i tryckfrihetsmålet mot tidningen Proletären om polisspåret. Jag bevakade rättegången och kunde på basis av Holmérs uppgifter få tag i honom. Han bekräftade att han kört taxi den aktuella kvällen för samma företag som Anders D. Det var så han fått veta att något hänt och det var därför han stoppat Söderström. Jag kan ju inte garantera att uppgiften stämmer, men jag ser inga egentliga skäl till att den inte skulle göra det.

                2. Fast varken ålder eller signalement stämmer med denna person. Sök gärna på mer uppgifter om denna person och om han finns. Sök sedan på vad Gösta Söderström själv säger om att det var en taxichaufför som stoppade. Att det finns en person med detta vanliga namn. Men fanns inte någon mer Anders än Anders D i Stan denna kväll.

                  I övrigt kan du analysera de två vittnesmål som finns och ställa dig själv dessa frågor jag listar och bilda dig en egen uppfattning:

                  Att HH inte kunde ta fram denna person (”proletären-rättegången”) utan att det senare ”var en polis” kanske inte väcker några fler varningsflaggor, eller? Ingen från Järfälla Taxi eller Anders D kände till denna person. Vidare så hävdade alltid pkom GS att det var en privatperson som stoppade honom och ingen taxichaufför.

                  Självklart är det inga direkta förhör med ”taxichauffören”, och redan efter några rader tänds fler varningslampor. ”Han såg en taxi vid Kungsbron”. ”Kungsbron?”, är väl bron över till Kungsholmen? Det borde kanske en taxichaufför ha koll på tänker jag? Den har väl inte flyttat på sig sedan -86? Jag gissar att det är den västra bron vid Kungstornen (Malmskillnadsbron) som det syftas på i texten. Problemet med det är att pkom GS blev stoppad mitt mellan broarna på Kungsgatan. I det senare förhöret ”flyttar taxibilen” öster om Regeringsgatans Bro (troligen för att HH nu förstått att SE tagit trapporna ner från Regeringsgatan till Kungsgatan och tillbaka till mordplatsen). Samma problem här, varför stoppades då inte pkom GS här? Skulle ”taxichauffören” sprungit Kungsgatan västerut ”på chans” för att sedan se och stoppa polisbilen mellan broarna? Vidare fastnar jag på ”Antagligen trodde polismännen honom inte genast och han fick sannolikt upprepa det hela…”. För mig är det mycket antagande och spekulerande i ett spaningsuppslag kring ett Statsministermord. Det hade väl gått att verifiera med källan hur det låg till (om denna hade funnits). I övrigt är det bara en massa ”tidsfönsteröppningar” som är osäkra bara för att detta inte skall falla på tid i slutänden. Jag menar baserat på vittnesmålen att ”taxichaufför” inte finns och att det var SE (passar bra med hans väg tillbaka till mordplatsen) som flytt från GM och faktiskt då var en hjälte som såg till att polisen var snabbt på plats.

                  Mina ”spekulationer” men fundera själv genom att analysera vittnesförhören och bilda dig en egen uppfattning och nöj dig inte med att Gunnar har frågat ”någon” och ”någon” svarat ja.

                  1. Du har naturligtvis rätt i att man ska ifrågasätta allt som påstås, fundera själv och analysera förhör. Jag påvisade bara att uppgiften finns i materialet. Huruvida den är korrekt kan jag inte bedöma men det skulle ju vara bra med en ordentlig genomgång om man vill hävda att det var SE. Därför att i så fall måste man ju även förklara alla uppgifter som han själv lämnat om vad som händer på mordplatsen om han nu alltså inte var där utan i stället stoppade en taxi.

                    1. Rättelse. Stoppade en polisbil ska det vara och inget annat.

                      Som yrke på denne AA står det något annat än taxichaufför så jag förmodar, om uppgiften är korrekt, att han egentligen jobbade med annat och extraknäckte med att köra taxi.

                    2. Det är bra att du är kritisk och inte bara avför saker för att någon säger att den är kontrollerad.
                      Jag har redogjort lite tidigare i inlägget kring det starka motivet Stig har att ljuga om den tiden när han springer runt kvarteren. Läs gärna detta, för det finns till och med i hans vittnesmål som man får förklaringen. Han blir förväxlad med mördaren och inser att det bara är han som förstår detta. Den han tror är GM (vittnet LJ) som han såg från åsen, är ju den som pekar ut honom. Därför väljer han en alternativ väg (som jag aldrig valt) att själv välja att komma ut EFTER mordet på Sveavägen. Allt är tydligt i hans vittnesförhör med ”framskjutning av tiden” som en överdriven viktig faktor för honom. Att hans uppdiktade historier om ”springa efter poliser”, ”prata med Lisbeth”, ”livsuppehållande åtgärder” och att folk har sett honom, brister i övrigt är givet och stämmer självklart inte med andra vittnesmål. Han är absolut ingen mördare för att han ljuger om detta, som alla utgår ifrån.
                      Jag kommenterade även i bandet med Stig-tråden att detta blir väldigt tydligt när man analyserar vittnesmålen över tid att han har faktakunskap från olika källor (semantiskt minne) men att det saknas verklighetsförankring i vad som verkligen hände. Därför blandar han ihop ordningsföljden på händelser mellan förhören (episodiskt minne). Detta är en av de vanligaste källorna till att hitta inkonsekvenser i vittnens förhör mellan olika tillfällen, som man kan fråga vidare om. Googla gärna ”Investigative interviewing”. Finns en lite djupare förklaring kring denna teknik i denna video på Youtube: https://www.youtube.com/watch?v=vYfFgEPXmhA
                      Vittnespsykologi är superintressant område som utvecklats enormt på senare år och verkligen är relevant för just denna utredning.

                    3. Bra där att det inte kan vara en taxichaufför på raden! Nu analyserar du vittnesmålen ordentligt. MEN anta inte att han jobbade extra för det.
                      Här har du lite fler referenser som grävts fram kring detta så du kan bilda dig en egen uppfattning om denna person:

                      Citat blogginlägg om mannen på Kungsgatan som stoppade pkom GS:
                      ”Gärningsmannen på Kungsgatan?
                      Den okände mannen, som efter 33 år fortfarande är oidentifierad, berättade för pkom GS att det varit skottlossning på Sveavägen och att poliserna därför borde bege sig dit.
                      Tanken svindlar.
                      Är det ens sannolikt att gärningsmannen efter mordet sprang ner till Kungsgatan och fram till en polisbil och berättade om det mord han just begått?
                      Med tanke på den kompetens gärningsmannen i övrigt uppvisade i samband med mordet framstår det som mycket osannolikt att han skulle bete sig på det viset.
                      Men vi vill ändå redovisa ett sådant scenario eftersom större under har skett här i världen. I så fall har vi att göra med en fullständigt iskall gärningsman som närmast kan sägas ha lekt med polisen.
                      Om vi ska göra en sansad bedömning tror vi inte på ett sådant scenario. Inte alls.
                      Däremot är det högst anmärkningsvärt att en privatperson endast cirka 1,5 minut efter mordet hade kännedom om ett mord som på begåtts på Sveavägen när han själv befann sig på Kungsgatan.
                      Hur kunde han känna till mordet så tidigt?
                      Den första spaningsledaren HH hävdade att mannen på Kungsgatan var en ung taxichaufför som hört om mordet på taxiradion men den uppgiften stämmer inte alls enligt pkom GS som faktiskt var den polis som talade med mannen.
                      Mannen var inte ung, han var inte taxichaufför och han sa ingenting om att han hört om mordet på taxiradion. Mannen var en privatperson i 40-årsåldern klädd i en mörk rock.
                      Efter 33 år vet ingen vem mannen på Kungsgatan var. Mannens uppgift fick i alla fall pkom GS att genast åka till mordplatsen. Medan han och hans kollega åkte till mordplatsen hörde de polislarmet gå ut.”
                      https://utsikterinsikter.blogg.se/2019/january/brottsanalys-palmemordet-13.html?fbclid=IwAR3AKIrWCvjHizQ9alnHr5j-XHXEMlTlYLXtvqdgoxJS4U7eo0XYJiUfoTI

                      Länk till en blogg med en tidningsartikel där pkom GS hävdar att det var en privatperson som stoppade honom på Kungsgatan:
                      http://lennartremstam.blogspot.com/2015/05/gosta-soderstrom-blir-intervjuad.html

                      Länk till information om att Taxichauffören Anders på Kungsgatan är uppdiktad:
                      ”Taxichauffören ”[A]” är en mäkta besynnerlig figur i det här sammanhanget. Pkom GS har uppgivit att när han och polisen IW patrullerade med sin tjänstebil på Kungsgatan blev de i närheten av Kungstornen stoppade av en upprörd man som omtalade att skottlossning ägt rum på Sveavägen vid Tunnelgatan. Deras minnesbild är att det var en civil person, i 40-årsåldern, över medellängd, barhuvad och klädd i en brun överrock.
                      Pkom GS tog aldrig namnet på vederbörande, utan körde omedelbart till brottsplatsen. I Juristkommissionens beskrivning av händelsen kan man läsa att ”de hejdades av en taxichaufför som uppgav att han hört på taxiradion att det var skottlossning på Tunnelgatan. ” (SOU 1987:14, s 41) Enligt pkom GS innehåller detta två sakfel; mannen ifråga sa inget om någon taxiradio och det framgick inte på något sätt att han skulle vara taxichaufför.
                      Redan den 12 mars fick pkom GS av polisintendenten Curt Nilsson reda på att spaningsledningen hade förhört denne man. Det skulle ha varit en taxichaufför som från sin bil hört larmet till basstationen, Järfälla Taxi. (Skrivelse av pkom GS angående bl a tidpunkten för polislarmet, vintern -89) Efter att denne ”[A]” såg en polisbil komma körande lämnade han sin position utanför restaurangen Good Old Day för att ta kontakt med besättningen i den polisbil som han sett komma körande uppför Kungsgatan. (Skrivelse av Sven Anér till justitieminister Laila Freivalds, 1988-10-05)
                      Pkom GS blev då nyfiken på om det var ”[A]” de mötte på Kungsgatan. Han lyckades få ta del av det aktuella förhörsprotokollet, men polisens talesman Ingvar Eriksson, höll i papperet på så vis att mannens namn inte skulle röjas. Pkom GS uppsnappade heller inget om registreringsnummer, taxinummer eller liknande.
                      Författaren Sven Anér har ägnat gåtan ”[A]” en närmare studie och bl a talat med anställda på Järfälla Taxi, vilka för honom ”enstämmigt” uppgivit att någon annan chaufför från Järfälla Taxi än Anders [D] inte befann sig i Stockholm city vid detta tillfälle. Någon ”[A]” kände man ej heller till. Det borde väl annars ha varit en enkel sak för polisen att sammanföra denne ”[A]” med dels pkom GS och polis IW och dels med folk från Järfälla Taxi, men någon sådan konfrontation har ännu ej ägt rum, i alla fall inte med pkom GS.
                      Identiteten på taxichauffören avslöjades först den 25 april 1989, då HH vittnade i Göteborgs tingsrätt under tryckfrihetsmålet mot tidningen Proletären. Nu omtalades det att mannen ifråga, som vid mordtidpunkten var i 25-årsåldern, ej längre var taxichaufför, utan polisaspirant tjänstgörande i Jakobsbergs polisdistrikt. (Skrivelse av pkom GS angående bl.a. tidpunkten för polislarmet, vintern -89) Även nu visade det sig att han var okänd av personal vid Järfälla Taxi. (Poutiainen, s 108)
                      Mannens ålder stämde inte heller med pkom GS och polisen IWs minnesbild. Vidare kan man fråga sig om ”[A]:s” hemliga vittnesmål kan åberopas som bevis för de officiella tidernas riktighet. ”[A]” påstås ha lyssnat på Anders [D:s] samtal till basstationen – ett samtal som torde ha avslutats strax före 23.23. Det förefaller osannolikt att han därefter ska ha hunnit med att informera pkom GS / polis IW innan de ett fåtal sekunder senare, på väg till brottsplatsen, hörde ett områdesanrop som officiellt gick ut kl 23.23. Det går inte ihop. Frågan är alltså fortfarande outredd.”
                      http://www.politiskamord.com/p4vittnesuppgifter.html

                      Det verkar inte som någon förstått att detta är Stig utom jag, efter 35 år.
                      Allt jag gjorde var att inse att huvudbonaden på gärningsmannen gick från INGEN till KEPS i mörkret bakom barackerna och att Stig ljög om första tiden efter skotten och vad de starka motiven till detta var enligt hans vittnesmål. Så enkelt är det!

                    4. Tack för att vi få ta del av din teori som du alldeles riktigt tycks vara ensam om. Jag förstår dock inte varför Holmér skulle skaka fram en person som felaktigt tog på sig det Engström enligt dig skulle ha gjort, alltså stoppat Söderströms bil.

                    5. Nu hoppas jag du kan försöka ha ett öppet sinne för att ens överväga denna lite större förklaring, eftersom den blir nödvändig om man skall förklara motivet till en ”uppdiktad taxichaufför”.

                      Min teori handlar om att Stig som i och med detta blir den som Holmér själv beskriver: ”det visste vi tidigt att Engström hade varit och stökat till bilden för oss” (från Holmérs egna ord från de band som är nu släppta, del 3/7, 23:45 in) när Stig försvann upp på åsen (där inte GM försvann, då han försvann Luntmakargatan norrut). Det är orimligt att en professionell gärningsman försvinner upp för dessa trappor menar jag och fler.

                      När väl Holmér förstod att det var Stig som flytt från GM och samtidigt ville ha en växande utredning (för att dölja ett planerat möte vid annonspelaren och en misslyckad hemlig bevakning metrarna efter detta), ville han ”stänga dörren för Stig” och förklara polisstoppet med ”taxichauffören”. Medan Stig kämpade för sitt liv att inte åka dit som förväxlad Stadsministermördare lät Holmér honom vara och benämnde honom ”elefanten i porslinsbutiken”.

                      Analyserar man vittnesmålen frågas flera av vittnen ut om Stig på platsen, men man ställer aldrig Stig mot väggen i hans förhör. Varken med andra personers uppgifter eller hans egna inkonsekvenser mellan förhören. Detta är tydligt med att man ville låta honom vara då man visste att han inte var inblandad. Han har aldrig ”missats” som de på senare år får det att låta som. Från PU om Stig i ”PALMEMÖRDAREN”, SVT: ”Det kan ju vara bra att man kör honom i botten innan åklagarna slår klorna i honom…”

                      Stig rörde till en utredning som inte gick att lösa för att de städat bort det ursprungliga mötet vid annonspelaren, mellan paret Palme och en grekisk man (jag kallar honom ”haren” p.g.a. hans roll). Den riktiga GM (Anthony White från Sydafrika) som väntade vid Dekorima fångades in några dagar efter dådet och syntes av ett vittne i vissa hemliga lokaler. Sydafrikanerna lurade alltså både LOP, den hemliga bevakningen av mötet och ”haren” i detta ”mycket välplanerade mord” som PU redan dagarna efter mordet uttryckte. Hur skulle de kunna göra det om de inte visste hur det gått till? Borde varit en ledtråd.

                      Eftersom det inte gick att åtala GM och de som planerade (från Sydafrika, alltså INGA svenskar inblandade vad jag kan hitta) utan att lyfta fram en misslyckad hemlig bevakningsinsats (vissa poliser, SÄPO med W-T) och ett bortstädat möte, fick den politiska lösningen bli att ge de inblandade AMNESTI för brottet mot deras tystnad. En något ”svensk politiskt 80-tals lösning” på denna situation driven av den som hade ansvaret för Olofs säkerhet och helt missbedömde hotbilden mot honom. (Mot Holmérs vilja, menar jag. Därav hans privata korståg mot PKK/Kurder.)

                      Hoppas att du och andra äntligen inser vad citaten…
                      ”När sanningen om det här kommer fram så kommer det svenska samhället att förändras i grunden”
                      ”Det svenska folket är inte moget att få reda på sanningen om mordet på Olof Palme.”
                      ”Det kanske är bäst för Sverige om mordet förblir olöst.”
                      …faktiskt kan ha handlat om.

                      Jag hoppas även du förstår åklagaren Krister Peterssons vändning mellan ”kuppen i telefon med Camilla Kvartoft” och presskonferensen när han blev informerad om det omöjliga (att åtala någon som inte gick att döma) med detta Sydafrikanska spår, som i alla fall Hans Melander trodde mycket på.

                      Min utredning (nu version 2.0) ligger för alla att granska i Facebook gruppen PALME-RUMMET där jag regelbundet lägger upp nya belägg för denna teori, djupare analyser av andra vittnesförhör/dokument och uppdaterar materialet.

                      Jag förstår om detta behöver sjunka in och jag tar gärna emot kritik/synpunkter/frågor från de som har mycket bredare kunskap i fallet än vad jag har och som talar emot mina teorier, men jag hoppas att du förstår vad vittnespsykologi och analyser av vittnesmål med olika motivbilder kan leda fram till.
                      Förhoppningsvis kan du i alla fall respektera detta vetenskapligt grundade kunskapsområdet lite mer, även om du tycker det just jag framför är helt orimligt, galet och är ”helt ensam om”, efter snart 36 år.

                    6. Det var du själv som valde att framhålla att du var helt ensam om din teori. Nu har jag i alla fall fall fått en sorts svar på den fråga jag ställde och du har fått chansen att hänvisa till din medverkan i Facebookgruppen Palme-rummet.

                      För min del avstår jag från att debattera vidare med dig om detta – det finns alldeles för många ”tänk om det skulle vara så här”-teorier för att jag skulle kunna hinna med dem. Det står förstås andra fritt att svara dig, här eller i Facebookgruppen.

                    7. Instämmer med Gunnar.
                      Tack för ett utförligt och intressant inlägg med flertalet källhänvisningar. Nog är det märkligt att just när det kommer till Palmemordet kan man aldrig vara helt säker på nånting. Att ha lyssnat igenom alla avsnitten av Åshedens samtal med HH har bara stärkt mig i den övertygelsen. Liknelsen med en labyrint är klockren.

                    8. Har skrivit ett svar till Gunnar som förklarar mer om en uppdiktad ”taxichaufför” med vad jag hittat i materialet. Förstår om det är en labyrint i en så stor utredning men mitt tips är att skaffa dig lite mer vittnespsykologisk kunskap och börja med att analysera vittnesmålen och dokumenten från utredningen och bilda dig en egen uppfattning i stället för att välja någon av de som redan finns som baseras på antaganden utan denna kunskap.
                      Mycket av materialet finns redan serverat som ett smörgåsbord då så många hjältar redan begärt ut mycket information, som jag bara bortskämt tagit del av. Det är riktigt kul, utvecklande och viktigt!
                      Lycka till med DIN utredning!

                    9. Postum, nu heter det abolition och inte amnesti i sammanhanget (eller menar du att riksdagen var inblandad?), men om man beviljat detta hade man knappast gjort det muntligt. Det är ett beslut enligt grundlag. Och oavsett hade det faktiskt funnits ett beslut. Ett beslut som ingen av de ledamöter av regeringen som fattat det nämnt och som inga kommissioner upptäckt. Ett beslut som dessutom inte lett till det enda det hade kunnat leda till – att förundersökningen avslutades. Är inte det oerhört osannolikt? Du får väl fråga Ingvar Carlsson om de skyddat Palmes mördare genom att besluta att vederbörande inte ska utredas…

                      Jag vet inte hur vittnespsykologisk kunskap leder en till att förutsätta sådant man aldrig kommer att kunna leda i bevis (men däremot är det lätt att, även utan Trankells kunskaper, skönja härskartekniken i alla ”om du bara skaffar dig alla fina kunskaper som jaaag minsann har, kommer du att tänka lika sunt och fritt som jaaag”). Mörkläggningar förekommer, men man kan ju inte klistra in vad som helst på ett maskerat papper och påstå att det är sant bara för att det inte går att motbevisa. Jag förstår dock att tankeövningen kan uppfattas som kul, men att det i någon objektiv mening skulle vara utvecklande och viktigt ställer jag mig ytterst tvivlande till. Bättre att fokusera på sådant som det i sinnevärlden finns något reellt stöd för (om än svagt), hur pass mycket ”serverat som ett smörgåsbord” detta än må vara.

                    10. Tack för ditt svar. Då har du förtydligat saker i något som jag inte hade koll på. Tack! Ska fördjupa mig mer i detta med ”abolition”.
                      Varför menar du att det skulle vara muntligt? Jag menar i alla fall att personen inte kan dömas för brottet mot att hålla tyst och att detta inte ändras även om en ny regering kommer till. GM syntes ”turista” av ett vittne på söder efter brottet så jag utgår ifrån att något i ”pappersväg” tog lite tid att åstadkomma.
                      Kommissionerna har väl bara granskat det tillrättalagda PU materialet och inte letat där detta i så fall skulle finnas?
                      Ingvar Carlsson tror jag inte var drivande i detta men hans märkliga reaktion i veckans brott på Krister Peterssons ”kupp” är anmärkningsvärd menar jag och tyder på vetskap.

                      Som vanligt blir jag ”härskartekniskt recenserad” i stället för att diskutera informationen i det jag för fram. Absolut är jag glad över att mitt intresse kom till användning då jag är relativt ny på materialet (gissa om jag blivit uppläxad kring det).
                      Min ambition har varit att inspirera andra att inte springa och köpa alla Palme-böcker som finns i fallet och sedan försöka välja ett ”spår” att ansluta sig till utan SJÄLVA skaffa relevant kunskap för att granska/analysera/tolka vittnesförhören och dokumentationen som jag menar i detta fall, är en riktig ”guldgruva”.

                      Du får gärna raljera över att det inte finns belägg, men jag hittar hela tiden nya belägg för mina teorier, som utvecklas och lär mig hela tiden nya saker som jag har sämre koll på.
                      Jag vet inte om du har en egen utredning som går framåt eller om du tillhör kategorin som inte har någon och har incitament att motarbeta oss andra att inte komma framåt? Jag har redan stött på en del av er/dessa. Att du nämner Trankell men samtidigt inte lyfter fram detta kunskapsområde, avgör för mig vilken kategori du tillhör.
                      Jag diskuterar gärna detaljer i det som inte stämmer med det jag för fram, men lägger hellre tid på min utredning än fastnar i ännu ett ”recensionsträsk” med fler som du.

                      Så till ALLA ANDRA som läser detta: Mycket information finns fritt tillgänglig om vittnespsykologi och rättspsykologi på Youtube, internet, böcker och högskoleutbildningar. Otroligt mycket underliggande information om minnesforskning, perceptionsförmåga och yttre påverkan. Ett fantastiskt stimulerande och utvecklande vetenskapligt baserat område som på senare år med intåget av DNA-bevisning, kunnat fria dömda oskyldiga personer och när man gått tillbaka och analyserat tvärsäkra utpekanden av vittnen har det visat sig ofta finnas enkla förklaringar till detta.

                    11. Jag passar på att påminna signaturen Postum Humanitas om att jag vill att diskussionen på den här bloggen ska handla om sakfrågor och inte om karakteriseringar av meningsmotståndare.

                    12. PH!

                      Om det skulle ha fattats ett beslut om abolition av Regeringen Carlsson I (eller senare regeringar) – av fem ledamöter med eller utan Carlsson själv – måste detta ha varit skriftligt. (Hur ska det annars kunna binda kommande regeringar eller polis- och åklagarmyndigheter?) Då är det märkligt att beslutet inte har återfunnits och noterats av någon kommission, även om det så skulle ha hemligstämplats med stöd av försvarssekretess. Problemet med ett beslut om abolition är dessutom att det avslutar förundersökningen (som regeringen gjorde t.ex. efter ockupationen av västtyska ambassaden). Och som vi vet avslutades aldrig förundersökningen om Palmemordet, förrän Krister Petersson gjorde det 2020. Huruvida man kan bevilja abolition för just en viss person och inte viss gärning torde inte vara prövat, men det rimmar illa med (den dåvarande) grundlagstexten: ”När synnerliga skäl föreligger, får regeringen förordna att vidare åtgärd för att utreda eller lagföra brottslig gärning ej skall äga rum.” Det kan väl dock inte helt uteslutas att individuell abolition i teorin kan beslutas, med en formel som ”Regeringen beslutar att vidare åtgärder för att utreda och lagföra brottsliga gärningar som X har begått vid korsningen Sveavägen-Tunnelgatan den 28 februari 1986 kl. 23.00-23.30 skall ej äga rum”.

                      Den väsentliga frågan är väl dock hur i all världen man skulle kunna förmå regeringen att fatta ett sådant beslut och sedan förtiga det i över 35 år. Undertecknande departementschef vore ju dåvarande justitieminister Sten Wickbom, och han dog 2015 utan att någonting framkom om ett sådant kontroversiellt regeringsbeslut. Och hur skulle beslutet kommuniceras ut till polis och åklagare utan att någon yppat något om detta under alla år? Så jag skulle nog inte säga att jag endast raljerar.

                      För övrigt har jag väl lyft upp vittnespsykologin i flera kommentarer här, även om det inte är ett ämne jag är expert på (men jag läste Astrid Holgerssons avhandling med viss behållning). Att kritisera är för övrigt aldrig att ”motarbeta”. En tes som inte tål kritik måste ju förkastas, så kritikern är varje teoribygges bäste vän. (Tänk om Holmér hade lyssnat på sina kritiker!) Om en teori ska vara mogen för publicering på annat håll än i bloggkommentarer bör den nog ha legat i ett ”recensionsträsk” ett bra tag. Tänk på det som peer-review!

                    13. Tack för ditt svar! Jag lär mig mer och får fundera hur jag förhåller mig till denna informationen.
                      Jag vill självklart att formuleringar skall bli de korrekta även om jag inte har riktigt har koll på skillnaderna. För mig är i alla fall motivet för händelseutvecklingen densamma. Men som sagt jag lär mig gärna mer kring detta.

                      Min upptäckt med vittnesförhören och min kunskap är att jag kan analysera se ett ”bortstädat kort möte” precis innan mordplatsen (jag menar att jag har 7 vittnesförhör som styrker ett möte). En motsträvig LP och MP till att medverka till att sätta dit OPs mördare. Vittnesförhör som orimligt förändras i takt med att olika personer är intressanta för utredningen. Ansikten, blickar, kläder, glasögon som växer fram (eller försvinner) på ett sätt som är vittnespsykologiskt orimligt. Vittnen som i kontakt med specifika poliser börjar förändra sina vittnesmål. Faktiska manipulationer i förhören med tillagd text i efterhand. Märkligt beteende av poliser på David Bagares Gata. Att det inte gick att nå polisen efter mordet när vittnen försökte larma. Alla uppgifter som inte stämmer med ambulanser, tider osv.
                      Viktiga vittnesmål från personer som PU inte kan svara på om dessa uppgifter ens har behandlats. En PU utredningen som i princip stått still efter CP rättegången. En CP rättegång med mycket tveksam vittneskonfrontation som skulle bli helt utdömd enligt rättspsykologin som Astrid påtalar i hovrätten när man lätt skulle kunna testa denna med personer som får samma förhandsinformation som LP och sedan statistiskt se om CP blir vald lika många gånger som alla andra. Annars får man byta figuranter tills det sker. Vilka personer som enligt granskningarna varit och besökt LP för att ens få henne att medverka på rättegångarna mot CP. Konflikter mellan Holmér, poliser, åklagare och framför allt citat från politiker (och Holmér) som absolut är i dimensionen amnesti/abolition.

                      Det är klart jag menar att det är något skriftligt som utfärdats. Det finns även uppgifter om ett kort besök av någon underhuggare till Craig Williamsson som besökte Stockholm ett tag efter mordet och jag gissar att Craig fick sitt ”papper” då.
                      Varför skulle en kommission hittat det om de inte letat efter det? De har ju inte ens stämt av vittnesförhören med vittnena själva, eftersom jag hittat flera tillägg i dessa som jag menar är omöjliga/orimliga/manipulerade.

                      Tror eventuellt att du missar de starka motivbilderna. Holmér ansvarade för en hastigt ihopsatt hemlig bevakningsoperation med ett antal extra poliser (söderpoliser, någon på LAC, två på SABB) och SÄPO personal med W-T för kvällen, för det planerade mötet med den grekiske mannen på Sveavägen (den grekiske mannen som förövrigt förhörs på KCV 00.45, så att du inte tror detta är ren gissning). Jag är övertygad om att de bara såg detta som en övning och inte var beredda på vad som skulle ske några meter senare. Det var ett ”mycket välplanerat” dåd. Se gärna Boris Erssons video på Youtube om bakomliggande detaljer: https://www.youtube.com/watch?v=jrCTfSkWrGE&t=44s eller så kan ett tidigare inlägg på Gunnars blogg vara en ledtråd kring planeringen: https://gunnarwall.wordpress.com/2020/06/05/planerades-ett-attentat-mot-palme-pa-kreta-i-september-1985/

                      Från politiskt håll missbedömde de helt hotbilden kring Palme (den som var ansvarig för detta). Holmér till och med lyfter fram det i sin första bok: ”UD är säkert en förträfflig byråkrat men hade han kvalifikationer att bedöma säkerhets- och skyddsfrågor? På vilka informationer från Rikspolisstyrelsen och Säkerhetspolisen byggde han sina eventuella bedömningar? Idag har alla glömt att det ytterst var UD som var ansvarig för OP säkerhet”.
                      Det innebär att från politiskt håll hade de också starka skäl att tysta ner ett grovt misslyckande. Jag kan även bara gissa att man inte ville stöta sig i onödan med främmande nationer heller när de väl förstod vilka som låg bakom och det inte gick att förändra det som skett.

                      Generaliserat, ett parti/regering som ville dölja misstag (skydda egen personal/organisation), polis (skydda egen personal/organisation) och SÄPO (skydda egen personal/organisation) som vill dölja misstag och åklagare (skydda egen personal/organisation) som blir indragna i cirkusen och när Holmér försvinner bli de som driver fram ”en lösning” på ”utmaningen”.
                      Som Magasinet filter beskriver CP rättegången: ”Lägg till de centrala brottsplatsvittnen som inte kände igen honom – som [Nicola F, Anders B, Lars J och Yvonne N] – och hela tanken att Christer Pettersson skulle vara mördaren framstår som en hypotes som borde ha skrotats på ett tidigt stadium”.
                      Detta kan man utläsa av vittnesförhören genom att se vilka som varit delaktiga och när i tiden, menar jag.

                      Med dessa teorier finns motivbilder för allt detta och de baseras på vittnen som sett GM och den som planerade i Stockholm vid tiden för mordet fast båda säger att de inte varit i Sverige vid denna tidpunkt.

                      Jag nämner även att jag har problem med utgångspunkten som jag hört väldigt många gånger att bara för att personer vet något så skulle de säga något innan de dör?!? Jag kommer absolut ta med mig saker jag vet i graven. I vissa fall för att skydda andra. Jag har svårt att detta skulle vara ett argument.
                      Jag tror väl även att det går att inkludera väldigt mycket i det vida begreppet ”rikets säkerhet” med tanke på inblandade delar i detta för att kunna tysta ner det. Jag misstänker att du även kan lära mig mer om detta är ett felaktigt antagande. Jag menar vittne AH har ju beskrivit hur hon har blivit hotad och känt sig förföljd.

                      Om du inte lyssnat på Astrid från Hovrätten om LPs vittnesmål och andra kommentarer om utredningen så gör gärna det för att få en inblick i hur dessa metoder/kunskap fungerar och vad de grundar sig i. Då har även detta kunskapsområde utvecklats enormt sedan dess. Jag tror du skulle tycka det vara riktigt stimulerande. Gör du sedan helt andra bedömningar av vittnesmålen vill jag gärna jämföra dessa och eventuellt förkasta mina. Håller helt med dig i ”peer-review” tänket. Det är därför jag tidigare nämnt vart jag normalt för fram mina upptäckter för att andra med mer kunskap än jag kan granska och syna dessa och påpeka när jag tänker fel eller vart det inte stämmer med övrigt material. Ofta leder detta till nya intressanta upptäckter.

                      Uppskattar att recensionerna om hur jag formulerar mig avtagit och att vi kan diskutera sakfrågor och kunskap/utveckling i stället. Tack för det!

                    14. Jag tror att ett problem är att vi har vad som kallats ett ”överskott på motivsidan”. Det finns onekligen många som haft starka motiv. Det väsentliga måste vara att ”få ner” gärningsmannen på Sveavägen. Här har man gjort halvhjärtade försök med VG, CP och SE (den ende som man faktiskt kan sätta på platsen, men bara för att han gör det själv). Riskerna med att grotta ner sig i motivbilder och dra paralleller, utan att finna grundstöd som rör själva mordet, är onekligen stora.

    2. Nej, det tror jag inte då det alltid föreligger en risk att vittnen tar intryck av medier och information som ges i efterhand. Dock är detta något domstolen måste ta i betraktande.

  29. I sin recension av Axbergers bok ”Statsministermordet” så passar Åsa Linderborg på att kalla dessa samtal med Holmér för ”Det är som att följa ett sjukdomsförlopp”.

    https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/Wj2gma/recension-av-statsministermordet-av-hans-gunnar-axberger

    Jag får hålla med henne här, det är en mycket bra beskrivning av det hela.
    Det finns också stora likheter med hur utredningen mot den avlidne SE bedrivits. Holmérs planer på att bryta sig in på Invandrarverket nattetid i jakt på information för exempelvis tankarna till hur PU under KP beslagtog Engströms exhustrus nyinköpta dator i maj 2019. Något som Axberger i sin bok frågar sig om det ens var lagligt samtidigt som han frågar sig vad man egentligen sökte efter där.

  30. ”Palmemordet – världens pinsammaste utredning
    Hans-Gunnar Axbergers ”Statsministermordet” summerar ett 34 år långt fiasko
    När rikspolischef Holger Romander fyllde 65 år den 6 mars 1986 uppvaktades han med det första trycket av fantombilden på Olof Palmes mördare. Det var Hans Holmér som överräckte presenten. Konstig gåva, konstaterar Hans-Gunnar Axberger i boken Statsministermordet. Som om mordet var uppklarat. Och var i all världen skulle Romander hänga den?”

    https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/Wj2gma/recension-av-statsministermordet-av-hans-gunnar-axberger?fbclid=IwAR0WFN7YnNxcBnKimrLmGw5Qvm5tBFA7ZmkrNuOZ3h4y8OtUX16MvSMjI0I

  31. Av P3-dokumentären fick jag intrycket att de s.k. bröllopssamtalen var snömos och inte hade något med attentat att göra. Det var ju också vad Ismet C påstod offentligt, när kan kallade Lidbom för Dumbom. Av Axberger får jag däremot intrycket att samtalen handlade om attentat, men inte mot Palme. Vilket stämmer?

    1. Den förklaring som jag uppfattar som att den har en hög grad av rimlighet är att samtalen handlade om förberedelser för det kurdiska nyårsfirandet som infaller i senare delen av mars. Jag tar upp saken i min bok Mörkläggning.

      Där berättar jag att det förvisso inom Säpo fanns misstankar om att PKK skulle mörda en medarbetare till den kurdiske PKK-avhopparen Cetin G som skjutits till döds i Stockholms medborgarhus i november 1985, nämligen en annan kurd vid namn Baki K. Näss hade i det sammanhanget, före Palmemordet, blivit uppmärksammad på de avlyssnade ”bröllopssamtalen” som enligt en av hans underlydande, Jan-Henrik Barrling, kunde tolkas som att de handlade om förberedelser för mord. Över till Mörkläggning, sid 152:

      Näss var för sin del varken i februari -86 eller senare övertygad om att de avlyssnade ”bröllopssamtalen” handlade om attentatsplaner. Han har i stället förklarat att det är fullt möjligt att tolka dessa samtal som förberedelser för det kurdiska nyårsfirandet – newroz – i mars. Under de år som Näss följt utvecklingen inom den svenska PKK-kretsen hade han märkt att det brukade föras allvarliga diskussioner om hur newrozfirandet skulle förberedas – och hur politiskt viktigt det ansågs vara att klara av den uppgiften trots utvisningsbeslut och andra motgångar.

      Näss förklaring är högst rimlig. Om de avlyssnade kurderna talade sitt eget språk när säpo lyssnade på ”bröllopssamtalen” var det förmodligen ordet ”dawet” som föranledde diskussioner och tolkningar. Det kan betyda bröllop – men också fest av annat slag. Och ifall de som samtalade uttryckte sig på turkiska finns motsvarande möjlighet till missförstånd: ordet ”dügün” har nämligen exakt samma dubbla betydelse.

      Ismet [C] var kanske den av de terroriststämplade kurderna som var mest offentligt känd i början av 1986. I kontakter med massmedia hade han ofta uppträtt som informell talesman för alla nio. Givetvis avlyssnades hans telefon av säpo – och som [C] förklarat var det något han utgick från.

      Ändå var det just under hans samtal med andra personer på denna telefonlinje som säpo tyckte sig få de tydligaste beläggen för att PKK planerade ett ”bröllop” som egentligen var ett mord.

      I en tidningsintervju har [C] med viss förbittring kommenterat detta:

      – Säpo vet allt om mig, till och med vilken luft jag andas. Vi som har kommunarrest är nog de mest välövervakade människorna i världen. Går jag ut på gatan så står det en säpoman där. Skulle vi kunna begå några attentat utan att de upptäckte det?

      Och ”bröllopssamtalen” förklarade han just på det sätt som Näss medgett var möjligt. Den kurdiska kulturföreningen i Haninge där han var aktiv hade förberett en newrozfest – för övrigt i samarbete med ABF. Det hade varit mycket att göra:

      – Bara för att hitta en lokal måste man vara ute flera månader i förväg. Vi hade lyckats boka en lokal på Eriksdalsskolan på Söder i Stockholm, som jag för övrigt inte får åka till, eftersom jag är fånge i Haninge kommun.

      – Sedan måste man ordna musiker och dansare, folk som kan laga mat och förbereda anföranden. Våra förberedelser för festen har säpo tolkat om till koder för något helt annat. Jag har blivit förhörd oräkneliga gånger med deras löjliga frågor: ”Vad menar ni egentligen med att laga mat?” och liknande.

      (Om jag hade tid skulle jag inte hänvisa till Mörkläggning utan till de källor jag använt mig av när jag skrev boken. Den som går till Mörkläggning hittar dock en notapparat där. Varje avsnitt i boken innehåller en hänvisning till en rad källor som använts som underlag för avsnittet.)

      Jag har inte hunnit läsa Axberger än så jag vet inte vad han bygger på. Men kom gärna med sidhänvisningar till hans bok så kan jag återkomma.

      1. Tyvärr fanns bara e-boken när jag beställde, men nu kan man köpa den som fysisk bok.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.