Nu tillgängligt: förhöret med Stig Engström med hög ljudkvalitet

Nyligen presenterade Samhällsmagasinet Avsnitt en inspelning av förhöret med Stig Engström från den 25 april. Inspelningen var lyssningsbar men inte med bästa ljudkvalitet. Nu har Avsnitt fått tillgång till en bättre version i formatet WAV, stora filer men bättre ljud. Kan laddas ner från webbplatsen.

FÖR KNAPPT TVÅ veckor sedan kunde Samhällsmagasinet Avsnitt publicera något så ovanligt som en komplett inspelning av ett polisförhör från Palmeutredningen. Och ett viktigt förhör dessutom: förhöret med Stig Engström från den 25 april 1986 där han utförligt berättade om de dramatiska minuterna under mordkvällen. För var och en som är intresserad av att bedöma rimligheten i utpekandet av honom som gärningsman är förhöret av stort intresse.

En brist var dock den tekniska kvalitén. En utsänd medarbetare från Avsnitt hade fått sitta med egen inspelningsapparatur i polishuset medan förhöret spelades upp. Avsnitt presenterade sedan en mp3-version av förhöret och erbjöd nedladdning från webbplatsen.

Nu har Avsnitt fått tillgång till polisens egen elektroniska överföring i WAV-format av inspelningen från det kassettband som förhöret ursprungligen gjordes på. Det är i praktiken så nära originalinspelningen det går att komma. För var och en som vill ta del av förhöret under bästa möjliga förutsättningar finns det nu att ladda ner från Avsnitts webbplats.

På webbplatsen finns också sedan tidigare en utförlig analys av förhöret som jag blivit inbjuden att skriva. Den kan hittas här tillsammans med länkar till den tidigare släppta versionen av förhöret.

Nu finns också en intervju med mig om detta förhör på Otto Ekevis Youtubekanal.

Texten har uppdaterats 220224 0907.

17 reaktioner på ”Nu tillgängligt: förhöret med Stig Engström med hög ljudkvalitet

      1. Men hur kan observationen av Lars tala för Engströms oskuld? Om Engström kom någon minut senare än han påstår så kan han väl inte ha sett Lars? Lars har ju då redan sprungit efter gärningsmannen, och syns inte.

        1. Nja, jag skrev inte att Engström ”kom någon minut senare än han påstår”, jag skrev att han sannolikt inte kom fram så tidigt som han själv uppger, snarare 40 sekunder efter mordet och kanske ännu senare, till och med en minut eller mer efter skottlossningen. Han själv har inte uppgett någon tid för när han kom fram, annat än indirekt.

          Låt oss gå in på det hela lite mer i detalj så blir min uppfattning klarare. För resonemangets skull antar vi att mordet ägde rum 23.21.30 – vi vet ju inte exakt tid men det spelar ingen roll här, vad vi behöver är ju en nollpunkt att utgå ifrån.

          Engström säger i aprilförhöret att han var vid Götabanken när han hör ett enstaka ljud som kan liknas vid en smällare. Han reagerar inte då över det och han ser inte heller att det sammanfaller med att någon faller ner på trottoaren lite längre fram och att en annan person flyr, han ser över huvud taget ingenting av vad som sker i Dekorimahörnan. Han fortsätter framåt och kommer då till en liggande man och två personer som försöker ge någon sorts hjälp. I efterhand drar han slutsatsen att det är skottlossningen han hörde när han var vid Götabanken.

          Det bör i så fall ha tagit Engström ungefär tretton sekunder att hinna fram till mordplatsen och klockan bör då vara ca 23.21.43. Men så tidigt kan inte livräddningsåtgärderna ha kommit igång.

          Jag nämner att det i första förhöret med Engström, det från den 1 mars, står att han hörde smällen just när han kommit ut från Skandia. I så fall skulle han med normal promenadtakt ha varit framme vid mordplatsen ungefär 40 sekunder efter mordet, alltså ca 23.22.10. Men jag skriver också i artikeln att han kan ha anlänt till platsen ännu senare och jag sträcker mig till att det kan ha varit först en minut eller mer efter mordet. Då hamnar vi på 23.22.30 och möjligen lite till. Det är fortfarande inte samma sak som någon minut efter det Engström påstår att han kom fram.

          Nu över till vittnet Lars J. Vi vet att han inte stod så att han var synlig från själva mordplatsen när Olof Palme blev skjuten. Han stod i stället i passagen till höger om byggbarackerna, strax väster om Luntmakargatan. Först när den flyende gärningsmannen passerat tog sig Lars fram till ”kulturhuset”, den plats där han var synlig från Dekorimahörnan. Där blev han kvar åtminstone tills mördaren tagit sig hela vägen uppför trapporna. Mördaren bör ha passerat trappkrönet ungefär en minut efter mordet, alltså ungefär 23.22.30. Sedan vet vi inte hur lång tid det tog innan Lars kom iväg efter honom – 10-15 sekunder, kanske en hel minut? Vi kan bara gissa.

          Vad vi vet är att Engström berättat att han gjorde sin iakttagelse av personen i gränden närmast omedelbart sedan han kom fram till mordplatsen och att samma person var försvunnen nästa gång han tittade in i gränden. Det är alldeles utmärkt förenligt med att Engström kom fram till mordplatsen någon gång mellan 23.22.10 och låt oss säga 23.22.40.

          Dessutom talar ju Engströms redogörelse för sin observation av Lars för hans oskuld på ett mer generellt sätt. Han ger en bra beskrivning av Lars och placerar honom på alldeles rätt plats – och det gör han alltså mycket tidigt. Många år senare har varken Lars Larsson (i Nationens Fiende från 2016) eller Thomas Pettersson (i Filterartikeln från 2018) fattat att Lars J stod väl synlig från Dekorimahörnan på det sätt som Engström beskrev när han hördes. (Krister Petersson hade fattat den saken när han höll sin presskonferens och fick i stället mer allmänt avfärda det med att Enström som var mördaren inte kunde ha varit där.)

          1. ”Där blev han kvar åtminstone tills mördaren tagit sig hela vägen uppför trapporna. Mördaren bör ha passerat trappkrönet ungefär en minut efter mordet, alltså ungefär 23.22.30.”

            Jag antar att dessa formuleringar gjorts för att spara tid och plats. Varför skulle vi tro at mördaren begivit sig uppför trapporna? Argumentet med tidsangivelser osv bygger kanske på att någon sprang uppför trapporna precis efter mordet. Att det skulle ha varit mördaren finns det inte mycket som stöder mer än den ungefärliga tiden.

            1. Jag medger att vi inte vet att mördaren sprang uppför trapporna, men jag ser det tills vidare som en rimlig huvudhypotes. I vilket fall: om inte mördaren sprang uppför trapporna bör det ha varit någon annan person som sprang upp där, och det i ett skede där det fanns anledning för Lars att tro att det var mördaren som sprang. I den meningen spelar den osäkerhet som kan finnas om det verkligen var mördaren som sprang ingen roll för min argumentering för att Engström hade all möjlighet att se Lars J på det sätt han berättat om.

              1. Gunnar Wall;

                ”Nu över till vittnet Lars J. Vi vet att han inte stod så att han var synlig från själva mordplatsen när Olof Palme blev skjuten. Han stod i stället i passagen till höger om byggbarackerna, strax väster om Luntmakargatan. Först när den flyende gärningsmannen passerat tog sig Lars fram till ”kulturhuset”, den plats där han var synlig från Dekorimahörnan.”

                Jag har en fråga kring detta. Hur ”vet” vi att vittnet Lars J stod där han säger att han stod. Det är väl enbart Lars J egna berättelse som kan bekräfta denna uppgift? Ingen annan såg ju Lars J befinna sig till höger om barackerna. Lars J kan ha stått någon annanstans på Tunnelgatan eller Luntmakargatan än till höger om barackerna när skotten föll. Lars J kan ha sett mer än han själv påstår sig ha sett av själva gärningen eller gärningsmannen.

  1. Hej,
    Ett stort tack till er på Samhällsmagasinet Avsnitts redaktion för ert arbete med att ta fram detta underlag! Att ni sedan av anhängare till Engströmteorin fått en del kritik tycker jag ni kan ta som en komplimang, det visar att ert reportage har berört olika kategorier av läsare.

  2. Hej Gunnar, det vore intressant att läsa dina tankar om Hans Gunnar Axbergers bok Statsministermordet som nyligen kom ut. Kommer du att läsa den och leverera en recension?

  3. Nu har det gått några veckor sedan förhöret av Engström släpptes där vi kan höra hans egna ord. Jag har lyssnat igenom det en andra gång nu och jag tycker det är märkligt det Engström lägger till och säger på slutet. Varför tar han upp frågan om Palme skjutits framifrån eller bakifrån? Jag trodde fler läsare här på bloggen skulle ha synpunkter på just varför han lägger till denna informationen men jag tror bara en kommentar har handlat om just det.
    Tror han verkligen Palme blivit skjuten i munnen som han säger? Vill han påstå att Palme inte blivit skjuten i ryggen utan snarare i bröstet? Förhörsledaren frågar om han såg skador på ryggen men han frågar inte om han såg skador i bröstet? Engström säger att han inte såg några skador i bröstet lite tidigare. Han ger ändå sken av att kunna en del om vapen(ingångshål och utgångshål samt att man observerar skott två mycket mer än skott ett, från tjuvskytteanekdoten.)

  4. Jag tror att svårigheten att placera Engström när skotten faller och att man därigenom drar den felaktiga slutsatsen att han ljuger helt enkelt beror på att han själv misstagit en bildörr som slängs igen, alternativt en avgasknall, med vad han trodde var ett skott. En bildörr som slår igen kan säkerligen uppfattas antingen som en avgasknall eller en smällare, beroende på bilmodell. Eftersom han inte reagerar nämnvärt på ljudet utan förknippar det med normalt gatuljud så indikerar det att det åtminstone inte är ett skott från en grovkalibrig revolver han hör. ”En liten snärtig historia” säger han i förhör 86-04-25. ”ljud ungefär som påminde om en smällare”.

    Med tanke på att NF som befinner sig på samma sida Sveavägen men betydligt längre bort, dessutom med uppfälld huva och freestyle-hörlurar i öronen (Sid 2) kan höra skotten så verkar det väldigt osannolikt att den som då befinner sig avsevärt mycket närmare inte tycks ha hört samma sak. Ljud kan såklart uppfattas olika med tanke på hur det fortplantas mellan byggnader, hur bra hörsel man har etc men det är likväl svårförklarligt. En förklaring skulle kunna vara att NF befinner sig betydligt närmare än vad som antagits men det blir en annan diskussion.

    (Sid 2)
    https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMcVJSWV9jNzJhbGs/view?resourcekey=0-FrvIYJb6GZRBY-VpvoozQA

    Om vi nu återgår till förhöret med Engström 86-04-25. Vid tidpunkten när detta förhör hålls vet Engström självfallet sedan lång tid tillbaka att mordvapnet antas vara en .357 så varför, i egenskap av gärningsman, då uppge sig hört ett ljud som inte stämmer överens med hur en sådan revolver bör ha låtit och därigenom kasta misstankar mot sig själv? Han vet ju också genom media att det avfyrats 2 skott men påstår sig ändå bara hört ett. Även detta tilldrar sig ju viss uppmärksamhet. Något en gärningsman säkerligen skulle velat undvika.

    Det enkla svaret här är naturligtvis att han är sanningsenlig. Det är precis så han uppfattat det ljud han antog vara ett av skotten. I själva verket är det troligen, som nämnts ovan, en bildörr som slängs igen eller möjligen en avgasknall från någon av bilarna som nu står på tomgång men stunden innan han kommit ut från Skandia körts i full fart till mordplatsen. Kan ju också vara en förbipasserande bil som låter. Även det fullt plausibelt.

    Man ska komma ihåg att bilarna på den tiden huvudsakligen hade såväl brytarstyrda mekaniska tändsystem och chokeförsedda förgasare, till skillnad mot dagens bränsleinsprutade och datorstyrda tekniska underverk. Det hörde alltså inte till ovanligheterna att bilar baktände eller hade andra konstigheter för sig. Dessutom var det ju kallt den kvällen. Något som också kan inverka negativt på ett fordons tillförlitlighet.

    För att komma till saken så tycker jag här man nu ska fästa uppmärksamheten på det som Engström uppger i det bandade förhöret 86-04-25 (sid 50) beträffande hans minnesbild av hur det såg ut när han kom ut från Skandia.

    ”Jag lade märke till att det stod en hel del bilar utmed kanten där”

    https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMOWtJMXhCYTVONkU/view?resourcekey=0-6omo301JwzjXZLGyNZ4KQw

    Detta låter vid en första anblick helt odramatiskt men är om man funderar lite egentligen en väldigt spännande uppgift. Det kan nämligen röra sig om bland annat Jan-Åke S, Hans J och Leif L:s bilar. I så fall har vi en ungefärlig tidpunkt när Engström kommer ut på Sveavägen, vilket ger ännu en pusselbit som utesluter honom som gärningsman.

    Med tanke på att det verkar varit förbud mot att såväl stanna som parkera fordon på åtminstone den sidan av Sveavägen så bör det rimligen vara så det förhåller sig. Några bilar, annat än möjligen någon felparkerad, bör inte ha stått där om han kommer ut före mordet sker. Nu var det visserligen väldigt länge sedan jag tog körkort men om man tittar på skyltarna här på bilden nedan så är det väl så det menas?

    Skulle han kommit ut före skotten föll torde han dessutom svårligen kunnat undgå att både se och höra bilar som gör U-svängar med vrålande motorer, skrikande däck, strålkastarljus som reflekteras och ett antal personer som rusar till platsen, mycket troligt också tydligt uppfattat bägge skotten och kanske även hört Lisbeth skrika. Denna lilla detalj med ”bilar utmed kanten där” kan alltså tala för att allting händer innan han ens hunnit ut från Skandia.

    Om han nu vore den sluge, uträknande gärningsman man velat framställa honom som så är det väl knappast sannolikt han skulle uppge det vittnesmål han gör. Detta eftersom han självfallet även här måste läst i tidningarna om hur bilar och vittnen strömmat till platsen. Det talar än en gång för att han är sanningsenlig med hur just han uppfattat situationen och att han i själva verket inte kommer ut från Skandia förrän någonstans efter ca 23.22.00. Beroende på hur lång tid det tog för Jan-Åke S, Hans J och Leif L att parkera vid mordplatsen.

    Om det är såhär det ligger till så blir problemet för Engström att han genom förväxlingen av bildörr/avgasknall med ett skott oavsiktligt placerar sig själv fel i både tid och plats och därigenom ironiskt nog faktiskt misstänkliggör sig själv. Hade han varit gärningsmannen hade han ju självfallet hållit sig till en betydligt mindre komplicerad berättelse. Då hade han förmodligen varit mer eller mindre okänd i sammanhanget. Nu tycks han så gott han kunnat och efter bästa förmåga i stället bara försökt beskriva hur han själv uppfattade det hela. Som tack pekar man 35 år senare ut honom som statsministermördare.

    Epitetet ”elefanten i porslinsbutiken” kan kanske delvis också tillskrivas denna ljudförväxling, vilken gjorde att Engström rörde till det riktigt duktigt för utredarna, men man får nog på sätt och vis faktiskt skylla sig själva för det hade varit en enkel match att bena ut det här om bara ambitionen hade funnits och om man exempelvis hade låtit honom delta i en rekonstruktion.

  5. Hej Simon A,

    Parkeringsskylten visar att det alltid råder parkeringsförbud på Sveavägen samt att det bland annat för kväll och natt fredag till lördag råder förbud att stanna från klockan 16 fredag eftermiddag till klockan 03 lördag natt/morgon. Av någon anledning är det sedan OK att stanna (men inte parkera) på lördag mellan klockan 03 och 11.

    Jag har själv tidigare noterat uppgiften från Engström ”att det stod en hel del bilar utmed kanten där”. Enligt skylten råder det alltid förbud att stanna här mellan klockan 16 och 03 alla vardagar, dvs. det ska normalt inte finnas några bilar här. Att Engström noterar dessa bilar är alltså ett ytterligare tecken på att han kom ut relativt sent på Sveavägen. Dock kan kanske bilarnas U-svängar ha hänt ungefär samtidigt som Engström kommit ut på trottoaren utan att han reflekterat över detta. Engströms utpassage behöver alltså inte ha varit så sent som 23:22.

    1. Hej Anders Fredric
      Tack för komplettering. Ja det tål onekligen att funderas på detta. Jag sitter också och funderar över när han senast kan ha kommit ut på Sveavägen för att ha kunnat uppfatta Lars J innan denna försvann uppför trapporna. Jag tror ju att Lars J förmodligen väntade längre än vad som antagits men det behöver inte nödvändigtvis vara på det viset kanske.

  6. Det finns ju indikationer på att Engström småljuger kontinuerligt. Redan 2.20 in i första förhöret får frågan om sina förehavanden tidigare på kvällen och då säger Engström ”jaså du menar just denna kvällen” Tyder på lögn redan där.

    1. Henrik,
      jag tycker inte att den repliken från Engström tyder på någon sorts småljugande från hans sida. Däremot visar replikväxlingen mellan honom och förhörsledaren att förhöret i det här avsnittet är rätt illa genomfört och att det inte är så lätt för Engström att förstå frågorna och svara tydligt och klart på dem. Jag diskuterar just den här sekvensen i förhöret i min artikel hos samhällsmagasinet Avsnitt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.