Nu kan vi höra en timme där Stig Engström berättar om mordkvällen

Stig Engström, grafikern från Skandia som härom året pekades ut som Palmemördare, hördes i en timme av polisen i april 1986 om sina upplevelser under mordkvällen. Nu, 36 år efteråt, har inspelningen släppts. Foton: Polisen.

PALMEUTREDNINGEN ÄR NEDLAGD, men sekretessen består fortfarande i stora delar. Polisen har till exempel inte velat släppa ljudinspelningen av förhöret med Stig Engström från den 25 april 1986. Men när samhällsmagasinet Avsnitt som bett om att få ut inspelningen överklagade beslutade kammarrätten att inspelningen skulle lämnas ut.

Nu har Avsnitt publicerat inspelningen på sin webbplats. Tillsammans med förhöret publiceras en längre analys av innehållet som jag skrivit på Avsnitts begäran.

Förhöret tar upp många av de punkter i Stig Engströms berättelse som senare varit föremål för debatt. Utskriften har varit tillgänglig tidigare, men den ger givetvis inte samma möjlighet att tolka innebörden i det Stig Engström säger som när vi hör hans egen röst med tonfall och pauser. Dessutom innehåller utskriften en rad avvikelser från vad som faktiskt sägs i inspelningen.

Den som lyssnar har nu alltså en möjlighet som inte funnits tidigare att bilda sig en egen uppfattning om anklagelserna mot Stig Engström på ett som som inte varit möjligt under de snart 36 år som gått sedan förhöret. Är det en mördare vi hör, eller är det ett oskyldigt vittne? Lyssna och reflektera!

Min text på Avsnitts webbsida är avsedd som en bakgrund till den lyssningen. Och för den delen också som en introduktion till diskussionen om Krister Peterssons beslut att lägga ner morduredningen med hänvisning till misstankarna mot Engström.

Samhällsmagasinet Avsnitt är en politiskt och religiöst obunden tidskrift och webbplats som avhandlar aktuella samhällsfrågor. På webbplatsen heter det också: ”Tidskriften har framförallt kommit att inrikta sig på reportage om juridik, inte minst frågor som rör allmänna handlingar och offentlig maktutövning och intressanta rättsprocesser därom. Tidskriften producerar också fortlöpande texter om yttrande- och tryckfrihetsrätt och bevakar den extrempolitiska miljön, framförallt vit makt-rörelsen och nynazistiska organisationer.”

Och här på bloggen välkomnar jag nu en debatt om detta förhör med Stig Engström.

TILLÄGG 220212 kl 14.08: Texten är uppdaterad. Datum för förhöret har korrigerats liksom en uppgift i bildtexten om hur många år som gått sedan detta förhör.

465 reaktioner på ”Nu kan vi höra en timme där Stig Engström berättar om mordkvällen

  1. Tack så mycket till alla inblandade som gjort det möjligt för oss att ta del av detta. Jag har inte tid att just nu lyssna igenom alltihopa men det jag varit mest intresserad av har jag i alla fall hunnit lyssna på. Det är detta alldeles i början om den tidigare kvällen. Det blir ännu tydligare när man nu hör hans egna röst att han faktiskt menar att han varit ut under tidigare kvällen. Dvs han ljuger inte i förhöret och påstår att han varit på Skandia hela tiden som det ibland har hävdats.

      1. Carita:
        Jag är inte säker på att jag förstår frågan. Men det har ju hävdats att Engström ljuger om att han inte varit ute tidigare under kvällen (ätit middag). Jag tror det är bättre du läser Gunnars artikel som länkas till ovan. Han förklarar detta bättre än mig. Jag ska sätta mig och lyssna igenom alltihopa noga under dagen så jag kanske får återkomma med fler synpunkter.

  2. ”Sanningen är att om Stig Engström inte själv hade sökt uppmärksamhet finns det ingenting som säger att hans namn över huvud taget skulle ha förekommit i Palmeutredningen.”.

    https://avsnitt.press/2022/02/11/skandiamannen-talar—ett-forhor-om-palmemordet/

    Jag håller inte riktigt med om just den där slutsatsen. Engström pratade med väktarna och stämplade ut från Skandia strax innan mordet och befann sig ju bevisligen i närheten av mordet vid tidpunkten då det skedde. Då borde han (åtminstone själv anta detta) vid något tillfälle framöver tänkas bli intressant för polisutredningen. Om inte annat efter förhör med exempelvis väktarna? Engström var ju t.ex. även tillbaka till Skandia efteråt och pratade med väktarna om att han sett paret Palme. Engström hade blivit omnämnd i utredningen oavsett om han sökt uppmärksamhet eller inte. Och det förstod han nog redan dagen efter oavsett om det nu vore han som sköt eller inte.

    1. Nej, det tror jag inte. Det fanns rätt mycket folk som passerade nära mordplatsen strax före och strax efter mordet. Inte har polisen lagt ner resurser på att försöka kartlägga dem om inte de själva hört av sig. Det illustreras till exempel av att Lisbeth Palme berättat om att hon strax efter mordet såg en man i beige 30 meter norrut på Sveavägen. Han är inte identifierad och det finns inga kända tecken på att polisen försökt komma underfund med vem det kunde ha varit.

      Ja, Engström var förvisso tillbaka på Skandia efter mordet och berättade vad som hänt. Men det hade han ju inte behövt göra. Och fast han gjorde det var det ju inte väktarna som kontaktade Palmeutredningen och berättade att han varit på platsen. Det var han själv.

      1. Den personen i Beige kan vara AB. Om det inte är AB, hur har den personen rört sig innan mordet? Eller tror du det är se ?

        1. Anders B befann sig ju alldeles på mordplatsen, i porten till Dekorima, efter mordet. Och han var inte klädd i beige. Det var inte Engström heller. Det kan mycket väl vara en person som kom gående mot mordplatsen norrifrån men som inte gett sig till känna. Kanske var det i så fall en vanligt förbipasserande som valde att inte bli inblandad. Eller kanske var det en medhjälpare till mördaren som kom fram för att kontrollera resultatet av skottlossningen. Eller kanske var det någon av de personer som tycks ha deltagit i en övning eller operation med walkie-talkies i området och som valde att inte framträda.

          1. Jag har hittat ett vittnesmål som nämner mannen i beige. Det är ett relativt sent vittnesmål men ändå intressant. Namnet på vittnet vet jag inte, men jag har gjort en film om vittnesmålet:

          2. Nja, jag är fortfarande lite tveksam till det att han inte själv åtminstone skulle börja anta att han kommer bli förhörd oavsett vad han gjorde där på platsen. Den 1/3-86 visste väl ingen hur inkompetent skött hela utredningen skulle komma att bli fram till dess nedläggning. Sen finns det ju som sagt mycket konstigheter med Engström oavsett om man tror på han som gm eller inte. Ex: SvD den 2 mars 1986:

            ”– Jag såg inte när skotten avlossades. Det smäller så mycket på gatorna. Men när jag lyfte blicken såg jag en man ligga på rygg på gatan, berättar han.
            Engström gick fram för att se om han kunde hjälpa till. Olof Palme låg stilla på gatan, med slutna ögon.”

            https://www.svd.se/svd-intervjuade-stig-engstrom-dagen-efter-mordet

            Här lyfte han blicken, märkte väl att något skett och gick sen fram för att se, som jag tolkar det som. Något som han motsäger i inspelningen.

            Engström upprepar i inspelningen att ögonen var slutna. Anna Hage uttryckte i vittnesförhör 1/3-86 istället att Palme hade ”stela ögon” och att hon ”vände Z på rygg och gav honom två hjärtstötar”. Alltså efter att hon kommit fram.

            Den berusade personen ”E13” (är det Anders B?) som omnämns i kasettband 2 vid 13:00 ”Han upprepade samma sak hela tiden är det Palme, är det Palme upprepade han gång på gång”, efter att Stig Engström återvänt från språngmarschen. Det är ju lite märkligt kan jag tycka att Engström sen därefter då han ska gå därifrån blir så förvånad då när Anna H berättar för Engström att det är Palme.

            Kan det vara så att Engström vid skottet blir livrädd, som Anders B, och gömmer sig en stund bakom annonspelaren? Har för mig att jag läst något annat vittne någonstans som uttrycker att han sett någon som snabbt försvinner bakom en annonspelare.

    2. Flera vittnen fick tillkännage sig själva. Två unga tjejer som var tidigt framme visade polisen inte något intresse för, och de blev inte förhörda. Mamman till en av dem hörde av sig, varefter de förhördes. Det ligger nog något i att Stig Engström inte hade blivit tagen för vare sig vittne eller gärningsman om han bara varit tyst efter den aktuella kvällen.

      1. Ja. Det ligger absolut viss sanning i det. Just Engström ringde dock till polisen redan dagen efter och tillkännagav sitt vittnesmål med motiveringen (enligt inspelning) att han kände att han behövde plocka bort det signalement på sig själv då han ansåg att det inte stämde med sin (och bl.a. Lisbeths) bild av den eventuella gärningsmannen. Sen behövde han inte ha uppsökt Skandia efteråt. Vore han gm är det aningen konstigt att efter mordet gå tillbaka till arbetsplatsen. Och att dagen efter bli intervjuad i media där han stoltserar med bild på sig själv. Och sedan vara med i rapport utan att ha en känsla för att man riskerar bli igenkänd. Det låter väldigt osannolikt att Engström vore en gärningsman. Och det finns ju inte heller några bevis eller erkännanden som visar att han vore gm.

    3. Håller med Gunnar här om att Stig hade aldrig kommit in i utredningen om han inte själv hade kontaktat Skandia om sina utstämplingstider eller hört av sig till PU. När du säger att det hade kommit fram efter förhör med väktarna så tänker du lite galet och inte utgår från realtiden. För dom hade inte blivit förhörda om inte Stig hade gjort sig uppmärksam. För anledningen till att dom blev förhörde var ju på grund av Stig och inte inte tvärtom. Ingen hade kommit på tanken att fråga väktarna på Skandia om inte Stig gjort sig uppmärksam.

      1. Erik Engström;

        Det är ju mycket möjligt att du har rätt, men jag tänker att eftersom väktare ändå går rond i huset och fönstren vetter mot brottsplatsen (att mördaren påstod av vittne ha gått efter Palme) vore det ju underligt om inte polisen inom sin tid gör vissa förhör och kontroller på Skandia samt att någon kollega till Engström i byggnaden förr eller senare på kafferasten misstänker att Engström (som ju sågs lämna byggnaden vid tidpunkten) borde ha sett något av intresse, pratar med honom på fikarasten och att någon sen tipsar polisen. Sen tänker jag att vi även missar i sammanhanget f.d. polisen och säkerhetsansvarige Per H och väktare Anette K. Anette K blev ju t.ex. förhörd redan 19/3-1986, om en röd Volvo hon sett i hög fart vid Luntmakargatan 29 efter hon lämnat byggnaden vid kl. 23:30. (kollar inte exakt tid nu vid mobilen). Förhöret handlade inte om Engström. Det förhöret borde lett till fler förhör med hennes väktarkollegor och som i sin tur borde lett till att även Engström synliggjorts. Så jag tror att Engström förr eller senare hade dragit till sig uppmärksammats pga. att han pratat med väktarna och att han stämplat ut vid tidpunkten och därmed borde misstänks kunde sett sett något av intresse, om inte annat så av väktarna eller den i övrigt engagerade säkerhetsansvariga Per H som borde ha intresserat sig för Engström och tipsat polisen (som han också gjorde). Och då hade ju Engström troligen varit än mer intressant för polisen, om han själv först inte frivilligt sökt uppmärksamhet på egen hand. Anledningen till att han inte frivilligt skulle kontaktat polisen skulle kunna vara rädsla för gärningsmännen. Eller att han var inblandad. Men nu gjorde han ju precis tvärtom. Därför blev han ju snart också mindre intressant för polisen. Han befann sig där men betedde sig inte som en sannolik gärningsman.

        Om inte annat så borde ju han själv, när han fått reda på att statsministern blev mördad, misstänka att polisen förr eller senare lär höra av sig och därför försöka gå händelserna i förväg. För mig är det därmed ingen självklarhet att han inte skulle synliggjorts i utredningen om han inte själv tagit kontakt eller gått tillbaka till arbetsplatsen. Hans namn och tidpunkten fanns ju trots allt med på ett stämpel-ur. Väktare hade sett honom passera.

        1. Du har en viss poäng där, kan det tyckas. Men det finns å andra sidan många exempel på saker som polisen inte följt upp. Det gjordes inte ens någon systematisk dörrknackning i området kring mordplatsen – det borde ha varit minst lika relevant att kolla som att undersöka om en person som stämplat ut från Skandia sett något.

          Att polisen skulle ha letat sig fram till Engström genom att de först intresserade sig för Anette K:s observation av en Volvo är väl högst tveksamt. Enligt henne var det inte vid Luntmakargatan 29 (ganska nära mordplatsen) som hon såg Volvon utan vid Kammakargatan (inte alls lika nära mordplatsen). Eller, som hon är inne på 26 juni: kanske var det på andra sidan Odengatan hon såg Volvon (ännu längre bort från mordplatsen). Färgen är hon inte heller säker på.

          Och i vilket fall, Engström kan inte gärna ha vetat att Anette sett en Volvo på sin väg hem från jobbet. Så han kan knappast har kunnat spekulera över att en sådan observation skulle leda till att polisen ville prata med honom.

          1. Det kan väl tilläggas att en systematisk genomgång av mordplatsen i ett mycket tidigt skede borde ha lett fram till en kontakt med Skandias väktare. Jag tänker då på entrékameran på Tunnelgatan, som med god marginal hamnade innanför den första lilla avspärrningen. Såvitt känt missade brottsplatsundersökarna denna övervakningskamera helt och hållet. Det lär visserligen inte ha funnits någon inspelning kopplad till den och förmodligen fångade den inte upp så särskilt mycket mer än själva entrén, men det fanns ju ändå en möjlighet att någon av väktarna hade gjort observationer av intresse.

        2. Sen ska man ju också ha i åtanke att i signalementsuppgifterna förkommer lång rock, keps samt handlovsväska. 50 miljoner i belöning, en man stämplar ut i samband med mordet med precis dom attiraljerna och ska gå förbi mordplatsen för att komma till tunnelbanan.

          Man måste ju ha fullständigt hål i huvudet om man inte hör av sig till polisen om man sitter på den vetskapen.

          1. Det finns inget som pekar på att någon av väktarna kontaktade polisen om Engström trots att de inte kunde ha vetat om Engström gjort det. Jag vet inte om jag ska tolka dig som att de måste ha haft ”fullständigt hål i huvudet”. För min del tycker jag inte det. Det var ju många – och motsägelsefulla – signalementsuppgifter som valsade runt de första dagarna. Och det låg väl inte så nära till hands att tänka sig att Engström skulle ha haft en laddad revolver med sig ut när han gick hem för kvällen inför den kommande skidsemestern.

            Och de 50 miljonerna kom ju in i bilden långt efter mordet.

          2. Olle nu kommer du åter med felaktiga uppgifter om gärningsmannens signalement.
            I gärningsmannens signalement ingick varken keps eller handlovsväska och det fanns olika uppgifter om både rock och täckjacka. Däremot ingick i signalementet att gärningsmannen var 35-40 år och Engström var 52 år. Väktarna på Skandia hade inte alls hål i huvudet. Däremot undrar jag ibland över alla förespråkare av hypotesen om Engström som gärningsman som mot bättre vetande gång på gång påstår att gärningsmannen hade Engströms signalement.

  3. Mycket intressant lyssning, även om vi som tvekar inför Engström nog förblir vacklande efter detta. Jag uppfattar det som att han tror polisen frågar om en föregående kväll, dvs att han förstår ”Under den tidigare kvällen hade du varit på Skandia hela tiden, på ditt arbetsrum eller i huset?” helt bokstavligt och blir lite ställd, varpå han felbetonar och lägger trycket på ”kvällen”, innan han på följdfrågan förnekar att han varit ute under mordkvällen.
    – Inte utanför huset nån gång?
    ”Nej”.
    Med detta förtydligande så tycker jag inte att han håller öppet för att ha varit ute och ätit, som du och kommentatorn Simon skriver, Gunnar. Även om den tolkningen förstås inte är helt otänkbar.

    1. Jag skulle säga att förhörsledaren definierar vad han menar med ”kvällen” genom att inledningsvis säga ”Den här kvällen, alltså den 1986-02-28 då arbetade du över”. Det de ska prata om är alltså kvällen Engström arbetade över. Han ”skulle vara hemma vid åtta-tiden” men det blev han inte. Det är rätt naturligt att han inte fokuserar på vad han gjorde tidigare under kvällen, då han inte kan ha sett eller hört något som har med Palmemordet att göra. Förhörsledaren tycks inte heller intresserad av vad Engström gjorde vid 20 eller tidigare. ”De tidpunkter vi talar om” säger han strax därefter, och menar strax före mordet. Men det är förstås tråkigt att han inte följer upp tydligare. Nu kan vi aldrig veta säkert om Engström mörkade en middag eller om han bara förstod frågan annorlunda än Thomas Pettersson…

    2. Engström gör ju en motfråga,
      – du menar just den här kvällen (med betoning på kvällen)

      På kvällen har han alltså inte varit utanför Skandia men tidigare under kvällen har han inte varit på Skandia hela tiden. Varför han skulle få för sig att förhörsledaren frågar om en föregående kväll begriper jag inte. Det saknar ju helt relevans att fråga om en sådan. Jag medger att det är lätt att bli biased, att man ser och hör det man vill men här tycker jag nog ändå det är tämligen klart hur det menas. Än tydligare än i skriftlig form.

    3. Jag vet inte riktigt varför Stig Engström skulle tro att förhörsledaren frågade om en föregående kväll. Någon annan kväll diskuteras inte i förhöret.

      Det finns dessutom en PM från Per H som redovisar Engströms arbetstider för bland annat den här veckan. Se sidan 8 i Per H:s PM. N tolkar jag som normal arbetstid och L som ledig. Tittar vi på mordveckan är det bara på fredagen Engström jobbar på kvällen.

    4. Men det riktigt intressanta med SE:s eventuella utgång tidigare på kvällen är väl ändå att den i så fall inte skedde runt kl. 21, utan nästan en hel timme tidigare? Det slår undan grunden för det eviga ältandet om att han ska ha varit borta vid Grand och sett paret Palme gå in på bion. Det graverande i sammanhanget är att TP bygger mycket av sin ”bevisföring” på den maniska mannen på Skandia, PH, och väljer att helt bortse från ALG:s uppgift.

      1. Jag tror SE definierar ”kväll” något annorlunda än vad i alla fall jag gör. Han nämner vid något tillfälle ”eftermiddag” och ”18-19-tiden” i samma mening, vilket innebär att ”kväll” för honom är senaste än så. Jag uppfattar därmed att SE svara ärligt på frågan, om han nu kom tillbaka kl 20 från middagen, att han varit på kontoret hela kvällen. Vi har lite olika uppfattning om vad gränsen mellan eftermiddag och kväll går. (För mig går den exakt vid kl 18… 🙂

        1. Johan Ö.
          Ja, det gäller att ha erfarenhet om olika människor och traditioner. Bara för man själv gör på ett visst vis gör ju inte andra så.

    1. Mi Linnor, bokens författare, är vad jag förstår en pseudonym. På Books on Demands presentationssida av författaren står det: ”Mi Linnor har varit anställd inom rättsväsendet under lång tid och har erfarenhet av både rätts- och organisationsfrågor inom de aktuella myndigheterna.”

      Boken du länkar till ”Skandiamannen – På sagolika skäl misstänkt” är en reviderad upplaga av en bok med snarlikt namn, ”På sagolika skäl misstänkt” som författaren gav ut 2020. Den reviderade upplagan är alldeles nyutgiven och jag har inte läst den.

      Den tidigare upplagan är sansat och sakligt resonerande men väldigt allmänt hållen. Den tillför knappast någon egen information utan bygger på sådant som publicerats i nyhetsmedia och på nätet. Om du vill läsa en bok om misstankarna mot Stig Engström får du ut betydligt mer om du läser Thomas Petterssons Den osannolika mördaren</em> som argumenterar för Engströms skuld och och Lars Olof Lampers Palmemordet – tillbaka till Sveavägen som reser invändningar mot utpekandet av Engström.

      Kanske den nya upplagan innehåller mer av intresse. Den som läst den är välkommen att kommentera.

          1. På Chevamannens Facebooksida kan man läsa att han har gett ut en bok. Man kan även beställa boken direkt av honom.

  4. Något som jag aldrig fått grepp om är den avslutande frågan om när sista tunnelbanan till Handen går. Finns det någon tanke med den frågan?

    Det går ju ingen tunnelbana till Handen, däremot pendeltåg men det är ju åt fel håll om man vill mot Täby.

    1. I protokollet står det Handen, men på inspelningen tycker jag det låter som om förhörsledaren säger Mörby. Jag tog inte upp det som ett exempel på fel i utskriften, men det kunde jag gott ha gjort.

      1. Jag har lyssnat på den frågan upprepade gånger och tycker nog att förhörsledaren säger ”från Handen”, d.v.s. att han av någon anledning helt enkelt säger fel. Att SE sedan inte rättar är kanske inte jättemärkligt: han har helt säkert förstått frågan som den var avsedd, d.v.s. ”från Mörby”.

        1. Jag har lyssnat igen och vad jag hör beror lite grann på vad jag ställer in mig på att höra. Du har rätt i att det går att tolka som ”Handen”, men i så fall förstås ”till Handen”, inte ”från Handen”. Men det är väll troligt att det i så fall är som du säger, att Engström tror sig veta vad frågan handlar om och svarar utifrån det.

          1. Jag hör bara ”till” men inte vad han skulle säga därefter. Kvaliteten var ju inte så överdrivet bra på kassettbandens tid, vilket man också hör i P3:s Holmérdokumentär.

  5. Gunnar,
    Tack för en mycket bra redogörelse! Och det troliga är att Engström kom ut på Sveavägen i samband med det andra skottet eller strax efter. Oljudet han hör vid Götabanken kan t.ex. vara en bildörr som slår igen.

    1. Anders Fredric

      Varför tror du inte det är ett skott när han säger påsksmällare? Bildörrar låter inte så.

      1. Carita,
        Det är oklart vad Engström hör eller om han hör något som har med mordet att göra över huvud taget. Ljudminnet som Engström redovisar i samtliga förhör kan vara en medveten eller omedveten efterhandskonstruktion. Engström uppfattar i alla fall inte ljudet som speciellt stark utan mest som ett oljud i gatubilden.

        Att Engström i egenskap av vittne skulle ha befunnit sig ca 20 meter från mordgärningen verkar dock vara tämligen osannolikt. Då återstår möjligheterna att Engström befinner sig längre ifrån eller att han är gärningsman.

    2. Kommer han ut på Sveavägen i samband med andra skottet så går det ihop att när han hunnit till Götabanken så slår bildörrar igen. Vittnen strömmar ju i det läget till platsen och med tanke på vilken brådska dessa har så är det mycket sannolikt att det smälls ovanligt hårt i åtminstone 1 bildörr.

      1. Ja, det var klokt tänkt!
        Kanske därför Lisbeth
        talar om flera smällar
        i sitt samtal med en
        sköterska på Sabbatsberg?!

  6. Intressant, tack för detta! Finns det andra förhör (inte bara med Skandiamannen) bevarade i ljudform, som vi kan hoppas på att få höra nu? (Bortsett från rättegångarna.)

    1. Vi får väl se om det här beslutet från kammarrätten kan bidra till att fler inspelade förhör kommer ut. Men det är att vänta att polisen kommer att resa invändningar i de flesta fall. Läs gärna Avsnitts redogörelse för polisens argumentering för att inte släppa den här inspelningen och varför kammarrätten just i detta fall ansåg att polisen hade fel.

      1. Till exempel inspelade förhör med Victor Gunnarsson kan bli svåra att få ut. Kammarrätten skriver:

        ”Det finns inspelningar av Stig Engströms röst på internet. [Avsnitts reporter] har bl.a. gett in en intervju med Stig Engström och två inspelningar från rättegången mot Christer Pettersson. Mot denna bakgrund bedömer kammarrätten att tilläggsinformationen till det skriftliga protokollet i form av Stig Engströms röst och tonläge, inte är av sådan karaktär att den kan anses kränka den frid som tillkommer honom.”

        Henrik Anckarsäter, professor i rättspsykiatri, eftersökte 2019i sin blogg ljud- och videomaterial av Gunnarsson då det som finns tillgängligt är otillräckligt för att göra en personlighetsbedömning. Nu är tyvärr Anckarsäter avliden men dylikt material kunde förstås vara till stor hjälp även för många andra.

    2. Det är nog osannolikt. Huvudregeln i 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen är sekretess. Tjänstemannen meddelade att fler inspelningar begärts ut men att man avslagit. Beträffande Stig Engström kunde man inte resonera som man gör med alla andra, eftersom han är död och hans röst redan känd. Så detta kan vara det enda förhör man har tillgång till under ett tag framöver.

  7. Jag har alltid trott att skandiamannen kan ha varit delaktig i något större, men börjar nu undra varför han isåfall säger att Lisbet nämnde dom två gånger om. Det borde inte vara särskilt populärt inom en eventuell grupp att man tar upp att någon nämnt dom.

  8. Jag tror att Engström tror förshörsledaren menar kvällen innan med sitt ”tidigare kvällen”.
    Först säger förhörsledaren: Den här kvällen 1986-02-28 hade du arbetat över?
    Engström berättar om sin skidresa osv.
    Förhörsledaren: Under den tidigare kvällen hade du varit på Skandia hela tiden?
    Engström: Inte på den tidigare kvällen.
    Förhörsledaren: Vad hade du gjort tidigare på kvällen?
    Engström: Jaså du menar just den här kvällen.
    För mig låter det som Engström inte förstår uttrycket ”tidigare kvällen” som samma sak som tidigare samma kväll. Han upprepar ju det förhörsledaren sa först, Jaså du menar ”den här kvällen”. Man får ställa ”den här kvällen” mot ”den tidigare kvällen” som då blir kvällen innan. Jag tycker själv att ”tidigare kvällen” är ett konstigt uttryck som jag knappt hört. Sen utgår sannolikt Engström från att det är kvällen under övertidsarbetet som de talar om och då var han på sitt rum.

    1. Ursäkta jag menade att skicka ett svar/kommentar på hoipolloikakoi, Simon A, Gunnar W, Johan m, mfl. som diskuterat ”tidigare kvällen” och vad som menas men missade skriva dit era namn i min kommentar.

      1. Jag lutar också mot att han tror att förhörsledaren menar ”kvällen före”, fast förhörsledaren själv uppenbart menar ”tidigare under kvällen”. Men det väsentliga är egentligrn bara vad som avses med ”kvällen”. Om SE tänkte vara hemma 20 men istället var ute och åt och kom tillbaka 20.10 är det väl sannolikt att det är denna tid som han menar med kvällen. (Man kan ju inte gå på mörkernivån – då är det ju kväll kl. 15 i februari.) SE tänker uppenbarligen, precis som förhörsledaren, på sin förmåga att ha gjort iakttagelser som har samband med mordet. Några sådana har SE inte haft eftersom han mellan 20.10-23.15 varit på sitt arbetsrum, tänkte han säkerligen. En middag före kl. 20 kan ju ingen av dem rimligen ha tänkt är relevant att tala om.

        Tesen att SE ljuger bygger bara på ett slarvigt gjort förhör och på att Per H uppgett en annan tid för SE:s återkomst efter middagen än den väktaren själv lämnade till polisen. Det duger inte för att beslå SE med vare sig Grandvisit eller lögn.

        1. Naturligtvis är allt tolkningar men jag är också inne på att han ser sin övertidskväll efter matpausen som kvällen och att han vill vara ett bra vittne.

  9. Hej,

    mycket intressant att lyssna på detta förhör.

    Två reflektioner:
    – Det talas om mycket blod på platsen. Om man hjälper till med att lägga Palme i framstupa sidoläge i en stressad situation på platsen känns det oundvikligt att man råkar trampa i en blodpöl, eller råkar få blod på händer/kläder. Undersöktes någonsin Engströms skor eller kläder map blodspår?

    – Engström säger att han tog nattbussen 00:10 från Odenplan. Mordet sker ca. 23:30. Engström uppger att han är kvar på platsen under en tid, springer efter poliser etc. Sedan går han tillbaka till arbetsplatsen. Han säger att därifrån ringer hem och får besked om nattbusstider. Uppger att det är ”gott om tid” och hinner dricka kaffe innan han går till Odenplan. Hinns verkligen allt detta med på 40 min?

    1. Mordet anses ha skett ca 23.21.30, inte 23.30. Så det var nästan 50 minuter mellan mordtillfället och nattbussens avgång. Engström var tillbaka vid Skandia omkring 23.40. Då var det en halvtimme tills bussen gick. En promenad från Skandia till Odenplan tog kanske en kvart, inte mer.

      Någon undersökning av Engströms kläder och skor känner jag inte till.

  10. Bra jobbat Gunnar! Som alltid =) Men även av Avsnitt! För min del är därmed Engström lika inaktuell som Christer Pettersson.

    Men polisens censurerande är ett elände, för att inte säga lotteri. Har begärt ut flera dokument på av mig namngivna personer, inkl personnummer. Några av dessa dokument sammanföll så till vida att de nämndes i samma dokument. Särskilt anmärkningsvärt var ett visst brev, som i ena fallet var helt ocensurerat och i det andra fallet var helt svärtat! Snacka om godtyckligt!

    Så vitt jag förstått av regelverket ska inte tex namnet på personen i fråga, dvs den jag begärt ut dokumenten om, svärtas. Men i de ca 500 sidor jag senast fick ut, ang tre olika personer, är alla uppgifter svärtade så jag inte ens vet vem dokumentet handlar om! Detta trots att jag fått en av de förhördas godkännande att läsa förhöret! Det fick mig tyvärr att tappa sugen fullkomligt när det gäller att begära ut dokument. Tänkte inte på att överklaga, åtminstone inte i tid. Och eftersom jag följde ett lite ”eget” spår är jag rädd för att ingen annan heller kommer att begära ut, och kanske få bättre resultat, när det gäller just dessa förhör. Detta samtidigt som poliserna i sig, var oerhört hjälpsamma och tillmötesgående när jag begärde ut handlingarna. Felet ligger hos deras övernitiska jurister, som är de som censurerar handlingarna. Och vissa av dessa är tydligt värre än andra!

    Vid ett tidigare tillfälle begärda jag ut handlingar om alla de som faktiskt erkänt mordet. Då såg det väldigt annorlunda ut! Nästan inget var censurerat! Personerna gick inte att identifiera, det var allt.

    Jag har som bekant ett ”eget” spår. Sannolikt helt felaktigt, men jag vill följa det till botten. Även ett avfärdat spår har ju som bekant sitt värde, just i det faktum att det gått att avfärda!

    Men när man får ca 500 sidor svarta papper, är det nästan man börjar misstänka att någon inte vill att mordet ska klaras upp. Till saken hör kanske att en av mina ”misstänkta” är gammal polis. Dock ingen av de vanligen utpekade! Han fanns dock med på rikspolischefen Holger Romanders publicerade lista över de mest misstänka. Då under namnet Torbjörn 43.

    Som kuriositet kan nämnas att jag bor granne med Romanders sommarstuga. Så efter mordet misstänkte man att det fanns en möjlig hotbild även mot honom, så här kryllade av beväpnade SÄPO-män i buskarna så fort Romander skulle ta ett dopp i sjön! Pratas fortfarande om det bland grannarna (husen här ärvs, och är sällan ute till försäljning). Jag är fortfarande ”nykomling” efter 32 år =) Det säger en del om området.

    Detta blev onekligen lite mer än vad jag först tänkt att skriva som kommentar =) Hoppas Du ursäktar, Gunnar!

    1. ulwencreutz.
      Be den som är förhörd att beställa ut materialet om sig själv och se om det blir annorlunda.

    2. Kort beskrivet gäller sekretess på uppgiftsnivå. Om det inte kan uteslutas att en uppgift är menlig för en person ska den maskeras i ett förhör eller annan handling i en förundersökning. (Detta gäller om åtal inte har väckts; då släcks ju i regel sekretessen.) Rent harmlösa uppgifter kan normalt lämnas ut. Om den person som förhörs är helt okänd, kan den som sekretessprövar nöja sig med att avidentifiera handlingen, dvs. maskera allt som kan röja vem det är fråga om men lämna kvar även alla menliga uppgifter; personen (och dennes närstående) kan ju ändå inte inte lida men. Om dock det är tveksamt om det är känt vem som är inblandad, kan både namn och uppgifter behöva maskeras, och då blir det som du säger – i princip inga uppgifter alls blir kvar.

      Gällande Victor G fann Kammarrätten i Stockholm: ”Kammarrättens bedömning är att den s.k. 33-åringens identitet i dag inte är allmänt känd, även om den i och för sig är enkel att ta reda på. Ett utlämnande av uppgiften om hans namn tillsammans med de ytterligare uppgifter som kan bli offentliga genom denna åtgärd får därför anses kränka den frid som tillkommer honom” (2021-03-05, mål nr 5249-20).

      Regeringen kan fatta ett särskilt beslut om undantag från sekretess, ”om det är motiverat av synnerliga skäl” (10 kap. 6 § 2 st. offentlighets- och sekretesslagen). Inget hindrar en ansökan till regeringen om att Palmeutredningen bör bli helt offentlig. Är den välmotiverad måste de väl i vart fall ta saken i ordentligt övervägande.

      1. Vill bara uttrycka min tacksamhet för att Samhällsmagasinet Avsnitt är aktiv på denna blogg med initierade kommentarer, och till Gunnar Wall för att han skapat en riktigt seriös plattform för diskussioner om MOP som saknar motstycke.

      2. Tack för förtydligande! Och BRA jobbat för övrigt!
        Det var dock inte den information jag fick från Polisen. Söker jag information om en specifik person finns ju inget rimligt skäl att sedan maskera dennes namn i handlingarna.Hur som helst blir det samlade intrycket att censurerandet utförs helt godtyckligt.
        Bara en tanke – det vore oerhört intressant att se resultatet om tio olika personer begärde ut samma handling under tio veckor, en begäran per person och vecka. Kan garantera att maskerandet skulle skilja oerhört.

        1. Ja, naturligtvis skulle det skilja sig åt, och det är inte så upprörande som man kan tro. Människor är ju inte maskiner, utan gör olika tolkningar och bedömningar även av samma uppgifter och med samma paragrafer att tillämpa. Även justitieråden i de högsta instanserna är ibland oeniga i sekretessfrågor. Olika tolkningar gjorde man även på den tiden då sekretessen reglerades direkt i grundlagen.

          I andra artikeln i den festskrift som vi gav ut 2020 (https://www.juridikfronten.org/2021/10/27/artiklar-ur-festskrift-till-veronica-c-andersson/) finns en historisk inledning. Redan i offentlighetsprincipens barndom kunde kungen och rådets baroner bråka om huruvida man skulle avslå utlämnande (”extradition”) av protokoll – ”att som Hans Kongl. M:t ej kunde inskränka förordningen om tryckfriheten, så kunde Hans Kongl. M:t ej underskrifwa oftanämnde Resolutioner för Nordencreutz och de flere om extraditioner af RådsProtocollerne” menade kungen 1767-05-11 (https://books.google.com.hk/books?id=prZBAQAAMAAJ&pg=PA233). Om tjafset inom regeringen rörande utlämnande av dess instruktion 1838 kan man läsa en initierad redogörelse hos Ulfsparre (med början på http://runeberg.org/gufkxjd/0251.html och http://runeberg.org/gufkxjd/0313.html).

          Sekretess är ofta knepigt. Samtidigt som tjänstemannen inte vill bekräfta någon känslig uppgift kan det ibland vara svårt att neka helt – en tjänsteman får ju inte mot bättre vetande förneka att en viss handling överhuvudtaget finns. Om du exempelvis vänder dig till polisen och begär att få ut ett CV för en anställd N.N. med personnummer ÅÅMMDD-1234, kan ju polisen inte gärna neka dig detta, eftersom ett CV är en harmlös handling. Dock ska ju personnummer som huvudregel inte lämnas ut. Polisen hamnar då i situationen att man torde tvingas maskera personnumret trots att du själv angett detta, och säga att man inte kan bekräfta att N.N. har detta personnummer. Ibland kan resultatet bli tämligen absurt, särskilt när polisen och Stockholms kammarrätt är inblandad (se t.ex. https://avsnitt.press/2019/02/12/utlamnande-av-skaggintyg-skadar-forundersokning-om-mord/).

          En kardinalregel är ju dock att inte hemlighålla det redan kända, oavsett sekretessens nominella styrka. Den som redan har en halv handling bör ge in den tillsammans med en begäran om andra halvan, så får tjänstemannen ett hum om vad sökanden redan känner till. Men ibland kan det rentav vara bra som sökande att spela ovetande. Om man säger att man inte känner till vem handlingen gäller, räcker det ju i regel med avidentifiering, och därefter kan man lägga pussel. Risken för pusselläggning är i sin tur något tjänstemän måste beakta när de sekretessprövar.

          Just Palmemålet har nog utvecklat svensk sekretesspraxis mer än något annat.

        2. ulwencreutz.
          Jag tänker de maskar för man ska använda det man får ut. Det valsar ju sedan ev runt på internet. Man får hålla reda på sin förfrågan o ha den ihop med det man får ut.

    3. Ulwencreutz:
      Ja detta lotteribetonade maskande är ett otyg. Håller med dig om detta och även i bedömningen om SE som inaktuell. Jag tycker för egen del detta blev än tydligare i och med denna inspelning vi så generöst fått ta del av. Jag har därför beslutat att för tillfället inte lägga så mycket tid på tidsödande diskussioner rörande SE utan istället fokusera på andra delar som jag tycker är intressantare. Kommer naturligtvis fortsätta läsa på bloggen men inläggen blir sannolikt betydligt färre nu ett tag.

      1. Av kommentarer på Youtube att döma har de som redan trodde att SE är skyldig blivit mer övertygade, medan de som inte redan trodde att han är skyldig blivit mer övertygade om att han är oskyldig. Kanske spelar bias en så enorm roll i sammanhanget att det inte spelar någon roll om man läser ett förhör eller lyssnar på det – man hör det man vill höra.

        1. Så kan det förstås vara. Gissningsvis är det personer som inte bildat sig en bestämd uppfattning som har lättast att fördomsfritt lyssna på inspelningen.

  11. Gunnar Wall

    I din längre analys skriver du ”När Palme blir skjuten sitter Stefan i en taxi på väg söderut på Sveavägen.Den har stått och väntat vid rött ljus i korsningen med Tunnelgatan Taxichauffören som observerar skottlossningen gör en u-sväng och stannar vid mordplatsen, Stefan och de andra passagerarna beger sig ut.Stefan försöker ge Palme konstgjord andning. I det sammanhanget observerar han Anna Hage som nu också kommit till platsen och som börjar med hjärtmassage…….När Anna kommer fram är redan Stefan på plats vid Palmes huvud.”

    Anna H säger

    ”I samband med att Anna steg ur bilen såg hon också en kvinna som stod intill den liggande mannen, Vidare fanns där en yngling som uppehöll sig vid mannens huvud, De båda iakttagna höll på att ”joxa” med den liggande mannen”

    ”Samtidigt som hon såg den liggande mannen såg hon en man som sparng in på Tunnelgatan – österut, avståndet mellan männen när hon upptäckte dem uppskattar hon till 5-7 meter. Anna var just på väg ut ur bilen – hade och höll på att öppna dörren – när hon såg männen.”

    Vem är mannen Anna H ser samtidigt som hon ser Lisbeth och Stefan vid den liggande mannen ? Det kan inte vara mördaren eftersom taxichauffören Hans J säger, att när han ”stannat bilen var mannen ca 25 meter bort in i gränden.” Stefan var då fortfarande kvar i taxibilen och inte vid den liggande mannens huvud. När Stefan stiger ur taxibilen, är mördaren borta.

    1. Ja, här har vi det vanliga problemet med att olika vittnesutsagor är svåra att pussla ihop med varann. Jag gissar att du tolkar det som att någon annan – kanske en medbrottsling – begav sig in i gränden några sekunder efter gärningsmannen. De samlade vittnesiakttagelserna leder i alla fall mig till att tro att det inte var så. Men jag tycker att det är värdefullt att du påtalar sådant som skulle kunna ge upphov till nya slutsatser.

      1. Martin A;

        Anna H har en förklaring på det där med mannen som joxar med huvudet i sin bok på sidan 70-71. Anna H godkänner förhöret även om hon anser att det blivit fel.

        Därför man inte kan lita på utskrivna förhör.

  12. Tack för ett omfattande och intressant inlägg! Jag har ett kort inspel bara som gäller formuleringar. Du påstår att det har ”blivit fel” när Engström säger att han ”åker med tunnelbanan till Hötorget”. Jag är närmare fyrtio år och både född och uppvuxen i Stockholms innerstad. Att åka ”till Hötorget” kan både betyda att man åkte till ”torget Hötorget” och ”stationen Hötorget”. Möjligtvis kan man påstå att det är ett slarvigt uttryckt, men det är alltså så det gängse språkbruket ser ut. Säger jag att jag åkte till Östermalmstorg, kan det lika gärna betyda att jag gick upp vid Birger Jarlsgatan som ligger långt från torget, jag behöver aldrig ha sett själva torget på vägen.

    1. Jag har inga invändningar mot hur du beskriver språkbruket i Stockholm. Men det som blev fel i Stig Engströms formulering var ju att han beskriver sin planerade hemresa med orden: ”Jag åker med tunnelbanan till Hötorget och så byter jag till linje Mörby”. Han kan inte gärna åka med tunnelbanan till Hötorget om han börjar sin t-baneresa just från station Hötorget. Och bytet till Mörby måste han göra vid T-Centralen.

  13. Apropå man i beige: Jag tänker att detta kanske skulle kunna vara Engström trots allt. Avståndet och placeringen stämmer ju ganska bra med vad Engström uttrycker i förhören.

    Men här tror jag att det snarare går att tolka Lisbeth Palme på ett helt annat sätt, inte minst med tanke på att hon är kvinna och psykolog med bildminne.

    Kan Lisbeths intryck av man i beige snarare är ett annat uttryck för ”konturlös”, ”färglös” och ”intetsägande” och senare ha omtolkats med hjälp av polis till enbart en beige jacka? I rättegången mot Christer Pettersson nämner hon denna man att han gav ett ”spänstigt intryck”. Engström beskriver i inspelningen att han nästan rusade fram på gatan och att var atletisk. Denna man kom, enligt Lisbeth, bakifrån ca 25 m (där Engström säger att han befann sig).

    ”Han vred sakta på huvudet när han förstod att jag sökte hjälp som om han avvisade den hjälpen”. Vilket låter som Engström som blir lite chockad och börjar fundera på vad han ska göra. ”Sen såg jag inte honom mera” konstaterar Lisbeth. Här tänker jag att Engström kan ha fått panik och sprungit mot trapporna (omedveten om att gm också sprungit i denna riktning). Engström kan ha träffat på gärningsmannen som gömde sig på tunnelgatan och flytt vidare upp för trapporna.

    Färgen på jackan kan mycket väl vara felaktig: ”Det var nästan orangeaktigt ljus där som gjorde att det var svårt att uppfatta färgerna. Jag uppfattade det som en ljusare midjelång jacka. Jag såg egentligen inte ansiktet tydligt. Men han gav ett spensligare intryck.”. sa Lisbeth Palme i rättegången.

    OM denna person var Engström kan de andra vittnena ha uppfattat honom som mörk, men Lisbeth uppfattade Engström som att han gav ett spänstigt och färglöst intryck. Hon och Engström såg i så fall gm men att vissa andra vittnen då uppfattade felaktigt Engström som mördaren när han försvann iväg på tunnelgatan.

    I så fall kan ju Engström behöva ändra något på sin historia för att inte bli misstänkt som mördare.

    Vad tänker ni andra om denna lilla teori kring den beige mannen (speciellt du Gunnar)? Finns det en möjlighet att ”beige” mannen är Engström?

    1. Det mesta är möjligt innan vi vet säkert hur det var.

      Jag vill dock tillägga: om det var den annalkande Engström Lisbeth såg på avstånd så behöver det inte vara så att han försvann från mordplatsen direkt när han kom fram. Det kan illustreras av att Lisbeth inte kunnat redogöra för någon iakttagelse som handlar om vittnet Anders B trots att han befann sig så nära henne.

      Det vi har är en beskrivning från Lisbeth av någon hon tror är gärningsmannen som står och tittar på henne på några meters avstånd. Den beskrivning hon ger av observationen pekar starkt på att den i stället handlar om Anders B som står i Dekorimas port. Både Hans Holmér och den förste Palmeåklagaren K G Svensson drog också slutsatsen att det i själva verket var Anders Lisbeth beskrev, inte mördaren. Och jag tror att den slutsatsen är rimlig.

      Vi vet att Anders var kvar på mordplatsen i ett antal minuter, vilket borde omöjliggöra ett sådant misstag från Lisbeths sida skulle man kunna tycka. Lisbeth borde ha insett att mannen som tittade på henne inte kunde vara mördaren eftersom han var kvar när polisen kom. Men jag tror att det är en felaktig slutsats om vad Lisbeth borde ha insett. Enligt Lisbeth själv var det nämligen med viss fördröjning hon kom fram till att mannen som stått och tittat på henne måste vara mördaren – kanske var det en tanke som slog henne först på sjukhuset. I så fall kan hon helt enkelt ha missat att Anders var kvar eftersom hon så länge hon själv var kvar på brottsplatsen inte behöver ha uppfattat honom som en viktig person i sammanhanget. Det är rimligt att tänka sig att hennes fokus låg på annat än på en passiv person i bakgrunden. På liknande sätt skulle hon först kunna ha sett Engström på avstånd och sedan sett honom igen när han hunnit fram till brottsplatsen – och till och med pratat med honom utan att inse att det var samma person.

      Men allt detta är givetvis spekulativt. Och utgångspunkten – att det var Engström som hon såg närma sig – är att vi accepterar ditt resonemang om att Lisbeth med ”beige” egentligen menade ”intetsägande”.

  14. Stig kom alltså fram 5-6 sekunder, efter han hörde skott.
    Det var en ung kvinna och en ung man. Skrev om detta tidigare,
    att det verkar stämma med par andra vittnen.
    https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/10/kommentarer-fran-lars-olof-lampers-till-mina-och-lasarnas-synpunkter-pa-hans-bok/#comment-25971

    Hypnos Leif L. https://drive.google.com/file/d/122Me4TkJqChd3CCUyi2Vhw8GN69iwYFc/view
    Det sår att han uppskattade det till 7-8, kanske 10 sekunder mellan skotten. (Sida 40 av 68.)

    Följande är spekulation:
    Leif hörde första skottet.
    Stig hörde andra skottet 2-3 sekunder senare och kom fram 5-6 sekunder efter andra skottet.
    Så har vi alltså cirka 7-9 sekunder, från första skottet till att Stig kom fram.
    Anders D. hörde andra skottet och tittade dit och såg Olof falla.
    Om det tog par sekunder? Då blir det cirka 9-11 sekunder. Då kom tredje skottet mot Lisbeth.
    Så borde det stämma hyfsat med det som Leif sa, med antal sekunder mellan skotten?

  15. Skandiamannen säger i förhöret (sidan 56 i utskriften) att den första polisbilen stannade ”ungefär 20 meter bort emot Kungsgatan”. Nu vet jag inte var salladsbaren M&M låg, men om han är konsekvent i sina avståndsbedömningar så uppskattar han sträckan bort till polisbilen tilll ungefär hälften av sträckan till Skandias entré åt andra hållet (eftersom han säger att den senare sträckan är 40 meter). Men det framgår av bilder från mordplatsen (till exempel den här: http://www.itdemokrati.nu/page60/oredFKO1.png) att Söderströms Saab stod betydligt närmare. Och det är ju helt naturligt att polisen vill komma så nära som möjligt. Varför säger han då detta? Om Skandiamannen är ett vittne så får man väl anta att han helt enkelt minns fel. Om han är gärningsmannen så måste han ha studerat bilder från mordplatsen för att konstatera att den första polisbilen stannade på trottoaren söder om mordplatsen och att den hade den ”moderna nya designen”. Varför väljer han att återge dessa detaljer korrekt, men samtidigt komma med en felaktig uppgift som är lätt att kontrollera?

  16. Kom att tänka på att det var något som kändes lite fel! Anders sa att det var 1-2 sekunder till nästa skott.
    Jag utgick från när Stig kom fram. Tror att jag tänkte lite konstigt?

      1. Tack Gunnar!

        De 5-6 sekunderna som Stig sa, skulle inte med i beräkningen alltså.
        Men när jag tänker lite noggrannare på vad Anders sa, så kan det vara så att det inte var 1-2 sekunder mellan skotten.

        http://www.itdemokrati.nu/page36f.html
        Han hörde en kraftig smäll från andra sidan Sveavägen och vred direkt på huvudet
        och tittade i den riktningen.Han såg en man falla omkull.Inom 1-2 sekunder
        kom en nya smäll och han såg att det rörde sig om skottlossning med vapen.

        Det kan vara 1-2 sekunder efter Olof ramlade, som han hörde ett skott till?
        Det verkar ju att det tog längre tid än en halv sekund att falla omkull, om jag förstod Erik K.
        rätt.
        https://gunnarwall.wordpress.com/2021/12/16/det-dramatiska-spaningstipset-om-palmemordet-som-inte-far-utredas/#comment-31215

        Men hur lång tid vet man ju inte.
        Men jag tror ändå att skottet mot Lisbeth var det tredje skottet och Anders D. kan hört hört andra skottet.

        Om Anders hörde första skottet och vänt sig om, tycker jag att han borde ha sett samma person som Inge såg?? Alltså efter andra skottet gick ju mördaren där ifrån, men vart? Han kan ha gått in på Tunnelgatan en bit.

        Om det kanske var tre sekunder mellan skott ett och två?
        Om Olof föll på kanske i 2 sekunder? Så kan det ju bli cirka 6-7 sekunder, från första till tredje skottet.

        Om Leif hörde skott 1 och 3, kanske han hade ganska rätt med tidsuppfattningen?

  17. I forhold til hypotesen om, at SE er et vidne, der søger opmærksomhed, er han sært forsigtig og omhyggelig i sine svar.

    1. Jag tycker inte det är motsägelsefullt. Det är en sak att tala med arbetskamrater och journalister, det är en annan sak att bli hörd av två poliser som förmodligen har detaljkunskaper om förloppet. I det förra fallet kan intressanta och kanske överdrivna uppgifter väcka intresse och möjligen beundran, i det andra fallet blir det mest bekymmer om berättelsen blir för yvig.

      1. Precis. SE ironiserar över polisens pusselläggning i Rapport, men här är han väldigt undfallande. Det är inte uppmärksamhet från polisen han söker, primärt, förstås.

        1. Johan M.
          Så värst mycket ironi var det inte vad jag tycker. Mer ett konstaterande som var väldigt rätt.

      2. Klart, der kan være en forskel, om man taler med kolleger eller polis, men det er stadig påfaldende, så forsigtig han er. Hvorfor veje sine ord på en guldvægt? Det antyder, han er ræd for noget

        1. Intressant tanke.
          Just i samband med detta,
          hade det varit spännande att
          höra med hans gamla vänner, om Stig E brukade
          tala på det här sättet när
          han redogjorde för något.

          1. Det kvittar vad o hur den stackars Engström gör så ska det analyseras. Det är bara tidsspillan för han är ingen mördare eller har ngt med mordet att göra annat än som vittne.

                1. Ibland blir det påfrestande att se allt negativt folk skriver om Engström. Då måste man öppna ventilen.

              1. Håkan.

                Skrev jag att jag tror något? Du kanske tror saker men lägg inte det på andra du inte har en aning om vad de varit med om.

      3. Det är motsägelsefullt. Han är rädd för något. Att bli oskyldigt misstänkt kanske, eller det andra skälet ,att han döljer något

        1. Håkan.
          Nä, Engström är inte alls rädd för något. Tror många kollar för mycket på film o serier om brott så hjärnan inte är fri. Folk kan bete sig hursom utan att va skyldiga. Engström kunde ju varit tyst med men det är påfrestande att ha varit med om ett sånt trauma. Och det är alltid irriterande när rättsväsendet inte sköter sig.

  18. Tack för allt ni bidrar med och det behövs absolut fler ljudinspelningar som kan analyseras på många fler nivåer än via utskrifter.
    Detta kan gå till historien som det mest uppdiktade, efterkonstruerade och mest framgångsrika vittnesmålet som gjorts. Jag är djupt imponerad av hur Stig lyckas få ihop allt någorlunda övertygande. Han är skärpt och starkt motiverad.

    Sedan att han bara är ett oskyldigt vittne som precis INNAN mordet svänger in på Tunnelgatan för att titta på klockan i Dekorimafönstrets ljus och sedan flyr från GM upp för trapporna -> via DBG -> via Regeringsgatan -> Kungsgatan (där han stoppar polis Gösta Söderström och informerar om mordet) och sedan återvänder till mordplatsen, kommer tyvärr inte fram. Väl tillbaka inser han att han är förväxlad med riktiga GM och väljer en helt annan väg som vittne, med ett efterkonstruerat alternativt händelseförlopp som hela tiden handlar om att ”skjuta fram tiden” och komma efter mordet.
    Därför haltar hans historier ordentligt den första tiden och man hör nästan hur han sållar bland alla olika källor i huvudet, frånsett de han redan övat in. Dock är det redan motsägelser mot hans tidigare egna vittnesmål av detaljer men framför allt ordningen på händelserna vid mordplatsen som inte stämmer (jämför med vittnesmål 86-03-10 angående framstupa sidoläge, när han ser mannen i gränden m.m.). Detta menar jag är en person som vet detaljer som hänt men inte har en verklig upplevelse av ett händelseförlopp.
    Sedan förstår jag om poliserna inte vill ställa vittnen mot varandra men att hans historier inte alls går ihop med andra vittnen och får fortsätta vara så oemotsagda, är anmärkningsvärt, menar jag. Polisen hade kunnat fråga Stig varför andra vittnen inte uppger samma händelseförlopp som han, för att höra hans förklaringar.

  19. Gunnar W

    Interessant lytting og som vanlig en grundig og gjennomarbeidet kommentar.

    Det overgripende og generelle inntrykket etter å ha lyttet til forhøret med Stig E. fra april 1986, er i første rekke at det er en saklig og avbalansert person som møter politiet. Det er ingenting i dette forhøret som skulle indikere noe annet enn at hans selvbilde som en god, svensk medborger som vil hjelpe til i utredningen med opplysninger, skal kunne rokkes. Hovedtrekkene i Stig E.s observasjoner har ikke endret seg fra den første korte stikkordsmessige forklaringen fra 1. mars der han står fram med navn og bilde, via Rapports innslag, til han nå sitter i sitt lengste forhør. Detaljer, som for eksempel at man kan lese en benektelse inn i svaret på spørsmålet om han har vært ute på kvelden, bygger sannsynligvis på en misforståelse med nyanser som «tidligere på kvelden» og det høyst amatørmessige med å stille to spørsmål på en gang, som du også påpeker. Jeg har ikke svensk som morsmål, men omtrentlige tidsangivelser – «tidligere», «senere» – inviterer til misforståelser.

    Stig E. vet jo også utmerket godt at det er vitnefast at han vender tilbake til Skandia etter å ha vært ute for å spise, en handling som fortoner seg ganske normal når man jobber overtid. Hvorfor skulle han forsøke å skjule det? Om han vender tilbake 20.10, eller 21.00 er på dette tidspunktet ikke viktig: Mordet skjedde langt senere på kvelden, og i hvert fall for Stig har ikke tiden frem til han stempler ut noen signifikant verdi. Og her er vi trolig ved det som initierer Stig E.s opprinnelige aktivitet og intensjon lørdag formiddag. Han er kanskje den eneste som kan komme opp med en noenlunde nøyaktig tidsangivelse for når mordet finner sted med sitt eget utstemplingskort i hånden. For sikkerhets skyld glemmer han også den etter hvert så svært viktige detaljen at han har en samtale med vekterne etter at han har stemplet ut og før han kommer ut på Sveavägen. Dette stiller også de nøyaktige tidsangivelsene i et interessant lys. Hadde han vært gjerningsmann og forhøret et nytt forsøk på å infiltrere utredningen for å skaffe seg alibi, bør alt som kan bidra til å fjerne ham fra åstedet være viktig å få fram. Men dette legger ikke Stig E. vekt på. Hans fortelling om Lisbet og Anna H. og Stefan G. som er tidlig framme, er utfra hans oppfatning i overenstemmelse med virkeligheten, og selv om hendelsene sannsynligvis vokser gjennom ukene som går og grafikeren overspiller sin rolle med nye opplysninger som kommer til, så kan jeg ikke se noe annet enn at vi får bekreftelser på Stig E.s vitnestatus. Det er ingen spesielle unøyaktigheter her som skulle gjøre ham til notorisk løgner, selv om klimaet etter utpekingen og hardkjøret mot Stig E. vil ta alt, også den minste erindringsforskyvningen, opp i verste mening. Dette er jo et av dine poenger, Jakob.

    Et helt annet og kanskje mer interessant spørsmål er hvor Stig E. har oppholdt seg på, eller ved, åstedet. Lasse Lampers er inne på problemstillingen i sin bok. Etter den innledende fasen kan Stig E., som flere har fremholdt, hjulpet Anna H. med Palme uten at hun har registrert det. Mens både Anna H. og Stefan G. blir tilsølt av blod, er dette ikke tilfellet med Stig E. eller andre på åstedet. Det er også disse to som er mest aktive. Mye taler for at Stig E. trekker seg ut i periferien i den kretsen som samles rundt Palme. Herfra gir han seg selv en slags observatørstatus. Og det er denne han står i helt til han vender tilbake til Skandia, ifølge ham selv «når avsperringene settes opp». (Brev til Sven Anér).Han kan også ha beveget seg bort fra åstedet for å følge sin opprinnelige plan, om å reise hjem, kanskje noen meter sørover på Sveavägen, for så å ombestemme seg og vende tilbake igjen. Om han gjennomfører en springmarsj inn i grenden, vet vi ikke. Andre gjør det, noe som ikke registreres av øvrige vitner. Hva han har hørt Lisbet si vet vi heller ikke. Å ta ham over Brunkebergsåsen og nedover på David B.s gate kan kanskje være i drøyeste laget.

    Vi skal også notere et annet psykologisk element i dette vitnebildet fra mordplassen. De første som kommer fram til Palme er unge mennesker. Stig E. er selv 52 år og har syslet med førstehjelp i forbindelse med arbeidet på Skandia. Hans kone er sykepleier. Det er rimelig å anta at han i kraft av alder og erfaring prøver å løfte seg noen hakk over de unge på åstedet. Om han ikke gjør det i øyeblikket, ser det ut til at dette er en mekanisme som trer inn når han ikke tas på alvor som vitne. Det er absolutt interessant å få frigjort disse båndinnspillingene, men langt mer interessant hadde det vært å sett umaskede utgaver av avhør knyttet opp til SÄPO, Stay Behind og MUST. Jeg tror ikke man kommer videre før det skjer.

  20. Angående Engströms utträdestid från Skandia – han var troligen inte ute tidigare än 66 sekunder före mordet:
    – Nicola F och Engström rapporterar inte att de passerar varandra vid SV44 cirka -95 sekunder eller tidigare,
    – Engström och Bofors-3:an rapporterar inte att de passerar varandra mellan SV42 och 44 efter -99 sekunders punkten,
    – Anders B och Engström verkar inte korsa vägar mellan -99 och 0 sekunder mellan Sv42 och SV/TG-hörnan,
    – Basantaganden: SV44 till SV/TG=52m och Göta-bankomat till SV/TG=16m, Engströms hastighet i TV-rekonstruktionen är cirka 1,65m/s.

    Dessa faktorer indikerar en tidigast trolig utgång från SV44 mellan -66 och -21 sekunder.

    För att nå Göta-bankomat utan att passera någon passar -21 sekunder bäst – 23:21:09 (om man får tro den officiella tidpunkten för mordet). Detta skulle tillåta en samtalstid med Securitas Guards mellan 10 och 129 sekunder (baserat på utklockningsintervallet 23:19:00 till 23:20:59).

  21. Här hävdar alltså Engström att Lisbeth Palme ”upprepat, vid ett par tillfällen” förklarade för omgivningen att hon blivit beskjuten. Vid ett tillfälle ska hon också ha sagt att hon blivit träffad i ryggen. Som bekant har ingen annan än Stig registrerat dessa påstådda upplysningar, som av en händelse medierna rapporterade om redan på morgonen den 1 mars. Det är inte alldeles lätt att tro på Engström på den här punkten. Samma starka tvivel hyser Lars Olof Lampers i sin TV-dokumentär.

    När SE några år senare återger händelseförloppet har han drivit sin eventuella fabuleringskonst ännu längre. Då är det av statsministerfrun som han får reda på offrets identitet i ett tidigt skede:
    ”-Ser du inte vem det är? Dom har skjutit min Olof!”

    Även i övrigt i detta förhör från 25 april 1986 anar man att en hel del inte alls handlar om självupplevda sekvenser utan att det istället är fråga om uppgifter som han har hämtat från tidningarna. Vad det nu spelar för roll.

    För min del får Skandiamannen bre på och ljuga så mycket han vill. Det förändrar ingenting i sak. Högst sannolikt var han likafullt ett vittne, om än kanske med en släng av mytomani. Nyckeln är observationen av Lars J. Den kan rimligtvis bara ha gjorts från Sveavägen där och då.

  22. VillVaraAnonym
    Du skriver:

    Anna H har en förklaring på det där med mannen som joxar med huvudet i sin bok på sidan 70-71. Anna H godkänner förhöret även om hon anser att det blivit fel.

    På sida 70-71 i min upplaga finns inget om detta. Kan du ange rätt sida.?

    1. laggargunnar;

      Leta efter rubriken ”Andra polisförhöret”.

      Polisen frågar i telefon om hon är nöjd med texten han skrivit om förhöret. Hon tvekar en stund och funderar på om hon ska be han läsa upp det igen, då hon tänker att det kan ha blivit fel eftersom hon var där före ”ynglingen”.

      Andra gången polisen frågar henne om hon godkänner texten svarar hon ”Ja” efter att luften gått ur henne.

  23. Engström säger att han hade ”keps utan knäppe och öronlappar”. Pettersson, har jag för mig, säger att han ljuger här. Men hade Engström verkligen knäppe och öronlappar? Jag har inte sett det på någon bild.

  24. Tack för ännu en välskriven och väl genomarbetad text.
    Jag är dock förvånad över din slutsats att Engström inte förnekar att han varit utanför Skandiahuset under kvällens lopp.

    Ordagrant från förhöret:

    E: ”Ja du menar just den här kvällen?
    F: Just den här….
    E: Ja, då har jag varit på mitt arbetsrum hela kvällen.
    F: Det hade du varit?
    E: Mm
    F: Och inte utanför huset någon gång?
    E: Nej.
    F: Inte tittat ut genom något fönster?
    E: Nej (och sedan går förhöret vidare med att Engström förklarar var hans arbetsrum ligger.)

    Inledningsvis föreligger möjligen något missförstånd om frågorna gäller just den här specifika kvällen eller kvällar i allmänhet när Engström jobbar över. Vissa missförstånd kan därför uppstå mellan förhörsledare och Engström men dessa reds ut med Engströms motfråga ”Ja du menar just den här kvällen?”. Engström får svaret ”just den här”. Nu råder inte längre någon tvekan om att det är den här kvällen frågan gäller. Därefter är Engström tydlig med att han inte varit utanför huset ”någon gång” enligt replikskiftet ovan.
    Finns i förhöret ingen tidsmässig brytpunkt före/efter ev middag, då Engström överhuvudtaget inte antyder att han ätit eller varit ute på stan. Jag tycker den enda logiska slutsatsen av ovanstående är att Engström anför att han inte varit utanför huset under hela kvällen och kvällen måste rimligen anses starta före kl 20.

    Kanske är det så enkelt att han inte var ute på stan och åt den här kvällen? Vakterna kanske minns fel? Kanske var han ute och åt men har glömt detta? Eller så var han ute och åt, minns det, och förnekar det?
    Beroende på hur man tänker avseende Engströms skuld har man olika svar på dessa frågor.
    Jag slås av att om han är gärningsmannen så försäger han sig inte en enda gång. Inget ordval som skulle kunna tolkas som att han är gärningsman. Det är skarpt att klara.
    Noterar särskilt i passusen avseende iakttagelsen av Lars J att han säger ”vårt håll” och syftar på mordplatsen. Engströms håll som gärningsman är ju det motsatta. Detta borde vara ett tillfälle där det är lätt att tungan slinter för en skyldig Engström, men icke.

    Återigen, tack för välskriven text och ser fram emot fortsatta inlägg och diskussioner.

    1. Jesper,
      tack för en alternativ tolkning. Men jag tänker så här: alldeles före det avsnitt som du återger frågar förhörsledaren: ”När började du arbeta?”

      Och på det svarar Engström med en fråga: ”Ja, du menar just den här kvällen?” vilket förhörsledaren bekräftar.

      Jag tycker det är rimligt att Engström då uppfattar det som att förhörsledaren vill ha svar på vad som gällde sedan han börjat arbeta just den här kvällen. Och den mest naturliga tolkningen av det är väl att det gäller från och med att han inlett sitt kvällspass – efter middagen.

      1. Dessutom är premissen för hela den delen av samtalet ”Stämmer det att du arbetade över den här kvällen?”

        Jag tänker också att om Stig haft någon misstanke om att poliserna på något sätt skulle kunna vara intresserade av vad han haft för sig tidigare under eftermiddagen/kvällen skulle han knappast börja prata om den obefintliga utsikten mot Sveavägen från sitt kontor. Det tyder snarare på att han vill hjälpa till med att klargöra vad han kan- och inte kan säga något om.

    2. Jesper.

      Observante detaljer – særlig dette ”mot vårt hold” der Stig E. plasserer seg på åstedet. Jeg kan ikke se at han forsøker å plassere seg på noe annet sted enn der han vært, langt mindre at dette skulle være en nøye komponert og regissert fortelling. Stig E.s fremstilling er konsistent utfra hans opplevelser. Jeg undrer meg over hvordan alternativene skulle ha sett ut. Gjennom ukene kom det selvsagt nye elementer til fortellingen – det gjør det i alle fremstillinger av et hendelsesforløp. Dette at han har vært ute i løpet av kvelden mens han har jobbet overtid – hva har det for Stig E.s vedkommende med saken å gjøre? Ingenting. Det er tiden fra han stempler ut og kommer ut på Sveavägen som er viktig.
      Han må jo også ha helt klart for seg – dersom han er GM – at han kan konfronteres med en slik eventuell løgn av andre vitner – på Skandia og senere når det gjelder hendelsene på åstedet. Og at det ikke har skjedd allerede – såfremt han er GM – er underlig. Han har figurert i offentligheten i flere uker!

      Igjen er jeg tilbake i mystifikasjonen av Stig E. – ikke bare som vitne, men som mennesket. Vår tendens til å komplisere, lese inn detaljer, ofte i verste mening, er en del av vår habitus når vi tolker uforutsette hendelser. For eksempel dette enkle fenomenet at han snakker usammenhengende når han kommer tilbake til Skandia: Hvem hadde ikke gjort det? Innenfor rammen av det vi kan kalle ”normalt beteende”, i møte med en dramatisk hendelse, finner jeg ingen markante avvik som skulle skjule noe annet enn det faktum at han sammen med cirka 20 andre personer har opplevd en skjellsettende historisk begivenhet på relativt nært hold. Når da dette i ettertid mikses opp med en endevending av personens privatliv, ned til minste detalj, må dette ”gå snett” for å si det enkelt. I desember 1989 kunne jeg ha istemt Sven Anérs oppfordring til Rikspolistyrelsen: ”Hör Stig E.!”. Men nå skriver vi 2022 og det bør snarere lyde: ”Slipp Stig E.!”

    3. Konstateras kan att SE senare i förhöret säger att sex-sju-åttatiden är ”relativt tidigt på eftermiddagen”, så vad ”kvällen” betyder för honom kan man ju undra. Sannolikt menar han spannet från att han börjat jobba över ”på riktigt”, dvs. tiden efter att han egentligen tänkte vara hemma, men istället stannade på arbetsplatsen. Varför åttatiden eller tidigare (den relativt tidiga eftermiddagen, enligt SE:s terminologi) skulle vara relevant för förhörsledaren kan väl SE knappast ha förstått (och det var inte heller något som man verkade tycka var intressant).

  25. Vilka mordplatsvittnen förevisades egentligen Stig Engströms fotografi, och vad sa de om detta? Jag antar att man inte kan lita på Netflixserien i detta hänseende.

        1. Vidar,
          jag tror egentligen inte det är en bra idé att jag här på bloggen debatterar med folk som skriver i kommentarsfälten på andra ställen på nätet. Finns det argument som kan vara av intresse i sådana debatter så går det ju bra att skriva till den här bloggen och ta upp argumenten.

          Nu var jag i alla fall inne och tittade på vad signaturen Lord Nilsson har skrivit hos Otto Ekevi. Och jag kan ju ta upp ett par saker som denne LN skriver om. Han hävdar bland annat att den ”första bevisade lögnen” från Engström i detta förhör är när han påstår att att Lisbeth skulle ha sagt att hon blev skjuten i ryggen. Hon skulle, menar denne LN, ha fattat att hon blivit beskjuten först när hon var på Sabbatsbergs sjukhus.

          Det är inte vad hon själv har sagt i alla fall. I förhöret med Lisbeth den 1 mars heter det, sedan hon redogjort för att hennes make sjunkit ihop blödande: ”Fru Palme hörde ytterligare en smäll samtidigt som hon kände hur det ‘brände’ till på ryggen.” Lisbeth berättar på liknande sätt i senare förhör. I Holmérs förhör med henne från den 25 mars heter det exempelvis om samma del av händelseförloppet: ”Omedelbart därefter kommer andra skottet. Hon känner en sveda längs ryggen.”

          Självklart kan man försöka sig på att spekulera om att allt detta är en efterhandskonstruktion från Lisbeth. Lars Olof Lampers är till exempel inne på det. Och sådana saker går förstås att diskutera. Men något bevis för att Engström ljuger om detta kan i alla fall inte jag hitta.

          LN hävdar också att Stig Engström ”gör ännu ett logiskt misstag i sin påhittade historia” när han säger att det var först när han var på väg till Skandia som han får klart för sig att den döde var Olof Palme. LN har nämligen upptäckt att Engström berättat att han innan dess hörde en högljudd man man inte verkade vara riktigt nykter upprepade gånger ställa frågan: ”Är det Palme?”

          Jag kan inte se att det behöver vara så konstigt. Engström säger i förhöret att han trodde att det var prat utan verklighetsbakgrund som berodde på att mannen ”verkade berusad”.

          Det fanns andra som hade svårt att ta in att det var Olof Palme. Kommissarie Söderström berättade till exempel i hovrätten hur svårt det var för honom att ta in att det var statsministern som var skjuten, trots att han fick beskedet från Lisbeth själv:

          ”Så småningom, vid mitt tredje försök att kontakta Lisbeth Palme, då skrek hon åt mig: ‘Är du inte klok? Känner du inte igen mig? Jag är Lisbeth Palme och där ligger Olof!’ och så en svordom. Jag vägrade kategoriskt att tro på detta.”

          Engström har beskrivit hur han var iväg från mordplatsen en stund för att försöka få tag i de poliser som gett sig iväg på jakt efter mördaren. Det förefaller rimligt att Lisbeths utrop till Söderström kom just under den tiden. Engströms berättelse ger intryck av att ambulansen är färdig att åka när han återvänder. Vad han hör sedan kan mycket väl vara en upprörd man som bearbetar informationen om att det är Palme. Jag föreställer mig att mannen inte behöver ha varit berusad, chocken över att ha fått höra att statsministern är skjuten kan säkert leda till att en nykter person kan låta som om han druckit. Jag tänker mig att det kan ha varit Leif L som Engström hörde. Och precis som Söderström värjde Engström sig för att något sådant skulle kunna vara sant.

          Om du, Vidar, vill ta upp flera saker från signaturen LN eller någon annan så kan du väl formulera argumenten själv och posta några rader till bloggen.

          1. Gunnar,
            Ja, det är mycket möjligt att det är en chockad Leif L som Engström hör uttala ”Är det Palme, Är det Palme?”. I sitt förhör den 27 april säger Leif L själv om sitt tillstånd ”Man vart ganska upprörd själv måste jag säga” (sid 183 i förhörsprotokollet).

            Som vi har varit inne på tidigare har Leif L också en märkbar likhet med Tompa-Jahn. En detalj att fundera på är även att vid rekonstruktionen i början av april 1986 var Leif L slätrakad, men vad jag känner till vi vet inget om huruvida Leif bar skägg på mordkvällen eller ej.

            1. Det kan också vara så att Engström helt enkelt lägger ord i Anders B:s mun, som varken denne eller någon annan har yttrat vid tillfället. Det hela är i så fall bara ett sätt för SE att förstärka hur chockad mannen var. Han skarvar alltså. En sammanblandning med någon annan tror jag mindre på. Dessutom påpekar Engström att personen inte verkade nykter. Såväl chocktillståndet som den bristande nykterheten stämmer in på Anders B. Som om inte detta vore nog är det de facto också honom som SE plockar ut bland fotografierna.

              1. Mikael B,
                Nja, jag har svårt att tänka mig att Engström i egenskap av vittne medvetet skulle ha hittat på ”Är det Palme, Är det Palme?”. Men att Engströms minnesbilder vid förhör 1½ respektive 8 veckor efter händelsen är oklara och glider ihop är inte speciellt konstigt. Det kan mycket väl vara så att Engström vid förhör 1986-04-25 känner igen Anders B från mordplatsen men att likheterna med Tompa Jahn hänger ihop med en annan person från mordplatsen.

                1. Någon sorts sammanblandning från Engströms sida mellan minnena av Anders B och Leif L är fullt möjlig. Att Anders B skulle ha varit högljudd strider mot vad vi tycker oss veta om hans agerande på brottsplatsen.

                  1. Men just högljuddheten är väl kanske inte ett ursprungligt minne. Den nämns inte när SE först talar om mannen som säger ”är det Palme?” 11 mars.

  26. Från ett förhör med Joakim P sidan 5-6

    ” Joakim rekommenderade Mårten att ringa polisen, vilket han gjort och en polis hade omgående hört Mårten.

    Den 1 mars hördes modem och Mårten var då närvarande. Efter förhöret hade dom båda diskuterat att den man modern sett vid mordplatsen inte var densamma som den Mårten sett vid Grand.
    Orsaken var att Mårten uppfattat mannen vid Grand som längre än han själv (186), medan modern var av den bestämda uppfattningen att mannen från mordplatsen var kortare än Joakim (184) och snarare i Olof Palmes längd (174).
    Efter detta konstaterande kom modern och Mårten överens om att inte tala mer om signalementet för att undvika att påverka varandra.”

    ”Ålder kring 45. Hon gjorde dock en reservation för att mannen censurerat
    Joakim är helt säker att modern uttryckt sig på det sättet. Modern hade också fastnat för två saker i ansiktet. Det första var att mannen haft något ljust i blicken. Detta utvecklades inte närmare.

    Det andra var något med överläppen, den var påfallande vit och vikt. Modern hade själv svårt att förklara hur. Modern hade också reagerat för mannens rörelsemönster.

    Censurerad mening
    Modern hade också haft känslan att mannen inte varit ensam.
    Joakim hade då frågat på vilket sätt, men det hade bara varit en känsla.
    Modern hade sagt att hon trodde att hon skulle känna igen mannen om hon fick se honom igen.

    https://drive.google.com/file/d/1l9RmGNSWu03Q2NDDzj_KhTWFJyzFWv4x/view
    T 11696-B Joakim P 19931028

  27. Mycket intressant och värdefullt att få höra detta bandade förhör istället för skrift. Precis som du skriver Gunnar , så är det stor skillnad mellan de två eftersom man får ett helt annat intryck att att höra en person prata jämfört med att läsa i efterhand vad som sagts.
    För min del är jag fullständigt övertygad om att Stig är inget annat än ett vittne! Måhända har han kryddat historien något och även möjligtvis haft fel i vissa detaljer. Men i det stora hela ser jag det som i princip omöjligt att han skulle i själva verktyg vara gärningsman. Ingen nervositet överhuvudtaget i det timslånga förhöret, så många detaljer och målande beskrivningar han gör av händelseförlopp och personer. Jag har mkt svårt att se att han skulle kunna ha läst sig till denna information i media och sedan kunnat berättat den på detta avslappnade och precisa sätt i efterhand. Dessutom berättar han sådana saker som en gärningsman skulle ta en stor risk med att göra. Jag tänker på att han säger att han pratat med både Lisbeth och med Anna Hage. Den sistnämnda har han dessutom refererat till ordagrant vad som sagts, ( .. en sådan sak skojar man inte om ) En helt onödig och mycket riskabel detalj att berätta i ett förhör om man är rädd för att bli avslöjad som gärningsman. Polisen skulle enkelt kunnat dubbelkolla detta om misstanke funnits.

    En annan detalj som jag tänkt på och som jag vill nämna är när han själv visar hur han springer efter poliserna i inslaget i rapport. Då springer han väldigt snabbt och bestämt, inte alls i den lunkande , bredbenta stil som vittnena säger att gärningsmannen gjorde. Så hans springstil stämmer inte.

    Tack för mig!
    Kristoffer

  28. Hej Gunnar

    Tack för en , som alltid bra text på ämnet

    Jag tycker ändå att du hoppar bock över vissa faktum när du redogör för dina funderingar.

    Vad de beträffar språngmarschen så stämmer det säkert att fler personer gav sig ut på sådana. Men de som skiljer sig är att ingen valde att komma tillbaka genom att gå längs den norra sidan av Tunnelgatan.
    Jag menar att om ingen såg Stig komma tillbaka så vore du ju helt naturligt för honom att säga
    – jaha det är ju inte mitt problem. Jag sprang och om nu ingen sett det så kan jag ju inte bemöta det.

    Istället så säger han att han tog en väldigt onaturlig väg genom den relativt smala passagen på väg tillbaka till mordplatsen. Han borde rimligen gått tillbaka samma väg som han tidigare sprungit.

    Vad det beträffar de vittnen som i sin tur inte uppmärksammasts av andra vittnen så måste man ju väga in i bilden att dessa inte utgett sig för att spela en central roll efter det att skotten föll.

    Stig har ju, enligt egen utsaga varit bland dom första på plats. Han har Figurerat flitigt i massmedia och då bör det väl åtminstone finnas några fler som uppmärksammat honom.
    Att vittnen missat andra vittnen som haft en mer defensiv roll tycker jag inte väger särskilt tungt.

    Jag tycker också att du bör nämna lite om dina funderingar kring det som vittnen faktisk sett och det som faktiskt stämmer in på Stigs signalement. Jag tänker då på både Lars och Yvonne.

    Jag menar , att om du skriver att vittnen inte sett en person som liknar Stig så vore det väl intressant att prata om dom som sett en person som stämmer in på Stigs signalement.

    För min egen del så var jag inte riktigt vad jag tror om han är gärningsman eller vittne

    Jag regerade på en sak som han säger i slutet av inspelningen.
    Han får frågan om han har några egna tankar.
    Då säger han att han inte tror att Palme blivit skjuten i kroppen utan istället i munnen. Han tror så för att han inte ser något stort utgångshål från kulan.
    Då Olof blöder mycket från munnen så tror Stig att det är där som skottet träffat.

    Stig har uppenbarligen en del vapenkunskap och vet att halvmantlade kulor ”trasar sönder” kroppen på sin väg ut
    Tvärtom är det med helmantlade kulor. De går in och ut genom en kropp med små in och utgångshål som följd.

    Här känns det som att Stig talar sanning och att det är en rimlig fundering som han haft i det läget sett till sin bakgrund i skytteklubbar.

    Jag menar att om han vore mördaren så vet han ju att han använt helmantlad ammunition.

    1. Hej Sam,
      och tack för kommentaren. Men vad gäller det där med hur Engström berättar att han sprang tillbaka: du skriver att han ”tog en väldigt onaturlig väg genom den relativt smala passagen på väg tillbaka till mordplatsen. Han borde rimligen gått tillbaka samma väg som han tidigare sprungit.”

      Det fanns alltså två passager, till vänster och till höger om byggbodarna. Jag kan inte se att det är någon skillnad mellan dem vad gäller bredd, titta på det här polisfotot:

      Var det så onaturligt att Engström tog den ena vägen bort och den andra vägen tillbaka?

      Frågan om Lars J:s och Yvonnes observationer har diskuterats många gånger på den här bloggen. Det finns som bekant inslag i deras vittnesmål som för tankarna till Stig Engström och annat som inte gör det. Jag försökte se till att inte texten blev extremt lång och avstod därför från att ta med sådant som inte hade direkt anknytning till just det här förhöret med Engström, oavsett om det var sådant som talade för eller mot honom som gärningsman.

      Du tar upp Stig Engströms kommentarer om hur han funderat kring skottet och skadorna på Palme. Det är av intresse hur han resonerar, men jag vet inte om det går att dra några slutsatser av det som vare sig stärker eller försvagar de misstankar som formulerats mot honom, så jag tog inte upp det heller.

      1. Gunnar

        Vad är dina tankar kring språngmarschen och ambulansens ankomst kontra polisernas språngmarsch in i gränden, där Gedda enligt egen utsaga släpade efter något och såg ambulansen anlända i samband med att han stack iväg? Engström borde väl nästan blivit påkörd av ambulansen om han inte ska hunnit ikapp poliserna.

        Varför säger han att ambulansen kom först efter hans återkomst? Vad gjorde han i gränden så lång tid om han nu var där den tid han säger? Något stämmer inte här, eller hur?

        Han lämnade ju också fyra olika anledningar till varför han gav sig in gränden om vi ska tro materialet. Han borde ju naturligtvis vetat exakt varför han gav sig in. Funderingar kring det?

        1. Jag föreställer mig att ambulansen kan ha kommit ungefär samtidigt som Stig Engström gav sig in i gränden. Enligt vad han säger i förhöret den 10 mars höll ambulanspersonalen på att lasta in Palme samtidigt som han kom tillbaka till Sveavägen.

          Christer E i Sollentunaambulansen, den som tog med Lisbeth och den döde Olof till sjukhuset, uppskattar att ambulansen var på brottsplatsen i två till fyra minuter. Jag tror det är en rimlig bedömning. Enligt Engströms berättelse var ambulansen fortfarande kvar när han kom tillbaka. Han behöver inte ha varit borta mer än kanske två minuter. Jag tycker inte det är så lång tid. Om vi utgår från att hans berättelse om utflykten kan vara riktig måste han ha sett sig om i flera olika riktningar när han kommit fram till Tunnelgatan och också funderat lite över om det var någon idé att fortsätta åt ett eller annat håll.

          Engströms egen förklaring till att han gav sig in i gränden när han kommenterar saken i polisförhör och i rätten är entydig. Han ville ge information om gärningsmannens signalement till de poliser som gett sig iväg. Att andra som han talade privat med uppfattat det som att han gav sig av efter mördaren kan förklaras som rena missuppfattningar från deras sida eller som att Engström åtminstone lämnade öppet för den tolkningen.

          Hur du får det till att Engström lämnat fyra olika anledningar vet jag inte, precisera gärna.

          1. Men Gunnar, om han springer när ambulansen kommer borde han ju i stort sett springa hand i hand med Gedda? Sen söker ju poliserna igenom området kring trappan och pratar med vittnet Yvonne N. Han borde sett dom där eller hur?

            Handen på hjärtat, det här går ju inte ihop eller hur? Han borde ju både sett ambulansen komma och sen se poliserna kan man tycka, eller?

            Om det var som du säger att ambulansen var där i det övre intervallet, 4 min, vad gör han då?

            Till exfrun säger han den 1 mars att han sprang in mot Tunnelgatan för att leta skytten och att han därefter gick tillbaka.

            Till Roland B säger han den 1 mars att han sprang för att rätta till ett felaktigt signalement, keps och trenchcoat som han själv var klädd.

            I första förhöret 1 mars säger han att han fått höra av Lisbeth att mördaren hade mörkblå täckjacka och att därför sprang efter.

            Till Aftenposten 1 mars säger han att sprang efter för att berätta vad han sett.

            Till väktarna säger han för övrigt inget alls om någon språngmarsch.

            1. Vad Roland B flera månader efter mordet tycker sig minnas av vad Engström sagt om sitt motiv till sin språngmarsch får väl anses ha ett begränsat värde. Engström har förvisso i andra sammanhang pratat om att han uppfattade det som att ett vittne berättade för polisen om att gärningsmannen skulle haft en klädsel som påminde starkt om Engströms egen. Men det var enligt Engström något han hörde när han kom tillbaka från Luntmakargatan. Det troliga är väl att även Roland B hörde om detta och blandade ihop saker.

              Att Engström motiverat sin utflykt med att han fått höra av Lisbeth att mördaren hade en blå täckjacka respektive att han sprang för att han skulle berätta vad han sett är ju inte två motsägande versioner, det är bara olika delar av samma förklaring.

              Att exfrun (långt efteråt) berättat att hon uppfattade det som att hennes man sprang efter skytten är ju förvisso en annan version. Hon var inte ensam om att minnas Engströms berättelse på det viset. Men vi har inte Engströms egna ord i vare sig polisförhör eller tidningsintervjuer på att det skulle ha varit så, utan bara andrahandsuppgifter. Han kan, som jag skrev, säkert ha gett det intrycket genom sitt sätt att berätta om sina upplevelser. Det bör ha varit fullt möjligt för honom att återge händelseförloppet för personer i sin omgivning så att det framstod som om han jagat mördaren utan att han egentligen sa att han gjort det.

              Du vill ha det till att Gedda skulle ha sprungit in i gränden en stund efter kollegorna och att han och Engström därför borde ha sprungit på varann. Exakt när Gedda sprang in i gränden är oklart, men de samlade förhören med honom – se Palmemordsarkivet – ger i vilket fall intryck av att han gav sig iväg tillsammans med de tre kollegorna Djurfeldt, Wikström och Hermansson – inte ensam.

              När Gedda hörs den 1 september 1988 berättar han att samtidigt som han och kollegorna började springa in i gränden såg han några personer som stoppar en ambulans på Sveavägen. Om det är en riktig minnesbild är det fortfarande inget som strider mot Engströms berättelse. Det Engström säger är inte det du gav intryck av att han skulle påstå, att ambulansen anlände först efter hans återkomst. Han säger i stället att ambulanspersonalen höll på att lasta in Palme när han själv kom tillbaka från gränden. Det kan, inser vi, ha varit alldeles innan ambulansen gav sig iväg. Det finns i så fall fortfarande gott om utrymme för att placera in Engströms utflykt under den tid då ambulansen fanns på platsen.

              Man kan – om man så vill – tycka att Engström i något förhör tydligt borde ha noterat att ambulansen kommit till platsen innan han själv gav sig iväg in på Tunnelgatan. Han kan ha sagt något sådant i något av de förhör som vi inte har i ordagrann utskrift. Men det är också möjligt att Engströms fokus just då var på det han talat om själv, att poliserna rusat iväg utan att ha fått höra något om Lisbeths upplysning om den mörkblå jackan. Eller också, lika troligt, att han i efterhand inte hade riktig koll på kronologin för olika saker som han i och för sig observerat men som inte var direkt kopplat till hans eget agerande.

              Det finns, tycker jag, en tendens att kräva väldigt stor exakthet av Engström – krav som sällan ställs på andra personer som vittnat om sina minnesbilder från Sveavägen.

              1. Jag tycker det är märkligt att man, som om det vore inspelningar snarare än vaga minnesbilder, anför vad exfrun, anonyma kollegor etc. påstår sig ha hört 20-30+ år efter att de hört det. Om någon springer (eller lubbar iväg) samma väg som gärningsmannen, och berättar att han gjort detta, är väl det som åhörarna kommer ihåg att han följt efter mördaren. Trots att detta inte är vad han har gjort. Detaljer som vem som sa vad till vem och vilka uppgifter som skulle lämnas till vem, framstår som ointressanta för gemene åhörare och kvar blir ”han sa att han sprang efter mördaren”. (Det är ju väl känt från minnesforskningen att perifera detaljer ändras med tiden dessutom.) Och ”sprang efter mördaren” gjorde han ju så till vida att han sprang samma väg, efter att mördaren gjorde det. Särskilt Roland B verkar bara virra till sekvensen. Inte heller i Per H:s utredning uppgav Roland B något sådant, utan där finns ingen språngmarsch alls.

                SE:s motiv för språngmarschen (eller lubbandet) visste bara han. Kanske är skälet delvis en efterhandskonstruktion från hans sida. Kanske var han bara nyfiken och ville titta vad poliserna gjorde. Vem vet. Att upphöja sina insatser gör en inte till mördare. Inte heller kan det utifrån tidiga förhör visas att Gedda och SE borde ha sprungit samtidigt.

                1. Johan M.
                  När folk ska återberätta saker blir det som viskleken. Fel.
                  Jag har några gånger följt saker jag vetat hur de legat till i media o tex Flashback. Då ser man hur mycket folk fått om bakfoten o det kan bli sanning. På Flashback kan det ju kvitta fast där rättar ofta ngn men i vanlig media är det inte ok att enkla saker inte är kontrollerade. Dokumentärer litar jag inte heller på längre. Man ska mao ta allt med en nypa salt 😉

              2. Det troliga är alltså enligt dig:

                -att Roland B blandade ihop vad Engström sagt
                -att vad Engström hört och sett, är egentligen samma version
                -att han uttryckt sig för sina vänner så det kan uppfattats som han sprang efter mördaren
                -att Geddas ambulanstitt är en efterkonstruktion
                -att Engström på något sätt lyckats missa att ambulansen kom även om Gedda minns rätt och att han då startade när ambulansen borde vara vid hans fötter
                -att han i annat fall berättat om det, men det inte kommit ut i skrift
                -att han var så fokuserad att han inte märkte någonting
                -att han inte har koll på kronologin
                -att trots att poliserna stannade till och pratade med Yvonne N och att dom genomsökte området vid trappan så hann Engström inte se poliserna.

                Tycker du att det känns troligare än att han talar osanning får det stå för dig. Jag tycker inte alls det. Min bedömning är att han inte var på mordplatsen när ambulansen kom och att han ljuger. När ambulans kom var en stor och viktig händelse helt enkelt.

                Att man silar mygg om vad Engström uppfattar vad som menas med senare kvällen i förhöret och sväljer språngmarschen rakt av med argument enligt ovan och att andra personer minsann sprungit in i gränden – känns inte helt klockrent måste jag säga. Men vi tycker olika tydligen.

                1. 1. Ja, tveklöst framstår Roland B:s ensamma ”version” som en hopblandning av saker SE sagt. Och historien saknas i Per H:s redogörelse för vad Roland B sagt.
                  2. Det han observerat är att Lisbeth berättat hur mördaren var klädd. Om du kallar det att se eller höra spelar ingen roll. Har du något direkt citat från SE beträffande detta?
                  3. Att vänner och fru 25+ år senare minns berättelsen om springandet som att han sprang efter mördaren är inte så konstigt. Det är rentav ett rimligt sätt att minnas berättelsen, istället för att minnas ”finlir”. Det är ju trots allt inte något dessa personer själva varit med om, bara en berättelse de hört. Som om man återberättar var någon annan berättat om en film, fast 25+ år senare. Du får gärna belägga att SE verkligen sade att han sprang efter mördaren.
                  4. Utifrån förhören framstår Geddas eftersläntrande i vart fall som en efterkonstruktion. Vilken information hänvisar du till och hur långt efter mordet är den tillkommen?
                  5. Varför skulle SE ha missat detta? För att han inte nämner ambulansen förrän han nämner dess avgång? Det förefaller inte som en rimlig invändning. Hur ”stor händelse” ambulansens uppdykande var den aktuella kvällen kan man förstås diskutera. Större än polisernas förföljande av mördaren?
                  6-8 förefaller mig bara vara retorik. Vad som hände i SE:s skalle – han kanske tänkte på sin stundande semester och inte alls på klockan, men efterkonstruerar (det vet ingen nu levande person) – vet vi inte och bör inte spekulera i. Att man inte har full koll på den exakta kronologin är knappast något ovanligt, för övrigt.
                  9. Det beror väl på hur lång tid det tog för honom att ta sig dit och när han började. Han hade några minuter på sig om han efteråt ska se ambulansen åka därifrån.
                  Själv köper jag inte alls att Widén eller Per W sprang in i gränden – till skillnad från Engström nämner de ingenting om detta i mars 1986. Likväl finns det vittnesmål om att någon sprang där. Vittnena har inte alltid tillfrågats speficikt om detta, och särskilt inte om huruvida någon sprang i gränden EFTER att polisen redan kommit dit. Det är ju knappast något som det varit polisiärt intressant att utreda överhuvudtaget, eftersom den som sprang i vart fall inte kan ha varit mördaren. Jag anser inte att påståendet om att SE tog sig efter poliserna efter ett tag motsägs av den övriga bevisningen. Den främsta oklarheten är väl om han i så fall inte sett Yvonne och Ahmed, men det vet jag inte om någon av de inblandade tillfrågats om.

                  1. Johan M:

                    Angående punkt 4, så säger Klas G att han dröjer sig kvar på mordplatsen (när de övriga tre poliserna springer efter mördaren) under en intervju i TV3, dokumentären ”Polisspåret”. Sök på exempelvis Youtube, så hittar du dokumentären. Den är inspelad ca 9 år efter mordet, så det är en faktor som måste vägas in när man bedömer vad Klas G säger.

                    1. Jag tänkte att det var denna, men den har ju inget stöd i polisernas redogörelser.

                    2. Hur menar du, Olle? Vilken eld?

                      Lars J möter Yvonne N och Ahmed i början av trappan (från Malmskillnadsgatanhållet). Nedanför trappan möter de de springande poliserna. Inget utrymme för något eftersläntrande från Geddas sida i deras vittnesmål.

                      När Gedda själv beskriver hösten 1986, det, talar om att ”vi anlände till mordplatsen” och ”sprang 4 st konstaplar från rb 3230 Tunnelgatan och uppför trapporna”. Han säger att ”vi hade kommit upp” (https://wpu.nu/wiki/Uppslag:A14205-04-C). Jag ser inte heller att något eftersläntrande går ihop med tidigare utsagor: https://wpu.nu/wiki/Uppslag:A14205-04, https://wpu.nu/wiki/Uppslag:A14205-04-A. I 1988 års utsaga eftersläntrar han inte heller. ”I samband med att de fyra polismännen börjar springa in Tunnelgatan”. ”Gedda springer sedan trapporna upp tillsammans med Hermansson, Wikström, medans Djurfeldt tar rulltrappan”. Och Yvonne N:s upplysning är ”Gedda ganska säker på att samtliga polismän hörde”.

                      (Minnet är förstås mer besudlat 1988 än 1986, så jag försöker inte styrka Engströms utsaga genom att anföra att ”[v]ad Gedda minns i dag är att signalementet ska vara; man, lång rock, axelremsväska och har en keps”.)

                      Senare fantasier från Windéns sida om språngmarsch ser jag inte något skäl att tro på, eftersom de utan tvekan skulle ha observerats. ”Möjligen tvekade han bråkdelen av en sekund om han skulle följa efter en ev gärningsman, men det fick stå tillbaka för livräddande åtgärder” enligt förhöret med Windén 860311. (Per W:s har vad jag vet bara hörts en gång, en månad efter mordet, och han blir då inte tillfrågad om någonting som hänt efter att ambulans och polis kom dit.)

                      Är det verkligen en omöjlig kronologi att ambulansen kommer, poliserna springer, poliserna möter Yvonne och Ahmed, Yvonne och Ahmed går till mordplatsen, Engström springer, Engström går tillbaka, ambulansen åker? När Yvonne och Ahmed kommer till mordplatsen ligger Palme fortfarande på marken och ambulansen var där (Yvonne 860302, Ahmed 860303).

                    3. Jag ser att det är i Wikströms redogörelse 860305 som ”kringstående” vittnen på mordplatsen ska ha sagt att gärningsmannen var ”iklädd en mörkblå jacka alt. rock samt bärandes någon form av keps som huvudbonad. Eventuellt skulle även gärningsmannen bära på en mindre väska.” Detta ska de ha sagt innan poliserna ”upptager förföljandet Tunnelgatan fram” och innan de möter Yvonne och Ahmed. Detta är, som jag tror någon redan påpekat här, inte rimligt, eftersom inget känt vittne utom Yvonne har talat om någon väska.

                  2. Johan M:

                    Med ingen rök utan eld avser jag Geddas observation av ambulansen. Om den stämmer måste Engström också sett ambulansen anlända innan han gav sig iväg på sin språngmarsch. Poliserna hade enligt Engström hunnit till Luntmakargatan innan han startade och Engström borde då i full fart också passerat Yvonne N.

                    Engström har i förhören, samt i Tings- och Hovrätt, hävdat att han sett ambulansen på mordplatsen först efter han kommit tillbaka från gränden. Det tyder på att han inte var på mordplatsen när ambulansen kom.

                    Visst kan kronologin vara som du beskriver, men varför skulle Engström ljuga om att han inte sett ambulansen komma till mordplatsen då han stod där? Ambulansens ankomst var ju det alla väntade på.

                    1. Det blir svårt att konstruera kronologin utifrån dessa minnesbilder.

                      Engström kommer, när poliserna är nästan framme vid Luntmakargatan, på att han glömt ange signalement, anger han (860425). Hur lång tid det tar för honom att besluta sig för att försöka springa i fatt framgår inte. Han överdriver rimligen när det gäller hur resolut han är och hur snabbt han sprang.

                      Gedda nämnde inte något om ambulansen (och inte mycket om mordplatsen) 1986. Wikström nämner inte någon ambulans (860305 och 860311). Östling nämner att poliserna sprungit iväg och att ”[d]ärefter anländer piketgruppen” och ”något senare ambulansen” (860305). Windén säger att ”ambulansen kom någon minut efter” de efterföljande polisbilarna som förföljde mördaren (860311). Poliserna började förfölja gärningsmannen fort; Djurfeldt uppskattade det till 10 sekunder från att de anlände. Han nämner inte någon ambulans (860311). Söderström nämner att piketstyrkan sprang iväg, att han försökte prata med Lisbeth medan Windén försökte få uppgifter från vittnena. Han larmade LC men ”[n]ågot signalement fanns inte då” utan minuten efter. Kort därefter fick de ytterligare ett signalement; ”det var förvirrande, man visste ej om det var två gärningsmän.” Söderström försökte på nytt få kontakt med Lisbeth och hon identifierade Palme. Han meddelade LC att statsministern var offret. ”Ambulansen kom snabbt” och när den åkt ordnades avspärrningar (1986-08-28).

                      Jag tycker det mesta talar för att ambulansen kom en stund efter att de fyra poliserna givit sig av, men var där när Yvonne och Ahmed kom till mordplatsen.

                      Det enda som händer vid mötet mellan poliserna, Yvonne och Ahmed är att poliserna frågar om de settt någon springa förbi (Djurfeldt 860311) och fick ett signalement. De pratade högst 5-10 sekunder innan poliserna, som är idrottsintresserade och löpare, sprang vidare (Wikström 860311).

                      Y och A träffade poliserna vid Luntmakargatan. Så kronologin skulle ju vara att poliserna ger sig av, möter Yvonne och Ahmed, talar några sekunder, tar sig upp för trappan medan Yvonne och Ahmed tar sig till mordplatsen. Om Engström började springa ungefär när Y och A är halvvägs till mordplatsen, vore väl poliserna utom synhåll när han är framme vid korsningen? På vilken sida barackerna Y och N gick vet jag inte. Engström kan väl ha sprungit på motsatt sida samtidigt som de gick?

                    2. Johan M

                      Naturligtvis kan det ha funnits en liten lucka för Engström att smita in mellan ambulansen och poliserna som i ditt förslag och att han skarvade lite. Men luckan kan inte vara särskild stor. Många pratar om att ambulansen kom ca en minut efter första polisbilen.

                      Det finns också uppgifter på att poliserna inte direkt blev beordrade att ta upp jakten, utan de satt kvar ett tag i bussen.

                      Jag tycker att Geddas observation är oerhört stark och jag tror på den. Noterbart är att Gedda i sina första förhör inte pratar något om Sveavägen utan om åsen. Gedda har heller aldrig kommit med divergerande uppgifter rörande ambulansen.

                      I Lampers utgåva på Storytel sid 90-91 kan man läsa att Engström till släkt, vänner och arbetskamrater att han sprungit efter mördaren.

                      Det är inte lätt att få ihop kronologin, men jag tror inte att han var på mordplatsen (även som vittne) när ambulansen kom i alla fall. Inte lätt som sagt, här fanns det utrymme i aprilförhöret att bena ut. Det gjordes inte och då får vi sitta och klia oss i våra huvuden.

                    3. Olle,

                      Poliserna själva säger åtminstone inte att de satt kvar någon längre stund. ”Till en början satt de kvar några sekunder inne i bussen” men påbörjade sitt förföljande efter tio sekunder (Djurfeldt 860311). ”Alla lämnade bussen omedelbart” (Wikström 860311). ”Strax efter det vi anlände till mordplatsen sprang” de (Gedda 860917). Finns det något annat vittnesstöd du tänker på gällande att poliserna dröjde i bussen innan de sprang?

                      Gedda har inte kommit med olika uppgifter om ambulansen, eftersom han, som du säger, inte hörts särskilt i frågan om ambulansen eller om mordplatsen 1986 och inte nämnde någon ambulans då. Uppgifterna i tv flera år senare om att han eftersläntrat stöds i vart fall inte av vad han själv skrev 1986. Vad han säger om ambulansen 1988 tycker jag inte heller väger tyngre än vad hans kollegor framförde 1986, dvs. att ambulansen kom först när han sprungit iväg. Minnet spelar spratt med oss alla, så ”oerhört stark” skulle jag inte kunna kalla någons utsaga från 1988. (Engströms utsaga i KPMLr:s vitbok från 1989 är exempelvis uppenbart fel beträffande kronologin, och detaljer har lagts till.) Minnet ”växer” genom yttre intryck, något som är fullt naturligt även för den som inte medvetet far med osanning. Jämför utsagorna av vittnena i Catrine da C-styckmordsrättegången mellan tingsrätt och kammarrätt, som exempel. (Inom vittnespsykologin har det kallats ”efterhandsinformation”, medial information m.m. som påverkar minnet så att det utvidgas.) Jag skulle även misstänka att Geddas (1988) och Wikströms (1986) väska i mördarens signalement inte är något som kan ha föregått deras språngmarsch; det finns ju inget vittne som var på platsen då som talar om någon väska. Ett exempel på hur efterhandsinformation påverkat utsagorna, således.

                      Som tagits upp här tidigare är fru, släkt, vänner och arbetskamrater till Engström inte jämförliga med några bandspelare eller andra uppteckningar när de talar om sina 25-35 år gamla minnesbilder. Inom vittnespsykologin talar man om centrala och perifera detaljer. Det är naturligt att de nämnda inte håller koll på de exakta motiven till att Engström sprang samma väg som mördaren sprungit några minuter tidigare. Motiv är rimligen en högst perifer detalj i SE:s berättelse om sitt ”hjältemodiga” agerande – springandet längs mördarens flyktväg som sådant är sannolikt det man kommer ihåg. Dessa personer har väl ingenting särskilt att fästa minnet vid när de berättar om ett annat motiv? Hade Per H haft med ‘springande efter mördaren’ i sin internutredning från Skandia 1986 hade det varit något starkare som påstående att Engström faktiskt sagt så, men det har Per H inte. Även där talas (även om det finns ett betydande moment av ”viskleken” även i det Per H antecknar över lag) om att Engström ”sprang efter de efterföljande polismännen för att informera dessa”. Alla påståenden om att Engström talat om något annat motiv till språngmarschen än detta kommer oerhört många år senare och bär inte tillförlitlighetens prägel (även om jag inte tror att någon medvetet ljuger). Vad får dig att tro att deras utsaga är tillförlitlig?

                      Onekligen borde man ha ställt fler frågor till Engström för att få honom att förtydliga sig – där är vi helt ense.

                  3. Johan M

                    När Yvonne N kom till mordplatsen låg Olof med syrgasmask (om hon inte såg det redan från trapp-foten?). Det borde tagit ca en minut för henne att gå från trappan till mordplatsen.

                    Det borde väl även tagit ungefär motsvarande tid, en minut, för ambulansen att stanna till, backa in, Christer E att hoppa ur, meddela att material måste tas fram, bår och mask måste plockas ur och komma på plats, samt mask appliceras.

                    Poliserna borde väl ha börjat sin färd uppför trapporna tidigast samtidigt som Yvonne N gav sig av och då borde rimligen ambulansen varit synlig från trappen (som senast). Gedda borde sålunda kunnat se ambulansen backa från den position han hade någonstans sträckan mordplatsen – trappfoten kan man tycka. Jag tror faktiskt på Gedda i detta fall.

                    Hur placerar man in Engström här? Varför missar han både ambulans och polis?

            2. Men ponera att SE inte alls skulle ha meddelat sig med polisen och media. Han skulle då ha varit i ett betydligt sämre utgångsläge, med sin utpassering och återkomst till Skandia. SE hade ingen skyldighet att
              kontakta polisen, men iom sitt inspel, kommer han in i processen på ett bättre sätt om han vill ljuga om sina förehavanden. Han litar på sin sociala bakgrund, kommer att bära honom.

              För om sedan polisen kontaktat honom först senare i veckan, hade han varit ganska psykiskt mör, och haft svårare att redovisa sitt beteende. Han blev då tvungen att ta kontakt. Men om han var oskyldig, kunde han ju bara suttit och väntat. Men han forecheckar, det kan ha funnits en tanke med det. Men det fanns ju många journalister på mp, men SE tog inte kontakt med dem, utan det gick genom Svenska Dagbladet,
              som regelbundet publicerade hatspalter mot Olof Palme, och borde ta ansvar för det, vilket inte skett, istället saboterar man förmodligen omedvetet utredningen, men en händelse som ser ut som en tanke.
              Vad visste inte SvDs Lars Christiansson om hatiska Palmekampanjer, och StayBehind ?
              ———————————————————————————————————
              SvD :9/3 1985: – ” Plötsligt märker vi att vi inte fick med något hackande på Olof Palme på dagens sida—
              Felet är och måste vara regeringens – och ansvarig för regeringen är Olof Palme ! ”- – –

              SvD: 22/11-1985: Swanberg/ — ” Mitt i Stockholm ligger Gamla stan,, en sorgligt osanerad stadsdel. Sveriges statsminister, Olof Palme, bor mitt i slummen, på Västerlånggatan. Känsliga Gamla stan-flanörer varnas, när som helst kan man ”möta Olle i gränd, ”, som ordspråket lyder.”— (En travesti på uttrycket:
              ”Mota Olle i gränd” – som avser att hindra något direkt och bestämt.

              SvD :20/12-85:- ” Palme slipper straffskatt, och grabben får studera för 150.000:- om året.
              Det är underbara dagar för folk som vill ha något att reta sig på.”- – –

              Inte särskilt väluppfostrade och fina människor på Svenska Dagbladet, råskinn då – och råskinn nu.
              Tänk på SE och hans kretsar som matats med dessa skriverier och säkert värre sedan åratal, här sedan 1982, 4 år av hatpropaganda, sen undrar journalister hur tonen på nätet kan vara så brutal, och skyller
              på nättroll. Att ingen av dessa redaktörer kunde lyfta sig i håret och ta avstånd från detta, bedrövligt !
              ———————————————————————————————————-
              Om SE såg en misstänkt gm på mp, varför lät han inte de andra vittnena få veta detta,viktigt att tala om detta. Vet ni vad, ser ni killen(LJ), där i gränden, helt nära är det han som…?.men om han först såg LJ från åsen, en annan situation. Men inget annat vittne får höra detta, viktig information.

              När TP frågar SEs exfru om han kunde vara skyldig, svarar hon: -” Absolut inte, han kunde inte ta död på
              en fluga. – ” Men han skulle gärna se på ! ” Extremt cyniskt uttalande, vem skulle vilja se på när någon människa skjuts till döds i ryggen, kanske med sin maka närvarande, det säjer ju lite om borgerligt hat- och själsliv, tystnadskulturen på bl.a. Bofors, överklassens: Don´t ask- Don´t tell ! Att SE skulle springa benen av sig för att hjälpa Olof Palme verkar inte rimligt, utifrån hustruns frånstötande och avslöjande kommentar.

              1. Jag skulle inte dra några slutsatser om Stig Engström utifrån kommentarer från hans tidigare fru som valde att skilja sig från honom. Om dessa kommentarer från henne visar någonting är det väl i så fall att det inte verkar finnas något påtagligt underlag för spekulationerna om att hon försökt skydda honom ända fram till den 10 juni 2020.

              2. Att han gick till SvD, en borgerlig tidning som han själv prenumererade på, och inte till första bästa journalist, är väl inte särdeles märkligt. Dessutom var han ju märkbart chockad när adrenalinet lagt sig.

                1. Frun bedömer om Stig som potentiell gm: Nej, han skulle inte kunna döda en fluga ! Fortsätter: Men han skulle gärna på avstånd vilja se på (= när Palme (och Lisbeth) skulle avrättas med lömska skott i ryggen), maximal överrumpling, det säger även något om hur mördaren ser på sina offer.
                  ”Offret förgiftas fullkomligt av denna behandling, som att någon bara slår till någon fysiskt(!) på bakifrån med sin fru, på gatan, den får en bild av sig själv, ” jag är alltså en person som behandlas på detta sätt” det tar de psykiska resurserna i anspråk. Genom att säja , – ”Stopp ett tag, vad händer nu”, då kan den drabbade återta något av sin tankeförmåga, sätta ord på det inträffade, då återupprättas gränserna. (Det är ju vad Lisbeth även yttrar.)
                  Det överrumplande beteendet förmedlar en ytterligt kränkande uppfattning om den överrumplade som till största delen är underförstådd i handling och hållning.” – – -Det var inget hot framifrån, och betänketid, utan rakt i ryggen.
                  ——————————————————————–
                  Mordet är därför ett mycket brutalt hatbrott, mot Palmes, som tar lång tid att återhämta sig från, även för oss i den ickedrabbade allmänheten, och det är rimligt att bl.a. Svenska dagbladets hatspalter, har påverkat mordet, som om tidningen redigerats av 12-åringar, som inte är vuxna.
                  Vilka är vi ? som drabbas av detta brott mot vår högste politiske representant, det utgör även en över-rumplande kränkning av vår demokrati, av oss själva, utöver ett långt liv, faderskap, maka,sönerna, och människovärdet, allt detta som Palmes representerade, det tar tid att återhämta sig, och som vi ser, bara här, Sverige har ännu inte återhämtat sig.
                  Men om de rättsvårdande myndigheterna skött sin uppgift på ett korrekt sätt, är det SE som är skyldig, och landet kan återhämta sig. Det innebär inte att utslaget inte skall diskuteras.Men jag tror på de rättsvård-ande myndigheterna, iom att det är erfaren jurist, en överåklagare, med lång erfarenhet.
                  Att (SE) hans fru uttalar att han iaf gärna, fast på avstånd, gärna sett på, ett statsmord, tyder på ett mycket betänkligt borgerligt själsliv, vi måste nog upphöra att skydda henne, tror de var två som sände på samma frekvens, två övergivna storindustribarn, försummade kanske, i ett själsligt mörker tydligen, de höll ihop som en fasad, om frun formulerar sig så hatiskt, är det mycket möjligt att även SE låg på den nivån, det är iaf uppseendeväckande att kvinnor gör det,”instigation” men Boforskulturen var så, och modern hade ju även makens tjänstevapen kvar för att försvara sig. Dessa är rädda människor. Vi förstår inte deras cynism, men när den kommer upp till ytan, förfäras vi.

                  1. Reader skriver

                    ”Men jag tror på de rättsvårdande myndigheterna, iom att det är erfaren jurist, en överåklagare, med lång erfarenhet.”

                    Om du tror på de rättsvårdande myndigheterna med sina erfarna överåklagare så måste du tro att både Christer Pettersson är gärningsman och att Engström är gärningsman

                    Du kan inte avfärda rättsväsendet och åklagarna för att de åtalade Christer Pettersson och samtidigt förlita dig på att de har rätt när de nu pekar ut Engström som gärningsman.

                    Det är visserligen inte samma åklagare som pekat ut Engström som åtalade Pettersson men det är erfarna överåklagare i båda fallen och i fallet Christer Pettersson var det formellt Riksåklagaren som stod bakom åtalet.

                    Högst meriterade åklagare vid våra rättsvårdande myndigheter har pekat ut två olika personer som gärningsman och högst en av dessa två kan vara gärningsman. De måste haft fel i minst ett av sina utpekanden. Varför ska vi fästa tilltro till chefsåklagaren Petersson 2020 och samtidigt avfärda chefsåklagaren Helin 1989 är frågan.

                    Varför ska vi utgå från att Krister Petersson har rätt när han pekar ut Engström trots att han säger att bevisningen inte hade räckt till åtal och samtidigt avfärda Anders Helin som faktiskt drev ett åtal mot Christer Pettersson och hade ett säkert utpekande av Lisbet att luta sig mot?

                    Helin väckte åtal mot en då ännu levande person som kunde försvara sig och hade rätt till och tilldelades offentliga försvarare. Peterson däremot pekar ut en avliden person som inte kan försvara sig mot anklagelsen och inte har rätt till offentlig försvarare.

                    Ett utpekande av en försvarslös avliden person som misstänkt med reservation för att bevisningen inte räcker till åtal är alltså mer tillförlitligt än ett åtal mot en levande person som förordnas offentliga försvarare om jag uppfattat dig korrekt ??

                    Kan erfarna överåklagare peka ut en icke skyldig person som gärningsman 1989 kan de göra det 2020 också. I det senare fallet behöver åklagaren inte bekymra sig över att några försvarsadvokater ska granska den påstådda bevisningen och i värsta fall smula sönder den.

                    Är det något Palmeutredningen har visat är det att vi absolut inte kan lita på att erfarna åklagare alltid drar korrekta slutsatser

                    1. Jag håller med om ditt resonemang, Jonas J. En detalj bara: du använder chefsåklagare och överåklagare synonymt om jag förstår dig rätt. Det är inte samma titel. Krister Petersson är chefsåklagare. Det var Anders Helin också.

                    2. Jonas J: Tredje gången gillt, så svårt har det tydligen varit att komma fram till rätt gärningsman.
                      Iom detta har sanningen desarmerats, bara under 34 år, nytt rekord, för om löpsedlarna, 1986 ropat ut: Skandiatjänsteman häktad / Moderat lokalpolitiker i Täby/ Kopplingar till SKF och Bofors ?/

                      Det hade varit fullt möjligt om myndigheterna skött sitt jobb, alla vanliga svenskar förstår ju att det inte var möjligt, vad hade hänt med moderata samlingspartiet och Skandia då ? StayBehind ? Marinen ? Attentatet är ju uttryck för extremt hat- och högervåld, och kvinnohat, för ”vem skjuter en trebarnsmor, utan politiska uppdrag i ryggen” (Anckarsäter). Kvinnor står inte över lagen, måste vara ett missförstånd, den som ”gav sig på kvinnor” var isf gm, enligt åklagaren KP.

                      Engström var tydligen försummad under sin uppväxt, och allt tal om välfärdssamhällets ” daghemslös-ningar” kanske var ett hån för honom, som skickades iväg som 11-åring, i en känslig ålder, för pojkar, till släktingar, i Sverige, internatskolor, som utlandssvenskars barn ofta utsätts för, kanske ett lidande.

                      Detta påminner om mordbrand/spräng/attentatet mot Norrskensflamman, 1940, som rätten accepterade att mordbrännarna, bara fälldes för ödeläggelse, någon annan okänd kunde ha anlagt branden. Något liknande har förekommit i Palmemordet, någon var där och utförde det – men var inte där iaf. Men idag
                      har rättsvårdande myndigheten, överåklagaren bestämt sig, och vi kan lägga detta bakom oss. Nog med mörkläggning, staten har sagt sitt.

                  2. Reader.
                    Vad håller du på med? Konstigt att Gunnar Wall släpper igenom en sån kommentarer som är förtal.
                    Du hittar på en jävla massa skit! Ger dig på kvinnor i allmänhet med! Vad menas? Svara inte för jag är less på dessa påhopp på både Engström och hans ex-fru! Orkar inte läsa mer.
                    Hoppas verkligen utredningen öppnas inom det snaraste så vi får stopp på detta!
                    Engström är INTE Palmes mördare!

                    1. Stig Engströms före detta hustru har i släppta förhör uttalat sig nedsättande om Engström samtidigt som hon klart redogjort för att hon inte tror att han kan vara gärningsmannen. Engström är redan, sorgligt nog enligt min uppfattning, offentligt utpekad av Thomas Pettersson och Krister Petersson. Anklagelserna mot honom är därför rimliga att diskutera och givetvis också uppgifter från andra om honom som framställer honom i negativ dager.

                      Reader drar sedan slutsatser om ett Palmehat från både Engström och hans hustru som jag menar är helt orimliga.

                    2. Jag uppfattade att tjatet om flugor kommer från TP:s bok. Jag har missat eller glömt det från förhören.

                    3. Carita.

                      Betimelig kommentar. Jeg liker ikke å være der, men har i likhet med mange havnet i det jeg kaller ”det engströmske løpehjulet”.. Det eneste som jeg ser er at diskusjonen så til de grader ”skenar i väg” og der en virkelig meningsutveklsing – argument mot argument – glimrer med sitt fravær. Men det hele ser ut til å ha en mønstergyldighet i Palmekomplekset: PKK-sporet ble kjørt i bunnen og endte med Hans Holmérs avgang. Likevel fortsatte han som ”privatspaner” assistert av Ebbe Carlsson og forsøkte med kriminelle metoder å bevise at PKK var skyldige i mordet. Hans Ölvebro gjorde det samme med en håpløs GM-profil og Christer P. som gjerningsmann. Etter frifinnelse i Hovretten, gav Ölvebro seg ikke og spadde fram det ene suspekte vitnet etter det andre. Smekkfulle av amfetamin og med millionbelønning i horisonten, sa disse vitnene hva som helst hauset opp av en ukritisk presse. Men det holdt selvsagt ikke til gjenopptagelse. Så kommer det absolutte nederlaget med Stig E. som gjerningsmann. Man blir målløs – og maktesløs – når nye juridiske begreper presenteres: ”Komme rundt”! Det betyr jo ingenting! 36 år med låsning og ingen løsning. Er tiden inne for enkleste og vanskeligste vei: Gjenåpning av utredningen, en internasjonalt sammensatt politigruppe på maksimalt ti personer uten politiske bindinger og opphevelse av alt hemmielghold opp til og med ”cosmic top secret” for så å kunne presentere en konklusjon som vi kan leve med videre. Om det ikke gis en fullgod løsning, så får vi i hvertfall en fortelling som kan ta oss ut av av våre låsninger. Historisk sett er drapet på Carl XII ved Fredirksten i 1718 ikke oppklart. Men det er i det minste lansert plausible forklaringer. Enklere med Gustav III i 1792 der sammensvergelsen ble avslørt og de ansvarlige ført til domstol. I Palmekomplekset ble dette etterhvert et mantra: Det var ingen konspirasjon – selv om dette var det første de ansvarlige utrederne arbeidet etter som sin hovedhypotese. En interessant vending er her Krusells 180 graders turnover, fra en konspirasjonsoverbevisng, til Christer P. som gerningsmann. Når nå ”konspirasjonsteoretiker” har blitt synonymt med ”foliohatt” og at mennesket aldri har kommet til månen, kompliserer dette saken ytterligere. Det er faktisk forskjell på ”konspirasjonsteorier” og ”konspiarsjonspraksiser”. De sistnevnte finnes og har eksistert siden tidenes morgen. Så stor takk til deltagerne på bloggen som vil føre en saklig og ordentlig diskusjon om Palmekomplekset.

                    4. Thomas P: (s.221) ” Han hade inget emot att det hände ? ”

                      Exfrun :- Inte på det sättet. Politiskt, var han inte emot det.Men det var han inte ensam om, så det var inget konstigt.

                      TP: -(s.222) – ”Hon kan bara se det som att någon som fortfarande lever skvallrar. ”

                      TP:”-Skvallrar ? Som om exfrun betraktade lösningen på Palmemordet, som något negativt.”

                    5. Reader.
                      Då är det från boken o inte från förhör? Vid köksbordet var det väl då de pratade? Visste ex-frun att det hon sa skulle hamna i en bok?
                      Jag hoppas med att någon skvallrar så mordet blir löst. Denne någon var själv med.

                    6. Ja, vad Thomas Pettersson skriver om Engströms före detta hustru på sid 221 och 222 i den reviderade upplagan av sin bok är ett referat från ett samtal han hade med henne då hon bjöd honom på kaffe och hembakad tigerkaka i sitt kök i början av 2018. Det tycks ha varit ett på ytan vänskapligt samtal, men som TP själv medger i boken var han ute efter att få henne att ”ge henne en sista möjlighet att berätta allt hon visste”. Det här var innan Thomas Pettersson publicerat sin artikel i Filter där han pekade ut Engström som mördare – och förstås långt före Krister Peterssons internationellt utsända presskonferens där han hakade på Thomas P med en snarlik slutsats.

                      När TP dricker kaffe och äter tigerkaka med Engströms före detta hustru är allt detta i framtiden. Men denna sista gång de möts, när han vet att han snart ska hänga ut hennes före detta man och henne själv, har han redan hunnit träffa henne många gånger. Hon har hela tiden tagit sig tid att vänligt svara på hans frågor om Stig samtidigt som hon förklarar att hon inte kan tro att denne skulle kunna ha mördat Palme. Thomas Pettersson skriver i boken att han tolkar hennes vänlighet som att hon väl ville kunna ”hålla koll på hur nära sanningen jag och andra kommit”. På det sättet ger han läsaren en bild av att det är hon – inte han själv – som spelar ett bedrägligt spel under de till ytan lättsamma samtalen.

                      I vilket fall: under mumsandet på tigerkakan inser Thomas Pettersson att han inte får fram det erkännande som han hoppas på. Han tröstar sig dock med att hon sagt något som i hans föreställningsvärld duger nästan lika gott. Den före detta hustrun säger nämligen att hon inte förstår hur Palmemordet ska kunna få sin lösning så lång tid efteråt. Och så tillägger hon: ”Jag kan bara se att det klaras upp genom att någon som fortfarande lever skvallrar”.

                      För de flesta låter väl en sådan fundering från henne som något som vem som helst skulle kunna säga. Men i boken kommenterar TP triumferande hennes sätt att uttrycka sig: ”Skvallrar? Det var ett märkligt ordval som klargjorde att exfrun betraktade lösningen på Palmemordet som något negativt.”

                      Och de orden fick dramatiskt avsluta det kapitel i boken som bar namnet ”Ett sista besök i Täby”. (Referatet av besöket i Täby finns med också i den första upplagan av TP:s bok, där saknas dock den dramatiska slutklämmen från TP där han ska övertala läsaren om att Engströms före detta hustru försagt sig genom ordet ”skvallrar”.)

                    7. De flesta människor som blir intervjuade av journalister brukar inte bevaka sina rättigheter på det sättet. För att en journalist inte ska få citera en person krävs det att den personen uttryckligen begär meddelarskydd. Om Stig Engströms före detta hustru inte sagt till om det så kan Thomas Pettersson citera henne bäst han vill.

                      För egen del är jag noga med att när jag talar med människor som inte är vana vid media så kommer vi inledningsvis överens om förutsättningarna för samtalet. Men så gör inte alla.

                    8. Jag har fått den uppfattningen att man inte får skriva om andra människor hur som helst. Sa TP till henne att han höll på med en bok?

                    9. Jag vet inte vad han sa. I vilket fall: tryckfrihetsförordningen är en av Sveriges grundlagar. Den ger mycket vida ramar för vad som får publiceras. Samtidigt finns det ju inskränkningar i lag som reglerar vad man får skriva om andra människor, främst förtalslagstiftningen. Men det är upp till den som anser sig förtalad antingen att gå till åklagare för att driva ett mål – och är det ett tryckfrihetsmål är det justitiekanslern som är åklagare – eller att väcka enskilt åtal.

                      Förtalsbrott skiljer sig alltså från exempelvis misshandel som ska utredas av åklagare även om den misshandlade personen inte vill göra sak av det.

                    10. Ja det är ju detta som blir svårt när bara den som blir omtalad kan anmäla. Då gäller det ju att läsa boken.
                      Är likadant med DO så kan inte jag anmäla om ngn tex en förståndshandikappad blir kränkt utan den som inte ens vet att den har rättigheter måste göra det själv. Därav kan kränkningar få fortsätta. Knepigt.

                  3. Reader skriver 16 feb 22.28

                    Detta påminner om mordbrand/spräng/attentatet mot Norrskensflamman, 1940, som rätten accepterade att mordbrännarna, bara fälldes för ödeläggelse, någon annan okänd kunde ha anlagt branden. Något liknande har förekommit i Palmemordet, någon var där och utförde det – men var inte där iaf. Men idag
                    har rättsvårdande myndigheten, överåklagaren bestämt sig, och vi kan lägga detta bakom oss. Nog med mörkläggning, staten har sagt sitt.

                    Vad har attentatet mot Norrskensflamman 1940 för relevans för frågan om Engström har mördat Olof Palme ?? Gärningsmannen var på Sveavägen och utförde mordet. Vad då var inte där i alla fall? Gärningsmannen var där och Engström och ett flertal andra vittnen var där. Gärningsmannen är än idag efter 36 år inte identifierad och måste inte vara en person som förekommer i utredningen.

                    Den rättsvårdande myndigheten med chefsåklagaren har bestämt sig för att peka ut en avliden person och lägga ned utredningen. Det betyder inte att mordet är löst. Vi kan inte alls lägga detta bakom oss. Du kanske kan det men inte vi andra som ser att kejsaren är naken. Ingen trovärdig lösning av mordgåtan har presenterats.

                    1. Jonas J:

                      Det fanns höga inblandade i Norrskensflammandådet, , förutom polischefen i Luleå, två journalister, (s), +(h), chefen Nordiska museet, Andreas Lindblom, Paul Wretlind, som var ordf. I Stockholms stadsfull-mäktige, samt ordf. i folkpartiets stockholmsavdelning, G. Lundqvist, fotograf,(STF) och vän till Dag Hammarskjöld, samt tyskvänlige generalen Archibald Douglas, (farfar till Gustaf Douglas.) Om inte inblandade så kännedom om ett kommande allvarligt brott.

                      Här fanns ju verkligen en konspiration, men ingen av dessa lagfördes, det hade i den krigssituation som rådde kanske bedömts omöjligt. Om det fanns en konspiration i Palmemordet, har man inte påvisat,
                      men det var nog lika omöjligt att häkta en : ”Skandiatjänsteman, moderat lokalpolitiker i Täby”, 1986,
                      som en del av ovan nämnda 1940. Att Norrskensflamman tystades ett tag, såg nog många inom statsapparat och även i presskretsar, tyvärr som önskvärt, det påminner även där om Palmemordet.

                      Samma skotten i Ådalen 1931, som mördade 5 arbetare med militärens kulsprutor, det är som vålds-bejakande högermord, alltid kommer undan, på något sätt. Nu är det en moderat åklagare (KP) som pekat ut Engström, på mycket mer sannolika grunder, än vad VG och CP, drabbades av, det måste väl ändå betyda något. Man har en längre erfarenhet av utredningar och misstag, tänk om den nivån funnits
                      1986, den kriminalistiska kapaciteten fanns inte då, enligt Axberger – men alla trodde den fanns.

                      Det visar hur en domstol, och myndigheter kan behandla ett brott, 1940, antog man att någon ytterligare
                      gärningsman hade befunnit sig på platsen, och antänt byggnaden.

          2. Detta är något Gedda säger i TV3 flera år senare, men det stämmer vad jag kan se inte med vad han sa i initiala förhör. Poliserna kommer upp för trappan i tämligen samlad trupp, inte med någon eftersläntrare nedanför.

  29. Jag tycker Stig Engström låter som en person som kommit till insikt om vad han gjort och är orolig för att bli avslöjad. Att han ska bli avslöjad för det han gjort. Nej, detta var inte till Stig Engströms fördel, inte i mina öron. Tvärtom så ljuger han och hans lögner kan ju alltid bortförklaras av alla som leker hans advokat. Men han kan ju låta återhållsam och trängd vid förhöret av en annan anledning. Att han som vittne är rädd för att bli oskyldigt anklagad för mordet på Olof Palme. Att skyldiga återvänder till brottsplatsen förekommer och att Stig Engström kan ha gjort det är möjligt. Läs Västerbotten-kuriren 1 Oktober 2013 om tre fall på 2 månader när gärningspersoner återvände till brottsplatsen och uppger sig för att vara vittne. Som ett exempel. Inte låst artikel, inte för närvarande. Det behöver givetvis inte betyda att Stig Engström gjorde det. Jag har ingen uppfattning om att Stig Engström sköt Olof Palme men han betedde sig misstänkt

    1. Återigen ett tecken på att man uppenbarligen kan tolka samma material på helt olika sätt. Ett problem är ju att vi inte har något jämförelsematerial. Vi vet inte hur SE pratade när han inte var under press på grund av att han vittnade under ed eller lämnade sin redogörelse till polisen.

    2. Nja, det där om att ”låta misstänkt” i ett polisförhör är nog inte så ovanligt. De flesta känner nog en stor press att försöka återge en så korrekt minnesbild som möjligt. Man kanske tror sig ha en klar minnesbild av händelseförloppet innan man sätter sig i förhörsrummet och helt plötsligt får man frågor som leder till att man känner sig tvungen att ”försvara sin minnesbild” genom att skarva den. Lätt att tappa fotfästet då och kanske börja tvivla på vad man egentligen har upplevt och sett. Nervositet är nog naturligt. Lägg även till att det handlar om mordet på en statsminister. Vilken press! Finns inget i förhöret som för mina misstankar till att Stig E skulle vara gärningsmannen (och det gjorde uppenbarligen inte förhörsledaren heller).

  30. Här kommer en liten utläggning först innan jag går in på ämnet för det här inlägget.

    Det här får bli min sista kommentar i ämnet Engström. Jag är så oerhört less på hela saken och så förbannad på alla som på djupt smaklösa och ohederliga sätt och genom dito metoder har skapat en statsministermördare och sedan försöker hålla liv i denna fantasi, emellanåt endast för uppmärksamhet eller snöd vinning.
    Om jag hade ork skulle jag skriva ihop en längre text som belyser frågan utifrån en rad olika perspektiv,
    kanske gör jag det senare och försöker få det publicerat.

    Det är inte fråga om att Engström ska kunna rundas. För mig för det uttrycket snarast tankarna till omvänd bevisföring. I själva verket är det ju så att var och en som hävdar att Engström är gärningsman måste ta sig förbi en rad rätt rejäla hinder. Men det blir ju mer besvärligt på det sättet, då måste man ju tänka också. Ordentligt och omsorgsfullt. Och höja blicken emellanåt.

    Thomas Pettersson satte igång det hela och jag kan inte kalla honom oseriös och ohederlig, om det vet jag inget. Men jag kan säga att jag finner det han har producerat angående Engström som oseriöst och ohederligt.
    Om man hävdar att man ägnat 12 år till att studera ämnet och ändå stupar på sitt huvudargument eftersom man inte lyckas placera Lars J på rätt sida av baracken har man inte gjort ett seriöst jobb.
    Alla drabbas i någon grad av konfirmeringsbias. Om man är seriös tackar man ödmjukt om någon kunnig erbjuder sig att läsa texten. Det gjorde Pettersson inte. Om man är seriös och får kritik på vissa punkter som är uppåt väggarna kan man erkänna att man möjligen inte hade helt rätt, istället för att addera ännu mer absurda hypoteser för att slippa erkänna att bygget hade sina svagheter.
    Men har man gått all-in finns det ju inte så mycket utrymme att backa. Till Thomas Petterssons försvar måste man ju ändå ta upp det faktum att han inte var särskilt pigg på att publicera ”lösningen”. För Mattias Göransson var det allt eller inget som gällde. Men det ursäktar inte hans slarv med materialet anser jag.
    Pettersson borde ha ägnat mer tid åt faktiska omständigheter och mindre tid åt att bygga en nidbild av Engström.

    Men över till ämnet då. Den här inspelningen skulle kunna användas för att belysa något som vi – vad jag vet – inte har diskuterat här i någon högre grad. Det som i domslut – och som domskäl – uttrycks som ”bär det självupplevdas prägel” d v s en av de aspekter som rätten tar hänsyn till när de bedömer en utsagas trovärdighet och jag tycker det är intressant även om jag inte är skolad i juridik utan i kommunikation.
    Kanske finns det någon jurist här som har synpunkter?
    Hur som helst behöver man inte vara skolad i varken det ena eller andra för att intuitivt bedöma en utsagas trovärdighet och det gör vi många gånger utan att vara medvetna om att det är vad vi gör. eller mer riktigt vi vet inte alltid skälen till att vi bedömer en utsaga som sann eller falsk, eller troligen sann eller falsk.

    Det finns metoder att tillgå för den som vill uppskatta trovärdigheten hos en utsaga men de är givetvis inte särskilt precisa, till syvende och sist handlar det om att bedöma trovärdigheten i det specifika fallet och utifrån dess specifika omständigheter.
    Det finns dock vissa generella signaler om en utsagas trovärdighet som kan vara applicerbara.
    En sanningsenlig utsaga är vanligen målande, detaljrik, uttrycksfull, sammanhängande och nyanserad.
    En icke sanningsenlig utsaga har färre detaljer, färre referenser till den egna personen som jag, mig och min, är torftig, kortfattad, onyanserad, svepande och undvikande.

    När jag nu hör Engströms vittnesmål kan jag liksom tidigare inte bedöma det som annat än självupplevt.
    Kanske har han skarvat här och där, beräknat fel. kanske minns han inte riktigt av fullt naturliga skäl men jag förstår inte riktigt varför det ifrågasätts. Det är ju inte roboten Engström som kliver ut och registrerar allt som kan vara värt att registrera. Han gör så gott han kan, och för den som inte hör det kan jag nog bara säga: lyssna en gång till.
    Om han är gärningsman gör han precis vad varje normalt begåvad gärningsman definitivt inte skulle göra, ge detaljrika uppgifter som mycket lätt kan kontrolleras med andra vittnen. Han är inte heller här i jämförelse med andra vittnesmål konsekvent. Varje normalt begåvad gärningsman skulle se till att ha ett konsekvent vittnesmål över tid.
    Till Thomas Pettersson, som hävdar att det inte finns några frälsarkransar för Engström, ingenting som visar på att det han vittnar om är självupplevt vill jag säga läs igen och tänk igen. Det är helt enkelt inte sant.
    Tecknen finns överallt och det kanske främsta tecknet har jag tjatat om ett tag. Varför skulle Engström när han kommer tillbaka till Skandia säga att polisen var brysk mot Lisbet?

  31. Krister P/Filters resonemang bygger på att mördaren Stig talar absolut sanning om när han kom till platsen. Och då får man inte ihop hur han kunde se Lars i gränden från mordplatsen, hur inga andra vittnen kunde ta notis om honom o.s.v.

    Är det inte mycket mer rimligt att bara utgå från att Stig inte lyckades tajma mordet perfekt i tid som han påstår? Att han egentligen kom fram till platsen halvannan minut senare, har sett en massa och vill hjälpa till men ändå småljuger lite om sina egna förehavanden för att behålla någon slags värdighet? Förklarar allt ifrån hur han kan beskriva två avlossade magnum-skott som en eventuell liten snärtig påsksmällare till hur han kan ha smält in i mängden och inte gjort bestående intryck hos en massa mordplatsvittnen.

    1. Även en Engström som gärningsman måste ljuga om att han stod vid Götabankens skyltfönster när han hörde ett av skotten. Gärningsmannen stod ju mindre än en meter bakom Olofs rygg. I övrigt instämmer jag med ditt resonemang.

      Engström har kommit med olika uppgifter om när han hörde skotten och i en version säger han att han hörde smällar så fort han kommit ut från Skandias entre. Då kom han fram till mordplatsen någon minut efter skotten när Anna H med flera redan kommit fram och hinner se Lars J inne i gränden utan att han själv väcker så mycket uppmärksamhet så att andra vittnen minns honom i efterhand

      1. Jonas J: Men om ett vittne ser en misstänkt mordisk gm, inne i gränden skulle denne då inte meddela och varna omgivningen: – Se upp ! det tycks som gm gömmer sig i gränden. Om nu SE så aktiv som han påstår sig.

  32. Det var den intressantaste inspelningen från ende, och mest underhållande om man får använda sånt uttryck i tragiska fall….
    1) fick uppfattningen att detaljer kan vara förvrängda men frågan är om allt är påhitt, om han ens var där vid tillfället. En kardinalregel är att mytomanen sällan går in på detaljerde beskrivningar hur han tänkte eller kände inför de andras agerande. Mytomaner håller sig på ett plan, inte totalupplevelsens.
    2) Språngmarshen kan inte tagit mer än en minut, även om han gick långsamt tillbaka. Jag går långsamt, gick sträckan och skandiahuset hörn till hörn sveavägen på 1.10 (GW uppger dubbla tiden för båda)
    3) Person E13 (AB) Uppges ha agerat högljutt och upprepat Är det Palme? Skägg, berusning och titt på fotografi. Det sensationella i berättelsen
    4) Finns det någon konsekvens när man bedömer trovärdighet i detta case?? Läst att skandiamannens uppgifter (om orsaken till en löprunda!) ska beskrivas genom fruns info dagen efter…

  33. Ledsen om detta har tagits upp tidigare, men jag undrar i mitt stilla sinne: Hur vet man (om man vet det) att en 36 år gammal inspelning inte har manipulerats? Att väsentliga delar klippts bort, till exempel. Det samma gäller dokumenten i utredningen. Om nu polisen är inblandad på ett eller annat sätt skulle det väl ligga i deras (inte myndighetens, men de skyldigas) intresse att göra sig av med viktiga bevis?

    1. Jag tycker det är en riktig utgångspunkt att inte automatiskt förutsätta att handlingar som lämnats ut från utredningen ska vara fria från manipulation.

      Men den som på allvar vill resa frågan om en viss handling är manipulerad bör ändå kunna presentera en tydlig argumentation i frågan.

      Utskriften av aprilförhöret stämmer ju i all väsentlig utsträckning överens med den nu offentliggjorda inspelningen. Det som inte stämmer bör ha att göra med lyssningsfel respektive skrivfel. Och utskriften har varit tillgänglig sedan 1989, det vill säga under ett antal år då Stig Engström fortfarande levde. Om det gjorts någon väsentlig manipulation då som gick emot vad Engström egentligen hade velat säga så hade det funnits många tillfällen då det skulle kunna ha kommit fram. Och jag ser inte heller vad den manipulationen skulle ha tjänat för syfte.

      1. Det vore nog svårt att manipulera eftersom förhöret är känt och även Stig Engströms röst, från såväl tv som framträdanden i tingsrätt och hovrätt. En sådan manipulation hade väl varit möjlig att genomföra först under senare år, inte på 1980-talet.

        1. Som sagt, det finns inget som tyder på någon manipulation av detta förhör som jag kan se det. Och för att man ska resa en så allvarlig fråga krävs det ju rätt så handfasta argument. Men visst var det tekniskt möjligt på 80-talet att göra enkla saker som att redigera bort saker från inspelningar eller att flytta ord eller meningar så att innebörden förvrängs.

          Det finns, som jag ser det, ett rätt starkt case för att det inom polisen någon gång under tidigt 1987 framställdes ett redigerat kassettband som innehöll inspelningar från telefonavlyssning av Sigge Cedergren som var hämtade från olika datum men där avsikten var att få det att se ut som om alltihop var från mordkvällen. Jag diskuterar den saken i min bok Mörkläggning.

  34. Vad tänker du Gunnar om att SE pratar om en person medans Lisbeth pratar om DEM? ”Dem-form” istället för ”han-form”.

    Enligt SE sa väl Lisbeth att ”DEM sprang dit åt” och ”förresten så har DEM skjutit mig också..”

    Hur kan då SE tex fråga vad HAN hade på sig? Om någon pratar om dem (fler än en) så känns det onaturligt att svara med och prata om en. Just den här detaljen har jag undrat över sen jag började följa mordet. Vart väldigt förvirrad över DEM och HAN och är väl fortfarande det.

    Tack för en super intressant blogg!

    //Bäckman

    1. Ja, det är en bra fråga. Men låt oss titta lite närmare på förhöret från den 25 april.

      Vi ser då att han på sidan 5 nämner att Lisbeth ska ha ropat ”Dom har skjutit mig också!”. Eftersom det avsnittet kommer in ganska tidigt i förhöret skulle man kunna tolka det som att allt han säger om henne där är sådant han registrerar direkt när han kommer till platsen. Men jag tror det är rimligare att se det som att han gör en sammanfattning av hennes beteende under flera minuter. Ett belägg för det är det som jag tog upp i min artikel på Avsnitts webbplats, att inspelningen visar att Engström säger ”vid tillfällen” och inte ”vid tillfället” som det står i utskriften. Samma sak tycker jag kommer fram i formuleringen ”Så fort det kommer någon person så började hon prata om ambulans igen.” Det här är ett helt förlopp han återger, inte hans observationer av Lisbeth direkt när han kommer till platsen.

      På sidan 8 kommer Engström fram till vad han beskriver som sin första egna kontakt med Lisbeth. Han frågar åt vilket håll gärningsmannen sprang och hon pekar in mot gränden. När Engström sedan ställer en fråga om mannens klädsel säger hon ”mörkblå täckjacka”. Engström beskriver det som att Lisbeth under detta samtal ligger på knä, vilket pekar på att detta sker innan hon reser sig, innan hon börjar röra sig fram och tillbaka på mordplatsen på det sätt som han beskriver på sidan 5. I så fall är det rimligt att tänka sig att han vid denna första kontakt med Lisbeth ännu inte hört henne säga något om ”dom”.

      Slutligen finns det ett avsnitt på sidan 18 i förhöret där Engström tar upp att det var mer än en gång som han hörde Lisbeth tala om att ”dom” skjutit henne. Han säger att han minns repliken väl eftersom han tyckte att hon var så påfallande rörlig för att ha blivit skjuten. Det pekar direkt på att han hörde dessa repliker sedan hon kommit upp på fötter, det vill säga efter det att han ställt sina ursprungliga frågor till henne.

      Givetvis kan vi inte veta säkert om Engström återger allt detta på ett riktigt sätt. Men jag ser i alla fall inga svårförklarliga självmotsägelser i hans berättelse på den här punkten.

      1. Det kan hända jag tappat bort den här biten av mitt modersmål, men är det inte på svenska som på engelska att man ibland säger ”dom” när man i hastigheten talar om en enskild men för en själv helt okänd person? (Det återspeglar sig ju bl.a. i det att ”dom”/”they” numera är något många säger i stället för ”hen”/”he/she”, alltså om en enskild, ”okänd” person)

        1. Nja, ”dom säger att det ska bli regn”, kan väl handla om en person som sagt något. Men säger man något i stil med ”dom sprang ditåt” så tycker jag det bör syfta på två eller flera personer.

          1. ”Dom har skjutit mig” låter dock mer som ett ”dom säger att det ska bli regn” än som ett ”dom sprang ditåt”. Det kan väl vara ett ”dom” som syftar på den grupp som LP kan ha inbillat sig utförde attentatet.

              1. Faktiskt så är det nåt jag tänkt på… Jag har frågat många om hur de fick veta att Palme mördats o de flesta har svarat att en förälder eller partner sagt ”dom har skjutit Palme” eller ”nu har dom skjutit Palme” De här att de skulle rört sig om en grupp verkar ha funnits i de flestas tankar även om de inte hade den minsta kunskap om vad som hänt.

                1. Nej, men det kan väl vara ganska sannolikt att hon tänkte att mordet var resultat av någon sorts konspiration av fiender till hennes make – även om hon inte var säker på vilka fiender. Vi vet att hon redan på sjukhuset talade med kommissarie Rimborn om Ustasja. Vi vet också vad det står i protokollet Holmér höll med henne några veckor senare: ”Lisbet tror att det kan vara kroater, tyskar, israeler, sydafrikaner eller amerikaner som ligger bakom mordet”. Med tillägget: ”Knappast kurderna”.

                    1. Det är mycket möjligt att hon trodde det också. Kommissarie Rimborn var ju övertygad om att hon sagt att det var två gärningsmän på platsen.

                      Och om det kan man säga ett par saker:

                      a) Lisbeth kan verkligen ha uppfattat det som att hon faktiskt såg två gärningsmän på platsen. Jag diskuterar den saken utförligt i min bok Huvudet på en påle. Det är inte alls orimligt att hon dels såg gärningsmannen och dels såg vittnet Anders B och att hon trodde att Anders B var en medhjälpare till mördaren eftersom han inte kom fram och hjälpte henne.

                      Om det verkligen var som Rimborn sa, att Lisbeth på Sabbatsberg talat om två gärningsmän, är det uppenbart att den uppgiften snabbt försvann från hennes berättelse. Det skulle kunna ha skett efter att någon som hon varit i kontakt med starkt rådde henne att inte gå ut offentligt med allt hon sett och inte heller berätta det för poliser i lägre ställning. Ett sådant råd skulle kunna ha motiverats med att det skulle kunna skada utredningsarbetet om känsliga uppgifter från henne kom ut och att det kanske till och med skulle vara farligt för henne själv och familjen.

                      Det finns en serie indikationer på att det var något sådant som skedde.

                      b) Oberoende av ovanstående kan förstås skytten ha haft en medhjälpare i den omedelbara närheten av brottsplatsen. Med all sannolikhet har i så fall den personen inte framträtt.

          1. Lisbet assosierte også til de to mennene som hun hadde observert utenfor leiligheten i Gamla Stan et par dager tidligere.Men jeg syns ikke vi skal se bort fra at det kan ha vært involvert to personer på åstedet. Det er jo bemerkelsesverdig at av vitnene som har kunnet beskrive GM, for eksempel hans hodeplagg, varierer disse beskrivelsene. Jeg har tidligere fremholdt at vi muligens kan ha med to forskjellige personer å gjøre: En X som møter paret ved annonsepelaren (”Noe skjer ved annonsepelaren!” Inge M. og Anders D.s første observasjon: ”En samtale der den ene er iført en Sherlock Holmes-lue”). Y overtar og fører paret fram til krysset der skuddene faller. (Anders B.s ”selskap der GM er iført ”en strikket lue”. og Inge M. har sett det samme.) GM løper inn på Tunnellgatan og nå kan flere elementer ha blandet seg inn og skapt forvirring. Det er en mulighet for at det allerede er en person på Tunnellgatan som begynner å springe når skuddene faller. Dette kan være Stig E. men jeg finner det ”mindre sannolikt”. Dette er forøvrig Lars Borgnäs teori i ”Olof Palmes sista steg”.Vi må jo også logisk prøve fluktveien. Er det andre alternativer enn opp trappene? Er ikke venstre inn Luntmakargatan et førstevalg såfremt GM vil komme seg unna? Eller høyre uten at Lars J. registrerer ham? Lars Borgnãs arbeider fram dette ”Bohemia-sporet” på bakgrunn av en observasjon som han deler i et intervju med Otto Ekevi En gjest på restauranten ”Bohemia” registrerer en person komme inn omkring 23.25. Borgnäs beskytter sin kilde, men forteller at vedkommende har informert PU om sine observasjoner. Leif GWs hypotese om at GM – dersom det var han som sprang opp trappene – tok til høyre og forsvant nedover Malmskillnadsgatan er også interessant. Her er det et vitne som springer på en person i trappene ned mot Kungsgatan. Kan man – som Hans Holmér gjorde – på et tidlig stadium i etterforskingen – trekke fluktveien helt fram til Snickarbakken og Regjeringsgatan? Hans Holmér gjorde det med fantombildet som resultat. Mitt poeng er ganske enkelt at heller ikke fluktveien etter 36 år er klarlagt. Heller ikke hvor mange som var på åstedet det øyeblikket Palme ble skutt.

      2. När Lisbet säger ”dem” kan hon ju redan på mordplatsen ha haft i sitt sinne att det måste ha varit Ustasja som låg bakom skjutning vilket hon senare även ger uttryck för. Ustsja var ju en skrämmande våldsam och hotfull grupp som hon och Olof bör ha pratat om vid fler tillfällen än en gång under åren. Inte så konstigt då kanske att hon gör en omedelbar koppling till Ustasja direkt på mordplatsen och kallar mördaren för ”dem”?

      3. Har SE ombetts utveckla det här med ”dom” i några andra polisförhör? Alltså innan han kallades till hovrätten?
        Jag tycker dock inte det är konstigt om Lisbeth sagt ”dom” med tanke på att hon uppenbarligen har ett antal tänkbara konspiratörer att nämna redan på mordnatten. Det är inte heller så märkligt om Stig ändå sagt ”vart sprang han” utifrån vad han säger sig ha sett. En skjuten man med en tillhörande dam som tycks vara i gott fysiskt skick trots att hon säger sig också ha blivit skjuten. Det ger kanske inte spontant några Scarface-vibbar utan leder nog snarare tankarna till att det bör handla om ett vapen som använts av en gärningsman.

          1. På kasettbandet uttrycker sig Engström såhär:

            E: ”Ja… Ja, hon sa det… hon sa det liksom upprepat vid ett par tillfällen och då så uttryckte hon sig… ”Dom har skjutit mig också.” Och vid ett senare tillfälle sa hon ”Dom har skjutit mig i ryggen.”.
            FL: ”Ja, uttryckte hon sig på det sättet att hon sa ”dom”?”
            E: ”Ja, det gjorde hon faktiskt.”
            FL: ”Vid ett flertal…”
            E: ”Ja. Dom har skjutit mig också. Dom har skjutit mig i ryggen.”

            Men i Tingsrätten uttrycker sig Engström istället såhär:

            ”Adv L: ”Sade hon det vid flera tillfällen, att ”dom har skjutit mig.””
            E: Nej, ett tillfälle.”

  35. Kalle
    ”modern var av den bestämda uppfattningen att mannen från mordplatsen var kortare än Joakim (184) och snarare i Olof Palmes längd (174)”
    Stämmer precis med vad AB säger ”den man som promenerade bredvid Palme var lika lång eller dom 2 var lika långa”

  36. Mycket här på bloggen som man antagligen aldrig skulle ha fått kännedom om… Förhöret var verkligen givande att lyssna på. Till den avgörande delen (för om han är ensam gärningsman) kring Engströms frånvaro från kontoret tidigare på kvällen kan man tycka det är märkligt att middagen faller bort. Men om vittnets uppgifter om hans återkomst 20.10 är korrekta talar det väl också för att han inte är (ensam) gärningsman (om han inte fått veta om Palmes biobesök på annat sätt). Är de uppgifterna bekräftade? Jag vill också fråga om tjejen som Engström säger sig ha talat med, och som berättar för honom att det är Olof Palme som är skjuten och att man inte skojar om sånt, har bekräftat detta? F ö håller jag med om att Engström verkar trovärdig som varandes vittne på mordplatsen…

      1. Det var hovrätten jag tänkte på främst. Bevisvärdet kanske inte är särdeles stort där, men ändå intressant att höra.

        1. Johan M

          Engström i hovrätten finns ju men det har du säkert sett.

          Det är nog bäst att kolla med moparkivet via deras formulär angående andra förhör. Jag har inte sett att det finns samlat någon annanstans.

  37. Olle . Angående förhöret med Gedda.

    Undrar vem som ropade ut signalementet som passar så bra in på SE
    Det finns ju vad jag vet inget förhör med något mordplatsvittne som beskriver gm likadant.

    1. Det är ju piketens chef Östling som ropar ut signalementet över radion efter att först förhört vittnen medan de andra i piketen begivit sig iväg. Enligt förhör med Östling den 5 mars 1986 löd signalementet ungefär man med mörk rock, någon form av keps och eventuellt en liten väska. Jag kan inte hitta att väskan nämns i något mordplatsvittnesförhör dock, men eventuellt hade Yvonne hunnit ned till mordplatsen när Östling upptog vittnesförhören. Uppenbarligen ändrades signalementet några gånger under jakten, eftersom Wikström och Gedda beslöt sig för att inte kontrollera en man som kom promenerade Regeringsgatan norrut iklädd lång rock, keps och ”axelremsväska” (!).

      1. Det enda vittne som jag kommer på som nämner keps, det är Lars J som säger typ kepsliknande.
        Anders D säger i första förhöret grå herrhatt
        Anders B säger Jack Nicholson mössa
        Den enda som ser någon väska är Yvonne N

        Men man lär väl aldrig kunna få klarhet i om gm hade huvudbonad eller var barhuvad, om gm hade rock eller täckjacka. osv

      2. Enligt PM:et 860305 var signalementet Östling först lämnade ”kortare än mej samt iklädd mörk rock”. Han försökte sedan få fram ett bättre signalement. Jag ser ingen väska. Hermansson sände senare ut Lars J:s signalement (spaningsuppslag 860313). Wikström uppger i sin särskilda berättelse 860305 att gärningspersonen beskrevs som en mansperson med mörkt hår, iklädd en mörkblå jacka alternativt rock samt bärandes någon form av keps som huvudbonad. ”Eventuellt skulle även gärningsmannen bära på en mindre väska.” (Det kanske är denna handling du tänker på?) Gedda minns hösten 1988 att signalementet som skriks ut när poliserna börjar springa innehåller rock, keps och axleremsväska. Wikström säger sig ha mött Yvonne N, Ahmed Z och en annan man (vem?) vid Luntmakargatan (spaningsuppslag 860311), men nämner inte att han sett någon man med axelremsväska. Och någon sådan man nämner inte heller Gedda att han sett.

    2. Frågan är om det någonsin ropades ut ett signalement på gärningsmannen som stämmer särskilt bra in på Engström eller om det är en skröna

      1. Kulturjournalisten Peter Fällmar Andersson ger en kort och rapsodisk recension av Hans-Gunnar Axbergers bok ”Statsministermordet.

        Här är tre centrala stycken ur recensionen:

        ”Jag söker inte svaret på vem gärningsmannen var utan skälet till att vi aldrig funnit det”, skriver Axberger och snart syns hans tre ärenden: Att skriva ett standardverk om Palmeutredningen. Att bena ut något om vad i det svenska rättsväsendet som gjorde fiaskot möjligt. Och att göra upp med det unika slutet. Han får sägas gå i mål med alla tre.

        […]

        Axberger konstaterar att den brottsutredande delen av svensk polis är kroniskt svältfödd och exempelvis saknar en polisakademi som kan förfina utredningsmetoder. Utan ett uns av beredskap för ett ministermord var det upplagt för att allt skulle gå åt helvete – och det omedelbart.

        […]

        Efter alla år av villospår och rättsövergrepp, efter alla år av katastrofer, trodde Hans-Gunnar Axberger inte att det skulle kunna bli värre: ”Men det överträffades efter 34 år när en av riksåklagaren förordnad ämbetsman, utan bevis och med regeringens tysta bifall, sänkte en postum dom över en sedan decennier avliden människa. Det var den svenska rättsstatens slutliga kapitulation inför ett statsministermord den varken förmått förebygga eller utreda”.

        1. Tackar. Det låter som en bok som kommer att leda till en del diskussion. inte minst på grund av vem författaren är. Axberger var huvudsekreterare i Granskningskommissionen, alltså den tredje kommissionen som granskade Palmeutredningen, och var också JO 2008-2013.

          Jag återkommer för egen del med en recension när jag läst den.

          1. Det här tycker jag är tänkvärda ord från Axberger i Fokus artikel:

            – En erfarenhet av mitt granskande av rättsaffärer är att man inte kommer särskilt långt med utgångspunkten att människor bara har egoistiska syften, kanske rentav är ondsinta och inte talar sanning. Den enda möjligheten att komma nånstans är att försöka förstå hur människor har tänkt. Och ofta är det ju så att människor ljuger mindre än man tror, de säger i allmänhet hur det är men utifrån sina förutsättningar. Det är då man kommer fram till mer nyanserade bilder av saker och ting.

            1. Det ska bli intressant att läsa hur Axberger utvecklar sina resonemang kring detta i boken.

              Rent allmänt kan man väl säga att hans sätt att uttala sig här är så svepande så att viktiga nyanser försvinner. Människor kan ha egoistiska syften utan vara ondsinta och utan att tala osanning. Människor kan också tala osanning av andra syften än sådana som brukar beskrivas som egoistiska eller ondsinta. Och för att fortsätta att invända mot vad som sägs i citatet: bara för att någon inte ljuger behöver det inte betyda att personen säger som det är.

              Dessutom vill jag påstå att det har ljugits åtskilligt i samband med Palmeutredningen, många gånger av personer som säkert ansett sig ha de bästa syften.

              Men jag återkommer när jag har läst boken.

              Dock kan jag inte avhålla mig från att notera att dagens Hans-Gunnar Axberger tycks skilja sig i sin attityd till myndighetsutövningen kring Palmeutredningen från den Hans-Gunnnar Axberger som deltog i den offentliga debatten på 90-talet.

              I en artikel på DN Debatt från den 8 augusti 1996 levererade han en mycket skarp kritik av Sigvard Marjasin, ursprunglig ordförande i den tredje kommissionen som tillsatts för att granska Palmeutredningen. När Axberger skrev sin artikel hade Marjasin avgått och kommissionen hade upphört att fungera. Den kom senare att ombildas under namnet Granskningskommissionen, då med Axberger som huvudsekreterare och landshövdingen Lars Eric Ericsson som ordförande. Men när Axberger skrev sin artikel var det fortfarande oklart vad som skulle ske med kommissionen.

              Axberger som hade varit ledamot i Marjasins kommission beskriver i artikeln hur han såg Marjasin som ett ombud för de politiska intressen som ville dölja och släta över obehagliga frågeställningar kring Palmemordet.

              Några citat ur Axbergers artikel:

              Man ska inte förvänta sig att kommissionen ”hittar något dramatiskt”, säger justitiedepartementets högste tjänsteman – tillika sekreteraren i den förra Palmekommissionen – till DN (6/8), när han tillfrågas om dess arbete. Uttalandet sammanfattar väl det politiska etablissemangets och den högre förvaltningens attityd till Palmekommissionens arbetsuppgift.

              Initiativet till kommissionen kom via en enskild riksdagsmotion från konstitutionsutskottet, som trots motstånd från bland annat riksåklagaren, polisen och det översta politikerskiktet tvingade fram en granskning.
              /…/
              Vid kommissionens första sammanträde liknade ordföranden [Marjasin] de uppgifter som förekommit från så kallade privatspanare vid vandringssägner.
              /…/
              Det var också meningen att medierna i allmänhet skulle utpekas som orosstiftare: ”Att medierna och den offentliga debatten kan ha bidragit till att skapa och vidmakthålla en misstro bland allmänheten mot polisens vilja och förmåga att lösa mordet står nog helt klart”, hörde till de omdömen vi förväntades skriva under på.
              /…/
              Sigvard Marjasin förde den politiska irritationen vidare in i kommissionen och ville att rapporten skulle innehålla en släng mot [Kjell-Olof] Feldt. ”Även högt uppsatta personer i samhällets översta skikt har torgfört sina åsikter och därmed skapat än större legitimitet till uppgifterna”, skulle det heta om ”polisspåret”.
              /…/
              För egen del är jag inte konspiratoriskt lagd. Mitt uppdrag i kommissionen har emellertid tvingat mig att tänka om, i vart fall i mörka stunder.

              Trots den självklara förutsättningen att en kommissionär skall ha tillgång till allt relevant material och framför allt till det material han eller hon begär att få se har jag fått uppleva att detta aktivt försvårats.
              /…/
              En obestämd och i bästa fall felaktig men ändock känsla har därför insmugit sig om att materialet på någon nivå filtreras.

              Artikeln finns här: https://www.dn.se/arkiv/debatt/vi-fordes-bakom-ljuset-palmekommissionens-ledamoter-utlovades-det-fullstandiga-materialet-men/ (betalvägg). Kanske Hans-Gunnar Axberger i sin nya bok redovisar hur han det kommer sig att han övergett den inställning han hade 1996. Det ska bli spännande att se.

              1. Enligt min mening är det ont om nyanserade skildringar av Palmeutredningen och de inblandade nyckelpersonerna. Om Axberger genom sin bok lyckats råda bot på denna brist så tycker jag i så fall att det är på tiden.

              2. Axberger skriver i boken att han direkt hamnade på kollisonskurs med Sigvard Marjasin. Anledningen var att Axberger menar på att Marjasin redan från början var övertygad om att allt gått rätt till och att det var det som var syftet med granskningen. Man fick exempelvis inte tillgång till polisens utredningsmaterial utan förväntades skriva under handlingar ändå. Kapitel 9, Sid 235 i e-boken.

                Det låter ju inte direkt som en oberoende och okritisk granskning. Svaret står antagligen att finna i att kommissionen redan från början var politiskt färgad.

                1. Nej, det uppstod ju ganska snart en konflikt mellan å ena sidan kommissionens ordförande Marjasin och framför allt två av ledamöterna, Axberger och Inga-Britt Ahlenius. Jag skriver om det där i min bok Mordgåtan Olof Palme. Och den artikel i Dagens Nyheter som Axberger skrev 1996 illustrerar ju detta.

                  Det jag ska läsa med intresse är vad Axberger nu i sin bok skriver om hur granskningen av utredningen varit föremål för så starka politiska påtryckningar för att förhindra att kommissionen tittade för kritiskt på känsliga punkter i utredningsarbetet – samtidigt som han driver tesen att utredningen misslyckades trots att olika ansvariga personer över lag gjorde sitt bästa. Kanske han hittar någon sorts övertygande syntes i denna till synes motsägelsefulla verklighetsbeskrivning. Eller också inte.

                  1. Ser fram emot att läsa dina synpunkter av boken Gunnar.

                    ”Professionell harakiri” kallar Axberger för övrigt den digitala presskonferensen. ”Den varade i 2 timmar. Den enda nyhet som kom fram var att utredarna inte hade funnit något.”

                    1. Ja, mycket hårdare går det väl knappast att vara i kritiken av presskonferensen. Det ska bli intressant att närmare ta del av hur Axberger tar upp utpekandet av Engström.

          2. Gunnar!
            Jeg går ut fra at du åpner en link til kommentarer når du publiserer din resension. På ”Palmepodden” er det nå åpnet en diskusjon – ”granskning av gransknarne” – der det er en type ”metadebatt” på gang. Vil du ha en kommentarlink på din blogg eller tenker du at denne debatten bør føres et annet sted?

            1. Ja, jag såg att det har kommit ett avsnitt av podden Palmemordet som heter När granskarna granskas del 1. Och jag har förstått att det bland annat handlar om mig. De som utför denna granskning är Per Wallander, välbekant för denna bloggs läsare, och Andreas Carlsson. Det ska tydligen komma ett ytterligare avsnitt.

              Jag får se om jag återkommer till saken när jag har lyssnat. Här är i alla fall en länk:

              https://podtail.se/podcast/palmemordet/319-nar-granskarna-granskas-del-1-med-per-wallande/

        2. Jag menar självfallet Axbergers sågning av utredningen, inte Fällmar Anderssons recension av boken. Jag såg precis att Axbergers bok finns tillgänglig som e-bok hos Storytel för den som är intresserad. Har själv nu precis börjat läsa den.

  38. Behöver lite hjälp med tankeverksamhet!
    Nu vänder jag på steken och undrar hur ni tänker kring det faktum att om ni tror att mördaren gjort sig uppmärksam på Lars J? Om han väntade vid dekorima så borde väl han lagt märke till LJ som stod och väntade? Om han bestämt att springa in i Tunnelgatan? Han borde checkat vägen? Är det så att LJ kom exakt i tid för att bli missad av mördaden? Är det så att det var så skymt att det helt enkelt inte gick att se? Var LJ så pass skymd när han stod och funderade om han skulle gå till bion eller hem? För mördaren, tänker jag mig, om han väntat vid Dekorimahörnet måste ha spanat in i gränden? Hur tänker ni här?

  39. Gunnar, Samhällsmagasinet Avsnitt (red@avsnittmagasinet.se)

    VARFÖR DISKUTERA ETT FEJKAT FÖRHÖR?

    —– ”Samhällsmagasinet Avsnitt har som tidskrift inte några åsikter om Palmemordet, men anser, utifrån perspektiven att hindra ärekränkning och öka insynen i myndigheters arbete, att en diskussion om förhörsinspelningen är gynnsam för samhället.”

    Utgår från att Samhällsmagasinet Avsnitt vill ha en saklig diskussion om förhöret.

    Några (urval) kommentarer till Gunnars analys av 25 april-förhöret.

    +++++ 1) Vilken typ av förhör var det med Skandiamannen SE den 25 april 1986?

    Gunnar:
    — ”Förhöret med Stig Engström är i sig ett historiskt dokument av betydelse – och därmed av stort allmänintresse.”

    Saknas:
    — I förhöret den 25 april ställde inte förhörsledarna några kontrollfrågor på Skandimannen SE:s uppenbara lögner. Orsaken var att SE tre dagar tidigare, den 22 april, hade blivit uppsatt på Palmeutredningen PU:s lista med misstänkta, de som skulle utredas vidare. Därför ville man inte väcka SE:s misstänksamhet inför utredningen som skulle starta i juni.
    Det var antagligen ett misstag. Hade förhörsledaren Lars Jonsson utsatt SE med kontrollfrågor efter kontrollfrågor som han gjorde till exempel i förhöret med Lars J den 4 april hade troligtvis SE inte kunnat försvara sina lögner utan SE anhållits på plats.
    — Sommaren 2021 förde en ”kändisadvokat” och en juridikprofessor fram att just 25 april-förhöret visade på att SE är oskyldig. De tystnade tidigt i debatten när de fick klart för sig att PU inte velat göra SE misstänksam under förhöret.

    +++++ 2) När återvände SE till Skandia på kvällen första gången?

    Gunnar:
    — ”Hon [Anna-Lisa G] kommer ihåg, berättar hon, att hon den kvällen anlände till jobbet omkring klockan 20.10 och att Engström just då kom in utifrån.”

    Saknas:
    — ”Tidsangivelsen 20.10 stämmer dock inte med vad hon tidigare meddelat utredningsinspektören Per H: till honom sade Anna-Lisa att hon kom till jobbet 20.30 och att Stig Engström kom in vid 21-tiden. I ett samtal med författaren [Thomas Pettersson] 2008 berättade Anna-Lisa G att hon tagit miste på tiden i polisförhöret, och att hennes första uppgifter var mer tillförlitliga. Hon kunde också berätta att Engström »druckit middag«, som hon uttryckte det. Det var varken första eller sista gången det inträffade.” (Källa: Thomas Pettersson).
    — Grandmannen väckte även uppmärksamhet före bion vid 21-tiden. Ingen av dessa vittnen har ifrågasatt utpekandet av SE.

    +++++ 3) När stämplade SE ut och åt vilket håll gick han?

    Gunnar:
    — Utstämplingstiden 23.19 kan vara senare och att SE tog vänster och gick söderut mot T-Hötorget.

    Saknas:
    — Personalmannen Roland B ställde om ”stämpelklockan” 1 mars mot Fröken Ur så att SE fick korrekt utstämplingstid 28 februari, d.v.s. 23.19.
    — Att nästa och därmed sista tunnelbanan mot Mörby gick först om en halvtimma, 23.48 från T-Centralen.
    — Förklaringen till varför SE hade så bråttom till 23.48-tåget så han var tvungen att stanna och kolla klockan.
    — Förklaringen till hur SE kunde veta att tåget gick 23.48 när han uppenbarligen inte hade tidtabeller på sig (Väktarna).
    — SE berättade för Roland B den 1 mars att han gick direkt ut efter utstämplingen 23.19.
    — SE gick norrut mot nattbussen 691 på Odengatan tio minuter bort – som var enda regelbundna och rimliga alternativet natten igenom hem till Lahällsvägen 64 i Täby – och då mötte det långsamtgående paret Palme och vände om och följde efter.
    Vittnesstöd för långsamtgående: Lisbeth Palme 25 mars, Cecilia A, Vagnhäradskvinnan.
    Vittnesstöd för följde efter: Nicola F, Vagnhäradskvinnan, Cecilia A, Inge M (1 mars), (Anders B och Lisbeth Palme).
    Nicola F har inte ifrågasatt utpekandet av SE trots att han såg GM framifrån på nära håll under en tidsföljd. Nicola var mycket uppmärksam på mördaren eftersom han först trodde att mannen var en livvakt men kunde konstatera att GM var för gammal för det. Nicola kunde därför åldersprecisera mannen till lite äldre än förhörsledarens 44 år. Vad var det NF såg på mördaren framifrån som gjorde att han kunde precisera?

    +++++ 4) Varifrån såg SE Lars J vid ”Kulturhuset”, Luntmakargatan 14?

    Gunnar:
    — Att SE:s historia från 1 mars 12.20 kan vara korrekt, d.v.s. att han från Dekorimahörnet såg Lars J 65 meter bort vid ”Kulturhuset”.

    Saknas:
    — Att PU den 10 juni 2020 berättade att av omkring nio vittnen hade ingen sett honom på mordplatsen som vittne. Däremot överensstämde deras signalement på mördaren på SE (”SE går inte att komma runt”).
    — Att SE kunde ålderprecisera 65 meter bort den tjugofemårige Lars till ”man i tjugoårsåldern”.
    — När Lars J återsåg gärningsmannen i trappan hade han nått ungefär till trappsteg 15 av 89 och Lars såg på honom upp till första trappavsatsen, trappsteg 32. Därefter vände sig Lars om för och såg ner mot brottsplatsen för att se om han kunde hjälpa till.
    Den enda plats där SE inte behövde helt vända sig om för att se efter förföljare var just från första trappavsatsen där man sneddar höger till nästa trappa. Härifrån kunde nu SE se Lars bakifrån och där från första trappavsatsen, till skillnad från Dekorimahörnet, gick det att uppfatta att LJ var en ”man i tjugoårsåldern”. Hade Lars inte vänt sig om hade han kunnat beskriva SE ännu bättre än bara bakifrån, även då från sidan när han sneddade över avsatsen.
    Att SE, under de korta tider han var synlig under flykten, hade beteendet att vända sig om ideligen och titta efter förföljare framgår i förhör med Lisbeth Palme, Hans J, Lars J, Yvonne N, Anki R och Gerard S.
    — Lars J: ”Allt stämmer!”
    https://www.expressen.se/nyheter/palmevittnet-pekar-ut-engstrom-som-mordaren/

    +++++ 5) Var SE den äldre man som Jan A talade med på brottsplatsen EFTER skotten?

    Gunnar:
    — ”När Jan A hörs i tingsrätten i Palmemålet 1989 berättar han om att han på brottsplatsen samtalade med en ”äldre man”, i ”50 – 60-årsåldern” som hade keps”

    Saknas:
    — Jan A uppmärksammade just Anders B för hans avvikande okontaktbara beteende (som även LP hade enligt mordplatsvittnena) så Jan höll AB under uppsikt tills polisen kom vid 23.24 – 23.25-tiden. Jan nämner inget avvikande beteende för den äldre man på mordplatsen vid 23.30 – 23.40-tiden (efter att offret blev känt 23.27) som Jan talade med. Jämför det med väktarnas beskrivning av SE UNGEFÄR SAMTIDIGT vid återvändandet till Skandia vid 23.30 – 23.35-tiden (Bland annat Lampers tid baserat på Anette K): Svårt chockad, osammanhängande, ”hjälplös” som LP och AB och chocken märkte även personalmannen Roland B av dagen efter.
    — ”Att uppleva, som de tre fick göra, ett våldsamt dödsfall på NÄRA HÅLL leder OUNDVIKLIGEN till svår chock” (Professor i rättspsykiatri med stöd av kollegor).

    1. Det mesta har vi tröskat tidigare här på bloggen, Mikael A. Men vad har du hittat för intressanta belägg för att förhöret med Engström den 25 april skulle vara ett ”fejkat förhör” där syftet var att inte göra honom misstänksam. Om det vore det skulle man väl ha väntat sig att det rätt snart skulle ha följts av ett förhör där han klämdes åt ordentligt. Men något sådant förhör kom ju aldrig.

      Jag vill påstå att det du sysslar med är mytbildning.

      1. Gunnar, Samhällsmagasinet Avsnitt (red@avsnittmagasinet.se)

        Vad tror du att Avsnitt tycker om att du som erkänd MOP-expert, när du åtog dig analys-uppdraget, inte informerade dem om att PU inte ställde några kontrollfrågor och att förhöret egentligen saknar värde?

        Avsnitt använder, att de har fått förhörsinspelningen, som en framgång som nu visar sig bara vara snömos som Filter skulle uttrycka det. Hur tror du tilliten till Avsnitt påverkas i jämförelse med exempelvis Filter?

        Vad tror du att Avsnitt och andra tycker om allt det du har undanhållit som beskrivs under ”saknas” som ger en helt annan bild med avseende på Avsnitts ”utifrån perspektiven att hindra ärekränkning och öka insynen i myndigheters arbete, att en diskussion om förhörsinspelningen är gynnsam för samhället.”?

        Din egen analys saknar tillstymmelse till stöd för vad PU presenterade 10 juni 2020.

        Tråkigt med tanke på din MOP-kunskap och att tidigare fanns en sakdiskussion trots olika uppfattningar om SE.

        1. Mikael A,
          det är din personliga uppfattning att förhöret saknar värde, inte någon godtagen sanning.

          Och att du har den uppfattningen tolkar jag som att du inte hittar någonting i förhöret som knyter Stig Engström till mordet trots att det pågår en timme.

          1. Det ter sig uppenbart att förhöret, i väsentliga delar, styrker Engström som vittne (dock i oklar form). I det fall det varit ett underlag för utpekandet hade väl rimligen PU pekat på detta – vilket inte skett (i vart fall inte vad som framgått hittills). Vad gäller inslaget i Rapport får man dessutom intrycket av att Engström inte varit särskilt drivande för den mediala exponeringen.

        2. Har mycket större förtroende för Avsnitt och Gunnar Wall än för Filter som bara vill sätta dit Engström till varje pris och inte drar sig för att tänja på fakta i syfte att försöka övertyga läsare som förutsätts inte vara så välinformerade.

          PU presenterade inget av substans den 10 juni 2020. Fakta fel som att Engström stämplade ut efter samtalet med väktarna och cirkelresonemang av typen Med tanke på vad som sedan händer måste Engström haft ett vapen…

          Gunnar har inte undanhållit något. Dina anklagelser mot honom är grundlösa eller snömos för att använda ditt eget favorituttryck

        3. Vi tar, som vi sagt, inte ställning i frågan om Palmemordet och vi kände förstås till att Gunnar Wall är kritisk till utpekandet av Stig Engström innan han skrev sin analys. Intresset av att ärekränkningsbrott inte förekommer gör det angeläget att kritiska röster hörs när någon utpekas som skyldig till något så allvarligt som ett statsministermord. Den text Gunnar skrev är redan lång och kan förstås inte utökas för att innehålla alla möjliga och omöjliga invändningar mot Engström som gärningsman, utan den skulle utgå ifrån förhöret.

          Vi fick ut och återger förhöret som sådant, så att alla själva kan höra vilka frågor Stig Engström fick och på vilket sätt de ställdes, och vad och hur han svarade på dem. Gunnars slutsatser är hans egna, som han också skriver i analysen. Den ”lista över misstänkta” från 22 april 1986 som du nämner är inget dokument som är känt för oss (och det förefaller inte vara något reguljärt polisiärt dokument), men i och med att det inte hölls något ytterligare polisförhör med Stig Engström är det knappast relevant vad som man kan teoretisera kring skulle ha sagts i ett sådant förhör eller följt på ett sådant. Gunnar kunde bara analysera det förhör vi fått ut, inte något förhör som aldrig hållits. (Och några andra polisförhör med Stig Engström har inte tagits upp på band, enligt polisen.) Dessutom har Gunnar omgående öppnat för en (till synes fri) debatt om sin analys på sin blogg – en debatt som du nu deltar i. Vi håller inte med dig om att förhöret, dvs. den längsta inspelning vi har av Stig Engström som talar om mordnatten, ”egentligen saknar värde”. Det gör nog inte de över 13 000 personer som hittills har lyssnat på förhöret heller.

          Att var och en – även du – har möjlighet att lyssna på och kritiskt granska förhöret är den framgång vi rönt genom vårt juridiska och publicistiska arbete. Denna för insynen och öppenheten värdefulla händelse – förhörets offentliggörande – förringas inte oavsett vilka analyser som förekommer.

          1. Samhällsmagasinet Avsnitt (red@avsnittmagasinet.se

            Då har ni lyckats sprida till era 13 000 lyssnare att utpekandet av Skandiamannen SE kan vara en rättsskandal och gett fortsatt stöd åt Gunnars konspirationsteori om mörkläggning, bland annat genom att förmedla att:

            – SE återvände till Skandia 20.10 och var således inte Grandmannen som sågs vid bion vid 21-tiden.
            —– Men INTE att väktaren Anna-Lisa G i intervju 2008 berättade att SE återvände vid 21-tiden och att 20.10 som hon uppgivit var fel.

            – SE gick ut från Skandia och tog vänster, söderut på Sveavägen mot T-Hötorget.
            —– Men INTE att han i stället gick norrut och mötte paret Palme och vände om och följde efter, efterföljandet som det finns överväldigande vittnesstöd för.

            – SE såg från Dekorimahörnet nyckelvittnet Lars J 65 meter bort vid ”Kulturhuset”, Luntmakargatan 14.
            —– Men INTE att Palmeutredningen PU 10 juni 2020 avfärdade det som inte trovärdigt med stöd av vittnen liksom ålderspreciseringen ”man i tjugoårsåldern” på 65 meters avstånd av den tjugofemårige Lars J.

            – SE kan ha befunnit sig kvar på mordplatsen EFTER skotten som vittne då det fanns en man där som överensstämde med SE:s ålder och keps.
            —– Men INTE att SE ungefär samtidigt hade återvänt till väktarna på Skandia och han var då svårt chockad, osammanhängande, ”hjälplös” som Lisbeth Palme och Anders, de två andra som hade upplevt det våldsamma dödsfallet på NÄRA håll.

            Med mera, med mera.

            Ett värde hade naturligtvis förhöret i form av att PU då blev säkra på att SE behövde utredas.

            SE måste vara en av de mest utredda i den svenska kriminalhistorien som exempelvis av Gamla Palmegruppen 1986 – 1987, journalisterna Sven Anér och Olle Minell, militären Lasse Larsson, Nya Palmegruppen 2017 – 2020 och framför allt av journalisten och författaren Thomas Pettersson sedan 2006.

            Ingen har hittills lyckats komma runt SE som gärningsmannen.

            Det är gynnsamt för samhället och demokratin att Palmemordet debatteras och SE ifrågasätts, men inte utifrån substanslösa teorier och vilseledande underlag.

            1. Mikael A,
              det gläder mig att du tycker att det är gynnsamt för samhället och demokratin att Palmemordet debatteras och SE som gärningsman ifrågasätts. Du vill förstås inte att det ska ske med hjälp av substanslösa teorier och vilseledande underlag. Och det kan jag förstå – vem vill det?

              Det jag undrar över är bara om du hittat något ifrågasättande av SE som gärningsman som du kan se något värde i?

            2. Menar du att Avsnitt och Gunnar vilseleder allmänheten genom att sprida substanslösa teorier så håller jag inte med. Det är faktiskt dina egna teorier som är substanslösa.

              Det finns ingen grund för att Engström ska ha återvänt till Skandia först vid 21-tiden och inte 20.10 som väktaren sa från början. Då vill jag veta hennes förklaring till varför hon sa 20.10 och först efter 22 år kommer med korrekt tid för Engströms återkomst. Finns rättelsen noterad i något protokoll i utredningen eller finns den bara i en intervju dvs en anonym källa som du inte preciserar

              Det finns inte ett enda vittne som sett Engström komma ut från Skandia och börja promenera norrut för att sedan vända tvärt om och börja promenera bakom makarna Palme. Bara ett vittne har sett en förföljande man på östra trottoaren och han såg inte var förföljaren kom ifrån och han såg inte om förföljaren fortsatte följa efter paret Palme till Dekorimahörnet och avlossade skotten. Vittnet är däremot säker på att förföljaren bar en blå täckjacka som knappast kan förväxlas med en mörk rock

              Engström kan mycket väl ha varit kvar på mordplatsen en bra stund efter att gärningsmannen lämnat platsen. Först omkring 23.40 återvände han till Skandias reception. Att han var omskakad är inte konstigare än att vittnena Lisbet och Anders B var det

            3. Mikael A.
              Det inte bara kan va en rättsskandal. Det ÄR en!
              Engström är inte Palmes mördare eller inblandad i mordet.
              Tror jag skrivit det många gånger nu. För många.

            4. Mikael A,

              I en rättsstat är frågan aldrig om man kan ”komma runt” någon som gärningsman – varken i mål om åtal för gärningen eller i ett förtalsmål. Det framstår som en märkligt ställd fråga. Frågan bör väl istället vara om det funnits tillräckliga skäl (eller ”skälig grund”, som det står i förtalsbestämmelsen) för att peka ut vederbörande som skyldig till gärningen.

              Framförallt har vi förmedlat själva det inspelade förhöret, som rimligtvis är en viktig ”pusselbit” för den som själv vill bedöma Stig Engströms trovärdighet. Det är den längsta inspelningen där han förhörs om mordnatten. Några belägg för att det varit ett ”fejkförhör” utan något egentligt värde har du inte ens anfört.

              Vi har inte sett något medvetet vilseledande i Gunnars analys, även om man förstås kan bedöma materialet annorlunda än Gunnar har gjort. (Själva tar vi, som vi redovisat, inte ställning i sakfrågan.) Att Gunnar är skeptisk till utpekandet av Engström kan inte ha undgått någon som känner till honom och debatten om Engströms påstådda gärningsmannaskap. Den som vill ta del av argument för Engströms skuld kan ta del av åklagarens presentation eller av Thomas Petterssons bok.

              Att Gunnar inte nämner att ett vittne ändrat sig i en privat intervju efter 22 år är knappast vilseledande, utan framstår rentav som rimligt, utifrån vad som är känt om det mänskliga minnet. Att Gunnars och Palmeutredningens bedömning av Engströms iakttagelse av vittnet Lars skiljer sig åt är en självklarhet (utredningen ansåg ju att Engström saknar alibi), som Gunnar inte har behövt påpeka särskilt. Det har knappast varit vilseledande att låta bli att spekulera i innebörden av att någon är chockad efter att ha (enligt egen utsago) bevittnat efterdyningarna av ett mord. Det sistnämnda förefaller som en diskussion som lämpligen förs av beteendevetare och psykiatriker.

              Övriga detaljer kring själva mordet som du nämner är det fritt fram att diskutera, bl.a. här på Gunnars blogg – något som du uppenbarligen också gör. Vi skulle uppskatta att inte få några e-brev om Gunnars analys, som ju kan diskuteras här och i andra lämpliga fora inriktade på själva mordet. Tack.

              1. Det er rigtigt at Anna Lisa G i et spaningsuppslag den 86-06-10 siger at hun mødte Stig Engstrøm
                kl 20 10. Men allerede i Per H:s PM fra 86-06-05 siger hun at hun mødte Stig Engstrøm kl 2100??

                1. Vi kan konstatera att vi har Anna-Lisa G:s egna ord i polisförhöret och att hon är mycket tydlig med tidpunkten. Att Per H i en PM som han skrev kort tid före polisförhöret med henne refererat henne på annat sätt väger enligt min uppfattning inte alls lika tungt. Det är inte hennes egna ord och Per H var redan då fångad i föreställningen om att det var något skumt med Engström.

                  Per H:s uppgifter om tidpunkten verkar inte heller ha gjort något särskilt starkt intryck på de två förhörsledarna eftersom de inte ifrågasätter Anna-Lisa när hon lämnar sin tidsuppgift.

              2. Samhällsmagasinet Avsnitt

                ”SJÄLVA TAR VI, SOM VI REDOVISAT, INTE STÄLLNING I SAKFRÅGAN”

                Det är precis vad ni gör genom er uppenbara bristfälliga kunskap om Skandiamannen då ni förmedlar subjektiva och felaktiga påståenden om SE som i många fall saknar stöd i förundersökningen eller i andra källor. På grund av er synes svaga vetskap om SE verkar ni inte förstå den totala avsaknaden av objektivitet som ni kanske har ambitionen att ha.

                Jag har ju i föregående inlägg visat med exempel hur vinklad analysen är (oskyldig) som ni publicerar och att all SE-fakta som saknas ger en annan, i princip motsatt bild (skyldig) som ni undanhåller.

                Ändå fortsätter ni på ett förvånande sätt att diskutera detaljer om Skandiamannen där ni utifrån undermåligt och vilseledande underlag utan kontrollfrågor och minst sagt då klen SE-kunskap drar långtgående slutsatser om SE som inte har det minsta med seriös, förtroendeingivande och professionell journalistik att göra.

                —– Mänskliga minnet? 22 år? Första förhöret ägde rum 5 juni 1986 och det andra fem dagar senare. Förutom att väktaren har själv berättat att första förhöret var tillförlitligare än det andra så finns annat som styrker det.
                Att Skandiamannen från Dekorimahörnet såg Lars J har ni inte minsta trovärdigt belägg för liksom att ni har ingen aning om vad professorerna i psykiatri har gett för input under åren.

                Det skymmer det positiva, att ni har lyckats få fram inspelningen som ytterligare bekräftar varför PU efter förhöret beslöt att SE måste utredas vilket så skedde. Er framgång borde ha förvaltats på ett annat sätt, något i linje med ert namn som förpliktar om objektivitet.

                Som sagt var
                —– ”Det är gynnsamt för samhället” och demokratin att Palmemordet debatteras och SE ifrågasätts men inte utifrån substanslösa teorier och vilseledande underlag.

                Det råder heller ingen tvekan om att Gunnar är kanske den främste experten på Palmemordet, MOP. Precis som för skickliga politiker gör det inte att hans analyser med politiska undertoner eller andras skall få stå oemotsagda, det är knappast gynnsamt för samhället.
                Ni skall vara tacksamma mot Gunnar att han åtog sig uppdraget. Det ger legitimitet åt att ni inte använder Palmemordet för att föra fram tveksamma budskap, vilket det finns exempel på där SE-kunskapen dessutom är obefintlig.

                Jag skickar ingen kopia till er av inlägget här hos Gunnar eftersom ni blev så upprörda för de föregående kopiorna. Också det en märklig journalistkommentar.

                1. Du påstår dig veta mer om Engström än oss andra men du har väl aldrig träffat honom? Det har inte heller professorn i rättspsykiatri som grundade sina analyser av Engströms personlighet på att han var skyldig gärningsman. Hans slutsats att Engström skjutit mot Lisbet för att imponera på Täbys hemmafruar saknar grund. En ren gissning han drog till med för att förklara det han tog för givet att Engström var gärningsman

                  Du får gärna presentera en källa på att PU efter förhöret beslöt att utreda Engström vidare. Hur kommer det sig att de efter den fortsatta utredningen tydligen måste ha avfärdat honom som tänkbar gärningsman är frågan.

                2. Detta betraktar vi som sakligt sett innehållslös retorik. Argumentationstekniken att istället för att redovisa fakta kalla den andre okunnig är knappast värd att applådera, och den sporrar knappast till debatt. Du redovisar inget sakligt stöd för det du anfört om fejkförhör m.m. Från vårt perspektiv – att motverka ärekränkning – är det vidare betydligt mindre betänkligt att publicera en text som argumenterar för en avliden persons oskuld än något som argumenterar för dennes skuld.

                  Vår uppfattning är att Gunnar Wall inte har arbetat utifrån ”undermåligt och vilseledande underlag utan kontrollfrågor och minst sagt då klen SE-kunskap” eller dragit ”långtgående slutsatser om SE som inte har det minsta med seriös, förtroendeingivande och professionell journalistik att göra”. Själva har vi överhuvudtaget inte gjort någon analys eller dragit några sakliga slutsatser av förhöret, utan den sakkunniga analysen har som bekant Gunnar stått för. Några professorer i psykiatri har såvitt känt inte träffat Stig Engström och utrett honom. Ingenting sådant framgår i vart fall av Kriminalvårdens akt (som vi kontrollerat), och för frivården hade naturligtvis en psykiatrisk utredning varit intressant. Hade det funnits en sådan utredning av Engström hade det varit naturligt att Gunnar kommenterade denna, men det gör det alltså såvitt bekant inte. Spekulationer på bloggar ser vi inte att Gunnar har haft någon anledning att ödsla tid och ord på, om det är sådana du har i åtanke.

                  Synsättet att Stig Engström är skyldig pläderar Thomas Pettersson och Krister Petersson för, och deras synsätt länkas i artikeln. Detsamma gäller Skandiaanställde Per H:s internutredning från 1986, som du av någon anledning likställer med polisförhör(!). (Att väktaren 22 år senare ansåg att uppgifterna som Per H återger skulle vara mer tillförlitliga än uppgifterna hon lämnat till polisen, bedömer vi inte har sådan vikt att Gunnar borde ha tagit upp detta, som sagt. Att olika tidsuppgifter finns anger och värderar Gunnar.) Läsaren har möjlighet att bedöma dessa källor och de argument de innehåller. Gunnars analys står på intet sätt oemotsagd, särskilt som han inte företräder ”den officiella linjen”. Vi kan inte ”undanhålla” bilden att Stig Engström är skyldig, eftersom denna tes är vida känd. Gunnar har dessutom, föredömligt nog, omgående öppnat för debatt, och hittills finns det till detta inlägg 284 kommentarer publicerade.

                  Vi har inte haft för avsikt att skriva någon bok eller starta ett debattforum om ämnet, utan önskade en analys och fick en välskriven sådan, som vi fann för gott att publicera. Att den som genomför analysen gör detta på sitt sätt, och inte som ett argumentationsschema där exakt varje tänkbart motargument redovisas och bemöts, tycker vi inte är märkligt. Palmemordet hör vidare inte till de ämnen som vi brukar behandla i tidskriften, något som framgår av ingressen till artikeln. Om någon vill bemöta Gunnars analys i Filter eller här eller någon annanstans, har vi naturligtvis inga invändningar mot detta. Vi har emellertid inte några avsikter att själva publicera några ensidiga spekulationer eller göra utpekanden av sådant slag som enligt Justitieombudsmannen kränker oskuldspresumtionen. Förhörsinspelningen som sådan kan förstås användas av vem som helst, oaktat vilken tes vederbörande än driver.

                  Sakfrågorna – t.ex. möjligheten för Stig Engström att se Lars J från aktuellt avstånd (en möjlighet som t.ex. Lars Olof Lampers inte avvisar i sin dokumentär) – kan du diskutera med Gunnar eller andra här. För vår del sätter vi punkt, och tackar återigen Gunnar för hans analys och tålamod.

                  1. Och jag kan passa på att tacka för att jag fick erbjudandet av Samhällsmagasinet Avsnitt att lyssna på inspelningen och skriva en kommentar till den i samband med att Avsnitt publicerade den.

                    Och som sagt, det går alldeles utmärkt att dra andra slutsatser än jag. Debatten är fortsatt öppen här på bloggen.

    2. Mikael,

      Jag vet förstås att det inte är lönt att ställa några kritiska frågor, eftersom man bara får inklistrad skåpmat tillbaka, men jag kan göra ett försök:

      1) Bevisa existensen av en misstankelista från 22 april, tack. Bevisa också dess relevans för det förhör som hölls. Har någon inblandad polis påstått det du påstår?
      2) Varför är Anna-Lisas utsaga från 2008 mer tillförlitlig än den i polisförhör juni 1986, där hon ifrågasätter det där med 21-tiden flera gånger? Minnet blir inte bättre på 22 år.
      3) ”Nicola F har inte ifrågasatt utpekandet av SE”. Har han överhuvudtaget tillfrågats?
      4) På tal om Nicola: Vad var det alla andra vittnen såg bakifrån eller snett bakifrån som gör att de kunde precisera mördaren till yngre än SE?
      5) Vilka nio vittnen har tillfrågats? Minns de andra vittnen än Anna H, Stefan G och vittnen i sitt eget sällskap?
      7) Hur kan du datera Jan A:s iakttagelse till samtidigt som Engström återvänder till Skandia?
      8) Alla reagerar olika på chock och som vittne upplevde SE ”ett våldsamt dödsfall på NÄRA HÅLL”, och var således chockad likt AB (som inte heller är mördaren). Varför kan inte SE reagera chockat utan att vara mördare?

    3. Engström hördes under ed två gånger, förhörd av Christer Petterssons advokat. Här fanns ju guldläget att ställa kritiska frågor om man ville avslöja SE som den verklige mördaren! Men även här berättar han i allt väsentligt det han berättade i april 1986. Där han misstagit sig, som om utstämplingstiden i hovrätten, ändrar han sig efter ifrågasättande.

      1. Johan M

        Kul att du tar upp den här dråpligheten som är en riktig MOP-klassiker.

        —– Den oskyldige Christer Petterssons försvarare förhör Palmemördaren SE i tingsrätten 1989 som påstår att han stämplade ut 23.21. Men försvarsadvokaten (och hela tingsrätten) kan se i förundersökningsmaterialet att SE stämplade ut 23.19. När försvararen påpekar det avfärdar SE advokaten med att det är FEL I FÖRUNDERSÖKNINGEN och den tillplattade försvararen kan bara böja sig.

        SE går fri, försvarsadvokaten får ett fett arvode och hans klient, den oskyldige Pettersson döms till livstids fängelse.

        Fredagsstämning.

        1. Nja. Advokaten påpekar vad som står i förundersökningen och SE säger att han kontrollerat detta för några dagar sedan. Som Gunnar många gånger påpekat har vi tre uppgifter och kan inte bedöma vilken som är mest tillförlitlig. Och man kan definitivt inte påstå att SE ljuger baserat på detta. ”Förundersökningen” är inte något facit, utan en samling information – här information med olika uppgifter i.

  40. Gad godt vide, hvad Ulrika G tænker om forhøret på bånd. Hun syntes jo, det var pinsomt at høre SE på SVT, da han talte om springmarschen, fordi det var tydeligt for hende, at han løj. Men det bliver nok vanskeligt at få hende til at lytte og kommentere forhøret.

      1. Carita, det var i interview med Lampers. Ordet “pinsomt” er citeret efter hukommelsen. Skal prøve at finde klip.

  41. Hej Gunnar! Än en gång…hatten av för ditt fantastiska engagemang och arbete med detta. Jag tycker personligen att det är skamligt att SE får hängas ut som han gör, mot bakgrund av bevisläget. Personligt och sakligt. Nu går gärningsmannen/männen fria.

    Jag såg en intressant video som jag bifogar. Den är inte bara intressant, den är välgjord och kommer också till slutsatsen som många av er att det kan inte vara SE som är gärningsmannen.

    Videon backar också upp och stöder bröderna Pottiainens huvudtes att det skedde en medveten fördröjning hos polisen! Tekniskt bevis eller tekniskt indiciestöd, välj själv. Den stöder väl egentligen även de som har funderingar (inkl jag själv) på att det är en mörkläggning, någon form av konspiration.

    Och om jag förstod producenten till videon rätt, så finns det ca 3,5 timmar ljudband till från LAC, som inte offentliggjorts ännu! Titta gärna, döm själva vad ni tror/tycker.

    Sen en liten kort fråga, din nya bok, finns eller kommer den också som ljudbok?

    1. Tack för länk. Jag är inte färdig med min nästa Palmebok än och den tar längre tid än jag hade hoppats. Men när den kommer så tror jag du kan räkna med att den också kommer som ljudbok.

  42. Statsminister Olof Palme satt vid köksbordet, Västerlånggatan 31 i Gamla stan och läste, Svenska Dagbladet, en debattartikel, undertecknad av ett dussintals mariofficerare (1985–11-03). Statsministern höll på sätta kaffet i vrångstrupen, han kände sig skakad. Eftersom debattartikel ordalag i hårda kritiserad statsministern och utrikesministern, visade undfallenhet mot Sovjet, gällande ubåtskränkningar.

    ”… Omfattningen, intensiteten och allvaret i den främmande undervattens-verksamheten i våra vatten förtigs, förringas eller t.o.m. förlöjligas av statsminister och utrikesminister på ett sätt, som helt enkelt inte kan tolkas
    på annat sätt än att de egentligen inte tror eller kanske snarare, inte vill tro på rapporterna från ÖB….”

    Ett utdrag från debattartikel, publicerad SvD hösten 1985-11-03 undertecknad av tolv marinofficerare under ledning av kommendörkapten Hans von Hofsten.
    (Källa: boken ”Ur skuggan av Olof Palme” sid, 56-57, författare Ingvar Carlsson)

    Några månader senare skulle statsministern träffa Gorbatjov i Moskva (april -86). Marinofficerna försökte försvaga och underminera statsministern och utrikesminister, ställning? Statsministern var orolig över att flera officerar skulle vända regeringen ryggen. Det skulle kunna uppstå en dominoeffekt. Statsministern vill minska spänningarna mellan försvarsmakten officerare
    och regeringen.

    När det blev klart att paret Palme skulle gå på bio tillsammans med Mårten och flickvännen, ringer Palme ett samtal till partisekreterare Bo Toresson, ett samtal till Svenska Dagbladet (?), ett samtal med fd statsrådet Sven Aspling, Det sista telefon samtalet till en officer som arbetade inom Försvarsmakten.

    – Jag skulle vilja ha ett kort möte med dig, gäller känslig information, kring ubåtar. Kan vi träffas i korsningen Sveavägen – Tunnelgatan, den östra trottaren, samma sida som Skandia-huset, någon gång mellan kl 23.15 och 23.45, jag kommer se film på Biografen Grand längre ned på Sveavägen, nära ABF-huset, har du möjlighet att komma till mötet med kort varsel?

    – Jag har kan komma till mötet.

    Jag kommer inte att ha några livvakter med mig, som kan tjuvlyssna, min fru följer med, hon är lojal, ”hon pratar inte brevid munnen” Statsministern behövde ibland använda inofficiella kanaler, när det gäller känsliga frågor, han vill inte att dessa frågor skulle passera en registrator och sättas på pränt.
    .

    Gärningsmannen hade väntat ett antal minuter vid Dekorima (Inge M hade observerat gärningsmannen, från sin parkerade bil på andra sidan korsningen). Gärningsmmen var klädd i stickade mössa, han gick upp och mötte paret Palme vid den södra annonspelaren, cirka 7-10 meter från Dekorima, en kort dialog utspelar sig (Förmodar att Lisbeth Palme lyssnade och lade gärningsmannens ansikte och klädsel på minnet).

    Taxiföraren Anders D hade stannat vid rödljuset vid Sveavägen korsningen Tunnelgatan, körfältet i mitten. Anders D ser några personer vid södra annonspelaren, som sedan går söderut. Vittnet Anders B – går bakom cirka 4-6 meter uppfattar ett sällskap som går Sveavägen söderut.

    -Jag vill att du informerar försvarsledningen och Must informerar även kommnedörkapten Hans von Hofsten, det gäller regeringens syn på främmande ubåtar. Jag som regeringschef vill ha bra relationer med försvarsmaktens officerare. Den nya ledningen i Kreml har försäkrat, att Sovjet inte har för avsikt att kränka svenskt vatten med ubåtar. (Det var för övrigt Must som
    hade den samlade information om misstänkta observationer av främmande undervattensverksamhet).

    Gärningsmannen hyste agg mot statsministern som hade börjat sin yrkesbana som underrättelseman, arbetsadress, Östermalmsgatan, börjat sedan arbeta för statsminister Erlander, paritet. såssarna. Gärningsmannen tyckte att statsministen hade en arrogant och befallande ton.

    – Det har jag svårt att tro, eftersom det har varit ett antal óbservationer om misstankar främmande undervattenverksamhet, har pågått under flera år,
    ta till exempel jakten på den främmande ubåten i Horsfjärden, som pågick 12-13 dygn hösten 1982, det var sovjetisk ubåt, sa gärningsmannen.

    Gärningsmannen kände sig provocerad, paret Palme går sedan Sveavägen söderut, han följde efter några steg bakom. Gärningsmannen agerade i vredesmod, en impulshandling, när han skjuter statsminister, försöka döda Lisbeth Palme.

    En retorisk fråga, hade gärningsmannen dödat Olof Palme om det hade funnits livvakter i närheten? Svaret är nej. Det talar för ett mötetsscenario. Avsaknanden av livvakter har kommit rejält i skymunden i debatten.

    Mordet måste sättas in i större kontext, eftersom det fanns starka spänningar inom delar av militären och polisen mot Palmes politik gentemot Sovjet som kännetecknades av undfallenhet. Palme betraktades i vissa kretsar som en

    landsförrädare. Hade försvarsmakten befogenheter att bomba upp en ubåt till ytan? eller att sänka en främmande ubåt, på svenskt inre vatten? Eller bara skrämma iväg en ubåt ut på internationellt vatten?

    Avslutningvis
    Frågor som behöver besvaras: var paret Palmes telefon avlyssnad i Gamla stan? Telefonväxeln i Rosenbad, avlyssnad? Tänkte statsministern ”slå två flugor
    i en smäll”, först mötet på Sveavägen, därefter slinka in på restuarang Bohemia? ( heter numera Mancini).

    Cirka 100 meter från mordplatsen, Kungsgatan och Sveavägen, på förmiddagen den 28 februari, stannar en bil som tillhör Säpo, Palme kliver ur bilen, han besökte butiken Ströms, han lämnar in en kostym för ändring, som han behöver inför mötet med Gorbatjov.

    Tipsade gärningsmannen några av sina kollegor att övervaka mötet med walki-talki nere på Sveavägen?

    Häromåret blev journalisten, Dieter Strand intervjud i tv, tyvärr kommer inte ihåg tv-programmets namn. Strand hade besökt Olof Palme på Fårö sommaren, 1985, Palme hade sagt i stil, att han hade fått försäkring om att Sovjets ubåtar inte har för avsikt att kränka svenskt vatten.

    Jag är inte tvärsäker på vilken person som mördade statsministern och försökte döda hans fru. Jag försöker att lägga pussel, hoppas andra personer försöker att lägga pusslet. Gräv i arkiven, intervjua personer, håll debatten levande! Arrangera panelsamtal, Skriv på Gunnar Walls blogg, skriv artiklar, mordet
    är öppet sår, ett trauma som måste få sin upplösning!

    1. Kim

      Om jag skulle tvingas att gissa tror jag att de lägsta oddsen står att finna i ett inhemskt motiv.
      Vissa hävdar att det inte fanns något motiv att mörda statsministern vid denna tid, att han var på väg att överge den inhemska politiken och siktade på att försöka göra skillnad internationellt gissningsvis genom FN, i enlighet med sitt internationella perspektiv.

      Samtidigt var det ju så att kampanjerna mot Palme nådde sin höjdpunkt under denna tid. Marinofficerarna gick bananas, eller åtminstone försökte Svenska Dagbladet framställa som att de gjorde det.
      Förhandlingar angående den vita zonen i Östersjön pågick och Palme var ju som bekant på väg till Sovjet under våren. Regeringens proposition om polisens ställning i händelse av krig tror jag kan kan ha varit en avgörande faktor, en slags bekräftelse på det man befarade, att Palme sålde ut Sverige till sovjetiska intressen.
      Det betyder inte nödvändigtvis att en konspiration av personer som ansåg sig vara bärare av den nationella säkerheten är ansvariga, även om jag håller det som kanske mest troligt. Stämningen var så uppjagad att det kan ha inspirerat en ensamagerande gärningsman.

    2. Tack för att jag fick ta del av dina tankar kring detta. Alltid intressant att läsa. Håller till 100% med om slutklämmen. Vi är många som vill få veta sanningen, hur den nu än ser ut.

    3. Kim,.

      Försvarsmakten hade befogenhet att utlösa minor i Hårsfjärden, vilket skedde den 11 oktober 1982, kl. 12.22, när en ubåt passerade minlinjen, detta på 37 meters djup, som orsakade en 60 meters vatten-pelare, fönstren i Nynäshamn skakade och seismologiska institutet i Uppsala, registrerade. Förmodligen var det en USA/Nato-ubåt, som sedan fick linka ut till någon bas i Norge för reparation, därför att den släppte ut en stor gul färgfläck,som bara Nato använder, eller också ”var det en stor färgburk som gick sönder” frågade utredaren Ekeús, senare. En typisk false-flag operation som skulle drabba, Olof Palme, efter segern i valet 1982, utan även 1985, då typiskt högergriniga marinofficerare föstes ihop av Lars Christiansson på SvD. Så Palme hade rätt som tvivlade på ”periskopsjukan”. Många andra hade fel.

      För en månad sen var det ”drönarnoja”, lite överallt, som polisen fick granska, och fann ingenting av fakta i detta. Men även 2014 kom det ubåtslarm, då Löfvén vann valet, men det var fake, som vanligt, det dementerades senare, var en SMHI-ljudboj, som pajat, ungefär som minkarna, sillfisarna. ÖB demen-terade ett senare år, en ubåt vid Lidingö. Ubåtar funkar inte, för psyops,längre, inte drönare heller, bara U.S.AF B52-Vietnam/Hanoi/bombarna kan skapa en genuin krigsångest i Sverige, därför kallades dessa in idag, över Småland, det budskapet går fram… Olof Palme måste rotera i sin….

      Men det som kommer ur dessa farliga, men farsartade påverkansoperationer, de ubåtslarm som följde i kölvattnet av socialdemokraternas valsegrar, 1982, 1985, var att Stefan Löfvén hösten 2014, var fullkomligt märkbart skräckslagen när han kommenterade det larmet, på ett sätt som måste associeras med Olof Palmes öde, Löfven använde ju ofta sina känslor, han blev ”förbannad”, eller ”att det inte var OK att resa till IS”, det skulle för ubåtar, ” göra så ,ont så ont”, någon ”läcka ” från FOI, ”hade hört nödsignaler”, vi tänkte, Fan vad de skrämt upp Löfvén, om det var början på en ny ubåtskampanj, så fort socialdemokratin
      vunnit ett val.

    4. Kim:
      Tillägg, nu har jag sovit på saken. Jag gillar din lösning om att den väntande mannen möter upp vid reklampelaren. Ett misstag jag själv ibland gör i mina teoribyggen är att bortse ifrån, eller åtminstone delvis nedprioritera Inge M:s uppgifter om en väntande man. Axberger trycker i sin bok hårt på om betydelsen av Inges uppgifter då han anser Inge vara ett alldeles ypperligt vittne. Det är svårt att säga emot honom där, då han dels har utmärkt ammunition i form av saklig argumentation men även kända fakta pekar mot att Inge har helt rätt. Bland annat så bekräftar ju Inge Anders B:s uppgifter om signalement och vice versa.

      I så fall är SE redan här rundad utan att man ens behöver analysera hans uppgifter. Tiden finns helt enkelt inte att han kan ha hunnit stämpla ut och sedan ställt sig att vänta, dessutom klädd i stickad mössa med upprullad kant. Det hela är en smidig lösning på ”rundningsproblemet” som i sig är svårare att runda än att bara vifta bort Inges uppgifter för att passa in SE som gärningsman.

      Det glädjer mig också alldeles extra att Axberger är av samma uppfattning som mig själv beträffande Lars J:s och Yvonne N:s uppgifter. Lars J ser en mörk bredaxlad figur och personen Yvonne N ser behöver inte ha med saken att göra. Finns när man analyserar det hela egentligen inte särskilt mycket substans alls som pekar mot SE där heller.

      När det gäller just detta uttjatade rundande så skriver Axberger att:
      ”Om det skulle räcka finns det i utredningsmaterialet många som inte kan uteslutas och som har sina förespråkare med just den typen av motivering, ”icke falsifierbara” som det heter på fackspråk.”

      Sedan kan Catharina E ha en poäng i att den minst sagt uppjagade stämningen som rådde mycket väl kan ha ”triggat” en ensamagerande gärningsman. Det kan naturligtvis vara så, det måste inte nödvändigtvis handla om en gruppering. Dock tycker jag vi måste få förklarat dessa WT-observationer för så länge dessa spökar i bakgrunden är det svårt släppa tanken på ett attentat med flera inblandade.

      1. Vi har ju operationen ” Cosi Fan Tutte”
        Det vore intressant att veta mera om den .
        Hur många deltog?
        Var det enbart personer från SÄPO.
        Vad var operationens syfte,
        Var uppehöll man sig?
        Använde man Walkie-Talkies

        Det kanske inte löser Palmemordet men kan vara en pusselbit att jobba med.

        Skandiamannen.

      2. Simon A

        Jag tvivlar på att det är en ensamvarg som har agerat, med tanke på observationer i närheten av mordplatsen. En inhemsk konspiration? Vittnet Skelleftehamsmannen ser en man med walki.talki i nära korsningen Olofsgatan och Tunnelgatan, några minuter efter mordet. Paret som lämnar Bingohallen och ser en man med föremål på fallande lik en walki-talki, Oxtorget, några minuter efter mordet. Pressfotografen Åke M knäpper på polisradion ”statsministern skjuten”.

        Skriv gärna mer om Axberger bok
        .

        1. Kim:
          Ja det är ingen hemlighet att detta även är min huvudteori, eller åtminstone en av dem. Magnus P:s och hans hustrus observation är synnerligen intressant. Någon riktigt bra förklaring har mig veterligen aldrig presenterats utan det framstår nästan mer som att deras uppgifter sopats under mattan. Tillsammans med allt annat som inte ansetts viktigt beroende på vilken ensam gärningsman PU för stunden haft som personlig favorit. Hade mannen paret observerade haft kurdiskt utseende hade nog åtminstone HH gått i gång på alla cylindrar.

          När det gäller Axbergers bok så tänkte jag vänta med att diskutera boken tills fler har läst den och Gunnar hunnit recensera den men ännu en godbit kanske jag tillåts bjuda på, beträffande Inges medverkan i SVT:s mordstudio skriver Axberger:

          ”Musikläraren medverkade som sagt i SVT:s mordstudio efter att förundersökningen lagts ner. På den plats där statsministern sköts intervjuades han av André Pops. Frågorna tog sikte på hans upplevelse. Dock slank det med en del av vad han sett, vilket ju inte stämde med vad åklagaren och andra tidigare sagt. Han kommenterade Stig Engströms rekonstruerade språngmarsch i Rapport – ”så sprang inte mördaren, han rörde sig inte på det sättet”. Han fick inga följdfrågor varken om den väntande gärningsmannen eller om hur denne rört sig, vilket föreföll journalistiskt obegripligt men förklarades av att det skulle fått sändningen att lämna det spår som i förväg lagts ut.”

  43. Skandiamannen eller Christer P eller PKK-anhängare eller någon annan?

    ”Mårten Palme beskriver mannen som runt 40 år gammal och ca 180-190 cm lång. Han ska ha varit iförd en blå jacka som går en bit ner på benen och han ska ha burit stålbågade glasögon. Möjligen bar personen i fråga en mörk halsduk. Speciellt lyfter Mårten fram att personen i fråga tycktes ha ”mycket kort hals”. Till skillnad från ovan nämnda vittnen menar Mårten att den man han sett hade en kepsliknande huvudbonad och ej var svartmuskig. Men när en PKK-anhängaren förekommer på bild i Aftonbladet kontaktar Mårten Palme polisen ber om att bli förhörd. Detta med anledning av att han trots allt tycker att PKK-anhängaren liknar mannen han sett vid Grand (T2).”

    https://www.svensktidskrift.se/simon-westberg-de-fem-mannen-som-gackade-sapos-palmeutredning/?fbclid=IwAR0D7i2POCMdhmokhzDVt7jog1_C6BHo_nzrF83ztO6AjqODUq9hVgutiIQ

  44. Ping Simon A

    Jag såg att ljudfilerna från Svea hovrätt efterfrågas.

    Tydligen saknas de på https://wpu.nu

    Varsågod: https://gofile.io/d/NBxTxE

    gofile.io låter filer ligga kvar under obegränsad tid om de laddas ner minst var tionde dag.

    Ljudfilerna från Yvonne N:s förhör 860302 (Håkan Ström), Ahmed Z:s förhör 860303 (Håkan Ström) och 860313 (Jan Länninge), Inge M:s förhör 860314 (Lars Borgström), 860408 (Lars Hamrén) och 871112 (Ingvar Kjellvås), Anders B:s förhör 860301 (Kennet Nordlander), 860303 (Allan Bäckström och Åke Thorstensson) och 870325 (Lars Jonsson och Solveig Riberdahl) och Nicola F:s förhör 860303 (Håkan Ström) vore intressanta att höra. Om de finns och görs tillgängliga.

    Det är knappast en överdrift att påstå att dessa ljudfiler kan innehålla avgörande information.

    Ahmed Z dog 2007. De andra kan ge sitt tillstånd.

    1. Tack för länken till materialet! De flesta av dessa förhör (som mars 1986) finns knappast inte i ljudform. Det kan man ju kontrollera i förhöret, huruvida det är en transkribering eller en sammanfattning av vad som sagts. Det är svårt att tänka sig att man skulle ha spelat in förhör och sedan sammanfattat innehållet istället för att transkribera det (och skulle strida mot dåvarande rutiner).

      1. Det varierar.

        Många förhör är inspelade, även när utskriften ār ett referat.

        Referatet skrivs ofta med hjälp av inspelningen. Det är dagens rutin.

        Självklart borde alla spelas in. Särskilt de som jag nāmnde.

  45. Angående Inge M:s vittnesuppgifter:
    Baserat på andra vittnesbörd och bankomat-tidsstämplarna verkar hans observationer av tidpunkten och antalet personer som passerar SV/TG-hörnet rättfärdigas – 7 personer passerade inom 71 sekunder, 2-3 minuter före mordet, som mycket liknar hans tidiga uttalanden .
    Den största conondrum är numerisk, eftersom de flesta vittnen bara såg tre och inte fyra personer på mordplatsen.
    Antingen den förföljande mannen eller Dekorima-mannen verkar bara försvinna.
    Kan Inge M ha förväxlat Anders B för Dekoria-mannen?
    Detta skulle kräva att man bortser från påståendet att han redan var där när Bofors-4:an passerade norrut mot Göta-Bankomatan omedelbart efter att Inge M parkerat sin bil

    1. Uppgifter är såpass spretiga så det är ju svårt att vara säker på något. Mycket är nog också möjligt men jag tror faktiskt inte Inge förväxlat Anders B med gärningsmannen. Jag tror däremot att gärningsmannen har likheter med Anders B, vilket är vad som skapar kaos bland vittnesuppgifterna. Framförallt mössan ställer till det men även den blå täckjackan. Samtidigt beskriver ju faktiskt Anders B själv gärningsmannens mössa på det stora hela likadant som Inge gör. Vittnet J-ÅS vill ha det till midjemodell på gärningsmannens jacka, Han menar också på att gärningsmannen var mörkhårig och barhuvad eller hade en mörk stickad mössa.
      Det intressanta här är att J-ÅS verkar inte förväxlat gärningsmannen med Anders B, vilket man kanske skulle kunna tro. Detta eftersom han särskilt nämner Anders B:s blå jacka och att Anders B tog skydd i en port. Han nämner vidare att Anders B gick bakom 3 personer som han tidigare beskrivit. Dvs makarna Palme och gärningsmannen. Som jag ser det så har J-ÅS koll på Anders B så då borde han inte heller lyckats förväxla honom med gärningsmannen.
      Ännu besynnerligare blir faktiskt det hela när man läser spaningsuppslaget, polisen Lena L:s uppgifter om hur Anders B skall ha beskrivit gärningsmannen för henne på mordplatsen:
      https://drive.google.com/file/d/1xq7z6HCj_ZSOfILXD2fxQX_m1gJqD1be/view
      Kraftigt byggd, inte tjock utan snarare robust, iklädd blåaktig täckjacka av något slag, samma längd som Anders egen jacka. Sedan ska han sagt mörk stickad mössa men här är hon osäker eftersom det även fanns uppgifter om keps.
      Just detta med stickad mössa verkar Anders B ändå vara väldigt säker på med tanke på att han även nämnt detta för sin hustru när han kom hem på natten, vilket hustrun intygar. Detta framgår av förhör med Anders B 86-03-04.
      Vi får här möjligen också en liten indikation på hur Anders B kan ha uppfattat gärningsmannens kroppsbyggnad, något som inte framgår av förhören med honom. Anders B tycks här faktiskt beskriva gärningsmannen som liknande honom själv.
      När man då sen menar att Lisbet förväxlat gärningsmannen med Anders B så kanske det i själva verket inte rör sig om någon förväxling, utan att gärningsmannen helt enkelt hade sådana likheter med Anders B att man drog den slutsatsen att han förväxlats med gärningsmannen.

  46. Det är en intressant teori och, tror jag, en distinkt möjlighet – speciellt eftersom Nicola F’s beskrivning av den förföljande mannen är ganska lik Anders B’s utseende.
    Men hur är det med det numeriska problemet?
    Såvitt jag vet placerar endast två av de tidiga vittnesuppgifterna mer än 3 personer på platsen – Anna H och Lisbeth Palme. Båda är ganska osäkra och det kan vara Anders B och Engström de ser (Anna H säger att de är lite längre bort).
    Men ändå är vi fortfarande kvar med en person för lite.
    Senare lägger Leif L till sin berättelse en ljus person som han säger hastigt lämnar scenen i riktning söderut.

    1. Bra fråga, kan kanske den man som Anders D i första sekvensen uppfattar som samtalande med ett par vara en annan person än den som i hans andra sekvens kramar av avtryckaren?

      När jag läser hans uppgifter i Tingsrätten får jag uppfattningen att han uppfattat klädseln som väldigt ljus. Vit eller grå med svarta stänk säger han. (Sid 3)

      http://lennartremstam.blogspot.com/2015/07/tingsratten-palmemordet-vittne-anders.html

      Kan självfallet bero på ljuset från Dekorima men han är ensam om att uppge ett sådant signalement, vilket ändå är lite anmärkningsvärt. Sen kan jag tycka att för att uppfatta en sådan detalj som svarta stänk så bör plagget varit relativt ljust ändå. Det kanske inte är alldeles omöjligt att det är denna person som Leif L sedan ser.

      Anders D placerar ju också gärningsmannen 5 meter ifrån makarna Palme vid andra skottet, vilket inte kan stämma. (Sid 4)

      Svårt att veta vad man ska tro och vilka slutsatser man egentligen kan dra av detta men som jag nämnt i nåt tidigare inlägg så tror jag att Anders D:s uppgifter är nyckeln till att förstå händelseförloppet. Det är djupt olyckligt man bara gjorde 2 korthuggna förhör med honom.

  47. Gunnar W og andre bloggdeltagere.

    Har noen sett dokumentasjon av politiets undersøkelse av byggebarakkene? Vi må vel gå utfra at de ganske raskt skaffet seg adgang til disse som en del av åstedet, sikret eventuelle spor osv.

  48. Simon A
    Jag väntar med spänning på att du skriva om Axbergers bok, bland annat, vittnet musikläraren, Inge M.

    1. Kim A:

      🙂

      Det ska jag göra så småningom. Själv väntar jag med spänning att få höra andras synpunkter på boken, inte minst då Gunnars men också dina såklart.

  49. Någon som vet varför man frågar Stig om han sett en blå bil?
    Sidan 9 i det länkade förhöret 860425

    I vittnesförhöret 860425 med Stig Engström, där frågar man honom av någon anledning om han sett en blå bil strax före skotten.

    ””F. Har du någon minnesbild av något förhållande före skottet ?
    E: Ja, jag såg en och annan människa på trottoaren.
    Det brukar ju röra på sig lite granna ungefär vid den tidpunkten i Stockholm, det var ingenting som jag lade märke till i detalj.
    F” Men det är ingen som du har någon minnesbild av typ det stod en blå bil, ja, någonting , är det någonting som du har en minnesbild av före skottet?
    Nej, jag la märke till att det stod en hel del bilar utmed kanten där,”

    https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMOWtJMXhCYTVONkU/view?resourcekey=0-6omo301JwzjXZLGyNZ4KQw

    Stig Engström

  50. (För kännedom författarna Lars Borgnäs, Anders Hasselbohm, som skrivit och gjort tv-program
    om jakten på den främmande ubåten i Horsfjärden)

    Hej Reader!

    Kommentarer när det gäller jakten på en främmande ubåten i Horsfjärden, hösten 1982,
    en NATO ubåt? en ubåt från Sovjet?

    GW:s kommentar: Det här är bara början på Kims kommentar. Jag har flyttat hela kommentaren till den senaste tråden som handlar om ubåtsfrågan, kommentaren kan hittas här.

  51. Acast poden intervjuar Lasse Lampers/LL , som anser att SE råkar bli inblandad, och drar nytta av det (om ej gm) Som vittne gör han det mesta möjligt av det, han är en reklamman, som har något att sälja, ett attraktivt vittnesmål. Lampers löser något upp den polarisering som utpekandet medfört, (men utesluter inte).

    (Min.anm.: SE : Reklamman på temat:- All reklam är bra reklam / – Bättre känd än okänd / – Media is the message ! = SVT/Rapport, hur budskapet framförs, SE han bejakar allt detta, varför inte, men kanske en reklamare inte tas på allvar, i sin yrkesroll, lika som en petig jurist, eller läkare.1960/70talet var ju reklamens stora tid, lika som att ha en presstalesman/kommunikatör idag, som lägger ut texten.

    Men problemet för SE är att han var där – men att han inte såg mordet, och därför blir ointressant för polisen.
    Skall föreställa ett ”stjärnvittne”, men: allt vad SE inte sett: (1.) ej att det skjuts (2.) ej skytten närma sig paret Palme (3.) ej när Palme faller (4.) ej hört LP skrika hysteriskt (som hördes på andra sidan Sveavägen)
    ( 5.) ej sett Anders B dyka in på Dekorima: SE han tittar på sin klocka under hela detta förlopp, vilket LL f.ö. anser inte förtjänar tilltro, detta med svarta klockan. Men vad skall vi och Lampers göra åt det? SE är oanvändbar. Polisen insåg det, så långt, man skall inte underskatta dem.

    Möjligt är att han befunnit sig längre bort från mp,(LL/Eller är gm ?) han hittar på så mycket, men har inte sett något vitalt, han har inget att bidra med, därför blir han hanterad som han blir, kan inte sälja in sig som vittne, eller att han har förväxlats med mördaren, i SvD på söndagen, kommer sen i Rapport, där polisen är ”inkomp-etent”,”pusslet”. LL ,menar sen att SE börjar att gilla att han förväxlats med mördaren, han börjar bygga sin persona, som ett heroiskt vittne, vad mycket han klarat av under dessa dessa minuter av kollektiv handlings-förlamning, som drabbade de flesta andra på plats. Men polisen var f.ö. lika oanvändbar som Engström.

    LL/ Men vad som utspelats under dessa viktiga 10 minuter på mp, är oklart än idag, men SE har fångat upp detta, passivt, läst tidningarna, men var inte ett tungt vittne, blev ej kallad till rekonstruktionen, (LL/men borde ha gjorts) Jan A. kunde möjligtvis ha sett SE. Men inte som SE påstår att han förde ett samtal med LP, under dessa glödande två minuter, 23.22-23.24, skulle då SE pratat med LP, frågat om signalementet, gm-flykt, och att hon sagt att ”de skjutit även LP”, som hon aldrig sagt, ingen annan har hört detta.

    LL:/ Ingen har redovisat/frågat, hur LP reagerade, förstod hon att de blivit beskjutna, påsksmällare ? hon vänder sig mot OP, som dråsar ner på knä, och sedan faller framåt, hade någon knuffat OP, hon såg ej vapen, ej upplevt någon särskild gm. (Min anm: kanske hennes utrop : – Nej vad gör du ! Bara var riktat till OP, hennes förvåning när han plötsligt duckar.) Hennes sveda på ryggen, med skottet genom kappan.

    De blir ju som sagt överrumplade, bakifrån, i ryggen, en bokstavligt dödlig toxisk injektion, det tar tid att återta balansen då. Man säjer att LP inte bidrog till utredningen, men det är faktiskt polisens uppgift att säkra hennes situation, och förhöra, utreda, och hon har deltagit i flera förhör och konfrontationer, och rättegångar.

    Det var en röra, kaos på Sabbatsberg, kommissarier som kutar om varandra, och när LP säjer att hon tror ”kroatiska Ustasja” var inblandad och ber polisen särskilt att inte nämna detta, men bara någon timme efter, nämns detta i rikslarmet, varför – läcka eller ? Inte undra på att hon blir garderad, och kanske av allmän otrygghet, nyss beskjuten av en mördare på fri fot, förlorat sin make, och hela sin position. Få hade nog klarat av vad hon fick gå igenom.

    Detta är inget svar i ubåtsfrågan, men marinofficerarna, och SvD, militära chefer, uppträdde som ett slags statliga åklagare, ståndrätt, med stöd av en politiserande tidning, även av nyhetsmaterial, mot Olof Palme 1985, blev ju deras livs misstag, ren unik insubordination, borde ha föranlett krigsrätt, kölhalning, karriärstopp, då 10 statsanställda, befordrade personer på byrådirektörsnivå, handläggare,arbetsledare, utsätter ju Palme för vad ev. åklagaren Peterson, gör med Engström – fast Palme var ändå vid liv då. Men Olof Palme reagerade starkt på detta.

    Palme hade ju faktiskt redovisat ubåtskommissionens rapport som pekade ut Sovjetunionen som skyldig, men detta har ju sedan dess med rätta ifrågasatts, men som om allt var en konspiration från marinens sida. Det var ju marinen som hade ansvar att jaga ubåtar – inte! Palme, polisen som skulle utreda Palme-mordet – inte! – Lisbeth Palme, men polisen förhörde väl officerarna senare, men haverier över hela skalan.

    Min anm.:Jag minns ju att Palmehatet, metastaserade, riktigt gick igång, igen många år senare, givetvis Expressen, som kallade Lisbet på löpsedeln för: ” RIKSÄNKAN”. Bara så okänsligt.

    Men Engström spelade ”stjärnvittne” , men hade ingenting att komma med, han hade ju inte sett något, polisen spelade bokstavligt talat ”stjärnsheriffer”, de var lika oanvändbara, de var apropå ”till förväxling” lik Engström. Bara att konstatera. Men Engström, har sig själv något att skylla, som han agerade, han är inte riktigt ” värd ” att helgonförklara.
    ————————————————————————————————
    Lampers: Men utpekandet som adlades av åklagaren, 2020, utan att SE hade möjlighet att försvara sig, genom anhöriga, eller fått en egen advokat/ombud , och en egen presskonferens samtidigt – det är ju betänkligt, så långt. Lampers bidrar till att något hämma den uppkomna polariseringen, behövligt, vilket jag inte sett klart formulerat tidigare, annars blir det sportjournalistik, som söker dramatik.

  52. Hej,

    Jag har ägnat delar av helgen åt att läsa Hans-Gunnar Axbergers utmärkta bok Statsministermordet. Det är en mycket intressant läsning och en riktig bladvändare, möjligen med undantag för den del som handlar om utfrågningarna i KU rörande Ebbe Carlsson-affären. Just i beskrivning kring vad som händer i KU kan jag alltså tycka att det blir lite långrandigt.

    Det är inte min sak att här spoila boken, men som det framgått på annan plats gör Axberger närmast ett karaktärsmord på åklagare Krister Petersson. På sid 368 i pappersupplagan av boken framgår att Axberger anser det åklagare Petersson gör i samband med sitt beslut och presskonferens 2020-06-10 är värre än ”villospår, rättsövergrepp, myndigheter i öppen konflikt, smuggling, olaglig avlyssning, privatspanande politiker, kriminella polischefer och så vidare”. Ja, hårdare ord än så kan nog inte en jurist ge till en annan jurist.

    Vem eller vad tror då Axberger själv kan ligga bakom statsministermordet? Boken ger här inget klart svar, och det är säkert inte heller Axbergers avsikt. Men läser man boken noga, och gör lite tolkningar om vad som står mellan raderna, går det att komma till den kanske lite förvånande slutsatsen att Axberger själv verkar se Christer Pettersson som åtminstone en möjlig mördarkandidat. Eller kanske den man som granskningskommissionen kallar GC.

    1. Anders Fredric:

      Själv tänkte jag spara mina synpunkter på Axbergers bok till när Gunnar öppnar upp en ny tråd om detta. Men angående Axbergers egna åsikter så verkar han sätta stor tilltro till den gärningsmannaprofil som arbetats fram av Olsson och Åsgård. En ensam gärningsman verkar, precis som du skriver, vara hans tips och därför blir det lite konstigt när han i boken också sätter stor tilltro till vittnet Inge M (som Krister Petersson i praktiken förkastar).

      1. Hej Simon, Adam samt övriga,
        Möjligen var det mindre välbetänkt av mig att försöka tolka Axberger, men jag kan se att även Åsa Linderborg noterat ungefär motsvarande. Kanske gör jag en inkorrekt tolkning, det kan också vara jag själv – och andra – som ser nya saker och samband i det material som Axberger presenterar.

        Emellertid tycker jag inte kommande läsare ska haka upp sig på denna detalj. Axberger beskriver, med sin mångåriga domänkunskap och juridiska kompetens, på ett ingående och medryckande sätt vad som hänt i utredningen under ungefär 35 år. Studerar man Axbergers bok parallellt med den nyligen publicerade P3-dokumentären, klarnar också en del saker varför Holmér handlade som han gjorde.

        Jag kan varmt rekommendera boken oberoende vilken eventuell teori man själv har. Dock kan det sägas att man hos Axberger inte får något stöd för vare sig Engström eller mötesscenariot, men även anhängare av dessa teorier bör finna nöje i att ta del av Axbergers bok.

  53. Anders Frederic; Tack för ditt inlägg. Intressant bok det där. Ja, någon vidare likhet mellan Pettersson och Stig finns ju inte. Men GC och Pettersson är ju lika som enäggstvillingar. GC kallades även för Petterssons ”dubbelgångare” i media.

    1. Men de är de ju inte, CG o Pettersson. Man måste ju ha brytningsfel om man tycker det. Fast jag har kanske bara sett en viss bild av CG.

  54. SE ändrar ett ursprungligt ”mellangrå” byxor till ”svarta”? Kan han måhända ha fått reda på att Lisbeth nämnt grå byxor?

    1. Det var en alert observation. Ja, i förhörsprotokollet med Engström från den 10 mars heter det ”mellangrå byxor”. Men i förhöret den 25 april korrigerar Engström det till svarta.

      Tittar vi på vad Lisbeth Palme sagt enligt tidiga förhörsprotokoll är det dock inte så tydligt att hon talat om grå byxor och framför allt inte mellangrå. Och framför allt knyter hon inte observationen till någon som liknar Engström.

      I protokollet från den 1 mars heter det att hon beskriver mannen som flyr in på Tunnelgatan som i 40-årsåldern med blå, lite bullig jacka och ”mörka, troligen grå byxor”. I Holmérs förhör från den 25 mars heter det ”mörka byxor”. Och i rikskriminalens förhör från april-maj heter det också ”mörka byxor”.

      Nu skulle det förstås kunna hävdas att just uppgiften om grå byxor gått ut någonstans på ett sådant sätt att det fått Engström att ändra sin beskrivning av sin egen klädsel. Annars är det ju lätt att tänka sig att han helt enkelt brukade växla mellan svarta och grå byxor och att han kom ihåg lite olika. Var och en av oss som brukar gå omkring i byxor kan ju tänka på något tillfälle i relativ närtid (helst ett som stuckit ut och som vi minns särskilt väl) och försöka komma ihåg vilken färg det var på de exemplar vi hade på oss den gången.

      1. Med tanke på att vittnen i media huvudsakligen pratat om en mörkklädd gärningsman så vore det ju väldigt märkligt att SE då, i egenskap av gärningsman, skulle ändra något till sin egen nackdel, dvs som får hans eget signalement att ännu bättre passa in på detta mörkklädd. Ville han dra bort uppmärksamheten från sitt eget signalement borde han ju ändrat till något som för tankarna till ljust färgade byxor kan jag tycka.

  55. En fråga till forumet: Jag skickade in ett tips för flera år sedan och nyligen begärde jag ut information från polisen om de alls hade hanterat tipset. Det blev avslag med hänvisning till sekretess. Är det rimligt? Jag VET ju redan namnet på den person det gäller, så hur kan fullständig sekretess anses befogad då?

    1. Polisen går numera mycket långt i att sekretessbelägga uppgifter ur Palmeutredningen.

      Om jag förstår dig rätt begärde du ut ytterligare handlingar som kan finnas hos utredningen om den person du tipsat polisen om. I första vändan fick du då ett tjänstemannabesked, tydligen med innebörden att du inte får ut någonting.

      Tjänstemannabesked kan ofta vara kortfattade vad gäller anledningen till att inte en handling lämnas ut eller till att det förekommer strykningar i handlingen. Om du sedan bett om ett myndighetsbeslut (vilket jag inte vet om du gjort) – och fått samma besked i sak även där – är det troligt att det beslutet är tydligare motiverat.

      Med andra ord: har du inte bett om ett myndighetsbeslut tycker jag du ska göra det. Och om du då får avslag även där, kom gärna igen till bloggen och citera motiveringarna till avslaget.

      1. Ett tips, Ellroy, vore att inte ”skylta med” att du känner till namnet (eller använda detta i begäran), utan istället ange diarienummer eller annan beteckning och skriva ”(för mig okänd person)” eller dylikt i begäran. Sekretess avser ju att skydda enskilda, och huvudregeln är sekretess i en förundersökning. Om den person som en handling gäller är okänd för sökanden, kan polistjänstemannen avidentifiera handlingen och lämna ut den. Om det däremot är känt för sökanden vem handlingen rör, måste alla uppgifter om den enskildes personliga förhållanden maskeras, om det inte kan uteslutas att personen lider men (dvs. känner obehag) av att uppgiften röjs. En begäran av slaget ”Jag vill ha ut information om N.N.” kommer rimligen alltså att resultera i fler maskeringar/hemlighållanden än ”Jag vill ha ut information relaterad till uppslag X (om en för mig okänd person).” Förmodligen kommer Polisen överhuvudtaget inte att bekräfta att en viss namngiven person överhuvudtaget har förekommit i förundersökningen, och alltså avslå begäran helt och hållet även beträffande harmlösa uppgifter om personen (eftersom redan uppgiften att en person förekommit i utredningen är menlig för personen).
        Att önska få handlingen per post och inte digitalt kan också vara ett ”knep”. (Polisen lämnar ju ändå inte ut uppgifter per e-post.) Genom detta visar man ju indirekt att man inte avser att sprida uppgifterna via internet, en faktor som den som sekretessprövar väger in. (Dessutom gäller inte EU:s dataskyddsförordning, GDPR, i regel sådana personuppgifter som endast behandlas på papper.) Över lag är det sällan meningsfullt att tala om det starka allmänintresset för tjänstemännen; resultatet kommer bara att bli det motsatta mot det önskade, dvs. att ännu färre uppgifter röjs till den som säger sig vilja ”upplysa allmänheten”. Allmänintresse får ju inte (längre) beaktas vid sekretessprövningen, utan bara risken för men (och då är spridningsrisken och vilka uppgifter som redan är allmänt kända relevant information).

        1. Tror ni inte att de vet sen länge att materialet läggs ut på nätet?
          Jag tex frågade efter allt jag själv tipsat om o fick ut det omaskat. Man vet ju liksom det man själv skrivit om o har ju redan kopia på det.

          1. Allt material måste ju inte läggas ut på internet bara för att det lämnas ut. Den som har en elektronisk databas med personuppgifter ska ju följa GDPR. Det sökanden redan har tillgång till kan ju (i regel) inte hemlighållas (ingen kan ju lida men av att någon får något som personen redan har).

        2. Tusen tack för dessa tips. Ja, jag testar gärna de knepen. Ni förklarade så tydligt hur polisen resonerar runt personsekretessen, att till och med jag begrep. Då är det bra!

      2. Tack för svar, snälla du. Verkligen vänligt. Då ska jag försöka göra det dvs försöka få ett myndighetsbeslut. Jag återkommer gärna om jag får avslag med deras motiveringar. Polisen kanske inte förstod att jag inte önskade få eventuellt känsliga uppgifter om personen/hans omgivning ifråga, utan bara få svar om de överhuvudtaget hade tittat närmare på tipset och i bästa fall kanske också lite om vad de hade gjort för att utreda personen.

    2. Ellroy
      Kan du testa igen?
      När jag fick ut det jag själv skickat in var det inte alls sekretessmarkerat men det har jag nog skrivit förut.

      1. Carita.

        Jo, jag ska nog testa igen efter de tips jag har fått härinne och glad uppmuntran av dig. Tack!

        1. Ellroy
          Sen tänkte jag inte längre än näsan räcker för har man ringt in har man ju ingen kopia…

          1. Den som har ringt in ett tips och begär ut handlingar om sitt eget tipsande bör ju få ut en anteckning från polisen om det inringda samtalet, annars är det något som gått fel. Men särskilt den som tipsat polisen flera gånger bör förstås då helst ha fört anteckningar om sådana samtal. Eller spelat in dem. Det fungerar ju inte alltid så bra att förlita sig på minnet.

            1. Jag antecknade i en almanacka när jag ringde o jag har bara fått ut ett. Ska skärpa mig o fråga på nytt på annat sätt om de andra.

  56. Har precis lyssnat på denna inspelning både en och två gånger. Mycket intressant!

    Det jag reflekterar över mest är följande:
    ca27.55 minuter in i klippet så berättar SE hur han fick reda på att det var Palme som är skjuten. Nämligen att det var flickan som gav hjärtmassage på Palme som är den person som söker upp SE och informerar honom detta. Vilket får honom att säga ”Nä du skojar”

    Jag tolkar detta som att SE vill framställa att flickan , alltså Anna Hage, känner igen honom från situationen tidigare när SE påstår ”hjälpa till” med livräddningen.

    Anna Hage skulle således kunna ge SE alibi och därmed få ett slut på alla spekulationer att Skandiamannen är gärningsmannen. Om SE talar sanning att sådant samtal ägt rum.

    För de som har resurser och vill gräva vidare i detta så hade jag till varje pris bett att få till en intervju med Anna Hage nu idag, och få det bekräftat att hon pratat med SE och sagt just de här orden ”Nej du sådant skojar man inte om”

    Polisen lär väl knappast ha kontrollfrågat Anna Hage om hon sagt just dessa ord. (om det finns något polisförhör med Anna Hage som är offentligt där hon får frågan om hon har informerat någon person på mordplatsen om att det var Palme som var skjuten)

    Om detta är någonting som hon verkligen sagt så bör hon ju faktiskt komma ihåg det så som SE uttrycker det så blev flickan nästan lätt upprörd över att SE säger att hon skojar. ”Nej du sådant skojar man inte om”.

    Anna Hage var väl förhållandevis ganska nyligen med på en intervju på TV med Malou Von Sivers. https://www.youtube.com/watch?v=NRnP5YNRn_Y )
    Hon gör ju bland annat reklam för en bok hon skrivit, ”30 år av tystnad”. Någon som läst denna bok och tycker den tillför något intressant från mordplatsen och ifall hon nämner något om det av SE påstådda samtalet dem emellan vid mordplatsen?

    1. Anna Hage har tillfrågats, om än långt senare (2018-02-26), och minns inte Engström. ”Anna har ingen minnesbild av att hon skulle ha sett den personen och säger samtidigt att hon hade fokus på Olof Palme och såg mest ben.” Engström verkar dock inte heller i det aktuella förhöret minnas exakt hur Anna Hage ser ut, utan pekar med tvekan ut Karin J istället och säger ”det jag minns utav henne var att det var en ung flicka, ljushårig och att hon var söt”. Både Anna och Karin deltog i någon mån i livräddningsarbetet, och vem av dem Engström talat med framstår som oklart (även om Anna väl knappast kan beskrivas som ljushårig). Dessutom fanns det fler unga tjejer på plats, som Ulrika R och Susanne K, som väl Engström kan ha förväxlat i mörkret. (Det är ju rätt vanligt att man i minnet förväxlar olika personers beteenden även om man både skulle minnas personerna och beteendena.) Per W beskriver förresten i sitt vittnesmål 86-03-27 något halvliknande skeende på mordplatsen, som inte heller nämnts av någon av tjejerna: ”en tjej som jag upplevde som flinande, och jag sa åt henne, det här är väl ingenting att flina åt, så då vart hon litet stött på mig”.

      Själv undrar jag om detta meningsutbyte verkligen skett som Engström beskriver det, eller om det är en utbrodering från Engströms sida av något som skett på platsen.

  57. Var det verkligen gm som sprang uppför trapporna?
    Ljuger SE för att skydda gm?
    Såg SE själva mordet och gärningsmannen som vittne ?
    Vad trodde Arne Irvell?
    Netflixserien mm

    Lars Borgnäs inför årsdagen av Palmemordet | Lång intervju | Stig Engström

    1. Om Lisbeth träffades av första skottet, som sades från 47:38 i filmen.
      Så är det är det ju något som är fel, i det som står i förhöret!?

      http://www.itdemokrati.nu/page36ar.html Sid 2 86-03-01
      I samma ögonblick sjönk han ihop, kraftigt blödande från
      bröst och mun.
      Fru Palme hörde ytterligare en smäll samtidigt som hon kände hur det ”brände”
      till på ryggen.

      1. Eilert
        Nu var det ett tag sen jag läste Lars Borgnäs bok d v s Olof Palmes sista steg, men man ska nog inte dra slutsatsen att Borgnäs nödvändigtvis menar att Lisbet ljög angående skottordning. Borgnäs tror visserligen inte att Lisbet nödvändigtvis var helt sanningsenlig, men vad jag minns inkluderar inte det hur hon beskrev skottordningen.
        Borgnäs fick en aha-upplevelse när han läste igenom förhören på nytt, vilket han i och för sig säkerligen gjort många gånger, men han noterade att vittnen beskrivit att de hört ett första skott och när de hörde och/eller såg det andra skottet så föll Palme till marken. Med tanke på hur skottet tog skulle Palme redan ha legat på marken innan det andra skottet avlossades.

    2. Kalle, har lyssnat på denna intressanta YouTube intervju, med Lars Borgnäs:

      Men hur var Engström inblandad, om han var det ? Hade han någon roll, det spekulerar Borgnäs i den Otto Ekevi-YouTube, som intervjuar Borgnäs, som lika Lampers underkänner svarta urtavlan. Hade SE någon roll som han inte kunde berätta om, samtidigt som han av något skäl ville synas i media, men därför gick rullgardinen ner i Dekorimahörnan. Hans övriga iakttagelser kunde inte lösa mordet, samtidigt som hans egna rörelser påminde om mördarens, en delikat situation. Var SE inblandad i någon övervaknings-operation, med någon grupp, eller säpo , eller militärgruppen ?

      Enligt bloggtrenden här,(min anm. och spekulation), kanske Engströms mediaframträdanden hade ett budskap till en okänd omgivning, att han sett hela dramat, som ”inspektör”, och hade kontroll över hela mordscenen, bättre än någon annan, kanske skulle han agera en decoy, kanske gm sprang in på mot Luntmakargatan,(Borgnäs) lämnade vapnet, till Engström, som virrade till mordscenen,(diversion) var det SE som sprang på åsen, och givetvis desperat stoppade ner vapnet, pulade med sin handlovsväska, enligt Yvonne Nieminen ?

      För mördaren hade ju ”vanemässigt hölstrat sitt vapen”, som utbildad skytt, enligt Borgnäs. Hur hänger detta ihop ?

      Borgnäs: Stod SE i gränden, och kollade på Palme av någon anledning, skotten faller, gm springer bort, och SE får panik och springer uppför trapporna, och in på David Bagarers gata. Men SE kan eller vill inte berätta vad som hände egentligen. SE frågar : Åt vilket håll sprang han ? Hur visste SE detta, som inget sett, fram till OP, och att det var 1 gm,och inte två ? (Borgnäs). SE kunde inte heller ha missat piket-poliserna, eller måste ha mött Yvonne, som poliserna mötte vid trappan. Vem var det som vittnade om SEs signalement, var det Yvonne, och att han inte fick vittna till polisen ? Det finns inga klara uppgifter om detta. Sprang gm in på Bohemia ? Eller Luntmakargatan ? frågar Borgnäs. Men om sprang SE direkt upp på åsen , då måste han vetat att han blivit sedd.
      ———————————————
      Åke J Ek, (f.25) WACL, bodde först på Nordingråvägen 2, i Vällingby, sen flyttade norrut till Hässelby till Astrakangatan 140, (1963) radhus helt nära Olof Palme, radhus, på Tornedalsgatan. Kan han ha varit inblandad övervakning av Olof Palme, och andra socialdemokrater ? Åke Ek hade tydligen en examen från DIHR, Diplomerade Institutet för högre reklamutbildning,(1963), där fanns ju även Engström, i utbildning kring den tiden, verkar det som. Åke Ek, var även ordf. : Värnpliktiga Underofficerares Riksförbund, och Engström blev ju värnpliktig underofficer, men två möjliga samtida kontaktytor mellan dessa, som inte har framkommit tidigare. Ganska överraskande.

      1. Enligt min personliga uppfattning är det närmast omöjligt att SE ingick i en sammansvärjning med syfte att mörda statsminister. ”Han kunde inte hålla käft om nånting”, som hans kusin uttryckte det. Jag har svårt att föreställa mig den (framgångsrika) sammansvärjning som ens skulle komma på tanken att rekrytera en sådan beryktad glappkäft, om uttrycket tillåts. Om det var en grupp bakom mordet så kan vi vara rätt säkra på att den bestod av personer som kunde hålla tyst. — SE saknar ju dessutom all tänkbar erfarenhet av dylika operationer. Det är så mycket tokiga teorier kring denna människa, som — såvitt vi vet — aldrig gjort en fluga förnär att man tar sig för pannan.

        1. Den som kallar Engström en ”glappkäft”, ”som inte kunde hålla käft om nånting” , visar väl inte någon särskild respekt för honom, utan snarast förakt, han var inte indifferent, och ingen kan väl gå i god för någon annan, på samma tvärsäkra sätt. SE formulerar sig koncist många gånger. Borgnäs ställer viktigare frågor, som erfaren OP-journalist, hur SE kunde hamna i en så komplicerad situation ?

          Hur kunde han fråga LP:- ” Åt vilket håll sprang han” ? Han hade ju inte sett nånting av värde, och polisen hade ingen nytta av honom, verkar det som, vilket de insåg. Hade han då någon annan roll,som han inte kunde berätta om ? Han såg inte Anders B., vilket alla undrar över. Frågor som infinner sig.

          Sven Anér: SE nämner inte den 1/3, till PU, sin ”förstahjälp” till Palme, varför inte ?

          Det borde ju ha framkommit, att han hjälpte till på mp, skulle inte vem som helst ha sagt, att: – ”Han inledde livräddande åtgärder direkt !” Detta är ju frågor som lodar ett viktigt vittne, som inte behöver vara gm.

          Fanns det någon koppling mellan Åke J. Ek, och Stig Engström, i deras kanske gemensamma reklam-utbildning på DIHR, hade Ek,någon koppling av övervakning till Olof Palme, från Vällingby, samt hade de mötts i Värnpliktiga Underofficerares Riksförbund, på 1950talet, där Ek var ordf. då SE blev plutonchefs-utbildad. Detta har tidigare inte redovisats.

          Sven Anér frågade, och var inne på SE-spåret redan slutet av 1989, och undrar då vilket viktigt jobb han måste klara av den kvällen – som inte kunde lämnas till en kollega, nu har ju det sagts vara en broschyr
          för en försäkring, men frågan var ok i sammanhanget då. De utväxlar brev 9/1 1990, som SE besvarar så
          korrekt och genomtänkt som möjligt, han kanske skulle ha gjort det även om han förhörts av the bad cop.
          Men fel som Togogalthus att töntförklara Engström.

          1. Gällande livräddningsarbetet är det nog ingen som påstår att SE var mer aktiv än att han framförde något om framstupa sidoläge. Inte ens SE själv inledningsvis. Att SE och AB inte sett varandra är förstås lite märkligt.

  58. Samhällsmagasinet Avsnitt

    https://gunnarwall.wordpress.com/2022/02/11/nu-kan-vi-hora-en-timme-dar-stig-engstrom-berattar-om-mordkvallen/#comment-32959

    —– ”Detta betraktar vi som sakligt sett innehållslös retorik…………”

    Om man kan bortse från prestigen, som är mycket påtaglig i MOP-debatterna, har jag två uppslag som ligger väl i linje med ert:
    —– ”utifrån perspektiven att hindra ärekränkning och öka insynen i myndigheters arbete”
    så skulle nedan två punkter kunna vara ”gynnsam för samhället” om ni skulle driva dem.

    1) Christer Petterssons familj dömdes till livstids tystnad och Anckarström-skam trots att det fanns 1989 uppenbara belägg för att CP var oskyldig bland annat genom att trovärdiga vittnen inte blev hörda.
    Än idag fortsätter icke insatta MOP-profiler att hävda den oskyldige Christer Petterssons skuld, nu senast granskaren (!?) i Granskningskommissionen GRK Hans-Gunnar Axberger med sin bok Statsministermordet.

    2) Hur kunde Granskningskommissionen GRK missa att granska PU:s beslut 1987 att Skandiamannen var ett mordplatsvittne, som ”varande på platsen”?

    Om det skulle vara intressant så finns några exempel på stöd för punkterna nedan. Avsikten är INTE att ge stöd för Skandiamannens skuld utan belägg för de två punkterna som ligger inom era områden ärekränkning och öka insynen i myndigheters arbete

    ——-

    1) Christer Pettersson oskyldig

    +++ Vittnet i gränden, Lars J, var mycket bekant med Christer Petterssons utseende genom att båda bodde i Sollentuna där CP var en profil. Eftersom Lars kunde studera gärningsmannen under en längre tidsföljd kunde han definitivt avfärda att det var CP som sprang förbi.
    https://www.expressen.se/nyheter/palmevittnet-pekar-ut-engstrom-som-mordaren/

    +++ Lisbeth Palme beskrev tidigt GM för familjen vilket överensstämde med Skandiamannen (Joakim Palme). ”Inget misstämmer” 5:10 in i intervjun.
    https://www.expressen.se/tv/nyheter/joakim-palme-gar-inte-att-fa-bort-stig-engstrom-fran-mordplatsen/

    +++ Vid vittneskonfrontationen i december 1988 kunde ingen av nyckelvittnena peka ut CP.
    Lisbeth Palme kunde peka ut vem som var missbrukare, d.v.s. CP eftersom de andra var poliser (Källa: Utredare i Palmegruppen som deltar i Palme-rummet).

    +++ Eftersom mördaren kom bakifrån såg inte Lisbeth Palme vem som sköt. Hon såg gärningsmannen när han flydde ”med lätt studsande löpstil som en alkoholist”. Hennes minnesbild blev också kontaminerad av Anders B som flytt till Dekorimas ingång och av Lars J som fick Lisbeth Palme att tro mördaren hade stannat upp i gränden,

    +++ Ingrid K sa i förhör 24 april att Lisbeth och Mårten Palme i samtal på Sabbatsberg båda var ÖVERTYGADE om att den man Lisbeth hade sett, mördaren, och den man Mårten hade sett, Grandmannen, var SAMMA MAN”.

    +++ Mårten berättade i hovrätten att han såg Grandmannens ansikte och beskrev honom enligt följande: Fyrkantigt ansikte, 180 centimeter lång, kraftigt byggd, keps med knäppe till skärmen, stålbågade glasögon och blå täckjacka, ganska långt ner på benen.
    https://www.expressen.se/nyheter/det-ar-mycket-mojligt-att-det-var-honom-jag-sag

    +++ Grandvittnet Anneli K – ”Det var SE som jag såg utanför Grand!!”
    https://areena.yle.fi/audio/1-50557332

    +++ Grandvittnet Margareta S – Antagligen den som har sett Grandmannen bäst och har inte ifrågasatt väninnan Anneli K.

    +++ Ingen har kunnat förklara bort Skandiamannen trots att han antagligen är en av de mest utredda i den svenska kriminalhistorien.

    2) Hur kunde Granskningskommissionen GRK missa att granska PU:s beslut 1987 att Skandiamannen var ett mordplatsvittne, som ”varande på platsen”?

    +++ Skandiamannen SE utreddes från april 1986 och blev avförd från utredningen i februari 1987 som oskyldig. SE befann sig på mordplatsen med gärningsmannasignalement och saknade alibi. Andra vittnen fick alibi av en eller flera andra brottsplatsvittnen. Nyckelvittnena Nicola F och Yvonne N (april 86) uppfattade att mördaren var medelålders, SE var 52 år med mera, med mera.

    +++ Vid presskonferensen den 10 juni 2020 påpekade PU att avförandet av SE 1987 var kanske det avgörande misstaget för Palmeutredningens misslyckande. Tack vare journalisten Thomas Pettersson upptäcktes det fatala misstaget 2017, inte av PU. Innan hade inte PU kommit fram med något substantiellt, som i misstankarna mot CP.
    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/palmegruppen-haller-presskonferens

    +++ Det kan finnas många anledningar varför GRK inte granskade PU:s avförandebeslut 1987:
    —– GRK eller uppdragsgivaren avgränsade granskningsuppdraget felaktigt, Utredningsmaterialet var för omfattande för att kunna granska tillförlitligt, GRK var övertygad om CP:s skuld och bortsåg från statsvetaren J W Clarkes SE-överensstämmande gärningsmannaprofil, Granskarna saknade tillräcklig kompetens med mera, med mera.

    1. Vi har inte utpekat Christer Pettersson som vare sig skyldig eller oskyldig eller överhuvudtaget befattat oss med frågan om Palmemordet tidigare. Vi anser självfallet inte att man ska förtala Christer Pettersson heller. Om någon menar att Axberger osakligt pekar ut Pettersson som skyldig till Palmemordet i sin nya bok, får denne gärna skicka en välunderbyggd artikel till oss i detta ämne.

    2. Hej Mikael A,
      Mycket beklagligt och oroväckande har nu världen och Europa fått extremt allvarliga saker att tänka på. Därför kan denna typ av ”futtigheter” kännas lite oväsentliga.

      Men nej Mikael, Hans-Gunnar Axberger fortsätter inte att i sin bok Statsministermordet ”att hävda den oskyldige Christer Petterssons skuld”. Jag rekommenderar dig att läsa boken innan du själv kommer med ytterligare felaktiga påståenden – boken är klart läsvärd oavsett vilken teori man själv har som läsare. Och det kan också sägas att Axberger i boken på intet sätt beskriver Engström som en omöjlig gärningsman, utan det Axberger gör är att resonera kring främst den juridiska aspekten kring Krister Peterssons defacto-utpekande av Engström som Palmemördare. God läsning!

      1. Anders Fredric
        Ingen har hittills lyckats förklara bort SE, som är särskilt påtagligt i denna blogg som du vet. Eller hur? Eller har du något trovärdigt konkret som motsäger det?
        Axberger sprider desinformation med sin okunskap genom sina vinklade substanslösa antydningar om att SE är oskyldig:
        —– Paret Palme var förföljd från Grand till gatuköket, Dekorimamannen från 14 mars var inget minnesspöke, GM hade Jack Nicholson-mössa, GM hade ingen handledsväska på sig, Lisbeth Palmes utpekande av den helt OSKYLDIGE Christer Pettersson var korrekt, kränkningarna kan fortsätta o.s.v.
        Så ditt ”utan det Axberger gör är att resonera kring främst den juridiska aspekten kring Krister Peterssons defacto-utpekande av Engström” är bara………
        Om Axbergers syfte med boken är att försöka dölja sitt eget misslyckande som granskare att inte granska beslutet 1987 att avföra SE som misstänkt så misslyckas han även med det.
        På ett häpnadsväckande sätt avfärdar Axberger sitt granskningsmisslyckande med att han inte trodde på SE som GM och det trodde inte Holmér och Ölvebro heller på!? GRK skulle alltså inte granska Palmegruppens åtgärder utan vad?
        Redan 1989 påvisade Sven Anér för rättsväsendet att SE inte kunde förklaras bort som GM och uppmanade dem att utreda SE. Anér blev också den ENDE som kom att pressa SE på hans lögner (SE pressades inte i 25 april-förhöret då PU inte ville göra honom misstänksam).
        I stället för att då granska Anérs SE-uppgifter som inte gick att förklara bort raljerar nu Axberger om Anérs andra teorier utan att nämna hans SE-belägg och varför det inte granskades.
        Först granskaren Inga-Britt Ahlenius och nu då granskaren Axberger.
        https://www.dn.se/debatt/riksaklagaren-maste-ateruppta-palmeutredningen/

        1. Vad betyder det ens att ”förklara bort” någon? Vad är det för märklig placering av bevisbördan? Ingen ska ”förklara bort” honom, utan den som påstår att han begått brottet ska belägga sitt påstående!

          1. Johan M

            Ställt bortom rimligt tvivel då.
            Iakttagelsen av Lars J, vad han berättade för väktarna, gärningsmannasignalementet m.m. m.m,

            1. Engström har inte gärningsmannens signalement och iakttagelsen av Lars J tillsammans med övriga observationer han gjorde på mordplatsen och berättade för bland annat väktarna ger honom alibi

            2. Det finns oerhört många tvivel om Engströms skuld. Ingen skulle ha varit beredd att åtala honom på de ”bevis” som finns. Inte Helin, inte Skarp, inte Almblad, inte Riberdahl. Inte ens chefsåklagare Krister P – trots att han tidigare på lösa boliner anklagat en oskyldig person för ministermord (Per i Anna Lindh-saken). Ett åtal mot Engström hade inte kunnat sluta i annat än frikännande.

        2. Mycket intressant intervju med Leif L. Han ger SE alibi här. Däremot är det inte säkert Leif har rätt om tiden att mordet skedde som senast runt 23:18. Detta bygger nämligen på att hans klocka gick exakt rätt. Det är viktigt komma ihåg. Den kan precis som alla andra klockor verkar ha gjort, gått fel med kanske så mycket som ett par minuter. Det han berättar om SE och dennes språngmarsch efter poliserna ”rundar” ju däremot naturligtvis SE fullständigt. Leifs övriga uppgifter, bla gärningsmannens längd, ålder, rörelsemönster, klädsel och avsaknad av huvudbonad är också sådant som talar emot SE som gärningsman.

          1. Han har ju också gett ut ett häfte som kallas för bok nyligen, i år (Den oplanerade möjligheten: Chevamannen berättar), där han redogör för sina (förmenta) minnesbilder.

          2. Simon A

            Leif L????

            Simon höll inte du på bli bloggens nya SE-tvivlar-stjärna? Leif L!? Vad händer?

            1. En kommentar med oerhört mycket innehåll, märker jag! Leif L må vara en osäker källa mot bakgrund av de tidiga förhören, men sedan 1989 har han uppenbarligen hållit fast vid att han såg SE.

            2. Mikael A:
              Vad som händer?
              Jag jobbar enligt principen att man är oskyldig till motsatsen är bevisad. I stället för att klistra nedsättande epitet som ”tvivlar-stjärna” på dina meningsmotståndare kan du väl hålla dig till själva sakfrågan. I detta fallet Leif L:s bekräftelse av Engströms språngmarsch. Du kan ju inte gärna pga tidsaspekten mena att han är mindre trovärdig än exempelvis Grandvittnet Anneli K som du hänvisar till. Med samma resonemang som du själv använder så har ju exempelvis inte Leifs vän Jan A protesterat mot den här uppgiften från Leif. Det innebär med din egen logik att SE alltså har alibi. Det var ju bra vi redde ut det.

              1. Även om jag tror att Leif L har ärliga avsikter och inte medvetet ljuger, sätter jag ingen tilltro till detta, av följande skäl.

                Liksom i tingsrätten 1989 menar Leif L idag att Engström, som han inte tidigare träffat och inte heller träffar senare under mordnatten, har ett visst motiv med sin språngmarsch, nämligen att gå poliserna tillhanda med viss information från Lisbeth. Detta måste han ha fått från Rapportsändningen (eller på annat sätt från media) och inte observerat själv. Något samtal mellan SE och Lisbeth säger Leif sig inte ha sett eller hört (förhöret 2020, s. 4). Han nämner inte heller, i något förhör, något samtal mellan Jan A och SE eller att han själv skulle ha samtalat med SE.

                Leif L har dessutom fått för sig att SE, som var 182 cm lång, var ca. 170 cm och lika lång som Lisbeth – ”han alltså säga att Skandiamannen är på ett ungefär lika lång som Lisbeth Palme” (s. 2-3); detta är förstås inte heller en observation Leif L kan ha gjort på mordplatsen, och han har inte redovisat den sedan förhöret 2020. Gällande Jan N, har Leif L själv framfört att ”han själv och Jan [A] har fått lite olika bilder av händelseförloppet den aktuella kvällen”, eftersom Jan fokuserade på Anders B; dessa skilda synsätt har medfört ”störningar” mellan dem (s. 5-6). ”Jan o jag har skilda åsikter och vi har aldrig pratat ihop oss . Vad han så fort r stå för honom och jag står för det jag såg” skrev Leif L öppet på Facebook den 31 januari i år. Man kan således knappast mena att Leif och Jan har samma minnesbild av SE (något de heller aldrig påstått att de har).

                Därtill får man ju inte glömma att Leif L i förhör 27 april 1986 angående sade: ”Jag vet inte att jag har sett honom på platsen” och ”Men jag kan inte minnas att jag har sett honom.” och på frågan ”Men det är inget spontant att du minns den mannen?” svarade ”Nää, man fäste inte så mycket uppmärksamhet just på personerna som var på platsen.” (s. 7-8). Han säger även ”det där är man ju influerad av vad man har hört och sett i massmedia”. Leif har sedan första dagen minnesbilden att gärningsmannen var barhuvad, och kontaktade därför berörd polisman för ”att försöka få honom [att] ta bort den där kepsen” (s. 9). I förhöret 1 mars 1986 menar Leif att den ”cepsman” som det skett en förväxling med är den som Jan hade ögonkontakt med under hela händelseförloppet, dvs. Anders B (som dock bar mössa).

                I tingsrätten menar Leif dock att kepssignalementet ”förmodligen [var] en förväxling med den här mannen ifrån Skandia som sprang in i gränden, som var klädd på det viset”. Här skiljer sig uppgifterna från april 1986: ”Ja, jag har ju sett honom på platsen, det har jag gjort. Men i vilket skede han kom dit, det vet inte jag.” Leif har uppenbarligen läst om SE eller sett Rapportinslaget, och säger att han har ”facit i hand” och att SE ”arbetat på Skandia och sedan kom fram till mordplatsen och sedan så kilade han runt hörnet och in där i gränden”. När han pressas om sin minnesbild säger han att ”det är ungefär det att jag har sett honom gå in… kila in i gränden … […] I språng mer eller mindre”. Han tillägger ”för jag tror att han hade några uppgifter… han skulle tala med någon polis…” men detta var Leif osäker på. I hovrätten nämner Leif inte iakttagelsen av SE överhuvudtaget (om inte denne implicit avses med att det ”funnits andra på platsen som [i motsats till gärningsmannen] haft rockar”); Leif nämner dock Jan-Åke S (”en ljusare man med glasögon”, ”pilotglasögon mer eller mindre”) som gick fram till bilen. (Jan A nämner för övrigt inte heller SE i hovrätten.)

                Förklaringen till de ändrade uppgifterna har varit olika. I förhöret 2020 mindes Leif inte sin förhörsutsaga från april 1986, utan kan bara säga att han ”var ganska uppskärrad vid det aktuella förhörstillfället” (2020 års förhör, s. 6).

                Att Leif L haft koll på media från och med mordnatten framgår redan av hans första korta telefonsamtal till polisen (86-03-01 kl. 12.15). Jag har svårt att få annat intryck än att Leif L sammanblandar sina minnesbilder från mordkvällen med observationer i media av SE, och ”bakar in” SE i sin minnesbild. Det förklarar varför Leif inte ser SE anlända till platsen, och inte heller ser något annat (t.ex. samtal med Lisbeth eller Jan) än just språngmarschen in i gränden. Det förklarar också varför Leif uppehåller sig vid SE:s motiv för språngmarschen, något han inte kan känna till något om. Vidare förklaras att Leif kan ta så fel på SE:s längd. Jag tror att Leif, som är övertygad om att Christer P är mördaren, velat rädda SE från att utsättas för ett justitiemord. Han drivs av uppriktighet och god vilja, men den sammantagna bilden kan för mig inte bli annan än att hans utsaga om SE måste lämnas utan avseende.

          3. Vissa saker kan ju inte stämma här. Leif L och Söderström var ju inte först på plats precis – det vet vi ju. Gällande den nya tidsteorin antar jag att någon som är insatt och har läst boken som visas på videon kanske kan förklara deras styrkor och svagheter.

          4. Suck, inget ont om Leif L överhuvudtaget men Gjutarenäfve är inte seriös. Han slarvar bort något som kunde ha blivit en riktigt bra intervju om han hade varit påläst, men han är häpnadsväckande okunnig och sensationssökande.
            Det värsta var nog när Gjutarnäfve frågar: Har du i tingsrätten eller hovrätten sagt att det inte var Engström?
            Det finns en fråga som jag ser som mest angelägen beträffande Leif L:s vittnesmål och det är när han i förhöret den 27 april säger: ”Där har man ju egna teorier. Jag vet inte att jag har sett honom på platsen, men i och med att man har teorier om vad som har hänt med hans beteende va, om det är rätt att uppge det i det här sammanhanget det vet jag inte.” D v s syftandes på Engström.
            Leif L har ju inte varit skygg under åren och det kunde Thomas Pettersson ha tagit upp med honom för att få ett tydliggörande, men det gjorde han uppenbart inte utan tolkade det istället på det sätt som var mest fördelaktigt för hans teori.

            1. Catharina E:
              Ja det hade varit väldigt bra att få klarhet i vad han i förhöret menade med detta. Jag vill minnas jag läst ett nyare förhör med honom, under KP:s ledning, där man frågade om just detta men tyvärr verkade inte Leif komma ihåg. Det förhöret borde finnas på palmemordsarkivet.

              Det fanns även en till ny intervju gjord av Gjutarenäfve, denna då med den fd polisen som hjälpt Leif med boken. Länkade inte till den intervjun då jag har svårt att ta den seriöst.

                1. Tack, Simon A och Mikael B

                  När jag skriver inget ont om Leif L menar jag inte att det saknas skäl att diskutera det han säger i intervjun men jag avstår från det.

            2. Har Gunnar eller någon annan här läst Leif L:s bok? Och om han nu är publicerad författare borde man väl få skriva ut efternamnet? Vi skriver ju inte Lars B och Thomas P.

                    1. Det är uppenbarligen ingen riktig bok, utan ett litet häfte, vad jag förstått. Jag tror hellre jag lägger 150 kr på något annat.

                    2. Jag har beställt den av Leif Ljungqvist. Och namnger honom i fortsättningen även med efternamn på bloggen just eftersom han framträtt som författare, precis som Anna Hage. Det finns visserligen många vittnen som låtit sig intervjuas med namn och bild, men då är det inte lika klart att initiativet kommer ifrån dem, därför gör jag den skillnaden.

                      Och jag återkommer till Leif Ljungqvists bok (som inte är så omfattande, det vet jag.)

            3. Ja, jag måste bara instämma och lägga till att Gjutarnäve är ingen höjdare när det gäller att göra intervjuer. Oprofessionell och stundtals mycket dåligt påläst.
              Det klart det är intressant att Leif L blivit hotad att vittna mot CP. Det är ju skrämmande, om han hållit tillbaka i tingsrätten och hovrätten, att han kände igen CP vi konfrontationen och hans kroppsrörelser.
              Varför vågar han inte berätta vad han tyckte om den ”dominanta” domaren i Hovrätten? ”Det finns ju det som förekommit i hovrätten som jag inte bör nämna…” ? Inga följdfrågor på det? Vad tror ni han menar där?

              1. Calle, jag vet inte vad Leif L hade för synpunkter på Birgitta Blom. Det enda jag kan komma att tänka på är att han stack ut hakan rejält i hovrätten och sa att om Christer Pettersson hade smala anklar så var han inte gärningsman, varpå Christer Pettersson förklarade att han hade kraftiga ben och smala anklar.
                Claes Borgström kommenterade det efteråt och diskuterade huruvida det hade varit möjligt eller tillbörligt att kräva att Christer P skulle visa rätten sina anklar.

              2. Calle
                Jag har nyss begärt ut om han fått hot men det fanns inte i materialet. Undrar om han inte anmälde det. Men jag frågade om via brev eller tele så nu har jag ställt en följdfråga eftersom han själv sagt han fick hot.
                Vittnet Anki R på Brunkebergsåsen fick ju hot men kastade breven tex. Hon fick med konstiga telesamtal.

                  1. Det var jag som la till det när jag modererade kommentaren eftersom jag i vanlig ordning inte tar med vittnens efternamn och i stället la in en placering som skulle göra det lättare för läsaren att förstå vilken vittnesobservation du syftade på. Jag trodde det var okontroversiellt, annars hade jag frågat dig.

                    1. Hade den flyttat på sig tillfälligt…? 🙂

                      Mer allvarligt talat: Anki R:s observation gällde ju en man som hon säger att hon såg precis ovanför trapporna till Tunnelgatan. Det är väl så mycket Brunkebergsåsen man kan tänka sig.

                      För den som inte är Stockholmare: här är en bild av Brunkebergsåsens utbredning på Norrmalm från 1642.

                      Sedan dess har åsen grävts bort en del. Men just ovanför Tunnelgatan reser den sig högt över omgivningen.

                    2. Anki R:s observation är ursprungligen från Regeringsgatan. I en intervju med TV4 långt senare sa hon att det var precis ovanför trapporna.

          5. Visst har ni noterat att Leif L säger att poliserna sprang på högra sidan av barackerna och efter dem SE på vänstra sidan.
            Bortsett ifrån att Gjutarnäfve inte verkar särskilt insatt i materialet och stundtals ställer rätt dåliga frågor så är ju i alla fall den informationen väldigt värdefull då den kan räta ut frågetecken beträffande ”språngmarschen”.

        3. För en gångs skull ger jag dig rätt på en punkt, Mikael A. Självklart borde Granskningskommissionen ha tittat närmare på de misstankar som polisen hade mot Stig Engström 1986-1987. Inte för jag tror att kommissionen nödvändigtvis skulle ha kritiserat utredarnas beslut att lägga honom ad acta, men ändå.

          Inga-Britt Ahlenius har försvarat sig med att Engström inte ingick i det underlag som granskarna fick tillgång till. Den nuvarande riksåklagaren, Petra Lundh, som var sekreterare i kommissionen, var för övrigt en av de som grävde i grundmaterialet och som försåg övriga med underlag. Men det är förstås kommissionens ordförande, Lars Eric Ericsson, som bär det tyngsta ansvaret för denna blunder.

          Om det nu verkligen var så att Skandiamannen endast förekom som mordplatsvittne i de pärmar som kommissionen gick igenom, så räcker det inte alls som försvar. För vi ska alltså påminna oss att den absoluta merparten av materialet om misstankarna mot Engström blev offentligt redan 1989, inklusive Per H:s internutredning. Så visst måste det bli bakläxa för hela kommissionen.

          1. Jag trodde att en sekreterare bara skrev ner det de undersökte och kom fram till. Nu blir jag ännu mer oroad över att hon vägrar öppna utredningen igen.

          2. Hääääärligt Mikael B!

            Jag vet att Ahlenius försvarar sin insats med avgränsningen. Men att den var korrekt hade även utförarna, de som hade granskningskompetensen, ansvar för innan de åtog sig uppdraget.

            Att inte granska PU:s fatala beslut 1987 var då enligt Axberger att han inte trodde på SE som GM och det gjorde heller inte Holmér och Ölvebro!?

            Ännu värre blir Axbergers bok när han sprider lögner ( ställt bortom rimligt tvivel) p.g.a. sin okunskap som att paret Palme var förföljd från Grand till gatuköket, Dekorimamannen från 14 mars var inget minnesspöke, GM hade Jack Nicholson-mössa, GM hade ingen handledsväska på sig, Lisbeth Palmes utpekande av den helt OSKYLDIGE Christer Pettersson var korrekt m. o.s.v.

            PU har ju pekat ut SE och att det är ställt bortom rimligt tvivel. Axbergers bok visar att GRK saknade kompetens för sitt uppdrag och att det är ställt bortom rimligt tvivel.

            Jag bjuder tillbaka med att du var först ut i bloggen i mars 2018 med att visa på att Lars J;s placering var fel i Nationens fiende. SE blev rejält omskakad under två månader.

            1. Mikael A,
              Uppgiften om Lars J:s felaktiga placering i Nationens fiende kan jag inte ta åt mig äran av. Jag tror snarare att det är till Jörgen G du ska rikta dig.

              1. Mikael B

                Så han var med redan i mars 2018 när du kom med ditt inlägg om Lars J:s placering?

            2. Vilka lögner bortom rimligt tvivel sprider Axberger? Menar du att alla som inte gör samma bedömning som du av ett material ljuger? Och om de gör en annan bedömning än du är de inkompetenta, också det ”bortom rimligt tvivel”? Det verkar för mig som överord och hybris. Tagga ned.

          3. Är du säker på det där med Per H:s internutredning? Jag har svårt att tro att man skickade mer än förhören till tingsrätten (och redan att man skickade väktarförhören – utom Anette K:s – ansåg ju Ölvebro var ett misstag).

            1. Johan M,
              Du kan ha rätt att det kan vara på sin plats med ett tillrättaläggande eller en precisering. Att Per H utfört en internutredning i syfte att utreda misstankarna mot Engström blev känt i samband med hovrättsförhandlingarna hösten 1989. Av ett offentliggjort förhör fick allmänheten också insyn i de åtgärder som Per H hade vidtagit inom ramen för internutredningen. Där fanns en del häpnadsväckande uppgifter, som rimligen borde ha intresserat den senare Granskningskommissionen, men som tycks ha gått ledamöterna alldeles förbi.
              Samma dag som Krister Petersson lade ned förundersökningen, dvs den 10 juni 2020, publicerade Dagens Arena en lång artikel av Klas Gustafsson: Medierna och Skandiamannen. Där påpekas bland annat att det hade funnits gyllene tillfällen för både rättssamhället, medierna och granskarna att intressera sig för Stig Engström redan på 1980-talet eller 1990-talet. Bland annat tas det utredningsmaterial upp som blev offentligt i samband med hovrättsförhandlingarna hösten 1989:
              Som om inte detta vore nog, kunde den vetgirige läsa ett märkligt förhör med Skandias säkerhetsansvarige [Per H], som tidigare arbetat som mordutredande polis. I förhöret med sina tidigare kollegor avrapporterade han sitt uppdrag från dem att diskret utreda misstankarna mot Engström. Det framgick att han hållit förhör, gjort rekonstruktioner och planerat att leta efter vapendelar i grafikerns rum. Om advokat Liljeros hade läst de här handlingarna torde han ha förstått att Stig Engström under en tid varit misstänkt för det mord som hans klient nu stod åtalad för. De journalister som hade till uppgift att granska utredningen och rättegångarna hade anledning att fråga sig om inte Engströms angelägenhet att få torgföra sin förväxlingsteori kunde bero på att det var han som var mördaren.
              https://www.dagensarena.se/essa/medierna-och-skandiamannen/

              1. Vid närmare eftertanke bör det ha varit redan vid tingsrättsförhandlingarna som materialet lämnades ut, dvs ett par månader tidigare.

        4. Mikael A:
          Eftersom du inte tycks ha läst Axbergers bok men kanske ändå vill försöka sätta dig in i vad det är han egentligen skriver om så kan du lyssna på inslaget nedan.

          En god vän uppmärksammade mig nämligen på det här inslaget:

          Studio Axess 2022 – Hans-Gunnar Axberger – Palmeutredningen: 34 år utan goda nyheter:

          Om du sen känner att du inte vill se hela inslaget kan du hoppa till ca 25:30. Där får du höra att Axberger inte tar ställning till vem som är förövaren utan konstaterar bara att bevisningen mot Christer P var starkare än mot SE.

          Det är egentligen ganska självklart eftersom det är svårt att hävda motsatsen med tanke på att det inte finns någon bevisning alls mot SE. Endast illa underbyggda indicier och ett par rena felaktigheter, bla omkastningen av utstämplingen. I Christers fall hade man ju faktiskt ändå Lisbets utpekande.

          Att som du gör, utan några som helst belägg påstå att ”Axberger sprider desinformation med sin okunskap” tolkar jag som att du inte satt dig in i vad det är han egentligen skriver om. Dessutom tycker jag det blir onödigt högt tonläge att uttrycka sig på det viset bara för att han inte råkar dela din övertygelse.

          Du skriver slutligen också inledningsvis att ”Ingen har hittills lyckats förklara bort SE”. Jag skulle säga att det är ju precis tvärtom. Ingen har hittills lyckats binda honom till brottet. Varken du, åklagaren eller någon annan. Den mest rimliga slutsatsen man kan dra är att det med stor sannolikhet helt enkelt beror på att han inte är gärningsmannen.

  59. Delvis samma gamla svammel och oerhört sena ”stöd” för SE som gärningsman, utan hänsyn till andras kritik. (Men du har förstås rätt i sak om Christer Pettersson – bevisningen mot honom höll inte.) Margareta S har som sagt sedan 1989 sagt att hon ”helt säker[t] inte skulle kunna känna igen mannen utanför bion idag om hon fick se honom”. Vittnen har ingen skyldighet att ifrågasätta varandra i media, och att påstå att något är riktigt för att det inte är ifrågasatt av ett visst vittne är, enligt min personliga mening, bara dumt. Gärningsprofiler som gjorts passar väl tämligen bra in även på Christer, så jag ser inte vad de ”bevisar”.

    1. Johan M, Simon A

      Observera att jag inte tycker att Axbergers lögner är direkt avsiktliga
      utan att de beror på okunskap och von oben-respektlöshet. Dessa egenskaper har kännetecknat ett antal kända ”MOP-profiler” under åren, som uttrycker sig utifrån sin högre position i någon hierarki i stället för utifrån kunskap.

      SE:s skuld är ställd bortom rimligt tvivel och ingen har lyckats ändra på det.

      Med sin von oben-attityd låtsas varken Axberger om det eller att han och GRK kapitalt missade att granska beslutet 1987 att avföra SE som misstänkt något som Thomas Pettersson lyckades ensam med. Missen ledde till fortsatta bakslag under tjugo år!
      https://www.svt.se/nyheter/inrikes/palmegruppen-haller-presskonferens

      Utan självkritik och insikt som är häpnadsväckande försöker Axberger inte ens förklara bort Skandiamannen och PU:s beslut 2020-06-10. Axberger radar i stället då upp gammalt tok som att paret Palme var förföljd från Grand till gatuköket, Dekorimamannen från 14 mars var inget minnesspöke, GM hade Jack Nicholson-mössa, GM hade ingen handledsväska på sig, Lisbeth Palmes utpekande av den helt oskyldige Christer Pettersson var korrekt o.s.v.

      Samma gör också granskaren Ahlenius. Precis som Axberger vill hon inte ta till sitt misslyckande trots GRK:s enorma resurser och möjligheter i jämförelse med TP. Hon försöker heller inte att förklara bort SE utan bara avfärdar KP:s beslut.
      https://www.dn.se/debatt/riksaklagaren-maste-ateruppta-palmeutredningen/

      Med tanke på vad Axberger och Ahlenius nu naivt uttrycker och visar på går det att undra över vilka kompetenskrav som ställdes på granskarna i GRK.

      En annan MOP-klassiker ”från ovan” måste också nämnas i detta sammanhang. Lyckligtvis försvann han mer eller mindre ur MOP-debatten efter detta.
      https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/ngKl0L/mordet-pa-olof-palme-ar-ett-galenskapens-gift–inte-bara-journalistiskt

      1. Mikael A,
        du skriver att SE:s skuld är ställd bortom rimligt tvivel. Det kan du naturligtvis anse samtidigt som du noterar att Hans-Gunnar Axberger hävdar motsatsen. Du försöker förklara det med att Axberger saknar självkritik, saknar kompetens och har en von oben-attityd. Rent formallogiskt är det inga problem med ditt resonemang så länge vi håller oss på det allmänna planet. Så skulle det förstås kunna vara. Men det jag vill fråga dig är: kan du namnge en enda jurist som har sagt att SE:s skuld är ställd bortom rimligt tvivel?

        1. Gunnar

          Det är naturligtvis hypotetiskt eftersom SE aldrig kom att ställas inför rätten SOM DU VET.

          Vi vet att Krister Petersson har sagt det indirekt med ”att SE inte går att komma runt” och för att utredningen skall kunna återupptas krävs att SE FÖRST måste kunna förklaras bort.

          Du och andra har ju försökt via DN Debatt utan framgång.
          https://www.dn.se/debatt/riksaklagaren-maste-ateruppta-palmeutredningen/
          https://www.dn.se/debatt/15-uppgifter-talar-mot-att-skandiamannen-skot-palme/

          Då går det med rätta att undra om det överhuvudtaget finns någon rimlig alternativ förklaring till att SE skulle kunna var oskyldig om varken du eller PU har något med substans efter snart två år,
          d.v.s. ”att SE inte går att komma runt” kan då jämställas med att SE:s skuld är ställt bortom rimligt tvivel, bortsett från det juridiska då SE är död sedan mer än tjugo år.

          Axberger och Ahlenius låtsas inte om sina tillkortakommanden och att TP fick göra deras jobb.
          Till råga på allt sprider Axberger i stället gammalt tok som att paret Palme var förföljd från Grand till gatuköket, Dekorimamannen från 14 mars var inget minnesspöke, GM hade Jack Nicholson-mössa, GM hade ingen handledsväska på sig, Lisbeth Palmes utpekande av den helt oskyldige Christer Pettersson var korrekt o.s.v.

          Oberoende om SE är skyldig eller inte borde deras von oben-respektlöshet uppmärksammas på bloggen för bloggens trovärdighets och oberoendes skull.

          Så gärna, Gunnar, go ahead med detta.

          1. Krister Petersson hävdade att han inte trodde att han skulle ha haft så att det räckt till ett åtal mot Stig Engström om denne hade levat. Vi får väl tro Petersson på hans ord i det avseendet. Och det är mycket långt från att Stig Engströms skuld skulle vara ställd bortom rimligt tvivel. Definitionen på ”bortom rimligt tvivel” är ju inte bara att det finns så att det räcker till ett åtal utan också att det räcker till en fällande dom.

            Det här är inte något som jag bara tycker. Det är sådana vedertagna juridiska tankegångar som det svenska rättssystemet är uppbyggt kring.

            Jag frågar därför igen: känner du till någon enda jurist som hävdar att Stig Engströms skuld är ställd bortom rimligt tvivel? För att din uppfattning skulle ha någon som helst tyngd borde ju de flesta jurister anse att det förhåller sig på det sättet. Men om jag förstår dig rätt kan du inte ens skaka fram en enda kammaråklagare eller nybakad advokat som hävdar något sådant.

            I så fall kan jag bara dra den lite chockerande slutsatsen att du helt enkelt utsett dig själv till uttolkare av juridiken på området.

            Och det är naturligtvis din rättighet att hävda att alla jurister har fel om bevisläget mot Engström och att du ensam har rätt, vilket alla kloka människor borde förstå. Det vill säga: du tvivlar för egen del inte ett dugg på Engströms skuld – och därmed är saken klar.

            Den som vill antyda kritik mot en sådan inställning skulle då å andra sidan kunna hävda att du visar prov på en viss von oben-respektlöshet gentemot Sveriges samlade jurister.

            1. Gunnar

              Nu trilskas du bara och använder en av dina härskartekniker.

              Än en gång, SE har varit död i över tjugo år och blev aldrig prövad i en rättegång. Så vi får aldrig veta vad vittnen och SE skulle ha sagt vid en sådan förhandling. Så det finns ingen juridisk diskussion som du försöker få till med din teknik.

              Däremot säger KP att det inte går att komma runt SE och efter det har ingen kunnat visa på någon rimlig alternativ förklaring till att han skulle var oskyldig.

              Så jag ser inget fel i att ”SE går inte att komma runt” kan förtydligas med ”ställt bortom rimligt tvivel” då detta inte handlar om någon juridisk diskussion som du försöker styra det till. Eller hur?

              Axbergers förklaring till att beslutet 1987 aldrig granskades var att vare sig Holmér eller Ölvebro trodde på SE. Det lustiga med det är att just beslutet 87 låg till grund för Ölvebros avfärdande att starta utredning mot SE igen (Sven Anér 1989, Olle Minell 1991).

              I stället för att trilskas borde du ta upp detta i bloggen för dess bästa då Axberger ger en helt annan bild.

              1. Då fick jag veta det, Mikael A – du säger själv att din bedömning av skuldfrågan när det handlar om Stig Engström inte handlar om en juridisk diskussion. Den handlar helt enkelt om vad du tycker själv.

                Anledningen till att det förs juridiska diskussioner om skuldfrågor är annars att det finns en ambition att fastslå slutsatser med någon sorts begriplig och saklig metod när det gäller så allvarliga saker. Det finns förvisso alltid subjektiva inslag i bevisvärdering, men jag tror de flesta är eniga om att det är viktigt att hålla nere dessa subjektiva inslag så mycket som möjligt. Det är å andra sidan inte särskilt lätt. Och svårigheterna med den saken tror jag illustrerades väldigt tydligt i tingsrättens dom mot Christer Pettersson. Där fälldes han av sex nämndemän medan två yrkesdomare, Spak och af Geijerstam, ville fria honom men hamnade i minoritet.

                Nämndemän har i princip ingen juridisk utbildning alls, i den mån de inte lutar sig mot yrkesdomarna har de därför en tendens att gå på magkänsla. Deras magkänsla sa förmodligen till dem att Christer Pettersson var skyldig och så mycket mer var det kanske inte – de har i alla fall aldrig gett sig ut i den offentliga debatten själva för att motivera sitt ställningstagande. Och sedan de sagt sitt fick yrkesdomarna formulera den juridiska diskussionen i den fällande dom som de själva inte trodde på.

                Det var säkert mindre kul för Spak och af Geijerstam, men det är så systemet fungerar. Och i grund och botten tror jag inte att det som står i domen ger en särskilt god bild av hur nämndemännen resonerade. De var, gissar jag, precis som du inte särskilt intresserade av juridiska diskussioner. Och jag gissar också att de precis som du inte såg värdet av att kritiskt granska bevisningen mot en misstänkt person.

                I samhällen där lagen är svag vet vi vad som kan hända. Där kan en misstänkt person bli fångad av ett antal upprörda medborgare och hängd i närmsta träd. Sådant förekommer lyckligtvis inte i dagens Sverige. Vad som däremot förekommer är den typ av spekulationer om ouppklarade brott som är en oundviklig del av den yttrandefrihet vi har.

                Och spekulationer kan i sin tur grunda sig på vad som helst, inte nödvändigtvis juridisk bevisvärdering. Däremot är det så att den som använder sig av juridiska begrepp förmodas förhålla sig till juridisk bevisvärdering. Så om du inte vill föra juridiska diskussioner, Mikael A – låt då bli att använda juridiska begrepp. Du blir bara misstolkad.

                1. Mikael A.

                  Bruk av juridiske begreper – eller dette å sette en sak inn i en juridisk kontekst – er ingen herskerteknikk. Herskerteknikk blir det når det finnes opp begreper i forbindelse med en sak, og her kan tilfellet Palme skilte med to originale ”juridiske” (merk anførselstegn!) ”nyord”. Det ene er ”polisiært oppklart” (etter frifinnelsen av CP), det andre er ”å komme rundt”. Det første ble oppfunnet for å forsvare en utredning som i en årrekke hadde begått alle de feil en mordutredning kunne begå. Det siste ble funnet opp for å begrunne nedleggelse av utredningen – og det betyr jo overhodet ingenting! Det er – med all respekt for debattører og lesere – rent tøv!

                2. Apropå nämndemännen i tingsrätten 1989: En av dessa, Nils Thunberg, ska ha uttryckt sig på följande sätt om rättegången efteråt:

                  -Alla vi som närvarade under hela rättegången i Stockholms Tingsrätt visste att Christer Pettersson var skyldig till mordet. Alla i rummet visste. Men alla vi visste också att bevisen aldrig skulle räcka till en fällande dom i högre instans.

                  Det är svårt att tolka citatet på annat sätt än att Thunberg också inbegriper de båda juristerna. Nog hade det varit intressant att höra honom utveckla resonemanget, för i domskälen får man inget särskilt bra svar.

                  Uppgifterna emanerar från Malena Ernman. Nils Thunberg var bror till hennes svärfar, skådespelaren Olof Thunberg. Det är samtidigt viktigt att understryka att hon själv inte har någon uppfattning i skuldfrågan:

                  1. Hej Gunnar och Mikael B,
                    Vad det gäller nämndemännen vid tingsrättsförhandlingarna vill jag minnas att någon av dem för några år sedan blev intervjuad i en TV-dokumentär. I skrivande stund minns jag detta relativt oklart men inslaget kan ha handlat om gärningsmannens rörelsemönster eller motsvarande. Någon annan här på bloggen kanske kommer ihåg bättre?

                    1. Minns inte detta. Däremot tog jag faktiskt kontakt med dem allihop efter rättegången för att ställa frågan om de skulle ha ändrat sig om de hade känt till vad kommissarien Åke Rimborn berättade för juristkommissionen, att han på sjukhuset hör Lisbeth Palme säga att hon hade observerat två gärningsmän.

                      Frågan var befogad, tyckte jag, eftersom den uppgiften helt hade lyst med sin frånvaro under rättegången. Den hade ju spelat en nog så viktig roll under mordnatten eftersom rikslarmet som byggde på Rimborns uppgifter talade om två gärningsmän. Men sedan försvann uppgiften, oklart exakt vilket underlag som fanns för att ta bort den.

                      Låt mig citera ur min bok Huvudet på en påle, sid 391-92:

                      Varken Gösta Welander eller Åke Rimborn kunde förklara hur uppgiften om två gärningsmän försvann. Andra visste inte att den över huvud taget hade funnits. 1990 talade jag med Inge Reneborg, en av de två poliser som höll det första förhöret med Lisbeth Palme på lördagseftermiddagen den 1 mars. Han lät mycket förvånad när jag tog upp uppgifterna om två gärningsmän med honom och svarade:

                      »Det kände varken jag eller Sjöblom till något om. Inte heller kom det upp under förhöret och jag har inte hört talas om det senare heller.«

                      Den förste Palmeåklagaren K G Svensson reagerade även han med överraskning när jag frågade honom vid samma tidpunkt: »Jag har aldrig hört talas om att Lisbeth Palme skulle ha sett två gärningsmän på Sveavägen.«

                      Och uppgifterna förekom över huvud taget inte under rättegången mot Christer Pettersson. Jag hade visserligen följt Palmerättegången i tingsrätten men kontrollerade för säkerhets skull med ordföranden i målet, lagmannen Carl-Anton Spak. Han försäkrade att det inte förekommit: »Det skulle jag ha kommit ihåg.«

                      Hade det haft betydelse om de gjort det? Jag lät vittnespsykologen Astrid Holgersson, som vittnade för försvaret i Palmemålet, ta del av Rimborns uttalande till juristkommissionen där han tydligt slår fast att Lisbeth Palme talade om två gärningsmän. Hon var »väldigt förvånad« över att uppgifterna från Rimborn inte ingick i det offentliga förundersökningsmaterialet:

                      »Detta ökar ytterligare osäkerheten om de uppgifter Lisbeth Palme lämnade i rätten«, var hennes kommentar.

                      Slutligen visade jag samma dokument för de sex nämndemännen – som samtliga hade röstat för en fällande dom. En av de frågor jag ställde till dem var om de trodde att de skulle ha röstat annorlunda om Rimborns uppgifter hade ingått i materialet som presenterades under rättegången.

                      Frågan hade fog för sig, kan det tyckas, även om den förstås var vansklig att besvara.

                      Två av dem vägrade svara, en skulle inte ha ändrat sig och de tre andra menade att det var en hypotetisk fråga.

                      Om bara två av nämndemännen hade tagit så mycket intryck av Rimborns uppgifter att de skulle ha velat fria Pettersson hade det blivit en friande dom redan i tingsrätten.

                    2. Det vore ju dock vanskligt om Rimborns uttalande, utan att först bli stött och blött och kunnat bli kommenterat av Lisbeth, skulle ha lett till en ändring i nämndemännens inställning. Så det tycker jag var slarvigt tänkt av de nämndemän som ansåg att detta ensamt gav skäl till ändring. Axberger och Lampers menar att uttalandet var föranlett av missförstånd, och det är säkerligen en uppfattning som fler skulle övertygas om i nämndemännens situation, om de hade fått del av uttalandet.

                    3. Det var alltså ingen nämndeman som sa att hon eller han skulle han haft en annan inställning i skuldfrågan om denna information blivit känd under rättegången. Två av dem vägrade svara, en skulle inte ha ändrat sig och de tre andra menade att det var en hypotetisk fråga.

                      Självklart var det en hypotetisk fråga. Och det enda svaret som jag tycker kan kritiserar är från den nämndemannen som kategoriskt sa att det inte skulle ha haft någon betydelse. Som du så riktigt säger skulle påståendet givetvis ha blivit kommenterat på olika sätt om det framförts. Och de slutsatser som skulle kunna dras av det är ju omöjliga att föreställa sig just eftersom saken inte kom upp.

                      Jag tror också att uttalandet var föranlett av ett missförstånd, men fråga är vem som stod för missförståndet. Det finns, menar jag, en del skäl att tro att det rörde sig om ett missförstånd från Lisbeths sida – att hon vid tiden för sitt samtal med Rimborn trodde att det var två gärningsmän. Jag har utvecklat det i andra sammanhang och ska inte göra det här. Låt mig bara understryka att Gösta Welander som begav sig till sjukhuset för att få kompletteringar från Lisbeth inte fann anledning att ändra just saken om två gärningsmän i rikslarmet, trots att han ändrade annat. Varje seriös rättslig bedömning av vad Lisbeth Palme observerat på mordplatsen borde, menar jag, bland annat av det skälet ha inkluderat Rimborns uppgifter.

                      Vi vet att Lisbeth Palme var ytterst noga med att hennes uttalanden i fråga om mordet skulle behandlas med yttersta sekretess. Och vi vet att åklagare och poliser var mycket noga med att inte reta upp henne för att inte på det sättet få problem med hennes medverkan i utredningen. Men att vad som skulle kunna vara väsentlig information om hennes iakttagelser och slutsatser från mordplatsen inte kom med i rättegången menar jag var djupt olyckligt.

                    4. Visst borde Rimborns PM ha funnits med i förundersökningsprotokollet. Frågan är bara vad den handlingen hade gjort för skillnad. Där framgår nämligen inte att Lisbeth Palme talat om två gärningsmän. Rimborn har senare också medgivit att han uttryckt sig luddigt.

                      Uppenbarligen hade Arne Liljeros senast vid hovrättsförhandlingarna tagit del av Rimborns PM och ställde därför vissa kontrollfrågor till LP med anledning av uppgifterna. Men i likhet med de flesta tycks inte heller Liljeros ha tolkat PM:et som att det skulle ha rört sig om två gärningsmän, så detta blev aldrig föremål för någon diskussion.

                      Frågan är däremot vad som hade hänt om försvaret hade kallat Rimborn som vittne. Men på basis av dessa uppgifter hade knappast Liljeros och Ekman något skäl att göra det. I varje fall inte med avseende på antalet gärningsmän.

                      Inför bl.a. Juristkommissionen var däremot Rimborn tydlig med hur han hade uppfattat Lisbeth Palme. Och hade Christer Petterssons advokater tagit del av den utsagan är det väl möjligt att de hade gjort en annan bedömning av värdet av att kalla Rimborn till rätten.

                    5. Sedan är också frågan vad summan av kardemumman egentligen hade blivit om Rimborn och kanske också Gösta Welander hade vittnat under rättegångarna.

                      Anders Helin och Jörgen Almblad hade förmodligen gått rätt hårt åt Rimborn, där inte minst hans egen promemoria morgonen den 1 mars hade legat honom i fatet. Och Lisbeth Palme lär väl ha markerat att hon måste ha blivit missförstådd. Sedan hade det hela varit utagerat.

                      Och vem vet – kanske övervägde Liljeros och Ekman att låta Rimborn vittna. Det kan ju hända att de faktiskt ansåg att de inte hade något att vinna på det.

                    6. I vilket dokument talas egentligen om två gärningsmän? Jag ser det inte i Rimborns ingångsanmälan från 1 mars 1986, i intervjun med juristkommissionen eller i förhöret med Rimborn 1991. Istället talas om två män utanför makarna Palmes bostad, varav en senare skulle ha känts igen av Lisbeth som gärningsman.

                    7. Tydligast är det i Rimborns samtal med juristkommissionen 870306, se Poutiainen sid 366 för hela dokumentet. Där heter det bl a:

                      Klart är dock att hon då nämnde att det hade varit två gärningsmän och att det troligen var de två män som hon vid ett tidigare tillfälle hade iakttagit utanför bostaden på Västerlånggatan. Rimborn fick dock inte klart för sig var den andre gärningsmannen skulle ha uppehållit sig vid mordtillfället.

                      Se också Rimborn i Expressen 2016.

                    8. Johan M,
                      Se faksimil i Inuti labyrinten sid 366, som är det officiella referatet av de kompletterande uppgifter som Åke Rimborn lämnade på JO-expeditionen den 6 mars 1987:

                      Klart är dock att hon då nämnde att det hade varit två gärningsmän och att det troligen var de två män som hon vid ett tidigare tillfälle hade iakttagit utanför bostaden på Västerlånggatan.

                    9. Men inte heller här talar ju Lisbeth om två gärningsmän, även om dessa två ord sätts i sekvens. Inte i någon endaste skriftlig utsaga av Rimborn framgår uppenbarligen att Lisbeth faktiskt menade att två personer varit på platsen. Sedan borde man förstås ha utrett grundligare vad som avsågs med utsagan om att en bevakande man skulle ha varit densamme som gärningsmannen.

                    10. Rimborns tolkning var i alla fall så entydig att det slog igenom i rikslarmet. Och Gösta Welander som begett sig till sjukhuset såg ingen anledning att ändra det.

                      En omständighet som talar för att Lisbeth kan ha uppfattat det som att det var två gärningsmän är att det är rimligt att tänka sig att hon såg gärningsmannen i samband med att han besköt henne på en meters håll och att hon sedan gjorde en observation på kanske sju meters håll av en man som stod stilla och tittade på henne och som med stor sannolikhet var Anders B. Det är den observationen som blir den centrala i Palmerättegången, men det finns alltså mycket som talar för att det var en iakttagelse av ett oskyldigt vittne det handlade om, inte av mördaren.

                      Att hon dessutom iakttog gärningsmannen i samband med att hon själv blev beskjuten är inte bara en rimlig slutsats utifrån att hon då måste ha stått till hälften vänd mot honom på mycket nära håll. Det är också något som får tydligt stöd av vad Leif Ljungqvist säger i det hypnosförhör som för polisens räkning hålls med honom i september 1987 av psykiatern Ture Arvidsson. Här är det relevanta avsnittet:

                      Leif L: »Där står han alltså och tittar då ner på Lisbeth Palme, va. Och han står ganska lugnt och avslappat, trots att han har avskjutit såna salvor.«

                      Ture Arvidsson: »Det gör han?«

                      LL: »Ja.«

                      TA: »Lisbeth Palme, är hon på knä där eller?«

                      LL: »Nej, hon står och tittar upp i ansiktet på honom och sen så faller hon ner, då över offret, ja över kroppen som ligger.«

                      TA: »Vad sa du först? Vad gör hon?«

                      LL: »Hon tittar alltså gärningsmannen rakt in i ansiktet.»

                      TA: »Hon tittar honom rakt in i ansiktet?«

                      LL: »Ja, jag upplever det så.«

                      TA: »Jaha, och sen så sa du?«

                      LL: »Så faller hon ner på knä över offret, och samtidigt avviker då gärningsmannen från platsen, lugnt.«

                      (Citerat i min bok Huvudet på en påle, sid 396.)

                    11. Hej igen,
                      Jag har sett att den här tråden övergått till att handla om främst annat men jag har försökt kontrollera i vilken mån någon nämndeman från tingsrättsförhandlingarna år 1989 intervjuats de senast åren. I februari år 2018 sände SvT en dokumentärserie i ”Uppdrag Granskning” som handlade om mordet och Palmerättegången. Jag tror att det var i denna dokumentär som en av nämndemännen från tingsrätten intervjuades. Det kan ha varit nämndeman Åke Mezán, se följande länk:

                      https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/tidigare-okanda-dokument-visar-stora-svagheter-i-ett-av-de-viktigaste-vittnesmalen-mot-pettersson

                      Palmeavsnitten i UG från 2018 verkar inte finnas i ”Öppet Arkiv” men möjligen går dessa att hitta på Youtube. Intervjuuttalandet från Åke Mezán publicerades på SVT och eventuell intervju i UG inträffade alltså efter det att boken ”Huvudet på en påle” gavs ut, så Gunnars minnesbild verka åtminstone delvis vara korrekt.

                3. Gunnar, Johan M, Carita

                  Som sagt var, det går inte att föra en juridisk diskussion med den enkla anledningen att det går inte att med bestämdhet veta vad vittnen hade sagt vid en huvudförhandling, eller ens vad SE själv hade sagt (med tanke på att han sannolikt hade ålagts att förklara sig om han hade hållit fast vid sina ursprungliga versioner).

                  Ok, jag bjuder då på att gå tillbaka till KP:s att SE inte går att komma runt och för att utredningen skall kunna starta på nytt krävs FÖRST att det finns någon rimlig alternativ förklaring till att SE skulle kunna var oskyldig.

                  Det sistnämnda har ju inte Axberger på minsta sätt lyckats med.
                  Gunnar, skall bli intressant att få läsa din recension av boken.

                  1. Recensionen kommer. Men jag har inte läst den färdigt än. Jag läser långsamt eftersom jag antecknar nästan hela tiden. Så det tar ett litet tag till.

                  2. Mikael A

                    Eftersom Engström inte är mördaren är det inte svårt att få till rimliga förklaringar. Du har ju sett dom dag ut o dag in.

                4. Det får ju förutsättas att nämndemännen var med om att skriva den fällande tingsrättsdomen och att juristdomarna inte själva gick på någon magkänsla (som de inte hade) härvidlag. Samtliga har ju diskuterat bevisningen grundligt, måste det antas. Omröstning skulle ju enligt rättegångsbalken äga rum om skiljaktiga meningar fanns. I det s.k. styckmordsmålet strax före hade ordföranden sammanfattat argumenten för frikännande och fällande dom skriftligt, och man utgick från detta vid överläggningarna. ”Den idag rådande uppfattningen torde vara att strävan att nå enighet i rätten inte får leda till att skiljaktigheter döljs och domskälen blir uttunnade” angav JK vid sin granskning av detta mål (JK 1989 A 4). Så om nämndemännen i Palmemålet inte i efterhand sagt något annat bör man ju anta att bevisvärderingen som görs i domen är den värdering man verkligen gjorde i nämnden. Själva bevisvärderingen är ju inte i grunden ett juridiskt hantverk, utan i stort en sannolikhetsbedömning.

                  1. Jag tror säkert att nämndemännen godtog formuleringarna i den fällande domen. Men det var yrkesdomarnas uppgift att få ner något på papper. De var ju skyldiga att se till att domen var så kompetent formulerad som möjligt. Nämndemännens skyldighet var bara att ta ställning i skuldfrågan.

                    1. Nja, till skillnad från en anglosaxisk jury tar nämndemännen ställning till hela målet (även t.ex. skadeståndsrättsliga frågor). De är ju, precis som de lagfarna ledamöterna, också domare och svär domareden. Det mest frapperande fallet jag tycker mig minnas var när två nämndemän begärde förhandsbesked från EU-domstolen (en nämndeman och rättens ordförande skiljaktiga). ”Rätten skall efter samvetsgrann prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är bevisat.” (35 kap. 1 § rättegångsbalken). Och i ”rätten” ingår ju nämnden (till skillnad från i juryprocesser).

              2. Vilken härskarteknik skulle det vara? Du kan ju läsa Lampers bok. Han säger att det finns en mängd personer som man inte kan ”komma runt”. ”Komma runt” betyder ju inte mer än att spåret inte är så pass utrett att det kan avskrivas i nuläget.

                Det du sysslar med – att förkunna skuld bortom rimligt tvivel – ÄR en juridisk diskussion, och det är inte en härskarteknik att påpeka detta. Om du använder juridiska begrepp kan du knappast använda dem på ett sätt som är främmande för alla som läser dem. Du kan inte hitta på att ”bortom rimligt tvivel” betyder ”man kan inte komma runt”. Det där med ”komma runt” är ju ett rent påhitt som, som vi sett, inte alls betyder ”bortom rimligt tvivel”.

                Det är inte så att KP:s teorier har mötts med tystnad och accepterats, och därför bör ses som någon form av sanning. Det är snarast du och dina gelikar som inte önskar bemöta alla de argument som framförts mot SE som gärningsman.

          2. Men Mikael A, vad i all världen menar du med dessa dina upprepningar m.m. egentligen? Att KP menat att SE inte går att ”komma runt” betyder på intet som helst sätt att KP menat att SE:s skuld är ställd utom rimligt tvivel. Som sagt har KP aldrig talat om mer än skälig misstanke (50 %). Och ingen annan jurist har, såvitt känt, heller påstått att bevisningen är starkare än så. Inte ens i ett tvistemål med beviskravet ”övervägande sannolikt” hade SE:s skuld alltså ansetts styrkt. Hur kan man ‘bortse från det juridiska’ när man gör en juridisk bedömning? Eller menar du att SE:s skuld i någon form av andlig/metafysisk/filosofisk mening är ställd bortom rimligt tvivel, och vad betyder i så fall det?

            Dessutom har väl både Gunnar, Lampers, Axberger och andra, exempelvis i de artiklar du tar upp och här på bloggen, framfört en hel del goda argument som Thomas P, du och andra som tror på SE ännu inte har försökt eller lyckats bemöta (”kommit runt”?). Att du personligen inte tar till dig några argument, utan mest ignorerar, raljerar och klistrar in samma listor hela tiden (som jag uppfattar dig i alla fall – rätta mig om jag har fel), betyder förstås inte att Gunnar, Axberger m.fl. inte har några goda argument för att SE inte alls behöver vara skyldig. Att Åklagarmyndigheten har bestämt sig betyder inte mer än så. Så nej, ingenting som har hänt sedan juni 2020 kan ”jämställas med att SE:s skuld är ställt bortom rimligt tvivel”. Det är en skrattretande idé som du alltså inte har minsta tillstymmelse till belägg för. Att du inte kan tänka dig någon annan gärningsman betyder ingenting alls om du inte kan argumentera för din linje och (och detta är viktigt) bemöta andras motargument. Menar du verkligen på fullaste allvar att man kan utesluta alla andra scenarion än att SE mördade Palme? Det är ju vad ”bortom varje rimligt tvivel” betyder.

            Belägg gärna varför Axbergers analys är felaktig, istället för att bara kalla det han kommer fram till för ”gammalt tok”. Inga vittnen har beskrivit en keps eller handlovsväska på mördaren. (Lars J har fått ett ”allmänt intryck” av en keps som han inte kan beskriva, och Yvonne N har beskrivit en liten väska utan rem.) Att utpekandet av Christer P skulle vara korrekt påstår inte Axberger, men han problematiserar frågan genom att anföra bevisning för att Lisbeth Palme reagerade känslomässigt vid åsynen av Christer. Det är en faktor man måste kunna diskutera utan att anklagas för ”tillkortakommanden”. Vilken von oben-respektlöshet är det du syftar på egentligen? Den enda sådana jag skönjer här är din.

            1. Nu ser jag att Gunnar delvis redan skrivit det jag ville få sagt, men låter det stå. Det vore ju intressant med ett svar för en gångs skull. Gärna ett svar utan upprepningar av tidigare inlägg – det vore ju fantastiskt.

          3. Mikael A
            Det finns fler än Gunnar Wall och de i DN som kräver att utredningen måste öppnas igen pga olika orsaker. Rättvisans kvarnar mal långsamt men eftersom riksåklagaren är envis mal de ev inte alls. JAG hoppas iaf att utredningen öppnas inom det snaraste. Helst innan 2-årsdagen. Nu måste det ha inkommit enorma mängder info som påvisar att allt är fel + JO:s yttrande.
            Det finns människor som vet saker o inte bara gissar.

      2. Jag uppfattar inte Axberger som någon som von oben endast klankar ned på andra och framhäver sin egen teori. Han har ju ingen sådan, vad jag såg i boken eller har sett när han talar om den. Du menar att allt han anför om SE är avsett att försvara att kommissionen inte diskuterade SE? Är inte det lite väl enkelt att avfärda honom på den grunden? Har du läst boken?

        Jag kan konstatera att ingen för mig känd jurist håller med dig om att SE:s skuld är ställd bortom rimligt tvivel. Han har aldrig delgivits misstanke, och en åklagare har ansett att det funnits anledning att inleda förundersökning om förtal av avliden på grund av Netflixseriens utpekande. Utan annat än en iaktagelse av en rock och en Sherlock Holmes-mössa, en något vag iakttagelse av en man med rock och någon form av liten väska, och en än mer vag iakttagelse av en bred ryggtavla och ett ”allmänt intryck och inget direkt synintryck” av en keps, kommer man aldrig längre än till skälig misstanke, dvs. ~ 50 %. Inte ens Krister Petersson har någonsin påstått att det som föreligger uppnår något högre beviskrav än så. Längre än till en utredningshäktning skulle saken inte kunna gå ens enligt honom, utan mer bevis än så. Och det är som bekant en lång väg att vandra mellan 50 % och över 98 %. Man ska kunna utesluta alla alternativa hypoteser. Se t.ex. Borgströms utvecklande av sin mening i RH 2009:13 och NJA 1991 s. 56, som är lättsökta, angående beviskravet i brottmål.

        Man kan inte vara så kär i sina teorier att man förväxlar dem med fakta. (En som var det var rimligen SE själv, som ansåg sig ha blivit förväxlad med mördaren på ett tämligen tunt underlag.) Ett åklagarbeslut är inte en dom, och inte heller en dom har en sådan status att den inte kan ifrågasättas. Det är inte olovligt eller omoraliskt att ”kvälja dom” idag. Ingen dom, oavsett instans, är nämligen starkare än de argument som framförs. Det är inte Axbergers – eller någon annans – uppgift att ”förklara bort Skandiamannen och PU:s beslut 2020-06-10”. Axberger gör ju en egen bedömning av vittnesmålen. Det du kallar ”gammalt tok” tycker man ju att Krister Petersson skulle ha kunnat ”förklara bort” själv, när det varit den centrala inställningen länge men Petersson har en annan. Sitter du inne på några starka vittnesutsagor som visar att utsagorna om gärningsmannens svarta hår eller mössa kan avfärdas som ”tok”, eller är det Lars J:s ”allmänna intryck” nu igen? Dessutom talar väl inget vittne alls om någon handledsväska under 1986? I andra förhöret säger Yvonne N att ”[v]äskan påminner om en handledsväska, men hon såg ingen rem”. SE:s väska ”var i ungefär den storleken”, säger Yvonne 11 månader efter mordet. Att från detta dra slutsatsen att det skulle vara ”gammalt tok” att säga att ”GM hade ingen handledsväska på sig”, ser jag bara som besynnerliga överord.

        Man undrar vad det är för kompetenskrav du tycker att Axberger m.fl. inte uppfyller (mästersnorken Guillou därhän), i och med att du inte redovisar någon bristande kompetens utan bara fall då dina och deras bedömningar inte överensstämmer. Är det kravet att dela dina bedömningar i sak? Detta lärs inte ut på juristprogrammet och torde inte heller finnas i några handledningar för justitiedepartementet…

        1. Johan M,
          jag försökte kontakta dig via mail angående en smärre redigering jag gjort i kommentaren, men din mailadress fungerade inte. Var snäll och kontrollera att du fyllt i en fungerande mailadress i samband med postningar av kommentarer. (Mailadressen är bara synlig för mig.)

          1. Jag ska kolla saken. Jag tror jag förstår vad som avsetts dock (raljerande med anspelning på vittnens namn) och låter bli sådant framöver (även om jag tyckte just denna var välfunnen).

            1. Ja, se till att det blir rätt mailadress. Det är ett krav jag ställer för att jag ska publicera kommentarer, även om jag inte brukar kolla att adressen fungerar förrän jag får anledning till det.

  60. I sin nya bok hävdar Leif L att den faktiska tidpunkten för mordet var runt 23:18 eller 23:19, vilket kan utesluta Engström. Tyvärr har hans utklockningstider i förhållande till Frk.Ur inte fastställts på ett övertygande sätt, vilket fortfarande skulle lämna vissa tvivel – även om det säkerligen skulle öka osannolikheten för hans skuld

    Time-stamped Data Transactions Seconds from first shot Recorded Time Consolidated Time
    (+182 Seconds)
    Bofors group first -169 23:15:39 23:18:41
    Bofors group last -99 23:16:49 23:19:51
    Susan L first entry -91 23:16:57 23:19:59
    Susan L finished -15 23:18:13 23:21:15
    Helena L first entry -13 23:18:15 23:21:17
    1. shot; Helena L pin-code error 0 23:18:28 23:21:30
    Helena L last 28 23:18:56 23:21:58

    SE Clock-out earliest Unknown 23:20:00 23:19:00
    SE Clock-out latest Unknown 23:20:59 23:19:59
    I alla fall; tidsstämplarna verkar stödja teorin att Engström kom ut sent – inget möte nämndes med Nicola F, Bofors-gruppen eller Anders B, vilket sannolikt betyder att han lämnade SV44 en tid efter att både Nicola F och Bofors-gruppen hade passerat SV44. Det skulle stämma med att han precis nådde Göta-Bankomat vid skotttillfället

  61. Ursäkta, layouten blev lite rörig:
    Bofors-gruppens första datainmatning är på -169 sekunder (relativt till tidpunkten för mordet) och den sista vid -99 sekunder. Sedan måste de gå ca 40 m för att passera SV44, vilket skulle ske vid ca -60 sekunder. I det skedet skulle paret Palme (med sin beräknade takt på 1,1m/s) vara ca 30 m från SV/TG (fortfarande inte förbi Anders B). Det lämnar då rum/tid (ett fönster på ca 25 sekunder) för Engström att komma ut mellan Nicola F och Bofors-gruppen i Norr och Anders B och paret Palme i Söder utan att stöta på någon av dem.

  62. Gunnar,
    Jag har några frågor baserade på din intervju med Jeremiah Karlson:

    Vad finns det för anledning att tvivla på att Kerstin N’s observation faktiskt var paret Palme och den ”förföljande mannen” (det passar sekventiellt mellan observationerna vid korvkiosken och ljudet av skottet)?

    Blev Lisbeth någonsin frågat vilka de passerade på västsidan av SV och var de passerade dem?

    Du uttrycker tvivel om riktigheten i Nicola F’s vittnesuppgifter – särskilt var/när han passerade paret Palme. Har du några direkta citat för att illustrera denna osäkerhet?

    Jag frågar av två skäl:
    1. De flesta tidiga vittnesuppgifter jag har läst verkar vara polissammanfattningar – inte utskrifter med direkta citat, vilket lämnar utrymme för felaktigheter.
    2. Iakttagelser som lagts till i senare uttalanden kan uppfattas vara orsakade av missförstånd eller frågor som inte ställts i de tidigare förhören, när det kanske inte var klart vad som var av betydelse.

    Nicola F’s placering av mötet med paret Palme passar bra av följande anledning:
    1. Boforsgruppens sista Bankomat-tid verkar vara 99 sekunder före första skottet (synkroniserat med Helena L’s pinkodfel), då Anders B befann sig strax utanför Götabanken.
    2. Nicola F’s möte placerades vid -95 sekunder under rekonstruktionen baserat på avståndet och tempot han gick efter mötet, vilket skulle utesluta Anders B som den ”förföljande mannen”
    3. Nicola F rapporterade inte att ha sett/hört den högljudda Bofors-3:an efter eller före deras bankbesök.

    Om dessa faktorer stämmer är det troligt att Nicola passerade Götabanken, under de 70 sekunder som Bofors-gruppen var inne i banken, och troligen mot slutet av transaktionerna då han inte verkade upptäcka dem längre fram i sträckan. från SV/TG till bankomaten (troligen vid -117 sekunder baserat på hans rekonstruktionshastighet på 1,69m/s).
    Allt detta är viktigt, eftersom det skapar ett tidsrum för Engström att (osedd) komma in på scenen vid SV44 mellan de 4 personerna på väg norrut och de 4 personerna på väg söderut

    1. Hej Chan60 och tack för frågor!

      Vad gäller Kerstin N framgår det av förhöret med henne från den 9 mars 1986 att hon inte är säker på vilken tidrymd det kan ha varit mellan hennes observation av mannen och kvinnan som korsade gatan och skottlossningen. Det kan ha rört sig om så mycket som 15-30 minuter, menar hon. Och hon tycks visserligen vara säker på att en ensam man gick över Sveavägen en bit efter paret. Men hon såg inte i vilken riktning han gick sedan han korsat gatan. Han kan alltså ha gått söderut, i riktning mot Dekorima, men lika gärna norrut eller österut. Även om hennes allmänna minnesbild är riktig, alltså att hon såg ett par följt av en ensam man, så behöver det inte ha varit paret Palme och någon som kom gående strax efter dem.

      I rikskriminalens förhörsprotokoll med Lisbeth från våren 1986 heter det om den del av promenaden som inleddes sedan paret Palme korsat Sveavägen: ”Lisbeth Palme höll då maken under armen och gick ytterst mot gatan. Under promenaden hade hon inte lagt märke till några personer, varken framför eller bakom dem.”

      Anledningen till att jag känner osäkerhet inför Nicolas uppgifter är – förutom att alla vittnesuppgifter måste bedömas med viss försiktighet – att det finns ett par inslag i förhörsanteckningarna med honom som särskilt illustrerar en viss osäkerhet vad gäller exakt var han själv befann sig i olika skeden. Det ena är att i det första förhöret med honom står det att han mötte paret Palme vid Bonnierfastigheten, Sveavägen 56, och inte vid Skandiahuset. Det korrigeras i vallningsförhöret med honom då han placerar mötet med paret Palme till Sveavägen 44, alltså nära Skandias entré. Men i det förhöret säger han att han var vid Sveavägen 56 när han hörde skotten och att han när han vände sig om tyckte sig kunna se att den person som följt efter paret Palme tog sin tillflykt in i en port på mordplatsen (det skulle i så fall vara Anders B). Och jag menar att en sådan observation knappast låter sig göras på så långt håll som från Sveavägen 56. Om Nicola såg Anders B förflytta sig in i porten bör han själv ha varit närmare mordplatsen.

        1. Låt oss utgå från att det var som Nicola kom ihåg det under vallningsförhöret, att han mötte paret Palme nära Skandias entré.

          Skulle han då ha träffat på Engström?

          Ja, om vi tänker oss att Engström kom ut ungefär när Olof och Lisbeth passerade och sedan gick efter dem för att utföra mordet i Dekorimahörnan – då är det ju sannolikt att Nicola skulle ha sett honom. Och det gjorde han inte.

          Nu finns det ju de som menar att när Nicola såg paret Palme var Engström redan ute på trottoaren och att han var identisk med den man som kom gående efter Olof och Lisbeth. Det skulle i så fall förutsätta att Engström tagit av till höger när han kommit ut från Skandia, till exempel för att ta sig till nattbussen vid Odenplan i stället för att ta T-banan. Den saken har diskuterats många gånger här på bloggen och jag ser ingen sannolikhet i det – T-banan och buss från Mörby var fortfarande det naturliga alternativet när han lämnade Skandia. Men utifrån det resonemanget skulle Stig Engström ha mött paret Palme en bit norr om Skandias entré och då beslutat sig för att genomföra mordet. Han skulle då ha vänt om och följt efter Olof och Lisbeth och i det skedet blivit sedd av Nicola.

          Det här förutsätter förstås att Nicolas signalementsbeskrivning av mannen han såg var felaktig i väsentliga avseenden – och att Engström var väldigt tidigt ute från Skandia. Och att han var väldigt tidigt ute strider bland annat mot en viktig hjälphypotes från dem som vill göra honom till gärningsman: att han hade beväpnat sig för att han visste att Palme var på stan och att han egentligen tänkt skjuta Palme utanför Grand efter föreställningen – där bland annat Mårten skulle ha sett honom – men att mordet svikit honom där och att han då återvänt till Skandia bakvägen för att stämpla ut och sedan tagit sig ut genom huvudentrén. Den rent fysiska möjligheten för att Engström skulle ha klarat att vara den person som sågs av Mårten, den person som sedan stämplade ut från Skandia och slutligen den person som sågs av Nicola menar jag är mikroskopisk.

          Om det i stället är som jag menar är rimligt, att Stig Engström kom ut från Skandias entré samtidigt som mördaren sköt Palme eller till och med något senare, så hade förstås Nicola redan hunnit en bra bit norrut och hade ingen anledning att lägga märke till Engström.

  63. Gunnar,
    Tack för ditt detaljerade svar.

    Har vi bara en sammanfattning av Kerstin/Nicola-förhörene?
    Det jag har sett är bara polissammanfattningar – inte egentliga ord som yttrat in context. Som du nämnde i din recension är den mest tillförlitliga källan att lyssna på banden, en utskrift är tvåa och, som jeg ser det, en sammanfattning måste vara en avlägsen tredje.

    När man studerar den efterföljande sammanfattningen från 86/05/12 av Kerstin, blir det tydligt att några klargörande frågor kunde ha avgjort tidpunkten för observationen – när slutade TV-programmet och såg hon det till slutet innan hon gjorde sina observationer.
    Som det ser ut tror jag att du har rätt – osäkerheten består.

    Jag har inte haft tillgång till några utskrifter eller band av Nicolas uttalanden, men om man jämför sammanfattningarna 3/3 och 26/3 så verkar den första ganska slarvig på grund av bristen på detaljer. Var det en korrekt sammanfattning? Inget Nicolas godkännande av sammanfattningen registreras.

    Den andra sammanfattningen innehåller en hel del plats/händelsekopplingar till observationen, som placerar den nära SV 44. Jag tror att dessa kopplingar ökar trovärdigheten för påståendena trots ytterligare 3 veckors minnesförfall. Nicola verkade vara mycket observant på detaljer – något som den första sammanfattningen inte visar.
    Avståndet från SV 56 till SV/TG är 209m lätt uppför – som ett par 3-hål (observerbar distans)

    1. Min uppfattning när jag stod vid Sveavägen 56 och tittade söderut var att det inte gick att göra några egentliga observationer av mordplatsen. Förutom att det är ett rätt långt avstånd ör sikten inte fri.

    2. http://www.itdemokrati.nu/page36c.html Första sidan:
      Fru N satt och tittade på TV-s sista programm som var en långfilm.

      Det finns en sida som man kan söka program:
      https://smdb.kb.se/catalog/search?q=datum%3A19860228-19860228+kanal%3ASVT2+typ%3Atv

      Antagligen var det följande film hon såg?
      Det står i 2 och 3.
      Det verkar som filmen var mellan 22.15-00.45.
      Vet inte varför de har delat upp det så?

      —————————————————
      22.15-22.30 Långfilm: De fördömda.
      TablåinnehållRegi: Luchino Visconti. (-00.45).

      22.30-00.45 Långfilm: De fördömda.
      TablåinnehållRegi: Luchino Visconti. (22.15-).
      —————————————————

      1. Jag gick in på Dagens Nyheters arkiv och konstaterade precis som du, Eilert, att sista TV-programmet den kvällen var en långfilm som gick i TV2 och hette De fördömda. Den visades 22.15-0.45, varför Svensk mediedatabas hackar upp den informationen i två poster vet jag inte.

        Det förefaller i vilket fall som om Kerstin N kanske inte såg hela filmen. I det senare förhöret med henne stängde hon av TV:n redan strax efter klockan 23 och såg därefter genom ett fönster paret som korsade gatan. I det första förhöret låter det däremot som om hon fortfarande hade TV:n på vid tiden för mordet och hade tänkt fortsätta titta.

        Jag menar att det är omöjligt att dra några rimligt säkra slutsatser utifrån dessa två inbördes motsägelsefulla förhörsprotokoll.

        Men när ändå saken är uppe kan jag passa på att rekommendera De fördömda. Regissör var Luchino Visconti (Rocco och hans bröder, Döden i Venedig) och filmen handlar om en förmögen tysk industrifamilj som samarbetar med nazisterna. Betyg 7.5 på IMDb. Med bl a Dirk Bogarde och Ingrid Thulin.

        1. Du har rätt – Visconti-filmerna är episka. Skådespeleriet som Dirk Bogarde och Björn Andrésen visade i Döden i Venedig är vackert och fängslande.

          Kerstins iakttagelser är uppenbarligen ytterligare en lös tråd som polisen lämnat dinglande i luften.
          Så synd att mer ansträngning och precision inte lades ner på att fastställa fakta på mordplatsen under den första avgörande veckan i mars 1986.

          En sammanfattning (som jag ser det) av fottrafiken på östsidan mellan SV/TG och SV44 under de senaste tre minuterna fram till mordet:
          – 8 identifierade personer med bekräftad närvaro (Palme x2, Engström, Anders B, Bofors-3, Nicola F),
          – 2 oidentifierade personer med bekräftad närvaro (Förföljaren och Dekorimaman),
          – 2 identifierade personer med osäker närvaro (Finskorna).

          Den viktigaste osäkerheten hänför sig till de två oidentifierade personerna – en av dem verkar försvinna under de sista sekunderna eftersom vi är kvar en person kort (two, hvis man tror Engström er morderen) enligt vittnesuppgifterna.

          På väg norrut – 4 personer:
          Nicola F. – passerar SV/TG vid (estm) -135 sekunder, position vid Time of Murder (ToM) 209 m norr.
          Bofors-grupp (3 personer) – passerar SV/TG (estm) -169 sekunder, position vid ToM (estm) 134 m norr (eller nordväst)

          På väg söderut – 4 personer bekräftade (möjligen 6):
          Paret Palme,
          Den förföljande mannen (?),
          Stig Engström – SV/TG vid (estm) +20 sekunder, position vid ToM (estm) 16 m Norr.
          Finskorna (2 personer)? – (osäkerhet på grund av 10 års försening i vittnesmål) SV/TG vid (estm) -117 sekunder, position vid ToM 130 m syd.

          På väg mot norr och söder – 1 person:
          Anders B – passerar SV/TG vid (estm) -169 sekunder, position vid ToM 5 m Norr.

          Stationär på SV/TG:
          Dekorima man (?) – första observation vid SV/TG vid -169 sekunder

          Det fanns en annan person som nämndes av Leif L – en beige eller ljus person. I sin senaste intervju verkar han nu dra tillbaka den iakttagelsen.

  64. I Göteborgs-Posten i dag den 28 februari har Lars Borgnäs en debattartikel med rubriken Mordet på Palme förtjänar ett bättre avslut än en låtsaslösning.

    Den kan säkert intressera åtskilliga av denna bloggs läsare. Där utvecklar han vad han presenterat i andra sammanhang, tanken att det var Stig Engström som sprang upp på åsen efter mordet men att det inte var han som var mördaren.

    Artikeln är i alla fall nu inte bakom betalvägg, den kan hittas här.

    Jag håller som bekant inte med Lars Borgnäs om hans hypotes, men den som vill diskutera den här på bloggen är förstås fortsatt välkommen – gärna med utgångspunkt från hans artikel. Jag räknar med att Lars kommer att delta i en sådan diskussion.

  65. GW 220301 0829: Kommentaren borttagen på Readers begäran. Mitt svar postades innan jag fick denna begäran och jag låter det stå kvar – jag vill inte gärna redigera bort historiken över den debatt som varit på bloggen. Jag tolkar inte nödvändigtvis Readers önskemål om att kommentaren tas bort som ett instämmande i min kritik mot kommentaren, snarare som ett konstaterande att min blogg inte utgör det debattutrymme som Reader hoppats på.

    I sammanhanget vill jag bara säga: den som har tankegångar kring Palmeutredningen som är i det stadium att de kanske inte lämpar sig för publicering därför att de gäller känsliga men obekräftade uppgifter om enskilda personer får gärna vända sig till mig direkt via min mailadress. gunnar@gunnarwall.se

    Det kan förhoppningsvis ge ingångar till vidare research från min sida. Den som vänder sig till mig har givetvis meddelarskydd. Och vill du inte lämna vissa av uppgifterna i ett mail kan vi komma överens om andra, mer säkra, sätt att fortsätta kontakten.

    1. Reader, du skriver långa kommentarer som innehåller åtskilliga namn som du spekulerar om i mindre smickrande sammanhang. När jag skriver mina böcker eller mina egna texter på bloggen gör jag noggranna bedömningar om vilka namn jag väljer att publicera och vad jag skriver om dessa namngivna personer. Jag har däremot inte möjligheter att göra sådana detaljerade bedömningar varje gång någon skriver till den här bloggen. Jag har därför gått relativt långt i att avidentifiera åtskilliga av de personer som du nämner i din kommentar. Kanske jag har gått längre än nödvändigt i ett eller annat fall, men ditt spekulativa sätt att skriva inbjuder till omfattande strykningar eller till att helt avstå från att publicera kommentaren.

      Det här är en särskilt trist syssla för mig som i andra sammanhang är kritisk mot att polisen maskar väldigt många uppgifter från Palmeutredningen. Men jag menar att det rör sig om olika saker. Det är, tycker jag, viktigt att polisdokument från detta nedlagda men ouppklarade och historiskt betydelsefulla mordfall ska vara tillgängliga för efterforskningar. Det är en helt annan sak om jag på min blogg lämnar fältet fritt för fria spekulationer om identifierbara personer.

      Med detta sagt: jag menar definitivt att det ämnesområde som Reader vill diskutera är angeläget och värt seriös granskning. Desto viktigare då att den också görs med omsorg och eftertanke, inte slängigt och insinuant.

      Det ska tilläggas att jag inte förstår alla Readers referenser till vad jag ska ha skrivit eller tagit fram. I vilket fall kan jag snabbt konstatera att det är direkt fel att jag i Mörkläggning skriver om Svenska Turistföreningen och tecknen på dess kopplingar till Stay Behindnätverket, det gör jag i stället i boken Konspiration Olof Palme.

    1. Jag har bara tagit del av en video som producerats av denna Matte så jag kan inte dra några långtgående slutsatser, men jag vill rekommendera att man inte okritiskt godtar det han säger.
      Han kan uppenbart mycket om ljudteknik vilket ger en professionell och seriös inramning till det hela, men om man lyssnar på vad han säger får jag intrycket av att det är ännu en i raden av personer som presenterar en egen alternativ tolkning som fakta, vilket understryks av att texten ”true fact” är inlagd i varje video.
      Efter att ha trixat med ljudet på sätt som jag inte begriper ett dyft av tycker han sig höra ”ni dräpte han” och strax därefter ”tequila det smakar” och han drar då slutsatsen att han lyssnar på personer som firar statsministerns död.

      1. Vi kanske inte ska diskutera vad han kommit fram till här men till hans försvar vill jag iaf säga att jag tycker han visar att banden blivit manipulerade. Det blev ju dessutom konstaterat redan 1988 av Mauricio Vigil. Han visar också att tidslinjen kan ha blivit flyttad då fel fröken Ur funnits på banden. Vad exakt de röster han får fram säger håller jag med om är oklart men man får ju vara med och ge sin syn på saken om man vill. Det intressanta tycker jag är att han faktiskt får fram röster, att 3,5 timmar inspelat material från mordnatten fattas, att banden är manipulerade, att två vapen verkar ha använts, tre skott avfyrats. Jag tycker ändå att de är värda att lyssnas på, ingen har lyckats komma hela sanningen på spåren men den här analysen tillför iaf en pusselbit till vad som hände OP. Om banden är manipulerade vilket jag tolkar som att det finns bevis för är det i sig ett bevis för en konspiration som måste involvera någon/några inflytelserika personer på polisen och SÄPO.

        1. Agneta

          Okej, det är bra att du och säkert andra är mer insatta än jag. Som sagt har jag bara sett en video och utifrån den tycker jag att det finns skäl att förhålla sig kritisk till det som sägs och som på intet sätt är bevisat. Jag har sett exempel på personer som sväljer det med hull och hår och det tycker jag är olyckligt.

        2. Det finns vad jag uppfattar som rena vansinnigheter i hans ytterligt tesdrivna skildringar, som i ett avsnitt att förhöret med undersköterskan (från 1991!) skulle bevisa dels att fler än två skott avlossats (=konspiration?!) och dels att kronologin från mordkvällen är fel. Språket i videorna uppfattar jag som ett vanskligt försök till mer bildat/formellt än skribenten förmår, och skribenten förefaller lättretad. Även om han så är en utmärkt ljudforensiker synes upphovsmannen inte ha den tanke- och slutledningsförmåga som krävs för att det ska vara värt att ta projektet som helhet (och de slutsatser det utmynnar i) på allvar. Dessutom bör man ha McGurkeffekten och dylikt i åtanke när man lyssnar på utsagor han menar att han vaskat fram ur LAC-bandet och nu kan ådagalägga. Gällande de 3,5 timmar som ”fattas” menar polisen att detta omfattas av sekretess, och det beror väl sannolikt på att det rör sig om ovidkommande 90 000-samtal som har gjorts på mordkvällen och sparats på samma band. Att man här skulle sitta på något nytt och ”gåtans lösning” finner jag ytterst osannolikt.

          1. Nu är det dags att fastslå att ljudteknikvirtuosen Matte som lägger upp videor på Youtube är en simpel sensationssökande och djupt okunnig person. Vi kan lägga hans videor till handlingarna och ägna oss åt verkligheten istället.
            Jag tänker inte ta del av hans suggestiva smörja men det är tydligen så att han har försöker torgföra åsikten att det inte är Stefan G som utför livräddande åtgärder, utan istället Mårten Palme.
            Det finns ingen brist på personer som inte kan stava till hederlighet och integritet, men det förvånar mig ändå varje gång hur man kan vara så helt renons på vanlig anständighet.

            1. Metoden som används är mer än lovligt korkad. ”Matte” tar diverse artiklar och förhör av varierande ålder, samt uppgifter ur ljudband, läser högt och plockar lite här och var vad han finner lämpligt och intressant. Sedan drar han egna slutsatser utan att försöka få dem att gå ihop med annat än hans tes om flera gärningsmän. En spekulativ och mycket tidig artikel, ”Mårten – försökte rädda pappas liv” (GT 1986-03-02), grundad på en polismans till synes osäkra slutsatser att Mårten Palme deltog i livräddningsförsöken, anser ”Matte” sig uppenbarligen finna Sanningen i. Detta fastän Stefan G sedan länge (1986-03-05) är identifierad och tveklöst var den unge man som deltog i de livräddande insatserna, inte Mårten.

              ”Nu begriper man”, säger ”Matte” utan att problematisera att Mårten lämnat helt andra uppgifter än artikelns (något som inte verkar störa ”Matte”; Mårten ljuger förstås i ”Mattes” värld), ”varför Lisbeth Palme inte ville ge så många intervjuer och varför ingenting skulle få spelas in på band […] Sonen befann sig alltså på platsen. Klart han såg vilka det var”. Denne ”Matte” har inte läst de andra sammanfattningarna från rekonstruktionerna eller vet hur de ser ut, och får därför för sig att polisen medvetet uteslutit (de självfallet för mordutredarna helt irrelevanta) uppgifterna om Stefan G från Anna Hages rekonstruktionssammanfattning. ”Matte” raljerar över kritiska kommentarer i hans kommentarfält och säger självsäkert att man förstås inte skulle utesluta något i ett statsministermord. På annat ställe menar han att ”Uppläst och godkänt” skulle innebära att förhörsutskriften är felfri. Sanslös okunskap.

              Man brukar ju säga att man vet mindre om något ju mer man läser, eftersom man får så många perspektiv och så mycket (motstridig) data till livs. Men här har vi en person som faktiskt verkar veta mindre och mindre om Palmemordet trots att han tar del av mer information, uppenbarligen på grund av en märkbar oförmåga att kunna tolka och ta till sig informationen, och brist på grundläggande kunskaper om det han försöker ”utreda”. Det är faktiskt häpnadsväckande uselt och oseriöst på alla sätt. Mest häpnadsväckande är förstås att någon kan ta honom på allvar och – något jag nu själv gjort mig skyldig till – ger honom uppmärksamhet. (Mycket tråkigt att Otto E har gjort det.)

              Jag yrkar således fullt bifall till Catharina E:s förslag att ”lägga hans videor till handlingarna och ägna oss åt verkligheten istället”.

              1. Johan

                Tack för att du förklarade det som jag inte orkade lyssna på. Jag brukar försöka gör åtskillnad mellan person och handling och inte klistra på människor förklenande epitet, särskilt när man kan förmoda att en person handlar i god tro och utifrån sin bästa förmåga, men jag tror inte att det är vad det är frågan om här.

                1. Jag tror fortfarande det är en klok idé att skilja mellan person och handling. Det går utmärkt att kritisera signaturen Mattes Youtubefilmer – även i hårda ordalag – utan att spekulera om personen eller hans eventuella icke redovisade avsikter.

                  1. Att han förordar en konspiration hymlar han inte med. Det är förstås en bedömning från min sida att människan är stendum, men i denna bedömning ligger åtminstone att jag inte tror att han medvetet vilseför sina tittare. Han kan bara så lite om logik och källkritik att han inte förmår göra bättre ifrån sig än han gör. Och många av tittarna visar sig ha lika usla förkunskaper och förmåga till logiska tänkande som han. Detta, skulle jag säga, är bedömningar från min sida och inte spekulationer. Den som vill bilda sig en egen uppfattning om karlns intellektuella stringens kan förstås titta på videorna. När kommentatorer påpekade de källkritiska bristerna i att avfärda allt utom en artikel från 2 mars 1986, slog han ifrån sig (”Varför är det trams? För att det skakar om ditt inmalda perspektiv och för att du är rädd för att bli motbevisad genom nya vinklar och fakta?”) och nu har han meddelat att ”dagens avsnitt kommer sätta punkt för den här diskussionen”. Det är bara att poppa popcorn – idag är tydligen en historisk dag!

              2. Den här Mattes logiska förmåga kan ju var och en bedöma utifrån kommentarfältet: ”Artikeln [”Mårten – försökte rädda pappas liv” i GT 2 mars 1986] visade att det spekulerades tidigt i vem ynglingen var. Sedan förhördes Mårten av polis, som bekräftade att det var han som var ynglingen på plats, detta enligt tidningen, inget annat. Tidningen hade gjort en dementi annars, det är standard. Menar du att polismannen uppsåtligt ljög för tidningen? Det finns en tidslucka innan [Stefan G] kommer till platsen, som öppnar upp för nya vinklar, inget annat. Uppsåtliga feltolkningar får du lägga fram någon annan stans tack.”

  66. Ref. Borgnäs teori om att Engström befann sig någonstans i Tunnelgatan, när mordet skedde, verkar kräva att ett eller flera av följande antaganden stämmer:
    1. Engström passerade, men observerades inte av Nicola F, som uppskattningsvis befinder sig inom synområdet mellan SVT/TG och SV 44 från -135 till -95 sekunder.
    2. Engström bör lämna SV 44 före -95 sekunder för att komma ut före Palme-paret.
    3. Passerade Anders B utan att han märker det.
    4. Ikke observeret av Inge M.
    5. Osett av Boforsgruppen mellan Götabanken och SV 44 genom att passera dem i tidsramen -169 till -98 sekunder eller nå TG tidigare än 190 sekunder före Mordets tid.

    Promenaden från SV 44 till SV/TG skulle ta cirka 32 sekunder baserat på Engströms tempo i TV-rekonstruktionen.

    Teoretisk är Engströms tidigaste utklockningstid 150 sekunder före tiden för mordet. Han kunde då i det tidiga scenariot befinde sig mellan SV 44 och SV/TG runt -145 till -113 sekunder, vilket betyder att han kunde ha passerat både Nicola F, Anders B på trottoaren men kunde ha undvikit Bofors-gruppen och paret Palme.

    Engströms senaste Clock-out-tid är 91 sekunder före mordet, vilket skulle sätta honom på sträckan mellan -86 och -54 sekunder. Han skulle gå ut på SV, 9 sekunder bakom paret Palme (ca 5m), han borde komma ikapp dem omkring -81 sekunder, passera Anders B ca 13m från SV/TG, men undvika både Nicola F och Bofors-gruppen , som är längre norrut.

    Om Engström skulle nå SV/TG minst 5 sekunder tidigare än paret Palme (under tidsspannet -145 till -37 sekunder) skulle han lyckades förbli osedd av mellan 3 till 8 vittnen.

    Det verkar derfor mer troligt att han var sen än tidigt på SV, vilket skulle ge honom tid att prata med Securitas väktare och lämna mellan 40 till 21 sekunder innan mordet utan att träffa någon och nå Götabanken som han hävdade att han gjorde.

    1. Det är väldigt vanskligt att dra slutsatser av vad vittnen inte har sett, i synnerhet före den händelse som skärper sinnena. Att exempelvis Nicola F på sin promenad inte såg Anders B betyder ju inte att Anders B inte var där, bara att det för Nicola F inte fastnade i minnet. Likadant kan det förstås vara avseende Stig Engström. Nicola kan ha mött honom men utan att lägga det på minnet.
      På motsvarande sätt kan Inge M ha missat – eller inte registrerat- att Engström gick in på Tunnelgatan före mordet. Det var inte i hans fokus, förklarligt nog. Han la ju inte heller märke till Anders B trots att han under relativt lång tid satt och tittade i den riktningen. Hans fokus var ett annat -nämligen en väntande person vid skyltfönstret som han efteråt med emfas sa hade en stickad mössa a la Jack Nicholson på huvudet,och definitivt inte någon keps.
      Det är alltså missvisande att säga att Engström i mitt föreslagna scenario måste ha varit osedd av en rad vittnen. Om de såg honom registrerade de honom inte är en bättre formulering. Sådant händer hela tiden i gatumiljön innan den händelse inträffar som i bästa fall får människor att bli mer observanta.
      För att ta ett ytterligare exempel: Lisbeth Palme sa sig inte minnas att hon sett vare sig Nicola eller Anders B – eller den väntande gärningsmannen för den delen. Men på den sista punkten hyser jag som bekant starka tvivel.

      1. Jag håller med – Din teori är säkerligen möjlig, men är det det mest troliga scenariot?
        Fottrafiken på östsidan mellan SV/TG och SV44 under de senaste tre minuterna fram till mordet var ganska begränsad:

        – 8 identifierade personer med bekräftad närvaro (Palme x2, Engström, Anders B, Bofors-3, Nicola F),
        – 2 oidentifierade personer med bekräftad närvaro (Förföljaren och Dekorimaman),
        – 2 identifierade personer med osäker närvaro (Finskorna).

        Sannolikheten att sakna en observation av någon minskar förmodligen ju färre personer som är inblandade. Detta är en begränsad grupp av människor.

        Inge M missa eller blanda ihop saker och ting från andra sidan vägen är absolut en möjlighet – även om hans övergripande uttalanden stämmer ganska bra överens med vad som kan fastställas utifrån bankomats tidsstämplar. Den Dekorima-mannen han såg var kanske Anders B. Om så är fallet skulle det ta bort en av två överskottspersoner från slut-scenariot.

        Från vad jag har kunnat läsa, är en viktig del av problemet, förutom frånvaron av observerad närvaro, att det verkar som om de relevanta frågorna inte ställdes av polisen som kunde ha verifierat eller uteslutit din teori.
        Till exempel visar sammanfattningen av Lisbets uttalande att hon fick hoppa från Sari till SV/TG utan något försök att verifiera med andras uttalande eller utforska detaljer från de senaste 130 m, precis som utforskande av detaljer från Anders B och Nicola F inte verkade ha fullföljts omkring observationer mellan SV/TG och SV44.

        1. Jag har ju onekligen svårt att förstå varför Axberger värderar Inge M så högt, med hänsyn till oklarheterna beträffande tiden (och det första förhöret, som ju dock är oklart). ”Jag är inte helt säker på den uppgiften, men jag uppfattade det att han kom, han stod där redan när jag satt i bilen, och när paret kom så gick han ut från väggen och gick upp bakom. Jag uppfattade som att han stod, nu efteråt så uppfattar jag det som att han måste ha stått och väntat.” (86-03-14) Och att skilja mellan två personer (Anders B och gärningsmannen) på sådant avstånd måste vara svårt. Finskorna trodde jag var helt ”avdiskade”, med Holmérspråk, vid det här laget. Det finns väl inte minsta stöd för deras närvaro eller för deras finske walkietalkieman.

        2. Vi är alltså överens om att ”mitt” scenario är möjligt. När det kommer till att bedöma sannolikheten blir det många ”kanske” och ”förmodligen”.

          En sak att fundera över är sannolikheten för att en annan man än Engström, iförd mörka kläder, keps och bärande handledsväska, skulle springa upp på åsen kort efter mordet och förbli oidentifierad därefter – samtidigt som Engström inte med säkerhet kan placeras vid eller intill mordplatsen vid samma tidpunkt.

          Osannolikt, menar jag. Och eftersom det enligt min mening är ändå mer (ja närmast totalt) osannolikt att Engström är gärningsmannen blir slutsatsen att det var Engström
          som tog vägen uppför trapporna men en annan person som dödade Olof Palme.

          Detta visar hur slarvigt brottsanalysen genomfördes, man tycks aldrig ha övervägt en alternativ flyktväg. Därmed missade man att på allvar undersöka tips i andra riktningar än åsen- exempelvis mannen som kort efter skotten sågs komma in på Bohemia, eller för den delen Sigge Cs springande man vid Tegnergatan-Luntmakargatan.

          Och du har rätt, brottsanalysen var totalt sett undermålig- ta bara det faktum att man lät Lisbeth Palmes utsaga bli avgörande för bilden av både upptakten till mordet och själva mordhandlingen- även när det motsades av en rad andra samstämmiga vittnesmål. Frånvaron av ett professionellt utredaröga är påtaglig, och även närvaron av underdånighet, naivitet och påtryckningar utifrån/uppifrån.

          1. Huruvida personen hade keps vet vi ju dock ingenting om (Lars J:s ”allmänna intryck” ger jag inte mycket för; han tycks ju mest tänka ”keps” men inte ha sett något som liknar Engströms keps), och Yvonne N såg ingen rem på väskan. Att någon av medellängd med rock bär någon form av liten hård väska (t.ex. ett pistolfodral) kan ju mycket väl vara sannolikt en vinterkväll. Det kan mycket väl vara gärningsmannen.

            1. Så är det ju och det är svårt att tänka sig att en skräckslagen Engström som springer upp för trapporna samtidigt skulle ha så mycket sinnesnärvaro att han av någon besynnerlig anledning tog sig en extra titt på figuren nedanför trapporna dvs Lars J, memorerade hans smala ben eller byxor och ”bulsiga” täckjacka samt uppskattade hans ålder. Förutsatt att man godtar att observationen överhuvudtaget var möjlig att göra.
              Om man hävdar att det var Engström som sprang uppför trapporna måste man enligt min mening så att säga köra den hypotesen i botten och analysera allt material utifrån den utgångspunkten. Då uppstår en mängd frågor som man bör försöka förklara.

            2. Johan,
              Lars J, som såg den springande mannen från flera olika vinklar och under åtskilliga sekunder, fick intrycket att han bar keps.
              Yvonne beskrev mannens väska i hans vänstra hand färg- och storleksmässigt mycket likt Engströms handledsväska.

              Inget av alla vittnena intill mordplatsen fick motsvarande intryck av gärningsmannen.
              Ingen keps och ingen väska i handen
              – och de två vittnen som såg honom under längst tid och uttalade sig med störst säkerhet i frågan om huvudbonaden sa att han bar en stickad mössa – Anders B till och med tecknade av den.

              Sammantaget räcker det långt för att styrka Engströms oskuld och placera honom i trapporna.

              Catharina,
              När Engström sprang uppför trapporna var han antagligen rädd för att ha gärningsmannen efter sig, och kan förväntas ha sett sig om både en och två gånger. Det gjorde han ju även uppe på David Bagares gata enligt Yvonne. Från trapporna hade han goda förutsättningar att se Lars J. i god belysning.

          2. Lars Borgnäs

            Jag har en fråga som inte är relaterad till detta.

            I Striptease sommarupplaga 1994 intervjuar du en äldre dam bosatt på Kungsholmen som hört radiokommunikation uppifrån vinden.

            Har du någon ide om vad som kan ha försiggått där under mordnatten?
            Mikael B som postar på denna site menar att relästationer för WT-nätverk är ljudlösa anläggningar.

          3. Lars B,

            Tommy L tycker utredningen var bra inte bara av egenkärlek, för att han var en del av den, utan troligen i jämförelse med andra utredningar han deltagit i . Och det är ju sant att CP blev ju dömd för ett litet tag ,innan han friades, inga andra misstänkta har ju gått så långt om man jämför ?

          4. I de flesta brottsutredningar står man inför nödvändigheten av att väga olika eller till och med motsägelsefulla vittnesuppgifter mot varandra för att nå rimliga slutsatser. Det är en typ av cherrypicking som inte kan undvikas men bör göras med försiktighet.

            Källkritik av avgörande faktorer i beslutsträdet för att klargöra sannolikheten för slutsatserna är viktiga – till exempel – Att placera Engström på David Bagares gata kan logiskt filtreras så här :
            1. Ett vittne (Yvonne N)
            2. Manlig person observerad
            3. Lämplig tid
            4. Allmän beskrivning passar
            5. Särskiljande beskrivning passar (handledsväska, keps, böjda glasögon)
            Nu kritiken av detta filter:
            1. Inget bekräftelse från andra vittnen
            2. Exkluderar kvinnliga personer
            3. Tajming passar i fortsättningen på Lars J’s uttalande som i sin tur kopplar det till mordet
            4. Tveksamt, om detta pekar mot Engström -Begränsad reduktionseffekt då kläder och kroppsbyggnad som beskrivs är ganska genomsnittliga. Det angivna åldersintervallet var 35-45 (mot 52) – inconclusive
            5. De tre distinktionerna:
            Handledsväska – ett föremål av liknande storlek observerades (obekräftat av andra); men inget anslutet armband sett, mörk väska inte ljusbrun färgad och det beskrevs som en hardcase-väska (Yvonne N), vilket inte matchar Engströms softcase-väska – inconclusive
            Keps – ”grå herrhatt” observerad på SV/TG (Anders D), nämnd med osäkerhet vid Luntmakargatan (Lars J), ej observerad vid David Bagares gata (Yvonne N) – inconclusive
            Glasögon – inga observationer (inga ansiktsobservationer på grund av ljusförhållanden) – inconclusive

            Denna identifiering av Engström på David Bagares gata tycks kräva att tre olika vittnesuppgifter kopplas samman till en. Det antyder att Yvonne N positivt identifierade en Keps, en handlänkad ljusbrun väska och en 52-årig löpare. Men det gjorde hon inte.

            Så återigen – att koppla Yvonne N’s observationer till Engström kan inte uteslutas; men kan rimligen ifrågasättas.

            Utredningen av området där Lars J befann sig verkar mycket otillräcklig för att säkert koppla löparen till mördaren. Tänk om polisen hade gjort undersökningar i hörnrestaurangen, upp och ner Luntmakargatan (speciellt precis runt hörnet där Sigge Cedergren mötte en väntande bil strax före skotten) och i barackerna.

  67. GP i går: Britt-Marie Mattsson möter Joakim Palme.

    Jag är inte säker på att det är betalvägg, men de flesta är kanske mest intresserade av vad Joakim Palme säger om Engström:

    Men är det verkligen hundraprocentigt att Engström är förövaren?

    – Ja, säger Joakim Palme och tillägger:

    – Men det var inte lättsmält. Och jag är öppen för att ompröva om det kommer fram nya omständigheter. Men ser i dag ärligt talat inte vad det skulle kunna vara.

    Joakim Palme säger att hans mor, några dagar efter mordet, berättade för honom om sitt signalement på mördaren. Det stämde i stort sett överens med den beskrivning som hans bror Mårten – som skilts från föräldrarna utanför biografen där de sett en film tillsammans – redovisat om en man som befunnit sig på gatan.

    När han nu jämför sin mors signalement på gärningsmannen så stämmer det bättre in på Stig Engström än på Christer Pettersson.

    – Min brors signalement stämmer också i detalj på Stig Engström.

    /…/

    – Stig Engström säger att han varit på mordplatsen men han har inte kunnat identifieras som vittne. Det och flera andra omständigheter gör att han kvarstår som gärningsmannen.

    Det var först sedan Lisbeth Palme avlidit som utredningen lades ned och Stig Engström, som också är död, presenterades som gärningsmannen. Men hade Lisbeth Palme accepterat detta?

    – Det hade varit viktigt att få prövat.

    GW:s kommentar: Artikeln ligger bakom betalvägg. Jag har kortat lite i citatet från artikeln för att inte komma i närheten av en upphovsrättsdiskussion.

    1. Man undrar ju varför de inte förmådde beskriva mannen på ett sådant sätt att det för en utomstående framgick att det var samma person, och varför LP pekat ut en person som inte överhuvudtaget passar in på MP:s beskrivning.