Lena Andersson i ny bok om varför Olof Palme ansågs vara så farlig

Författaren och debattören Lena Andersson har kommit med en ny bok, Koryféerna. Den diskuterar – i lätt inlindad form – mordet på Olof Palme men allra mest mörkläggningen av detta mord från de politiska ledare som stod Palme nära. FOTO: Henric Lindsten.

LENA ANDERSSON har publicerat en ny bok, Koryféerna. Den har lanserats som en ”konspirationsroman”, alltså som fiction, dock med en högst verklig händelse, Palmemordet, som inspiration.

Jag har läst boken och grubblat en del över den. Snart ska jag återkomma till sådant som jag upplever som lite problematiskt. Men låt mig börja med att säga det viktigaste: läs den! Det är en tankeväckande skrift om vad som fortfarande är en viktig och gåtfull händelse i svensk nutidshistoria.


BOKRECENSION

Lena Andersson:

Koryféerna – en konspirationsroman

Polaris


Innan jag över huvud taget går in på själva boken vill jag göra ett par påpekanden.

Det ena handlar om min förhandsinställning. Jag är generellt rätt skeptisk till romaner om Palmemordet.

Vid det här laget finns det ju ett antal skönlitterära verk som har dådet på Sveavägen som sitt centrala tema. Leif GW Persson har tagit upp det i Mellan sommarens längtan och vinterns köld och Faller fritt som i en dröm. Pseudonymen John W Grow har ägnat sig åt mordet i romanen Kontraktet, senare filmad under titeln Sista kontraktet. Anders Leopold gav ut Satans marionetter. Sven Wernström skrev Mordet – en rövarhistoria. Stefan Lindberg kom med Nätterna på Mon Chéri. Och så vidare, och så vidare. Här på bloggen intervjuade jag för en tid sedan Henrik Bromander om hans roman Skymningstid som definitivt handlade om Palmemordet inom ramen för en berättelse om det svenska Stay Behindnätverket.

Det lär komma många flera försök i ämnet. Problemet som jag ser är inte att dessa romaner behöver vara dåliga. En del av dem är, menar jag, riktigt bra. Men just en olöst mordgåta som skottet mot den svenske statsministern kan inte gärna bilda underlag till en roman utan att ställa till med problem för den läsare som faktiskt är intresserad av vad som hände.

I alla dessa romaner finns – förstås – inslag som stämmer väl överens med vad vi tror oss veta om mordet. Men de är hopblandade med rena skrönor och i bästa fall med någorlunda rimliga men högst osäkra hypoteser som ändå får formen av sanningar. Och den läsare som vill sortera bort påhitt och spekulationer från det som ska gälla som verklighet har ett svårt och otacksamt arbete.

Med tanke på att den sakdebatt som förs om Palmemordet alldeles oberoende av dessa romaner är fullkomligt indränkt i vandringssägner är det lite bekymmersamt att mytbildningen tillförs ytterligare näring genom vad som visserligen lanseras som fiktion men som knappast kan undgå att få i alla fall en del av läsarna att slås av tanken:

a) att det som står på sidorna skulle kunna vara sant.

För att allt eftersom glida vidare till tanken:

b) att det nog är sant.

Och vid punkt b) är det inte säkert att läsaren längre minns var hon eller han fått uppgifterna ifrån.

Det där kan framstå som en nördig irritation från min sida, jag inser det. Självklart kommer författare att vilja fabulera kring en så central historisk händelse som Palmemordet, just för att vi inte har svaret på vad som hände. Men jag tror det har ett pris. Och den inställningen präglade min läsning även av Koryféerna, i alla fall inledningsvis.

Det andra påpekandet jag vill göra är snarast en motsats till det första och något som i alla fall delvis dämpar min kritik av Palmemordsromanen som genre. Det handlar nämligen om att jag menar att en hel del av de faktaböcker om Palmeutredningen som kommit ut – och de är ännu fler än romanerna – ibland är så illa researchade eller skrivna med så obetydlig respekt för sanningen att de gott kan kallas för fiktion de också, bara förklädda till något annat.

Det är förstås ännu värre. Fördelen med dessa titlar som gör anspråk på att vara faktaböcker är å andra sidan att författarna genom att påstå sig ha skrivit facklitteratur är skyldiga att vid förfrågan redovisa sina källor och försvara sina påståenden.

Med detta sagt är min position rätt tydlig, hoppas jag. Jag vill läsa böcker om Palmeutredningen som skapar förutsättningar för en sakdiskussion om vad som egentligen skedde. Mitt behov av att bli underhållen med påhittade berättelser om detta mord är rätt begränsat.

Det var alltså med viss skepsis jag började läsa Koryféerna – helt enkelt på grund av själva genren.

Vad kom jag fram till? Jag återkommer snart till det. Men innan dess några presenterande ord om boken.

Koryfé är ett gammalt ord som kanske sett sitt bäst-före-datum, men jag tycker det är lite kul. Det betyder ungefär ledare eller tongivande person. Ofta används det avståndstagande så att innebörden är pamp eller högdjur.

Och koryféer är just vad boken handlar om, framför allt ledande personer inom socialdemokratin vid tiden för Palmemordet.

Lena Andersson har ambitionen att krypa under skinnet på dessa personer och gestalta vad de egentligen tänkte om mordet och vad som vägledde dem när de fattade beslut som hade betydelse för utredningen.

Den bild hon presenterar skiljer sig radikalt från den som socialdemokratiska ledare själva har förmedlat. Det hon skildrar är nämligen en grupp mörkläggare som beslutat sig för att sanningen om mordet är för känslig och därför inte får komma fram.

Inte minst i min egen första bok om Palmemordet – som just heter Mörkläggning – har jag redovisat omständigheter som pekar på att det var något sådant som ägde rum under åren närmast efter dådet.

Jag tillfogar dock reservationen att det inte finns något som bevisar att ledande socialdemokrater faktiskt visste vad som hade skett på Sveavägen. Deras agerande kan om man så vill förklaras enbart med vad de fruktade skulle kunna vara sanningen om mordet och de reaktioner från allmänheten som skulle kunna dyka upp ifall olika rimliga men känsliga hypoteser utreddes seriöst, vare sig de visade sig vara riktiga eller inte.

I Lena Anderssons bok vet koryféerna ganska väl vad som hände. Statsministern föll offer för en nitisk person i den svenska säkerhets- och underrättelsevärlden som betraktade nationens politiske ledare som en landsförrädare. Och ett avslöjande av något sådant skulle definitivt riva upp alltför mycket som inte fick rivas upp.

Det är en rimlig hypotes som ger en tänkbar förklaring till varför Hans Holmér fick hand om utredningen och skötte den som han gjorde. Men det är förstås inte den enda rimliga hypotesen.

Romanen skildrar dessa koryféer inifrån, vad de säger till varann privat och vad de tänker. Något sådant kan förstås inte Lena Andersson veta. Och hon löser problemet genom att skapa en parallellvärld till den vi lever i med en fiktiv statsminister, Carl Stjärne. Han har inte ens titeln statsminister utan kallas försteminister. Hans hustru heter Astrid och mordkvällen är de visserligen och ser en film, men det är inte Bröderna Mozart utan Gökboet. Biografen och mordplatsen ligger inte vid Sveavägen, utan vid en gata, väldigt lik Sveavägen, som kallas Thuleavenyn. Och så vidare. I förordet heter det till och med uttryckligen att boken handlar om landet Thule men att detta land i det följande kommer att benämnas med det fingerade namnet Sverige. Det är som om författaren vill säga att boken inte exakt handlar om Sverige och om Palmemordet, utan bara om något som är ungefär Sverige och ungefär Palmemordet.

Ibland är det svårt att se konsekvensen i den parallellvärld som Lena Andersson konstruerat. Den gata som är så central i förloppet får alltså i boken heta Thuleavenyn medan andra platser i och kring huvudstaden, till exempel Stureplan och Sundbyberg, har namn som är hämtade från det för läsarna så välbekanta Sverige.

Det skulle vara lätt att tänka sig att Koryféerna är en ren nyckelroman och att Lena Andersson helt enkelt bara bytt ut vissa namn på personer och platser för att försöka undvika åtal för förtal. Men under läsningen visar det sig att i alla fall somliga figurer har hämtat drag från olika personer eller att en gestalt i romanen på vissa uppenbara sätt skiljer sig från den person som han eller hon mest liknar.

Finansminister Ernst Dudek förefaller till exempel vara en blandning av Kjell-Olof Feldt och Harry Schein. Och en av bokens mest centrala figurer, en koryfé vid namn Henry Fredriksson, har på många sätt likheter med Ingvar Carlsson men är partisekreterare, inte den mördade statsministerns efterträdare.

Inte desto mindre: ibland hettar det till i romanen när händelserna kommer riktigt nära verkligheten.

I Lena Anderssons bok samlas efter valet 1985 ett antal ledande socialdemokrater i Poitiers i centrala Frankrike. De diskuterar behovet av att Stjärne måste avgå, han har blivit en belastning för partiet. Deltagarna här är romanfigurer som påminner om bland andra Carl Lidbom, Hans Holmér och Ebbe Carlsson.

I verkligheten ägde en liknande sammankomst rum på Korsika, även den efter valet 1985. Bestämda uppgifter pekar på att dagordningen just var behovet av Palmes avgång. Men Holmér och Ebbe var inte med, däremot Kjell-Olof Feldt, Birgitta von Otter, Carl Lidbom, Harry Schein och Carl-John Åberg.

Lena Andersson har alltså skapat ett händelseförlopp och ett persongalleri som är väldigt likt det vi känner till om vi fördjupat oss i Palmemordet. Men samtidigt har hon stoppat in så många olikheter att vi ska förstå att det hon beskriver bara är typ det hon tror har hänt – inte en skildring av något hon har ambitionen att bevisa.

Skälet till ett sådant tillvägagångssätt må vara begripligt. Hon kan inte komma med distinkta påståenden om olika identifierade socialdemokraters faktiska inblandning i en mörkläggning om hon inte har belägg för just de specifika uppgifter hon presenterar. Annars skulle hon riskera rättsliga konsekvenser eller åtminstone att få sitt rykte skamfilat.

Genom att hon fiktionaliserar skaffar hon sig också den litterära rätten att så att säga kliva in i huvudena på sina romanfigurer och låta oss få del av precis hur de tänker. Fördelen med det tillvägagångssättet är förstås att vi som läsare kan få del av en relativt levande skildring av hur en mörkläggning ungefär skulle kunna ha gått till. Och baksidan är att det bara framstår som en tankekonstruktion. Plus att exakt så här, med just de här halvfiktiva personerna, kunde det hela absolut inte ha gått till.

En bärande tanke i framställningen är i vilket fall att personerna som skildras egentligen inte framstår som särskilt osympatiska. De gör under våndor något som de tror på men känner olust inför. En central figur i romanen, den pensionerade Nils Niia som haft djup insyn i statsförvaltningen, säger till en journalist som många år efteråt intresserar sig för fallet: ”Du måste förstå att de inblandade inte alls såg det så som att de var korrupta, utan tvärtom som att de räddade oskattbara värden.”

Längst går den gestalt, Utterström, som är ganska tydligt modellerad efter Hans Holmér. Bokens motsvarighet till Ebbe Carlsson säger till Holmér/Utterström: ”Du kommer att få bära dumstruten och hundhuvudet och göra det så länge du lever och långt därefter. Men du är utvald att göra det för att du klarar det.”

Och vad det handlar om är att rädda partiet från den skandal det skulle utgöra om det kom fram att dess koryféer själva velat bli av med nationens ledare – deras egen partikamrat – på ett fredligt sätt och att det gått så långt att de samarbetat med säkerhetspolisen för att tvinga honom att avgå. Detta skulle vara känsligt under alla omständigheter, men det blir än mer så sedan allt gått över styr och försteministern blivit mördad av en nitisk figur från de hemliga tjänsterna. För den lilla kretsen av formella och informella makthavare gäller det i detta läge bara att skadereglera genom att sopa undan vad som förevarit. Och så fort mörkläggningen har inletts är det inte längre förspelet till mordet och själva mordet som måste döljas, utan också faktumet att det bedrivits en mörkläggning.

Vad var det då som var så farligt med Stjärne enligt Lena Andersson?

I romanen är de tydligt att det på sina håll finns misstankar mot honom för att gå Sovjetunionens ärenden. Men Koryféerna ger inget som helst stöd för att Stjärne skulle ha varit någon form av sovjetisk agent.

Bokens sanningssägare, Nils Niia, säger i stället till den nyfikne men skeptiske journalisten att Stjärne inte alls var ”smygkommunist med önskan om att sälja ut Sverige och låta ryssen komma och ta matsalssilvret och allt han kunde bära med sig. Det förhöll sig tvärtom, precis tvärtom. Stjärnes avsikt var att sälja ut ryssen till svenskarna.”

Niia utvecklar resonemanget på följande sätt: ”Stjärnes idé var att Sovjet skulle gå från kommunistisk diktatur till att bli en socialdemokratisk kraft i världen, av ett format så gigantiskt att Förenta staterna med sin fattigdom och slum, sin rasism och ojämlikhet, sina omoderna skillnader mellan människor, skulle framstå som så efterblivet att även det landet skulle tvingas göra något åt sin ruttna samhällsstruktur – och till slut bli socialdemokratiskt.”

Som Niia också uttrycker vad som var Stjärnes dröm: ”Sverige skulle stå som mönstermodell för världen”.

En nutida läsare må studsa i sin stol. Men för den som går tillbaka till Palmes budskap och agerande är det en slående träffsäker beskrivning av hans drivkrafter. Och det ska ses i förhållande till att den som vid tiden för Palmes död var ledare i Sovjetunionen var Michail Gorbatjov, en med sovjetiska mått ytterst reformvänlig politiker som strävade efter en demokratisering av den stormakt han ledde. Efter Sovjetunionens fall försökte Gorbatjov till och med bilda ett socialdemokratiskt parti.

Niia tillägger: ”Carl Stjärne förstod att om Sovjetunionen inte omvandlades till socialdemokrati skulle riket ifall det kollapsade snart återfalla i tsaristiska mönster. Han visste att när en struktur raseras går man tillbaka till den struktur man lämnade. Den är vad som finns i det gemensamma minnet, i det kollektiva förflutna, det är den matris folket och dess ledare känner. Man kan bara söka sig till något man känner igen sig i, och tsarismen låg i den ryska folksjälen.”

Resonemanget må vara drastiskt och förenklat. Men den som reflekterar över hur Sovjetunionens kaotiska sönderfall resulterade i en rövarkapitalism – ivrigt påhejad från väst – och sedan upprättandet av något som har stora likheter med ett nytt tsardöme under Vladimir Putin har lätt att se en tydlig poäng.

Det tas inte direkt upp i Lena Anderssons roman, men det kan väl tilläggas att en demokratisering av sovjetstaten där de tunga ekonomiska tillgångarna stod under offentlig kontroll förstås skulle innebära något annat än det visserligen socialdemokratiskt styrda men i högsta grad kapitalistiska Sverige. Och det skulle i sin tur resa frågor om makten över samhällsekonomin i Sverige och andra västeuropeiska länder.

Det här var laddade frågeställningar vid denna tid inte minst eftersom det pågick en motsatt offensiv i världen, ledd av politiker som USA:s president Ronald Reagan och Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher, båda inspirerade av tankar som saluförts av nyliberala ekonomiska ideologer som Milton Friedman. Och det centrala innehållet var: en kapitalism utan restriktioner, en sorts motsats till den politik som socialdemokratin byggts upp kring. såväl Friedman som Thatcher och Reagan är högst närvarande vid horisonten i Koryféerna.

Nu blev det alltså inte någon omvandling av Sovjetunionen i en eller annan demokratiskt socialistisk riktning. Och vi kan därför fråga oss hur realistiska Stjärnes/Palmes visioner egentligen var.

Men det ligger i sakens natur att det är svårt att besvara den frågan i efterhand. Historien tar sig sina svängar, ofta oväntade. Och frågan om hur nära det var att det skulle kunna ha gått på något annat sätt blir alltid mer eller mindre spekulativ.

Vad som är ett återkommande tema i Koryféerna är dock att Stjärne utmanade starka krafter som föredrog att stämpla honom som en farlig landsförrädare. Lena Anderssons tes är att koryféerna omkring Palme/Stjärne helt enkelt blev rädda för de krafter han utmanade vilket först ledde till att de ville förmå honom att avgå. Och att de när han i stället blivit mördad beslutade sig för att dölja såväl sina egna intriger som vad de visste eller föreställde sig om själva mordet.

I bokens lite komplicerade konstruktion ingår alltså en journalist som tar del av Niias berättelse om vad som förevarit. Först tyckte jag att upplägget med journalisten var ett onödigt och lite otympligt inslag – hade det inte varit enklare att låta läsarna möta koryféerna direkt utan att deras syften först presenterades av Niia för denne journalist? Men under läsningen framgick Lena Anderssons syfte med även den romanfiguren. Han blev till en symbol för den dominerande infallsvinkeln från svenska medier.

Han får veta allt som bokens läsare får veta och till sist grips han motvilligt av tanken att detta kan vara vad som hände. Men han skriver ändå den artikel som förväntas av honom. I den snuddar han visserligen vid vad han starkt misstänker är sanningen, men avfärdar det samtidigt som en oseriös konspirationsteori. Artikeln blir, som han själv skamset konstaterar, ”en i raden av journalistiska räddningsinsatser för att fördöma personer och utsagor som påstod saker om vårt samhälle som var otryckbara.”

Och mitt slutliga omdöme om Koryféerna? Det är bland annat – och viktigt nog – att det här knappast i första hand är en roman.

Lena Andersson är ju en författare som inte enbart skriver skönlitteratur utan också essäer och debattartiklar. Och Koryféerna är, som jag ser det, egentligen en lång essä eller debattartikel. Den litterära gestaltningen av personerna är stundtals inspirerad, men det är fortfarande författarens tankegångar kring politisk makt, sanning och lögn som är behållningen av boken.

Den som läser den med det perspektivet bör inte bli besviken. Koryféerna är intellektuellt utmanande. Och det är inte så väldigt många böcker man kan säga det om.

Till sist: i samband med att jag skrev denna text hittade jag också en sorts recension av Koryféerna i augusti/septembernumret av tidskriften Filter. Recensionen missar det mesta av intresse i boken och ägnas helt åt att polemisera mot en enskildhet i handlingen, att Palme mötte och samtalade med sin mördare på mordplatsen.

Mötesteorin har debatterats åtskilligt under årens lopp och den som känner till den vet att den baserar sig på flera vittnesmål från Dekorimahörnan. Jag har själv tagit upp den utförligt i mina böcker om Palmemordet och har reagerat över att åklagare och polis helt enkelt låtit bli att utreda denna hypotes trots att det finns en rad omständigheter som talar för den. Filters recensent – som är anonym – beskriver det dock som att hela teorin baserar sig på ett enda vittnesmål och anser sig kunna förstå att det vittnesmålet ”kan avfärdas med både ordinär källkritik och vetenskapliga argument”.

Efter att ha slagit fast detta skriver den anonyme avslutningsvis triumferande:

”Att den i övrigt ofta rationella Lena Andersson har fastnat i detta intellektuella gungfly har hon blottat i diverse sammanhang genom åren. Förhoppningsvis innebär hennes nya roman att hon – äntligen – har insett att mötesteorins rätta plats är fiktionen.”

Det är kanske inte att förvånas över den typen av smått fåniga påhopp från det hållet. Filter är ju i sammanhanget inte vilken tidskrift som helst, utan den publikation som för all framtid kommer att vara förknippad med det spekulativa utpekandet av den Skandiaanställde grafikern Stig Engström som Palmemördare. Och som vi vet kom detta med tiden att bli den officiella – men illa underbyggda – statliga versionen av vad som hände på Sveavägen den där februarikvällen.

764 reaktioner på ”Lena Andersson i ny bok om varför Olof Palme ansågs vara så farlig

  1. Jag har läst ungefär halva boken. Lena Anderssons hela gärning har väl varit och är att peka på socialdemokratins misslyckanden i stort och smått. Hon tillhör inte den del av högern som pratar lite slängigt om ”vänstern”, utan det är ofta specifikt den onda socialdemokratin som har förstört Sverige genom att urholka rättssäkerheten och att förstöra Sverige genom invandring.

    Andersson skriver ofta väldigt bra, exempelvis i sina tidigare romaner. Koryféerna tycker jag dock är ganska stolpig och hackig, inte minst genom just greppen med fiktiva figurer och platser, och Nils Niias berättelse som ska filtreras via Roger Lilja. Jag hittar aldrig riktigt flytet i läsningen.

    Och hennes teori om mordet? Tja, kan säkert finnas saker i omständigheterna som stämmer. Min känsla är dock att hennes egentliga ärende är att peka ut socialdemokratin som maktfullkomlig och korrupt i meningen att man sammanblandade partiet och staten.

    1. Att Sverige skulle ha förstörts genom invandring har Lena Andersson aldrig ansett eller gett uttryck för. Det kan jag intyga eftersom jag råkar känna henne väl, liksom hennes skrivande. Att socialdemokratin blandade ihop partiet och staten, liksom samhället och staten är väl dock närmast att betrakta som ett faktum, inte som en åsikt.

      1. Är du Lena Andersson eller känner du Lena Andersson väl? Eller är du en Lena Andersson som känner Lena Andersson? 😉 Ja, jag ska erkänna att jag kanske övertolkar Anderssons budskap i bl a böcker som Sveas son, som att invandring har förstört Sverige. Hon är inte som den övriga högern helt besatt av invandring, snarare av socialdemokratin. Jag håller med dig om att det är ett faktum att partiet och staten sammanblandades. Sedan kan man vara olika mycket fixerad vid en fråga.

    2. I det sistnämnda avseendet har hon inte heller fel. Oavsett vilken egen politisk åskådning man själv har kommer man inte undan det faktum att det Sverige från 1936 till 1991 nästan uteslutande hade S-regeringar eller S-ledda regeringar och att partiet och staten blandades samman. Det är både väläknt och inte särskilt anmärkningsvärt att partiboken öppnade många dörrar i dåtidens Sverige, för så blir det med för långa maktinnehav. Det är inget unikt för Sverige.

      1. Håller med, alla oberoende bedömare gör väl samma analys; det var en klart ohälsosam sammanblandning mellan parti och stat i flera decennier. I dag är korruptionen mer mångfacetterad, inte minst om vi tänker på utförsäljningen av vård och skola, av helt andra partier, som ofta säljer dem direkt till kompisar, till vrakpriser.

  2. Jag har också läst boken och funderat en hel del kring den. Därför väldigt kul att läsa denna recension som tar upp en hel del av det man grubblat på. Tack för det Gunnar!

  3. Intressant, och alltså ett slags ‘allegori’ kring MOP. Denna form kan ju vara effektiv för att kunna behandla/bearbeta ‘obehagliga’ samhällsskeenden. Som t.ex. Jonathan Swifts ”Gullivers resor”, som fick bli kallad för ‘barnbok’, i de ledande etablissemangsskikten för att inte bli alltför obehaglig/obekväm i sina stundom bitska skildringar av det brittiska samhället på 1700-talet.

    Har du följt med i debatten kring Thomas Gjutarenäfves (5 avsnitt långa) intervju med Michael McLaine nyligen i ”Palmerummet”, Gunnar? I så fall, vad är din åsikt kring den/det?

      1. Hej! Vill bara ställa mig i raden av människor,som önskar att du värderar Michael Maclaines berättelse. Jag reagerade så här: OM historien är sann,så är det för mig,den största pusselbiten kring Palmemordet på länge. Jag anser att den ger stöd till mycket av sådant som jag uppfattar att du tror på. Eftersom jag är en lekman som lätt kan bli lurad,så LÄNGTAR jag efter att din skarpa hjärna värderar vad som sägs,och då även kommer att märka om det är bluff. Han hänger dock ut sin far som möjlig gärningsman. En far som kände Holmér sen 17 års ålder,och som åren innan mordet umgicks intensivt med varann.

        1. Instämmer med Herr J ang Maclaine. CP och SE har jag för egen del avfärdat för länge sedan. OP hade otroligt många fiender. Inrikes som utrikes.I såväl öst som väst, samt mellanöstern, Sydafrika m fl. Politiker, affärsmän, militärer, säkerhetstjänster m.m. OP var inblandad i otroligt mycket. Det skulle kunna vara vilken konstellation som helst. Men det får vi nog aldrig veta. Även om det framkommer mycket märkligt och nytt (bl a Maclaine, och även den nya tekniken som plötsligt möjliggjort tidigare dolda ljudupptagningar från LAC banden, förbisedda vittnesprotokoll som kommit fram m.m) som kan kasta lite nytt ljus, föra saken vidare/framåt på vilka som låg bakom MOP, så är jag 99,9999% säker på att det aldrig kommer att hålla i domstol för några fällande domar. Men som sagt ,CP och SE?? Näe, sluta nu…..seriöst

      2. Att farbror Hasse har läst go natt sagor för en som liten borde vara tillräckligt intressant för att bli intervjuad.
        Helt allvarligt talat stämmer det Herr Mclaine påstår så är det kanske största som har hänt Palme utredningen på åratal.

  4. Det är inte ofta jag läser om en bok ”på raken”. Lena Anderssons bok i kan läsas på så många sätt:
    som ren underhållning, samhällskritik och nyckelroman. Den som satt sig in i mordet ser sina egna favoritmisstänkta beskrivna. Man tänker ja just så gick det till.

  5. Men egentligen finns det väl inte särskilt mycket som talar för mötesteorin? Kortvariga iakttagelser från bl.a. en berusad person? (Ett möte kan inte uteslutas, men det kan varken SE, VG eller CP som gärningsmän heller.) Man måste ju med denna teori förutsätta att Lisbeth medvetet far med osanning och således inte ville se till att Holmer och övriga polisen fick all information som behövdes för att lösa mordet. Och rimligen måste även hennes utpekande av Christer P vara medvetet oriktigt – ty inte kan väl ett möte med CP ha arrangerats av Palme? (Olof Palme kan ju förstås ha stämt träff utan att prata med mördaren och utan Lisbeths vetskap, men då har vi ju inget alls som talar för detta.) Någon som är insatt kan ju gärna spalta upp vad som egentligen talar för ett mötesscenario av något slag – även i beaktande av det som talar emot.

    1. Taxiföraren Anders D observation av tre personer som står stilla på trottoaren söder om annonspelaren medan han väntar på grönt ljus är central och förklarar varför Anders B plötsligt ser ett sällskap på tre personer promenera framför sig mot Dekorimahörnan. Paret Palme och gärningsmannen faller in i Anders B synfält när de sneddar från en punkt söder om annonspelaren in mot Dekorimahörnet.
      Ett tredje vittne uppfattar det som att paret Palme och gärningsmannen sneddar över från andra sidan Sveavägen in mot Dekorimahörnan men i själva verket har de bara sneddat tvärs över trottoaren som är hela sju meter bred och reklampelaren stod långt ut på trottoaren nära kanten

    2. Hej Frans. Det är vanligt att vittnen gör felaktiga utpekanden, själva övertygade om att de pekar ut rätt person. Se exempelvis artikeln ”Eyewitness identification” på Wikipedia. Medan jag själv kan tycka att det är rimligt att LP hade kännedom om saker och ting som vi inte har kunskap om, upplever jag det som tämligen orimligt att hon avsiktligt pekar ut fel person vid rättegången.

  6. Tack för recensionen, har väntat på den! Uppskattade överlag det smått arkaiska i romanens språk, men irriterades av att högerdebattören Andersson så ofta hoppade in och att det skedde på berättandets bekostnad, ja, det kändes stundvis som man läste någon av hennes kolumner.

  7. Många omständigheter talar för att socialdemokratins högsta ledning var inblandad i händelseutvecklingen på ett eller flera sätt. Helt uppenbart är att åtskilligt arbete har lagts ner på att dölja vad som verkligen hände. Jag har inte läst boken ännu men Lena Anderssons tes är väl så god som någon annan vad gäller motivet från ”koryféernas” sida.
    Med blicken i backspegeln har vi lärt oss att maktens boningar är beredda att gå långt för att skydda sitt eget hus. Det finns ingen anledning att tro att svenska centrala makthavare skulle var befriade från ondska i sammanhanget.
    När det handlar om socialdemokratin vet vi sedan länge att makten är deras centrala mål. Olof Palmes visioner var kanske lite väl högtflygande för att kunna samsas med maktambitionerna. Möjligen fanns det olika uppfattningar om den saken i partiet, men pragmatikerna segrade till sist. Precis som när det gällde JFK gällde det främst att inte tappa greppet.
    Av den angivna anledningen kommer vi inte att få veta sanningen om Palmemordet så länge socialdemokraterna har fingrarna på ratten. Återigen finns anledning att dra parallellerna med JFK. Snart 60 år och vissa fakta är förknippade med säkerhetsrisker. För CIA och Deep State USA; vill säga. Motsvarande kan sägas om Sverige med dess djupa bunkrar på Sveavägen.

    1. Med tanke på hur det officiella Sverige vid flera allvarliga tillbud under årens lopp har agerat och reagerat, så förefaller just en mörkläggning i fråga om Palmemordet som ett av de mindre sannolika scenarierna. I det S-märkta Sverige rådde inte någon direkt meritokrati …
      Att det kan ha förekommit någon form av ränksmideri inom partiet mot Palme för att få bort honom som statsminister är för all del fullt möjligt, men mot slutet gav Palme själv ett starkt intryck av att vara trött på det hela.
      För mig är det främsta tecknet på att det inte förekom någon mörkläggning den person som oftast pekas ut som ansvarig för utläggningen av villospåret. Hans Holmér. Dels framstår hans personlighet som fullständigt inkompatibel med en beredvillighet att ta på sig dumstruten, dels framstår hans agerande efter att han avpolletterats i så fall som fullständigt ologiskt. Uppdraget är utfört, han har dumstruten ordentligt nedkörd över öronen, men som lök på laxen framhärdar han ändå med PKK-spåret på ett privat plan och tubbar/lurar en minister (som på grund av detta tvingas avgå) att vara behjälplig med att smuggla in spaningsutrustning i landet. Detta agerande är helt följdriktigt med tanke på Holmérs karaktär, han gillade verkligen rampljuset, och att han helt enkelt på allvar trodde sig vara sanningen på spåren. Det rimmar inte alls med att han först självmant tar på sig rollen som riksdummerjöns och sedan som en elefant i en porslinsbutik även river ner en justitieminister.

  8. Hej Gunnar!
    Tack din recension av Lena Andersson nya bok, jag är intresserad ska läsa boken.
    (Jag har läst Leif GW Persson bok med stor behållning om Palmes bakgrund)
    Landet Thule. Thuleavenyn är lik Sveavägen, finns det kodspråk inbäddad i Lena Andersson text?
    Olof Palme far och farfar var chefer för försäkringsbolaget, Thule som sedan köpts upp av Skandia
    som hade sitt huvudkontor på Sveavägen 44, på baksidan av byggnaden, adress Luntmakargatan, hade
    Stay Behind en egen ingång.

  9. Jag har inte läst boken men plågat mig igenom många av Lena Anderssons reaktionära krönikor i Svenska Dagbladet. Där lägger hon exempelvis ut texten om att alla, säger alla, rika är hårt arbetande människor som därför förtjänar att vara rika och alltså inte är de parasiter som vänstern påstår. .. Och att det är fel att låta vetenskapen sätta ramarna för klimatpolitiken eftersom det skulle hota marknadsekonomin , som hon faktiskt verkar se som viktigare än mänsklighetens överlevnad.
    Hon slog igenom en gång i tiden med en text som försökte visa att Jesus var en osympatisk sektledare. Om detta kan man ha olika åsikter men jag undrar om hon framförallt kanske stördes av följande bibelcitat från Jesus.
    ”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon” (Matteus 6:24).
    ”Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta” (Lukas 24:25).
    ”Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike” (Matteus 19:24).
    Eller detta från hans bror Jakob:
    ”Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen.” (Jakobsbrevet 5:1-5).

    1. Lena Anderssons senaste projekt är stt hon är upprörd över att folk döms för knark och sexköp. Hon verkar inte tycka att vare sig knark eller sexköp är brott. Citat:
      ”Genom att vi nu rört oss bort från statistiken och nyttan till ett metafysiskt common sense-perspektiv öppnar sig ett viktigt intellektuellt utrymme: Att få rätt proportion mellan brottets beskaffenhet och straffets. Att noga fundera över vilka handlingar som betraktas som kriminella utan att vara det. Jag avser sådant som knark- och sexköpslagstiftningen, liksom den töjbara definition av våldtäkt som lett till rena absurditeter.
      Det är synnerligen osunt för ett samhälle att göra brottslingar av dem som inte är det.”

      1. Det går givetvis att ha synpunkter på Lena Anderssons journalistik och författarskap i alla möjliga frågor. Men den här bloggen är inte riktigt det naturliga forumet för det om du inte kan visa att det du tar upp har direkt samband med vad hon skriver i Koryfeerna.

        1. Det var bara ett exempel som ger en uppfattning om var Lena Andersson befinner sig just nu. Därefter kan alla leta vidare på egen hand.

          1. Hej Janne Pettersson och Gunnar,
            Nja, helt utanför ämnet är inte det citat som du Janne Pettersson anger ovan. I romanen Koryféerna ägnar Lena Andersson stora delar av kapitel 19 till att beröra den s.k. rättspositivismen. I poddintervjun som Andreas Ericson gör med henne hänvisar Lena Andersson just till den ledare hon skrivit i Svenska Dagbladet den 30/7 och där citatet är hämtat.
            Men att i Sverige offentligt ha åsikter om bl.a. sexköpslagen är ett minfält och som jag själv som man passar på; frågan är dessutom inte svart eller vit, utan är komplex på många olika plan. Jag tror mig veta vad merparten av juristerna anser, men det är inte de som stiftar våra lagar.

          2. Janne Pettersson

            Menar du att Lena Anderssons tankar om vad som kan ligga bakom Palmemordet kan avfärdas med hänvisning till var Lena Andersson står i helt andra frågor? Eller varför tar du upp det annars?

            1. Jag hade ingen djupare tanke bakom att inkludera exemplet, än att ge lite relief till boken. Alla kan bilda sig en egen uppfattning genom att läsa boken och hennes övriga texter.

      2. Hej,
        Lena Andersson är en modig, men en kanske lite svårtillgänglig, skribent. I debattartiklar och ledare har Andersson ofta ett ”massivt” innehåll. Inte alltför sällan krävs flera genomläsningar för att förstå vilket budskap Andersson önskar förmedla.

        De båda citerade artiklarna (dvs. ledarna i Svenska Dagbladet från 2022-07-30 respektive 2022-07-09) är inga undantag. Det krävs att läsaren närmar sig dessa texter med stor noggrannhet för att kunna komma till insikt om kärnan och meningen i innehållet.

        Artikeln i SvD den 30 juli (som tar upp ett av de teman som även finns med i romanen Koryféerna) resonerar kring begreppet rättspositivism. I korthet går det att säga att rättspositivism ungefär innebär att det som är rätt är definierat av lagen och endast lagen, och där lagen inte utgår från några överordnade eller grundläggande principer (som t.ex. mänskliga rättigheter). Lagen är helt enkelt vad vi – normalt i demokratiska processer – har bestämt att den ska vara. Rättspositivisterna anser därmed att det är OK om stater använder lagar som ett medel till att omdana samhället i en viss (moralisk) riktning oavsett om lagen strider mot grundläggande universella principer.

        Motsatsen till rättspositivism är något man skulle kunna kalla ett rättsnormativt synsätt där detta även beaktar Common Sense-tänkande och naturrätt. Jag är emellertid lite osäker på om ”rättsnormativt” är den korrekta benämningen på motsatsen – eller om denna benämning ens förekommer – men för enkelhets skull använder jag fortsättningsvis just detta begrepp.

        Kortfattat kan man säga att anhängare av det ”rättsnormativa synsättet” anser att lagen även måste ta hänsyn till, och till vis del ha sitt ursprung i, grundläggande universella och mänskliga principer (t.ex. individens frihet och rätt till självbestämmande). Vidare ligger det i den rättsnormativa filosofin att allt som anses som omoraliskt inte behöver kriminaliseras; även med beaktande av de grundläggande universella principerna går det vanligen bra att skilja på lag och moral. Det är t.ex. inte brottsligt att ljuga utom i vissa väl definierade situationer (t.ex. som vittne i en domstol eller i situationer som handlar om förtal).

        I sin ledare tar Andersson upp sexköpslagen som ett exempel på en lag där man kriminaliserar handlingar som enligt ett rättsnormativt synsätt definitivt inte borde vara brottsliga. Jag är emellertid ganska övertygat om att Andersson anser att prostitution är något sorgligt och att t.ex. trafficking är vidrigt. Men när olika principer står mot varandra måste man här som i många mänskliga sammanhang välja; att vara mot sexköpslagen är inte att vara för prostitution – saken är betydligt mer komplex än så. Och för trafficking har vi redan andra lagar som ser till att detta är straffbelagt med hård påföljd.

        Vi kan ta ett annat exempel på en rättspositiv lagstiftning. I USA är abortfrågan åter på agendan. Om t.ex. en delstat i USA i demokratiska former bestämt att abort är olagligt så är det detta som gäller enligt rättspositivismen, även om abortförbudet står i strid med andra (högre) värden som individens rätt att inom rimliga gränser bestämma över sin egen kropp.

        Rättsnormativisterna anser att denna typ av antiabortlagstiftning är orimlig, och detta synsätt skulle också i förlängningen kunna innebära att preventivmetoder där man förhindrar att befruktade ägg fastnar i livmorden även skulle bli olagliga. Dock ska det sägas att just abortlagstiftningen är ännu mer komplex än sexköpslagen då den även inkluderar en diskussion om hur ”begreppet liv” ska definieras.

        Jag själv har inte tagit ställning till om jag delar Lena Anderssons uppfattning i de olika frågor hon driver, men jag värdesätter starkt hennes mod att i olika sammanhang ha det som av vissa grupper anses vara en oortodox uppfattning – stå på dig Lena!

        Slutligen kan jag göra tillägget att jag själv inte är någon anhängare av mötesteorin (som jag ser det bygger teorin i huvudsak på vad vittnet Anders D upplever sig ha sett, och detta står i strid med vad andra vittnen – t.ex. Lisbeth P och Inge M – berättat). Men självklart har Lena Andersson och andra all rätt att enligt det rättsnormativa synsättet fortsätta att driva dessa teser (det är en grundläggande universell princip att man t.ex. får ge uttryck för sina åsikter och hypoteser).

        Anhängare av rättspositivismen skulle däremot – åtminstone i teorin – kunna tänka sig att kriminaliserar denna typ av spridande av konspirationsteorier som ett brott mot staten; ja, en sådan rättstillämpning tror jag tyvärr förekommer i andra mindre demokratiska länder.

        1. Tack Anders Fredric för mycket intressant och lärorik lektion i rättskunskap. Och alldeles gratis till och med.

        2. Anders Fredric,
          tack för intressanta tankar om rättsfilosofi. För min del tänker jag dock att även regimer som anser sig tillämpa ett rättsnormativt synsätt kan använda det för att till exempel kriminalisera kritisk journalistik som ett brott mot staten. Det hänger ju i slutändan på vilka grundläggande principer som regimen i fråga anser vara universellt tillämpbara.

          Dessutom är det ju inte helt ovanligt att det finns en klyfta mellan den officiella rättsliga retoriken i ett samhälle och den typ av rättsskipning som egentligen tillämpas.

          Med det sagt menar jag inte att rättsfilosofi är ointressant eller att det skulle sakna intresse att granska regeringars och rättsliga myndigheters angivna motiv för sitt agerande. Tvärtom. Jag håller just på att läsa Nils Melzers bok Fallet Julian Assange – en historia om förföljelse. Det som skildras där om handlandet från olika stater som åberopar höga demokratiska ideal, inklusive yttrandefrihet och individers rättssäkerhet, är förfärande. Där har vi en mycket tydlig klyfta mellan den officiella rättsfilosofin och verkligheten. Jag hoppas kunna återkomma med en recension.

    2. Erik, vilken eller vilka av mina krönikor tänker du på då, som torgför det du här relaterar? Alla rika människor är självklart inte hårt arbetande, det vore befängt.

      1. Jag återkommer om någon dag. Den om marknadsekonomi och miljö var ganska nylig. Den om rika kan mycket väl varit för typ ett år sedan. Jag hinner inte leta nu men kommer att gå igenom SvD arkiv imorgon. Om jag hittar dem och anser att jag hade rätt kommer jag att argumentera för det. Om jag hittar dem och inser att jag missförstod dig kommer jag att be om ursäkt. Om jag inte hittar dom kommer jag att bli milt sagt konfunderad – och förmodligen också be om ursäkt… 🙂

        1. Lena Andersson,

          Den senare debattartikeln har jag hittat. Den kan läsas här https://www.svd.se/a/Wjw8ML/foljden-av-det-som-sags .Det är möjligt att min tolkning av vad du anser är felaktig, men i så fall förstår jag inte riktigt vad du menar.

          Däremot ber jag oförbehållsamt om ursäkt för det jag skrev om den tidigare debattartikeln, som diskuterade de rika. Jag har inte hittat den, och vid närmare eftertanke är jag inte alls säker på att den var skriven av dig, även om jag nu skulle ha tolkat den riktigt.

          Att använda ett så vagt minne av en text för att kritisera åsikter jag fick för mig att du hade var ett närmast oförlåtligt slarv. Det skulle möjligen ha kunnat ursäktas om jag hade Alzheimers sjukdom, vilket jag så vitt jag vet (och hoppas…) inte har.

          1. Lena Andersson skriver i krönikan att

            ”Men att bilindustrin villigt ställt om är inget att förundras över. Varför skulle den ha något emot en ordning där varenda bilförare på jorden måste köpa ny bil?”

            Det resonemanget stämmer inte. Alla bilägare måste förr eller senare köpa ny bil när den gamla är skrotfärdig men ingen måste köpa ny bil i förtid innan den gamla fossildrivna bilen är redo för skroten. Vi har inga lagar som förbjuder bilister att fortsätta köra sina fossildrivna bilar så länge det kommer gå att tanka och köra dom. Vi har alltså inte alls fått en ordning där varenda bilförare måste köpa ny bil.

            Försäljningen av nya bilar ökar inte på grund av omställningen till elbilar. Tvärtom fortsätter de flesta köra sina bensinbilar trots de höga bensinskatterna då det blir ännu dyrare att skrota bensinbilen i förtid och köpa en ny elbil. I den mån fordonsindustrin tjänar ekonomiskt på omställningen är det på grund av skattelättnader och bidrag som tilldelas industrier som satsar på en snabb omställning till fossilfritt.

            För att det ska påverka försäljningen av nya bilar krävs att fossildrivna bilar förbjuds från att trafikera gator och vägar eller att försäljning av fossila bränslen förbjuds så att det inte går att tanka bilarna. Ingetdera verkar vara aktuellt i nuläget inte ens miljöpartiet vågar föreslå en sådan ordning. Tvärtom om jag är rätt informerad så nytillverkas fortfarande fossildrivna bilar och det dröjer flera år till innan nyproduktion av fossildrivna bilar helt har fasats ut så den så kallade gröna omställningen går verkligen med snigelfart

            Om valet står mellan att rädda planeten och att kortsiktigt bevara ett ekonomiskt system är valet enkelt. Planetens långsiktiga överlevnad måste prioriteras. Dock har de kommunistiska planekonomierna historiskt varit allt annat än fossilfria och snarare släppt ut mera än länderna i väst så traditionell planekonomi av öststatsmodell är knappast alternativet. Här gäller det att finna en tredje väg

            Med allt detta sagt tycker jag vi ska återgå till att diskutera Lena Anderssons nya bok om Palmemordet här och inte vad hon skriver i sina krönikor i helt andra frågor

      1. Om jag inte missminner mig så är semesterresan till Korsika omnämnd i Kjell-Olof Feldts memoarer ”Alla dessa dagar”. Personerna som var med på semesterresan, representerar i hög grad högerflygeln inom partiet. .

  10. Ja, o där kom Kontraktet med som Melander inte kollade upp om… Är absolut mördaren som skrivit den!

  11. Hej Gunnar,
    Ett stort tack för en intressant recension! Och ja, jag delar din åsikt att boken har många drag som påminner om en debattartikel. Men detta hindrar inte att jag tyckte att Koryféerna var givande att läsa även om jag själv ser intrigen som en alltför osannolik skröna även i sin romanform.
    I ett annat inlägg tipsade Carl Ebbesson om poddintervjun mellan Svenska Dagbladets journalist Andreas Ericson och Lena Andersson. Då det finns risk att åtminstone några bloggläsare kan ha missat detta intressanta avsnitt i podden Ledarredaktionen kommer här en upprepning av länken: https://www.svd.se/a/JxkVQ7/lena-andersson-om-ett-fiktivt-ministermord

  12. Tack Gunnar för din recension. Alltid tänkvärt. Som vanligt. Jag har inte läst boken än. Jag ”gillar” Lena och det hon gör. Hennes ansats är väl att liknas lite vid Anders Jallai? NU kanske jag ställer en fråga som du redan har svarat på mer än en gång tidigare, men jag chansar ändå. Det gäller Bo Theuthenberg och hans version om OP, hans ståndpunkt om den kärnvapenfria zonen (att OP skulle ge Soviet neg besked ifrågan våren -86) samt OP´s ryssvänliga s.k ”entourage”. Vad är din syn på Bo´s beskrivningar?

    1. Jag planerar att ta upp Bo Theutenberg i min kommande bok. Rent allmänt kan jag säga att hans påståenden om att Palme sympatiserade med västsidan i kalla kriget medan andra ledande politiker i den svenska socialdemokratin backade upp Moskva för mig framstår som en väldigt udda ståndpunkt.

      1. Tack för svaret Gunnar och fantastiskt bra nyhet att du jobbar på ytterligare en bok i ämnet!! Den ser jag verkligen fram emot (som med alla dina böcker)

      2. Så lustigt. Jag uppfattar absolut inte att Bo Theutenberg framför en väldigt udda ståndpunkt. Det är väl ganska många som har beskrivit Olof Palme som en västlig kall krigare? Palme reste runt i USA i unga år, stod upp för demokrati och små staters rätt till självständighet och skall tillsammans med bl.a Birger Elmér ha skissat på IB.s organisation. På 60-talet gifte han sig dessutom sig med en tjeckisk kvinna, så att hon kunde få skydd i väst. För mig framstår Olof Palme som en klart lysande västlig ledare i ett litet och på papperet kallat neutralt land, som kanske spelade ett alltför högt personligt spel under kalla kriget.

        1. Ellroy,
          det jag skrev var ju att Theutenbergs påståenden om att ”Palme sympatiserade med västsidan i kalla kriget medan andra ledande politiker i den svenska socialdemokratin backade upp Moskva för mig framstår som en väldigt udda ståndpunkt”. Theutenberg landar ju i att Sovjet låg bakom mordet på Palme och att motivet till att få bort honom var att Palme – till skillnad från socialdemokratins ledning i övrigt – var alltför självständig i sin hållning mot grannen i öster.

          Självklart förtjänar Theutenbergs åsikter att studeras och diskuteras, precis som till exempel Krister Peterssons utpekande av Stig Engström gör det. Men Theutenbergs uppfattning måste nog beskrivas som just ”udda”, i betydelsen ovanlig.

          1. Okej, då missförstod jag nog det mesta är jag rädd. Om andra ledande socialdemokratiska politiker med säkerhet gick Sovjets vägar, kan väl tyvärr bara SÄPO (och möjligen KSI) berätta om och det gör de väl inte. Men man kan ju tänka att de socialdemokratiska politiker på den tiden som var alltför välvilligt inställda till Sovjet, och det kom till Palmes/s-regeringens kännedom, isåfall skulle ha fått kicken. Eller kanske snarare skulle ha utnämnts till landshövdingar eller generaldirektörer, där de inte hade kunnat göra någon större skada. .

  13. Att skriva ”dramadokumentärer” är och förblir ett otyg! Ebervall & Samuelsson är ju ett praktexempel med sin radda av böcker. Samtliga mycket välskrivna och läsvärda MEN fullkomligt omöjliga att använda som ”källa” för vidare debatt just pga den roman-formen. Resultatet blir en övertygande bok som i princip inte kan ifrågasättas eftersom den hävdar sig vara en roman baserad på verkliga händelser. Exakt var går gränsen mellan fakta och fiktion i respektive bok? När boken ”Mördaren i folkhemmet” (om Olle Möller) kom, var jag först glad att Möller äntligen fått upprättelse. Följt hans fall sedan jag var barn på 60-talet, och funderat på en artikel till hans försvar. Men exakt vad ur boken gick att använda?
    Senare kom deras bok om Palmemordet – ”Bombmannens testamente” – och de förlorade större delen av sin trovärdighet. Vet inte om Du läst den Gunnar, men jag anser inte att den är värd tiden och besväret.Allt pga att romanformen är fullkomligt omöjlig att använda som källa! Kort sagt kan man komma undan med vilka dumheter som helst om man ger sin dokumentär en touch av roman. Irriterande för alla som seriöst vill gå till botten med ett fall.

    1. Ebervall och Samuelson kommer ju med en ny bok i september om IB-affären. Vi kan räkna med att diverse inblandade blir upprörda eller åtminstone irriterade.

      1. Den ska givetvis läsas när den kommer ut i september men jag blev lite missmodig när jag såg framsidan av boken. På pärmen står IB=Inhämtning Birger. Om inte Ebervall och Samuelson hostar upp en källa till det påståendet inuti sin bok, blir det kanske svårt att ta boken riktigt på allvar. Gängse uppfattning är att IB kan betyda ”Inhämtning Birger” men också ”Informationsbyrån”. Vi vet ju inte vad Palme och Elmér satt och fnulade på för namn innan 1965 då IB startade. Sedan kan det ju finnas helt andra gissningvarianter: Inhämtningsbyrån, Införskaffningsbyrån, Intelligensbolaget (haha) m.fl m.fl. Jag pryade faktiskt på en av IB:s firmor 1974 (att firman tillhörde IB visste ju inte jag då förstås) och den firman skulle jag nog vilja benämna VTF: Världens tråkigaste firma.

        1. Jag ser inget konstigt i att boken refererar till Inhämtning Birger. Det är väl en blinkning till att hela verksamheten var höljd i dunkel, så att man kunde spekulera i att IB stod just för detta.

          1. Referar till?! Det är ju själva boktiteln som slår fast vad förkortningen IB betyder: ”IB – som i Inhämtning Birger”. Jag älskar personligen att läsa allt om IB och IB-affären, så jag ser verkligen fram emot att få läsa även den här ,även om titeln gör mig misstänksam. Och som den till synes heligt förbannade ÖB Stig Synnergren sa i TV-nyheterna 1973 när han intervjuades om IB-avslöjandet: ”Det begriiiper väl varenda människa att varje land har en underrättelsetjänst?!?” Och u-tjänsten är förstås är alltid tämligen dunkel av naturen. Går ju tyvärr inte att komma ifrån.

            1. Ja, du verkar verkligen vara en person som hänger upp sig på ord. Okej, du har rätt, jag har fel. Det är en stor skandal att boken heter Inhämtning Birger.

              1. Nej, jag hänger inte upp mig på ord. Jag hänger upp mig på folk som inte hanterar fakta korrekt och sanningsenligt, men som innehar kompetens att kunna göra just det. Och när redan omslaget signalerar ”faktafel” (om inte författarparet presenterar en källa i sin bok), så undrar ju vän av lite jävla ordning och reda i historieskrivandet, hur fortsättningen kommer att bli. Naturligtvis.

        2. Ellroy:
          Att IB stod för ”Inhämtning Birger” alternativt ”Informationsbyrån” är väl den allmänna spekulationen/gissningen, som jag ser det, och inget konstigt med det. Vill du nödvändigtvis ha en källa kan du exempelvis läsa den statliga utredningen ”Det grå brödraskapet”, SOU 2002:92 (sidan 14).

          1. Exakt så. Ingen vet med säkerhet vad förkortningen IB stod för, och just därför är författarparets val av boktitel (IB – som i Inhämtning Birger) förledande. Det börjar liksom inte bra om man ramlar redan på seriositetens första trappsteg. Boken ska självfallet läsas ändå, men med kritiska ögon.

  14. För att återknyta till boken, mordet och Lisbeth Palmes agerande. Jag tror hon snabbt efter chocken förstod att stora värden stod på spel. Hon trodde sig göra minst skada genom att hålla fast vid utpekandet av CP. Omoraliskt kanske! Hon led nog helvetes kval. (Kanske tänkte hon också ”egoistiskt” på sina närmaste.
    Hotet var kanske inte undanröjt.)

  15. Gunnar

    Är lite nyfiken på varför du måste trycka in andras recensioner av Anderssons alster i ditt eget tyckande. Lika frågande ställer jag mig till varför du i en bokrecension känner dig tvingad att kommentera Krister Peterssons nedläggningsbeslut med värdeladdade ord. För mig blir det förvirrande och jag tolkar det som något slags försvar och rättfärdigande till att Lena Andersson kan sväva ut i fiktion om en nationell tragedi. Innehållet i Koryféerna blir varken bättre eller sämre av att du använder dig av ord som ”fånig”, ”påhopp” eller ”illa underbyggd” om andra företeelser än den bok du för stunden recenserar.

    Skulle dock vilja kommentera Filters recension (utan att ha läst den) och detaljen kring möteshypotesen och i synnerhet då Lena Anderssons vurmande för den samma. Det är väl långt ifrån någon hemlighet att Andersson återkommit till möteshypotesen, i både tidningar, radio, tv och poddar. Kanske är det så att möteshypotesen i själva verket är hennes inkörsport i en fiktiv värld bestående av mörkläggningar och konspirationer. I så fall har möteshypotesen fungerat som en slags radikaliseringskatalysator. Hur som, inte speciellt konstigt om nu Filter fastnat för denna enskilda detalj. Jag ser det definitivt inte som fånigt att tidningen i sin recension tar avstamp utifrån detaljen möteshypotesen. Skuldbelägg i stället Lena Andersson, eller möjligtvis då dig själv och andra som torgfört detaljen genom årtionden.  

    1. Per Wallander,
      jag tycker inte det var så långsökt att jag tog upp tidskriften Filter i min recension eftersom ett centralt tema i Lena Anderssons bok just var medias förhållningssätt till mordet. Som jag såg det missade den lilla Filterrecensionen i stort sett allt som var väsentligt i boken. För mig förde det tankarna till en av huvudpersonerna i Koryféerna, journalisten Roger Lilja, som har i uppdrag att skriva en artikel om Palmemordet, som brottas med ämnet men till sist presenterar en text där han medvetet gör sig dummare än han är.

      1. Gunnar,

        Enligt Aftonbladets recension som du länkat till har Lena Andersson beskrivit Lisbeth Palme som en iskall och beräknande lögnare. Detta har du inte alls tagit upp i din recension. Som utomstående betraktare håller jag med Per om att det mot denna bakgrund känns en aning märkligt att du bemöter invändningar mot detta som ”lite fåniga.”

        Är man ”lite fånig” om man inte anser att LP bevisligen är en grov brottsling som ljugit medvetet och döljer det ena och det andra också om mordet.

        Jag reserverar mig dock för att inte ha läst boken utan baserar mig här på vad som skrivits på siten. Lena Andersson är verkligen en författare som jag aldrig skulle vara intresserad av att läsa en rad av och knappast heller ens en recension av hennes verk. Jag kan därför vara okunnig.

        1. Zombie,
          Aftonbladets recensent Martin Aagård skriver att ”romanens motsvarighet till Lisbeth Palme framställs som en iskallt beräknande lögnare”. Det är hans ord och hans tolkning. (Och det handlar alltså i strikt mening inte om Lisbeth utan om en romanfigur som lånat drag av Lisbeth.)

          När jag publicerade min recension av Koryféerna (den 8 augusti) hade inte Aagårds recension publicerats i Aftonbladet. Den kom den 17 augusti. Så även om jag velat hade jag ju inte kunnat kommentera hans text i min egen recension.

          Dessutom är det högst osäkert om jag skulle ha gjort det. Jag recenserade Lena Anderssons bok, inte andra recensenters tolkning av den.

          Inte desto mindre: om det finns något jag skrivit i min recension du vill diskutera får du gärna göra det. Och då svarar jag gärna. Och är det något i Lena Anderssons bok du vill diskutera kan jag mycket väl tänka mig att komma med synpunkter på det också. Men det kräver förstås att du läser den först.

          Slutligen (och viktigast): hur jag än letar kan jag verkligen inte hitta att jag skrivit att invändningar mot att Lisbeth Palme skulle ha varit en iskall och beräknande lögnare som ”lite fåniga”. Det skulle också vara väldigt konstigt om jag skrivit något sådant eftersom det inte stämmer med min uppfattning. Jag har däremot många gånger konstaterat att Lisbeth Palme många gånger visade stor ovilja att bidra till utredningen, att hon uttryckte misstro mot olika utredare och att hon själv medgett att det lett till att hon hållit inne med information. Inget av detta leder enligt mig till att hon borde beskrivas som en ”iskall och beräknande lögnare”. Ännu mindre anser jag att hon var en ”grov brottsling”.

          Vad är det för citat från mig du uppfattat på det sätt som du beskriver? Alltså om något som skulle vara lite fånigt. Kan du återge det i sitt sammanhang eller länka till det? Det är ju viktigt att sådant blir rätt från början, annars får man lätt en skendiskussion.

          1. ”Det är kanske inte att förvånas över den typen av smått fåniga påhopp från det hållet. ”

            …i slutet av recensionen. Vet inte hur man länkar till detta.

            Att karaktären getts ett annat namn än Lisbeth tycker jag är helt irrelevant om det är uppenbart vem karaktären ska symbolisera.

            Nej, jag kanske drog förhastade slutsatser om Aftonbladets recension, men detta stämde med mitt eget intryck av Lena Andersson, som jag uppfattar har en mycket motbjudande peka finger-attityd gentemot Lisbeth Palme, så jag hade skäl att tro att det var riktigt. Men jag erkänner att jag inte läst boken.

            Vad jag vet har Lena Andersson inte förekommit i Palme-debatten förrän efter Lars Borgnäs nya bok. Hans nya idéer, inklusive den omvända skottföljden ansåg hon genast och okritiskt var bevisade sanningar. Detta resulterade omedelbart i peka finger-attityder som denna:

            Lena Andersson svarar: ”Lisbeth trodde knappast själv att hon sett Pettersson”

            Att utpekandet av Pettersson hade brister är dock inte något som härrör från Lena Andersson här och nu. Detta var anledningen till att hovrätten för decennier sedan friade CP och även Hans Holmér hade uppfattningen att den LP sett var Anders B. Därefter har det framförts av flera olika journalister och andra sakkunniga.

            1. Zombie,
              ja, då förstår jag vad det var du syftade på när du skrev: ”Är man ‘lite fånig’ om man inte anser att LP bevisligen är en grov brottsling som ljugit medvetet och döljer det ena och det andra också om mordet.”

              Men för egen del uppfattar jag inte Lisbeth Palme som en grov brottsling och inte heller menar jag att hon ska beskrivas som en ”iskallt beräknande lögnare”. Jag uppfattar det tvärtom som att Lisbeth var under stark emotionell stress när hon förväntades delta i polisutredningen om maken tragiska och brutala död.

              Den som läser min recension ser också att det jag tyckte var lite fånigt det här påståendet från den anonyme skribenten i tidskriften Filter: ””Att den i övrigt ofta rationella Lena Andersson har fastnat i detta intellektuella gungfly [det vill säga mötesteorin, GW] har hon blottat i diverse sammanhang genom åren. Förhoppningsvis innebär hennes nya roman att hon – äntligen – har insett att mötesteorins rätta plats är fiktionen.”

              Jag tyckte det där var tramsigt av skäl som framgick av min recension. Det hade inget att göra med att jag skulle ha betraktat Lisbeth Palme som någon sorts iskall brottsling.

              Jag tycker faktiskt inte heller att Lena Andersson beskriver den romanfigur som för tankarna till Lisbeth på det sättet. Men så länge du inte tänker läsa boken är det ju lite meningslöst att föra just den diskussionen med dig.

              I övrigt: jag tror för min del att Lisbeth faktiskt övertygat sig om att hon sett Pettersson på brottsplatsen. Min poäng, som jag framhållit i olika sammanhang, är att jag tror att hon såg en del annat som inte finns offentligt redovisat. Det gör henne varken till iskall eller till grov brottsling.

    2. Vi får väl se om Filter kontrar genom att skriva en recension av Gunnars recension av deras recension. 🙂

      1. Det går de gärna göra om de vill. Men först vore det ju trevligt om det kom ett svar från det hållet på min artikelserie Thomas Pettersson och fullversionen av teorin om Skandiamannen.

        Den publicerades här på bloggen i maj förra året och var i fyra delar, nämligen dessa:

        1. Varför vill inte åklagaren Petersson låtsas om journalisten Pettersson?

        2. Den osannolika mördaren uppdaterad – har något viktigt tillkommit?

        3. Uppsluppna spekulationer om Engström som systematisk lögnare

        4. Filterspanarnas älsklingshypotes – och ett spår som de inte har koll på

        Mattias Göransson meddelade tämligen snabbt att han inte hade lust att svara på artikelserien. Thomas Pettersson har vid flera tillfällen lovat att komma med ett svar – och har förstås fått löfte av mig att skriva så långt han önskar. Men serien publicerades för mer än ett år sedan och Thomas Pettersson har inte kommit med någonting hittills, så jag har väl så sakteliga börjat misströsta lite grann.

        1. Du är subjektiv till 100% och ni kan inte ta till er det minsta som talar för att det kunde varit Stig E. Stig E har absolut inget alibi- helt klart- och av de flesta av mordsplatsvittnena var han klädd som gm. SE var Palmefientlig (moderat och de var fientliga mot Palme verkligen på den tiden, han umgicks också i Palmekritiska kretsar m.m.), var segeant i det militära, var med i skyttetävlingar tidigare m.m. m.m. Ni är fast i era tankar tyvärr.

          Bevis? Ok men finns det bevis mot någon när det gäller Palmemordet? Finns det det bevis för era tankar och spekulationer? Nej. Nej men mot SE finns det indicier och han var nära eller på mordplatsen när mordet skedde och rätt signalement m.m. till skillnad mot andra fantasier, teorier.

          Men 36 år senare i sett spaningsmord får man inte fram konkreta bevis så vi kan i.o.f.s spekulera i 36 år till och ha skygglappar m.m. på.

        2. Enligt SE själv var han bara ca 20 m från mordplatsen när skotten föll och bara 4-5 sekunder senare nästan snubblade han på Olofs döda kropp enligt SE själv, pratade med en hysterisk, svårt chockad Lisbet och fick ett signalement på mördaren men det finns ingen annan som fick det- se poliskommissarie Gösta S med flera m.m. Låter osannolikt faktiskt. Gör honom inte till en mördare, men misstänkt (när man ser allt annat också- han såg Lars J i gränden antingen som ett vittne eller gm- mest sannolikt som gm och det får ni skriva och spekulera hur mycket ni vill om jag ändrar mig inte ett skit) helt klart i en person som inte är fast i andra tankar, spekulationer. Finns inte bevis mot andra teorier heller t ex CA eller poliser med flera. CA finns inget konkret alls egentligen.

          1. Du väljer själv att ställa dig utanför diskussionen vi andra för här på bloggen när du säger Citat

            Han såg Lars J i gränden antingen som ett vittne eller gm- mest sannolikt som gm och det får ni skriva och spekulera hur mycket ni vill om jag ändrar mig inte ett skit

            Den som söker efter sanningen måste alltid vara beredd att ändra uppfattning

            Med din attityd kommer du konsekvent bortse från allt som talar emot Engström hypotesen och bara beakta det som talar för den.

            1. Ni beaktar bara det lilla som talar för SE som ett centralt vittne (men inte allt som talar för honom som gm istället) som nästan snubblade på Olofs döda kropp bara 5-6 sekunder efter skotten, pratade med Lisbert m.m. fast ingen såg honom där under hela 20 minuter strax efter skotten. Det gäller även media som inte såg SE där fast han var väldigt angelägen om mediakontakt dagen efter och veckorna, månaderna efteråt. Ni är fastlåsta tyvär i era teorier och prestige m.m.- ett problem.

              1. Jag håller helt med dig Ulf! Har själv vid flera tillfällen fört fram liknande åsikter här på bloggen. Många som skriver här är smarta och kunniga. Men av olika själ är man inte så bra på göra en balanserad bedömning av sannolikheter. Jag gav upp och det har de flesta Skandiamanförespråkare gjort. Antingen självmant eller utestängda av Gunnar i karantän.

                1. Rune,
                  det är ingen Skandiamannenförespråkare som är utestängd i karantän nu. De som drivit tesen om Skandiamannen mest frekvent är fortfarande aktiva på bloggen från och till.

                  1. Som mestadels läsare av Gunnars blogg, och sällan deltagare i debatten, kan jag tycka att det är ganska trist att läsa diskussionen i de flesta av Gunnars blogginlägg som, oavsett vad de ursprungligen handlar om, till slut handlar om Skandiamannen. För och motargumenten kändes ganska uttömda redan för tre år sen.

                    1. Hej Håkan H,
                      jag är inte riktigt säker på om du syftar på mina blogginlägg (texterna med egen rubrik), mina bloggkommentarer eller den diskussion som också andra för i kommentarsfältet.

                      I vilket fall: min blogg handlar i första hand om mitt skrivande och i andra hand om annat som intresserar mig. Ett ämne som av naturliga skäl är dominerande är Palmemordet, något jag skrivit flera böcker om. Och det är svårt att diskutera Palmemordet utan att komma in på vad som nu blivit den officiella lösningen: Stig Engström.

                      Men om du tittar igenom vad mina inlägg handlat om ser du att åtskilliga av dem, även de allra senaste åren, helt eller huvudsakligen handlat om annat än Stig Engström.

              2. Engström är troligen varken ett centralt vittne eller gärningsman. Mest sannolikt är han ett perifert vittne som hållit sig i bakgrunden och kommit fram till mordplatsen betydligt senare än 5-6 sekunder. Troligen har han överdramatiserat sin berättelse genom att tidigarelägga ankomsten till mordplatsen och säga att han nästan snubblade över kroppen och pratade med Lisbet. Fler ensamkommande vittnen än Stig har inte noterats av andra vittnen men åtminstone ett vittne har talat om att han sett en medelålders man i keps på mordplatsen när gärningsmannen avvikit. När media började komma till mordplatsen hade Stig redan återvänt till Skandias reception

                  1. Som sagt måste han inte vara någotdera. Varken gärningsman eller centralt placerat vittne i 20 minuter.

                1. ”När media började komma till mordplatsen hade Stig redan återvänt till Skandias reception”. Spekulation och önsketänkande från din sida igen måste jag säga. Enligt SE själv så var han nära mordplatsen när mordet skedde och bara ca 5 sekunder efter skotten snubblade han på Olofs döda kropp enligt SE själv m.m. Ni har svårt att bortförklara SE faktiskt.

                  1. Väktarna i receptionen intygar att Stig var tillbaka innan media hunnit komma till mordplatsen

                    1. De förhördes i juni 1986 dvs tre månader efter mordet om du inte visste det. Det gör deras uppgifter rätt osäkra.

                    2. Förhören med väktarna efter tre månader ska jämföras med att uppgifter som används för att misstänkliggöra Engström i en del fall inte framkommit förrän över 30 år efter mordet.

                  1. Engström kan mycket väl ha varit ett perifert vittne och ändå kunnat se Lars J från Sveavägen

                    1. SE såg Lars J vid kulturhusets vägg och Lars gick dit efter en kortstund efter skotten- han stod inte där direkt efter skotten. SE kunde lika gärna varit mördaren som såg Lars från första trappavsatsen och då svängde höger och även högst uppe. Det är du som missuppfattat det hela tyvärr.

                    2. Nej som jag skrev så måste SE varit ett centralt placerat vittne precis bredvid Lisbet och Olof om han skulle ha sett Lars vid kulturhusets vägg (dvs till vänster inne i gränden där mördaren sprang) just då eller som gm från trappan. Du har missuppfattatdet det hela helt enkelt. Problemet för er som tror att SE var ett centralt placerat vittne som stod där strax efter skotten är att SE måste varit osynlig under lång tid- ca 20 minuter. Dessutom rätt ologiskt att kolla in där just då istället för att koncentera sig på Lisbet och Olof och de andra på mordplatsen.

                    3. SE kunde förstås ha sett Lars J vid Kulturhusets vägg på samma sätt som Lisbeth gjorde det. Och han behöver inte ha stått särskilt nära Lisbeth för att ha gjort observationen. Han kan han befunnit sig ända ute vid trottoarkanten mot Sveavägen.

                    4. Lisbet sade att den observationen var 1-3 minuter efter skotten och då var inte Lars J där vid kulturhusets vägg. Dessutom pratade hon om att personen hon såg stod vid baracken, inte kulturhusets vägg. Tidsfönstret för det var ganska snävt- 45s – 1 minuter efter skotten. Mer sannolikt att SE såg Lars från trappan två ggr än som ett centralt placerat vittne som ingen såg under ca 20 minuter fast han var väldigt aktiv på mordplatsen, gav första hjälpen med ett par st andra och pratade med Lisbet, nästan snubblade på Olof m.m. Ni får gärna tro att han var ett centralt placerat vittne under ca 20 minuter som ingen såg m.m. men för mig är det helt osannolikt.

            2. Hur ska man komma fram till sanningen efter 36 år? Diskutera som om gud finns eller inte ger inget typ.

              1. Varför skriver du en massa inlägg här och hävdar med en dåres envishet att Engström är gärningsman om du anser att man inte kan komma fram till sanningen efter 36 år?

                1. Och du förnekar SE med en dåres envishet konstigt nog. Du är övertygad att CA dödade Palme? Varför? Finns inget mot honom.

                  1. Nej jag är inte alls övertygad om att CA mördade Palme. Det har jag aldrig sagt. Jag förnekar inte heller att SE teoretiskt sett KAN vara gärningsman men jag finner det inte sannolikt. Finns tusentals eller miljoner tänkbara gärningsman utöver CA och SE. Du verkar ha fått för dig att det står mellan dem två och att alla andra kan uteslutas. Det finns nästan inget som talar mot SE men CA hade åtminstone tillgång till rätt vapen och hatade Olof Palme samt bodde nära mordplatsen. Att SE kände en vapensamlare betyder inte att han hade tillgång till en revolver på mordkvällen och att han umgicks i Palmekritiska kretsar betyder inte att han hatade Palme med samma intensitet som CA.

                    1. Vissa påstår en massa om CA och medvetet har skygglappar när det gäller SE. CA hade inget Palmehat och han var aldrig till varken Grand eller mordområdet sent på kvällarna. Det finns i.a.f. inga bevis för att han var vid Grand eller på eller nära mordplatsen tiden för mordet. Skillnad när det gäller SE som också stämmer in på signalementet till skillnad mot CA som inte gjorde det m.m. SE är skäligen misstänkt helt klart (men absolut inte CA).

                    2. Ulf skriver

                      CA hade inget Palmehat och han var aldrig till varken Grand eller mordområdet sent på kvällarna.

                      Nu får du ta och ge dig! CA hade till skillnad mot Engström ett dokumenterat hat mot Palme. Du vet uppenbarligen ingenting om CA utan svamlar bara i nattmössan. Du vet absolut ingenting om var CA brukade uppehålla sig sent på kvällarna. Kände du CA personligen eller hur kan du uttala dig så tvärsäkert. Du har satt i system att förneka kända fakta och uttala dig tvärsäkert om saker du inte kan veta något om. Ditt sätt att debattera håller en för låg nivå som inte är acceptabel. Skärp dig !

                    3. Det finns faktiskt inget dokumenterat Palmehat från CA sida. Bara att han ogillade Palmes ekonomiska politik- väldigt stor skillnad faktiskt. Och CA var som sagt aldrig till bion Grand eller mordområdet sent på kvällarna. Ingen har ens kommit med ett indicium att han var det på mordkvällen.

                    4. Du vet självfallet ingenting om CA varken hans Palmehat eller var han brukade befinna sig om kvällarna. Han bodde nära mordplatsen hur vet du att han aldrig gick ut på krogen eller gick på bio exempelvis på Grand på kvällarna. Vad vet du om hans livsföring. Utgår du från att alla uppgifter CA själv lämnat är sanna kan vi också utgå från att alla uppgifter Engström lämnat är sanna

                    5. Alla uppgifter som SE kom med är sanna? Ska vi bokstavligt utgå från vad SE sade så var han bara 5-6 sekunders promenad från mordpaltsen när skotten föll, ca 20 m därifrån men märkte inget av mordet för att han skulle kolla tiden på ett omständligt sätt vid skyltfönstret. Han nästan snubblade på Olofs döda kropp, stod och pratade med Lisbet, språngmarsch in i grände nefter poliser eller gm, såg supervittnet som hade SE signalement m.m. I det första förhöret sade han också att han kollade in i gränden innan han nästan snubblade på Olofs döda kropp. Ok allt i detta är alltså sanning enligt dig. Tror inget av det är sanning utan att han var gm som såg Lars från trappan två ggr.

                      När det gäller CA så finns ingen dokumenterat Palmehat alls utan bara att han ogillade Palmes ekonomiska politik. Palmehatet är alltså spekulationer. Det finns inget indicium ens att CA var varken vid Grand eller på mordplatsen när mordet skedde. Enligt CA var han väl aldrig till Grand sent på kvällarna och att han av en slump skulle sett Palme just då i det snäva tidsfönstret utanför Grand i mörkret med sin dåliga syn låter också osannolikt.

          2. Ulf

            Under de korta tider den extremt uppseendeväckande SE var synlig under flykten hade han beteendet att IDELIGEN vända sig om och titta efter förföljare. Därför kunde han vagt beskriva för väktarna vad som hade hänt på brottsplatsen direkt efter skotten.
            (Förhör Lisbeth Palme, Hans J, Lars J, Yvonne N, Anki R och Gerard S)

            Under flykten såg SE från första trappavsatsen, trappsteg 32 av 89, Lars J stående i korsningen vid ”Kulturhuset”, Luntmakargatan 14 (SE 1986-03-01 12.20/Lars J 1986-04-04).
            Den ENDA plats där inte SE behövde vända sig om (hans upprepande beteende) för att se efter förföljare var från första trappavsatsen, trappsteg 32 av 89, där man sneddar höger till nästa avsats. Lars J stående nere i korsningen var då antagligen vänd ned mot Sveavägen eftersom han annars hade kunnat beskriva GM bättre, även från sidan (förhör Lars J 1986-04-04).

            1. Ja det tror jag också men vi lär aldrig få veta tyvärr. Mördaren tror jag inte lever (SE, CP, VG eller CA är alla döda sedan många år) eller om det var någon annan.

              1. Ulf

                Så kan man se på det ur en juridisk synvinkel.

                Eftersom SE är så välutredd, exempelvis av PU och TP, och inte MINSTA RIMLIGT TVIVEL har kommit fram så har jag en annan åsikt när det gäller lösningen.

                Trots att mer än två år har gått sedan utpekandet av SE har ingen kunnat förklara bort honom, det krav som KP ställt för att utredningen skall kunna återupptas.
                Inget trovärdigt nyckelvittne har heller ifrågasatt det. I stället har flera centrala vittnen direkt eller indirekt bekräftat SE, fast så många år ha gått.

                +++ Lars J – ”Allt stämmer”.
                https://www.expressen.se/nyheter/palmevittnet-pekar-ut-engstrom-som-mordaren/

                +++ Lisbeth Palme – ”Inget misstämmer” 5:10 in i intervjun.
                https://www.expressen.se/tv/nyheter/joakim-palme-gar-inte-att-fa-bort-stig-engstrom-fran-mordplatsen/

                +++ Grandvittnet Anneli K – ”Det var SE som jag såg utanför Grand!!”
                https://areena.yle.fi/audio/1-50557332

                +++ Grandvittnet Margareta S – Antagligen den som har sett Grandmannen bäst och har inte ifrågasatt väninnan Anneli K.

                Att jämföra SE-spåret med substanslösa hypoteser som CP, VG eller CA är att förminska SE, en teknik Gunnar använder sig av när det gäller SE.

  16. Lena Anderssons signum är trosvissheten. Medan andra lyfter fram brister i utredningen och pekar på saker som borde ha undersökts bättre, sätter sig Andersson gärna på sina höga hästar och slår fast sanningar.

    I hennes värld råder det ingen tvekan om att den officiella bilden av själva mordhandlingen är felaktig, medan hennes egen version måste vara den riktiga. Hon stöder sig här på ett par mordplatsvittnen vars utsagor strider mot Lisbeth Palmes uppgifter. Något utrymme för alternativa tolkningar verkar inte finnas.

    Så här sa hon till exempel i Otto Ekevis intervju förra sommaren:

    Hon [Lisbeth Palme] har ju inte ens kunnat berätta vad som hände på mordplatsen. Alltså, det var ju… I alla år trodde man, inklusive jag, att någon hoppade fram bakom, bara så där helt apropå. Olof Palme visste ingenting och så var han död. Sen när man börjar närläsa vittnesmålen så ser man att detta kan inte stämma.

    Nyligen uttalade hon sig lika tvärsäkert hos Ledarredaktionen (vid 23:40):

    Palmemordet det har vi ju aldrig fått reda på exakt hur det gick till, där på gatan. Vi har ju fått fel information från dag 1 om hur det gick till.

    Det tunnelseende som man annars brukar kritisera utredarna för är tyvärr något som utmärker Lena Anderssons sätt att betrakta mordet och den efterföljande utredningen.

    Var och en som fördjupat sig i ämnet, vilket Andersson bevisligen gjort, vet samtidigt hur mångbottnat och osäkert det mesta i källmaterialet är. Tolkningsutrymmet är betydande om i stort sett allting.

    Mot den bakgrunden vore det klädsamt med större öppenhet och ödmjukhet inför ärendets komplexitet. Det är egentligen väldigt lite vi kan vara säkra på. Och det finns inte bara en enda slutsats man kan dra av mordplatsvittnenas utsagor. Inte heller av gärningsmannens uppträdande. Eller av Lisbeth Palmes agerande under förundersökningen.

    Det Andersson konsekvent ägnar sig åt är att förminska de osäkerheter som präglar grundmaterialet eller i värsta fall trolla bort dem. Därför har jag dessvärre inget större utbyte av hennes resonemang.

    1. Mikael B:

      Kan skriva under på varenda ord i detta. Det är tråkigt att när en kulturpersonlighet av Lena Anderssons kaliber väl försöker rikta ljuset mot Palmeutredningens problem så är det med den här typen av konspirationstänkande och tesdriveri.

      Det finns gott om verkliga missgrepp i utredningen som skulle behöva påtalas av personer som har en röst och ställning i samhället, om något ska bli gjort åt saken. Anderssons aktivism i frågan har snarare förstärkt det ganska spridda intrycket att bara rättshaverister ser något värt att fundera över i Palmeutredningen.

      Nu har jag i och för sig inte läst just den här boken, så den kan för all del vara utmärkt fiktion om man bortser från sanningssägaranspråken. (I den genren gillade jag för övrigt Stefan Lindbergs Nätterna på Mon Chéri.)

  17. Gunnar

    Filter och den journalist som gjorde hästjobbet var dock inte dummare än att de löste Palmemordet. Vill väl inte gå riktigt så långt som att placera en dumstrut på Lenas hjässa. Boken har säkert sina förtjänster och är ju ändå bara fiktiva fantasier. Däremot står jag fast vid att möteshypotesen är en intellektuell härdsmälta och bygger på ett antal felanalyser. Samt då bristen på fundamentala kunskaper i vittnespsykologi. Och en del annat.

    1. Per Wallander,
      jag vet att Thomas Pettersson och Mattias Göransson anser att de löste Palmemordet – ett påstående som inte ens åklagaren Krister Petersson ställde sig bakom. Han konstaterade ju att den bevisning han hade mot Stig Engström inte skulle ha räckt till ett åtal om Engström levat. (Och vad gällde Filter var han ganska tydlig med att inte vilja ge något cred till tidskriften.)

      Om jag minns rätt har du tidigare varit lite mer försiktig i dina slutsatser när det gäller om Palmemordet nu är uppklarat eller inte. Men du har ju rätt att ändra dig. Och givetvis, om du anser att gåtan definitivt är löst så är det givet att du inte fäster någon tilltro till vare sig möteshypotesen eller till annat som Lena Andersson diskuterar.

      1. Vi vet dock inte vad en ordentlig utredning mot SE i mars 1986 som misstänkt hade gett eller hur? Vi hade väl fått ett mer konket svar på om han var ett vittne eller gm antar jag. Jag tror att SE var gm.

        1. Vi vet inte vad en ordentlig utredning mot en hel rad olika personer och grupperingar som genomförts i ett tidigt skede skulle ha gett. Det gäller CA, det gäller polisen och senare vapenhandlaren Ö, det gäller sydafrikanska agenter och så vidare.

          1. Ja fast dem var inte bevisligen nära eller på mordplatsen när mordet skedde. Blir motivbaserade teorier utan bäring på mordplatrsen som ni håller på med. Ni kan aldrig leda era teorier i bevis. CA med flera är ett luftslott helt klart.

            1. Hej Ulf. Som jag förstår dig kan gm alltså bara återfinnas bland personer på platsen?

              En annan fråga – hade SE vapnet på sig när han åter klev in på Skandia, la upp handväskan på disken och ringde hem till frun?

            2. Till skillnad från dig har faktiskt vi inga teorier om vem gärningsmannen är. Du har en teori som du aldrig kan leda i bevis. CA är en person som är intressant på grund av tillgång till rätt typ av vapen ett starkt Palmehat och bodde nära mordplatsen. Men ingen av oss försöker sälja in CA som gärningsman. Däremot försöker många sälja in Engström som gärningsman. Finns massor av tänkbara gärningsmän utöver Engström och CA det står inte mellan dem två. Gärningsmannen behöver inte vara någon vars namn förekommer i utredningen utan kan vara någon utan känd koppling till mordplatsen

              1. Du kan aldrig leda dina idéer och teorier i bevis heller. SE är mer intressant eftersom han bevisligen var nära eller på mordplatsen när mordet skedde, hade rätt signalement, umgicks i Palmekritiska kretsar (höga militärer och moderater som var fientliga mot Palme), jobbat hos FMV, var sergeant i det militära, hade varit med i skjuttävlingar tidigare, kände en vapensamlare som hade en stor mängd med vapen m.m.

                1. Har inga ideer och teorier som jag försöker leda i bevis. Du fortsätter försöka misstänkliggöra en namngiven avliden person som inte kan försvara sig.
                  SE är mer intressant än vem eller vilka? Gärningsmannen behöver inte finnas i en begränsad krets av personer med känd koppling till mordplatsen eller i en begränsad krets kända Palmehatare. Han var inte yrkesofficer och hade inte rätt signalement

    2. Per Wallander:

      Det vore, med tanke på att du har så väldigt hög svansföring i frågor om andra debattörers spekulationer, intressant att höra dig förklara vad det är som du själv tycker bevisar att Stig Engström var Olof Palmes mördare.

      Filterartikeln och sedermera Petterssons bok lade ju fram i princip samma argument som Lars Larsson, nämligen att ingen sett Engström på platsen, att han och ingen annan stämde med vittnesmålen, att hans berättelse förändrats och framstod som i vissa delar oriktig, och att man uteslutande kunde se vittnet Lars J som mördare.

      Dessa argument är väl vid det här laget grundligen torpederade. Även andra vittnen var på platsen och gjorde saker utan att detta nedtecknats i något protokoll, så även om det kan verka märkligt är det knappast något att vifta med i bevishänseende. Vad gäller vittnesmålen om klädsel och ålder osv Engström stämde några uppgifter och dåligt med andra, och det är hur som helst prilligt att bara jämföra vittnesmålen med personer vi vet var på platsen – en okänd mördare kan ju ha varit klädd hur som helst, inklusive i rock och väska om man nu ha hakat upp sig på just dessa uppgifter. Angående Engströms berättelse/r är den/de inte konstigare eller föränderligare än många andra vittnens, utan att det gör dem till mördare – se bara på Lisbeth P och Leif L. Det sista argumentet om Lars J-observationen var grundfalskt och talar i själva verket till Engströms fördel: Lars J stod nämligen inte där Larsson trodde, till höger om barackerna, utan fullt synlig till vänster om dem där han ju också sågs av Lisbeth P, och Engström ger (liksom Lisbeth P) en korrekt beskrivning inte bara av hans placering utan av hans beteende utsträckt i tid, vilket hade varit svårt/omöjligt för en flyende mördare.

      Därutöver kryddade Filter och Pettersson anrättningen med allmän spekulation kring Engströms bakgrund och motiv: han hade gjort lumpen och därtill skjutit gevär trettio år tidigare, bodde i Täby, kan ha varit bekant med marinofficerare, ”stämde med gärningsmannaprofilen”, att det talade till hans nackdel att han sökt kontakt med medierna, osv. Allt det där bar löjets prägel redan då och behöver väl knappast diskuteras vidare.

      Sist men inte minst anförde man nya fakta och hypoteser, som vid första påseende var genuint intresseväckande. Detta gällde främst vapensamlarens revolver, men där blev det ju faktiskt nitlott: den kunde enkelt lokaliseras, tycks ha varit i vapensamlarens förvar ända till hans död och gav inget positivt utslag vid provskjutning, och det finns ingen som helst känd koppling mellan Stig Engström och detta vapen. Vapensamlaren själv verkar heller inte ha varit tillgänglig för storstilade komplotter i och med att han satt på Bacchi Wapen och dinerade med sina träindustrikunder samma kväll. Och Thomas Petterssons konspirationsteoretiska fantasiser om en hemlig Stay Behind-koppling till Engström var så klena att de fick överges redan i boken.

      Vad är det då, i ditt tycke, som återstår? Skum uppsyn?

    3. Per W:

      Som ett litet tillägg kan jag i och för sig instämma i att möteshypotesen inte är mycket att hänga i julgranen. Det är dock en lång väg från detta enkla konstaterande till Engströmteorins absurda mentala saltomortaler om en plötsligt uppdykande revolver, en mördare som propsar på att få vara med i kvällsnyheterna, osv.

      1. En intressant sak med möteshypotesen är att den har så väldigt få förespråkare.
        Gunnar W, Lena A och Lars Borgnäs har inte lyckats övertyga särskilt många forumdebattörer om den vinkeln. Det är intressant, de andra spåren (Stig E et c) har ofta fått många försvarare och ”ambassadörer”. Men inte möteshypotesen/konspirationen. Detta trots att den förs fram av tunga och respekterade personer. De ovan nämnda.

        1. Fast å andra sidan är det väl tämligen ointressant gällande olösta mordgåtor VEM det är som för fram en hypotes? En hypotes är trots allt endast en hypotes oavsett tyngden på den som för fram den. Dessutom blir ju aldrig en hypotes mer sann eller sannolik utifrån antalet förespråkare. Det där måste man ju skilja på.

        2. När det gäller möteshypotesen tror jag att den vilar på för svag grund för den allmänt ska betraktas som ens värd att debattera. Jag har mer eller mindre antagit att Gunnar sitter på någon exklusiv information gällande detta som han inte vill röja och som han baserar hypotesen på, då han ändå har framfullt hypotesen påfallande kraftfullt.

          Möteshypotesen tycks basera sig på två vittnen, Anders B och Anders D, där den ena var berusad och den andra egentligen tittade efter trafik. Det förefaller orealistiskt att dessa iakttagelser skulle vara mycket tillförlitliga.

          1. Zombie,
            möteshypotesen baserar sig på en analys av uppgifterna från samtliga de fem vittnen som vid tiden för Palmerättegången – i de flesta fall långt tidigare – berättat om sina observationer strax före mordet. Inte minst baserar den sig på Inge M:s observationer där ett centralt inslag är att den väntande gärningsmannen befann sig på plats flera minuter före dådet. Om Inge har rätt om detta är det otänkbart att gärningsmannen följt efter Palme från bion. Och om han inte stod väntande på platsen med en laddad revolver av en ren slump förfaller det som om förklaringen är att han visste att Palme skulle komma. Ett sätt att nå sådan kunskap kan ha varit att han antingen själv stämt möte med Palme eller visste att någon annan gjort det.

            Det finns också andra omständigheter utöver vittnesuppgifterna från själva mordplatsen som tycks ge stöd åt möteshypotesen, till exempel vittnesuppgifterna om personer med walkie-talkies i det omedelbara närområdet. De kan tolkas som att dessa personer redan innan föreställningen var slut visste att Palme skulle promenera Sveavägen hemåt efter bioföreställningen.

            Det finns ytterligare argument för hypotesen. Har du läst någon av mina böcker om Palmemordet?

            1. Jag har läst ”Konspiration Palme”
              Jag förstår inte varför walkie-talkies skulle behövas överhuvudtaget om ett möte var bestämt. Att de fanns i området kan ju bero på att de visste att Palme var på biografen. Möjligen kan man tänka sig wt-s som backup för spaning om paret Palme skulle ändra planer och inte infinna sig till mötet, men i så fall kan de ju lika gärna ha använts för att placera mördaren på rätt plats redan från början.
              Sedan framstår LP som en hård nöt att knäcka då hon inte berättat om detta. Men såklart finns det saker som tyder på att personer inom statsapparaten försökt påverka vittnen att inte prata med fel personer. Anna Hage vittnar ju om något sådant. Så det kan ju också ha skett med Lisbeth Palme. Jag utesluter inte att du kan ha rätt.
              Inge M, som du nämner har däremot aldrig talat om något möte trots att han observerat GM flera min. före attentatet.

            2. Jag tycker möteshypotesen är intressant och väl värd att diskutera. Sen tror jag inte på den själv, trots de argument som Gunnar för fram här. Det finns ju nämligen omständigheter som talar emot också. En sådan är ju de vittnesmål (hittar iofs bara Ingrids nu, men vad jag kommer ihåg även Mårtens och Lisbeths) där de sägs att Olof Palme ställde sig positiv till Mårtens förslag om att de alla fyra (Mårten, Ingrid, Olof och Lisbeth) skulle göra Olof och Lisbeth sällskap till Gamla stan för att dricka te efter bion. Som jag minns vittnesmålen säger Ingrid och Lisbeth att de är lite för trötta för detta, och tebjudningen blir aldrig av. Men Palme riskerar alltså om detta stämmer att få med sig Ingrid och Mårten till ett eventuellt möte. Det går emot all logik i min bok, och den enskildheten i sig gör det svårt för mig att tro på mötesscenariot. Till det kommer det faktum att Lisbeth enligt möteshypotesen måste välja att inte berätta allt och bli en del av en mörkläggning. Jag finner detta svårsmält, och då har jag ändå läst Gunnars mycket läsvärda bok ”Huvudet på en påle”.
              Vad gäller Anders B och Anders D:s vittnesmål finner jag det troligare att de misstolkat vad de sett. Inge M har lämnat olika uppgifter i vittnesmål om hur länge han såg den väntande mannen i dekorimahörnet, vilket gör att man inte kan vara säker på hans tidsuppfattning just vid detta tillfälle.
              Så, för att tro på en möteshypotes behöver jag i alla fall något mer konkret att gå på.

            3. Möteshypotesen motsägs av det antal personer som vittnena observerade på mordplatsen, vilket strider mot IM:s observation av Dekorima-mannen.
              Under de sista 99 sekunderna fram till mordet såg ingen annan en Dekorima-man. Speciellt oroande för hypotesen är att AB tillbringade 169 sekunder inom ett avstånd på 10 meter från IM:s positionering av Dekorima-mannen utan att märka honom – trots hans allmänna fokus mot söder.
              Dessutom, om Palme skulle träffa någon på Tunnelgatan borde det vara 5 personer där – 2x Palme, AB, Dekorimamannen och den forföljanda mannen. Endast 4 observerades i omedelbar närhet.
              Det lämnar jobbet att förklara, vad som hände med den forföljanda mannen. Han observerades av Nicola F 56 m norr om mordplatsen 95 sekunder innan det första skottet strax bakom paret Palme. Detta är ungefär halvvägs ner i Skandia-huset. Vart tog han vägen och varför skulle han byta riktning?
              – Han kunde ha vänt sig om och plötsligt gått norrut bakom Nicola F. Men är detta troligt? Han sågs inte på den sträckan av Nicola när han vände sig om. Inte heller sågs han av de 3 Boforsgruppens personer, som skulle ha varit nära honom när de gick i samma riktning.
              – Han kunde ha gått över till andra sidan Sveavagan; men återigen inte troligt. Han sågs inte vid övergångsstället, inga vandrare på västra sidan av Sveavagan såg honom korsa vägen, föraren av en bil som åkte norrut strax före skottlossningen upptäckte honom inte och inte heller någon av passagerarna i bilarna i södergående körfält.
              Det lämnar mig att dra slutsatsen att han med största sannolikhet fortsatte att gå söderut efter Nicolas observation. Han borde därför ha varit en av de 4 personerna i omedelbar närhet av mordplatsen.
              Så träffa en man som gick bakom dem i flera minuter? Inte troligt enligt min ödmjuka åsikt.

              1. Chan60,
                om du läst vad jag skrivit i olika sammanhang vet du att min tanke är att den väntande mannen gick fram till den södra annonspelaren och mötte paret Palme. Om det är riktigt var han alltså inte kvar vid själva Dekorimahörnan och väntade under ett antal sekunder. Det här förklarar också, menar jag, varför vittnen inte identifierat fem personer utan bara fyra, Olof och Lisbeth, Anders B och gärningsmannen.

                Jag menar att det är ganska sannolikt att den man som Nicola F såg komma gående efter paret Palme var Anders B.

                1. Jag håller med om din andra punkt. Den forföljanda mannen kan inte ha varit AB. Tidpunkten för observationerna utesluter den möjligheten (AB strax söder om Göta-banken vid -99 sekunder och forföljandamannen observerad 40 meter norrut vid -95 sekunder). Det skulle kräva en plötslig ihållande rörelse vid 36km/t över 40m, vilket givet omständigheterna inte är realistiskt.
                  De andra observationerna passar inte så bra och går i mina ögon emot Möteshypotesen. Mitt resonemang är som följer
                  1. Dekorima man= AB? :
                  – IM var på plats på tidiglistan på -133 sekunder
                  – AB var där från runt -169 sekunder (även tidigare om vi räknar in, när han ursprungligen passerade hörnet som rörde sig norrut mot banken)
                  – IM såg bara en person stå vid Dekorima; inte två, även om det teoretiskt sett var ett delat utrymme mellan de två (AB och Dekorima-mannen) under hela IM:s observationsperiod.
                  – Det är möjligt att AB kunde ha stått avskärmad av annonspelaren upp till -99 sekunder, när hans kollegor lämnar banken; men efter det vet vi att han började gå söderut i långsam takt (<0,2m/s), vilket skulle flytta honom in i IM:s synfält i mer än en minut. Ändå observerades bara en person av IM och ingen av AB.
                  2. Antalet personer på platsen:
                  – Jag lade upp argumenten för förföljandamannens fortsatta södergående promenad i mitt tidigare inlägg. Jag har inte sett några observationer till stöd för att han avvikit från det hållet, och det verkar osannolikt att han avvikit. Så var var han under de senaste 10 sekunderna?
                  – Om han, som förmodat, fortsatte söderut borde det finnas 5 personer på platsen (Oluf, Lisbeth, AB, Dekorima man, Forföljanda man), och vi har inte ens lagt till Engström i ekvationen.
                  – Så kunde annonspelaren ha avskärmat observationer av Dekorima-mannen? Ja, det antar jag; men det förekom observationer från 270 grader (medurs: AB, Cecilia A , Anna H, IM och Anders D), och ingen såg mer än 4 personer i omedelbar närhet.
                  Att förföljanda mannen inte har trätt fram och förblir oidentifierad pekar inte på oskuld.

                2. Jag ber om ursäkt, jag såg precis att vi inte är överens om identiteten på förföljanda mannen. Du verkar tro att det är AB.
                  Jag tror inte att det kan ha varit AB eftersom jag inte kan få tiderna att passa.

                  1. Nicola F såg inte Boforsgruppen – varken före honom när han passerade tunnelgatan eller när de gick in på banken. Så därför gick han med största sannolikhet förbi dem någon gång efter att de kommit in på banken under de 70 sekunder de var där inne. Med tanke på det faktum att han inte såg dem alls, är det mer troligt att han passerade dem en betydande tid efter att de kom in på banken

                  2. AB var strax utanför banken när hans kollegor gick in och ut. Fauzzi och AB lade inte märke till varandra.

                  3. Nicola F passerade förföljandamannen cirka 40m norr om banken, som vid standard gångtakt på 1,12m/s skulle ta 35 sekunder att nå norrut och 35 sekunder att komma tillbaka – vilket krävde alla de 70 sekunderna om han inte plötsligt ökade sin observerad hastighet.

                  4. Den forföljanda mannen låg 8-10m bakom paret Palme, när de upptäcktes av Nicola och måste ha varit så i mer än 50m. Än; AB såg dem bara några meter från mordplatsen.

                  5. Banking-exiten hände bara 4 sekunder före mötet 40 m norr därom.

                  Det är svårt att få allt detta att passa även om man tillåter viss osäkerhet om giltigheten av 95-sekunders-rekonstruktionen.

                  1. Chan60,
                    problemet är att vi tyvärr är tvungna att vara osäkra på mycket när det gäller händelserna kring mordet, inte minst de exakta tiderna för olika enskilda händelser. Och samma sak gäller de exakta platserna.

                    Uppgifterna i förhören med Nicola är lite problematiska och motsägelsefulla (och i det avseendet skiljer de sig inte från vad som finns i förhör med andra personer). I det första förhöret med honom står det att han mötte paret Palme vid Sveavägen 56 vilket med största sannolikhet är felaktigt. Om vi ska tro Lisbeth så hade de ännu inte korsat Sveavägen när de var mitt för Sveavägen 56. Hur den här uppgiften kunnat komma in i Nicolas första förhör vet vi inte. Senare förhörsuppgifter anger i vilket fall att han möter Olof och Lisbeth vid Sveavägen 44, alltså utanför Skandias entré. I senare förhör heter det också att han själv hunnit till Sveavägen 56 när han hör skottlossningen. Den uppgiften godtas av allt att döma av utredarna. Men den leder förstås till nya frågor. Som det konstateras i vallningsprotokollet från den 25 mars betyder det att Nicola hunnit gå mycket längre än paret Palme när han hör skotten. Den bedömning som görs i protokollet är att Nicolas promenad från mötet med paret Palme fram till skotten tog 1 minut och 35 sekunder medan paret Palmes promenad fram till mordplatsen – om den företogs i normal takt – bör ha tagit 52 sekunder.

                    Om det här är riktigt bör Olof och Lisbeth ha stannat upp någonstans i ungefär 43 sekunder sedan de passerat Nicola. Och detta är en av de många omständigheter som väcker frågan om ett tänkbart möte mellan paret Palme och mördaren.

                    Jag medger dock att vi inte kan vara säkra på att de här uppgifterna i förhöret med Nicola är riktiga. En sak i förhöret som väcker invändningar är att Nicola uppger att han från sin position vid Sveavägen 56 anser sig kunna identifiera mannen som kommit gående efter paret Palme. Som det heter: ”Han uppger att den man som han såg i en port måste ha varit den man som gick bakom makarna Palme.”

                    Mannen i porten bör med all sannolikhet ha varit Anders B. Men problemet är att Nicola inte gärna kunde ha gjort en sådan observation från Sveavägen 56. Om han verkligen kunde observera vad som skedde på mordplatsen efter skottlossningen bör han antingen ha varit längre söderut vid tidpunkten för mordet. Eller också hade han gått tillbaka i riktning mot mordplatsen efter skotten utan att det nämns i förhöret.

                    Osäkerheten kring väsentliga delar i Nicolas berättelse är alltså påtaglig. Det betyder i sin tur att vi måste vara lite försiktiga med slutsatsen att det verkligen var vid Sveavägen 44 han mötte paret Palme. Uppgiften är ju inte bekräftad av någon annan person som skulle ha sett det ske. En person som borde kunna ha observerat Nicola, Lisbeth Palme, har ju inte berättat om honom.

                    Min huvudhypotes är i alla fall att Nicola passerade paret Palme någonstans inte så väldigt långt från Sveavägen 44, men kanske lite närmare mordplatsen. Om så var fallet är det fullt möjligt att han såg Anders B röra sig i samma riktning som paret Palme. Men inte för att Anders börjat bege sig hemåt utan som ett traskande fram och tillbaka medan han väntade på sina kamrater.

                    Jag tror som du att Anders arbetskamrater är inne i byggnaden för att göra sina bankomatuttag och att det är därför Nicola inte ser dem. Att döma av deras vittnesmål har de sedan hunnit röra sig en bra bit norrut vid tiden för mordet eftersom de inte alls observerar att något dramatiskt sker bakom dem. Just den saken ger ju stöd åt Nicolas uppgifter som pekar på att det var en anmärkningsvärt lång stund mellan hans möte med Olof och Lisbeth och själva skottlossningen.

                    Vad du menar med ”banking-exiten hände bara 4 sekunder före mötet 40 m norr därom” är jag inte säker på att jag förstår.

                    1. Gunnar,
                      Vad stöder att AB var nära SV44 i tidsintervallet mellan -169 och 99s? Jag tror väldigt lite:

                      – vi vet att AB var utanför banken när de gick in 169 sekunder före det första skottet (AB-intervju 3/3/86 sidan 2), och att han var där när de lämnade 99 sekunder före det första skottet (”.. några meter från bankomaten.” Nyberg intervju 26/3/86 sidan 2, Gustavson intervju 26/3/86 sidan 3-4). AB uppger i intervjun 25/3/86 att han är ‘”..strax söder om banken..” (sidan 3), när de andra lämnade den.

                      – Nogen osäkerhet kommer från Polis sammanfattningen den 25/3/86 (sida 4), där det står att han aldrig befann sig mer än 10 m norr om banken. En sådan positionering strider mot hans sydliga fokus och alla andra referenser han ger – ”han stod och tittade en bra stund” (söderut). Varför skulle han gå norrut medan han tittade söderut? Märkligt och förmodligen osannolikt.

                      Dessutom; IM placerar Dekorima-mannen 10 m söder om banken och ser bara en man. AB:s verifierade start- och slutposition är cirka 10m norr om den platsen, och han ser ingen där trots att han är mycket närmare än IM. Är det ett vilt antagande att IM:s Dekorima-man= AB? IM:s syn på AB hade kunnat skymmas av reklam-pelaren, om han hållit sig bakom den under de förste 70 sekunderna. Men det lämnar fortfarande problemet att AB inte såg en Dekorima-man

                      Det knappast kan råda någon tvekan om att AB stannade söder om banken efter hans kollegor lämnat banken. Då är det fortfarande 99 sekunder kvar till första skottet och under denna tid gick AB circa 10 meter söderut. Det är extremt långsamt – mindre än 10% av normal avslappnad gånghastighet. Denna >1,5 minut ger IM gott om tillfälle att observera ett nära stillastående AB på sträckan mellan Dekorima’s godsmottagningsdörr och butiksingången, där AB tog skydd vid ljudet av skottet. Med sina respektive estimerede hastigheter skulle paret Palme passera AB cirka 8 m från mordplatsen omkring 15 sekunder före det första skottet, hvilket passer nogenlunde med AB;s statement.

                      Jag håller med dig om osäkerheten och motsägelsefulla karaktären av vittnesuppgifter i allmänhet. Källmaterialet giver os – Polisens sammanfattningar, verbatim protokoll över förhör och bandupptagningar. Enligt min åsikt sammenfalder denne rækkefølge med stigande tillförlitlighet.

                      Nicola-dokumentet daterat 860303 är en polissammanfattning (den minst tillförlitliga källan och inte signerad för riktighet av Nicola). Placeringen vid SV56 av Palmeträffen strider mot alla andra uttalanden som tillskrivs Nicola. Jag är därför benägen att tillskriva detta en felaktig polisanteckning – som inte på något sätt förnedrar Nicolas tillförlitlighet som vittne.
                      Nicola-dokumentet daterat 860325 är också en polissammanfattning, men denna är baserad på rekonstruktionen av händelserna och placerar mötet på SV44 och är därför troligen mer tillförlitligt.
                      I 860429 konfrontationsprotokollet uppger polisen att mötet skedde vid SV56. Nicola rättar inte till det. Men; det finns inga uppgifter om att Nicola fick läsa protokollet för faktaverifiering.
                      Dessa sammanfattningar ger mig inte intrycket att det finns någon särskild anledning att tvivla på Nicolas tillförlitlighet som vittne. Bilden tagen från SV56 söderut (sida 5 i rekonstruktionskollaget) illustrerar hans utsiktsplats när han tittar tillbaka uppför på platsen, där han identifierade AB:s blå jacka och sedan drog slutsatsen att det var förföljanda mannen.
                      Däremot lämnar polisens processuella tillvägagångssätt mycket övrigt att önska – att inte få några detaljer från Lisbeth är chockerande.
                      Baserat på tidslinjen härledd från Bankomats tidsstämplar efter att ha stött på Nicola, måste hon också ha passerat the Bofors-3 och AB under de senaste 56 m. Ändå har hon inte lämnat någon verifikation.

                      Trots dessa felaktigheter från polisen ser jag ingen anledning att tvivla på att mötet ägde rum vid SV44, att Nicola gick cirka 160 meter de följande 95 sekunderna och att paret Palme gick cirka 56 meter under samma tidsperiod. Deras respektive tempo är därför 1,7 m/s och 0,6 m/s (54 % över och 47 % under typisk promenadtakt på 1,12 m/s). Nicolas takt överensstämmer med en målmedveten promenad av en yngre frisk man. Palmeparens tempo är lågt. Det kan bero på att de stannade och pratade med någon längs de 56 m, eller så kan det vara att de bromsades av att gå över från insidan till utsidan av trottoaren (för att undvika de 3 Boforsarna, som gick brevid varandra , och AB längre bak), eller så kan det vara en kombination av de två. Anders D:s och AB:s uttalanden ger et visst stöd för en konversation nära reklam-pelaren. Det kan tyda på ett tillfälligt möte. Men är the 43-seconds slow-down bevis på ett förplanerat möte?
                      De många detaljer som ges i polissammandraget av 860325 i kombination med rekonstruktionsbilderna enligt min mening befäster placeringen av Nicolas’ Palme-möte vid SV44 (paret Palme bredvid skyltfönstret, en person observerad inne i butiken, förföljanda mannen dyker upp från bakom den fjerneste reklam-pelaren).

                      Kunne AB möjligen vara 40m norr om Göta-banken vid SV44 vid -95 sekunder, när han 4 sekunder tidigare (vid -99 sekunder) är strax söder om banken? Nej, inte om tidslinjen är korrekt. Så, är den det?

                      Banktransaktionerna kan korreleras till mord-tidspunktet på grund av Helena L:s pinkodfel som sammanfaller med det första skottet. (Bofors) transaktionerna sträckte sig över 70 sekunder och den sista skedde 99 sekunder före det första skottet. Så hur mycket wriggle-room finns det för -95s-scenarioet? Låt oss analysera:
                      – Med Nicolas estimerede pace (1,7m/s) skulle han passera Göta-banken cirka 23 sekunder före reachng SV44; vid -118 sekunder i -95s-scenarioet
                      – Boforsorna påbörjade transaktioner vid -169 sekunder – so that fits
                      – Om vi ​​antar, som vi båda är överens om, att Nicola passerade banken, när de var där inne, sträcker sig möjlighetsfönstret från -169 till -99 sekunder
                      – Vi vet att AB var vid Göta-banken både vid -169 och -99s
                      – För att AB ska kunna observeras av Nicola vid den fjerneste reklam-pelaren skulle han behöva gå mer än 40m norrut och sedan vända och komma tillbaka till sin startpunkt. Detta skulle sannolikt inte ske i Nicola-tempo, utan högst i promenadhastighet (1,12m/s), vilket skulle ta 36 sekunder för AB att komma i position. Om han lämnade omedelbart skulle han vara i position tidigast vid -133 sekunder, vilket skulle flytta Palme-mötet 28 sekunder framåt och utöka tiden för ett möte till 71 sekunder
                      – Att flytta -95s scenariot till -133s skulle placera Nicola vid banken vid -156s, 13 sekunder och cirka 22m bakom Boforsgruppen vid tidpunkten för deras ankomst till banken. För nära för att inte se dem?
                      – AB, som går fram och tillbaka i promenadtempo, skulle kräva 2×36 sekunder, vilket gör att han kan vara tillbaka och bara missa -99s checkpoint med 2 sekunder (-97s)
                      – AB skulle förstås hinna i tid, om han ökade farten. Men; det betydde sannolikt att han skulle passera paret Palme innan han nådde banken igen – en händelse han inte lade märke till

                      Sammanfattningsvis; varför skulle AB gå norrut medan han tittade söderut? I polissammanställningen framgår att AB efter Bankinträdet höll sig kvar ett tag och tittade söderut innan han överhuvudtaget flyttade på sig, vilket ytterligare försvårar möjligheten till en rimlig tidslinje.

                      PS: Jag hoppas att Google Translate inte har orsakat för många betydelseförvrängningar

                    2. Chan60,
                      min tanke var att Nicola kan ha mött paret Palme lite längre söderut än utanför Skandias entré. Om så är fallet är det lättare att tänka sig att den man han såg var Anders som promenerade fram och tillbaka och som just när Nicola passerade traskade i sydlig riktning.

                      Jag inser förstås att om så var fallet blir det ännu lite mer anmärkningsvärt att Nicola hunnit gå ända till Sveavägen 56 när han hörde skottlossningen. Det förutsätter att paret Palme måste ha stannat upp nästan omedelbart efter att de passerat Nicola. Men så kan det ha varit. Det jag föreställer mig är att Olof och Lisbeth kan ha blivit stående söder om den södra annonspelaren, talande med gärningsmannen. Och att de tre börjat röra på sig söderut ungefär samtidigt som Anders B närmade sig, nu på väg hemåt.

                      Vi har fortfarande den omständigheten att det allmänna signalement som Nicola ger på mannen som går efter Olof och Lisbeth för tankarna till Anders och att Nicola själv drog slutsatsen att det var Anders han sett. Vi vet också att beskrivningarna på gärningsmannen från mordplatsvittnena mera pekar på att denne hade en rock än en jacka – alltså att denne inte var klädd som mannen Nicola beskrivit. Och om vi fäster något avseende vid Inge M:s observationer så hade han sett gärningsmannen väntande i Dekorimahörnan, vilket i så fall utesluter att denne kom gående efter paret Palme.

                      En detaljstudie av vad Inge sagt ger också rätt starkt stöd för att gärningsmannen gick paret Palme till mötes vid annonspelaren och sedan slog följe med dem söderut. Det är inte vad Inge påstår, men hans olika enskilda uttalanden antyder starkt att han sett något sådant utan att själv dra slutsatsen att det var vad som hände. Jag går igenom det där rätt noga i mina böcker, men också till exempel i den här kommentaren.

                    3. Hej igen Chan60,

                      Även några andra som läst protokollet har gjort samma tolkning som du av vad ”samma tid som övervakningsapplikationen” innebär. Men som jag ser det, med min domänkunskap, är en bokstavstolkning orimlig. Hur kunde man i april veta att två specifika bankomater 1½ månader tidigare hade identiska klocktider som dessutom avvek från Fröken Ur med nästan 3 minuter? Och om de verkligen hade samma tid, vilken var feltoleransen?

                      Nej, min tolkning är att uttrycket ”samma tid” i sitt sammanhang måste förstås som att aktuella bankomater låg inom feltoleransen på plus/minus 2 minuter (vilket innebär att klockorna i dessa bankomater kan avvika med upp till 4 minuter från varandra).

                      Av andra uppgifter i frisläppta dokument framgår även att klockövervakningsapplikationen var avstängd över helgen och det ditt citat säger bör helt enkelt vara att ingen av de aktuella bankomaterna larmade för felaktig klocktid vare sig före eller efter helgen.

                      Jag håller med om att formuleringen är olycklig, men det finns säkert åtskilliga andra formuleringar i utredningsmaterialet som är av bristande kvalitet.

                    4. Okej, I stand corrected, om en sådan lös terminologi var vanlig i den miljön, så är det vad det är.
                      Jag tror dock att du har en sak fel. Checken i april var jämförande med Frk. Ur, inte mellan maskinerna.
                      Kontroller gjordes av maskinerna mot ”övervakningsapplikation” vid mycket specifika tider: fredag 28/2/1986 kl 16.59 och måndag 3/3/1986 kl 07.56. Var det person kontroller eller en automatisk +/-2 min parameter kontroll?
                      Dessutom; rapporterna säger att endast ett fåtal personer har tillgång att göra tidskorrigeringar, men det var omöjligt att identifiera vem som gjorde de senaste kontrollerna före och efter den helgen. Hur många människor var inblandade och kan de fortfarande finns kvar. Om det bara var ett fåtal personer är det konstigt att polisen gav upp så lätt.

                    5. Hej Chan60,
                      Du har idérika hypoteser! Men rent allmänt tror jag vi ska vara försiktiga med att utnyttja uttagstiderna för bankomaten vid Götabanken till att bestämma någon typ av flöde hos aktörerna. Tiderna är tyvärr alltför osäkra.
                      Vidare är jag tveksam till om vi bör använda Inge M:s minnesbild av ett passerande ungdomsgäng vid Dekorimahörnan i mycket nära anslutning till mordet. Ingen annan har observerat detta gäng vid denna tidpunkt och ingen i gänget har heller gett sig till känna till polisen.
                      Min personliga spekulation av det gäng Inge M ser är att detta är en minnesbild från ett läge när han stod och väntade vid trafikljuset med bilen i nordlig riktning på Sveavägen i avsikt att svänga vänster mot Tunnelgatan (dvs. innan han kommit fram till Bankomaten). När han väntade här hade han också uppsikt mot den blivande mordplatsen och de han då ser någon/några minuter innan han parkerat på Tunnelgatan kan alltså vara Anders B:s kamrater i ett tidigare skede. Inge kan alltså ha blandat ihop minnen från dessa två ”väntelägen”.
                      Dock ett lycka till med ditt fortsatta teoriskapande!

                    6. Anders Fredric,
                      Jag strävar efter att gradvis förbättra förståelsen av fakta på mordplatsen. Det är därför jag välkomnade din korrigering av mitt synkroniseringsantagande. Syftet är att minska antalet sannolika teorier; inte så mycket för att skapa nya.
                      Men jag tycker att din senaste kritik är lite lös.

                      Jag skulle ifrågasätta ditt påstående att ”Tiderna är tyvärr alltför osäkra.” Vi vet att båda maskinerna var inne i +/- 2 minuters larmparameter den 28/2 -kl 16:59 och 3/3 – kl 07:56. Så under en period av 3357 minuter upprätthöll varje maskin en precision som var bättre än 4 minuter; 0,12 %. Genom att tillämpa denna noggrannhet på det tidsintervall vi är intresserade av (nära 3 minuter) får vi en noggrannhet bättre än 0,5 sekund – även om felaktigheterna för maskinerna går åt motsatt håll. Det är tillräckligt för en jämförande korrelationsanalys förankrad genom vittnesbekräftade händelser.

                      När man bedömer vittnesuppgifter finns det alltid felaktigheter, ibland till och med motsägelser. Därför krävs en kritisk kontextualiserad läsning för att optimera förståelsen av händelsen, vilket naturligtvis tillför ett mått av tolkningsosäkerhet.
                      Att utvärdera IM:s observationer kan vara ganska förvirrande, särskilt på grund av hans uppenbara komprimerade tidskänsla. Han uppger att 5-8 personer passerar SV/TG-överfarten 10-20 sekunder före mordet och han ser en Dekorima-man i skyltfönstret som inte är bekräftad av någon annan.
                      Jag trodde tidigare också att IM blandade ihop händelser från hans positioner på Sveavägan och Tunnelgatan, eftersom tidpunkten för hans ankomst till hans utsiktsplats inte passade. Det ändrades på grund av problemet med icke-synkronisering, vilket gjorde en observation möjlig, efter att han hade parkerat på TG
                      IM:s iakttagelser av personer som åker norrut stämmer ganska bra överens med det som bekräftats av andra vittnen. Det som har varit problematiskt är hans tidsuppfattning. Han tycks komprimera händelser – speciellt tidpunkten för Boforsgruppen (den enda gruppen som passerade i nordlig riktning), som han hävdar hände 10-20 sekunder före mordet. Detta skulle tyda på att de befann sig inne i banken, när mordet inträffade, vilket inte är möjligt, eftersom de pratade med AB när de kom ut, medan hans bekräftade position var i Dekorima-butikens entré.

                      Under de senaste tre minuterna fram till mordet har 10 personer observerats eller påståtts ha befunnit sig i området mellan SV/TG-övergången och Götabanken. Av de identifierade gick 5 norrut (Bofors-4:an, inkl. AB och Nicola F) och 5 vandrade söderut (Palmeparet, Finskorna (?) och AB). En observerades vara stillastående (den oidentifierade Dekorima-mannen). Nicolas passning om SV/TG-hörnan måste ha hänt ganska nära Boforsgruppen, vilket kan ha fått IM:s att uppfatta, var det en 5-mannagrupp.
                      Jag tror att denna händelsekedja är försvarbar, men kritik är välkommen

                  2. Hej Chan60,

                    De lokala bankomatklockorna i bankomaterna på Sveavägen respektive Tunnelgatan är tyvärr inte synkroniserade. Tidsfelet mellan två bankomater kan vara ända upp till 4 minuter.

                    Det går alltså inte att bestämma vilken Fröken Ur-tid tidsstämplingen 23:16 vid Götabanks-bankomaten har genom att analysera vilket tidsfel bankomaten på Tunnelgatan hade aktuell kväll (dvs. genom att jämföra uttagstiden för Helena L mot mordtidpunkten 23:21:30). Bara därför att bankomaten på Tunnelgatan går ca 3 minuter för sakta betyder det inte att bankomaten vid Götabanken också går 3 minuter för sakta – dessvärre får vi väl konstatera.

                    Men som jag skrivit om tidigare verkar polisen endast ha undersökt vilken tid de lokala bankomatklockorna visade. Genom att även analysera vad de anslutande bankernas central dataklockor loggat hade det förmodligen gått att utreda hur de lokala klockorna i de två bankomaterna på Tunnelgatan och Sveavägen förhöll sig till varandra. Jag har tidigare skrivit om detta i följande kommentar:

                    https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/22/filterspanarnas-alsklingshypotes-och-ett-spar-som-de-inte-har-koll-pa/#comment-26626

                    1. Jag var inte medveten om ditt länkade inlägg och inser ödmjukt att du har mer kunskap om Bankomats inre funktioner än jag.
                      Jag är medveten om att synkroniseringen mot Frk.Ur har misslyckats – en annan giltig kritikpunkt mot polisutredningen.
                      Med detta sagt vill jag uppmärksamma er på ett brev daterat 1986-04-17, utfärdat av Bankomatentralen AB, vilket ledde mig till slutsatsen att de två bankomat-maskinerna var synkroniserade med varandra.
                      I brevet står det: ”Vad vi med säkerhet vet är, att rubricerade automater hade samma tid som övervakningsapplikationen tiden före kl 16.59 den 28 februari 1986 och tiden efter kl 07.56 den 3 mars 1986.”
                      Detta uttalande fick mig att tro att Bankomatcentralen hade kontrollerat och verifierat att de aktuella maskinerna hade identiska tider på morgonen den 3/3/1986. Är det fel?
                      Har jag dragit fel slutsats av detta?
                      source ref picture 3 of 8 https://ar2valtonen.blogspot.com/2020/08/bankomat-tiden-som-blev-otjanlig-da.html#more

                    2. Chan60

                      ”Samma tid som övervakningsapplikationen” bör nog tolkas som att de höll sig inom felmarginalen på +-2 min. Exakt hur de gick i förhållande till varandra går inte att säga, och övervakningsapplikation kan ha avvikit från fröken ur dessutom.

                    3. Baserat på min reviderade förståelse (tack, Anders Fredric) av Bankomat-synkroniseringsfrågan, har jag kommit till slutsatsen att East-side Bankomaten var mellan 51 och 89 sekunder offset från west-side bankomaten (38 sekunders varians).
                      Jag har approximerat detta korrelationsintervall mellan bankomats tider på öst- och västsidan baserat på dessa premisser:

                      1. IM observerade de 4 Bofors-personerna som gick norrut förbi SV/TG-korsningen
                      2. Boforsgruppen utförde sedan sina tidsstämplade Banktransaktioner
                      3. När IM-gruppen närmade sig västsidan Bankomat gör en man en tidsstämplad saldo-check

                      Genom att kombinera dessa tre punkter kan vi sedan upprätta en parameter för synkronisering mellan öst- och västsidans bankomatklockor:
                      – Första saldo-kontrollen vid -133 sekunder (västsidanstid)
                      – Sista saldo-kontroll vid -95 sekunder (västsidanstid)
                      Detta ger ett tidsintervall på minst 38 sekunder.

                      Efter parkering såg IM en grupp passera SV/TG-övergången på väg norrut. Det måste ha varit Bofors-gruppen på 4, eftersom ingen annan grupp observerades.
                      Deras första banktransaktion 16 m längre norrut, uppskattningsvis 15 sekunder senare (vid 1,12 m/s), registrerades 23:15:39 (östlig tid). IM måste vara på plats vid denna tidpunkt för att göra hans observation. Med de 15 sekunderna avdragna från den första transaktionen på västra sidan kommer vi sedan fram till en tid på 23:15:24 (tid på östsidan), vilket motsvarar den första saldokontrollen på västsidan, 23:16:15.

                      Detta indikerar en tidsskillnad mellan öst- och västsidans timing på 51 sekunder. Detta skulle då vara den tidiga parametern. Saldo-kontrollen varade i 38 sekunder, vilket sedan ger oss det möjliga tidsintervallet för korrelationen, eftersom denna transaktion pågick, när IM-gruppen anlände till västsidan Bankomat.

                      Slutsatsen av detta är en tidsskillnad från 51 till 89 sekunder mellan öst- och västsidans maskiner.
                      Så enligt dessa överväganden är tidtabellen:
                      1. AB började gå söderut någon gång mellan -48s och -10s med ett medeltempo mellan 0,23-1,1m/s.
                      2. Boforskollegorna kunde nå någonstans mellan 12 och 72 m norr om banken.
                      3. Tidsskillnaden är troligen närmare den övre delen av intervallet, eftersom detta ger mer tid för Boforsgruppen att komma ur sikte.

                      Detta lämnar dock fortfarande ett problem, då Nicola inte såg Bofors-gruppen bakom sig. Kanske hände Palmeträffen tidigare än Nicolas uppskattning? Det skulle i sin tur lägga till ytterligare tid till Palme-parets sista 56 m, vilket ger mer tid till Gunnars mötesteori.

                  3. Jag tycker att Nicola F är trovärdig då han pekar ut platsen för mötet med makarna Palme, eftersom han hänvisar till mannen i skyltfönstret. Han tittade in där samtidigt som han passerade den efterföljande mannen, och såg därför inte hans ansikte.
                    Det innebär i så fall att Anders B bör minst ha varit så långt norrut som den norra annonspelaren.
                    Om det nu var Anders B han mötte.
                    Denna sväng måsta avverkas på 70 sekunder, om inte hans sällskap dröjt sig kvar inne i banklokalen en längre tid. Men mannen gick ju långsammare än makarna Palme, så det känns lite märkligt.
                    Det är svårt att placera bankomatkompisarna på en speciell plats vid själva skottögonblicket. Det enda jag kan komma på är att de gått norrut samtidigt som makarna Palme fortfarande befann sig någonstans på sveavägens västra sida. De har i så fall promenerat så långt framför Nicola F att han inte sett dem.
                    Det förutsätter vidare att Anders B antingen väntat kvar eller rört sig norrut strax bakom dem, men vänt tillbaka någonstans, och i så fall är han ju troligtvis den mannen som Nicola sett. Men om Anders historia stämmer, så blir det svårt att få ihop det.
                    Då bör ju vännerna befunnit sig i området mellan bankomaten och Skandiaentrén i skottögonblicket.

                    1. Jag håller med. Jag tror att platsen för mötet mellan Nicola och paret Palme befästes av polisens rekonstruktion. Detaljerna i polisens sammanfattningar av hans uttalanden överensstämmer väl med vad som visas på bilderna.

                      En trolig förklaring till att de 3 Boforskollegorna försvann från Nicolas synvinkel, när han vände sig om, är att de svängde till vänster nedför Adolf Fredriks Kirkogatan. Det är en logisk väg att ta, eftersom de var på väg mot ett ställe som ligger på Holländargatan. Tyvärr beskrev ingen av de tre sin exakta väg i sina intervjuer. De uppgav att de gick i rask takt, vilket skulle göra en framryckning i nordlig riktning på någonstans mellan 112 och 140 m sannolikt. Något i stil med 10-20m nedför AF Kirkogatan, vilket också kan förklara varför de (avskärmade av byggnaderna) inte hörde skotten.

                      Huvudpoängen i att Nicola knyter AB till forföljanda mannen är färgen på jackan, vilket är en rättvis poäng.
                      Men de andra motpunkterna återstår – AB stod söder om banken efter att hans kollegor lämnat den, IM såg bara en man där – inte två, AB såg ingen på 16m sträckan innan paret Palme och mördaren dök upp, AB hävdar att han inte gick fram till SV44.
                      Men Återigen – Varför skulle han gå norrut, när hans fokus var söderut i väntan på de försenade kollegorna?
                      Vidare; om synkroniseringen av bankomat-maskinerna can withstand Anders Fredrics granskning och kritik är tidpunkterna utmanande för scenariot

                    2. Arto Valtonens resonemang om bankomaterna leder honom till slutsatsen att mordet ägde rum 23.20.00-23.20.10 i stället för 23.21.20-23.21.30 som är den mer vanliga uppfattningen, baserad på uppgifter från LAC-bandet.

                      För min del menar jag att det förefaller vanskligt att förlägga mordet till en så tidig tidpunkt, men det kan förstås diskuteras.

                      I övrigt vill jag bara peka på att polisens sammanfattningar av Nicolas uttalanden inte stämmer särskilt väl med vad som visas på bilderna, i alla fall inte i ett avseende. I protokollet från vallningsförhöret med Nicola står det att den mötande mannen gick ”ute i gångbanan, c:a 3 meter från sträckstenskanten”. Det betyder ungefär mitt på gångbanan som var omkring sju meter bred. Men på ett rekonstruktionsfoto som bifogas förhöret är den mötande mannen placerad precis ute vid sträckstenskanten. Skillnaden är påfallande. Det kastar en viss skugga över tillförlitligheten i de uppgifter som sammanställts av polisen.

                  4. Chan60 :
                    Tack för utförliga kommentarer!
                    Men möjligen tror jag vi pratar om varandra lite. När jag talar om att bankomattiderna är osäkra menar jag hur de förhåller sig till Fröken Ur-tid. Till exempel kan tidsstämplingen 23:16 på bankomatens journalprinter lika gärna betyda 23:13 eller 23:19 som just 23:16.
                    Däremot är självklart den loggade längden på ett bankomatuttag på t.ex. 45 sekunder just 45 sekunder och inget annat. Dataklockor på 80-talet kunde kanske dra sig 30-60 sekunder per månad men denna onoggrannhet kan vi helt bortse från vad det gäller längden av korta intervall.
                    Sedan bör vi ändå vara lite försiktiga med att övertolka även längdinformationen av ett bankomatuttag. Efter att den sista av Anders B:s kamrater avslutade sitt uttag i Götabanken kan det kanske ta ytterligare 15-20 sekunder innan alla är ute på gatan igen (pengarna skulle in i plånboken, handskar sättas på etc.).
                    En detalj i sammanhanget som har med uttagens längd att göra är hur lång tid Inge M stod parkerad på Tunnelgatan. Tittar man på den loggade tidslängden av uttagen på Tunnelgatans bankomat, samt även tar hänsyn till den tid Inge behöver på sig för att göra en U-sväng lite längre fram, är det rimligt att anta att Inge kan ha varit parkerad högst 1½-2 minuter innan mordet. Och under den tiden har Inge inte haft blicken riktad mot Dekorimahörnan hela tiden. Den väntetid på kanske 3-5 minuter under vilken Inge i senare förhör och intervjuer upplever sig ha sett mördaren vänta bör rimligen vara betydligt kortare än han senare tror. Det är till och med möjligt att observationstiden är så kort som 30-45 sekunder (och en del debattörer hävdar att den kan vara ännu kortare).
                    Men som Gunnar Wall brukar framhålla, det är mycket lite kring mordet av Olof Palme som vi med säkerhet kan säga oss veta.

            4. Vad menar du med ”baserar sig på en analys?”

              Har en analys gjorts av någon expertgrupp (gärna oberoende av Palmeutredningen) i detta avseende? Detta skulle ju vara intressant.

            5. Jag är inne på samma tankegång som Gunnar Wall när det gäller möteshypotesen. En omständighet som har kommit i skymundan är avsaknaden av livvakter. Hade gärningsmannen skjutit Olof Palme och försökt att döda frun om det hade funnits livvakter intill? Gärningsmannen informerad i förväg att paret Palme saknade livvakter?

    4. Hej Per W,
      Vill alltid försöka lära mig lite mer om saker och ting. Har du möjlighet att förtydliga vilka brister på ”fundamentala kunskaper i vittnespsykologi” du relaterar till i din argumentation? Vilka teorier det handlar om och gärna med referenser till vilka studier dessa baseras på, om möjligt.
      Tack på förhand!

      1. P H
        Nedanstående länk är ”öppen” och kan nås av alla. Här förklaras fenomenet (och mycket annat) på ett lättbegripligt sätt. När det kommer till att ett fåtal vittnen uppfattat brottsoffer och gärningsman som ett sällskap kanske följande utdrag är mest intressant:
        ”Other sorts of memory biases are more complicated and longer lasting. For example, it turns out that our expectations and beliefs about how the world works can have huge influences on our memories. Because many aspects of our everyday lives are full of redundancies, our memory systems take advantage of the recurring patterns by forming and using schemata, or memory templates.”
        https://nobaproject.com/modules/eyewitness-testimony-and-memory-biases
        Föredrar man svenska och fördjupning så kan jag rekommendera ”Handbok i Rättspsykologi” (Liber), skriven av Pär Anders Granhag, Leif Strömwall, Karl Ask, Sara Landström. I denna bok finns en diskussion om hur vittnen kategoriserar iakttagelser utifrån tidigare erfarenheter. Det vill säga – hur brottsoffer/gärningsman kognitivt kom att förvandlats till ett ”sällskap”.
        Kanske har du också upptäckt att ett par av vittnena från Sveavägen associerar knallarna från mordvapnet till ”påsksmällare”. Skulle vilja fastslå att även detta i någon mening är byggt på tidigare erfarenheter. Hur som – jag har aldrig hört talas om någon polis eller privatspanare som påstått att Palme bragtes om livet med hjälp av en kinapuff. Däremot har privatspanare åtskilliga gånger återkommit till det mystiska i att knallen från en revolver inte är jämförbart med en ”påsksmällare”. Det kan få statuera exempel på mystiken och framväxten av den s.k. möteshypotesen. Både ”sällskap” och ”påsksmällare” är tydliga exempel på hur vittnen kategoriserar sina syn- och hörseliakttagelser utifrån tidigare erfarenheter. 

        1. Per W
          Bra bok du nämner. Tyvärr innehåller den endast ett kapitel (kapitel 10) om vittnespsykologi och jag hoppas verkligen att du har läst fler böcker inom detta forskningsområde för att hävda dina teorier.

          Jag förstår inte vad din parallell om ”påsksmällare” har att göra med ”möteshypotesen” om det inte bara är att försöka förringa flertalet oskyldiga/oinblandade vittnen som vittnar om ett möte innan skotten? Att vittnet AD i sitt första förhör nämner att personerna står och samtalar med varandra har han då bara en ”tidigare bild av” som han inom en timme hittar på, menar du?

          Det jag tror du är inne på är ”scheman”. Hur vi förväntar oss att någonting händer när vi är på exempelvis en restaurang (hänga av sig, sitta ner, beställa mat…).

          Detta har ingenting med det vittnet AD ser och vittnar om, som för övrigt är i helt motsats till vad andra vittnen beskriver från skeendet vid skottögonblicket. Att vittnet AD ser ett möte och sedan vänder tillbaka blicken för att vänta på grönt ljus och sedan kör, då hör skotten och sedan att han utgår ifrån (schema att tre personer samtalat och sedan gått tillsammans) och att det är SAMMA tre personer, är det som är den naturliga förklaringen till skillnaden i utsagorna och ett eventuellt ”schema” i sammanhanget.

          Detta bekräftas för övrigt av att pkom GS hör signalementet som polis IW lämnar via radio (som han fick av vittnet AD, direkt på platsen) och det är ”yngre man, ganska kraftig, klädd i en blå täckjacka. Han är barhuvad.”
          Det har alltså inget med ”Ulster”, ”hatt”, ”Sherlock-holmes-mössa” att göra. Det leder såklart tillbaka till att det kanske var vapen av typen ”påsksmällare” som faktiskt användes och att du nu dubbelt har förringat faktiska oskyldiga/oinblandade vittnens utsagor.

          Med verklig kunskap i vittnespsykologi och objektiv inställning till fallet, bör inte dessa misstag ske så enkelt.
          Förtydliga gärna mer om det är något jag missar i ditt resonemang.

          1. PH

            —– ”försöka förringa flertalet oskyldiga/oinblandade vittnen som vittnar om ett möte innan skotten?

            Vad är det för villfarelser du försöker sprida?

            Mötesscenariot har som helst INGEN trovärdig substans och dina villfarelser har inte minsta trovärdigt stöd.

            1) GM sneddade in framför Anders B efter att mördaren rundat ”södra reklampelaren”. Den alkoholpåverkade och trötte Anders gick med ansiktet nedåt så han kunde se GM:s ljusa skosulor. När GM tog fart och gick i fatt Palme tittade Anders upp och uppfattade de tre som ett sällskap.

            2) Anders D uppfattade felaktigt att Palme sköts i magen vilket kablades ut i världen på natten i form av en klassisk teckning. Anders trodde att GM och paret Palme stod vända mot varandra som ett sällskap när senare fakta visade att det var precis tvärtom.

            Istället följde GM efter paret Palme från ”norra reklampelaren” 23.19,55 till skotten 23.21,30.
            Det bekräftas av vittneskedjan Nicola F – ”Vagnhäradskvinnan” – Cecilia A – Inge M (1 mars) – Anders B – Lisbeth Palme.
            De bekräftar varandra med trovärdiga gemensamma iakttagelser som att GM hade en underlig gång-/löpstil, GM följde efter makarna, de tre gick långsamt, makarna kollade skyltfönster, GM var längre än makarna, GM kom ifatt Palme.

            Till det då att Anders B blev Inge M:s minnesspöke Dekorimamannen först EFTER skotten. Han flydde då till utrymmet framför Dekorimas entré där han blev stående 3 – 4 minuter med Jack Nicholson-mössa med upprullade kanter. Det var honom som Inge kom ihåg och berättade om i förhöret 14 mars (vilket han inte nämnde i förhöret 1 mars). Någon Anders B på platsen har aldrig Inge berättat om.

            1. Hej Mikael A

              Förutsägbart…sökte på ”Vagnhäradskvinnan” i andra forum och hittade samma text från dig där.

              Nu diskuterade vi vittnespsykologi och vilka ”fundamentala kunskaper i vittnespsykologi” som Per W syftar på i sina resonemang.

              Att du/ni fortsätter bestämt domdera och berätta ”hur allt ligger till” (det ”helt osannolika” med vittnet SE som GM) istället för att objektivt efterfråga hänvisningar till informationen om den verkar främmande, vittnar bara om ”en redan bestämd lösning” och motiverat agerande, vilket är både genomskinligt, förutsägbart och tröttsamt.

              Tillbaka till diskussionen. Har du läst några böcker i ämnet vittnespsykologi med teorier som du kan hänvisa till i dina ”dömande resonemang” kring vittnesutsagorna? Exempelvis ”minnesspöke” blir jag lite nyfiken på. Har inte hört begreppet tidigare i den litteraturen jag har. Hänvisa gärna.

              1. PH

                ”Nu diskuterade vi vittnespsykologi och vilka ”fundamentala kunskaper i vittnespsykologi” som Per W syftar på i sina resonemang.”

                FEL! Det var detta inlägget gällde:

                —– ”försöka förringa flertalet oskyldiga/oinblandade vittnen som vittnar om ett möte innan skotten?

                Du påstår något som som du inte har minsta stöd för och minsta kunskap om
                utan du för bara fram substanslös snömos som du vet att moderatorn inte kommer att ifrågasätta korrektheten om.
                Det bara skadar bloggens trovärdighet och är ett avundsjukt förakt mot de som funnit SE.

                1. Ser inte alls att PH kommer med substanslös snömos. Om bloggens trovärdighet skadas är det på grund av dina inlägg Mikael A inte inlägg från oss som håller oss till fakta
                  Vi känner inget avundsjukt förakt för er som låst er vid hypotesen om Engström som gärningsman och inte är mottagliga för argument. Ni har inte löst mordgåtan bara låst er vid en hypotes som ni inte kan styrka.

                  1. Per Johan,
                    jag brukar tycka att det har ett värde att hängivna debattörer som försvarar åklagarväsendets uppfattning om Palmemordet får utrymme på min blogg. Men tonläget i debatten skulle onekligen må bra av att skruvas ner en bit.

                2. Mikael A

                  Sökte denna gång runt på ”snömos” och hittade mycket intressant att ta med mig i min fortsatta utredning. Tackar för alla tips på hur ”ert arbete” sett ut sedan 2018. Fortsätt gärna!

                  Att du inte ens kommenterar de faktiska uppgifterna jag citerar från utredningsmaterialet eller ens efterfrågar dessa som din parhäst i tråden alla fall gjorde (innan han ”trampade pinsamt snett”) bekräftar bara din agenda.

                  Att moderatorn och jag delar uppfattning om en mötesteori är inte så konstigt eftersom de oskyldiga/”oindragna” vittnesmålen talar starkt för det. Att sedan moderatorn utgår ifrån att det var med gärningsmannen, där skiljer vi oss ordentligt åt i uppfattning, som jag har förstått det.

                  Bloggens trovärdighet ligger i mitt tycke i att diskutera saker som för utredningen framåt mot en lösning av fallet. Där är dina bidrag ”mindre konstruktiva” och mer patetiska.

                  För övrigt har jag inget ”avundsjukt förakt” mot någon, bara ”förakt” mot alla de som pekar ut en bridgespelande reklamgubbe från Täby som statsministermördare. Det är helt enkelt ”inte sannolikt” och enormt provocerande.

                  1. Gunnar
                    Jag tänker så här: Ditt anonyma troll här ovan har ett tonläge som vida överstiger Mikael A:s senaste inlägg. Ska jag tolka din frånvaro som moderator att det inte handlar om tonläge? Kanske är det innehållet snarare än tonläget som får dig att reagera? Hur som, min erfarenhet är att det är mycket lätt att kasta ur sig oförskämdheter under anonym flagg. En annan erfarenhet jag lagt på minnet är det faktum att tonläget och språket missbrukas i takt med att argumenten försvinner. Med det sagt så kan även jag gå över gränsen och kan säkerligen behöva mig en åthutning då och då. Jag ska och kan skärpa mig!

          2. P H

            Jag är färdig med mitt resonemang. Ledsen att du missuppfattat och ledsen över att du inte nöjer dig med ett kapitel (men jag refererade till två källor). Kanske har du ett bibliotek i närheten? Där kan du säkert förkovra dig i paradigmet att vittnen (människor!) har en tendens att både schemalägga och kategorisera sina iakttagelser utifrån tidigare erfarenheter. På tal om referera och ange källor så passar jag på att sparka tillbaka bollen (se nedan).

            Att jag skulle ”förringat faktiska oskyldiga/oinblandade vittnens utsagor” är förstås rent trams. Kan bara beklaga att moderatorn av bloggen inte sätter stopp för sådana typer av inlägg/anklagelser. I övrigt överlåter jag till andra läsare av bloggen att värdera det jag skrivit om vittnens utsagor.

            Till sist, påstår du saker som står i materialet – länka! Det gäller exempelvis dina påståenden om att vittnen pratar om ”möten” eller att Anders D skulle lämnat signalement till IW som bygger på det innehåll som du presenterat ovan. 

            1. Per W,
              det var tråkigt om du kände dig missnöjd med P H:s kritik av dina synpunkter. Men du har själv uttalat dig ganska svepande om andra debattörer utan att i efterhand komma och beklaga dina egna formuleringar. Jag har valt att sätta stopp för riktigt grova påhopp men att låta en hel del annan – ibland onödigt tillspetsad – polemik passera. Annars skulle jag få lägga ner orimligt mycket tid på att väga debattörers ord på guldvåg. Precis som du själv skriver är det till sist läsarna som får bedöma tyngden i olika argument och kvalitén på polemiken.

            2. Per W

              Misstänkte att du var klar med resonemanget. Jag låter läsarna av bloggen värdera hur förankrade dina resonemang faktiskt är i ”fundamentala kunskaper i vittnespsykologi” som du refererar till.

              Utgick ifrån att du läst materialet i utredningen. Men, tack för att du i alla fall efterfrågar mer information, jämfört med andra.

              Vittne ADs första förhör om 3 personer som samtalat (http://www.itdemokrati.nu/page36f.html):
              ”…i samma stund som [anders D] tittar åt vänster ser [Anders D] 3 personer, ett par och en man, stå och samtala med varandra i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan / östra sidan av Sveavägen /. Mannen, som [Anders D] något senare såg avlossa ett skott mot paret, stod vänd med ryggen mot husfasaden, medan paret stod vänd med ryggen mot [Anders]. Omedelbart som [Anders] startat färden igen, hör [han] en kraftig smäll, som kommer från det håll han sett de 3 personerna stått och samtalat.”
              Det är detta antagande som vittne AD gör om SAMMA 3 personer och som skulle kunna relateras till teorin om ”scheman” inom vittnespsykologin, om du inte förstod mitt resonemang.

              Jag låter läsarna av bloggen själva värdera hur man med denna text kan tolka NÅGOT ANNAT än ett samtal/möte före skotten.

              Pkom GS om signalementet (https://drive.google.com/file/d/1JTH3AgNl-OZaqvChi86cguJIszfcW4Sg/view):
              ”polis IW dyker samtidigt upp och säger att han fått ett första preliminärt signalement. -Larma ut det, säger pkom GS och räcker honom mikrofonen. Signalementet gäller en yngre man, ganska kraftig, klädd i en blå täckjacka. Han är barhuvad. Till pkom GSs förvåning och stigande irritation kommer över radion nästan omedelbart ett nytt signalement på en misstänkt. Detta signalement gäller en äldre man i lång mörk överrock och en mössa med öronlappar. Bägge signalementen skulle åtminstone få till följd att de skapade förvirring bland de jagande polismännen, det är pkom GS omedelbart förvissad om”
              (Sidan 20, ”Rädda min man!” i Hemmets Journal)

              Jag låter läsarna av bloggen själva värdera hur likt detta signalement faktiskt är med vittne NFs beskrivning av mannen som följer paret, då det är samma person som paret kort mötte vid reklampelaren innan ”Dekorimamannen” tog vid några meter senare.

              För övrigt låter jag läsarna av bloggen själva värdera hur pinsamt ironiskt det blir när du vädjar till moderatorn till bloggen att ”sätta stopp för anklagelser”, efter dina smutsiga påhopp på densamma i någon ”poddserie” som kallats ”När granskarna granskas”.

              1. P H

                Tackar för källorna. Konstaterar dock att du inte hade några som helst belägg för dina långtgående slutsatser. Det finns inga uppgifter om något möte. Varken i Anders D:s förhörsprotokoll eller någon annanstans.

                Sen refererar du till husmorsavisan Hemmets Journal och vad Söderström har att förtälja ett x antal år efter mordet. Har egentligen inga invändningar mot uppgifterna (även om de säkert färgats med tanke på tidens tand), men du använder dessa för att få ihop din hemmasnickrade hypotes om ett möte. Var framgår det att Windén fått uppgifterna från Anders D? Det finns inga uppgifter om vem som lämnade det första signalementet. Vi kan väl dock påminna oss om att det knappast är Anders D som yppat dessa signalementsdetaljer. Precis som du säger – det ligger liksom inte i linje med herrhatt och ulster. Fast du kanske har någon konspiratorisk lösning på hur dessa uppgifter förändrades inom loppet av två timmar? Eller förresten – det är nog bättre om du fortsätter diskussionen med likasinnade. Vi sätter stopp här. 

                1. Per,

                  Du avfärdar kategoriskt Anders D:s observation av tre samtalande personer, med hänvisning till vittnespsykologiska omständigheter. Enligt dig har Anders D dragit fel slutsatser av vad han sett, punkt slut. Ett möte mellan offer och gärningsman strax före mordet har helt enkelt aldrig ägt rum. Kan inte ha ägt rum. Enligt dig.

                  Om vi tar det hypotetiskt. Ett annat mord. Ett vittne säger sig ha sett tre personer samtala med varandra strax innan en av de tre skjuter en annan av de tre i ryggen. Vittnets observation av ett samtal kan ifrågasättas med vittnespsykologiska förklaringar, ja. Kan man som utredare av mordet därmed utesluta att ett möte har skett? Om det faktiskt VAR så att ett samtal ägde rum, då? Samtal KAN ju äga rum, det förnekar du väl inte, Per? Och vittnen KAN observera samtal som äger rum, det förnekar du väl inte heller?

                  Kan du inte ens sträcka dig till att medge att det finns uppgifter i Palmemordet som i sig pekar på ett möte, men att du på sakliga grunder finner det mer, kanske till och med mycket mer, sannolikt att det inte ägt rum?

                  Varför blir det alltid såhär när du diskuterar?

                  1. Martin

                    Jag tror helt enkelt att mitt sätt att argumentera och diskutera väcker besvikelse hos individer som väldigt gärna vill att mordet ska föregåtts av ett ”möte”. Tillskillnad från de flesta som har ett intresse av Palmemordet så är inte min ingång att fördjupa mig i allehanda konspirationer. Därför – vill du älta detaljer i mötesscenariot så kanske du ska göra det med likasinnande.

                    För att svara på din fråga, nej det finns inget i materialet – överhuvudtaget  – som pekar på ett ”möte”. Möjligen kan jag sträcka mig till att det finns fragment som pekar på att det förekommit ordväxling mellan gärningsman och offer. Det är som bekant inte det samma som ett ”möte” och dessutom så är det då väldigt osäkert om någon ordväxling förekommit. 

                    Möteshypotesen är från början en skrivbordsfantasi från privatspanare, något som uppstod i frustration över att mordet inte blev löst. I likhet då med det s.k. polisspåret. Ju längre tiden gick, desto mer fantasifulla blev hypoteserna. Så är det alltid och det följer väl i någon mening en slags logik. Sen finns det, av förståeliga skäl, några vittnesuppgifter som spätt på denna hypotes. Det gäller då i synnerhet Inge M. Vi får dock inte glömma att hans uppgifter går stick i stäv med andra vittnesuppgifter. Det är förstås inte Inges fel, om det nu var så att någon trodde att jag baktalar hans upplevda iakttagelser.

                2. Per W
                  Varsågod. Med dina säkra slutsatser i fallet är det lite förvånande att du inte ens känner till dessa uppgifter och inte ens kan fortsätta läsa i dokumentet jag hänvisade till, där det lite senare finns information om hur polis IW får dessa uppgifter.
                  (Sid 18)
                  ”IW började då fråga i folksamlingen om det var någon som sett något. Han fick då kontakt med en taxichaufför. Denna taxichaufför befann sig i utkanten av folksamlingen. Han uppgav att han hade gjort iakttagelser. IW bad då att få taxichaufförens legitimation. Han fick någon typ av legitimation och taxichauffören berättade vad han hade sett samt lämnade även ett signalement. IW kan i dagsläget ej erinra sig namnet på taxichauffören. Detta namn finns dock nedtecknat i den polisanmälan som IW senare skrev.
                  Efter det att IW erhållit signalementet på gärningsmannen sprang han iväg till tjänstebilen för att via polisradion utlarma detta. När IW kom fram till bilen satt pkom GS på förarplatsen med radiotelefonluren i sin hand. IW yttrade då signalementet, varefter han redogjorde för de signalementsuppgifter han erhållit från taxichauffören.”
                  Det var förutsägbart att du inte ens skulle försöka förstå sammanhanget kring vittne AD och signalementet han gav via polis IW, så jag väntade avsiktligt med att tydliggöra det tills du ifrågasatte det. Pinsamt?
                  Genom att läsa vittnet AD:s beskrivning av mötet/samtalet i första förhöret och göra den tolkningen du gör tillsammans med allt ditt allt för genomskinliga tjatande om ”mötesteorin som en konspirationsteori” så har det motsatt effekt, hoppas jag du förstår. Du skadar till och med för alla som är kritiska till teorin med dina bristfälliga kunskaper i utredningsmaterialet. Det hoppas jag läsarna av bloggen lätt genomskådar. Att den enda bas du och andra (med vittnet SE som GM) har att utgå ifrån är från den fiktiva boken ”den osannolika mördaren”.
                  Att du förminskar pkom GS egna uppgifter om signalementen och meddelandena kring detta i ”en husmorsavis”, är föga förvånande. Dessa uppgifter som för övrigt även bekräftats av bröderna Poutiainen i ”Inuti Labyrinten” i samtal med pkom GS.
                  Men jag gissar brödernas ”mästerverk” i det aktuella fallet, är väl också hittepå i din värld? Det blir såklart svårt att förklara innehållet med vittnet SE som GM?
                  Förstår om du vill sätta stopp, då det förmodligen börjar kännas riktigt pinsamt med dessa okunskaper i materialet från utredningen, bristfälliga kunskaper i vittnespsykologi (du relaterar till) och din avsaknad av ödmjuka attityd till argument och fakta i fallet.

                  1. INFO FRÅN GW (moderator): Kommentaren borttagen på Per W:s begäran. Per W mailade mig ganska tidigt efter det att han sänt in kommentaren och bad om det. Eftersom inga svar på Per W:s kommentar kommit in följde jag min policy i sådana situationer och tog bort kommentaren. Och, likafullt i linje med min policy, låter jag det synas att en kommentar tagits bort.

                    1. Hm…då jag prenumererar på uppdateringar på bloggen fick jag mejl med information om Per W:s kommentar som var adresserad till mig men jag inte hunnit svara på. Eftersom andra troligtvis fått samma information skulle jag väldigt gärna vilja kommentera de uppgifter som Per W i alla fall spred i någon form och hoppas det går bra.

                      INFO FRÅN GW (moderator): Och där klipper jag av Postum Humanitas text. Bakgrunden är alltså att jag blev ombedd av Per W att jag skulle ta bort en kommentar han skrivit, en kommentar som var riktad till Postum Humanitas. Eftersom Per W:s kommentar inte hunnit besvaras gjorde jag så. Det blev lite olyckligt eftersom hans kommentar redan gått ut till dem som prenumererar på uppdateringar på bloggen, vilket sker automatiskt så fort kommentaren är publicerad. I vilket fall, jag tolkade Per W:s begäran som att han inte vill ha en debatt om vad han skrivit och att han ångrade att han postat kommentaren. Jag tyckte det var rimligt att göra honom till viljes eftersom det var onödigt att starta en debatt om något som skribenten vid närmare eftertanke inte ville stå för. Och därför publicerar jag inte heller Postum Humanitas svar till Per W.

                      Det här är inte en allt igenom idealisk lösning. Självklart ska det inte vara möjligt för debattörer att komma kommentarer som kritiserar meningsmotståndare, räkna med att de får en viss spridning och sedan dra tillbaka dem för att inte riskera kritiska synpunkter från andra. Men jag tror faktiskt inte att Per W ägnade sig åt någon sådan illistig taktik.
                      Skulle det uppstå tendenser till sådant så får jag väl ompröva mina regler.

                      I vilket fall: om någon hunnit svara på Per W:s kommentar innan jag såg att han ville ha den avlägsnad så hade jag inte tagit bort den. Den generella regeln på min blogg är att om något är postat så är det postat.

                3. Gunnar
                  Du var och är väldigt snabb på bollen när det gäller att kommentera Söderströms ”2:a signalement” – det som ligger i linje med en viss Engström. Därför, det hade varit väldigt intressant om du, i egenskap av expert, kunde kommentera uppgifterna om det ”1:a signalementet” och vem som meddelade detta till Windén. Håller du med om att det var Anders D? I så fall – hur kommer det sig att dessa uppgifter då transformerades till något helt annat ett par timmar senare? Tycker allmänt att signalementsuppgifterna är spännande och här har materialet mer att ge. Tack på förhand!

                  1. Per W,
                    jag modererar en blogg där det bara i år hittills har kommit in 4 512 kommentarer, ett rätt stort antal av dem är skrivna av mig. Om du har frågor kring vad jag har skrivit i en kommentar får du hänvisa till kommentaren i fråga och gärna citera det du tycker är av intresse. Jag minns faktiskt inte alls vad du syftar på i det här fallet. Jag är inte ens riktigt säker på vad du menar med Söderströms 1:a och 2:a signalement. Men kom igen om du är angelägen.

                    1. Gunnar

                      Vad jag tror Per W syftar på är pkom GS ”överhörda” 2:a signalement som passar in på vittnet SE (från hemmets journal, jag hänvisade till i ett tidigare inlägg). Per W får förstås rätta mig om jag har fel (tyvärr har Per W slutat diskutera med mig direkt, av skäl som bara kan tolkas som att det blev för pinsamt för honom med tydliga bristande kunskap om faktiska och sakliga detaljer från utredningen och bristande svårigheter att läsa in sig på det material som man hänvisar till).

                      Jag gissar att det har att göra med att du tillsammans med andra hävdat att vittnet SE verkligen kommit efter mordet med alla de punkter ni har listat i en artikel i DN. Det kan vara det Per W vill komma åt för att misskreditera dig ånyo, utgår jag ifrån.

                      Jag är förstås också intresserad av din syn på denna uppgift.

                      Per W har nämligen rätt! Det 2:a signalementet är på vittnet SE, lämnat av pkom CD uppe på åsen, givet av vittnet LJ. När väl vittnet LJ stoppade och tog kontakt med pkom CD (märkligt nog inte tvärtom). Vittnet SE är dock ett FLYENDE VITTNE från den egentliga GM och ABSOLUT INTE en GM! Att mycket av detta ifrågasätter materialet (inklusive pkom CD:s egna PM m.m.) bör man vara öppen för i detta resonemang. Det är även här man behöver vara öppen för att det faktiskt var vittnet SE som stoppade pkom GS på Kungsgatan på väg tillbaka till mordplatsen, vilket jag förstått att du ”inte tror på”.

                      Jag lämnar alla bloggläsare med en reflektion kring detta från presskonferensen 2020. Om nu information om att Sydafrika var det heta spåret som läckte ut från PU i februari och spaningsledaren HM i juni 2020 fortfarande tyckte att det var det ”mest intressanta spåret” så bör något hänt under resans gång. MEN den enda ”intressanta faktan” (förutom högläsningen ur TP:s fiktiva bok) var framlyftningen av två vittnesmål som ”stod ut i utredningen” och det blev vittnen LJ och YN. Båda dessa har sett ett flyende vittne (SE) vilket innebär att både spaningsledaren HM och åklagaren KP kom undan, ”utan att ljuga”. Att flera vittnen från mordplatsen inte sett huvudbonad på GM eller att den stora anledningen till att vittnet LL ens hörde av sig till PU var för att han hört att vittnet AD sagt huvudbonad i en sändning och det var han helt säker på att GM inte hade, valde de såklart inte ta med på den pinsamma presskonferensen.

                      Skulle det mot ALL förmodan finnas ett genuint intresse från Per W att diskutera detaljer kring signalementen (speciellt med vittnet AD:s svängningar i utsagor) så kan jag såklart anpassa mig och bli mer saklig i diskussionen MEN som jag sagt handlar det troligen om att ta upp värdefull tid för dig och andra genom att hamra in ett fiktivt budskap och varva detta med begrepp som ”konspirationsteori” i var och varannan mening för de som inte accepterar denna ”sanning”.
                      Jag har tidigare nämnt att vägen fram till valet (det första efter nerläggningen) skulle bli så här smutsig för dig och andra…

    5. Per.
      Mötesscenariot är egentligen bara en hypotes bland andra där det finns vissa omständigheter som pekar i en viss riktning. Ett möte som skulle äga rum, eller att ett möte som aldrig blev av. Kanske ett möte som uppstod spontant?
      Det är dock endast ett scenario om ett möjligt förlopp, utan att någon speciell grupp eller person pekas ut. Det skiljer sig alltså från teorier om polisiär inblandning eller liknande. Mötesscenariot är enligt mitt sätt att se det bara ett skelett som det går att bygga vidare på, och det är väl ungefär vad Lena Andersson tagit sig friheten att göra så vitt jag förstår. Det blir lite vad man gör det till.
      När det gäller vittnespsykologi och felanalyser tycker jag att Engströmhypotesen går utanpå det mesta. Logiken brister i alla delar så att det nästan blir komiskt.

      1. Oj vilka skygglappar du har tyvärr. Har du fantiserat ihop att SE är omöjlig haha. SE har inget alibi.

            1. Engström stämmer inte heller in på signalementet och åldern. Gärningsmannen var 35-40 år och hade ingen keps utan en stickad mössa som ett vittne kunde rita av. Ett vittne såg gärningsmannen utanför Dekorima medan Engström inte hade hunnit ut från Skandias reception.

              1. Om gm hade huvudbonad på sig eller ej vet vi inte- vittnena hade olika uppgifter om det. Ingenn såg ansiktet och när man ser SE språngmarsch in i gränden så kan man lätt ta det för en yngre man än han var. CA var bara 32 år och ingår inte heller i signalementet i så fall. SE är den mest sannolike gm.

              2. Engström stämmer visst bra på vad de flesta av mordplatsvittnena ansåg från början om mördarens storlek, längd och klädsel. 10 av 12 mordplatsvittnen ansåg att mördaren hade en lång mörk rock eller ulster som gick nedanför knäna. Signalementet på CA stämmer mycket sämre faktiskt- han var större och längre än mördaren och han var inte där heller i.o.f.s.

                1. Nej han stämmer inte. Gärningsmannen var inte i 50-årsåldern utan yngre och hade med stor sannolikhet en stickad mössa. Rock och 180 cm lång stämmer in på många män en kall februarikväll och ger därför ingen vägledning. Hur vet du att CA inte var på mordplatsen?

                  1. Hur vet du att CA var på mordplatsen tiden för mordet? Jo- SE har visst rätt signalement med mörk lång rock som gick nedanför knäna, 182 cm lång och relativt normalbyggd, något kraftig. CA stämmer mycket stämre.

                    1. Enligt förhöret med sköterskan Lena Ö som arbetade på Sabb: https://wpu.nu/wiki/Uppslag:A13812-01 så ska Lisbeth Palme ha beskrivit GM som ungefär lika stor som polisbefälet som pratade med henne på Sabbatsbergs sjukhus under natten. Denne var väl ändå den mycket reslige Åke Rimborn som väl var uppemot 195 cm?

                    2. Är du som har påstått att CA inte var på mordplatsen så bevisbördan faller på dig. Engström har fel signalement. Läs Bojnes kommentar här nedan så ser du att det bäst placerade vittnet dvs Lisbet beskriver gärningsmannen som stor och reslig jämförbar med polisbefälet Rimborn som var 195 cm lång. I övrigt finns inga säkra uppgifter om signalementet då vittnenas uppgifter går isär men det välplacerade vittnet Anders B är säker på stickad mössa som han kunde rita av.

                  2. Jo signalmentet stämmer bra på SE vad mordplatsvittnena ansåg i de första förhören. Det är den eller dem som påstår att CA var nära eller på mordplatsen när mordet skedde som har bevisbördan på att det skulle vara på det viset. Vilka bevis har du för det? Det finns inga, inte ens indicium faktiskt.

                    1. Du har i ett inlägg påstått att CA inte var på mordplatsen. Jag har aldrig påstått att han var där och behöver alltså inte bevisa det. Vidhåller du att CA inte var på platsen måste du bevisa det exempelvis genom att presentera ett alibi.
                      Nej signalementet stämmer inte alls då gärningsmannen hade en stickad mössa och var betydligt yngre än 52 år. CA var 32 år det ligger betydligt närmare de 35-40 år som flertalet vittnen uppskattar åldern till
                      Det är Lisbets säkra utpekande av Christer Pettersson tre år efter mordet som har underkänts av hovrätten och av experter. Lisbets uppgifter i övrigt och uppgifter hon gav i direkt anslutning till mordet har inte underkänts av någon person av betydelse. Hennes uppgift om att gärningsmannen var längre och kraftigare än exempelvis Engström kan inte viftas bort då det var en tidig minnesbild innan hon påverkats av media och utredarna började försöka styra henne att peka ut Pettersson

                  3. Lisbets vittnesmål är underkänt sedan länge. Nutida vittnespsykologer och professorer håller med om vad alla jurister i tingsrätten och hovrätten kom fram till 1989 och i HD 1997-98 dvs underkände Lisbets utpekande av CP och gm. Även vittnespsykologen Astrid Holgersson underkände Lisbets vittnesmål år 1989- https://www.youtube.com/watch?v=mENlaf9G8qQ

                    http://www.mhskanland.net/page47/page39/page39.html Framväxten av ett ansikte och en ”blick”.

                    Häpnadsväckande att det finns dem som fortfarande år 2022 anser att Lisbets vittnesmål var tillförlitligt när allt pekar på att det inte var det.

                    1. Som sagt så är det Lisbets utpekande av Christer Pettersson 1989 som har underkänts av experter inte andra och tidigare uppgifter hon lämnat.

                    2. Jonas J,
                      det är väl en bedömningsfråga vilka som räknas som experter. Men personer som har en del kunskaper om Palmemordet, till exempel Lars Borgnäs och jag, har i alla fall starkt ifrågasatt Lisbeth Palmes vittnesberättelse även i andra avseenden – framför allt att hon inte skulle ha gjort någon observation av gärningsmannen vare sig före mordet eller i direkt samband med att hon själv blev beskjuten. Men den sortens ifrågasättande är, som jag ser det, inget som ger något stöd åt tanken att Stig Engström skulle vara gärningsmannen.

                    3. Nu var det väl experter på vittnespsykologi som Ulf syftade på snarare än experter på Palmemordet i allmänhet som jag räknar dig Gunnar och Lars B med flera till

                    4. OK, jag förstår. Nej, expert på vittnespsykologi kan jag inte påstå att jag är. Men så mycket har jag i alla fall förstått att expertisen på det området har haft vitt skilda uppfattningar om tillförlitligheten i Lisbeth Palmes utsagor. Och det gäller inte bara utpekandet av Pettersson. Astrid Holgerssons framträdande i hovrätten visar klart att hon menar att Lisbeth Palme på sakligt sett diskutabla grunder utökar sina beskrivningar av vad hon sett allt eftersom tiden går. Holgersson menar att mycket pekar på att faktorer som publiceringen av fantombilden påverkat Lisbeths utsagor. Och det är alltså långt före visningen av konfrontationsvideon med Pettersson.

                  4. Enligt CA själv var han hemma och var sjuk tiden för mordet. Finns ingen som motbevisat det så visst hade CA alibi. Enligt hans bror K så var CA ofta sjuk i förkylningar, influensa. Eftersom du anser att CA var misstänkt men inte SE, så ska du bevisa att CA var nära eller på mordplatsen när mordet skedde. Det lär du aldrig lyckas med eftersom CA inte var gm.

                    Signalementet på SE stämmer som sagt mycket bättre på gm än t ex CA eller CP. Ingen såg mördarens ansikte och när man ser tv-inslaget med SE så kan man verkligen tro att han var mycket yngre än 52 år. Mordet skedde en sen kväll i februari.

                    Nej vittnespsykologer och minnesforskare har underkänt typ allting som Lisbet kom med. Vart i de första förhören står det att Lisbet ansåg att mördaren var väldigt lång och mycket kraftig? Det spelar ingen roll i.o.f.s eftersom hon pga chock, det var mörkt, snabbt händelseförlopp m.m. inte var tillförlitlig alls. Men jag gillar inte när man spekulerar, fantiserar vad vittnena faktiskt sade i de första förhören. Rekommenderar att du faktiskt läser vad vittnespsykologen Astrid Holgersson kom fram till- http://www.mhskanland.net/page47/page39/page39.html

                    https://www.ted.com/talks/scott_fraser_why_eyewitnesses_get_it_wrong Väldigt intressant.

                    1. Ulf,
                      ett par uppenbara överdrifter eller orimligheter i din argumentering:

                      1) I brottsutredningar gäller väl ändå följande: ingen person kan anses ha ett alibi bara för att han själv säger att han inte befann sig på brottsplatsen.

                      2) I Palmerättegången framträdde ju en minnesforskare, Lars-Göran Nilsson, som expertvittne och gav stöd åt tillförlitligheten i Lisbeth Palmes uppgifter. En annan känd minnesforskare, Sven-Åke Christianson har uttryckt stöd för Nilssons slutsatser. Jag håller inte med dem, men det är missledande att skriva som du gör att ”vittnespsykologer och minnesforskare har underkänt typ allting som Lisbet kom med”.

                    2. Ulf

                      Du betraktar det alltså som ett alibi när en misstänkt person själv nekar till att ha befunnit sig på brottsplatsen och inget finns som motbevisar den misstänktes version

                      Du vet tydligen inte vad ett alibi är. Hade den typen av alibi som du tillskriver CA godkänts av svenska domstolar hade ingen kunnat bli dömd mot sitt nekande.

                      Engström har enligt ditt resonemang också alibi då han själv uppger att han kom fram till mordplatsen först efter skotten om än med liten marginal. Ingenting motbevisar Engströms egen version

                  5. Du kan försöka få ett alibi till SE då eftersom du påstår att han inte var på mordplatsen när mordet skedde. Hade SE haft ett alibi så hade inte KP, Melander och de andra sagt i juni 2020 att SE var skäligen misstänkt.

                    1. Med samma sorts argumentering, hänvisning till vad åklagare sagt, kan man ju åberopa riksåklagarens åtal – och senare även resningsansökan – mot Christer Pettersson.

        1. Ulf.
          ”Skygglappar” vet jag inte, men om man vill vara lite ödmjuk – så är ju detta något man själv inte märker, och kan väl i symbolisk mening ersättas med ”tunnelseende”.
          Det kan alltså gälla mig liksom dig, och Per W.
          Därför är det viktigt att gå in i detaljerna, och inte bara se de grova dragen.
          Från detaljerna i Stig Engströms tidigare utsagor kan man tydligt utläsa en kunskap av vad som skedde på brottsplatsen efter att gärningsmannen avlägsnat sig, alltså kunskaper som gärningsmannen inte kunnat känna till. Har tidigare redovisat många exempel, men man kan utgå från att de som inte var där i något sällskap, för sitt eget alibi är i beroende av att någon utomstående okänd person refererar till denne ensamme i sitt vittnesmål. Det hände inte så ofta.
          Förhörsledarna sökte inte dessa svar och ställde därför inte dessa frågor.
          Där är nog anledningen till att centrala personer som Stig Engström och Bengt P inte omnämns.

          1. De frågade chevamannen och JA som åkte i samma bil men de påstod långt senare att de hade sett SE komma dit efter mordet. De hade pratat med varandra också naturligtvis, blivit påverkade av media där SE hade varit med m.m. Från början sade de inget om att de hade sett SE, ingen annan har sett SE heller på mordplatsen i många minuter stående precis bredvid Lisbet och Olofs döda kropp, springa in i gränden och komma ut därifrån och missa poliserna som var vid trappan, gula linjen binder SE till mordplatsen strax efter skotten antingen som ett vittne eller gm inne i gränden eftersom han såg Lars J därinne vid kulturhusets vägg. SE hade rätt signalement, umgicks med Palmefientliga personer, kände vapensamlaren, jobbat hos fmv, var sergeant i det militära m.m. Det gör honom helt klart skäligen misstänkt i.a.f. Men 36 år senare så är det svårt att utreda ett spaningsmord.

            1. Engström har inte stått många minuter bredvid Lisbet och Olofs döda kropp. Ingen har påstått det. Han behöver inte ha stått där för att observera Lars J inne i gränden. Han behöver inte alls ha stått längs den så kallade gula linjen vid något tillfälle. Lars J gömde sig på södra sidan av barackerna och befann sig alltså inte själv längs den gula linjen som går längs norra sidan av Tunnelgatan. Åklagare Peterson måste ha missuppfattat var Lars J befann sig när han ritade sin gula linje precis som han felaktigt fått för sig att Engström stämplade ut efter att ha småpratat med väktarna i receptionen. Utstämplingen skedde innan samtalet med väktarna.

              1. https://www.svtplay.se/video/29567032/palmemordaren Intressant att ett par st poliser misstänkte SE redan 1986 och att det var han som Yvonne N såg. Tyvärr så utredde de inte SE ordentligt redan år 1986 utan fick kurder, 33-åringen på hjärnan i stället. I slutet så visar de Lars J vid kulturhusets vägg, men jag tror att SE såg Lars från trappan två ggr. och inte från mordplatsen.

                1. Lars J har ett mycket karakteristiskt utséende och är således lätt att känna igen. Min uppfattning är att SE har sett Lars J prata med poliser efter mordet och förstått att denne är ett vittne eller liknande. Kanske har andra personer kring mordplatsen tisslat och tasslat om detta när de stått vid avspärrningarna. När polisen sedan vid förhör visar fotografier så känner SE igen Lars J. ”Gula linjen” är inte alls någon nödvändighet utan snarare ett halmstrå som Krister Petersson grep efter för att möjliggöra sin tes. En försvarsadvokat hade demonterat det argumentet i en domstol. För egen del anser jag att SE var för sent ute för att kunna vara GM. Detta eftersom SE pratade med vakterna efter utstämpling och mördaren skall ha varit på plats i flera minuter enligt IM.

              2. Eftersom du är säker på att SE inte mördade Palme så måste du ha 100% alibi för S antar jag. Om SE hade haft alibi så hade inte KP och Melander presenterat SE som skäligen misstänkt. Du har säkert missuppfattat vad skäligen misstänkt är också antar jag. Det är inte detsamma som dömd i en domstol. Men som KP sade så hade de kunnat anhålla och häktat SE i mars 1986 och då hade man antagligen kunnat fått fram bevis för att han var gm eller ett vittne. 36 år senare går inte det tyvärr.

                1. Nej jag är inte säker på något. Engström KAN rent teoretiskt sett ha kommit ut från Skandia beväpnad med en revolver och mött paret Palme och tagit ett snabbt beslut att använda revolvern till att avsluta Olofs liv. Däremot har Engström alibi för att ha kunnat förfölja paret Palme från biografen fram till mordplatsen. Då stämplade han ut och småpratade med väktarna. Han kan inte heller ha varit mannen som väntade utanför Dekorima i flera minuter och observerades av Inge M
                  Vet mycket väl vad skälig misstänkt är och det är långt från att bli fälld i domstol. Frågan är varför KP väljer att hänga ut en avliden person som skäligen misstänkt när personen lika väl kan ha varit ett perifert vittne som överdrev sin roll och sina insatser på mordplatsen och därmed kom att slira på sanningen

                  1. Du har inget alibi för SE. Han är skäligen som varande på mordplatsen m.m. som polisen sade redan år 1986.

                  2. SE kunde varit personen visst som Anneli K och Margareta S såg vid Grand kl 23:07-23:10 som stod vid Grand och kollade in. Anneli K sade det och hon hade inte sett någon bild på SE innan. Till skillnad mot ert favoritvittne Lisbet så såg honom i en ljus miljö, ingen chock, inga andra personer som distraherade, under flera minuter- inte sekunder m.m. Det kan ha varit SE som var där då, men ångrade sig och då fanns mycket stor tidsmöjligheter att gå tillbaka till Skandia. Och sedan resterande historia. Ni kan skriva att det absolut är fel men gör det då- ni har inga fakta alls att det här är fel heller.

                    Funderar på att skapa en blogg där det är mer fördel SE så att säga.

                    1. Hur vet du att Anneli K inte sett bild på SE innan trots att SE hängts ut med namn och bild i media som ny huvudmisstänkt i Palmeutredningen? Hur lång tid dröjde hon att komma med sitt så kallade vittnesmål. Över 30 år att jämföra med förhöret med väktarna som skedde tre månader efter mordet ? Du tycker att tre månader är för lång tid för att vittnen ska komma ihåg rätt.
                      Starta gärna en egen blogg som ensidigt argumenterar för SE som gärningsman om du inte kan förhålla dig till fakta och logik. Lycka till.

                  3. Ok du är rätt ointelligent tydligen som kör med IM och väktarna. Har du svårt att förstå att förhören med dem skedde över tre måndaer efter mordet? IM såg mordet på långt avstånd-40-55 m och i mörker. Det är långt och det var mörkt. IM vittnesmål är värdeslöst. IM ändrade sig också under årens lopp från de första polisförhören till rättegångarna till CP år 1989.

                    1. Ulf,
                      du får gärna föra fram vilka argument du vill som du anser underbygger dina åsikter om Palmemordet. Men att kalla meningsmotståndaren för ointelligent hör inte dit.

                    2. Nej, avståndet är inte långt. Det vet man om man varit på platsen. Det är inga problem att befinna sig där Inge M gjorde och observera vad som händer i Dekorimahörnan.

                    3. Jag vet inte. Du vet tydligen att Anneli K såg fel men det vet inte jag. Finns som sagt indicier mot SE men inte mot CA eller CP. Vore bra om jag har en blogg som visar fakta dvs att SE är skäligen misstänkt med all rätt. Här huserar personer som inte vill inse det tyvärr.

                  4. Jonas J

                    —– ”Däremot har Engström alibi för att ha kunnat förfölja paret Palme från biografen fram till mordplatsen. Då stämplade han ut och småpratade med väktarna. Han kan inte heller ha varit mannen som väntade utanför Dekorima i flera minuter och observerades av Inge M………………………………………………………………”

                    Jonas, du har aldrig funderat på varför Krister Petersson håller fast vid att SE inte går att komma runt? Det motsäger dina påståenden ovan. Inga idéer varför?

                    1. Nej det faktum att KP säger att SE inte kan rundas motsäger INTE det jag säger ovan.
                      Om KP säger att jag har fel beror det på att han bortser från fakta och tror att SE kan ha varit på två platser samtidigt. Varför KP säger att SE inte kan rundas får du fråga honom. Det är inte upp till mig att förklara hans uttalanden det är upp till honom själv

              3. ”Vi ifrågasätter om SE är skyldig så länge du inte presenterar relevanta bevis”. Så kan man resonera om alla teorier och uppslag kring Palmemordet. Det vill säga rätt meningslöst eftersom det inte finns konkreta bevis mot någon och det lär inte komma fram heller efter 36 år. CA finns det inte ens indicium emot faktiskt. Med ditt resonemang kan man inte ens diskutera Palmemordet.

                1. Ulf,
                  självklart kan man diskutera Palmemordet även om det inte finns konkreta bevis mot någon person. Men man kan ju i en sådan diskussion utgå från det faktiska bevisläget och låta bli att peka ut någon för mordet.

                  1. Men i det faktiska bevisläget så kan det enligt KP, Melander och många fler anses att SE är skäligen misstänkt om du vet vad det är? Det är långt till en fällande dom i en domstol men vi vet inte som sagt vad en ordentlig utredning i mars 1986 hade gett. Finns i.a.f. en hel del indicier mot SE som var där när det hände med rätt signalement m.m. men inte mot CA, CP eller andra teorier. De var inte där när mordet skedde men om ni anser det så vill jag se bevis för det.

                    1. Ja, bevis vill vi alla se. Frågan är hur mycket som finns (kvar). Själv hoppas jag innerligt på en ordentlig visselblåsning som kan förklara ett och annat. Jag antar att det finns en del bakom sekretessen dvs. material hos säkerhetstjänsterna som aldrig nådde PU. ”The absence of evidence is not the evidence of absence.” som Nassim Taleb säger.

                    2. Återigen. Hur vet du att CA eller CP inte var på mordplatsen. CA bodde i närheten och CP hade bevisligen uppehållit sig i närområdet under mordkvällen. CP har blivit utpekad som närvarande på mordplatsen av Lisbet.

                      SE har inte rätt signalement för det finns inget bra signalement på gärningsmannen som kan jämföras med någon misstänkt person. En normalbyggd man 35-40 år av normallängd med för årstiden normalt ytterplagg i form av en rock stämmer in på väldigt många men åldern stämmer inte in på SE och hans keps stämmer inte med den stickade mössa som ett bra placerat vittne observerat och ritat av. Engström stämmer alltså bara delvis med det vaga signalement som annars stämmer in på väldigt många män en kall vinterkväll.

                      Vad åklagaren anser får stå för honom. 1989 hade vi en åklagare som ansåg att CP var skyldig bortom rimligt tvivel och han hade helt fel enligt dig. Vad säger att den nuvarande åklagaren har rätt i sitt utpekande av SE som skäligen misstänkt när Anders Helin pekade ut och åtalade en icke skyldig CP som du är säker på aldrig befann sig på mordplatsen.

                    3. Som sagt- SE hade rätt signalement (läs de första förhören så ser du), var nära eller på mordplatsen när mordet skedde, var Palmekritisk eller till och med Palmehatisk m.m. Till skillnad mot CA och CP som inte kan kopplas till mordplatsen tidpunkten för mordet. Ej heller kan CA kopplas alls till Grand på mordkvällen och inte till mordplatsen tiden för mordet. Eller du kanske har nya bevis för det? Nya fantasier kanske?.

                    4. Nej och åter nej Ulf. Engström hade INTE rätt signalement. Det finns inget bra signalement på gärningsmannen varken i tidiga förhör eller senare. I två viktiga avseenden nämligen ålder och huvudbonad stämmer Engström INTE överens med de uppgifter bra placerade vittnen på ett tidigt stadium har uppgett. Flera personer än Engström var nära eller på mordplatsen när mordet skedde utan att vara något annat än vittnen som exempelvis Lisbet Anders B Lars J med flera.

                      Det finns inga belägg för att Engström var mer Palmekritisk än andra moderata politiker eller borgerliga sympatisörer. Däremot är en stark avsky mot Palme hos CA dokumenterad. CA hade tillgång till en revolver av rätt typ som aldrig återfunnits och därför aldrig kunnat provskjutas och han bodde i närheten av mordplatsen. Inget utesluter att CA kan ha befunnit sig utanför Grand på mordkvällen. Notera att jag säger att CA kan ha varit där inte att han var där. CP befann sig bevisligen i ett område nära mordplatsen under mordkvällen och har av Lisbet utpekats som en person hon såg på mordplatsen direkt efter skotten.

                      Men varken Engström eller CA eller CP behöver ha något med mordet att göra. Gärningsmannen kan mycket väl vara en person vars namn inte förekommer i utredningen.

          2. Jörgen
            Sagt det många gånger förut, men påminner dig gärna igen. Om du kan peka på en enda frälsarkrans, likt Bengt P:s iakttagelse av en kräksjuk yngre flicka, så lägger jag mig platt. Problemet är alltså inte att centrala personer som Bengt P inte omnämns av andra vittnen. Fakta är att andra vittnen, i sällskap eller ensamma, har specifika iakttagelser som bekräftar deras närvaro som vittnen. Alla då utom Engström. Tvärtom, Engströms specifika detaljer kan bara bekräftas av honom själv och går dessutom stick i stäv om hur andra vittnen uppfattat brottsplatsens skeenden. Sen var det ju det här med gärningsmannasignalement…

            1. Ja, Per vi har ju haft den diskussionen tidigare, och jag och många andra har pekat på en hel del unika iakttagelser som även Engström gjort.
              Åtminstone är jag av uppfattningen att de är unika, och sammanslaget blir det mycket starkt.
              Jag håller med om att Bengt P:s iakttagelse av den illamående Lena B är stark, men ingen har omtalat Bengt P som varande på brottsplatsen. Det var egentligen det jag ville peka på. Det beror på att han kom dit utan sällskap som kan styrka hans närvaro.

            2. Per W,

              Christian Dahlman, professor i juridik vid Lunds universitet med bevisvärdering som expertområde, gör en helt annan bedömning av Engströms berättelser från mordplatsen än vad du gör. Lyssna på podden ”Öppet fall”, avsnitten om Palmemordet. Han menar att det inte finns något som nödvändigtvis motsäger att ett Engström berättar från mordplatsen skulle vara sant.

              1. Martin
                Förra året förde självbelåtet juridikprofessorn Dahlman och en kändisadvokat fram utifrån sina positioner att SE var oskyldig. Argumenten baserade de på SE:s förhör 25 april 1986. MOP-profilerna kände INTE TILL att det var ett fejk-förhör från PU:s sida med den misstänkte SE där inga kontrollfrågor ställdes och SE-lögnerna fick passera. PU ville bara säkra att det var rätt att starta utredning av SE vilket så gjordes.
                Profilerna fick löpa gatlopp på olika webbsidor. När Dahlman till slut fick klart för sig hur exempelvis Lars Jonsson hade förhört Lars J 4 april i jämförelse med hur han förhörde SE 25 april tystnade juridikprofessorn.
                Hur det gick med bokförsäljningen som verkade vara ett syfte med programmet är oklart.

                1. Fejkförhör? Retoriken känns igen hos de för gängse Engströmförespråkare så förhatliga ”konspirationsteoretikerna”.

                    1. Är du som ska bevisa att SE är skyldig. Du har full bevisbörda. Vi så kallade SE-tvivlare och SE-förnekare behöver inte bevisa att han inte är skyldig. Vi ifrågasätter om SE är skyldig så länge du inte presenterar relevanta bevis. Att kalla våra invändningar för snömos är inget bevis för något

              2. Martin

                Tack för tipset, men har redan plöjt igenom podden och även haft några replikbyten med Dahlman. Gå gärna in på deras facebooksida för att ta del av denna diskussion. Påtagligt ofta bygger deras analyser på rena faktafel. Det är förvånande och väldigt olyckligt, när en professor i juridik, slarvar med fakta. Mest påtagligt blir det när vittnet Yvonne ska avhandlas. Då staplas faktafelen på varandra. Att Dahlman sen har Samuelsson som bisittare gör deras analyser till en partisk fars. 

                Möjligen ursäktas Dahlman i sin självpåtagna roll som Engströms advokat. Det är brukligt att försvarsadvokater gör allt i sin makt för att få sin klient frikänd. I någon mening är det väl också så det ska vara i en fungerande rättsstat. Engström hade naturligtvis blivit frikänd av vilken tjugofemöresadvokat som helst, med tanke på avsaknaden av teknisk bevisning. Med eller utan professors titel. Att få Engström frikänd är dock inte det samma som att beakta det faktum att han inte utredes där och då. Själv är jag ju övertygad om att utredningsåtgärder 1986 skulle genererat teknisk bevisning mot Engström, teknisk bevisning som Dahlman och övriga jurister nu efterfrågar efter 36 år av rättsröta. Moment 22.  

                1. Per W,
                  ska din kommentar tolkas som att du är övertygad om – det vill säga helt säker på – att Engström är skyldig, trots att du medger att dagens bevisläge är sådant av ”vilken tjugofemöresadvokat som helst” skulle få honom frikänd?

                  1. Gunnar
                    En väldigt bra fråga. Började att skriva ett riktigt mastodontsvar där jag försökte förklara nyanserna och komplexiteten i att namnge Engström som skäligen misstänkt. Hela den numer raderade textmassan slutade i att Engström inte kan rundas. Det är som bekant ingen juridisk term och inte vad jag brukligen använder mig av för att vara säker i enlighet med rättsstatens principer. Sammanfattningsvis är jag väl i någon mening bara säker på att Engström inte kan rundas. Har sagt det förut och säger det igen: så fort det kommer fram bevis eller kraftfulla indicier på att Engström befann sig på mordplatsen efter skotten är jag benägen att ändra upppfattning. Likaledes gäller den springande mannen på David Bagares Gata. Kan någon bevisa att denna figur, med Engströms signalement och attribut, är någon annan – då ändrar jag uppfattining.
                    Låter väl som att jag inte är speciellt säker och att det inte krävs mycket för att jag ska ändra uppfatting. Samtidigt – ingen har presenterat något sådant bevis/indicium. Jag är inte rigid, det är ingen tävling. När du – eller någon annan – kommer med en enda kraftfull rundingsförklaring ändrar jag mig på studs. Observera att det räcker med en endaste. 15 trekvartspekulationer som staplas på varann ändrar inte min uppfattning. Det är alltså inte mängden spekulationer och tolkningar som gör att Engström kan rundas. 100 punkter blir inte bättre än 1 om den nu är byggd på något rejält som går att verifiera.
                    Jag hoppas innerligen på denna förståelse hur jag tänker och värderar och att detta inte är ett sätt för mig att jävlas med oliktänkande. Tar ytterligare ett exempel. Du Gunnar, påstod för ett x antal månader sedan, att Engström var av uppfattningen att han arbetade tvåskift den 28:e februari. Detta skulle i sin tur innebära att han missuppfattat frågan om sitt middagsätande på kvällskvisten. Detta är din uppfattning och jag håller definitivt inte med. Fast även om du har rätt så blir det så att säga ändå ingen runding. Det blir spekulationer och subjektiva tolkningar. Engström kan, med de uppgifter vi har, ändå varit ute och fått syn på paret Palme. I mitt tycke statuerar detta exempel på ett typiskt ”spekulationsindicium”. Det finns inget värde att subjektivt dissikera materialet på ett sådant sätt. Det bidrar definitivt inte till att runda Engström. Åtminstone jag är ute efter helt andra typer av indicium och rejäla förklaringar. Hade du exempelvis kunnat påvisa, via instämplingsmekanismen, att Engström checkade in 20:12 så hade det alla dagar i veckan dugt som förklaringsmodell till att han inte sett paret Palme på väg till bioföreställningen. Hoppas att du hänger med på vad jag menar och att detta i någon mening kan bidra till ett bättre debattklimat.
                    Slutligen och med tanke på din fråga kring tjugofermöresadvokater. Juridik är inget sanningsserum och deras diskussion beträffande Engströms eventuella skuld klingar inte samstämmigt med det faktum att det gått 36 år. Då är vi tillbaka på ruta ett. Polisen följde inte sin egen ABC vilket i sin tur gjorde att Engström lades ad acta. Frågetecken som med enkelhet kunde rätas ut där och då är fortfarande krokiga. Det tror jag åtminstone vi kan vara överens om! Trevlig helg!

                    1. Per W, här kommer ett rundningsförsök. Enligt TP:s teori så tänkte Se skjuta OP efter filmen men bedömde att det blev alltför farligt och återvände till Skandia.Där stämplade han ut talade och om för Henry om hans mål att åka hem med tunnelbanan från t-centralen kl 23:45.

                      Det var ju SE:s eget beslut att risken var för stor. Om han tänkte på faran varför skulle han ha ändrat sig om risken ?

                    2. Per W;

                      Stig Engström kan ”rundas”. Stig Engström kan mycket väl ha sprungit in i gränden för att leta efter en mördare. I så fall förväxlades detta vittnes signalement med mördarens.

                2. Ja den andre advokaten och författaren har skrivit en bok där CP var mördaren. Mot CP fanns bara Lisbets utpekande som har konstaterats vara felaktigt, inte tillförlitligt. Frågan är om Lisbet ens såg något alls av mördarens utseende/ansikte? Dagen efter i det första förhöret sade hon att inte hade gjort det. Sedan växte ett ansikte och en blick fram som Astrid Holgersson redovisade 1989. http://www.mhskanland.net/page47/page39/page39.html

                  https://svenska.yle.fi/a/7-1376166

                  Personligen håller jag med KP och Melander med flera att SE är skäligen misstänkt och borde blivit anhållen och häktad våren 1986. Vad det hade gett kan man bara spekulera om 36 år senare. Men vi hade med stor sannolikhet kunnat fått ett svar på om han var gm eller ett vittne. Vill även tillägga att bevis finns inte mot någon teori/uppslag.

                3. Tack, Per, för ditt svar.
                  Du skriver i slutet av din kommentar: ”… efter 36 år av rättsröta”. Rättsröta är ett starkt uttryck. Ska det uppfattas som att det enligt dig finns personer som bör bära ansvaret för denna ”rättsröta”? I så fall: har de personerna handlat i egna eller andras intresse eller beror rötan i rättsstaten på ren olycklig okunskap?

                4. Per W.
                  Du er overbevist om at dersom Stig E. hadde blitt nærmere utredet i 1986 skulle dette generert tekniske bevis mot ham. Kan du konkretisere og presisere hvilke tekniske bevis du ser for deg?

            3. https://drive.google.com/file/d/1lCTDnLHp6jHqVJ8hkYSNnwP4x7E_uxp4/view

              Här har vi av allt att döma ännu en person relativt tidigt på mordplatsen som ingen verkar lagt på minnet. Han uppger sig även parkerat vid brottsplatsen. Han uppger att någon vände på mannen. Med tanke på att denna tidigare okända person inte verkar anlänt mordplatsen förrän efter ca 1 minut efter mordet så är uppgiften om vändningen av mannen högintressant. Det går dels ihop med SE:s uppgifter men även med nämnde Bengt P:s uppgifter.

              https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMaTI0UnZqanpzRzQ/view?resourcekey=0-1cr-vnJIqFOkQ-3GWUsOhQ

              1. Hej Simon A,

                Utmärkt att du publicerar detta igen! Jag hade tänkt kommentera saken när du la in uppgiften i ett ”gammalt inlägg” för ca en vecka sedan (ja, eller när det nu var).

                Men helt klart intressant! Själv har jag sedan länge gjort ”case closed” på Engströmshypotesen men andra debattörer som fortfarande finner det mödan värt att kommentera det orimliga i denna hypotes kan säkert ha glädje av detta förhör.

                Allt gott!

                1. Hej Anders Fredric och Madam
                  Ja visst är det fascinerande att det fortfarande kan dyka upp sånt här. För egen del så får jag, för att använda Anders Fredrics ord, instämma i att Engströmhypotesen är”case-closed”. Håller på att gå igenom observationer från mordplatsen. Har kommit en del nysläppt material och mer är på ingående. Skulle ju vara synnerligen lustigt om det dök ett vittne liknande det i föregående inlägg, som mer ingående beskriver en observation av en äldre man med handlovsväska och keps som samtalat med Lisbet på mordplatsen.

                  1. Simon A:

                    Kul, ser fram emot att höra vad du hittar mer!

                    Man vill ju tro att utredarna noga gick igenom allt sådant material inför Engströmutpekandet, just eftersom de sade sig ha gått tillbaka till Sveavägen osv. Men med tanke på vad som hände i den aktuella utredningen kan man nog inte vara så säker på den saken.

                    1. Ännu fler tidigare okända vittnen som anländer mordplatsen tidigt. Förvisso sena uppgifter men det hela styrks av att bägge personerna som förhörs lämnar likalydande uppgifter:

                      https://drive.google.com/file/d/1bgSRTltLIes7ksfsP7-KTLZgfjmwGtJG/view

                      Det finns eventuellt flera intressanta pusselbitar att finna här. Exempelvis att när han först får syn på mannen som ligger på marken så finns det tre personer, plus minus en, som kan ha varit kring den person som låg på marken. Då fanns inga bilar uppställda i närheten av den plats, där mannen låg på gångbanan.

                      När det gäller mitt föregående inlägg, detta förhöret: https://drive.google.com/file/d/141a8g569MU3sycm4rntRknhsxuNua3zu/view

                      Så slår det mig att det skulle kunna röra sig om Alf L som observerats. Nu tog ju Alf L som bekant tillbaka sina uppgifter men tänk om. Hade i alla fall varit önskvärt att personen som lämnat dessa uppgifter åtminstone fått se en bild på Alf L.

              2. Simon A:

                Tack! Fascinerande att det fortfarande kan dyka upp vittnesmål från själva brottsplatsen som inte tidigare varit kända.

                Här har vi alltså ännu en person som är i samma position som Engström, Bengt P, Theodoros A, restaurangsällskapet, Yvonne N och Ahmed Z, med flera: de anländer till platsen strax efter mordet och vistas sedan på platsen en tid, utan att uppmärksammas i något annat vittnesmål (utöver, i några av dessa fall, i polisförhören). Nicola F kan också läggas till sällskapet, liksom ett antal biobesökare och andra förbipasserande som rör sig vid platsen före mordet.

                I det här fallet säger sig mannen dessutom ha stått mycket centralt, bara två meter* från Palmes kropp, i flera minuter. Han bör dessutom ha väckt viss uppmärksamhet redan innan han kom dit: han anlände i bil, gjorde en u-sväng över Sveavägen och parkerade intill brottsplatsen. Trots det förekommer varken han eller hans bil i något annat vittnesmål, till skillnad från de övriga bilar/bilförare som agerar så.

                *) två meter är närmare än den här polismannen: https://cached-images.bonnier.news/gcs/bilder/epi-30-dn/UploadedImages/2020/2/27/d08a4a5f-309e-45fc-8082-e21c0e0282ce/bigOriginal.jpg

              3. Tittade in på Palmemordsarkivet, där det nu ligger en mängd nya vittnesmål av varierande kvalitet. Det här stack ut, som kuriosa åtminstone: https://drive.google.com/file/d/1KHZfG9BoHmZ9lVbZ4O8lqXIDqP57x_1v/view

                Det är en man som kommer i kontakt med polisen sent och säger sig ha virrat runt på David Bagares gata, så man ska nog ta det hela med en mycket stor nypa salt. Det som väckte mitt intresse var dock att om man pusslar lite med de söndercensurerade raderna så tycker jag mig kunna utläsa att han talar om en man i (sannolikt) blå jacka som gick under rumpan och som bar en på något vis märklig mössa. Den typen av klädsel har vi ju stött på förr i olika Grandvittnesmål.

                Som sagt, svagt vittnesmål givet tillkomsthistorien och dessutom svårläst även i de mest banala delarna på grund av överdriven maskning. Men lite intressant ändå!

              4. Simon.
                Detta var intressant, och uppgiften om vändningen är högintressant. Här redogör med största sannolikhet han för vändningen till ryggläge, och det går mycket bra ihop med Bengt P och Stigs uppgifter att den vändningen skedde sent.
                Jag har är tveksam till slutsatsen som bygger på att Anna H gjort den sista och enda vändningen nästan direkt hon kom till platsen.
                Denna sena vändning till ryggläge kan ha föregåtts av en vändning till framstupa sidoläge från en position som är oklar, men sannolikt inte från direkt ryggläge.

                För övrigt står ju den ljusa ”Saaben” parkerad på samma plats som Sigge Cedergren uppger att den vita Volvon stod parkerad. Bakom en container på östra sidan i backen upp. Skulle inte förvåna mig om Sigge stod där uppe på Apelbergsgatan och väntade på att köra vidare norrut mot enkelriktat.
                Sigge uppger ju också att en mörkare bil passerade och körde Apelbergsgatan ner mot Sveavägen om jag minns rätt.
                Den vita Volvon är ju tidigare förklarad, med att det var en dam som skulle parkera om. Den uppgiften stämmer i så fall inte.

      2. Jörgen G

        —– ”Mötesscenariot är egentligen bara en hypotes bland andra där det finns vissa omständigheter som pekar i en viss riktning.
        Mötesscenariot är enligt mitt sätt att se det bara ett skelett som det går att bygga vidare på”

        Vad är det för omständigheter och vad är det som går att bygga vidare på?

        – Menar du att Anders D:s att Palme sköts framifrån i magen stämmer?
        – Menar du att Anders B såg GM gå flera meter i sällskap med paret Palme innan han sköt och att CA och IM (1 mars) båda såg fel att GM i stället kom i kapp?
        – Att vittneskedjan som såg GM följa efter Palme – NF, Vagnhäradskvinnan, IM (1 mars), CA och AB inklusive Lisbeth Palme – ALLA är korrupta?

        Med andra ord helt substanslöst. Det finns inga omständigheter och inget att bygga vidare på. Syftet med ditt inlägg är enbart att förminska SE-spåret med fejk-uppgifter. Precis som Gunnar har gjort när han jämställt SE-spåret med substanslösa hypoteser.
        Det bara skadar bloggens trovärdighet och är ett avundsjukt förakt mot de som funnit SE.

        1. Mikael A,
          du förbättrar din egen trovärdighet om du håller dig till sak och inte använder dig av termer som ”avundsjukt förakt” för att karakterisera drivkrafterna hos personer som helt enkelt råkar ha en annan uppfattning än du.

        2. ”Det bara skadar bloggens trovärdighet och är ett avundsjukt förakt mot de som funnit SE.”

          Det här börjar ju gå fullständigt överstyr.
          ”Funnit SE”. Har du börjat tillbe honom som en gud?

        3. Mikael A.
          Jag vet inte hur du definierar ”substans” och jag behöver väl knappast säga att jag tycker att Engströmhypotesen saknar allt i den vägen.
          Och om jag ska vara riktigt uppriktig, så är dina påbyggnadshypoteser om taxiresor till Häggvik, vapenöveelämnanden på Luntmakargatan, bakdörrar, och språngmarscher via Regeringsgatan och Jutas Backe, ambulansobservationer från Kammakargatan – tillbaka till Skandia osv extremt kreativ utfyllnad av ett redan havererad hypotes.
          Enligt mitt tycke är det så, men jag låter dig gärna hållas, för ett visst underhållningsvärde tycker jag faktiskt att det har som fiktion.
          Med detta sagt förstår du kanske att jag ser ett mötesscenario som en mer plausibel hypotes, men även den behöver lite kött på benen om den ska nå upp över trädtopparna. Och det är väl just detta som Lena Andersson tagit sig friheten att göra.
          Minerad mark, verkligen.

          Jag har aldrig sagt att jag tror att det var så det gick till.
          Men det finns en del tecken som tyder på att det kan vara så att Palme gick i en fälla, och det är ju i så fall inte första gången sådant händer.
          Alla dessa omständigheter har Gunnar Wall redogjort för, så jag behöver knappast gå in i de detaljerna.

          Men vem/vilka som i så fall lurade dit honom tänker jag förstås inte spekulera om.

          1. Jörgen G

            —— ”Men DET FINNS EN DEL TECKEN SOM TYDER PÅ att det kan vara så att Palme gick i en fälla, och det är ju i så fall inte första gången sådant händer. Alla dessa omständigheter har Gunnar Wall redogjort för”

            Du fortsätter alltså att inte svara på frågorna:

            – Menar du att Anders D:s att Palme sköts framifrån i magen stämmer?
            – Menar du att Anders B såg GM gå flera meter i sällskap med paret Palme innan han sköt och att CA och IM (1 mars) båda såg fel att GM i stället kom i kapp?
            – Att vittneskedjan som såg GM följa efter Palme – NF, Vagnhäradskvinnan, IM (1 mars), CA och AB inklusive Lisbeth Palme – ALLA är korrupta?

            I stället försöker du avleda vidare med ”DET FINNS EN DEL TECKEN SOM TYDER PÅ” utan att förklara vad det är och hänvisar till Gunnar………

            1. Mikael A
              Innan du avkräver mig svar är det kanske bättre att du tittar på vad jag tidigare skrivit.
              Jag har i flera inlägg problematiserat mötesscenariot genom att presentera alternativa förklaringar. Det gäller inte minst Anders D, och om han möjligen sett något annat? Cecilia A:s vittnesmål har jag också diskuterat, och påpekat svagheterna i då jag ställt hennes väldigt sena utsaga mot den betydligt tidigare och enligt min mening mer distinkta utsagan från Åke L som var föraren av bilen. Men hennes vittnesmål går tydligen att använda för att bevisa både ett möte och ett icke möte? Jag anser att det är för svagt för både det ena och det andra. Tidsskillnaden i promenad mellan Nicola F och makarna Palme är inte heller given eftersom det går att diskutera Nicola F:s positioner vid och efter mötet. Den diskussionen förde jag bara för några dagar sedan.
              Man får vrida och vända på det helt enkelt, och sedan får man utvärdera vad som är mest sannolikt.
              Väntade gm eller gick han bakom?
              Det är också en frågeställning som jag alldeles nyligen diskuterat.
              Vi vet inte ens det, och även där får var och en försöka hitta sina egna svar – vilket alltså du har gjort. Bra!

              Men dina frågor orkar jag nog inte besvara just i detta inlägg, och det beror mest på att jag inte begriper varför du ställer dem just till mig.

              ”Vagnhäradskvinnans” vittnesmål och huruvida något vittne upplevt att Palme sköts framifrån är inte helt centrala tycker jag. Ett fysiskt möte behöver inte ha ägt rum för att det ändå skulle kunna röra sig om någon typ av mötesscenario. Det kan vara ett planerat möte, eller ett möte som en falsk förevändning för Palme att gå dit, eller någon annanstans…

              Kanske skulle även du gå i gång om någon snickrade ihop en teori om ett möte med Engström i trakten av annonspelaren? Eller varför inte sätta igång med det projektet på egen hand?

              1. Jörgen G
                Jag förstår att det kan vara en besvikelse, men det finns ingen tillstymmelse till minsta möte. En trovärdig vittneskedja säger att GM följde efter paret Palme från ”norra reklampelaren” till skotten. Efter NF:s iakttagelse såg ”Vagnhäradskvinnan” de tre 15 – 20 meter norr om Tunnelgatan. Därefter, ytterligare 10 – 15 meter söderut, såg Cecilia A och Inge M (1 mars) hur makarna Palme efter ”södra reklampelaren” sneddade in mot Dekorimas skyltfönster tätt följd av GM som sedan gick i fatt dem och sköt.
                ”Mötesscenariot” uppkom av att Anders D uppfattade felaktigt att Palme sköts i magen vilket kablades ut i världen på natten i form av bland annat en klassisk teckning. Anders trodde att GM och paret Palme stod vända mot varandra som ett sällskap när senare fakta visade att det var precis tvärtom.
                Anders kan också ha hört ambulansföraren Christer Eriksson säga att Palme sköts framifrån då CE enbart såg utgångshålet i bröstkorgen. Det kan i så fall ha påverkat Anders minnesbild.
                Lena Anderssons anklagelser av Lisbeth Palme är då helt grundlösa och därmed groteska.
                Har lite svårt att förstå Jörgen att du som är MOP-insatt har fastnat för ett långsökt och icke trovärdigt mötesscenario. Det finns så många andra MOP-oklarheter att gräva i.

                1. Mikael A.
                  Ja att någon gått bakom makarna Palme är ju utan tvekan en sann uppgift, eftersom Nicola F på ett trovärdig sätt beskriver den mannen, men interiör utseende tyvärr.
                  Vi vet inte om det var Anders B, gärningsmannen eller någon annan person som blev så skräckslagen att han flydde. En mindre tillförlitlig uppgift om en förföljande man är Kerstin N som gjorde en vag iakttagelse från sin lägenhet vid korsningen Sveavägen/Adolf Fredriks kyrkogata, så visst finns det tecken på att någon gått strax bakom.
                  När det gäller Cecilia A, är jag mer tveksam, eftersom Åke L, menar att mordet skedde då de kom rullande mot korsningen. Om det stämmer innebär det med all säkerhet att Cecilia misstagit sig, eftersom den iakttagelsen om det sneddande paret bör ha ägt rum 15-30 sekunder innan de stannat bilen, och det innebär att de befann sig söder om Kungsgatan vid det tillfället.
                  Vem som har rätt och vem som har fel är som så ofta en bedömningsfråga.
                  Tror inte att intervjun med Anders D i Aftonbladet den 1/3, där han säger att Palme sköts i bröstet är speciellt avgörande för mötesscenariot, det är ju uppenbarligen fel, och om Palme stått med ryggen mot Dekorima, så skulle ju kulorna ha krossat skyltfönstret och hittats inne i butiken.
                  Det intressant är ändå att han såg en grupp människor stå och samtala, vilket betyder att om två av dessa var makarna Palme, pekar hans uppgifter på ett faktiskt möte.
                  Jag är långt ifrån övertygad om att något möte ägt rum, men jag ser det som en möjlighet, och det är kanske lite märkligt att de korsade Sveavägen och bytte till den östra sidan. Kanske kände de sig obekväma pga den efterföljande mannen, som då förstås inte kunnat vara Engström, eftersom han i det ögonblicket stod i receptionsdisken och pratade skidsemester med väktarna.
                  Det är många pusselbitar som fattas för att få in Engström i ett trovärdigt scenario.
                  Och jag medger att det fattas en del i bevisväg för ett mötesscenario, men det går inte att avfärda.
                  Jag har definitivt inte fastnat för mötesscenariot, utan håller det öppet, och Lena Andersson har jag aldrig träffat – jag har inte ens läst klart hennes bok, så du klistrar nog på mig en hel del åsikter som jag inte har.

                  1. Jörgen G

                    Hela vittneskedjan korrupt, OP sköts framifrån och Lisbeth Palme undanhöll sanningen. Halleluja!

                    1. Mikael A,
                      en meningsfull polemik förutsätter att den som debatterar åtminstone försöker ta till sig vad meningsmotståndaren faktiskt säger och svarar på det. Ditt sätt att debattera fjärmar sig ibland rätt långt från det och det här menar jag är ett bra exempel. Jörgen kan naturligtvis svara för sig själv. Men som moderator reagerar jag över när du skapar en skendiskussion. Jörgen har inte varit i närheten att påstå att hela vittneskedjan skulle vara korrupt, tvärtom har ju Jörgens kommentarer handlat om att försöka tolka händelseförloppet utifrån olika vittnesmål med stor respekt för vittnenas utsagor. Inte heller har han påstått att Palme sköts framifrån. Tvärtom avfärdar han ett sådant påstående, om än kortfattat eftersom det för de allra flesta framstår som klart att Palme sköts i ryggen.

                      Och därför är min fråga till dig, Mikael A: varför skriver du som du gör? Har du svårigheter att förstå vad Jörgen skriver? Eller vill du bara provocera? Och i så fall, vad tror du debatten vinner på det?

                    2. Jag har försökt att undvika att hamna i en längre diskussion med Mikael, eftersom jag haft på känn att det hela inte leder till något vettigt i slutändan.
                      Mikael verkar inte förstå vad jag skriver, utan i stället verkar han tro att jag menar raka motsatsen. Det är ett hopplöst utgångsläge för en meningsfull diskussion.
                      Om han misstolkar mig medvetet är det nästan värre.

                  2. Jörgen G
                    Baserat på dina resonemang verkar det som att du är genuint intresserad av fallet och är även kritisk till flera delar kring ”mötesteorin”. Det är en bra inställning.
                    Det finns belägg för att vittne AD ändrar sig alldeles för orimligt under mordnatten och jag har teorier om varför i min utredning. Kom ihåg att vittnet AD har för journalisten Erik A (som tas upp i samtal med Hans Ö) förklarat hur han känner sig dåligt behandlad av polisen och i Aftonbladet (21/1-2013) står fortfarande vittnet AD bakom beskrivningen av mötet som han sa i det första förhöret. ”Det var färskt då och jag står för det”.
                    Jag menar dock med mina belägg att han utgick ifrån att det var mördaren (samma person) efter att han tittat bort för att se trafikljuset slå om till grönt, fast det vid mordplatsen var en ”Dekorima-man” som tog vid i samband med att paret promenerade några meter till.
                    Du får gärna läsa om fler belägg jag grävt fram i min aktuella version av min egen utredning och ställa fler frågor om det: https://drive.google.com/file/d/16nfC5v7kzXDk6t5MOr58za7Qy8rArNLi/view
                    Mitt tips är dock tydligt: Lägg mindre energi på ”vittnet SE-som-GM-gänget” och mer energi på att gräva i materialet. Jag gjorde samma misstag för ett drygt halvår sedan och lärde mig den hårda vägen.
                    Lycka till!

                    1. Postum Humanitas.
                      Tack jag ska läsa igenom, och återkommer kanske med kommentarer så småningom.
                      Det tar en del tid i anspråk som jag känner att jag inte har just nu.

                  3. Jörgen
                    Jag tänker så här. I stället för att krångla till det och bryta ner enskilda vittensmål i beståndsdelar, så kanske är det är mer givande för diskussionen att höja blicken. Du vet – precis som jag – att vittnesuppgifterna beträffande samtal är motstridiga. I mitt tycke har vi där nått världens ände och det leder bara till ett ändlöst ältande och polemik.
                    För mig är det viktigt att reda ut begreppen. Möte innebär för mig något förbestämt. Samtala kan jag göra spontant – utan att för den del planerat detta i förväg. Mig veterligen finns det inga som helst uppgifter att det skett ett förutbestämt möte. Det finns någon knapphändig uppgift att vittnen uppfattat situationen som ett samtal mellan tre personer. Observera alltså att ingen kan återge detta samtal, ingen har hört något tvåpartssamtal. Är vi överens om ovanstående? Eller kan du, via källor, påvisa att det skett ett förutbestämt möte?
                    Det största problemet för mig beträffande hypotesen om ett möte är vad detta tar vägen. Det vill säga, man konstaterar något som faktiskt inte skett och sedan börjar konspirationståget skena. Det är därför jag envisas med att höja blicken och gå tillbaka till materialet – oavsett då om enstaka uppgifter uppfattat att sällskapet har ett samtal. Finns det inte belägg för ett möte finns faran att man konstruerar och fabriserar det som står i materialet. Exempelvis då att ett uppfattat samtal förvandlas till ett förutbestämt möte. Skulle det, mot all förmodan, tillkomma källor på att paret Palme, tillsammans eller var och en för sig, bokat ett möte – först då kan vi värdera fragmenten om uppfattat samtal. Eller de 43 sekunderna. Eller Inge M:s ”Dekorimaman”. Så som läget är nu: lönlöst att ens spekulera i tankarna om ett förutbestämt möte. Det föder bara konspirationsteorier.

                    1. Per.

                      Jag vill först och främst understryka att jag långt ifrån är någon talesman för möteshypotesen, vilket åtminstone Mikael A tycks tro. Jag vet inte om jag uttrycker mig på ett sätt som är lätt att missförstå ibland?
                      Jag konstaterar bara att det finns vissa inslag i materialet som kan peka i den riktningen, och Anders D är ju allra tydligast, men samtidigt finns vittnesmål som talar emot, Lisbeth själv är ju det absolut tyngsta i det sammanhanget, men att hon inte berättat hela sanningen är ju sas inbyggt i hypotesen.

                      Det tillkommer dessutom nya uppgifter från vittnen vartefter, som är betydligt mindre trovärdiga pga att det gått så många år sedan händelsen, och att de inte berättats på det sättet tidigare.
                      Jag tänker kanske främst på Anna H som i det senaste förhöret 2018 02 26 menade att det var tre personer som stod i en grupp innan Olof Palme föll ihop. En så pass sent tillkommen uppgift är egentligen inte värd mycket, och jag klassar in den i samma kategori som andra sent tillkomna uppgiftslämnare som pekar ut Engström vid Grand, eller att det var hans ryggtavla som svepte förbi barackerna på Tunnelgatan.

                      Detta med tre stående personer
                      är också vad Jan-Åke S säger i sina tidiga förhör, men han har ju inte heller gjort någon iakttagelse av dem innan det första skottet, så han kan ju omöjligt veta hur länge de stått där.

                      ”När S tittar upp ser
                      han tre personer stå på trottoaren i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan. Samtidigt går ett skott till av och mannen som står i mitten av de tre personerna sjunker ihop”

                      Vittnet Christina V
                      ”Hon gick på trottoaren mitt emot den plats som är brottsplatsen.
                      Hon hade sett 3 personer som hade stått tillsammans”.

                      Mycket tveksamt, men ändå inte helt lätt att avfärda.

                      Kan vara så att Palme stannat till av någon anledning mycket kort innan skottet, eller också har dessa vittnen mycket vaga minnesbilder av vad som föregick skotten. Det är enligt mig det mest troliga.
                      Ett stopp motsägs av Inge M och Anders B som menar att Palme var i rörelse framåt i skottögonblicket, även om Inge menar att mannen gick i kapp, och Anders menar att de gick i bredd som ett sällskap.

                      När det gäller Anders D, så har jag tänkt tanken att han sett en grupp som inte alls hade någonting med mordet att göra, och att han senare dragit slutsatsen att det måste vara samma människor.
                      Det hänger mycket på hur lång tid Anders tittat bort, och koncentrerat sig på det han prioriterade högst i den stunden. Nämligen ljussignalen.
                      Hur mycket hade gatubilden hunnit förändras under tiden mellan den första och den andra iakttagelsen?
                      Om han till klädsel och utseende kunde identifiera personerna i den första iakttagelsen som samma personer i den andra iakttagelsen; alltså i skottögonblicket hade det gett betydligt mera tyngd åt hans berättelse. Jag tänker mig att han sett tre figurer på trottoaren alldeles i närheten, och att mannen med Ulster och Sherlock Holmes mössa kan vara en minnesbild från båda iakttagelserna, men kanske bara den första, eller mer troligt enbart den andra.
                      Om hans minnesbild av mördarens klädsel av någon anledning är felaktig, så faller ju också ett ganska tungt vittne till stöd för Engströmhypotesen.
                      Man kan ju inte avfärda en uppgift från Anders D, som rent falsk, och samtidigt använda honom som ett huvudvittne avseende att mördaren såg ut ungefär som Engström.
                      Det blir lite för mycket cherrypicking för min smak.
                      Det är svårt att bortse från att alla vittnesmål har sina egna inbyggda problem och motsägelser.
                      Därmed håller jag med dig om att man ska vara mycket försiktig med att dra allt för långtgående slutsatser om någonting

                    2. Per,

                      Jag noterar en liten glidning hos dig i mer nyanserad riktning när du skriver att ”Det finns någon knapphändig uppgift att vittnen uppfattat situationen som ett samtal mellan tre personer”. Kort senare är du tillbaka i gamla välkända hjulspår när du självsäkert sätter yxan i stubben: ”… man konstaterar något som faktiskt inte skett och sedan börjar konspirationståget skena.”

                      Vad är det som är så underligt med att bygga hypoteser utifrån givna vittnesberättelser när vi har så otroligt lite fastslagen fakta till hands, i synnerhet om man, som jag tycker att både Jörgen och Gunnar gör, är noga med att visa att man just resonerar? Det är inte detsamma som att låta ”konspirstionståget skena”.

                      Vad är skillnaden mot hur du själv och många andra behandlar uppgifterna om Stig Engström, det vill säga att utgå från en uppgift för att sedan låta ”ensam-galning-tåget” skena?

                      Uppgiften att Stig hade en vapensamlande granne blir till att Stig hade en laddad revolver i fickan när han steg ut på Sveavägen på kvällen den 28 februari 1986. Uppgiften att Stig gick ut och käkade på kvällen blir till att han har passerat Grand och sett makarna Palme där och bestämt sig för att skjuta honom. Uppgiften att Stig hade varit medlem i Moderata samlingspartiet och umgicks med personer som röstade på Moderaterna blir till att Stig var Palmehatare. Uppgiften att mannen som Yvonne M såg springande uppe på åsen fipplade med en mindre väska blir till att det var Stig Engström som fipplade med sin handledsväska och att han därför måste ha mördat Palme efter att ha passerat Grand när han varit ute och käkat tidigare på kvällen och där sett makarna Palme och bestämt sig för att skjuta honom med en revolver från sin vapensamlande granne eftersom han umgicks med moderator och därför hatade Olof Palme.

                      Vad är det om inte ett vilt skenande ”ensam-galning-tåg”?

                    3. Naturligtvis är det ett tänkbart scenario att gärningsmannen hejdat och tilltalat Olof och Lisbet under deras promenad och att en kort ordväxling ägde rum utan att det rörde sig om ett förbokat möte. Efter denna korta ordväxling söder om reklampelaren som observerats av Anders D följer gärningsmannen efter paret Palme några meter fram till Dekorimahörnet där han avlossar skotten. Hade Lisbet sagt från första början att det var så mordet gick till hade nog aldrig några spekulationer om ett förbokat möte uppstått.

                      Problemet är bara att Lisbet i alla offentliga förhör konsekvent förnekar att Olof och hon hade någon kontakt med gärningsmannen innan skotten. Lisbet säger att hon inte märkte gärningsmannens närvaro innan skotten avlossades.

                      Det faktum att Lisbets version av vad som hände inte stämmer med andra vittnens är problemet. Om hon och Olof av en ren slump valt att promenera hem från bion längs östra trottoaren på Sveavägen och en för henne och Olof icke känd man hade hejdat och tilltalat dem och en kort ordväxling uppstått och mannen därpå hade följt efter makarna fram till Dekorimahörnet och avlossat skotten så är den intrikata frågan varför Lisbet inte kan säga till polisen att det var så mordet gick till.

                      Frågan måste då ställas om det verkligen rörde sig om ett spontant möte som gärningsmannen tog initiativ till eller om det var någon annan typ av möte som var av känslig natur och som därför inte fick nämnas i några offentliga förhörsprotokoll.

                2. Du upprepar samma stolligheter i all evighet Mikael A

                  Nej det finns INTE någon kedja av vittnen som stöder att gärningsmannen följde efter paret Palme från norra reklampelaren. Ska Lisbet ingå i den kedjan så anklagar du henne för att ha undanhållit sanningen eftersom hon uppgett att hon INTE märkte att gärningsmannen följde efter henne och Olof innan skotten. Allt som finns är en man som inte behöver vara gärningsmannen som går en bit bakom paret Palme när de möter Nicola F på väg norrut. Denna förföljande man har dessutom inte Engströms signalement. Då måste Engström hastigt ha bytt ut sin rock mot en blå täckjacka efter samtalet med väktarna

                  Mötesscenariot har INTE uppstått av att Anders D fått för sig att Palme sköts framifrån. Anders D observerade ett möte söder om reklampelaren INNAN skotten avlossades. Han har berättat om det i en radiointervju bara ett par timmar efter skotten att han observerade ett möte på trottoaren medan han väntade på grönt ljus. I den intervjun säger Anders D ingenting om att han såg Olof bli skjuten framifrån. Skottlossningen inträffar först en kort stund EFTER att Anders observerade ett möte på trottoaren. Mötet och själva skottlossningen är alltså TVÅ separata händelser som Anders D redogör för. Först såg Anders ett möte och det kunde han se tydligt eftersom han vände blicken mot östra trottoaren medan han väntade på grönt ljus. Därefter en kort stund senare hörde han första skottet och tittade på nytt åt vänster och hör andra skottet och ser Olof falla omkull

                  Du Mikael A förvränger grovt Anders D vittnesmål och lägger ord i munnen på honom som han aldrig har yttrat. Han talar om att han först observerade ett möte och först en kort stund senare uppfattar skotten och ser Olof falla till marken. Han har alltså INTE uppgett att han såg Olof stå vänd emot gärningsmannen och bli nedskjuten framifrån. Som du är inne på så härrör uppgiften om att skottet avlossades framifrån och träffade i bröstet med hög sannolikhet från ambulansvårdarna. Den uppgiften har ingenting att göra med Anders D observation av ett möte

            2. – Anders D har aldrig uppgett att Palme sköts framifrån
              – Anders B såg gärningsmannen gå flera meter i sällskap med Palme innan han sköt och CA och IM har inte uppgett att gärningsmannen kom ikapp Palme även om de var sämre placerade än AB
              – Någon vittneskedja som sett gärningsmannen följa efter paret Palme existerar inte. Hade Lisbet sett att gärningsmannen följde efter måste hon vara korrupt eftersom hon påstår att hon inte märkte något av gärningsmannen innan skotten föll

        4. Ange källa på att Anders D har uppgett att OP sköts framifrån tack
          Kända fakta är att han observerade ett möte mellan paret Palme och gärningsmannen på trottoaren söder om annonspelaren medan han väntade på grönt ljus

          Anders B har uppgett att han såg GM gå flera meter i sällskap med paret Palme innan han avlossade skotten. Anders B var ett mycket bättre placerat vittne än CA och IM och kunde observera vad som verkligen hände på bara några meters håll. Inget vittne säger att gärningsmannen följde efter och kom ikapp makarna Palme. IM säger snarare att GM stod stilla vid skyltfönstret och klev fram och upp bakom makarna Palme. Någon kedja av vittnen som sett gärningsmannen följa efter makarna Palme fram till Dekorimahörnet existerar inte. Lisbet uppfattade enligt egen utsago inte gärningsmannens närvaro innan skotten avlossades.

          Syftet med våra inlägg är att bringa klarhet i vad som hände. Syftet med dina inlägg är bara att peka på allt som talar för Engström som gärningsman och du drar dig inte för att förvränga fakta för att uppnå det. Du kommer med fejk-uppgifter utan källhänvisning.

          Bloggen har fortsatt hög trovärdighet inte tack vare utan trots dina inlägg Mikael A som avviker negativt i fråga om saklighet och faktakontroll från andra inlägg. Ingen känner något avundsjukt förakt för er som anser er ha funnit den enda tänkbara gärningsmannen. Det finns inget att avundas er för då ni inte alls har funnit lösningen på mordgåtan. Ni upprepar bara samma stolligheter i all evighet

          1. Jonas J

            Exempel 1 mars:

            – ”Sköts i magen av okänd man” (SVD)
            – ”Han höjde den [revolvern] mot Olof Palmes bröst” (AB)

            Dessutom då en klassisk teckning där GM skjuter OP framifrån.

            Källa: Anders D 28 februari

            1. Tidiga tidningsrubriker och en teckning är inga källor på att Anders D har sagt att Olof sköts framifrån. Du har ingen källa på att något enda vittne har påstått det. Medias rapportering var full av felaktiga uppgifter i början.

              1. Jonas J
                Du menar alltså att journalisterna på mordplatsen som intervjuade Anders D, exempelvis från SVD och AB, har missförstått honom och att det är de som ligger bakom ”Mötesscenariot” och inte Anders D.
                Det är väl fullt möjligt att det kan vara så.
                Tidigt blev det dock klart att Palme hade skjutits bakifrån i ryggen så frågan om vem som påstått att OP sköts framifrån rann ut i sanden.

                1. Nej det menar jag inte. Anders D har såvitt jag vet aldrig sagt att Palme sköts framifrån. Uppgiften om ett skott i bröstet framifrån kommer sannolikt inte från Anders D utan troligen var det en slutsats som drogs av ambulanssjukvårdarna med tanke på skadebilden att offret träffats mitt i bröstet av ett skott framifrån.

                  Anders D observation av att gärningsmannen och paret Palme stod vända mot varandra på trottoaren och såg ut att samtala förminskas inte av att Anders D inte såg hur Olof stod i förhållande till gärningsmannen när skotten avlossades för då hade han just fått grönt ljus och vänt blicken framåt och börjat köra. När han efter att ha hört första skottet tittar åt vänster igen ser han att Olof faller och hör andra skottet men kan inte avgöra om Olof skjutits framifrån eller bakifrån. Han kan i och för sig ha fått för sig att Olof blev skjuten framifrån med tanke på att han nyss sett Olof stå vänd emot gärningsmannen men det är troligare att uppgiften om ett skott i bröstet avlossat framifrån kommer från ambulansen som på väg till Sabbatsberg förvarnar personalen på akuten över radion att de är på väg in med en skottskadad man. Ambulansvårdarna säger då att skadan har tagit i bröstet. Det räcker för att tidningarnas journalister ska dra slutsatsen att skottet avlossades framifrån och träffade i bröstet

    6. Löste palmemordet?! Du är inte lite fräck du. Det var nog bara Filter, hästjournalisten och Peterson/Melander som tyckte att de gjorde det isåfall. Och du själv också då förstås. Filter fick sälja fler lösnummer, hästjournalisten fick sina 15 minuter av egen fame och Peterson/Melander fick äntligen lov att lägga ner hela utredningen. En winwin-situation uppenbarligen där endast sanningen gick förlorad.

      1. Vore kul att slippa den trista ton du har i dina kommentarer. Det har varit en av fördelarna med den här bloggen, att diskussionen har varit respektfull.

        1. Syftar du på mig eller Per W? Om du menar mig är det säkert en liten hämnd för att du fick på nöten av mig i något annat inlägg nyligen och du förlorade. Väx upp. Ta förlusten som en riktig man. Och sabba inte tråden.

          1. Nu tycker jag det är dags att påminna om att det här är en blogg där vi diskuterar sakfrågor, inte spekulerar om andra debattörers drivkrafter.

          2. Det är precis det här jag menar. Vad är det för jävla tjafsande? Håll dig till sakfrågan istället för att rikta personliga påhopp mot folk.

  18. Koryféerna är en mycket läsvärd bok, inte minst om man är intresserad av Palmemordet, dess utredning, Granskningskommissionerna och vidare diskussioner. Jag sträckläste boken och kommer nog läsa om den inom kort. Särskilt intressanta är de filosofiska/ideologiska aspekterna i min mening. Det är så mycket som är okänt för allmänheten v. g. Palmemordet. Det märkligaste är nog att SÄPO/Säk kan ha eldat upp hela sin Palmeakt ”av misstag”: https://www.dn.se/debatt/sapo-kan-ha-eldat-upp-olof-palmes-personakt/ enligt dem själva… De visste/vet nog mest om Palme av alla svenska myndigheter och samlat flest dokument.

    Boken är både underhållande och modigt skriven. En stor förtjänst är att den ger tänkbara förklaringar till Holmérs och Ebbes agerande samt motivation. Macchiavellis Republiken diskuteras också, tionde kapitlet om jag vill minnas. I första kapitlet av just den boken diskuteras Roms styrelsesätt historiskt. Tydligen har det varit en blandning av monarki, aristokrati och demokrati vars grupperingar kontrollerat varandra. De flesta länder kan nog ses som blandningar än i dag, något även du Gunnar tagit upp i första delen av Huvudet på en påle. Socialdemokratiska partiet och politiker i allmänhet fungerar som en mellanhand för aristokratin (ägarrna av mark, industri och finansiella medel) och folket. Säkerhetstjänsterna ser till att inte allt ser dagens ljus. Massmedia hejar på. Kanske leder det till stabilitet och välstånd men priset är hyckleri. Sanningen om Palmemordet tycks vara en statshemlighet. Tack Gunnar och Lena att ni bidrar med efterforskningar och idéer för de envist nyfikna! 🙂

    1. Om nu SÄPO har eldat upp Palmes personakt (låt vara av misstag) tänker jag att enda anledningen att göra det måtte väl vara om akten innehöll information som hade varit till nackdel för SÄPO. Elda upp dokument förresten? Det låter som en stenåldersmässig metod. Finns det en kamin på SÄPO?

      1. Ellroy:

        Papper brinner ju bra och är därefter inte möjliga att pussla ihop igen, så varför inte. Jag har svårt att komma på en enklare och pålitligare metod!

        Vad gäller Palmes personakt måste man väl förmoda att det rör sig om att Säpo antingen vill dölja någon form av hemlig, extra superduperhög sekretessnivå eller att den har förstörts/gömt illegalt av någon person eller krets på Säpo för att dölja information som anses känslig. Detta behöver naturligtvis inte vara mordrelaterat, det finns säkert mycket annat som vore känsligt kring statsministerämbetet, Palme själv eller hur han har hanterats av Säpo.

        Att man slumpvis skulle ha tappat bort en så viktig personakt eller råkat gallra den som ett rent rutinärende tycker jag låter fullkomligt befängt. Inte minst för att varenda svensk, och definitivt varenda Säpoanställd, visste mycket väl att den var relevant för en då fortfarande öppen och aktiv utredning om mordet på landets statsminister.

      2. Att skicka dokument till bränning är alltjämt det vanligaste sättet att destruera sekretessbelagt material i pappersform på diverse svenska myndigheter.
        Att Olof Palmes personakt inte skulle finnas bevarad på till exempel mikrofilm, har jag väldigt svårt att föreställa mig. Någonstans bör akten finnas, men man ska självklart inte räkna med att den fortfarande finns registrerad om den nu officiellt är destruerad. Så har det av tradition varit hos Säpo.
        Dessutom torde det finnas liknande uppgifter på den militära sidan, även om informationen där kanske inte är samlad på samma sätt.
        Den tidigare chefen för Säpos kontraspionage, Olof Frånstedt, berättar i denna intervju att han själv var försiktig med att registrera känsliga uppgifter i Olof Palmes personakt. Detta eftersom han visste att det fanns en svår förrädare inom Säpo som skvallrade direkt till Palme:
        https://youtu.be/uK4PV3ERJ6w?t=110

        1. Mikael B

          Jag tycker detta väcker obehagliga frågor.

          Om SÄPO misstänkte OP för att gå främmande makts ärenden måste detta ha skapat stor oro både hos SÄPO och den militära underrättelsetjänsten, ifall misstanken var befogad
          Då skulle man kunna spekulera om någon från SÄPO överskred sina befogenheter och tog ett eget beslut för att skydda fosterlandet.

          Man kan ju också fråga sig varför SÄPO ville undanhålla information till statsministern

          1. Kalle,
            Möjligheten finns också att ledande analytiker inom svensk underrättelse- och säkerhetstjänst inte delade CIA:s bedömning. Det vore i så fall inte första gången.

            1. Kalle och Mikael B:

              Lite av ett sidospår, men Frånstedt säger i intervjun att den som delgav honom misstankarna mot Palme var James Jesus Angleton, dåvarande chef för CIA:s kontraspionage. Det var en riktig höjdare, men han har inget fläckfritt rykte.

              Angleton var extremt inflytelserik inom CIA och ledde kontraspionaget i tjugo år men blev med åren allt mer paranoid och extrem. Han utvecklade en mängd märkliga idéer och började anklaga folk till höger och vänster för att gå Sovjetunionens ärenden – inte bara Palme utan också andra ledande västpolitiker, underrättelsechefer och kollegor inom CIA. Det gick så långt att vissa till sist började misstänka honom själv för att agera på sovjetiskt uppdrag. Den stora irritationen över Angletons uppträdande bidrog till att han petades från tjänsten 1974, i samband med att illegal CIA-aktivitet avslöjades av medierna.

              Det går att läsa mer exempelvis här: https://theintercept.com/2018/01/01/the-complex-legacy-of-cia-counterintelligence-chief-james-angleton/

              Om jag har förstått saken rätt så fick Frånstedt sin information från Angleton någon gång i början av sjuttiotalet, så vid det laget bör dennes rättshaveritendenser ha varit i full blom. Men Frånstedt själv verkar ju ha tagit saken på allvar.

              1. Jag tar upp Angleton i ett kapitel i min bok Historiens största spioner.

                Han var verkligen en märklig figur, vilket inte minst visar sig i hans förhållningssätt till de två sovjetiska avhoppade KGB-männen Golitsyn och Nosenko. Angleton svalde helt Golitsyns märkliga historier, vilka bland annat gick ut på att konflikten mellan Chrustjev och den jugoslaviske ledaren Tito var en ren bluff, att konflikten mellan Sovjetunionen och Albanien också var en bluff och att samma sak gällde konflikten mellan Tjeckoslovakiens ledare Dubcek och Moskva (den som ledde till invasionen av Tjeckoslovakien 1968). Enligt Golitsyn var även konflikten mellan Sovjet och Kina ett rent skådespel. Och bildandet av den oppositionella polska fackföreningsrörelsen Solidaritet var bara en konspiratorisk Moskvastyrd show enligt Golitsyn. Angleton svalde alltihop. När den mer normale avhopparen Nosenko kom till USA blev han fängslad under brutala former för att hans story avvek från Golitsyns fantasier.

              2. Madam,
                Alldeles riktigt. Snart nog bör det ha stått klart för Säpo att denna specifika underrättelseinformation var dåligt underbyggd, vilket jag också försökte peka på i min andra kommentar. Till detta ska läggas att det vid tiden för Vietnamkriget låg i USA:s eget intresse att svartmåla vissa aktörer, vilket man rimligen var medveten om i Stockholm.

                Rent allmänt var det säkert så att Säpo svalde alldeles för mycket av det som CIA levererade, men det fanns nog även tillfällen då man kunde göra självständiga bedömningar. Frånstedt säger också följande om Angletons uppgifter:

                -Han gav de fakta som de hade. Som de uppfattade som fakta. Sen var det ju upp till oss att värdera dem, om det var fakta eller inte.

  19. Handlade Korsikamötet om ekonomi? Ja, jag tror det. C-J Åberg var docent i nationalekonom, Feldt och von Otter var finansminister respektive sekreterare i finansdepartementet. Schein var vd för Investeringsbanken. T o m Lidbom var väl säkerligen ganska kunnig, fd handelsminister som han var.
    Tankar apropå karaktären Niia:s beskrivning av ”svensk imperialism” i LA:s bok:
    Olof Palme och nye sovjetiske presidenten Michail Gorbatjov skulle ha träffats i april-1986, bara en dryg månad efter mordet. Förutom andra frågor skulle de säkerligen diskutera de pågående avregleringarna av finansmarknaderna i väst, och vad detta skulle komma att föra med sig i framtiden. Gorbatjov ville omdana Sovjetunionen efter socialdemokratisk modell, men var enligt memoarerna inte imponerad av det västerländska privatbanksystemet. Möjligen finns alltså att han i sin perestrojka hade bestämt sig för att behålla statens rätt att ensam utge landets pengar. Och Palme hade mycket väl kunnat råda honom till det, informellt givetvis – plus eventuellt ge G ny information att inflationsproblemen i Sovjetsystemet med största sannolikhet berodde på att de olika sektorernas bankfilialer (ledda av de blivande oligarkerna) skapade sina egna pengar utan kontroll av centralbanken i Moskva.
    I Sverige hade Palme blivit överkörd av sitt eget parti, men just då, 1986 fanns det faktiskt en chans att stoppa nyliberalismen från att sprida sig globalt. Utvecklingen i stormakten Sovjetunionen/Ryssland var därvidlag enormt viktig för det privata bankväsendet. Hade Gorbatjov fått sitta kvar som president och fått ordning på inflationen kunde det så småningom ha bildats ett stort block av länder med statliga banksystem som inte avskaffat sina VALUTAREGLERINGAR (Sverige 1989). De hade därmed blivit motståndare till den globala finansterrorn, och samtidigt visat på fungerande alternativ. Ryssland, Östeuropa, Kina, Indien, Sydostasien, Pakistan, Iran, Irak + många andra länder i Mellanöstern, Afrika och Latinamerika. Ett jättestort block med potential att locka till sig fler och fler stater.
    Kanske var det detta Olof Palme såg framför sig, och trots allt gjorde honom på gott humör vintern-86. Den klassiska vänstersocialdemokratin var förlorad i Sverige, men kunde fortsätta utvecklas i andra delar av världen.
    För att spetsa till det: Västeuropa och USA kunde blivit ensamma kvar med sin nyliberalism, sin skuldmyntfot och sina globaliseringskrav.
    Tanken på en sådan ekonomisk blockutveckling skrämde säkerligen inte bara privatbankernas branschorganisationer utan även militäranalytikerna i NATO och i den svenska militära underrättelsetjänsten. Styrkeförhållandena kunde ha ändrats helt: NATO mot övriga världen, med ett nytt och sympatiskt socialdemokratiskt Ryssland i spetsen. Och dessutom eventuellt med Olof Palme i en hög befattning inom FN.
    Det är inte sannolikt att militära analytiker kunde/kan skilja mellan Sovjetkommunism å ena sidan och marknadsekonomi med statligt ägda banksystem å andra sidan.
    Mordet kunde samtidigt fungera som en tydlig varning från bank-och finanseliten till Gorbatjov och till världens alla andra statschefer: Försök inte ta ifrån oss vårt privilegium att skapa pengar.

  20. Inge M satt i sin parkerad bil på andra sidan korsningen, ca 3-5 meter framför trafikljuset, bilen kylare vänd mot Dekorima. Inge ser en man som stå vid avfasade fönstret under några minuter. Inge tittar nog till vänster på bankomatkön, han har några kompisar som står i ganska lång kö. Han tittar säkert i backspegeln, eftersom bilen står på en trafikavkännare..

    Taxiföraren Anders D kör Sveavägen söderut, han bromsar in vid trafikljuset, Sveavägen- Tunnelgatan. Anders D ser tre personer stå vända med ryggen vid den Södra annonspelaren. Dessa tre personer går sedan Sveavägen söderut, sneddar in mot husfasaden, en person går strax bakom. Inge vänder återigen blicken mot Dekorima, han ser då gärningsmannen, huvudet högre än paret, gärningsmannen skjuter. Inge hade missat att gärningsmannen gick till den södra annonspelaren, under en korttid, eftersom hade blicken på annat´håll.

    Jag tror att Palme bestämde tid och plats nere på Sveavägen, efter bion, kunna prata ostört utan livvakter, kring ett känsligt ämne, försvars-och säkerhetspolitik? Paret Palme gick i en fälla.

    1. Kim:

      Sveavägen i en korsning mellan två övergångsställen/rödljus en fredagkväll måste väl vara en av de allra sämsta mötesplatser man kan tänka sig, om man är en av Sveriges mest kända personer och vill uppträda diskret. Palme blev ju för övrigt igenkänd av åtskilliga förbipasserande både vid bion och längs promenadvägen, och hade han stått där och pratat en stund hade detta garanterat uppmärksammats.

      Om Palme ville ha ett hemligt möte med någon efter bion (vilket inget tyder på och mycket talar emot) så hade det väl varit avsevärt rimligare att exempelvis låta sig hämtas upp av en bil och sen köra ett par varv, eller gå in någonstans där man kunde tala ostört utan att det vimlade förbi festsällskap och nattvandrare hela tiden.

      Om man prompt vill spekulera i mötesscenarier, vilket jag alltså tycker är orimligt, så är det därför rimligare att tänka sig att skotten föll i bakhåll – paret var på väg vidare söderut mot en mötesplats eller väntande bil, inte för att ställa sig på Sveavägen och prata strunt. Men de blev – i detta ytterligt osannolika scenario – antingen hejdade och skjutna under ett samtal, eller helt enkelt genskjutna och attackerade under förflyttningen mot den plats de skulle till.

      1. Madam,
        om Palme hade ett avtalat möte att gå till behöver det inte ha varit precis på den plats där mordet ägde rum. Det kan exempelvis ha varit inne på restaurang Bohemia, ett ställe som för övrigt frekventerades av ledande socialdemokrater. Den person som stämt möte med honom eller någon som på annat sätt kände till mötet kan ha kontaktat Palme medan denne var på väg till den bestämda mötesplatsen.

        Men dessutom: det viktiga för Palme kan ha varit att kortfattat växla några ord med en person och att samtidigt vara säker på att innehållet i samtalet inte avlyssnades. Om så var fallet var det praktiskt med ett kort och till synes slumpartat möte på en trottoar på väg hemåt från en bioföreställning. Alternativet att kliva in i en bil och åka runt ett par varv på hemväg från bion bör ha tett sig sämre ur Palmes synpunkt i alla fall i två avseenden. Dels för att det skulle ha sett mer mystiskt ut om han var övervakad av personer som var negativt inställda till honom och ville hålla koll på honom. Och dels för att om han kände minsta lilla oro inför den person han skulle möta bör det ha känts lite olustigt att kliva in i en bil. Att stå och prata några ögonblick på trottoaren med en massa människor runt omkring bör ha känts mindre dramatiskt.

        Rent allmänt förstår jag inte varför det skulle framstå som så orimligt med att Palme varit på väg till ett kort möte som han av det ena eller andra skälet ville sköta diskret. Självklart behöver det inte ha varit så. Men det har i många år irriterat mig att mordutredarna valt att inte utreda ett sådant alternativ, trots att det är rätt vanligt att mordoffer lockas till den planerade brottsplatsen respektive att mördare väljer en plats där de av någon anledning vet att mordoffret kommer att uppenbara sig. Det finns trots allt vittnesuppgifter som ger stöd för en möteshypotes. (Och, vad som möjligen är en bisak i sammanhanget men kanske lite viktigare än så: det enda vittnet som tydligt motsäger det, Lisbeth Palme, har ju numera blivit fullkomligt desavouerad av både rättsapparaten och sin familj i och med avfärdandet av hennes bestämda utpekande av Christer Pettersson.)

        1. Gunnar W:

          ”om Palme hade ett avtalat möte att gå till behöver det inte ha varit precis på den plats där mordet ägde rum.”

          Det var precis min poäng! Men kanske gjorde jag den onödigt otydlig.

          Jag håller med dig om att mötesscenarier borde ha utretts, med tanke på hur mycket tid man haft att utreda allt möjligt. Men jag ser — och här skiljer vi oss ju åt — inget skäl att prioritera saken eller lägga särskilt mycket kraft på det. Det måste ha funnits mängder av avsevärt smidigare sätt att organisera ett mycket mer diskret möte, inte minst för någon med Palmes ställning. För att bara ta ett exempel: före bion, om man nu prompt ska på bio! Då har han inte hunnit visa upp sig för hundratals människor.

          Med det sagt kan man väl inte utesluta att något arrangerades i hast och på ett sätt som Palme eller den han skulle möta inte kunde välja helt fritt. Och man kan förstås inte helt utesluta att Lisbeth i så fall var med på noterna eller av något annat skäl tystade ner saken efteråt, och att ingen sedan dess läckt om saken eller lämnat spår efter sig.

          Men — och här skiljer vi oss igen — det finns så oerhört lite som talar för en sådan teori och så oerhört mycket som talar mot (inte minst just Lisbeth-vinkeln) att jag inte tycker den behöver begrundas någon längre stund.

          Men som sagt, jag vet att vi är oeniga om det. Du har argumenterat utförligt och väl i frågan flera gånger tidigare, men jag förblir skeptisk.

  21. HAR LENA ANDERSSON FÅTT KALLA FÖTTER?
    I
    Lars Borgnäs är väl tillsammans med Gunnar de som har störst kunskap om MOP. I sin senaste bok försöker Borgnäs ”runda SE” med fakta som ram. Det är Krister Peterssons krav från 2020-06-10 för att utredningen skall kunna återstartas.
    Trots att mer än två år har gått verkar inte många MOP-debattörer ens kunna förstå vad ”SE inte går att runda” innebär att förklara, där då Borgnäs med sin kunskap är ett undantag.
    I
    Lars B:s, då av sakuppgifter begränsade teori är att SE och GM i princip löpte i kapp i gränden som gjorde att Lars J och Hans J blev så förvirrade av det, så de såg inte att GM tog vänster och försvann norrut på Luntmakargatan………
    I
    Många MOP-kunniga SE-tvivlare kastar in handduken löpande och Borgnäs farsartade rundningsförsök kan ha blivit droppen för flera av dem. Inte ens experten Borgnäs hade något bättre att komma med. Vi kan vara glada för att Gunnar inte har gett sig på något rundningsförsök efter Den osannolika mördaren 2018.
    I
    Borgnäs bundsförvant Lena Andersson – när det gäller det faktabefriade ”Mötesscenariot” – fortsätter i Koryféerna med sin okunskap att sprida falsarier från sin plattform vilket är farligt och skadligt för tilliten till rättssamhället. Dessutom fortsatt, de fullständigt grundlösa anklagelserna mot familjen Palme att de undanhåller sanningen.
    I
    Mötesscenariot (OBS! INTE TILLSTYMMELSE TILL ATT VARA ETT SPÅR!) är totalt substanslöst hur man än som hypotesens stödjare försöker förminska argumenten som ställs mot teorin.
    I
    —– MOP – Händelseförlopp med vittnesstöd —–
    I
    1) GM följde efter paret Palme från ”norra reklampelaren” 23.19,55 till skotten 23.21,30.
    Det bekräftas av vittneskedjan Nicola F – ”Vagnhäradskvinnan” – Cecilia A – Inge M (1 mars) – Anders B – Lisbeth Palme.
    De bekräftar varandra med trovärdiga gemensamma iakttagelser som att GM hade en underlig gång-/löpstil, GM följde efter makarna, de tre gick långsamt, makarna kollade skyltfönster, GM var längre än makarna, GM kom ifatt Palme.
    I
    2) Anders B blev Inge M:s minnesspöke Dekorimamannen först EFTER skotten. Han flydde då till utrymmet framför Dekorimas entré där han blev stående 3 – 4 minuter med Jack Nicholson-mössa med upprullade kanter. Det var honom som Inge kom ihåg och berättade om i förhöret 14 mars (vilket han inte nämnde i förhöret 1 mars). Någon Anders B på platsen har aldrig Inge berättat om.
    I
    3) GM sneddade in framför Anders B efter att mördaren rundat ”södra reklampelaren”. Den alkoholpåverkade och trötte Anders gick med ansiktet nedåt så han kunde se GM:s ljusa skosulor. När GM tog fart och gick i fatt Palme tittade Anders upp och uppfattade de tre som ett sällskap.
    I
    4) Anders D uppfattade felaktigt att Palme sköts i magen vilket kablades ut i världen på natten i form av en klassisk teckning. Anders trodde att GM och paret Palme stod vända mot varandra som ett sällskap när senare fakta visade att det var precis tvärtom.
    I
    Trots att mer än två år har gått har inget trovärdigt nyckelvittne ifrågasatt utpekandet av SE men det struntar den från von oben Andersson fullständigt i.
    I
    Däremot benämner hon sin bok som en SPÄNNINGSROMAN vilket går att undra varför om. För att försöka slingra sig ur sina skadliga vilseledningar och attacker mot familjen Palme? Har Andersson fått kalla fötter, bland annat av Borgnäs rundningsförsök, och vill försöka rädda sin trovärdighet genom att distansera sig från Gunnars och Borgnäs prestigeinlåsning?

  22. DN har en mycket läsvärd recension av Koryféerna, skriven av Jonas Thente.

    Jag länkar till kopian hos Archive.today, så kan texten läsas även efter att DN:s algoritm har slagit till… https://archive.ph/BzK5I

  23. Romaner om Palmemordet forekommer mig principielt uinteressante. Skulle en forfatterpen komme nærmere en opklaring end eksempelvis Gunnars, Thomas Pettersons og Lars Larssons researchtunge, ræsonnerende tilgange? Jeg kan ikke se det.

    1. Gruto:

      Håller med, i princip. Poängen med att skriva en sådan roman kan väl i och för sig vara rent konstnärlig, och så kan man ju tänka sig att en författare kan se det som ett sätt att popularisera sina teorier. Så har exempelvis Jan Guillou resonerat kring sina Hamiltonböcker, att det får bättre politisk effekt att förpacka sin världsåskådning i en rafflande deckare än i torra reportage eller finlitteratur som ingen läser.

      Men för mig (och säkert även dig) som med glädje läser rena fackböcker om just detta mord finns det förstås inga fördelar.

  24. Hej Gunnar,

    Jag har glömt att svara på en kommentar du skrev för några dagar sedan (15/8 kl. 21:45) men då tråden är slut lägger jag min egen kommentar här. Din kommentar inleds med följande:

    Arto Valtonens resonemang om bankomaterna leder honom till slutsatsen att mordet ägde rum 23.20.00-23.20.10 i stället för 23.21.20-23.21.30 som är den mer vanliga uppfattningen, baserad på uppgifter från LAC-bandet.

    Arto har tagit fram en omfattande och detaljerad analys hur han tolkar de olika bankomattiderna. Rent allmänt tycker jag analysen är intressant men som jag tidigare skrivit om här på bloggen har jag en avvikande uppfattning om följande två punkter i Artos utredning:

    1. Arto baserar sin slutsats av att mordet inträffade i tidsintervallet 23.20.00-23.20.10 på att övervakningsapplikationens centralklocka i mitten av april gick 90 sekunder fel jämfört med Fröken Ur. Eftersom Helena L:s bankomatuttag genomförs samtidigt som mordet sker drar Arto slutsatsen att vi kan få fram mordtidpunkten om vi lägger på 90 sekunder på den loggade tidpunkten för Helenas bankomatuttag. Tyvärr fungerar det inte att resonera så här.

    Utgående från uppgiften att centralklockan gick 90 sekunder fel i april går det inte att dra någon slutsats av hur denna klocka förhöll sig till Fröken Ur nästan 2 månader tidigare. Dessutom vet vi inte heller hur bankomatens lokala klocka förhöll sig till centralklockan den 28/2 mer än att den borde ha legat i intervallet +/- 2 minuter. Den uppgivna mordtidpunkten i intervallet 23.20.00-23.20.10 går alltså (tyvärr) inte att bekräfta.

    2. Den andra punkten som jag nyligen tagit upp i en annan kommentar till debattören Chan60 är att polisens notering om att ”samma tid som övervakningsapplikationen” inte kan tolkas som att bankomaternas lokala klockor hade identiska tider. I sitt sammanhang är den enda rimliga tolkningen att de lokala klockorna i bankomaterna på Tunnelgatan respektive Sveavägen låg inom feltoleransen på +/- 2 minuter.

    Den tråkiga sammanfattningen av allt detta är att bankomaternas ”absoluta tider” (t.ex. loggad tid för ett specifikt uttag) är otjänliga precis som GRK skriver. Däremot kan tiden för t.ex. hur länge ett specifikt uttag pågår fortfarande vara en korrekt och för mordutredningen relevant uppgift.

    Under punkt 1 ovan la jag till ett ”(tyvärr)” när jag konstaterade att en mordtidpunkt cirka 23.20.00 inte kan bekräftas. Hade detta varit mordtidpunkten skulle vi kunna avskriva Engström som möjlig mördare och vidare skulle vi kunna konstatera att den springande mannen på David Bagares gata som Yvonne N observerade med allra största sannolikhet inte kunde ha varit mördaren. Vi hade då alltså förmodligen sluppit att se åklagare Krister Petersson uppträda som om han aspirerade på att bli utnämnd till ”juridikens Staffan Tapper”.

  25. Orelaterat till trådens ämne, men jag tar mig friheten: Jag noterade just att den polischef som utredde mordet på Viktor G har skrivit en bok om fallet, år 2020. Har någon läst den och vore det värt besväret, av kuriosaskäl om inte annat?

  26. https://gunnarwall.wordpress.com/2022/08/08/lena-andersson-i-ny-bok-om-varfor-olof-palme-ansags-vara-sa-farlig/#comment-36972

    Gunnar
    Med samstämmiga vittnesuppgifter (EN HELHET) som bekräftar varandra visar det på att ”mötesscenariot” saknar substans, men det är inget personligt mot dig Gunnar. I stället ett försök att visa på att JUST DEN diskussionen har nått vägs ände så länge inget nytt konkret framkommer.

    —– ”vad tror du debatten vinner på det?”

    Jag tror att debatten vinner på genom att visa på trovärdiga uppgifter som exempelvis då att det finns en vittneskedja med SEX personer inklusive Lisbeth Palme, en hållbar helhet som såg att paret Palme var förföljda fram till skotten. Just att det är en trovärdig kedja som bekräftar varandra för debatten framåt.
    https://gunnarwall.wordpress.com/2022/08/08/lena-andersson-i-ny-bok-om-varfor-olof-palme-ansags-vara-sa-farlig/#comment-36959

    Däremot när du ger stöd åt att förminska trovärdiga vittnen för att underminera vittneskedjan så ser jag inte vad debatten vinner på det. Inget konkret förs fram mot Nicola F:s (nyckelvittne hos PU) och Cecilia A:s (bekräftas av Inge M 1 mars och Vagnhäradskvinnan) vittnesmål som skulle kunna visa på att vittneskedjan med de sex inte håller.
    Det blir lite lustigt att läsa din intervju med Cecilia 2015 där du konstaterar att hennes vittnesmål (som avfärdar ”mötesscenariot”) kan först bli värdefullt om det kan bekräftas av andra vittnen om vad som hände före skotten och här har du då nu vittneskedjan.

    Jag förstår heller inte vad debatten vinner på när du ger stöd åt inläggssvar med förminskningar och avledningar utan minsta trovärdiga förklaringar. Exempelvis ”Tecken”, ”Omständigheter”, ”Skelett att bygga vidare på”, ”Pekar hans uppgifter på ett faktiskt möte”, ”Vissa inslag i materialet som kan peka i den riktningen” ….

    Jag kommer ihåg före Den Osannolika 23 maj 2018 hur du slog tillbaka direkt om minsta SE-argument inte hade 100 % stöd och krävde faktastöd. Eller kommer du ihåg Anders D:s ”ÄLDRE MAN” 2019 (Tack Per W) som du drev ända fram till att Gösta Söderströms son bekräftade att det stämde vilket jag GISSAR att du fortfarande inte har accepterat.

    Hur som, drevs ändå debatten framåt då och små pusselbitar kom fram, ge och ta från båda håll.

    Nu är det inte längre så, utan i huvudsak mycket prestige och många inlägg utan faktastöd. Din senaste förminskning av SE-SPÅRET – ”försvarar åklagarväsendets uppfattning” – menar du då att SE-SPÅRET kan JÄMSTÄLLAS med exempelvis den osannolika hypotesen med de grundlösa anklagelserna mot Lisbeth Palme om att och hon undanhöll sanningen och att i förlängningen även familjen Palme gör det?

    Jag förstår att det är omöjligt för dig att acceptera SE, även om din MOP-kunskap gör, som för Borgnäs, att du inte kan förklara bort honom trovärdigt. Hur skulle exempelvis alla ”dina” SE-tvivlare på bloggen reagera om du ändrade din inställning till SE? Jag tror ändå att man inte skall underskatta deras önskan om att få en faktastödd övertygelse om vem som är GM.

    1. Mikael A;

      Faktastödd övertygelse till vem som är GM?

      ”Riksåklagare, Säpochefer och andra har vittnat om att det de varit med om under mordutredningen gått utöver deras vildaste fantasier och värsta farhågor. Villospår, rättsövergrepp, myndigheter i öppen konflikt, smuggling, olaglig avlyssning, privatspanande politiker, kriminella polischefer och så vidare – efter åren av små och stora katastrofer i statsministermordets spår trodde man inte det skulle kunna bli värre. Men det överträffades efter 34 år när en av riksåklagaren förordnad ämbetsman, utan bevis och med regeringens tysta bifall, sänkte en postum dom över en sedan decennier avliden människa. Det var den svenska rättsstatens slutliga kapitulation inför ett statsministermord den varken förmått förebygga eller utreda.
      Det är hårda ord, jag vet. Beskriv det gärna vackrare, den som kan.”

      – juristen Hans-Gunnar Axberger (2022, sista sidan)

      ”Det finns enligt min uppfattning ingen tvekan om att AA hade rätt att betraktas som oskyldig i den situation som är aktuell här och att åklagaren skulle respektera det. […]

      Presentationen sedd som en helhet innebar emellertid en kränkning av den grundläggande rättighet att betraktas som oskyldig som följer av oskuldspresumtionen. Det har inte kommit fram något i utredningen som förhindrat åklagaren att presentera sitt beslut på ett annat sätt. Enligt objektivitetsprincipen hade åklagaren ett ansvar för att AA:s intressen togs till vara, och mer borde ha gjorts för att åstadkomma det. ”

      – JO:s granskning av åklagarens redovisning vid pressträffen om Palmeutredningen (2021-06-22)

      ”Var det Stig Engström, Skandiamannen, som mördade Olof Palme? Eller var han vittnet som utsattes för ett historiskt rättsövergrepp?”

      – journalisten och författaren Lars Olof Lampers (2021, baksidan)

      1. VVA
        Nu gällde mitt inlägg inte primärt SE utan att vittneskedjan visar att diskussionen ”Mötesscenariot” har nått vägs ände så länge inget nytt konkret framkommer.
        Lena Andersson och Borgnäs har fått tillräckligt utrymme på bloggen för sina anklagelser.

        När det gäller SE, trots allt fint folk med fina positioner som du tar upp kvarstår ändå faktum att mer än två år har gått sedan utpekandet har ingen lyckats förklara bort honom. Borgnäs rundningsförsök – ”SE och GM kapplöpte i gränden” – understryker snarare svårigheten att kunna runda.
        Till detta då har heller inget trovärdigt nyckelvittne ifrågasatt SE.

        Du refererar till Axberger som du verkar anse trovärdig. Repeterar här från tråden ”Farlig och Skadlig”.

        —– ”Än farligare är Axberger då han har fått spridning med sin bok, bland annat till icke MOP-insatta journalister på DN. Axberger använder sig av IÖGONFALLANDE faktafel som helt saknar stöd i utredningen när han försöker visa på att SE är oskyldig. Dessutom antyder han att CP kan vara skyldig. Axberger verkar helt ha missat Lars J som han missat Dekorimamannen.
        Irriterande är också Axbergers mörkläggning av sitt eget och Granskningskommissionens katastrofala misstag att inte granska Palmeutredningens fatala beslut 1987 att avföra Skandiamannen från utredningen (”Ölvebro och co trodde inte heller på Skandiamannen, så därför granskades inte det!”)

        1. Mikael A;

          Okej. Ja, diskussionsämnet gäller ju Lenas bok. Det är ju Gunnars blogg så han bestämmer ju vilka ämnen som intresserar honom. Jag har funderat på att starta upp en egen blogg men jag tror knappast jag får fler än högst fem läsare ändå så jag ser ingen större vits.

          Ja, jag håller ju inte med Axberger om allt men ingen kan väl sammanfatta utredningen vackrare än han. Christer Pettersson är frikänd i hovrätten så jag tror inte på CP-hypotesen. Jag har respekt för rättsväsendet i stort. Jag har för övrigt stor respekt även för Axberger.

          Jag tänker att om Stig var skyldig så borde utredarna ha visat upp något bevis för det. Eftersom de inte gjorde det så tänker jag att Stig är oskyldig. Lyssnade nyligen på Filterpoddens diskussioner och jag anser att de har rätt märkliga resonemang om kritiken som framfördes mot deras och åklagaren anklagelser. JO riktade skarp kritik mot åklagarens presskonferens. Min magkänsla sa mig att Filterpodden hade en lite väl uppblåst diskussion. Det går väl att alltid att bli efterklok och be om ursäkt om man råkat gå för långt så som de gjort?

          Nu har jag inte följt diskussionerna här, men ”poängen med att diskutera mötesscenariot är inte att man kan påstå att det är så mordet måste ha gått till. Det som istället förtjänar vår uppmärksamhet är att denna hypotes som reder ut så många skenbart motsägelsefulla omständigheter inte har blivit vederbörligen undersökt. Det borde den blivit om mordutredarna förhållit sig objektiva till sitt material. Nu har de istället gått omvägar kring denna tämligen uppenbara infallsvinkel på problemet. Det är märkligt.” (Wall, 2020).

          När det handlar om vad som hände kring mordplatsen tycker jag att man kan få vrida och vända på alla möjliga scenarier innan man kommer till en slutsats. Detsamma tänker jag när det gäller hypotesen om att Stig kan ha sprungit in i gränden i ett tidigt skede, efter gärningsmannen och därmed blivit förväxlad med en gärningsman. Inte på det sätt Borgnäs beskrev. Det är ett sätt att komma runt Stig och förklara Stigs beteende det gick till, utan att för den skull anklaga honom för mordet.

          Jag tror att Hans Ölvebro hade rätt när han påstod att Stig blivit förväxlad av andra vittnen. Och på frågan om vem som var gärningsmannen istället så svarade han förhoppningsvis ärligt att han inte visste. Det är bara gärningsmannen som ”vet”. Vi övriga gissar och spekulerar.

          1. VVA

            —— ”Det som istället förtjänar vår uppmärksamhet är att denna hypotes [mötesscenariot] som reder ut så många skenbart motsägelsefulla omständigheter inte har blivit vederbörligen undersökt.”

            Krister Petersson 2020-06-10:
            —– Om MOP-utredningen skall tas upp på nytt måste SE kunna förklaras bort FÖRST.

            Så VVA, starta där och Go ahead!

                  1. Zombie

                    +++ Vittneskedja av iakttagelser från ”Norra reklampelaren” 23.19,55 till skotten 23.21,30

                    1) NICOLA F / Från ”Norra reklampelaren” till mellan La Carteries och Skandias entréer.
                    — Gärningsmannen GM följde efter paret Palme (Vagnhäradskvinnan, Cecilia A, Inge M (1 mars), Anders B och Lisbeth Palme (kom bakifrån).
                    — GM hade en underlig gångstil (Vagnhäradskvinnan).
                    2) VAGNHÄRADSKVINNAN / 15 – 20 meter norr om korsningen med Tunnelgatan.
                    — Gärningsmannen GM följde efter paret Palme (Nicola F, Cecilia A, Inge M (1 mars), Anders B och Lisbeth Palme (kom bakifrån).
                    — GM var längre än paret Palme (Cecilia A, Inge M)
                    — GM hade en underlig gångstil (Nicola F).
                    — De tre gick långsamt (Cecilia A).
                    — Paret Palme tittade i skyltfönster (Cecilia A, Lisbeth Palme (25 mars)).
                    — Övrigt: Vagnhäradskvinnan förhördes först 1991, men hennes iakttagelser överensstämmer med de andra vittnena.
                    3) CECILIA A / Från ”Södra reklampelaren” till skotten.
                    — Gärningsmannen GM följde efter paret Palme (Nicola F, Vagnhäradskvinnan, Inge M (1 mars), Anders B och Lisbeth Palme (kom bakifrån).
                    — GM var längre än paret Palme (Vagnhäradskvinnan, Inge M).
                    — De tre gick långsamt (Vagnhäradskvinnan).
                    — Paret Palme tittade i skyltfönster (Vagnhäradskvinnan, Lisbeth Palme (25 mars)).
                    — GM gick i kapp makarna och sköt dem (Inge M (1 mars)).
                    4) INGE M / Från ”Södra reklampelaren” till skotten.
                    — Gärningsmannen GM följde efter paret Palme (1 mars, Nicola F, Vagnhäradskvinnan, Anders B och Lisbeth Palme (kom bakifrån).
                    — GM var längre än paret Palme (Vagnhäradskvinnan, Cecilia A).
                    — GM gick i kapp makarna och sköt dem (Cecilia A).
                    5) ANDERS B / Från Dekorima till skotten.
                    — Övrigt: Under den korta sträckan som Anders gick efter de tre gick Anders med ansiktet nedåt marken så han kunde se GM:s ljusa skosulor. Anders uppfattade att de tre gick i bredd vilket har motsagts av Cecilia A, Inge M och Lisbeth Palme. Det innebär att AB såg de tre först när GM började gå i fatt.
                    6) LISBETH PALME / Efter skotten.
                    — GM befann sig snett bakom.
                    — GM hade en underlig löpstil (Nicola F och Vagnhäradskvinnan: Underlig gångstil).

            1. Mikael,

              Krister Peterssons resonemang är orimligt. Om man tolkar det bokstavligt, som du verkar göra, innebär det att exempelvis ett trovärdigt erkännande och ett uppvisande av rätt vapen skulle förbises så länge vi inte med hundraprocentig säkerhet har kunnat avfärda Stig Engström som gärningsman. Tänker du verkligen så?

              Och vad anser du om omvänd bevisföring? I en rättsstat åligger det rättsapparaten att bevisa att en person är skyldig. Som du resonerar tycks det åligga alla och envar att bevisa att Engström är oskyldig; dessförinnan är han att betrakta som skyldig.

              ÄR Engström skyldig, Mikael? VET du det? Räcker bevisningen för att det ska stå utom allt rimligt tvivel? Om ja, då vet du något som inte ens Krister Petersson visste för två år sedan. Om nej, då kan jag inte förstå varför du anser hypoteser i andra riktningar gör dig så upprörd.

              1. Martin

                Förstår inte ditt inlägg, inget jag har tagit upp. Istället har jag visat på omständigheter när det gäller SE.

                I Farlig och Skadlig försvarar sig Lars Borgnäs med att det finns flera MOP-uppslag som borde utredas vidare. Precis som du förklarar han inte varför göra det FÖRE SE:s förehavanden är klarlagda. Vad är meningen med det Martin?

                I Gunnars nya tråd Allmänna frågor finns inlägg som bortser från SE:s göranden och då blir diskussionen meningslös. Bättre då att tillföra pusselbitar oberoende av SE:s skuld eller inte.

                1. Engströms förehavanden kommer aldrig kunna helt klarläggas med tanke på den tid som gått och att Engström inte kan höras. Andra relevanta uppslag måste kunna utredas trots att vi sannolikt aldrig får facit på vad Engström gjorde och inte gjorde. Att säga att Engström först måste utredas klart eller rundas innan andra spår bearbetas är bara ett förtäckt sätt att säga att man inte vill försöka klara upp mordet

                2. Mikael?

                  Vad var det i mina frågor till dig som var så svårt att förstå?

                  Du frågar mig: varför utreda olika MOP-uppslag före Engströms förehavanden är kartlagda? Svaret är enkelt. Eftersom det är långt ifrån bevisat att Engström sköt Palme bör man söka i olika riktningar (jag förnekar inte att Engström utgör EN sådan riktning). Det ser jag inte som särskilt konstigt alls.

                  Kan du nu svara på min fråga från förra inlägget? Den är mycket enkel.
                  Är det enligt dig helt avgjort att Stig Engström mördade Palme? Räcker bevisningen för fällande dom?

                  1. Martin
                    ”Eftersom det är långt ifrån bevisat att Engström sköt Palme bör man söka i olika riktningar”
                    SE är antagligen en av de mest utredda i den svenska kriminalhistorien.
                    Exempel:
                    —– PU: 5 år / 1986 – 1987 och 2017 – 2020
                    —– TP: 14 år / 2006 – 2020
                    —– Lasse Larsson 5 år / 2011 – 2016
                    Andra exempel är Per H, Sven Anér och Olle Minell.
                    INGEN har kunnat förklara bort SE och inga nyckelvittnen har ifrågasatt utpekandet.
                    Söka i andra riktningar tycker jag som KP därför är meningslöst förrän man har förklarat bort SE, där bör man ha fokus.

                    1. Trots allt utredande har man inte kommit längre än till skäligen misstänkt och även det kan ifrågasättas. Då är det rimligt att fortsätta utreda andra spår och alternativa gärningsmän och i varje normal mordutredning hade så skett utan att invänta att en redan misstänkt först ska kunna avföras som möjlig gärningsman.

                      Ingen annan mordutredning än Palmeutredningen låter sig lamslås av att en misstänkt sedan länge avliden person inte går att utesluta som tänkbar gärningsman. Endast i Palmefallet godtas det som en förevändning för att lägga ner utredningen

                      Fokus för en mordutredning är att identifiera rätt gärningsman inte att förklara bort någon som det bara finns svaga misstankar emot. Det finns redan starka tvivel om att Engström är gärningsmannen så det behöver inte utredarna lägga tid och kraft på att klarlägga.

                      Att ingen har kunnat motbevisa utpekandet av Engström och att vittnen inte ifrågasätter det visar inte att han är skyldig. Vittnenas roll är bara att redogöra för sina observationer inte att lägga sig i vilka slutsatser utredarna drar om tänkbara gärningsmän. Vittnen stöder inte ett utpekande genom att inte ifrågasätta det.

                    2. Mikael A;

                      ”SE är antagligen en av de mest utredda i den svenska kriminalhistorien.”

                      Och ändå framkom inga bevis. Lars Larsson, Thomas Pettersson, m.fl. saknar väl utredningskompetens?

                      Jag har ju nyss förklarat bort SE åt dig. ”Nyckelvittnet” Lars har lämnat in dokumentation där han numera påstår att han inte ens är säker på att det var gärningsmannen han såg.

                      Det viktigaste vittnet skulle sannolikt ha hävdat att Stig Engström är felaktigt misstänkt om hon fortfarande levt. Och då skulle även regeringen och Mårten ha upplevt problem med utpekandet. Det hade blivit liv i luckan.

                    3. Mikael,
                      ”… där bör man ha fokus”, skriver du. Okej, om vi släpper allt annat, riktar oss endast och enbart mot Engström, VAD exakt menar du, Mikael A, då att vi ska fokusera på? Konkret nu. Vad ska vi göra?

            2. Mikael A;

              Ja, det förstår jag och visst kan jag väl hålla med dig och åklagaren om att Stig måste förklaras innan man går vidare till en massa annat. Det borde ju ha skett i mars/april 1986.

              Här kommer en tänkvärd förklaring:

              Stig kom fram till Palme som första vittne och tittade sig omkring. Inser att ingen annan tar sig för något. Samtalar kort med Lisbeth som pekar in mot gränden och uppger ett signalement för Stig. Mannen i gränden har försvunnit. Ser en taxichaufför stå och anropa polis och att folk springer fram för att hjälpa till. Hjälp är på väg. Stig vill hjälpa polisen att få fast gärningsmannen och tar det snabba initiativet att springa in gränden för att se om han kan få en skymt av var en möjlig gärningsman tagit vägen. Misstas därmed själv som gärningsman. Mannen i den knälånga, mörka rocken är Stig. Stig ser ingen på Luntmakargatan och springer vidare uppför trapporna. Yvonne ser strax därefter Stig springandes på David Bagares gata. Lars frågar var mannen sprang och Yvonne pekar nedför gatan. Stig återvänder efter sin utflykt på David Bagares gata till Sveavägen och hör att något annat vittne har misstagit honom som gärningsmannen. Stig går tillbaka till Skandia och ringer frun. Upptäcker att han misstagits som gärningsman och anmäler sig som vittne, men ljuger istället om att han sprang in i gränden EFTER att polisen kom fram för att slippa bli misstänkt som gärningsman. Men problemet med att springa efter polisen kommit fram är förstås att ingen annan skulle kunna förväxla honom med gärningsmannen. En mördare springer inte efter polisen, tvärtom.

              Resten är väl historia.

              1. VVA

                SE såg Lars J i gränden, så du måste du fixa till det i ditt scenario till att börja med.

                SE såg Lars J vid ”Kulturhuset” när Lars befann sig där från 20 – 30 sekunder efter skotten tills LJ började jaga efter SE en halv minut senare.
                (Förhör SE 1986-03-01 12.20, Lars J 1986-04-04).

                Antagligen var det från första trappavsatsen, trappsteg 32 av 89, som SE såg Lars när han var vänd ned mot Sveavägen. Härifrån kunde SE se Lars bakifrån och där från första trappavsatsen, till skillnad från Dekorimahörnet och trappkrönet, gick det att uppfatta att LJ var en ”man i tjugoårsåldern”. Hade Lars inte vänt sig om hade han kunnat beskriva SE ännu BÄTTRE än bara bakifrån, även då från sidan när han sneddade över avsatsen.
                (Förhör Lars J 1986-04-04)

                SE, under de korta tider han var synlig under flykten, hade beteendet att vända sig om IDELIGEN och titta efter förföljare.
                (Förhör Lisbeth Palme, Hans J, Lars J, Yvonne N, Anki R och Gerard S)

                1. Mikael A;

                  Det där låter som en lite väl komplicerad förklaring av hur det hela gick till. Först och främst måste jag fråga dig om du menar att Lisbeth ljög om sina iakttagelser av att gärningsmannen bar en blå täckjacka?

                  ”Hade Lars inte vänt sig om hade han kunnat beskriva SE ännu BÄTTRE än bara bakifrån”

                  Här tänker jag att Lars trots allt faktiskt såg en del av mannens ansikte när mannen vände sig om och tittade ner mot Lars. Det var dock inte så att Lars kunde urskilja några detaljer i ansiktet men ändå. Det uppgav ju Lars själv i förhör. Det var efter att mannen tittat tillbaka och de tittade på varandra som Lars gick in och gömde sig bakom en barack. Först efter denna händelse vände sig Lars om och tittade tillbaka mot Sveavägen. Under tiden måste mannen ha försvunnit ner på David Bagares gata.

                  1. VVA
                    Ett litet förtydligande tycker jag:
                    Inget vet om GM överhuvudtaget såg/noterade Lars J (när han snabbt vred på huvudet på trappans krön för att se om han var förföljd)

                    1. Tack Per Johan.

                      Det är en bra iakttagelse och det krävs ett förtydligande kring detta. Det är inte alls säker om GM överhuvudtaget såg/noterade Lars J.

                      Det krävs även ett förtydligande att det kanske inte ens var GM som Lars såg springa uppför trappan.

                  2. VVA
                    ”Först och främst måste jag fråga dig om du menar att Lisbeth ljög om sina iakttagelser av att gärningsmannen bar en blå täckjacka?”
                    —– Du avser alltså förhöret med LP 1 mars 15.35?
                    Nej inte ljög, men antog att jackan var blå. LP berättade våren 1986 för Ulf Dahlsten att ljusförhållandena vara sådana att det inte gick att se färgen på jackan. Hovrätten bekräftade senare att det stämde att det inte gick att avgöra.
                    LP såg inte vem som sköt utan det var antagligen en sammanblandning med Anders B som hade just en bullig blå täckjacka.
                    Däremot såg LP när GM flydde in i gränden. Hon konstaterade att mannen hade en vaggande och lätt studsande löpstil, typiskt för alkoholister.

                    ”Här tänker jag att Lars trots allt faktiskt såg en del av mannens ansikte när mannen vände sig om och tittade ner mot Lars.”
                    —– Här menar du alltså när GM befann sig på trappkrönet, trappsteg 89 av 89?
                    Det går inte att urskilja några anletsdrag uppe på trappkrönet från Lars position vid ”Kulturhuset”. Lika lite som om GM stått vid Dekorimahörnet. Kolla själv.
                    SE preciserade i förhöret 1 mars att det var ”en man i tjugoårsåldern”. Den preciseringen uttrycker man inte från Dekorimahörnet eller trappkrönet. Däremot kan man ana ”en man i tjugoårsåldern” från första trappavsatsen, trappsteg 32. Kolla själv.

                    Antagligen var det från första trappavsatsen, trappsteg 32 av 89, som SE såg Lars när han var vänd ned mot Sveavägen. Härifrån kunde SE se Lars bakifrån och där från första trappavsatsen, till skillnad från Dekorimahörnet och trappkrönet, gick det att uppfatta att LJ var en ”man i tjugoårsåldern”. Hade Lars inte vänt sig om hade han kunnat beskriva SE ännu BÄTTRE än bara bakifrån, även då från sidan när han sneddade över avsatsen.
                    (Förhör Lars J 1986-04-04)

                    1. Mikael A.

                      Jag avser först och främst själva rikslarmet kl 02:05 på natten, där det stod att en av männen var iklädd mörkblå täckjacka. Uppgiften kom genom Åke Rimborn. Lisbeth ska ha uppgett till Christiansson under mordnatten följande signalementet på gärningsmannen: ”stor, kraftig, mörkhårig, iklädd midje- eller 3/4-lång blå eller mörkblå täckjacka”.

                      Ok. Om Lisbeth blandade ihop Anders B med gärningsmannen – vem var i så fall mannen i beige?

                      Jag har inte sett så många alkoholister skjuta folk på öppen gata då jag vet inte hur de springer därifrån.

                      Lisbeth uppgav senare att hon sett en stirrande man inne i gränden. Kunde i så fall inte även Stig ha sett Lars från Sveavägen?

                      Krister Petersson förklarade det såhär den 10 juni 2020:

                      ”– Den enda rimliga förklaringen till att han har sett vittnen är att han är den person som befunnit sig högst upp i trapporna och sett vittnet, säger Krister Petersson.” (SvD, 10 juni 2020)

                      Lars J uppgav i förhör att mannen kommit upp för trapporna och nått Malmskillnadsgatan innan han vände sig om och tittade nedåt. Varför hävdar du då om att mannen Lars såg vände sig om på trappsteg nr 32?

              2. VVA – Du skriver: ”Nyckelvittnet” Lars har lämnat in dokumentation där han numera påstår att han inte ens är säker på att det var gärningsmannen han såg.” Lite olycklig formulering där kanske? Lars kan ju ha ha funderat i efterhand och tagit del av andra scenarior att det inte nödvändigtvis var gärningsmannen han såg sprang uppför trappan? Han såg ju de facto inte hela händelseförloppet. Det blir ju vittnesmålet också mer ”sant” om man uttrycker sig så som Lars då senare gör.

                1. Ellroy;

                  Ja, så är det ju. Han kan ha tagit del av ett annat scenario och det var ju det han också gjorde. Borgnäs spekulerade i sin bok (och påpekade i SvD att Stig Engström troligen även skulle försvara sig mot anklagelser på detta vis) om ett scenario att Stig Engström sprang uppför trapporna som ett flyende vittne. Det ligger väldigt nära det som jag försöker hävda men med den stora skillnaden att jag placerar Stig där han uppgav att han stod placerad – på Sveavägen. Det var ju i samtal med Borgnäs som 2020 fick Lars att tvivla och uppge att han inte var säker på att han såg att det var mördaren, detta innan utpekandet av Stig Engström.

                  Borgnäs har även tidigare träffat Lars. Borgnäs skriver i sin bok (2021):

                  ”Stig Engström passar alltså utmärkt in på dem springande mannen i Lars J:s och Yvonne N:s vittnesmål men mycket sämre på uppgiften om gärningsmannen från vittnena vid mordplatsen. Det är måhända överflödigt att tillägga att Engström inte på minsta vis passar in på Lisbeth Palmes beskrivning av mördaren, den den som hon hänvisade till när hon pekade ut Christer Pettersson vid videkonfrontationen i december 1988. Christer Pettersson och Stig Engström såg helt olika ut, och Engström passar inte på något vis in på det ordval hon använde om mördaren: ”hans ruskiga utseende”. […]

                  Lars J hade inte sett vem som sköt ute i korsningen men trodde helt naturligt att det var samme man som kom springande. Lars J gjorde alltså en feltolkning, det var inte mördaren utan ett ofrivilligt vittne som flydde uppför trapporna.”

                  Sen håller jag inte med om allt. Jag håller exempelvis inte med om att Stig passade ”utmärkt” in på Lars beskrivning av gärningsmannen. Inte om vi tittar på förhören med Lars. Däremot passar Stig bra in på Yvonnes beskrivning.

                  Men var Stig i så fall mördaren eller bara ett vittne, det är ju nästa fråga polis och åklagare borde ha titta på i så fall. Men man slutade tyvärr utredningen utan att utreda detta vidare.

                  1. Testades platsens akustik för Lars J:s position någonsin?

                    Det verkar vara ganska viktigt för att bedöma Lars J:s förmåga att fastställa kopplingen mellan mördaren och de löpsteg han hörde.

                    Platsens egenskaper:
                    – Två skott ljöd på cirka 165 db
                    – Typisk (låg) stadsnivå bakgrundsljudnivå cirka 60db
                    – Avstånd cirka 60m
                    – Lars J hade en direkt siktlinje till den fallande kroppen och möjligen ljudvågorna från skotten, men inget norr om det
                    – Löparen eller löparna förblev utom syn- och ljudlinje tills på Luntmakargatan, avskärmad av de 3 våningar höga bodarna

                    Relevanta frågor:
                    – Hur påverkas hörselförmågan strax efter två 165 db skott (trumhinnan kan brista vid 140 db)?
                    – Vad var db-nivån vid Lars J:s position (cirka 57m)?
                    – På vilket avstånd blev löpstegen hörbara med tanke på de lokala ljudförhållandena och barriärerna?
                    – Gick det att skilja på en och två löpare?

                    1. Chan60.

                      ”Testades platsens akustik för Lars J:s position någonsin?”

                      Inte vad jag vet. Den enda som har gått igenom det här med akustiken och vittnet Lars är väl Lars Borgnäs i slutet av sin senaste bok (2021):

                      ”Min teori om att det var Stig Engström som sprang uppför trapporna men att han inte var gärningsmannen är naturligtvis omvälvande. I över 30 år har det varit ett axiom att mördaren flydde upp på åsen. Det axiomet har byggt på vittnet Lars J:s observation av den springande mannen. […]
                      Det finns också en annan omständighet som talar för att den man Lars J såg komma fram bakom baracken inte var mördaren. Det handlar om akustik och vad som är möjligt att höra i den position och ljudmiljö där Lars J befann sig. […]
                      Lars J stod ett 60-tal meter från mordplatsen, skymd från denna och den springande mannen av den höga byggbaracken. Det var livlig trafik ute på Sveavägen, ljuset hade just slagit om till grönt innan skotten föll. I den ljudmiljön kan Lars J omöjligen ha uppfattat ljudet av steg bakom baracken innan den springande mannen var högst något tiotal meter från honom.
                      Om han hörde stegen så tätt inpå skotten som han uppgett måste den springande mannen alltså ha befunnit sig minst ett 30-tal meter inne på Tunnelgatan när mordet skedde.”

                      Men märkligt nog verkar Lars ändå ha uppfattat ljuden redan nedifrån Sveavägen, ur tingsrättsförhöret lät det ju nämligen såhär:

                      ”Ja de [stegen] börjar då nerifrån Sveavägen och springer mot Luntmakargatan”.

    2. När ska du sluta med dina förvrängningar av fakta Mikael. Vittneskedjan som sett gärningsmannen följa efter paret Palme existerar inte och om Lisbet är en länk i den kedjan så ljuger hon när hon säger att hon inte märkte gärningsmannens närvaro innan skotten. Uppgiften om att Palme sköts framifrån kommer inte från Anders D som du påstod.
      Förföljaren som Nicola F observerade enligt dig identisk med gärningsmannen har inte Engströms signalement. Förföljaren hade blå täckjacka och gärningsmannen stickad mössa. Engström kan inte ha varit utanför Grand och samtidigt stämplat ut och småpratat med väktarna. Och så vidare. Kort sagt din övertygelse om vem som är gärningsman stöds inte av fakta. Den som behöver bortförklara något för att den egna hypotesen ska stämma är du och andra som förespråkar teorin om Engström som gärningsman inte vi så kallade tvivlare.

      1. Jonas J

        ”Uppgiften om att Palme sköts framifrån kommer inte från Anders D som du påstod.”

        FEL!

        Så här svarade jag dig om den felaktiga uppgiften att Palme sköts framifrån:

        —– ”Du menar alltså att journalisterna på mordplatsen som intervjuade Anders D, exempelvis från SVD och AB, har missförstått honom och att det är de som ligger bakom ”Mötesscenariot” och inte Anders D.
        Det är väl fullt möjligt att det kan vara så.”

        Du påstår alltså att det är journalisterna som har fabricerat att Palme sköts framifrån eller menar du någon annan?

        Det stod tidigt klart att Palme sköts i ryggen vilket ingen ifrågasätter. Varför tar du upp frågan igen, för att du misstänker trots allt att Palme sköts framifrån och Lisbeth Palme undanhåller sanningen?

        1. Ingen har fabricerat att Palme sköts framifrån. Av skadebilden att döma drog ambulansvårdarna i ett tidigt skede slutsatsen att Palme skjutits i bröstet framifrån. En slutsats som senare visade sig vara felaktig men då hade den redan hunnit gå ut i media

          Journalisterna som intervjuat Anders D har inte missförstått något. Anders D har observerat ett möte mellan makarna Palme och gärningsmannen. Det berättade Anders för journalister som intervjuade honom. Journalisterna ligger inte bakom mötesscenariot och har inte fabricerat någonting. De återger bara ett vittnes observation av ett möte mellan gärningsman och makarna Palme. Att ett möte har ägt rum motsägs inte av det konstaterade faktum att Palme sköts bakifrån. Skotten avlossades först efter mötet och då hade gärningsmannen hamnat i jämnhöjd med eller strax efter makarna Palme

          1. Jonas J

            Ok, du hävdar fortfarande att Lisbeth Palme undanhöll sanning. Dessutom att Cecilia A:s och Inge M:s (1 mars) vittnesmål båda är felaktiga som inte såg något möte utan att GM i stället kom ikapp. Till det då att att Nicola F:s och ”Vagnhäradskvinnans” vittnesmål att GM följde efter paret också är falskt eller??

            1. Mikael,

              Du skriver: ”Till det då att att Nicola F:s och ”Vagnhäradskvinnans” vittnesmål att GM följde efter paret…”

              I vilket förhör säger Nicola att gärningsmannen följde efter paret Palme? Du som gärna klistrar epitetet ”fantasi-” på andra debattörers teorier får ju röra dig med rätt begrepp.

            2. Nej jag hävdar inte att Lisbet undanhållit något. Kan bara konstatera att Anders D observerat ett möte mellan Olof och Lisbet och gärningsmannen trots att Lisbet i officiella förhör förnekat att de haft någon kontakt med gärningsmannen före skottlossningen.

              Hävdar du att Anders D fantiserar och fabulerar om att han observerat ett möte eller hur förklarar du att Anders och Lisbets uppgifter inte går ihop? Du hävdar också att Lisbet ingår i en vittneskedja som stöder att gärningsmannen följt efter paret Palme trots att Lisbet uppger att hon INTE märkte gärningsmannens närvaro innan skotten. Hävdar du att Lisbet ljuger när hon inte stöder en förföljande gärningsman ?

              Cecilias och Inge M vittnesmål är inte felaktiga men de har bara sett ett litet fragment av förloppet. Ett möte kan mycket väl ha ägt rum utan att Cecilia och Inge observerat det.

              Skottlossningen ägde rum en kort stund EFTER mötet som Anders D observerade och under den tiden har gärningsmannen ändrat sin position från att stå vänd mot paret Palme till att promenera i jämnhöjd med eller strax efter makarna. På avstånd kan det lätt tolkas som att gärningsmannen kommer ikapp paret Palme bakifrån.

              Att det är gärningsmannen som Nicola F ser gå bakom makarna Palme är inte utrett och det är bara en man som går bakom inte nödvändigtvis någon som medvetet följer efter paret Palme. Vagnhäradkvinnan är ett sent tillkommet vittne som är mindre tillförlitligt.

              1. Jonas J

                —– ”Kan bara konstatera att Anders D observerat ett möte mellan Olof och Lisbet och gärningsmannen trots att Lisbet i officiella förhör förnekat att de haft någon kontakt med gärningsmannen före skottlossningen.”

                Ja det stämmer.

                Gunnar är numera ganska tyst om Lisbeth Palmes roll i Mötesscenariot och Lena Andersson kanske håller på att glida över till att anklagelserna är enbart i hennes romaner.
                Så därför är du kanske den som håller fanan högst nu när det gäller Lisbeth Palme.

                1. Mikael A,
                  jag har inte ändrat uppfattning om mötesscenariot. Som jag tidigare sagt anser jag det inte alls bevisat att det förekommit en kontakt mellan Palme och mördaren. Men jag finner det anmärkningsvärt att utredarna undvikit att utforska den uppenbara infallsvinkeln som ju har direkt stöd i vittnesuppgifter och därför i varje normal mordutredning skulle ha tagits på allvar.

                  Och det finns ju en anmärkningsvärd parallell till utredarnas ointresse för mötesscenariot, nämligen deras ovilja eller oförmåga att närmare höra Lisbeth Palme. Hon som måste betecknas som det mest centrala vittnet i hela mordutredningen var ju förvånansvärt lite hörd. Och som vi vet deltog hon inte heller i en rekonstruktion på brottsplatsen.

                  När jag skriver att hon var det mest centrala vittnet syftar jag inte bara på att hon var med när mordet skedde, på närmast möjliga avstånd. Jag menar givetvis också att hon, mer än någon annan, hade kunskap om mordoffrets liv under den närmaste tiden fram till mordet. Vad ägnade sig Palme åt under veckorna fram till mordet? Vad talade han och Lisbeth om vid frukostbordet? Vilka konflikter hade han med olika personer och institutioner? Vad fanns det som oroade honom eller gjorde honom upprörd? Och så vidare.

                  1. Gunnar

                    I den sevärda thrillern ”Ingen utväg” (1987) offrar den korrupte amerikanske presidenten, spelad av Gene Hackman, sin lojale underhuggare som får skulden för presidentens korruption och den lojale tar sitt liv.
                    Heder åt dig nu som griper in så att inte Jonas J sitter själv med Svarte Petter när det gäller LP.

                    Faktum kvarstår dock att det är ändå du som har lett in debatten på en hypotes som saknar trovärdighet. Idén från början med bloggen var väl ändå att försöka lösa mordet eller bidra till dess lösning i stället för att motarbeta MÅLET.

                    Med hopp om att bloggen kan komma in på rätt väg igen.

                    ———————————–

                    +++ Vittneskedja av iakttagelser från ”Norra reklampelaren” 23.19,55 till skotten 23.21,30

                    1) NICOLA F / Från ”Norra reklampelaren” till mellan La Carteries och Skandias entréer.
                    — Gärningsmannen GM följde efter paret Palme (Vagnhäradskvinnan, Cecilia A, Inge M (1 mars), Anders B och Lisbeth Palme (kom bakifrån).
                    — GM hade en underlig gångstil (Vagnhäradskvinnan).

                    2) VAGNHÄRADSKVINNAN / 15 – 20 meter norr om korsningen med Tunnelgatan.
                    — Gärningsmannen GM följde efter paret Palme (Nicola F, Cecilia A, Inge M (1 mars), Anders B och Lisbeth Palme (kom bakifrån).
                    — GM var längre än paret Palme (Cecilia A, Inge M)
                    — GM hade en underlig gångstil (Nicola F).
                    — De tre gick långsamt (Cecilia A).
                    — Paret Palme tittade i skyltfönster (Cecilia A, Lisbeth Palme (25 mars)).
                    — Övrigt: Vagnhäradskvinnan förhördes först 1991, men hennes iakttagelser överensstämmer med de andra vittnena.

                    3) CECILIA A / Från ”Södra reklampelaren” till skotten.
                    — Gärningsmannen GM följde efter paret Palme (Nicola F, Vagnhäradskvinnan, Inge M (1 mars), Anders B och Lisbeth Palme (kom bakifrån).
                    — GM var längre än paret Palme (Vagnhäradskvinnan, Inge M).
                    — De tre gick långsamt (Vagnhäradskvinnan).
                    — Paret Palme tittade i skyltfönster (Vagnhäradskvinnan, Lisbeth Palme (25 mars)).
                    — GM gick i kapp makarna och sköt dem (Inge M (1 mars)).

                    4) INGE M / Från ”Södra reklampelaren” till skotten.
                    — Gärningsmannen GM följde efter paret Palme (1 mars, Nicola F, Vagnhäradskvinnan, Anders B och Lisbeth Palme (kom bakifrån).
                    — GM var längre än paret Palme (Vagnhäradskvinnan, Cecilia A).
                    — GM gick i kapp makarna och sköt dem (Cecilia A).

                    5) ANDERS B / Från Dekorima till skotten.
                    — Övrigt: Under den korta sträckan som Anders gick efter de tre gick Anders med ansiktet nedåt marken så han kunde se GM:s ljusa skosulor. Anders uppfattade att de tre gick i bredd vilket har motsagts av Cecilia A, Inge M och Lisbeth Palme. Det innebär att AB såg de tre först när GM började gå i fatt.

                    6) LISBETH PALME / Efter skotten.
                    — GM befann sig snett bakom.
                    — GM hade en underlig löpstil (Nicola F och Vagnhäradskvinnan: Underlig gångstil).

                    1. Vad insinuerar du med att Gunnar griper in så jag inte sitter själv med svarte Petter?? Rena tramset från din sida att insinuera att andra debattörer rycker in för att stötta mig och att Gunnar och Lena A i all tysthet ändrat uppfattning om mötesscenariot. Du beter dig inte som en seriös och saklig debattör.

                      Bloggen har alltid varit på rätt väg trots alla dina substanslösa inlägg och insinuationer. Du bidrar inte med något konstruktivt för att lösa mordgåtan. Du är bara tröttsam och jag betraktar dina inlägg som spam.

                  2. Jag tror att i en normal mordutredning hade man utgått från att LP talade sanning och avfärdat mötesscenariot direkt. Detta var ju också Ölvebros hållning. Om du dock menar att beställningsmord ofta går till på detta sätt och att LP på något sätt kan ha ”tystats ner” så kan ju dock detta vara värt att ta på allvar.

                    1. Zombie,
                      i en normal mordutredning hade det inte varit statsministern som varit mordoffret och hans hustru hade inte varit det viktigaste vittnet. Det jag menade var följande: vi tänker oss ett par som promenerar hemåt från en bioföreställning. Plötsligt dyker det upp en person med laddad revolver som skjuter mannen och försvinner spårlöst. Under de omständigheterna skulle polisen i normalfallet ha intresserat sig för vittnesuppgifter från mer än en person om att det såg ut som om mannen och mördaren talats vid omedelbart före mordet. Man skulle knappast ha nöjt sig med att hustrun inte berättade om något sådant utan försökt kontrollera om det låg något i de uppgifterna.

                    2. Jag tror att vi har debatterat detta tidigare. Jag skulle tro på LP framför Anders B&D då det är mycket svårt att göra iakttagelser under dessa omständigheter för dessa.

                      Om du menar att en professionell mordutredare skulle gjort på annat sätt kan jag väl inte insistera på att du har fel, då jag inte vet.

                      Jag kan väl också tro att det spelar roll om personen på något sätt kan förväntas inte tala sanning, oavsett om det gäller ett normalt mord eller ett statsministermord. För att bilda sig en uppfattning om detta krävs ju att man skapar sig en helhetsbild. Det kan ju också ha betydelse på vilket sätt LP svarat i förhör. Om hon typiskt ljuger eller talar sanning.

                      Men om beställningsmord ofta går till på detta sätt så håller jag med om att man kanske borde beaktat detta mer.

                  3. Gunnar,
                    Denna motvilja eller direkta fientlighet hos Lisbeth Palme mot att fullt ut delta i utredningen är anmärkningsvärt, och möjligen ett nyckelelement i misslyckande av polisutretningen.

                    Vad var anledningen till denna inställning?

                    Jag tror att hon uppgett att hon inte litade på polisen på grund av tidigare erfarenheter av polisläckor.

                    Utöver det, vad var så viktigt för henne att det möjligen kunde motivera hennes fientlighet mot utredningen?
                    Dessutom; det är förbryllande att polisledningen verkade acceptera denna motvilja och att de tillmötesgick hennes villkor för något deltagande överhuvudtaget. Varför?

            3. Jonas J
              Då är du varje fall med på nedanstående eller?
              —— ”Ok, du hävdar fortfarande att Lisbeth Palme undanhöll sanning. Dessutom att Cecilia A:s och Inge M:s (1 mars) vittnesmål båda är felaktiga som inte såg något möte utan att GM i stället kom ikapp. Till det då att att Nicola F:s och ”Vagnhäradskvinnans” vittnesmål att GM följde efter paret också är falskt”

              1. Svaret är NEJ. Du lägger ord i munnen på mig som jag aldrig har yttrat. Så beter sig inte en seriös debattör. Finns en anledning att du hamnar i karantän i några månader ibland.

                Nej jag hävdar inte att Lisbet undanhåller något. Konstaterar bara att hennes uppgifter motsägs av andra vittnen. Vad motsägelserna beror på spekulerar jag inte i. Har ett möte ägt rum finns det givetvis en anledning att Lisbet förnekar det. Har Lisbet rätt har Anders D och Anders B misstolkat vad de har sett.

                Nej jag hävdar inte att Cecilias och Inges vittnesmål är felaktiga. De har bara sett en del av händelseförloppet och redogör bara för den delen. Hävdar inte att Nicola F och Vagnhärad vittnet har kommit med falska vittnesmål men Nicola F har bara sett en man gå bakom paret Palme som kanske inte alls är inblandad i mordet. Även om han var det kan ett möte mellan paret Palme och gärningsman ha ägt rum efter att Nicola F mött paret Palme och innan han hörde skotten. Vagnhärad kvinnan är ett vittne som hör av sig flera år efteråt och det minskar hennes tillförlitlighet.

                1. Jonas J

                  Ok, då står du för det här varje fall. Att Anders D visat på att ett möte inte behöver ha ägt rum. FRAMÅT!

                  —— ”Nej jag hävdar inte att Lisbet undanhåller något. Konstaterar bara att hennes uppgifter motsägs av andra vittnen. Vad motsägelserna beror på spekulerar jag inte i. Har ett möte ägt rum finns det givetvis en anledning att Lisbet förnekar det. Har Lisbet rätt har Anders D och Anders B misstolkat vad de har sett.”

                  1. Nej Anders D har inte visat på att ett möte inte behöver ha ägt rum. Anders D har observerat ett möte mellan paret Palme och gärningsmannen. Men det finns alltid ett utrymme för att vittnen kan misstolka vad de har sett. Teoretiskt sett kan paret Palme ha stannat upp för att titta i Dekorimas skyltfönster och då har den efterföljande gärningsmannen också stannat upp strax bakom paret Palme och ett vittne KAN ha misstolkat situationen som att de stod vända mot varandra och samtalade. Men då bör paret Palme åtminstone för ett kort ögonblick tittat åt det håll gärningsmannen stod och det är fortfarande anmärkningsvärt att Lisbet inte nämner något om att de stannat upp en kort stund innan skottlossningen och såg en man som stod några meter bort och tittade mot dem. Lisbet säger ju att hon inte noterade gärningsmannens närvaro innan skotten.

  27. Martin

    Vet inte att du vill med din substanslösa förminskning att ifrågasätta Vittneskedjan som bekräftar varandra. Anklagelsen mot Lisbeth Palme är patetisk.

    +++ Vittneskedja av iakttagelser från ”Norra reklampelaren” 23.19,55 till skotten 23.21,30

    1) NICOLA F / Från ”Norra reklampelaren” till mellan La Carteries och Skandias entréer.
    — Gärningsmannen GM följde efter paret Palme (Vagnhäradskvinnan, Cecilia A, Inge M (1 mars), Anders B och Lisbeth Palme (kom bakifrån).
    — GM hade en underlig gångstil (Vagnhäradskvinnan).

    2) VAGNHÄRADSKVINNAN / 15 – 20 meter norr om korsningen med Tunnelgatan.
    — Gärningsmannen GM följde efter paret Palme (Nicola F, Cecilia A, Inge M (1 mars), Anders B och Lisbeth Palme (kom bakifrån).
    — GM var längre än paret Palme (Cecilia A, Inge M)
    — GM hade en underlig gångstil (Nicola F).
    — De tre gick långsamt (Cecilia A).
    — Paret Palme tittade i skyltfönster (Cecilia A, Lisbeth Palme (25 mars)).
    — Övrigt: Vagnhäradskvinnan förhördes först 1991, men hennes iakttagelser överensstämmer med de andra vittnena.

    3) CECILIA A / Från ”Södra reklampelaren” till skotten.
    — Gärningsmannen GM följde efter paret Palme (Nicola F, Vagnhäradskvinnan, Inge M (1 mars), Anders B och Lisbeth Palme (kom bakifrån).
    — GM var längre än paret Palme (Vagnhäradskvinnan, Inge M).
    — De tre gick långsamt (Vagnhäradskvinnan).
    — Paret Palme tittade i skyltfönster (Vagnhäradskvinnan, Lisbeth Palme (25 mars)).
    — GM gick i kapp makarna och sköt dem (Inge M (1 mars)).

    4) INGE M / Från ”Södra reklampelaren” till skotten.
    — Gärningsmannen GM följde efter paret Palme (1 mars, Nicola F, Vagnhäradskvinnan, Anders B och Lisbeth Palme (kom bakifrån).
    — GM var längre än paret Palme (Vagnhäradskvinnan, Cecilia A).
    — GM gick i kapp makarna och sköt dem (Cecilia A).

    5) ANDERS B / Från Dekorima till skotten.
    — Övrigt: Under den korta sträckan som Anders gick efter de tre gick Anders med ansiktet nedåt marken så han kunde se GM:s ljusa skosulor. Anders uppfattade att de tre gick i bredd vilket har motsagts av Cecilia A, Inge M och Lisbeth Palme. Det innebär att AB såg de tre först när GM började gå i fatt.

    6) LISBETH PALME / Efter skotten.
    — GM befann sig snett bakom.
    — GM hade en underlig löpstil (Nicola F och Vagnhäradskvinnan: Underlig gångstil).

    1. Mikael,

      Kan du svara på min invändning istället för att än en gång kopiera och klistra in din vittneskedja? Man blir inte mer tagen på allvar för att man skriker högst och längst.

      Jag ifrågasatte din formulering att Nicola F vittnar om att gärningsmannen följde efter makarna Palme. Det har han ju aldrig sagt. Ditt enda svar är att ”anklagelsen mot Lisbeth Palme är patetisk”. Jag har väl inte anklagat Lisbeth för något som helst, eller?

      1. Martin

        NF såg en man gå bakom paret Palme. Först trodde han att den som gick efter makarna var en livvakt. När Nicola sedan mötte mannen kunde han detaljstudera honom och insåg då att han var för gammal för att vara en livvakt. NF kunde åldersprecisera mannen till att vara lite äldre än förhörsledarens 44 år.

        OK?

        1. Nicola F såg en man gå bakom paret Palme men det är inte klarlagt om det var gärningsmannen han såg eller om mannen över huvud taget skuggade paret Palme avsiktligt. Han kanske bara råkade hamna bakom dem av en slump. Mannen kan ha varit Anders B som också bar en blå täckjacka. Han hade inte Engströms signalement.
          Nicola F har såvitt jag vet inte detaljstuderat förföljaren. Det är ett löst antagande som Mikael A gjort. Han har inte kunnat åldersprecisera mannen. Du kan aldrig åldersprecisera en främmande person du möter på gatan bara uppskatta åldern mycket ungefärligt. Nicola F tyckte att mannen såg lite äldre ut än förhörsledaren som var 44 år men det behöver inte innebära att förföljaren verkligen var några år äldre än 44 år. Han kan ha sett äldre ut än han i verkligheten var.

            1. Nicola F har inte kunnat åldersprecisera förföljaren. Han har inte sagt att förföljaren var exakt 52 år och 2 dagar gammal. Det kan du inte se på en främling som du iakttar en kort stund. Var inte förföljaren exakt 52 år och 2 dagar var det inte Engström som var förföljaren utan någon annan och det är inte heller på något vis styrkt att förföljaren var identisk med gärningsmannen eller att han över huvud taget skuggade paret Palme medvetet. Han kan vara vem som helst som bara råkade hamna bakom paret Palme. Förföljaren kan ha varit Anders B som minns lite fel om hur långt norrut på trottoaren han rörde sig innan han vände tillbaka söderut. Att Nicola F detaljstuderat förföljarens ansikte är ditt lösa antagande som saknar stöd i kända fakta. Det fanns inte tid för en sådan detaljstudie och Nicola F anade inte då att ett mord var i görningen

        2. Mikael,
          ”OK?” Min fråga ställdes inte i syfte att få veta vad Nicola har sagt i förhör, det vet jag redan. Om jag ska ta det övertydligt då: att det är gärningsmannen som Nicola ser bakom makarna Palme är en slutsats som DU drar och ingenting som Nicola själv har sett eller sagt eller hävdat. Det är en viktig distinktion som du hoppar över. Dels innebär det en svaghet i din vittneskedja och dels säger det något om ditt sätt att kategoriskt behandla materialet, ett sätt som jag inte tycker är särskilt övertygande.

        3. Mikael A.
          Nu lägger jag mig i här lite grann här i resonemanget kring NF och den förföljande mannen. Rätta mig om jag har fel för det var ett tag sen jag studerade detta lite mer ingående.
          NF tyckte att mannen ”verkade” lite äldre, äldre än 44 år. Okej. Jaja, men vad baserar NF det på? Jo, den något udda gångstilen. Det NF lade märke till hos personen var en udda gångstil och den blå jackan ”I övrigt reflekterade [NF] inte över hur mannen såg ut.”.
          Och om vi nu ska börja anta att den förföljande mannen är gärningsmannen så kan vi alltså konstatera att denne och Anders B har liknande blå jackor. Det nämligen på jackan och dess färg som NF efter skotten i så fall förväxlar gärningsmannen med Anders B. Och Stig och Anders bar ju inte liknande jackor?
          Hur resonerar du kring detta?

          1. VVA

            NF 23 år såg den världsberömde Olof Palme komma mot honom på gatan. NF blev därför uppmärksam så han såg även att en man gick bakom statsministerparet. NF trodde först att mannen var en livvakt men när de möttes på nära håll såg NF att mannen var för gammal för att vara skyddsvakt. NF kunde då vid mötet åldersprecisera mannen till att vara LITE äldre än förhörsledarens 44 år.

            1) Hur kunde då NF åldersprecisera mannen?
            —– Mannen hade en udda gångstil och den uppmärksamme NF undvek att se på mannens ansikte?
            —– FEL!
            —– RÄTT: NF hade studerat mannens ansikte framifrån under tid och på nära håll.

            2) Varför var Nicola det ENDA mordplatsvittnet som blev vallad på årsdagen 1987 och alla andra mordplatsvittnen fick stanna hemma?
            —– NF var duktig på gångstilar?
            —– FEL!
            —– RÄTT: NF hade studerat mannens ansikte framifrån under tid och på nära håll medan övriga mordplatsvittnen inte hade sett eller kunde beskriva ansiktet. Därför fick de stanna hemma.

            3) NF hävdade i flera förhör att han aldrig såg mannens ansikte. Varför?
            —– Han hade tittat ner i backen och ålderspreciserat mannen baserat på underkroppen.
            —– FEL!
            —– RÄTT: Vittnena var rädda för Holmérs ”PKK-mördare”. De och NF fick inget livvaktsskydd till skillnad från Holmér och co som omgav sig med livvaktsarméer. Exempelvis när HH:s älskarinna skulle uppgradera sin garderob rensades först butikernas kunder bort i klassisk diktaturstatsstil (Guillou [2019]). Inte undra på att NF försökte i efterhand förneka vad just han hade sett för unikt men det brydde sig inte PU om. Året efter var även NF med på vittneskonfrontationen mot CP.
            Inte kul, som NF, att stå ensam överst på ”PKK-mördarnas” lista. Det enda mordplatsvittnet som kunde beskriva GM:s ansikte när LP hade fått sin minnesbild kontaminerad av Anders B.

            1. Jaja, Mikael. Lugna ner dig lite först och ta om det där från början tack och gärna med källhänvisning.

            2. Kvalificerat struntprat Mikael A
              Enligt ditt sätt att resonera har Nicola F vittnat falskt och undanhållit sanningen för att han känt sig hotad. Det kan Lisbet också ha gjort när hon förnekat att ett möte mellan Olof henne och gärningsmannen ägde rum. Nu finns det stöd för ett möte från andra vittnen men det finns inget stöd alls för det du påstår om att Nicola F ska ha detaljstuderat den förföljande mannens ansikte. Det är bara dina fantasier och ditt önsketänkande.
              Hade polisen gjort allt rätt i ett tidigt skede hade de genomfört en rekonstruktion med alla vittnen och bland annat konfronterat Nicola F med Engström för att se om Nicola tyckte att Engström påminde om förföljaren. Att valla bara ett av alla vittnen som dessutom inte är ett mordplatsvittne är galet och visar bara på utredarnas inkompetens inte att Nicola är ett viktigare vittne än något annat som ska ha gjort observationer som aldrig tagits till protokollet.
              Men om du tror att vittnen har lämnat helt andra uppgifter än som framgår av de officiella förhörsprotokollen är frågan varför det inte kan gälla även vittne Lisbet. Varför kan inte hon ha berättat om ett möte med gärningsmannen fast det inte noterades i protokollet exempelvis för att hon blivit hotad till livet eller av hänsyn till rikets säkerhet eller Olofs eftermäle som statsman eller av andra skäl ? Du spekulerar gärna i att vittnen lämnar falska uppgifter eller uppgifter som inte tas till protokollet men bara för att få din egen hypotes att gå ihop.

              1. Jonas J

                En stilla undran i all välmening Jonas, men börjar det inte bli lite rörigt?

                Ena dagen har Lisbeth Palme undanhållit sanningen om mötet, nästa dag har det kanske inte varit något möte och nu tillbaka till ett möte.

                1. Nej det är inte det minsta rörigt. Fakta är att vi inte vet om något möte har ägt rum men det finns vittnesuppgifter som talar för att ett möte har ägt rum. Det har varit likadant hela tiden.
                  Varken Gunnar Lena A eller jag svajar fram och tillbaka. Du kan inte styrka att ett möte inte har ägt rum hur gärna du än vill

                  1. Jonas J

                    ”Fakta är att vi inte vet om något möte har ägt rum men det finns……….”

                    Dagens status är alltså vi vet inte om anklagelserna mot Lisbeth Palme har någon substans eller inte. Bara att de hänger kvar och LP:s eftermäle är fortfarande oklart eller?

                    1. Vet inte vilka anklagelser mot Lisbet du pratar om. Du påstår utan faktastöd att Nicola F lämnat felaktiga uppgifter i officiella förhör för att han ska ha känt sig hotad. Tänk om Lisbet känt sig hotad och pressad till att utelämna vissa uppgifter av hänsyn till sin egen eller rikets säkerhet eller av andra skäl. Så länge vi inte vet varför Lisbets uppgifter motsäger andra vittnens ska hon inte anklagas för något. Lisbet kan även ha lämnat korrekta uppgifter till utvalda betrodda personer som bestämt att uppgifterna inte fick komma till allmän kännedom och därför inte noteras i offentliga protokoll. Det behöver alltså inte vara Lisbet själv som valt att undanhålla något utan andra kan ha bestämt det över hennes huvud

                      Om det är något som kan solka Lisbets eftermäle är det när du påstår att hon hela tiden vetat att gärningsmannen hade Engströms signalement och trots det i 30 år pekade ut Christer Pettersson som gärningsman och sönerna har backat upp henne trots att de också ska ha vetat om att gärningsmannen inte hade minsta likhet med Pettersson. Om det är någon som anklagar Lisbet för något är det alla förespråkare av teorin om Engström som gärningsman

            3. Mikael,
              Just nu tänker jag två saker:
              1.) Källa på det?
              2.) Det är ironiskt att du och många andra förespråkare av Stig Engström eller andra ensamma gärningsmän så ofta svingar anklagelser om ”fantasi-” och ”konspirationsteorier” mot de som lutar åt ett organiserat mord. Det du skriver ovan är till sin spekulativa form i klass med vilken ”parkera-om-sin-bil-på-David-Bagares-gata-teori” som helst.

              1. Martin

                Det viktiga i sammanhanget, vilket du och många andra glömmer, är att Engström och spekulationerna kring honom, börjar inifrån och ut. Engström ljög och hade gärningsmannasignalement. Det gör Mikaels resonemang mer rimligt än vilket möte eller konspiration som helst. Att Engström ljög och hade gärningsmannasignalment gör det alltså legitimt att testa hans utsaga på exempelvis andra vittnesuppgifter. Att göra tvärtom har aldrig varit fruktbart. Där lutar jag mig mot 36 års erfarenhet. Därför runda först gärningsmannasignalement och lögnerna. Därefter vissa handfasta bevis för dina spekulationer. Först då är jag beredd att köpa ditt resonemang om att det skulle vara likställt att spekulera kring Engström kontra konspiration.

                1. Per Wallander,
                  ditt svar illustrerar en vanlig brist hos dem som förordar att Engström skulle vara gärningsman – nämligen metoden att plocka ut enstaka små bitar ur den dokumentation kring mordet som finns och utse dessa bitar till den självklara sanningen trots att det finns mängder av uppgifter som pekar i andra riktningar. Du skriver att Engström ”hade gärningsmannasignalement”. I själva verket finns det ju gott om exempel i de samlade signalementsuppgifterna om gärningsmannen som pekar bort från Engström. Lisbeth Palmes utpekande av en man i en blå jacka som hon senare identifierade som Christer Pettersson är det kanske tydligaste exemplet. Många andra vittnesmål som pekar tydligt bort från Engström har redovisats i debatten här på bloggen, till exempel de två centrala vittnena Anders B:s och Inge M:s observationer.

                  Observera att jag inte säger att de vittnen som kommer med signalementsuppgifter som pekar i annan riktning än mot Engström absolut måste ha rätt i sina beskrivningar. Vissa av dessa uppgifter är antagligen felaktiga. Men vad jag vänder mig emot är att du inte låtsas om sådant som komplicerar din bild. Inte ens om det finns väldigt mycket som komplicerar den.

                  Kanske problemet för dem som förordar den i mina ögon osannolika tesen om Engström som gärningsman är att det inte får finnas utrymme för allvarliga tvivel. Det gäller att upprepa att signalementet stämmer, att Engström hade ett motiv och att han hade tillgång till vapen, trots att det inte finns seriösa belägg för något av detta.

                  Kan du känna igen dig i det jag skisserar, Per?

                  1. Jag tror inte på SE men tycker att du gör dig skyldig till samma sak som Per.

                    ”Lisbeth Palmes utpekande av en man i en blå jacka som hon senare identifierade som Christer Pettersson är det kanske tydligaste exemplet.”

                    Detta utpekande har du ju själv tidigare ansett opålitligt och trott gäller Anders B. Nu är det helt plötsligt ett utpekande värt att ta på allvar.

                    1. Zombie,
                      inte alls. Jag bara konstaterar att det finns en rad vittnesuppgifter om gärningsmannens signalement. De pekar i olika riktningar och ingen av dessa uppgifter kan utan vidare godtas som tillförlitlig. Men Per presenterar saken som om signalementsuppgifterna entydigt pekar på Engström. Det gör de verkligen inte, det är ganska få vittnesuppgifter som över huvud taget kan tolkas som att de pekar på Engström.

                      Vad gäller Lisbeth Palmes vittnesuppgifter ryms de mycket väl inom det jag skrev i kommentaren: ”Observera att jag inte säger att de vittnen som kommer med signalementsuppgifter som pekar i annan riktning än mot Engström absolut måste ha rätt i sina beskrivningar. Vissa av dessa uppgifter är antagligen felaktiga.”

                    2. När det gäller LPs vittnesmål är det oklart om det ens syftar på gärningsmannen. Hon kan ha sett Anders B. Från början talade LP om två gärningsmän. OP och LP angreps bakifrån och GM kan ha hunnit springa undan innan LP vände sig om.

                      Två vittnen som ger ganska samstämmiga signalement på GM är Anders B och Inge M.

                    3. Gunnar,

                      När det gäller blå jacka håller jag inte med.

                      Anders D – Gråaktig ulster med svarta stänk, grå herrhatt, långrock som räckte till knäna
                      Charlotte L – mörk kappa eller rock, knä-lång rock
                      Lena S – mörk lång rock/kappa till knäna
                      Leif L -mörk ytterrock – har ändrat sig till mörkblå täckjacka i i senare förhör
                      Jan A – mörk knälång ytterrock
                      Anna H – 3/4 lång mörk rock

                      I de tidigare förhören är knä-lång mörk rock övervägande. Senare tycks vissa ha ändrat sig till blå jacka, eventuellt påverkade av medier.

                    4. ”Vad gäller Lisbeth Palmes vittnesuppgifter ryms de mycket väl inom det jag skrev i kommentaren:”

                      Detta resonemang förstår jag faktiskt inte. Vilket vittnesmål som helst som pekar bort från SE ryms ju inom det du skrev, men om man inte beaktar hur säkert vittnesmålet är så förstår jag inte meningen med att åberopa detta. Detta är vad jag menar.

                  2. Gunnar

                    Jag känner igen ditt resonemang och förstår vad du menar. Fast jag håller inte med när det kommer till att värdera signalmentsuppgifter. Däremot är väl metoden betydligt mer användarvänlig för att avföra möteshypotsen, men det är väl en annan fråga.

                    Som de flesta vet är signalementsuppgiftern, så som det framgår från vittnesprotokoll, väldigt motstridiga. Det beror förmodligen på flera saker, som exempelvis ljusförhållanden, geografisk position i förhållande till skeendet, nykterhet, ålder, etc. etc.

                    Signalementsuppgifterna uitfrån uppgifterna som gick ut via radio på mordplatsen – det är något helt annat. Vi vet att tjänstgörande poliser gång på gång försökte skaka fram ett vettigt signalment. Det var få som kunde bidra, trots då att frågan ställdes av olika poliser vid olika tillfällen. I efterhand vet vi att det bara var tre personer som kunde bidra och var villiga att lämna uppgifter: Anders D, Yvonne N och Lars J. I mångt och mycket grundar väl min slutsats i att uppgifterna från dessa personer ligger i linje med Engström. Där finns rocken, där finns kepsen, där finns väskan och där finns ett godtagbart åldersbestämmande.

                    Som du kanske minns sa Krister Petersson att vittnena Lars J och Yvonne N blivit styvmoderligt behandlade. Jag tolkar detta som att han menade följande:

                    1. Deras uppgifter har fått stå tillbaka till förmån för andra vittnen. Ett stöd för denna tolkning är deras frånvaro inför skranket i samband med rättegångarna mot CP. Åklagare och polis valde ut vittnen som låg i linje med CP och efterföljande Grandman. Tyvärr har detta bitit sig fast även när CP lades åt sidan.

                    2. Deras person och förehavanden på kvällen den 28 februari har de facto inneburit att det funnits misstro från utredande polis. Ett stöd för denna tolkning är hur Lars J behandlats i förhör. Yvonne N hade varit, sett utifrån polisens perspektiv, på en suspekt nattklubb. Till råga på detta var hennes sällskap av utländsk härkomst. Ni som läst jargongen i förhör och andra protokoll förstår att dåtidens samhälle (inte minst polismyndigheten) hade en fientlig inställning mot det som inte var ursvenskt.

                    Vad Petersson exakt menade med styvmoderlig vet jag inte. Tror dock att han ungefär landat i ovanstående två punkter. Det viktigaste av allt är dock att polisens signalementsuppgifter – där och då – byggde på Yvonne och Lars uppgifter, tillsammans då med Anders D från mordplatsen.

                    Skulle kunna sväva ut i ett resonemang varför jag fäster större tilltro till Ander D:s uppgifter än exempelvis Inge M:s. Konstaterar bara kort att Inge från sin position, i det ljuset, med lätthet kan ha blandat ihop sina synintryck.

                    Slutligen vill jag föregå alla de som nu, med mer eller mindre valda ord, påstår att gärningsmannen bar mössa. Jag är väl medveten om vilka vittnen som angett mössa. Jag har redan angett ett par exempel här ovan varför jag inte sätter tilltro till mössa. Det finns flera andra, men jag väljer att se mössan i ljuset av ett annat fenomen. Keps, med eller utan öronlappar, är inte lika spännande som mössa. Keps kan få stå synonymt med ensam gubbe eller åtminstone ensam gärningsman. Mössa kan få stå synonymt med kommandosoldat, utbildad i närstrid och del av konspiration. Man i keps och öronlappar har en tendens att förbli vid sin läst – storyn stannar och sticker inte i väg. Mössa däremot, det transformeras blixtsnabbt till kommandosoldat, som i sin tur ingår i en konspiration, som möjligen pekar på att mordet planerats i förväg. Har det planerats i förväg finns det saker som pekar på att detta skett med hjälp av poliser. Dessa poliser kan hat nyttjas, likt lakejer, av utländsk säkerhetstjänst. Åtminstone finns det fragment som pekar åt det hållet. Jag kan fortsätta hur länge som helst. Det kanske redan framgått att vi nu befinner oss väldigt långt från mordplatsen (och verkligheten).

                    Du behöver inget pass för att köpa lösningen Engström. Han fanns bevisligen på mordplatsen och även detta faktum ska vi räkna in när det kommer till att värdera vittnens utsagor.

                    Gunnar, jag passar på att bolla tillbaka frågan. Känner du igen dig?

                    1. Så du hävdar på fullaste allvar att Anders B som befinner sig bara några meter bakom gärningsmannen har FANTISERAT eller rentav FABULERAT om att gärningsmannen bar en stickad mössa med upprullad kant fast han egentligen såg en gubbkeps på gärningsmannens huvud och det har han gjort bara för att en gärningsman som bär mössa är mer SPÄNNANDE och för tankarna till en kommandosoldat eller någon som är en del av en konspiration!!

                      Med andra ord IDIOTFÖRKLARAR du ett bra placerat vittne som gör en detaljerad observation som inte stöder Engström som gärningsman.

                      Samtidigt kan du inte acceptera tanken att Engström kanske bara var ett vittne i periferin som fantiserat eller fabulerat lite grann för att göra sig själv lite mer spännande och mer aktiv på mordplatsen än han i verkligheten var.

                      För att din hypotes om Engström som gärningsman ska hålla ihop börjar du nu även anklaga vittnen för att vara tokiga konspirationsteoretiker som anpassar sina utsagor för att de ska stöda en konspiration

                    2. Per W

                      Jag tycker inte Anders B och Inge M, som sagt mössa, har karaktären att vara spänning- eller sensationssökande. Inge M förefaller mycket noggrann.

                    1. Ingendera. Jag har nämligen – till skillnad från dig – aldrig påstått att signalementsuppgifterna pekar entydigt i någon viss riktning. Tvärtom har jag visat hur de spretar rejält.

                      På sidan 66 i min första Palmebok Mörkläggning skriver jag:

                      Det offentliga förundersökningsprotokollet från åtalet mot Christer Pettersson redovisar förhör med 42 personer som hörts om ”Sveavägsavsnittet”. Det omfattar skeendet som börjar just när makarna Palme tagit farväl av Mårten och slutar med gärningsmannens flykt.

                      Av dessa har 29 personer uppgett att de sett en person som är eller kan vara gärningsmannen. Och av dem har 27 gett någon sorts signalement.

                      Låt oss hålla oss till dessa 27. När det gäller huvudbonad kan deras uppgifter beskrivas så här:

                      Osäkert om han hade huvudbonad: 13 vittnen

                      Barhuvad: 8 vittnen

                      Stickad mössa: 2 vittnen

                      ”Platt” huvudbonad: 1 vittne

                      Jacka med luva: 1 vittne

                      Grå herrhatt eller Sherlock Holmesmössa: 1 vittne

                      Keps: 1 vittne.

                      Tyvärr är det så. Jag hade gärna sett att det funnits en rad vittnen som gett inbördes väldigt likartade signalementsbeskrivningar av gärningsmannen. Men det gör det inte. Som jag skrev är det du som gör våld på sanningen i ditt försök att försvara en svag tes. Är det något jag lärt mig under alla dessa år med Palmemordet är det inte att försöka dra kategoriska slutsatser om sådant som egentligen är osäkert. Det vore roligt om du också tar till dig den insikten, Per.

                    2. Per Wallander;

                      ”Engströmshypotesen var svåruppföljd. Det fanns inget konkret som kvalificerade honom som misstänkt i rättslig mening. Att styrka att han inte varit ”en i mängden” skulle med den ofullständiga utredningen kring förhållandena på brottsplatsen bli svårt. En del av det han sagt stämde ju dessutom. Det var inte lättare med signalementet – ingen utom målsäganden hade sett ett ansikte och i övrigt spretade det. Den minsta gemensamma nämnaren fångade en stor grupp ansiktslösa män i mörka kläder.
                      Efter ett antal förhör med Securitasvakterna och personal på Skandia dog intresset ut. Det hade aldrig varit särskilt stort. Av de som konfronterades med Stig Engström var det till syvende och sist få som höll honom som möjlig mördare. Han sågs som lika osannolik i den rollen som i den han påstod sig ha gestaltat på mordplatsen.”

                      Källa, Hans-Gunnar Axberger, (2022, 2:a kap.)

                  3. Gunnar

                    I stället för att citera dig själv hade det varit intressant att höra dina åsikter om innehållet i mitt inlägg. Nu handlar det i stället om att citera sig själv. Du skyltar med en slags styltig tabell och tror alltså på fullt allvar att man utefter detta kan dra ett tvärsnitt om osäkerheten ur vittnesfloran. Självklart har vittnena vitt skilda förutsättninar och dessa förutsättningar smittar förstås av sig på olikheterna. Med det sagt vittnesutsagorna måste analyseras och värderas – inte ställas mot varandra i tabellformat. Återigen – där och då var det bara tre vittnen som kunde bidra. Det är väl ganska talande att där och då fanns det inte tid med att snickra ihop en slags vittnestabell av förminmmelser. De som kunde bidra bidrog. Andra hade den goda smaken att vara tysta.

                    Snarare är det väl så att du inte VILL att signalementsuppgifterna ska peka i en speciell riktning. Kanske är det därför du går som katten runt het gröt och vägrar kommentera innehållet i sak. Tidigare och i andra sammanhang har du ju inte varit rädd för att peka.

                    1. Nej Per,
                      om signalementsuppgifterna hade pekat i en bestämd riktning, till exempel mot Stig Engström, så hade jag gärna konstaterat det. Det är du som har bekymmer med att pressa ner fyrkantiga pinnar i runda hål.

                    2. Engström har inte gärningsmannasignalement. Ett 30-tal vittnen har kunnat lämnat uppgifter om gärningsmannens signalement inte bara tre. Att polisen inte hade tid att höra alla innan de larmade ut ett preliminärt signalement betyder inte att det bara var de tre första som hade relevanta signalementsuppgifter att komma med.

                  4. Gunnar

                    Där och då bidrog tre vittnen. Det är ingenting som behöver pressas ner i något nål – det är fakta utifrån materialet. I det fallet kanske det är dags för en uppdatering av Mörkläggning?

                    1. Per,
                      jag beundrar din envishet. Men i sak: att du tycker dig ha hittat uppgifter från tre vittnen som ger stöd för din tes om Engström som gärningsman men inte vill fästa någon betydelse vid alla vittnesuppgifter som mer eller mindre tydligt motsäger denna tes talar för sig självt. I Mörkläggning slår jag fast att vittnesmålen om gärningsmannen är motsägelsefulla. Varför skulle det behöva en uppdatering?

                  5. Gunnar

                    Helt enkelt för att det nu finns ny information. Jag förmodar att du inte hade informationen (förhören) från tjänstgörande poliser vid tillfället när du plitade på Mörkläggning. Det är naturligtvis viktiga uppgifter, det säger mycket om situationen vid mordplatsen och vad vittnen där och då kunde bidra med. Så oavsett tycke och smak: där och då byggde signalementsuppgifterna på Anders D, Lars J och Yvonne N:s iakttagelser. Trots då att poliserna – vid upprepade tillfällen – försökte skaka fram uppgifter på mordplatsen. Trots detta behandlades deras berättelser styvmoderligt. Krister Petersson och hans medarbetare värderade inte bara materialet annorlunda än sina företrädare – de värderade det utifrån fakta. Till sist, egentligen borde ovanstående få dig intresserad. Det ligger i linje med vad du brukar fastna på. Utredningstekniska haverier och godtyckliga värderingar.

                  6. Gunnar

                    Måste ha varit otydlig eller så missuppfattar du mig medvetet. Jag pratar om signalementsuppgifterna. Uppgifterna som gick ut på mordplatsen, cirka 3-4 minuter efter mordet. Dessa uppgifter bygger på Anders D, Lars J och Yvonne N. De var först och andra vittnen kunde inte bidra med uppgifter – trots att det sprang poliser kors och tvärs och försökte skaka fram ett vettigt signalement. Det är bara att gå tillbaka till materialet och göra sin läxa. Sammantaget så pekar Anders D, Lars J och Yvonne N iakttagelse på en engströmliknande figur. Det skojar man inte bort. 

                    1. Per Wallander,
                      nu blir du alltmer spekulativ. Anders D, Lars J och Yvonne N var inte först på mordplatsen bland de vittnen som kom dit. Såväl Söderströms kommissariebil som Södermalmspiketen var framme på platsen innan Lars J och Yvonne N kom fram till Dekorimahörnan. Anders D var tidigt på platsen, men inte heller han var först.

                      Och bland poliserna på mordplatsen var förvirringen stor när det gällde gärningsmannens signalement. Gösta Söderström sa i hovrätten:

                      Det var min kollega, Ingvar Windén, som hade talat med ett vittne om att den misstänkte gärningsmannen var iklädd en blå täckjacka och hade avvikit springande mot Malmskillnadsgatan. Sedan hade det också larmats ut ett annat signalement om en man med lång rock, mössa med öronlappar. Och det har jag ända tills för några dar sen inte kunnat begripa vem som hade larmat ut det signalementet eller lämnat det signalementet. Och det tycks ha varit taxiföraren som larmade Järfälla Taxi. Alltså två signalement larmades ut och inget var fullständigt.

                      Han redovisade alltså ett vittnesmål om en man i blå täckjacka, vilket ju inte låter som Engström, och ett vittnesmål om en man med lång rock och mössa med öronlappar vilket faktiskt inte heller låter som Engström, om än möjligen lite mera så. Det ska dock noteras att Söderström enligt egen utsago (se ovan) först två och ett halvt år efter mordet drog slutsatsen att det senare signalementet byggde på uppgifter från Anders D. För mig framstår det referat som Söderström i hovrätten ger av sina minnesbilder som rätt osäkert. Det kan noteras att när Söderström ganska nära efter mordet skrev ner en rapport om sina iakttagelser på mordplatsen nämnde han visserligen att han fått del av två olika signalement på gärningsmannen, men han beskriver inte med ett ord vad de skulle ha gått ut på.

                      Med andra ord: vad som sagts till poliserna på brottsplatsen är inte alldeles klart. Och någon systematisk insamling av information från de tillgängliga vittnena förekom inte.

                    2. Gunnar

                      Jag har väl aldrig påstått att Ander D, Lars J och Yvonne var först på plats. De var först med att lämna signalementsuppgifter. Med det sagt – det fanns som bekant vittnen som var före i tid och rum – men dessa bidrog inte med signalementsuppgifter där och då.

                      SIGNALEMENTET SOM GICK UT PÅ MORDPLATSEN BYGGER PÅ ANDERS D, LARS J OCH YVONNE N UPPGIFTER.

                      Det kan ingen ”kaosteori”, likt Lampers gett sig på tidigare och som du nu hakar på, skoja bort. Sammanfattningsvis och för att inte gå in på detaljer: blå jacka och keps kommer från Lars J. Man i rock/hatt kommer från Anders D. Väska/rock kommer från Yvonne N. Detta är alltså det sammantagna signalementet som gick ut på mordplatsen. Huruvida detta signalment överensstämmer med Engström eller inte, det får du avgöra.

                    3. Per Wallander,
                      tack för att du bemödar dig att svara. Men ditt svar leder tyvärr bara till nya frågor.

                      Först: vad har du för belägg för påståendet att Anders D, Lars J och Yvonne N var först med att lämna signalementsuppgifter? Eftersom du påstår det så kategoriskt så måste du väl ha någon sorts stöd för påståendet. Berätta gärna.

                      Och för det andra: hur kommer det sig att du så lättvindigt smälter samman uppgiften om en man med blå jacka och keps med uppgiften om en man i rock och hatt?

                      Samt en bonusfråga: varför väljer du så lättvindigt bort annat som Anders D sagt, sådant som så uppenbart inte alls stöder din hypotes? Jag tänker framför allt på hans uppgifter om vad som såg ut som ett samtal före mordet. Ju mer du vill göra Anders D till ett viktigt vittne som ska understödja ditt påstående om Engström, desto mer bör du väl förklara varför du samtidigt anser att han inte alls är tillförlitlig i avseenden som motsäger din tes?

                    4. Per W, du påstod att signalementsuppgifter från Lars J och Yvonne N gick ut på mordplatsen cirka 3–4 minuter efter mordet. Det stämmer inte. Cirka 3–4 minuter efter mordet hade varken Lars J eller Yvonne N pratat med någon polis eller varit på mordplatsen. Vad är det för material vi ska gå tillbaka till?

                    5. Gunnar,

                      Jag tror allmänt att bara för att ett vittne är tillförlitligt behöver vittnet inte sett rätt i alla avseenden. När det gäller iakttagelser som mötet vet jag att det är mycket svårt att vara säker på hur många personer man sett och åt vilket håll de varit vända.

                    6. Gunnar!

                      Till och börja med – tack för berömelsen beträffande envisheten. Den blir väl lätt så när man missuppfattas och ger sig f..n på att man har rätt. Tack också för att du fortsätter att publicera mina inlägg (trots att vi ofta har motsatta uppfattningar) – det ska du ha en stor eloge för.

                      Var du hittar uppgifterna om att det var Anders D, Lars J och Yvonne N som lämnade signalementet på brottsplatsen? Det räcker med att du i materialet fokuserar på uppgifter från Dalsgaard och Windén. Stöd och komplement för uppgifterna finns i gänget som satt i 3230.

                    7. Per Wallander,
                      jag vill minnas att uppgifterna från poliserna som kom till brottsplatsen, alltså bl a Dalsgaard, Söderström/Windén och styrkan i 3230, är rätt motsägelsefulla och inte särskilt tydliga. Vill du hävda att uppgifter i det materialet bevisar något så får du gärna återkomma. Utrymme på bloggen finns det, så det är bara att skriva. Med citat och länkar så att andra kan följa dina resonemang och se att de är förankrade i materialet.

                    8. För Gunnar och bloggens läsare.

                      Jag hoppas att Söderströms ”överhörda” signalement kan börja sjunka in och vi kan sluta misstro uppgifterna från denna hedervärda man, någon gång.
                      All förklaring kring signalementen kommer via polis CD i polisspåret:

                      Framspolat och klart. Att detta är ca. 9-10 minuter efter mordet hoppas jag också kan sjunka in någon gång.
                      Som jag sagt tidigare lägger hellre jag min tid på min utredning och fakta än försöker tjafsa med ”SE som GM-gänget”, vilket är deras enda syfte.

                    9. Per,

                      Vad finns då på Engström?

                      * Ett tidigt signalement som till ungefär hälften stämmer med honom, där alla överensstämmande delar förutom den lilla väskan är så allmänna att de förutom Engström också stämmer på en tredjedel av Stockholms övriga befolkning.

                      * Engströms historia om mordkvällen reser frågetecken eftersom den till vissa delar är motsägelsefull och till vissa delar är svår att jämka ihop med vad andra vittnen berättar.

                      Båda dessa omständigheter kan ges flera andra rimliga förklaringar än att Engström med nödvändighet är mördaren.

                      Är det verkligen ett tillräckligt underlag för att stämpla honom som ”skäligen misstänkt”? Är det i själva verket inte så att bristen på entydiga fakta och därmed bristen på misstänkta gärningsmän över huvud taget liksom omedvetet sänker kraven för vad som kan betraktas som skälig misstanke när vi (ni) står inför en person som det svävar frågetecken kring? Om polisutredningen hade skötts bättre från början, om vi hade haft fler verktyg att använda, om fler misstänkta personer hade grävts fram, tror du att misstankarna mot Engström fortfarande hade betraktats som lika skäliga som nu? Är du med på hur jag menar?

                  7. Gunnar

                    —– ”en vanlig brist hos dem som förordar att Engström skulle vara gärningsman – nämligen metoden att plocka ut enstaka små bitar ur den dokumentation kring mordet som finns och utse dessa bitar till den självklara sanningen trots att det finns mängder av uppgifter som pekar i andra riktningar. ”

                    Menar du vittneskedjan (NF, Vagnhäradskvinnan, CA, IM (1 mars), AB, Lisbeth Palme)?

                    Vilka ”mängder av uppgifter som pekar i andra riktningar” avser du när det gäller vittneskedjan?

                    1. Den så kallade vittneskedjan pekar inte i någon riktning alls. Ingenting pekar mot att Engström är gärningsman. Absolut ingenting

                2. Engström har inte gärningsmannasignalement. Gärningsmannen var utan tvekan yngre än Engström och bar en stickad mössa ingen keps. Något bra signalement på gärningsmannen som kan jämföras med misstänkta personer existerar inte.
                  Att Engström ljuger är inte klarlagt men han kan ha fått för sig saker som inte stämmer och kanske vill han gärna överdriva sina insatser på mordplatsen. Det är legitimt att testa hans utsagor mot andra vittnesuppgifter men över 30 år efter mordet när Engström sedan länge är avliden är det för sent att göra en rekonstruktion och klarlägga vad Engström egentligen gjorde på mordplatsen. Tvivlen om att Engström är något annat än vittne kvarstår och andra spår måste fortsätta utredas.

                  1. …och där var jag spågumma. Bra att du skrev, du får statuera exempel på de som gått i initierade privatspanares vilsna fotspår.

                    1. Per W

                      Konstaterar att du inte har några som helst sakliga invändningar att komma med mot mina resonemang

                3. Per W,

                  Du som byggt ditt varumärke i palmemordsdebatten genom att med sådan emfas lyfta fram källkritik och nyktra, icke tendentiösa analyser, hur kan du låta ett sådant resonemang från Mikael A som jag kommenterade ovan passera? Din kommentar till mig visar ju att det är just det du gör, låter den passera, godkänd. Som om de metoder du kritiserar andra för funkar utmärkt om de bara används på den teori som du själv förespråkar. Jag hoppas att jag har missuppfattat dig.

                  Såhär skrev Mikael A, vilket jag tyckte var spekulativt och tendentiöst, för att inte säga rent fantasiartat, och som jag tyckte krävde en källa:

                  ”NF hävdade i flera förhör att han aldrig såg mannens ansikte. Varför?
                  —– Han hade tittat ner i backen och ålderspreciserat mannen baserat på underkroppen.
                  —– FEL!
                  —– RÄTT: Vittnena var rädda för Holmérs ”PKK-mördare”. De och NF fick inget livvaktsskydd till skillnad från Holmér och co som omgav sig med livvaktsarméer. Exempelvis när HH:s älskarinna skulle uppgradera sin garderob rensades först butikernas kunder bort i klassisk diktaturstatsstil (Guillou [2019]). Inte undra på att NF försökte i efterhand förneka vad just han hade sett för unikt men det brydde sig inte PU om. Året efter var även NF med på vittneskonfrontationen mot CP.
                  Inte kul, som NF, att stå ensam överst på ”PKK-mördarnas” lista. Det enda mordplatsvittnet som kunde beskriva GM:s ansikte när LP hade fått sin minnesbild kontaminerad av Anders B.”

                  1. Martin

                    Vill börja med att avfärda ditt påstående om att ”CA hade ett vapen i sin hand” och att detta i sin tur skulle göra honom till gärningsman. Förstår egentligen inte riktigt vad du menar. Men visst, CA hade säkert och bevisligen ett vapen i sin hand lite då och då. Han var ju trots allt pistolskytt. Poängen är väl att du inte får ner honom till Sveavägen. Varken med eller utan vapen.

                    Återigen till det här med källkritik och hur man värderar materialet med hjälp av källkritiska principer. Det finns åtskilliga tendensproblem bland vittnesprotokollen. När det kommer till hur vittnen agerat handlar det förstås inte om illsiniga tendenser. Däremot är – tyvärr – vissa vittnen sönderhörda. När tiden gick och det stod klart att den tekniska bevisningen i princip var noll, sattes det alldeles för stor tilltro till enskilda vittnen. Dessutom fanns det vittnen som ville vara extra hjälpsamma och på eget intiativ kontaktade spaningsledningen med ”ny” information. Det tendiösa för dessa vittnen var alltså hjälpsamhet. Polisen satte också extra tilltro till vissa vittnen och spädde på denna ologiska och godtyckliga sortering. Polisen har alltså agerat tendiöst i sitt urval. På grund av exempelvis förutfattade meningar och bristande kunskaper i vittnespsykologi och förhörsteknik. Poängen är att det mycket väl går att applicera tendenskriteriet på materialet när det kommer till vittnen.

                    Skulle dock vilja trycka extra på tidskriteriet. Vi vet sedan tidigare att vittnesuppgifter försämras avsevärt i takt med att klockan går. Jag säger naturligtvis inte att vittnesuppgifter som tillkommit i efterhand är värdelösa (det finns inga dåliga källor!) Däremot, går vi tillbaka till mordnatten och kikar på det signalment som går ut på gärningsmannen blir det både tydligt och uppenbart att uppgifterna där och då byggde på tre vittnen. Anders D, Lars J och Yvonne N. Vi vet att flera poliser var inblandade i uppgiften att skaka fram ett vettigt signalement på gärningsmannen. Det kammades noll – förutom då uppgifterna från Anders D, Lars J och Yvonne N. Dessa tre var, ofärgade av både tidens tand och tendens, först med sina uppgifter. Dessutom är de helt oberoende av varandra. Det kan man definitivt inte säga om de flesta övriga mordplatsvittnen. Fast beroendekriteriet kanske vi kan ta vid ett senare tillfälle.

                    1. ”Dessa tre var, ofärgade av både tidens tand och tendens, först med sina uppgifter” uppger du om Anders D, Lars J och Yvonne N. Nja, inte riktigt. Såväl Anders B som Inge M hördes ju före Yvonne N och lämnade båda två tydliga signalementsuppgifter. Men du har ju bestämt dig för att just Anders D:s, Lars J:s och Yvonne N:s uppgifter bäst kan tänjas för att bevisa att Engström var gärningsmannen. Och då är det klart att de måste ha varit först oavsett om de var det eller inte. Eller?

                    2. En hel del debatt på den här bloggen involverar att slå varandra över huvudet med citat från olika vittnesreferenser, vilket är at förvänta, när vi alla försöker ansluta till fallets verklighet.
                      För mig är det ungefär som att gå genom en labyrint för att nå klarhet.

                      Vad gäller killkritik:
                      Det är värt att notera att många av de tidiga vittnesuppgifterna är polissammanfattningar – inte är ad verbatim uttalanden. De kan reflektera vad anteckningstagaren tyckte var viktigt vid den tiden, samtidigt som de potentiellt utelämnar eller förvränger detaljer, som senare visar sig vara av stor betydelse. De flesta av dessa sammanfattningar undertecknades inte av vittnen för deras riktighet.
                      Detta måste beaktas, när man granskar och väger olika och till och med motsägelsefulla uttalanden.
                      Vissa av dessa sammanfattningar har visat sig vara felaktiga på detaljer som senare korrigerats av vittnen (exempel – Nicola F: passerar Palme utanför SV56, och Najic L: mörk hårfärg för den förföljande mannen).

                      Jag försöker vikta information enligt dessa principer:
                      – Tidiga uttalanden över senare
                      – Ad verbatim över sammanfattningar
                      – Skriftligt över verbalt
                      – Signerad över osignerad
                      – Utelämnanden är inte lika med motsägelser
                      – Tejpad över skrivet
                      – Video bandad över ljud (endast) bandad
                      – Tekniskt verifierbara tidslängder över personliga uppfattningar

                      Då kan det bli ganska komplicerat att avgöra vad som trumfar vad med en blandning av kategorikombinationer.
                      Denne komplexitet, antar jag, är källan till utbrottet av alla dessa verbala fientligheter på bloggen. Men är det productivt?

                    3. Per W, eftersom du nämner Anders D , Yvonne N och Lars J
                      Anders D; Signalement på gm 180-185 cm lång, ingen uppfattning om ålder men rörde sig inte med en yngre mans vighet.
                      Grå herrhatt, gråaktig ulster med svarta stänk.
                      Anders D uppfattade det som att paret Palme och gm samtalat med varandra.
                      Tror du att gm och paret Palme pratade med varandra?
                      Ývonne N vittnesmål: mannen bar en väska i vänster hand storlek 20*15 cm
                      Väskan var mörk
                      Mörk rock som var uppknäppt och fladdrade
                      Rocken gick till knähöjd, förmodligen i något tunt material
                      Mannen var helt mörkklädd.
                      Nieminen uppfattade det som att mannen hade en mörk tröja under rocken.
                      Lars J: Lars såg mannen snett bakifrån
                      Mannen var cirka 35-40 år och klädd i något mörkt jackliknade plagg
                      Kan ha varit en mörk dunjacka
                      Lars tyckte att mannen hade något kepsliknade på huvudet.
                      Vittnesmål Anders D
                      https://magasinetfilter.se/wp-content/uploads/2018/05/VITTNESF%C3%96RH%C3%96R-Anders-Delsborn.pdf
                      Vittnesmål Lars J
                      https://magasinetfilter.se/wp-content/uploads/2018/05/VITTNESF%C3%96RH%C3%96R-Lars-Jeppsson.pdf
                      Vittnesmål Yvonne N
                      https://magasinetfilter.se/wp-content/uploads/2018/05/VITTNESF%C3%96RH%C3%96R-Yvonne-Nieminen.pdf

                    4. Jag tror att Per W syftar på uppgifter som lämnades till poliser direkt på mordplatsen, inte senare i formella förhör.
                      Per W, du får gärna tala om vad det är för dokument som du stöder dig på. Jag vet att jag har sett något med någon uppgift om en väska som gissningsvis härrör från Yvonne N, men hittar det inte just nu. Vad jag däremot hittar är den anmälan som Ingvar Windén gjorde redan en timme efter mordet:
                      https://drive.google.com/file/d/1fuZYh12uhkCc8ndbp4wUKvH2SW0wbDhR/view
                      Där finns nio vittnen antecknade: dina tre, men även Anna H, Karin J, Hans J, Anders B, och Jan-Åke S (samt ett som i själva verket inte var något vittne till mordet utan kom till platsen samtidigt med ambulansen). Signalementet stämmer väl in sådär på Skandiamannen: ca 35–40 år, ca 175 cm lång, mörkt hår, mörkgrå eller mörkbrun lång rock, mörk mössa eller hatt.

                4. Per, igen

                  Dessutom, Per, vet du ju att det där ”runda-Engström-resonemanget” som Krister Petersson myntade och som du och andra Engströmförespråkare använder flitigt, att det är problematiskt. Det har diskuterats tidigare. Det är många i utredningen som inte kan ”rundas”. Engström befann sig bevisligen i mordplatsens närhet när skotten föll, men vi vet inte HUR nära. Enligt Lisbeth Palme befann sig Christer Pettersson ännu närmare än vad Engström gjorde. Om det stämmer spelar det ju ingen roll om Engström pratade med väktarna eller redan befann sig inne i gränden när skotten föll, han är lika oskyldig till mordet oavsett. Med det sagt är det en minst lika rimlig (eller orimlig) utgångspunkt att vi först måste ”runda” Pettersson innan det är meningsfullt att vända blicken mot någon annan, Engström inräknad.

                  Det förvånar mig, och har gjort ända sedan du klev fram i podden Palmemordet, att du så okritiskt håller dig till Engströmspåret. Du kritiserar Gunnar för att hans granskning av Palmeutredningen KAN vara påverkad av hans värderingar och samhällssyn, som om det i sig är ett brott som bör leda till gatlopp och stupstock. På samma sätt är det tydligt att dina egna teorier om palmemordet är färgade av dina egna värderingar, din egen samhällssyn, till exempel när det gäller ditt motstånd mot konspirationsteorier. Det är inte särskilt förvånande att du ”hamnar där”, för att låna dina egna ord. Det hade varit mer klädsamt om du fört ett mer nyanserat resonemang om Engströms eventuella skuld och bevisläget mot honom. Hittills har jag bara sett dig försvara teorin. Kulmen nåddes i inlägget ovan när du låter det passera att Nicola F, enligt Mikael A, stod ”överst på PKK-mördarnas lista” och att det var därför han inte vågade beskriva Engströms utseende (!).

                  1. Martin!

                    Det är en missuppfattning, det där om att jag inte skulle förhålla mig kritisk till Engströmspåret. Tvärtom, det är källkritiken som lett fram till min övertygelse om skäligen misstänkt. Ta fasta på skäligen misstänkt. I juridisk mening är det då inte det samma som fälld/dömd utan tvivel.

                    Jo, ”runda” har diskuterats flitigt (även om många fatalt missuppfattat innebörden). Ditt resonemang om att först runda CP förstår jag inte. Han är som bekant redan rundad, både förnuftsmässigt och rättsligt, bland annat då med gammal hederlig källkritik. Floskeln om att andra inte går att runda är en meningslös diskussion, helt enkelt för att det inte finns något som helst bevis att de befunnit sig på mordplatsen. Det är som vi skulle analysera innehållet i Hitlers dagbok – trots att vi då vet att den är falsk. Fullständigt meningslöst att börja med att bryta mot källkritikens första budord.

                    När det gäller Engström så måste indicierna adderas till varandra. Typ Henry O:s uppgifter måste ställas mot Engströms egna, men samtidigt också mot språngmarchen och det faktum att en smått identisk person sprungit på David Bagares Gata. Och så vidare. I den meningen är väl ”runda” ett dåligt ordval. Du måste sicksacka och runda flera konor – samtidigt. Du måste använda dig av samtliga källkritiska principer. Samtidigt.

                    Jag har inte kommenterat Mikael A:s sakinnehåll. Som du säkert upptäckt så har Gunnar en egen armé här på bloggen som redan attackerat. Jag vill bara trycka på att Mikael har större patent när det kommer att exempelvis spekulera om vem Nicola F mötte där bakom paret Palme. Åtminstone är det en intressantare diskussion och mer progressivt än att älta färgen på jackan. Engström ljuger och har gärningsmanasignalement. Jag påstår att det är källkritiskt bevisat. Därför är det naturligtvis intressant att ”testa” honom på allehanda vittnesutsagor. Huruvida Nicola F stod överst på PKK-mördarlista, ja det får du fråga Mikael om.

                    1. Per,
                      Du anser att det är ”källkritiskt bevisat” att ”Engström har gärningsmannasignalement”. Det låter tjusigt. Men vad betyder det? Att du har gjort en personlig analys av vittnenas signalement på gärningsmannen och kommit fram till att några av dem är mer trovärdiga än andra och att vissa aspekter i de vittnesmålen (exempelvis att Yvonne N pratar om en barhuvad man och att Lars J inte självklart talar om en keps) som motsäger Engström går att förklara bort? Vad bra i så fall. Den metoden skiljer ju inte sig på något sätt från hur alla vi andra gör, förutom att alla vi andra ibland kommer fram till andra slutsatser. Eller menar du att du har nycklarna till Den Rätta Källkritiska Analysmetoden och att man, när man har den, bara kan komma fram till en slutsats? Det verkar så på dig. Sättet att framstå för tankarna till väldigt
                      höga hästar (Maos lilla röda, höll jag på att säga) och rimmar illa med den objektivitet som du så hårt kritiserar andra för att sakna.
                      Du återkommer till det här med att Engström bevisligen var på platsen, att det ger honom ett slags särställning som misstänkt. Jag kan ju inte förneka att det är en förutsättning för att han ska kunna misstänkas, men det räcker ju inte. En annan förutsättning är att han hade ett vapen i sin hand. Christer A hade ett vapen i sin hand, men vi vet inte om han befann sig på mordplatsen. Hur ska vi väga de här båda männen mot varandra?
                      En som bevisligen BÅDE var på mordplatsen OCH hade ett vapen i sin hand var mördaren. Det återstår att bevisa att Engström var den personen. Innan dess kan jag inte se att teorin om honom som gärningsman med något slags juridisk logik skulle stå över andra minst lika underbyggda teorier.

              2. Martin

                NF är ett av viktigaste nyckelvittnena i MOP som du inte verkar tro på. PU har visat det bland annat genom att NF var det ENDA mordplatsvittnet som vallades på årsdagen 1987 och att han var med på vittneskonfrontationen mot CP 1988. Dessutom är han då en i vittneskedjan som såg GM följa efter Palme från ”norra reklampelaren” 23.19,55 till skotten 23.21,30 vilket bland annat raderade ut både Dekorimamannen och Mötesscenariot.

                Trots detta är NF kanske det vittne som har varit mest ifrågasatt under åren. HH döpte honom föraktfullt till ”italienaren” och så har det fortsatt. Faktum är att alla förminskningar av NF har kokat ner till att det berott på hans icke svenskklingande namn. Ingen substans alls i ifrågasättandena av NF:s vittnesmål har framkommit.
                Som jag har förstått har NF haft en lyckad yrkeskarriär och kanske bidragit med mer skatteintäkter till samhället än många med son-namn.

                Att NF vidhåller att han aldrig såg GM:s ansikte ser jag som helt naturligt eftersom PU struntade i att ge honom skydd, jämför det till exempel med HH:s älskarinna som befann sig 30 mil ifrån mordet.

                Så varför ser inte du NF som ett trovärdigt vittne när exempelvis PU och TP visat på det så tydligt och inte kunnat ifrågasättas? Är det något konkret som skaver? Att som exempelvis 23-åring blanda ihop Skandia- och Bonnierhuset en sen kväll är inte märkligt. Det finns många stora hus utefter Sveavägen. Märkligt är dock att förhörsledaren varken handleder när det gäller geografin och inte själv upptäcker felet.

                1. Nu kör du med halmgubbar igen Mikael

                  Ingen har ifrågasatt att Nicola F är ett trovärdigt vittne det är du som lägger ord i munnen på dina meningsmotståndare

                  Nicola F är ett trovärdigt vittne men problemet är att han bara har sett en person promenera bakom paret Palme och inget mer än det. Han har inte kunnat identifiera förföljaren och han har inte kunnat detaljstudera förföljarens ansikte eller åldersprecisera honom som du felaktigt påstår. Den förföljande mannen behöver inte vara gärningsmannen och det är inte klarlagt att han medvetet skuggade paret Palme eller hamnade bakom paret Palme av en slump.

                  Nicolas observation ger inte minsta tillstymmelse till stöd för hypotesen att Engström är gärningsmannen snarare tvärtom då förföljaren enligt Nicola bär en blå täckjacka och inte någon rock. Han kan precisera den blå färgnyansen som överensstämmande med färgen på en telefonkatalog. Den distinkta beskrivningen av ytterplaggets färg talar emot att han kan ha misstagit sig och egentligen sett en förföljare iförd en lång mörk rock

                2. Mikael,

                  Nu får du väl ändå ta och ge dig? Hur kan du få det till att jag underkänner Nicola som vittne? Det gör jag inte, jag tror på honom, han såg inte mer än det han säger att han såg, det är ju det jag säger.

                  Om det är någon som inte tror på hans vittnesmål så som det ter sig i utredningsmaterialet så är det väl du själv, när du menar att han såg saker som han själv säger att han inte såg.

                  1. Martin

                    Då tolkar jag att du är med på vittneskedjan. Någon Dekorimaman och något möte har aldrig existerat.

                    Stämmer?

                    —————————–
                    +++ Vittneskedja av iakttagelser från ”Norra reklampelaren” 23.19,55 till skotten 23.21,30
                    1) NICOLA F / Från ”Norra reklampelaren” till mellan La Carteries och Skandias entréer.
                    — Gärningsmannen GM följde efter paret Palme (Vagnhäradskvinnan, Cecilia A, Inge M (1 mars), Anders B och Lisbeth Palme (kom bakifrån).
                    — GM hade en underlig gångstil (Vagnhäradskvinnan).
                    2) VAGNHÄRADSKVINNAN / 15 – 20 meter norr om korsningen med Tunnelgatan.
                    — Gärningsmannen GM följde efter paret Palme (Nicola F, Cecilia A, Inge M (1 mars), Anders B och Lisbeth Palme (kom bakifrån).
                    — GM var längre än paret Palme (Cecilia A, Inge M)
                    — GM hade en underlig gångstil (Nicola F).
                    — De tre gick långsamt (Cecilia A).
                    — Paret Palme tittade i skyltfönster (Cecilia A, Lisbeth Palme (25 mars)).
                    — Övrigt: Vagnhäradskvinnan förhördes först 1991, men hennes iakttagelser överensstämmer med de andra vittnena.
                    3) Ce……..

                    1. Du har satt i system att avsiktligt feltolka och övertolka vad dina meningsmotståndare faktiskt säger.

                      Att vi betraktar Nicola F som ett trovärdigt vittne och godtar hans observation av en man som går bakom makarna Palme innebär INTE att vi godkänner din så kallade vittneskedja.

                      Nicolas observation motsäger absolut INTE att ett möte kan ha ägt rum mellan paret Palme och gärningsmannen och den motsäger inte heller Dekorimamannens existens.

                      Den förföljande mannen behöver inte vara gärningsmannen och en man kan ha stått och väntat vid Dekorimahörnet medan paret Palme kom gående med en annan man bakom sig. Förföljaren kan ha varit en medgärningsman som skuggade paret Palme eller en man som inte var inblandad i mordet och inte skuggade paret Palme utan hamnade bakom paret Palme av en ren slump. Kanske var det Anders B som hamnade bakom paret Palme efter att ha rört sig längre norrut på östra trottoaren än han kommer ihåg i efterhand.

                      Och även om förföljaren var gärningsman hinner han efter att ha mött Nicola gå ifatt makarna Palme och hejda dem och de hinner stå en kort stund på trottoaren och utbyta några ord. Dekorimamannen kan då vara en medhjälpare som t ex håller koll på flyktvägen.

                    2. Mikael,

                      Jag vet inte om din vittneskedja stämmer, bland annat för att vi inte vet om det var gärningsmannen som Nicola såg bakom makarna Palme. Det är ju det jag har försökt säga till dig i åtskilliga inlägg nu.

                      Frågan är om du själv tror på den? Du behöver ju uppenbarligen korrigera den genom att lägga till informarion som vittneskedjan i sig inte innehåller.

  28. VVA

    https://gunnarwall.wordpress.com/2022/08/08/lena-andersson-i-ny-bok-om-varfor-olof-palme-ansags-vara-sa-farlig/#comment-37132

    ”Och ändå framkom inga bevis. Lars Larsson, Thomas Pettersson, m.fl. saknar väl utredningskompetens?”
    —– Thomas Pettersson är som Gunnar en grävande prisbelönt journalist. 2018 fick TP Guldspaden för Den osannolika mördaren. Två år senare högläste KP ur den lösningen på Palmemordet efter 34 år. Nästan all PU:s utredning – med bl.a. resor till Nya Zeeland och och Sydafrika – hade ingenting med lösningen att göra.
    Jag tror inte att din förminskning av TP:s efterlängtade lösning är elak utan visar enbart på okunskap och en anmärkningsvärd aningslöshet.

    ”Jag har ju nyss förklarat bort SE åt dig. ”Nyckelvittnet” Lars har lämnat in dokumentation där han numera påstår att han inte ens är säker på att det var gärningsmannen han såg.”
    —– Jag tror inte att du skämtar utan jag tror att du verkligen tror att du har förklarat bort Lars J, ett av två nyckelvittnen som KP baserade att SE inte kan rundas på. Stämmer?
    Du har inte funderat på varför det inte har uppmärksammats att PU:s utpekande av SE har fallit då främsta nyckelvittnets vittnesmål inte längre håller? Nähä? Det visar då på en……..

    Efter mer än trettio år kan inte något vittne vara helt säker på att man kommer ihåg rätt. Däremot kan man göra som Lars J nedan jämföra SE-filmen med vad han sa sa för trettio år sedan i förhör – ALLT STÄMMER!

    +++ Lars J – ”Allt stämmer”.
    https://www.expressen.se/nyheter/palmevittnet-pekar-ut-engstrom-som-mordaren/

    1. Att efter över 30 år noga studera bilder av en person du vet är misstänkt och komma till slutsatsen att det är mycket möjligt att det var den personen du såg bakifrån i några sekunder i en mörk gränd är inget utpekande. Vad Lars J faktiskt säger är bara att han inte kan utesluta att mannen han såg var Engström. Inget mer än så. Det finns väldigt många män som är runt 180 cm långa och har en bred ryggtavla.

      1. ”Vad Lars J faktiskt säger är bara att han inte kan utesluta att mannen han såg var Engström. Inget mer än så.” Lars J uttryckte sig nästan precis likadant rörande Christer Pettersson 1989, när denne var på tapeten och vittnesmål som styrkte misstanken mot honom var eftertraktat. CP och SE är på inget sätt lika.

        1. togogalthus

          Skillnaden mellan CP och SE var att LJ var MYCKET bekant med CP:s utseende eftersom båda bodde i Sollentuna. Därför kunde han se att det INTE var CP som sprang förbi.
          LJ var mycket hårt pressad 1989 av PU att bekräfta att det var CP som han såg fly. Modigt stod LJ på sig och hyllades bl.a. av Nya Palmegruppen 2018.

          Vem det var som sprang förbi framgår nedan.
          ——————————

          +++ Lars J – ”Allt stämmer”.
          https://www.expressen.se/nyheter/palmevittnet-pekar-ut-engstrom-som-mordaren/

          +++ Lisbeth Palme – ”Inget misstämmer” 5:10 in i intervjun.
          https://www.expressen.se/tv/nyheter/joakim-palme-gar-inte-att-fa-bort-stig-engstrom-fran-mordplatsen/

          +++ Mårten Palme berättade i hovrätten att han såg Grandmannens ansikte och beskrev honom enligt följande: Fyrkantigt ansikte, 180 centimeter lång, kraftigt byggd, keps med knäppe till skärmen, stålbågade glasögon och blå täckjacka, ganska långt ner på benen.
          https://www.expressen.se/nyheter/det-ar-mycket-mojligt-att-det-var-honom-jag-sag

          +++ Grandvittnet Anneli K – ”Det var SE som jag såg utanför Grand!!”
          https://areena.yle.fi/audio/1-50557332

          +++ Grandvittnet Margareta S – Antagligen den som har sett Grandmannen bäst och har inte ifrågasatt väninnan Anneli K.

          +++ Krister Petersson 2020-06-10 – Ungefär nio mordplatsvittnen vars signalement på mördaren stämmer in på SE.

          +++ Ingrid Klering sa i förhör 24 april att Lisbeth och Mårten Palme i samtal på Sabbatsberg båda var ÖVERTYGADE om att den man Lisbeth hade sett, mördaren, och den man Mårten hade sett, Grandmannen, var SAMMA MAN”.

          +++ Xxx………………………

        2. För att svara mig själv i stället, kan vi också notera att Lars J i samtal med Borgnäs – som förfäktar idén att mördaren sprang in på Luntmakargatan, och nån annan sprang upp för trapporna – säger att, ungefär, ”jo, så skulle det kunna vara, det är sant.” Det vill säga, Lars J ger visst medhåll oavsett vad frågeställaren vill framföra.

          Jag är övertygad om att Lars J är en hederlig person som bara vill hjälpa till i denna fråga; men han såg helt enkelt inte tillräckligt för att avfärda den ena eller det andra teorin, och används på detta sätt vid olika tidpunkter som stöd för egna teorier.

          Skulle Christer A segla upp som den dominerande teorin och om någon frågade Lars J, ”Kan det ha varit han du såg?”, kan man nog vara rätt säker på att han helt uppriktigt skulle säga: ”Ja, det skulle det kunna vara…”

          Medan Lars J är ett av säg de fem mest centrala vittnena, tror jag inte att hans försiktiga, tillmötesgående svar på frågan ”skulle det kunna vara si eller så?” är något att binda upp en teori på. Han såg helt enkelt inte tillräckligt mycket för att fälla något avgörande, och det har han aldrig sagt heller.

    2. Mikael A.

      Jag har citerat Thomas Pettersson många gånger här på bloggen. Jag har även citerat åklagaren vid flera tillfällen, men det kanske du har missat och det har jag full förståelse för eftersom jag har skrivit ganska många inlägg på bloggen under det senaste halvåret.

      Behöver åklagaren ha rätt för att han sitter och högläser ur Thomas Petterssons bok men glömmer att påpeka att det i boken även står att flera av Stigs bekanta snarare beskrivit att Stig uppgav att han sprang in i gränden för att leta efter en gärningsman? Borde inte åklagaren även ha berättat om detta delar, vilket bl.a. exfrun beskrev i förhör med utredarna? Kanske gav Stig en annan version till dem som han kände större förtroende till än för poliser som från första stund, enligt Stig, inte tagit hans vittnesuppgifter på allvar.

      Som jag försökt förklara för dig så är min utgångspunkt (utifrån en större bedömning kring mordplatsen) slutsatsen att Lars J såg Stig Engström springa förbi, så som du antyder. Sen kan det givetvis vara fel slutsats. Men om det är rätt slutsats är det inte konstigt om Lars i så fall i massmedia uttryckt ”Allt stämmer”. Men om nu Lars verkligen såg Stig då kan man därefter börja ställa sig den viktiga frågan om Lars också såg den man som sköt Olof Palme eller om det bara var ett vittne som sprang omkring och letade efter en gärningsman, så som flera i Stigs bekantskapskrets menar att Stig förklarat varför han sprang in i gränden.

      Lars uttryckte i Expressen (din länk) även följande:

      ”- Det märktes att de ville få mig att säga det var Pettersson jag sett. De upprepade samma frågor och jag kände mig nedtryckt i skoskaften. Det var lite aggressivt, en tuff stil och de försökte pressa mig.”

      I en annan intervju, på Youtube med Gjutarenäfve, uttryckte Gjutarenäfve att de uppgifter Lars gav var ”helt otroliga uppgifter”. Lars uppgav häpnadsväckande nog att han upplevde att det kändes som om en utredare ville få honom att erkänna att det skulle ha varit han som skjutit Olof Palme.

      Källa: https://www.youtube.com/watch?v=zhHFJLV-nGA (ca 25 min in)

      Det anser jag är ett märkligt uttalande från ett ”nyckelvittne” som är central i utpekandet av Stig Engström. Lars har ju aldrig varit misstänkt för mordet på Olof Palme.

      Mikael A: ”Jag tror inte att du skämtar utan jag tror att du verkligen tror att du har förklarat bort Lars J, ett av två nyckelvittnen som KP baserade att SE inte kan rundas på. Stämmer?
      Du har inte funderat på varför det inte har uppmärksammats att PU:s utpekande av SE har fallit då främsta nyckelvittnets vittnesmål inte längre håller? Nähä? Det visar då på en……..”

      Nejdå, du har rätt jag skämtar inte. Det andra ”nyckelvittnet” i utpekandet av Stig är ju Yvonne. Men hennes vittnesmål om gärningsmannen baseras på att det Lars berättat är sant. Jag tänker att man ger Lars en väldigt hög trovärdighet, utan att kontrollera uppgifterna. Har du tänkt på det? Eller är du lika otroligt naiv som åklagare Krister Petersson och Thomas Pettersson?

      Om du tittar på myndigheternas presskonferens från 2020 så får du svaret på vad man baserar denna höga tillit till vittnet Lars på. Så ta gärna reda på det, Mikael och berätta vad man baserar det på.

      Innan myndigheter pekar ut en misstänkt mördare inför hela svenska folket kanske myndigheter först och främst bör kontrollera om uppgifterna om gärningsmannen verkligen stämmer?

      Om nu Lars såg Stig Engström springa förbi Luntmakargatan. Var Stig i så fall verkligen mördaren eller var det ett oskyldigt vittne som letade efter mördaren? Det borde ju vara en naturlig fråga att ställa sig på presskonferensen och berätta hur man gick tillväga för att säkerställa att det verkligen var en gärningsman som Lars såg.

      1. VVA

        Taxiföraren Hans J följde GM:s flykt fram till första trappstegen. Därefter kunde Lars följa flykten från ungefär trappsteg 15 till trappkrönet. Under en stund var Lars vänd ned mot skottplatsen.

        Du menar alltså på fullt allvar att HJ och LJ kan ha sett någon annan än mördaren? Oj, då måste de vara inblandande i en komplott.

        1. Mikael A:

          ”Taxiföraren Hans J följde GM:s flykt fram till första trappstegen. Därefter kunde Lars följa flykten från ungefär trappsteg 15 till trappkrönet. Under en stund var Lars vänd ned mot skottplatsen.

          Du menar alltså på fullt allvar att HJ och LJ kan ha sett någon annan än mördaren? Oj, då måste de vara inblandande i en komplott.”

          Ja, jag menar på fullt allvar att de kan ha sett någon annan än mördaren. De kan t.ex. ha sett vittnet Stig Engström som ju uppgav att han begav sig in i gränden och som kan ha iakttagits av Yvonne uppe på David Bagares gata.

          Men dina slutsatser om vad jag drar för slutsatser är förstås tokigt. Jag tror i första hand att det handlade om en ensam gärningsman. precis en liknande person som Robert Ressler har beskrivit. Och en sådan personen liknar ju inte vittnet Stig Engström.

          Nu var det förvisso ett tag sen jag analyserade Hans J:s vittnesmål. Rätta mig gärna om jag har fel någonstans här så vi kan försöka reda ut det vidare efter bästa förmåga, men vad jag minns var att det är lätt att tolka Hans som att han ser gärningsmannen skjuta Olof och sedan springa raka vägen och tar trapporna upp i ett enda svep. Sen blir det lite mer komplicerat med Hans J:s vittnesmål. Men när man t.ex. frågade ut honom i tingsrätten så kröp det ju fram en del saker som ger ett mycket osäkert intryck om han verkligen ser samma man springa raka vägen upp för trapporna. Hans berättade att han vände taxin först innan han parkerat och tittar in på Tunnelgatan och att det är först då som han ser mannen springa. Sen berättar han att han mixtrar med taxiradion och att han sen kliver ur taxin (då har det redan samlats en del folk vid mordplatsen).

          Sen frågade ju advokaten om det kunde ha varit en annan man som sprang upp för trapporna och då svarade Hans J att ”Det kan det ju ha varit men jag tvivlar på det, va. Neeej…. […] Men i och för sig så sitter jag alltså och ropar i taxiradion. […] Men jag sitter ju alltså och ropar på taxiradion så att jag är ju fullt sysselsatt med det där också, så att kunna bedöma alltså exakt hur långt in han var det är omöligt, för jag sitter ju och ropar att”

          Sedan frågar advokaten ”Men dina svar måste väl innebära att den k a n ha varit en annan person än den som sköt?”

          Hans J: ”Ja, jag vet inte, det är 50/50 i såna fall, med 50 procent på det…”

          Hans J: ”Men det var just det här med trapporna, den sista biten som ..ohörb.. men jag var, jag sitter ju alltså med taxiradion och snackar med den samtidigt också. Man kanske släpper blicken litet grand där något också.”

          Hans J: ”- Som springer in i Tunnelgatans mynning det är samme man som avlossar skottet, det är jag säker på, men sen om han kan ha svängt till höger någonting och sen att har…om det nu är enormt, att han svänger till höger eller vänster Luntmakargatan och sen att det dyker upp någon ny människa som springer uppför trapporna det…det tvivlar jag på.”

          Hans uppger att han inte kan utesluta att det är en annan person som springer uppför trapporna, när han gör sina iakttagelser. Han tyckte att var ”fruktansvärt svårt.”

          Vad sa Hans J efter presskonferensen den 10 juni 2020:

          ”Hans Johansson, var i tjänst som taxichaufför under mordkvällen, och blev även han vittne till mordet på Olof Palme. Precis som Ljungqvist är Johansson lika säker på att det inte är Stig Engström.

          – Jag tror inte att det är han överhuvudtaget, säger [Hans J].

          [Hans J] riktar hård kritik mot polisens agerande under mordkvällen och den fortsatta utredningen.

          ”Frågade: Vad heter du då lille vän i stället för att springa efter”
          – Jag ser gärningsmannen springa upp för trapporna. Och jag går fram till polisen och berättar vad jag såg men det viktigaste för dem var att fråga: ”Vad heter du då lilla vän?” i stället för att springa efter. Och där förlorade man kanske två-tre minuter, säger [Hans J] och fortsätter.

          – Jag är nästan först på plats, jag lämnar telefonnummer, skonummer nästan, och jag får alltså själv ringa in efter en vecka för att komma in på förhör. Man skulle tagit in mig på en gång, då hade jag kanske sagt något helt annat. Nu påverkades jag ju av media.

          Vad fick du för känslor över att den här förundersökningen läggs ner?

          – Jag stängde av TV:n tillslut, jag orkade inte höra mer. Det finns inga bevis, inget dna, han hade inget att komma med. Det är sanslöst.”

          Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/vittnena-det-var-inte-stig-engstrom-som-skot-olof-palme

          Det är väldigt lätt att hålla med Hans J om det.

  29. VVA

    https://gunnarwall.wordpress.com/2022/08/08/lena-andersson-i-ny-bok-om-varfor-olof-palme-ansags-vara-sa-farlig/#comment-37127

    Ok. Om Lisbeth blandade ihop Anders B med gärningsmannen – vem var i så fall mannen i beige?
    —– Antagligen vittnet Jan-Åke S.

    Lisbeth uppgav senare att hon sett en stirrande man inne i gränden. Kunde i så fall inte även Stig ha sett Lars från Sveavägen?
    —— LP såg Lars J fast hon trodde det var den femton år äldre ”mördaren” Anders B. Ja SE kan ha sett Lars J från Sveavägen men som jag har svarat dig tidigare kan han inte ha sett att LJ var ”en man i tjugoårsåldern” därifrån och därför inte uttryckt sig med en åldersprecisering.

    Krister Petersson förklarade det såhär den 10 juni 2020:
    ”– Den enda rimliga förklaringen till att han har sett vittnen är att han är den person som befunnit sig högst upp i trapporna och sett vittnet, säger Krister Petersson.” (SvD, 10 juni 2020)
    Lars J uppgav i förhör att mannen kommit upp för trapporna och nått Malmskillnadsgatan innan han vände sig om och tittade nedåt. Varför hävdar du då om att mannen Lars såg vände sig om på trappsteg nr 32?
    —– Du har inte läst mitt svar till dig precis som mitt svar på din första fråga? Du har inte läst förhöret med Lars J 1986-04-04 som jag refererar till? Det blir en helt meningslös och substanslös diskussion när du inte läser vad man svarar dig eller hur?

    1. Men det här med var mannen befann sig någonstans när han blickade tillbaka. Jag kanske har missförstått, men jag upplever det som att Lars verkar ha två olika versioner av var den springande mannen befann sig i trappan när han tittade ner mot Lars:

      4/3-1986:

      ”När mannen kommit uppför trapporna och nått Malmskillnadsgatan vände han sig om och tittade neråt. [Lars] gick då in bakom men barack så att han skymdes av denna. [Lars] säger här att mannen endast kastade en blick över axeln så att [Lars] kunde skymta en del av hans ansikte men kunde ändå inte urskilja några detaljer i ansiktet så som om mannen hade skägg eller bar glasögon.

      Han kastade sedan en blick neråt Sveavägen igen och såg att det hade samlats folk runt omkring den skadade och därefter bestämde sig [Lars] för att följa efter den springande mannen.”

      4/4-1986:

      ”När han var högst upp på trapporna och jag stod en bit ifrån, nedersta trappsteget då, såg jag att han gjorde ett snabbt ögonkast ungefär”

      Men här kommer nog det som du menar, lite längre ner… [J=Lars J och F = förhörsledaren]

      ”J. Men jag såg då att det kom folk dit och hjälpte till där nere. [OBS]
      F. Det kan du se, ja.
      J. Det kunde jag se då.
      F. Han springer då hela tiden uppför trapporna då samtidigt. [OBS]
      J. Samtidigt, ja.
      F. Jaha.
      J. Jag står precis vid korsningen, så att jag ser både trappan och Sveavägen och Luntmakargatans längd där så att -.
      F. Jaha, så du har gått ut ungefär mitt i själva korsningen nu –
      J. Ja, ungefär alltså.
      F. – när du gör dom här iakttagelserna.
      J. Jaha.
      F. Var befinner han sig då i trappan?
      J. Då har han nog hunnit över hälften av trappan. [OBS]
      […]
      F. Nehej. Du springer alltså efter när han befinner sig ungefär – var någonstans?
      J. Nej, jag väntade tills han kom högst upp.
      […]
      J. Ja, när- han började springa där uppe så bör-, över krönet där så började jag springa själv.”

      Men om vi tittar på förhöret i Tingsrätten så har mannen nått krönet av trapporna igen innan det verkar som om mannen blickar tillbaka.

      Hur ska man tolka var den springande mannen befann sig när han blickar tillbaka ner mot Lars?

    1. Har inte sagt att Lisbet undanhåller sanningen utan att ljuga. Nicola F är trovärdig och det är även de övriga i den så kallade vittneskedjan men deras uppgifter stöder inte att Engström ska ha följt efter och kommit ikapp makarna Palme. Däremot kan några ha uppfattat att precis innan skotten kommer gärningsmannen ikapp paret Palme bakifrån men det utesluter inte att ett möte kan ha ägt rum innan dess.
      Vi är vi som bemöter dina inlägg bland annat Gunnar Wall och Martin och jag

  30. Mikael A;

    Vem mannen i beige är vet inte jag, men tidigare spaningsledaren Edqvist utgick, enligt Wall (2018), från att det var Anders B som var mannen i beige och jag är väl lite inne på det jag med efter en del tidigare diskussioner här i detta ämne. Jag tror inte att det är Jan-Åke S. Och om Anders B är mannen i beige så var det gärningsmannen som Lisbeth såg och inte Anders B.Sen uppgav ju Lisbeth att hon kan ha tagit fel på åldern. Jag litar dessutom inte riktigt på att Lisbeth såg något tydligt ansikte på gärningsmannen.

    Jodå, jag har läst förhöret med Lars J från den 4/4-1986 flera gånger. Jag förstår inte riktigt vad du menar. Du menar med andra ord att du kommit fram till att gärningsmannen tittade tillbaka ner på Lars J medan Lars J stod med ryggen till och tittade mot brottsplatsen? Men sprang han ner till trappsteg 32 och där iakttog Lars och sen sprang upp igen? Jag förstår inte helt och hållet hur du resonerar, men förklara gärna lugnt och sansat hur du tänker.

    Hans-Gunnar Axberger (2022) skrev i alla fall följande kring detta med Stig Engström och mannen i gränden:

    ”Åklagaren ansåg sig dock kunna visa att Stig Engström efter mordet inte befann sig på platsen utan på flykt. Den bakomliggande argumentationen är att Engström, som tidigt identifierade [Lars J], inte kan ha sett denne från mordplatsen. Alltså måste iakttagelsen ha skett i ett annat sammanhang, vilket antas vara då den flyende mördaren – Engström – tittade ner mot Luntmakargatan, där vittnet uppehöll sig.
    Som framgått av vad vittnet berättade rörde han på sig en del. Vid skilda tillfällen tittade han ut mot mordplatsen från den sida av barackerna där gärningsmannen flytt. Han såg då människor samlas och var alltså själv synlig. Statsministerns hustrus beskrivning av en person hon observerade ”i gränden” stämde in på honom. Inget [observera!] hindrar att Stig Engström kan ha gjort motsvarande iakttagelse vid något av de tillfällen då Luntmakarvittnet tittade mot mordplatsen.
    Skälet till att åklagaren och andra [(som Mikael A)] ansett sig kunna utesluta detta är att de utgår från vad Engström själv berättade om när och varifrån han gjorde sin observation, nämligen då han bland de första kom fram till mordoffret och hans hustru. Den delen av hans berättelse saknar mycket riktigt trovärdighet. Emellertid är grunden för misstankarna mot honom att inget av det han påstod sig ha sett och gjort går att lita på. Varför ska man då låsa fast sig vid en enskildhet i denna i övrigt verklighetsfrämmande utsaga?”

    Oavsett var han befann sig när han såg Lars så ändrar det ju ändå inte slutsatsen om att Stig sprang i trappan som ett vittne. Men det vore trevligt att få veta hur du resonerar kring detta med trappsteget nr 32.

  31. Martin

    https://gunnarwall.wordpress.com/2022/08/08/lena-andersson-i-ny-bok-om-varfor-olof-palme-ansags-vara-sa-farlig/#comment-37181

    Nu förstår jag äntligen varför dina dimridåer och undanglidningar. Du vågar inte stå för din helt substanslösa och ”OSANNOLIKA” foliehatt-teori att Cecilia A (såg att GM kom i kapp), Inge M (såg att GM kom i kapp (1 mars)) och Lisbeth Palme är inblandade i en mordkomplott där de tre ljuger.

    Det skulle inte förvåna mig om att du även tror att Nicola F också undanhåller sanningen, men när du blev pressad på det så glider du undan.

    Du försöker alltså förklara bort HELA vittneskedjan med att alla är iblandade i en komplott och därför ljuger. HOLY MOSES!!

    1. Mikael,
      ”Det skulle inte förvåna mig om att du även tror att Nicola F också undanhåller sanningen, men när du blev pressad på det så glider du undan.” Jag tyckte nyss att du själv sa att Nicola undanhöll sanningen eftersom han var rädd för PKK, men jag kan ju ha missförstått dig.
      ”Du försöker alltså förklara bort HELA vittneskedjan med att alla är iblandade i en komplott och därför ljuger.” Ja, så är det. Du fick mig till slut. Jag påpekade att det inte är fastslaget att det var gärningsmannen som Nicola såg bakom makarna Palme, men det skulle jag aldrig ha sagt. Just det påpekandet avslöjar ju att jag tror att alla vittnen är inblandade i en jättemordkomplott mot Sveriges statsminister. Jag trodde ett tag att jag med hjälp av sluga dimridåer skulle kunna glida undan, men du var smartare.
      (Förlåt, Gunnar. Jag var tvungen.)
      Mikael, vi lägger ner det här nu.

      1. Martin

        Förutsatt att du inte driver med mig, TACK för din ärlighet och att du sänder en tydlig signal till bloggen att det är dags att gå vidare med mordgåtan.

        Cecilia A och Inge M såg GM komma i kapp Palme och skjuta. Att de två och Lisbeth Palme var med i en komplott och undanhållit sanningen är naturligtvis bara infantilt. Dessutom att även de övriga i vittneskedjan var med i sammansvärjningen gör det ytterligare skrattretande.

        Till det då att Anders B blev Inge M:s minnesspöke Dekorimamannen först EFTER skotten. Han flydde då till utrymmet framför Dekorimas entré där han blev stående 3 – 4 minuter med Jack Nicholson-mössa med upprullade kanter. Det var honom som Inge kom ihåg och berättade om i förhöret 14 mars (vilket han inte nämnde i förhöret 1 mars). Någon Anders B på platsen har aldrig Inge berättat om.

        FÖRFÖLJAREN KAN INTE RUNDAS!

        Förföljaren är mördaren och det är ställt bortom rimligt tvivel genom vittneskedjan. Vem det är borde vara debattens fortsatta huvudinriktning, men det är upp till Gunnar att avgöra.

        1. Så du förstår inte den uppenbara ironin i det Martin skrev till dig. Då är det bra illa

          Ingen av oss som bemöter dig här har påstått att några vittnen ingår i en komplott. Det är du som lägger ord i munnen på oss. Du har satt i system att köra med halmgubbar

          Att Anders B var Dekorimamannen är inte styrkt och det är absolut INTE ställt bortom rimligt tvivel att förföljaren som Nicola F observerade är identisk med gärningsmannen.
          Den så kallade vittneskedjan ger INTE stöd för det. Att identifiera förföljaren är inte debattens huvudinriktning. Förföljarens signalement stämmer INTE in på Engström som inte hade en blå täckjacka i den nyans som Nicola har preciserat.

          Med andra ord om förföljaren är identisk med gärningsmannen är Engström INTE gärningsmannen

        2. Mikael A.
          Den som Nicola F såg är troligen gärningsmannen i blå jacka som förföljde Olof Palme från Grand. Man ska dock ha bra fantasi om man tänker sig att det är Stig som Nicola F sett. Den Nicola F sett förväxla han efter skotten med Anders B.
          Gärningsmannen hade förföljt Olof Palme från biografen Grand och inväntade inte Olof Palme vid Dekorima.
          Kunde Nicola F ha förväxlat Anders B med Stig Engström? Nej.

          1. VVA

            Precis.

            FÖRFÖLJAREN KAN INTE RUNDAS!

            Förföljaren är mördaren och det är ställt bortom rimligt tvivel genom vittneskedjan. Vem det är borde vara debattens fortsatta huvudinriktning.

            1. Mikael A,
              du får gärna dra slutsatsen att den person som Nicola F berättat om och som du kallar ”förföljaren” skulle vara identisk med mördaren. Men andra har invändningar på den punkten och du kan ju inte göra anspråk på att styra debatten. Frågan om det är så att det var mördaren som Nicola såg är förstås av intresse och den kommer säkert att diskuteras i fortsättningen också. Men var och en kan ju göra sina egna prioriteringar när det gäller att bedöma vilka frågor som är mest fruktbara att dryfta. Och det får du leva med som du säkert inser.

              Mer komplicerat blir det dock när du föreslår att debatten – här på bloggen antar jag – borde koncentreras på gissningar om vem denna mördare skulle vara. Jag antar då att du tänker dig att det skulle handla om att släppa loss en diskussion där det är fritt fram att utnämna den ena eller andra personen ur vittneslistan på Sveavägen till gärningsman. Du skulle få argumentera för Stig Engström som Palmemördare. Andra skulle få delta i debatten genom att sätta upp sina kandidater. Din formulering pekar ju på att du vill ha en diskussion där det gäller att sätta namn på mördaren.

              Varför blir jag bekymrad? Det ska jag försöka förklara.

              Som har framgått av debatten hittills är det möjligt att tolka och värdera vittnesmål på en rad olika sätt – och även att hävda att vittnen själva vet om att de sett något helt annat än det de berättat om. Det är i och för sig inget konstigt att det kan uppkomma resonemang som ifrågasätter korrektheten i vittnesuppgifter. Och att mycket sådant uppkommer just i debatten om Palmemordet har förstås att göra med att de vittnesuppgifter som finns i viktiga avseenden tycks motsäga varann.

              Jag har gett stort utrymme här på bloggen för sådana debatter. Men jag har inte publicerat vad som helst. Under den tid som denna blogg funnits har jag satt stopp för kommentarer som – enligt min uppfattning på ganska lösa grunder – just pekat ut den ena eller andra personen som bevisligen funnits nära mordplatsen som mördare. Och då talar jag alltså inte om utpekanden av Stig Engström. Anklagelserna mot Engström är en del av den offentliga debatten och måste kunna diskuteras trots att jag personligen menar att argumenteringen för att han skulle vara gärningsman är svag.

              Men jag har alltså också fått in en del kommentarer där andra personer ur kretsen av Sveavägsvittnen har pekats ut som gärningsmän eller tänkbara gärningsmän. Resonemangen i sådana kommentarer har inte alltid varit uppenbart orimliga. De har haft vissa åtminstone ytliga poänger, ungefär som utpekandet av Engström. Men jag tänker inte låta den här bloggen bli ett forum för tankelekar där snart sagt varje person som råkade befinna sig vid Dekorimahörnan ska kunna bli föremål för kluriga spekulationer om att den personen skulle vara gärningsman eller inblandad i mordet.

              Tyvärr är det just en sådan diskussion som du inbjuder till, Mikael A. Vill du föra den tycker jag du ska starta en egen blogg och inbjuda intresserade att diskutera kring vilket av Sveavägsvittnena som egentligen var gärningsmannen. De moraliska och juridiska konsekvenserna får du väl lära dig att hantera den hårda vägen.

              1. Gunnar;

                Inte för att man tar Mikael A:s SKRIKANDE på särskilt stort allvar (att lyssna och att tro på är ju två olika saker), men det är bra att du sätter stopp och ifrågasätter de värsta dumheter och påhopp som vi (jag med) i diskussionerna här kommer med.

                Ofta är vi våra egna värsta fiender och då är det alltid bra med oliktänkande och ifrågasättande som ser saker ur helt andra perspektiv och tankebanor. Vill man bara ha ja-sägare omkring sig kan man lika gärna sitta och diskutera ensam med sig själv. Men det är sällan utvecklande, det som utvecklar är att få andra perspektiv på sitt perspektiv. Det finns alltid nya saker att upptäcka.

                Podcast ”Lära från lärda # 288 (det senaste avsnittet) med Henrik Hermansson tar upp en del om detta.

                ”Bromsar vår tids självupptagenhet vår bildning? Det menar författaren Henrik Hermansson. Borde vi istället sluta vara självupptagna och försöka lära oss mer om vår omvärld, andra människor, andra platser och andra tider? Borde vi ägna mer tid åt vad vi tänker, säger och gör – och mindre åt vilka vi är? Den här boken handlar om bildning. Bildning förutsätter att vi frigör oss från självupptaget tänkande, ängslighet, präktighet, åsiktspaket, flockbeteende, dogmer och enkla svar. Bildning handlar om att vara nyfiken, att självständigt ställa frågor och försöka förstå hela universum i alla dess beståndsdelar. Och att dessutom ha roligt på vägen.”

              2. Gunnar

                —– ”Frågan om det är så att det var mördaren som Nicola såg är förstås av intress