Dokument avslöjar: Åklagarna ville använda polisens hemliga infiltratörer mot Christer A

Jonas Nyman, en av administratörerna på Palmemordsarkivet (bilden), berättar i den här artikeln särskilt skriven för bloggen om en långtgående och ovanlig spaningsåtgärd som Palmeåklagarna planerade att sätta in mot Christer A, ett av de vanligast förekommande namnen i polisens hypoteser om ensamma gärningsmän. Idén var att använda sig av polisens speciella grupp av infiltratörer, Sektionen för särskild inhämtning. Och syftet var att få tag i information om Christer A:s saknade revolver. Det här är bara en av många uppgifter som på senare tid har blivit tillgängliga i arkivet. FOTO: privat.

Av Jonas Nyman

Nya okända uppgifter om Palmeutredningen kommer hela tiden fram och redovisas i Palmemordsarkivet.

Palmemordsarkivet, som drivs av Mattias Kressmark och mig, Jonas Nyman, samlar in och publicerar handlingar från Palmeutredningen. Sedan chefsåklagare Krister Petersson lade ner utredningen sommaren 2020 har 2 370 dokument, eller ungefär 22 000 sidor donerats till arkivet och publicerats på www.palmemordsarkivet.se. Nya handlingar tillkommer hela tiden.

En viktig drivkraft för oss som arbetar med detta är att offentliggöra korrekt och saklig information. Vi vill komma bort från spekulationer och grundlösa konspirationsteorier. Det bästa sättet att göra det är att offentliggöra palmeutredningens egna dokument

Det är ett bitvis svårgenomträngligt material. Delvis på grund av polisens inkonsekventa och överdrivna sekretess, men minst lika mycket på grund av utredarnas slarviga sätt att skriva. Allmänhetens intresse för palmemordet är dock fortfarande mycket högt, och många deltar i arbetet med att analysera handlingarna som kommer ut från polisen och andra myndigheter. Palmemordsarkivets facebookgrupp har över 2 100 medlemmar, och nya uppgifter om mordet och palmeutredningen publiceras där varje vecka.

Nu över till uppgifterna om utredarnas planer på åtgärder mot Christer A.

Palmemordsarkivet har bland annat publicerat ledningsgruppens alla mötesprotokoll från 1986, samt anteckningar och protokoll från åklagarmöten mellan 1989 och 2007.

Nyligen publicerade protokoll från åklagarmöten avslöjar häpnadsväckande uppgifter om hur långt åklagarna var beredda att gå för att få fram bevisning mot Christer A.

Aktiehandlaren Christer A blev intressant för Palmeutredningen därför att han bodde i närheten av mordplatsen, han ägde en tid en revolver av en typ som kan ha använts vid mordet, han var antisocial och han hatade Palme. Han saknade alibi och ansågs ha en personlighet som stämde överens med gärningsmannaprofilen (GMP).

Han var den åttonde och sista personen som klassificerades som ett GMP-objekt av Palmeutredarna, alltså som en person som var av särskilt intresse utifrån den bild av gärningsmannen som skapats i profilen. Dessa åtta fick i utredningen beteckningarna GA, GB och så vidare, fram till och med GH som var den beteckning Christer A fick.

Bland palmemordsintresserade har han varit en favorit som misstänkt Palmemördare i många år, av de flesta ansedd som en långt mycket mer trolig gärningsman än den i sammanhanget tafatte grafikern på Skandia som varken hade något uppvisat Palmehat eller något särskilt intresse för skjutvapen.

Eftersom Christer A lagligt ägde en revolver av rätt typ kallades han vid två tillfällen att visa upp sitt vapen för polisen, men Christer hörsammade aldrig kallelserna. Han förhördes flera gånger under åren 1994-2000 och var under många år en av de huvudmisstänka.

I förhören uppgav han en föga trovärdig berättelse om hur han sålt sitt vapen 1992 till en för honom okänd man i Kungsträdgården. Det sista formella förhöret med Christer hölls den 7 februari 2007. Palmeutredarna kunde aldrig förmå honom att berätta mer om vart vapnet tagit vägen. De sista påstötningarna gjordes via telefon våren 2007, då Lennart Gustafsson vädjade till Christer att lämna in vapnet under den vapenamnesti som då hade utlysts. Utredarna var alltså inte särskilt övertygade av Christers påstående att han sålt revolvern och inte hade tillgång till den.

Christer och hans vapen diskuterades under ett åklagarmöte den 11 juni 2007. Protokollet från det mötet har begärts ut och publicerats av Palmemordsarkivet. Det återfinns i den här dokumentsamlingen med protokoll från möten som hölls av Palmeutredarna 2006-2007.

Närvarande vid mötet var åklagarna Agneta Blidberg och Kerstin Skarp samt Palmegruppens Stig Edqvist, Hans Melander och Per-Olof Palmgren. Christer stod näst högst upp på dagordningen, efter Mockfjärdsrevolvern.

På mötet berättades att Lennart Gustafsson, som ansvarade för just utredningen av Christer vid den tiden, flera gånger varit i kontakt med honom och påtalat det lämpliga i att plocka fram vapnet i samband med vapenamnestin under våren 2007. Christer hade dock inte hörsammat Lennarts uppmaningar.

På mötet väcktes frågan, oklart av vem, ”om SSI skall tillfrågas huruvida de skulle kunna närma sig [Christer A – namnet maskat i den offentliga versionen] för att om möjligt få honom att berätta var vapnet tagit vägen.”

Det beslutades då på mötet ”att kontakt ska tas med SSI för en diskussion i frågan”, med tillägget att om SSI svarar nekande ska ärendet Christer läggas till handlingarna. Det är alltså frågan om Palmeutredningens allra sista försök att knäcka Christer och få honom att prata. Förkortningen SSI syftar på polisens hemliga infiltratörer: operatörerna på Sektionen för Särskilda Insatser.

Sektionen är inte helt okänd för allmänheten. 2018 avslöjades att operatörer från SSI troligen begått brott i Spanien och slösat bort skattepengar på lyxkrogar och nattklubbar. Syftet var att försöka komma åt ledaren för en internationell kokainsmugglande liga.

Operation Playa, som insatsen kallades, slutade i ett fiasko trots att SSI både begick inbrott och arrangerade en komplicerad brottsprovokation för att producera bevisning mot ligans ledare.

Ligans förmodade ledare greps så småningom och dömdes först till 18 års fängelse, men friades i hovrätten alla åtalspunkter. Hovrätten ansåg inte att bevisningen höll för att fälla honom på en enda åtalspunkt. Sektionen för Särskilda Insatser lades ner efter fiaskot i Spanien.

Att Palmeutredningen 2007 ville använda sådana ”särskilda metoder” bekräftas av protokollet från nästa åklagarmöte. Det mötet, i form av en tvådagarskonferens på Lejondals slott 24-25 oktober 2007, leddes av Hans Melander. Överåklagare Agneta Blidberg och chefsåklagare Kerstin Skarp samt hela Palmeenheten med inalles 11 anställda deltog på mötet.

Den gången var Christer punkt nummer 3 på dagordningen. Lennart Gustafsson föredrog nu själv ärendet och berättade att Christer ”fortfarande förnekar kännedom om vapnets vidare öden”. Under denna punkt står det också: ”Särskilda spaningsinsatser enligt tidigare beslut ännu ej är insatta på grund av resursbrist.”

Palmeutredningen, eller någon av åklagarna, har alltså kontaktat SSI och bett dem om ”särskilda spaningsinsatser” mot Christer, i syfte att få honom att avslöja vart hans vapen tagit vägen. Någon av deras särskilda operatörer skulle närma sig Christer, bli vän med honom, vinna hans förtroende, och till sist förmå honom att avslöja var han gömt sin eftertraktade Smith & Wesson .357 Magnum med sex tums pipa.

Nio månader efter Palmegruppens konferens på Lejondals slott åker två polisassistenter ut till Christers sommarstuga. De är helt ovetande om Palmeutredningens, åklagarnas, och särskilda sektionens djupgående intresse för honom. Polisassistenterna ska bara titta till honom därför att en anhörig ringt polisen och uttryckt oro för att Christer kan vara självmordsbenägen. När de knackar på dörren väljer Christer att avsluta sitt liv.

Vi vet inte om SSI faktiskt utförde någon särskild spaningsinsats mot Christer. Polisen har inte kunnat hitta några mötesprotokoll från åren 2008-2011. Antingen slutade palmegruppen att föra protokoll vid sina möten eller så har protokollen förkommit hos polisen.

Den 9 december 2008 skrev Lennart Gustafsson sin slutredovisning om Christer, och i januari 2009 lades ärendet slutligen till handlingarna.


Vill du hjälpa till att hitta nya uppgifter om Palmemordet och utredningen? Har du handlingar från utredningen, tidningsklipp eller andra dokument om Palmemordet? Kontakta Palmemordsarkivet på arkiv.mop@gmail.com


FOTNOT: Jag tog kontakt med Lennart Gustafsson för att fråga vad han kunde komma ihåg om en planerad insats från SSI. Han förklarade att han inte varit i kontakt med dem och han hade inte heller minne av att de hade varit tillfrågade om att hjälpa utredarna med efterforskningar kring Christer A. I vilket fall blev det troligen inte av att de gjorde något i det fallet, menade Lennart Gustafsson – det borde han ha blivit underrättad om.

Formuleringen i protokollet från Lejondals slott om att särskilda insatser inte satts in på grund av resursbrist bör i så fall ha kommit från någon annan. Och vad dessa särskilda insatser skulle ha bestått i behöver ju inte ha preciserats på mötet. /Gunnar Wall

450 reaktioner på ”Dokument avslöjar: Åklagarna ville använda polisens hemliga infiltratörer mot Christer A

  1. Hej Jonas,

    Först av allt ett stort och varmt tack för allt värdefullt jobb du och dina medhjälpare bedriver för att hantera Palmemordsarkivet!

    Så en kommentar eller fråga kring ditt inlägg. Du skriver att Palmeutredarna klassificerade 8 personer som GMP-objekt och att dessa fick beteckningarna GA-GH. Jag kan ha fel, men min uppfattning är att beteckningarna GA-GH är något som skapades av Granskningskommissionen och dessa benämningar var alltså inget som Palmeutredningen använde.

    Vidare klassificerade Palmeutredningen sex personer som GMP-objekt, dvs. de som GRK benämner GB, GC, GD, GE, GF och GH. Den person som har beteckningen GA (dvs. Alf L) blev avförd innan utredningen började tala om ”GMP-objekt” och GG var enligt GRK aldrig något GMP-objekt.

    Ja, detta var mest några randanmärkningar. Men tack för ett intressant inlägg som ger kompletterande information över polisens arbete med spåret Christer A!

    1. Tack för detta. Jag nämnde GMP-objekten bara därför att Christer var ett sådant. Ja, du har rätt, PU gjorde klassificeringen och använde termen GMP-objekt om dem. GRK satte bokstavsbeteckningarna…

  2. Enligt uppgift så var väl Christer A medlem i Stockholms Försvarsskytteförening? Han vore således bekant med flertalet poliser och PU:s egen vapenexpert (!). I så fall skulle det knappast vara långsökt att be dessa föreningskompisar att ta upp kontakten igen. Det verkar enklare än att försöka få kontakt med en enstöring via nya ”bekantskaper” med täckmantlar. Det hade nog kunnat ta flera år innan Christer A skulle börja berätta om vad han egentligen gjorde med revolvern. Å andra sidan jobbade ju PU långsiktigt, om man får vara litet ironisk.

      1. Hej Gunnar, jag ber om ursäkt. Minnet svek mig för när jag nu såg den offentligjorda listan över medlemmar så lyste Christer A:s namn med sin frånvaro. Han lär dock (enl. Borgnäs) ha tränat skytte ute på Gärdet vid en skyttebana jämte Kaknästornet, där även den mytomspunna föreningen höll till vid samma tid. Det är således oklart om Christer A haft någon kontakt med dessa vapenentusiaster.

        1. OK. No problem. Bra att såna här saker kan redas ut så fort som möjligt så att inte felaktiga minnesbilder blir till sanningar. Debatten om den här mordutredningen är krånglig nog ändå. 🙂

        2. Jepp,Bojne.
          Detta stämmer.
          Finns ju i materialet det enda kända fotot där CA poserar med sin spädgris till revolver.
          Den är tagen i samband med skytteträning och skytteträff ute vid Kaknäs.Att CA var där och pangande någon gång emellanåt kan man således med fog utgå ifrån.
          Någon närmare möjlig koppling är dock icke känd.

        3. Akademiska Skytteklubben hette den klubb som C.A var med i. Men riktigt att dom tränade också bland annat vid skjutbana vid Kaknäs. Men sen gjorde de flesta skytteklubbar det i stan för den delen också

  3. Har den här arkivsajten utgivningsbevis, så att man kan skicka dokument och få den upplagda utan att själv riskera ansvar för förtal eller dylikt? GDPR tillåter väl knappast en sådan sajt alls, så utgivningsbevis är ju det enda rimliga.

    1. Vi är medvetna om det. Alla dokument läggs upp av våra administratörer. Praktiskt taget alla dokument är offentliga handlingar och har sekretessbedömts.

  4. Undrar om den där grafikern var så tafatt. Ganska nervärderande omdöme om honom. Han var kanske en riktig karla-karl

    1. Ja är väl ingen som kände SE som skriver om Palmemordet långt senare och SE var sergeant i det militära, arbetat hos FMV m.m. Om CA hatade Palme vet vi inte, detsamma gäller SE. CA verkar snarare ha varit en tönt och udda figur. Spekulationer och önsketänkande långt senare. Tyvärr är en del så insnöade i sina egna teorier och spår så man kan inte ändra sig eller läsa objektivt. Jag är dock säker på att CA inte var Palmes mördare. SE är mer sannolik som var på mordplatsen tiden för mordet, rätt signalement m.m.

      1. Det är ju just det där som är så uppåt väggarna: ”rätt signalement”. Engström har ju helt fel utseende till de tillförlitliga vittnesuppgifterna. Ifall vi plockar in uppgifter om att någon har sett en keps eller annat vid Grand eller uppe på Brunkebergsåsen så är det ingen bindande uppgift. Såväl Anders B som Inge M talar om sotarmössa och halvlång mörk rock. Även andra som har varit närmare mordet anger attribut som stämmer illa med Engström. Man måste hålla sig till vad som sågs på brottsplatsen och inte beskrivningen av någon vid en biograf eller i en trappa. Det vet vi ju inte ens om det var gärningsmannen.

        1. Håller inte med- SE hade rätt signalement med en mörk rock som gick nedanför knäna, 182 cm lång och normalbyggd. SE var lite kraftig, korpulent men inte tjock (som t ex CA som jag är säker på inte var mördaren. Detsamma gäller CP och VG). Keps men ev. huvudbonad går isär bland vittnena, men jag sätter större tilltro till dem som såg mördaren på nära avstånd som t ex Lars J och Yvonne N än Inge M. Oavsett misstänkt går inte alla vittnesuppgifter ihop.

          1. Ulf

            Vad du skruvar till det. Ingen! Ingen ser gärningsmannen så nära och så bra som Anders B. Han vidhåller dessutom samma uppgift vid alla förhör. Han säger att mannen hade en stickad mössa, en s.k. sotarmössa på huvudet. Och det är samma som även Inge M hävdar, en mössa som Jack Nicholson hade i Gökboet. Det är en stickad mössa med kant. Alltså en sotarmössa.

            Att komma dragandes med Lars J som bara hör fotsteg och inte ser något mord, såsom Anders B och Inge M gjorde, det saknar logik. Sedan ser Lars J någon som tar sig uppför trapporna i mörkret. En rygg, en person i rörelse. Hur ska det kunna vara en lika värdefull uppgift som den Anders B konsekvent bidrar med? Han ser inte bara mordet utan han får på nära håll en god bild av mördaren som han ser i medljus från Dekorimas fönster.

            Och Yvonne uppe på åsen. Det är långt ifrån mordplatsen. Vi vet inte ens om det är mördaren som hon ser.

            1. Lars J var nykter till skillnad mot Anders B. Men Anders B sade i det första förhöret på mordnatten att mördaren hade en mörk rockliknande plagg som gick nedanför knäna som SE var klädd. Som Lars B redovisar i klippet så stämmer de flesta mordplatsvittnenas första uppgifter in i den bilden av mördaren- mörk rock som gick långt ner i.a.f. kanske nedanför knäna.

              1. Ulf:

                Och mössan då? Stämmer Stig E in på det signalementet? Eller tänker du dig att Anders B led av s k hattfylla, ett mycket ovanligt och enbart i Palmeutredningen förekommande tillstånd som gör den druckne fullkomligt otillräknelig i huvudbonadsfrågor, samtidigt som han kan vittna pålitligt om alla andra klädesplagg?

          2. Ulf:

            De flesta vittnen beskriver ett mörkt plagg (rock eller jacka) som slutar FÖRE knäna, på låren, inte under knäna.

            CA var stabbigt byggd men inte särskilt tjock 1986. Han svällde upp gradvis under åttiotalet och tjocknade till först mot slutet och under 1990-talet.

            Yvonne N säger inte att mördaren hade keps, hon beskriver ingen huvudbonad alls.

            Lars J säger att han är mycket osäker men fick ett intryck av en keps, någon sorts platt huvudbonad, som han dock inte kan beskriva närmare. (Han menade också att han samtidigt såg en blå täckjacka, vilket Engström som bekant inte bar.)

            Inge M är bestämd om mössan och kan därtill beskriva hur den såg ut: upprullad kant, ”Gökboetmössa.”

            Anders B, som du däremot inte tar upp, stod närmare mördaren än alla de personer du nämner. Han säger att mördaren bar en ribbad mössa med upprullad kant, vilken han till och med kunde rita av. Visserligen inte särskilt skickligt, men det är tydligt vad han menar: precis samma typ av huvudbonad som Inge M beskriver. Hans hustru bekräftar att han berättade om en mössa redan när han kom hem timmarna efter mordet, så det är inte något han plockade upp från senare medierapportering. Varken Olof eller Lisbeth Palme bar heller en sådan mössa, så det finns alltså ingen möjlighet att han förväxlade mördarens huvudbonad med deras.

            Betyder detta att mördaren måste ha haft en mössa snarare än keps? Nej, men det betyder att det finns starkare vittnesmål om en mössa än om en keps. Dessa vittnesmål kan fortfarande vara felaktiga — dvs det kan ju ha varit en keps ändå, eller någon sorts mellanting, eller en barhuvad mördare. Men det är rent osant att påstå att kepsen på något vis skulle ha starkare vittnesstöd. Den har vittnesstöd den med, men det är uppenbart svagare än för en upprullad mössa.

            Detta har du emellertid helt rätt i: ”Oavsett misstänkt går inte alla vittnesuppgifter ihop.”

        2. Anders B sade på mordnatten i det första förhöret att mördaren hade en mörk rockliknande plagg som gick nedanför knäna. https://magasinetfilter.se/wp-content/uploads/2018/05/VITTNESF%C3%96RH%C3%96R-Anders-Bj%C3%B6rkman.pdf De flesta mordplatsvittnen sade liknande signalement i de första förhören. https://www.youtube.com/watch?v=vKt4u5sESb8 https://www.youtube.com/watch?v=muWXiGUwrYI
          https://svenska.yle.fi/a/7-1468597 ”Så, var går gränsen för vad som är möjligt för människor att uppfatta?
          – För alla, oavsett ålder är det en gissning vid 100 meter, säger Nyman.
          – Men redan vid 40 meter är det kanske inte något man vill använda i rätten, för chansen är väldigt låg att den ska vara korrekt, fortsätter han.”
          ”Nymans ögonvittnesexperiment visar att det redan vid fem meters avstånd var 50 procents chans att identifiera en annan person korrekt.
          – Och då var det under optimala förhållanden, påpekar han.
          – Personerna visste att de skulle identifiera den andra personen och de stod på fem meters avstånd och fick titta på varandra i 20 sekunder. Ändå blev det ofta fel, berättar Nyman.
          Om ljusförhållandena inte var optimala, det vill säga att observationen gjordes i mörker, var det en gissning redan vid 20 meters avstånd.”

          1. Ulf

            Du måste förstå att hänvisa till vittnesprotokoll när du ger referenser. Tomas Petterssons text är en partsinlaga för en hypotes. Inte heller Youtube är något vittnesprotokoll.

            Hela den här utredningen lider just av ”vittnen” som kommer med olika uppgifter. Och när man rannsakar dem så har de inte sett mordet såsom Anders B och Inge M. De har istället befunnit sig vid Grand eller på Brunkebergsåsen eller vid Snickarbacken. I bästa fall har de befunnit sig i bil på Sveavägen eller på den motsatta trottoaren och vänt sig mot brottsplatsen efter det första skottet, men även dessa har bara sett förövaren på avstånd och sedan ryggen av honom när han försvinner in i gränden.

            1. Om du läste länken så ser du att det är det första förhöret med Anders B, inte senare tillkomna uppgifter som färgats av media och andra vittnen med flera. Klippet med Lars B redovisar vad vittnena sade i de första förhöret, inte senare uppgifter i t ex rättegångarna mot CP över tre år senare.

              1. Ulf

                Jag har läst vittnesmålen fram och tillbaka, om och om igen. Men jag går direkt på Palmemordsarkivet. Dock är Viking Johanssons sammanställning ”Mordnatten: Vittnenas berättelser” också bra att ta del av. Där har han polisrapporterna i faksimil.

                1. Intressant diskussion.
                  På grund av det slarviga polisarbetet som visades i den inledande fasen tycker jag att det är viktigt att vara försiktig med viktningen av de olika källor som finns tillgängliga för oss.
                  Jag bedömer vittnesuppgifter så här:
                  Primära källor – bandinspelningar
                  Sekundära källor – transskriptioner
                  Tertiära källor – polissammanfattningar

                  Den tredje kategorin har i vissa fall varit tolkande snarare än en sann gengivelse av vittnesuppgifterna.
                  Naturligtvis bör vi väga tidiga uttalanden mer än senare; men vad ska man göra när det tidiga uttalandet bara är en sammanfattning, som motsägs av den första tillgängliga utskriften av samma vittne?

          2. Ulf:

            ”Om ljusförhållandena inte var optimala, det vill säga att observationen gjordes i mörker, var det en gissning redan vid 20 meters avstånd.”

            Hur tänker du dig att detta går ihop med att Engström ska ha sett Lars J snett ovanifrån i vad som beskrivs som ett ögonkast över axeln, under språngmarsch, på sextio meters avstånd, och sedan kunnat beskriva honom?*

            Eller är det bara jättesvårt att se saker i mörker om det talar mot Engström?

            *) Samt, märkligt nog, vad han gjorde flera sekunder senare när mördaren redan hade sprungit därifrån.

            1. Det kan ha varit så att Engström såg LJ redan inne i gränden, från första trappavsatsen när han fick svänga åt höger och sedan en tredje gång högst uppe.

              1. Ulf:

                Du menar att LJ har valt att inte berätta att mördaren och han tittade på varandra fler gånger? Eller märkte han inte att mannen vände sig om och betraktade honom flera gånger? Det verkar konstigt att mördaren genom dessa ögonkast kunde få en bra bild av LJ och hur han stod placerad, medan LJ inte ens kunde notera att mördaren vände sig om utom den sista gången.

                Även den nedersta trappuppsatsen är för övrigt längre bort än dina tjugo meter.

                Hur som helst: även om vi för vårt höga nöjes skull bortser från allt detta är det fortfarande orimligt att en hypotetisk mördar-Engström skulle veta något om LJ:s agerande efter att han lämnat krönet och fortsatt in på David Bagares gata.

                Vi vet tack vare LJ:s eget vittnesmål att han stod stilla och stirrade mot brottsplatsen i flera sekunder och därefter försvann i riktning bort från mordplatsen (efter mördaren). Detta kunde mördaren inte veta – det är en logisk omöjlighet. Det kunde däremot ett vittne som stod nära Lisbeth Palme på brottsplatsen veta. Hon har nämligen siktlinje in i gränden under det att LJ befinner sig där, och lämnar exakt dessa uppgifter till polisen.

                Så vad ska vi då dra för slutsats av att Stig Engström säger exakt samma sak som Lisbeth Palme: att en person (LJ) stod stilla inne i gränden och stirrade mot mordplatsen i flera sekunder men strax därefter var försvunnen från platsen?

                1. Lars J kollade mot mordplatsen också och då kan SE dvs mördaren sett Lars J från första trappavsatsen. Kanske även inne i gränden fått en första blick på Lars J. Du vet inte om mördaren kunde sett Lars J eller ej inne i gränden, från första trappavsatsen+ högst uppe en tredje gång. Men SE såg bevisligen Lars J (gula linjen) när han var inne i gränden och jag tror att det var som gärningsmannen, inte ett vittne centralt placerad som ingen såg där under 20 minuter!. Bryr mig inte vad ni svarar framöver faktiskt.

                  1. Ulf,
                    jag tycker nog att den som skriver för att påverka andras tänkande – vilket väl är syftet med att skriva här på bloggen – också bör ställa in sig på att bry sig om vad andra debattörer svarar. Att utgå från att det är fullständigt ointressant är väl en lite märklig hållning?

                  2. Ulf.
                    Hva er hensikten med en meningsutveksling der vi alle leter etter bedre argumenter, sannere og mer konsistente argumenter, når man har bestemt seg for hva som er sannheten? Hva slags holdning er det ”å ikke bry seg om svar”? Det kan kanskje være på sin plass med en påminnelse fra John F. Kennedy: ”Too often we enjoy the comfort of opinion without the discomfort of thought.” Jeg lar meg alltid overbevise av kraften i det bedre argument. Dette har uteblitt i tilfellet Christer P og i det siste famøse post-mortem-justismordet på Stig E. På denne bloggen er Christer A. igjen aktualisert og jeg følger denne meningsutvekslingen med interesse. Den danske forfatteren Paul Smith har skrevet flere bøker om CHrister A. som gjerningsmann, men når jeg konfronteres med tittelen ”Den endelige oppklaring”, må jeg ta to skritt tilbake. Det betyr ikke at jeg 100 prosent utelukker Christer A. som gjerningsmann.
                    På nettverkskanalene er det også i ferd med med å vokse fram en ny journalistisk kultur: En ny generasjon lager lange detaljfokuserte serier, fragmentariske og til dels spørrende. Det er krevende å holde seg orientert å skille det relevante fra det irrelevante. Men det finnes et ganske stort rom mellom enkeltes holdninger som går ut på at vi lever i et demokrati og skal ha absolutt tillit til at myndighetene (les Krister Petersson) har funnet den beste – og derfor sanneste løsningen (Stig E.) og Claes Hedberg og Ole Dammegårds sci-fi-konspirasjonsteorier. Et stort rom for meningsutveksling som så langt som mulig kan ivareta en god demokratisk debatt-tradisjon og handle om sak og ikke på person.
                    Et spørsmål jeg vil stille bloggens lesere er følgende: Finnes det gode skisser over skuddbildet når det gjelder kulebanen gjennom Olof Palmes kropp? Vinkler osv.

                  3. Att du inte bryr dig om vad andra debattörer svarar dig tolkar jag som att du inte bryr dig om fakta

          3. Ulf; Daniel Jacobsson;

            Anders B uppgav 4 mars 1986 (finns i länken du ger) att han var osäker på om den mörka rocken han sett kan ha varit Olof Palmes mörka rock. Polisen Lena Löhr (som tog uppgifter av Anders B) uppgav i mars 1986 att Anders B vid mordplatsen gett henne uppgifter om att mördaren varit iklädd en ”blåaktig täckjacka av något slag”. I tingsrätten nämner Anders B en jacka.

            Klicka för att komma åt Pol-1986-03-26_A14207-01_Lena_L_hr_1230.pdf

            Inge M uppgav en mörk rock vid det första förhöret, men uppgav senare att det inte var en rock utan snarare var en parkasliknande jacka. I tingsrätten uppgav han ju också att det var en jacka.

            Dessa signalement stämmer därför fortfarande med bland andra beskrivningar från ex. Margareta S, Annelie K, Nicola F, Mårten, Lisbeth, Lars J…

            Då kan man dra en slutsats om att gärningsmannen även befann sig vid Grand. Något som inte vore konstigt (tvärtom sannolikt) om gärningsmannen vid mordplatsen redan känt till, eftersom Palme varit vid Grand i över två timmar innan mordet och att han anlände dit med tunnelbana där många människor (inklusive en mördare) kan ha haft möjlighet att upptäcka honom.

      2. Ulf, apropå att vara insnöad och läsa objektivt så tackar man för denna utmärkta illustration av problemet.

        I sakfrågorna:

        SE gjorde värnplikten som alla andra svenska män, han var inte ”i det militära” i någon särskild mening. Att lämna plikttjänstgöringen med sergeants grad är heller inte den imponerande militära merit du verkar tro (med all respekt för eventuella sergeanter i tråden).

        Han arbetade som grafiker på FMV, inte som kommandosoldat.

        Det mesta talar för att SE inte var på mordplatsen vid tiden för mordet (även utöver det faktum att han är en löjeväckande dålig kandidat som mördare). Att få honom på plats så tidigt kräver att man klämmer ihop tidsschemat maximalt genom att selektivt välja uppgifter.

        Han hade inte ”rätt signalement”, han hade ett signalement som stämmer in på vissa uppgifter men gick på tvärs med andra. Detta delade han med en stor andel av Stockholms manliga befolkning.

        I fallet CA finns det vittnesmål från släktingar om att han ska ha närt ett intensivt Palmehat (en eller två släktingar påstår sig ha hört att han sköt sönder tv:n när Palme var i bild; en säger att han blev så arg att det ”låste sig” för honom när Palme kom upp i samtal).

        Men det kan förstås vara falskt. Det kanske är som han själv påstod, att han ogillade Palmes politik men i övrigt inte brydde sig så mycket om honom.

        I fallet SE finns det ingen som hävdar att han hatade Palme eller närde något samhällshat i övrigt, däremot vittnesmål om motsatsen; påståendet bygger på att Thomas Pettersson anser sig kunna dra den slutsatsen av att han bodde i Täby och hade varit kortvarigt aktiv på låg nivå inom den väpnade extremistorganisationen… Moderaterna.

        Men han kan förstås ha gått och velat mörda Palme ändå i smyg, utan att någon visste det.

        Poängen är dock att uppgifterna om Palmehat hos CA och SE inte är jämbördiga. Det finns vittnesmål om ett extremt Palmehat hos CA, det finns inte sådant om SE. Att låtsas bort den saken är ju rent oärligt.

        1. CA var inte på mordplatsen tiden för mordet så han var inte mördaren. Finns inget indicium ens att CA är bunden till mordområdet tiden för mordet. Stor sannolikhet var CA hemma och var sjuk när mordet skedde. SE är knuten till mordområdet tiden för mordet. Enligt Engström själv snubblade han nästan på Olofs döda kropp strax efter skotten, pratade med den hysteriska och svårt chockade Lisbet m.m.

          1. Ulf;

            Lisbet den 1 mars 1986:

            ”Han var iklädd en blå, något lite ”bullig” täckjacka som gick nedanför midjan. Han hade vidare mörka, troligen grå byxor.”

            Hans Holmérs samtal med Lisbeth Palme den 25 mars 1986:

            ”gärningsmannen har stirrande blick. Ljus blick. […] Kort hals, uppdragna axlar, ett kompakt utseende. Han bär mörkblå jacka. Den är inte midjelång. Inte heller väldigt lång.”

            Är du säker på att den Lisbeth beskrivit är Stig Engström?

            Anna H förklarade i förhör att Lisbeth pratade med någon och att hon pekade in i gränden. Så hysterisk och chockad var hon inte att hon var helt okontaktbar.

            Sen kan jag hålla med dig om att CA inte var gärningsmannen. Jag tror inte ens det krävdes någon med ett Palmehat (på grund av att han gick utan livvakter).

        2. Det finns absolut inga säkra uppgifter om att CA hade ”extemt Palmehat” som du felaktigt påstår. SE umgicks i kretsar där det absolut fanns ett Palmehat. Skillnaden är att SE stämmer mycket bättre med mördarens signalement och var nära eller på mordplatsen när mordet skedde.

          1. Ulf:

            ”CA var inte på mordplatsen tiden för mordet så han var inte mördaren.”

            Det väl inte du?

            ”Finns inget indicium ens att CA är bunden till mordområdet tiden för mordet.”

            Nej, och om han nu vore mördaren så skulle det heller inte göra det, i och med att mördaren aldrig identifierades av någon på platsen. Så det är oklart vad du tänker dig att detta ska bevisa.

            ”Stor sannolikhet var CA hemma och var sjuk när mordet skedde.”

            Han påstår det, ja. Det är oklart om det är var sant. Hans bror säger att han hjälpte till med en flytt under den period då han själv säger att han låg hemma sjuk utan att gå ut.

            ”SE är knuten till mordområdet tiden för mordet.”

            Ja, i och med att han själv anmälde sig som vittne och berättade vad han såg på mordplatsen. Det är inget suspekt med det, det gäller rätt många personer. Det hade däremot varit märkligt om han kunde bevisas ha besökt platsen men underlät att berätta om det.

            ”Det finns absolut inga säkra uppgifter om att CA hade ‘extemt Palmehat’ som du felaktigt påstår.”

            Det verkar stå illa till med läsfärdigheterna. Gör ett nytt försök.

            ”SE umgicks i kretsar där det absolut fanns ett Palmehat.”

            Det får du gärna belägga. Att han var moderat och bodde i Täby håller inte riktigt måttet som bevisföring.

            ”Skillnaden är att SE stämmer mycket bättre med mördarens signalement”

            Som jag konstaterade stämmer han med vissa uppgifter, inte med andra. Det finns exempelvis starka vittnesmål om att mördaren bar upprullad mössa. Det gjorde veterligt inte Stig Engström. Huruvida dessa vittnesmål stämmer eller inte vet vi förstås inte, men de är en del av det samlade signalementet. Likadant är det med vittnesmålen om att mördaren bar keps, helt oavsett att de har svagare stöd.

            ”och var nära eller på mordplatsen när mordet skedde.”

            Om han var nära mordplatsen var han bevisligen inte mördaren. Mördaren var på mordplatsen när mordet skedde.

          2. En av definisjonene på en såkalt ”konspirasjonsteori” er at ett eller flere ledd i et argument konvergerer mot det absurde. I vår felles nordiske litteraturkanon har vi den dansk-norske forfatteren, historikeren og filosofen Ludvig Holberg (1684 – 1754) som eksemplifiserer dette ved å harselerer over logiske slutninger der sammensetningen av premissene er åpenbart absurde. I komedien ”Erasmus Montanus” lat han den unge filosofistudenten, som komedien har fått sin tittel etter, sette sin mor, Nille, på plass: 1. Premiss: En sten kan ikke fly. 2. Premis: Mor Nille kan ikke fly. 3. Konklusjon: Mor Nille er en sten.
            Jeg har komedien i tankene når jeg ser de såkalte ”slutningsrekkene” i argumentasjonen for henholdsvis Stig E. og eventuelt Christer A. Stig E: 1. Premiss: Stig E. var på åstedet. 2. Premiss: Stig E. må ha hatt et våpen. 3. Konklusjon: Stig E. er morderen. Christer A: 1. Premiss: Christer A. hadde en 357 Magnum og ammunisjon. Premiss 2: Han må ha vært på åstedet (i det minste satt han på en café ikke så langt unna av og til). Konklusjon: Christer A. er morderen. Vi har svært lite på føttene når vi begynner å gå disse ensomme ulvene etter i sømmene. Beveger vi oss opp et nivå og forsøker å sette sammen et noe større bilde, kan det hele fortone seg ganske annerledes. Dokumentene som frigis og som mest av alt ligner et maskeradeball, er en begynnelse. Kan man komme på baksiden av disse papirene, kan vi kanskje ane en ny retning. Men hvordan skal det gjøres?

            1. Lars Tore:

              Uppskattar det litterära anslaget!

              Vad gäller CA:s eventuella befintlighet på mordplatsen när skotten föll håller jag med om att ingen vet något om den saken. Var han mördaren så var han förstås där, nämligen som den gestalt som springer in på Tunnelgatan och vidare längs David Bagares gata. Var han inte mördaren så var han med all säkerhet någon annanstans, exempelvis hemma i sängen.

              Det går inte att utreda med mindre än att man hittar andra bevis på att han var skyldig/oskyldig. Sådana saknas tyvärr, även om det finns en del högintressanta omständigheter som inte når upp till bevisnivån.

              Det var just detta jag försökte påpeka för Ulf, som verkar anse att han vet att CA var någon annanstans, av det enda skälet att ingen har identifierat honom på mordplatsen.

              Just detta att triumferande utbrista att mördarkandidat A, B eller C inte kan bindas till platsen är ett vanligt argument i SE-diskussionerna. Det bygger på ett grundläggande tankefel. Mördaren är ju inte identifierad; den person som är mördaren blev alltså aldrig bunden till platsen. Undantaget är om man postulerar att han dessutom är ett vittne som setts där eller lämnat unika iakttagelser från platsen, exempelvis SE, NF eller BP (obs att jag inte tror någon av dem hade något med mordet att göra). Men att leta enbart bland vittnen vore ju idiotiskt.

              Vad man måste göra om man tycker detta är värt att utreda är att leta i en vidare omkrets, efter personer som kunde ha varit på platsen när skotten föll, för att de bevisligen fanns i närområdet på ett eller annat sätt.

              För exempelvis CP och VG var det möjligt, eftersom de setts i närområdet tidigare under kvällen även om de inte nödvändigtvis kunde förväntas vara där varje kväll. För CA finns det också en sådan möjlighet, i och med att han bodde på gångavstånd och skulle ha hunnit fungera i ett Grandmannenscenario (slumpmässigt upptäcka Palme, hämta vapen, återvända, övervaka, förfölja, skjuta). Men det är alltså bara en möjlighet, inte ett positivt argument för att det förhöll sig så. För vissa av de olika polisspårskandidaterna kan man resonera på samma sätt, osv.

              1. Madam
                Kanske är det ett tankefel att säga att man vet att mördaren sprang DBG eftersom man inte identifierat vederbörande? Kanske är vi alla debattörer lika goda kålsupare? 😉
                Liksom du är jag dock övertygad om att mördaren sprang på DBG, med en liten väska, med ett mörkt längre fladdrande ytterplagg , samt en huvudbonad (av eller på). Jag skulle satsa alla mina pengar på att huvudbonaden hade en skärm av något slag. Det har ju du själv varit inne på i några inlägg om jag inte missminner mig.

                1. Olle;
                  Du har fel i att den springande mannen är oidentifierad. Efter 34 år är den mystiska springande mannen på DBG från officiellt håll identifierad som Stig Engström.
                  Däremot har du rätt i att det är ett tankefel att det innebär att den springande mannen på DBG är mördaren.
                  Så det är inte bara vi debattörer här som är lika goda kålsupare.

                2. Olle:

                  Nej, nja, alltså… Att mördaren, dvs gestalten som sköt Palme och sedan flydde, är identisk med personen på David Bagares gata finner jag inga skäl att tvivla på. (Det finns de som gör det, men jag tycker sådana resonemang är så osannolika att kan lämnas utan avseende.) Den mördaren sågs av många personer, men han blev inte identifierad vare sig på mordplatsen, på Tunnelgatan och i trapporna, eller på David Bagares gata. Eller för den delen i de övriga led då folk noterade en gestalt som kan ha varit samme man: vid Grand, längs Sveavägen, på Regeringsgatan, osv.

                  Om vi nu genom ett gudomligt ingripande plötsligt finge veta vem som mördade Palme (låt oss hålla tummarna), vore därför det inte vore överraskande om denne man inte tidigare hade gått att binda till platsen. Personen som sköt Palme utmärkte sig ju just genom att ingen lyckades se vem det var, dvs det finns inget i mördarens eget uppträdande som band någon till platsen.

                  Om han då inte av något helt annat skäl (t ex en stämpelmaskin eller en konversation på kafé Mon Chéri) kan bindas till det närliggande området inför brottet så är han helt enkelt omöjlig att, som det brukar heta, placera på brottsplatsen. Detta utan att vara det minsta orimlig som just mördare.

                  När det gäller mörkt fladdrande ytterplagg och liten väska av något slag är jag helt enig, med det förbehållet att väskan troligtvis var något – kanske vapenrelaterat – som han bar innanför kläderna eller i fickan tidigare under kvällen, snarare än den handledsväska jag vet att du tror på. Detta eftersom han vid mordplatsen tycks ha haft ena handen fri och en revolver i den andra.

                  Vad gäller någon sorts skärm på någon sorts mössa så tror jag också det är mycket sannolikt, om vi tänker oss att mördaren var den Grandman Mårten såg. I annat fall är det oklart, men möjligt och har stöd från Anders D och Lars J.

    2. Han var ju inte en ”riktig karla-karl” enligt hur han beskrev sig själv flera år före mordet, i en artikel.

        1. Har inget att göra om SE var mördaren eller ej. Mördaren måste visat sig varit farlig offentligt eller? Nej anser jag. Det finns många exempel på där grannar, släktingar, partners sagt i efterhand om mördare, vårldtäktsmän, seriemördare att det trodde jag aldrig om honom etc. Du är fast i CA-teorin men han var absolut inte mördaren i.a.f.

          1. Hur vet du att CA absolut inte var mördaren är frågan. Hur kan du göra en säker negativ identifiering av CA som gärningsman. Vad vet du som vi andra inte vet. Motser ett rakt svar från dig

    1. Ulf,
      I en tidigare kommentar ovan skriver du:
      Tyvärr är en del så insnöade i sina egna teorier och spår så man kan inte ändra sig eller läsa objektivt.
      Det kan jag instämma i, men det bör väl samtidigt innebära att man också kan bli insnöad på SE-teorin. Eller är någon som förordar det spaningsuppslaget bara objektiv?

  5. Min spontana uppfattning som jag tycker passar bra in på Christer A’s handlingsmönster är som så.

    Han sålde sitt vapen men att det var hösten 1985 eller början av 1986 och han vet väl till vem han sålde det till och i vilken krets den personen tillhörde tror jag och förslagsvis en militär eller polis tillhörande underrättelseverksamheten. Givetvis utan kvitto i försäljningen

    När sen Olof Palme blev skjuten så blir han skraj att det är just hans vapen som användes vid mordet och när dom sedan plockar fram honom genom GMP och gör en kallelse till honom att inkomma med sin revolver för provskjutning så svarar han inte men i förhör senare uppger det med att han sålde den senare till en knarklangare i Kungsan för att han tror annars att han kan bli inblandad och utpekad.

    Han blir ännu mera skraj hela tiden och mer och mer reserverad som person och han bara tänker ”snart kommer nog Palmeutredningen och plockar mig och anklagar mig för mordet” ja kanske inte så konstigt att en person blir mera inåtvänd och rädd för sin omgivning och kan falla i depression och paranoia vid ett sådant uppkommet läge. Så när det kommer en polispatrull och knackar på så tror han ju att dom är där för att nu har hitat vapnet och skall sätta dit honom för mordet och då vänder han sin bössa mot sig själv och trycker av

    Det är en teori som jag kan tro vara möjlig.

    1. Erik Engström;
      Varför skulle det vara en militär eller polis tillhörande underrättelsetjänsten som CA säljer vapnet till?

    2. Du tror alltså att en polis eller militär skulle riskera att inneha ett illegalt vapen??

  6. Hej Gunnar!

    Hoppas att denna text kan publiceras på denna tråd`?, annars hoppas jag texten kan publiceras på annan lämplig tråd?

    Jag har uppfattat Spaningsledare Hans Holmér verkar ha varit närmast besatt av PKK-spåret

    Pierre Schori blir intervjuad av journalisten Niklas Orrenius, DN 5 maj, 2022.

    Hur kunde ni låta Holmér hållas så länge med sin kurdnoja? (DN)

    ”- Ni och ni … Han duperade ju allihop. Med god hjälp av pajasen Ebbe Carlsson. Och Turkiet.

    Enligt Pierre Schori planterade Turkiet idén om att PKK låg bakom mordet. Det är en uppgift som DN varken kan verifiera eller vederlägga. Pierre Schori säger att han inte vet exakt hur det gick till.

    – Men för mig är det uppenbart att den turkiska säkerhetstjänsten planterade det hos Säpo. Inte för att de själva trodde på det, utan för att de ville smutskasta PKK…”

    .

    1. Kim,
      jag orkar inte flytta på kommentarer i vanliga fall och jag gör det inte nu heller. Men i det här fallet hade det varit bäst om du valt en tråd som handlar om PKK-spåret. Till exempel den här: https://gunnarwall.wordpress.com/2022/04/23/vad-visar-holmers-hemliga-moten-asheden-trodde-han-pa-sitt-eget-huvudspar/

      Vill du skriva mer om Holmér och PKK-spåret, skriv där i så fall. Och samma maning riktar jag till den som vill svara dig, svaret kan lämpligen inledas med en länk till den här kommentaren från dig. Så här ser länken till din kommentar ut: https://gunnarwall.wordpress.com/2022/06/05/dokument-avslojar-aklagarna-ville-anvanda-polisens-hemliga-infiltratorer-mot-christer-a/#comment-35514

  7. Mest intressanta med detta kanske ändå är hur det ånyo påvisar den särställning som hypotes CA haft hos PU. Mer eller mindre huvudspåret från 1994 fram till självmordet 2008.
    Det understryker ånyo den naturliga bärighet som karaktäriserar hypotes CA.
    Kör man hela hypotesen uppifrån och ned så blir den extremt svårförklarad utifrån scenario CA oskyldig.

    1. Det problematiska är att även hypotes CP hade en väldig särställning hos PU men båda kan inte vara skyldiga. 🙂

    2. Ragnar:

      Nja, det tycker jag inte är en riktig bild av läget. Åtminstone fram till 1998 (när resningsansökan avslogs) var väl utan tvekan Christer Pettersson huvudspåret. Även efter att man formellt tvingats släppa saken betraktades han ju så av många utredare, synbarligen hela vägen fram till sin egen död 2004. Granskningskommissionen konstaterade också i kritiska ordalag att CA-spåret dittills hade givits alldeles för lite uppmärksamhet, dvs motsatsen till att ha haft någon särställning. Det var 1999. Därefter blev det kanske lite bättre. Mycket tid verkar också ha lagts på andra spår under den här tiden, exempelvis Sydafrika

      Sen håller jag som du möjligen vet vid det här laget med dig i grundfrågan, dvs att CA-spåret borde ha fått mycket, mycket mer uppmärksamhet under 1990-talet. Och därefter.

      Det reser dock en intressant fråga: har det någonsin gjorts en lättöverskådlig sammanfattning av vilka spår som utredningen ägnade sig mest åt under vilka år? Det vore intressant att se. Nu med alla släppta protokoll borde det vara möjligt att kvantifiera i någon mening, men det skulle förstås kräva ordentligt med arbete.

      1. Jag vill minnas att GW Persson någon gång sagt att flest dokument i utredningen handlade om PKK.

      2. Madam,
        Håller ofta med dig,och gör så även denna gång.
        Skall man vara strikt så kan man kanske istället säga att CA varit en av de allra största alternativa hypoteserna till huvudspår åtminstone från tidigt 1995 fram till sin död 2008.
        De ganska så häpnadsväckande åtgärder..vilka med all sannolikhet skulle visat sig vara verkningslösa..som PU uppenbarligen var beredda att pröva i samband med CA visar att PU haft starkt intresse för hypotesen.
        Vilket naturligtvis inte är ögonbrynshöjande då materialet om individ CA ligger som det gör.

    3. Nej det är helt galet Ragnar. Han var absolut inte deras huvudspår under den tiden. Bara att se att det gjordes ett försök till resning med resningsansökan 1997 och ej beviljad resning 29/5 1998. Där kan man alltså lätt säga att utredningens fokus låg ännu på Christer Pettersson fram till sommaren 1998. Mot Christer A gjorde man ju inget alls förutom att förhöra honom och några få andra så huvudmisstänkt har han aldrig varit men ett av spåren man hade kanske bland topp-tre under en viss tid

  8. Dear gunnar excuse me much if i disturb again you but do you already know the title of your new book on palme murder? I hope much yes!!!

  9. Att koppla in SSI i det här fallet förefaller tämligen utsiktslöst. CA verkar inte ha varit den som släppte någon in på livet. Sedan förskräcker också historien så snart denna sektion blir inblandad. Vi ska nog vara tacksamma för att planerna aldrig förverkligades.

    I flashbacktråden har det samtidigt figurerat uppgifter om att Lennart Gustafsson försökt etablera någon form av förtrolig kontakt med CA, vilket väcker en del frågor. Men kanske ligger det ingen sanning i dessa uppgifter, se de sista styckena i inlägget:
    https://www.flashback.org/sp76938391

  10. Kanske det i detta sammanhang kan vara värt att påminna om de punkter som PU i Maj 1996 sammanfattar sitt intresse gällande hypotes CA.De refereras för övrigt också direkt i Granskningskommissionens rapport.

    1.GH var vid tidpunkten för mordet bosatt på bekvämt gångavstånd från mordplatsen.
    2.Han var innehavare av en Smith & Wesson .357 Magnum med sex tums pipa.
    3.Han var en erkänt skicklig skytt.
    4.Han har visat sig ha detaljkunskaper utöver det vanliga om PU:s olika skeden.
    5.Han har fått minst två kallelser 1990,men säger sig inte komma ihåg detta.
    6.Hans förklaring av omständigheterna kring försäljningen av vapnet 1992 är föga plausibel.
    7.Han har uppgivit att han var sängliggande hemma dagarna före,under och efter mordet.Detta motsägs av annan utredning.
    8.Hans utseende,hållning och sätt att röra sig uppvisar förbluffande överensstämmelse med uppgifterna om Olof Palmes baneman.

    Detta är PU:s punkter.Till dessa kan fogas ytterligare några 26 år senare om man så anser befogat..

    A.Han har 1983 eller 1984 köpt tio patroner av den speciella ammunitionstyp som Olof Palme sköts med.
    B.Han börjar ihärdigt besöka brottsplatsen en tid efter mordet.
    C.Han sköt sönder sin TV när Olof Palme visades i rutan.
    D.Han uppvisar förändrat livsmönster i omedelbar närhet till mordets tidpunkt och viss tid därefter.

    1. B. ”Ihärdigt besöka mordplatsen” är en kraftig, för att inte säga bombartad, överdrift. Han har besökt sitt stamcafé vid ett tillfälle på en årsdag. Annars finns inga sådana uppgifter alls.
      C Finns absolut inget bevisat att det var så att han såg på det programmet och att det var när Palme var på TV som han sköt sin TV. Det är mestadels en skröna att det var när Palme var på TV
      D Förklara vilka livsmönster du menar? Jag har inte hört om några sådana

      1. Erik Engström ”Han har besökt sitt stamcafé vid ett tillfälle på en årsdag. Annars finns inga sådana uppgifter alls”

        SOU 1999:88 s. 959 ”Det hade framkommit att GH på årsdagen av mordet 1995 besökte ett konditori snett mitt emot mordplatsen på Sveavägen. På årsdagen av mordet 1996 konstaterades att GH besökte samma konditori på nytt. Det visade sig att GH sedan länge var stamkund på konditoriet och att han besökte det en till två gånger i veckan. Enligt sagesmän från konditoriet verkade GH vara lite ”udda” och hade en ”stirrande blick”.”

        1. Jag kommer väl så småningom till denna specifika punkt..:-),men jag vill bara korrigera GrK en aning här och påstå att uppgiften att CA besöker Svea konditori på årsdagen 1995 inte stämmer.
          CA är vid tillfället övervakad.Han observeras vara på väg någonstans åt Sveahållet till men han anar troligen oråd och vänder innan han når fram till sin kaffekopp vid just detta tillfälle.

      2. Erik Engström:

        – Punkt B: Se Martin A nedan. Jag tycker också det är en överdrift så länge vi inte vet när CA började gå till kaféet, men att han noterades närvarande vid två årsdagar är uppseendeväckande. Han kan dessutom ha passerat obemärkt tidigare årsdagar, eftersom han inte blev föremål för polisens intresse förrän flera år efter mordet.

        – Punkt C: Nej, det är inte bevisat. Att kalla detta en ren skröna är inte rättvist, men saken är ändå oklar. Att CA sköt inne i lägenheten är i sig belagt, även om det inte i efterhand går att bevisa vad som var på tv just då. En kusin till CA hävdar att han hört att skottet var riktat mot Palme i rutan direkt från CA, vilket ska ha varit före mordet på Palme. Det hela skulle dock behöva kartläggas på ett mer transparent sätt.

        – Punkt D: Ragnar får ju svara för sig själv, men det mest flagranta exempel jag sett anföras är hans plötsliga frånvaro från pistolskytteklubbens styrelsemöten. Nu är detta delvis ur minnet, så med lätt reservation för detaljfel:

        CA deltar, möjligen med något undantag, regelmässigt på alla styrelsemöten i klubben efter att han väljs in som ledamot 1982. Under våren 1986 förändras detta tydliga mönster plötsligt. Förändringen inträder mellan 29 januari 1986, då han är närvarande vid sitt sista styrelsemöte, och 4 april 1986, då han noteras som frånvarande och sedan uteblir från samtliga styrelsemöten under resten av året. Från och med 1987 deltar han återigen i alla möten.

        CA ska dock ha genomfört skytteprover någon gång under 1986, vilket i så fall kan ha varit under ”frånvarotiden”. Detta var, om jag förstår saken rätt, nödvändigt för att få behålla licensen, men den som kan skyttets lagar och regler bättre får gärna rätta mig om det inte stämmer.

    2. Den enda mer pålitliga uppgiften om hur mördaren rör sig är Inge M. Medan precis alla andra befinner sig i bilar vid korsningens ljussignaler eller gåendes på andra sidan gatan när skotten fyras av så har Inge suttit och iakttagit gärningsmannen en stund innan. Alla övriga inklusive Anders B som står närmast gärningsmannen och makarna Palme ser enbart någon som sticker iväg från brottsplatsen och in i gränden. Högst trettio sekunder efter skotten är mördaren inne på Luntmakargatan. De som ska vända sina bilar och svänga upp på trottoaren intill brottsplatsen är inte där förrän tidigast efter femton-tjugo sekunder och då kan de på sin höjd ha sett en rygg i mörkret en bra bit in på Tunnelgatan. Inge M ser dock mördaren före dådet, visserligen som en silhuett i kontrast till det starka motljuset från Dekorimas skyltfönster men icke desto mindre hans ”muskulöst atletiska kropp” och det ”effektiva och ekonomiska sättet” som han rör sig på. Om Christer A var att betrakta som atletisk och trots muskler vanligtvis rörde sig på ett närmast kattlikt smidigt vis, då har vi funnit gärningsmannen!

      1. Daniel Jacobsson; Ulf;
        Jag vet inte om man kan anse att Inge M:s uppgifter är så mycket mer pålitliga än något annat vittnes om hur mördaren rör sig. Det är svårt att dra säkra slutsatser enbart utifrån vad Inge M berättar, utan det handlar snarare om att lägga ihop en helhetsbild av vad som hände vid platsen. Vid första förhöret den 1 mars 1986 ser Inge en man som ”kommit ifatt de andra två [paret Palme]” och som sedan sprang Tunnelgatan österut.
        Om nu vittnet Nicola F blandar ihop den förföljande mannen som går bakom paret Palme med Anders B, vad säger att inte även Inge M kan ha gjort samma sak, men att det skedde före skotten?
        Inge M nämner följande:
        ”Han kom inte från Sveavägen, utan jag uppfattade honom som att han stod där. Jag är inte helt säker på den uppgiften [!], men jag uppfattade det som att han kom, han stod där redan när jag satt i bilen”.
        Inge M nämner redan den 14 mars 1986 att han inte är säker på uppgiften, ändå tar väldigt många uppgiften som en säker uppgift. Inge M ville i tingsrätten 1989 beskriva klädseln som ”typ parkas eller en halvlång täckjacka, någonstans ner på låret gick den ovanför knät i alla fall, det är svårt för mig att som jag satt avgöra exakt, vad det var för typ av jacka, men jag uppfattade det som en typ parkas”.
        Inge M gör bedömningen (den 14 mars 1986) även att gärningsmannen ”kan ha varit mellan 25-45 år” utifrån rörelsemönstret som du nämner samt att han uppfattat väldigt lite av personen men att personen hade en ”tjockare typ av jacka”. Den 8 april 1986 beskriver Inge M att ”det var inte en rock han [gärningsmannen] hade och det var inte en midjejacka [som Anders B] men, det påminner, ska vi säga en parkasliknande [sådan som Nicola F nämner] sådan där trekvart, slutar strax ovanför knäna någon decimeter. Ska vi säga en parkas men utan kapuschong, som var knäppt”.
        Det här tar en del som om Inge M beskrivit att gärningsmannen burit en mörk rock, eftersom han berättat detta i det första förhöret. Jag drar inte slutsatsen att detta är Christer A eller någon annan. Jag drar bara slutsatsen att man behöver göra en bedömning utifrån vad flera vittnen berättat.

        1. VVA

          Jag har samlat ihop signalement från de tidiga förhören. Här är en sammanställning:

          Uppgifter från tidiga förhör:

          Anders D – Gråaktig ulster med svarta stänk, grå herrhatt, långrock som räckte till knäna
          Charlotte L – mörk kappa eller rock, knä-lång rock
          Lena S – mörk lång rock/kappa till knäna
          Leif L -mörk ytterrock – har ändrat sig till mörkblå täckjacka i i senare förhör
          Jan A – mörk knälång ytterrock
          Anna H – 3/4 lång mörk rock

          Tycker att mörk lång rock är övervägande. Leif L och kanske också Anna H tycks ha ändrat sig senare.

          Knälång mörk rock är övervägande här. Senare tycks vissa ha ändrat sig till mörkblå jacka. En intressant fråga är vad detta beror på. Har uppgifter från Lisbeth Palme och Mårten slunkit ut i media och kan detta ha fått folk att anpassa sina uppgifter? Jag säger inte att det måste vara så men det är en möjlighet.

          1. Zombie:

            Det finns fler. Om man sammanställer uppgifterna om ytterplagg i alla de tidigaste förhören (28/2-1/3) med vittnen från själva mordplatsen blir det som följer. Tror inte jag har missat någon, men säg gärna till annars.

            Anders B – mörkt rockliknande plagg till knäna
            Anders D – gråaktig ulster med svarta stänk av normallängd
            Anna H – trekvartslång mörk rock eller jacka
            Inge M – mörk rock, längre än jacka
            Jan A – mörkklädd i lång sladdrig rock, öppen, fladdrande
            Jan N – brun skinnjacka, ej ljus, ej mörk
            Lars J – något mörkt jackliknande plagg, första intryck: mörk dunjacka
            Leif L – ytterrock som inte gick ner till knäna, troligen ingen jacka men osäker
            Lisbeth P – blå, lite bullig täckjacka som gick en bit nedanför midjan.

            Obs att jag tog bort dina förhör med Lena S och Charlotte L. De är från senare datum, när medierna hade hunnit surra i flera dagar. Och obs att Anna H säger ”rock eller jacka”, inte bara rock som du skrev.

            Några andra vittnen (t ex Egon E och Christina V) förhördes inom tidsspannet, men hade inga uppgifter att lämna om klädseln. Vi har dessutom Karin J som inte själv noterade något om klädseln, men som säger att hon hörde från andra på platsen att den flyende mannen bar ”mörk rock”. Jag gissar att det var Anna H samt ytterligare någon/några i listan ovan. Och så har vi Stig Engström, som på samma sätt vidarebefordrar att Lisbeth P sade ”mörkblå täckjacka”.

            Jag tror som du att den blå täckjackan som valsade runt i medierna tidigt (troligen härstammande från Lisbeth P:s förhör) kan ha påverkat vissa vittnen som senare ändrar sig, exempelvis Leif L. Dessutom går det att diskutera vem/vad Lisbeth P egentligen såg, det behöver inte ha varit mördaren. Men jackan finns också där i röran, det är svårt att komma ifrån. Och en röra är verkligen vad det är.

            Vad som til syvende og sidst tycks ha starkt stöd är att plagget var relativt långt och att det var mörkt. Det blir det nog inga gripanden på.

            1. I förhöret 86/03/03 säger Anna Hage detta:
              ”Beträffande klädseln är hon ganska så säker på att mannen bar en 3/4
              lång rock,”

              1. Zombie:

                Ja, jag har som sagt bara tagit med förhör som genomfördes inom 24 timmar efter skotten. Det finns åtskilligt mer att hämta i senare förhör. Därmed inte sagt att min något snävare avgränsning är bättre än din, för givetvis är även senare information relevant. Men nu gjorde jag såhär just denna gång.

                Kan för övrigt tillägga (för det missade jag i första rundan) att Jan A förhördes en gång till 1 mars 1986 och då ska ha framfört följande om gärningsmannen:

                ”Han var iklädd mörka kläder och Jan är också säker på han var iklädd en minst knälång ytterrock som fladdrade när mannen sprang precis som om den varit oknäppt. Han var också svarthårig och barhuvad.”

                I samma förhör finns också en tilläggsanteckning som egentligen faller utanför ramarna för min 24-timmarsregel:

                ”[Jan A] upprings 860302 kl. 16.00 för att ånyo höras om den mans klädsel han uppfattade som flyende från berörd brottsplats. [Jan A] vidhåller tidigare lämnade uppgifter och på direkt fråga från förhörsledaren om han kan utesluta att mannens rock var av mocka så säger han, att detta kan vara mycket möjligt och tillägger, att den till och med kan vara av läder eller skinn. Han är helt säker på att den var knälång och uppknäppt på grund av att den s.k. fladdrade ut från kroppen.”

          2. Zombie;

            Jo, Lars Larsson (2016) gjorde samma misstag sin bok. Men man måste göra en slags helhetsbedömning utifrån vad som är mest sannolikt utifrån olika experters bedömningar.

            Taxichauffören (Wall, 2017) vittnade ju t.ex. om att vittnen pratat med varandra på polisstationen. Ett signalement om mörk rock ropades ut. Var det rätt signalement? Hur påverkade allt detta osäkra vittnen som sett en hastig skugga och ville hjälpa till? När poliskvinnan Lena Löhr kom till mordplatsen ropade man att Anders B stått nära och måste sett vad som hänt. Polisens uppfattning av vad Anders B sa vid mordplatsen anser jag vara intressant. Anders B stod bara några få meter ifrån mordplatsen.

            ”Senare tycks vissa ha ändrat sig till mörkblå jacka. En intressant fråga är vad detta beror på.”

            Ja, det är ju intressant. Förklaringen till det är, tänker jag, i kombination med vad taxichauffören ropat ut, är just Thomas Petterssons egna ord om Stig, ”mannen som hävdade att han förväxlats med mördaren på brottsplatsen.”. Stig skrev även till Sven Anér att ”Jag var i högsta grad närvarande vid mordet på Olof Palme och ända fram till att man hade spärrat av området med rödvita band.”. Stig höll under årens lopp nämligen fast vid en viktig sak – att han hade förväxlats med mördaren.

            Stig, med sin mörka rock, kom, enligt sin egen uppfattning, fram sekunderna efter mordet och han upplyste polisen att han då förväxlades med mördaren. Stig sa att han sett vittnet Lars inne i gränden. Är han mördaren eller inte? Troligen enligt vissa. Troligen inte, enligt andra.

            Men det man måste försöka förstå, oavsett vad för VG- CA- SE- CP- polisspår- CIA- osv. hypotes eller annat man tror på, är att elefanten Stig ställer till det i utredningsarbetet oavsett om han är mördare eller inte. Vad gjorde egentligen Stig och vart tog han vägen? VARFÖR skulle Stig uppge att han sprang in i gränden om han inte gjorde det?! Sprang Stig in i gränden? Jag anser att han gjorde det. Att Stig var någonstans runt mordplatsen är fakta. Han återvände dessutom till Skandia. Det är, enligt hans egen uppfattning, hans signalement man efterlyser.

            Var Stig mördare? Nej, jag ser ingen större anledning att misstänka Stig. Trots utredning så hittades ju ingenting som talade för detta. Det är ett stort problem om man ska börja rikta anklagelser mot Stig. Man behöver fundera på vad som är sannolikt utifrån en helhetsberättelse om vad som hände före, under och efter skotten. Det missade man.

            ”Min egen bild [av Skandiamannen] sammanföll med den allmänna, det vill säga att han var en otillförlitlig person av ungefär samma slag som Holmérs beskrivning [”elefant”] syftade på. […] För Hans Ölvebro var Stig Engström otänkbar som gärningsman. Jag har läst att han numera sagt att Anders Helin, förundersökningsledaren han till vardags hade att göra med, skulle kastat ut honom om han ens fört fram tanken. Bildligt talat stämmer det nog. Men trettio år efter mordet börjar det åter talas om ”Skandiamannen”. (Axberger, 2022).

            Oavsett vad alla tror på för hypoteser så kan man inte ignorera Skandiamannen. Stig behöver tas på allvar och inse att han en viktig roll vid mordplatsen – utan att samtidigt anklaga honom för mördare.

            1. Jag har tidigare fört fram att jag anser att det finns ett tidsmässigt utrymme för SE att ha lommat in i gränden, om än dock inte så resolut som han påstår i förhören som vi ju dock tyvärr bara har tillgång till i sammanfattning. Poliserna sprang (enligt alla utom Gedda, som lämnar sin utsaga långt senare) innan ambulansen kom, bytte några ord med Yvonne och Ahmed under kanske tio sekunder och sprang vidare. Därefter kan SE ha anlänt till Luntmakargatan, för att sedan återvända när ambulans fanns på plats. Jag ser inte heller vad han skulle ha haft för skäl att hitta på en sådan historia redan 13 timmar efter mordet. Men någon viktig roll vet jag inte hur han ska ha haft. Eller menar du att den rollen är att kollra bort vittnena (omedvetet förstås) så att de tar fel på rock och jacka? Med hänsyn till Yvonnes vittnesmål torde det ju inte rimligen stämma.

              1. Johan M
                Att bara Gedda säger att han såg ambulansen vinkas in innan han började springa innebär inte per automatik att de andra poliserna hade hunnit långt innan ambulansen kommit. Dom kan ha haft fokus in mot gränden och endast Gedda tittat ut mot Sveavägen även om dom startade någorlunda samtidigt.
                Det är mycket svårt att få ihop en lucka för språngmarschen på ett trovärdigt sätt – blir världsrekord i materialfel.

                1. Det håller jag inte med om. Det är bara Geddas mycket sena utsaga som inte passar in, vad jag kan se. Och ju längre tiden förflyter desto senare verkar Gedda tro att han lämnade mordplatsen (som det senare tv-programmet visar). Hans uppgifter stämmer inte med poliserna på plats eller med övriga piketstyrkan. De kan förstås ha varit fokuserade på förföljandet och inte på ambulansen, men detsamma kan väl i så fall gälla också Stig Engström?

                  Om polisernas förföljande: ”Djurfeldt uppskattar att de endast hade varit på plats i tio sekunder innan de påbörjade sitt förföljande.” (1986-03-11) ”När de anlände till platsen förflöt högst 30 sekunder innan två dubbelpatruller upptog förföljandet. Snarare tog det mellan 15-30 sekunder.” (Östling 1986-03-13)

                  ”Jag beordrade piketgruppens befäl (SHA 3230) att omedelbart uppta förföljandet efter misstänkta personer, vilket omgående utfördes genom att fem polismän springande försvann in på Tunnelgatan i anbefalld riktning.” skriver Gösta Söderström 1986-03-03. Därefter berättar han om Lisbeth och om polisnmän som försökte anteckna vittnen och få fram ett signalement. Lisbeth berättade vem hon och den skjutne var, och Söderström kände igen Palme. ”I detta sammanhang anlände ambulansen – det var nu omkring 2 minuter efter vår ankomst – och ambulanspersonalen fortsatte till en början med upplivningsförsöken”.

                  Om polisernas möte med Yvonne och Ahmed: ”De pratade högst 5-10 sekunder och rusade sedan vidare.” (Wikström 1986-03-11) ”Detta moment, dvs när poliserna pratade med dem, tog cirka 10 sekunder.” enligt Ahmed (1986-03-13).

                  Ahmed säger 1988-09-08 ”Vi har träffat polisen först … Sen vi har- fortsätter alltså … Sen vi har fortsatt … den tjej med Palme … Det kommer ambulans under den tiden”. Det verkar som om de först träffar Lars J, sedan poliserna, sedan ser en tjej med Palme (Anna H?) och medan de observerar hennes livräddningsförsök kommer ambulansen. Sammanfattningen av Yvonnes första förhör hoppar direkt från mötet med poliserna till att det låg en man på trottoaren med syrgasmask och att ambulansen var där. Det har uppenbarligen förflutit tid mellan mötet med poliserna och detta, så det kan inte användas för att konstruera någon kronologi. I Ahmeds första förhör (1986-03-03) hoppar man direkt från mötet med poliserna till ”På trottoaren på Sveavägen låg en blodig man.”

                  Jag kan faktiskt inte se något världsrekord i materialfel. Om Geddas mycket sena minnesbild är fel och Engström, i enlighet med sin karaktär, överdriver sin handlingskraftighet, förefaller materialet koherent, som jag ser det.

                    1. Du menar att Gedda säger att han kan ha blandat ihop (minnet av) en ambulans med ett annat. Ja, det är väl sannolikt, med hänsyn till övriga vittnesmål. Jag har svårt att tro att piketen väntade så länge innan de sprang, som Gedda säger. Då hade de knappast mött Yvonne och Ahmed där de gjorde. Att ha en falsk bild av en ambulans, något man som polis måste ha sett åtskilliga gånger, och av Anna H som försöker rädda Palme, är tämligen väsensskilt. Och både Yvonne och Ahmed har (åtminstone när de hörs långt senare) uppenbarligen minnesbilder av Anna. Det är svårförenligt med att ambulansen hade anlänt, eller åtminstone med att den varit på plats någon längre stund.

                      Jag har länge undrat varför SE skulle ha hittat på något sådant som att han tog sig in i gränden efter att poliserna sprungit in där. Varför riskera att råka få sin berättelse helt vederlagd av andra vittnen? Om han vore mördare eller ville överdriva sin roll skulle han väl inte hitta på något som han inte vet om andra vittnen (eller rentav poliser på plats) kan vederlägga, så kort efter mordet…

                    2. Johan M

                      En annan parameter att ta hänsyn till är det som ambulans 951 uppgav. De hade kört Kungsgatan västerut mot Sveavägen. När dom hade en 50-100 m kvar till den så såg dom en piketbuss (bör vara 3230) köra på Sveavägen mot mordplatsen. Vid korsningen var det rött ljus. Vid grönt körde de mot Tunnelgatan.

                      Enligt den ambulansman som gjorde iakttagelsen av polispiketen under färden Kungsgatan, upp mot Sveavägen, uppskattade att det tog en halv till en minut från det att han såg polispiketen till det att ambulansen blev invinkad vid mordplatsen (Granskningskommmisionens betänkade sid 175).

                    3. Visst säger Christer E det som Granskningskommissionen återger, dock tämligen långt efter mordet. Han verkar dessutom något osäker (givetvis, efter så lång tid). Han säger förresten också att ”när dom först anlänt till platsen [… vill han] minnas att det fanns två poliser på platsen och att han också hörde något allmänt mummel runt omkring sig att eventuella poliser skulle ha förföljt gärningsmannen.” (1987-12-16) Ska man tro detta har poliserna redan sprungit iväg, och det kan förstås Engström också ha börjat göra. (Kommissionens kronologi ger väl förresten inte Gedda utrymme till någon minuts väntan före förföljandet precis.) Om det finns någon tidigare källa som belyser kronologin vore den intressant.

              2. Johan M;
                Ja, det är en bra tidsanalys, men det är ju fortfarande en sak som inte stämmer – Stig menade att andra hade förväxlat honom med gärningsmannen. Hur skulle den mörka rocken på Stig Engström kunna ha kunnat förväxlats med mördaren om nu Stig sprang efter polisen in i gränden? Skulle något annat vittne ha trott att mördaren sprungit in i gränden efter att polisen anlänt och sprungit in i gränden, minuter efter skotten?
                ”Jag ser inte heller vad han skulle ha haft för skäl att hitta på en sådan historia redan 13 timmar efter mordet. Men någon viktig roll vet jag inte hur han ska ha haft.”

                Eftersom Stig är officiellt utpekad som mördare så har han ofrivilligt/frivilligt skaffat sig en viktig roll vid mordplatsen. Men är hans roll mindre viktig om han är oskyldig? Nej, anser jag, även innan detta utpekande lär han ju ha en viktig roll eftersom han var bland de första på platsen, något som utredarna slarvigt har ignorerat under många år. Stig borde varit med vid rekonstruktionen.

                Stig har bl.a. uppgett att han kom fram till Olof Palme bara ca 5-10 sekunder efter det skott som han har uppfattat. ”Han tänkte inte på någon person på väg att avvika därifrån. Därefter såg han en vit taxibil med en person som stod kvar vid bilen”. Efter cirka 15-20 sekunder efter skottet ska han alltså ha tittat in mot Luntmakargatan, dit Lisbeth då har pekat. Stig har ju själv uppgett att han hade en knälång mörk rock, mörk/gråaktig keps, handlovsväska och tunna glasögon. Vilket även bekräftas av väktare. Man kan därför mycket väl tänka sig att han, precis som han själv påstod, kan ha förväxlats med mördaren, samt att han även var den springande mannen på David Bagares gata som Yvonne iakttog och den kvarvarande anledningen till att han är utpekad som mördare.

                Stig i Hovrätten: ”Ja, vi hjälps åt med nånting vad jag kallar framstupa-sido-läge”. Stig menade att Olof låg på rygg när han kom fram. Anna H menade att Olof redan låg på sidan när hon kom fram och hon lade över Olof på rygg för att göra hjärtmassage. Stefan G menade i sin tur att Olof låg på rygg när han kom fram och att han fick hjälp att lägga Olof på sidan. Vem fick han hjälp av att lägga Olof på sidan? Troligen inte Anna H. Jag tänker att detta möjligtvis kan ha varit Stig, innan han springer in i gränden.

                Exfrun påstod att Stig sagt till henne (och familjen) att han har sprungit in i gränden efter den som han uppfattat som skytten. I förhöret 2018-11-15 vidhöll hon detta påstående. Jag tror inte hon ljuger utan det är vad Stig uppgett (även inne på Skandia). Och varför skulle Stig springa/lunkat in i gränden efter polisen om han uttalat att han sprang efter skytten?

                Som att nära kvinnlig bekant till paret också berättat i förhör den 28 februari 1986 och som Stig ringt och pratat med redan på morgonen den 1 mars 1986, hade intrycket av så hade Stig ”gått fram till Lisbeth och sedan sprungit efter gärningsmannen”. Detta uttalande stämmer inte med att Stig skulle ha sprungit efter polisen. I så fall sprang han före polisen. Var tog Stig i så fall vägen? Jag tänker att han i så fall, om han inte ser någon inne på Luntmakargatan, bör han ha skyndat sig vidare uppför trapporna.

                Förhöret 10 mars 1986: ”När Engström kommer ner på Sveavägen står en person och beskriver klädseln, på den förmodade gärningsmannen, för en polisman. Engström hör hur det är hans klädsel som beskrives. Engström hör hur hans keps och stålbågade glasögon, rock, omtalas. Ingen reagerar dock för honom. Den person, som för polismannen beskrev Engströms klädsel, hade inte varit på platsen vid inledningsskedet”.

                Så innan man höjer fingret och anklagar Christer A, eller någon annan så behöver man först reda ut mördaren/vittnet Stig E. För han ställer till med ett stort problem om han råkar bli förväxlad med mördaren (som han själv påstått). Och nu är han ju utpekad som mördaren. Den viktigaste rollen i mordet just nu, den innehar ju ingen annan än Stig Engström. Kanske är det dags att börja ta honom på allvar?

                Ja, jag tror att vissa kan ha uppfattat Stig som mördaren i den mörka rocken, på grund av att han sprang in en kort stund efter skytten för att försöka få en skymt av var skytten tar vägen, efter att han sett att taxichauffören larmar polis/ambulans samt att människor engagerar sig i offret.

                Det låter ju mest sannolikt i mina öron i alla fall.

                1. VVA:

                  Uppgifterna om att SE ska ha sprungit efter mördaren istället för efter poliserna kommer ju från personer som förhördes flera årtionden senare. Alla uppgifter som härstammar direkt från SE själv, förhör, intervjuer osv, oavsett datum, tycks konsekvent peka på att han sprang efter poliserna (eller att det var det han sade, i alla fall).

                  Jag föreslår en ren rimlighetsprövning: är teorin alltså att han han under alla år skulle intalat sin dåvarande fru att han sprang in direkt efter mördaren, men att han under samma period uppträdde i Aktuellt och SvD och sade att han sprang in efter poliserna? Det låter mycket märkligt och man skulle vilja se bättre bevis för den saken än vad hon minns 2018.

                  Tycker alltså det är svårt att beslå honom med att ha ändrat sin historia i just detta avseende. Mer sannolikt är att han gav ungefär samma version i privata sammanhang som han gav till polisen och pressen vid samma tid, möjligen saltad på lite olika vis, men att vissa privatpersoner (som exfrun) har rört ihop varför han sprang längs flyktvägen när de ska dra sig detaljerna till minnes tre decennier senare.

                  Kunde man visa fram exempelvis ett brev från honom, eller ett dagboksinlägg från henne, som styrker att han parallellt på 1980-talet drev två olika versioner av varför han sprang längs Tunnelgatan, då vore läget ett annat. Sådant finns mig veterligt inte.

                  Hur som helst tycker jag inte detta tillför Skandiamannenteorin särskilt mycket. Den tycker jag som jag framfört tidigare är dålig ändå. Men tanken att SE både researchade kopiösa mängder medieuppgifter och utvecklade ett helt narrativ kring den här polissprångmarschen och desutom inför andra personer hävdade att han inte alls sprungit efter några poliser – det får ju bara teorin att framstå som ännu konstigare?

                2. Johan M;

                  Lite kort om varför Stig har en viktig roll.

                  Lampers (2021, s.253) menade att: ”det finns också andra delar av Engströms beteende som måste förklaras. Det kanske mest gåtfulla och problematiska är hans [Stigs] tendens att ständigt påpeka att han förväxlades med mördaren. […] Den visar sig också i hans sätt att i sina berättelser placera sig på platser eller i situationer som han uppfattat att mördaren befunnit sig i. Det handlar om promenaden längst ut på trottoaren, det korta stoppet framför skyltfönstret, placeringen av sig själv vid Olof och Lisbeth Palme. Och så slutligen språngmarschen in i gränden. Märkligt nog har han inte gjort något försök att placera sig i trappan eller på David Bagares gata. Det hade ju annars varit rimligt, så där har man en första invändning mot att han i själva verket försökte hitta ett sätt att förklara bort varför han befunnit sig just där mördaren varit.”.

                  Lampers (2021) frågade sig även varför Stig hade en tendens att ständigt påpeka att han blivit förväxlad med mördaren och föreställningen att han var ett försummat vittne? Lampers har däremot ingen bra förklaring på detta utan menar att den enda logiska förklaringen är att det ”helt enkelt var ännu ett av hans påhitt, eller en av hans överdrifter”.

                  Gunnar Wall har fått en annan, bättre förklaring på dessa Lampers funderingar – från Stigs praktikant på Skandia. Stig var den 10 mars 1986 orolig för att polisen skickat ut hans signalement. Att Stig var orolig för att han blivit hopblandad med en statsministermördare är en rätt logisk förklaring, anser jag.

                  ”FT: Nej, jag minns bara att han sa att han hade sprungit åt det hållet som mördaren flytt. Och så berättade han att polisen hade skickat ut hans signalement i stället för mördarens och att han var orolig för det.”.

                  Ja, men hur är det då möjligt att Stigs signalement kunde ha blandats ihop med mördarens? Lampers nämnde att Stig inte verkat tänkt på det. Men det finns en förklaring till det med från praktikanten:

                  ”Jag vet att jag var där på minnesstunden och att Stig Engström var det. Då sa han att han hade sprungit efter mördaren, åt det håll som mördaren försvann. Och han sa också att det signalement som polisen gått ut med först, det var hans signalement och inte mördarens.”

                  Stig hade uttalat bland sina arbetskamrater att han sprungit efter mördaren, åt det håll som mördaren försvann. Gunnar Wall uttryckte det:

                  ”att han skulle ha sagt att han jagade mördaren.
                  Innan vi går vidare, låt oss påminna oss att Engström i polisförhör inte alls sagt att han jagat mördaren. Han har i stället talat om att han gjort ett försök att springa ikapp några poliser för att ge dem det signalement som han hört från Lisbeth Palme. Det är en anmärkningsvärd skillnad.”

                  Källa:

                  https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/06/den-osannolika-mordaren-uppdaterad-har-nagot-viktigt-tillkommit/

                  Thomas Pettersson (2021) berättade att kollegan uttryckte sig såhär: ”Engström var väldigt bekymrad över det signalement som lämnats på gärningsmannen. Det var egentligen en beskrivning av honom själv, sa han i telefon. Han försökte verkligen övertyga den person som han talade med att det var på det viset.”.

                  Återkommer till denna kollega. Vare sig vi vill det eller ej, beroende på vilken teori man än har, så är Stig antingen problemet i Palmemordet – eller lösningen på Palmemordet. Jag tror att Palmemordet förblev olöst på grund av att man ständigt ignorerade Stigs betydelse vid mordplatsen. Nu är ju problemet istället att han är utpekad som mördaren och förundersökningen nedlagd. Man gjorde det till sist väldigt enkelt för sig, på bekostnad av Stig.

                  Kanske är det därför dags att ge Stig den välförtjänta upprättelse som han troligen (förhoppningsvis) förtjänat?

                  Lampers (2021, s.254) frågar sig när och hur medvetandet hos Stig väcktes om att han skulle ha blivit förväxlad med mördaren och kommer fram till att detta skedde vid intervjun i Rapport, fem veckor efter mordet och fortsätter ”man kan inte dra någon annan slutsats än att han dessförinnan inte haft någon bra förklaring till varför någon skulle förväxlat honom med mördaren. I Rapport kopplade han ihop förväxlingen med sin språngmarsch in i gränden. Någon måste ha sett den och sedan blandat ihop honom med mördaren, menade han. Det faktum att språngmarschen, om den alls genomfördes, dröjde till omkring fyra minuter efter att mördaren försvunnit, verkar inte Engström ha funderat närmare över. Han körde istället ut den här versionen inte bara i Rapport utan också genom TT i GT och i Expressen samma helg. Det verkar som att han funderat i fem veckor och till slut äntligen löst gåtan. Engströms förklaring till förväxlingen bär alltså tydliga spår av att vara en efterhandskonstruktion. Men han hade hittat något som gav honom möjligheten att synas i medierna”

                  Stig uppgav att han var medveten om det minuterna efter mordet. Han kontaktade polisen dagen efter. Tänk om både Lars Olov Lampers och Thomas Pettersson har dragit fel slutsatser om Stig?

                  Lampers (2021, s.253) skriver att ”Att han inte var det centrala vittne som han utgav sig för att vara, det kan det inte råda något tvivel om”.

                  Det är just det här som är problemet, tänker jag. Kanske inte på det sätt han själv uppger, men på ett annat sätt.

                  Den kollega som ”tjuvlyssnat” på Stigs samtal i telefonen inne på Skandia den 10 februari 1986 nämnde ju följande i ett mail till Leif GW Persson:

                  ”Jag anar i mycket av det jag läst [om Stig E] att att man inte fick något förtroende för Stig berättade. Min minnesbild av Stig E är att det var en ”rekorderlig” man som jag i ett sådant här sammanhang skulle ha fullt förtroende för.”

                  https://drive.google.com/file/d/1b_4RJXCB7MoRwxCW_5XPI0LlRLjhhjvk/view (länk hittad via Gunnar Walls blogg)

                  Det är (också) en anmärkningsvärd skillnad. Lampers (inte minst även Thomas Petterssons) uppfattning och Stigs kollegas (samt många andra som kände till Stig) uppfattning om Stig krockar lite, trots att de dragit olika slutsatser om Stig som vittne/mördare. Men även med medias/allmänhetens uppfattning från 1986 krockar det. Uppfattningen att vittnet Stig borde vara det centrala vittnet som han utgav sig för att vara, och att han t.om. sprungit uppför trapporna fanns med i Expressen den 7 april 1986:

                  ”Upprörda och förbryllade TV-tittare ringde Expressen i går kväll sedan nyhetsprogrammet Rapport gått ut med ett nytt vittnesmål om Palmemordet. Där berättade reklam-mannen Stig Engström om hur han blivit förväxlad med gärningsmannen. Engström hade själv sprungit uppför trapporna på Tunnelgatan för att berätta för poliserna som tog upp jakten vad han sett. – Vi har inte gått ut med fel signalement, säger Hans Holmérs talesperson Leif Hallberg. […] – Jag försökte få Rapport att korrigera sin information under sändningens gång, för den var vilseledande, klart vilseledande.”

                  När Leif Hallberg fått frågan om vad för information som skulle varit vilseledande så var det att Stig skulle ha varit bortglömt som vittne.

                  Stig började i april 1986 bli riktigt besvärlig för PU. Nu spekulerar jag, men om Stig hävdar att han sprungit in i gränden och man då kan börja anta att han sprungit uppför trapporna också så förstör han ju möjligheterna att åtala någon annan möjlig gärningsman som sprungit på David Bagares gata. Och Stig passade inte in som gärningsmannen. Det gick därför inte ihop för PU, så jag tänker att man löste det därför genom att förlöjliga och ignorera Stig istället för att ta honom på allvar. Man tog honom för en överdriven mytoman som enbart ville ha uppmärksamhet, ljuga och skryta vilt omkring sig. Men om vi nu ska ta Stig på allvar (eftersom han själv nu är anklagad) behöver vi förstå vad han ville få fram till polisen, förutom det konsekventa påståendet om att han blivit förväxlad med mördaren samt att han befunnit sig 20 meter från mordplatsen:

                  Det avslöjade Stig i kvällsposten den 7 april 1986:

                  ”jag tyckte fortfarande [efter hemkomst från skidresan] att mina uppgifter borde vara viktiga för att kontrollera tidpunkten.”.

                  Så vad berättade då Stig efter sin hemkomst påpekade för tidsuppgifter i förhöret den 10 mars 1986?

                  Engström beräknade att han kommit fram ca 5-6 sekunder efter smällen som han hade hört. Lampers (2021, s.235) menar även att Stig varit ”konsekvent när det gäller var han befann sig när han hörde skottet eller skotten och det var vid Götabankens skyltfönster, som alltså då låg 20-30 meter från mordplatsen.”.

                  Ca 15-20 sekunder efter skottet tittar han in på Tunnelgatan. Han uppger att han tittar in mot gränden [i ca 5-6 sekunder] när han har kommit fram och vänt Olof i framstupa sidoläge, medan han hör Lisbeth prata om mörkblå täckjacka och efter att Lisbeth pekat in mot gränden. ”Engström ser aldrig någon man springa bort efter Tunnelgatan, från brottsplatsen.”.

                  Skydd & Säkerhet 5/92:

                  ”Jag ser mig omkring – finns det ingen som kan hjälpa till? […] Jag är ensam med det här, jag måste göra något” […] Ett antal poliser, bland andra polisbefälet Söderström, anlände fyra och en halv minut efter det att skottet anmälts, fick jag veta senare av en taxichaufför […] Hade mannen inte varit död, så hade han definitivt inte klarat av hjärtmassage med livet i behåll. […] vittnet som var ”först på platsen””.

                  1. Stig Engström ville förstås ha en viktig roll (som vittne), men att han långt senare utpekats som mördare innebär knappast att han hade skaffat sig en sådan. Polisen ansåg ju inte honom viktig. Minnen kan undermedvetet förväxlas med varandra. Om man ser en man springa in i gränden och sedan en annan man göra samma sak, skulle man kunna förväxla männen med varandra – liksom man kan förväxla personers signalement, sätt att tala etc. Jag förmodar att det är en sådan förväxling som Stig Engström antar har skett. Därför är det väsentligt vad Anders B, Inge M, Lars J och Yvonne N har sett, eftersom de antingen sett mördaren innan denne sprang iväg eller inte kan ha sett Engström springa någonstans efter mordet.

                    Jag håller helt med Madam om att exfrun och kollegor som uttalar sig 30+ år efter mordet inte kan trumfa Engströms egna ord, när det gäller en så perifer detalj som motivet för språngmarschen. Det finns ingen anledning att tro att de skulle komma ihåg hans motiv, som han ju redovisade 13 timmar efter mordet för polisen, 30+ år senare. Det föreligger bara en anmärkningsvärd skillnad om man fäster någon tilltro till mycket sena källor om att Engström skulle ha jagat mördaren. Roland B på Skandia har ju virrat till det och trott att Engström sprang efter poliserna för att ”att han fick uppfattningen att de hade fått ett felaktigt signalement på gärningsmannen. Just det här med kepsen och trenchcoat. ‘Så sade han så var ju jag klädd och jag sprang efter dem för att tala om att det var fel’.” Detta är uppenbart tokigt, och ändå sagt till polisen 1986-06-03, bara tre månader efter mordet. Att minnas vad någon annan sagt om sitt motiv är knappast lätt. Det är onekligen mer spännande att följa efter en mördare än att upplysa polisen om en jacka.

                    Ingen har, såvitt jag känner till, sett två män lämna mordplatsen direkt efter mordet. Charlotte L såg någon av meddellängd ”som sprang efter en bit” (1986-03-03), men detta är ingenting polisen går vidare med eller som det ställs frågor till hennes om i rättegångarna. Ingen har sett två män springa strax efter varandra ner för David Bagares gata, såvitt jag känner till.

                    Lampers verkar mest vilja hitta paralleller mellan Engströms beteende och mördarens, även där Engström inte själv påstod att han agerat precis som mördaren. Mycket sena uppgifter (1992) om hur nära trottoaren Engström går, ses exempelvis som en sådan parallell. Det synes mig snarast vara Lampers parallelomani som spökar. Lampers verkar med ”Märkligt nog har han inte gjort något försök att placera sig i trappan eller på David Bagares gata” närmast antyda att Engström sysslar med fria fantasier och fritt kunde skräddarsy sin berättelse. Jag förstår inte riktigt varför Lampers tycker att det är så märkligt att Stig Engström vidhåller att han blivit förväxlad med mördaren. Signalementet är stundom snarlikt Engströms, och Engström fick snabbt intrycket att vittnen i själva verket beskrev honom. Varför skulle han ändra sig? Detta ”faktum” fick honom ju dessutom att bli intressant i medias ögon (bl.a. Maj Wechselmann, Proletären och Skydd & säkerhet). Att förväxlingsteorin skulle vara en sen efterhandskonstruktion är en märklig tanke, eftersom han Engström dryftar den och skälet till den redan i första förhöret.

                    Jag håller således inte med Lampers om att Engström hade någon roll man måste beakta för att lösa mordet. Inte med än vad t.ex. Lars J hade. Jag förstår fortfarande inte vad du menar med att han på något sätt skulle ha en betydelsefull roll. Som sagt är det ju irrelevant att han numera utpekats som mördare, om man nu anser att han är en central gestalt utan att vara mördare. Skulle du kortfattat kunna meddela vad hans centrala roll skulle bestå i, om han inte är gärningsman?

                    1. Johan M;

                      Först och främst så påstår jag ju inte att det var två män som sprang nerför David Bagares gata i liknande kläder (även om Axberger uttryckt denna möjlighet). Där tolkar du nog lite galet.

                      Min uppfattning är att exfrun hörde Stig berätta till henne och flera andra bekanta om Palmemordet mer än en gång under årens lopp. De var ju även gifta under många år efter mordet. Varför skulle hon inte klara av att minnas sin mans berättelse om vad han gjorde vid ”århundradets brott”, när det ju är uppenbart att han ringde från mordplatsen och uppgav för henne att han varit på platsen vid mordet på Olof Palme? Hon har ju, bara av att ha varit fru till Stig, haft en särskild slags relation till Palmemordet redan minuterna efteråt när Stig ringde henne från Skandia. Exfrun var ju dessutom bland de första i Sverige som fick en personlig rapport om vad som hänt. Före den allra första nyhetssändningen.

                      Att Stig kan ha varit den som sprungit uppför trappan och samtidigt vara oskyldig diskuterades ju dessutom inom spaningsledningen redan i april 1986 så det är ju heller inga konstigheter att komma med. Det är dessutom den officiella förklaringen som idag finns. Så det är ju inga nyuppfunna eller underliga tankegångar och det var dessutom indirekt Stig själv som fick igång det samtalet i Palmerummet i april 1986, genom sin medverkan i Rapport. Medan Lange undrade om det var mördaren eller någon annan som Yvonne sett så uttryckte Holmér något om att ”Engström mycket väl kan ha virrat bort sig och hamnat uppe på David Bagares gata och att [Yvonne] mycket väl kan ha sett honom, men Holmér menar inte att Engström för den skull är identisk med gärningsmannen.” (Lampers, 2021, s.137). Inne på Skandia tyckte, de som blev informerade om våldsrotelns misstankar mot Stig, synd om honom och ansåg det konstigt att man anklagade Stig för mordet. Att avfärda honom även som mytoman var också en främmande tanke eftersom ”man hade förtroende för honom”, enligt kollegor på Skandia. (Pettersson, 2021).

                      Det är med andra ord flera trådar som inte riktigt stämmer, vare sig i hypotesen om mytomanen Stig eller i hypotesen om mördaren Stig. ”Min” lilla hypotes handlar ju istället om ”nödlögnaren” vittnet Stig. Och den löser tvärtom snarare upp en hel del trådar runt Stig och mordplatsen. Vilket kanske behövs nu efter 36 år.

                      SvD den 1 mars 1986: ”Stig Engström, som arbetat över på Skandia på Sveavägen, var 20 meter från statsministern när denne sköts ned. […] när jag lyfte blicken såg jag en man ligga på rygg på gatan. Engström gick fram för att se om han kunde hjälpa till”.

                      Det är ju inte konstigt (särskilt med tanke på utstämplingstiden) om nu Stig befinner sig ca 20 meter från mordplatsen när Palme skjuts och inte konstigt att han missar mördaren men efter andra skottet lyft blicken från klockan och beter sig något avvisande när han stressad går fram till offret, som han tror är en ”A-lagare” eller ett offer för en knarkuppgörelse som fallit ihop där på gatan. Lisbeth, som befinner sig på platsen verkar ju inte heller ha uppfattat en person som Stig som möjlig mördare. Hypotesen är ju inte särskilt konstig eftersom Lisbeth inte har uppfattat en mördare i lång, mörk rock. Snarare konstigt att Lisbeth skulle ha förväxlat två andra som mördaren, särskilt när personer som Nicola F (och Lena Löhr uppfattning om Anders B:s uppgifter vid mordplatsen) uppgett ett liknande signalement som Lisbeth.

                      Inte är det heller konstigt om Stig upplever (eller att någon på förmiddagen den 1 mars kanske t.om. vill uppmuntra honom till det) det lilla behovet att dra en nödlögn för polisen på grund av en mycket tänkbar förväxling med mördaren, och inte konstigt om lögnen sen i så fall blir allt mer svår för honom att upprätthålla ju längre tiden går. Stig trodde kanske när han drog sin ”nödlögn” att Lisbeths iakttagelser borde varit fullt tillräckliga för att han inte ska misstänkas, men att han vill hjälpa till att reda ut signalementet. Så det är konstigt att tänka sig att Stig skulle ha mördat Palme eller att denna rätt rediga, vältaliga (och välklädda) man, som tidigare varit en engagerad lokalpolitiker för moderaterna, boendes med sin fru i fina villakvarteret, arbetar över vid försäkringsbolaget Skandia nu plötsligt offentligt vill få för sig att försöka vilseleda utredarna och därmed framstå som den värsta tänkbara mytomanen vid statsministermordet. Det vore väl verkligen att äventyra möjligheter till karriär och status? Dessutom vore det mycket mer konstigt om han upplever sig blivit misstagen för gärningsman efter att polisen anlänt än om han sprungit före polisen.

                      När Holmér i april fått höra att Stig berättat att han bara varit ett tiotal meter från mordplatsen konstaterar Holmér klokt att Stig måste ”ha varit först på brottsplatsen”. Palmegruppen hade stora svårigheter att slå fast om Yvonne verkligen sett mördaren eller inte, och inte minst om detta var Stig Engström. Nils Linder ansåg det märkligt att Stig var den första man stött på med en handledsväska, en sådan som Yvonne beskrivit. ”Dessutom, fortsätter Linder, hade han keps och mörk, lång rock. Det är också märkligt, konstaterar Linder, att ingen polis har tagit upp anteckningar av honom. ”Han finns inte med på ingångsanmälan, finns inte med över huvud taget. Han kanske aldrig kom tillbaka, han kanske sprang uppför trappen”, säger Linder.”. (Lampers, 2021)

                      Det var ju också de här misstankarna som Stig verkade alltmer orolig för, enligt praktikanten och kollegor på Skandia (Thomas Pettersson, 2021): att vara förväxlad med mördaren och därmed riskerade att bli misstänkt. Det är ju detta som Stig framträder i media med – att signalementet om mörk rock har varit fel. Därför deltog Stig i Rapport för att försöka plocka bort sitt signalement, som han redan försökt med i förhören. Ett ”hån”, enligt åklagare Peterson, och en mindre krigsförklaring mot den dåtida polisen. Efter sitt eget initiativ att medverka i Rapport och där klaga på polisens arbete så kom Stig under en kort tid att bli just misstänkt, på grund av sitt signalement. Detta inslag var ju även en del av presskonferensen 2020.

                      Det som Stig ville försöka få fram, tänker jag, var det som han uttryckte i Kvällsposten 7 april (dagen efter inslaget i Rapport) och som Holmér också uppfattat: ”Och sen så ser han [Stig] då, säger han, en kille som står vid Luntmakargatan/Tunnelgatan, korset, och står stilla, blick stilla, då så gör han nånting annat, vänder uppmärksamheten mot ett annat håll, när han tittar dit igen så är han borta. Det kan knappast vara [Lars J] ens, för det är för tidigt.”. (Lampers, 2021, s. 133-134). Pusselbiten Stig passade inte in i det redan lagda pusslet.

                      Men lustigt nog (om man får uttrycka sig så) beskrev ju Lisbeth en man, ca 30 meter norrut i något beige plagg. Han kom emot henne och gjorde ett närmast avvärjande intryck, när hon påkallar hans hjälp. Den här mannen är ”spensligt” byggd och förhållandevis lång. I Hovrätten uppger Lisbeth att mannen befunnit sig ca 20 meter norrut på Sveavägen. Det var ungefär där som Stig befinner sig, enligt Stig. ”Personen måste ha gått mot den plats där vi befann oss och gav ett smalare intryck.”. Det var vad Stig sagt att han gjorde. Lisbeth vet sen inte var han tog vägen. Lisbeth: ”Jag uppfattade det som ljusare, kanske beige, Det är möjligt att det kan vara en annan färg, eftersom jag tror att det är ett orange ljus. Då blir det ju litet andra färger.”. Men var mannen sen tog vägen, det vet inte Lisbeth. Däremot såg hon en mördare i mörkblå täckjacka.

                      Jag kan förstås ha fel om den beige mannen, men Anna H lade ju också (1 mars 1986) märke till ”en man som befann sig ett tiotal meter från den liggande mannen, och som springande lämnade platsen. Hon uppfattade denna man – X – som vara medelålders, mörk, och klädd i en 3/4 lång rock eller jacka. Hon tror inte att han hade något i händerna och försvann in på en sidogata till höger.”. Det här kan ju även det vara Stig (och den ”beige” mannen). Denna man upplever Anna H samtidigt var mördaren. Men mördaren stod ju alldeles intill Olof Palme när skottet avlossades. Men det visste hon väl inte vid det tillfället detta nämndes?

                      Anna H (2 april 1986) verkade även ha en känsla av ett äldre par som gått mot platsen, 5-6 meter från den liggande mannen. Det kan också vara samma Stig (och, möjligheten finns ju, att Anna H råkar blanda ihop kvinnan med Lisbeth). Lisbeth ”påkallade” hjälp från en i det närmast avvisande person. Det ”paret” om det kan anses vara ett ”par”, ser inte Anna H mer. Först har hon intrycket av ”någon, två människor kanske lite vid sidan om bortom taxin, en liten bit därifrån.”. Det är bara ”någon enstaka” människa/människor som Anna H uppfattat vid Dekorima-butiken. Troligen är det väl bara Lisbeth, Anders B samt Stig som är i närheten av Olof just då. Och precis som du skriver så kan minnen undermedvetet förväxlas med varandra. Jag förmodar att det är en sådan förväxling som skett (för Anna H alltså).

                      När Bengt P kom fram till platsen ligger Olof i framstupa sidoläge. Men ”Han vändes senare på rygg då återupplivningsförsöken sattes in”. Bengt P påpekade att återupplivningsförsöket sattes in en stund efter att Bengt P kommit fram till platsen.

                      Vittnet Jan-Åke S beskrev en gärningsman med mörk, midjelång jacka snarare än en trekvartslång. Jan-Åke ville (klokt nog) inte yttra sig om åldern eftersom han inte sett ansiktet på gärningsmannen, ”men han rörde sig snabbt och var sannolikt ingen äldre person”. Viktigt att notera är att Jan-Åka ska ha sett gärningsmannen och offren mitt mellan ljudet av de båda skotten. Jan-Åke reagerade också på att gärningsmannen beskrivits ha en lång jacka, keps eller liknande på huvudet. Vilket ju inte stämde, enligt Jan-Åke. Han menar att gärningsmannen var antingen barhuvad och mörkhårig eller att han burit en mörk stickad mössa. Jan-Åke hade svårt att överhuvudtaget ange någon längd på mannen. Jan-Åke såg även Anders B hoppa in i en port och såg senare till att Anders B lämnade sina uppgifter till polis. Jan-Åke kan däremot ha missat om Stig kom fram strax efter Anders B. Något som andra vittnen kan ha sett (efter att Stig kommit fram till mordplatsen och då blandat ihop honom med mordet).

                      Så denna man som Lisbeth beskriver ”i beige” tänker jag kan vara Stig som går efter Anders B, som snabbt hoppar in i porten och gömmer sig. Första gången Lisbeth nämner detta (vad jag känner till) är den 29 april 1986, dvs. strax efter diskussionerna i Palmerummet om att Stig kan ha sprungit uppför trapporna.

                      Så visst kan minnen förväxlas med varandra. Men om blåljus redan har kommit fram till platsen och poliser sprungit in i gränden så förmodar jag att det är svårt för något vittne (och för Stig att innerst inne tro det) att någon förväxlat en ytterligare person på platsen med mördaren. Snarare bör en person, som hastigt avlägsnar sig när ett antal redan befinner sig på platsen, ha dragit lite extra uppmärksamhet till sig. Men Stig drog nu inte den uppmärksamheten till sig, om det nu inte är så att han istället sprang in i gränden i ett tidigt skede, så som ryktet på Skandia ansågs ha varit. Men då drog han fel uppmärksamhet bland vittnena till sig. Kanske ansågs han vara en mystisk man med ett ”beige” plagg som försvinner, vara en mystiskt herre i ett äldre par som försvinner eller vara en man i mörk, lång rock som i ett tidigt skede springer in i gränden?

                      Granskningskommissionens huvudsekreterare, Axberger (2022), menar att det viktigaste vittnet är statsministerns hustru. Det vittne brukar behandlas ofta i diskussionerna som minst viktig (om man nu inte tror på CP-teorin), verkar vara just statsministerns fru. Det som är väsentligt, anser jag, är ändå att försöka jämföra vittnesmål med Lisbeth Palme. Därför har Stig en central roll. Dessutom konstaterade spaningsledaren Hans Holmér i april 1986, att Stig kan ha varit först på brottsplatsen, vara oskyldig men ändå irrat omkring på David Bagares gata. Men sen havererade utredningen. Det jag gör är ju bara att gå tillbaka till mars/april 1986, före utredningsarbetet havererat totalt och att man går vidare därifrån. Man plockade ju bort viktiga steg i utredningsarbetet.

                      ”Han passar också på att ge polisen en känga för deras bristande förmåga att kunna lägga pussel. Han menar att han själv utgör en central pusselbit, men att polisen av någon anledning plockat bort honom.” (Lampers, 2021, s. 132).

                      Lars J och Yvonne N har båda två uppgett att det kan ha varit Stig som de såg springa uppför trappan och nedför David Bagares gata. Lars J har, innan utpekandet av Stig, däremot även uppgett att han inte är säker på att det ens var mördaren han såg. Därmed är det ju inte heller säkert att Yvonne sett mördaren. Anders B har genom Lena Löhr uppgett att gärningsmannen bar mörkblå täckjacka. Så kvar är Inge M. Men Inge M uppgav även att han varit osäker på sina uppgifter, ”jag var klart chockad, det var fruktansvärt alltså att se en människa……. Jag, det small till. Jag uppfattade det som om han sköt honom två gånger. Jag kan inte riktigt sära på dom där delarna för jag….”.

                      Så, Johan M, för att slutligen försöka svara på din fråga:

                      ”Skulle du kortfattat kunna meddela vad hans centrala roll skulle bestå i, om han inte är gärningsman?”

                      Jadå. Ungefär som det lät i Palmerummet i april 1986. Om Stig inte ljuger om sin egen placering när skottet avlossades så lär han ju ha varit först på plats. Om han inte ljuger om att han förväxlades med gärningsmannen och om han ljuger om att han sprang efter polisen så sprang han ju efter mördaren och före polisens ankomst. Då kan Yvonne med flera ha förväxlat Stig med gärningsmannen.

                      Och om det är så, då är han inte en mytoman eller mördare, utan då drar Stig troligen bara några ”nödlögner” för att försöka dölja att han missuppfattats som gärningsman. För om Stig talat sanning om att han varit först på mordplatsen och sedan sprungit på David Bagares gata i sin mörka rock, så skulle man i så fall, i Palmerummet, ha konstaterat att Stig varit gärningsmannen och pekat ut honom. Och som man år 2020 slutligen också gjorde.

                      Det svåra för att få ihop en hypotes kring exempelvis Christer A borde ju vara den när man försöker ignorera Stig Engströms betydelse vid mordplatsen. Med tanke på alla omständigheter runt Stig och mordet så undrar jag hur det går ihop?

                    2. Att en tankegång inte är ny gör den inte riktig eller mer rimlig.

                      Gällande hustrun kan man konstatera att en gammal människa hörts efter mycket lång tid. Vi vet ingenting om hur ofta hon hört Stigs historia. Hon verkar ju ha varit ointresserad och minns inte hans framträdanden i domstolarna. Att utgå ifrån att hon ”borde” minnas Stigs exakta bevekelsegrunder med språngmarschen är knappast rimligt utifrån det vi känner till om hennes intresse för saken och hennes kunskap om Stigs person. Hade hon sagt eller skrivit ner ”mördarjakten” 1986 hade jag ansett hypotesen beaktansvärd. Nu tror jag mer på felaktigt minne i en perifer (ja, även för Stigs hustru) fråga. TP redovisar delar av sina privata intervjuer och vad som sagts och hur, och med vilken säkerhet och grund, kan inte kontrolleras.

                      Vari fanns behovet av ”nödlögn”, om nu Stig Engström inte begick något brott? Som mördare kunde han rimligen kvickt avfärdas 1 mars om han sagt det du menar är sant. Varför säger Stig Engström inte att han sprang i trapporna och upp längs David Bagares gata om han nu gjorde det och dessutom mötte tre personer medan han gjorde det? Skulle han som ett virrigt vittne tillika mördarföljare kallt räkna med att ingen kunde peka ut honom på platsen, och istället snabbt hitta på att han inte kom ifatt poliserna och gick tillbaka till mordplatsen? (Det säger han ju 13 timmar efter mordet.) Detta trots att han låter sig intervjuas och fotograferas dagen efter mordet? Och hur lyckas han springa så att Lars J ser honom men inte mördaren, om det nu är vad som hänt? Eller såg Lars J bara Engström? Att Lars själv är osäker (över lag) om sina hågkomster säger ju knappast bu eller bä. Kronologiskt är det svårt att se att Lars hört skottet och Lisbeths skrik och sedan missat mördaren men sett Engström springa. Därefter skulle Engström alltså med hjälp av media ha konstruerat en historia om att han observerat Lars en bit från mordplatsen, 13 timmar efter mordet, istället för att medge att han försökt hinna ikapp mördaren? Och, framförallt, varför vill detta vittne som utmålat sig som central inte medge en så heroisk insats som att han försökte komma ikapp mördaren?

                      En bättre hypotes anser jag är Gunnars m.fl. att Engström helt enkelt tar fel på tiden. Anna H är ju redan på plats när han kommer, verkar det som. Och då kan den Engström ser visst vara Lars J. Och Engström är inte klädd i något beige. Anna avser väl paret Palme och mördaren, inte okända personer som skulle kunna vara Engström? Gällande förväxling tror jag säkert man kan förväxla två män som springer på samma plats samma kväll, oavsett exakt när detta skedde. Rapportsändningen i sig kan säkert ha planterat ett falskt minne hos något vittne. I vart fall är det ju mest Engström själv som är övertygad om att en förväxling har skett. Signalementet påminner men är inte tillräckligt likt Engströms för att man ska kunna slå fast att han var där.

                      Jag kan fortfarande inte förstå hur din hypotes om ”nödlögnaren” Engström har någon betydelse för olika teser om vem mördaren var. Oavsett om det var Christer P, VG, Christer A eller någon annan har ju Engström i så fall bara försökt komma ifatt personen och uppenbarligen misslyckats. Hur gör det Engström till central eller ens relevant? Han synes mest som ett villospår i så fall. Vad missar jag?

                  2. Jag skulle för egen del vilja hävda att det föreligger en ”anmärkningsvärd skillnad” mellan att säga att man ”sprungit efter mördaren, åt det håll som mördaren försvann”, och att säga att man ”jagat mördaren”. Tekniskt sett sprang ju Stig Engström, enligt sin förhörsutsaga, åt det håll som mördaren försvann åt, efter att mördaren försvunnit dit. Att sedan vittnen efter mycket lång tid inte håller koll på precis varför Engström sprang ”efter” mördaren, betyder ju inte mer än det som redan är välkänt – att man inte tenderar att minnas perifera detaljer.

                    1. Johan M;

                      Så många frågor på samma gång. Jag tar väl några axplock nu och kanske andra sen.

                      Ja, tankegångarna är inte nya, men slutsatsen är ju desto nyare. Nya slutsatser kan gör att de gamla tankegångarna desto rimligare.

                      Av viss hänsyn till Engströms gamla bekanta kan jag inte hålla på och ringa upp Stigs alla nära och kära och fråga kring Palmemordet. Det är ju journalister och polisens jobb, anser jag. Jag drar ju bara nya slutsatser utifrån andras uttalanden, andras kompetens, andras böcker och andras kunskaper. Förhoppningen är väl att någon professionell skulle analysera eller kolla upp uppgifterna ordentligt.

                      Sen ”jagade” naturligtvis inte Stig Engström en beväpnad person. Om det nu nämnts så tror jag snarare att det är en misstolkning/skämt av vänner och bekanta i så fall. Snarare letade Stig efter en gärningsman. Stig ville troligen bara få en skymt var gärningsmannen försvann någonstans. Stig var ju vanligtvis en vän av polisen, berättade han någonstans. Så ja, absolut är det stor skillnad.

                      Du frågar: ”Vari fanns behovet av ”nödlögn”, om nu Stig Engström inte begick något brott?”

                      Ja, med facit i hand var det kanske inte värt att dra en nödlögn för polisen. Det är lätt för oss att stå med facit i hand och uttala det mot Stigs numera anklagade ande. Men vem tvingas inte hastigt dra en liten nödlögn mot polisen ibland? Det är alltid lätt att vara efterklok, men ganska svårt att själv slingra sig ur med hedern i behåll. Man kanske kan konstatera att ”ärlighet varar längst”.

                      Du frågar: ”Som mördare kunde han rimligen kvickt avfärdas 1 mars om han sagt det du menar är sant.”

                      Ja, om Stig lämnat korrekta uppgifter vid mordplatsen så vore det väl troligen så. Nu var det inte så, enligt Stig. Stig försökte att rätta till sitt misstag, om och om igen. Först efter 6 år gav han upp. Jag tycker att Stig ändå försökte vara väldigt tydlig, med tanke på sin nödlögn i bagaget.

                      ”Väl framme vid dem hör jag hur mannen beskriver en person som flytt in i gränden. Det är signalementet på mig! Ingen av dem reagerar på mig och när jag ber polisen ta mina vittnesuppgifter med anledning av att jag var en av de första på plats möts jag av svaret – ”Tack, men vi har redan ett vittne”!??? Mitt signalement figurerar förmodligen fortfarande. Stig får inte lämna några vittnesmål den här kvällen. Han går tillbaka till Skandia”.

                      https://proletaren.se/artikel/elefanten-i-porslinsbutiken

                      ”Skulle han som ett virrigt vittne tillika mördarföljare kallt räkna med att ingen kunde peka ut honom på platsen, och istället snabbt hitta på att han inte kom ifatt poliserna och gick tillbaka till mordplatsen?”

                      Nej, inte ”kallt” räkna med det. Han kanske blev något förnärmad över polisens agerande? Eller inte funderade så mycket över det? Eller blev lite chockad eller kanske bara råkade missta sig? Kanske velade lite? Vad vet jag om det.

                      Du frågar: ”Detta trots att han låter sig intervjuas och fotograferas dagen efter mordet?”

                      Ja, det har ofta nämnts att han gillade att få synas och stå i centrum. Att han råkade vara med vid denna händelse var han nog ändå lite stolt över och kunde knappast vara tyst om en sån sak. Att få stå vid hörnet Tunnelgatan lär även vara vad Leif GW Persson ångrade från 1980-talet, om jag inte minns fel. Att han inte stod där med ett basebollträ och kunde vara beredd att slå ner mannen som sköt Palme. Vilken man vill inte agera hjälten som hjälper den stackars vädjande kvinnan?

                      Du menar: ”En bättre hypotes anser jag är Gunnars m.fl. att Engström helt enkelt tar fel på tiden.”

                      Jag ifrågasätter detta och drar andra slutsatser. För var det något som Stig Engström ständigt återkom till borde kollas upp så var det ju att föra in hans egna tidsuppgifter. Om man kontrollerar olika sorters dokumentationen kring Stig så ser man att han var mycket noga med det. Stig räknade ju sekunder. Nån sekund hit och dit kan däremot säkert vara fel.

                      ”Holmér ville inte veta av Stig Engström, trots att han var den som först kom till mordplatsen efter det att skotten fallit. Stig ansåg sig ha viktiga uppgifter att förmedla, inte minst vad det gäller olika tidsuppgifter, men spaningsledningen ville och vill inte veta av honom.”

                      https://proletaren.se/artikel/elefanten-i-porslinsbutiken

                      Orsaken till motståndet mot dessa uppgifter finns för övrigt att hitta i Lampers bok (som jag citerade i förra inlägget).

                      Stig tjatar alltså återkommande om sina tidsuppgifter i rättegångarna, i förhören, i tidningar… det låter väl nästan som om han försöker vara övertydlig, anser jag.

                      Så hypotesen om att Stig Engström helt enkelt tar fel på tiden är sannolikt felaktig ur ett oskulds-perspektiv, tänker jag. Och det är ju just det som ställde till med bekymmer i Palmerummet i april 1986. Och som väl misstänkliggjorde honom år 2020. Men bara för att Stig är en knepig person som stökar till det vansinnigt så betyder det inte nödvändigtvis att tidsuppgiften inte stämmer. Det betyder väl bara att man kan få lov att försöka att anpassa sig lite, kanske backa bandet lite och kontrollera saker steg för steg. Man kan inte bara försöka vifta bort jobbiga och besvärliga saker och uppgifter som om de vore en irriterande fluga som man inte kan bli av med? Risken är ju att den irriterande flugan/elefanten annars återkommer under 34 år.

                      Du frågar: ”Hur gör det Engström till central eller ens relevant? Han synes mest som ett villospår i så fall. Vad missar jag?”

                      Stig Engström var den irriterande flugan som Holmér inte kunde bli av med, enligt Thomas Pettersson. Stig var elefanten i porslinsbutiken, enligt Hans Holmér.

                      Stig befann sig ju vid fel plats, vid fel tidpunkt, tog sig sedan i fel riktning bort från mordplatsen – dessutom hade han ju även fel klädsel. Han stämde inte riktigt in och var knepig att förstå. Holmér kunde ju mycket väl tänka sig att Stig irrat omkring på David Bagares gata och då blev det väldigt besvärligt. ”Men som gärningsman? Nej. Som vittne? Möjligt.” (Petersson, 2021). Risken var ju dessutom att man åter befann sig på ruta ett, till allmänhetens/medias stora frustration.

                      Vittnet Stig tog troligen omedvetet på sig rollen som Palmemordets första privatspanare. Och man kan inte lägga pusslet om bitar, som man vet hör till pusslet, börjat plockas bort i ett tidigt skede. Då kommer ju pusslet aldrig att bli klart. Så det är nog snarare den stora misstron mot Stig Engströms uppgifter, inte rättsstatens frikännandet av Christer Pettersson, som är skälet till att vi aldrig funnit svaret på mordgåtan. (Axberger sökte ju anledningen till detta).

                      ””Engström är lite knepig som person.” Sa Holmér till Åsheden. ”Det är alltid så att när man får knepiga personer med i ett fisknät så här, spelar det ingen roll att de är oskyldiga för de stökar till det så vansinnigt.”” (Thomas Pettersson, 2021).

                      ”Ingenting har klarnat. Peterssongruppen verkar ha presenterat det man hade, några trumfkort till stöd för övertygelsen man hade har inte plockats fram. Lugn och ro – glömska – verkar ha varit det som eftersträvades.” (Axberger, 2022).

                      Det Peterssongruppen gjorde var att lyssna på Thomas Petersson snarare än Stigs gamla uttalanden. Nu beskrevs Stig inte längre se en besvärlig elefant i en Holmérs porslinsbutik. Elefanter ska ju dessutom ha bra minne. Nu var det en snarare en irriterande fluga som gömdes undan av Holmér. Hur löser man problemet med irriterande flugor när den släppts ut på nytt? Jo, man plockar förstås bara fram den stora flugsmällan så att det äntligen kan bli lite lugn och ro.

                      Men Stig å andra sidan, enligt exfrun, ”kunde inte göra en fluga förnär”. (citat ur New York Times som citeras av Thomas Pettersson, 2021).

                      Detta blir ju ett återkommande problem när man anklagar Stig som antingen vilseledande mytoman eller som iskall mördare.

                    2. Han må ”tjata” om tidsuppgifterna, men han säger ju fel tid. Uppenbarligen var han inte så petnoga eftersom hans berättelse förändras gällande tider – för polisens ankomst, sin utstämpling etc. Knappast p g a medvetet beräknande från hans sida utan för att vittnen tenderar att minnas fel eller undermedvetet anpassar sina vittnesmål efter det som kan gynna dem.

                      Jag kan inte se någonting konkret till stöd för det du menar har hänt. Jag ser mest stora sjok av text men inte något koherent sammanhang eller svar på mina frågor om vart mördaren tog vägen etc. Du spekulerar och när jag ställer frågor spekulerar du vidare, men argumenterar inte. Man måste väl dra sina slutsatser utifrån bevisen? Teorin om fel på tiden tycks förklara allt, utom det som Lampers m.fl. inbillar sig är så skumt – att SE ”inte syns” på mordplatsen. (Minnesbilden hos Jan A ska alltså ha planterats av polisen.) Teorin om SE som sprang i gränder och försökte få en skymt av mördaren och sedan av någon anledning ljuger om detta i fyra polisförhör, två gånger under ed och i flera tidningsartiklar under sex år, kan jag inte se förklarar mer än den ger upphov till frågor beträffande.

                      Du citerar böcker hela tiden men inga förhörsuppgifter eller andra primärkällor. Böckerna driver olika teser och författarnas slutsatser och skrivningar kan rimligrn inte sammanfogas till något slags pussel. Endast med primär”bitar” kan pussel läggas. Hur ”den stora misstron mot Stig Engströms uppgifter … är skälet till att vi aldrig funnit svaret på mordgåtan” kan jag inte begripa. SE har ju ingenting att redovisa avseende mördaren eller mordet. Han har inte sett mord eller mördare, säger han. Hans uppgifter om vad Lisbeth ska ha sagt kan förvisso stämma, men tillför ju inget nytt. Hur skulle man komma vidare om man trodde på Engström från polisens sida? Enligt dig ljuger han ju helt om vad han gjort. Vad hade polisen kunnat hämta hos SE som hade fått oss närmare en lösning?

                      Jag tror varken att SE nödvändigtvis var mytoman eller mördare. Han kan ha gjort något i stil med det han påstått, och senare framstår hans insatser för honom själv som rena hjältedåden. Han framhäver hur medicinskt kunnig och snabb han kan vara, kritiserar polisen öppet etc. Sannolikt för att han faktiskt menade att han har rätt om förväxlingen, och kände sig genuint förbisedd.

                    3. Johan M;

                      Vad innebär termer som utreda och utredning? Enligt Nationalencyklopedin (1996) anges innebörden av utredning till ”klarläggande, anskaffning och sammanställning av uppgifter”. Bo Edvardsson (2003), i boken Kritisk utredningsmetodik – begrepp, principer och felkällor, menar att ”Myndigheter anges ha ”utredningsansvar”, i vilket ligger att de är skyldiga att se till att varje ärende är tillfredsställande utrett och klarlagt innan beslut fattas – här framkommer kravet på kvalitet i utredandet.”. Allt det här står under den första kapitlet ”Utgångspunkter” i boken, så det är ju grundläggande inom utredning..

                      Men har inte Krister Petersson och Hans Melander missat just detta när de lade ner förundersökningen? Jo, det anser jag. Det missade man redan i april 1986, medan man satt och grubblade över om Stig Engström sprungit uppför trapporna och in på David Bagares gata. Det är ju där jag fortfarande står och stampar. Man missade det även 2020 när man drog upp detta utan att kvalitetssäkra före beslutet. Var är kvalitéten i anklagelserna mot Stig? Det behöver inte jag ha några bevis mot. Det är väl snarare andra som behöver bevisa. PU har ju konstaterat det jag påstår. Men jag håller inte med om att Stig vore mördaren. Där verkar man ha dragit förhastade slutsatser.

                      Denna hypotes verkar hittills vara helt okontrollerad (och outforskad), trots att funderingarna fanns i Palmerummet i april 1986. Det är ju det som gör den intressant, anser jag. Det är ju ett sätt att komma runt misstankar mot Stig. Fortfarande var Stig ett mysterium, ansåg Lampers (2021) någonstans om jag inte minns fel. Trots att Lampers skrev en hel bok om Stig Engström. Teknisk bevisning har inte lyckats bindas till någon. Varken Christer Pettersson eller Stig Engström. Då behöver man ta ett steg tillbaka i utredningen för att försöka säkerställa kvaliteten innan så pass viktiga beslut fattas, som att lägga ned en förundersökning mot landets statsminister på grund av grundlösa anklagelser mot Stig Engström. På presskonferensen 2020 meddelades indirekt att det inte fanns någon anledning att kontrollera uppgifter som ledde till misstankar mot Stig Engström. Men det är Hans Melander och Krister Petersson ju skyldiga att göra, om man utgår från Bo Edvardsson bok. Bo som på baksidan av boken beskrivs såhär:

                      ”docent i psykologi och leg psykolog, har mångårig erfarenhet av forskning och handledning i socialt arbete och i utredningsmetodik samt som sakkunnig i rättsfall”.

                      Jag ställer ju detta krav, som Bo har lärt mig. Så jag behöver ingen övertygande bevisning och argumentering för att styrka min hypotes om Stig Engström. Det är ju snarare alla ni andra som behöver det.

                      Därför kan, till skillnad mot alla andra hypoteser kring Stig, denna hypotes leda fram till nya tekniska bevis. Det är i alla fall den slutsats som jag drar. Den här hypotesen som jag lyfter fram här är troligen den sista möjligheten att lösa mordgåtan en gång för alla. Jag ser denna möjlighet i form av brev man försökte koppla till Stig Engström. De misslyckades med det. Handstilen var ju inte ens lik. Och det fanns tydligen DNA-spår på breven. Beroende på vem som skrivit breven så kan de innebära teknisk bevisning.

                      När Thomas Pettersson (2021) hävdar vissa saker som kan vara en fördel för Stig så tänker jag att det bör gå att lita på Thomas Pettersson, förutom Thomas slutsatser av det som framkommit.

                      ”Han hade ju sprungit efter gärningsmannen, trots att han nog var lite berusad.
                      Sedermera begrep kollegan att den historia Stig berättat om mordkvällen inte kunde vara sanningsenlig, men Stig höll fast vid sin version genom alla år. Vad han hade haft för sig på Sveavägen förblev ett mysterium.
                      – Han sa aldrig något till mig att han låtsades vara mer involverad än han var. […]
                      – Han skulle ha hittat på det, menar du?
                      – Ja.
                      – Gjorde han det med andra saker?
                      – Nej … det gjorde han inte. Men känner man Stig på ett sätt som jag gjort, tycker man det är en barock tanke att han skulle vara gärningsmannen.”

                      Stig höll fast vid sin historia, trots att kollegan insåg att den inte kunde vara sanningsenlig. Varför gjorde Stig det? För att han var mördare? Eller för att han faktiskt sa sanningen? Vad Stig haft för sig förblev ett mysterium för Thomas Pettersson, trots att kollegan, som kände Stig på det sätt han gjorde, menade att det vore en barock tanke att Stig kunde vara gärningsmannen. Thomas Pettersson tolkar det som att han vet bättre än alla andra. Jag tolkar det som att han inte vet bättre än mig i alla fall. Jag menar att Stig kanske sa sanningen till kollegor som han kände förtroende för och som inte försökte spionera på honom under arbetstid.

                      Jag litar (tills motsatsen framkommer) att t.ex. Veckans brott redaktören och Palmeexperten Lampers citat av Holmér och andra i Palmerummet är korrekta, så jag slipper lägga överdriven tid på att kontrollera detta. Lampers tänker nog på sitt rykte och hittar inte på citat av Holmér och andra som han ägnat tid åt att ta reda på. Granskningskommissionens (SOU 1999:88) huvudsekreterare Axberger (2022) är inte heller vem som helst. Han är professor i konstitutionell rätt och har bland annat verkat som justitieombudsman (JO) samt även Allmänhetens pressombudsman. Axberger beskriver ju att ”Utredningen om Skandiamannen Stig Engström är utförligt beskriven och analyserad av Lars Olof Lampers i hans bok Palmemordet: Tillbaka till Sveavägen från 2021.”. Sen drar jag inte samma slutsatser som Axberger, Thomas Pettersson eller Lampers, delvis tack vare Gunnar Walls recensioner av deras böcker där Wall bl.a. beskrivit Axbergers bok som ”ofta träffsäker, ibland ensidig och ibland självmotsägande”. Gunnar Wall har ju även recenserat och kritiserat Lampers och Petterssons böcker. Det finns nog få som slår Gunnar i analysförmåga, men jag håller givetvis inte med Gunnar om allt bara för det. Lite analysförmåga har väl även en själv också. Man måste våga stå upp mot experter Gunnar ibland också, även om risken är stor att man troligen blir lämnad vid skamvrån ett tag, inte sant, Per Wallander?

                      ”[Gunnar Wall:] En annan uppgift som Lars Olof Lampers tar upp i sin bok är att Engström ska ha sagt till personer i sin omgivning att han själv jagade mördaren. (Avsnittet Lördagen den 1 mars 1986.)
                      Det är ju inget som förekommer i polisförhören eller i intervjuer. Där är Engström i stället entydig med att han sprang in i gränden för att hinna ifatt poliser som jagade mördaren för att ge dem signalementsuppgifter – men att han misslyckades med att hinna ifatt dem. Och det skulle ju därför vara en helt annan berättelse än Engströms vanliga om han i vissa sammanhang hävdade att han gett sig av på personlig jakt efter den beväpnade gärningsmannen. Kan det beläggas att han kommit med två helt olika versioner i en så central fråga så kastar det förstås en skugga över honom.

                      [Lampers] KOMMENTAR: ja, men det är inte nödvändigtvis en särskilt besvärande skugga. Bara om man ser honom i svart eller vitt – gm eller ärligt vittne och inte som en lite mer komplicerad person.”.

                      https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/10/kommentarer-fran-lars-olof-lampers-till-mina-och-lasarnas-synpunkter-pa-hans-bok/

                      Anhörigas/bekantas berättelser innebär inte att Stig, blir någon slags actionhjälte som heroiskt, ”jagade” iväg mördaren på flykt. Det är möjligtvis tvärtom, en rädd och ängslig Stig som lunkar in i gränden efter en beväpnad gärningsman. Han kanske trots sin ängslan sprang in. Jag menar att Stig letade/förföljde efter mördaren för att ge polisen signalementsuppgifter och/eller visa var han tog vägen. Det är, som du själv (och även Gunnar) påstår, stor skillnad på att jaga och att leta/förfölja. Stig ville vara den som står och klart och tydligt pekar ut mördarens flyktväg för polisen (något som han ju även visade upp på bild). Jag tror att Stig var rätt komplex som person, skämtsam och finurlig som person, precis som Lampers tydligen ansåg. En ”knepig” person, som Holmér uttryckte det. Man kanske själv kan ha agerat ungefär som Stig (dvs. om hypotesen om att han är oskyldig och bara sätter sig i en knipa stämmer).

                      Lampers kikade, liksom jag själv, igenom förhören med exfrun. Lampers kommer delvis fram till samma saker som jag själv att Stig sagt till henne att ”I det skedet hade Lisbeth Palme sagt något om att gärningsmannen ”sprang åt det hållet” och då hade Stig börjat springa in mot Tunnelgatan.”. Stig ska ha sprungit in på Tunnelgatan för att ”springa efter skytten” och ””Gunnel” hade alltså inte fått uppfattningen att Stig skulle springa efter några poliser”. Det här är ger ju en mer annan version av hur Stig ska ha agerat, anser jag. Denna bild av hur Stig agerat ska även Thomas Pettersson ha med i sin bok. Det är ju källor från förhör och slutsatser av två insatta personer och dessutom sedan analyserat av Gunnar Wall. Hur många steg ska jag behöva gå igenom för att det ska bli trovärdigt?

                      Denna bild nämns även i förhör med bekant och även en praktikant. Då är det underligt om man inte drar en slutsats att Stig kan ha kommit med fler än en version av hur han agerat och då ”kastar det förstås en skugga över honom.” (https://gunnarwall.wordpress.com/2021/04/22/borjan-till-upprattelse-for-stig-engstrom-i-ny-bok-om-mordkvallen/). Men han är inte nödvändigtvis en mördare eller mytoman. Han kan ju vara komplex. Han kan ju ha haft en orsak till detta. Och den orsaken menar jag troligen är att han uppgett att han förväxlats med gärningsmannen och att polisen avvisat honom vid mordplatsen. Detta avvisande kan för övrigt ha varit ett missförstånd. Stig kanske ville avbryta vittnet och ge sitt vittnesmål när Stig hörde vittnet uppge felaktigt signalement och att polisen eller kollegan då svarat ”Tack men vi har redan ett vittne” för att ge lite utrymme åt vittnet men att polisen då menat att han minsann får lov att vänta på sin tur. Stig kanske är en knepig person som blir sur och uppfattar att man inte bryr sig om hans vittnesmål och går därifrån. Jag vet själv en moderat lokalpolitiker som betedde sig ungefär lika knepigt en gång. De brukar vara lite knepiga.

                      Var Stig ett vittne eller en mördare? Kom Stig först på plats efter mördaren? Exakt när sprang Stig in i gränden? Hur långt sprang Stig? Varför sprang Stig in i gränden? Vad gjorde Stig under sin utflykt? Varför uppgav Stig att han förväxlades med mördaren? Varför går inte hans berättelse i polisförhören riktigt ihop med andra vittnesmål och med bekantas berättelser? Vem har svaret på det? Thomas Pettersson? Krister Petersson? Lars Olof Lampers? Axberger? Gunnar Wall? Nja. möjligtvis om de slår sina kloka huvuden ihop, tänker jag. Det kloka huvudet tänker jag att den lilla betraktaren (dvs. jag) till alla dessa uppgifter/berättelser/teorier kan vara. Då hamnar vi närmare sanningen.

                      Du och jag verkar överens om att Stig uppgett att han av andra vittnen förväxlades med mördaren. Vi verkar överens om att han uppgav att signalementet om mörk rock inte stämde och ville försöka rätta till detta. Vi verkar överens om att Stig sannolikt sprang in i gränden. Vi verkar överens om att Stig var bland de första på mordplatsen. Vi verkar överens om att Stig verkar ha pratat kort med Lisbeth. I Palmemordspodden drog man ju upp ett antal hypoteser och den att Stig skulle talat sanning rakt igenom och den skrattade man åt. Stig befinner sig bevisligen runt mordplatsen så då är ju frågan om vad som stämmer och vad som inte stämmer? Där har vi olika tankegångar. Så vad är rätt och vad är fel? Vad kan man slå fast och vad finns skäl att misstro?

                      Du skriver: ”Vad hade polisen kunnat hämta hos SE som hade fått oss närmare en lösning?”

                      Lite får väl var och en tänka själv. Jag kanske inte kan berätta allt. Men man kan helt enkelt inte hoppa över viktiga första steg i en utredning. Man måste ju kontrollera saker steg för steg och kanske även försöka backa bandet om något inte riktigt går ihop, som med Stig Engström. Och man måste kontrollera alla uppgifter ordentligt innan man uttalar att man inte kan komma runt Stig. Men det gjorde man ju uppenbarligen inte. Man ignorerade detta. Polisen ska väl inte fuska sig fram vid ett statsministermord som om de vore ett gäng glada amatörer (så som vi i kommentarsfälten)? Vad gör man om man möter på ett problem? Ja, man kontrollerar väl att alla uppgifter är riktiga och får då vanligen fram nya fakta att utgå ifrån. Detta kan orsaka att man behöver omvärdera tidigare ställningstaganden. Man kanske upptäcker att vissa uppgifter som starkt kan ifrågasättas, exempelvis den mörka rocken? Då kanske man ser den mörka rocken som – ja, här ser ju Anna H igen komma gående och hon som trodde att detta var mördaren. Hon tog alltså 30 sekunder längre tid än vad hon trodde. Och ojdå, ja då stämmer nästan Stefan G:s uppgift att Anna H var där ca 2 minuter innan ambulansen. När kom då Stefan G fram och ja, se där Stig var ju först och han var ensam i hela XX sekunder. Osv. Man får åter igen räkna om och analysera alla uppgifter på nytt, särskilt om det första vittnet nu råkar ha sprungit in i gränden i inledningsskedet och haft ett signalement som man tidigare trott var mördarens. Det är ju ändå en helhetsbedömning som måste göras. Jag menar att polisen sannolikt kan komma fram till nya fakta som med dagens teknik kan leda fram till nya tekniska bevis. Det är förvisso en chansning, men jag ser det som troligt utifrån en helhetsbedömning av mordet och det material som finns tillgängligt. Man kunde inte knyta Stig till tekniska bevis. Vad säger detta? Då får man väl backa bandet.

                      Lampers (2021, s. 89): ”Det är alltså så att flera personer, samtliga med någon personlig anknytning till Stig Engström, har berättat att han har mycket tidigt förklarat sin språngmarsch på ett lite annorlunda sätt än vad han gjorde när han talade med polis och massmedia.”. Men Lampers gjorde ju en feltolkning:

                      ”- det var gärningsmannen han hade jagat.”.

                      Nej, Lampers (2021), det var ju inte vad dessa personer sagt. De sa istället att Stig sprungit efter skytten. Stig hade, enligt bl.a. Pettersson (2021) även sagt till andra uppgett att han sprungit in i gränden och letat efter mördaren. Och det är en oerhörd skillnad att springa efter skytten/leta efter skytten och att heroiskt ”jagat” en mördare som han troligen uppfattat vara någon slags missbrukare. Om han ”jagar” gärningsmannen så låter det som om gärningsmannen flytt i panik från den heroiske Stig Engström med sin lilla handlovsväska att slåss med mot en beväpnad mördare. Jag tror ju inte Stig var riktigt så heroisk, eller snarare dumdristig. Men vi hade ju trots allt andra vittnen vid platsen – som gjorde exakt samma sak, som försökte ta reda på var gärningsmannen tog vägen. Varför skulle då inte även Stig Engström få för sig att ta på sig rollen som en ängslig hjälte (även om han kanske tog bort ängsligheten i samtalen med andra)?

                      Så man måste väl ändå försöka utgå från samtliga uppgifter, försöka göra en helhetsbedömning runt mordplatsen och inte enbart gå på ett enda vittnes uppgifter och återkommande hantera uppgiften som om den vore fakta och någon slags bevisning för/mot Stig.

                      Det är inte det som det handlar om. Det handlar om att kvalitetssäkra och ta utredningen metodiskt steg för steg. Inte lalla runt och fuska sig fram som man gjort sedan april 1986. Det var inte ett ”hån” i Rapport, det var bara ett allmänt konstaterande.

                      Ja, Johan M, jag tror att du och jag ändå är ganska överens om Stig.

                      Du skriver ju faktiskt:

                      ”Jag tror varken att SE nödvändigtvis var mytoman eller mördare. Han kan ha gjort något i stil med det han påstått, och senare framstår hans insatser för honom själv som rena hjältedåden. Han framhäver hur medicinskt kunnig och snabb han kan vara, kritiserar polisen öppet etc. Sannolikt för att han faktiskt menade att han har rätt om förväxlingen, och kände sig genuint förbisedd.”

                      Ja, vi är överens om detta. Men Stig deltog sannolikt inte i hjärtmassagen. Det kanske vi också kan vara överens om? Jag tror att det är en feltolkning av andra för han själv uttryckte ju att han inte ansåg att detta var lämpligt att göra i det läget. Men han kan mycket väl ha vänt Olof i framstupa sidoläge och bedömt det olämpligt att göra hjärtmassage på en så pass skottskadad och livlös person. Stig uppfattade troligen Olof som död. Och Stig uppfattade nog mördaren som en knarkande gatuligist och inte en statsministermördare. Det kanske vi också kan hålla med om. Jag menar inte ens att han förföljde/letade efter en Olof Palmes mördare. Han trodde vid det läget att han letade efter en knarkande gatuligist. Det är stor skillnad. Det var ju först senare han fick reda på att det var Palmes mördare.

                    4. ”Så jag behöver ingen övertygande bevisning och argumentering för att styrka min hypotes om Stig Engström. Det är ju snarare alla ni andra som behöver det.” Obegripligt. Den som gör ett påstående har bevisbördan för detta. Det gäller den som påstår att Engström är skyldig, den som påstår att han måste vara oskyldig och den som påstår att han jagade mördaren och ljög om detta. (Officialprincipen i förvaltningsmyndigheterna har knappast något med detta att göra.) Jag kan förstås hålla med om att man borde ha förhört Engström grundligare under 1986. 2020 hade man väl dock nått vägs ände när man gällde denne, utan att hitta något som band honom till mordet – men förstås utan att hitta något som kunde fria honom heller (vad nu det ens skulle kunna vara).

                      Hur skulle hypotesen om lunkande efter mördaren kunna leda till några nya bevis? Det är ju bara en hypotes, dvs. ett sätt att förklara evidensen. Jag tycker inte den förklarar evidensen särdeles bra – t.ex. Engströms behov av att berätta en annan historia åtskilliga gånger och även under ed och i brev. Om hypotesen är möjlig att styrka kommer den förstås inte att leda till att förundersökningen om mordet återupptas. Vad har brev från gärningsmannen med huruvida Engström förföljde mördaren att göra eller inte? Om du bara menar att man borde utreda mordet som sådant grundligare, håller jag med.

                      Det handlar inte om att ”lita på Thomas Pettersson”, utan om att värdera de intervjuer han återger. Att Engström på arbetsplatsen ”genom alla år” skulle ha hållit sig fast vid en annan version än den han lämnade till polisen, media och domstolarna förefaller osannolikt. Engström lämnade ju i riks-tv en version (att han förföljde poliserna) som alltså skulle strida mot det han sade på jobbet. Skulle han alltså räkna med att ingen på hans arbetsplats tittade på tv och skulle ifrågasätta honom? Det förefaller mig mer sannolikt att arbetskamraterna minns fel i en ytterst perifer fråga, dvs. Engströms motiv för språngmarschen. ”Stig höll fast vid sin historia, trots att kollegan insåg att den inte kunde vara sanningsenlig. Varför gjorde Stig det?” är en egendomlig frågeställning. Vad kollegan ”sedermera begrep”, enligt Thomas Pettersson, förefaller ju vara något kollegan inte förmedlat till Engström, så ”trots att” vet jag inte varför du frågar dig. Engström redovisar förstås sin version oavsett vilka tankar som finns i andras huvud. Och som sagt tror jag inte att påståendet om att Engström skulle ha sagt att han ”sprungit efter gärningsmannen” är riktigt. Samma invändningar kan riktas mot hustrun och andra kollegor. Lampers verkar tro att många svaga länkar ger en stark kedja, men så är det förstås inte. Att många fått något om bakfoten bevisar ingenting. Att flera personer trott att Engström hade andra motiv med sin språngmarsch än de han alltid redovisat i alla nedtecknade källor, visar inte mer än att motivet var en betydelselös detalj i hans berättelse, som inte var värd att lägga på minnet och komma ihåg 20+ år senare.

                      Jag vet vilka Lampers, Axberger m.fl. är. Återigen handlar det inte om att ”lita” på författare. Fel förekommer i de flesta författares böcker. Men oavsett tillit, renommé etc. kvarstår faktum att en presentation av källor inte är själva källorna och att primärkällorna är det bästa bevismaterialet. Det är utifrån detta man kan dra slutsatser. (Jag har rentav upptäckt felaktigheter i förhållande till primärkällorna i Nytt Juridiskt Arkiv, och de flesta läser ju NJA och inte primärkällan.) Naturligtvis ska man inte blint tro på någon auktoritet, oavsett renommé.

                      Nu säger du plötsligt att Engström ”letade/förföljde efter mördaren för att ge polisen signalementsuppgifter och/eller visa var han tog vägen”. Såg då Engström både mordet och den flyende mördaren och har aldrig sagt ett ord om detta? Varför? Varför inte lämna de signalementsuppgifter han faktiskt hade?

                      Skulle du, kortfattat och utan bokcitat, kunna sammanfatta i punktform vad som talar för att Engström förföljde mördaren och alltså inte var kvar på mordplatsen, eller själv var mördaren (som ju är mothypoteserna)? Så att man kan värdera hypotesen. Gunnar menar som bekant att han var kvar på mordplatsen, Lampers lutar mot detta men vet inte, och Thomas Pettersson och Krister Petersson menar att Engström är mördaren och alltså inte kvar på platsen efter att mördaren tagit till flykten. Vem som tycker vad eller har analyserat vad är dock egalt. Det som gäller är att argumentera för sin sak. ”Hur många steg ska jag behöva gå igenom för att det ska bli trovärdigt?” Alla, förslagsvis. Du verkar grunda din hypotes på att Engströms fru och arbetskamrater mycket långt efter mordet lämnar uppgifter om sin minnesbild som inte stämmer med Engströms konsekventa förhörsuppgifter. Skulle dessa minnesbilder ha sådan tyngd att de trumfar Engströms egen berättelse? Det anser inte jag. Som sagt virrar redan Roland B till Engströms motiv, i juni 1986. Istället för att tro att Engström redovisat en mängd ”versioner” är det mest sannolika att folk minns det de tycker är rimligt eller mest intressant att minnas. Engström kan, menar jag, ha berättat samma version exakt varenda gång.

                      Det finns utrymme för att Engström talar sanning om både sitt motiv och sin språngmarsch som sådan. Förutom att han kanske snarare lunkar än springer, som du ju också är inne på, ser jag inga starka skäl att betvivla hans uppgift. Tillräckligt mycket talar för att Engström var kvar på mordplatsen. Han kan förstås ha läst in sig under mordnatten, men vilka belägg finns det för att han faktiskt gjorde det? Det är tråkigt att Engström inte deltog i någon rekonstruktion och att han inte fick ”konfronteras” med övriga vittnen. Idag återstår mest spekulationer. Hjärtmassagen har han väl aldrig ens påstått att han deltog i. Vittnesmålen lämnar öppet för att han drog i Palmes ben och sade något om framstupa sidoläge, och således kunde ha ansett att han hjälpte till. Jag ser inte hur du tidsmässigt får ihop att Engström vänt Palme i framstupa sidoläge, pratat med Lisbeth och sedan lunkat efter mördaren (som han alltså ska ha trott var en del av den s.k. undre världen). Vem är det, som sagt, som Lars J och Yvonne N ser? Om det är Engström kan han inte rimligen ha dröjt sig kvar på mordplatsen och försökt hjälpa till.

                    5. Gunnar Wall; Johan M; Madam;

                      Johan och Madam, om det är mer konkreta svar som man vill ha så ska jag ändå försöka att ge det. Ni verkar vilja ha någon form av bevis/vittnesmål som styrker hypotesen om Stig. Jag ska egentligen inte behöva göra det med någon som är utpekad som Stig, tänker jag, det är väl snarare tvärtom. Men jag kan nog ge detta ändå.

                      Jag har möjligen en ganska bräcklig länk i Petterssons/Peterssons ”bevisning” mot Stig: taxiföraren Hans J. Man inser troligen ganska lätt att det är uppenbart något som inte stämmer med Hans J:s bild av gm (som han ju dessutom såg springa uppför trapporna). Jag har funderat kring detta tidigare men tänker att det ju ändå är rätt uppenbart – tiden – det är ju två olika personer. Tidsaspekten (tack Stig!) stämmer troligen inte för Hans J – om vi plockar in Stigs tidsangivelser. Hans J borde väl ha sett Stig, enligt Stigs uppgifter. Den vita taxin. Det var väl även Hans J som kunde tänkas vara Lars Borgnäs lilla problembarn för att få Borgnäs hypotetiska försvar av Stig att stämma. Detta var ju därmed även mitt lilla sorgebarn vid mordplatsen, eftersom vi hade en något liknande hypotes för att försöka försvara Stig. Hans J:s bild stämmer ju inte. Inte om man t.ex. lyssnar på vad Hans J och jämför med vad Stig-Åke S vittnar om, båda två vittnar ju även under ed. Då inser nog var och en att det faktiskt finns två signalement, dvs två olika personer som springer in i gränden. Även Lisbeth ska ha uppfattat två personer som sprang iväg, hon trodde det var två gärningsmän men förstod senare att det inte varit så. Sen nämner hon en man med något ”beige” plagg.

                      Stig nämner tydligt att hon uppfattat ”dom” springer in i gränden. Varför det, tror ni? Jo, förklaringen är ju förstås den knepiga Stig som inte vill berätta hela sanningen om sitt misstag. ”Dom” är ju förstås Stig själv och mördaren. Privatspanaren Stig lägger ju faktiskt fram små pusselbitar, tänker jag.

                      Eller går man rundgång i sina tankebanor?

                      I kommentarsfältet på Ottos Insight (där klippen ligger) menar signaturen ”tildefelicia” att ”Jacka som går till midjan låter som en kort jacka enligt mig. En rock är ju lång och går minst ner till låret om inte ännu längre. Det måste i så fall varit två personer som samarbetade och sprang åt olika håll. Den ena upp för trappan och den andre åt ett annat håll.”

                      Ett klokt resonemang av det förmodade flickebarnet. Men mindre klokt att krångla till det med att det varit två gärningsmän. Då har tildefelicia en väldigt lång resa framför sig tänker jag och det orkar man inte med. Man måste börja komma någon vart efter 36 år. Det finns ju ett militärt uttryck många som missar kring Palmemordet och det är ju följande: ”Keep It Simple, Stupid”. Själv drar jag därför andra slutsatser än denna kommentar. Slutsatsen (utifrån ett möjligtvis lite större perspektiv med hjälp bl.a. PU:s konstateranden/hypotesen om Stig, Ressler/GMP, expertkommentarer, och allt annat som kommit i ens smått nördiga väg) att det inte var två som samarbetade utan snarare gärningsmannen och (strax efteråt även) Stig som sprang in i gränden, precis som bekanta uppgett. Person nummer 2 (dvs Stig) sprang ju dessutom även trapporna upp, enligt Hans J, så som jag tolkar det.

                      Jag tittade återigen på stadsbilden i Stockholm (google maps). Och kom fram till denna sak: Hans J måste faktiskt ha sett två olika personer om inte gärningsmannen drygade sig kvar en bra stund vid Dekorima. Mördaren sprang direkt in i gränden, enligt Jan-Åke S. Och det borde ju varit rätt naturligt att snabbt försöka komma in i mörkret när man skjutit någon på öppen gata. Detta menar i princip även Hans J, när han ser gärningsmannen vid första ögonblicket. Men det lustiga är att trots att Hans J vänder först vid nästa korsning och dessutom krånglar lite med trafiken (något Hans J uppger bara tar några sekunder) så tar det nog lite längre tid än så. ”Några sekunder” verkar snarare vara en hel del sekunder. Det passar väldigt bra in med Stigs version (alltså den han drar för sina bekanta). Stig behöver inte ha så oerhört många sekunder på sig, enligt hans egna tidsbedömningar som han prompt återkommit till.

                      När man konfronterar Hans J vid rättegången uppger han rätt uppgiven över hur osäker han blivit. Men det är ändå rätt uppenbart, anser jag och kommentaren jag nämnde, att Hans J nämnt olika två signalement. Hans J verkar förvirrad och kan inte riktigt förklara. Det första är en midjekort mörkblå täckjacka och det andra är en längre mörk lång rock. Det här kom ju att bidra, trots Lisbeths utpekande, till att Christer P frikändes från brottet. Samma sak kan gälla även Stig Engström, tänker jag. När man lyssnar på Hans J och lägger märke till den sträckan som han körde samt jämför det med t.ex. Jan-Åke S som ser gärningsmannen springa iväg direkt tror jag det orimligt att knappt ifrågasätta det. Hade Hans J svängt direkt vid Tunnelgatan så blir det lättare att hävda att han bara är lite osäker, men nu gör han ju inte det. Han är snarare osäker för han sett två olika personer.

                      Så det är i princip ett rätt konkret ”bevis” för att två personer sprang in i gränden (och att person nummer 2 dessutom sprang uppför trapporna). Person nummer 2 bör ju nästan uteslutande i så fall vara Stig Engström. Dessutom verkar även som att Jan-Åke S ha förväxlat personen 20-21 meter längre bort på Sveavägen med Anders B. Jag tror ju snarare det är Stig han skymtat. Men tar personen sedan som Anders B. Mannen 20-21 meter längre bort verkar mystiskt försvinna på något sätt. För så långt bort var väl inte Anders B? Anders B stod väl bara några få meter från, enligt Anders B?

                      Om möjlighet finns får ni gärna analysera (gärna även Gunnar) och kommentera (utifrån ett opartiska perspektiv) dessa två förhör i rättegången, utifrån vad som diskuterats i kommentarsfältet. Jag håller med ”tildefelicia” att det måste vara två som springer in i gränden. Det är t.om. mycket sannolikt att det är så. Det innebär upprättelse för anhöriga och bekanta till Stig. För man kan inte fälla Christer Pettersson i Hovrätten med ett sådant tvivel. Kan man offentligt anklaga Stig Engström och lägga ned förundersökningen med detta tvivel i bagaget? Svaret är väl ”Nej”? Skälet att lägga med förundersökningen faller plötsligt samman. Teorin om Stig som mördare faller sönder och samman. Saker måste börja kontrolleras med noggrannt. Och även lite upprättelse för den stackars grannfamiljen till Stig, som pekats ut som vapenlangare och som ”ärkesvin” på Netflix. Men den filmen har jag inte brytt mig om att se, om jag ska vara helt ärlig.

                      https://www.tv4play.se/program/efter-fem/min-far-var-inget-ärkesvin-vapensamlarens-dotter-starkt-kritisk-till-nya-palme-serien/13727569

                      Hans J (förhör i Svea Hovrätt):

                      Jan-Åke S (förhör i Svea Hovrätt):

                    6. Johan M;

                      Jaha, jag tar väl och försöker reda ut det mest obegripliga först och främst.

                      Du skriver: ”Obegripligt. Den som gör ett påstående har bevisbördan för detta. Det gäller den som påstår att Engström är skyldig, den som påstår att han måste vara oskyldig och den som påstår att han jagade mördaren och ljög om detta. (Officialprincipen i förvaltningsmyndigheterna har knappast något med detta att göra.) ”

                      Vid myndighetsutövning behöver olika myndigheters olika tjänstemän följa grundläggande rättssäkerhetsprinciper. Detta riktade ju JO kritik mot åklagaren för, vilket du bl.a. kan läsa här:

                      https://gunnarwall.wordpress.com/2021/06/22/jo-riktar-hard-kritik-mot-krister-petersson/

                      ”JO betonar också att Krister Petersson inte levt upp till sitt ansvar att redovisa sådana omständigheter som talar till Engströms fördel.
                      Dessutom menar JO att själva beslutet att lägga ner utredningen inte var tillräckligt motiverat. Det skriftliga beslutet från Krister Petersson bestod bara av påståendet att den misstänkte avlidit. Och JO menar inte att powerpointpresentationen kan anses utgöra en tillräcklig komplettering av den motiveringen.”

                      Hypotesen jag drar fram visar trots allt att det går att komma runt Stig (som ju inte är dömd i domstol) och vore troligen ett tänkbart försvar av Stig om han senare skulle ha åtalats i domstol. Det är ju inte jag som har bevisbördan att förklara för andra att en oskyldig person är oskyldig, utan snarare är det åklagaren som misstänker en gärningsman som behöver bevis något. Annars kan vem som helst bli skyldig för Palmemordet. Beslutet att lägga ned utredningen är bristfällig och uppgifterna där Stig pekas ut är ju uppenbart inte ens kontrollerade ordentligt – ingen vet ju om Lars J ens förföljde mördaren och om Yvonne N därmed såg mördaren. Det är spekulationer, det visste man den 10 juni 2020. Lars J lämnade t.om. in ett skriftligt dokument där han påpekade just detta innan presskonferensen. Borde man inte erkänt att man inte hade något att komma med och utreda just dessa spekulationer? Nej, man ville lägga ned utredningen på Stigs bekostnad.

                      ”JO har granskat bl.a. om åklagarens presentation var förenlig med den s.k. oskuldspresumtionen som innebär en rätt att bli betraktad som oskyldig till dess skuldfrågan fastställts av en domstol.”

                      https://www.jo.se/sv/Om-JO/Press1/Presskatalog/Oskuldspresumtionen-kranktes-vid-presstraffen-om-Palmeutredningen/

                      Både Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten är, som jag förstått det, förvaltningsmyndigheter i Sverige. Officialprincipen innebär i sin tur att förvaltningsmyndigheten bär det yttersta ansvaret för att ett ärende blir ordentligt utrett. Det är en offentlighetsrättslig princip som är den del av juridiken som omfattar statsrätten, straffrätten och förvaltningsrätten. Straffrätten är i sin tur den del av juridiken som avhandlar brott och dess påföljder. Straffrätten behandlar ex. vad som krävs för att någon ska anses ha begått ett brott. Därför anser jag att det har med diskussionen att göra.

                      Nu är jag förvisso varken jurist, åklagare eller polis (även om jag läst lite juridik på högskola), men jag blir nyfiken på vilket sätt denna diskussion inte Officialprincipen inte med det här att göra? Jag kan erkänna att jag mycket väl kan vara lite ringrostig och kan behöva uppdateras inom juridiska området.

        2. VVA

          Du tror Inge M ser Anders B bakom paret Palme ?

          ”Han ser två personer komma gående på trottoaren på Svevägen östra del i riktning mot Sergels torg. Han ser sedan en man komma upp bredvid dessa båda personer bakifrån”

          ”så kommer det två personer, varav den ena går något före, och som jag uppfattade det så var det en kvinna. Sen kommer det upp en man”

          ”kvinnan och mannen kommer gående då går han ut bakom, och som jag uppfattade det så tog han, men där är jag osäker, men jag uppfattade det som han tog tag i axeln på honom”

          ”när paret kom så gick han ut från väggen och gick upp bakom”

          ”han står, som jag uppfattade det, mot väggen, och sen så när de går förbi så kommer han upp bakom”

          ”när de har gått förbi mannen som står vid skyltfönstret då observerar jag att han lämnar skyltfönstret”

          ”jag vet att jag såg att han lämnade skyltfönstret och gick upp bakom de här människorna. För det var så uppenbart att han var ute efter något”

          1. Martin A;

            Din fråga: ”Du tror Inge M ser Anders B bakom paret Palme ?”

            Det är ju lite rörigt med Inge M. Jag spekulerar nu lite snabbt och kort i att det är möjligt att musikläraren Inge M, vid tillfället upprörda och chockade tillstånd, kan ha rört ihop tre personer (delvis Anders B, mördaren och slutligen Stig E) till en och samma person. En slags omedveten efterkonstruktion.

            Inge M nämner (1/3-86) att ”han var längre än de andra två personerna” (utan att nu kontrollera har jag för mig att Lisbeth var ca 165 cm och Olof var ca 174 cm). Personen som Inge ser är alltså över 174 cm. Inge bedömer längden (14/3-86) till ca 180 – 185 cm, men uttalar att ”det är också svårt att säga från det avståndet eftersom jag står alltså i en backe. Jag det sluttade något.”. Anders B har jag för mig någon uttalat var ca 172 cm och Stig var väl ca 182 cm. Det man kan konstatera är att Inge M försökt att åldersbestämma personen han ser utifrån ”hans sätt att röra sig” och att han inte sett ett ansikte. Då kan det bli ganska svårt på det avståndet och i de ljusförhållandena, dessutom i en situation där gärningsmannens signalement möjligen även kan ha råkat blivit förväxlad med annat vittne (dvs. om vi även går på det anklagade vittnet Stigs uppgifter). Om Inge M förväxlar olika personer som befunnit sig intill mordplatsen så blir det desto osäkrare uppgifter, så utifrån min bedömning skulle jag avstå från osäkra längd- och åldersbedömningar, trots att Inge M i förhöret den 14/3 nämnt en ålder på mellan 25-45 år.

            Inge M menar (1/3-86) att ”han var iklädd en mörk rock, längre än en jacka, mörk mössa och att han var längre än de två andra personerna [Lisbeth och Olof].” Det här påminner ju alltså mer om Stig Engström än om Anders B. Men mössan stämmer möjligen med Anders B, men samtidigt har Anders B också uppgifter om en mössa på mördaren. Men om vi tittar på den 8 april 1986 så nämner Inge M att ”mannen går vid skylfönstret, lämnar skyltfönstret och går upp bakom och då, i den vevan så […] så jag vänder mig om och ……. till dom i baksätet medan jag tittar på vad som händer […] Lugnt och stilla går han, tar han ett steg steg eller två bakåt och sakta går runt och iakttar, han bara smälter bort och , i den vevan så, min tanke var att försök följa annars tappar jag bort honom, för det var så fruktansvärt”.

            Inge M har inte suttit och stirrat på personen/personerna hela tiden utan flaxar runt med blicken både före, under och efter mordet. Han tittar bakåt och kan även ha gått ur bilen. Han kan därför ha tappat några sekunder här och några sekunder där. Därför kan Inge M först ha förväxlat mördaren med det väntande ”riksfyllot” Anders B vid Dekorima (som han inte ser) före mordet med den efterföljande mannen som vittnet Nicola F ser samt den som kommer bland ”sällskapet” som vittnet Anders B ser och slutligen vittnet Stig Engström (som befunnit sig utanför Inge M:s radie vid skottögonblicket) och springer in i händelsen ca 5-6 sekunder efter skotten, då mördaren sannolikt hastigt avvikit, istället för att gå lugnt och iskallt runda mordoffret.

            I tingsrätten (1989) uppger Inge M att den person han uppfattar som mördaren tar det väldigt lugnt vid brottsplatsen, tar ett par steg bakåt (dvs. mördaren) efter skotten och sedan går framåt (dvs. Stig) och går sedan sakta runt paret och rundar kvinnan på gatan. Det sista passar bättre in med Stig än med en mördaren.

            Inge M (14/3-86) uttrycker att:

            Inge M: ”jag observerade honom det var strax innan, bara sekunderna innan mannen och kvinnan kommer, det vill säga, paret Palme.”
            Förhörsledaren: ”Sekunderna innan?”
            Inge M: ”Innan de går förbi honom för han står, som jag uppfattar det, mot väggen, och sen så när de går förbi så kommer han upp bakom”.

            Inge M den 1/3-86: ”Den man som kommit ifatt de andra två”.

            En annan uppgift som möjligtvis kan styrka detta påstående att Inge M sett flera personer som en enda person finns i Helena L:s förhör den 2/3-86: ”Han [Inge] sade då till [Helena L] att de har skjutit.” och den 14/3-86 uppger hon följande: ”När hon kommit in och satt sig i bilen sade [Inge] att dom sköt.”. Samt att hon den 7/4-86 uppgett att Inge ”klivit ur bilen och att han tittade upp mot Sveavägen”, sen när Inge satte sig i bilen uppgav han att någon hade skjutit. Här har Inge alltså gått ur bilen också. Lägg märke till en viktig uppgift: Helena L uppgav att Inge uttalat ”de har skjutit” och ”dom sköt”. Jag tänker bland annat att flera personer kan ha uppfattats som en enda person av Inge M. Möjligen för att han är ”upprörd” och ”chockad”.

            Men ännu en viktig detalj som framkommer i förhöret med Inge M, med tanke på vad Lisbeth lär ha beskrivit angående en man i ”beige” som betett sig något avvikande (när hon vädjat efter hjälp) och sedan försvinner från platsen så menar Inge M att ”Jag tror inte den var svart, den kan ha varit blå, den kan ha varit väldigt mörkt beige. Det är också svårt på grund av ljuset.” Det här påminner förstås om mannen som Lisbeth uppfattat i något ”beige” plagg (kan ha varit på grund av ljuset) och som även kan ha uppfattats även av Inge M vid mordplatsen. Men det finns en viktig skillnad mellan Lisbeth och Inge med denna ”beige” man – Lisbeth beskrev personen som avvikande och att personen försvann. Inge beskrev mannen som mördaren.

            Inge M konstaterade alltså att ”han bara försvinner, han bara smälter in i den allmänna förvirringen”. (14/3-86) samt ”Han visste exakt hur han skulle bete sig för att inte en jäkel skulle lägga märke till honom.” (8/4-86). Det låter delvis som Stig och det låter som om Inge M kan ha förväxlat delar av sina uppgifter med Anders B (före skotten) och delar av sina uppgifter med Stig (efter skotten) med delar med mördaren (under skotten). Men det är som sagt bara spekulationer som kanske vore bra att analysera och kontrollera lite närmare. Det är som sagt, lite rörigt kring Inge M.

            1. Martin A; med flera..

              För att försöka vidareutveckla kommentaren något (det är lång text skriven på kort tid så det kan säkert bli lite fel här och där). Först ska man ju inte dra några förhastade slutsatser utifrån enstaka vittnesförhör, men jag gör det (på grund av att jag försöker tolka flera vittnesförhör) för om man ska försöka fördjupa sig ytterligare kring färgen beige, som nämns av Inge M så finns det möjligheter att koppla den beskrivningen av Stig Engström till förhöret med väktaren Anna-Lisa G den 10/6-86, 211):

              ”F. Vad hade han för kläder?
              G. Han hade väl en duffel på sig, mörk nånting sånt där, ja, som man knäpper här med såna där konstiga knappar har jag för mig. Och sen hade han, han brukar väl ha en keps också, en rutig.
              F. Vad var det för färg på den här duffeln?
              G. Det vet……….jag törs inte…… Jag har ju sett honom så många gånger, jag tror att den är beige-färgad. […]
              F. Då förstår jag. Och du tror att den var beige men du är inte säker?
              G. Nej.”

              Enligt väktaren kunde beskriva att Stig brukade gå omkring i en duffel som var ”mörk nånting”, men eftersom hon sett Stig så många gånger så menar hon att denna inte enbart är mörk utan hon menade att den kunde beskrivas som ”beige-färgad”. Sen vill hon komplettera med ytterligare uppgifter. Färgen på Engströms rock var ”svart” eller ”mörkblå” samt ”vidare hade han en beige eller brunfärgad huvudbonad med öronlappar som knäpps över huvudet”. ”[Anna-Lisa] berättade vidare att Engström inte var blodig och hon tror därför inte att han hade hjälpt till att vända på Palme, vilket han hade sagt att han hade gjort.”

              Lisbeth Palme uppgav i Hovrätten att hon uppfattat som ”ljusare, kanske beige. Det är möjligt att det var en annan färg, eftersom jag tror att det är ett orange ljus. Då blir det ju lite andra färger.” samt att mannen var på väg mot henne samt att hon inte vet var han tog vägen. Denna man befann sig på ”Tre gånger längre avstånd säkert. Tre fyra gånger längre bort, ett tjugotal meter bedömer jag det som.” samt att det var ett ”orangefärgat ljus där tyckte jag att jag uppfattade det som, ett ljus över gatan. Så jag vet inte om det var någonting beige eller någonting sådant. Jag tror att jag uppfattade det som något ljusare färg på jackan.”. Lisbeth bekräftade att personen kom från samma håll som Stig uppgett, men att personen i beige som hon ser komma fram till mordplatsen sekunderna efteråt precis i samma ögonblick som mördaren börjar springa in i gränden. Lisbeth uppgav följande:

              ”Jag har inte sett stegen [som mördaren tar bakåt]. Dem måste han uppenbarligen ha tagit medan jag vrider mig bakåt [och då ser en man i beige jacka komma på Sveavägen].”

              Den 29/4-86 beskrev Lisbeth nämligen att hon vid mordplatsen upptäckt ”ca 30 meter norrut på Sveavägen, en man iklädd i något beige plagg som tittade mot henne. Hon upplevde honom som spensligt byggd och förhållandevis lång. [dvs. hon menar då troligen 182 cm, tänker jag]. Mannen kom mot henne men gjorde, när hon ”påkallade” hjälp, ett närmast avvärjande intryck. Det kom sedan [observera att det hände efter] flera människor till platsen, bland annat en taxichaufför som tillkallade hjälp över radio.”. Lisbeth beskrev inte mannen som mördare och han befann sig vid mordplatsen någon gång mellan skotten och att taxin anländer. Det visar att det handlar om sekunder som han kommer fram och sekunder som han troligen försvinner. Det är mycket möjligt att denna man som målsägande själv (Lisbeth) såg befinna sig långt från mordplatsen och snabbt komma fram till henne, då förväxlades av andra, med mördaren.

              Man bör ta i beaktande att Lisbeth (26/1-1989) uppfattade det som en som en ljus jacka av mockaskinn. Men denna man är ju å andra sidan, enligt Wall (2017) ännu inte att bli identifierad. Eftersom Stig uppgett liknande uppgifter kring plats och tid, samt om man tar i beaktande väktarens och Inge M:s iakttagelser, så bör man ändå sätta viss tilltro till att denna man i beige kan vara Stig. ”Denna man befann sig betydligt längre norrut än den första mannen som hon hade iakttagit. Mannen med den beigefärgade jackan verkade avvisande till att hjälpa henne”. Jag tänker dock att möjligheten Lisbeth kan ha förväxlat jackan hos mannen i beige, men den man hon såg en kväll vid sitt hem.

              Gunnar Wall (2017) menar att ”Det finns en uppgift från ”Chevamannen”, vittnet Leif L, som kanske ger ett svar på frågan om den beige mannen. Så om vi tittar på förhöret med Leif L (27/4-89) ”så är det en figur som har förflyttat sig snabbare än alla andra upp mot Kungsgatan. Jag kan inte avgöra ifall det är en man eller en kvinna, men jag kan avgöra att den här människan hade något ljusare kläder på sig, eftersom den avvek från den mörka massan va” samt att denne gjorde ett ”hastigt avvikande”. Gunnar Wall (2017) menar att Leif L i det kaos som råder ser en spensligt byggd man [Stig?] bakifrån är det begripligt om han har svårt att se om det är en man eller en kvinna”. Men senare i förhöret framkommer trots allt att Leif tror att det är en man då han uttrycker ”han”: ”han förflyttade sig snabbare så var han säkert 10 meter ifrån platsen i alla fall. Man såg att han verkligen fortsatt, när dom andra förflyttade sig då kanske ett visst avstånd för att ta skydd [dvs. Anders B] från vad som skedde -, det var där man såg, när andra stannade upp då fortsatte den här varelsen [dvs. troligen Stig] väsentligt mycket snabbare än vad dom andra, då hade lugnat ner sig.”. Stig själv uppgav att han förflyttar sig ca 20 meter under 5 – 6 sekunder. Leif uppger vidare att det här var en person som han reagerade för och att han reagerade för Anders B som hoppade in i en port. Leif L (27/4-86) uppgav i förhör att han hade sina egna teorier om personen som man uppfattar som Stig Engström: ”Jag vet inte om jag har sett honom på platsen, men i och med att man har teorier om vad som har hänt med hans beteende va´, om det är rätt att uppge i det här sammanhanget det vet jag inte.”. Ett uttalande som jag tänker kanske förklarar att inte heller Stig ville uppge denna teori i detta slags förhörs-sammanhang.

              Men jag tänker att det är den teori som jag för fram här, kanske med tanke på att Leif L uppgav i bl.a. Aftonbladet (https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/70WPM4/palmevittnet-i-nytt-forhor-det-var-inte-stig-engstrom-jag-sag) efter utpekandet av Stig Engström:

              ” – De tror att det är gärningsmannen för de har sett honom springa in i gränden. Han förväxlas med gärningsmannen.” […] ”– Jag var inne på kompletterande förhör med Hans Melander för tre veckor sedan. Jag sa att det är omöjligt att det kan vara Engström, säger han.”. […] Förhöret tog över en timma och han gick i detalj igenom vad han såg på mordnatten. […] – Jag tryckte på ordentligt att det kan inte vara Skandiamannen. Ändå går de nu ut och säger att det är han. Det är skandal, säger [Leif L].”

              Så om vi då tittar närmare på förhöret (11/3-2020) som Leif L nämner i Aftonbladet så står det följande (något som Leif L även till viss del nämnt i rättegången mot Pettersson:

              ”så vitt han nu kommer ihåg så kom mannen [dvs. Stig Engström] ifråga gående söderut, rundade hörnet in på Tunnelgatan, varpå han påbörjade sin språngmarsch in i gränden. […] På nytt tillfrågad om [Leif L] sett att Skandiamannen gjort någonting annat än komma gående, runda hörnet och börja springa uppger [Leif L] att förmodligen var det så att han pratade med Lisbeth, men att [Leif L] missade detta moment då han möjligen vred på sitt huvud och tittade åt ett annat håll för ett kort ögonblick” […] [Leif L] tillfrågas därpå om han är helt säker på att den man som han såg under aktuell kväll är den samma som sedan figurerat i media såsom Skandiamannen, på vilket han svarar bestämt jakande. […] Han vill också påpeka att Skandiamannen kom ju efter att hela händelsen hade utspelat sig och sprang dessutom efter gärningsmannen [!] och kan således inte vara identisk med gärningsmannen. Detta tycker [Leif L] är det viktigaste att få sagt”.

              Det var det viktigaste som detta mordplatsvittne ville få sagt om Stig. Gunnar Wall (2017) frågade sig ”Hur intressanta är då Lisbeth Palmes iakttagelser […] av mannen i beige på Sveavägen? Det vet vi inte. Kanske inte alls. Men med tanke på att hon i samband med rättegången mot Pettersson behandlades som ett mycket tillförlitligt och viktigt vittne av Palmeutredarna kunde man tänka sig att alla hennes iakttagelser och reflektioner borde ha behandlats seriöst och omsorgsfullt. Så var inte fallet.”.

              Precis, och så var inte fallet heller inte den 10 juni 2020, när Stig Engström pekades ut som mördare (något som Borgnäs kunde konstatera vid frågestunden) – 10 år efter denna kommentar av Gunnar. Däremot tänker jag att det är intressanta uppgifter som Lisbeth ger. Gunnar Wall (2017) beskriver ju något mycket märkligt, som vi nu efter utpekande av Stig kan ta särskilt beaktande: ”Märkligt nog tycks det nämligen som om Palmeutredarna inte på allvar försökt att identifiera vare sig männen i Gamla Stan [som jag menar Lisbeth får den beige jackan snarare än beige rocken ifrån] eller mannen i beige. Det skulle ju inte ha varit svårt att göra ett allvarligt försök, till exempel genom att vända sig till media och be personerna själva eller den som visste något om dem att kontakta polisen. Men så tycks aldrig ha skett.” och ”vad gällde mannen i beige skrev Edqvist: ”Den person som Lisbeth Palme syftar på är troligen [Anders B]. Det där sista är en rätt djärv slutsats, kan man tycka.” blir Gunnars slutsats om Edqvists slutsats om mannen i beige.

              Jag tycker mig dock se Stig som mannen i beige samt att personen försökt ta kontakt med polisen, men aldrig blivit seriöst behandlad. Jag känner mig därför lite oense med Gunnar där och menar att så tycks ha skett.

              Det vore alltså intressant om denna förväxlingsteori kunde bli seriöst granskat av riktiga journalister och experter i ämnet, särskilt sådana som inte har en del prestige i ämnet att förlora (kanske Gunnar Wall?). Men frågan är ändå om någon nu efter 36 år skulle vilja få fram sanningen, om nu förväxlingsteorin stämmer överens med sanningen? Eller om man hellre vill lägga locket på och mörklägga sanningen kring mordet (eller utredningen) av Olof Palme. Om någon vågar backa bandet ända till april 1986 – och inse att man begick misstag från början, men kanske det största misstaget begicks i slutet? I så fall får vi aldrig veta vad som faktiskt hände.

              Gunnar Wall (2017) menar i alla fall att Stig Edqvist uttryckte följande ”Om man arbetar som proffs med spaningsmord måste man samla in sådana uppgifter i början, men här skedde inte det. Det såg jag som ett fruktansvärt fel när jag fick det klart för mig, jag kunde bara inte förstå att det var möjligt.”.

              Och det är (fortfarande) min huvudsakliga kritik mot utredningen, att man inte arbetade som proffs utan fuskade loss som ett gäng glada amatörer med diverse hypoteser och konspirationsteorier hit och dit och från början till slut i stället för att ta sig an att bearbeta viktiga uppgifter från viktiga vittnen, på grund av att man värderat mycket osäkra vittnen mycket högt och tagit vissa spekulationer som givna sanningar i över 30 år (som Borgnäs nämner i bilagan till sin bok, 2020). Och det att utredarna i inledningen av utredning fuskat som glada amatörer, det ansåg ju även Stig Edqvist. Stig och hans kollega skrattade gott på Skandia åt att polisen vid mordplatsen varit så virriga, enligt Thomas Pettersson (2021).

              Madam efterfrågade tidigare i diskussionen ”bevis” för teorin i form av något brev från Stig Engström och som skulle varit skrivet på 1980-talet. Stig Engström skrev faktiskt två brev som jag vill lyfta fram:

              ”Om ni [barndomsvänner] vill så gör jag gärna en resumé runt alla tossigheter vid och runt Palmemordet. En inside-information med många komiska detaljer – mitt i allvaret. Jag är ett av polisens kronvittnen och befann mig 20 meter från mordplatsen när skotten föll.” (https://www.expressen.se/nyheter/bekannelsebrevet-jag-mordade-palme/) samt ”Du [Sven Anér] ifrågasatte inte bara om jag verkligen hade varit på platsen vid tillfället, utan du påstod t.om. att jag ljugit ihop en massa. Ingen som känner mig [observera det här] skulle någonsin påstå något sådant.” (http://www.itdemokrati.nu/page53.html)

              Stig beskrev att det fanns tossigheter vid och runt mordet och nämnde att det fanns komiska detaljer (något som jag inte kunde hitta i några polisförhör). Ingen som känner Stig skulle heller någonsin påstå att Stig ljugit ihop en massa, enligt Stig Engström. De fåtalet kvarvarande vid livet menade i förhör att Stig inte var en mytoman som skulle ha ljugit om sin berättelse för dem. Så det är märkligt att många av oss som inte kände Stig påstår det. Det var även det som fick Stig att bli upprörd och strunta i att berätta något mer för Sven Anér. Jag tror snarare att det handlade om att Stig hade en nödlögn i bagaget för att försöka klara sig ur en mycket märklig och besvärlig situation, som om den osannolika oturen faller på är något som kan drabba oss alla. Då ska rättssystemet finnas där och fånga upp oss, när vi är oskyldiga. Så blev det tydligen inte i detta fall, enligt JO.

              Det kanske är att ta i, men min tanke kring förväxlingsteorin är att det skulle kunna bli ganska stort om den stämmer. Kanske var det inte Lisbeth som förväxlade mördaren med andra vittnen, kanske var det tvärtom andra vittnen som förväxlade mördaren med annat vittne? Lisbeth hade ju, till skillnad mot många andra vid platsen, utbildning i observation. Frågan är ju om några ansvariga på myndigheterna vore intresserade av att föra fram ett sådant. De har ju inte varit intresserade hittills.

              Sen tror jag förstås att även Leif L ibland kan dra förhastade slutsatser som vi alla andra ibland gör. Men det handlar om att göra en helhetsbedömning utifrån en mängd uppgifter, tolkningar och klargörande fakta som finns från mordet. Det borde vara Polismyndighetens jobb att försöka kvalitetssäkra dessa uppgifter från en 34 årig utredning på ett mord på en världsberömd statsminister. Då räcker det inte med en fjantig och menlös powerpoint-presentation, med delvis självklara och osammanhängande påståenden som härstammar från högläsningen ur en då dittills okänd privatspanares bok.Snarare krävs ett 1000-sidigt dokument och troligen även en offentlig ursäkt till både familjerna Palme och Engström. Det är väl det minsta vi som skattebetalande medborgare borde kunna utkräva.

              Det är lite märkligt att inte alla bara håller med om att man behöver säkerställa kvaliteten i de mest grundläggande uppgifterna kring mordplatsen. Men problemet är väl att denna förväxlingsteori kräver att man går tillbaka till mordplatsen och utreder vittnens uppgifter på nytt ur en ny synvinkel då riskerar andras teorier att raseras. Det de flesta verkar vilja är att ignorera och glömma bort Stig så att deras teorier stämmer bättre. Kanske är det just därför? Det är nog ganska få som vill få fram någon slags sanning kring mordet.

              Så det kanske inte är så märkligt ändå, tänker jag.

              1. Beläggen för att koppla Engström till ett vittne i beige verkar tämligen sparsmakade. Vilka vittnen menar du i själva verket såg Engström och inte gärningsmannen? Lisbeth? Anders D, Lars J, Yvonne N och Ahmed Z? Även Leif L? Du måste ju mena att Jan A har fel i tingsrätten i att han konverserat med någon med Engströms signalement (och att Leif inte kan ha sett Engströms senare språngmarsch, men där är nog de flesta ense; han har ju ändrat sig en hel del – den där gestalten du nämner trodde han i rätten var ett ljusfenomen). Hur får du ihop kronologin om Engström hjälpte till det minsta med att vända Palme? Har han hjälpt till har det ju ändå ha dröjt något mellan Engströms ankomst och ”avfärd”.
                Det blir lite väl mycket ”körsbärsplockning” om du tar sympatiska delar av Engströms utsaga för sanna och menar att han ”nödljög” i övrigt. Om han ska ha kunnat förväxlas direkt efter mordet kan han rimligen inte ha hjälpt till eller observerats på plats. Och mördaren måste ha undgåtts av Lars J medan Engström springer upp för trapporna och ser sig om (varför? Att den flyende mördaren ser sig om förstår jag, men varför Engström?) och därefter observeras av Yvonne och Ahmed. Jag har svårt att få ihop din kronologi. Och verkligen svårt att få ihop teorin med att Engström inte i allt väsentligt ljög för polisen 13 timmar efter mordet.

                1. Johan M;
                  Du skriver: ”Hur får du ihop kronologin om Engström hjälpte till det minsta med att vända Palme? Har han hjälpt till har det ju ändå ha dröjt något mellan Engströms ankomst och ”avfärd”.”
                  Ja, det är förstås svårt att göra en exakt bedömning av exakt hur många sekunder det tagit. Det finns andra som gör det bättre. Och det borde snarare polisen jobba med och skriva rapport på. Det är något avancerat att göra detta för en som mig. Det handlar om några sekunder hit och dit och jag har inte tillgång till resurser att lägga på detta. Men utifrån min enkla bedömning just här och nu och utifrån det material och de knappa resurser jag har tillgång till, så finns det tidsmässigt finns en möjlighet att Stig kan ha hjälpt till med Olof, men om han sen gjort det är förvisso en annan sak – men möjligheten finns. Han kommer fram (ca 20 meter) småspringandes ca ”5-6 sekunder senare” (1986-03-10) och ”stannade upp och såg en dam på knä och liksom vädjade både med blick och ropade på ambulans” (1989-11-03). ”jag upptäckte en dam som låg på knä, och hon låg då med ryggen ut mot Sveavägen. […] Jag försöker först bestämma mig om jag ska fortsätta mot tunnelbanan, hur allvarligt det ser ut, och jag tittar mig lite granna runt omkring, medan jag håller på och försöker bestämma mig. Det är vid det tillfället jag kastar min blick bort mot Luntmakargatan.” (1986-04-25).
                  I det inspelade förhöret (1986-04-25) med Stig (https://avsnitt.press/2022/02/23/forhoret-med-skandiamannen-i-hogre-kvalitet/) uppger han att ”det är bland det första jag gör eftersom jag funderar en liten kort stund vad det är jag ska företa mig så tittar jag runt omkring så får jag blicken bort mot Luntmakargatan så ser jag siluetten utav en person som står alldeles stilla i en 5-6 sekunder och tittar väldigt intresserat bort mot vårt håll där vi står vid Sveavägen. Och han står förvånadsvärt stilla och gissningsvist en fem till sex sekunder minst åt vårt håll. […] Jag försöker först bestämma mig för om jag ska fortsätta mot tunnelbanan, hur allvarligt det ser ut och jag tittar mig lite granna runt omkring medan jag håller på och försöker å bestämmer mig. Och det är vid det tillfället som jag kastar min blick bort mot Luntmakargatan. […] Därefter så frågar jag den här damen som ligger på knä, Lisbet, men som jag inte då kände igen. Så säger jag ”åt vilket håll” och hon pekar då åt vilket håll sprang han jag förstod då utav blodet att det hade vart ett skott. Hon pekar då bort mot tunneln på Tunnelgatan och så frågar jag henne ”hur var han klädd?”. Ja, jag tänkte att det kunde vara bra att veta eftersom hon verkar lite granna virrig att någon mer visste om dom där sakerna. Och efter en liten kort tvekan säger hon till mig: ”mörkblå täckjacka”. Därefter så börjar vi fundera på lite granna vad vi ska göra med tanke på att blodflödet var så pass kraftigt så var det nära till hands att tänka på andningsvägarna, att göra så mycket mera hade inte jag kunskapen till så det var vad jag hjälpte till med i just det där läget – framstupa sidoläge.”.
                  Stig tittar då in mot Luntmakargatan i ca ”4-5-6 sekunder.” (1986-03-11). ”Engström beräknar att han tittade in mot Tunnelgatan 15-20 sekunder, efter att han hört skottet.” (1986-03-10). I det inspelade förhöret uppger han att det tar några sekunder innan han tittar in på Tunnelgatan. Enligt min enkla bedömning kan det alltså ha tagit någonstans mellan 10-20 sekunder efter skottet, om Stig sett Palme några meter innan han kommer fram.
                  Nu har det ju ha tagit mellan ca 15-26 sekunder efter det andra skottet som Stig Engström tittat in i gränden och sedan tittar ner och då under några sekunder ha lagt Olof i sidoläge medan han samtidigt pratar med Lisbeth. Han kan alltså ha mellan cirka 5-20 sekunder tillgodo, utifrån en enkel bedömning. Allt beror ju på hur korrekta hans tidsuppgifter var och i vilken ordning han gjorde allt det här. Det är något svårt att till 100% lita på Stig Engströms utsaga, som jag i tidigare kommentar uppgett att jag ju inte gör, utan att för den skull anklaga honom som mördare.
                  ”därefter så frågar jag den här damen som ligger på knä, Lisbet, men som jag inte kände igen, så säger jag, åt vilket håll. Hon pekar då, åt vilket håll sprang han för jag förstod då utav blodet att det hade varit ett skott. Hon pekar bort mot tunneln på Tunnelgatan och så frågar jag henne, hur var han klädd. (1989-04-25).
                  Stig ”tänkte först på andningsvägarna och att inte förvärra en skada genom att göra för mycket. Hela munnen var alldeles fylld med blod så att man inte kunde inte se tänderna och det kom ganska kraftigt blodflöde ur näsan, varför sidoläge föreföll det enda [observera ”det enda”] E kunde tänka sig i form av hjälp att själv ge sig på.”. (1986-03-11).
                  Jag bedömer alltså att Stig kan ha varit klar att springa från mordplatsen inom 20-35 sekunder (beroende på exakt vad han uträttat där och hur korrekta uppgifterna är) efter att skotten föll. Då stämmer det, tänker jag, ändå ganska väl in med andra vittnesuppgifter, om de nu sett en mörk rock (dvs. Stig) lämna platsen och bege sig in i gränden.
                  Lena S (1986-03-04 samt 1986-04-08) uppgav att gärningsmannen hade en mörk rock som går ner till knäna. Hon hör två smällar. Men Lena uppger också att hon tittade mot mordplatsen först när bilen bromsar in och att hon då ser en person springa in i gränden. Lena S uppgav att hon såg denna person i två sekunder. Efter att mannen sprungit från platsen ansluter sig andra personer, enligt Lena S. När springer mannen från platsen efter att hon hört skotten? ”15 sekunder eller någonting sånt där rörde det sig säkert om. En halv minut kanske.” Förhörsledaren blir förvånad och uttrycker ”Det var så pass lång… kan det ha varit så pass lång tid?” Lena: ”Ja jag vet inte, det är svårt att säga.”. Lena S: ”han hade en mörk rock.”.
                  Anna H (1/3-1986, kl. 00:15): ”Hon lade samtidigt märke till en man som befann sig ett tiotal meter från den liggande mannen, och springande lämnade platsen. Hon uppfattade denne man – X – som vara medelålders, mörk, och klädd i en 3/4 lång rock eller jacka. […] X försvann in på en sidogata till höger”. I tingsrätten uppger Anna att mannen befinner sig 1-2 meter från paret Palme när hon sett honom första gången. Det är ju en ganska stor skillnad på ”tiotals meter” som uppgavs under mordnatten och 1-2 meter tänker jag. I tingsrätten nämner Anna H att gärningsmannen är klädd i ”mörk klädsel”, ”trevartslång.. kortare, det var ingen rock i alla fall” samt att han ”hade väldigt kort nacke”.
                  Karin J (2/4-1986) vet inte (som jag nämnt i tidigare kommentar) vem som hjälpt Stefan G att lägga Olof Palme i framstupa sidoläge. Men hon berättar även vad hon hörde Anna beskriva mannen som nämns här ovanför. Anna H beskrev mannen ”i medellängd, svarta kläder, förmodligen en rock som var halvlång. […] mörk sa hon, hon sa inte svart”. Den här personen befann sig ett tiotal meter från den liggande mannen och springande lämnade platsen.
                  Charlotte L (3/3-86) nämner att det fanns två som sprungit in i gränden. Intressant nog nämner Charlotte att ”Taxibilen han svängde in, stannade, ringde efter polis. Och vi tittade dit och det samlades bara folk där. Så såg vi en man i mörk kappa eller rock försvinna in i på den gränden där. […] det var folk som kom dit, som samlades när det hade hänt. Men vad jag förstår, vad jag såg så var det fler personer än bara [en], det var väl Palme och hans fru. Men jag tyckte det var fler.”
                  Charlotte tycker det är fler än Palme och hans fru precis när mördaren springer in i gränden. Sen fortsätter Charlotte L.
                  ”F. Det är dom. Det är tre personer du iakttar.
                  L. Ja, men sen kommer det..
                  F. Mm. Men vi väntar där. Precis när du den här stå med en pistol i handen, tittar du på den här mannen då?
                  L. Jag tittade på händelsen, inte just på mannen om man ska säga. I helhet. […]
                  F. Ser du någon som springer efter den här mannen?
                  L. Ja, jag såg”
                  Det finns alltså en indikation från målsägande, polis (se ex. mitt förra inlägg), den misstänkte själv (inte minst från dennes nära) samt andra vittnen att det kan ha varit både en gärningsman samt ett efterföljande vittne som kan ha sprungit in i gränden före polisens ankomst. Det är denna möjlighet kring mordplatsen som myndigheterna i princip skyldiga att utreda, enligt min uppfattning. Det har ju inte skett, vad jag kan se. Sen är det inte 100% säkert att Stig ens har behövt hjälpa till att vända Palme i sidoläge innan han springer in i gränden, men jag menar bara att även denna möjlighet kan existera.
                  Men det jag menar är förstås att professionella utredare borde arbeta med att sitta och analysera dessa sekunder hit och dit. Inte jag. Jag får ju inget betalt för det, snarare är det väl tvärtom. Jag betalar skatt, men gör ett litet försök för att kortfattat visa möjligheten till att han kan ha hjälpt till på platsen. Ta denna korta analys som det är. Hur det gick till i verkligheten, om teorin stämmer, är en annan sak. Andra kan (och bör enligt min mening) troligen försöka analysera detta bättre än jag.

                  1. Hypotesen verkar ändra sig och inkorporera nya element (lite som Engströms berättelse), och förefaller över lag tämligen ad hoc. Man kan kanske argumentera för att Engström sprang upp för trapporna och blev observerad av Lars J (även om man måste förklara vart mördaren tog vägen), men knappast om Engström samtidigt ska hinna prata med Lisbeth och hjälpa till att vända Palme. (Engström påstår inte att inga andra vittnen var på plats när han kom fram. Att ordväxlingen med Lisbeth skulle ha ägt rum när inget annat vittne var närvarande har Engström heller aldrig påstått. Och om andra vittnen redan tillströmmat borde de väl ha sett honom börja springa och kan väl knappast ha förväxlat Engström med mördaren?) Och varför berättar Engström att han sett en person som rimligen är Lars J? Vill han utpeka denne som mördare?
                    Eftersom det som polisen ska göra snarast är en sannolikhetsbedömning och inte en ”möjlighetsbedömning” tror jag inte din hypotes kommer att lämna någon sömnlös på polishuset. Rena teoretiska möjligheter blir inte särdeles intressanta att diskutera. Man har funnit teorin att Engström är mördare mer sannolik än alternativa teorier. Och uppriktigt talat har jag svårt att se att teorin att han sprang efter mördaren och faktiskt blev förväxlad med denne just därför, skulle vara mer sannolik än att Engström är mördaren. Hypotesen skapar fler frågor än svar, något ju Ockham en gång lärde oss att man bör låta bli i sitt hypotesbygge. Och om ingen kan argumentera för hypotesens bärkraft förblir den endast en svag hypotes, tämligen meningslös att diskutera. Så där får vi sätta punkt – något du också verkar vilja göra, eftersom du inte är polis. Någon annan kanske vill plocka upp tråden, men jag har lite svårt att tro det faktiskt. Utan fler bevis kan man blott bygga luftslott.

                    1. Johan M;

                      Jag är ingen författare och skriver ingen bok eller film om händelsen, så jag har förstås inget färdigt manus till förväxlingsteorin. Jag utvecklar och anpassar hypotesen kring Stig Engström här och nu i detta kommentarsfält utifrån en teori kring mordplatsen som jag har pusslat samman. Jag kontrollerar om någon kan avfärda hypotesen om Stig. Detta möjliggör att utredarna kan se på händelsen ur ett annat perspektiv och därmed tolka det annorlunda för att hitta nya vägar förbi Stig Engström. Det skapar inte frågetecken – tvärtom, så rätar det ut frågetecknen. Om någon kan visa att vissa påståenden är fel eller orimligt så får jag ju ändra hypotesen kring Engström. Det är möjligt att den faller samman. Men hittills kan jag inte anse att någon lyckats.

                      Du skriver att man måste förklara vart mördaren tog vägen. Ingen vet var mördaren tog vägen. Däremot kan jag förklara var en person som jag misstänker kan ha skjutit Palme tog vägen. Personen var en kort stund misstänkt av polisen. Jag kan nog beskriva ganska exakt var han befann sig före och efter mordet. Men jag kan ju inte nämna det här. Men förväxlingsteorins bärkraft är inte en hypotes om Stig Engström. Förväxlingsteorins bärkraft är snarare att den utgår från fakta vid mordplatsen och att den samtidigt utgår från de tidiga bristerna i utredningen.

                      Jag tycker att de borde ligga aningen sömnlösa på polishuset, eftersom de på lösa grunder och utifrån bristande utredningsarbete av misstag verkar ha anklaga en oskyldig och avliden person, enligt min uppfattning (som baseras på den bristande bevisningen). Min uppfattning är densamma som Stig Engströms uppfattning var – att signalementet om en mörk rock var felaktigt och att Stig blivit förväxlad. Min uppfattning är även densamma som Lisbeths uppfattning – att mördaren bar en mörkblå täckjacka. Vad är mest sannolikt? Att offrets hustru är fullständigt förvirrad eller att vittnen sett fel person springa från platsen, när ett annat vittne uppgett att så var fallet och menar samtidigt att det är just honom som andra vittnen sett springa in i gränden. Vad är mest sannolikt när anhörig, kollegor och bekanta uppger att Stig sagt att han sprungit efter mördaren och inte polisen? Vad är mest sannolikt när poliskvinnan dessutom säger att Anders B haft ett annat signalement på mördaren? Vad är mest sannolikt när mordplatsvittnen hävdar att Stig Engström inte var mördaren och att han har blivit förväxlad? Vad är mest sannolikt? När polisbefälet uppgett att vittnen sagt ”Dom sprang” in i gränden. Jag kan fortsätta länge… Man kan inte ta en del där och tro att det ger något. Det handlar om en helhetsbedömning och det handlar om lagstadgade krav på kvalitet på myndigheters beslut (som att lägga ned en förundersökning utan giltiga skäl).

                      Man kan inte hävda att Stig inte påstått att han var först. Stig är flera gånger väldigt svävande när det gällde att ange om han är först eller inte och han verkar inte riktigt vilja medge att han utifrån sina tidsuppgifter måste ha varit först på platsen. Men det enda sannolika, utifrån Stigs och andra vittnens uppgifter, samt hur historien har urartat sig är ju att Stig var först på platsen, som vittne. Detta hävdade även åklagaren, men då kläddes Stig i rollen som mördare. PU kom fram till att Stig var först på plats och att han var den springande mannen i den mörka rocken. Tror du att Lisbeth Palme hade accepterat att man avslutade utredningen med att peka ut Stig Engström som mördaren, utan någon som helst bevisning? Hon skulle troligen hävda detsamma som Stig – att han blivit förväxlad med mördaren.

                      I tingsrätten (1989) menar Stig att ”omedelbart efter [att han funderat en kort stund på vad han ska göra] så ser jag bland annat en ung flicka och en ung grabb.” och menar att han är osäker på om han är först fram till platsen. Men om han tidsuppgifter stämmer så ska han ju vara först framme. Sen har han även påstått att det var två två unga flickor (1986-03-11), en ung flick och en ung man (1986-04-25) som var framme. I hovrätten (1989) menar Stig Engström att ”Jag var ju så koncentrerad på att hinna till min tunnelbana så att mitt dilemma var inte om jag var först på platsen eller inte, utan vad skulle jag ta mig till. Det fanns folk lite här och lite där och det var trafik på gatan och det var inte det första jag tänkte på om jag var först på platsen eller inte.”. Plötsligt försöker han att lägga in mer tid (det blir nu ca 16-21 sekunder innan han kommer fram), som han inte nämnt tidigare förhör. På fråga om Stig ser säger Stig följande: ”Ja först så ser jag ju då personen på marken och sen ser jag kvinnan som är lutad över och efter det att jag har funderat en kort stund [alltså stannat till och funderat en stund…] så ser jag en ung flicka och en ung grabb. […] Alldeles intill.” Just då befinner sig bara Stig, Lisbeth och två unga personer på platsen, enligt Stig.

                      Jag tycker att det låter på Stig som om han vore först på platsen, men inte riktigt vill medge det i förhör. Han hinner stanna till och fundera en kort stund [och troligen titta in på tunnelgatan under några sekunder] innan han ser ytterligare två personer vid platsen.

                      Jag tror även att det finns viss bevisning mot den person jag menar kan ha gjort det, och att denna bevisningen finns att plocka fram ur utredningsmaterialet. Sen kan det leda till ytterligare bevisning. Men det gäller ju i så fall att kanske försöka utreda personen först och främst.

                      Jag tror aldrig man hittar aldrig denna person om man accepterar ett utpekande av Stig Engström och om man tar osäkra uppgifter för givet. Man hittar inte denna person om man accepterar en bristfällig utredning. Men statliga myndigheterna måste väl följa lagar och regler som alla vi andra? De behöver göra rätt från början och inte dra förhastade slutsatser som om de vore ett gäng glada amatörer.

                      Vill myndigheter peka ut en avliden person som statsministermördare ska de åtminstone klara av att skriva en lång rapport om detta. Men de kanske anser att det får räcka med Thomas Petterssons bok och en Powerpointpresentation? Jag har redan nämnt vad Axberger (2022) ansåg om denna ”rättsstatens slutliga kapitulation inför ett statsministermord” det varken klarade av att förebygga eller utreda.

  11. Tja,kanske lika bra med lite svag fördjupning gällande olika punkter,gamla som nya så här år 2022?
    Lär gå lite långsamt,men kan ju börja från början med punkt 1 då.
    Den är ju som den var.CA bodde vid tidpunkten för mordet på OP på Hälsingegatan 19,Vasastan.Jag är icke förtrogen med Stockholm på något sätt eller vis,men det påstås från trovärdigt håll att CAs dåvarande lägenhet fanns inom 1500 meter ifrån biograf Grand och att en promenad från brottsplats till Hälsingegatan 19 skall ta 15-20 minuter.I sammanhang så vet vi också att CA var förtrogen med området runt brottsplatsen,bland annat via egen utsago exempelvis från intervju med Aftonbladet 1999 samt från reguljära förhör med PU.
    Nämnas i detta sammanhang kan kanske att CA mantalsskrev sig på ovanstående adress 12 December 1980,och att han sålunda bott där i över fem år vid tidpunkt för mordet på OP.

    1. Ragnar:

      ”Jag är icke förtrogen med Stockholm på något sätt eller vis,men det påstås från trovärdigt håll att CAs dåvarande lägenhet fanns inom 1500 meter ifrån biograf Grand och att en promenad från brottsplats till Hälsingegatan 19 skall ta 15-20 minuter.”

      Jag skulle nog säga att en rimligt pigg och frisk flanör tar sig från Hälsingegatan 19 till Grand på 15 minuter, inte så mycket mer. Kanske kan man till och med trimma ner tiden ytterligare ett par minuter men då får man gno på ordentligt. Jag vet för övrigt inte hur busslinjerna gick om kvällarna 1986, men det kan också ha varit möjligt att hoppa på en buss till Odenplan, vilket skulle spara mycket tid. Nu finns det ju dock ingen tidspress i det här scenariot, så det kanske kan kvitta.

      Från Hälsingegatan 19 till själva brottsplatsen tar det snarare 20 minuter eller mer, men den sträckan är kanske mindre intressant. Om CA skulle vara mördaren är han väl gissningsvis också Grandmannen.

      I och med att han bevisligen ägde en revolver är det i och för sig teoretiskt sannolikt att han vandrade runt med den laddad i fickan/väskan längs Sveavägen, fick syn på makarna Palme där och skred till omedelbar handling, utan att passera Grand. Det låter dock hemskt långsökt.

  12. Punkt 2 är inte heller mycket att kommentera vidare kring kan jag tycka.
    Han var innehavare av en Smith&Wesson .357 Magnum med sex tums pipa.
    Det är ju fortsatt som det var.CA köper sin spädgris den 8 Juli 1980 av Sportskyttematerial AB,Arsenalsgatan 3,Stockholm.Tilläggas kan att han samtidigt köper en Hämmerli 22.
    Tilläggas kan att vapnet troligen är lätt begagnat vid köptillfället och att ett hölster brunt eller svart medföljer som kunde stängas över vapnets kolv.CA brukade förvara sin revolver i detta hölster.
    Vapnets serienummer har varit föremål för diverse klantigheter från PUs sida genom åren..bland annat efterlyste PU vapnet i TV programmet..Efterlyst..och uppger vid detta tillfälle fel serienummer.
    CAs Magnumrevolver har/hade serienumret N694274.
    Modell 27.

  13. Punkt 3.Han var en erkänt skicklig skytt.
    Tja,detta är ju även det rå och naken fakta.CA blir medlem i Akademiska Pistolklubben 1977.
    Han deltar i sitt första klubbmästerskap 1978,och slutar femma i resultatlistan.Efter detta så deltager CA i sammanlag 13 ytterligare klubbmästerskap.Han vinner fem av dem,slutar som runner up fyra gånger och blir trea en gång.Värt att notera är att CA vinner klubbmästerskapet både 1985 som 1987.1986 deltager han icke.Han deltar under sin tid i APK även i handicaptävlingar.Fem tävlingsförsök slutar i fem slutsegrar.
    Han vinner även tävling i grovpistol 1989(vårtävling),samt skjuter en hel del dylikt åtminstone första halvan av 80-talet.

    1. Frågan här är väl bara hur central den uppgiften är i sammanhanget, eftersom det knappast går att slå fast att mordet utfördes av en skicklig skytt. Argumentationen går åt olika håll. Man bör nog lämna utrymme för att det lika gärna kan ha varit fråga om en medioker revolverman. En av dem som uttryckt sig i förklenande ordalag om skyttens skicklighet är för övrigt en viss CA, men det kanske vi kan lämna därhän.

  14. Punkt 4.Han har visat sig ha detaljkunskap utöver det vanliga om PU:s olika skeden.

    Här förhåller jag mig skeptisk.Att CA hängde med i de grova dragen i utredningen är ställt utom allt tvivel.Han uppger ju själv vid olika tillfällen sådana saker.Dock så stöder inte något material att CA skall ha haft någon djupare detaljkunskap om utredningens olika faser..och att han känner till dess grovare drag finner jag icke vara märkligt på något sätt eller vis eftersom mordet har begåtts i hans bostads närhet plus digniteten på brottet.
    CA känner till olika saker om PU bättre än vad MedelSvensson gör,men det finns ingenting som pekar på en kännedom utöver vad som kan anses normalt givet CAs situation.
    Jag lämnar punkt 4 utan bifall och persoligen så tycker jag att denna med fördel kan bortses ifrån..närmast helt och hållet.

    1. Det intressanta i den här delen är väl möjligen att CA följt med tillräckligt mycket i de olika turerna i utredningen för att anse sig ha anledning att förhålla sig misstänksam och avvaktande i förhören. Att han inte har något större förtroende för utredarna framgår med all önskvärd tydlighet. I någon mån kan också misstänksamheten anses vara befogad.

  15. Punkt 5. Han har fått minst två kallelser 1990,men säger sig inte komma ihåg detta.
    Här finns det en del att fundera kring. Sannolikt är det så att CA fått kallelse 1986,ytterligare en i april-maj 1989 samt den så kallade kallelse som bör utgått i oktober 1989. På detta följer sedan de av PU refererade kallelserna 1990 som då egentligen är två påminnelser.
    1986 så uppmanas alla innehavare av Magnumrevolver att uppvisa denna för Polisen. Aktionen är landsomfattande.Se exempelvis artikel i DN 3 April 1986.
    1989 är det provskjutningsaktion.Denna rapporteras flitigt i pressen, bland annat artikel i SVD 31 Mars 1989,där polisen säger att de i nästa vecka kommer att skicka kallelse till alla registrerade innehavare. Vidare refereras här till den tidigare undersökningen 1986,där innehavare endast behövt uppvisa sitt vapen.
    Därmed borde den s.k kallelse som utgår i oktober 1989 snarast vara påminnelse på den kallelse som CA sannolikt får våren 1989.
    Därefter följer ytterligare två påminnelser 26 Januari 1990 samt 28 Maj 1990.
    Summa summarum blir fem olika påstötningar från Polisen gällande CAs vapen.
    Förklaringar till varför ingen av dem hörsammats har varierat genom åren och vid olika förhör.Breven kan ha kommit i fel brevlåda,var det bruna kuvert så öppnade CA antagligen inte dem,han väntade att polisen skulle komma och knacka på dörren osv.
    I CAs sista förhör år 2007 förklarar han helt enkelt att han inte hörsammat kallelse(r) och påminnelser därför att han inte velat bli inblandad i utredningen.
    Av vikt att notera i sammanhanget kan vara att CA enligt egen utsago sålunda gör sig av med sitt vapen(säljer detta) efter det att han läst kallelse(r) och påminnelser samt att detta naturligtvis innebär att han tar en stor personlig risk.

    1. Men inblandad blev han ändå just på grund av att han inte hörsammade kallelserna så hans resonemang här blir motsägelsefullt. Vad trodde han egentligen skulle hända när han struntade i det hela kan man fråga sig. Att han helt skulle missat polisens uppmaningar har jag svårt att köpa.

    2. Eftersom CA led av depressioner kan det vara en förklaring till att inte agera som förväntat.

      1. Carita:
        Jag är inne på samma tanke. Han uppvisar också ett alldeles uppenbart myndighetsförakt vilket också kan förklara en del.

  16. CA vidgår ju själv i sitt förhör från 2007 att han läst kallelser/påminnelser men att han lämnat dessa utan hänsyn på grund av att han inte velat bli inblandad.
    Man kan möjligen förklara förfaringssättet utifrån att inget händer vid det första tillfället..våren 1986 när han egentligen skall visa upp sin Magnum för polisen.Han gör inte detta..och inget händer.
    Man kan då spekulera kring att CA tror att liknande skall inträffa vid de senare tillfällen då polisen efterfrågar hans revolver.

  17. But you don’t have an idea on the title of the new book about palma murder???

      1. Detta troll glider runt på Youtube och ställer samma fråga hela tiden på olika språk. ”Finns nya böcker om Palmemordet? Vilka?” fast med fler skiljetecken.

  18. Punkt 6 i PUs sammanfattning gällande hypotes CA har även den förstärkts med åren.
    PU konstaterar redan i Maj 1996 att ”Hans förklaring om omständigheterna kring försäljningen av vapnet 1992 är föga plausibel”.
    Det som var icke trovärdigt då är det i minst lika hög grad idag.Själva vapenförsäljningshistorian,i dess av CA själv delvis olika versioner,finns i olika förhör.
    Det som tillkommit sedan PUs utlåtande är exempelvis att vi numera vet att CA kränger sin spädgris svart trots att han är fullt medveten om Polisens stora intresse för den.Detta faktum i sig är ögonbrynshöjande.
    Han är fullt medveten om att detta troligen kommer att kunna få grava konsekvenser för honom..gällande indragna vapenlicenser samt förmodat fängelse för grovt vapenbrott mm mm.Sätter man detta i sammanhang till den icke trovärdiga historian om att han överhuvudtaget sålt sitt vapen..ja,då kan man skönja tyngden i motivet att trots allt handla på detta sätt.
    Vidare så påstår ju CA att skälet till den av honom påstådda avarta vapenförsäljningen skall vara att han ligger efter med hyror om cirka 20K.
    Visserligen stämmer det att CA ligger efter vid denna tidpunkt med sådan summa..men den påstådda intäkten av vapenförsäljningen används inte till att reglera skulden.Den regleras istället,till fullo,via försäljningen av lägenhet på Huggarvägen.Lägger man dessutom till fakta som att CA inte säljer något annat,varken svart eller vitt,för att reglera skulden så blir motivet till den påstådda svarta vapenförsäljningen även den,icke plausibel.
    CA äger flera olika kapitalvaror vid tillfället för den påstådda Magnumförsäljningen..bland annat 4 andra vapen,klocka,kameror..kanske till och med en båt.Inget av detta säljer han för att reglera skulden..han säljer endast den revolver som han är fullt medveten om att PU är intresserade av..svart dessutom.
    Vidare så kan man konstatera i denna omgivning att det han eventuellt skulle tjäna extra på att sälja svart är löjligt lite i sammanhanget.Det handlar om cirka ett par tusen kronor.Sätter man detta i relation till vilka konsekvenser det kan ge,ja då märker man ju att denna spädgris fortfarande inte flyger såsom PU så krasst kontaterar redan i Maj 1996.

    1. Ragnar,
      du redovisar en imponerande samling omständigheter som visar att CA:s vapenförsäljning framstår som märklig. Men en sak förstår jag inte: varför han valde att presentera en så konstig berättelse.

      Han kunde ju ha uppgett att vapnet måste ha blivit stulet eftersom han inte kan hitta det. Det skulle ju också ge någon sorts förklaring till varför han inte lämnat in det tidigare. Visserligen skulle han framstå som slarvig, kanske på ett sätt som kunde rendera honom rättsliga påföljder. Men det hade väl varit bättre än den lite konstiga historia han nu levererade.

      Eller, kanske ännu enklare: om han hade sett till att skjuta med sin revolver ett antal gånger eller bytt pipa på den så hade den med största säkerhet inte varit möjlig att knyta till mordkulorna även om den hade varit mordvapnet. Vi talar ju alltså om en vapenkunnig person, en som borde kunna bedöma på vilket sätt hans revolver skulle kunna bli bevisning i Palmeutredningen.

      Något konstigt verkar det ju vara med hans historia om försäljningen. Men kanske är det bara att han vet vem han sålde vapnet till och inte vill ange personen?

      Precis som med Engström: även hypoteser som talar till den misstänktes fördel måste ju redovisas.

      1. Jag håller helt med. Jag har alltid sett CA:s historia om vapenförsäljningen som en rövarhistoria han vet att polisen också uppfattar som en rövarhistoria. Förhören speglar en bitter, alienerad man med avsky för polisen (och sannolikt andra myndigheter). Han driver föraktfullt med dem i flera ordväxlingar. Han bryr sig uttryckligen inte om vad de tror och inte tror, eller vad de skriver i sina förhör. Det föresvävar honom knappast att berätta till vem han sålde revolvern till, när han var i behov av pengar, eller att på annat sätt hjälpa dem på bekostnad på någon bekant som köpte revolvern. Med det vi vet om CA tycker jag inte hans agerande kring revolvern är särskilt misstänkt, ur ett palmemordshänseende, snarare följdriktigt. Många länkar i CA-kedjan är rätt svaga vid närmare granskning, men visst, taget tillsammans en smula komprometterande.

        1. Gunnar W och Togogalthus:

          ”Med det vi vet om CA tycker jag inte hans agerande kring revolvern är särskilt misstänkt, ur ett palmemordshänseende, snarare följdriktigt.”

          Håller med om att en konstig historia inte nödvändigtvis är ett tecken på att han ljuger för att dölja något Palmerelaterat. Han kan ha andra hemligheter. Jag håller också öppet för att historien faktiskt kan vara sann, just i och med att den riskerar få honom fälld för vapenbrott. Att den inte verkar stämma med hans personlighet med mera – vet vi verkligen tillräckligt mycket om hur CA agerade för att säga det med någon säkerhet? Och hur brukar illegala vapenaffärer annars gå till?

          Däremot tycker jag ni missar Ragnars poäng här. Det konstiga är kanske inte att historien är konstig, eller ens att den är osann (om den är det). Det konstiga är att CA, förutom just lägenheten, verkar ha valt att illegalt avyttra den enda värdesak som han visste att polisen letar efter med anledning av tidens största kriminalhändelse.

          Om han inte var fullkomligt tappad bakom en vagn förstod han naturligtvis att en illegal försäljning av just detta vapen dels hade högre chans att upptäckas (polisen skulle nämligen fortsätta jaga det) och kunde sätta honom i avsevärt värre klister än att sälja vad som helst annat svart (t ex kameran eller ett vapen utan relevans för Palmeutredningen).

          Just gärningen att göra sig av med vapnet på ett illegalt och ospårbart vis efter att han fått upprepade påstötningar om att lämna in det till Palmeutredningen förefaller alltså starkt irrationell. Detta oavsett om han krängde det till en skummis vid Café Opera eller till någon annan, eller för den delen slängde det i sjön. Däremot skulle det kunna vara en rationell handling för någon som är rädd att vapnet ska visa något obehagligt om det provskjuts.

          Fast med det sagt gör folk också starkt irrationella saker titt som tätt, och det kan finnas andra omständigheter och förklaringar som vi inte känner till.

      2. Gunnar,
        Ett av problemen med dina invändningar är ju att de inte har någon resonans i materialet.
        Det är,såsom jag uppfattar det i varje fall,spekulativa invändningar..och det innebär närmast per definition att de blir försvagade.
        Egentligen så kan jag tycka att oavsett spekulation på vilket sätt vapnet gjorts av med så återstår ändå pudelns kärna likafullt.
        CA gör sig av med sin Magnum trots att han är medveten om att denna är av intresse för PU.
        Detta är det viktigaste att inse i detta sammanhang tycker jag.
        Att CA sålt revolvern till för honom känd person är osannolikt utifrån det material som finns kring persona CA.Han har helt enkelt extremt få personer som han är bekant med på sådant sätt att han eventuellt skulle vilja skydda denne.Lägger man sedan till fakta att denne person aldrig själv gjort sig känd så tycker jag att den ena osannolikheten staplas på den andra.Där finns exempelvis presumtiv belöning om 50 miljoner om man kan producera vad som kan tänkas vara The Smoking Gun.Bortsett detta så saknas att denna person skulle söka licens för vapnet i sin tur och så att säga fortsätta skjuta svart med det osv,osv.
        Det andra kan vara intressant att spekulera i..men jag kan bara konstatera att människor till sin natur är rationella OCH irrationella.Dessutom så skulle ju intresset inte bli mindre för CA om han exempelvis påstått att vapnet blivit stulet.Naturlig följdfråga på detta skulle omedelbart inställa sig varför CA i sådant fall inte anmält detta.Glömt vapnet någonstans skulle trigga samma frågeföljd osv.
        Hur djup CAs egentliga vapenkunskap var,vet vi inte.Enligt materialet så behövde han reparera sin Magnum en gång och då följde han gängse väg och lämnade in sitt vapen för reparation..1980 eller möjligen 1981.Någon hemladdad ammunition höll han enligt materialet inte på med och någon övrig indikation om att CA höll på med att tekniskt fippla med sitt vapen finns inte..men rent spekulativt kan det naturligtvis förhålla sig annorlunda.
        Dock,vad som återstår är att han berättat en icke plausibel historia om sin revolverförsäljning och att han gör det fullt medveten om PUs intresse för denna revolver.
        Han bör ha haft tungt vägande skäl för detta eftersom konsekvenserna borde blivit rejält skarpa för CA personligen.

  19. Punkt 7 i PUs sammanfattning från Maj 1996.
    Han har uppgivit att han var sängliggande hemma dagarna före,under och efter mordet.Detta motsägs av annan utredning

    CA uppger i initiala förhör att han legat sjuk hemma i lägenheten i influensa en vecka före,under samt en vecka efter mordet på OP.Han har inte varit hos läkare och han har bara varit utanför dörren till lägenheten för att handla tidsperioden ifråga.Han uppger även i samtal med sin bror,KA,att han varit sjuk i influensa innan KA förhörs av PU.
    Detta visar sig vara oriktigt,då CA har varit den enda person som hjälpt KA med att flytta till annan lägenhet.
    Flytten sker under mordveckan,och den är klar Fredagen den 28 Februari 1986.Bland annat så har CA hyrt och kört den flyttbil som använts under broderns flytt.KA saknar körkort så det har fallit på CA att köra bilen.
    När oriktigheten i CAs initiala uppgifter om sjukdomen påpekas honom så ändrar sig CA i senare förhör(bland annat från 1999 samt 2000)till att han helt enkelt legat och sovit vid tidpunkten för mordet på Palme.
    I CAs sista förhör år 2007 uppger han att han befunnit sig i bostaden.

    Inte så mycket att orda om gällande själva förloppet här.Det som jag finner intressant är hur kraftig oriktigheten i CAs initiala uppgift om influensasjukdom kan tänkas vara.Som jag ser det så är de initiala uppgifterna om sjukdom endera en lögn rätt och slätt..och om inte detta så handlar det om ett enkelt missförstånd,ett ärligt misstag.
    Jag kan nog tycka att CA borde komma ihåg perioden ifråga bra.Det är ju inte varje dag precis som Sveriges statsminister skjuts i närområdet till där man bor.Det är inte varje dag som uppgifter om att Smith & Wesson kaliber .357 troligen är mordvapnet…det är inte ens varje vecka som ens enda broder flyttar till annan lägenhet och man kör flyttbilen.

    Nå,det får vara hur det vill med min personliga reflektion.Fakta kvarstår att CA uppger oriktig uppgift gällande att han varit sjuk i influensa veckan före,under samt veckan efter mordet.

    1. En mycket intressant punkt. Nu har jag dessvärre ingen statistik eller något slags källmaterial att luta mig mot men jag kan tänka mig att det vanligaste förfarandet vid flytt till ny bostad är att tillträdet till bostaden sker den första dagen i månaden. Ofta är tidigare hyresgäst redan utflyttad några dagar eller någon vecka före det egentliga tillträdet och nycklar överlämnas varvid flytt alltså sker sista dagarna i månaden. Detta talar i viss mån för att CA hjälpt brodern med flytt och upphängning av spegel (tror jag det var) under mordveckan och alltså inte legat sjuk hemma i sängen.

      1. I förhöret med Christer A:s bror från den 26 januari 1995 finns det uppgifter om när Christer skulle ha hjälpt brodern med flytten. Det framstår inte som särskilt glasklart när flytten skulle ha ägt rum och definitivt säger inte brodern att det behövde ha varit vid själva månadsskiftet.

        Där heter det att brodern flyttade in i sin nuvarande bostad under februari 1986, att Christer ”sporadiskt” hjälpte till och att det flyttades saker ”under hand” som månaden gick.

        Brodern nämner i samband med själva morddagen att han såg att HSB hade sin flagga på halv stång. Det kan möjligen tyda på att det var en bostadsrättslägenhet han flyttat in i. När det gäller bostadsrätter är det ju inte ovanligt att innehavaren inte flyttar in direkt i samband med tillträdesdagen utan först lite senare, kanske efter tapetsering och liknande som den nye innehavaren ansvarar för själv. I så fall kan flytten ha genomförts när som helst under månaden.

        I förhöret uppger också brodern att Christer hjälpt honom med en tung spegel och att det ”möjligen” kunde ha varit mordkvällen, dagen före eller någon dag dessförinnan.

        Den 2 februari 1995 får brodern tillfälle att läsa protokollet från förhöret den 26 januari och förtydligar då vissa saker angående flytten. Han menar att det inte var riktigt att Christer hjälpte till ”sporadiskt” utan var den ende person som hjälpte till med flytten vilket inkluderade att hyra bil, köra och hjälpa till att bära. Flytten hade inte pågått hela februari månad utan ungefär en vecka.

        Jag tycker inte att de här uppgifterna utesluter att Christer A kunde ha legat sjuk mordkvällen. De bevisar förstås inte heller att hans egen version är riktig.

        Se följande dokumentsamling, sid 6, 7 och 11.

        1. Gunnar W:

          ”Jag tycker inte att de här uppgifterna utesluter att Christer A kunde ha legat sjuk mordkvällen. De bevisar förstås inte heller att hans egen version är riktig.”

          Det utesluter inte att CA låg sjuk (eller gjorde något annat) under mordkvällen. Däremot underminerar det CA:s uppgifter, om det stämmer, och antyder att han far med osanning för polisen.

          Den 22 februari 1995 berättar CA följande, enligt protokollet:

          ”Han hade varit sjuk hela veckan före mordet till hela veckan efter mordet, sammanlagt tio dagar till två veckor. Han var så dålig att han mestadels låg i sängen, förutom de gånger han gick ut för att handla. Han hade inte något besök under denna sjukperiod och besökte själv ingen under denna tid.”

          Brodern säger att flytten pågick i ungefär en veckas tid och att CA var behjälplig under den tiden. Han berättar att han vaknade upp i lägenheten 1 mars och då var nöjd över att flytten var klar. Han nämner även att CA hjälpte till med en viss sak en viss dag, vilket kan ha varit kvällen 28 februari eller kanske ”dagen före mordet eller möjligen någon dag dessförinnan”, dvs 27 eller kring 26 februari.

          Oavsett vilken dag det var tycker jag det är tydligt att han här tidsbestämmer flyttperioden, vilken pågick i cirka en vecka, till slutet av februari. Hur man än vrider och vänder på saken är detta samma period som CA själv säger att han låg ensam hemma i en ruskig influensa.

          Det kan förstås vara så att brodern helt enkelt uppger fel datum, men det har vi ju egentligen inget skäl att anta. CA kan naturligtvis också ha försökt ljuga ihop ett alibi, eller haft falska minnesbilder av att han låg hemma sjuk, utan att för den skull vara mördaren. Sådant bör inte alls uteslutas. Oavsett anledning strider dock broderns berättelse mot CA:s.

            1. Dessutom så har vi CAs egna utsagor i förhör senare än initiala skedet.
              I dessa påstår han inte längre att han legat sjuk i influensa i flera veckor före,under och efter mordet.
              Han verkar således accepterat oriktigheten i hans tidigare uppgifter.

              1. Ragnar:

                Det är dock svårt att veta om CA i det skedet (givet att han inte var mördaren) minns vad han har sagt tidigare, eller har kvar samma minnen av vad som faktiskt hände. Om jag nu kan lita på mitt eget minne (vilket i och för sig är osäkert), så tror jag inte han någonsin konfronteras med de här motsägelserna eller blir ombedd att reda ut dem.

                Jag tycker inte man ska dra stora växlar på att detaljer i en historia förändras över flera års tid, det är snarare regel än undantag – även med personer vi vet är oskyldiga och/eller som aldrig anklagats för något.

                1. Vi måste dock ta hänsyn till omständigheterna här som jag ser det.
                  Det är inte vilket sammanhang som helst det handlar om.
                  Frågeställningen blir om man helt enkelt glömmer sagda uppgifter rörande relativt centralt område i samband med förhör av PU?
                  Jag finner det helt enkelt osannolikt att CA glömmer att han uppgett sig vara influensasjuk vid tiden för brottet.Dådet är århundradets brott i Sverige.Det sker i närhet av CA och dennes bostad och han blir upprepade gånger förhörd av PU med den växande vetskapen om att han betraktas såsom varandes misstänkt.Han uppger ju dessutom i initiala förhör att han speciellt kommer ihåg att han varit sjuk i influensa plus att han dessutom understryker detta för sin bror innan denne förhörs av PU för första gången.
                  För mig är det osannolikt att han helt enkelt glömmer att han oriktigt uppgett sig vara influensasjuk.
                  Oavsett så förändrar det inte uppgiftens oriktighet.

                  1. Ragnar:

                    Det är svårt att veta hur man ska tolka saker när det gäller CA, och för övrigt även en del andra misstänkta.

                    Om han är Palmes mördare är han gissningsvis både lite märklig till sättet och benägen att ljuga. Men om han inte är Palmes mördare är han nog ändå en rätt märklig typ, som kanske inte alltid reagerar på polisens intresse på ett sätt som du och jag skulle uppfatta som normalt och rationellt. Jag tror därför inte man kan utesluta att han senare inte minns eller — om han minns — inte ser det som nödvändigt att upprepa att han hade influensan. (Och observera som sagt att han kan ha ljugit om detta utan att för den skull vara mördaren.) Han får heller aldrig en explicit fråga i senare förhör där han förnekar att han var sjuk.

                    Som med många Palmemordsspår önskar man ju i efterhand att han hade förhörts mer grundligt.

                    Men du har helt rätt i att han och brodern ger motstridiga uppgifter om en mycket central fråga, vilket bör tas på det allvar det förtjänar.

                    Jag skulle nog f ö inte säga att mordet begås i närheten av CA:s bostad. Det var nära nog för att han enkelt skulle kunna spela rollen av Grandman-mördare, men det är inte ”nära” i den meningen att det kan beskrivas som hans hemkvarter eller en plats han nödvändigtvis skulle passera ofta på väg till/från hemmet — även om vi nu vet att han brukade bevista ett kafé där. Centrala Stockholm är stort och här talar vi om två skilda stadsdelar, Norrmalm (mordplatsen) och Vasastan (CA:s bostad). Det är dock en randanmärkning. Givetvis var mordet på Palme en stor sak som han hade anledning att komma ihåg, särskilt efter att polisen börjat intressera sig för hans revolver.

  20. Vi är framme vid punkt 8,den sista punkten i PU:s sammanfattning.
    Hans utseende,hållning och sätt att röra sig uppvisar förbluffande överensstämmelse med uppgifterna om Olof Palmes baneman.
    Inte så mycket att tillägga här kan jag tycka.Möjligen Ulf Åsgårds åsikt att CA var häpnadsväckande lik CP.
    Vidare kan man ju understryka att CA är den enskilda person i Palmematerialet som mest överensstämmer med gärningsmannaprofilen(GMP).Han överensstämmer med åtminstone 15 punkter,samt skulle stämma överens med ytterligare punkter om inte rena tillfälligheter inträffat(vinsten på trav exempelvis).
    Anser man som jag,att Lisbeth verkligen sett mördarens ansikte samt att Lars J skulle känt igen denna om det varit CP som utfört dådet..ja,då erbjuder hypotes CA en relativt naturlig förklaring till båda dessa vittnesmål.

    1. GMP har den svagheten att den är framtagen på fel premisser. Bl. a. utgick man från att allt varit lugnt kring Palme och politiska kontroverser saknades.

      1. Zombie:

        Vi har ju redan konstaterat (och du visar det nu ännu en gång) att du inte har läst GMP.

        1. Det är riktigt att jag inte läst hela GMP från början till slut om det är vad du menar, och det tänker jag inte göra heller. Jag finner inte detta relevant.

          Sedan vill jag säga Madam, att man inte uttrycker sina egna uppfattningar å andras vägnar. Du bör inte använda ordet ”Vi” när du talar för dig själv.

        2. Också har du fel i att ”Klassifikation av brottet” är en underrubrik till hypotesprövningarna. Det är en underrubrik till ”Analys.”

          Vill menas att det var det du käftade om tidigare.

          1. Zombie:

            Du fortsätter upprepa detta utan att inse att det bara understryker att du inte förstått sammanhanget. Det beror förstås på att du inte har läst texten, eller ens följt de sidhänvisningar jag gav dig som en genväg.

            Det är möjligt att detta låter en smula otrevligt, men det är ingen poäng att diskutera saken vidare med dig så länge du envisas med felaktiga påståenden om innehållet i ett källmaterial du inte har läst.

            1. Gunnar,

              Jag vill anmäla skribenten Madam för moderator.

              Det enda denna person gör är att hela tiden upprepa att jag inte läst rapporten. Sakliga motargument saknas helt. Om han/hon tycker att jag har fel skulle vederbörande kunna istället ge hänvisningar till sidor.

              Det finns ingen mening med att debattera som Madam med kommentarer som att ”Vad du skriver visar att du inte förstått någonting.” Då denna person upprepar sig på samma sätt hela tiden vill jag anmäla detta.

              1. Zombie,
                jag konstaterar att tonen i debatten mellan dig och Madam ibland har varit rätt skarp. Men jag tycker inte att det gått så långt att jag som moderator behöver agera mer än att påminna om att största möjliga saklighet är det som i längden brukar fungera bäst. Det är ju fullt möjligt att tänka en och annan negativ tanke om sin meningsmotståndare utan att låta det komma till uttryck i den egna kommentaren.

                1. Gunnar och Zombie:

                  Jag tycker inte heller jag varit överdrivet elak, men jag ska försöka vara snällare. Det är alltid en bra ambition.

                  Zombie:

                  Du har påstått att GMP enbart utgår från idén om en ensam gärningsman som var identisk med Grandmannen.

                  Du har också påstått att GMP utgår från att Palme inte var inblandad i politiska kontroverser.

                  Bägge dessa saker är, oavsett vilken kritik man kan rikta mot GMP i övrigt, fullkomligt felaktiga. Det går enkelt att konstatera detta genom att plocka fram GMP och leta upp de relevanta avsnitten.

                  Jag gav dig flera sidhänvisningar i ett av de allra tidigaste inläggen i den här olycksaliga diskussionen, som visade hur GMP även diskuterade konspirationshypoteser m m med flera personer inblandade. Om saken inte klarnar sedan du läst dem, föreslår jag att du läser hela texten — den är inte jättelång, rätt mycket är tabeller och liknande. (Att läsa hela texten är för övrigt alltid att rekommendera när man vill uttala sig om innehållet i en rapport.) Ett mindre arbetskrävande alternativ vore att studera innehållsförteckningen, som ganska väl förklarar hur de olika avsnitten relaterar till varandra.

                  Sist men inte minst håller jag med dig om att detta inte är en menings- eller värdefull diskussion. Vi kan kanske ska låta den ta slut här, bägge lika lyckligt övertygade om att vi gått vinnande ur matchen.

                  1. Jag tror att vi inte kan mer än konstatera att vi inte är överens om hur rapporten ska läsas och hur indelningen är gjord, och att vi inte kommer längre.

  21. Hur väl GMP stämmer med den verkliga verkligheten kan vi tyvärr inte fastslå med någon bestämdhet.
    Dock är ju metoden vedertaget hjälpmedel sedan årtionden tillbaka plus att den tidigare..ibland..visat sig stämma överens väl med facit.Exempelvis Lasermannen,som CA delar mycket karaktäristika med.
    Den framtagna GMP vilar på vissa premisser,men så måste det per definition vara.
    Den understöds dessutom av andra rapporter och andra utomstående experter på området.
    Själv anser jag att GMP i bästa fall är ett understödjande verktyg,en viss förstärkning av redan etablerad hypotes.
    Skulle CA vara liktydig med gärningsman,så stämmer den väl.
    I sådant fall hamnar han inom samma fack som till exempel Ausonius,Mangs samt dubbelmördaren i Linköping,skulle jag tro.

    1. Själv anser jag att GMP i bästa fall är ett understödjande verktyg,en viss förstärkning av redan etablerad hypotes.

      Detta tror jag är ett misstag när det gäller GMP, och det var samma misstag som Ölvebro gjorde. Man tar fram en GMP om man inte har någon hypotes och inte vet alls var man ska börja söka. Om man har en hypotes riskerar GMPn att bli vinklad mot den hypotesen då man tenderar att mata in uppgifter som stödjer den egna hypotesen enbart.

  22. Jag övergår till punkter A-D.
    Det är sådant som idag kan tillfogas PUs urspungliga 8 punkter då det till stor del handlar om uppgifter som kommit fram efter det att PU skrev sina originalpunkter i Maj 1996.

    Punkt A lyder således..Han har 1983 eller 1984 köpt tio patroner av den speciella ammunitionstyp som Olof Palme sköts med.

    Mordammunitonen är av mycket ovanlig typ.Den är inte helmantlad utan den är bemantlad endast i spetsen.
    Beteckningen är Winchester Metal Piercing Super X3572P,och den slutar att tillverkas 1982 då efterfrågan är svag,och dess omsättningshastighet har hela tiden varit mycket låg.Man kan beteckna ammunitionen i fråga som en dammsamlare.I Sverige är dess användning nästan uteslutande att härröra till sportskytte.Svensk polis har aldrig använt ammunitonstypen.
    De kulor som dödar Olof Palme är tillverkade 7 November 1979 och har en askmärkning som lyder 3PM7.
    Ammunitionens spridning i Sverige är från 1979 och framåt relativt väl kartlagd.I Stockholmsområdet återstår runt nio askar patroner att undersöka..ungefär 450 patroner.Dessutom saknas fortfarande cirka 80 patroner av det hundratal som stals via stuginbrott i Haparande och där några av dessa användes vid rånet emot postkontoret i Mockfjärd 27 Oktober 1983.De kulor som användes vid rånet har rätt blyisotopsammansättning varför man med säkerhet kan säga att de är 3PM7:or,dvs sådana kulor som dödade Olof Palme 28 Februari 1986.
    CA har köpt tio patroner av denna mycket ovanliga ammunitionstyp..troligen inte senare än April 1983 och inte senare än slutet 1984.Han köper dem ”över disk” av Akademiska Pistol Klubben.Patronerna var dyra och såldes både i helask(om 50 stycken) samt styckevis.
    Att CA köpt sådan här ovanlig ammunition kan han inte minnas.Detta trots att OP sköts med ammunitionstypen samt att CA själv i förhör säger att ”sådan ammunition känner man igen.Det gör alla som har eller äger en .357a”.

    CA har således direkt koppling till rätt typ av vapen plus rätt typ av ovanlig ammunition.Man kan konstatera att vapnet kan han inte visa upp och ammunitionen minns han inte.Att han inte minns ammunitionen är i sig en aning förunderligt eftersom inköpet skett i relativ närtid till dådet 1986,och att han i sådant fall borde kommit ihåg det 1986..och därefter i sådant fall även borde kommit ihåg detta 1995 i samband med polisförhör.

    Vad vi inte vet idag,är den speciella blyisotopsammansättning som de patroner som köptes av CA hade.Det finns ingenting idag som pekar emot att vi någonsin kommer att kunna fastslå detta,men ammunitionen som typ indikerar emot två huvudspår gällande denna.Det stora spåret pekar entydigt emot sportskytte plus att det mindre spåret pekar emot omständigheter som det så kallade träsket utgjorde..via stuginbrottet och postrånet i Mockfjärd.

    1. Ragnar:

      ”Vad vi inte vet idag,är den speciella blyisotopsammansättning som de patroner som köptes av CA hade.”

      Sant i och för sig, men det bör påpekas att Akademiska (APK) lämnade in en ask Winchester Metal Piercing till polisen, som provsköt två kulor ur asken. Det var tydligen den standardmetod man hade utvecklat, att skjuta just två kulor per ask.

      Nå, dessa två kulor befanns inte ha samma blyisotopsammansättning som de kulor som träffade paret Palme.

      Här kan man invända: CA skulle ju kunna ha köpt kulor ur en annan ask i klubbens ägo, och på så vis ha fått tag i ammunition med rätt isotopvärden. En annan möjlighet är att den ask CA köpte ur befann sig i ”skarven” mellan två blystöpor och därför innehöll kulor med två (eller fler) isotopvärden: ett gäng kulor med värde ”X” (ur vilket polisens provskott kom) och så minst två med värde ”Y” (vilka i så fall CA köpte). Att askar inkluderade två gjutsatser på det viset torde ha varit högst ovanligt, eftersom gjutningen rimligtvis skedde i mycket större satser än de femtio kulor som rymdes i en enskild pappask — men inte omöjligt. Och CA kan förstås hypotetiskt sett ha fått tag på rätt kulor från någon annan källa också.

      Tills vidare återstår dock faktum att det enda test som gjorts av kulor ur den undermängd som CA tycks ha köpt ur, nämligen APK:s lilla lager, gav negativt isotoptestresultat. Det är vad vi har att utgå från i brist på mer information. Och nej, det är inget bevis, men det är en indikation som tycks försvaga kopplingen mellan CA och ”rätt” kulor.

      1. Det som går att fastslå är att CA köpt tio patroner av rätt ammunitionstyp några år innan mordet på OP,samt att han enligt egen utsago inte kommer ihåg detta.
        I övrigt så kan ingenting fastslås.CA köper patronerna styckevis,och det var nog det vanliga sättet att handla dessa patroner hos APK.Kulorna som Polisen testar kommer sannolikt från annan ask än den som CA köpte ifrån..och därmed så blir det snarast omöjligt att kunna säga någonting vidare kring detta kan jag tycka.Det finns ingenting som motsäger..eller för den delen heller underbygger..att CA har köpt 3PM7 kulor,som jag uppfattar läget.Kulorna från APK som Polisen undersöker är för övrigt tillverkade 1972 samt 1977,vilket visar på den stora spridning som förekom.

        Kan för övrigt tillägga att det skall finnas ett PM inom PU som säger att CA kan ha fått med sig patroner redan vid inköpet av revolvern sommaren 1980.Jag har personligen inte sett detta PM,men uppgiften kommer från trovärdig person.

        Ibland så fick man patroner med sig i samband med inköp.Detta var till exempel fallet med patronerna som stals i Haparanda och där några senare användes vid postrånet i Mockfjärd.

        1. Ragnar:

          Helt enig om att polistestet det inte ger ett bevis om CA-kulornas sort. Men något värde måste man ändå sätta på att en viss möjlighet för ovanlighetens skull gick att testa, testades och gav negativt resultat.

          Det rimliga hade förstås varit, när kulor av den här typen kommer i kontakt med en misstänkt som dessutom hade rätt sorts revolver, att inte nöja sig med två slumpvis valda kulor. Istället borde man ta in varenda tillgänglig APK-kula och testa allihop. Hade man då fått rätt isotopvärden på någon av dem hade det varit synnerligen intressant, och hade det varit en större mängd (10%, 40% eller liknande) så hade det varit alldeles förbaskat intressant.

          Det är helt galet — och mycket typiskt för utredningen av CA-spåret — att man inte ägnade mer testresurser åt dessa specifika APK-paket än åt vilken slumpvis insamlad Metal Piercing-kartong som helst. (Och samma sak gäller förstås andra misstänkta som varit i kontakt med Metal Piercing-ammunition.)

          1. Nu kan jag inte hålla mig längre: Vad är ”APK” en förkortning av? (Ja, jag har googlat utan framgång.) 🙂

            1. Jag utgår alltså från att CA inte köpte sin ammunition av arbetarpartiet kommunisterna. Det vore okaraktäristiskt. 😉

              1. APK står för Akademiska Pistolklubben..dvs,den skytteförening som individ CA var verksam inom.
                Klubben är verksam än idag.

            2. togogalthus:

              Förlåt! Mitt fel. Man bör alltid undvika förkortningar kring så obskyra saker. APK står här för ”Akademiska pistolklubben”. Det är den skytteförening där CA under många år satt i styrelsen, ägnade sig åt ganska framgångsrik tävlingsskjutning och tycks ha haft en del sociala kontakter, vilket annars inte var typiskt för honom.

              Pratet om APK-kulor osv handlar om att APK alltså köpte in ett visst antal askar med Winchester .357 Magnum Metal Piercing av rätt modell, ur vilka medlemmarna kunde köpa på sig ammunition för att prova hur den var att skjuta. CA ska enligt ansvarig medlem ha köpt loss en del sådana kulor från någon av dessa askar för att prova ammunitionen, och detta ska ha skett flera år före Palmemordet.

              När polisen fick nys om saken (långt senare) bad man APK att lämna in sin Metal Piercing-ammunition för blyisotoptester. Man fick då in, om jag minns rätt, en ask. Mer återstod kanske inte. Ur den asken tog man, enligt etablerad princip, två kulor och testade dem mot Palmekulorna. De befanns ha fel blyisotopvärden.

              Jag tycker detta försvagar indicierna mot CA något, men menar att man borde ha testat alla tillgängliga kulor, eftersom man visserligen kan förmoda men inte kan utgå från att alla kulor i samma ask härrör från samma gjutsats. Det vore fortfarande en relevant utredningsåtgärd, om de finns kvar.

              Jag tror mig för övrigt minnas någon form av spekulation i något nätforum om att CA:s far ska ha haft en roll i just APK, då syftande på kommunistpartiet. Det verkar dock inte ha varit sant.

  23. VVA 19 juni 2022 (tråden blev för lång):

    ”Stig nämner tydligt att hon uppfattat ‘dom’ springer in i gränden. Varför det, tror ni? Jo, förklaringen är ju förstås den knepiga Stig som inte vill berätta hela sanningen om sitt misstag. ‘Dom’ är ju förstås Stig själv och mördaren. Privatspanaren Stig lägger ju faktiskt fram små pusselbitar, tänker jag.”

    Eller så säger han ”dom” för att det var det han hördeLisbeth Palme säga? (Alternativt: felaktigt trodde sig höra. Alternativt: felaktigt minns att han hörde.)

    Om hon sade så, vilket jag tycker verkar rimligt att anta, så var det kanske för att hon redan då medvetet eller omedvetet associerar den flyende mannen till personerna hon såg vid sin bostad något tidigare. Det berättar hon ju senare om i förhör. Eller så är det något annat missförstånd på gång. Hon kan också ha sagt olika saker, medan Stig E bara snappar upp just detta.

    Jag ser inget som helst bevisvärde i saken, utom att det något stärker antagandet att Stig E talat med Lisbeth P på platsen, precis som han själv säger. Alternativt: att han hört henne tala/ropa dessa saker ut i luften eller till någon annan, utan att det var ett egentligt samtal med honom, trots att han kanske uppfattar det så eller vill påstå det.

    Han vidarebefordrar ju nämligen i och med detta något som bevisligen rörde sig i hennes huvud efter mordet.

    Oavsett vilket kan man knappast hänga upp din vidlyftiga teori – dvs att Stig E rände efter mördaren osedd till och med av Lars J, men vägrar berätta om saken utom genom av oklara skäl lägga fram kryptiska ”pusselbitar” i skilda sammanhang – på denna mikroskopiska spik.

    ”Eller går man rundgång i sina tankebanor?”

    Ja, det tror jag tyvärr. I alla fall i det här fallet!

    1. Madam;

      Absolut kan ”dom” förstås betyda något annat än vad jag eller någon annan påstår och att det skulle inneburit något bevisvärde har jag ju inte försökt att påstå. Det var inte uttrycket ”Dom” som jag avsåg vara något bevis för att kunna öppna möjligheten att man kan komma runt Stig med hjälp av denna hypotes. Lika självklart som det kan vara sant, nästan lika självklart kan det för någon annan betyda att det är en lögn eller misstolkning. Det finns som sagt inget ”bevis” för något av påståenden. Vi spekulerar kring det mesta när det gäller Palmemordet. Vi spekulerar i mörk rock eller blå täckjacka. Christer A eller Christer P. PKK eller EAP. Osv.

      Det konkreta beviset för att det kan ha varit två personer som sprang in i gränden (även uppför trapporna) så att man kan komma runt Stig, menar jag snarare bl.a. kan vara förhören med bl.a. Hans och Jan-Åke i Hovrätten.

      Finns det några konkreta bevis för att det var mördaren som Yvonne och Ahmed såg springa uppe på David Bagares gata?

      Det jag vill komma fram till är att man i princip kan ifrågasätta alla påståenden runt mordet. Hur kan man då anklaga en person och sedan lägga ned utredningen? Det krävs ju lite kvalitet i beslutsfattandet. Då gäller det ju att man kontrollerar alla uppgifter steg för steg och tar reda på vad som är fakta och vad som inte kan beläggas som fakta. Det har man inte gjort.

      Fakta är att utredningen inte hittat någon bevisning som talar mot Stig. Då bör vi ju lita på Stigs uppgifter tills motsatsen kan bevisas. Vem vet om 20 vittnen haft fel och Stig har rätt i vissa delar. Vad kan värderas och hur? Det är ju på grund av värdering av olika vittnesuppgifter som gjorde att man anklagade Stig. Och då är det ju sånt här man behöver analysera och kontrollera. Vad som stämmer och vad som inte stämmer när det gäller exempelvis Stig (och alla andra vid mordplatsen). Det är inte antingen svart eller vitt. Det är en komplex och knepig person, precis som vi alla andra också ofta är.

      Man kan inte avfärda den som en ”vidlyftig teori”. Då är det minsann fler i så fall som går rundgång i sina tankebanor.

      1. ”Vem vet om 20 vittnen haft fel och Stig har rätt i vissa delar. Vad kan värderas och hur? Det är ju på grund av värdering av olika vittnesuppgifter som gjorde att man anklagade Stig. Och då är det ju sånt här man behöver analysera och kontrollera.” skriver du, VVA. Källmaterialet – polisförhören, polisrapporterna och tingsrätts- och hovrättsförhören m.m. – är allmänt tillgängliga, så det är bara att du läser dem och sedan värderar varje utsaga utifrån sina respektive meriter. Om du därefter (dvs. inte nu dessförinnan) kommer fram till att mördaren inte sprang upp för trapporna får du gärna redovisa hur du kom fram till det. Lycka till.

    2. Eftersom VVA inte synes läsa primärkällorna diskuterar ni något som inte hänt, något som är beklagligt, särskilt som det är tidsödande i onödan. Engström säger inte alls ”tydligt” i något polisförhör att ”dom” sprang någonstans. Inte 1 mars, inte 10 mars (där Engström ska ha frågat Lisbeth om en man, i singular), inte 11 mars och inte 25 april (”åt vilket håll sprang han”) – och inte heller i domstolarna. Lisbeth använder dock, enligt Engström, ”dom” om skytten (”dom har skjutit mig också”). Enligt Engström (25 april) ska dock även Anna H ha använt detta uttryckssätt (”Vet du vem det är dom har skjutit”). Jag tolkar det som ett bildligt uttryckssätt snarast, men Madams förklaring kan förstås också vara den riktiga. Redan på grund av att Engström aldrig nämnde att Lisbeth ”uppfattat att ‘dom’ springer in i gränden” faller Engströms egen utsaga som indikation på att fler än en person sprang in där.

      Att signalementen misstämmer är knappast någon indikation på annat än att det mänskliga minnet inte är perfekt. Särskilt vanskligt var det förstås att rättegången mot Christer Pettersson hölls långt efter mordet; vad Hans J säger i hovrätten förstår jag inte riktigt relevansen av. Vilken tillförlitlig person har sett två personer med olika signalement springa in i gränden? Charlotte, som inte hördes grundligt om saken, är knapphändig med informationen. Leif L nämner Engströms språngmarsch – och rentav motivet för den (!) – i tingsrätten, då han alltså plötsligt minns Engström, som han inte mindes alls 1986. Skulle man tro hans utsaga kan man ju dock utesluta Engström som mördarförföljare, eftersom han kom för sent till platsen. Ytterligare en observation har gjorts av ett virrigt vittne, på håll. Ingen utsaga är tydlig. Man kan ju tycka att t.ex. Inge M, Anna H, Anders B eller Jan Åke S borde ha kommit ihåg en andra springande man. Jag ser inte alls hur Hans J:s eller någon annans observation innebär att det ”måste vara två som springer in i gränden”, eller ens vore ”mycket sannolikt att det är så”. Varken polisutredningen eller domstolarna eller, såvitt jag känner till, någon annan fackmannamässigt gjord analys av brottet har funnit något sådant rimligt. (Även om utredningen är bristfällig håller jag den högre än Youtubekommentarer.)

      Jag håller med Madam om det där med rundgång, och skulle i övrigt vilja uppmana VVA att hålla sig till den devis h-n själv förordar: ”keep it simple”. Bevisbördan ligger som sagt på den som påstår något och aldrig på någon annan, utom när legala bevisregler gäller, som att ett åtal ska vara styrkt bortom rimligt tvivel. (Om jag här, dvs. inte som åklagare i en rättssal, påstår att Christer Pettersson inte kan ha begått mordet eftersom han blev bortrövad av ett flygande tefat kl. 23:19 på mordnatten, har jag naturligtvis bevisbördan för detta vansinne, oaktat att min teori skulle frikänna Christer.) Man bör inte blanda ihop rättssystemets regler med debattens regler. Här gäller endast att göra sin teori mer sannolik än andra tänkbara teorier. Jag känner mycket väl till officialprincipen, men ser inte riktigt hur åklagaren kan förväntas ha utrett teorin om att Engström förföljt mördaren. Denne har inte till polisen sagt eller ens indikerat att han gjort det, och inget vittne har påstått att han gjort det heller. Det som finns är vaga minnesbilder från kollegor och en ointresserad hustru, upptagna mycket långt efteråt. Det blir inte mycket soppa på den spiken.

      1. Johan M;

        Jag har nu inte påstått något annat än ”dom” som, enligt Stig, ska ha uttalats till Stig av primärkällan Lisbeth. Läs även tidigare svar till Madam. Jag har heller inte hänvisar till någon källa så ta det i så fall som det är. Det är ett kort hypotetiskt resonemang, liknande Gunnar Walls mötesscenario (som jag erkänner mig vara lite dåligt påläst kring). Det finns i princip inte fakta som visar vare sig det ena eller det andra, oavsett vad vi än hävdar. Det tog, utan att nu kontrollera primärkällan för detta, Gunnar Wall upp i början av sin bok. En del tar det som fakta att mördaren förföljdes av Lars J uppe på David Bagares gata. Det gör inte jag. Vad finns för bevis att mördaren sprang på David Bagares gata? Att Yvonne såg mördaren? Hur många såg ens mördaren springa uppför trappan? Svar: ingen. Lars J såg inte vem som sköt och Hans J gjorde lite annat innan han såg mördaren springa upp. Det hävdade Hans på rättegången. Så då vet vi ju inte om mördaren sprang på David Bagares gata oavsett om Stig sprang där eller inte. Det kan även ha varit två personer (eftersom Stig påstått detta) som sprang in i gränden (utan att diskutera när detta i så fall skedde). Stig påstår att han blivit förväxlad och att man tagit fel signalement. Hur? Då behöver man väl först reda ut om det kan vara så som Stig påstått. Han är väl också ett viktigt vittne om han, kommit fram när han påstår att han kommit fram till brottsplatsen. Och det finns ju förklaringar från anhöriga, kollegor och bekanta om att han uttryckt sig på liknande/annat sätt till dom. Så då får man lov att ta det på allvar och reda ut det? Åter igen: hur många har sett mördaren springa uppför trapporna? Ingen.

        Krister Petersson kunde inte komma runt Stig, som du kanske känner till. Det är ju själva kärnan i problemet jag diskuterar här. ”Anklagelsen vilar således enbart på det faktum att Engström bevisligen befann sig i närområdet när Olof Palme mördades, att han uppenbarligen ljög om vad han hade haft för sig och att hans utseende stämde överens med vissa vittnesuppgifter.”, enligt Lars Borgnäs. ”Engström kommer inte att kunna hävda sin oskuld inför rätta och ifrågasätta hållfastheten i Peterssons argument. Jag tar därför på mig att visa att det finns ett annat sätt att tolka vittnesuppgifterna än Peterssons.”

        https://www.svd.se/a/opX1AW/sa-skulle-stig-engstrom-ha-kunnat-forsvara-sig

        Det är, som jag tidigare uttalat, detta scenario som jag fortfarande diskuterar.

        Men jag går ju inte riktigt med på Lars Borgnäs tankar om flykten från Tunnelgatan. Jag ser det mer rimligt som att Stig, så som han hävdat, befinner sig på Sveavägen, 20 meter från mordplatsen.

        Jag har en annan hypotes än Lars Borgnäs, som jag anser är rimligare utifrån vad andra berättat om Stig, bl.a. i förhör. Den stämmer även ganska bra in i en större teori jag har om mordet. Men då behöver man reda ut vad Stig har haft för andra möjligheter än att var mördare, helt genomärlig och mytoman. Jag tror inte man knappt kan bevisa något om Stig. Men jag kontrollerar om man kan utesluta om det verkligen kan vara så här. Kan man utesluta att Stig inte sprang in i gränden och förväxlats som mördare? Kan man inte det så styrker det en annan teori kring en möjlig, tänkbar gärningsman.

        För att ens komma fram till någon tänkbar gärningsman behöver man kanske först öppna utredningen. Utan något mordvapen att komma med behöver man först öppna upp möjligheten att komma runt Stig. För att ens hitta ett mordvapen och en mördare behöver man kanske först och främst försöka utreda vad som hände.

        Jag kanske går rundgång i mina tankebanor, det är lätt hänt i detta fall. Jag vore inte den förste. Men jag vågar i alla fall ifrågasätta om jag själv gör det till skillnad mot många andra. Det är kanske en bra början. Kanske ett tips till fler att fråga sig?

        1. Gunnar hänvisar till och diskuterar (givetvis) primärkällor hela tiden (bl.a. Anders B:s förhörsutskrifter angående mötesscenariot). Det gör ju alla journalister. Någons sammanfattning av en förhörsutskrift i en bok är (på sin höjd) en sekundärkälla. Det jag kritiserade var att du skrev att ”Stig nämner tydligt att hon uppfattat ‘dom’ springer in i gränden”, fastän Lisbeth (enligt Engström) ju aldrig säger något sådant. Ett påstående blir inte bättre för att man låter bli att ange källa – tvärtom. Det är skillnad mellan lösa spekulationer och förslag och teorier grundade på fakta.

          Du påstår att Stig påstått att två personer sprang in i gränden. Det har han aldrig sagt. Han har talat om poliserna och sig själv, aldrig om mördaren eller ett förföljande vittne.

          Mördaren försvann in i gränden efter skotten. Om man menar att mördaren inte är den som Hans J och Lars J sett strax efter skotten, måste man rimligen förklara vart mördaren tog vägen. Så vart tog han vägen? Varför ser inte Inge M, Leif L, Anna m.fl. att Engström dyker upp och förföljer mördaren i detta initiala skede? Har Lars J alltså missat mördaren? Detta måste du (och Borgnäs) förklara. När fler vittnen anslutit och poliserna gett sig av in i gränden kan jag köpa att vittnena inte uppmärksammar Engström som tar sig in i gränden. (Eller så såg de detta men tillfrågades inte av polisen.) Men i inledningsskedet hade vittnena uppmärksamheten fäst vid mordplatsen.

          Jag förstår inte varför man skulle behöva kunna ”utesluta” att Engström förföljde gärningsmannen. Både åklagare och debattörer laborerar med sannolikheter och inte med absoluta sanningar. Alternativet att Engström agerat ungefär som han påstått är inte vederlagt, som jag ser det. Lars J själv utesluter en mördare som sprang åt ett annat håll. Att han skulle ha missat mördaren och alla vittnen missat Engströms förföljande synes mig så osannolikt att jag för egen del så när som utesluter din teori. Mycket sen hörsägen trumfar inte ögonvittnen.

          Och Engström har ju som sagt aldrig ens påstått att han förföljt mördaren in i gränden, bara att han sprungit samma väg senare och råkat bli förväxlad av något vittne. Du menar att man bör ”lita på Stigs uppgifter tills motsatsen kan bevisas.” En sådan placering av bevisbördan i debatten är, enligt min mening, orimlig. Men om du anser att man ska tänka så förstår jag faktiskt inte varför du ihärdigt förfäktar en teori som går stick i stäv med det som Engström berättat i fyra polisförhör och två gånger under ed.

          1. Johan M;

            Jag prioriterar att försöka svara på några frågor du kom med.

            Du skriver: ”Det jag kritiserade var att du skrev att ”Stig nämner tydligt att hon uppfattat ‘dom’ springer in i gränden”, fastän Lisbeth (enligt Engström) ju aldrig säger något sådant. Ett påstående blir inte bättre för att man låter bli att ange källa – tvärtom.”

            Tack för att du uppmärksammar detta. ”Dom” har inte denna betydelse. Det var fortfarande bara ett kort hypotetiskt resonemang som jag uppskattar blir kritiserat.

            Du skriver: ”Mördaren försvann in i gränden efter skotten.”

            Ja, det är ju fakta så där är nog vi och alla andra överens.

            Du skriver: ”Om man menar att mördaren inte är den som Hans J och Lars J sett strax efter skotten, måste man rimligen förklara vart mördaren tog vägen. Så vart tog han vägen?”

            Ja du, vart mördaren tog vägen? Du tycker jag som glad, oavlönad amatör ska behöva svara på en av frågar som myndigheterna med så mycket resurser i 34 år gick bet på? Egentligen är det väl bara mördaren som vet. Annars hade väl mordet varit löst. Allt annat är spekulationer från början till slut. Och det är ett ju problem, anser jag som hederlig skattebetalare. Vi vet än idag inte var mördaren tog vägen. Vad fick vi för pengarna vi la ut under årens lopp? En skrattretande powerpoint presentation gjord av någon högstadieelev, som läst en bok av Thomas Pettersson. Sen har jag givetvis mina spekulationer och teorier kring det med, men det avböjer jag att få kommentera (med hänsyn till om jag kan ha fel).

            Lars J (18/3-2020) uttryckte såhär:

            ”Därför vill jag nu informera er om att det vittnesmål jag gett inte betyder att jag är säker
            på att det var gämingsmannen som jag såg komma springande. Det kan ha varit han,
            men det kan också ha varit en annan person. I så fall var det en person som dödade Olof
            Palme och en annan som jag såg springa uppför trapporna.
            Stockholm den 18 mars 2020”

            Och om nu inte Lars J längre är säker på att Lars J såg mördaren så kan väl ingen annan heller längre vara säker på att Lars J såg mördaren? Då kanske man behöver försöka att ta reda på det, menar jag med ”min” teori. Borde man inte undersökt just detta redan i april 1986? Jag tycker, troligen i likhet med Lars Borgnäs, att det är lite underligt med alla som tror sig veta bättre än Lars J i denna fråga.

            Men du verkar trots allt veta bättre vad Lars J ser än Lars J själv.

            Du skriver: ”Varför ser inte Inge M, Leif L, Anna m.fl. att Engström dyker upp och förföljer mördaren i detta initiala skede?”

            Jag menar ju att det kanske är just det en (hel) del kanske gör. Då har vi plötsligt väldigt många osäkra uppgifter. Fast å andra sidan fanns det väldigt många osäkra vittnesuppgifter redan innan.

            Du skriver: ”Har Lars J alltså missat mördaren? Detta måste du (och Borgnäs) förklara”

            Bra fråga. Borgnäs läser troligen inte detta och kan besvara din fråga just här. Men jag ska (åter) försöka förklara. Just detta steg hoppade ju utredarna tydligen över i utredningen efter spekulationerna inne i Palmerummet i april 1986. Så det måste jag ovilligt erkänna att just detta vet nog varken Lars J, Borgnäs eller ens jag. En tröst är att det vet nog inte ingen annan än mördaren heller. Jag menar, med min teori och slutsatser att just detta bör ju polisens utredare verkligen försöka reda ut och säkerställa om Lars J verkligen sett mördaren springa uppför trapporna eller inte. Annars blir det nog ganska svårt att lösa mordet. Och det är ju bara konstatera att så också blev det.

            ”När fler vittnen anslutit och poliserna gett sig av in i gränden kan jag köpa att vittnena inte uppmärksammar Engström som tar sig in i gränden. (Eller så såg de detta men tillfrågades inte av polisen.) Men i inledningsskedet hade vittnena uppmärksamheten fäst vid mordplatsen.”

            Jag menar ju att de kan ha förväxlat Stig med mördaren, det är ju grunden i teorin. Stig har ju själv uppgett att ”det signalement, som har lämnats på en man i mörk rock, kan gälla honom själv.” (1/3-86). Har vittnen uppgett mörk rock, så menar Stig att de kan ha förväxlat mördaren med honom.

            Men då lär ju många ha sett Stig strax efter skotten, eftersom, som du själv uttrycker det, att ”i inledningsskedet hade vittnena uppmärksamheten vid mordplatsen”.

            Hur skulle de ha förväxlat mördaren med Stig? Svara gärna på den frågan. Skulle andra vittnen få för sig att mördaren förföljer poliserna in i gränden? Det låter otroligt osannolikt i mina öron. Kan någon ge en rimlig förklaring till detta? Annars sprang Stig in i gränden vid ett tidigare skede än han påstått, tänker jag.

      2. Johan M:

        Tack för ordningens återställande. Jag syftade ju på vad Engström reläar från Lisbeth P, men det slog mig inte att hon då faktiskt inte talar om flykten utan om skotten. Det gör kanske ingen skillnad i sak för min invändning, men rätt ska vara rätt.

        Tror dessutom du kan ha helt rätt om det bildliga i uttrycket ”dom”, dvs att det används ungefär som ”man”. Särskilt som LP i det läget inte har en aning om hur många som kan ha tagit del i mordet och väl instinktivt har skäl att tro att det kan ha varit flera inblandade oavsett hur många som var vid själva mordplatsen (pga iakttagelsen vid hemmet och/eller det mycket rimliga antagandet om ett politiskt attentat).

    3. Madam;

      Men ett tecken på att jag kanske ändå inte går rundgång i mina tankar i det stora hela är trots allt baseras på den, av Per Wallander (i Palmemordspodden) hårt kritiserade Lars Borgnäs, som jag själv menar inte kan anses vara helt oerfaren kring mordet på Olof Palme. Dessutom lär journalisten Lars Borgnäs även ha en juristexamen i bagaget. Det har inte jag (även om jag ju har läst lite juridik jag med).

      Jag grundar ju en stor del av min teori på Lars Borgnäs ena teori om Stig Engström. Det är med andra ord Borgnäs som gjorde det hårda jobbet bakom min teori. Varför uppfinna hjulet två gånger, tänker jag. Man kan säkert ha fel i vissa detaljer, bara mördaren visste/vet nog exakt vad som hände. Men om man tänker ur det stora hela. Jag tror ju att Borgnäs kan Palmemordet bättre än mig. Men han kan samtidigt ha råkat hamna i rundgång i sina tankebanor (det Per Wallander kritiserade han för). Men det behöver inte ödelägga alla Lars teorier för att man fått lite kritik. Det kanske bara behöver justeras lite utifrån andra perspektiv?

      Så här skriver Borgnäs i slutet av sin bok (e-bok, Olof Palmes sista steg – i sällskap med en mördare”, 2020), hoppas att det är godtagbart att jag citerar så stort stycke. Det känns angeläget för att förklara min egna teori:

      ”Min teori om att det var Stig Engström som sprang uppför trapporna men att han inte var gärningsmannen är naturligtvis omvälvande. I över 30 år har det varit ett axiom att mördaren flydde upp på åsen. Det axiomet har byggt på vittnet Lars J:s observation av den springande mannen. Men hans slutsats var just bara en slutsats, han såg inte vem som sköt Olof Palme och kunde inte veta om det var samme man som sprang uppför trapporna.

      Det finns också en annan omständighet som talar för att den man Lars J såg komma fram bakom baracken inte var mördaren. Det handlar om akustik och vad som var möjligt att höra i den position och ljudmiljö där Lars J befann sig.

      I polisförhören uppgav han att han hörde de springande stegen på andra sidan byggbaracken direkt efter eller samtidigt som kvinnan borta vid mordplatsen, alltså Lisbeth Palme, hade ropat sitt ”Nej vad gör du?”
      Lars J stod ett 60-tal meter från mordplatsen, skymd från denna och den springande mannen av den höga byggbaracken. Det var livlig trafik ute på Sveavägen, ljuset hade just slagit om till grönt innan skotten föll. I den ljudmiljön kan Lars J omöjligen ha uppfattat ljudet av steg bakom baracken innan den springande mannen var högst något tiotal meter från honom.

      Om han hörde stegen så tätt inpå skotten som han uppgett måste den springande mannen alltså ha befunnit sig minst ett 30-tal meter inne på Tunnelgatan när mordet skedde.

      Det var således där, tror jag, som Stig Engström stod i mordögonblicket. Han såg mordet ute på Sveavägen och såg gärningsmannen komma springande åt sitt håll.”

      Resonemanget Borgnäs har här är ju inte helt fel, tänker jag. Det är ett väldigt klokt resonemang utifrån fakta vid brottsplatsen. Det märks att Borgnäs har viss en juristkompetens i bagaget. Borgnäs fick även Lars J att fundera lite kring sina slutsatser om gärningsmannen och då författa ett dokument om att han inte var säker på sina uppgifter, innan utpekandet av Stig Engström. Men jag drar bara lite andra slutsatser än Borgnäs utifrån de uppgifter som bl.a. Thomas Pettersson gav i sin bok och från Lampers olika slutsatser med kommentarer från Gunnar Wall och ytterligare kommentar på det av Lampers. Med tankar kring utredningen från Axberger. Med insikter från Robert Ressler. Utifrån vad vittnen påstått. Bland en hel del annat. Man måste slå ihop alla experters tyckande och tänkande men ändå försöka dra egna slutsatser ibland. Om det finns en enorm kompetens där ute – varför inte försöka använda den?

      För då har vi förhoppningsvis börjat komma lite närmare sanningen, tänker jag. Det som borde ha skett i april 1986, under en rekonstruktion som Stig fick lov att göra på eget initiativ, och sedan bli kritiserad av både polis och åklagare (34 år senare). Något som t.om. skulle användas mot honom i utpekandet av honom som mördare.

      Det finns alltså en stor skillnad mellan dessa två olika teorier som jag och Borgnäs har. Jag tror snarare att Stig befann sig där han hela tiden påstod att han befann sig: 20 meter från mordet men på Sveavägen och att han kan ha gjort så som anhöriga och bekanta påstått att han sagt.

      Vad är det ”vidlyftiga” i denna teori?

      1. VVA:

        Jag tycker Borgnäs olika resonemang kring Palmemordet tenderar att vara helt snurriga, inklusive det som lades fram i senaste boken, så jag kommer tyvärr inte ändra mig med anledning av den hänvisningen.

        Jag har dessutom synnerligen begränsat förtroende för Borgnäs — eller någon annans — förmåga att flera decennier i efterhand precisionbestämma stegekon och akustik kring byggbarackerna på Tunnelgatan. Om man har besökt platsen vet man att detta är en liten gatstump och att det faller på sin egen orimlighet att där ska ha rusat runt en massa människor som springer förbi varandra oupptäckta — förutom allt det andra orimliga, t ex att SE skulle ha ränt omkring där och sedan hittat på en helt annan och mycket mindre intressant vittneshistoria.

        Din/Borgnäs teori förklarar i princip ingenting, har inget stöd i källorna, och skapar extremt många nya frågetecken och långsökta komplikationer. Teorier som fungerar på det viset är inte bra teorier.

        Nu har jag redovisat min inställning i den här frågan och jag tror inte vi kommer längre, så tack för mig. Du får gärna fortsätta om du vill, men jag nöjer mig med detta. Allt gott i övrigt.

        1. Jag håller med Madam här. Borgnäs olika teorier i närtid har även bemötts av Gunnar, bl.a. på https://gunnarwall.wordpress.com/2020/04/06/har-lars-borgnas-ratt-nar-han-omtolkar-forloppet-pa-sveavagen/. Jag tycker alltid att Borgnäs, även i äldre tv-sändningar och skildringar, har känts som en som blir salig på sin egen tro och inte riktigt tar in andra perspektiv. Han är ingen galenpanna, som så många andra som t.ex. på Youtube diskuterar Palmemordet, men han synes söka bekräfta de teorier som passar honom, lite som Proletären en gång gjorde. (Det gäller inte bara här, utan även beträffande t.ex. da Costa-fallet, där han hemfaller åt samma metoder som Thomas Pettersson om Engström, enligt min ringa mening och minnesbild.) Att även juridiskt skolade personer kan vurma för teorier och driva dem långt har man kunnat se i t.ex. Quick-fallet, så juridisk skolning är inte ett ”botemedel” mot tunnelseende.

          Att Borgnäs försökt påverka det centrala vittnet Lars J, 30+ år efter mordet, något som framgår av Lars J:s brev till Palmeutredningen 2020-04-17, anser jag inte talar för dennes (Borgnäs) journalistiska integritet. 1986 var Lars J tydlig. Det verkar helt enkelt inte finnas utrymme i hans berättelse för att två springande personer i sekvens. När han hörde mannens steg ”så följde [han] med huvudet åt ljudriktningen” (1986-08-27). ”Förstod du då att den här personen som kom springandes vars steg du hörde, kunde haft med det inträffade och göra?” besvarar han med sitt jakande ”Jaha”, och svarar jakande på ”Det förstod du meddetsamma?”. (1986-04-04) ”Är det möjligt att någon kan ha vikit ner Luntmakargatan norrut enligt ditt förmenande?” besvarar han med ”Inte möjligt. […] Skulle …. ha hört av det […] inget steg vek av åt något håll.” (1986-08-27). Den mycket försiktige Lars tvärsäkerhet på just dessa punkter anser jag är värda att ta fasta på. Lars måste ju ha haft bättre möjligheter att bedöma akustiken aktuell kväll än vad Borgnäs har 30+ år senare, och han uppfattade det uppenbarligen som att mördaren sprang in i gränden och som att ingen annan vek av åt något håll.

          Jag tycker dessutom inte att Lars J:s signalement räcker för att slå fast att han sett Engström. Lars såg en mansperson som var kraftig över axlar och rygg (1986-03-04). Han har fått ett intryck av en dunjacka eller täckjacka eller en jacka av något slag, eller i alla fall ett mörkt klädesplagg (1986-03-01, 1986-04-04, 1986-05-16). 1986-03-04 säger han ”ett mörkt plagg typ jacka eller rock”, och var redan då osäker på täck- eller dunjacka. Han sade ”sig heller inte kunna minnas om han såg om plagget räckte ner över benen på mannen”. Han fick även intrycket av en keps eller något som liknar en keps (1986-03-01, 1986-04-04). Det som ”dök upp i skallen var keps” (1986-04-04). Kepsen tror han ”var mörk eftersom han inte särskilt lade märke till den” (1986-03-04). Här kan beaktas att han i tingsrätten säger att detta med kepsen eller något kepsliknande ”är mer ett allmänt intryck än en direkt synintryck”. ”Jag skulle inte känna igen honom. Jag ser bara en kraftig ryggtavla” (1986-04-04). Signalementet är alltså väldigt vagt. Det kan stämma in på Engström men också på så gott som vem som helst.

          Frågan är som sagt vad du har för belägg för din tes, VVA, inte huruvida den är ”vidlyftig” eller inte. Frågan är inte heller om Engström ”kan” ha gjort som du påstår, utan om det är ett sannolikt scenario. Eftersom du inte verkar ha läst förhören med Stig Engström och Lars J – eller ens förhören med Hans J, ett vittne som du åberopar – förefaller det fruktlöst att fortsätta diskussionen till dess du gjort det. Man måste utgå ifrån källmaterialet och kan inte spekulera fritt utifrån författares sammanfattningar och teser, inspelade tingsrättsförhör och egna tankar. Sammanfattar man din teori bygger den (enligt min uppfattning) på ”possibiliter ergo probabiliter”-resonemang, en skev bevisbördeplacering och på utsagor av Engströms fru och kollegor långt efter mordet. Engström har aldrig sagt till polisen eller i domstolarna att han förföljt mördaren, och har knappast haft skäl att ljuga om han nu hade gjort det. Din teori förblir ett sandslott till dess du har källmaterialet att backa upp den på ett konkret sätt. Mer text betyder inte bättre argument. Läs förhören och sammanfatta sedan din teori utifrån källorna, på ett koncist och lättfattligt sätt, utan utsvävningar om förvaltningsrätt och juridik etc. etc. Först när du har gjort det är teorin värd att ta på allvar.

          1. Johan M:

            Skriver under på varenda ord här och är särskilt glad över att det tydligen fanns ett latinskt uttryck för just denna poäng, som ideligen behöver göras i SE-sammanhang.

          2. Johan M; (och Madam)

            I den länk du angav (som jag redan innan varit inne och tittat igenom) läser jag ingenstans, vad jag sett även nu när jag läser det lite snabbt, om det tillägg i boken om Skandiamannen och den teori som där då presenterades. Citera gärna detta om det finns något jag missat. Men Gunnar Wall påpekade däremot följande i sin recension av Borgnäs:

            ”Den slutsats som är naturlig att dra redan utifrån vår korta genomgång av några förhörsprotokoll är att sådana måste läsas med viss försiktighet. Det finns stort utrymme för slarv, misstag och minnesfel. Och det gäller i synnerhet om vi letar efter sådana detaljer som inte står i fokus för förhören.”

            Borgnäs (2020) skriver i början av boken bl.a. att ”När Olof Palme sköts till döds på fredagskvällen den 28 februari 1986 var han tveklöst Sveriges mest hatade man.”. Det är ett exempel som jag inte håller med om bland mycket annat som står i boken. Det är ju beroende på vem man frågar om Palme vara hatad eller inte. Jag anser inte det och jag tror inte ens att det ligger ett ”Palmehat” bakom mordet. ”Min” teori handlar snarare om att Palme utsetts till syndabock för mördarens egna personliga misslyckanden. Den delen av teorin baseras delvis på tankar och kommentarer av Robert Ressler i SOU 1999:88 och GMP från 1994 (observera att jag har läst igenom båda två, inklusive del av källmaterialet till GMP).

            Du skriver: ”Den mycket försiktige Lars tvärsäkerhet på just dessa punkter anser jag är värda att ta fasta på.”

            Jag har redan läst detta många gånger och har för mig att jag påpekat något kring detta i något tidigare inlägg i annan diskussion. Så jag har läst det vid flertalet gånger och tagit in det i min bedömning. Det ändrar inte min nuvarande bedömning.

            ”Lars måste ju ha haft bättre möjligheter att bedöma akustiken aktuell kväll än vad Borgnäs har 30+ år senare”

            När jag plockar russinen ur kakan medan jag plockar citat ur någon i ämnet relevant bok, så betyder det inte nödvändigtvis att jag samtidigt äter upp hela kakan eller ens citatet som Borgnäs, Axberger, Lampers, Hages, Resslers, Walls eller någon annan bok. Du drar förhastade slutsatser, anser jag. Jag jämför olika bedömningar med varandra och drar egna slutsatser utifrån en samlad bedömning av olika uppgifter. Sen kan jag, som alla andra, ibland dra förhastade slutsatser.

            Jag bedömer, som jag nämnt tidigare, inte Stigs placering på samma sätt som Borgnäs. Jag bedömer inte akustiken på samma sätt som Lars Borgnäs. Jag drar inte samma slutsatser. Däremot finns liknande tankegångar. Men jag tror inte på någon konspiration utan jag tror det handlar om en ensam agerande gärningsman, tills annat är bevisat. Så när du/ni kritiserar Borgnäs bedömning kring detta så kritiserar ni ju inte hypotesen som jag framhäver. Mitt resonemang kring Stig är dock likartat. Det är inte enbart mina tankar utan andra (kompetenta) personers tankegångar och resonemang. Men sen tror jag, som du också är inne på, att Borgnäs kan ha låst fast sig vid vissa tankebanor precis som du och alla andra som anser att mördaren måste vara den som Lars J ser springa uppför trappan.

            Det jag ifrågasätter, precis som man gjorde i Palmerummet i april 1986, är om det verkligen måste vara så. Det ifrågasättandet är jag inte ensam om. Så ”omvälvande” som Lars menar (eller ”vidlyftig” som Madame anser, är inte en teori om att Stig sprang uppför trapporna utan att vara gärningsmannen. Det pratades om detta 1986 och dåvarande spaningsledaren ansåg detta vara fullt möjligt.

            Jag ifrågasätter även Borgnäs (2020) slutsats i Appendix 2 (Skandiamannen) som lyder: ”Slutsatsen måste bli att Engströms historia är uppdiktad. Det gick inte till som han berättade.”.

            Det anser jag kan vara en förhastad slutsats. Det är ju nödvändigtvis inte så, enligt min uppfattning. Det är sällan någon talar sanning till 100% till alla denne träffat. Snarare beror det på för vem han berättade denna historia till, hur detta sen berättas och hur det tolkas av den man berättat till, det visade Gunnar Walls intervju och bedömning;

            ”Vad gäller frågan om att Stig Engström skulle ha sagt att han förföljde mördaren säger Fredrik till mig [Gunnar Wall]: ”Jag minns bara att han sa att han hade sprungit åt det hållet som mördaren flytt. […]
            Det skulle, kan man tycka, onekligen vara märkligt om Engström direkt före eller efter polisförhöret gav en helt annan version till kollegorna.
            Men förutom att Lars Olof Lampers ibland alltför lättvindigt tenderar att godta påståenden om Engströms lögnaktighet finns det några andra saker i hans bok som jag tycker är angelägna att stanna upp inför.
            Det är sådant som inte strikt har att göra med bevisningen mot Stig Engström men som är desto mer viktigt när vi ska försöka förstå vad som hände under mordkvällen.”

            https://gunnarwall.wordpress.com/2021/04/22/borjan-till-upprattelse-for-stig-engstrom-i-ny-bok-om-mordkvallen/

            Så det handlar om tolkning, något som Axberger (2022) var inne på. Men om man läser en längre bit av förhöret med FT, som finns här:

            https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/06/den-osannolika-mordaren-uppdaterad-har-nagot-viktigt-tillkommit/

            Så tolkar jag att FT åter upprepar påståendet att Stig inne på Skandia har sagt sig förföljt mördaren:

            ”Jag vet att jag var där på minnesstunden och att Stig Engström var det. Då sa han att han hade sprungit efter mördaren, åt det håll som mördaren försvann. Och han sa också att det signalement som polisen gått ut med först, det var hans signalement och inte mördarens.”.

            Ser man hur Stig agerar på rekonstruktionen så bildmässigt kan man nästan tolka det som så. Och det är ju bland annat då som jag utifrån min synvinkel tänker att t.om. Gunnar Wall kan ha råkat dra en förhastad slutsats kring Stig. Men om det vore så – vem har inte gjort det i så fall? Det är kärnan i min kritik mot utredningen.

            Det anser jag därför vara värt att satsa våra skattepengar på att undersöka och utreda när det gäller en allvarlig, offentligt finansierad anklagelse mot någon, som att denne genomfört ett iskallt mord på en statsminister. Det vore tragiskt om det inte var så, både för Stigs anhöriga och Olof Palmes anhöriga. Och inte minst för förtroendet för vårt rättssystem. Då kanske Axberger (2022) får svaret på sitt sökande.

            1. Jag kan konstatera att du sedan du skrev detta börjat återge förhören i dina resonemang, vilket är ett framsteg. Givetvis är utskrifter behäftade med fel, men en rigorös tolkning av 35:1 OSL från Polismyndighetens sida gör att vi inte kan lyssna på förhören förrän vittnet avlidit, något som är sorgligt. Gällande FT är hans utsaga långt senare inte belägg för mycket alls. Och tar man den ordagrant stämmer den ju med Engströms ständiga utsaga.

              1. Johan M: ”Gällande FT är hans utsaga långt senare inte belägg för mycket alls.”.
                Som Wall konstaterat så är det “sådant som inte strikt har att göra med bevisningen mot Stig Engström men som är desto mer viktigt när vi ska försöka förstå vad som hände under mordkvällen.”. (https://gunnarwall.wordpress.com/2021/04/22/borjan-till-upprattelse-for-stig-engstrom-i-ny-bok-om-mordkvallen/)
                Gunnar Wall menar, lägg detta på minnet, att ”Fredrik Thelin [FT] var mycket tydlig med sina svar. Jag återger här det väsentliga ur vårt samtal och har givetvis kollat med Fredrik att jag uppfattat honom rätt.”
                FT: ”jag har hela tiden varit jättetydlig, både mot Lars Olof Lampers och framför allt mot Thomas Pettersson, att jag egentligen inte har någonting att bidra med förutom några få saker.”
                FT: ”Jag vet att jag var där på minnesstunden och att Stig Engström var det. Då sa han att han hade sprungit efter mördaren, åt det håll som mördaren försvann. Och han sa också att det signalement som polisen gått ut med först, det var hans signalement och inte mördarens.”
                Gunnar Wall summerar sin recension att ”Som framgått anser jag att boken [den osannolika mördaren] innehåller en del allvarliga felaktigheter – plus en illa underbyggd övergripande slutsats.”. (https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/06/den-osannolika-mordaren-uppdaterad-har-nagot-viktigt-tillkommit/)
                Sen skriver du såhär: ”Och tar man den ordagrant stämmer den ju med Engströms ständiga utsaga.”.
                Nej. Om jag nu gör som du och tolkar det ordagrant så drar jag snarare slutsatsen, till skillnad från både Lampers och Pettersson (och Petersson) att Stig Engström sprungit efter mördaren (inte polisen). Det är förstås inget bevis i sig, men det förändrar ju ändå i princip hela bilden kring Palmemordet. Det är, precis som Gunnar Wall nämnde ”viktigt när vi ska försöka förstå vad som hände under mordkvällen.”
                En teori, om att det var vittnet Stig Engström och inte mördaren Stig Engström som sprang uppför trapporna var, enligt Lars Borgnäs (2020) som sagt, “omvälvande”. Men det utgör inget bevis i sig. Däremot stärker det misstankarna om att en oskyldig, avliden person blev utpekad som mördare. Och det är en skandal, med tanke på att det handlat om ett olöst statsministermord, hur utpekandet gick till och med den uppmärksamhet som fallet fick världen över så kan det nog snarare vara århundradets rättsskandal. Det kan beskrivas som “ett av de mest häpnadsväckande beslut” som erfarna brottsmålsadvokater och överåklagare troligen fått ta del av.
                ”Jag [Jan-Anders Hybelius] har varit brottmålsadvokat i 36 år.
                Ett av de mest häpnadsväckande beslut jag fått ta del av under denna tid är chefsåklagaren Krister Peterssons beslut att lägga ned förundersökningen avseendet mordet på Olof Palme och samtidigt peka ut den avlidne Stig Engström som den som mördade Olof Palme.[…]
                I en sådan situation känns det olustigt, rent av stötande, att utan att presentera ett enda konkret bevis peka ut en avliden person som statsminister mördare.
                En person som inte längre kan försvara sig.
                Enligt min uppfattning är chefs­åklagare Krister Peterssons agerande oetiskt.
                Det luktar illa.
                Det luktar rättsskandal.”
                Källa: https://www.advokaten.se/Tidningsnummer/2020/nr-6-2020-argang-86/det-luktar-rattsskandal/
                I en debattartikel i Expressen (15/7-2020) av advokat Peter Althin och förre överåklagare Sven-Erik Alhem:
                ”Under presskonferensen pekade i stället åklagaren – utan några som helst konkreta bevis – ut och namngav den så kallade Skandiamannen som Palmes sannolike mördare.
                Ett sådant rättsvidrigt utpekande från en åklagare med ovillkorlig objektivitetsplikt är helt oförenligt med allt vad rättssäkerhet och anständighet kräver.
                Rättsstaten Sverige sätts i obehaglig gungning. Därtill öppet inför världens medier.
                Grundläggande rättsprinciper måste gälla i alla mål. […]
                Att Palmeåklagaren likväl tog sig rätten att göra så är särskilt märkligt eftersom vi alla har upplevt de katastrofala och rättsvidriga följderna i det synnerligen uppmärksammade så kallade Kevinfallet.
                Där pekades vid en presskonferens två minderåriga pojkar grundlöst ut som skyldiga till ett barns död. De utpekade gärningspersonerna, liksom deras anhöriga, fick leva med konsekvenserna av det rättsvidriga utpekandet under cirka tjugo års tid.
                Sedan en ny utredning därefter kommit fram till att de utpekade barnen var oskyldiga har ett skadeståndsärende nyligen aktualiserats.
                Källa: https://www.expressen.se/debatt/rattssakerheten-hotad-efter-utpekandet-av-skandiamannen/
                FT bidrog ju med en mycket viktig uppgift om Stig Engström, om jag tar honom ordagrant: ”han hade sprungit efter mördaren”. Inte polisen. Jag håller med dessa herrar, det luktar rättsskandal lång väg, hur utpekandet gick till, med tanke på bristande bevisning samt de uppgifter som framkommit i olika förhör och inte minst – bristande kompetens.
                Lägg det här på minnet: utredande är en process som ställer krav på såväl kreativa inslag (ex. Borgnäs och Holmérs olika teorier), som logisk (ex. Resslers GMP-analys eller Axbergers slutsatser kring utredningen) och källkritisk prövning (ex. Walls ifrågasättande). Sen gäller det att göra en helhetsbedömning utifrån det, som Wall (2021, förordet) beskriver ungefär såhär: “Bakom ett enskilt till synes okomplicerat påstående från min sida har det har det kanske funnits ett halvdussin olika källor som varit mer eller mindre trovärdiga och mer eller mindre inbördes oeniga.”.
                Gunnar Wall (2021) skrev ju följande: “Kommer de att hålla fast vid den gamla intrimmade byråkratiska reflexen att under inga förhållanden titta åt olämpligt håll? Eller kommer deras nyfikenhet, rättsskänsla och allmänna professionalism att ta över så att de fördomsfritt börjar leta efter sanningen nu när det politiska utrymmet för en sådan hållning sannolikt har ökat? Och kommer de i så fall att hitta den?”
                Svaret vet vi ju idag och summerades nog allra bäst av tidningen Café den 10 juni 2020:
                “åklagaren Krister Petersson idoga trasslande med presentationsdosan ackompanjerad av en PowerPoint-presentation med ett gäng slides som kändes som att en högstadieelev skulle presentera ett krim-arbete i SO.” och avslutar artikeln med bild på en slide från åklagarens presentation “Det enda vi kan säga är att vi misstänker att han hade ett vapen aktuell kväll”.
                Hans-Gunnar Axberger (2022) menade att när en av riksåklagaren förordnad ämbetsman, utan bevis och med regeringens tysta bifall, sänkte en postum dom över en sedan decennier avliden människa. Det var den svenska rättsstatens slutliga kapitulation inför ett statsministermord den varken förmått förebygga eller utreda.”
                Men som sagt, från advokaternas håll, det här luktar rättsskandal lång väg. En historisk rättsskandal som troligen inte liknar någonting annat, från 1986 fram till dagens datum, med regeringens tysta bifall.
                Kanske kunde man ha dragit några lärdomar från Kevin-fallet. Men inte ännu i alla fall. Kanske om 20 år?
                “– När en medborgare gör fel, till exempel bryter mot lagen, så begär vi att han eller hon ska vara beredd att ta konsekvenserna utav det. Precis samma princip måste gälla staten. Att när staten gör fel så måste också staten ta konsekvenserna av det och försöka ställa till rätta, sa justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) under pressträffen.”
                Källa: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/idag-lamnas-besked-om-ersattning-i-kevinfallet
                Det kanske är dags att politiker börjar slå näven i bordet och ställer krav på sina myndigheter att följa lite lagar och regler, även vid ett statsministermord. Är detta för mycket begärt från en medborgare?

                1. Jag har läst vad Gunnar, Hans-Gunnar m.fl. har skrivit. Gunnar har inriktat sig på tidpunkten för de Engströms utsagor som Thelin åhörde. Du har alltjämt inga belägg för att Stig Engström verkligen sa exakt det som Thelin säger sig minnas väldigt många år senare. Jag betvivlar att de flesta ordagrant kan återge en en månad gammal konversation – än mindre ett år gammal sådan, och förstås tveklöst inte en 35 år gammal konversation. Du lär inte hitta någon minnesforskning som stödjer ett sådant inspelningslikt minne heller. Man minns inte perifera detaljer. ”Inom dessa samhällssektorer [rättsväsen och socialtjänst] återger man ofta samtal i form av referat och citat. Allmänt är det så att en stor del av de olika teman som ett samtal berör glöms bort. Även när vi försöker minnas dem omedelbart efter samtalen glömmer vi hälften, eller mer. Ordagrann återgivning av meningar förekommer nästan aldrig. Vi överdriver, förvränger samt lägger till sådant som aldrig sagts. Vi förväxlar personer och källor och vi tenderar att minnas bäst det som sägs i början av ett samtal. En studie visar att ju aktivare vi är i samtalet, desto fler felaktiga hågkomster har vi – kanske är vi för koncentrerade på det vi ska säga för att minnas?” – docenten i psykologi Bo Edvardsson, som själv forskat på journalmaterial, i Forskning & Framsteg 2002.

                  ”Sprungit efter” kan ju både uttalas och tolkas på åtminstone två sätt. Antingen har Engström sprungit hack i häl eller så har han sprungit samma väg som mördaren, efter att mördare sprang där. Engström själv har sedan 13 timmar efter mordet påstått att han sprang in i gränden några minuter efter mördaren. Inte ens du påstår att Engström förföljt mördaren hack i häl. Men en sådan syntaktisk tolkning är meningslös, eftersom det inte är en utsaga av Engström som vi analyserar, utan en mycket gammal minnesbild av en bekant till Engström. Du har inga belägg för att Thelin bidrog ”med en mycket viktig uppgift”, eftersom det inte finns något stöd för hans minnesbild. Thelins utsaga förblir, som de flesta utsagor i Palmeärendet redan under slutet av 1980-talet, trovärdig men inte tillförlitlig.

                  Nej, att Borgnäs teorier är ”omvälvande” stärker inte någon teori överhuvudtaget. Inte heller försvagas någon teori. En åklagares uppgift är att styrka ett åtal bortom rimligt tvivel, dvs. det ska vara i praktiken uteslutet att brottet gick till på annat sätt än åklagaren påstår (i siffror ~98 % sannolikhet). Blotta påståendet att Engström kan ha sprungit där samtidigt som mördaren vek av någon annanstans är emellertid inte tillräckligt för att skapa något rimligt tvivel, liksom påståendet om rymdvarelsers inblandning inte skapar tvivel. Det måste finnas någon indikation på att mördaren kan ha sprungit någon annanstans för att man ens ska kunna ta detta i beaktande. Huruvida mördaren var Engström eller inte borde vara en separat fråga.

                  Jag är själv inte övertygad om Stig Engströms skuld, och delar Justitieombudsmannens kritik mot utpekandet, men har hittills inte sett något underbyggt argument för att det skulle vara någon annan än mördaren som Lars J (m.fl.) sett. Det du påstår är ju just detta. Att du citerar ovidkommande uttalanden om mordutredningen, utpekandet av Engström, tunnelseende etc. stärker inte din teori. Visa istället hur och varför din teori bäst (eller ens nöjaktigt) förklarar all tillgänglig evidens. Annars håller du dig till ”possibiliter ergo probabiliter” och fortsatt diskussion är meningslös. Jag säger inte att du måste hålla dig strikt till Ekelöf eller Diesen, eller ens tillämpa Bayes sats på frågan, men argumentera måste man väl kunna göra utan textväggar av citat, och med tydliga faktiska källor? Vilka är exempelvis ”de uppgifter som framkommit i olika förhör” som du hänvisar till?

                  1. Johan M;

                    Din fråga: ”Vilka är exempelvis ”de uppgifter som framkommit i olika förhör” som du hänvisar till?”

                    Jag skriver ofta inlägg från en liten mobil. Men jag ska dra några sammanfattande exempel ur några förhör.

                    Som jag tidigare påpekat så förändrar förväxlingsteorin bilden av mordplatsen, precis som Borgnäs också påstod. Jag anser att man behöver det efter att osäkra uppgifter tagits som sanning i över 30 år. Nu kan vi inte längre ta någonting för givet längre, utan nu behövs en ordentlig utredning som är värd namnet.

                    Sprang mördaren raka vägen uppför trapporna? Det måste inte vara så. Det är ett av alla tankefel som kan drabba utredningsarbetet. (Edvardsson, 2003)

                    Lisbeth (1986-03-01): ”Han var iklädd en blå, något litet ”bullig” täckjacka som gick en bit nedanför midjan. Någon annan lade hon inte märke till.”

                    Lisbeth (1986-03-25): ”Gärningsmannen har stirrande blick. […] Han bär mörkblå täckjacka. Den är inte midjelång, inte heller väldigt lång. […] Lisbeth har sedan intrycket att han kan ha stått kvar inne i gränden en stund och stirrat tillbaka på henne.”

                    Lisbeth (1986-05-07): ”Då Palme tittade in mot Tunnelgatan (hon bedömde det till 1-3 minuter senare) såg hon en man som stod ca 75 meter in på gatan. Han stod på norra sidan med ryggen tryckt mot barckbyggnaden och vände ansiktet och stirrade mot henne. Det var mörkt på platsen, men hon tyckte sig se den mannen hade samma stirrande blick, som den hon tidigare iakttagit hos mannen i hörnet av Tunnelgatan.”

                    Lisbeth (1989-01-26): ”Hon har ytterligare en minnesbild ett par minuter efter den första iakttagelsen av en man som stod inne på Tunnelgatan vid den barack som då fanns där. […] Lisbeth Palme har ett intryck av att de tre iakttagelserna rör samme man.”

                    Lisbeth (1989-09-18): ”jag ser in i gränden vid ett annat, senare tillfälle – allting sker ju mycket snabbt, det är svårt att ha tidsuppfattning – står en person med ryggen mot baracken som då fanns inne i gränden … och står med ryggen mot, vänder huvudet … stirrande tillbaka mot den plats där jag står, eller sitter på knä eller så. […] Jag får då en uppfattning att det är samma person. Men det är på ett längre avstånd. […] Jag vet att jag tänkte att det var konstigt att det står en man där och stirrar, och jag uppfattade det som samma man. Men jag kan inte säga att det var så tydligt. Jag hade antagligen inte dragit den slutsatsen om jag inte sett den första stirrande personen. […] Det är en slutsats som jag dragit. Jag uppfattade det så. Min uppfattning är att det är samma person”

                    Stig Engström (1986-03-01): ”Mot denna vägg, såg han en man i 20-års åldern, iklädd mörkblå täckjacka. [..] sade Lisbeth Palme att gärningsmannen hade mörkblå täckjacka.”.

                    Jag kan förstås fortsätta citera ur Stigs förhör och komplettera med iakttagelser som Lisbeth gjorde, men läs gärna själv om du nu inte gjort det.

                    Varför avsluta med egna ord om jag kan låna kloka ord ur den bok som vi båda redan har läst.

                    ”Pusselbitarna är förvisso grova. Och det finns glipor mellan dem. Men på det stora hela går de ihop. I det här fallet stöds också huvudhypotesen om hur det gick till av det viktigaste vittnet, statsministerns hustru.”. (Axberger, 2022).

                    Hoppas att det är tillräcklig indikation på att mördaren kan ha stannat till inne i gränden, innan han kan ha sprungit uppför trapporna – eller tagit någon annan väg. Det är det ju nämligen ingen som vet.

                    Men man kan hursomhelst inte börja en utredning med att plocka bort en viktig pusselbit som man vet hör till pusslet.

                    1. Johan M;
                      Angående viss kritik från din sida och apropå Bo Edvardsson, så menar Edvardsson (2003, s.57) att ”ett centralt begrepp vid bedömningar av människor är ekologisk representativitet (situationsrepresentativitet). […] En bedömning av en människa […] blir mer rättvisande om bedömningsunderlaget innehåller situationer från ett antal olika livssituationer än om det enbart bygger på samspelssituationer med myndighetspersoner.”.
                      Edvardsson (2003, s.143), gick i sin högskolelärobok även igenom tankefelet ”det källkritiska misstaget”:
                      ”Det är nödvändigt att upprätthålla den logiska skillnaden mellan vad någon påstår och vad som är fallet. Dessutom ska grava uppgifter aldrig vidareföras utan noggrann prövning med krav på precisering och replikmöjlighet från berörd. Både för polisutredare och inom psykiatrin är det väl känt att personer kan påstå mycket som inte är sant. Redan 1998 hade exempelvis totalt 95 personer erkänt Palme-mordet (SOU 1999:88).”.
                      Edvardsson (2003, s. 60): ”Tänkbara tolkningar ska listas”, eftersom sakligt tolkningsarbete inte kan ske godtyckligt eller utifrån förutfattad mening, samt att det är viktigt att utredaren är klar över de felmöjligheter som kan uppkomma ”i såväl de inkomna eller tillskapande uppgifterna som i de egna tankegångarna. Tillförlitligheten kan höjas genom preciseringar, bestyrkanden, systematisk replikering, kontroller, oberoende bedömare (som inte påverkat varandra och inte vet om varandras bedömningar) och medvetandegörande av olika felkällor.”. (s. 49).
                      För att sammanfatta: folk kan ljuga och tänkbara tolkningar (som ex. denna) ska listas i en väl utförd utredning, enligt Edvardsson (2003). Exempel på en sådan förutfattad mening kan vara att Stig antingen ljuger till 100% eller talar sanning till 100%, att mördaren sprang raka vägen uppför trapporna, osv.
                      Var Stig enbart en mytoman? Nej, enligt hans närstående som kände honom. Det var inte heller så att utredarna inte kunde binda honom till platsen. Tvärtom. Han fanns ju där och dök inte upp som gubben i lådan någon vecka senare. Talar Stig enbart sanning i alla förhör? Nej, enligt utredarna och flera experter. Och inte med tanke på om han samtidigt menade allvar med att han troligen hade blivit förväxlad med mördaren. Jag menar därför att Stig ger en ”halvsanning” i förhören och att han har två anledningar till detta. Stig uppgav följande i tidningen Skydd & Säkerhet (1992), vilket jag anser kan vara en stark indikation från honom själv att han kan ha berättat en ”halv sanning” kring sitt eget vittnesmål:
                      ”Kanske många i den här affären inte har lust att tala mer än en halv sanning av något skäl. Så blir också bilden av vad som egentligen hände så förvirrande och så oklar för gemene man.”
                      Det är ju denna ”förvirrande” bild, som Engström påstår, som förändras med denna alternativa tolkning. En alternativ tolkning som jag kallar ”förväxlingsteorin” (motsats till Petterssons ”förväxlingsstrategi”). Den behöver utredningen i så fall ta hänsyn till. Stig menar i intervjun att vittnen kan ha berättat en halvsanning i förhör. Det är alltså inte orimligt att tänka sig att Stig även kan syfta på sig själv som vittne med tanke på vad reporterns tankar om hans syfte med denna intervju var. Det kan självfallet vara svårt att bedöma vad som är sant eller falskt från en avliden person enbart utifrån förhör med Stig. Därför anser jag att behöver man ta med nutida uppgifter från bekanta, anhöriga, kollegor och andra vittnesmål i sin helhetsbedömning kring Stig Engström.
                      Edvardsson (2003, s.21) uppger dessutom att det ”är uppenbart att många s.k. utredningar i hög grad tappat verklighetskontakten genom undanhållande av information, grava vanföreställningar och tokig logik.” och menar att det inte sällan ”utvecklas paranoida föreställningar beträffande klienter och även gentemot dem som gör kritiska påståenden om utredningarna samt sakligt ogrundade idéer om att man ”vet” vad som är fallet.”. Efter att ha läst bland annat Axbergers (2022) bok så kan det troligen konstateras att så varit fallet vid utredningen av Palme-mordet. Ett nutida slags exempel på detta menar jag kan vara Krister Peterssons tolkning om att ”han närmast hånar polisen”. (Göteborgs-Posten, 10 juni 2020) samt kanske allra främst antagandet att gärningsmannen sprang raka vägen uppför trapporna och att det därför måste vara Stig som är mördaren om Stig sprungit uppför trapporna. I Palmerummet efter framträdandet i Rapport uttalades ju följande: ”- Hur kunde vi missa Engström? – Du såg vad fint han sprang i gränden. – Han blev ju starkt förnärmad över att han inte fick vara med på rekonstruktionen.” senare antar utredarna felaktigt att ”Om han inte ljuger då har han ju varit där på brottsplatsen” och någon konstaterar att ”Då är han ju gärningsmannen.” (SVT, 11 januari 2021). Så vad har då Engström för val i detta svart-vita resonemang hos mordutredarna? Antingen talar han sanning och blir utpekad som gärningsman eller så ljuger han och blir utpekad som gärningsman. Det är inte orimligt att anta att Stig, om han sprungit uppför trapporna också förstod att man skulle tolka honom så. Därför ville han vara med på rekonstruktionen och visa att han misstagits som gärningsmannen. Men han ansågs alltför osannolik som mördaren så därför valde man i stället att blunda för Stig och anta att han ljugit (och inte varit på brottsplatsen).
                      Men vad ljög Stig om? Det är ju intressant att fundera kring, särskilt med tanke på hans uttalanden om vittnen (vilket han ju även menade att han själv var) i artikeln från 1992.
                      Stig kan ju både ha lämnat vissa uppgifter för polisen som inte är sanna och i andra situationer (med anhöriga, bekanta, kollegor) lämnat andra uppgifter som är mer sanningsenliga. Krister Petersson, Thomas Pettersson, Lars Larsson, m.fl. anser det vara uppenbart att Stig Engström ljugit vid brottsplatsen. Dom som tror att han talar sanning glömmer bort att ta med Stigs vittnesmål i sina övriga beräkningar för att förklara vad som hände. Så det finns en möjlighet att det kan vara så. Men varför skulle han då ha ljugit om enbart vissa saker? Och om vad? Det vet vi inte och Stig är inte närvarande och kan svara på anklagelserna mot honom. Stig är ju avliden sedan 22 år tillbaka. Då får man göra som Krister Petersson och försöka gå på det vi har möjlighet till, eller ”Man tager vad man haver” som Kajsa Warg lär ha uttalat (Edvardsson, 2003, s.87). Edvardsson (2003, s. 92) menar att forskarna talar om ”förväntanseffekter” och skriver att ”Två utredare som uppträder olika kan få fram olika och till och med motsägande uppgifter. En given rekommendation är att en utredare söker hålla en mycket låg och öppen profil. Utredare med en övertygelse om förhållanden, om vad som hänt etc. är en utredningsmetodisk orimlighet.”
                      Så i stället för att enbart lyssna på en författare, en spaningsledare och åklagare med uppenbart tunnelseende och ärelystnad, så väljer jag att bland annat lyssna på den som deltog vid Stigs egen rekonstruktion 1986, dvs. Folke Rydén. Folke är en professionell journalist, intervjuat mängder av människor och troligen rätt så erkänd som empatisk människokännare. Dessutom pratade han själv med Engström i över två timmar i april 1982, dessutom har spelat in del av detta samtal (vilket troligen är en fördel om man ska minnas situationen) och därför troligen är bättre än mig på att bedöma Stig Engströms eventuella sanningar och lögner.
                      Folke menar att ”Stig Engström var upprörd för att polisen inte tog hans uppgifter på större allvar. Han berättade att han på vägen från jobbet till tunnelbanan hört skott, och att han sedan springer åt samma håll som mördaren lär ha sprungit, säger Folke Rydén”. (Aftonbladet, 2020-06-11) och berättar i DN (2021-11-13) att han tror att ”Skandiamannen av en händelse råkar bli vittne till skjutningen på Sveavägen. Han blir rädd och springer för livet. I efterhand inser han att han framstår som en fegis och gör då allt för att söka en prominent roll i ett historiskt sammanhang. Han handlar som de flesta av oss skulle ha gjort. Ta skydd när det smäller och träda fram när strålkastarna tänds.”.
                      Hur ska jag tolka Folke Rydéns tolkning av Stig Engström? Jag tittar på TV-inslaget i Rapport. Men jag tolkar det inte som det framställs i TV-rutan när Folke i nutid uppgett att ”han sedan springer åt samma håll som mördaren lär ha sprungit”, ”råkar bli vittne” samt att Folke fick uppfattningen att ”Han blir rädd och springer för livet”. Och en annan upplysning ” I efterhand inser han att han framstår som en fegis och gör då allt för att söka en prominent roll i ett historiskt sammanhang.”. Det stämmer väl in med exfruns beskrivning av Stig. Han var ju feg. Men hur fungerar då resonemanget av Folke Rydén? Skulle Stig blivit rädd och sprungit för livet? Efter polisens ankomst? Det låter inte alls rimligt. Blir Stig rädd och springer in i gränden med gärningsmannen efter sig, så som Borgnäs föreslagit? Men då lär ju inte Stig vända sig om inne i gränden och gå tillbaka till platsen och möta mördaren utan då springer väl Stig raka vägen uppför trapporna? Hur kan andra vittnen då se en mörk rock medan bland andra Lisbeth sett en mörkblå täckjacka? Det stämmer inte.
                      Det mest rimliga antagandet även här är att Stig sprang efter mördaren och före polisen och därmed också uppför trapporna. Yvonne (1986-03-02) ser en man som springer nedför David Bagares gata och får en ”klar uppfattning om att mannen var jagad, eftersom han flera gånger vände sig om och tittade bakåt. Hon fick en känsla av att mannen av någon anledning hade vissa svårigheter att springa, antingen av skälet att han hade dålig kondition eller av annan orsak.”. Det stämmer in på exempelvis exfruns (2017-10-25) beskrivning av Stig. Hon trodde inte hans kondition skulle klara av trapporna. Det är dock inte säkert att han sprang uppför trapporna i samma höga hastighet som han visat i TV att han sprang in i gränden. Det kan ha gått långsammare. Som utredare frågar så får de svar, tänker jag.
                      Vad var det exfrun (2017-10-25) sa om Stig? ”Stig hade för dålig kondition för att springa i trappan. Det kan inte vara möjligt. […] Han var för rädd och för harig”. Eller ”Han var alldeles för feg” (Thomas Pettersson, 2021) som hon uttryckte i en amerikansk tidning.
                      Enligt Poliskommissarie Gösta Söderström så ropar ju ett vittne ”Dom”. Gösta upprepar det här påståendet i förhör, i TV-program och i hovrätten. ”Dom sprang ditåt”. Gösta Söderström (1986-03-05) menade att han hört en man pekat mot trapporna och sagt ”Dom sprang ditåt.”. Jag har även kollat uppgiften och sett Gösta själv berätta detta i TV-programmet Forum (november 1987). Vittnet ska ha uttalat ”Dom sprang ditåt sa han”, enligt Gösta. I hovrätten uppger Gösta att en man i 40-års åldern pekat in i gränden och uppgett ”Dom sprang ditåt”. Det kan ha varit flera vittnen som ropat samtidigt (enligt Göstas kollega Ingvar), med något vittne, är Gösta tydlig med, ska ha ropat ”Dom”.
                      Polis Wikström (1986-03-05) menar att ett vittne som befann sig vid mordoffret uppgett att gärningsmannen ”haft ett vittne strax efter sig” och att gärningsmannen sprungit från platsen upp mot Luntmakargatan. Det kan ju inte vara Lars J som springer från själva mordplatsen efter gärningsmannen. Och vittnet kan eventuellt ha uppfattat det som om gärningsmannen kan ha burit på en mindre väska, enligt Wikström. Men om någon förföljde gärningsmannen så lär denne person ha haft en handlovsväska, eftersom det så gott som uteslutande i så fall måste vara Stig Engström som sprungit efter mördaren från Sveavägen. Sen kan även gärningsmannen ha haft något som kan ha uppfattats med en väska. En sådan man, i blå täckjacka såg ju Mårten Palme utanför Grand.
                      Som jag (och Wall, Axberger, GW Persson, Lampers, Borgnäs, JO, m.fl.) hävdat (enligt min tolkning av deras uttalanden i alla fall) så är Stig Engström snarare, särskilt efter presskonferensen 2020, att betrakta som oskyldig än som skyldig. Detta anses ju även vara en rättighet i EU att betraktas som oskyldig till motsatsen bevisats. Och då är frågan: hur kan vi då hamna i ett beslut om en nedlagd förundersökning? Utredningsarbetet är ju både fördomsfullt och skrattretande och avslutas i avsaknad på några som helst bevis. Motiveringen och utpekandet bakom beslutet är rättsvidrigt. Det är det som både Per och Andreas i stället bör ägna sin fritid åt att kritisera i poddar och bloggar. Om inte annat kritisera den politiker som nu sitter som styrelseordförande i Olof Palmes minnesfond och som uttalade sig, som dåvarande statsminister så här efter PowerPoint-presentationen:
                      ” – Jag trodde på Lisbeth Palmes vittnesmål, en högst tillförlitlig person som var där när det hände. Det var för mig avgörande i stunden. Nu har det genomförts ett grundligt arbete av åklagare och gått till botten med det hela. Jag som regeringschef recenserar inte deras rapport.” (Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/stefan-lofven-om-olof-palme).
                      Problemet med uttalandet är ju inte ens fanns någon riktig rapport för regeringschefen att recensera. Det borde snarare låtit såhär: ”Jag som regeringschef recenserar inte deras Powerpoint-presentation.”.
                      Löfvén drog troligen förhastade slutsatser och svek därför, enligt min mening, både den mördade statsministern och hans avlidna hustru. Frågan är vad Olof Palme själv ansett om detta slarv. Joakim Palme ansåg i Expressen () att Olof lyfte fram Sven Aspling: ”han var socialminister i 14 år utan en enda politisk skandal. Varenda papper som han sände ut från socialdepartementet var väl förberett. Så var det med pappa också. Han förberedde sig väldigt noga. Han litade inte på sin begåvning.”. Olof var till skillnad från många andra statsministrar efter honom, mycket intelligent. Ändå litade han inte på sin egen begåvning, enligt sonen. Tänk om fler kunde arbetat så.
                      Kanske borde dåvarande statsminister ha recenserat ”rapporten”, eller åtminstone läst den. Eller åtminstone ha vågat läst tidningen Cafés recension av Powerpointpresentationen? Det är väl det minsta man kan kräva av en politiker som senare får ta plats som styrelseordförande i Olof Palmes minnesfond. Ett spel för gallerierna, det verkade förundersökningen vara, precis som Stig ansåg det vara om rekonstruktionen.
                      Själv besökte jag och min familj nyligen parets gravplats och hedrade den mördade statsministern med några blommor. Vi glömmer inte Olof Palme som fegt blev skjuten i ryggen av en ännu ostraffad mördare. ”Vi glömmer inte” stod det på en annan gravsten på samma kyrkogård. Det var ett annat fall där polis begick ett oerhört misstag. Slarv och misstag från polisens sida kan tyvärr ske gå på bara några sekunder. Och det kan, vid ett statsministermord, tillåtas ske under 34 år. Det är så osannolikt att allt detta har tillåtits ske från allra högsta regeringschef till den allra minsta lilla medborgare. Folk var i allmänhet upprörda över polisens arbete redan i april 1986, det var just därför, enligt Folke Rydén, som Stig fick framträda med sin kritik mot polisen – på bästa sändningstid. Inte för att han gav en trovärdig berättelse utan för att han kritiserade polisen. Inte för att han var misstänkt mördare utan för att han kritiserade polisen. Och 34 år senare tolkade åklagaren detta som ett hån från en mördare?

                    2. Engströms spekulationer 1992 har flera – kanske framförallt Thomas Pettersson – försökt koka soppa på. Den blir tunn, eftersom det ju faktiskt inte finns någonting som tyder på att man ska ”djupläsa” texten och försöka hitta något dolt budskap i den. Lika lite som Engström måste ha talat om sig själv när han beskrev en Christer P-lik persons motiv, behöver han ha tänkt på sig själv när han talade allmänt om halvsanningar… Men det är förstås klart att frågan om Engströms tillförlitlighet inte är binär. Jag håller med dig om att det är ett tecken på tunnelseende att man tolkar även Engströms gliringar mot polisen som ett hån från en förslagen mördare. Sedan är det ju dock uppenbart att Engström inte har haft tillgång till ljudupptagningarna från Palmerummet eller vetat hur utredarna skulle resonera. Folke Rydéns teori verkar ju likna din. Man undrar ju dock varför den som flyr för livet flyr åt samma håll som den som vederbörande flyr ifrån… Då är ju till och med Borgnäs’ teori mer sannolik. Lite intressant kan jag medge att Gösta Söderströms ”dom” är, även om man knappast kan dra större växlar på det än på de ”dom” som Engström själv undslipper sig.
                      Jag förstår inte riktigt hur du menar med att Engström ska betraktas som mer oskyldig. En sådan rättighet finns, förvisso, men att rättssystemet bör betrakta en icke dömd person som oskyldig rent formellt binder ju inte personer som debatterar Palmemordet. Oskuldspresumtionen kanske är sund privatmoral enligt somliga, men den skulle onekligen hämma debatten i ett fall som detta. För att förundersökningen ska återupptas fordras rimligen nya omständigheter. Vi får hålla tummarna för att några sådana dyker upp som skulle belysa mordet ytterligare, så att det någon gång blir uppklarat.

                2. Hur ska de ställa krav? Jag fick information från Justitiedepartementet att de inte kan göra något pga att åklagaren är självständig.

                  1. Carita;

                    Om grävande journalister i något samhällsmedia noggrant och kritiskt skulle försöka granska myndigheternas offentliga utpekande 2020 av vittnet Stig Engström, med inslag av några insatta professorers bedömningar, JO och några intervjuer med ansvariga, så skulle kanske yttre krav på ökad kvalitet kunna ställas. Det vore troligen ett tacksamt arbete för exempelvis ett TV-program som Uppdrag granskning. Kanske skulle det innebära lite upprättelse åt Stig Engström och hans bekantas anhöriga.

                    Det handlar ju troligen om en rättsskandal hela det där utpekandet. Man skulle kanske börja fundera på vad utredarna egentligen sysslat med under årens lopp. Kanske skulle hela utredningen behöva genomlysas ordentligt efter en sådan granskning av fallet Stig Engström? Det finns ju liknande krav på detta redan idag från vissa håll om jag inte läst fel här och där.

                    Det är inte fel beslut att lägga ned förundersökningen efter så pass lång tid, men inte på det sätt som skedde. Det måste väl ändå få finnas lite kvalitet i nedläggningsbeslutet.

                    1. Det hade varit på sin plats att de berättade vem den riktiga mördaren är. Varför ta en oskyldig o hitta på en massa skit?

  24. Punkt B..Han börjar ihärdigt besöka brottsplatsen en tid efter mordet.

    CA blir helt enkelt stammis på Svea konditori,som ligger på motsatt sida Sveavägen sett från den exakta brottsplatsen.De frekventa besöken på Svea tar sin början någon gång 1988-1990.Antalet besök per vecka uppgår till runt 2-3.Både ägaren till Svea konditori samt hennes sambo är förhörda och de pekar båda ut CA från foton som polisen visar dem.Även den övriga personalen minns CA..en udda figur med skrämmande blick som de uppger.De mycket frekventa besöken pågår åtminstone över år 1996.På årsdagen av mordet så skuggas CA av Polisen och han styr mycket riktigt kosan till Svea konditori.

    Intressant sak i sammanhanget är tidpunkten för när CA blir stammis på konditoriet.De frekventa besöken tar sin början under åren 1988-1990.CA har vid denna tidpunkt flyttat från Hälsingegatan i närområdet och bor nu på Huggarvägen 9,Västerhaninge.Det är med andra ord väldigt långt ifrån Svea konditori och CA äger ingen bil.
    Beteendet känns märkligt minst sagt.CA måste åka kommunalt från vad som närmast är att betrakta som ytterområde för att kunna besöka Svea konditori..och han gör det flera gånger per vecka under många års tid.Det handlar om hundratals och åter hundratals besök på konditoriet som ligger tvärs över Sveavägen från den exakta brottsplatsen sett,och besöken görs trots den förhållandevis oländiga färdvägen dit.
    Besöken fortsätter dessutom i samma takt när CA 1992 flyttar ”hem” till sina föräldrar adress Vedahöjden 13,Västerhaninge.

    Vi ser återigen på vad CA har att säga om denna sak.Inte så mycket visar det sig.När han tillfrågas om de mångfaldiga besöken så pratar han om andra platser han besöker och tycker sig inte alls ha besökt Svea konditori i närheten av den utsträckning som alltså uppges av konditoriets ägare och personal.

    1. Ragnar:

      Dateringen av när CA börjar besöka Svea konditori är ganska vag.

      Den kvinnliga ägaren säger i ett förhör i mars 1996, där hon mycket väl känner igen CA som en återkommande stamkund, att det är ”svårt att säga” när han började dyka upp, men hon ”tror att det är en fem, sex år tillbaka i tiden”. Det ger snarare 1990-91.

      Hennes sambo har arbetat på konditoriet sedan 1988. Han säger i ett annat förhör (också i mars 1996) att han ”hade sett [CA] såsom kund sedan många år tillbaka i tiden, säkerligen redan från 1988”. Så uttryckt låter det ju troligt att CA var stammis redan före 1988, när mannen började arbeta där.

      Det är alltså lite olika uppgifter, tidigast 1990-91 (säger hon) eller 1988 eller kanske tidigare (säger han).

      Det som är intressant här är förstås om man kan knyta CA till konditoriet redan före mordet 1986 (då kan det till och med ha varit en anledning för honom att, efter stängningsdags, promenera norrut på Sveavägen och notera en viss statsminister utanför biografen Grand) eller om man kan se att han börjar besöka konditoriet i samband med eller någon tid efter mordet (kanske som någon sorts självterapeutiskt eller maniskt beteende).

      Det går ju inte alls att dra någon sådan slutsats av de här rätt suddiga uppgifterna, men jag tycker inte heller att man kan utesluta att han i själva verket frekventerade Svea konditori före 1988, vilket är en rimlig slutsats av mannens vittnesmål. I så fall kan det förstås också ha varit redan 1986 eller t o m tidigare. Men det är rent spekulativt.

      1. Håller helt med om att tidpunkten för när CA ihärdigt börjar frekventera Svea är av intresse.
        Angående om att CA varit stammis redan innan mordet på OP,så finns det inga uppgifter om detta.
        Det ter sig lite märkligt eftersom Sveas ägarinna har varit på plats sedan 1979.Hennes sambo skall börja arbeta på Svea 1988,så han kan inte ha vetskap om tidpunkter innan detta.

        Ägarinnan har som sagt ägt Svea sedan 1979.
        Vi har ju endast de uppgifter hon uppger i sitt förhör.Där säger hon onekligen att hennes uppfattning är att CA blir stammis omkring 1990-91.Jag kan personligen tycka kanske att hon borde kommit ihåg en CA som stammis om ”fenomenet” uppstått innan mordet..men helt säker kan man naturligtvis inte vara på detta.

        Materialet är ju vad som finns att tillgå rent faktamässigt.

        1. Ragnar:

          Ja, så är det absolut. Men det är värt att betänka att ägarinnans uppgift dels är väldigt vag och dels undermineras direkt av hennes partner, som säger att CA ”säkerligen” var där redan 1988, dvs flera år tidigare än det hon gissar är första besöken. Och eftersom det som får honom att sätta 1988 som tidigaste notering var att han själv började på konditoriet då, är det (om han har rätt och hon har fel) fullt tänkbart och till och med troligt att CA gick dit ännu tidigare.

          Men allt sådant blir spekulationer, och det handlar ju främst om att undersöka möjligheterna för något annat lika spekulativt (dvs om vanemässiga besök på Svea konditori kan ha varit en anledning till att CA gick Sveavägen norrut/hemåt vid sjutiden 28 februari 1986).

          Vi verkar hur som helst vara helt eniga på den här punkten. Synd att det inte går att rota mer i saken! Det vore ju väldigt behändigt om ägarna hade något gammalt fotoalbum där CA kan ses vid ett bord 28 februari 1986 i en besynnerligt utformad tygkeps, lång blå täckjacka av töntmodell med något mycket tungt i fickan, mumsande på en mazarin och ilsket bläddrande i Expressens finanssidor.

    2. Hej Ragnar och Madam!
      Jag har varit på semester har inte haft tid att läsa alla inlägg så noggrant på bloggen. Jag fastnade för ett inlägg om att Christer A besökte Svea konditori snett mittemot mordplatsen ganska ofta. Jag får en känsla av att Christer A är djupt ångerfull över att han mördat statsminister Palme, han bearbetar ett trauma, han besöker ofta konditoriet, han har uppsikt över mordplatsen, en känsla av kontroll, han är en ensamvarg ingen att anförtro sig till. Hur kunde Christer A besöka konditoriet så frekvent, var han arbetslös långa perioder?

      Jag har delat post snett i mittemot mordplatsen, främst åren 1973-75, min minnesbild är att det fanns ett postkontor på Sveavägen, nästan nere vid Tunnelgatan, en butik Gunnar Fahlström juvelerare, en asiatisk restaurang med spetiga fönster mot gatan (fönstren finna fortfarande kvar) Risbergs bokhandel, hörnet Sveavägen-Adolf Fredriks Kyrkogata

      1. Min hypotes uppvisar stora brister, jag har tyvärr ett tunnelseende, svårt att hålla flera bollar i luften samtidigt, skriver i ett stuprör. Jag ska försöka att höja blicken, se runt hörnet för att citera Leif GW Persson.

        Jag är tveksam att Christer A är gärningsmannen, av flera skäl.

        Inge M har sin bil parkerad på andra sidan korsningen, han lägger märke till gärningsmannen som står några minuter vid Dekorimas avfasade fönster, gärningsmannen lurpassar, han vet att makarna Palme kommer att gå på Sveavägens östra sida, efter att bion är slut, utan livvakter. .

        Cirka 15 meter bakom Inge M bil står en man nästan i korsningen, Tunnelgatan och Olofsgatan, han talar i walki-talki, 2-3 minuter efter mordet, han säger Das auto.

        Ett par lämnar en Bingo-lokal i närheten av Hötorgets T-banestation, ca 6-7 minuter efter mordet, bilen parkerad i närheten av Oxtorget, de ser en man som bär en väska med en walki-talki, en antenn sticker upp, röd boll högst upp.

        Några dagar hittar några killar en walki-talki i Jutas backe, slutet av Regeringsgatan.

        Ett par tänker köra in på Norra Latins skolgård för att parkera bilen, ca kl 22 för att lyssna på sångaren Ove Thörnqvist. Paret blir stoppad av en man som har ett utseende som påminner om Tom Jones.

        Pressfotograf Åke M sätter sig i bilen ca 6-7 minuter efter mordet som är parkerad i närheten av Sabbatsbergs sjukhus, han knäpper på polisradion, en kort dialog: statsministern är skjuten
        (något i den stilen)

        Mamman och sonen som vid olika tidpunkter observerat från fönstret, en man med walki-talki, på kvällen, Tunnelgatan, den västra sida ungefär mittemot IF Metall kontor.

        Är walki-talki spåret utrett i botten?

        Tacksam för kommentarer.

        1. Christer A är inte Palmes mördare. Eftersom det florerar många rykten så borde även det va en anledning till att öppna utredningen igen så oskyldiga inte hängs ut. Iofs finns det alltid folk som inte tror på vad som kommer fram men jag tror de minskar då.
          Sedan menar du väl det som står i den sk Skelleftehamnsmannens brev med detta: ”Cirka 15 meter bakom Inge M bil står en man nästan i korsningen, Tunnelgatan och Olofsgatan, han talar i walki-talki, 2-3 minuter efter mordet, han säger Das auto”
          Jag är inte säker på att det är helt sant men de kan ju ha haft wt för det var svårt att hålla kontakten i staden innan ”hemfärd”. Man kan para ihop andra anonyma brev o få till en linje tänker jag men jag har inte tillgång till alla o kan sortera ut.

          1. Hej Carita!
            Det är mina egna formuleringar det står nog inte i brevet
            ”Sedan menar du väl det som står i den sk Skelleftehamnsmannens brev med detta: ”Cirka 15 meter bakom Inge M bil står en man nästan i korsningen, Tunnelgatan och Olofsgatan, han talar i walki-talki, 2-3 minuter efter mordet, han säger Das auto” Jag är inte säker på att det är helt sant men de kan ju ha haft wt för det var svårt att hålla kontakten i staden innan ”hemfärd”.
            Tips, läs Hans Holmérs bok Olof Palme är skjuten, Holmér skriver om Skelleftehamnsmannens, vittnesmål

            1. Kim:
              Jag har läst boken men när den skrevs visste man inte vem brevskrivaren var. Det är ju jag som känt igen breven. 2015.

  25. Punkt C.
    Han sköt sönder sin TV när Olof Palme visades i rutan.
    Att CA sköt ett skott in i sin TV är ostridigt.Uppgiften framförs till PU först av CAs bror KA.
    När CA sedan utfrågas om händelsen så säger han att det var ett vådaskott som brann av under vapenvård.
    Denna uppgift har tett sig märklig för dem som kan vapen och dess handhavande bättre än vad jag kan.
    Kort sagt så skall det vara osannolikt att vådaskott kan brinna av när det idkas vapenvård på en Magnum revolver .357.
    Händelsen inträffar efter det att CA köpt sin spädgris till revolver,dvs någon gång efter 8 Juli 1980,och innan CA flyttar till Hälsingegatan,dvs innan December månad 1980.
    Uppgifterna om att Olof Palme var i rutan när skottet avfyrades har funnits i PUs material från flera olika individer.
    En kusin P samt en person vars namn fortfarande är okänt för mig(men troligt resonemang pekar emot sambo till kusin L)är tidigt ute med uppgifterna(I sistnämnda fallet så påstås det även att CA erkänt att han mördat Palme..men uppgiften är med stor sannolikhet att betrakta som oriktig då allt pekar emot ett missförstånd härvidlag).
    I samband med att Marc Pennartz skall publicera sin bok ”De Vermoedelijke Moordenaar van Olof Palme” så ger sig kusin L tillkänna och säger att CA personligen för honom berättat att Olof Palme var i TV rutan när skottet sköts.Uppgiften har fått vidare spridning inom släkten,och det är troligen kusin L som är grund till detta.
    Kusin L uppfattas som en trovärdig individ av Pennartz och för övrigt var just kusin L den enskilda individ som stod CA närmast utanför den allra innersta familjekretsen om mor,far och bror.

    1. Ännu en intressant punkt som föranleder ett par funderingar. Det första som slår mig är att det är märkligt att en van skytt har vapnet laddat när man utför vapenvård. En revolver är ju inte en pistol, där en oavfyrad patron kan ligga kvar i loppet även fast man tagit ur magasinet. Har han suttit och lekt med laddad revolver och kramat av den mot TV-rutan (när Palme dök upp i bild) eller har han aktivt gått och hämtat en patron, laddat revolvern och skjutit mot TV:n. Här skulle man vilja veta mer, liksom som det mesta annat när det gäller just CA.

      1. Simon A,
        en ganska naturlig gissning är väl att han var rätt så berusad – oavsett om han smällde av ett skott av misstag eller om han medvetet sköt mot TV-rutan. Många människor kan ju begå rätt extrema handlingar – avsiktligt eller oavsiktligt – om de är fulla. Men jag vet inte vilken bäring det har för diskussionen om Palmemordet. Var gärningsmannen kraftigt berusad? Det verkar inte så.

        Vad vet vi om CA:s eventuella våldsbenägenhet? Vad finns det att ta på där i första hand? Och vilken relation har i så fall våldshandlingar från hans sida till berusning?

        1. Gunnar:
          Ja precis, det är de frågorna jag också ställer mig. Det låter onekligen som att alkohol kan ha haft inverkan på vådaskottet mot TV:n. I så fall är väl frågan om det var en slump att Palme var i rutan eller om Palmes uppdykande i rutan var anledningen till skottet?

        2. Varifrån kommer uppgiften att CA var berusad när han sköt sitt TV skott?
          Utifrån materialet så finns det inte en enda uppgift om att CA överhuvudtaget så mycket som druckit en mellanöl,än mindre varit berusad vid något specifikt tillfälle.

          1. Det var bara en gissning från mig, beroende på att oavsett om det rörde sig om ett skott som avfyrades av misstag eller prickskjutning på Palme i den egna TV:n så framstår det för mig som alkohol- eller drogrelaterat. Men det kan ju vara fel. Alternativet kan förstås vara stark sinnesförvirring av något slag.

            1. Det kan också vara fråga om en djup avsky för Olof Palme.
              Det finns ju uppgifter i materialet om att CA skall ha hyst sådana här djupare känslor för O.P
              ”Det gick inte att diskutera Palme med Christer,det låste sig för honom”.

              1. Ja, det finns ju rimligt trovärdiga uppgifter om att CA tyckte mycket illa om Palme. Men om han i nyktert tillstånd sköt sönder sin egen TV bara för att Palme syntes i rutan så räcker det ju inte som förklaring att han ogillade sstatsministern. Det måste till någonting mer för att något sådant ska ske: psykos, extremt låg impulskontroll eller något liknande.

                Kanske var det vad som hände: att CA på ren impuls men med vett (det lilla vett som kan skönjas i en sådan handling) och vilja sköt sönder sin TV. Frågan är i så fall om det stärker eller försvagar misstankarna mot honom för Palmemordet, en handling som måste ha krävt en viss planering och som genomfördes av en mördare som ser ut att ha agerat tämligen samlat.

          2. Ragnar:

            Sidoanmärkning: CA:s bror säger sig ha stött på honom slumpmässigt på krogen några gånger, och nämner att CA alltid verkade vara där ensam. Han nämner Engelen (en restaurang/krog i Gamla stan) som ett ställe där de kan ha sprungit på varandra.

            Brodern säger inte att CA nödvändigtvis drack alkohol vid dessa tillfällen, men det blir ju ännu konstigare om han gick på krogen mol allena och sen satt där vid bardisken och kramade ett glas mjölk. Så gör bara Fantomen.

            1. Jag menar inte att man skall dra någon slutsats att CA varit absolutist.
              Såsom du påpekar Madam,så finns det lika lite belägg för det som för att CA skall ha överkonsumerat alkohol.Han besökte exempelvis Systembolaget en gång när han var skuggad av Polisen.
              Såsom jag tycker det är bäst så är det att gå efter det material som finnes vid hand.I det så finns det inte en stavelse om att CA överkonsumerat alkohol vid något för hypotesen centralare tillfälle,och det är helt enkelt detta som finns att förhålla sig till.
              Skall jag spekulera fritt angående CAs spritkonsumtion så tror jag att den är av MedelSvensson snitt.
              Han tar sig troligen en jamare då och då,men utifrån materialet så verkar det onekligen inte som om han överkonsumerar alltför friskt vid något givet tillfälle.

              1. Ragnar:

                ”Han besökte exempelvis Systembolaget en gång när han var skuggad av Polisen.”

                Ja just ja, det har du rätt i. Snyggt.

                Och ja, jag tänker precis som du. Flera av hans släktingar och bekanta delar med sig av osmickrande information om CA i polisförhören, men ingen verkar ta upp något som kan tolkas som missbruksproblematik eller svårigheter att hantera alkohol.

                Man bör kanske reservera sig för att sådan information skulle kunna gömma sig i maskningarna, men det är osannolikt. Varken RRV, GRK eller någon annan som haft tillgång till den ocensurerade utredningen nämner något om alkoholproblem, fyllebråk eller andra missbruksbekymmer, vilket annars hade varit relevant i den ganska utförliga diskussionen kring GMP och hans livssituation/personlighet.

  26. Gällande eventuellt våldutövande i samband med berusning så finnes icke sådant att finna när det gäller CA.
    Han döms hösten 1985 i tingsrätten till dagsböter för att ha misshandlat en hund(jag tror att rasen i fråga var en Papillion och att CA fick ett vredesutbrott på denna när han var ute på en fotopromenad runt föräldrarnas sommarstuga).CA anklagades i detta sammanhang också för olaga hot,då han enligt hundens ägarinna hotat med att slå ihjäl henne,men ord står emot ord i tingsrätten och CA fälls inte på denna punkt.
    Sedan slår han till en yngling i samband med pendeltågstrafik runt 2002..och döms även för denna gärning.
    CA är dock spik nykter vid båda dessa dokumenterade tillfällen.
    I materialet finns överhuvudtaget inte en stavelse om CA i samband med alkohol,varken som ung eller äldre.

    1. Det indikerar onekligen ett instabilt humör med tendens till våldsamhet. Men finns det uttryckliga uttalanden om att sprit eller droger inte var inblandade?

      1. Nej,men å andra sidan finns ju ingen kommentar om att CA varit påverkad heller.Så borde ha varit fallet om detta varit aktuellt kan jag tycka.
        Dessutom så torde båda omgivningarna där ovanstående händelser inträffar vara dagtid.
        I det ena fallet så besöker CA troligen sina föräldrar(1985 bor han ju på Hälsingegatan,Vasastan).
        I det andra fallet torde det röra sig om CA på väg hem någon gång vardagseftermiddag från sitt dåvarande jobb på Scanias lager.

        Nämnas is ammanhanget bör att CA vägrar betala de dagsböter han döms till hösten 1985.
        De går hela vägen till Kronofogden,och krav från denna myndighet når CA i Januari 1986..utifall han nu öppnade detta kuvert,vilket han torde ha gjort eftersom dagsböterna senare betalas.

      2. Gunnar W:

        I hundstampnings- och hotfallet 1985 säger målsäganden att CA inte var onykter vid något av de två tillfällen saken gällde, såvitt hon kunde avgöra. Det finns heller inga andra uppgifter som pekar i den riktningen. Han var dessutom ute och promenerade med kamera och stativ, vilket inte låter som något man gör på fyllan.

        Förundersökningsprotokollet och domen i misshandelsfallet 2002 klargör att CA var på väg hem från jobbet i Södertälje. Han säger att han var trött och ville vara i fred. Han retade då upp sig över ett ungdomsgäng som han tyckte var stökigt. Han uppfattade det som att de hånskrattade åt honom, och när någon kastade ett papper på honom eller i alla fall i hans riktning, då small det. Ingen inblandad säger att CA verkar ha varit berusad. I beskrivningen av CA noteras bara att han ”lever under ordnade förhållanden men är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av psykiska problem.”

        Det nämns även på något ställe i förhören runt hans person att somliga av hans släktingar (föräldrarna, om jag minns rätt?) var rädda för honom. Så han tycks ha haft ett ganska svårhanterligt humör eller andra otäcka personlighetsdrag.

        1. Nu blev jag väldigt nyfiken. Vet du vart CA jobbade i Södertälje? Under vilka år? Hittade en gång en person med anknytning till Södertälje som jag tyckte var lite intressant av olika anledningar. Mest för att jag tyckte denne person var ganska lik teckningarna av Grandmannen som stod utanför biografen och såg ångestladdad ut, men det fanns också annan information som jag tyckte gjorde honom lite intressant i Palmesammanhanget.

          1. Ellroy:
            Han jobbade på Scania, rätt kortvarigt. Har tyvärr inte reda på åren såhär på en höft. Men misshandeln ägde rum 2002, då var han anställd; domen föll 2005, då hade han redan förlorat jobbet.

      3. Låg impulskontroll kan vi nog konstatera oavsett intag av alkoholhaltiga drycker. Det är värt att notera i alla fall. Vilken är ursprungskällan till att det ”låste” sig för honom när Palme kom på tal?

        1. Simon A:

          Det nämns bl a i GRK på sidan 959: ”Andra utredningsåtgärder gav liknande information. Det berättades vidare att GH hade starka aversioner mot Olof Palme och inte kunde tala om Olof Palme utan att ‘det låste sig’..”

          Urkällan synes vara detta förhör med en släkting (kusin, om jag inte missminner mig) från 1995: https://wpu.nu/images/e/e3/IVA_17310_F%C3%B6rh%C3%B6r.pdf

    2. Det känns dock som att CA är en annan typ av våldsbrottsling än Mangs och Ausonius då de senare är seriebrottslingar.

      1. Som jag ser på detta så handlar det mera om likartade saker i den psykologiska setuppen..om jag får uttrycka mig lite krångligt..:-)
        Att objekt för våldsutverkande sedan skiljer sig åt från ensam individ(O.P) till invandrare(flera individer)påverkar inte grunderna i alltför hög utsträckning.
        Alltså,vad jag menar är att om exempelvis Ausonius surat ned sig på O.P istället för på invandrare..så är det ju fullt möjligt att han nöjt sig med att försöka ta O.P som enskild individ av daga.

        1. En annan skillnad mellan CA och Ausonius/Mangs är att brotten i CAs fall verkar vara stundens infall och tycks vara provocerade. Förmodligen hade både ungdomsgänget och hunden stört.

  27. Än återstår lite tid till sill och nubbe..så jag kör sista punkten.
    Punkt D…Han uppvisar förändrat livsmönster i omedelbar närhet till mordets tidpunkt och viss tid därefter.
    Man kan säga att detta egentligen börjar redan innan 28 Februari 1986.
    CA vägrar betala de dagsböter han dömts att betala för hundmisshandeln.Dessa krav går således till Kronofogden,vilket innebär betalningsanmärkning för CA samt hot om indrivning.
    Kronofogden skickar två kravbrev,i Januari samt början av Februari vad jag förstår..och CA betalar slutligen,med kniven emot strupen så att säga,sina böter den 7 Februari 1986.
    CA har 1982 valts in i APKs styrelse.Från denna tidpunkt och fram till och med 1992 års utgång så missar CA inte ett enda styrelsemöte..med det i sammanhanget märkliga undantaget att han inte närvarar under år 1986 annat än vid det första styrelsemötet 29 Januari 1986.
    För att klä detta i relevanta siffror så är det så att av cirka 43 stycken styrelsemöten under ovan angivna tidsperiod,så missar CA endast 3 stycken..samtliga dessa inträffar alltså år 1986 på datum efter mordet på Olof Palme samma år.
    Liknande mönster står att finna gällande deltagande i APKs skyttetävlingar.Han deltager icke i dessa år 1986.
    Jämförelsevis kan nämnas att CA vinner APKs klubbmästerskap både 1985 som 1987.
    Under 14 på varandra följande år så missar CA att deltaga i klibbmästerskapet endast vid två tillfällen..1986 samt 1983.Han deltager dock i samtliga styrelsemöten 1983.
    CA deltager överhuvudtaget inte i APKs tävlingar 1986.Han är regerande klubbmästare och han vinner ånyo denna titel igen 1987.
    Dock så skjuter CA senare under 1986 för guldmärke.Troligen inträffar detta på hösten 1986.
    CAs telefonabonnemang till adress Hälsingegatan sägs upp troligen under våren 1986.Detta abonnemang har CA haft alltsedan han flyttade in på adressen i December 1980,och uppsägningen av abonnemanget är en aktiv handling från CAs sida.Det är således inte en avstängning av abonnemanget som det handlar om.
    Samtidigt som detta,första delen av året 1986 så upplever kusin L(dvs,den person utanför den omedelbart närmsta familjekretsen som CA haft mest kontakt med)att CA ”går under jorden”.Kontakten dem emellan avbryts.
    1987 så flyttar CA från sin bostad i Vasastan till annan bostad som karaktäriseras som miljonprogram beläget 20 minuters promenad från en pendeltågsstation 30 km söder om innerstaden.Det är från denna plats han frekvent börjar besöka Svea konditori.För alla i hans omgivning ter sig flytten oförklarlig och skälet till flytten är okänd än i denna dag.
    CAs ekonomi är vid tillfället i fråga i god författning.

  28. Återstår utefter dessa fakta att sammanfatta,och foga samman i sammanhang oskyldig eller skyldig,som jag ser det.
    Vid dagens slut,så är det nog så att efter 36 Plus så ligger allt material som det ligger.
    Nej,jag förväntar mig icke längre The Smoking Gun,eller för den delen övertygande DNA bevisning som sträcker sig bortom Reasonable Doubt.
    Återstår för mig en grov sammanfattning av hypotes CA plus en del kritik emot PU(som naturligtvis inte skött hypotesen med den omsorg och..jag skulle vilja säga vilja och yrkeskompetens som den erfordrar).
    Jag upplever hypotes CA som en av de mest sorgliga kapitlen i den sammantagna historien om PU åren 1986-2020.Bristen på normal kompetens skriker igenom högt och ljudligt,och i samband med hypotes CA så finner jag(med 12 punkter ovanför redovisade)att detta möjligen har varit av avgörande betydelse för uppklarningen av mordet på Olof Palme 28 Februari 1986.
    Oavsett,så finner jag den polisiära delen av hypotes CA sorgligt undersökt,och alltid satt åt sidan till förmån för det allenarådande huvudspåret CP.
    Det är en skam att 27 år senare kunna konstatera detta.Att inte i rätt tid kört hypotes CA i botten kan ha kostat ett officiellt smutskastande av individ som SE.
    Det är vad det är,synden kastar alltsom oftast längre skuggor än man initialt tror.
    Jag skulle i sammanhanget välkomna kommentar från en herre som Hans Melander,vars integritet enligt mitt enkla förmenande aldrig varit föremål för spörsmål innan utpekandet av en uppenbart osannolik gärningsman i form av SE.Vi är vid vägs ände(som jag upplever det 36 plus år senare).
    Vad skall eftermälet bli,herr Melander?(Jag vet eftersom jag har vissa högre polisiära kontakter att du i grund och botten är en rättskaffens man.)
    Ingen kan leva med SE.Här är vi..och vi skriver 2022.

    1. Tack för en bra genomgång av CA-hypotesen Ragnar. Uppenbart är att låsningen vid Christer P har lamslagit och hämmat utredningen. Det är djupt olyckligt. Ska skriva ett längre inlägg så småningom. Önskar er alla en fortsatt trevlig midsommar så länge.

      1. Ser att Anders Fredric i inlägget nedan tar upp de saker jag funderade över och mer därtill så det finns ingen anledning för mig att upprepa synpunkterna. Det jag kan tillägga är detta att han ska ha använt ett vapen registrerat och spårbart till honom själv. Känns tveksamt.

        Ponera dock att om hans vapen mot förmodan skulle anträffas på ett ställe som kan kopplas till honom så skulle saken ställas i ett helt annat ljus.

        1. Det som ofta förbises är att mördaren måste ha haft i kalkylen att mest sannolikt åker han fast. Det gör i princip alla mördare av landets ledare. Oavsett om det var CA eller SE, eller annan så måste de haft detta i kalkylen. När så inte blev fallet måste mördaren blivit mycket häpen.

          1. Hej Ulf B,

            Helt korrekt. Oavsett om mördaren var en hitman, utländsk agent, ”semi-professionell” (t.ex. militär, polis, säkerhetsvakt, jägare) eller någon typ av amatör måste denne ha insett att chanserna att undvika åka fast var mycket små. Därmed kanske det inte spelade så stor roll om vapnet var ett eget licensbundet vapen. Att mördaren ändå undkom får rimligen anses mest vara tur. Dock är det mycket tveksamt om t.ex. en vapensamlare skulle vara villig att låna ut ett licensbundet vapen till någon han misstänkte skulle begå ett våldsbrott, såvida inte utlånaren själv var insatt i mordplanerna.

            Som jag vidare var inne på i min tidigare kommentar är det oklart hur man ska bedöma polisens provskjutningar av drygt 700 revolvrar. Med den kunskap vi har idag är det inte orimligt att anta att det verkliga mordvapnet obemärkt kunde passera igenom provskjutningen, eventuellt efter ett framkallat slitage eller pipbyte. En vapenkunnig mördare kanske också skulle ha bedömt att det var större risk att anmäla ett licensbundet mordvapen som försvunnet (och därmed dra på sig uppmärksamhet) än att låta det genomgå provskjutningen.

            Kanske har vi ett mörkertal på flera hundra möjliga mördare (dvs. registrerade SW-revolverägare i Stockholms län) som lyckats passera under radarn?

            1. Sedan kan jag inte låta bli att invända mot din slutsats, Anders Fredric, när du skriver: ”Oavsett om mördaren var en hitman, utländsk agent, ”semi-professionell” (t.ex. militär, polis, säkerhetsvakt, jägare) eller någon typ av amatör måste denne ha insett att chanserna att undvika åka fast var mycket små.”

              Jag vet inte vad du menar med ”mycket små” i sammanhanget, men jag gissar att det betyder typ 5 procents chans att komma undan eller mindre. Och min fråga är: hur kan du bedöma det? Vi kan ju konstatera att mördaren kom undan. Det pekar med viss sannolikhet på att mördaren hade en genomtänkt flyktplan – kanske i samarbete med andra. Och oavsett om mördaren hade det, när han flydde in i en mörk gränd med ett skjutvapen till hands hade han av allt att döma en rimlig chans att undgå att bli tagen direkt. Och så fort han kommit utom synhåll från brottsplatsen var det mest akuta problemet över.

              Gärningsmän i dagens skjutningar i Sverige brukar inte bli tagna på platsen. Varför skulle oddsen vara så mycket mer till Palmemördarens nackdel?

              1. Hej Gunnar,
                Ja, om man tror att mördaren och eventuella medgärningsmän i förväg visste att Palme skulle passera denna plats är det möjligt att oddsen för att inte åka fast ökar, men att mörda en statsminister i centrum av en miljonstad måste nog trots detta bedömas som ett högriskprojekt.
                Om man däremot tror – som Palmeutredningen hela tiden varit inne på, men eventuellt felaktigt – att mordplatsen kom till av en slump bör sannolikheten för att undkomma åtminstone vara relativt liten, men kanske högre än 5 %. Det går också att diskutera om mordplatsen verkligen var så idealisk, att som mördare fly in i en mörk gränd och uppför en lång trappa där mördaren inte hade koll i förväg på vad som fanns, är att betrakta som klart riskabelt. Om mördaren t.ex. mött någon/några i den övre delen av trappan, hade han då begått ytterligare mord?
                Däremot tror jag inte att vi ska göra alltför stora jämförelser med dagens gängskjutningar; att de inte klaras upp består i många fall dels av en stark ovilja att vilja vittna och dels av att det ofta är uppgörelser mellan slutna gangstergäng.
                Min sammanfattande kommentar är alltså att en mördare som planerat ett attentat efter att ha upptäckt Palme 21:00 eller senare måste ha insett att det fanns en betydande risk att han skulle åka fast. Men jag vet att du spekulerat i mordet var mer planerat än så och i dessa scenarier kan det möjligen gå att sänka upptäcktsrisken, men dock fortfarande ett högriskprojekt som jag ser det.

                1. Mördare åker ofta fast, helt enkelt därför att det finns en logisk koppling mellan offer och förövare som polisen kan upptäcka. (När det inte gör det är mördaren ofta psykiskt mycket sjuk och därför oförmögen att agera ändamålsenligt för att undgå upptäckt.) Palmemordet är ju ett undantag: med stor sannolikhet fanns ingen koppling mellan mördaren och offret, och ändå hade mördaren, också med stor sannolikhet, ett i sitt eget tycke rationellt motiv för mordet.
                  När han har skjutit Palme och kommit undan från platsen, hur ska han åka fast? Han kanske bor ensam och är över huvud taget en ensamvarg. Ingen märker att han varit ute på kvällen, ingen som står honom nära märker att han varit med om något omvälvande. På ett eventuellt jobb kan han hålla masken tillräckligt. Vapnet kan han kasta i sjön, var det illegalt inskaffat kan inget koppla honom till det. Kläderna kan han också göra sig av med. Om han inte försäger sig är nästan det enda han behöver vara rädd för att bli identifierad av vittnen. Mycket nervöst säkerligen, men om han inte blir intressant för polisen är risken liten. Kanske förändrar han sitt utseende en del (skägg?) för att undvika att bli igenkänd om han skulle råka hamna nära något av vittnena på stan av en slump. Skulle han ändå bli aktuell i utredningen finns inga hårda bevis, och möjligheten finns ju då att vittnena inte pekar ut honom tillräckligt distinkt för en fällande dom (jämför rättegångarna mot Christer P och diskussionen kring trovärdigheten i Lisbet Palmes utpekande).
                  Mördaren bör ha räknat med en påtaglig risk för att åka fast och beslutat sig för att ta den risken, men en kamikazevariant där han är nästan säker på att åka fast men ändå gör det tror jag inte på. Han skjuter Palme på en ganska folktom plats när denne inte har några livvakter med sig och han agerar snabbt och kyligt för att komma därifrån efteråt. För mig framstår han som en som vet vad han gör och tycker att det är angeläget att inte bli tagen.

                  1. bobby d:
                    ”När han har skjutit Palme och kommit undan från platsen, hur ska han åka fast?”
                    Håller med om detta. Mördaren* var säkert mycket orolig tiden direkt efter mordet — vem skulle inte ha varit det? Men ganska snart måste det ha blivit uppenbart för honom att vittnena inte hade sett särskilt mycket — och dessutom var oeniga om vad de hade sett — och att den tekniska bevisningen var usel. Detta framgick ju väldigt snabbt i medierapporteringen.
                    Viktor G plockas dessutom in av polisen efter bara några veckor, och då om inte förr måste ju den verklige mördaren ha insett att utredarna faktiskt inte hade den blekaste aning om vem de skulle leta efter (givet att mördaren inte var Viktor G). Sen fortsätter det i samma stil med PKK, Pettersson och så vidare.
                    I det läget behöver han ju bara hålla tyst, undvika att synas i medierna eller stöta ihop med eventuella vittnen, och se till att ingen får tag på vapnet. Klarar han det är det i princip riskfritt och han kan leva vidare precis som förut.
                    Om vapnet var legalt och registrerat på honom kan nya skäl till oro visserligen ha uppstått kring provskjutningarna på nittiotalet, men det är inte heller säkert. Om han bodde utanför Stockholm eller av andra skäl inte kallades till provskjutning, bör detta inte ha varit något bekymmer alls.
                    *) Eller mördarna.

                    1. Mördaren var aktuell redan från början men fick hjälp av alibin. Genast började han skriva olika brev på olika sätt till olika personer. Såg 2 brev till häromdagen o skickade de vidare till polis o åklagarmyndigheten med förklaring.

                    2. Jag tycker att Cenneth Neilberg här är ett intressant vittnesmål. Neilberg, en brottsling som säger sig ha fått erbjudandet att mörda Palme mot betalning, säger att när han framfört synpunkter på riskerna ska han ha fått svaret att ”Du behöver inte bekymra dig om några risker. Allt är ordnat!” Har Gm fått hjälp inifrån polisen så gäller ju inte ditt resonemang om risker.

                  2. Hej bobby d,
                    Ja, det är korrekt att om mördaren t.ex. finns inom det som kan kallas ”landsförrädar-domänen” föreligger ingen helt klar koppling mellan mördaren och Palme. Dock är det min åsikt att det är ett högriskprojekt att skjuta statsministern på mindre än 1 meters avstånd mitt i en miljonstad. Risken måste ändå rimligen betraktas som betydande att åka fast. Chansen att undkomma är låg, kanske inte så låg som 5 % men rimligtvis högst 30 %. En någorlunda välfungerande mördare bör ha kalkylerat med att åka fast, och ändå genomfördes attentatet – vad kan detta tyda på?
                    Att mördaren ändå undkom får åtminstone delvis anses som tur. Signalementet från mordplatsen hade kunnat bli bättre, mördaren hade kunnat mött någon/några i passagen till vänster om barackerna; vid korsningen Luntmakargatan-Tunnelgatan låg en populär restaurang där gäster hade kunnat kommit eller gått; någon hade kunnat komma i den övre delen av trappan; polispiketen hade kunnat komma något senare etc.
                    Men när mördaren väl försvann i Stockholmskvällen håller jag med om att polisens svårigheter att få fast attentatsmannen var betydande. Axberger berör även detta i sin bok och uttrycker det så här ”oddsen redan tidigt grinade utredarna i ansiktet” (sid 24 i den tryckta boken). Men var mordet ett spontandåd med ca två timmars planeringshorisont – något som ganska mycket tyder på – är det relativt troligt att revolvern var ett registrerat vapen, och då fanns det konkreta saker att ta tag i direkt (och som till viss del kanske fortfarande går att bearbeta).

                    1. Om det finns polisiär inblandning i mordet så måste dessa sannolikheter omprövas. Gm kan ha fått hjälp inifrån att komma undan.

    2. Hej Ragnar,

      Tack för en omfattande genomgång av uppslaget kring CA. Ja, det finns mycket kring CA som väcker en hel del frågor, men huruvida dessa sakförhållanden har något med Palmemordet att göra eller är tillfälligheter är oklart. Låt mig resonera lite kring denna hypotes.

      Många CA-förespråkare anser att Christer A verkar ha varit en relativt udda eller ”knepig” person. Någon sanning kan det ligga i detta men det går också att notera att Christer umgicks med syskon, föräldrar och andra släktingar. Christer var mycket aktiv i en skytteklubb och han var också intresserad av foto och båtliv. Christer tycks också relativt regelmässigt ha besökt kaféer och krogar. Emellertid verkar Christer ha haft en avog inställning till myndigheter och myndighetspersoner. Men det finns relativt många medelålders män i Sverige som både är relativt introverta samt har ett myndighetsförakt.

      Christer ägde ett av ca 700 licensbundna SW-revolvrar i Stockholms län vid tidpunkten för mordet. Utöver de 700 har det sannolikt även funnits ett antal illegala vapen. Det finns även andra revolverfabrikat som kan vara aktuellt som mordvapen. Av de 700 SW-revolverna har i princip alla utom CA-revolvern provskjutits. I dagsläget råder det lite oklarheter i hur mycket information vi kan få från provskjutningar (totalt verkar 788 vapen ha provskjutits, men alla dessa kanske inte har kommit från Stockholmstrakten).

      Enligt uttalande från NFC år 2020 är mordkulorna i så dåligt skick att det inte går att binda ett vapen till mordkulorna, medan granskningskommissionen år 1999 konstaterade att det via provskjutningar gått att ”utesluta många vapen som mordvapen”. Här skulle det vara intressant att veta vad ”många vapen” betyder. Många vapen bör inte tolkas som ”de flesta vapnen” så rimligen kan det finnas ett hundratal vapen som skulle kunna vara aktuella som mordvapen. Sedan går det inte heller att bortse från att en mördare kan ha bytt pipa på sin revolver eller utsatt revolvern för omfattande användning (en användning som ”sliter” på vapnet och därmed försvårar en identifikation).

      Om vi alltså tänker oss att mördaren finns bland dessa ca 700 vapenägare går det med den kunskap vi har idag kanske inte att utesluta en enda av dessa 700 som mördarkandidat. Och även om det skulle gå att utesluta 600 av de 700 har vi utöver Christer A ytterligare 99 personer som skulle kunna vara aktuella. Och av dessa övriga 99 personer kanske vi har 10-20 personer med en personlighet som motsvarar Christer A. Detta är 10-20 personer som gått helt under radarn och som alltså inte utsatts för den ingående granskning som Christer A (eller Stig E) genomgått. Detta var ett hypotetiskt resonemang, men min grova uppskattning på 10-20 personer kan istället vara 2-5 eller 50-100 personer.

      Att Christer A blir intressant i utredningen beror uteslutande på att det av olika skäl inte gått att provskjuta hans revolver. Men oviljan att inte hörsamma polisens anmodan om att lämna in revolvern för provskjutning kan lika gärna bero på ett myndighetsförakt som att Christer A skulle varit inblandad i mordet. Hade en provskjutning skett år 1989 kanske Christer A hade lagts till handlingarna och detta även om han skulle varit mördaren (om vi ponerar att provskjutningen gett en nolla som resultat). Anledningen till att Christer A väcker intresse hos så många är att det finns mycket material om och kring honom, ja på ungefär samma sätt som det finns ett omfattande material om Engström. Vidare tycks Christer A stämma in på gärningsmannaprofilen, men vi vet inte hur väl denna profil matchar den verkliga mördaren.

      Många tycker att Christer A:s uppgivna förklaring till hur han sålde sitt vapen är skum, och detta är något jag kan hålla med om. Men förklaringen är så udda att jag nästan kan tro att det ligger åtminstone någon liten delsanning i den. Om Christer A på något sätt var inblandad i mordet borde han ha rimligen kunnat komma på något bättre. Men oberoende av om Christer A är mördare eller ej borde han inte medge att han sålt vapnet illegalt.

      Ska jag spekulera är en möjlig förklaring att det förts en dialog mellan de utredande poliserna och Christer A ”med avslagen bandspelare”, dvs. Christer A kan ha blivit utlovad straffbefrielse om han sanningsenligt berättar vad som hänt med vapnet, och detta ledde till att Christer A berättade denna historia. Skulle personal i Palmeutredningen gett några inofficiella löften om straffbefrielser finns detta självklart inte skriftligt dokumenterade. Enligt min uppfattning försvagar den osannolika vapenförsäljningshistorien misstanken mot Christer A.

      Något annat du tar upp i dina kommentarer är att det skulle varit något säreget med att Christer A år 1987 flyttade från Vasastan till Västerhaninge. Människor har i alla tider flyttat både till och från Stockholms innerstad. I Christers fall kan hans flytt ha berott på hans intressen för skytte, foto, jakt, frilufts- och båtliv, och att Christer till exempel ville komma närmare naturen.

      Du tar även upp att Christer A verkar ha låg impulskontroll (ja ungefär så, jag minns inte exakt hur du utrycker dig). Detta kan vara korrekt, men frågan blir då, är detta något som stärker eller försvagar CA-hypotesen? Var Christer A mördare har han ägnat åtminstone några timmar åt planering och genomförande av mordet. Christer kan ha gjort detta, men i så fall har det inget med egenskapen låg impulskontroll att göra.

      Det sägs vidare att Christer A år 1986 skulle gått in i någon typ av självvald isoleringen, i alla fall verkar Christer A inte ha deltagit i några aktiviteter i skytteklubben som lett till protokollförda efterlämningar. Ja, detta kan vara korrekt, men det kan finnas många andra mer naturliga förklaringar till detta förhållanden än att Christer A är Palmes mördare (hemlig flickvän, andra intressen, konflikt med någon i skytteklubben etc.).

      För att sammanfatta. Jag tycker att CA-hypotesen är intressant, men bland övriga 700 SW-revolverägare kan det finnas ett mörkertal av många andra personer som är lika intressanta eller till och med mer intressanta. Det går att spekulera kring både Christer A respektive Stig Engström därför att det finns ett relativt omfattande utredningsmaterial att ta del av; det är med andra ord lättare att leta efter nycklarna under gatlyktan, men det är långt ifrån säkert att det är där de ligger. Dessutom kanske vi letar på helt fel ställe, alla 700 SW-revolverägare kan vara oskyldiga.

      Ha en bra sommarvecka!

      1. Kloka tankar av Anders Fredric.
        ”Det går att spekulera kring både Christer A respektive Stig Engström därför att det finns ett relativt omfattande utredningsmaterial att ta del av; det är med andra ord lättare att leta efter nycklarna under gatlyktan, men det är långt ifrån säkert att det är där de ligger.”.
        Men om Stig Engström befunnit sig vid brottsplatsen samt påstod sig ha sett nycklarna under gatlyktan. Då bör man kanske först och främst bör börja att leta just där?

        1. VVA, vad menar du med att blanda in Engström i gatlyktemetaforen? Engström har ju inte indikerat att någon viss person är mördare. Han säger sig ju inte ha sett någon sådan.

          1. Johan M;

            Nja. Du drar, som sagt, förhastade slutsatser. Det fanns ingen bakomliggande tanke i det. Stig låg bara nära till hands.

      2. Anders Fredric:

        Flera bra och konstruktiva argument, tack för det. Ett annat i samma genre är att polisen bara sökte Stockholmsrevolvrar som söktes för provskjutning. Det fanns många fler .357-vapen ute i landet, och med all säkerhet fanns även ett icke obetydligt antal av de revolvrarna inom upphämtningsavstånd under mordkvällen. Det kan exempelvis gälla personer på tillfälligt besök i Stockholm. I den gruppen finns också personer som är skrivna utanför närområdet men som periodvis bor eller vistas i centrala huvudstaden av familje- eller arbetsskäl, har övernattningslägenhet, eller liknande.

        Särskilt din sista poäng, om lyktan och nycklarna, tycker jag är värd att betänka oavsett vilken teori man diskuterar för stunden. Det blir väldigt ofta så i diskussioner om Palmemordet att man bara prövar en hypotes mot (förhoppningsvis) fakta, istället för att fundera över totala sannolikheter.

        Det som i framför allt präglar Palmemordgåtan är ju hur otroligt lite vi vet, och därmed också hur otroligt mycket vi inte vet. Det mest troliga, allt annat lika, är väl att svaret gömmer sig i den större av dessa två faktamängder, dvs bland allt det vi inte känner till.

      3. Anders Fredric, varför skulle man ha utlovat straffrihet, och för vad, och vem tror/trodde att en polis har/hade mandat att göra det? 1993 blev maxstraffet för vapenbrott av normalgraden ett års fängelse. Ringa brott gav max ett halvår (se prop. 1992/93:141). En olaglig överlåtelse av ett vapen hösten 1992 skulle alltså – i enlighet med 35:1 brottsbalken – ha preskriberats hösten 1994 (grovt brott finns knappast omständigheter som skulle motivera misstanke för). Vad jag förstår förhördes Christer A först våren 1995. Det är väl knappast medhjälp till mord man utlovat straffrihet för?

        1. Anders Fredric och Johan M, om vapenförsäljningen/ev. löften om straffrihet:

          Det sannolikaste är kanske att det är som de inblandade sagt, att man helt enkelt tappade bort frågan på något vis. Det är ju helt i linje med hur CA-ärendet utreddes, nämligen med stor försening och liten kraft.

          Jag har dock sett det framkastas någonstans att det skulle kunna vara så att åklagarna inte ville dra pressens intresse till CA, som vid den tiden fortfarande var okänd utanför polishuset. Hade man väckt åtal hade det väl framkommit att han var intressant för Palmeutredningen. Kommer tyvärr inte ihåg sammanhanget/källan. Och jag är osäker på om det är särskilt realistiskt, det heller.

          1. Hej Madam och Johan M,

            Jag skrev min spekulation om eventuell straffbefrielse lite ”på volley” och när jag nu lite mer noggrant kollar tillgängliga källor kanske denna spekulation är mindre sannolik, men i och för sig inte helt omöjlig. Turerna kring utredningen av Christer A finns relativt utförligt beskrivna i GRK på sid 955-960 samt 968-970. Det framgår där att Christer A verkar nämna sin osannolika vapenförsäljningshistoria redan vid ett första telefonförhör den 11 januari 1994.

            Så här skriver även GRK på sid 970:

            Vi ställer oss också frågande inför hanteringen av GH:s självdeklarerade brott mot vapenlagen, där utredning och lagföring inte fullföljts. Det brott GH själv erkänt är allvarligt och skulle enligt en tämligen fast praxis ha föranlett ett kännbart straff. Det kan synas som om PU för att inte störa mordutredningen låtit detta brott preskriberas. [min fetstil] Vi har dock inte underlag att påstå att detta är förklaringen till underlåtenheterna.

            Till försvar för anhängarna av CA-hypotesen går det även att spekulera lite kring att den återberättade vapenförsäljningshistorien är ett slugt drag av Christer A. Det är orimligt att en mördare skulle komma dragandes med denna mycket osannolika historia; en mördare borde under 8 år ha kunnat komma på något bättre. Men genom att Christer A i egenskap av mördare eventuellt medvetet berättar denna rövarhistoria drar han misstankarna bort från sig, dvs. detta skulle då vara en variant av så kallad ”Engström-slughet” 😉

            1. Anders Fredric
              Bland det viktigaste i en mordutredning är vapnet. Är man licenserad ägare till ett sånt och skyldig, samt ingen är dömd för mordet, sitter man med Svartepetter om man medger att man hade vapnet i sin ägo morddagen ifall det hittas.
              Man förstår att man blir synad förr eller senare. Man begriper att man inte avleder någon genom att säga att man sålde det senare. Att man får en bättre anledning av att skylla på ekonomiförhållanden förändrar inte det tycker jag.

              1. Olle:
                Du har en poäng, där. Men å andra sidan, om det nu verkligen vore så att CA skjutit Palme, då vore det ju också rimligt att anta att han har gömt/förstört vapnet på ett sätt som gör att han inte tror det kommer dyka upp igen. Om det ligger på Östersjöns botten eller nergrävt en meter under jord mitt i skogen på Södertörn spelar det ingen roll när han säger sig ha avyttrat det.
                Om detta är en genomtänkt lögn, kan det dessutom finnas skäl till att CA inte lägger ett ev. uppdiktat datum för tidigt.
                Ett skäl är att han förmodligen skulle behöva sätta ett datum är misstänkt nära inpå mordet. Han sköt och vann klubbtävlingar med .357 under 1985. Det vore inte mindre suspekt att hänvisa till att han sålde sin revolver illegalt några månader före mordet, vid en tidpunkt då inte hade några som helst ekonomiska skäl till det.
                Man får dessutom förmoda att han fortsatte övningsskjuta även våren 1986 under tiden fram till mordet, och även det kan ju andra klubbmedlemmar minnas.
                Ett annat skäl är att han kanske faktiskt behöll revolvern ett tag i tron att allt var lugnt, eftersom det var allmänt känt att utredningen uppehöll sig vid helt andra misstänkta (Viktor P, PKK och Christer P från 1986 till 1989). I det läget skulle det förmodligen vara bättre för honom att uppträda normalt med vapnet, så att inga frågor väcktes om varför klubbens magnumess plötsligt hade slutat skjuta magnum 1986.
                Det är först när polisen börjar höra av sig till CA med krav på provskjutning under 1990 som han, om han hypotetiskt sett är mördaren, blir tvungen att dumpa/förstöra/gömma vapnet.
                Det finns vissa, dock icke råstarka, stöduppgifter för att han fortsatte ha och använda vapnet efter att han återupptog klubbverksamheten 1987. CA deltog exempelvis i tävling med .357 magnum så sent som 1989, och hans bror tror sig i förhör 1995 ha sett vapnet hemma hos CA fyra-fem år tidigare. Det finns även ett gruppfotografi av klubbens medlemmar där CA poserar med revolvern vid Kaknäs skjutbana. Om detta skedde efter 28 februari 1986 vore det förstås svårt att komma runt. Men såvitt jag vet har polisen aldrig utrett när fotot togs.
                Å andra sidan kan uppgifter om att CA hade kvar vapnet efter 1986 (särskilt efter 1990) även läsas som argument mot honom som mördare. Hur iskall måste man vara för att behålla mordvapnet och visa upp det i olika sammanhang efter mordet?
                Mot det kan man i sin tur invända att han väl kände att han behövde avveckla det på ett naturligt sätt, istället för att plötsligt sluta skjuta grovkaliber 1986. Det går att resonera både hit och dit som vanligt.
                Sen finns förstås den eviga invändningen mot alla försök att förklara Palmepersongalleriets märkligheter med rationella argument: inte alla beter sig alltid rationellt, och det finns alltid olika personliga omständigheter som vi aldrig kommer att känna till.

                1. Madam
                  Ja, det var min första tanke också, att han omvandlat vapnet till ”pulver” om han är mördaren. Eller så ville han använda det som trofé. Man vet aldrig hur folk tänker det har du helt rätt i, inte alltför sällan förvånas jag själv över mina egna beslut. Han kanske inte ens brydde sig till 100 % om han blev utpekad av vittnen eller åkte fast. En suspekt historia är det dock onekligen.

                  1. Olle:

                    ”Han kanske inte ens brydde sig till 100 % om han blev utpekad av vittnen eller åkte fast.”

                    Det där är är en bra poäng – det är verkligen det intrycket man får av att läsa förhören. Ni får tro vad ni vill, det skiter jag i, säger CA återkommande till polisen (med lite olika formuleringar).

                    Utredarna har ju också beskrivit honom också som lite svår att ha att göra med, motvillig och misstänksam och rent hånfull i vissa lägen. Han verkar ha haft en djup misstro mot polisen, vilket man i och för sig kan passa i en antisocial gärningsmannaprofil men lika gärna använda som förklaring till att han jävlas med utredarna utan att vara gärningsman.

                    Ett ännu mer extremt exempel på den sortens beteende är ett annat av GMP-objekten, den man som kallas GF eller ”konstnären”. Det är en synnerligen missanpassad figur, en hyperextrem Palmehatare, som både bor nära mordplatsen, kan förknippas med illegala vapen (dock ingen magnumpicka) och misstänks av folk i sin umgängeskrets. Han håller sig systematiskt undan förhör och flyr springande från polisen vid ett tillfälle när de hittar honom. Går senare helt under jorden och försvinner. Vid minst ett förhörstillfälle verkar han håna och locka utredarna genom att säga saker som ska verka misstänkta utan att egentligen betyda något. Det finns dock inte mycket alls som pekar på att han begick mordet, även om omständigheterna runt honom som person fullkomligen skriker på utredning.

                    1. Ja. Skjuter man en statsminister mitt i centrala Stockholm bryr man sig troligen inte så värst om man åker fast eller inte. Men det är lite väl mycket önsketänkande att gärningsmannen ska stanna kvar, eller återvända, lagom tills polisen kommer och i princip försöka anmäla sig själv. Det är ju vad polisen nu tror har skett.

            2. Anders Fredric:
              Jag är beredd att tro att historien kan vara sann eller falsk, och att den även kan vara falsk av något icke-Palmerelaterat skäl.
              Gällande hur osannolik historien är, bör man dock fundera på följande: om han nu behövde hitta på något, vad skulle han annars ha hittat på?
              Historien bör i princip inbegripa något brottsligt, som förklarar varför han inte har nämnt detta för någon tidigare eller registrerat ägarbyte/förlust av vapnet.
              Om han nu sitter i den situationen att han bestämt sig för att hitta på en icke-falsifierbar historia om en brottslig försäljning av en revolver, skulle det inte helt naturligt kunna bli en historia av det här slaget? Okänd utländsk knarklangare som han mötte av en slump på Café Opera och aldrig har sett igen, det är ungefär så generiskt det kan bli för någon som inte har egna kopplingar till Stockholms undre värld.
              Borde han ha valt ett annat ställe? Hittat på en annan köpare? Att historien är i sig osannolik är förstås sant, men givet att han måste ljuga: är det verkligen osannolikt att han skulle ljuga på detta vis?

              1. Det var klokt tänkt Madam. Jag har suttit och funderat över varför revolvern fortfarande är försvunnen, att det skulle kunna tala för att han själv dumpat den någonstans. Dessvärre har jag inte en susning om hur vanligt eller ovanligt det är att vapen som hamnar på den svarta marknaden någonsin återfinns. Exempelvis vid poliskontroll, husrannsakan eller liknande. Numera verkar det ju tyvärr finnas skjutvapen överallt men riktigt så illa var det ju inte förr.

                1. Simon A:
                  Ja, det vore hemskt intressant att se statistik på hur många försvunna/stulna vapen som brukar hittas igen över tid, särskilt från den tiden. Jag föreställer mig precis som du att det mest sker genom lyckträffar vid gripande/husrannsakan. Annars är det väl troligast att vapnen fortsätter från hand till hand eller, när de blir heta, göms/förstörs för gott.
                  Det finns dock lite om detta i utredningen. Enligt en sammanställning undertecknad av Ingemar Krusell 1990 (https://wpu.nu/images/e/ee/Pol-1990-03-21_I%C3%9612825-00_%C3%96versikt-avsnitt-vapen.pdf) hade man, om jag läser den rätt, identifierat elva stöldanmälda/försvunna revolvrar med rätt kaliber som kommit på avvägar och inte var återfunna när Palme sköts. Samtliga var Smith & Wesson-modeller, utom en som var en Ruger.
                  Två av dessa vapen hade försvunnit utomlands (bägge i samband med Afrikaresor), de övriga nio i Sverige. Försvinnandena skedde mellan 1969 och 1985. De flesta var dock registrerade som förkomna på 80-talet, vilket kan tyda på att vapen tenderade att dyka upp igen efter en viss tid, dvs att revolvrar som försvunnit tidigare redan var hittade. Men det kan ju också avspegla att magnumrevolvrar helt enkelt blev vanligare från 70-talet och därför också stals oftare. Jag vet inte.
                  Vid den tid då sammanställningen gjordes, 1990, hade man hur som helst återfunnit fem av av de elva eftersökta vapnen. Vid det laget var följande sex revolvrar fortfarande på vift:
                  – Afrikapuffra 1
                  – Afrikapuffra 2 (Rugern)
                  – Sucksdorfsrevolvern
                  – Helsingborgsrevolvern
                  – Arvikarevolvern (hittad 2001)
                  – Haparandarevolvern (”Mockfjärdsvapnet”, hittat 2006)
                  Det noteras dock av GRK att den lista som utredningen använde sig av inte nödvändigtvis var komplett: ”Enligt PU finns dock ingen garanti för att samtliga anmälda vapenstölder eller förkomna vapen finns med, eftersom registreringarna i basen sköts lokalt av varje polismyndighet för sig och det förekommer en del slarv i den hanteringen.” (GRK, sid. 200.)
                  GRK noterar dessutom att ett litet antal av de legala vapen man ville ta in för provskjutning i själva verket visade sig vara försvunna: ”Ett hade förkommit i Sydafrika 1982. Ett hade bytts bort utomlands och hade inte kunnat spåras. Slutligen hade en vapenhandlare som köpt ett vapen inte kunnat redogöra för vem han sålt vapnet till.” (GRK, sid. 203.)
                  Idag saknas, om jag inte har snurrat till det, alltså fortfarande två av de ursprungligen elva vapen man tog upp i sammanställningen 1990:
                  – Sucksdorffsrervolvern (som utredarna har försökt koppla till CP via SC)
                  – Helsingborgsvapnet (som inte har någon känd koppling till en specifik misstänkt)
                  Samt förstås CA:s revolver. Och de utlandsförsvunna revolvrarna, men de är kanske inte så aktuella.
                  Men så fanns det ju också ett väldigt mörkertal magnumrevolvrar som polisen aldrig begärde in eller letade efter, nämligen vapen som ägdes av samlare (däribland SE:s vän WG), en del diplomater, med mera, och framför allt en mängd magnumägare skrivna utanför Stockholmsområdet. Har ingen siffra, men det måste vara många hundra personer med tanke på att det fanns cirka 600 bara i Stockholmstrakten. Flera hittade och identifierade vapen har dessutom inte kunnat avföras som tänkbara mordrevolvrar, på grund av oklara testresultat, avsågade pipor m m.
                  Tar tacksamt emot korrigeringar/utbroderingar av det ovanstående!

                2. Historien om försäljningen kan möjligen delvis vara sann. Om CA är oskyldig till mordet och han t ex sålt vapnet till en kompis som han vet inte kommer använda det i brottsligt syfte och inte heller vill blanda in kompisen i utredningen.

                  1. Håkan H:

                    Frågan är om illegal försäljning till bekant är en mindre märklig förklaring än att han sålde vapnet till en okänd kriminell person? En möjlighet är förstås att han sålde den till en person han inte kände, bara inte på exakt det sätt han beskriver. Skälet att ändra i historien kan ha varit att det var någon han var mer vagt bekant med, eller var rädd för. Eller så ville han bara sopa igen sina spår. Eller så hade någon han kände förmedlat kontakten, osv.

                    Det är numera omöjligt att veta vad som hände. Vad som kan sägas säkert är nog bara ungefär detta:

                    – En illegal försäljning kunde troligtvis ge en högre summa för vapnet, men inte några stora pengar. CA verkar dessutom ha haft andra dyrbara ägodelar han kunde ha sålt eller pantsatt lagligt, om han nu behövde pengarna väldigt fort och inte ville riskera att råka illa ut.

                    – Han verkar när detta påstås ha hänt ha varit medveten om att Palmeutredningen sökte hans specifika vapen, och visste definitivt att de var intresserade av precis denna typ av magnumrevolvrar.

                    Att begå ett lagbrott och ta sådana risker för en begränsad vinst framstår sammantaget som märkligt och misstänkt, men det kan förstås finnas rationella förklaringar – och för den delen icke så rationella förklaringar. Längre än så kommer man nog inte kring just det, om inget nytt dyker upp.

              2. Hej Madam,
                Tack för intressanta tankar! Ja, och oavsett om Christer A är oskyldig, inblandad (t.ex. lånat ut sitt vapen) eller mördare behöver han inte ha agerat rationellt när han i januari 1994 blev uppringd av polisen. Hans liv låg dessutom – åtminstone ekonomiskt – i spillror, så det kanske inte spelade någon roll för en oskyldig Christer A att han blev föremål för misstanke om vapenbrott. En möjlighet är att också Christer A drog till med denna osannolika historia ”på volley” (eventuellt för att dölja något annat) och därefter längre fram inte ville ändra på sin berättelse.
                Dessutom hade Christer haft möjlighet att ändra på sin historia om det blev fråga om åtal för vapenbrott. En annat alternativ är för övrigt att Christer drev med polisen och inte alls hade gjort sig av med revolvern när han 1994 blev kontaktad av polisen. Christer A verkar inte ha hörsammat andra propåer från myndigheterna (att t.ex. betala böter eller deklarera).
                En av de egendomliga sakerna i den här historien är emellertid vad polisen gjorde, eller inte gjorde, mellan telefonkontakterna i januari 1994 och husrannsakan i januari 1995. Så här skriver GRK:
                Även i övrigt är hanteringen uppseendeväckande. Om man beslutat att genomföra en så vittomfattande åtgärd som provskjutningsaktionen utgör, borde det vara självklart att vidta åtgärder, som säkerställer att alla vapenägare fångas upp. Om någon kallad person inte inställer sig måste det finnas rutiner för uppföljning och utredning av varför vederbörande inte kommer. Det förhållandet att någon verkar hålla sig undan bör rimligen betraktas som en spaningsindikation […].
                Det förhållandet att en innehavare av ett vapen av den eftersökta typen vid kontakt med polisen anmäler att detta inte längre finns tillgängligt måste vara just en sådan reaktion som en provskjutningsaktion är åsyftad att framkalla hos en gärningsman eller någon som på annat sätt är inblandad. Som framgått av redovisningen i kapitel 3 var ett av syftena med att inkalla vapeninnehavare för provskjutning just att framkalla avslöjande reaktioner. Det är därför synnerligen anmärkningsvärt [min fetstil] att PU, efter att i januari 1994 dels ha hört GH:s förklaring till varför han inte hade vapnet i behåll, dels ha fått kännedom om att han vid tidpunkten för mordet befann sig ensam i en lägenhet på 15 minuters promenadavstånd från mordplatsen, inte företog några dokumenterade utredningsåtgärder förrän efter ett helt år, i januari 1995. Inte heller till detta dröjsmål har PU haft någon förklaring.

                Jag har svårt att tänka mig att polisens underlåtenhet att vidta rimliga åtgärder mellan januari 1994 och januari 1995 bara berodde på polisiär inkompetens. Möjligen sas det eller framkom det något under samtalen med Christer A i januari 1994 som gjorde att polisen ansåg att de för stunden inte behövde ägna mer tid åt honom.

                1. Anders Fredric:
                  ”Jag har svårt att tänka mig att polisens underlåtenhet att vidta rimliga åtgärder mellan januari 1994 och januari 1995 bara berodde på polisiär inkompetens. Möjligen sas det eller framkom det något under samtalen med Christer A i januari 1994 som gjorde att polisen ansåg att de för stunden inte behövde ägna mer tid åt honom.”
                  Jag tror tvärtom att det uteslutande handlar om inkompetens och distraktion. Inget annat har ju framkommit, och utredningen har ju kritiserats just för detta av både RRK och GRK.
                  Det som hände var, tror jag, att man nådde en punkt där det inte verkade gå att komma längre med vanliga förhör, och det inte fanns någon teknisk bevisning att använda sig av. Samtidigt lades all egentlig kraft på andra spår.
                  Först, under våren och försommaren 1994, snöade man kortvarigt men mycket intensivt in på Alf L. Därefter började det dyka upp grejer från Sydafrika, som hade demokratiserats under 1994 varpå följde öppnade arkiv och sanningskommission osv. Och samtidigt ville man sätta dit Christer P, som ju många av utredarna ansåg vara den verklige gärningsmannen. Resningsansökan mot CP lämnades in 1997, men den hade förberetts utförligt före det med nya förhör och sammanställningar osv. Så det är inte svårt att att se vad som slukade de rättsliga energierna vid de tiden.
                  CA föll helt enkelt mellan stolarna, vilket man senare fick berättigad kritik för.

                2. Anders Fredric, tillägg:

                  Förlåt, skrev i förra inlägget RRK, ska förstås vara RRV. Alltså rapporten ”En revisionell bedömning” från 1996, som också är skarpt kritisk mot hur man slarvar bort CA-spåret. (Han kallas där ”XX”.)

                  I den rapporten noteras det för övrigt att CA:s förnekanden ”görs med en viss trovärdighet, varför den ansvarige utredaren är ambivalent när det gäller [CA] som gärningsman” (se sidan 114).

                  Detta kan förstås vara en sån sak som du pekar på, dvs att det fanns en erfarenhetsmässigt grundad uppfattning hos utredarna att han verkade trovärdig och att man därför inte lade så mycket krut på det spåret.

                  Såna saker är ju överhuvudtaget svåra att se långt i efterhand, eftersom de inte dokumenteras i själva materialet. Det är ännu ett skäl till att man borde granska även Petersson-utredningen (eller allt efter GRK egentligen) för att få en genomlysning även av dessa informella, inofficiella och psykologiska faktorer. Om inte annat så för historieböckernas skull.

                  1. Madam,
                    tack för korrigeringen. Jag misstänkte att du menade RRV men var inte helt säker och släppte igenom kommentaren igår kväll. Det händer att jag före publicering kontaktar den som postar när det finns oklarheter, men jag tänkte att det var sen kväll, att det skulle leda till en onödig försening av kommentaren och att det säkert reder ut sig i efterhand.

                    Vilket det ju gjorde.

                    1. Gunnar W:

                      Tack själv! Jag slarvar lite när jag skriver, får försöka bättra mig.

                  2. Hej Madam,
                    Ja, det är inte alltid lätt att veta ”vad som är hönan och vad som är ägget”.
                    CA verkar ha varit lite av en enstöring som även hade drag av rättshaverist, och speciellt poliser verkar han inte ha uppskattat. Att en sådan personlighetstyp inte hörsammar polisens anmodan att lämna in vapnet behöver definitivt inte betyda att han skulle ha något med mordet att göra. Det är istället kanske mer förvånande att det inte fanns fler ”CA-typer” bland de 700 revolverägarna. Det är möjligt att jag har fördomar men när jag själv tänker på en typisk magnumägare tycker jag mig se egenskaper som kanske inte riktigt matchar ett snitt av den manliga befolkningen.
                    När polisman Torsten S kontaktade CA i januari år 1994 kan han, som en erfaren polis, efter samtalet gjort en första bedömning av vilken personlighetstyp CA var. Sedan blev det, som även du varit inne på, fråga om att prioritera. Men när gärningsmannaprofilen blev klar senare under 1994 blev CA åter aktuell; det var ju inte bara det här med det ej inlämnade vapnet utan inte minst andra GMP-egenskaper matchade CA.

  29. Hej Madam,

    Jag lägger min kommentar här då indelningen i stycken försvinner om man lägger en kommentar alltför långt ner i en tråd, men detta är alltså ett svar på din kommentar från 4/7 klockan 02:43.

    I den senare delen av avsnitt 338 i podden Palmemordet (som släpptes 2022-06-29) har Sonny Björk och Tobias Henricsson ett intressant samtal. De kommer där in på ungefär samma tankar som jag hade i min kommentar om Christer A den 27/6. Bl.a. framgår följande:

    • Den graderingsskala som NFC idag använder (dvs. grad +4 till -4) användes inte av dåvarande SKL när merparten av provskjutningarna genomfördes, dvs. omkring 1989-1991.
    • SKL meddelade Palmeutredningen endast positiva resultat, dvs. det som enligt NFC:s nuvarande skala är +1 eller högre. Ingen revolver av över 700 testade fick dock ett resultat på +1 eller högre.
    • Resultat som motsvarar dagens grad 0 eller lägre meddelades inte Palmeutredningen.
    • Enligt Sonny Björk var det relativt vanligt att en revolver i SKL:s tester fick det resultat som idag motsvarar grad 0.
    • Grad 0 innebär ungefär att resultatet talar varken för eller emot att en testad revolver är mordvapnet. Men mer väsentligt är att grad 0 som resultat alltså innebär att det inte går att avföra en testad revolver som mordvapen.

    Hur vanligt det var att en testad revolver fick det resultat som motsvarar grad 0 framgick inte och förmodligen finns det tyvärr ingen sammanställning av detta. Men om 5 eller 10 % av de testade revolvrarna hamnade på grad 0 rör det sig alltså om ett mörkertal på 35 eller 70 revolverägare som skulle kunna vara den potentiella mördaren. Och bland dessa kanske 70 personer kan det finnas många som är lika intressanta eller kanske ännu mer intressanta än Christer A.

    Ja, det är alltså mycket vi inte vet om denna mordutredning. Ju längre tiden går tycks vår insikt leda till att vi vet allt mindre.

    1. Och så kan vi naturligtvis lägga till att om mordvapnet bytt pipa efter mordet så kan vilket som helst av de provskjutna vapnen vara mordvapnet. Ett liknande resonemang kan, såvitt jag förstår, föras om den befintliga pipan använts ett stort antal gånger efter mordet eller utsatts för någon form av medveten bearbetning som gör att de individuella spåren förändras.

      Vad jag förstår kräver en identifiering av mordvapnet genom analys av pipan mer eller mindre att det legat på en sidenkudde inlåst i ett kassaskåp sedan mordnatten. Möjligheten att komma fram till mördaren genom att hålla koll på intressanta tänkbara mordvapen tror jag alltså är begränsad.

      Samtidigt är det givetvis av intresse när det finns uppseendeväckande information om ett visst vapen, och det gäller ju definitivt Christer A:s revolver.

      1. Hej Gunnar,
        Precis! Även jag resonerade lite kring slitage och pipbyte i min kommentar från den 27/6. Nu är jag elektroingenjör och inte mekanikingenjör, men jag tillåter mig själv ändå att kommentera problematiken lite ytterligare nedan.
        Vad jag förstår kan en normal eller forcerad användning av en revolver leda till att pipan slits och detta kan innebära att det inte blir lika enkelt att sammankoppla tidigare utskjutna kulor mot den ”åldrade” pipan. Dock förmodar jag att detta leder till att resultatet ”minskar i grad”, dvs. ett resultat för en revolver på t.ex. en grad +2 före slitaget kan leda till att det efter slitaget blir grad +1 eller 0 osv. Men lägre en grad 0 borde det rimligen inte kunna bli. På motsvarande sätt kan t.ex. ett resultat på grad -3 öka till max grad 0. Ett omfattande slitage bör alltså leda till grad 0, men det bör rimligen inte leda till att något som tidigare skulle blivit grad +2 nu blir -2 osv.
        Vidare är det möjligt att byta en pipa på en revolver, men jag vet inte i praktiken hur lätt det är. Det är inte säkert att det är enkelt att få den nya pipan i samma nyans som övriga metalldelar på revolvern, dvs det är eventuellt efter pipbytet lätt att konstatera att ett byte skett. Det är också obekant för mig om pipan är försedd med något ID- eller licensnummer, och jag vet heller inte hur lätt det är att lagligt eller olagligt att få tag i en ny pipa. Ett pipbyte har dock fördelen att de utskjutna kulorna får en helt annan karakteristik jämfört med den gamla pipan, något som kan leda till att ett förmodat +2-resultat t.ex. kan bli grad -3 etc.
        Någon som är bra på revolvrar och kan det här med problematiken kring pipbyten får mycket gärna kommentera detta här på bloggen!
        För att sammanfatta, ett normalt eller forcerat slitage bör kunna leda till ett resultat på grad 0, medan ett pipbyte gör att i princip all koppling till tidigare avskjuten ammunition försvinner. Dock är det oklart för mig hur lätt det är/var att byta en pipa på en magnumrevolver.

        1. Gunnar W och Anders Fredric:
          Pipbyten och manipulerade pipor bör nog kunna avslöjas genom en skicklig undersökning. Frågan är förstås om alla revolvrar har fått genomgå det.
          Det finns minst ett exempel på manipulation som inledningsvis missades: det s k Linköpingsvapnet, som stals 1980 tillsammans med en ask Metal Piercing-ammunition av relevant slag. Det flöt fortfarande runt illegalt när Palme mördades, vilket förstås gjorde det brännhett i utredningen. Vapnet återfanns i kriminella kretsar av polisen i november 1986. Det var ganska kortpipigt (drygt fyra tum) och inledande provskjutningar gav negativa resultat, men först senare insåg man att pipan ursprungligen hade haft lämplig Palmelängd (sex tum) men hade blivit avsågad (vilket i och för sig borde ha varit uppenbart eftersom kornet/siktet saknades). De slutliga undersökningarna gav vid handen att om kapningen skett före mordet på Palme kunde kulorna inte vara avfyrade ur detta vapen, men om pipan sågats av efter 28 februari 1986 så var det omöjligt att säga något säkert om saken. Tyvärr kunde man inte få svar på den frågan eftersom de inblandade var döda. I praktiken en ”nolla” alltså. Men man behöver kanske inte ligga sömnlös över det – det är väl inte så troligt att Palme mördades av ett gäng småbovar i Linköpings- och Norrköpingstrakten.
          Jag tycker mig också minnas att jag har läst om undersökning av enskilda vapendelar i något polisdokument, troligen gällde det just pipan. Man tittade då på stämplar och liknande i metallen för att se när just den delen var tillverkad, hörde av sig till fabriken, osv. Men jag minns nu inte i vilket dokument detta finns eller vilket vapen det gällde.

    2. Anders Fredric:
      ”indelningen i stycken försvinner om man lägger en kommentar alltför långt ner i en tråd”
      Aha, är det därför det blir så? Jag har slitit mitt hår över detta.
      Jag har också lyssnat på Sonny Björk-avsnitten och tyckte de var mycket intressanta. Vill verkligen rekommendera alla som intresserar sig för vapenfrågorna att göra det. Han för flera intressanta resonemang även om han uppenbarligen lutar hårt mot CP som gärningsman, vilket ibland skiner igenom lite väl mycket.
      Tyckte exempelvis han argumenterar väl för att skottet mot Lisbeth P i själva verket kan ha varit avsett för eller ett rent instinktivt skott riktat mot Olof P, vilket i så fall löser en del frågor. Första skottet avger en desorienterande knall, bländande mynningsflamma och hård rekyl, och samtidigt slits LP in mitt i skottfältet av sin fallande make. Allt den stressade mördaren hinner uppfatta innan det är dags att trycka av igen är en mörk ryggtavla där han nyss sköt Palme, så då fyrar han av innan han riktigt fattat vad som pågår – men då är det mot Lisbeth. Står sedan ett ögonblick och tar in läget, och springer. Detta förklarar på ett elegant sätt varför han inte skjuter henne igen. Det är förstås bara en teori, men ingen dålig teori.
      Håller också med om dina slutsatser om mörkertal osv, även om poängen med CA-spåret ju inte är att hans revolver är ett i sig särskilt intressant vapen (det vet vi ju inte) utan att han vägrade lämna den till polisen. Det gör honom särskilt intressant.
      Förutom 0-mörkertalet kan man lägga till att det i andra källor har framgått att det fanns felkällor även i NFC-testningen, genom den mänskliga faktorn vid pillriga mikroskopstudier av stora mängder kulor. Om jag minns rätt klargörs detta till och med i NFC:s egen redovisning till Peterssons utredning. Även en del av de revolvrar som testats av NFC kan alltså vara felvärderade.
      Vad gäller 0-resultat borde det ju vara vanligt, i och med att alla svårt skadade, rostiga, försvunna osv revolverpipor bör hamna i den kategorin. Kan man inte provskjuta vapnet så kan man heller inte säga bu eller bä. Till det kommer en viss andel välbevarade vapen som helt enkelt inte avger någon signifikant information när de granskas i kombination med kulorna, vilket exempelvis var fallet med vapensamlaren WG:s revolver.

      1. Jag kan inflika att enligt artikeln nedan så ska vapensamlaren (WG:s) revolver varit sparsamt använd och man har också konstaterat att pipbyte inte skett. Det tillsammans med NFC:s utlåtande efter provskjutning talar alltså som jag förstår saken starkt emot att den revolvern skulle vara mordvapnet.

        https://www.expressen.se/nyheter/han-ager-det-misstankta-palme-vapnet-otackt/

        Vet vi hur många provskjutna revolvrar som fått ett resultat på +1 eller mer? Vill minnas att Leif GW figurerade i någon tidningsartikel där ett vapen provskjutits och fått just +1.

        Haft en datorkrasch så jag förlorade en hel del värdefulla länkar.

      2. Tillägg:
        Jag menar att som jag förstod av Sonny Björks förklaringar så borde rätt vapen ge bättre utslag än en nolla. Jag kan dock ha missuppfattat det hela. Det var inte alldeles lätt att förstå det hela alternativt börjar min hjärna få svårt att hänga med i svängarna.

        1. Hej Simon A,
          Sonny Björk talade om många intressanta saker i de fyra poddavsnitten. Och det är korrekt att Sonny, till skillnad från NFC:s uttalande år 2020, själv anser att det borde vara möjligt att få träff på rätt mordvapen om detta anträffades (dvs. att provskjutningsresultatet skulle bli åtminstone grad +1 eller högre). Men detta förutsätter att mordvapnet är väl bevarat och inte utsatt för ett omfattande slitage eller annan påverkan. Detta med slitage diskuterades i en annan del av poddavsnitten.

          1. Hej Anders Fredric
            Tack för svaren. Då hade jag i alla fall inte helt missuppfattat vad Sonny menade.

        2. Tillägg:
          Om jag minns rätt visade GW Persson en magnumrevolver i något avsnitt av Veckans Brott. Initialt fanns förhoppningen att detta vapen skulle ge ett resultat på minst grad +1, men efter omfattande testning tror jag att slutresultatet blev -2. Någon annan kan gärna kommenterar om jag kommer ihåg fel.
          Och vad jag känner till har alltså ingen av ca 800 provskjutningar gett ett högre resultat än grad 0, men något vapen med 0-resultat kan i och för sig mycket väl vara mordvapnet.

          1. Anders Fredric & Simon A:

            Nej, jag har heller aldrig stött på ett vapen som fått över noll (utöver det Leif GW-exempel som nämns ovan). Jag tror inte det har skett, det skulle nog ha framkommit vid det här laget.

            Jag uppfattar NFC:s utlåtande till Krister P-utredningen som att de säger just att inte ens rätt vapen nödvändigtvis skulle kunna identifieras, särskilt inte efter så lång tid. Detta på grund av alla de felkällor vi redan nämnt ovan och de dåliga förutsättningar som kulorna gav från första början.

            Rätt puffra kan alltså redan ha gått igenom provskjutning och vara en av nollorna. Men det är nog osannolikt, eftersom vi väl ändå kan förutsätta att mördaren inte frivilligt skulle lämna in den till provskjutning. Det skulle i så fall vara något beslagtaget vapen, och de är inte så många.

            Simon A:

            ”Det tillsammans med NFC:s utlåtande efter provskjutning talar alltså som jag förstår saken starkt emot att den revolvern skulle vara mordvapnet.”

            Jag tror man ska vara försiktig med den typen av extrapoleringar. NFC ger den ju en nolla under just dessa omständigheter, så då är det nog en nolla helt enkelt. Sen bedömer jag det i och för sig som fullkomligt osannolikt att den skulle ha använts för att mörda Palme, eftersom innehavaren vid skotttillfället satt på restaurang i Gamla stan och inte heller på annat vis har kunnat knytas till mordet.

            1. Madam, du skriver:

              “eftersom innehavaren vid skotttillfället satt på restaurang i Gamla stan och inte heller på annat vis har kunnat knytas till mordet.”

              Det er muligvis korrekt, han var på restaurant. Michael A et al. vil nok sige, at vi kun har den ældste datters ord for dette – at hun er sendt i byen for at give sin far et alibi, ligesom hendes lillesøster med sine udsagn forsøger at konstruere et alibi for Engström.

              1. Gruto:

                Ja, det låter ju ytterligt långsökt, och eftersom det inte finns ens det ringaste indicium på att den här mannen skulle ha varit inblandad tycker jag lugnt vi kan lägga den teorin åt sidan. Jag vill inte ens beskylla stackars Mikael A för att tro på sådana saker.

                I det här fallet var det ju också någon form av firmafest på namngiven restaurang, vilket låter som en helt vansinnig sak att ljuga om. Det är svårt att tänka sig något som vore enklare för polisen att kolla upp.

              1. Mikael B:

                Oj, det här var ju spännande – även om man väl ska tygla sin entusiasm givet att det är en svag överensstämmelse. Men detta kände jag faktiskt inte till.

                Kulan verkar ha tagits i beslag 2014, eller i alla fall registrerats då. Var kan de tänkas ha fått tag på den? Vet du/någon annan om det finns mer dokumentation i fallet, eller någon matchande medieuppgift som kan ge ledtrådar?

                Om det övriga materialet togs samtidigt (beslagsnumren inleds likadant, men jag kan vet inte hur systemet fungerar) kan man ju konstatera att där ingår en äldre .22-revolver som kanske kan ha använts för prickskytte/övning, givet den klena kalibern. Men det ser ju inte ut som något en hängiven sportskytt skulle ha hållit sig med.

                1. Madam,
                  Det här är ganska färsk info också för mig, även om handlingarna har varit tillgängliga ett tag. Jag har inte fördjupat mig i ärendet, men jag skulle tro att man kan komma vidare genom att beställa fram ytterligare material från den aktuella tiden. Utredningen gjorde ju inte särskilt många knop under Kerstin Skarps ledning, varför det inte torde vara så svårt att hamna rätt.

                  Jag misstänker att NFC:s utlåtande har gått under radarn hos de flesta, inklusive media.

                  Tidsutdräkten mellan beslag och utlåtande väcker onekligen en del frågor. Hans Melander borde kunna svara på det mesta omkring uppslaget utan namns röjande. Men det här spåret är kanske något som man lyckats ”komma runt”.

                  1. Mikael B och Simon A:
                    Efter en hastig genombläddring är det nog dessa Leif GW-uppslag man bör kika i:
                    https://drive.google.com/file/d/1UPFc8fdnHR6RXy5VqzyH3LcxxQ2DFdOG/view
                    https://drive.google.com/file/d/11HEH4Lx1ZfCrCdSvChy_l6T3i8qyMD4V/view
                    I slutet av det ena dokumentet finns Iver Johnson-revolvern omnämnd. Det är dock lite förvirrande, eftersom detta dels handlar om en kula som inlämnats anonymt och dels om ett vapen som verkar ha snurrat runt mellan före detta poliser i Göteborg.
                    Jag får inte riktigt fason på det, men jag ska titta mer ordentligt senare.

                    1. Vid en snabb genomläsning av dokumenten så verkar vapnet bestå av ihopplockade delar ifrån andra revolvrar. Detta med tanke på att det har ett flertal olika regnummer menar jag. Det får mig att tänka på följande artikel:

                      https://www.varldenidag.se/nyheter/detta-ar-inget-annat-an-grovt-vapenbrott/cbbhax!m3LjHayBcVRmzVgKRIz4Iw/

                      Spaningsledaren Dag A får som jag förstår saken kännedom om detta vapen 2015, därefter blir WT-observationerna högintressanta:

                      https://www.expressen.se/nyheter/det-ar-for-manga-for-att-inte-tas-pa-allvar/

                      https://www.expressen.se/nyheter/palmes-van-om-mystiska-poliserna/

                      Frågan är om det kan finnas ett samband här?

                    2. Madam,
                      Tack för detta. Det lutar väl åt att det är den anonymt insända kulan som det handlar om. Men vapnet som det har skjutits ur är alltså inte identifierat.

                      Det som förbryllar mig är bara varför LGW inte upplyst alla och envar om att han lyckats förmedla en kula till Palmeutredningen som NFC
                      slutligen klassat som grad +1. Det låter inte likt den avdankade professorn. Blygsamhet. brukar inte
                      vara hans bästa gren när det kommer till dessa frågor.

                    3. Tillägg:
                      Tror bestämt att jag ögnade igenom handlingarna för snabbt. Enligt medieuppgifterna och LGWP är revolvern identifierad. Frågan är bara var det framgår i NFC:s material ur vilket vapen +1-kulan skjutits.

              2. Får instämma i att detta var spännande. Har undgått mig också fast jag tycker mig ha läst dokumentet tidigare. Av alla hundratals provskjutningar med 0 eller lägre så har vi här en +1.

              3. Mycket märkligt att en revolver som för första gången fick +1 på skalan i nedanstående artikel beskrivs som att ”allt talar emot att detta har någon relevans för utredningen”

                https://www.expressen.se/nyheter/revolvern-sannolikt-inte-palme-vapnet/

                Enligt artikeln fick vapnet -1 trots att vi nu tack vare dokumentet Mikael B länkar till vet att vapnet i själva verket fick +1. Detta tycks som sagt helt ha gått under radarn.

                Även SVD rapporterar felaktigt att resultatet blev minus 1:

                https://www.svd.se/a/9d42570f-481c-4fdf-b945-574ab5dec963/gws-revolver-kan-inte-knytas-till-palmemordet

                Aftonbladet likaså:

                https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/9mxyrM/negativt-besked-om-gws-palmevapen

                Fler artiklar i sammanhanget

                https://www.expressen.se/nyheter/gw-dna-traff-pa-misstankt-palmevapen/

                https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/qnV2OL/har-ar-gws-palmevapen

                https://www.svt.se/nyheter/inrikes/stor-likhet-med-kulan-som-dodade-palme

                https://gunnarwall.wordpress.com/2016/01/20/vad-kan-sagas-om-den-misstankta-palmerevolvern/

                https://utsikterinsikter.blogg.se/2016/january/leder-revolvern-till-ratt-garningsman.html

                https://www.leifgwpersson.se/24jan16.html

                Jag måste erkänna att jag om möjligt nu är mer förvirrad än vanligt. Jag får ingen ordning alls på uppgifterna. Är det något jag missar?

                1. Simon A,
                  I första läget handlade det alltså om kulan som hade skjutits ur ett okänt vapen. Spåren på kulan ledde fram till bedömningen grad +1. NFC påpekade dock att man allra helst skulle vilja få tag i vapnet för att sedan kunna göra provskjutningar med detta.
                  I andra läget fick Leif GW tillgång till just den revolver som enligt tipsaren kulan hade skjutits ur. Efter provskjutningarna hamnade NFC nu istället på minusskalan.
                  Frågan är bara hur det är säkerställt att +1-kulan verkligen har skjutits ur den aktuella revolvern. Den pusselbiten framstår som oklar för mig.

                2. Simon A:
                  Utan att titta i handlingarna igen, var det inte så att det var en kula som fick +1 och att den påstått tillhörande revolver som sedermera leverades fick -1? Då borde i och för sig kulan vara fortsatt intressant. Men man kanske kan tänka sig att den avfärdade revolvern trots allt kan förklara spåren på den annars intressanta kulan, av vilket följer att även den blir ointressant om man nu tror sig veta att den sköts ur just denna revolver.
                  Nå, jag ska nog inte spekulera mer innan jag satt mig in i saken…

                3. Simon A, 2:
                  Jo, just så var det nog: kulan fick plus, revolvern fick minus. I Leif GW Persson-artikeln som ligger på hans hemsida skriver han:
                  ”Å den andra det faktum att det på kulorna från brottsplatsen finns spår som min revolver inte skulle ha avsatt på dem. Sammanfattningsvis att det vapen som jag levererade till NFC inte har med mordet att göra.”
                  Det verkar alltså vara ungefär såhär, om man ska lägga upp det schematiskt:
                  – Palmekulorna har spåren A, B och C.
                  – LGWP-kulan har spåren A och C, vilket är nära utan att därför skjuta någon hare. Alla blir mycket upphetsade.
                  – LGWP-revolvern visar sig vid kontroll inte kunna skapa spåret B, vilket gör att den stämmer bra med LGWP-kulan men dåligt med Palmekulorna.
                  Revolvern kan därmed avfärdas, särskilt som LGWP också skriver att han har skäl att tro att revolverns skick/spåravsättning inte har förändrats märkbart sedan 1986. LGWP-kulan är därmed bara fortsatt intressant om man tror att den kan ha avfyrats ur ett annat vapen, men det verkar inte vara fallet.

                  1. Hej Madam och övriga,
                    Nu har inte jag specialstuderat matematiken kring NFC:s bedömningsskala men ”populärvetenskapligt” tror jag det går att översätta ett resultat på grad +1 som att detta ungefär innebär att det är en sannolikhet på mellan 83 % och 99 % att det provskjutna vapnet är rätt vapen. Åtminstone den nedre delen av detta bedömningsintervall medför alltså ingen hög sannolikhet för att ett vapen som ger grad +1 skulle vara identiskt med mordvapnet.
                    Det kanske snarare statiskt borde vara rimligt att åtminstone något provskjutet vapen av 800 stycken felaktigt kan ge ett resultat på grad +1. Men detta med sannolikheten för statiska felresultat är inget jag har räknat på, och det är dessutom svårt att göra utan att ha domänkunskaper om vapen och kulor. Vi bör därför allmänt vara relativt försiktiga med att övertolka provskjutningsresultat som inte är minst grad +2.
                    Men vi bör också komma ihåg att alla vapen som fått grad 0 inte kan uteslutas som mordvapen, och som jag skrivit om tidigare kan vi här ha ett icke obetydligt mörkertal av vapen som skulle kunna vara av intresse för mordutredningen. Varför inte låta en återupptagen förundersökning att ta fram en lista med ägarna till de vapen som gett resultatet grad 0, samt göra en ”polisiär analys” av dessa vapenägare?

                    1. Anders Fredric,
                      utveckla gärna det där med matematiken kring NFC:s bedömningsskala! Jag tänker ju att även 83 procents sannolikhet för att ett vapen är mordvapnet är en hög siffra. Skulle en sannolikhet på 83-99 procent verkligen vara innebörden av värdet +1 för ett testresultat?

                      Och menar du statiskt eller statistiskt? Det senare, gissar jag. Men jag kan ha missat något i den vetenskapliga terminologin.

                    2. Anders Fredric:

                      NFC:s utlåtandeskala finns förklarad här: https://polisen.se/tjanster-tillstand/bestall-forensisk-undersokning/utlatandeskala

                      Graden +1, som i text kan uttryckas som att utredningen ”talar i någon mån för att” en viss hypotes är riktig, definieras som föjer:

                      ”Det bedöms vara minst 6 gånger mer sannolikt att få dessa resultat om huvudhypotesen är sann än om den alternativa hypotesen är sann.”

                      Jag antar att det är från en sådan definition dina 83% kommer. Däremot tycker jag inte det låter som en särskilt låg sannolikhet. Som bevis i rättegång vore det förstås klent, men i en lottdragning vore 83% en förbaskat bra chans. Men så kan man väl inte riktigt tänka.

                    3. Det hade för övrigt varit spännande om någon kunde få NFC att diskutera hur utlåtandet 2020 om Palmekulorna hänger ihop med sannolikhetsgraderingen. Det vill säga, de har ju bevisligen ansett sig kunna gradera kulor från -4 till +1 och vapen från -4 till 0 (såvitt vi vet).
                      Var problemet att man inte trodde sig kunna komma över +1 för kulor eller över 0 för vapen?
                      Eller kunde man kanske ha kommit högra, men kulorna var i så dåligt skick att alldeles för många testobjekt landade på 0?
                      Nollan är ju ett icke-resultat i någon mening, eftersom det dels kan bygga på en grundlig undersökning av något som helt enkelt ger få/oklara svar, och dels kan bero på att man inte har något vettigt att undersöka. Ett hårdraget exempel: om NFC fick i uppdrag att undersöka en osynlig magnumkula borde den ju få 0, eftersom inga tester i världen skulle kunna avgöra om det var mer eller mindre sannolikt att den avfyrats ur Palmerevolvern.

                    4. Hej igen Gunnar och Madam,
                      Tillägg: Det här med matematisk statistik och sannolikhet är inte helt enkelt. Det NFC:s utlåtandeskala specar i detta konkreta fall är sannolikheten för ett specifikt vapen, dvs. hur stor sannolikhet är att detta specifika vapen har avlossat mordkulorna jämfört med att det inte gjort det (det är detta som är hypotesen).
                      Detta är, såvitt jag förstår, inte samma sak som sannolikheten för att detta specifika vapen skulle vara mordvapnet, dvs. ett resultat på grad +1 innebär inte att just detta vapen skulle vara mordvapnet till en sannolikhet på minst 86 % (dvs. jämfört med mängden av alla möjliga vapen). Dessutom talar vi om sannolikheter och inte om absoluta fakta. Det är ca 83 % sannolikhet att inte få en sexa vid ett tärningskast, men trots detta händer det ibland att man får just en sexa.

                    5. Anders Fredric,
                      vad skulle det vara för skillnad mellan att ett visst testat vapen har avlossat mordkulorna och att samma vapen är mordvapnet?

                  2. Hej Gunnar och Madam,
                    Som jag skrev har jag inte detaljstuderat matematiken bakom NFC:s utlåtandeskala, men som jag uppfattat grad +1 är att detta innebär att det är mellan 6 och 100 gånger mer sannolikt att ett provskjutningsvapen är rätt vapen än att det inte är det. Min mycket snabbt uträknade gräns på 83 % fick jag genom operationen (1-1/6)=0,83, dvs. 83 %.
                    Men förmodligen gjorde jag ett tankefel här, denna uträkning gäller om skillnaden endast är 5 gånger (5 chanser av 6 att det är mordvapnet och 1 chans av 6 att det inte är det). Med mitt sätt att räkna – som för övrigt kanske inte är korrekt – borde den undre gränsen bli 85,7 %, dvs (1-1/7). Då är det ca 86 % sannolikhet att det är mordvapnet och 14 % att det inte är det, och 86/14 blir ungefär 6. Dock behöver jag kolla matematiken lite mer, dessa uträkningar var mest ”ett skott från höften”; det är möjligt att jag är ute och cyklar med dessa beräkningar.
                    @Madam: Och ja, den undre gränsen – oavsett om den är 83 eller 86 % – är i bevishänseende en alltför låg sannolikhet, men det ”talar i någon mån” för att vi har att göra med rätt vapen. Däremot skulle ett resultat vid den övre gränsen på ca 99 % väga tungt i bevishänseende, men NFC:s uttalande ger ett sannolikhetsintervall och inga absoluta tal.
                    @Gunnar: Ja, jag menade ”statistiskt” (och alltså inte ”statiskt”) – tack för noteringen!
                    @Övriga: Någon som är inläst på NFC:s utlåtandeskala, Bayes sats och matematiken bakom detta får gärna kommentera samt vid behov korrigera mina uträkningar ovan.

            2. Madam:
              Du har självfallet rätt i det. Det är en nolla på detta vapen helt enkelt. Jag tänkte mer som så att om det vapnet är sparsamt använt och pipbyte inte skett, att när då polisens vapenexpert Sonny Björk menar på att rätt vapen borde ge bättre resultat än 0 (om det är i gott och omanipulerat skick) så styrker det att detta vapen inte är mordvapnet.

              Håller med i kommentarerna om att någon vapenkunnig person gärna får skriva mer om detta. Delar så länge några länkar jag hittade när jag letade mer information:

              https://arnenohlberg.wordpress.com/category/revolver-2/

              http://privat.bahnhof.se/wb810999/arne/artikel_s&w_32.htm

              http://privat.bahnhof.se/wb810999/arne/artikel_service_revolver_1.htm

      3. Hej Madam,
        Lite belysande för sammanhanget verkar min teori om att ”indelningen i stycken försvinner om man lägger en kommentar alltför långt ner i en tråd” inte vara korrekt. Detta illustrera på ett bra sätt vad som även kan gälla för olika teorier kring Palmemordet, dvs. det går ibland att tyckas se tydliga samband som sedan inte visar sig vara orsakssamband …..
        (@Gunnar: har du någon egen teori om varför blankraderna ibland försvinner?)
        Och ja, Sonny Björks teori om hur det andra skottet mot Lisbeth kan förstås var klart intressant!
        Vad det gäller WG-revolvern kan en orsak till att detta vapen – trots liten användning och ett utmärkt skick – inte kan avföras vara att denna vapenpipa från början hade egenskaper som låg relativt nära mordvapnet. T.ex. fingeravtryck kan vara relativt lika varandra utan att vara identiska.

        1. Om Palme sköts av en vapenkunnig person med sitt licensvapen låter det för mig som amatör enklare att bara byta pipa och låta polisen provskjuta och inte hitta på historier om illegal försäljning.

          1. Och allra säkrast vore förstås att byta pipa före mordet för att sedan sätta tillbaka originalpipan efteråt. Då blir det ju ingen risk för att den undersökta pipan på något sätt skulle kunna identifieras som ”fel” pipa, alltså någon som inte ingått i vapnet vid inköpstillfället.

            1. Det låter onekligen som ett bra tillvägagångssätt Gunnar. Och att byta pipa i sig behöver ju inte betyda att man har något att dölja. Om jag förstår saken rätt fick man göra det utan att behöva söka licens för det.
              Jag skulle vilja instämma i Anders Fredriks kommentar ovan att om det finns någon vapenkunnig person som kunde skriva något om detta.

              1. Jag hittade den här youtube-videon om hur det går till när man byter pipa på en revolver. I videon är det förvisso en Colt men förfarandet borde vara liknande med en S&W.

                1. Här en där ett speciellt verktyg används. En annan modell dock, men kan tänka mig att det fanns till modell 27 också.

            2. Hej Gunnar,

              Ja, det är korrekt att det tillvägagångssätt du beskriver ovan – att använda ett eget eller lånat vapen, men med en utbytespipa – verkar genomtänkt och ändamålsenligt. Dock är frågan, är detta verkligen ett realistiskt scenario?

              Var mordet planerat (ja, kanske inte att ske just denna kväll men planerat sedan några veckor eller någon månad tillbaka) hade förmodligen både en ensamagerande gärningsman eller en mindre grupp av sammansvurna sett till att ha ett icke licensbundet och mer ändamålsenligt vapen tillgängligt. Är det fråga om ett tillfällighetsattentat (t.ex. Christer P, Stig E, GC eller motsvarande) är jag tveksam till om ett pipbyte var det första de tänkte på, och dessutom kan dessa rimligen inte räkna med att de skulle kunna begå mordet och sedan undkomma.

              Christer A skulle möjligen kunnat övervägt ett pipbyte, men hade han möjlighet, kunskap, utrustning och utbytespipa att göra detta i bostaden? Och även om svaret är ja, var detta något han borde ha kommit att tänka på? Nja, dessutom tror jag vi kan bortse från honom. Christer A var lite av en enstöring med drag av rättshaverist som dessutom i början av 90-talet blivit ekonomisk ruinerad. CA kan ha avyttrat revolvern illegalt men kanske inte på det sätt som han uppgav i januari 1994.

              En detalj i sammanhanget är också att om mördaren endast hade skjutit det dödande skottet mot Olof Palme hade en identifikation av mordvapnet med hjälp av en kula förmodligen blivit i princip helt omöjlig. Att Lisbeth-kulan är så välbevarad får kanske anses vara lite av tur.

              Om vi istället ponerar att mordet utfördes av en ensamagerande man eller en mindre grupp på 2-3 sammansvurna där Palme upptäcktes av en slump ungefär klockan 21:00 – hade då ett pipbyte varit ett alternativ att överväga? Ja, kanske. Men frågan är om inte tiden fram till 22:45/23:00 istället behövde användas till klädval, placering av eventuell flyktbil etc.? I det här alternativet tänker jag mig att det är fråga om en eller några få mer välorganiserade attentatsmän (t.ex. militärer, poliser, säkerhetsmän etc.) och där övervakningen vid Grand och skuggningen därifrån genomförts på ett mer diskret sätt.

              Låt oss slutligen titta på mordvapnet, dvs. en S&W-revolver (eller motsvarande) med en trolig piplängd på minst 6 tum. Detta är ett otympligt vapen på ca 30 cm och som väger ca 1 kg. Enligt den amerikanska GMP-experten Ressler var det uteslutet att ett vapen av denna typ skulle användas i ett professionellt sammanhang (”totally out of context of anything an organized group would use”, se GRK sid 905-906). Så någon typ av ”proffs” borde ha använt ett helt annat vapen

              Här bör det kanske anmärkas att det kan finnas en gråzon kring vad professionell innebär i detta sammanhang, det skulle eventuellt gå att tänka sig att en utländsk underrättelsetjänst tog hjälp av inhemska icke-professionella partners etc. Men för min del tycker jag Resslers analys verkar rimligt, dvs. att vapenvalet gör det skäligt att bortse från alternativet att mordet skulle vara organiserat och utfört av statsunderstödda utländska agenter.

              För att sammanfatta, ett pipbyte är en teoretisk möjlighet, men det är troligen inget realistiskt alternativ om vi tänker oss ett mordscenario där mordet började planeras först omkring klockan 21:00 på mordkvällen. Och vid ett planlagt mord borde en annan typ av vapen använts. Men, det är klart, det finns många ”borde” i denna analys och verkligheten kan ibland vara en annan.

              1. Anders Fredric,
                jag håller gärna med dig om att det kan framstå som lite långsökt att mördaren använt ett registrerat vapen men bytt ut pipan, särskilt om det var något som han måste arrangera på kort varsel. Men man kan förstås tänka sig att mördaren var en person som visste med sig att han då och då kunde få anledning att använda ett vapen där ammunitionen inte kunde spåras och därför hade sett till att ha en utbytespipa till hands.

                Även den varianten är – utifrån vad vi vet – mer teoretiskt tänkbar än trolig. Men problemet med Palmemordet är att det är så lite vi vet. Vi vet inte om det var ett registrerat vapen som användes. Vi vet inte om mordet bestämdes med kort varsel eller var planerat en längre tid och att det bara handlade om att spika det rätta tillfället.

                Varje preciserad gissning om mordvapnet måste med vår nuvarande kunskap framstå som lite långsökt. Men det ska också ses mot bakgrunden av av själva mordet – och den misslyckade utredningen med dess märkliga inslag – skulle ha framstått som extremt långsökta händelseförlopp om vi till exempel den 27 februari 1986 skulle ha spekulerat om vad som kunde hända den kommande fredagskvällen och de följande årtiondena.

  30. Ungefär 7.10 i denna video https://youtu.be/tuPvU-BDQI4, finns ett tidningsurklipp som visar att i samband med att det kom fram att det var Olof Palme som var skjuten, så hade Gösta Söderström mer resolut tagit tag i Lisbeth Palme. Någon som vet från vilken tidning denna uppgift härstammar, samt vilken dag det publicerades?

  31. Det var ett tag sen jag läste på om Christer A, men att han misstror polisen är inte konstigt, så som de skött utredningen från första början. Kort och gott så var Christer A helt enkelt för intelligent för att ligga bakom mordet.

  32. Läste nyligen en intressant artikel från Dagens Nyheter (1986-03-02):

    ”Flera vittnen gav under lördagen motstridiga uppgifter om mannens signalement. Detta förklaras delvis av att ett vittne klädd i en lång rock tagit upp jakten på mördaren, men förlorat honom ur sikte sedan han förvann uppför trapporna på Tunnelgatan mot Malmskillnadsgatan”.

    Kan man tolka att det här vittnet kan vara någon annan Stig Engström?

    Var härstammar uppgiften från?

    1. Den där passusen hade jag missat, det var intressant.

      Det är naturligt att läsa artikeltexten som att detta vittnes klädsel hade bidragit till förvirringen om gärningsmannens signalement. Och då går ju tankarna till Stig Engström. En informationskälla som kan ligga bakom det som skrivs är förstås Stig Engströms samtal till polisen vid lunchtid den 1 mars. Där är det dock klart utsagt från Engströms sida att han springer efter poliserna, inte efter gärningsmannen.

      Mindre troligt är väl i alla fall att Engström själv skulle ha talat med Dagens Nyheter. Om tidningen varit i kontakt med den person som beskrivs borde det ha framgått av texten. Och Stig Engström var ju i andra kontakter med media mån om att framträda med både namn och bild.

      1. Ja, det låter mindre troligt att DN pratat med och fått uppgifter direkt av Stig.

        ”Det signalement på gärningsmannen som polisen nu arbetar efter grundar sig på uppgifter som Lisbeth Palme lämnat vid ett kortfattat förhör med henne […] Polisen tror att mördaren var ensam. Uppgifter under lördagen om två gärningsmän har förklarats med vittnet som under en kortare sträcka tog upp jakten på mördaren.” (DN, 1986-03-02).

        1. Märkligt dock att inget vittne nämner någon i rock som förföljt mördaren i förhören.

          1. Det är väl inte så märkligt, Johan. Stig Engström menade ju att andra vittnen förväxlat honom med mördaren.

            1. Så vem menar du skulle ha lämnat en uppgift till DN om att ett vittne ”under en kortare sträcka tog upp jakten på mördaren”? Engström själv?

              Tilläggas kan följande. Förhöret med Charlotte L, det enda från någon som är tillräckligt nära som skulle kunna tyda på att någon förföljde mördaren, hade man behövt höra för att begripa vad som avses. Hennes iakttagelse har gjorts från en bil. Hon nämner mördaren och sedan Anders B i blå täckjacka vid Dekorima. ”Den här mannen som försvinner in i trapphuset här, ser du vart han tar vägen?” besvarar hon med ”Nej.” Detta avser uppenbarligen Anders B. Sedan frågar förhörsledaren: ”Ser du någon som springer efter den här mannen?” och hon svarar: ”Ja, jag såg, det var någon som sprang efter en bit men sedan hade jag mina blickar riktade åt ett helt annat håll.” F: ”Den här som sprang efter hur såg han ut, eller det du hann se?” L: ”Det kan jag inte minnas tyvärr. Medellång, nej, det är svårt. Då vände vi oss åt det hållet där vi hörde skottet.” (1986-03-03)

              Kanhända har jag läst slarvigt tidigare och trott att det måste vara någon som förföljer mördaren hon avser. Hennes utsaga är dock otydlig och saken tas inte upp senare under rättegångarna, trots att en förföljande person i ett tidigt skede rimligen skulle ha varit intressant. Kan det inte endast vara att Jan A satte efter Anders B för att se till att han inte lämnade platsen, som Charlotte L har observerat i ögonvrån? Vad anser Gunnar?

              Det verkar hursomhelst vara en mycket hastig iakttagelse som inte heller var fullständig och inte backas upp genom någon annan tydlig vittnesiakttagelse på platsen.

              1. Johan M,
                jag tror inte att Jan A satte efter Anders B om man i det lägger att Anders skulle ha börjat ge sig iväg och blivit stoppad av Jan A. Något sådant förlopp kan man inte hitta stöd för vare sig i uppgifter från Jan A eller från Anders B. Däremot är det förstås möjligt att Jan A närmade sig Anders hastigt sedan denne sökt skydd i butiksentrén och att det är detta som ligger till grund för vad Charlotte L säger.

                1. Oj, jag menade Jan-Åke S. ”När sedan [Jan Åke] efter det att han parkerat och försäkrat sig om att hjälp tillkallats, fått syn på mannen igen, så hade denne varit på väg att gå bort från platsen, varför [Jan Åke] gått fram till honom och bett honom stanna kvar eftersom han förstod att mannen var vittne till händelsen.” (1986-04-09)
                  Men det kan ju förstås vara förvirrande frågor från förhörsledaren, när det gäller syftningen. Frågan kan förstås, som vi tolkat tidigare, avse mördaren. Man undrar ju dock varför övriga vittnen som inte befann sig i periferin skulle ha missat en sådan förföljande person.

    2. Med tanke på hur spretiga uppgifterna var under det första dygnet skulle det nog kunna vara Lars J som avses, även om hans klädsel i så fall har blivit fel här. Jag betvivlar att det handlar om Engström, då det är svårt att se vilken källan skulle kunna vara. Hans tips till polisen den 1 mars var bara ett i mängden och lär knappast ha läckts till medierna vid den här tidiga tidpunkten. Och artikeln där han själv träder fram i Svenska Dagbladet publiceras samma dag.

      1. Där tror jag att du har helt rätt. Lars J är den ende som sagt att han följt efter mördaren.

  33. En annan intressant uppgift finns hos TT:
    ”STOCKHOLM 1986-04-07 Vittne mordet på statsminister Olof Palme. Stig Engström, den så kallade Skandiamannen (Skandia-mannen) i keps och med handledsväska. Han springer som han påstod sig ha gjort efter mördaren på Tunnelgatan i korsningen Luntmakargatan. Han jobbade på Skandia med fönster mot Luntmakargatan 14. Foto Göran Ärnbäck / EXP / TT / kod 50”
    Källa: https://app.tt.se/bildobjekt/image/sdlAEFpEhSIwpQ
    Är bildtexten från april 1986 och är det Göran Ärnbäck som i så fall har skrivit texten till bilden?

    1. Det är en felaktig och missvisande bildtext som sprids av TT, om Stig Engström inte ska ha påstått för fotografen att han sprang efter mördaren. Det blir väldigt konstigt efter presskonferensen om media sprider ut detta budskap:

      HBL (2021-01-14) beskriver bilden på följande sätt:

      ”Stig Engström redogör för sin språngmarsch på Tunnelgatan ett par månader efter mordet – han sade sig försöka springa ifatt mördaren. GÖRAN ÄRNBÄCK /EXPRESSEN/TT/SVT/PRESSBILD”

      Expressen har haft liknande bildtexter:

      ”Den 7 april 1986 fotograferas Stig Engström när han ska visa hur han springer efter mördaren på Tunnelgatan.
      Foto: GÖRAN ÄRNBÄCK”

      ”Stig Engström fotograferas när han den 7 april ska visa hur han springer efter mördaren på Tunnelgatan.
      Foto: GÖRAN ÄRNBÄCK”

      Källa: https://www.expressen.se/nyheter/har-ar-bilderna-pa-stig-engstrom-fran-mordplatsen/

      1. VVA,
        inom journalistiken handlar väldigt mycket om att skriva av vad andra redan skrivit. När det inte tydligt markeras att ett mediabolags egen reporter intervjuat en person kan man nästan säkert utgå från att uppgifter om vad den refererade personen sagt helt enkelt hämtats från en annan källa. Och så blir det rundgång. Det finns, som vi vet, ingen känd intervju (och inget känt förhör) med Stig Engström där han hävdar att han sprang efter mördaren och inte efter poliserna.

        Särskilt stor risk är det att felaktigheter glider in i bildtexter som brukar skrivas av redigerare utan egna kunskaper om ämnet för artikeln, och ofta i all hast. Det är med andra ord klokt att vara försiktig när det gäller bedömningar av tillförlitligheten hos den typ av skriverier som du återger.

      2. Tekniskt sett sprang ju Engström ”efter mördaren” enligt sin fasta utsaga. Mördaren sprang där, och därefter sprang Enström där samma kväll. Sekvensen mördaren-Engström innebär att Engström sprang ”efter”, oavsett vad som hände under mellantiden. Något påstående om att han faktiskt förföljde mördaren finns väl varken i tidningarna eller i de mycket sena hågkomster som redovisats?

        ”Anledningen till att Stig sprang in i gränden var att Lisbeth sagt att någon hade sprungit in där”, dvs. ”syftet med att springa in i gränden var att leta efter skytten”, säger alltså exfrun (2017-09-07). Även att ”Stig sagt att han sprang in för att se om han kunde hitta någon annan person som hade varit skytt” (2017-10-25), och enligt sammanfattningen ”att han sprang efter skytten” (2018-11-15). ”Sedan säger Lisbet ”han sprang åt det hållet” och det är då Stig går in mot Tunnelgatan. [Exfrun] menar att Stig måste ha gått in till vakten för att ringa hem. Hon vet inte om han ringde före eller efter det att Stig sprang på Tunnelgatan.” (2017-09-07) Hon är tydlig med att Engström aldrig sprang längre än till Luntmakargatan (2017-09-07, två gånger).

        Jag undrar hur mycket ansvar man bör lägga på en stackars gammal ex-fru och hennes minnesbilder. Hon hade inget minne av att Engström bar glasögon heller, när hon hördes 31 år efter mordet, 17 år efter Engströms död (2017-09-07). Om han bar det var det ”för att se märkvärdig ut” (2017-10-25). Att hon ”inte minns glasögonen kan bero på att glasögonen hade metallbågar och gav därför inte något markant avtryck”! (2018-11-15)

        Någon tydlig utsaga om att Engström förföljt mördaren direkt finns inte ens i exfruns redogörelse, som väl måste vara den mest utförliga som kan användas för att påstå något sådant. Inte heller stödjer denna att Engström skulle ha sprungit upp för trapporna. Jag bedömer det som mer sannolikt att exfrun inte minns Engströms motiv, och redogör för det som Engström kan tänkas ha förmedlat. Över lag vill hon uppenbarligen ge bilden av Engström som en person om vill göra sig märkvärdig men som inte hade tillräckliga kunskaper för att hjälpa till, och var klen etc.

        1. Johan M ” ”Anledningen till att Stig sprang in i gränden var att Lisbeth sagt att någon hade sprungit in där”, dvs. ”syftet med att springa in i gränden var att leta efter skytten”, säger alltså exfrun (2017-09-07). Även att ”Stig sagt att han sprang in för att se om han kunde hitta någon annan person som hade varit skytt” (2017-10-25), och enligt sammanfattningen ”att han sprang efter skytten” (2018-11-15). ”Sedan säger Lisbet ”han sprang åt det hållet” och det är då Stig går in mot Tunnelgatan.”
          Nej, det är ju inte så att Stig behöver ha uppgett att han vare sig jagade eller ens förföljde mördaren. Det kan vara andras tolkningar av Stigs berättelse om hur han letade efter en person han sett. Det kan även vara andras tolkningar om de sett ett vittne som letar sig in i gränden. Det kan även vara en överdrift från Stig själv när han fått i sig för mycket alkohol att han inte letade efter mördaren utan förföljde eller jagade mördaren. Det mer naturliga vore exfruns berättelse att syftet bakom att Stig gav sig in i gränden var för att han skulle försöka leta efter mördaren, möjligtvis för att se om han från Luntmakargatan kunde få ännu en skymt av hur han såg ut och vilket håll som han sprang. Dvs. ungefär en liknande berättelse som vittnet Lars.
          Enligt Stig var mannen försvunnen när han tittade upp igen. En naturlig reaktion, om dessutom andra börjar anlända till platsen för att hjälpa till, vore att tänka att det omedelbara hotet från mannen i gränden kan anses avvärjt och att denne man nu befann sig på flykt. Kvinnan har sagt något om den mörkblå täckjackan och det är mycket möjligt att det är ungefär då Stig tar sig in i gränden för att försöka vara till hjälp vid händelsen, eftersom han inte vet mycket mer av livräddande åtgärder än att man ska försöka lägga en person i framstupa sidoläge.

          1. Du medger alltså att allt kan vara misstolkningar eller rentav överdrifter från Engström själv. Då stödjer det ju inte någon alternativ teori om vad Engström gjorde på mordplatsen. Engström kan inte gärna ha sprungit in i gränden för att leta rätt på Lars utan att Lars upptäckt honom.

  34. Gunnar Wall;

    Ja, så kan det ju naturligtvis vara. Hursomhelst så ger TT, oavsett var uppgiften kommer från och oberoende hur tillförlitlig denna uppgift än må vara eller inte vara, så ger denna bildtext läsaren av bildtexten en trovärdig och naturlig förklaring till varför Stig (i just denna klädsel) sprang in i gränden. Bildtexten kan plockas ur sammanhanget och den kan sättas in i sammanhanget. Här saknas detta sammanhang. Då blir det naturligt att tolka att mannen på bilden visar att mannen springer efter mördaren och att det vore vad han påstått. Folke Rydén påstod i sin tur att han inte riktigt trodde på Stigs berättelse om hur han sprang efter polisen. Folke trodde inte heller att Stig var mördaren.

    Om vi plockar in bildtexten i sammanhanget igen kan vi konstatera att de båda journalisterna Thomas Pettersson och Lars Olof Lampers, utifrån en rad uppgifter, dragit två helt olika slutsatser om Stig Engström vid brottsplatsen. Men båda journalisterna har trots dessa två slutsatser bekräftat att Stig påstått för andra just det som bildtexten beskriver. Det har även du kontrollerat (med praktikanten Fredrik) och jag tolkar Fredrik uttalande på din blogg som snarlikt bildtexten hos TT:

    ”Jag [FT] vet att jag var där på minnesstunden [10 mars 1986] och att Stig Engström var det. Då sa han att han hade sprungit efter mördaren, åt det håll som mördaren försvann. Och han sa också att det signalement som polisen gått ut med först, det var hans signalement och inte mördarens.”

    Fredrik vet att han var där och han vet tydligen att Stig sagt detta. Det som möjligtvis blir desto mer uppseendeväckande är ju att detta uttalandet från Stig till arbetskamraterna på Skandia lär ha uttalats den 10 mars och inte den 3 mars (som Petersson hävdat). Uppseendeväckande med tanke på vad som blivit känt i tidningarna innan dess. Att Stig gett fler än en version av sin språngmarsch, beroende på vem han pratat med, är en säker uppgift från flera källor och det går det inte att bortse från.

    ”Det är alltså så att flera personer, samtliga med någon personlig anknytning till Stig Engström, har berättat att han mycket tidigt förklarade sin språngmarsch på ett lite annorlunda sätt än vad han gjorde när han talade med polis och massmedia. […] Det finns säkert fler exempel men det hör är fem vittnesmål och det går inte att bortse från dem. Det är med all säkerhet så att Stig haft åtminstone två versioner när det gäller språngmarschen in i gränden.”. (Lampers, 2021, s. 89-90).

    Stig uppgav, som du skriver, varken för polis eller massmedia denna uppgift. så det intressanta är att någon som kanske inte varit insatt och skrivit bildtexten ändå tolkat bilden vid mordplatsen på detta sätt. Det visar den hög trovärdighet som hypotesen har – att Stig sprang efter mördaren istället för efter polisen. Hur kan någon råka ha tolkat det så? Hur kan någon på DN i tidigt skede ha tolkat förväxlingen så?

    Bildtexten ger nämligen en fullt naturlig förklaring till ett vittnes språngmarsch från en mordplats. Hypotesen om förväxlingen genom en tidig språngmarsch har spritts i massmedia. Detta uppgav även andra vittnen vore en naturlig reaktion för dem själva att springa efter och se var mördaren tagit vägen – men de hade sett en man skjutas ihjäl och blev rädda för att mannen var beväpnad. Skillnaden med vittnet Stig var att Stig varken sett mördaren, hört skottet eller sett själva mordet. Han förstod inte heller att det var ett statsministermord utan mer en knarkuppgörelse och han tyckte inte Lisbeth verkade skottskadad. Stigs naturliga reaktion vore därför att springa efter och se var mördaren tagit vägen. Men han förväxlades då själv som mördaren – precis som han påstod till både polis och i massmedia. Exakt som bilden tolkas ”av redigerare utan egna kunskaper om ämnet för artikeln”. Stig hävdade att polisen borde lita på Lisbeths iakttagelser.

    Det är alltså en fullt naturlig förklaring som aldrig utretts. Varför? För att vi med större kunskaper om ämnet tagit mycket osäkra uppgifter som en slags sanning. Det är ju inte så man bedriver ett utredningsarbete.

    Som du själv skrev i förordet i din bok från 1996: ”I själva verket vet vi nästan ingenting. […] Vi kan tillåta oss att ha bestämda gissningar, kanske beroende på vad vi vill tro. Eller vad vi fruktar. Men vi vet inte.”

    ”Vad man finner troligast beror på perspektiv. Man kan konstatera att vi inte vet och avstå från att tro.”. (Axberger, 2022)

    När vi utgår från detta (vilket vore ett mer korrekt utfört utredningsarbete, enligt Bo Edvardsson, 2003) så kan vi faktiskt börja tolka bilden på samma sätt som redigeraren troligen gjort.

    Och när vi sätter in bildtexten i ett större sammanhang så kan vi se att den bekräftas av bl.a. praktikanten och exfrun.

    Är inte det aningen märkligt och uppseendeväckande att dessa kan bekräfta att bildtexten hos TT är korrekt? Intressant i sammanhanget är även att det här är bilden som Thomas Pettersson har som omslag till sin bok och det är bilden som visades upp på powerpointpresentationen den 10 juni 2020.

    Kan man inte bara få anta att det kan vara så enkelt som bildtexten berättar? TT brukar vara en pålitlig källa.

    1. TT brukar vara en pålitlig källa. Men pålitlig är ett relativt begrepp. Och TT redovisar inte var den här uppgiften kommit ifrån. Och uppgiften är i övrigt obekräftad.

      Journalister, vare sig de jobbar på TT eller någon annanstans, är bara människor. I det här fallet handlar det dessutom om en anonym journalist där vi inte har minsta aning om vilken tillgång till relevanta fakta journalisten hade.

      Det förekommer ibland på den här bloggen hänvisningar till att professorer eller andra akademiker har hävdat något, ungefär som om det skulle avgöra saken. Så är det ju inte. Och samma sak gäller även journalister.

      1. I samband med en datorkrasch så har jag ägnat mig åt att försöka återställa min länksamling. Det dök då upp en hel del länkar med tidningsartiklar jag hade glömt.
        Det här med tidningsuppgifter är verkligen vanskligt, i synnerhet tidiga och hastigt skrivna artiklar. Det blir väldigt svårt veta vad man egentligen ska kunna lita på. Exempel nedan.
        Enligt uppgifter byggda på vittnesmål från Lisbeth Palme och 4 andra vittnen (vilka 4 vittnen rör det sig egentligen om såhär tidigt?) slöt mördaren upp vid Palmes sida ett kort stycke från Sveavägen – Tunnelgatan. Gärningsmannen tycks ha pratat med Olof Palme och sedan skjutit.
        Skall man tro på tidningsuppgifterna så sköts Palme alltså med 2 skott i magen, Anders D såg gärningsmannen springa från platsen först när han samtalade med Järfälla Taxi klockan 23:04 mm:
        https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMQnBxZURKNEhBYzA/view?resourcekey=0-AMa4EjhfNaSBWgub1SYGLQ
        Jag tror för övrigt att dessa tidiga felaktiga tidsuppgifter är anledningen till att SE vill försöka få fram sin utstämplingstid. Han vet att dessa tidsuppgifter är felaktiga och ser här sin chans att få bidra med viktig information.

    2. ”Att Stig gett fler än en version av sin språngmarsch, beroende på vem han pratat med, är en säker uppgift från flera källor och det går det inte att bortse från.” skriver du. Det är en uppgift från flera källor, men knappast en ”säker” uppgift. Förutom Roland B, som uppenbarligen virrar ihop saker och ting och inte minns ordentligt (några månader efter mordet) finns bara utsagor upptagna 20+ (eller 30+) år efter mordet. Engströms fru var uppenbarligen märkbart ointresserad av hans historier oavsett innehåll. Så att han faktiskt i sinnevärlden har framfört flera förklaringar, och inte bara erinrats på detta vis senare, är långtifrån fastställt. Jag kan inte dela Lampers uppfattning här. Antalet är irrelevant. Många dåliga vittnesutsagor gör inte något sant – tänk på häxprocesser etc.

      Kanske är det så enkelt att någon på TT delade din inställning att bildtexten ger ”en fullt naturlig förklaring till ett vittnes språngmarsch från en mordplats” och därför skrev den? Jag förstår faktiskt inte alls hur ett icke källbelagt påstående utan stöd i brödtexten ger teorin ”hög trovärdighet”.

      1. VVA, Gunnar W, Johan M:
        Du gör en väldig höna av en mycket liten fjäder, VVA. Den enkla förklaringen är att bildtexten inte är skriven av någon som har satt sig in i Engströms vittnesmål, utan av någon som raskt skulle sno ihop en mening att lägga in tillsammans med bilden i databasen. Det kan vara fotografen själv eller någon helt annan på TT:s redaktion. Eftersom fotot är gammalt kan det också vara en text som har tillkommit när bilden skulle digitaliseras, eller som har skrivits om/uppdaterats i samband med att Engström blev mer allmänt känd 2018-2020.
        Hur som helst har den inget självständigt värde, om du inte kan hitta en TT-intervju där Engström påstår samma sak.
        Att det finns andra bildtexter som beskriver bilden på ett liknande sätt betyder ingenting. Det beror bara på att HBL, Expressen mfl har laddat ner bilden från TT och att deras egna journalister/redigerare då har utgått från TT-texten när de lade in en bildtext.
        Det är förstås viktigt att bildtexter blir rätt, men fel blir det titt som tätt ändå. Nio av tio stav- och sakfel i svensk press finns enligt min erfarenhet i bildtexter, ingresser, faktarutor osv – dvs de delar av en artikel som ofta vispas ihop i all hast av redigerare och nattpersonal snarare än av journalisten själv.

    3. VVA.
      Det är kanske så, att då Stig berättat om sin språngmarsch i privata sammanhang, har han hävdat av att ”någon” på brottsplatsen trott att han var mördaren och sedan berättat det för polisen, något som han själv hörde, och fick bekräftat dagen efter, men inte någon stor sak för honom innan media börjar rapportera om en man i rock.
      Den direkta slutsatsen som de flesta då troligtvis drar av hans berättelse, är att detta måste ha skett i nära anslutning till mördarens språngmarsch – för hur kan Stig annars tro att ett missförstånd ägt rum?
      Därmed har ”möjligen” fem olika personer förenklat hans historia för att den ska framstå som mer logisk. ”Det måste ha varit mördaren han jagade, eftersom han tror att det är hans signalement som gått ut.
      Men i Stigs värld var det logiskt, eftersom han inte kände igen denne ”någon” som en person som varit där i inledningsskedet, utan bara uppgett sig se en man i rock springa in i gränden.
      Stig som är förvissad om att gärningsmannen bar blå täckjacka, pga Lisbeths berättelse, och hans egen observation av den unge mannen med mörk dunjacka som han själv sett inne i gränden. Mannen som han senare ska få veta är Lars J.
      Han har inte sett någon springa, och han drar då den för honom logiska slutsatsen att han blivit misstagen för att vara mördaren.
      Men hur kan han vara det när han själv springer ca fem minuter efter mordet?
      Stig kan ha resonerat att denne ”någon” kan ha kommit i luckan mellan hans egen och polisernas språngmarsch, och missat poliserna.
      Personligen tror jag att det dröjde minst en halv minut innan han kom sig för att ta upp jakten på dem.
      Stigs berättelse är en ganska komplicerad historia för en åhörare som inte är detaljinsatt, och kan lätt missförstås.
      Det kan också vara så att han inför en snäv krets sagt att han förföljde mördaren, men då skulle han ju avslöja sig genom att samtliga gånger som han berättar om det i media ge en helt annan version. Ingen tycks ha reagerat på att han i olika mediala sammanhang sagt att han sprang efter de jagande poliserna för att lämna signalementet på gärningsmannen.
      Den versionen som han i alla officiella sammanhang och i förhör aldrig vikit ifrån.
      Jag tror att en handfull personer faktiskt missförstått hans berättelse.
      Men en sak är säker.
      Stig är långt ifrån den ende som blivit förvirrad av dessa motsägelsefulla signalementsuppgifter.
      Det framgick ju med all önskvärd tydlighet i reportaget av Folke Rydén att det var poliserna han jagade efter.

      1. Det låter som rimliga hypoteser kring hur Stig kan ha trott sig bli förväxlad. Leif L trodde väl rentav att Anders B blivit förväxlad med mördaren – det är väl Anders som är den ”cepsman” som Leif nämner (även om Anders inte hade keps). Den man som Engström talar om, som inte var där i inledningsskedet men beskriver ett signalement som liknar hans eget, kan väl inte vara någon annan än Anders D, för övrigt.

        1. Ja, det måste rimligen vara Anders D och det reser en del intressanta frågor. Hur kan SE veta att 25-årige Anders D (ung man mellan 25 och 30 år) uppger ett signalement som med lite fantasi kan uppfattas som liknande SE:s till en ung polisman (28-årige Winden) som nyss pratat med en ung kvinnlig polis (30-åriga Lena Löhr) om han inte befunnit sig på mordplatsen?
          Anders D har ju precis som SE uppger inte befunnit sig på mordplatsen i ursprungsskedet. Då satt han i sin taxi på andra sidan Sveavägen, tog betalt av sina passagerare och kontaktade Järfälla taxi innan han korsade Sveavägen. Detta indikerar starkt att SE dels befunnit sig på mordplatsen och dels i ett tidigt skede. Precis som han själv uppgett. I egenskap av gm måste Engström närmast varit synsk för att pricka in denna detaljerade information. Den stora frågan här är väl om det med hjälp av media hade gått att få fram detta.

      2. Jörgen Gidlöf;
        Hej Jörgen. Tack för din kommentar.
        Du har flera intressanta synpunkter och viktiga frågor.
        Först tänkte jag dock höra med dig om du kan citera eller beskriva vad som stod i den längre versionen av SvD den 2/3-1986 (dvs. söndagens riksbilaga). Jag har tyvärr bara läst den kortare versionen (vilket ju även Palmegruppen också bara verkade ha gjort, enligt Lampers). Bara en kort fundering kring detta.
        JG: ”Den direkta slutsatsen som de flesta då troligtvis drar av hans berättelse, är att detta måste ha skett i nära anslutning till mördarens språngmarsch – för hur kan Stig annars tro att ett missförstånd ägt rum? Därmed har ”möjligen” fem olika personer förenklat hans historia för att den ska framstå som mer logisk. ”Det måste ha varit mördaren han jagade, eftersom han tror att det är hans signalement som gått ut.””
        Ja, det är ju en enkel och rimlig slutsats anser jag. Berättelsen blir, precis som du beskriver, mer logisk om man drar denna ”direkta” slutsats. Det är i alla fall ytterligare fem personer, förutom jag, Borgnäs och Folke Rydén då (av dem jag kan nämna på rak arm), samt någon redigerare på TT, som drar en skapligt logisk slutsats – att Stig troligen sprang in i gränden före polisens ankomst. Som Lampers (2021, s. 89) beskriver det: ”I övrigt [förutom uppgiften att han sprang in i gränden före polisen] finns det inget riktigt system i de olika uppgifter han lämnade, det blev lite som det föll sig beroende på vem han pratade med.”. Så varför fanns det inget riktigt system i de olika uppgifter han lämnade? Jag tänker att det handlade om en dålig nödlögn från Stigs sida. En nödlögn som ledde till anklagelserna om att han var statsministermördaren.
        JG: ”Han har inte sett någon springa, och han drar då den för honom logiska slutsatsen att han blivit misstagen för att vara mördaren. Men hur kan han vara det när han själv springer ca fem minuter efter mordet?”
        Ja, den frågan har ju jag också grubblat över och frågat i bloggkommentarer förut (utan att få svar). Hur kan det komma sig att Stig tror att han kan ha förväxlats med mördaren om han nu springer från platsen efter polisens ankomst. Det stämmer ju inte. Sen vet väl inte du vad Stig drar för logiska slutsatser. Själv drar jag istället den logiska slutsatsen att Stig drar den för honom troligen mer logiska slutsatsen att han blivit misstagen för att vara mördaren på grund av att han troligen sprungit in i gränden i ett tidigt skede. Det är ju även en enkel, logisk slutsats, enligt dig själv. Stig hävdade själv att han förväxlades på grund av sin språngmarsch in i gränden. Däremot kan man fundera på det som du skriver ”Men hur kan han vara det när han själv springer ca fem minuter efter mordet?”
        Lampers (2021) menar, som du förstås redan vet om eftersom du omnämns i samma bok, ju att Stig ljugit och inte riktigt tänkte på den saken. Du resonerar att det kan ha gått till såhär såhär:
        JG: ”Stig kan ha resonerat att denne ”någon” kan ha kommit i luckan mellan hans egen och polisernas språngmarsch, och missat poliserna. Personligen tror jag att det dröjde minst en halv minut innan han kom sig för att ta upp jakten på dem.”
        Men det här resonemanget du framför håller inte, anser jag. Du får ju även tänka på att det finns polisfordon på platsen. Folk har samlats vid offren. En polispatrull har rusat iväg. Skulle Stig som ena stunden beskrivs av polismyndigheten som en mycket strategisk, iskall och slug mördare, plötsligt kan beskrivas ha varit så vansinnigt tokig att han resonerat att det då kommer någon person dit som får för sig att Stig råkar vara mördaren? Det låter ju inte rimligt att någon får för sig att mördaren skulle springa från mordplatsen när polis och mängder av folk, dvs. ca 10-15 personer har jag för mig utan att kolla polismännens uppgifter) är närvarande.
        I Kvällsposten den 7 april 1986:
        ”Det är då [språngmarschen efter polisen] vittnet ser honom flera minuter efter mordet och lämnar ut signalementet till polisen. Sedan går Stig Engström tillbaka till mordplatsen, ser hur offret förs bort.” Det står i stora bokstäver i Skydd & Säkerhet (1992): ”Skydd & Säkerhets reporter Jan Arvidsson träffade mannen som var ”först på platsen”, när Olof Palme mördades.”
        För mig framstår det snarare som om Stig varit första vittnet på platsen (just på frågan om han varit först så var han väldigt svävande med sitt svar under rättegångarna). Stig behövde dra en dålig ”nödlögn” för polis och massmedia. Istället för att ifrågasätta det ologiska i berättelsen och försöka reda ut saken har han enbart tagits för att vara antingen mytoman eller som gärningsman. Men det saknas några bevis för båda påståenden och Stig var ju trots allt i dessa händelsernas centrum när det väl begav sig. Han kan ha haft något att dölja (utan att vara mördaren) och han kan därför lika gärna ha valt att berätta en halvsanning. Utifrån fakta vid brottsplatsen finns det troligen en enda rimlig förklaringen vid en möjlig förväxling: det är den förklaring som de med personlig relation till Stig har berättat – att Stig sprang in i gränden någon gång före polisens ankomst. Syftet var troligen, menar jag och exfrun, att leta efter mördaren.
        Hur Stig tänkte när han såg Olof och Lisbeth vid brottsplatsen beskriver han ju i Skydd & Säkerhet (1992):
        ”inriktade mig på att försöka hjälpa. Jag tänkte: snart kommer väl polisen och då vill dom veta olika saker om det här, för spaningsarbetet – signalementet på mördaren, åt vilket håll han sprang.”.
        Jag tänker att Stig sprang in i gränden och det i så fall även är möjligt att han inte såg någon på Luntmakargatan (något som han ju också har uppgett i förhör) och att han därför även fått för sig att ta trapporna upp för att sedan återvända till brottsplatsen en kort tid efter sin utflykt upp till David Bagares gata.
        Hans Holmér (1988, andra kapitlet):
        ”Framme vid trapporna möter [Yvonne N] de första poliserna som kommer rusande med dragna pistoler. Mördarens försprång är då minst 300 meter.”. [Holmér har här dragit slutsatsen att det är mördaren som Yvonne sett ].
        Jag tänker att det är möjligt att Stig kan ha hunnit en bra bit (på väg tillbaka till Sveavägen) om han är den som irrat omkring på David Bagares gata. Holmér resonerade kring detta Palmerummet (står i Lampers bok om det).
        Förhör (2020-02-28) med bekant (bekant som vid mordet ska ha umgåtts flitigt med Stig) till Stig:
        ”Stig hade trott att det var en knarkuppgörelse [stämmer med vad Stig själv uttalat]. Han hade gått fram till Lisbeth Palme [stämmer också] och sedan sprungit efter gärningsmannen. När han sedan kom tillbaka till brottsplatsen hade han frågat en polis om han kunde åka hem, vilket han kunde.”
        I stort sett så går den berättelsen alltså ihop med vad Stig själv uttalat. Utom en sak – han hade sprungit efter gärningsmannen och inte efter polis och att han har frågat polisen om ”han kunde åka hem”. Stig har ju själv sagt att han pratat med polisen.
        ”- Jag gick tillbaka till den livlöse mannen på trottoaren som [obs!] nu fått hjälp av en person som sade sig just ha gått en undersköterskeutbildning och kunde hjärtmassage, och som hon till min fasa också genomförde [observera att Stig har kommit tillbaka från språngmarschen]. Hade mannen inte varit död, så hade han definitivt inte klarat av hjärtmassage med livet i behåll.
        i senare förhör och i den rättsliga processen har varken undersköterskan eller hennes sällskap någon minnesbild av att jag varit på platsen.” (Skydd & Säkerhet, 1992)
        I intervjun låter det alltså som om han kommer tillbaka från en längre utflykt (än enbart en snabb språngmarsch in i gränden efter poliserna) och först ”nu” ser Anna H göra hjärtmassage på Olof Palme. Anna bör ju ha satt igång med hjärtmassagen långt innan Stig springer in på Tunnelgatan (polis uppger ex. att de ser människor som ger livräddande åtgärder när de kommer fram till platsen). Stig uppger (1986-04-25) att han pratar med ”den här flickan som jag hade till vänster om mig i ursprungsskedet”, – efter språngmarschen och medan Anna fortfarande gör hjärtmassage. Enligt honom själv är han alltså tillbaka vid brottsplatsen strax innan eller ungefär samtidigt som ambulansen väl anländer. De bar just in Olof Palme i ambulansen” och Stig frågar ”en polis, om denne ville ha hans namn”, vilket stämmer ganska bra in på den bekantas berättelse och nämner samtidigt: ”Polisen ansåg dock ej detta nödvändigt.” (trots att vittnet före talar om Stig som mördaren).
        JG: ”Stigs berättelse är en ganska komplicerad historia för en åhörare som inte är detaljinsatt, och kan lätt missförstås.”
        Jag håller med dig om att Stig Engström är en komplicerad historia som lätt kan missförstås, även för en åhörare som är skapligt detaljinsatt. Men vad är det för detaljkunskaper man måste ha i denna historia? Thomas Petterssons eller Krister Peterssons? Vad vet vi egentligen om mordet och mördaren? Inte mycket. Jag (och troligen Gunnar Wall med för den delen om jag tolkat honom rätt i sina böcker) anser att vi i princip inte vet någonting om mördaren. Vi vet ju ungefär lika lite idag om mördaren som i mars 1986.
        Jag vet inte om du anser att Lampers (2021, s.89-90) är ”en åhörare som inte är detaljinsatt”, men Lampers menar i alla fall ungefär som jag själv, något som jag även skrev tidigare, att: ”det hör är fem vittnesmål och det går inte att bortse från dem. Det är med all säkerhet så att Stig haft åtminstone två versioner när det gäller språngmarschen in i gränden.”
        JG: ”Men en sak är säker. Stig är långt ifrån den ende som blivit förvirrad av dessa motsägelsefulla signalementsuppgifter.”
        Stig hävdade i sin förklaring att han förväxlades med mördaren. Jag tror därför inte att Stig uppfattade det som så förvirrande. Tvärtom ansåg han och praktikanten att polisen varit virrig: ”Vi tyckte båda att polisen borde insett att där stod han ju, den person som vittnet pratat om. Det där skrattade vi åt tillsammans: Tänk, att polisen varit så virrig”!” (Pettersson, 2021, avsnittet ”Skandia och Skandiamannen”). Och Gösta Söderström (Expressen, 5 september 1986): ”Det grämer mig att vi inte kunde få fram ett bättre signalement från vittnena”.
        ”Det framgick ju med all önskvärd tydlighet i reportaget av Folke Rydén att det var poliserna han jagade efter.”
        Den trevliga människokännaren och journalisten Folke Rydén, som jag skrivit om i tidigare bloggkommentar, uppfattade det snarare som om Stig ljugit ihop sin berättelse. Samtidigt uppfattade Folke honom som oskyldig och att han hade sprungit in i gränden före polisens ankomst. Så jättetydligt var det kanske inte ändå i detta reportage?
        Lampers (2021, s. 279):
        ”Sammantaget, när man skärskådar den bild som lagts fram om mordet genom åren, oavsett om det gällt den s.k. 33-åringen, PKK, Christer Pettersson, Sydafrika eller den man som ibland kallas ”Aktiehandlaren”. Skillnaden mellan dessa alternativ och Engström är huvudsakligen att han går att placera i mordkvarteret vid tiden för mordet. Men om man hårdrar det så är det också allt – i övrigt framstår han som ett vittne som han säger sig ha varit, bara väldigt överdriven och full av önsketänkande om hur han skulle ha agerat. Och ett vittne som missade de två mest centrala händelserna – mordet på statsministern och identifieringen av honom.”
        Det här som Lampers skriver i slutet av sin bok är tänkvärt oavsett tankebanor som man har eller inte har. Däremot uppfattar jag inte Stig som ”väldigt överdriven” och ”full av önsketänkande om hur han agerat”. Tvärtom. Snarare menar jag att han verkar dra sig för att berätta om sin roll och snarare verkar han vara full av önsketänkande om hur han egentligen skulle ha agerat (dvs. inte ha letat efter en misstänkt mördare). Kanske var han varken en fegis, hjälte eller gärningsman. Han kanske bara reagerade så som man själv kanske skulle ha gjort och som andra vittnen sagt att de gjorde eller funderade på att göra om ingen annan verkar ta sig för att springa efter – att själv springa efter och se var mördaren tog vägen. För står man bara rätt placerad eller kommer ”först på platsen”, och ser att någon anropar polis och ambulans är på väg samt att offret redan verkar vara död, så är det nog ganska naturligt att man vill hjälpa till och springa efter den som man tror har skjutit någon.

        1. Hej VVA.

          Det är oerhört svårt att reda ut hur Stig egentligen tänkt.
          Han är helt på det klara med att ett av signalementen som gått ut gäller honom då han sprang någon gång mellan 23:25-23:26.
          Kanske ”förväxlad” är fel ord, eftersom det inte rör sig om en förväxling i bemärkelsen sammanblandning av två olika personer i ett och samma moment, och jag vet inte om Stig använde sig av uttrycket ”förväxlad” i något sammanhang, eller om det är något som klistrats dit i efterhand.

          Den 1/3

          ”Han tror att signalementet man i mörk rock kan gälla honom själv”.

          Den 25/4

          ”Just då så har det kommit fram en
          för att till den här unga polisen lämna ett vittnesmål på en flyende mördare som han precis strax innan har sett. Lite granna förvånad blir jag hur signalementet på som han lämnar stämmer överens med det jag själv har på mig”

          Här verkar det ändå som om Stig tror att det var mördaren som beskrevs, men nu har det ju gått en tid, och signalementet mörk rock har mer eller mindre konkurrerat ut den blå täckjackan.

          Du efterfrågade vad som stod i den längre versionen av SVD den 2/3 (intervjun ägde rum den 1/3)

          ”När Engström tittade i gatans förlängning såg han en yngre person i siluett. Han var klädd i blå täckjacka.
          Mördaren, för det måste ha varit en man, stod stilla någon sekund innan han sprang vidare.
          I samma ögonblick dök polisen upp. De frågade åt vilket håll gärningsmannen försvunnit och sprang i den riktningen.
          Jag glömde tala om att han hade blå täckjacka, så jag sprang efter berättar Engström. Men jag hann inte i kapp dem.
          När han kom tillbaka var ambulansen på plats.”

          I detta tidiga skede nämner han inget om att signalementet kan gälla honom själv. Åtminstone är det inget som kommit med i artikeln.
          Frågan är då vilken tid på dagen denna intervju ägde rum. Om det var före eller efter presskonferensen som enligt honom var anledningen att kontakta polisen?

          Det jag tycker är noterbart, är att han redan här med stor precision kan placera polisens språngmarsch, i förhållande till ambulansens ankomst.
          Han gör samma sak med Norrmalmspiketen, när han säger att fler poliser kommit. Han prickar in den kvinnliga polisen som nyligen ankommen.
          Han lyckas också placera Lars J på rätt ställe, och berättar för skandiaväktarna om konstgjord andning. Det finns mycket annat som hände på mordplatsen som han har stöd för i sin berättelse. Polisens något slappa attityd inför vittnesmålen t.ex.
          Det vore närmast övernaturligt om han lyckades få så mycket rätt i alla detaljer som gärningsmannen inte kunnat känna till.
          Jag kan inte hitta något som helst stöd för att han sprang in i gränden före polisen. Det enda vore i så fall att han var mannen på David Bagares gata. Mörk rock och någon typ av väska, men mer än så finns inte enligt min mening.
          Argumentet att ingen sett honom på brottsplatsen är förstås också ett av de vanligaste, men det är också ytterst tunt, och det ämnet har ju avhandlats många gånger. Vem har egentligen blivit tillfrågad i ett så tidigt skede att det finns en rimlig chans att minnas?

          Även de två mordplatsvittnen som är starka kandidater till att vara det okända vittnet ”någon”: Anders D, och Yvonne N, bör ha lämnat sina uppgifter ungefär vid denna tid. 23:27-23:28.
          Jag tror att det var Anders D, och Stig uppfattade inte honom som ett tidigt vittne.

          Sedan får man ta i beaktande att Stig kanske inte den första tiden var förvissad om att denne ”någon” var säker på att det var mördaren han sett springa, eller att det var mördarens signalement han uppgav, utan att det helt enkelt rörde sig om beskrivningen av en man i rock som sprungit in i gränden. En möjlig medgärningsman i såfall?
          Fruktade han att han blivit tagen för att vara medgärningsman?
          Det finns så många frågor man borde ha ställt till Stig Engström som tyvärr aldrig blev ställda.

          1. Jörgen, tack för citatet av SvD-artikeln. Det var intressant.

            Angående uttrycket ”förväxling”. Hans Holmér (Lampers, 2021, s. 129) uttryckte för DN:s Ann-Marie Åsheden den 24 mars 1986 att det skett en förväxling mellan Anders B, Stig E, Lars J samt gärningsmannen – ”Dessa har förväxlats”. Det är dessa fyra personer som Hans Holmér menade var av intresse i den första fasen. Polisen gjorde troligen misstag redan i februari 1986, men det är här som själva utredningen börjar kantra för att sedan haverera i april 1986. Stig är numera utpekad för att ha mördat statsministern – utan bevis. Stig kan i mina ögon inte vara skyldig för allmänhetens ögon om inte några bevis kan presenteras. Därmed har ju en förväxling skett mellan Stig och gärningsmannen. Thomas Pettersson nämnde ”förväxlingsstrategin”. Jag tror inte Stig hade någon tokig ”förväxlingsstrategi” utan jag tror istället desto mer på en slags ”förväxlingsteori”.

            Jag misstänker ju att Stig är det första vittnet på platsen. Detta uppgav han i både proletären (1989) och i Skydd & Säkerhet (1992).

            I SvD (1986-03-02, den korta versionen) lyfter han blicken och såg en man ligga på rygg på gatan. ”Engström gick fram för att se om han kunde hjälpa till”. Jag tolkar det som att han stannat upp på Sveavägen och tittar ner på sin klocka. Efter andra skottet så lyfter han troligen blicken och ser då någon ligga på gatan ca 20 meter framför honom. Han gick fram eller snarare småspringer då fram till offret för att se om han kan hjälpa till, dvs. han är redan medveten om att någon ligger på gatan innan han kommit fram till platsen. Inte upptäcker offret när han nästan ”snubblar” över honom.

            När Stig lyfter blicken efter andra skottet ser han troligen inte mördaren, men ser i så fall Lisbeth och en man ligga på gatan. Lisbeth bör (enligt hennes utsago) under dessa sekunder ha kastat en kort blick på mördaren, som då befinner sig några få meter från henne inne på Tunnelgatan (osynlig för Stig Engström), och därefter har Lisbeth tittat åt Stig Engströms håll på Sveavägen för att söka hjälp. Stig småspringer fram till mordplatsen ovetandes om vad som inträffat (ungefär som Anna H som trodde det skett en hjärtattack). När Lisbeth tittar efter mördaren ser hon honom springa in i gränden, precis innan Stig hunnit fram och skakar på huvudet åt hennes vädjan – Stig märker ju direkt att Olof redan är död och funderar därefter på vad han ska hjälpa till med. I så fall är ju Stig den man som Lisbeth uppfattat i beige jacka. Andra vittnen tittar först några sekunder mot offret och missar att Stig kommer fram, sedan ser de Stig som då står framme vid offret och tvekar vad han ska göra. Sedan ser de Stig en kort stund senare springa in i gränden och försvinna bort en stund för att sen dyka upp vid mordplatsen igen.

            I den längre versionen av SvD-intervjun den 1 mars (publicerad 2 mars 1986) står det att precis efter att Stig tittat in i gränden så dyker ju alltså polisen upp i samma ögonblick?! Men i hovrätten (1989) menade Stig att han det bara tog ”10 eller 15 sekunder” efter att han kommit fram till makarna Palme som han såg siluetten inne i gränden. Det blir väldigt konstigt att Stig den 10 mars 1986 uppgav att han kommer fram till Palme ca 5-6 sekunder efter skottet han hörde. Och i samma ögonblick dök polisen upp? Det stämmer ju inte.

            I artikeln framgår även att mannen var ”klädd i blå täckjacka”. Då måste väl Stig själv sett att mannen i gränden hade en blå täckjacka? I förhöret (1986-03-01) uppger Stig att mannen var ”iklädd mörkblå täckjacka”. Han verkar vara klar över att mannen han ser har en mörkblå täckjacka. Även Lisbeth Palme ska i förhöret den 1 mars 1986, enligt Stigs uppgift, ha berättat att gärningsmannen hade mörkblå täckjacka. Det kan vara på grund av att Lisbeth ska ha uttalat det till Stig, men jag uppfattar det i artikeln som om Stig själv sett den blå färgen på jackan. Men något sånt säger han inte i polisförhöret (1986-04-25):

            ”F. Har du något intryck av färg?
            E. Nej det är bara svart som siluett”

            I hovrätten uppgav Stig att han noga studerade personen och lade märke till kläderna och kroppkonstruktionen på mannen i gränden.

            1. VVA.
              Jag håller med om mycket av det du skriver.
              Jag tror att i fallet Anders B är ”förväxling” en bra definition.
              Han kan ha blivit förväxlad av Lisbeth Palme bara några sekunder efter mordet, då hon tittade upp.
              En del är dessutom inne på att Inge M gjort en definitionsmässig förväxling, och att det egentligen är Anders som stått vid Dekorima, och att gärningsmannen själv traskade bakom makarna Palme.
              Det kan vara en sådan hypotes som även funnits med i mordutredningen.
              När det gäller Lars J, kan det ha varit fråga om flera missförstånd. Lisbeth Palmes tredje observation av den person hon trodde var gärningsmannen kan mycket väl ha varit Lars. Han kan också ha varit föremål för ytterligare ett missförstånd om fotgängarvittnet Ahmed Z, som inte lade så stor vikt vid mannen på David Bagares gata, rapporterade Lars J:s signalement till en av de förföljande poliserna, som strax därpå ropade ut det på radion. Det är oklart om det var så, men ungefär samtidigt ropar poliskommissarie Christian Dalsgaard ut ett signalement på en gärningsman med mörkblå täckjacka som han fått från Lars J uppe på David Bagares gata.
              Detta sker då ungefär i samma veva som Stig Engström springer in i gränden för att rapportera in signalementet blå täckjacka som han dels hört från Lisbeth, och dels tror sig själv ha sett när han tittade på Lars J, som under några sekunder stod stilla i hörnet av Luntmakargatan/Tunnelgatan.
              Förväxlingar och missförstånd i en salig röra inledningsvis.
              Men inte nog med det. Nu kommer Anders D och Yvonne N och börjar berätta om en man i lång rock, YN säger svart, och vad Anders D egentligen säger avseende rockens färg och mannens huvudbonad vet vi inte.
              Men förvirringen måste nu vara total, och i den kontexten är det kanske inte så konstigt att Stig trodde att ett felaktig signalementsuppgift som gällde honom hade kommit i ut?
              Åtminstone kom han på det i efterhand då han sett presskonferensen.
              Det skulle också vara en av anledning till att polisen på brottsplatsen som tog upp – och ropade ut signalementsuppgifter helt enkelt fått nog, och inte ville befatta sig med varken Stig eller något ytterligare vittne?
              Jag har svårt att tänka mig att Stig var så tidigt på mordplatsen som han senare beskriver. I de tidigare förhören menar han att det är folk framme före honom, och jag tror att han hörde något ljud strax efter att han kommit ut på gatan, och att han senare drog slutsatsen av att det var ett skott.
              Han kan ha varit 45 meter från platsen, och om man samtidigt försöker läsa av klockan, och dessutom viker in mot ett fönster och stannar till, så är 5-6 sekunder helt enkelt inte möjligt.
              Med allt det bestyret borde han röra sig en meter/sekund om han är snabb och småspringer. I så fall är det rimligt att tro att han kom till platsen 45 sekunder efter mordet, och det kan ha varit 15-20 sekunder efter Stefan G och Anna H, men även Anna H:s ankomst är värd att ifrågasätta.
              Jag har också varit inne på att Stig kan vara mannen i beige, även om beskrivningen inte stämmer utseendemässigt, men placeringen absolut. Lisbeth säger att hon inte såg denne person igen, men det borde hon gjort om det var Stig tycker man.
              Det finns faktiskt några uppgifter som pekar på att det kan ha funnits ytterligare några personer 25-30 meter norr om
              mordplatsen.

              1. Jörgen:

                Varför uppstår det en sådan förvirring?

                Angående mannen i beige så har jag skrivit ned några synpunkter kring det till Simon A, längre ned i kommentarsfältet. Det kan ha funnits fler personer, men får man lov att tro på Stigs berättelse om hur/när han kommer fram till Lisbeth stämmer det ganska väl in i beskrivningen.

                Jag tror att Stig kan vara framme på några sekunder efter skotten avlossats. Anna H (1986-03-01) uppfattade en man ”X”, som befann sig ett tiotal meter från den liggande mannen och springande lämnade platsen. ”Hon uppfattade denne man – X – som vara medelålders, mörk, och klädd i en 3/4 lång rock eller jacka. Hon tror inte att han hade något i händerna. X försvann in på en sidogata till höger.”

                Jag tänker att ”X” kan Lisbeths ”beige” man. Och att den beige mannen, som sagt, i sin tur kan vara Stig.

                Stig (1986-04-25) såg en ”ung flicka till vänster”, dvs. Anna H.

                1. Ja, absolut!
                  Enligt mig ligger det närmare till hands att ” mannen i beige” är Stig.
                  Jag tycker att Jan-Åke S kommer lite för sent in i bilden.
                  Han borde ju ha varit på den platsen en stund efter att de första personerna kom fram.
                  Dessutom tror jag Lisbeth säger att han hade någon typ av midjejacka, alltså inte en sån lång rock som JÅS bar, men inte heller så lång som SE bar.
                  Kan ljuset ha spelat henne ett spratt?
                  Har hon missbedömt avståndet?
                  Kan den mannen ha varit Anders B i blå täckjacka som i ljuset sågat att vara beige?
                  I så fall är det verkligen gärningsmannen hon beskriver, och då har hon inte förväxlat.
                  Detta är ytterst svårt, helt enkelt omöjligt att reda ut, och det enda som hade kunnat ge svar på dessa oklarheter hade varit en rekonstruktion med henne – och att hon fått se bilder av JÅS och AB.
                  X Borde vara gm, och Y antingen Stefan G eller någon i hans sällskap.

                  1. Jörgen G:
                    ”Dessutom tror jag Lisbeth säger att han hade någon typ av midjejacka, alltså inte en sån lång rock som JÅS bar, men inte heller så lång som SE bar.”
                    Det stämmer, men det är i ett ganska sent förhör 1989, under Christer P-härvan:
                    ”I ett tidigt skede såg Lisbeth Palme också en man som var iklädd en beige jacka. Jackan var ljus, troligtvis av mockaskinn. Den mannen befann sig betydligt längre norrut på Sveavägen än den första mannen som hon hade iakttagit [dvs den man hon tror är mördaren, Madams anm.]. Mannen med den beigefärgade jackan verkade avvisande till att hjälpa henne.
                    Lisbeth Palme har inte någon minnesbild av några andra personer förrän ett flertal personer strömmade till platsen.”

                    – Lisbeth P förhörd av Solveig Riberdahl, 26 januari 1989. https://wpu.nu/images/e/ea/Pol-1989-01-26_1830-1940_T116-00-F_Lisbeth_Palme_om_g%C3%A4rningsmannen.pdf
                    Om man föreställer sig att Lisbeth P:s iakttagelse av den första mannen i själva verket rör Anders B har vi här utrymme för en tredje person. Själv menar hon ju att den första iakttagelsen rör mördaren, vilket snarare bör placera Anders B i rollen som Herr Beige. Det går inte riktigt ihop, och som ofta med Lisbeth P (och vittnena i allmänhet) har hennes minnesbilder uppenbarligen utvecklats ganska kraftigt över tid. Här är det även synligt i att det oklart och allmänt beigea intrycket har konkretiserats till en midjelång beige mockajacka tre år senare. Svårt att göra så mycket med sådan information.

                  2. Jörgen & Simon:
                    Anna H:s ”X”-man behöver inte vara gärningsmannen, men det är en annan historia som lätt blir en lång historia.
                    Jörgens fråga: ”Kan den mannen ha varit Anders B i blå täckjacka som i ljuset sågat att vara beige?”

                    Jag tror inte den beige mannen är Anders B, utan tänker att det är mer troligt att det kan vara Stig Engström. Problemet är nog att de flesta tar Stig för att vara mördare eller mytoman. De som kände Stig höll inte med om varken det ena eller det andra. Stig befann sig någonstans på Sveavägen. Tidigare spaningsledare Stig Edqvist var dock inne på att det var Anders B. Gunnar Wall (2010/2018) kommenterade det såhär i sin bok Mordgåtan Olof Palme:

                    ””Och vad gällde mannen i beige skrev Edqvist: ”Den person som Lisbeth Palme syftar på är troligen [Anders B].”
                    Det där sista är en rätt djärv slutsats, kan man tycka. Anders var inte klädd i beige, han var inte spensligt byggd och han kom inte emot Lisbeth Palme efter skottlossningen. Framför allt befann han sig inte 30 meter norrut utan på mycket närmare håll där han stod i Dekorimas port. Den saken är ju klargjord inte bara genom Anders egna uppgifter utan också genom vittnesmålen från ”Chevamannen” Leif L och hans passagerare Jan A.””

                    En uppgift av Leif L, som förvisso ska tas med en viss portion nypa salt, är att Leif L i senare intervju beskrev Stig lite ”beigefägat alltihop”:

                    – Jag går fram till Lisbet Palme och frågar ”men snälla frun, varför sköt han?” Hon vände sig mot mig, var upprörd och sa att de behövde få dit läkare och ambulans.

                    Det var i det skedet, menar Ljunqvist, som Skandiamannen anlände till brottsplatsen.
                    Är säker: ”Helt hundra”

                    – Han kommer från Skandiahållet ungefär tre minuter efter mordet. Han pratar med någon, sen springer han in i gränden och det är det sista jag ser av honom.

                    Du är säker på att det var Stig Engström du såg?

                    – Helt hundra. Absolut helt hundra. Jag ser honom framför mig med keps, långrock och handväska. Lite beigefärgat alltihop. Jag har sett att han själv har sagt att han var bland de första på platsen men det är helt galet.”

                    Källa: https://www.expressen.se/nyheter/chevamannen-saker-var-inte-skandiamannen/

                    Om Leif har sett Stig och om Stig talar sanning om att han var placerad 20 meter från och gick/sprang i riktning mot mordplatsen så bör detta vara Stig, men inte tre minuter efter mordet. Att det vore tre minuter efter mordet stämmer inte med utstämplingstiden och inte med Stigs berättelse (dvs. den del som stämmer in på båda versioner som han ska ha berättat – att han var först/bland de tre första).
                    Simon: dina tankar om hur Stig ville uppfatta sig håller jag med om. Jag tror dessutom att Stig var mer handlingskraftig än vad han senare ville ge sken av.

                    1. Att Leif skulle ha sett någon som såg ut som Engström förnekade han ju tydligt i förhöret i april 1986. Där nämner han ingen som springer in i gränden heller. Leif kan vi nog glömma som källa till vad som skedde.

                    2. Johan M; ”Att Leif skulle ha sett någon som såg ut som Engström förnekade han ju tydligt i förhöret i april 1986. Där nämner han ingen som springer in i gränden heller. Leif kan vi nog glömma som källa till vad som skedde.”
                      Man ska som sagt ta det med en viss portion nypa salt, absolut. Sen kanske varken Jan A eller Leif L såg gärningsmannen. Jan berättade i något senare förhör att Leif inte kan ha sett gärningsmannen. Jan A berättade redan i första förhöret (1986-03-01) att han själv ej sett vem som skjuter. Däremot kan han ju ha sett ett vittne som kom in i bilden strax efteråt. Leif L kanske inte såg så mycket av vad som egentligen hände men Leif L lär samtidigt i bilen och efteråt ha pratat en hel del om händelsen med Jan A. Leif kan ju ha format en egen liten teori kring detta utifrån vad han sett och utifrån vad han hört andra mordplatsvittnen (som exempelvis Jan A) sagt.
                      Jan A såg en människa i mörk rock som sprang in i gränden. Men var det mördaren eller ”bara” ett vittne?

                2. VVA och Jörgen G:
                  Om vi tänker oss att SE som av vad vi vet om honom tycks vilja framstå som resolut och handlingskraftig, inte schavottera i media som vittnet som blev rädd och närmast paralyserad så är det naturligtvis möjligt det är SE det rör sig om. Kanske till och med troligt. Jag vet att jag i tidigare inlägg på Gunnars blogg har varit inne på just detta. Jag håller nog nu vid närmare eftertanke med om att det tycks vara för tidigt för JÅS att dyka upp där. Bra diskussion för övrigt.

                3. Tillägg:
                  Som Madam påpekar i ett inlägg längre ner så är det dock inte klarlagt när observationen sker. Är det inte SE eller JÅS eller möjligen som Jörgen föreslår Anders B det rör sig om har vi att göra med en helt okänd person. Det håller jag i alla fall för mindre sannolikt.

                  1. Simon, Madam och VVA.
                    Man måste nog börja med att försöka ringa in de personer som vi vet varit ungefär på den platsen strax efter mordet.
                    Då har vi:
                    Anders B, Jan Åke S, Stig E,
                    Men också den efterföljande mannen I Tenson-jacka, som vi antar var där strax innan mordet.
                    Vill man gå ännu djupare in i det, så har vi möjligen ett gäng på 5-7 personer som passerat norrut strax innan mordet, och vi har Anders B:s sällskap som inte borde ha hunnit så långt – om Anders version är den rätta.
                    Utifrån det underlaget får man helt enkelt göra någon slags sannolikhetsberäkning, och sortera bort de som är minst troliga. Tycker personligen att bankomatkompisarna kan räknas bort.

                    1. Jag satt och funderade på Anders D:s uppgifter om gråaktig ulster med svarta stänk. Beige får väl sägas vara en ljusgul och gråaktig färg. Ljuset från Dekorima har å andra sidan säkerligen påverkat hur färger upplevts men jag tänkte jag skulle nämna detta i alla fall. Bankomatkompisarna tror jag också vi kan räkna bort.

                    2. Simon A, Jörgen, Madame:

                      Jag har varit bortrest sen tidig morgon, knappt sovit på ett dygn och borde nog egentligen inte skriva något inlägg just nu. Men jag råkade läsa fortsättningen på den intressanta diskussionen och tänkte att det börjar bli rörigt kring den beige mannen.

                      Visst kan man tänka att den beige mannen kan vara Anders B. Så låt oss anta att den beige mannen inte alls är Stig utan att det är Anders B. Det var även vad spaningsledare Stig Edqvist kom fram till (Wall 2018). Vem ser i så fall Lisbeth i ögonblicket när hon vänder sig om? Ja, då är det ju inte Anders B i alla fall eftersom han är ju den beige mannen som hon ser efter den hon först iakttar och uppfattar som mördaren (som en del menar att hon förväxlat med Anders B). Lisbeth har i så fall inte förväxlat gärningsmannen med Anders B, utan då lär ju Lisbeth ha sett gärningsmannen. Hur beskriver Lisbeth Palme gärningsmannen? Mörkblå täckjacka. Det var inte signalementet på Stig Engström i alla fall. Det stämmer inte lika väl in på vad andra vittnen uppgett om mörk rock. Vad gjorde Stig Engström i så fall på mordplatsen? Jo, han var i så fall det vittne som han utgav sig för att vara. Och i så fall kan han ju sannolikt samtidigt ha varit den beige mannen som sprang in i gränden. Vem var i så fall den man i mörk rock som så många såg som mördaren? Ja. Nu blir det lite förvirrat. Lättare är att konstatera att det inte var Anders B.

                      Lisbeth var dessutom tydlig med när hon uppfattade den beige mannen. Den beige mannen uppfattas av Lisbeth sekunder efter skotten så det kan inte vara JÅS, som just då sitter i en bil och inte alls går mot Lisbeth på Sveavägen och avvisar hennes vädjande blick om hjälp, innan hon såg mördaren springa in i gränden. Lättast är att konstatera att det inte är Jan-Åke S.

                      Ska vi då istället tro att det är någon helt okänd person som är den beige mannen? Då får vi börja gissa oss fram, när fakta talar för att Stig gick ut från Skandia vid tidpunkten, att Stig uppgett att han sekunderna efter det andra skottet småspringandes kommit fram och dessutom uppgav att Lisbeth vädjat till honom samtidigt som han funderade och tittade in i gränden. Det är inget vanligt vittne, utan Stig, vittnet som står anklagad för mordet. Han som aldrig åklagaren kunde komma runt.

                      Hur kan då detta vara användbart? Jo, vi får försöka påminna oss om myndigheters skyldigheter att använda sig av objektivitetsprincipen, så som Thomas Pettersson nämnde i sin bok. Det här kan tala emot Stig som mördaren. Det vore intressant att veta hur Krister Petersson eller Hans Melander tänker kring den beige mannen som statsministerns fru såg.

                      En bra fråga att ställa till ansvariga för utredningen borde vara följande: vem var den beige mannen? Gunnar Wall gjorde ju det någon gång runt 2010 och fick då svaret från Edqvist att det var troligen var Anders B. Och det är ju intressant hur man då kommer fram till att mördaren är Stig.

                    3. Ja, det är en intressant observation.
                      Om mannen i beige är Anders B, så är ju den man Lisbeth sett i blå täckjacka verkligen mördaren.
                      Det finns då inte längre någon plats för Stig på annat sätt än att han varit helt osynlig för henne under hela förloppet.
                      Hans Melander och Krister Petersson borde förklara mannen i beige, men det blir nog väldigt svårt.
                      De menar antagligen att mannen som hon trodde var Christer Pettersson egentligen var Anders B, men ville inte säga det rakt ut på pressträffen.
                      Den efterföljande mannen i telefonkatalogsblå jacka har de inte heller någon bra förklaring till.
                      Lite för många luckor i denna utredning som borde ha täppts igen innan man gick ut och namngav en person.

                    4. Jörgen G:

                      Det är väl inte självklart att LP:s minnesbild av en beige man överhuvudtaget stämmer med verkligheten eller är placerad rätt i tid. Hennes vittnesmål är ju synnerligen rörigt kring vem/vad hon observerat efter skotten och ändras även över tid, i alla fall som det framstår i protokollen.

                      Jag kan tänka mig att här finns inslag av både AB och JÅS och kanske SE, eller en hopblandning av dem. Att det skulle ha funnits någon ytterligare person på den trottoaren förefaller mycket osannolikt, eftersom så många människor riktade sin uppmärksamhet mot platsen efter skotten och ingen nämner ännu en man.

                      Tensonmannen är rimligen antingen mördaren eller AB. I det första fallet vore han inte kvar på platsen och kan därför inte stå där och se beige ut. I det andra fallet är det som ovan.

                    5. Madam.
                      Jag ser det inte som osannolikt att det kan ha funnits personer längs sträckan Götabanken-Skandias entré.
                      Om dessa i så fall kan vara någon utöver den trio som vi anser mest sannolik går inte att räkna bort som möjlighet, men kanske mindre sannolikt.
                      En förskrämd person som aldrig meddelar sig till polisen, eller en medgärningsman som avvik?
                      Engström påstår att han passerade folk i båda riktningarna på sin väg söderut, Leif L såg (?) en klunga människor splittras, Inge M kan ha sett en grupp människor möta makarna Palme nära annonspelaren, Nicola F tyckte sig se en grupp människor mellan sig själv och mordplatsen då han vände sig om.
                      Ingen av dessa vittnesmål behöver vara korrekta, men jag tycker ändå inte att de går att avfärda rakt av.

                    6. Jörgen G:
                      Mördaren sågs ju med 2 andra män i en bil på eftermiddagen i en stad så de måste rimligtvis vara med i Stockholm. Jag tror den ene iaf varit vid mordplatsen. Annan hade väl koll på bilen.