DET HÄNDER RÄTT OFTA på min blogg att det kommer kommentarer om Palmeutredningen som inte direkt anknyter till någon av de debatter som förs på bloggen.
Själva idén med bloggen är ju att jag tar upp sådant som jag tycker är intressant, antingen saker som anknyter till mina böcker och min övriga journalistik eller för att jag vill fästa uppmärksamheten på något av andra skäl. Och så har ni som följer bloggen möjlighet att kommentera, vilket väldigt många gör.
Oftast, men inte alltid, handlar mina postningar om Palmeutredningen. Och debatterna i det ämnet har ofta blivit långa och lite svåröverskådliga. Särskilt rörigt har det blivit när det slunkit in nya frågeställningar som lite grann befunnit sig utanför ämnet. Jag har varit rätt generös med att låta den typen av kommentarer komma med på bloggen, framför allt för att det är vanligt att sådant som i strikt mening är lite off-topic kan vara nog så intressant.
Men för att skapa större överskådlighet i debatterna har jag nu bestämt att göra något som jag förstås borde ha gjort för länge sedan. Jag har skapat en tråd för sådant som rör Palmeutredningen men som faller utanför det jag själv tagit upp i mina inlägg.
Fortfarande gäller förstås att bloggen är modererad, det vill säga att jag ska godkänna kommentarerna innan de publiceras. Den som följt min blogg känner till min policy. Det jag oftast reagerar mot är:
- utpekanden på lösa grunder av identifierbara personer som inte förekommer som misstänkta i den offentliga debatten kring mordet
- eller personliga påhopp på andra debattörer.
Undvik alltså sådant.
I övrigt kan det vara tips om tidningsartiklar, böcker, poddsändningar och så vidare. Det kan också vara rena sakfrågor, som: ”Vet man att det är de rätta mordkulorna som hittades?” Eller ”Hur långt är det mellan Grandbiografen och mordplatsen?” Och det kan vara personliga tankar om sådant som borde vara värt att utforska eller kritik av sådant som sagts och skrivits om utredningen. Jag kan inte garantera att jag svarar på varje kommentar eller ens på majoriteten av kommentarerna. Men det finns många som följer bloggen och som regel känner sig en eller flera personer manade att komma med synpunkter när någon tagit upp en ny tanke eller kommit med ny information.
Välkomna, alltså, att fortsätta skriva om sådant som är lite utanför ämnet i förhållande till mina postningar men som ändå gäller Palmeutredningen. Och gör det här, i denna tråd!
Gunnar,
Detta är en bra och mycket välkommen idé!
Att följa ett ämne i de olika pågående debatterna har ibland orsakat förvirring i mitt lilla huvud.
Ja, då vill jag starta upp tråden här med ett (i mitt tycke) häpnadsväckande avslöjande till försvar för Stig Engström. Hans Ölvebro yttrade följande för SvD den 10 juni 2020:
”– Utan tvekan blev Engström sedd av andra som trodde att han var gärningsmannen. Det var ju därför han själv ringde dagen efter och sade att ”det är jag som pekas ut som den flyende”. Hans förklaring var att han sprang efter gärningsmannen in i gränden.”.
Källa: https://www.svd.se/a/Ade79E/olvebro-engstrom-bara-flamsade-runt
Det här uttalandet från en tidigare spaningsledare stämmer ju väl överens med vad Stigs exfru, bekanta till Stig, praktikanten hos Stig, kollegor till Stig och även ett rykte inom Skandia (enligt Thomas Pettersson) om Stigs handlande vid mordplatsen.
Observera att Stig sprang efter en gärningsman och inte efter polisens ankomst. Stig jagade inte en gärningsman utan snarare begav han sig in i gränden för att få en skymt av en gärningsman.
Det betyder att Stig troligen kan ha förväxlats med gärningsmannen eftersom han var där först på plats. Den man i mörk rock som många iakttog tillhör troligtvis Stig Engström. Stig var troligen även den man som Yvonne såg på David Bagares gata men -observera – han var ett vittne som letade efter gärningsman. Sen upptäckte han att andra iakttagit honom som gärningsman och det kan förklara Stigs besynnerliga beteende.
Det här är den trovärdigaste lösningen på mysteriet Stig Engström, enligt min mening. Det ställer till med en del andra problem men det vore inte Stigs problem. Det är sannolikt såhär Stig hade försvarat sig om han levt.
Om det sen är så här det vet ju ingen. Men det är en trovärdig och fullt rimlig förklaring. Med detta underlag (uttalandet av bl.a. Hans Ölvebro) bör det finnas starka skäl att undersöka detta vidare. Inte minst för Stigs nära och tidigare kära.
VVA.
Men tror du Hans Ölvebro har något annat underlag för det uttalandet än vad som finns i förhörsmaterialet med Engström?
Som tidigare spaningsledare borde han väl hålla sig strikt vid det tillgängliga materialet?
Kan det inte vara så att det är lika lätt för en tidigare spaningsledare som för en oinsatt åhörare att glömma vad Engström egentligen sagt? Att självaste Ölvebro missat det kan ju tyda på att det är lätt även för andra att göra det samma.
”Hans förklaring var att han sprang efter gärningsmannen in i gränden”
Den förklaringen uppgav han ju aldrig i något förhör.
Det skulle vara intressant att höra vad Ölvebro fått detta ifrån, för övrigt när det gäller Engström är det lätt att hålla med Ölvebro.
Jörgen;
Ja, någonstans har ju Hans Ölvebro fått uppgiften ifrån. Det vore förstås intressant att få veta och varför inte ställa frågan till Hans Ölvebro? Vad menade Ölvebro egentligen? Vad ligger egentligen bakom uttalandet?
Det har lagts ned enorma resurser och samma dag som utredningen lagts ned så kommer en spaningsledare från tiden då det begav sig och uppger att Stig haft en acceptabel förklaring till detta och att han faktiskt har blivit förväxlad av andra vittnen.
Det minsta man kan kräva är att få en förklaring av Hans Ölvebro själv.
Jörgen;
Hans Ölvebro ansåg att Stig kom med en trovärdig förklaring. Jag kan bara hålla med – om Stig sprang in i gränden före polisens ankomst är det ju uppenbart att han kan ha förväxlats. Ytterligare klipp om detta från Aftonbladet den 10 juni 2020:
”Hans Ölvebro menar att alla vittnen som inte hördes direkt på plats av en utredare genom ett riktigt förhör blev påverkade av medias rapportering.
– Det var därför Engström reagerade när han hörde att det var någon med keps som man trodde var gärningsman. Därför tog han kontakt med polisen och talade om att ”det är mig de tagit fel på. Jag sprang där, men jag är inte gärningsman”.
Du litade på det?
– Ja, är det inte ganska troligt?
Inte om du frågar Krister Petersson?
– Nä, men han gör en annan bedömning. Vi gjorde inte den bedömningen.
Kan du ångra att du inte utredde Engström grundligare?
– Ja, med tanke på vad de har kommit fram till idag borde vi ha pratat med honom mer. Men jag är ganska övertygad att han sagt att ”jag har inte mördat Palme”, säger Hans Ölvebro.”
Källa: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/QoGrv4/olvebro-sapo-forvrangde-informationen
VVA och Jörgen G:
Instämmer, Jörgen.
Det är tydligt att det är många gamla utredare som helt enkelt har dålig koll på Engström, eftersom han knappt hanterades i utredningen mer än precis i början och lite perifert kring Lisbeth P i rättsprocessen mot Christer P.
Det var samma sak med Sonny Björk i Palmemordspodden nyligen (även om jag rekommenderar de avsnitten, som var mycket intressanta i övrigt). Hans sammanfattning av Engströms agerande hade stora brister och byggde av allt att döma på lite av vad han mindes och lite av vad han hört på senare år.
För övrigt ett mycket bra initiativ av Gunnar att skapa den här tråden.
Madam;
Det är väl möjligt men jag vill passa på att ge ett exempel ur förhöret med exfrun (2017-09-07):
”Förhörsledaren frågar om Stig berättat för andra att han sprungit efter skytten in i gränden och [exfrun] uppgav att det hade Stig gjort.”
Sen ska man för den delen komma ihåg att Hans Ölvebro berättade att han tittade på presskonferensen (samma dag som uttalandet i massmedia gjordes). Där uppger Krister Petersson klart och tydligt att Stig Engström ”sprang därför efter poliserna. Framme vid Luntmakargatan var poliserna som uppslukade. Detta trots att polismännen bland annat kontrollerade hiss och rulltrappa.”
Påståendet att Hans Ölvebro bara har haft för dålig koll på Engström känns därför inte värt att ta på större allvar.
Man kan bara konstatera att Thomas Pettersson har rätt om det här:
”Det är så flagrant att [Engström] byter uppgifter. Det är stor skillnad på att springa efter polisen och springa efter gärningsmannen. Det skiljer minuter i tid och det skiljer också i syfte.” (Expressen den 22/2-2022)
Sen kan nämnas att Stig Engström diskuterades även i TV-programmet diskutabelt 1989, när Hans Ölvebro var spaningsledare. Både Maj Wechselmann och Ulf Lingärde pratade om Stig Engström. Ulf Lingärde nämnde följande:
”Det är ju det som är felet att Stig Engström som Skandiamannen också kallas mötte ett annat vittne som sedermera gav ett vittnesmål som gav fullständigt felaktigt resultat, nämligen vittnet Yvonne. […] Det signalement som gått ut över hela världen på en mördare som flyr längs David Bagares gata är falskt. Han såg inte ut på det sättet och han flydde inte längs den vägen. Det här vittnesmålet är helt klart ett fall för en vittnespsykolog.”
Källa: https://www.youtube.com/watch?v=rsxfK73-U00 (ca 27 minuter in).
Maj Wechelsmann (samma klipp fast tidigare):
”Och där har vi åter igen att man har blandat ihop två signalement. Man har blandat ihop signalementet på mördaren med signalementet på Skandiamannen Stig Engström som kommer in i mordet…. […] Han är inne i mordet 10 sekunder efter mordet. Och det är hans signalement som går ut mordnatten. Han beter sig så här amatörmässigt. Han kommer in i mordet 10 sekunder efter mordet. Han joggar runt kring mördaren, men enligt Lisbeth Palme och de tre som sitter i bilen så joggar ingen mördare kring Olof Palme utan han sticker som en tvålad blixt. […] Vi kan dra den slutsatsen för 41-åringen sitter där han sitter för att han är amatör. […] Om han hade mördat Olof Palme så skulle det ha varit en amatör som mördat Olof Palme. Han har inte mördat Olof Palme. Men man har signalement som går ut på att den som mördat Olof Palme är amatör. […]
Men alltså där vill jag återfinna Stig Engström det är alltså hans signalement han är inne i mordet. Vi har stått och rekonstruerat det här mordet på den här sidan som den här musikläraren också står. [….] Om man inte ens klarar ut att få ett bra signalement av mördaren utan det triatalt motsatsen av det som är signalement var hamnar vi då? […]
Det vet jag… det är det som Lisbeth Palme, som tjejerna i bilen och som [Lars] ser. […] Han hade en ovanligt bred rygg, han hade en extremt kort hals, han hade mörk… […] han hade mörkblå täckjacka och han var ovanligt vältränad och snabb och han stack som en tvålad blixt” (obs! jag har inte lagt någon större energi på att renskriva!)
Tänkte fortsätta med ”expertutlåtanden” från Leif GW Persson angående hur vittnet Stig Engström uppfattades av andra vittnen, vilket ju liknar Hans Ölvebros bedömning:
”men i början betraktar man honom som ett vittne va, det är lite småkul va för det första signalementet på den här gärningsmannen som skulle ha skjutit Lisbeth stämmer väldigt bra med signalementet på det här vittnet Skandiamannen… oh… så det är nog ingen tvekan om att det är andra som var där dom uppfattade honom som gärningsman och inte som vittne…”
Källa: https://www.youtube.com/watch?v=RbT5KuhrU38
Det är ju konstigt om både Hans Ölvebro och Leif GW Persson inte alls har koll på Skandiamannen. Båda menar att Stig Engström uppfattades av andra vittnen som gärningsmannen. Vilket i så fall vore en förväxling med gärningsmannen, precis som Stig Engström påstod.
Just nu har jag lite svårt att hitta något förhör med den första exfrun som Stig hade så jag kan kontrollera uppgiften, men enligt Thomas Pettersson ska han ha uppgett ”en historia med vissa likheter och där han var ett vittne som var ”först fram”.”
”- Jag kommer klart ihåg att han berättade att han arbetat sent, kom först fram, har den första exfrun berättat.”
Vid klassträffen med barndomsvännerna ska han ha uppgett att ”han var den förste vid Palme och lade honom i framstupa sidoläge.”.
Källa: https://www.expressen.se/nyheter/stig-engstroms-logner-till-exfruarna/
Förhöret med första exfrun:
https://drive.google.com/file/d/1JiAFsvsX2Bne8q6J1L22eleWtjlmb6eu/view
Tack Simon!
Om man tittar närmare på förhöret med henne så ser man ju att det stämmer:
”Stig sade inget om mordet men hade berättat att han jobbade sent på kontoret. [Exfrun] har ett glasklart minne av att Stig sagt att ”- Jag springer i trappan och är först framme”.
Det betyder att hon har ett glasklart minne av att Stig vid deras sista samtal uppgav att han kom fram som första mordplatsvittne samt att han även sprungit i trapporna på Tunnelgatan.
Det är med utgångspunkt från detta och mycket annat ganska orimligt att längre tro att Stig antingen bara varit genomärlig och sprungit efter polisen, att han bara var en simpel mytoman som kan bindas till platsen eller att han plötsligt skulle ha fått för sig att skjuta Olof Palme och då plötsligt upptäckt ett vapen i sin lilla väska. Det enda rimliga, enligt min mening, är att tänka sig Stig gjorde exakt så som TT:s egna bildtext beskriver Stig Engström när han springer inne i gränden:
”STOCKHOLM 1986-04-07 Vittne mordet på statsminister Olof Palme. Stig Engström, den så kallade Skandiamannen (Skandia-mannen) i keps och med handledsväska. Han springer som han påstod sig ha gjort efter mördaren på Tunnelgatan i korsningen Luntmakargatan. Han jobbade på Skandia med fönster mot Luntmakargatan 14. Foto Göran Ärnbäck / EXP / TT / kod 50 ** OUT Aftonbladet Barometern OUT **
Källa: https://app.tt.se/bildobjekt/image/sdlAEFpEhSIwpQ
Det här är dessutom denna bild som pryder omslaget på boken ”Den osannolika mördaren” av Thomas Pettersson. Den enda rimliga slutsatsen är det en bild på ett oskyldigt vittne som försöker visa hur han sprang in i gränden. Ett vittne som springer efter mördaren på Tunnelgatan i korsningen Luntmakargatan för att försöka hjälpa polisen att lösa ett brott men som istället ställer till det. Ett vittne förväxlats med mördaren.
Tolkning i Expressen 7 april 1986:
”Engström hade [i Rapport-sändningen] själv sprungit uppför trapporna på Tunnelgatan för att berätta för poliserna som tog upp jakten vad han hade sett.”.
Och vad visar detta? Ja, rimligtvis bara att det cirkulerat en massa missledande uppgifter. Engström sprang inte uppför trapporna i Rapportsändningen.
Nej, det är så sant som det är sagt, men åklagaren menade i samband med att han presenterade inslaget från Rapport att Engström hade sprungit uppför trapporna och tolkade det som att han i det närmaste hånat polisen i inslaget. Jag ser honom i inslaget inte heller vända om på Luntmakargatan.
Tidningsartikeln jag hämtat citatet från ingick i utredningen kring Stig Engström, där man kom fram till att han sprang i trappan.
Om inslaget kunde tolkats så här av allmänheten/journalister i april 1986 hur ska jag ha tolkat det 2020 när man efter 36 år kommit fram till att det var Engström som sprang uppför trapporna?
Ska jag tolka det som om han bara sprang efter polisen, medan människor håller på med hjärtkompressioner och att han då på något konstigt sätt (samtidigt som även två polisfordon anlänt med blåljus) blev förväxlad med en mördare som sprungit iväg en bra stund tidigare?
Det visar på att det cirkulerar missledande uppgifter, som att han skulle ha sprungit efter poliser. Det är orimligt att tänka sig. Det tyckte tydligen myndigheterna med. Men lika orimligt är att han mördat Olof Palme.
Så vad gjorde Stig Engström?
Bra ide’, Gunnar! Tack för att du fortsätter försöka ta fram sanningen om mordet och vem som är mördaren. Det vore exempelvis intressant att få veta om alla tips på vapen verkligen följdes upp av polisen. Susanne
Jag erbjuder följande op för kritik – ett försök att fastställa IM:s tidsparametrar för hans östervända parkering på TG
Detta är ett första steg i mitt allmänna mål, som är att fastställa de mest sannolika tidsparametrarna i förhållande till det första skottet genom att relatera Bankomat-tiderna på östra och västra sidan – och fastställa den sannolika offset mellan dem och various events.
Metodiken:
1. Bestäm varaktigheten av vissa händelser
2. Relatera händelser som bekräftats av två eller flera vittnen
3. Bestäm händelsesekvenser, om de bekräftas av två eller flera vittnen
4. Genom kombination av tider och bekräftade vittnesuppgifter nå en övergripande händelsemodell med en tidslinje
Huvudankarpunkten är att fastställa nollpunkten för det första skottet.
Helena L:s pinkodfelsinmatning sammanfaller med det första skottet och detta är punkt 0.
Detta hände Kl. 23:18:28 på västsidans bankomat dataklocka. Baserat på Leif L:s rekonstruktion av hans händelseförlopp mellan det första skottet och Frk.Ur-tidsstämpeln för hans samtal, den efterföljande bestämda tiden för mordet (23:22;20 -50s =23:21:30) motsvarar en 182 sekunders offset mot Frk.Ur för västsidans bankomat dataklocka.
Att starta den logiska deduktiva processen kan inte göras utan några grundläggande antaganden även om de inte överensstämmer med den övergripande metoden.
Lista över sådana antaganden/uppskattningar:
• IM är parkerad i tid för att observera Bofors-gruppen passera SV/TG-hörnet som går norrut
• Gånghastighet vid standard promenadhastighet 1,12m/s
• Avstigning av 3 passagerare: 20 sekunder
• Bankförberedelsetid för första Boforskund: 20 sekunder
• IM:s U-sväng Tunnelgatan: minst 20 sekunder, max 30 sekunder
IM-parametrar i förhållande till det första skottet.
Passagerare avlastning på TG (en kund utförde en saldo-check på bankomat-maskinen när IM-gruppen anlände):
Tidigast -153 sekunder (före första skottet: -133s (saldo-check börjar) -20s (passagerare stigar av));
Senaste -115 sekunder (före första skottet: -95 (saldokontrollen slutar) -20s (passagerare stigar av))
Time frame for IM parkering:
Tidigast -133 sekunder (-133s-20s avlastning +20s U-sväng);
Senaste -85 sekunder (-95s-20s avlastning +30s U-sväng)
Att fastställa denna tidsperiod har till syfte att möjliggöra en länk till den västra Bankomat dataklockan
Del 2 – Försök att relatera Bankomat-tiden på öst- och västsidan.
Varaktighet för Bofors eventkedja:
Banktransaktioner: 70 sekunder
Bankförberedelsetid: 20 sekunder (uppskattad)
Beräknad gångtid från TG/SV till Göta-banken: 15 sekunder (16m @ 1,12m/s)
Total beräknad varaktighet: 35 sekunder (pre-banking) och 105 sekunder (post-banking)
Om vi antar att IM såg en grupp passera SV/TG-hörnet och att detta var Boforsgruppen (den enda identifierade gruppen som gick norrut under de senaste 3 minuterna), kan vi sedan relatera de två uppsättningarna information:
Bofors tidsintervall vid SV/TG-hörnet: mellan -133 sekunder och -85 sekunder (IM:s tidigaste/senaste parkering)
Bofors tidsintervall för att lämna banken: mellan -53 sekunder och 0 sekunder (-133s+15s+70s sekunder och -85s+15s+70s)
Med tanke på de många vittnesuppgifterna som bekräftar AB:s närvaro på banken, när de lämnade, vet vi att han därefter var tvungen att gå 11 m innan det första skottet. Detta bör göra det möjligt för oss att minska intervallet lite till mellan -10 till -53 sekunder.
Om vi tror på Nicola F-rekonstruktionen var paret Palme 56 m borta vid -95 sekunder, vilket i standardtempo (1,12 m/s) skulle få dem att nå banken vid -60 sekunder – mycket nära den tidigaste Banking exit-händelsen.
Räknat från motsatt håll, förutsatt att de sista 10 m skedde i något reducerat tempo (mellan 0,5 – 1,0 m/s), vilket Anders D och ABs vittnesmål tycks antyda, skulle paret Palme ha tagit sig in i AB:s sydligt fokuserade fält av sikt mellan -20 till -10 sekunder 10m norrut. AB skulle då ha avancerat 6m söderut från banken, vilket om ingen tvekan inkluderas och en något reducerad takt på 1,0m/s tillämpas skulle innebära ett starttidsintervall från banken på -26s till -16s. Detta är inom intervallet vi nådde beräknat från motsatt riktning (-53s till -10s).
Palme-parens framsteg från 56m till 10m skulle ha haft en varaktighet mellan 75s och 85s (-95s+20s till -95s+10s) vilket tyder på en reducerad hastighet på mellan 0,5 och 0,6m/s eller ett stopp längs vägen.
Vad kan orsaka det? Ett stopp längs vägen för att prata med någon, behöva korsa trottoaren från vänster till höger för att runda de 3 Bofors-kollegorna (som tog upp det centrala utrymmet på trottoaren när de tre gick sida vid sida), köra om AB eller kombination av alla tre.
Tja, vilka händelser på den östra sidan har en tidsstämpel eller en relaterbar händelse på den västra sidan?
Tidsparametrarna för östsidan kan härledas från det första skottet.
Tidigt scenario:
• AB går 11m efter Banking-utgången. Om man antar att det är standardtempo (1,12 m) krävs 10 sekunder
• Datorregistrerad Senaste transaktion: 23:16:49 (east)
• Bankutgång 23:16:49 +10s = 23:16:59 (east)= 23:18:18 (west), vid -10s)
• Tidpunkt för mord på östsidan (som tillåter AB att avancera 11 m): 23:16:59 +10s = 23:17:09, vilket skulle vara den tidigaste beräknade tiden
• Detta ger tre relaterbara tider för det första skottet: 23:18:28 (west) = 23:21:30 (Frk.Ur) = 23:17:09 (öst)
• Tidsskillnad mellan öst och väst: 79 sekunder; öst vs Frk. Ur: 261s
sekunder
Sen scenario:
Den tidigaste listan som Bofors-gruppen kunde passera låg på -133s, med en Banking exit-tid 115s senare (-133s+105s+10s=-18s), vilket lämnar os med följande tidsjämförelser:
östsidans tid för första skottet (23:16:49+18s+10s= 23:17:17) 23:17:17 = westsidans tid 23:18:28; en offset på 71s och 253s mot Frk. Ur.
En tidsintervallsförskjutning mellan 71s och 79s mellan väst- och östdatorklockorna.
Baserat på Nicola F:s rekonstruerade tidpunkt för mötet 56m norr vid -95s, skulle Palme’s nå Göta-banken 40m söder 36s senare under antagande av std-takt på 1,12m/s; motsvarande -59s. Uppskattningarna ovan indikerar att Boforsgruppen lämnade banken mellan -10 och -18.
Hur stämmer detta med de andra evenemangen?
• Boforsgruppen skulle ha lämnat Banken efter att paret Palme passerat – någonstans runt 40 sekunder senare.
• Paret Palme skulle sannolikt ha stannat, förmodligen vid reklam-pelaren, i upp till 30 sekunder för att AB skulle hinna med. Är det troligt att de kan vara i området för reklam-pelaren så länge oupptäckta av AB och IM och varför skulle Lisbeth inte nämna det?
• Boforsgruppen borde befinna sig ungefär halvvägs nere i skandiahuskvarteret, mellan Nicola och mordplatsen, när han vände sig om för att kolla in mordplatsen. Ändå såg han dem inte.
Med tanke på att varken Lisbeth eller de fyra boforsgruppens medlemmar observerade varandra är en trolig förklaring att paret Palme passerade dem strax före eller efter deras Bank-exit. Dessutom; Jag finner det troligt att paret Palme sänkte farten tidigt på sina sista 50m. Den mest oroande missanpassningen är att Nicola F aldrig observerade de 3 Bofors-kollegorna.
Kritik velkommen.
Chan60; måste erkänna att man imponeras av dina tidsanalyser. Har du kontrollerat att det är exakt 16 meter från öppningen på Götabanken till platsen för mordet?
Hur många meter är det mellan Götabanken till porten som Anders B stod i? Hur lång tid tar det att gå den sträckan?
Google maps har varit mitt verktyg. Placeringen av dörrarna kan ha ändrats sedan 1986. Hårda fakta från blåtryck är mycket välkomna
Med blåtryck menar du säkert planritningar. Jag antar att du utgått från den engelska termen blueprints.
Ja, blueprints.Jag delar skulden med Google Translate. Jag hoppas att dessa brister inte är alltför distraherande.
Chan60,
jag tycker att det är bra att även debattörer som inte behärskar svenska bidrar här på bloggen. En del skriver på sitt eget språk, norska eller danska. Om det skulle kännas mer bekvämt för dig att skriva på engelska så tror jag att det skulle fungera bra för de allra flesta som följer bloggen. Vill du hellre leverera text som är översatt till svenska så går det också bra för min del. Eventuella oklarheter kan alltid redas ut.
Det ska tilläggas att det ibland kommer kommentarer som är skrivna av debattörer med svenska som modersmål men som ändå inte är alldeles glasklara, så även då kan det behövas förtydliganden. Det är inget konstigt med det.
Ska läsa igenom lite mer noggrant så småningom. Jag tror att det är 22 meter mellan mpl och bankomatdörren. 15 meter till annonspelaren.
Man kan räkna på 1,5 meter mellan varje fönster CC.
Tror att de är 15 fönster till banken.
Det påverkar nog inte beräkningen så mycket, men ändå…
Jag har tidigare tittat på positionerna i förhållande till fönstren från bilderna som togs vid polisens rekonstruktion. Om dina 1,5 m per fönster är hämtade från the blue-prints eller på annat sätt har bekräftats, kommer jag att revidera alla distanserna och de efterföljande beräkningarna enligt följande:
Dekorima butiksingång – 4:e fönstret = 6 m
Ware House entré – 9:e fönstret = 13,5 m
Reklam-pelare i linje med 10:e fönster = 15 m
Bankingång 14:e fönstret = 21 m
Skandia-entré 34:e fönster = 51 m
Om dessa parametrar är korrekta är svaren på VVAs frågor:
Göta-Bank till Dekorima butikentré – 15m, och med en hastighet av 1,12m/s= 13s
Chan60
Jag tolkar det som att ”fönstreaxelavstånd” är 1,52. Vilket står att läsa under ritningen högst upp till höger.
Vilket jag i sin tur tolkar som att det är 1,52 meter från en lodrät linje på ett fönster till motsvarande lodräta linje på nästa fönster osv. Tycker också att detta stämmer då man mäter huset på google maps eller liknande. Hela kvarteret mellan Tunnelgatan och Adolf Fredriks Kyrkogatan ju knappt 120 meter, men själva Thulehuset är ca 100 m. Om jag räknar rätt på skissen så går det 20 fönster på en sträcka av 30 meter.
Under bilden till vänster finns en skala, och om man mäter längs en sträcka på 30 meter, så får jag det till 20 fönster.
20×1,52=30,4.
Så det stämmer nog ganska väl.
Vilket leder vidare till slutsatsen att det är ca 22,5 meter från huslivet på gaveln Tunnelgatan upp till bankomaten.
Jag räknade så när det gäller avståndet till dörren där Engström gick ut, och fick fram att det var 39 fönster från hörnet. Alltså 59 meter.
Great work!
jag kommer att arbeta utifrån detta.
Chan60
I stort sett korrekt. När det gäller dörren på Skandia som Engström använde, så kan sägas att den låg strax norr om huvudingången. Man kan se på den filmsnutt där Engström rekonstruerar sin promenad (vet inte om den ligger ute på Youtube längre?) att han kommer ut under bokstaven ”S” på skylten ”SKANDIA” som finns på fasaden.
Dit är det 39 fönster, vilket motsvarar 59 meter.
Det tycks ha varit ett slags mörkläggning även beträffande tiderna. 1) Varför tenderar man att avfärda LLs tidsangivelse d.v.s att klockan var maximalt 23:18 när han fick rött ljus Sveavägen/Tunnelgatan (3 minuters skillnader). 2) GSs ankomst tid på mordplatsen… varför blev hans kategorisk angivelse tid blivit målet for mörkläggning? 3) Ambulanserna’s samt LPs tidsamkonst på Sabbatsberg ( samt fel tid på Sabbatsbergs klockan vid parkeringsplatsen. 4) SEs stämplingstid. 5) IMs kompisarnas utdragningstid vid bankautomaten… etc etc. Min fråga till Gunnar Wal är: tror du att det kan ha varit ett ständigt försök att forändra tiderna vid mörkläggningen av Palmes mord och om svaret är ja, varför?
I förhöret med Leif L från den 27 april 1986 nämns visserligen tiden 23:18 men det är en stund före mordet, när han själv och Jan A befann sig i korsningen Drottninggatan/Wallingatan.
Gösta Söderström påstod ju att han kom till mordplatsen 23:30. Det tror jag är fel, han bör ha kommit betydligt tidigare och tycks ha misstagit sig rejält på tiden.
Jag har svårt att se något fiffel vad gäller Lisbeths ankomst till Sabbatsberg.
Det finns oklarheter kring Stig Engströms utstämplingstid, men jag har svårt att se det som en del av en stor konspiration för att mörklägga tiderna kring mordet. Samma sak gäller oklarheterna kring bankomattiderna.
Mitt svar är alltså nej rent generellt. Däremot kan jag tänka mig att områdeslarmet till polisbilarna gick ut något senare än den officiella tiden 23.23. Och det bygger jag framför allt på vad som sägs på LAC-bandet.
Tackar Gunnar Wall. Det är alltid beriktande att få läsa/lyssna på dina oerhört erfarerna åsikter.
Hej! Har precis plöjt igenom din tegelsten mörkläggning .Stort tack för den .vilket enormt arbete .Mycket som är bra att veta om pm .Jag har funderat över LP du har mycket trovärdig förklaring.Stort tack för ditt arbete om pm.(Det behövs sansade personer som inte hittar på egna ”sanningar”
Utmärkt Gunnar!
Detta är välkommet och upplägget kan förhoppningsvis skapa lite bättre struktur!
Dock en kort fundering. Tidigare har en del inlägg blivit ”svårhanterliga” om det blivit väl många kommentarer i samma inlägg. Har du någon strategi för hur du avser att hantera detta? Kommer det bli ”Allmänna frågor och synpunkter kring Palmeutredningen nr 2” när det blivit t.ex. 1000 kommentarer i detta inlägg?
Avslutningsvis vill jag passa på tillfället framföra att jag har stort nöje i att ta del av vad du och andra skriver på denna blogg. Om jag får komma med en mindre randanmärkning kan jag möjligen tycka att du ibland släpper igenom en del ”slängar” från debattörer som kan gränsa till just personliga påhopp, men jag inser i och för sig svårigheterna med att ifrån fall till fall bestämma var ribban bör ligga.
Jag ser fram emot en fortsatt givande bloggdebatt!
Andes Fredric,
jag hoppas kunna ordna en lösning på tekniska problem med många kommentarer i samma tråd. Jag får se när jag lyckas ta mig tid till detta.
Ett tips är FastComments som ger möjligheten att fälla in/ut kommentarstrådar, då kan man dölja djupa trådar för att snabbt få en översikt på rubriknivå. Bra initiativ också med denna frågelåda
Gunnar W och Anders Fredric:
Ja, applåd från mig också, utmärkt att ha en sån här tråd. Jag tycker nog inte du behöver lägga tid på att söka ytterligare tekniska lösningar. Det räcker egentligen med att du då och då skapar en ny tråd av det här slaget när den föregående blir för lång och otymplig: Allmänna frågor II, III, IV, osv. Allt som efterfrågas är ju en plats på bloggen där vi läsare kan drälla runt och kivas utan att störa debatterna om de mer specialinriktade inläggen.
Takk for en ny tråd. Kan noen gi meg en link til hvor jeg finner skisser på projektilbanen gjennom Palme. Jeg er interessert i vinkelen mellom inngang og utgang i forhold til OPs kropp.
Lars Tore:
Jag tror inte det finns någon sådan skiss, inte från polisens sida i alla fall. Åtminstone har jag inte sett någon.
Däremot mättes skottvinkeln noga och detta redovisades i förundersökningen mot Christer Pettersson. Den rättsmedicinska delen hittar du här, men varning för delvis obehaglig läsning och i viss mån även bilder: https://drive.google.com/file/d/1x8Igyz–bgEn-94Lo5zYSR2Fw1yvzZ9g/view
I andra delar av dessa protokoll finns en omfattande diskussion om kulorna, vapnet osv där det säkert också förekommer ett och annat om skottvinklarna.
Det finns också en skiss från den tekniska delen av förundersökningsprotokollet mot Christer Pettersson. Där finns ingångs- och utgångshålet markerade tillsammans med måttuppgifter.
Hej Gunnar.
Jag skulle vilja veta hur dina tankar går kring det som vi nu bevittnar på ett antal youtubekanaler. Jag tänker närmast på LACbanden och de påstådda förädlingar av ljudkvaliteten som gör att vi genom dom komma närmre sanningen.
Jag har själv följt dem, förvisso på avstånd ,men finner att de uppvisar brister i sin analysmetod.
Jag tycker mest att det landar i insinuationer och tar, åtminstone inte mig vidare i sökandet efter svaret på gåtan.
Hur ser du på detta ?
Sam,
jag antar att du främst syftar på vad signaturen Matte och frilansjournalisten Otto Ekevi lagt ut ut där de tycker sig uppfatta mystiska saker just på LAC-bandet. Det jag har tagit del av när det gäller deras tolkningar är jag inte imponerad av. Jag tycker det hela har drag av spekulationer och önsketänkande. Men jag har i sanningens namn inte ägnat så mycket tid åt att undersöka vad de har tagit fram.
YouTubarna lämnar övrigt att önska. Dock.. det är intressant källa, de där banden. Men vad som hörs är för mig omöjligt att få fram. Dessutom, om det nu skulle gå att höra det dom påstår? Vad skulle det göra? Ska media och politiker plötsligt underkänna utpekandet av Engström?
Nu har de lagt ut mer.
Har Otto Ekevi väckt AA-spåret till liv igen nu?
Samtalen på bandet låter på jargongen relativt informella och det låter inte som något ordinärt polisarbete de sysslar med. Dock låter det målmedvetet. En aning märkligt.
Också Olle Minell håller fast vid detta spår.
https://proletaren.se/artikel/nya-uppgifter-och-outredda-spar-sviken-och-forradd-av-de-egna
Kan också rekommendera att prova olika uppspelningshastigheter. Detta är möjligt med YouTube.
Jag kan rekommendera att lyssna utan att samtidigt titta på transkriberingen. Tycker att man tydligt hör AA:s efternamn i frasen: ”A… han har dragit.”
Det finns en sak som jag funderat på under alla dessa år: Tänk om det inte var ett politiskt motiverat mord på statsminister Olof Palme utan ett mord på privatpersonen Olof Palme, av en eller flera personer med ett personligt motiv. Jag inser naturligtvis att det är svårt att skilja på statsministern och privatpersonen Palme, men det menar är att mordmotivet inte var politiskt eller kopplat till något som Palme gjort som statsminister. Är det något som Palmegruppen försökt utreda eller har man hela tiden utgått från att gärningsmannen hade ett politiskt motiv?
När Christer Pettersson åtalades avstod åklagarna från att presentera ett motiv. Det behövde de ju inte göra heller enligt rådande regelverk även om man kan tycka att det försvagar ett åtal om inte ett motiv presenteras. I vilket fall visar åtalet att Palmeutredarna inte varit fixerade vid ett politiskt motiv, Pettersson presenterades ju mest som en ”ensam galning” som kunde döda utan att ha något särskilt genomtänkt motiv.
Däremot har utredarna inte visat något särskilt intresse för ett personligt motiv, i meningen att gärningsmannen skulle ha haft en privat konflikt med Palme.
Det mest troliga är att det saknas ett motiv.
VVA,
jag vet inte varför det skulle vara det mest troliga. Men visst förekommer det att brott begås utan motiv, eller man snarare ska säga: utan begripliga motiv. Någonting som har triggat den brottsliga handlingen lär det väl alltid ha funnits utom när det handlar om brott som begås av oaktsamhet – till exempel när en berusad person av misstag kör ihjäl en annan människa.
När det gäller ett så speciellt brott som mordet på en statsminister tycker jag dock det verkar väldigt långsökt att säga att ”det mest troliga är att det saknas ett motiv”. Det gäller i synnerhet eftersom brottet rimligen föregåtts av en viss planering.
Nja, det beror ju helt på hur mordet går till och vad fakta från brottsplatsen kan uppvisa. Visst kunde en del tänkas vilja döda Olof Palme men det finns säkert många andra och bättre tillfällen än mitt på en öppen gata bland folket i centrala Stockholm där ingen borde ha känt till att han skulle ha befunnit sig. Planeringen av mordet påbörjades därför vid 21-tiden av en ensam individ som av en slump sett Olof Palme befinna sig i tunnelbanan eller utanför biografen. Varken mer än en kvart tidigare eller en kvart senare.
Det var ju en extremt riskabel gärning och det borde ha funnits mindre riskabla sätt att mörda en statsminister på år 1986. Men säkert finns det många delade åsikter kring detta. Jag vill ju gärna hitta på ett motiv som ex. ”Palmehatet” eller ”landsförräderiet” och sen börja leta gärningsman bland Palmehatare eller försvarare av nationell frihet, men om man inser att det inte nödvändigtvis fanns något motiv så kan man inte resa ner till Sydafrika utan då behöver man istället försöka utgå från fakta och forska sig steg för steg bort från blodpölen. En sak i taget. De flesta (även yrkesmännen) hoppar ju över detta första steget i ett spaningsarbete – att göra en sannolikhetsbedömning för att prioritera vem man ska koncentrera sig på allra först. Jag anser att Palmeutredningen ständigt svävar iväg från brottsplatsen utan att verkligen gå till botten med vad som hände och var gärningsmannen tog vägen.
Jag utgår inte från mitt eget tyckande i det här utan från SOU 1999:88 (s. 907-911) och i synnerhet Robert Resslers kommentarer kring GMP. Jag tänker att Robert Ressler har mer rätt än vad jag någonsin kan ha kring en sådan här sannolikhetsbedömning.
”Ressler delade helt slutsatsen att mordet på Olof Palme inte kan vara resultatet av en professionell (yrkesmässigt utförd) konspiration”, att gärningen var ett ”högriskbrott”, att mördaren sannolikt var ”a border-line personality” samt att Ressler tänkte att gärningsmannen var en ”authority-killer”.
Gärningsmannen som dödade Olof Palme skulle alltså ha kunnat döda en helt annan känd person om han stött på en sådan denna kväll, enligt Ressler. Ett bra exempel på det är ju Mijailo Mijailovic som uppgett att han såg och ville döda Lars Leijonborg vid något valmöte, men saknade ett vapen att utföra dådet. Vid nästa tillfälle då han hade kniven med sig så såg han Anna Lindh och gav sig på henne. Han hade egentligen inget motiv (om jag nu inte minns helt fel).
”Ressler hade vissa invändningar när det gällde gärningsmannens ”motiv”. I grunden saknas det motiv här. I stället rör det sig om vad Ressler kallade ”personal cause”. Han delade därför uppfattningen att det rör sig om ett personligt till skillnad från privat motiv. Det betyder att att gärningsmannens ”motiv” härrör från omständigheter i hans personliga liv. I GMP:s hypoteser talas om en gärningsman motiverad av ett djupgående hat mot Olof Palme. Enligt Ressler borde det snarare röra sig om en fixering vid Olof Palme, eller irritation över denne (”Olof Palme represented what was irritating this guy in his life”) Ressler såg därvid Olof Palme som symbol – ”syndabock” – för gärningsmannens egna tillkortakommanden och frustrationer i livet.”
Ressler ansåg att denna personlighetstyp av män kunde ha ”iakttagit vid upprepade tillfällen i området, på kaféer eller liknande, alltid ensamma, kanske med ytterkläder, eftersom gärningsmannen kan misstänkas ha haft för vana att bära sitt vapen med sig under lång tid före mordet” (sidan 904).
”Är det inte så, att om gärningsmannen passar in i profilen, då skulle han inte ha lyckats komma undan? Ställd inför den reflektionen svarade Ressler, att detta var riktigt, ”but there is always the element of luck”. Han menade således att detta var en slump, och att det var en ännu mer osannolik händelse än att gärningsmannen och Olof Palmes vägar korsades – ”sometimes things work when they shouldn`t”. (sidan 912)
Problemet när personer som Ressler blir tillfrågade är förstås att de svarar utifrån den information de matas med. Ressler är av allt att döma ingen expert på Palmemordet. När Lars Borgnäs i TV-programmet Striptease granskade Granskningskommissionens betänkande gick han bland annat in på vad Robert Ressler haft för underlag till sina slutsatser. Det skriftliga material Ressler fått inför kontakten med kommissionen visade sig vara en översättning av dokumentet som presenterade den så kallade gärningsmannaprofilem. Det hade tagits fram för Palmeutredningens räkning av psykiatern Ulf Åsgård och kommissarien Jan Olsson. Och det dokumentet var ett beställningsarbete framtaget vid en tidpunkt då utredarna var helt inställda på att det var en ensam gärningsman.
Fick Ressler veta att det faktiskt fanns en skarp kritik mot Åsgård/Olssons slutsatser från två utredare från Riksrevisionsverket som gjort en egen granskning av material från Palmeutredningen för Granskningskommissionens räkning? Om så var fallet framgår det inte i kommissionsbetänkandet. Som redovisas i SVT-programmet menade RRV-utredarna att det i själva verket fanns mycket i materialet som talade för ett väl planerat och kompetent utfört mord.
Borgnäs redovisar också att när Ressler några år tidigare hade intervjuats hade han beskrivit mördaren som en rationell person som utförde dådet på uppdrag av andra. Inslaget med Ressler börjar c:a 40:55 in i SVT:s granskning av kommissionen.
Med andra ord: experter på generella frågeställningar kring brott behöver inte vara experter på specifika brott. Och får de frågor kring specifika brott så är risken stor att de svarar på det sätt som motsvarar informationen som lämnas från den som frågar.
Tack Gunnar för din kommentar.
Jag har full respekt för all din kunskap i ämnet och det är absolut intressanta synpunkter du framför. Jag har förstås inte din enorma kunskap kring utredningen men en sak vet jag: Robert Ressler var ”en av världens ledande experter på psykologisk profilering i brottsutredningar. Han var med och byggde upp verksamheten inom FBI innan han gick över till att arbeta som privat konsult. Ressler hade inte blivit kontaktad av Åsgård och Olsson.”. (Wall, 2018). Jag litar mer på Robert Ressler än på en rättsläkares uttalande om gärningsmannens psykologiska profil eftersom Robert Ressler utgår från ett lite större perspektiv kring mordplatsen än vad t.ex. en rättsläkare gör.
Jag har sett inslaget tidigare och ser det nu igen och ser inte Resslers tidigare kommentarer i TV från 1995 som ett problem. Reportern nämner bland annat att Robert Ressler borde haft tillgång till en massa vittnesuppgifter och ”Han kunde inte kontrollera fakta i vittnesförhören”. Men som Hans Ölvebro påpekar i Aftonbladet 10/6 – 2020 är många vittnesuppgifter om gärningsmannen osäkra med anledning av Stig Engström. Då fungerar det mindre bra med alla spretiga vittnesuppgifter. Vilka fakta fanns det i vittnesförhören ifall Stig Engström flamsar omkring på mordplatsen i mörk rock och keps? Ressler nämner i det tidigare inslaget om ”mössan”, ”att han står i ett gathörn”, ”medan folk går förbi skjuts han och springer åt ett håll dit en bil inte kan förfölja honom.”. Men problemet här är att det även finns helt andra uppgifter kring det från olika vittnen. Det är inte fakta att gärningsmannen hade mössa, stod i gathörnet eller ens om han sprang raka vägen uppför trapporna.
Sen behöver man justera GMP så att GMP i stället utgår från fakta, precis som Robert Ressler uttryckte det i SOU 1999:88: ”I princip rekommenderade han att man rensar bort allt som inte kan slås fast som fakta.”. Det var nog det han försökte göra när han gick igenom översättningen av GMP.
Du skrev själv i Wall (2020, s. 16) följande: ”uppnådde mördaren och hans eventuella medarbetare det önskade resultatet? Kanske får vi aldrig vet. Desto viktigare är det då att åtminstone få svar på något annat: har de som ansvarat för utredningen av mordet strävat efter att bringa sanning i ljuset och att dra gärningsmannen inför rätta?”.
Det vore viktigare att få svar på än att söka efter en gärningsman med eventuell motivbild. Jag tog ju nämligen dessa ord på största allvar, Gunnar. Sen kanske man fann någonting och av detta är vad jag nu redovisat. Jag försökte snickra ihop en egen GMP här hemma på kammaren för ett bra tag sen nu, eftersom jag inte kunde se att någon annan hade tagit sig tid att korrigera den nybörjar-GMP som polisen haft tillgång till. Jag anser att min GMP blev lite bättre än polisens GMP vid mordutredningen av statsministern. Det kan ge en ny infallsvinkel och göra så man hittar sådant som en del andra kanske missat. Ressler ansåg ju att vissa antaganden om gärningsmannen borde plockats bort helt från GMP och nämnde ett exempel på att gärningsmannen skulle ha lagt en hand på offrets axel. Han förstod inte varför det skulle vara med överhuvudtaget då det inte gav någonting. Jag rekommenderar att man gör precis så som Ressler påtalat för granskningskommissionen.
Axberger (2022) menade att Robert Ressler i huvudsak utgick från val av vapen/ammunition, skottets placering, att hustrun lämnades vid liv samt platsen mordet begicks på. Det är sådant som är svårare att ifrågasätta. Skillnaden mellan detta och Åsgård/Olssons GMP genom FBI är att den även har inslag av gärningsmannens beteende i övrigt på mordplatsen. Men om ett vittne uppger att han förväxlades med gärningsmannen så blir gärningsmannens beteende i övrigt på mordplatsen väldigt osäkert när vi känner till så lite om just detta beteende. Jag skulle därför rekommendera att man, innan man går vidare med olika konspirationsteorier, börjar med att försöka korrigera GMP efter Robert Resslers kommentarer och synpunkter och utifrån det ser man landar i prioriteringsordningen. Då kanske man inte heller ska börja med att leta en på alltför stor yta eftersom det finns många som troligen kan stämma in i bilden men som samtidigt behöver befinna sig på mordplatsen vid tidpunkten.
Och vad är då alternativet? Vilken av alla befintliga konspirationsteorier ska då börja utredningen med om man ska utgå från vad som är fakta från mordplatsen? Denna utredning, med bakgrund av vad vi vet, borde absolut utgå från att det är en ensam gärningsman och sedan får man förstås anpassa sig efter vad som framkommer och slutligen se var man landar. Jag litar till stor del på Axberger och Robert Ressler när det gäller den här saken. Själv anser jag att man ännu inte kommit längre bort än blodpölen när det gäller jakten på att finna gärningsmannen. Vi har nämligen ett anklagat vittne som hävdat att han förväxlats med mördaren. Men ingenting tyder på det. Så vad gjorde vittnet i stället och varför ljög han? Blev Stig Engström förväxlad av en massa vittnen? Stig Engström är ju en av de viktigaste pusselbitarna i hela utredningen och utan att reda ut vad Stig gjorde blir pusslet aldrig komplett. Det är förstås den felande länken i kedjan till lösningen. Problemet är motivbilden som alla (inklusive Krister Petersson, Thomas Pettersson och Filter) fastnar i. Det finns inget motiv (ännu).
”Lämnar vi pusslet, hur själva mordet kan ha gått till, för att i stället fokusera på vad som kan ha legat bakom blir bitarna av annat slag, och cirkeln omsluter hela världen. De alternativa teorierna handlar oftast om motiv, medan frågan om vem den tredje mannen på mordplatsen var lämnas därhän för att besvaras en annan gång.
I den här mordutredningen finns det, som P-G Näss uttryckte det, ett överskott på motivsidan. […] Teoretiskt är motiven ändlösa, från avlägsna regimer som ser sina intressen motarbetade av en internationell aktör till individer vars vrede väcks av en utebliven utnämning eller avslagen fideikommissförlängning.
Detta är en av flera saker som skiljer statsministermordet från ”vanliga” spaningsmord. Om en ensam man ingen saknat hittas ihjälskjuten utan andra spår än ett par upphittade kulor börjar man med att fråga sig vem han var och om han haft fiender. Man söker ett motiv, och om man finner ett sådant har man kanske kommit mördaren på spåren. Det fungerar inte här. Motivet, om det ens finns något, kan ha varit vad som helst, åtminstone om man bortser från de närmare omständigheterna kring själv attentatet. Vart tankarna går beror på vem som tänker dem – politiken, säger den ene, vapnen, säger den andre, hatet, säger den tredje, och så fortsätter det med Sydafrika, CIA, kroaterna, ubåtskaptener och så vidare. Det är i själva verket ett av problemen vi en händelse av detta slag, överskottet på uppslag och information.”
Att spekulera kring motivbilden fungerar helt enkelt inte här. Det troligaste är därför att det inte fanns någon. Så får vi väl se var vi i slutändan hamnar. Hitta först och främst den som höll i vapnet. Där är vi ju ännu på ruta noll. Men en sak har tack och lov äntligen förändrats: vi vet i alla fall vem som inte höll i vapnet – Stig Engström.
Vill bara förtydliga att källan på citatet jag angav längst ner är Axberger (2022).
I en intervju i programmet 20 år sedan Palmemordet (https://www.youtube.com/watch?v=vrjLKnWM6Z4) menar den israeliska psykologen och terrorist-professorn Ariel Merari att Olof Palmes mördare sannolikt var en ensam gärningsman och inte professionellt utfört. Även underrättelseexperten Nigel West menar i programmet att det varit i praktiskt taget omöjligt att så snabbt sätta igång en sådan operation. En CIA-agent /militär terroristexpert på Pentagon uttalar sig om revolvern och menar att det knappast vore ett vapen som en yrkesmässig person skulle använda. En KGB-general menar att ett mord på en statsminister i närvaro av flera vittnen som bara är några meter bort vore mycket oprofessionellt. Att riskera bli igenkänd är inte heller professionellt, menar en annan CIA-agent medan en annan frågar sig varför han skulle ta en sådan risk och tänker sig att gärningsmannen bör ha haft starka personliga motiv (observera inte privata motiv). Mossads Europachef menar att ett proffs skulle ha använt vapen med ljuddämpare.
Ariel Merari menar att det sannolikt var så att gärningsmannen befann sig i närheten av biografen när Palme kom dit, dvs. strax före 21-tiden.
Syftet med intervjuerna är förstås att rikta misstankar mot Christer Pettersson. Men om vi även går på vad Robert Ressler uttalar i SOU 1999:88 så förstår vi att gärningsmannen mer sannolikt inte är en missbrukare som Christer Pettersson eller alkoholist som Stig Engström. Man förstår även att det kan vara en ensam gärningsman som inte är psykopat (som i så fall okontrollerat skulle ha skjutit Olof Palme redan vid biografen).
Dessutom finns följande Robert Ressler följande i sin bok:
”the disorganized killer walks to the scene or takes public transportation […] similarly, too, the organized offender brings his own weapon to the crime and takes it away once he is finished.”. Eftersom Olof Palme åkte Tunnelbana så skulle jag rikta mina misstankar mot dem han kan ha mött på Tunnelbanan, särskilt vid Rådmansgatans T-banestation. En tanke bakom Stig Engström är att han lånat ett vapen av vapensamlaren. Det fungerar oftast inte riktigt så, enligt Resslers beskrivning. Utdrag ur denna bok för att visa lite bakgrund kring GMP-profilens utformning:
”The disorganized murderer doesn´t take trophies […] The dizorganized killer kills quickly, with a blitz style of attack […] The disorganized offender grows up to internalize hurt, anger, and fear. […] They don´t appear attractive, as measured to others, and they have a very poor self-image. They may have psysical ailments or disabilities that make them different. Rather than accepting their disabilities, they believe themeselves to be inadequate, and they act in an inadequate manner, thus reinforcing their hurt, anger, and isolation. Disorganized offenders tend to withdraw from society almost completely, to become loners. […] they are underachievers. In general the are less intelligent than the organized offenders, but most are not seriously deficient. However they never live up to their potential, either in school or workplace. If they work at all, it will be at a menial job, and they are habitually disruptive because of their inability to get along with other people. They also accept that they underachieve.”
”The disorganized boy is quiet in school, maybe too quiet; often, when he is caught for heinous crime, teachers and fellow students from his childhood hardly remember him. And when his neighbors are interviewed, they characterize him as a nice boy, never any trouble, who kept himself and was doctle and polite.”.
Thomas Pettersson läste säkert på ordentligt innan han och Filter pekade ut Stig Engström. Men, vill jag påstå, de begrep sig inte på personligheten hos gärningsmannen. Det stora problemet var att Stig förväxlades med mördaren och att man hela tiden letade efter en motivbild. De hade därmed fel synvinkel och trots att de slog sig på bröstet i Filterpodden (innan det officella utpekandet av Stig Engström) för att ha använt sig av utredningsmetodik så följde de inte en grundregeln för kritisk utredningsmetodik: logiska krav. Det saknas all logik i att peka ut en ”osannolik mördare”. Bo Edvardsson (2003) skriver i sin lärobok om kritisk utredningsmetodik följande:
”Genomförandet av en utredning måste vara underkastat logiska krav och får inte ske på ett godtyckligt sätt eller anpassas efter den önskade slutsatsen. Samtidigt bör påpekas att idéer i utredningsarbetet mycket väl kan tillkomma genom ologiska, intuitiva eller kreativa processer. Men måste då utsättas för strikt prövning genom säkerställda uppgifter och tankearbete. Ett exempel på logiskt krav är exempelvis att osäkerhet markeras. Gunnar Wall brukar vara bra på källkritik och att skapa sådan osäkerhet. Kritiska och grävande journalister behövs alltid (om Per W läser detta).
Vad stod det på framsidan av Filter i juni/juli 2018? Jo följande: LÖSNINGEN – gärningsmannen – motivet – vapnet
Uttalande av förre FU-ledaren Kerstin Skarp i Dagens Juridik:
”– Jag tycker att rättssäkerheten är väldigt, väldigt viktig. Däremot tycker jag att det finns en tendens att den överdrivs och att den hos allmänheten numera kan uppfattas som lite väl vänlig mot de kriminella.
– Jag brukar dock alltid påpeka att det är viktigt att ställa sig frågan hur man hade resonerat om man själv hade blivit anklagad för brott, vilken grad av rättssäkerhet skulle man då vilja ha?”
Det är förstås också värt att tänka på. Själv litar jag på att rättsväsendet i grund och botten fungerar. Även om polismyndigheter och åklagare en domstol kan ha fel ibland så finns det i alla fall möjligheter att kunna överklaga till högre domstol.
Källa: https://www.dagensjuridik.se/nyheter/kerstin-skarp-jag-hade-inte-satt-skandiamannen-som-forsta-huvudmisstankt/
Gunnar har du läst Tage Tuvhedens bok ”Sanningen” och vad har du i så fall för uppfattning om den.
Jag är hyfsat bekant med Tage Tuvhedens olika tankegångar om mordet men har inte läst boken. Det jag känner till om Tuvheden har inte gjort att jag bedömt att läsning av boken måste placeras särskilt högt på min läslista. Anser du att jag gjort en felbedömning får du gärna återkomma.
Får se , har beställt boken efter ha lyssnat på denna intervju. https://www.youtube.com/watch?v=jsVLsghKLIs&list=LL&index=6
Du får gärna återkomma när du läst.
Har läst boken. Korta kapitel med många upprepningar , annorlunda skriven. Tycker nog du ska läsa den eftersom du får utstå en del kritik bla som ”spökskrivare” med uppdrag att plantera falska spår. Men det finns en del intressanta saker som tex att mordvapnet skulle vara en ombyggd startpistol. Att Arja Saijonmaa hade blivit tillfrågad av OP att sjunga ”Jag vill tacka livet ” på hans begravning ”om han dör” och att Sten Andersson ville ha texten en månad innan begravningen. Han bygger ju boken på ett ”teater mord” som du nog känner till.
Ingemar,
jag får väl se när jag kan ta mig tid. Men det finns annat material som jag bedömer som mycket viktigare som jag inte har läst. Bland annat åtskilliga av de dokument från utredningen som publicerats på den utmärkta webbsidan Palmemordsarkivet.
Hej Gunnar!
Är detta den senaste tråden att skriva debatt om Palmemordet?
Ja, precis – för sådant som inte passar in under andra rubriker.
Läst
tror inte på något planerat möte, men däremot att ett kort ordväxling mellan Palme och mördaren.
Jag ber att få bidra med mina två hittills olösta frågor. Om någon har svaren så kontakta mig gärna via min webbplats så att det inte blir för långa diskussioner här (adress: http://www.gunnarpettersson.net/ ).
(1) Har någon någonsin hittat exakt var och när Holmér ska ha sagt att ”Om sanningen någonsin kommer fram om PM kommer Sverige att skakas i sina grundvalar”? Jag menar, så att man kan citera det med ordentlig källhänvisning?
(2) Är det sant att Lisbet strax efter skotten ska ha sagt till GM: ”Nämen, vad GÖR du?!” Vilka är vittnena som hörde detta? Hur tillförlitligt? (Om sant så tycker jag det ger en viss trovärdighet åt mötesscenariot, för övrigt)
Tackar på förhand!
Kortfattade svar på Gunnar Petterssons frågor är förstås helt OK att posta hit eftersom frågorna nog har ett intresse för många av bloggens läsare. Därmed inte sagt att det skulle vara fel att kontakta honom direkt.
Nedan följer vad jag direkt kan bidra med för egen del, men komplettera gärna eller korrigera mig om ni hittar något fel.
När det gäller fråga 1 tycks det inte finnas någon känd källa till citatet. Däremot förnekade inte Holmér att han skulle ha sagt något liknande när han fick en fråga om saken i ett KU-förhör. Se den här kommentaren från mig. Vissa likheter med det påstådda Holmércitatet finns det också i en del av spaningsledarens uttalanden i en DN-intervju från augusti 1986, se följande kommentar.
Och vad gäller fråga 2: det är vittnet Lars J som på sidan 17 i förhöret från den 4 april 1986 säger att en kvinna – rimligtvis Lisbeth – omedelbart efter skottlossningen utropat ”Nej, vad gör du?” eller ”Hjälp, vad gör du?”. Det ska dock sägas att det förstås är möjligt att ett sådant utrop från Lisbeth skulle kunna vara riktat mot Palme som plötsligt faller ihop utan att hon fattat varför. Mer sannolikt är kanske ändå att hon riktar orden till gärningsmannen, hon blir ju själv beskjuten i ett läge när hon är delvis vänd mot denne.
Tack för det, Gunnar W, bra att ha till hands!
Om LP sagt ”Nämen, vad GÖR du?!” kan det ju vara ett spontant och mycket oövertänkt yttrande när Palme faller ihop. Det behöver ju inte stödja mötesscenariot.
Ja, det var det jag försökte säga, jag kanske var otydlig. Jag säger det igen: om Lisbeth utropade något sådant kan det ha varit riktat till Olof och i så fall innebär hennes utrop inte något stöd för ett mötesscenario.
Det torde väl för stå ganska klart, för att Lars J ska höra detta inne i gränden med byggbaracken mellan sig o mp, att det rör sig om ett skrik från en chockad LP till följd av skotten o inte pga att maken snubblar till.
Osäkerheten ligger ju i att Lisbeth själv uttalat att hon trodde det var en smällare hon hört och att hon sedan märker att Olof faller. Om det är riktigt går det att föreställa sig att det var Olofs fall till marken som fick henne att reagera, inte själva smällen från skottlossningen.
Tror knappast att det då skulle ha en ljudnivå där Lars kunde uppfatta vad som uttrycks. Tror inte heller en normal reaktion är att ”skrika” på sin partner när denne snubblar/halkar till. Det bör enligt min mening vara tarvat av smällen och riktat på den person hon först uppfattar – antingen gm eller Anders B.
Det är fortfarande underligt, anser jag, att Lars uppfattar vad Lisbeth säger men att Anders B inte gör det. Det kan förvisso kanske ha en ganska naturlig förklaring.
Gunnar x 2,
Man hade velat fråga Lars J huruvida tonfallet gjorde att det lät mera riktat till Olof eller till mördaren. Men Lars Borgnäs har argumenterat att Lars J inte skulle ha uppfattat en ordalydelse eller ens ljudet om det var riktat till den segnande maken och inte ett rop in i gränden efter den flyende mördaren.
Frågan är även varför Lisbet skulle ha glömt utropet som kom precis efter tanken om Kina-puffar som hon erinrade sig. Men redan en skolpolis skulle väl ha frågat Lisbet om hon hade ett minne av ett utrop och vem det var riktat till i så fall.
En liten sammanfattning av vad de tyngsta indicierna mot Engström brukar bestå av; samt de olika vittnesmålens beskrivningar av gärningsmannens signalement.
Anders D såg fel på många sätt, men när det gäller mördarens klädsel och ålder såg han ända ganska rätt. Sherlockholmesmössan var egentligen en keps med öronlappar, och rocken var blåsvart och inte grå med svarta stänk.
Nicola F såg fel ang den blå jackan, eftersom det egentligen var en svart rock.
Men han såg rätt på att mannen var något för gammal för att vara livvakt, och Engström var ju antagligen lite för gammal för det.
Mårten Palme såg fel på mannens ålder och bedömde att han var ca 40 år, och hade drag av Christer Pettersson och en kurd. Han såg också fel på Grand-mannens jacka. Han beskrev den som en blå täckjacka av vildmarkstyp, men det var egentligen en svart rock. Kepsen såg inte ut som den keps han felaktigt beskrev i förhören, utan den såg ut som Engströms keps, men inte den keps Engström själv säger att han bar, utan en annan typ av keps med öronlappar som Engström antagligen också ägde.
Mårten beskrev den felaktigt som en ovanlig stickad keps med knäppe till skärmen, men det var egentligen öronlappar han menade.
Lars J såg fel angående jackan.
Det var ingen blå dunjacka utan en mörk rock. Han såg däremot rätt på kepsen, men han missade att den hade öronlappar, och den låg inte alls så platt på hjässan som Lars tyckte.
På senare år tycker sig Lars erinra sig att Engströms ryggtavla som han sett på TV liknar gärningsmannens ryggtavla.
Anders B såg rätt på rocken, men förväxlade kepsen med öronlappar med en blå stickad mössa.
Inge M såg också rätt på rocken men förväxlade också han kepsen med öronlappar med en stickad mössa liknande den Jack Nicholson bar i filmen Gökboet.
Hans J såg fel på jackan eftersom det var en rock, men han såg också fel när han sa att mannen var barhuvad, han missade helt enkelt kepsen med öronlappar.
Jan-Åke S såg fel när det gäller midjejackan eftersom det var en rock, och även han missade att mannen inte var barhuvad, utan bar en keps med öronlappar.
Lisbeth Palme misstog sig på att mördaren bar en blå bullig täckjacka, eftersom det egentligen var en svart rock. Hon missade också att han bar en keps med öronlappar.
Jan N misstog den svarta rocken för att vara en brun skinnjacka. Han misstog sig också på att mannen var barhuvad och mörkhårig, eftersom han egentligen bar en keps med öronlappar.
Jan A såg rätt på rocken, men den var i verkligheten något tjockare och fladdrade inte så mycket som han tyckte, han såg också fel på att mannen var barhuvad, eftersom han bar en keps med öronlappar.
Med reservation för att Engström ljugit om rocken, och att det egentligen var en tunnare rock som han också antagligen ägde. Kanske ett Gandhiskynke?
Leif L såg lite fel på rocken, eftersom den var något längre, och inte alls någon typ av täckjacka med sömmar sydda i rutor. Han såg också fel på att mannen var barhuvad eftersom han egentligen bar en keps med öronlappar knutna på skulten.
Ann-Charlotte H såg rätt på rocken, men misstog kepsen med öronlapparna för att vara mörkt kortklippt hår.
Per V såg rätt på rocken, men även han misstog som så många andra kepsen med öronlappar för att vara kort mörkt hår.
Anna H var lite osäker på om det var en rock eller jacka, men det var förstås en rock. Hon trodde också att mannen var barhuvad, och missade även hon kepsen med öronlapparna knutna på skulten.
Väktarna inbillade sig bara att Engström talat om konstgjord andning, eftersom de läst om det i tidningen efteråt och blandat ihop vad Engström sagt och vad de läst.
De inbillar sig också att Engström stannade i receptionen och pratade om att han jobbat över för att åka på semester dagen efter. Det kan ha varit vilken kväll som helst. Denna kväll hastade han bara förbi.
Väktarna säger att han antagligen bar en keps med öronlappar, eftersom man brukar ha det när det är kallt.
Den minnesbilden går däremot inte att ifrågasätta.
Blå gubbjacka, eller möjligen en duffel med konstiga knappar. Mörk rock verkar det ändå ha varit, någon eller båda minns fel, eller hade han kanske en blå täckjacka ändå?
Nej, vi håller oss till rocken!
Yvonne N har delvis rätt om rocken, men den var av ett tjockare material än hon upplevde. Hon missade också att han bar keps med öronlappar, men hon hade förstås sett den om hon var mer uppmärksam.
Även här med reservation för att Engström inte visar upp den betydligt tunnare rock/Gandhiskynke han möjligen ägde, och kan ha burit denna kväll.
Att gärningsmannen bar glasögon, har ingen sett. Endast Mårten Palme erinrade sig det. Han måste alltså ha tagit av sig dem efter att han lämnade Grand 40 meter bakom makarna Palme för att sätta kurs mot en bakdörr på Skandia, och gå genom huset snabbt som attans för att stämpla ut och hasta förbi receptionen och komma ut i lagom tid för att möta upp makarna Palme närmare Sari, sedan vända, och mjuk som en katt smyga efter – skjuta både Olof och Lisbeth med den tunga revolver han antagligen fått låna av en granne, för att 15 minuter senare dyka upp på Skandia och berätta den lögnhistoria som de flesta vid det här laget känner till. Därefter har han gäckat polisen ända fram till den nya palmegruppen 30 år senare genomskådade lögnerna.
Eller?
Jörgen;
Nu ska du inte vara sån. Det kan ju i slutändan visa sig att Thomas Pettersson och åklagaren är smartare än alla oss andra, även om det mot allt bättre vetande kan också vara så att alla vi andra är smartare än Thomas Pettersson och åklagaren. Vad är troligast? De kanske inte alls behöver lägga fram konkret bevisning när de får halva Sverige att flockas framför TV:n. Hade jag haft möjligheten att ställa en enda enkel fråga på presskonferensen så skulle jag frågat följande: måste inte myndighetspersoner kunna bevisa saker innan de påstår något offentligt?
Man ska inte glömma vad Hans Ölvebro uttryckte det i Aftonbladet 10/6-2020:
”– Kommer det uppgifter som pekar åt en viss människa så måste man ta tag i det.”
Men inte heller det som Hans påpekade i SvD den 10/6-2020:
”nu är den tidigare spaningsledaren kritisk mot Krister Peterssons agerande:
– Man måste kunna bevisa saker innan man påstår något offentligt.”
Där kom visst svaret från tidigare spaningsledaren. Men det borde kanske vara en självklarhet för aktiva yrkespersoner inom rättsväsendet. Men under hela Palmeutredningen har det visat sig gång på gång att det inte alls är så självklart. Hade detta däremot varit en självklart tror jag vi till sist fått en vettig lösning.
Partikollegan Elisabet Carlberg i SvD:
”När så chefsåklagare Krister Petersson nu i veckan pekade ut Stig Engström som misstänkt för mordet på Olof Palme var det faktiskt en före detta moderat som pekade ut en annan före detta moderat. Petersson hade varit engagerad i partiet i ett annat starkt moderatfäste, Lidingö.
– Jag är hemskt upprörd över att de har rätt att ta all ära och heder av honom på det är sättet. Om någon av de här personerna hade träffat Stig skulle de aldrig komma på den här idén. Att de lämnade ut namn, är inte det justitiemord? Han kan inte försvara sig. Vi umgicks en hel del och det finns inte i mitt huvud att han skulle ha kunnat göra något sådant. Stig ville ju att man skulle hitta mördaren, säger Elisabet Carlberg.”
Källa: https://www.svd.se/a/dOyklX/drevs-lokalpolitikern-stig-engstrom-av-palmehat
Det är ju samma intryck som jag fått av Stig. Trots att jag inte känner honom. Stig ville att polisen skulle hitta mördaren. Det kanske bara var därför som han ringde och anmälde sig som vittne och sedan ställde upp i Rapport?
Det behöver man kanske inte vara Einstein för att inse. Till och med moderaterna i Täby tror ju det.
Gunnar;
Enligt Söderström ska det allra första signalementet på gärningsmannen vara en yngre man, ganska kraftig, klädd i en blå täckjacka och barhuvad. Signalementet kommer alltså direkt från mordplatsen.
Strax därefter hör Söderström ett signalement på polisradion om en äldre man i lång mörk överrock och en mössa med öronlappar.
Kan det stämma?
VVA, jag antar att du hakar på Per W:s fråga till mig om Söderström och signalementen, en fråga som jag bad att han förtydligade – inklusive vad jag ska ha sagt om saken.
Jag avvaktar dock med närmare svar tills jag vet vad Per W är ute efter.
Nej, jag hakade inte på utan såg hans inlägg strax efter jag postat mitt eget inlägg. Bara ett underligt sammanträffande. Begrep inte heller riktigt vad han menade men har samtidigt inte följt Lena-tråden så noga.
OK. Låt mig ändå vänta med att titta på saken tills Per W preciserat sig.
OK. Lugnt. Källan är ju intervjun med Gösta i Hemmets Journal från 1992. Men skillnaden är förstås att jag har en annan synvinkel på det hela än Per W (om det nu är detta han tänker på). Min tanke är även att Stig kan ha läst intervjun med Gösta Söderström och reagerade negativt med att låta sig intervjuas i Skydd & Säkerhet (1992) som svar på kritiken, men har inte gått igenom det så noga men tanken slog mig när jag läste artikeln (den fanns upplagd på palmemordsarkivet).
Tänkte på denna artikel https://polistidningen.se/2016/02/palmegruppen-vid-ett-vagskal/
I texten står:
”Problemet är snarare att fylla på med nya utredare, hitta poliser som klarar av att ta steget in i världens största utredning utan att tappa fotfästet. ”
Hur kunde det bli så fel? O hade inte chefen Hans Melander ngt att säga till om, han som var med när de nya började?
Det jag reagerar på i polisartikeln är snarare dessa två inslag:
”Mannen var klädd i blå täckjacka och stickad yllemössa och vågade sig efter ett tag fram för att bistå makarna Palme.”
Gick Anders B fram efter en stund för att ”bistå” makarna Palme? Jag har fått för mig att han stod stilla i porten en bra stund och sen ville gå därifrån?
Sen en sak till:
”Gärningsmannen springer uppför Tunnelgatan* där en ensam man står och röker. Denne har hört skotten på Sveavägen och trycker sig instinktivt mot de byggbaracker som fanns här. Då vittnet hör vad som tros vara gärningsmannen komma springande kikar han försiktigt fram och får en tydlig bild av personen som passerar mellan två och tre meter från honom.”
Stod vittnet och rökte nu helt plötsligt? Det var en ny uppgift vad jag vet. Sen var det ju ingen ”tydlig” bild han fick även om han skulle avfärda att det var Christer Pettersson.
VVA,
Precis. Någon tydlig bild av mördaren tycks Lars J aldrig ha fått. Men just därför är det nog att gå för långt att säga att han avfärdar Christer Pettersson som möjlig gärningsman.
Det är ju riktigt att han har svårt att tro det, eftersom han har sett Pettersson ett stort antal gånger i Sollentuna, men samtidigt utesluter han inte möjligheten. Lars påpekar att det faktiskt finns vissa likheter i mördarens och CP:s rörelsemönster.
Så här låter till exempel i ett förhör den 28 augusti 1989, det vill säga en månad efter den fällande tingsrättsdomen mot Christer Pettersson:
Lars J: -Ja, jag har hittills inte gjort några sammankopplingar med den nu dömde och den person jag såg. Det ligger inom möjlighetens gräns att det är, men jag kan tyvärr inte säga bestämt om det är han eller inte eller om det är någon annan.
Förhörsledaren: -Kan du nämna någon detalj i signalementet på Christer Pettersson som i så fall skulle överensstämma med den man du observerade den 28 februari 1986?
Lars J: -Ja, det skulle kunna va den här framåtlutande lite lufsakt-, lufsigheten. Lite lufsiga stilen…
https://drive.google.com/file/d/1gmcdba1H8mxsDdVQseRk4NfSAz99gIV7/view
Mikael B; Efter att ha läst igenom ditt svar inser jag att ordvalet är felaktigt. Jag uppskattar denna rättelse.
Jag tänker på att Melander måste ha vetat vem den sk Skelleftehamnsmannen var (som även måste vara mördaren) och kunde väl inte bara låta utredarna köra på Engström + dessutom tro att det var han som skrivit det sk bekännelsebrevet. Chefen i palmegruppen kan inte va ovetande om vad som kom fram före 2017. Eller?
Carita,
jag tycker du är extremt spekulativ när du skriver att Melander måste ha vetat vem Skelleftehamnsmannen var och att denne måste vara mördaren. Den typen av påståenden brukar jag inte släppa igenom här på bloggen.
Men det är väl rimligt att chefen vet vad medarbetarna jobbar med?
Brevskrivaren är igenkänd 2015 men eftersom det inte är förbjudet att skriva brev så kunde ingen häktas för det. Utan polisen försökte trixa lite med personen.
Jag är rätt trött nu efter alla år + allt annat jag sett när vi kan begära ut från förundersökningen. Inte bara trött utan förbannad på rättssystemet som inte förhörde rätt personer i början. Trodde att när polisen begär ngt ska inte ”överheten” få sätta stopp med falska alibin.
Menar du att brevskrivaren var igenkänd av polisen 2015? Vad finns det för belägg för det i så fall?
Ja det förmodar jag eftersom jag ringde o sa att jag känt igen breven. O de behövde inte mina brev för de hade redan brev från personen sades det o lite till. Detta var efter jag ringt o sagt att personen nog är mördaren. Det var en stor chock att känna igen breven! O att nu ha känt igen ännu fler.
Tyvärr finns det inga anteckningar om det samtalet verkar det som.
Men jag pratar utifrån det jag vet. Nu vet jag ju ännu mer än tex 2015.
Människor anser sig veta olika saker. Det kan vara rätt och det kan vara fel. Jag modererar en blogg. Och när det kommer uppseendeväckande påståenden som jag inte anser vara belagda så reagerar jag.
Hoppas utredningen öppnas igen snart.
Mitt liv är förstört. Men nu har iaf polisen svarat när jag skrivit till dom efter nedläggningen.
Har man kunnat lyssna på ljudinspelningarna från samtal från den sk Skelleftehamnsmannen? Om det är riktigt, som han ska ha sagt, att walkietalke mannen talade något som lät som tyska, skulle det kunna vara afrikaans. Vad vet man om detta?
Det är inte samma person som pratar in på bandet som skrivit breven. Jag trodde det o därför beställde jag ut samtalet. Det finns i Palmemordsarkivet.
Jag lyssnade på Lunds universitets podd Öppet fall där man för två somrar sen gjorde en serie avsnitt om Palmemordet med juristen och den skönlitterära författaren Per E Samuelson. Utöver att den sistnämnde propagerade hejdlöst för CP-spåret, sågade han dessutom alla andra teorier längs fotknölarna. Men en sak som stack ut för mig, var hans argument emot Sydafrikaspåret. Det löd ungefär: ”Gissa hur många gånger Nelson Mandela nämner Palme i sin självbiografi? Just det, noll.”
Detta argument hade kanske haft relevans om Mandela var misstänkt för mordet, men nu satt ju Nelson Mandela i fängelse under Palmes tid vid rodret, och hade föga vetskap om vad som försiggick mellan Sverige och ANC vid tidpunkten. Att Palmehatet grodde djupt bland Apartheid-regimen borde vara välkänt bland alla som öppnat en dagstidning under 80-talet. Dessutom var Mandela i Sverige på 90-talet och ska då ha sagt till journalister att han misstänkte Apartheid-regimen för mordet på Palme.
Tankar om detta argument från den skönlitteräre författaren Per E Samuelson som syftar till att ta död på Sydafrikaspåret?
Jag gjorde precis samma reflektioner när jag lyssnade på podden för ett-två år sedan. Det är synd att författaren var så kategorisk till höger och vänster; med öppet sinne och mer fokus på området de verkligen behärskar hade samtalen varit mycket mer intressanta.
Märkligt resonemang! Om Mandela nämnt Palme i sin självbiografi eller ej måste ju vara egalt kopplat till MOP. Har inte något aning om varför han vill avfärda Sydafrika.
Vet inte om du läst den skönlitterära boken Bombmannens testamente av Per E Samuelsson och Lena Ebervall? Här får du CP-spåret utvecklat med utgångspunkt i Lars Tingströms liv. Även om det är en skönlitterär bok är den baserad på verkliga personer och verkliga händelser – som jag läste med stor fascination ända tills CP-spåret introducerades. Då blev jag lite beklämd . Annars är samtliga av deras böcker mycket välskrivna, läsvärda och intressanta!
Beviskedja för forföjanda mannen:
Jag har tittat på 24 intervjuer som sträcker sig från 1986-03-03 till 1989-02-17 centrale för beviskedjan för förföljande mannen.
Dessa intervjuer involverar 5 personer:
Mårten P, (första intervjun 1986-03-03, nästa 1986-03-03)
Alf L, (första 13/4/1986, nästa 28/4/1986)
Ljubisa N, (första 1/3/1986, nästa 1/3/1986)
Kerstin N, (första 10/5/1986, nästa 3/9/1986)
Nicola F. (första 3/3/1986, nästa 25/3/1986)
Den insamlade information är av följande kategorier:
Ocertifierade polissammanfattningar – 19
Certifierad polissammanfattning – 1
Ocertifierad ordagrant – 3
Undertecknat brev från vittne -1
När det gäller källkritik; två frågor är något oroande – brist på primära källdokument och brist på tidiga uttalanden och snabba uppföljningsintervjuer.
79 % av vittnesuppgifterna är av den minst tillförlitliga källkategorin. Polisens sammanfattningar av uttalanden kan inte betraktas som primära källor eftersom de i praktiken är andrahandstolkningar av uttalandena. Trovärdigheten för dessa uttalanden kunde ha stärkts om polisen insisterat på att de intervjuade skulle intyga riktigheten. Det gjorde de tydligen aldrig. Två fall av missförstånd har dokumenterats.
3 av de 5 vittnena intervjuades initialt inom 3 dagar, de andra två 44 och 71 dagar efter händelsen. Uppföljningsintervjuer skedde i genomsnitt 30 dagar senare (två omedelbart och de andra tre 15, 22 respektive 116 dagar senare). Memory decay och mediepåverkan måste därför anses vara en väsentlig faktor vid bedömningen av dessa uttalanden.
Med detta sagt, sannolikheten för en förföljande man fastställdes den första dagen och bekräftades inom 3 dagar. Med tanke på Palme-parets slumpmässiga beslut om sin rutt, skulle det förväntas att uppföljning på en observerad förföljande man omedelbart skulle vara en prioritet.
Beskrivningarna från vittnen varierar:
Ålder: 34-50
Höjd: 180-190 cm
Glasögon: ej nämnt , pilottyp, stålbågade
Hårfärg: mörk (senare tillbakadragen), ljushårig, mörk till mellanblond, ljust melerad, sidkammat hår
Ansiktshår: Inget skägg, ingen mustasch, renrakad
Huvudbonad: ingen mössa, Keps, ovanliga mörka keps eventual stickade
Kroppstyp: tungt ansatt, breda axlar/smala höfter, lång hals, fyrkantigt ansikte, ovalt ansikte
Överrockstyp: Rock, Täckjacka, vindjacka
Överrockslängd: knähög, lårhög, mitt lår
Överrocksfärg: grön, blå, mörkblå, gråaktig, grå
Gångstil: fremåtlutad, egendomlig
De exakta detaljerna varierar, men det skulle vara svårt att försvara ett påstående om att förföljande mannen inte var där.
Det väcker frågan – Om AB, Dekorima-mannen och den förföljande mannen alla befann sig i närheten av mordplatsen, varför observerades då bara två av tre?
Chan60:
Angående din avslutande fråga. Jag vet att det finns divergerande uppfattningar gällande den förföljande mannen, men som jag ser det så finns det ingen direkt kedja som styrker att han gick över gatan, från den västra till den östra sidan av Sveavägen, i samband med att makarna Palme gjorde det. Det är också anledningen till att han inte observeras i samband med mordögonblicket. För precis som du skriver så har vi även AB och Dekorimamannen och dessa hävdar jag är säkerställt att de befann sig vid mordplatsen vid mordögonblicket.
Om det fanns en förföljande man, och det är väl inte orimligt att anta det, så är det mer sannolikt att han inte följde efter från västra till östra sidan av Sveavägen, utan fortsatte istället vidare längs den västra sidan. Och om den förföljande mannen ändå korsade Sveavägen så avbröt han sitt förföljande innan han kom så långt att han var i närheten av mordplatsen. Som jag ser det, så är det svårt att dra några andra slutsatser.
Adam,
Jag antar att du syftar på Kersten N:s polissammanfattning, när du tar upp osäkerheten kring förföljande mannens överfart väster till öster SV.
Det är en rimlig kritik.
Hennes första intervju var 2 månader efter händelsen, sammanfattningen lämnar oss ingen förståelse för hur frågorna formulerades, deras ordningsföljd och den exakta formuleringen av hennes svar. Dessutom var det ingen uppföljning på 4 månader.
Det som dock verkar etablera kopplingen är Mårtens och Nicolas beskrivning av mannen de såg:
Mårten 1986-03-1 – ca 40 år, ca 180 cm, tungt set, blå täckjacka lår högt, ceps, framåtlutad gång, händerna i fickan, hade troligen glasögon med stålinramning
Nicola F. den 3/3/1986 – äldre (Nicola var 22), blå jacka mitt på låret (Tenson-typ). vid senare intervju lämnade han ytterligare detaljer – äldre än 44, gick på ett märkligt sätt, händerna i fickorna, han såg inte ansiktet.
Ljubisa N:s uttalanden fyller gapet mellan de två observationerna med en liknande beskrivning.
AB har nämnts som den enda kandidaten till Nicola-observationen på grund av den blå jackan; men det är väldigt osannolikt. AB stod utanför Götabanken före och omedelbart efter Boforskollegornas banktransaktioner. Det skulle kräva att han gick 56 m norrut vända sig om och gick 56 m söderut på 70s för att vara i positionerna 4 vittnen placerade honom i. Även om det är möjligt med en rask hastighet på 1,6 m/s, är det inte troligt – särskilt med tanke på att hans fokus var söderut mot de efterföljande kollegorna. Dessutom påstod han att han aldrig hade vågat sig mer än 10-meter norr om banken.
Vad hände efter förföljande mannen passerat Nicola F? 16 personer inom tillräckligt avstånd och riktning observerade inte någon som korsade gatan mellan SV44 och SV42.
Zombie:
Jag håller med; Alf N. verkar verkligen inte vara ett pålitligt vittne. Hans första intervju 1986-04-13 nämner inte förföljande mannen, han lade till honom under intervjun den 28-4-1986 och ytterligare osannolike detaljer i senare intervjuer.
Det bör tilläggas att Alf L är ett vittne som ändrat sin version flera gånger för att sedan påstå att han ljugit.
Detta ledde till att polisen började misstänka honom som GM men han avfördes senare som en udda person som sökt uppmärksamhet. Kanske finns en parallell till SE.
Jag anser att mötetshypotesen är väldigt intressant, den kan man inte bara avfärda.
Två vittnen Inge M och taxiföraren Anders D:
Gunnar Wall kommenterar nere på mordplatsen, youtube klippet..
Hej Kim och övriga,
Jag avser inte här och nu ha omfattande synpunkter på möteshypotesen, men jag har en kommentar att göra kring vittnena Anders B och Inge M.
I något förhör anger Inge M att han har uppfattat att något sker i anslutning till den södra annonspelaren, men Inge kan inte få fram exakt vad. Anhängare av möteshypotesen brukar här spekulera i att det Inge inte kommer ihåg kan vara någon typ av kortare möte mellan mördaren och makarna Palme vid annonspelaren. Omöjligt är det väl inte men Lisbeth Palme har förnekat all typ av kontakt med mördaren före dådet.
En annan möjlighet av vad som kan ha hänt vid annonspelaren är att det kan vara Anders B som står här ute och spanar efter sina eftersläntrande kollegor. Då skulle han alltså ha ryggen mot det som händer på Sveavägens östra gångbana. Om Anders sedan beslutar sig för att vända hemåt kan han från trottoarkanten ha valt att snedda in mot den snöfria delen av gångbanan och på detta sätt hamnat strax bakom paret Palme. Ja, ungefär så.
Jag säger inte att det är så det gått till men det skulle kunna förklara varför Anders helt plötsligt ser Palme och mördaren framför sig. Om mördaren befunnit sig en kortare tid vid Dekorimahörnet måste han ha observerat Anders B 15-20 meter bort, men rimligen borde han kunnat bedöma att Anders inte var en livvakt.
Det kan också nämnas att det finns ett vittne som i ett första förhör nästan 2½ år efter mordet säger sig ha sett tre personer snedda in över trottoaren här. Men detta vittnesmål bör hanteras med försiktighet då det dels ges mer än två år efter händelsen och dels då vittnet uppger att hon inte hade sina glasögon på sig. Vill man spekulera kan detta vara en förvrängd minnesbild av en person som sneddar in över trottoaren och två personer som går rakt fram, men detta är en ren spekulation.
Dock måste det utöver paret Palme finnas plats för både Anders B och mördaren i relativ närhet till Dekorimahörnet, men helt omöjligt är det inte att paret Palme kom gående mitt på trottoaren; Anders B kom sneddande från trottoarkanten och mördaren slöt upp bakom Palme från sin position vid Dekorimafönstret.
Skulle det kunna vara möjligt att en mansperson följer efter paret Palme parallellt på andra sidan Sveavägen från biografen Grand, och möjligen korsar vägen strax innan mordplatsen och då kommer fram just till reklamskylten? Att det är just den händelsen IM ser i ögonvrån nere vid reklamskylten? Och om IM har ögonen åt det hållet och inte tittar på mannen i Dekorimahörnan, kanske den person han själv har iakttagit i hörnan avviker därifrån strax innan paret Palme och en ev. efterföljande man kommer fram till hörnan? IM säger ju faktiskt i vittnesförhör att han inte har fokus på Dekorimamannen hela tiden. Kan det vara IM.s hjärna som spelar honom ett spratt när mordet sker? Det är inte hans ”missbrukartyp” som går upp bakom Palme utan en helt annan person. Skulle det ha kunnat gått till så? Men vart tog isåfall IM:s Dekoriman vägen? Sprang/gick uppför trapporna? Svängde höger eller vänster på Luntmakargatan? Eller bara gick rakt framåt på Sveavägen?
”Den svajiga kameran och det märkliga fokuset är också en bra redogörelse i hur det känns att vara drogpåverkad.”
Ren spekulation naturligtvis, men tänk om denna man (i egenskap av vittne eller medhjälpare) är den som NF sett gå bakom makarna Palme och sedan när skotten faller eller precis efter mötet med NF begivit sig tvärs över vägen till andra sidan och ställt sig att titta på vad som händer. Är han ett vittne så måste han då låtit bli att meddela sig till polisen men konstigare saker har inträffat. Är han en eventuell medhjälpare förklarar det varför han inte anmält sina observationer. Gärningsmannen i sin tur måste då i sin tur stått och väntat på makarna Palme precis som ju Inge M menar på.
https://drive.google.com/file/d/141a8g569MU3sycm4rntRknhsxuNua3zu/view
Den förhörde uppger att mannen ger intryck av att ha stått där i minst 10 minuter och måste ha sett händelsen mitt emot.
Tar mig friheten att på forumet skriva ner en förkortad version av slutorden av min biografi om Hans Holmer. Inleder med två citat ” Riktiga berättelser har aldrig några slut/ det är det som gör dem till berättelser” Lars Gustafsson ” Vissa saker tar jag med mig graven” Hans Holmer 1976. Den fråga som jag varit mest angelägen att få svar har varit följande: varför agerade Hans Holmer som han gjorde under palmemordsutredningen? Eller mer konkret varför gick han så hårt in för PKK spåret ?…Det är dock bara att konstatera att källäget är sådant att någon full klarhet på denna punkt knappast kan åstadkommas. Eller formulerat på ett annat sätt: man har de kort man har och dessa får man spela med efter bästa förmåga. En ytterligare reflektion jag gjort under skrivprocessen är den att beskriva ett förlopp är en sak, att sedan förstå vad de i förloppet agerande har haft för syften och motiv ja det är en annan och oftast mycket svårare sak. … För att emellertid få ett någorlunda avrundat slut på en snöplig ändalykt tänkte jag presenta två alternativa försök samt en tredje ståndpunkt till förklaringar av Holmers agerande . Det skall medges att dessa inte är produkter av ett självständigt tänkande från min sida utan att det rör sig om synteser av olika bud och bedömningar som framförts i den allmänna debatten. 1. Hans Holmer var ärligt och uppriktigt övertygad om att PKK låg bakom mordet. Det kan resas många invändningar mot spåret som sådant samt mot det sätt på vilket utredningen organiserades. Men med detta noterat så bör han trots allt respekteras för sina insatser och ansträngningar. Han fick ju också betala ett högt pris personligen: Han blev avskydd och föraktad, han åtalades och dömdes för brott, han syskon tog avstånd och sa upp bekantskapen de uteblev till och med från begravningen, vid sin död var han utblottad. 2. Hans Holmer har med berått mod mot bättre vetande i samförstånd med och eller på uppdrag av högsta ort drivit detta spår i syfte att dölja de verkliga omständigheterna kring mordet. Har det varit så, ja då är något ruttet i den svenska staten. Den tredje ståndpunkten lyder som följer: I grund och botten var Holmer en anständig och vettig människa som ställdes inför en svår kanske rent av omöjlig uppgift och därför tappade omdömet. Det må verka fegt och bekvämt men det är bara att inse att hur man än vrider och vänder argument och sakuppgifter, vad man än väljer att tro och tycka så är det sist och slutligen så att det bara finns eller snarare fanns en enda person som hade kunnat ge ett helt tillförlitligt svar på detta, nämligen Hans Holmer. Det blir alltså ingen punkt här utan endast ett frågetecken?
Johan, jag försöker hitta detaljer om din Holmérbok, men hittar inget. Kan du länka?
En sak i din sammanfattning ovan jag undrar över. Du uppehåller dig helt och hållet vid Holmérs personliga uppfattning/inställning/strategi: vad om något var hans egen motivation? Men är det inte läge för att också ta in en hel del av kontexten, framför allt hans uppseendeväckande samförstånd och kontakter med Kanslihuset/Socialdemokratin? Det är väl det som slår en mest när man läser t.ex. Gunnar W:s ‘Mörkläggning’, men också mycket annat. Dessutom Holmérs uppenbara ointresse för att samarbeta med europeiska polismyndigheter gällande PKK och deras terroristverksamhet, vilket kunnat ge ledtrådar, tycker man.
Har detta haft betydelse för dina bedömningar? I så fall, vilken betydelse? Om inte, varför?
”Men med detta noterat så bör han trots allt respekteras för sina insatser och ansträngningar.”
Tycker att du här har missat det faktum att han under märkliga omständigheter mer eller mindre tillsatte sig själv som mordutredare trots att han saknade erfarenhet av att leda mordutredningar.
Inte för att jag vet riktigt var jag vill komma med detta, men värt att notera är att Åke medgav under senare tid att han kan ha formulerat det lite luddigt när han beskrev det som två gärningsmän istället för två personer, varav en var gärningsmannen.
Gunnar Wall (2018) skrev följande:
””RIKSLARM, 86-03-01-020542
MORD, STOCKHOLMS PD.
Signalement på gärningsmän efter beskjutning av Sveriges Statsminister 2 gärningsmän, 40-45 år, mörkhåriga, en av männen var iklädd mörkblå täckjacka, tillhör ev Ustasjarörelsen. Meddela polisen Stockholm, KVC, tfn 08-7693000.”
Rimborn blev senare beskylld för att ha missuppfattat Lisbeth Palme, men han stod på sig. Till juristkommissionen, som senare granskade mordutredningen och förhörde ett antal poliser, sa han till exempel att Lisbeth visserligen varit ”mycket chockad vid samtalstillfället” men att det var helt klart att hon nämnt att ”det varit två gärningsmän och att det troligen var de två män som hon vid ett tidigare tillfälle hade iakttagit utanför bostaden på Västerlånggatan”.
De första uppgifterna från Åke Rimborn, dvs. den polis som tog de första uppgifterna av Lisbeth Palme, rapporterade följande:
”En av männen skulle ha varit iklädd en mörkblå täckjacka. Vidare sa hon att just den mannen med den mörka täckjackan trodde hon sig sett springande från platsen.”
I en intervju med Expressen så förklarar Åke detta lite närmare:
Expressen: ”Var det tydligt för dig att det du menade i den anmälan att det var två gärningsmän eller att det var en gärningsman?”
Åke: ”Det kanske var lite luddigt skrivet, men alltså hela tiden har det figurerat två gärningsmän… eller två personer [OBS!] varav en har skjutit. Om man ska förtydliga det så.”
”Expressen: ”Även på brottsplatsen?”
Åke: ”Ja, det är min fulla övertygelse.”
Expressen: ”Du har jobbat länge som polis.”
Åke: ”Ja.”
Expressen: ”Hur ser du på uppgifter som lämnats in i tidigt skede efter en sån här händelse?”
Åke: ”Ja, jag tycker att dom uppgifterna är viktiga. Det gör jag för att… en person som är chockad, skärrad eller vad man nu ska säga. Brukar ofta säga det som dom har upplevt precis i stunden då, dom hinner inte fundera ut nåt annat utan det är det spontana. Den uppfattningen har jag fått.”
Expressen: ”Tror du därför än idag att det var två gärningsmän på platsen?”
Åke: ”Jaa… det är klart att jag står fast vid dom uppgifter som jag fått där. Men sen kan det ju ha ändrats för jag har ju inte satt mig in i det här exakt vad som hände och så vidare så att, har det kommit fram att det bara var en gärningsman så får jag väl köpa det här. Det är ju det jag gärna vill se att det blir klarlagt.”
Källa: https://www.youtube.com/watch?v=efy1tO6Sqik
Man kan kanske tolka olika, men jag tolkar det som att ett vittne från Sveavägen sprungit efter gärningsmannen. Vad jag vet såg ju ingen från Sveavägen vittnet Lars springa efter gärningsmannen från Luntmakargatan och uppför trapporna. Två personer springer alltså in i gränden, men bara en av dem är gärningsmannen. Det första signalementet om blå täckjacka kommer inte från Lisbeth utan från något annat vittne.
Gösta Söderström i hemmets Journal (1992):
”En man säger: Dom sprang däråt. Han pekar mot Tunnelgatan. Just då anländer en piketbuss. Söderström ger besättningen order om att ”förfölja springande personer i den riktningen”.
Gösta Söderström (1986-03-03):
”En man pekade mot trapporna från Tunnelgatan till Malmskillnadsgatan och sade ”Dom sprang ditåt.”
”S[öderström] konstaterar snabbt att vittnena inte hade iakttagit särskilt mycket – de hade främst koncentrerat sig på offret.”
”S[öderström] larmade ut att gärningsmannen hade sprungit Tunnelgatan upp mot Malmskillnadsgatan. Något signalement fanns inte då. Windén kom minuten efter fram till S och sa att han hade ett signalement. S överlämnade rapporteringen till LC till Windén. Kort därefter fick de fram ytterligare ett signalement som också larmades ut: det var förvirrande, man visste ej om det var två gärningsmän.”
Söderström i Hemmets Journal (1992):
”När han ser polismännen försvinna in i Tunnelgatans mynning tar han radiomikrofonen och anropar ledningscentralen. Han anmäler att han finns på brottsplatsen och att han startat ett ”eftersök”, tagit upp jakten på flyende misstänkta.
Windén dyker samtidigt upp och säger att han fått ett första preliminärt signalement.
– Larma ut det, säger Söderström och räcker honom mikrofonen. Signalementet gäller en yngre man, ganska kraftig, klädd i en blå täckjacka. Han är barhuvad. Till Söderströms förvåning och stigande irritation kommer över radion nästan omedelbart ett nytt signalement på en misstänkt. Detta signalement gäller en äldre man i lång mörk överrock och en mössa med öronlappar.
Bägge signalementen skulle åtminstone få till följd att de skapade förvirring bland de jagande polismännen, det är Söderström omedelbart förvissad om.
Sekunder rinner iväg. Söderström försöker en andra gång att komma i kontakt med den upprörda kvinnan.”
Lisbeth Palme i Tingsrätten (1989):
”Anders Helin:
En fråga till om den här personen som du har sett. Har du något minne om han har huvudbonad eller inte?
Lisbeth Palme:
Nej, jag har inget minne av det. Det ger ett cendréfärgat intryck.”
Juristkommissionens rapport (SOU 1987:14):
”En polispatrull under befäl av Gösta Söderström […] Vittnen anger att gärningsmannen har försvunnit längs Tunnelgatan i riktning mot Luntmakargatan. Ett av vittnena har sprungit efter. Två patruller med två polismän i varje sänds ut för att söka efter gärningsmannen:”
”Omedelbart efter Söderströms ankomst anlände en piketgrupp med sex polismän. Vittnen uppgav att gärningsmannen hade försvunnit längs Tunnelgatan i riktning mot Malmskillnadsgatan. Ett vittne hade sprungit efter. Befälhavaren i piketgruppen, inspektören Kjell Östling, sände ut två patruller med två män i varje för att söka efter gärningsmannen. Polismännen sprang i den angivna riktningen. Något signalement på gärningsmannen fanns inte.
Söderström ägnade sig tillsammans med sin kollega bl.a. åt att ta upp vittnesuppgifter. De försökte få fram ett signalement på gärningsmannen. Vittnenas uppgifter var vaga och delvis motstridiga. Uppgifter om signalementet ” (s. 41) […]
Polismännen som sprungit i samma riktning som det uppgavs att gärningsmannen hade tagit fann inte någon misstänkt. Personer som befann sig i området stoppades och tillfrågades om de gjort några iakttagelser.”
”Strax före kl. 02.00 gav Welander order om att rikslarm skulle sändas ut. Begäran till rikspolisstyrelsen om rikslarm sändes kl. 02.02 Den innehöll uppgift om att statsministern hade beskjutits och ett signalement på två gärningsmän. Texten i rikslarmet baserades på uppgifter från ett av huvudvittnena. Andra tillgängliga vittnesuppgifter, vilka angav ett delvis annorlunda signalement, och att det var fråga om en gärningsman, kom däremot inte till användning.”
Beslagsliggaren. 342 sidor, mängder med bland annat vapen, kulor och ammunitionsaskar.
Sid 177-178 bör också uppmärksammas. En bekännelse som någon skrivit ner i en gästbok i ett vindskydd utefter en vandringsled.
870614
”Då jag läser alla era erfarenheter och bekännelser. Funderar jag på att bekänna – men jag vet inte om jag orkar… Men jag måste tala med någon, jag är nu helt ensam – min så k. (står det så?) organisation övergav mig efter dådet – nu är det bara jag och mitt samvete. Före hade jag ett hat – men jag tror att min ånger och leda är ännu större än mitt hat. Jag har varit här i skogen nu i en vecka och tänkt. Nej var inte rädda jag tänker inte mörda någon mera”
Klicka för att komma åt Pol-Beslagsliggaren.pdf
Har jämfört den texten med mitt ”material” o undrar nu lite varför ”min” mördare var så glad för att visa att han var i vindskydd i nutid. Allt behöver inte stämma men många saker är sjukt underliga!
Tankar kring den beige mannen (igen).
Tidigare spaningsledare Edqvist utgick ju från att den beige mannen är Anders B (Wall, 2018), vilket Gunnar förvisso uppgav sig då vara tveksam till.
”Vad gällde mannen i beige skrev Edqvist: ”Den person som Lisbeth Palme syftar på är troligen [Anders B].”
Men om vi skulle tänka oss in i att det nu vore så som Stig Edqvist (som var spaningsledare i ungefär 15 år?) påstod om den beige mannen och spekulerar lite kring detta – betyder det i så fall följande:
1. Att Lisbeth inte förväxlade gärningsmannen med Anders B (hon såg ju Anders som en beige man)?
2. Att Lisbeth borde ha sett en gärningsman i liknande jacka som Anders B (fast något mörkare)?
3. Att Lisbeth såg en gärningsman som hon uppfattade vara kortare än Anders B, dvs. kortare än 172 cm?
4. Att Anders B av Lisbeth uppfattades som ”spensligt byggd” (medan gärningsmannen uppfattades mer som en spänstig person)?
5. Att Anders B befann sig längre bort vid skottögonblicket, dvs. någon av dem (eller båda två) gjorde en felaktig avståndsbedömning?
6. Att Lisbeth i så fall även bör ha iakttagit samma man inne i gränden (dvs. samma person som hon uppfattade vid de två tidigare iakttagelserna av gärningsmannen)?
Om den beige mannen vore Anders B som tidigare spaningsledaren påstod så kan vi i alla fall konstatera att gärningsmannen inte kan vara Stig Engström och att gärningsmannen inte bar en knälång, mörk rock. Och i så fall kan vi konstatera att Stig Engström var det vittne han uppgav sig för att vara samt att han förväxlades. Om Stig förväxlades av andra vittnen så bör han ha sprungit in i gränden i ett tidigt skede. Är inte det en ganska rimlig bedömning av Stig Edqvists påstående om att den beige mannen är Anders B?
Tankar kring detta?
är det möjligt att bifoga bilder till den här sidan?
Ingenson,
ett sätt att bifoga bilder är att kopiera bildens adress på den internetsida där du hittar den och sedan klistra in adressen i din kommentar. Det bör bli en adress som börjar med https och slutar med jpg.
Om det i stället är en bild som du själv har i din dator eller telefon så kan du maila den till mig och be mig att se till att den kan publiceras i samband med din kommentar. Min mailadress är gunnar@gunnarwall.se
Tänk dock på att bilder ofta har upphovsrättsinnehavare och att publicering kräver godkännande och många gånger också ekonomisk ersättning. Det kan bli dyrt för mig att publicera en bild utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd. Det problemet uppstår dock inte om du i stället länkar till en sida på nätet där bilden finns. Då är det inte min blogg som publicerar bilden.
De mycket snack att gå tillbaks till mordplatsen och det har dryftats i löpmeter vänt ut å in på alla vitten både här och på andra ställen om det.
Och faktum är att ingen kan på säkra grunder förklara hur mordet har gått till eller vem mördaren är.
Folk uppfattar situationen olika det är förmodligen sån precision i hela agerandet så man lämnar ett sånt förvirrat intryck i vad som just skett.
Och ska man granska utredningen så begriper vem som helst att få fram sanningen är inte aktuellt.
Och för att lämna ett sånt här resultat efter sej har inget med tur tillfälle eller ödet eller tillfälle att göra.
Mördaren har haft hjälp han har
haft hjälp med skuggning samband flykten samt utredningen och det är alldeles för mycket tur öde tillfälle för att lyckas i den här manövern.
Och som inte det räcker så har med största sannolikhet LP ljugit om vad som utspelar sej precis innan mordet.
Det kan väl tilläggas att det vi vet är att Lisbeth sagt mycket lite i kända förhör. Hon kan ha sagt mer till betrodda personer, vilket i så fall förstås komplicerar bilden av vad som kan se ut som rent ljugande.
Något som jag tycker är värt att belysa, det är hovrättens slutsatser av att Lisbeth kan ha känt större förtroende för Stig Engström samt att han och Anna H var de två första vittnena framme på mordplatsen. Det står med i Granskningskommissionens rapport (SOU 1999:88, s. 734):
”An utredningen framgår att Lisbeth Palme gjorde sina iakttagelser av mannen på brottsplatsen innan något av vittnena kom fram till henne. Nyss redovisade vittnesmål är därför av begränsat värde när det gäller att bedöma hennes tillstånd i detta ögonblick. De som kom först fram till henne var Anna H och Stig E. Det förhållandet att de uppfattade henne på olika sätt kan förklaras av att Lisbeth kan ha känt större förtroende för Stig E. […] Att hon [dvs. Lisbeth] var upprörd kan dock ha påverkat hennes möjligheter att göra säkra slutsatser.”
En fråga som jag undrat över länge men som jag inte riktigt tagit mig för att noga analysera, trots att det är en otroligt viktig fråga i detta sammanhang.
Har utredarna kommit fram till om Lisbeth gick något steg före Olof eller om de gick i armkrok när dom blev beskjutna?
Jag kan mycket väl tänka mig att en ensamagerande person mördade OP, typ CA, SE , CP , VG osv
Men en sak jag gärna skulle vilja få en förklaring på är Walkie-Talkie observationerna.
Vilka var personerna med Walkie-Talkie och vilket uppdrag hade man eller är dessa observationer enbart hjärnspöken?
Lägger in ett klipp bara som exempel.
Ännu en Walkie-Talkie-observation | Palmemordet
Alla uppgifter måste som bekant granskas och värderas. Det finns lite mer att säga om det här tipset, vilket Otto Ekevi lätt borde ha hittat:
att följa polemiken mellan dig Gunnar och Per. W är just nu det mesta intressanta på bloggen. det upplevs som Per försöker provocera dig lite grann men du går inte fällan utan tar debatten om Engström eventuellt skuld alldeles utmärkt.
Engström kan mycket väl vara gärningsman som oskyldig.
Hvad tænker folk om Jeremiah Karlssons syn på IM’s vidneudsagn? Jeg synes, det er noget den mest overvindende argumentation mod Dekorimandens eksistens, jeg er stødt på:
Jag tycker mig märka att Jeremiah har viss utredningskompetens, även om han kanske inte är inriktad på just mordutredningar. I detta mordfall kan det troligen vara en fördel att ha Jeremiahs yrkeserfarenheter och troligen även det synsätt han har på människor.
Då kanske även ska nämnas att även jag har pluggat utredningsmetodik på högskola. När jag analyserade förhören med Inge M kom jag fram till samma slutsats. Detta klipp är väl värt att lyssna på och begrunda, enligt min mening.
Jag tror vi är många som tänkt likadant om IM:s uppgifter. Inslaget är absolut sevärt även om inget nytt egentligen framkommer.
Det intressanta är att Anders B (enligt förhöret med polisen Lena L) tycks beskriva en gm som är snarlik honom själv. Till vissa delar styrks uppgifterna av IM:s uppgifter. Det mest uppenbara är naturligtvis den stickade, upprullade mössan.
Anders B:s initiala uppgifter (enligt Lena L)
Stickad mössa (eller sa han keps)
Kraftigt byggd, inte tjock utan snarare robust
Ungefär lika lång som honom själv
Blåaktig täckjacka av något slag. Samma längd som hans egen jacka.
Ifall dessa uppgifter stämmer så kan det vara gm som NF har sett och han har sedan blandat ihop denne med Anders B pga jackans färg. Stämmer uppgifterna kan det även förklara Lisbets uppgifter om den blå täckjackan. Att det då inte heller rör sig om SE är uppenbart. Anders D i sin tur måste i sin tur misstagit sig beträffande gärningsmannens signalement, alternativt upplevt det hela i 2 sekvenser och sett personer som han sammankopplat felaktigt.
Förresten, tack för ditt tålamod Gunnar. Jag förstår inte hur du bär dig åt men du är ett föredöme. Anledningen att jag inte bemöter vissa inlägg längre beror endast på att dessa redan bemötts 100-tals gånger. Det är bortkastad tid som inte leder framåt. Jag ägnar hellre tid åt förkovran.
Förklara för mig som har lite svårt för hänga med i svängarna. Hur är det nu? Sa inte Inge M stickad mössa och tecknade inte Anders B en stickad mössa?
Inge M och Anders B har sagt stickad mössa.
Simon A.
Det ser ju ut som om flera pusselbitar faller på sin plats om uppgifterna från den kvinnliga polisen stämmer. Om vi nu skulle testa att utgå från att uppgifterna från Lena L stämmer och gärningsmannen i så fall bär en blå jacka:
Vem tror du i så fall var mannen i den mörka rocken?
VVA:
Jag tror man måste beakta att dessa uppgifter kan vara en sammanblandning av flera uppgifter. Lena L förhörs nästan 1 månad efter mordet så det spelar förstås in:
https://wpu.nu/images/6/6c/Pol-1986-03-26_A14207-01_Lena_L_hr_1230.pdf
Om vi ska ha det till att mannen i den mörka rocken är SE så måste de detaljerade uppgifter han har om vad som händer på mordplatsen förklaras. Jag vill minnas Gunnar och några till skribenter presenterade en 15 punkters lista. Var och en av dessa 15 punkter stödjer att SE befunnit sig där han själv uppgett.
Han har ju också sprungit både efter poliser som efter gärningsmannen. Det beror på hur man tolkar det hela. Hans egna uppgifter i förhör är att han sprungit efter poliserna medan det också finns uppgifter att han sprungit efter gärningsmannen. Bägge påståendena är ju i viss mening korrekta och vad som ställer till det är att uppgifterna om att han sprungit efter gärningsmannen är andrahandsuppgifter. Jag kan nog tänka mig att hans språngmarsch efter poliserna också kan tolkas som att han sprungit efter gärningsmannen. Särskilt när det gått en tid och den sk viskningsleken hunnit pågå.
Du har goda argument för din teori och jag försöker att inte låsa mig för mycket så det är möjligt du har rätt. Det är i vilket fall mycket tacksamt med en kreativ diskussion kring det hela.
Simon A.
Ja, de 15 punkterna som presenterades (har dessa framför mig) ställer till det för den som vill peka ut Stig Engström som mördare, men det ställer inte till det för den som påstår att Stig dröjde en stund innan han sprang in i gränden som vittne och före polisens ankomst. Man kan ju gå igenom punkt för punkt, men det är ganska uppenbart att de flesta punkter faller om man påstår att Stig befann sig en stund kvar på platsen innan han sprang iväg. Men i så fall var han inte gärningsmannen, utan ett vittne som ville hjälpa till men som misstogs som mördaren. Sen kan Stig Engström ha fått vissa uppgifter från taxichauffören som han omnämner i Skydd & Säkerhet:
”-Ett antal poliser, bland andra polisbefälet Gösta Söderström, anlände fyra och en halv minut efter att skottet anmälts, fick jag veta senare av en taxichaufför som sett nedskjutningen från andra sidan gatan. Polisen kom i en vit befälsbil och parkerade 20 meter från den liggande mannen”. Observera att Stig uppgav att han fick reda på detta av taxichauffören.
Lars Olof Lampers (2021, s. 255) konstaterar följande i sin bok:
”Man kan notera att Engström ännu den 10 mars inte hade kopplat förväxlingen till att någon sett honom springa in i gränden, i alla fall inte vad man kan utläsa av förhörsprotokollet. Vid det laget hade han alltså ingen som helst förklaring till hur förväxlingen skulle ha kunnat uppstå. Den 11 mars följdes förhöret upp, men inte heller då gav han någon förklaring till varför vittnet skulle ha beskrivit honom i stället för mördaren. Första gången han förde det på tal var i intervjun i Rapport, fem veckor efter mordet, så man kan inte dra någon annan slutsats än att han dessförinnan inte haft någon bra förklaring till varför någon skulle ha förväxlat honom med mördaren. I Rapport kopplade han ihop förväxlingen med sin språngmarsch in i gränden. Någon måste ha sett den och sedan blandat ihop honom med mördaren, menade han. Det faktum att språngmarschen, om den alls genomfördes, dröjde till omkring fyra minuter efter att mördaren försvunnit, verkar inte Engström ha funderat närmare över. Han körde istället ut den här versionen inte bara i Rapport utan också genom TT i GT och även i Expressen samma helg. Det verkar som att han funderat i fem veckor och till slut äntligen löst gåtan. Engströms förklaring till förväxlingen bär alltså tydliga spår av att vara en mycket senkommen efterhandskonstruktion.”
Jag kan ta något ytterligare exempel från Stig själv:
I tingsrätten berättar Engström indirekt att han är först framme på platsen, men det är något som han av någon anledning inte vill erkänna:
”Adv L: Ja, vad konstaterar du? Du ser en person ligga där. Ser du någon ytterligare person?
E: Ja, jag ser en dam som ligger på knä över den här personen. Och under den tid jag då står och funderar på hur jag ska göra vidare så rör hon sig upp och ner och fram och tillbaks och min… då glömmer jag min tunnelbana och så tänker jag att här gäller det att fråga om vilket håll den personen som skjöt sprang och hur han var klädd för att jag befarade att hon inte skulle vara kvar på platsen på det sättet som hon sprang fram och tillbaka. […] Hon verkade lite virrig och flaxig men jag hade ett samtal med henne och det gick att prata med henne. […] det var jag som frågade. Jag frågade åt vilket håll. Och då pekade hon mot tunneln på Tunnelgatan. Och så frågade jag: ”Hur var han klädd?” Och då tvekade hon ett litet kort ögonblick, ska vi säga tre sekunder, och så säger hon: ”Mörkblå täckjacka.”.”
I Skydd & Säkerhet (1992) uppger Stig att han sett ”i ljuset från färghandelns skyltfönster, tio meter från mig [observera avståndet] ser jag en man ligga på rygg och en ”liten gumma” stå bredvid. Jag ser mig omkring – finns det ingen som kan hjälpa till? [Anders B har då kastat sig in i porten och gömmer sig och Lisbeth är nu ensam på platsen] […] Jag går fram och ser att mannens mun är fylld av blod, det sipprar ur ena näsborren. Ingen hjälper till – det var ju någon litet längre ned på gatan och på andra sidan Sveavägen. [observera att Stig uppger att han, trots att han i förhören sa att Anna H och Stefan G var före, nu alltså själv är först på plats] – Jag är ensam med det här, jag måste göra något. […] Jag tänkte: snart kommer väl polisen och då vill dom veta olika saker om det här, för spaningsarbetet – signalementet på mördaren, åt vilket håll han sprang.”.
Läser man vad Stig själv uppgett så inser vi snart att Stig borde vara först framme på platsen, samt att han springer in i gränden i syfte att försöka hjälpa polisen med uppgifter om gärningsmannen. Dessförinnan kan Stig vid sin ankomst ha frågat någon fråga om vad som har hänt och redan då uppfattat att det är statsministern det handlade om: ”Ser du inte vem jag är? Dom har skjutit min Olof!”. (Skydd & Säkerhet).
Åter till tingsrättens förhör:
”jag är vänd med ryggen åt deras håll och hör klappret från…[Sveavägen/Tunnelgatan] mellan fötter och trottoar”. Observera här att Stig troligen håller på att försäga sig, då han får fram ett något underligt svar.
”Adv L: Ja här vid platsen där Palme låg och även fru Palme var då kom det fram flera personer dit?
E. Det kom.. Allteftersom så kom det fler personer men jag var ju på utflykt [observera att Stig var på utflykt medan det kom fler personer till platsen] […] så när jag kom tillbaka då hade även ambulansen kommit.”
Lampers skriver följande:
”Nu ser alla att detta inte på långa vägar räcker för att verkligen kunna konstatera att Stig Engström är gärningsmannen. Men den poäng som Krister Petersson vill göra är att slå fast att Engström inte går att utesluta. Han går inte komma runt. Petersson menar att det exempelvis inte finns någonting som med säkerhet placerar Engström på mordplatsen efter att gärningsmannen sprungit därifrån. Och så länge det inte finns, så länge lever Peterssons hypotes. Den är, som man säger på forskarspråk, inte falsierad.”.
Till sist vill jag klämma in ytterligare ett citat från Lampers (2021, s. 169) bok:
”Holmér sa något om att [Lars J] var den ende som kunde gå i god för att gärningsmannen faktiskt försvunnit uppför trapporna.”.
Thomas Pettersson (2021) i sin bok ”Den osannolika mördaren” skrev:
”Under en kort period räknades Engström som en av fyra intressanta personer på brottsplatsen. De andra var Anders [B], Lars [J] – och mördaren. Det berättade Hans Holmér i ett samtal med Dagens Nyheters reporter Ann-Marie Åsheden […] Den 24 mars uttryckte Holmér det som ”Engström som jobbar i Skandia och kommer ut på Sveavägen och virrar omkring där. […] I sedvanlig ordning var allmänheten väl informerad om vad som ägde rum. Under rubriken ”Dramat i repris” berättade exempelvis Dagens Nyheter om lördagens rekonstruktion i söndagens tidning. ”Vi ville med vittnenas hjälp få en uppfattning om vad och hur mycket de kunnat se och höra”, kommenterade polisens presstalesman Leif Hallberg.
För Stig Engström måste upplysningen ha lett till bryderier. Om inte Palmeutredarna betraktade honom som ett vittne – vad såg de honom som då?
Istället för att passivt invänta det vidare händelseförloppet tog Engström ett eget initiativ, precis som han gjort dagen efter mordet. Engström kontaktade en grafikerkollega på SVT:s Rapportredaktion, som snabbt hakade på hans story: Hade polisen slarvat bort ett viktigt vittnesmål? Skulle inte en av de första personerna på plats få berätta sin historia? […] Den 6 april genomförde Stig Engström en egen rekonstruktion av händelseförloppet i SVT:s Rapport. Därigenom befäste han sin position som vittne, och han cementerade också berättelsen om att han förväxlades med gärningsmannen. […] Vid ett möte den 20 april förde Holmér fram att ”det var något fel” med Engström. ”Man kanske ska vara försiktig med honom då? sade en av utredarna. ”På vilket sätt menar du då?” undrade Wincent Lange. ”Om han inte ljuger har han ju varit där, då har han varit på brottsplatsen”, svarade utredaren. En kollega fyllde i: ”Då är han gärningsmannen … Det märkliga är att ingen polis har tagit upp anteckningar av honom, om honom. Han finns inte med överhuvudtaget.
Den 22 april sattes Engström upp på den så kallade aktivitetslistan, som upprättades för att man skulle hålla reda på viktiga frågor, spår och ledtrådar. ”Ja, i Engströms fall är det ju inte en siffra rätt”, konstaterade Hans Holmér. ”Han har ju varit däruppe [på Brunkebergsåsen] med handväskan också”, tillade en av cheferna på våldsroteln.”
Det ovanstående finns ju även omnämnt i Lampers bok.
Det är ju bara att konstatera, tänker jag, att både Stig (vittnet som var först på mordplatsen) samt Lars J (som pekar ut gärningsmannens riktning) är två vittnen, vars uppgifter behöver kontrolleras noggrant innan man kan peka ut en möjlig gärningsman. Detta har inte skett, vilket fortfarande är en miss i utredningen. Dessutom behöver man fråga sig om Anders B:s signalement om den mörka rocken stämmer när det finns all anledning att ifrågasätta detta signalement. Jag väljer förstås att lita mer på Lenas uppgifter om vad Anders B uppgett vid mordplatsen än vad Anders B uppgav i förhör:
”[Anders B] kommer ihåg en minnesbild av en lång mörk rock och den rocken gick en bit nedanför knäna som fladdrade. Rocken var mörk. [Anders B] kan inte placera rocken på den person som gick in på Tunnelgatan, det kan också ha varit på Palme. Närmare än så kan [Anders B] inte komma i den beskrivningen.” (förhör 1986-03-03).
I tingsrätten uppgav Anders, dessutom under ed, att gärningsmannen ”hade en halvlång jacka, mörk tror jag”.
Och Lena uppgav ju för övrigt att hon hade ett bra minne av Anders B.
Nja,
Jag har stor respekt för Jeremiahs lågmälda och analytiska sätt att resonera, men jag tror att Jeremiah liksom många andra – och kanske även jag själv ibland – här övervärderar vittnesutsagorna. Det var ett snabbt förlopp, ljusförhållandena var besvärliga samt vittnenas observationsförmåga var nedsatta bland annat beroende på att de hade koncentrationen på annat (t.ex. Inge M) eller var alkoholpåverkade (Anders B).
En annan förklaring till vad vittnena Anders B och Inge M upplevde tog jag nyligen upp i följande kommentar på bloggen:
https://gunnarwall.wordpress.com/2022/08/21/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen/#comment-37062
Även detta är en spekulation men med den skillnaden att här finns möjlighet till en väntande Dekorimaman. Sedan kanske denne stod här i endast 30 sekunder och inte i de åtskilliga minuter som Inge senare tror sig minnas. Genom att analysera längden på bankomatuttagen går det vidare att konstatera att Inge bör ha stått parkerad på Tunnelgatan i max 1½-2 minuter.
Vad vittnen säger dagar, veckor, månader och år senare måste man hantera med stor försiktighet, men även det som sägs bara minuter och timmar efter attentatet kan vara inkorrekt. Vittnet Anders D intygar att han uppfattat något som liknade ett möte eller samtal mellan tre personer på trottoaren utanför Dekorima. Lisbeth Palme dementerade emellertid redan någon timme efter mordet kategoriskt att hon och maken på något sätt hade varit i sällskap med mördaren eller att hon hade någon som helst kännedom om vem som sköt. Det troliga här är att Anders D uppfattade situationen felaktigt eller minns fel. Lisbeths senare utpekande av Christer Pettersson styrker även antagandet att det inte förekom något möte eller samtal med en för henne känd person vid Dekoriomahörnet.
Hej igen,
Vad det gäller mötesscenariot har Gunnar i sin bok Huvudet på en påle redogjort för det man skulle kunna kalla en ”utökad teori”. Gunnar och jag diskuterade detta för ca 1½ år sedan och jag avser inte här upprepa denna diskussion, men här är länkar till några kommentarer som kan vara intressanta för nya läsare på bloggen:
https://gunnarwall.wordpress.com/2021/01/31/infor-den-kommande-markliga-arsdagen-morklaggning-ut-som-ljudbok/#comment-23646
https://gunnarwall.wordpress.com/2021/01/31/infor-den-kommande-markliga-arsdagen-morklaggning-ut-som-ljudbok/#comment-23651
https://gunnarwall.wordpress.com/2021/01/31/infor-den-kommande-markliga-arsdagen-morklaggning-ut-som-ljudbok/#comment-23696
Anders Fredric.
Jag håller med om att man ska ta vittnen med viss försiktighet och kontrollera centrala uppgifter noggrant. Det har utredarna slarvat med. Gunnar och Jeremiah är (än så länge i alla fall) mycket goda föredömen kring detta.
Att Anders B ser ett ”sällskap” innebär ju inte att det är ett sällskap. Jag ser fortfarande ingen större anledning att tro att Lisbeth skulle ha ljugit eller medvetet försökt sprida falska uppgifter om varför hennes barns far skulle ha mördats. Mårten Palme blev, med all förståelse, i en tv-studio smått upprörd över Lars Borgnäs konspirationsteorier (länk finns i ett tidigare inlägg). Mårten ansåg att det var en väldigt enkel lösning att sitta och hitta på olika konspirationsteorier. Vem som helst kan göra detta. Det är svårare att försöka utgå från fakta.
Varför skulle Lisbeth få för sig att ljuga om en sådan sak? Mårten berättade redan på mordnatten att han såg en person som liknade den person som Lisbeth beskrivit. Finns det inte trovärdigare alternativ att gå vidare med före detta?
Om saker och ting inte kan förklaras får man gå vidare. Problemet är ju den att saker och ting faktiskt kan förklaras vidare på ett trovärdigt sätt, om man genomfört systematiskt utredningsarbete och inte slarvat så förbaskat från början till slut och ramlat i en massa diverse tankefällor (vilket är lätt hänt för oss alla, särskilt i ett sådant här fall).
Anders Delsborn beskrev något som kan liknas vid ett slags möte. Det kan dock vara bilder av Stig Engström som pratar med Lisbeth efter skotten. Stig uppgav att han kunde föra samtal med Lisbeth sekunder efter skotten. Han uppgav även att han sprungit in i gränden och att hans signalement felaktigt blandats ihop med mördarens signalement (ett signalement som snabbt fick stor spridning via taxiväxeln).
Mördaren måste inte ha en mörk rock. Mer troligt är att det handlade om en blå jacka.
Om vi anser att vi övervärderar vittnesutsagorna så kan vi istället gå tillbaka till Robert Ressler i SOU 1999:88, som snarare gör en bedömning utifrån faktauppgifter vid mordplatsen.
Vi vet i princip bara att gärningsmannen sprang in i gränden. Det är fakta. Var gärningsmannen sen tog vägen är spekulationer. Hur gärningsmannen verkligen såg ut, kläder, ålder och längd är än så länge bara spekulationer. Gunnar Wall (2020, s.14) skrev att bör vara medvetna om att vi inte vet, även om vi kan tillåta oss att ha bestämda gissningar om saker och ting.
Jag anser därför att vi ofta hoppar över viktiga steg i utredningsarbetet. Varför i detta läge gå vidare med ett spekulativt mötesscenario?
Vad vet vi egentligen?
Utredarna är i alla fall säkra på följande:
”Han [Krister Petersson] säger att utredarna känner sig säkra på att mördaren flydde in österut på Tunnelgatan.”
Jag håller med.
”Petersson kommer nu tillbaka till vittnet som stod inne på Tunnelgatan. Han stod vid en byggbarack där när han hör ett ljud och ser en person som faller ner mot marken. ”Den personen anser jag är Olof Palme”, säger Krister Petersson.”
Också svårt att säga emot, även om det ju finns de som försökt med det med.
Börja med detta först och se var vi hamnar: en statsminister mördades med ett skjutvapen och mördaren flydde österut på Tunnelgatan.
Anders D är tydlig med att han observerade ett möte mellan tre personer på trottoaren
innan skotten när han stod stilla med bilen och väntade på grönt ljus. När det slår om till grönt och han börjar köra kommer första skottet och han ser Olof falla ihop och hör andra skottet. Hans tydliga utsaga ger inte utrymme för att han ska ha observerat ett samtal mellan Lisbet och Engström efter skotten när Olof redan låg ner. Anders observerade tre personer som stod vända mot varandra innan skotten. Efter skotten var Anders fokuserad på att larma taxiväxeln och vända och parkera bilen medan han innan skotten kunde i lugn och ro observera vad som hände på trottoaren utan att distraheras av något annat
Köper därför inte teorin att Anders D beskriver ett möte som skett efter skotten. Efter skotten stod Lisbet inte upp raklång heller utan var hukad över Olof
Om du lyssnar på förhöret med Anders D i hovrätten så blir det osäkert och tydligt att Anders D är otydlig när de börjar ifrågasatta uppgifterna. Dessutom kan han ha uppgett ett felaktigt signalement (det överensstämmer inte med målsägandets signalement och signalementet överensstämmer med ett vittne som uppgett sig blivit förväxlad) och då är det lätt till hands att tänka att det kan vara lite jobbigt att erkänna detta misstag med tanke på den enorma mediebevakningen som är runt fallet.
Tingsrätten (tar inte med hovrätten för då måste jag just nu sitta och lyssna och skriva av detta ordagrant då jag inte har tillgång till detta protokoll…)
”ÅKL: Och det ser du också under loppet av de här cirka 20 sekunderna?
D: Det ser jag när jag kommit , gått över …. Då hade ju mannen försvunnit …”
”Jag har uppgett vid tidigare förhör att jag inte är säker riktigt på om jag låg i taxifilen eller om jag låg i filen närmast taxifilen. Det är bredden på Sveavägen.”
”ADV L: Under hur lång sträcka såg du honom förflytta sig?
D: Ja, det vet jag faktiskt inte om jag med säkerhet kan besvara …. såg att han försvann in i gränden [….] det var så. Skum belysning, mörk belysning.”
”Om de sedan står och pratar eller om de bara passerar förbi där det kan jag inte avgöra.”
”D: Jag har aldrig sett mannens ansikte och det kanske förvånar mig själv litet grand…Det har jag aldrig gjort.”
Även i hovrätten blir det förvirrat och Anders D verkar lätt irriterad över frågorna som är till för att klargöra hur han handlat, när det skett, var han befann sig och vad han egentligen har sett.
Jag tar ett exempel på en konstig uppgift är från den 14 mars 1986:
”I samma stund som han varseblev situationen efter det första skottet [observera] greppade han handmikrofonen till som radio och styrde in mot högra sidan av vägbanan och stannade.I mellantiden kom det andra skottet.Det tog c:a 2-3 sekunder innnan han anropade Järfälla taxi,från det att första skottet avlossades tills han påbörjade anropet. [som i sin tur tog ca 30 sekunder, enligt Anders D]”
Det här blir en lite konstig och besvärligt uppgift, för under ed uppgav Anders D att han bara hörde det första skottet. Anders D uppgav att han såg det andra skottet och då såg Olof Palme skjutas och ramla ihop. Men han ju knappt ens vad det är som har hänt när han hör det första skottet:
”D: Första jag reagerar över att det var en kraftig smäll. Och jag börjar nästan att leta efter om det var en avgassmäll från en bil eller om det var ett däck som exploderat. I samma veva så vrider jag då huvudet … vänster sida och ser att det är en man som står och avskjuter ett skott .
ADV L: …inte haft någon särskild uppmärksamhet till vänster förrän du hör själva smällen, tydligen?
”D: Inte mer än vad man noterar som taxichaufför, man alltid kör runt med blicken, observerar folk och … Men jag fäste väl ingen större noggrannhet på de personerna … jag noterade att det stod personer där.” [före skotten] (förhör i tingsrätten)
Om vi tittar vad Hans-Gunnar Axberger (2022, källor och kommentarer) gjort för bedömning av Anders D:
”Ett tredje vittne, en taxiförare: Taxiförarens, Anders D, uppgifter är tagna från tingsrättens redogörelse i domen mot Christer Pettersson. I förhörsdokumentationen från mordnatten uppges han utöver detta ha sagt att han i ett första skede, innan han börjat köra och hört det första skottet, noterat två män och en kvinna i sällskap, till vänster. Under alla förhållanden står det klart att han inte kontinuerligt iakttog hela händelseförloppet.”
Jag skulle alltså inte välja att förlita mig särskilt mycket på Anders D:s uppgifter. Jag tycker att det låter som om han, liksom Inge M, ger ett ganska förvirrat och ofokuserat intryck, med uppgifter som (möjligen omedvetet) kan ha varit grovt vilseledande för denna utredning.
Dessutom måste vi förstås även våga fråga oss om det verkligen är rimligt att Lisbeth och Olof Palme har stått och pratat med mannen som sköt statsministern en stund innan mordet, när Lisbeth under mordnatten förnekat detta samt med tanke på exempelvis Anders B:s uppgifter som inte alls tyder på det. Det känns därför ganska spekulativt att i första hand förlita sig på dessa osäkra uppgifter. Jag skulle i första hand avstå från att göra detta. Och då blir det förstås besvärligt med alla andra uppgifter om att gärningsmannen bär en knälång, mörk rock. Andra vittnen kan förstås ha påverkats i ett tidigt skede av denna taxichaufförs osäkra och förvirrade iakttagelser om gärningsmannen.
I så fall bär gärningsmannen troligen en mörkblå täckjacka och inte en knälång mörk rock. Denna rock kan alltså tillhöra vittnet Stig Engström som i så fall blivit förväxlad med gärningsmannen.
VVA skriver
Dessutom måste vi förstås även våga fråga oss om det verkligen är rimligt att Lisbeth och Olof Palme har stått och pratat med mannen som sköt statsministern en stund innan mordet, när Lisbeth under mordnatten förnekat detta samt med tanke på exempelvis Anders B:s uppgifter som inte alls tyder på det.
Det är precis så mötesscenariot brukar avfärdas. Det avfärdas INTE utifrån kända fakta om vittnens observationer av förloppet innan skottlossningen utan med ett resonemang som ifrågasätter om det som Anders D observerade innan skotten verkligen är rimligt. Eftersom Lisbet förnekar att ett möte ägt rum måste ett vittne som observerat ett möte helt enkelt ha misstolkat vad han såg eller rentav sett i syne.
Den typen av resonemang utgår från att det inte är rimligt att tänka sig att Lisbet undanhåller några uppgifter och därför måste alla uppgifter som strider mot vad Lisbet uppger avfärdas utan vidare diskussion. Lisbet betraktas helt enkelt som mer trovärdig och tillförlitlig än andra vittnen. När andra vittnens uppgifter strider mot Lisbets version är det därför Lisbets version som är sanningen och övriga vittnen har fel
När uppgift står mot uppgift i en utredning kan man inte bara utgå från att den uppgift är korrekt som kommer från en offentlig person som åtnjuter stor respekt och den uppgift som kommer från en icke av allmänheten känd person som av en slump blivit ett vittne måste vara felaktig.
Bortsett från Lisbet finns inget vittne vars uppgifter talar emot ett mötesscenario. Anders B observation av ett sällskap på tre personer som promenerar i bredd och småpratar stöder snarare Anders D observation än motsäger den. Paret Palme och gärningsmannen kan mycket väl först ha stått stilla och samtalat söder om annonspelaren och observerats av Anders D som stannat sin taxi för rött ljus och tittat åt vänster. Därefter kan paret Palme och gärningsmannen ha börjat promenera i sällskap in mot Dekorimahörnet och då fallit in i Anders B synfält. På så sätt blir Anders D observation av ett möte och Anders B observation av ett promenerande sällskap som två pusselbitar som passar ihop.
Jonas.
Nej, men anser du att det är rimligt att offrets hustru pekar ut Christer Pettersson som mördare fast hon i så fall borde vara fullt medveten om att han var oskyldig? Det Gunnar troligen ville peka på med mötesscenariot har ju varit att ”så många skenbart motsägelsefulla uppgifter inte har blivit vederbörligen undersökt. Det borde den ha blivit om mordutredarna förhållit sig objektiva till sitt material.” (Wall, 2020, s.951).
Polismyndigheten har ju vissa lagkrav på sig. Det är nog det som Gunnar vill framhäva när han drar upp mötesscenariot. Det finns för många motsägelsefulla uppgifter som inte blivit vederbörligen undersökta. Det är problemet med utredningen – myndigheterna har fuskat sig fram som glada amatörer. Man sitter och gissar och hittar på utan att följa lagar och regler. Och det är ju inte fullt förenligt med hur myndigheters utredningsarbete ska skötas.
Varken du, jag eller Gunnar Wall har samma lagkrav att följa. Men vi som medborgare bör kunna kräva att åtminstone våra myndigheterna följer dem. Det är ju inte så att en annan ska behöva sitta här på frivillig basis och oavlönat försöka sköta myndigheternas arbetsuppgift?
”Betänk bara följande: mycket snabbt efter mordet måste Ingvar Carlsson genom Holmér ha fått klart för sig att det fanns en vittnesparad från Sveavägen som tycktes visa att Palme haft ett kort möte med sin mördare. Även om den nye statsministern inte hade någon annan – för oss fördold – information om mordet måste detta ha räckt för att han skulle dra slutsatsen att sanningen kunde vara rena dynamiten”. (Gunnar Wall, 2020, s.951).
Men mötesscenariot har ingenting att göra med vem som sköt Olof Palme. Snarare handlar det om hur hela utredningsarbetet har (miss)skötts. Och det kan jag ju hålla med om.
På mordnatten var Anders D tydlig med vad han hade sett. Han uppgav i radio timmar efter mordet att han hade stannat för rött ljus vid Tunnelgatan och tittat åt vänster och sett tre personer stå vända mot varandra på trottoaren.
Att han tre år senare i tingsrätten visar en viss tvekan om han kommer ihåg rätt förtar inte hans tidiga uppgift om ett möte. Hela åtalet mot Christer P byggde på Lisbets version att Olof och hon inte hade haft kontakt med gärningsmannen innan skottlossningen och Anders D som edsvuret vittne var utsatt för stark press. Att han inte gärna ville eller vågade säga något som stred mot Lisbets uppgifter är inte konstigt. Att mötesscenariot bestämt hade avfärdats av utredarna inför åtalet mot CP fick Anders D att börja tveka på om han verkligen sett och kom ihåg rätt.
Hade du själv i den situationen vågat säga emot den respekterade Lisbet utan att göra några förbehåll om att du kanske trots allt misstagit dig ?
”Hade du själv i den situationen vågat säga emot den respekterade Lisbet utan att göra några förbehåll om att du kanske trots allt misstagit dig ?”
Jadå, jag kunde nog låta bli att tänka på ”den respekterade Lisbet”. Som vittne måste jag berätta om hur jag själv har uppfattat situationen, oavsett hur Lisbeth har uppfattat situationen. Det vore i så fall ändå inte min sak att göra en helhetsbedömning. Man får väl lov att försöka lita på att juristerna kan sin sak.
Du behöver ju även ta med andra vittnen i bedömningen.
Om det nu skett ett möte med gärningsmannen: Vad gjorde i så fall Stig Engström på mordplatsen? Varför ljög Stig Engström? Varför ansåg sig Stig Engström ha förväxlats? Vem såg Nicola F? Vem såg Mårten Palme? Vem var den beige mannen? Varför ljög Lisbeth för sina söner? Varför anklagade Lisbeth Christer Pettersson? Varför såg Lars J en jacka medan Yvonne såg en man i mörk rock? Vem mötte i så fall Olof och Lisbeth så hemlighetsfullt? Osv.
Du behöver ju förklara allt skapligt trovärdigt.
Tänk om den fulle Anders B såg Palme stanna till strax intill och att Anders B börjat få för sig att lägga sig i mötet och fråga om Palme sett hans försvunna kompisar? Eller om dessutom Stig Engström ser sin livs chans att få skälla ut statsministern för att han tillåtit statsradion spela skränig musik? Osv. Hade Olof Palme räknat med att få bli lämnad ifred från alla fyllon, förståsigpåare och motståndare som kanske skulle gå förbi på gatan och som kanske vill växla några tyckandes ord med honom? Är korsningen vid Sveavägen, en fredag kväll, en lämplig plats att planera in ett hemligt möte på?
Nej, lättare är väl att tänka sig att det snarare är Anders D som möjligtvis uppfattat situationen lite tokigt. Det är den änden jag skulle börja.
Ser inte hur Engströms närvaro på mordplatsen efter skottlossningen motsäger ett möte mellan paret Palme och gärningsmannen. Eller att Engströms eventuella lögner om sina förehavanden motsäger att ett möte kan ha ägt rum. När Engström kommer fram till Dekorimahörnet har det först ägt rum ett möte söder om reklampelaren som skymmer sikten för Engström och Anders B som kommer norrifrån. Därför observerar ingen av de två mötet. Reklampelaren skymmer sikten. Anders B som tveklöst är första vittnet på plats ser ryggarna på paret Palme och gärningsmannen när de tre sneddar in mot Dekorimas avfasning efter mötet. Engström som är längre bort noterar varken paret Palme och gärningsmannen eller Anders B. När Engström kommer närmare Dekorima hörnan har skotten avlossats och Anders B gömt sig i Dekorimas entre varför Engström inte noterar hans närvaro.
Notera även att jag inte tror att ett förutbestämt möte äger rum på trottoaren söder om reklampelaren. Mera troligt är att paret Palme och gärningsmannen kommit överens om att mötas där först för att sedan exempelvis gå till restaurant Bohemia och fortsätta samtala där. Ett förutbestämt möte hann knappast äga rum innan skottlossningen. Att bestämma ett möte var bara en förevändning för att locka Palme i en fälla
Jonas.
Intressanta synpunkter. Mötesscenariot handlar om att utredarna borde förhållit sig objektiva (saklig och opartisk) till sitt material. Det är för övrigt ett lagkrav som gäller för den arbetar inom en myndighet. Det gäller i alla lägen – även vid ett statsministermord.
Hamnar vi i så fall i ett mötesscenario?
Anders Fredric.
”Sedan kanske denne stod här i endast 30 sekunder och inte i de åtskilliga minuter som Inge senare tror sig minnas. Genom att analysera längden på bankomatuttagen går det vidare att konstatera att Inge bör ha stått parkerad på Tunnelgatan i max 1½-2 minuter.”
Ja, det kan väl även vara Anders B som står där i endast 30 sekunder och väntar?
Titta gärna på inlägget om den beige mannen lite tidigare i diskussionerna. Den beige mannen skulle ju för övrigt vara Anders B, enligt Stig Edqvist (Wall, 2018).
Jag tycker att du resonerar klokt kring Anders D och Lisbeth Palme. Man kan påminna sig om att Christer Pettersson ska ha haft för vana att bära blå jacka, (enligt något nr av Palme-Nytt). En mörk rock hade inte riktigt passat in med Christer Pettersson (jag vill påpeka att jag betraktar Christer som oskyldig).
En liten fundering. Vad har inte varit spekulationer när det gäller mordplatsen?
Harriet S
Förutsatt SE
Anders B blev Inge M:s minnesspöke Dekorimamannen först EFTER skotten. Han flydde då till utrymmet framför Dekorimas entré där han blev stående 3 – 4 minuter med Jack Nicholson-mössa med upprullade kanter. Det var honom som Inge kom ihåg och berättade om i förhöret 14 mars (vilket han inte nämnde i förhöret 1 mars). Någon Anders B på platsen har aldrig Inge berättat om.
Så Anders B tecknade en stickad mössa därför att han hade sett sig själv i Dekorimafönstret?
Förstår inte kommentaren, men signalementsmässigt tror jag inte Inge M förväxlat GM med Anders B då dessa var klädda mycket olika. Blå jacka resp. mörk rock.
http://www.itdemokrati.nu/page36e.html
I detta förhör finns bilder på Anders B och hur han var klädd. Inge M beskriver GM med ett mycket annorlunda signalement.
Harriet Sohlman.
Intressant fråga om mössan, men nej det är inte troligt att Anders var såpass full att han skulle teckna av sin spegelbild. Gärningsmannen liknade troligen Anders B. En del menar att Lisbeth kan ha förväxlat gärningsmannen med Anders B, men jag tror inte det. Lisbeth uppgav att hon var säker på att hon iakttog gärningsmannen. Gärningsmannen och Anders B liknade troligen varandra.
Den som en del vittnen uppfattade som gärningsmannen var troligen Stig Engström (eftersom vittnet Stig sannolikt kom fram som första vittne till mordplatsen samt troligen även tog sig in i gränden före polisens ankomst).
Lite kortfattat kan nämnas:
Mårten Palme uppfattade en (eventuellt) stickad keps med skärm, av ovanlig modell, på den man i blå jacka som förföljde föräldrarna från Grand.
Nicola F nämnde ingenting (vad jag minns av förhören utan att detaljanalysera detta just nu) om nån mössa på mannen i blå jacka. Dock inte otänkbart att förföljaren bar mössa.
Anders B uppfattade mössa (eller kepsmössa) och gjorde en teckning en mössa bakifrån.
Lisbeth har uppgett att hon varit osäker på om gärningsmannen i blå jacka bar en mörk mössa eller inte.
Jag håller inte med dig.
Anders B och Inge M beskriver GM på ungefär samma sätt.
Anders B var däremot mycket annorlunda klädd vilket syns på bilder jag länkat till ovan.
Zombie;
Stig Engström uppgav klockan 12:20, den 1 mars 1986 följande:
”Han tror att det signalement, som lämnats på en man i mörk rock, kan gälla honom själv.”
Signalementet på mörk rock som Anders B och Inge M lämnat gäller ju GM då de sett personen skjuta, oavsett om denne är SE eller inte.
Zombie
Precis, därför använder jag Förföljaren eller GM.
Zombie;
Med risk för att bli väldigt tjatig. Signalementet på mörk rock på gärningsmannen kan vara felaktigt och handla om en förväxling med det första vittnet på mordplatsen (=Stig Engström).
Polis Lena Löhr (26/3-1986):
”Gärningsmannen beskrevs av [Anders B] såsom kraftigt byggd,inte tjock utan snarare robust,iklädd blåaktig täckjacka av något slag,samma längd som [Ander B:s] egen jacka.Han hade en mörk stickad mössa( eller sade han keps,pa Löhr är tveksam pga att hon flera vittnesuppgifter vid tillfället).Mannen var ungefär lika sång som [Anders B] själv. […] Pa Löhr kommer mycket väl ihåg honom till utseendet.”
Anders B (1986-03-03):
”[Anders B] kommer ihåg en minnesbild av en lång mörk rock och den rocken gick en bit nedanför knäna som fladdrade. Rocken var mörk. [Anders B] kan inte placera rocken på den person som gick in på Tunnelgatan, det kan också ha varit på Palme. Närmare än så kan [Anders B] inte komma i den beskrivningen.” (förhör 1986-03-03).
Simon A, konstaterade nyligen följande:
”Ifall dessa uppgifter stämmer så kan det vara gm som NF har sett och han har sedan blandat ihop denne med Anders B pga jackans färg. Stämmer uppgifterna kan det även förklara Lisbets uppgifter om den blå täckjackan. Att det då inte heller rör sig om SE är uppenbart. Anders D i sin tur måste i sin tur misstagit sig beträffande gärningsmannens signalement, alternativt upplevt det hela i 2 sekvenser och sett personer som han sammankopplat felaktigt.”
Inge M såg i sin tur troligen Anders B, vilket som sagt Jeremiah ger en utmärkt förklaring till, tänk även in att Inge M blev mycket illa berörd över vad han iakttog, var ofokuserad och kan ha blandat ihop olika människor vid mordplatsen:
Mysterier vid mordplatsen (38):
https://www.youtube.com/watch?v=rVEFDoWZkOE&t=89s
Harriet S
GM följde efter paret Palme från ”norra reklampelaren” 23.19,55 till skotten 23.21,30.
Det bekräftas av vittneskedjan Nicola F – ”Vagnhäradskvinnan” – Cecilia A – Inge M (1 mars) – Anders B – Lisbeth Palme.
De bekräftar varandra med trovärdiga gemensamma iakttagelser som att GM hade en underlig gång-/löpstil, GM följde efter makarna, de tre gick långsamt, makarna kollade skyltfönster, GM var längre än makarna, GM kom ifatt Palme.
–
Både CA och IM såg att GM kom i kapp och sköt.
–
Så att ”Förföljaren” är mördaren är ställt bortom rimligt tvivel.
–
Vittneskedjan är INTE korrumperad som konspirationsteoretiker har försökt visa på genom att Lisbeth Palme undanhållit sanningen om ett möte vilket naturligtvis bara är……
–
Till det då att Anders B blev Inge M:s minnesspöke Dekorimamannen först EFTER skotten. Han flydde då till utrymmet framför Dekorimas entré där han blev stående 3 – 4 minuter med Jack Nicholson-mössa med upprullade kanter. Det var honom som Inge kom ihåg och berättade om i förhöret 14 mars (vilket han inte nämnde i förhöret 1 mars). Någon Anders B på platsen har aldrig Inge berättat om.
–
Nicola F och Vagnhäradskvinnan såg paret Palme med GM efter sig gå invid Skandiahusets fasad och kolla skyltfönster (Vagnhäradskvinnan). När makarna nästan kom i kapp den berusade Anders B valde de att gå ut till trottoarkanten med GM i följe. Efter ”södra reklampelaren” sneddade de åter in, nu mot Dekorimas skyltfönster och kom framför den södergående Anders B. Anders var trött och onykter och gick med ansiktet nedåt marken så han kunde uppfatta att GM hade ljusa skosulor.
GM började gå i fatt Palme så Anders uppfattade de tre som ett sällskap innan GM sköt.
–
—– ”Så Anders B tecknade en stickad mössa därför att han hade sett sig själv i Dekorimafönstret?”
–
Den alkoholberusade Anders B såg GM:s huvudbonad bakifrån. Troligtvis var det en keps neddragen i nacken p.g.a. kylan. Mindre troligt att det var Olof Palmes ”ryssmössa” som AB kom ihåg.
Harriet S
Lördag 1 mars kompletterade Holmér att kepsen hade uppvikta öronlappar. Det kan ha fått AB att uppfatta det var en mössa.
På söndagen la HH till att GM hade en tunn fladdrande mörk rock och en 15 ggr 20 cm stor handledsväska………………………….
Du behöver inte svara den här gången heller.
Bra försökt av dig att bortförklara Anders B observation av att gärningsmannen hade en stickad mössa och ingen gubbkeps. Anders B observerade mössan på några meters avstånd innan skotten, inte dagen efter när han hörde på Hans Holmer
Jonas J
Hans Holmérs signalement på mördaren 1 – 2 mars:
—– Keps med uppvikta öronlappar, tunn fladdrande mörk rock, handledsväska 15 ggr 20 cm
Michel:
Jag tror absolut inte att Anders B som spontant och tydligt tecknade en Jack Nicholsonmössa hade sett en keps, som var uppvikt bak. Tycker för övrigt att Hans Holmérs utsagor och kontakter borde granskas närmare. Och varför fick han hållas så länge utan att ansvariga satte stopp.
Harriet
Teckningen gjordes 13 månader efter mordet.
En liten fundering.
När Lars J förhördes den 9 maj 2019 uppgav han följande:
”På fråga om Lars minnesbild av när han för första gången hör talas om Engström blir svaret att han inte exakt kan svara men att han ganska tidigt fick frågan i förhör om ”Skandiamannen” men omständigheterna omkring detta minns han inte.”.
Det känns lite märkligt. Det borde ju dock vara en självklarhet att frågan skulle ha kommit upp, men jag tycker mig inte minnas att jag hört/läst någonting om att Lars fått denna fråga i något förhör. Någon som känner till om Lars fått frågor om Stig ”ganska tidigt”?
Det finns sannolikt väldigt mycket som inte är dokumenterat. Dels är flertalet sk förhör med vittnen endast sammanfattningar och sedan kan det pratats med vittnen när bandspelaren inte varit påslagen. Det har vidare även pratats både vid fikabord som i korridorer hos polisen. Inget av detta finns heller dokumenterat. Ett annat alternativ är att Lars J helt enkelt minns fel.
Simon A.
Jag tänker att du kan ha rätt i. Intressant vore väl i så fall att ta reda på vad Hans Ölvebro (och kanske även Hans Holmér) visste om Skandiamannen som inte Hans Melander, Krister Petersson och Thomas Pettersson visste. Annars finns ju fritt spelrum att få spekulera fritt kring det:
”Att Skandiamannen hursomhelst inte skulle utredas ytterligare gjorde den dåvarande spaningsledaren Hans Ölvebro klart för Proletären: ”Det håller inte. Att det överhuvudtaget kom ut handlingar kring Skandiamannen och väktarna är ett misstag.” Enligt Ölvebro saknade misstankarna substans, han var inte intressant i sammanhanget. ”Några ytterligare förhör med Skandiamannen har inte hållits. Och det är inte aktuellt heller. [observera:] Det finns saker runt Skandiamannen som gör att vi kan göra den här bedömningen.”115
Vad var det som gjorde Skandiamannen ointressant? [nu spekuleras det härmed fritt:] Det obekräftade skvallret med Lars [J], eller polisinspektör Håkan Ströms summariska insats? Än idag vägrar Hans Ölvebro klargöra vad han syftade på:
– Jag har raderat min hårddisk, fräser han. Jag är pensionär och vill inte prata om det här.”116”
Men den 10 juni 2020 klargjorde Hans Ölvebro det, som jag ju tidigare nämnt här:
”– Utan tvekan blev Engström sedd av andra som trodde att han var gärningsmannen. Det var ju därför han själv ringde dagen efter och sade att ”det är jag som pekas ut som den flyende”. Hans förklaring var att han sprang efter gärningsmannen in i gränden.”.
Källa: https://www.svd.se/a/Ade79E/olvebro-engstrom-bara-flamsade-runt
”Hans Ölvebro menar att alla vittnen som inte hördes direkt på plats av en utredare genom ett riktigt förhör blev påverkade av medias rapportering.
– Det var därför Engström reagerade när han hörde att det var någon med keps som man trodde var gärningsman. Därför tog han kontakt med polisen och talade om att ”det är mig de tagit fel på. Jag sprang där, men jag är inte gärningsman”.
Du litade på det?
– Ja, är det inte ganska troligt?”
Källa: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/QoGrv4/olvebro-sapo-forvrangde-informationen
Det här var Hans Ölvebros förklaring, som han vägrade ge till Thomas Pettersson: att Stig blev, utan tvekan, blivit förväxlad med gärningsmannen av andra vittnen.
”att det var gärningsmannen som [Yvonne N] mött var faktiskt ingen självklarhet inom Palmegruppen under de första åren” (Lampers, 2021, s.109).
Sven Anér hade samtalat med Stefan G samt släktingar till Anna H och Karin J. Anér frågade Stig Engström ”Varför har du hittat på? Det vet jag inte. Jag ser dig i samma ögonblick som skotten smäller snabbt försvinna från jordens yta; efter ca 20 minuter dyker du upp igen på Skandia. Vad har du gjort under dessa 20 minuter?” (Lampers, 2021, s.206)
Stig svarade bl.a.:
”Endast en kort summering: jag var i allra högsta grad närvarande vid mordet på Olof Palme och ända fram till att man hade spärrat av området med rödvita band.” (Lampers, 2021, s. 207)
Stig var ju i allra högsta grad närvarande vid mordet, enligt honom själv. Vad innebär det? Ett osynligt vittne som bara stått och tittar på eller ”det är mig de tagit fel på. Jag sprang där, men jag är inte gärningsman”.
Det låter trovärdigt? Varför inte. Det finns ju trots allt ingen annan förklaring kring vare sig Stig Engström eller hur mordet gick till som låter mer trovärdig. Stig uppgav ju dessutom:
”Du ifrågasatte inte bara om jag verkligen hade varit på platsen vid tillfället, utan du påstod till och med att jag ljugit ihop en massa. [observera:] Ingen som känner mig skulle påstå något sådant. […] Om du nöjer dig med hustrun plus grannarna som alibi.”
Stig meddelade ju Sven Anér: han ljög inte för dom han kände. Därför ska man kanske inte ifrågasätta vad de påstått om honom – att han troligen sprang in i gränden i ett helt annat syfte än vad han berättat i förhör. Ett syfte som förändrar hela bilden av mordplatsen och hur mordet gick till.
Stig Engström är nyckeln till svaret på mordgåtan. Utan vittnet Stig kan man inte komma fram till en lösning på mordet på statsministern. Det är därför som mordet fortfarande är olöst – vittnet Stig Engströms förväxling med gärningsmannen.
VVA,
här blev det många citat och i alla fall jag hade lite svårt att hänga med när det gällde källorna.
Gunnar.
Ja, bra att du uppmärksammar detta. Det blev väl lite slarvskrivet, så jag förtydligat vissa källor och lägger väl till ytterligare lite citat.
Intressant vore väl i så fall att ta reda på vad Hans Ölvebro (och kanske även Hans Holmér) visste om Skandiamannen som inte Hans Melander, Krister Petersson och Thomas Pettersson visste. Annars finns ju fritt spelrum att få spekulera fritt kring det:
”Att Skandiamannen hursomhelst inte skulle utredas ytterligare gjorde den dåvarande spaningsledaren Hans Ölvebro klart för Proletären: ”Det håller inte. Att det överhuvudtaget kom ut handlingar kring Skandiamannen och väktarna är ett misstag.” Enligt Ölvebro saknade misstankarna substans, han var inte intressant i sammanhanget. ”Några ytterligare förhör med Skandiamannen har inte hållits. Och det är inte aktuellt heller. [observera:] Det finns saker runt Skandiamannen som gör att vi kan göra den här bedömningen.”115
Vad var det som gjorde Skandiamannen ointressant? [nu spekuleras det härmed fritt:] Det obekräftade skvallret med Lars [J], eller polisinspektör Håkan Ströms summariska insats? Än idag vägrar Hans Ölvebro klargöra vad han syftade på:
– Jag har raderat min hårddisk, fräser han. Jag är pensionär och vill inte prata om det här.”116”
Källa: Thomas Pettersson (2021, e-bok, kap 8).
Först den 10 juni 2020 klargjorde Hans Ölvebro det, som jag ju tidigare nämnt här:
”– Utan tvekan blev Engström sedd av andra som trodde att han var gärningsmannen. Det var ju därför han själv ringde dagen efter och sade att ”det är jag som pekas ut som den flyende”. Hans förklaring var att han sprang efter gärningsmannen in i gränden.”.
Källa: https://www.svd.se/a/Ade79E/olvebro-engstrom-bara-flamsade-runt
”Hans Ölvebro menar att alla vittnen som inte hördes direkt på plats av en utredare genom ett riktigt förhör blev påverkade av medias rapportering.
– Det var därför Engström reagerade när han hörde att det var någon med keps som man trodde var gärningsman. Därför tog han kontakt med polisen och talade om att ”det är mig de tagit fel på. Jag sprang där, men jag är inte gärningsman”.
Du litade på det?
– Ja, är det inte ganska troligt?”
Källa: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/QoGrv4/olvebro-sapo-forvrangde-informationen
Det här var Hans Ölvebros förklaring, som han vägrade berätta för Thomas Pettersson: att Stig, utan tvekan, blivit förväxlad med gärningsmannen av andra vittnen.
”att det var gärningsmannen som [Yvonne N] mött var faktiskt ingen självklarhet inom Palmegruppen under de första åren” (Lampers, 2021, s.109).
Sven Anér hade samtalat med Stefan G samt släktingar till Anna H och Karin J. Anér frågade Stig Engström ”Varför har du hittat på? Det vet jag inte. Jag ser dig i samma ögonblick som skotten smäller snabbt försvinna från jordens yta; efter ca 20 minuter dyker du upp igen på Skandia. Vad har du gjort under dessa 20 minuter?” (Lampers, 2021, s.206)
Stig svarade bl.a.:
”Endast en kort summering: jag var i allra högsta grad närvarande vid mordet på Olof Palme och ända fram till att man hade spärrat av området med rödvita band.” (Lampers, 2021, s. 207)
Stig var ju i allra högsta grad närvarande vid mordet, enligt honom själv. Vad innebär det? Ett osynligt vittne som bara stått och tittar på eller ”det är mig de tagit fel på. Jag sprang där, men jag är inte gärningsman”. (Hans Ölvebro i Aftonbladet den 10 juni 2020)
Källa: Källa: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/QoGrv4/olvebro-sapo-forvrangde-informationen
Det låter trovärdigt? Varför inte. Det finns ju trots allt ingen annan förklaring kring vare sig Stig Engström eller hur mordet gick till som låter mer trovärdig. Stig uppgav ju dessutom:
”Du ifrågasatte inte bara om jag verkligen hade varit på platsen vid tillfället, utan du påstod till och med att jag ljugit ihop en massa. [observera:] Ingen som känner mig skulle påstå något sådant. […] Om du nöjer dig med hustrun plus grannarna som alibi.” [det sistnämnda handlar om anklagelser om en Ålands-resa]
Källa: Lampers, 2021, s. 207
Stig meddelade ju alltså Sven Anér: han ljög inte för dom han kände. Därför är det värt att utreda hypotesen att Stig troligen sprang in i gränden efter en gärningsman, dvs. i ett helt annat syfte än vad han berättat i förhör. Ett syfte som förändrar hela bilden av mordplatsen och hur mordet gick till.
”Däremot hände en sak i hovrätten som kom att påverka Stig Engströms version om att det var Anna [H] som berättade för honom att den skjutne var Olof Palme. Åklagaren hade i förhör med Anna [H] anspelat på Stig Engström och frågat henne: ”Vi hade ett vittne här alldeles innan du kom in, om jag minns rätt så sa han att han var först framme hos Lisbeth Palme och pratade med henne, har du iakttagit någon sådan man?” Varpå [Anna H] kort svarade nej. Senare, i en artikel i Proletären 1991, upprepade [Anna H] att hon inte sett Engström, han hade inte deltagit i de livräddande åtgärderna och hon hade inte talat om för honom att offret var Olof Palme. Efter dessa förnekanden så nämnde Engström inte Anna [H] mer i det här sammanhanget.”
Källa: Lampers, 2021, s. 250
Ett citat ur förhöret i hovrätten, där vi ser att Stig hinner uträtta en hel del på kort tid:
””Kan du försöka bedöma tidslängden från det att du kom fram till makarna Palme, som du ser den här personen… siluetten borta vid Luntmakargatan?
Engström: Det bör vara en… 10 eller… 15 sekunder… och [observera:] det beror ju på att jag först stannade till och funderade en kort stund hur jag skulle göra och dels så bytte jag några ord med Lisbeth Palme”.
Källa: https://www.youtube.com/watch?v=m9OkNV9Q4TY
Anna H (mordnatten, 00:15) bör inte ha hunnit fram före Stig Engström, i förhöret berättade hon att hon sett Olof liggandes på gångbanan och vet inte ens om att någon blivit skjuten:
”Strax efter de passerat Kungsgatan iakttog hon en man liggande på Sveavägens högra (östra) gångbana. Hon fick den uppfattningen att mannen kanske fått en hjärtinfarkt eller epilektikeranfall och bilen stannades och hon sprang fram till mannen. Hon lade samtidigt märke till en man som befann sig ett tiotal meter från den liggande mannen, och springande lämnade platsen. Hon uppfattade denne man – X – som vara medelålders, mörk, och klädd i en 3/4 lång rock eller jacka. Hon tror inte att han hade något i händerna. X försvann in på en sidogata till höger.”
Anna H den 3/3-1986:
”Hon såg en man som låg på högra sidan av Sveavägen, vid mynningen av Tunnelgatan. Hon fick uppfattningen att mannen just blivit liggande på marken när hon observerade honom. Samtidigt som hon såg den liggande mannen såg hon en man som sprang in på Tunnelgatan – österut. Avståndet mellan männen när hon upptäckte dem uppskattar hon till 5-7 meter.”
Anna H, förhör den 2/4-1986:
”F: Du såg inte när han föll omkull?
H: Nej precis när han tog i marken kan man säga.”
Karin J (mordnatten kl. 00:20):
”De hade ingen uppfattning om vad som hänt just då. Men Anna håller på att utbilda sig till sjuksköterska och ville se vad som hon kunde hjälpa till med. När hon kommer fram till mannen som ligger på platsen så väller det blod ur munnen på honom. kvinna bredvid är helt uppriven och en stor mängd folk har samlats på platsen.”
Vi kan alltså konstatera att Anna H, som hovrätten antog varit först på plats – tillsammans med Stig Engström, inte ens visste vad som hänt och hade ingen aning om vem som sköt. Anna H är trots detta dessutom den första på platsen (om vi nu inte antar att det snarare är Stig som är först). Stig var först på mordplatsen och ansåg att ingen tog något initiativ.
Karin J (mordnatten kl. 00:20) uppger något väldigt intressant:
”Enligt andra människor på platsen, som då skulle ha sett gärningsmannen så skulle det vara en man i c:a 35 års åldern, klädd i mörk rock med mörkt hår, och denna beskrivning stämmer med vad Anna sa sig ha sett.”
Anna H antog direkt efteråt sannolikt att det var gärningsmannen hon sett springa in i gränden, utan att veta om det verkligen var gärningsmannen. Man antog sannolikt att Anna H sett Olof Palme ha fallit till marken och därmed även såg gärningsmannen fly in i gränden.
Stig Engström i hovrätten:
”Ja… jag var ju så koncentrerad på att hinna med min tunnelbana så att… öh… mitt dilemma var inte om jag var först på platsen eller inte utan vad skulle jag ta mig till. Det fanns folk lite här och lite där och det var trafik på gatan. Och det var inte det första jag tänkte på om jag var först på platsen eller inte. Men om man tänker sig att, från det att jag hörde det andra skottet så… tar 20 meter om man går i snabb takt lite drygt 6 sekunder, sen så var jag tvungen att ta fram klockan under kavaj och ytterrock… ungefär den tidsperioden, plus en 10 sekunder drygt, kanske 15.” (förhör i hovrätten)
Stig Engström är med andra ord nyckeln till svaret på mordgåtan. Utan vittnet Stig kan man inte komma fram till en lösning på mordet på statsministern. Det är därför som mordet fortfarande är olöst – vittnet Stig Engströms förväxling med gärningsmannen.
Hans Ölvebro i SvD den 10 juni 2020 berättade: ”Hans förklaring var att han sprang efter gärningsmannen in i gränden.”. Syftet bakom språngmarschen förändrar allt. Det var det här Thomas Pettersson och Krister Petersson inte kände till – trots att Stigs bekantskapskrets redan berättat om det.
Bra inlägg VVA,
Jag tror inte SE överdrev sin insats utan beskrev det som det var. Enligt uppgifter lär han ha varit en bra löpare och det finns väl ingen som har bättre handstil i hela Sverige än han ? så han kanske var bra på många olika sätt ,så när han kom dit agerade han klokt och tog ut sig till det yttersta och gjorde allt rätt ,därför är det somliga som tror att han överdrev sin insats.
JB.
Tack, det ligger lite arbetet bakom inlägget, det kan jag medge.
Jag tror att Stig underdrev sin insats och att han inte agerat särskilt klokt eftersom jag tänker att han är orsaken till att mordet är olöst och att hans signalement fortfarande betraktas som mördarens signalement. Stig måste ha varit en relativt bra löpare med god kondition om han tog sig uppför trappan på det sätt som Lars påstod att den springande mannen gjorde.
Anklagar du Stig för att vara orsaken till att mordet inte är uppklarat är du seriös
Du menar alltså att Stig avsiktligt eller inte har skyddat gärningsmannen och hjälpt honom att komma undan eller hur menar du
Är inte Stigs fel om polisen inte kan skilja på en gärningsman och ett vittne som eventuellt har sprungit efter gärningsmannen och därmed av andra vittnen förväxlats med gärningsmannen.
Jonas J.
Tack för att du frågar så jag får chans att bringa klarhet i detta. Jag betraktar Stig som ett oskyldigt vittne som ville hjälpa den klantiga polismyndigheten att försöka lösa mordet. Polisen var ju uppenbarligen inte så bra på att lägga pussel.
Jag anklagar alltså inte Stig för någonting annat än att medvetet ha ljugit om sin roll vid mordplatsen. Syftet var troligen att få peka ut riktningen för polisen och samtidigt klara sig undan en jobbig situation i att bli utpekad som misstänkt som mördare av landets statsminister, eftersom han inte var gärningsmannen utan enbart ett vittne som av andra vittnen sannolikt blivit förväxlats med gärningsmannen på grund av sin språngmarsch in i gränden och uppför trapporna – före polisens ankomst. Detta är förståeligt om man tänker sig in i den situation som polisen försatte Stig i när de inte tog varken Stig eller hans vittnesuppgifter på fullaste allvar. Stig var, av högst förståeliga skäl, bekymrad över att polisen från första stund inte tog hans uppgifter på allvar och att han inte fick delta i en rekonstruktion och bringa klarhet över hur han agerat.
Vad är det för mening att tala sanning om ändå ingen tror på honom eller är intresserad av att lyssna på vad han har att berätta? Om han talade sanning (enligt den hypotes jag tror på kring Engström) riskerade att bli offentligt utpekad för att vara Olof Palmes mördare och hustrun riskerade att bli utpekad av journalister för att bo med en statsministermördare.
Det jag anklagar Stig är med andra ord hans önskan att betraktas som en god och respekterad samhällsmedborgare som gjorde vad andra vittnen bara funderade på att göra. Samtidigt befriar jag ju honom från anklagelser om att vara mördare eller mytoman. Stigs lögn var en ”nödlögn”.
Denna ”nödlögn” ledde till att utredningen lades ner 2020, med ett offentligt utpekande av Stig Engström som Olof Palmes mördare.
Så med facit i hand kan man konstatera att ärlighet varar längst. Men det är samtidigt lätt att stå med facit i hand och peka på Stig. För att förstå Stig måste vi försöka leva oss in i Stigs livssituation. I Stigs pressade situation skulle troligen jag med ha dragit till med en liten nödlögn för polisen.
Om jag varit i Stig skor hade jag sannolikt velat ta del av belöningen utan att själv bli utpekad som misstänkt. Vem vill inte få ära och rikedom? Jag tror ju att han egentligen gjorde sig förtjänt detta. Men på grund av en nödlögn fick han varken det ena eller det andra.
Hoppas jag är tydlig.
Om jag uppfattar dig korrekt så menar du att sanningen är att när Engström kommer fram till mordplatsen så springer han nästan omedelbart in i gränden och upp för trapporna efter gärningsmannen. Uppe på David bagares gata möter han Yvonne N samtidigt som han håller på och fumlar med sin handledsväska. En liten stund senare återvänder han till mordplatsen och då har polisen kommit dit och han noterar då bland annat att polisen är brysk mot Lisbet och han får höra att mordoffret är Olof Palme
Han talar sanning om att vittnen förväxlat honom med gärningsmannen
Han ljuger däremot när han uppger att han stannade på mordplatsen tills polisen kom och hjälpte till med livräddningsförsök och pratade med Lisbet samt att han springer in i gränden först efter att polisen anlänt till platsen och efter att några av poliserna sprungit in i gränden och upp för trapporna för att söka efter gärningsmannen
Eller vad anser du är sanning respektive lögn i Engströms berättelse?
Jag känner mig rätt övertygad om att han överdriver ett och annat. Och aktivt spelar ned det han snappar upp från andra av lite samma självtillräckliga skäl. Allt som hålls emot honom blir begripligt i det perspektivet.
Jonas J.
Stig talade sanning om att han var ett vittne och inte en gärningsman.
Stig talade sanning om att andra lämnat ett signalement om mörk rock som kunde gälla honom själv. Det var även sant att Stig kilade in i gränden efter mordet och att han sedan återvände gående.
Stig ljög om att han stannade upp vid Luntmakargatan och inte fortsatte uppför trapporna. Därmed mötte han Yvonne och Ahmed på David Bagares gata.
Stig ljög om att han sprang in i gränden efter poliserna för att ange ett signalement, snarare sprang han ju in på Tunnelgatan i syfte att försöka uppfatta gärningsmannens flyktväg.
Det övriga är desto mer osäkert.
Stig Engström (1986-03-01):
”Han återvände därefter gående. Han tror att det signalement, som har lämnats på en man i mörk rock, det kan gälla honom själv.”
”Engström sprang då efter de poliser han sett springa in i gränden, utan att hinna ifatt dem”
Så lyder meningen i den mycket kortfattade polissammanfattningen som kommer före
”Han återvände därefter gående. Han tror att det signalement, som har lämnats på en man i mörk rock, det kan gälla honom själv.”
https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMOWtJMXhCYTVONkU/view?resourcekey=0-6omo301JwzjXZLGyNZ4KQw
Redan i de tidigaste uppgifterna uppger alltså Engström att han sprungit efter poliserna.
Jag tror att när han sedan kommer tillbaka till mordplatsen hör han antagligen Anders D lämna sina uppgifter och drar då slutsatsen att denne kan ha misstagit honom för gärningsmannen.
När det sedan gäller den eviga diskussionen om att Engström varit osynlig på mordplatsen så kan man fundera på vad YN säger om var vittnens fokus låg:
”Jag minns faktiskt inte att jag såg Lisbeth Palme, men hon var ju förstås där. Mitt fokus när vi kom till platsen var mannen på marken, och så rakt fram i samma riktning fast närmare Sveavägen, stod en polis i uniform, minns Yvonne.”
https://www.horisontmagasin.se/2020/11/16/fran-misstrodd-till-centralt-vittne-gotlandskan-bryter-tystnaden/
YN berättar i artikeln också om polisens ointresse.
” Det värsta var polisens nonchalans, att de inte verkade intresserade av vad jag sa och att de liksom inte trodde mig.”
” Hon har också i senare sammanhang kommenterat för polisen det faktum att trots att hon lämnat sina uppgifter redan på mordnatten, så krävdes det att hon själv låg på och kontaktade polisen både en och två gånger dagarna efter mordet innan de faktiskt dokumenterade henne och hennes vittnesmål.
– Då ifrågasatte de om jag verkligen hade lämnat mina uppgifter till en polis på mordplatsen: ”Kanske pratade du med en taxichaufför?” frågade de. Jag tror nog att jag ser skillnad på en taxichaufförs uniform och en polismans uniform, säger hon med eftertryck.”
Simon A.
Jag håller med om att polisen visade ointresse för vittnens uppgifter. Även den nedblodade Stefan G nämnde det.
”Redan i de tidigaste uppgifterna uppger alltså Engström att han sprungit efter poliserna.
Jag tror att när han sedan kommer tillbaka till mordplatsen hör han antagligen Anders D lämna sina uppgifter och drar då slutsatsen att denne kan ha misstagit honom för gärningsmannen.”
I Thomas Petterssons bok (2021, e-bok) förklarar exfrun följande:
”Så kom vi in på lördagen, att Stig varit väldigt aktiv och i tur och ordning ringt Svenska Dagbladet, Skandia och polisen. Att han kontaktade media var emot exfruns vilja:
– Då sa jag: ”Hit kommer ingen tidning!” Det hade gått upp för mig att han skulle passa sig jädrigt noga.
– Hur tänkte du då?
– Jag ville inte ha vår villa som första foto på Dagens Nyheter … Rubriken: ”Mördarens villa”. Du kan ju tänka dig …
– Hur menar du nu?
– Man visste ju inte vem som var mördaren. Palme skjuten! Här finns en kille som sprungit … Polisen vet om det, men man vet ju inte vad journalisterna hittar på. Därför sa jag: ”Hit kommer inga journalister.” Jag ville inte att vår villa skulle bli belägrad – då hade jag blivit tokig!””
Exfrun (2017-10-25):
”[MASKAT] informeras om att det finns ca 9 vittnen som sett gärningsmannen springa in i gränden och där signalementsuppgifterna stämmer in ganska väl på Stigs klädsel och den person som finns uppe på åsen nämner även handlovsväskan. [MASKAT] berättar spontant att Stig sagt att han sprang in för att se om han kunde hitta någon annan person som hade varit skytt.”
Exfrun (2018-11-15):
Stig berättade att Lisbeth sagt ”men ser ni inte att det är Olof Palme?”. Stig berättade även då om sin rörelse in på Tunnelgatan. […]
då sade hon till Stig ”att hit kommer ingen journalist allra minst med en kamera”. Hon ville inte att deras hus skulle hamna i pressen. Detta var hon väldigt bestämd om.”
När det gäller Stig Engström behöver vi försöka dra en slutsats utifrån ett större underlag av olika uppgifter som framkommit under utredningen. Då blir det till sist en rimlig bedömning att Stig sprang in i gränden efter mordet och före polisens ankomst. Stig ljög om vissa delar av sin berättelse.
””Att Skandiamannen hursomhelst inte skulle utredas ytterligare gjorde den dåvarande spaningsledaren Hans Ölvebro klart för Proletären: ”Det håller inte”
–
Ölvebro utgick i Proletären 1991 från att avförandet av SE 1987 var korrekt. Enligt KP 10 juni 2020 var avförandet det mest avgörande misstaget som ledde till MOP-haveriet.
Bl.a. har TP bett flera gånger Ölvebro förklara sig men han vägrar fortfarande. Till Ölvebros försvar kan sägas att ha tillträdde först 1988.
Mikael A.
Ja, ingen lösning utan att ge en trovärdig förklaring till vad Stig tog sig för. Det är ju Stig som är orsaken till all förvirring kring signalementet med den mörka rocken, så visst är det ett misslyckande att Stig inte utreddes mer noggrant, vilket Hans Ölvebro troligen håller med om:
”– Ja, med tanke på vad de har kommit fram till idag borde vi ha pratat med honom mer. Men jag är ganska övertygad att han sagt att ”jag har inte mördat Palme”, säger Hans Ölvebro.”
VVA
Ok, Ölvebro kan försvara sig med att han tillträdde först 1988, året efter som SE blev avförd ur utredningen.
Det Ölvebro inte kan försvara sig mot är att Olle Minell i intervjun i Proletären 1991 visade på SE-uppgifter som inte gick att förklara bort. Det struntade Ölvebro i och drog istället ner till Sydafrika men där fanns det bara snömos. Under tiden levde SE vidare som en fri man.
Är du bekymrad över att Engström levde vidare som en fri man medan andra spår med större substans utreddes så långt det gick utan att nå hela vägen fram till målgången
Gärningsmannen har aldrig identifierats och kanske lever än idag som en fri man. Ett tråkigt faktum men innan en gärningsman kan sättas bakom lås och bom måste den rätta gärningsmannen identifieras. Du kan inte bara ta någon som verkar lite misstänkt och bura in hur som helst
Jonas J, VVA
Ja, detta är kalasjnikovläge.
Ni om några med era substanslösa åsikter är skyldiga att inte låta Ölvebro komma undan sitt svek 1991!
Go ahead!
Mikael A,
nu får du lugna dig. Dina entusiastiska formuleringar om att använda skjutvapen mot meningsmotståndare är rimligtvis inte bokstavligt menade. Men de framstår som direkt osmakliga i ett forum som är avsett att föra en saklig diskussion om en så tragisk händelse som mordet på Sveriges statsminister.
Gunnar
–
”Med facit i handen” är det enkelt att påtala fel och vad som borde ha gjorts i stället.
–
Men Ölvebro kan ändå kritiseras för att han avfärdade Minell utan att kontrollera de för SE så komprometterande uppgifterna.
–
Likaså granskaren Axberger som inte granskade avförandet av SE från utredningen utan hänvisade till att Ölvebro inte heller trodde på SE.
–
Värst av alla som skyller ifrån sig är dock Kerstin Skarp i en intervju i dagensjuridik.se. Hon var förundersökningsledare i sju år, 2009 – 2016. Hon lägger dessutom till:
– ”Jag var bisittare under många år och var kanske MER INSATT i utredningen än de flesta när jag tog över som FU-ledare.”
–
Därefter bekräftar hon alla fördomar om inkompetensen hos PU och rättsväsendet:
(Polisens inkompetens redovisas utförligt i Hanne Kjöllers bok ”En svensk tiger” (2016))
– ”Samtidigt vill jag nog säga att de år då jag själv var FU-ledare var de år då det var mest STILTJE i utredningen.”
–
Vad tror hon som ANSVARIG FÖR ATT LÖSA MORDET att Thomas Pettersson och Lasse Larsson gjorde under de åren?
–
Intervjun avslutas med ”så länge mordet inte är löst så kan man inte säga att det är kört i botten”. Hon döljer sitt eget katastrofala misslyckande med att antyda att SE alltså kan rundas utan att själv ge minsta förklaring hur – ”MER INSATT i utredningen än de flesta”.
–
https://www.dagensjuridik.se/nyheter/kerstin-skarp-jag-hade-inte-satt-skandiamannen-som-forsta-huvudmisstankt/
Vi har inga substanslösa åsikter och vi är inte skyldiga att sätta dit Ölvebro för att han på goda grunder avfärdade Engström som tänkbar gärningsman.
Simon och Jonas J
Ja, det kan ju faktiskt vara så att Ölvebro mfl kände till Engström och på goda grunder tyckte hans ibland motsägande uppgifter var hans privatsak. Man ville inte heller att andra personer skulle blandas in.
Mikael A;
Källa: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/QoGrv4/olvebro-sapo-forvrangde-informationen
Simon:
Är jag den enda, som någon gång har befunnit mig på ”fel plats” och dragit till med en nödlögn?
Som tur är har jag inte råkat hamna mitt i ett mord och har sluppit förklara mig.
Kan inte annat än tycka oerhört synd om stackars Engström och hans anhöriga. Om han ev. också råkade vara utanför Grand mordnatten, säger det väl ingenting om varför han sedan gick ut från sitt jobb just då mordet begicks.
Engström fanns på mordplatsen och anklagades som misstänkt trots att han var död. Först drog man med till Christer P och nu Engström. Och så kunde utredningen läggas ned.
Harriet Sohlman:
Ursäkta sent svar. Har senaste dagarna haft fullt fokus på vad som händer i Ukraina.
Visst är det så. Nu tror jag inte Engström befann sig utanför Grand. Däremot finns det säkerligen ett antal personer, även vittnen, som inte hört av sig till utredningen av den anledningen att man själva inte haft rent mjöl i påsen, varit på tillfälligt besök i Stockholm osv. Det är absolut inte heller uteslutet att polisen fick information som aldrig dokumenterades.
”Palmeutredningen har minst fyra teckningar av misstänkta män i närheten av mordplatsen.
I dag kan Aftonbladet avslöja två av personerna bakom teckningarna.
En av dem är Mårten Palme.
– Det är en teckning på Christer Pettersson, säger Aftonbladets källa.”
En annan av de fyra hemligstämplade teckningarna har ritats av en kvinna som har en ansvarsfull och internationellt klassad tjänst i Stockholm.
Kvinnan var också på biografen Grand på mordkvällen den 28 februari 1986.
Både hennes och Mårten Palmes teckning föreställer en man som på mordkvällen fanns vid Grand.
Porträtten är mycket lika Christer Pettersson, enligt Aftonbladets källa, som säger:
– Teckningarna är av hög klass.”
Källa: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/ddR8Ao/hemlig-bild-pekade-ut-pettersson
Två möjligen dumma frågor:
1. Inte har Mårten P ritat någon egen teckning? Detta syftar rimligen på fantombilden man lät göra utifrån hans vittnesmål. Inte är den så värst lik Christer Pettersson.
2. Vilken är den andra bilden, och vem är tecknerskan? Är det Birgitta W som beskrivs på detta vis?
Madam,
vad gäller fråga 2 kan det möjligen röra sig en en missuppfattning från tidningens eller dess uppgiftslämnares sida. Av dokumentationen kring Birgitta W – se exempel det som finns på WPU – framgår det att hon kort efter mordet kommunicerade med Palmeutredningen via svenska ambassaden i Rom, att det var på ambassaden hon fick se fantombilden i en tidning och att det ledde henne till att teckna egna bilder som hon ansåg var mera lika den man hon lagt märke till. Bilderna skickades sedan till Palmeutredningen via Säpo.
Se särskilt detta dokument.
Men den som bekantar sig lite närmare med materialet kan konstatera att Birgitta W var konstnär, att hon efter mordet var på tillfälligt besök i Italien och att hon på Palmeutredarnas uppmaning ombads att använda sig av ambassaden för att skicka sina bilder till polisen. Och den kanal ambassaden valde för detta var alltså Säpo.
Och det ska tilläggas att hennes bilder inte var hemliga när Aftonbladsartikeln publicerades 2006. De blev offentliga redan i samband med rättegången mot Christer Pettersson 1989.
Skulle det verkligen finnas bilder på den tänkbare mördaren ritade av en kvinna med en ”ansvarsfull och internationellt klassad tjänst” som fortfarande var hemligstämplade 2006 så är det förstås en smärre sensation. Den som vill kan ju försöka begära ut något sådant från polisen och gärna rapportera resultatet här.
Gunnar W:
Ja, det vore ju en mycket märkvärdig slump om det skulle ha funnits ytterligare en kvinna på bion som både ritat av Grandmannen och därefter vistats utomlands. Ett missförstånd är väl därför det troligaste, men ett konstigt sådant.
Det säger i så fall något om kvaliteten på alla dessa pressuppgifter, och förresten också om hur ohederliga läckande utredare (för en sån är det väl) kunde vara i sina framställningar till pressen.
Birgitta W:s bilder företer ingen som helst likhet med Christer Pettersson, och inte med någon annan heller. De är ju närmast abstraktioner av ett människoansikte. Det enda man kan säga utifrån hennes teckningar är väl att personen ser lite kantig och avlång ut och saknar skägg och mustasch. I övrigt rörde det sig om en generisk skissfigur.
Mördaren har likheter med Christer Pettersson.
Og Christer har likheter med 30 prosent av Sveriges mannlige befolkning mellom 30 og 45 år i 1986. For sikkerhetsskyld kan han også minne om en kurder.
Lars Tore
Haha nä så såg inte folk ut i så stor grad. Mördaren liknar VG med på ngn bild. O iofs är ju alla de 3 mörka.
Västtyska GSG 9 hade Smith & Wesson Model 19 .357 som tjänstevapen på 1980-talet. Säger absolut inte att det aktualiserar GSG 9 i vårt sammanhang. Däremot att den grova kalibern knappast talar emot att skytten skulle kunna haft god vapenträning. Likaså var ett-två skott i mitten av kroppen med grovkalibrig revolver vanlig praxis i militär-/säkerhetsverksamhet.
Förresten, går det utmärkt att skugga någon genom skyltfönstren från motsatta trottoaren längs Sveavägen, från Grand till mordplatsen – sikten är mycket god och om man går snett framför den som skuggas kan fönstren närmast förstora vad som händer på andra sidan gatan. Ett möjligt scenario är att mördaren väntade utanför Grand på motsatta sidan Sveavägen, skuggade paret Palme snett framifrån och sedan fick fortsätta framför dem när de korsade vägbanan. Skytten väntade en stund in paret i hörnet vid Tunnelgatan. En rimlig förklaring till varför det inte finns några bra uppgifter om en skugga bakom paret på ”Grandsidan”.
Hej D,
De som har följt bloggen de senaste två åren vet att jag skrivit en hel del om en möjlig övervakning av paret Palme från Sveavägens östra trottoar. En intressant sak med denna teori är också att detta är en av de gärningsbeskrivningarna Holmér och Palmeutredningen tänkte sig i mars 1986 (den finns t.ex. relativt utförligt refererad i Åshedens intervjubok från 1987). Av olika skäl övergav Holmér denna teori och valde så småningom istället att satsa på sitt PKK-spår. Finns intresse kan jag i en senare kommentar länka till något jag skrivit tidigare.
RRV-revisorerna påtalade i sin rapport från 1996 att en övervakning av Grand från andra sidan av Sveavägen kunde försvåras av att bilar på gatan skymde sikten. Det kan delvis vara korrekt, men vanliga personbilar ser man över, och en omfattande trafik av lastbilar och bussar förekom förmodligen inte en fredagskväll klockan 23.
Dessutom kunde en eventuell övervakare börjat med att lite diskret stå i närheten av Grandentrén för att inledningsvis få koll på Palme vid filmens slut, för att därefter förflytta sig till andra sidan Sveavägen och därifrån genomföra en mindre iögonfallande skuggning.
Det är obergripligt att detta inte diskuterats mer. (Har också läst Åshedens bok och dina tidigare kommentarer.)
Hej D,
Jag vet inte om det faktiskt är obegripligt att detta inte diskuteras mer just nu. Under de 36½ åren jag följt Palmemordet är det lite ”dagsnotering” på vad som för stunden brukar diskuteras. Sedan Filters reportage i maj 2018 har Engström helt dominerat debatten och mycket få andra hypoteser har trängt igenom. OK, t.ex. Christer A, mötesscenariot samt olika varianter på polis/Säpo-spåret kommer temporärt ibland upp till ytan, men kanske 90 % av all debatt verkar fortfarande handla om Engström.
Däremot tycker jag det är obegripligt att denna variant med en övervakning och skuggning från Sveavägens östra trottoar inte tidigare har diskuterats mer. T.ex. tar ingen av författarna Thomas Kanger, bröderna Poutiainen, Gunnar Wall eller Lars Borgnäs upp detta i någon av deras tillsammans många böcker. Inte heller finns detta berört i Granskningskommissionens rapport från 1999 eller i Gunnar Axbergers relativt nyutkomna bok.
OK, RRV-revisorerna berör detta mycket kortfattat i sin rapport från 1996, men då i närmast något som nästan kan liknas vid en bisats. Dessutom tycker jag att RRV-revisorerna avfärdar möjligheten på felaktiga grunder.
I den mån det funnits en Grandman som även var mördaren tycks i princip alla debattörer, författare och journalister antagit att mördaren genomförde ett klumpigt efterföljande på ca 5-10 meters avstånd. Och ja, talar vi om en person med karaktärsdrag motsvarande Anna Lindhs mördare, är detta ett alternativ, men mördarens kallblodighet på mordplatsen tyder på att vi har att göra med en annan personlighetstyp.
Dock har jag själv aldrig sagt att det är så här det gått till, utan jag har endast pekat på att denna teori på ett relativt elegant sätt skulle kunna förklara hur en mer ”välordnad” gärningsman haft möjligheten att i rimlig tid komma till Dekorimahörnan.
Det tråkiga med teorin är emellertid, att om vi här har att göra med det man skulle kunna beteckna som en ”semi-professionell” gärningsman, hjälper det inte med att återvända till mordplatsen och detaljstudera de spretande vittnesiakttagelserna. Möjligen skulle det kunna finnas några spår i vittnesmålen från Grand men det troliga är att även detta redan är uttömt. I någon av Gunnar Walls böcker konstaterar Gunnar att det under relevant tid av mordkvällen kan ha funnits ca 700 vittnen vid Grand. Och om jag minns rätt är det mindre än ca 250 av dessa vittnen som har förhörts, övriga 450 har polisen aldrig försökt kontakta eller förhöra; eventuella spår och uppslag bland dessa 450 möjliga vittnesmål kallnade förmodligen tyvärr redan för 36 år sedan.
Kloka kommentarer och jag håller helt med, A F.
Enda tillägget jag på rak arm har är att det är en hypotes som ter sig som så given att den borde finnas med som ett alternativ i alla redogörelser för möjliga skeenden. En sådan skuggning förklarar så enkelt varför ett av de kanske ”bästa” vittnena såg mördaren vänta vid Dekorimahörnan en stund. – något som varit påfallande svårt att jämka ihop i de flesta andra hypotetiska gärningsbeskrivningar. Mitt intryck är i alla fall att detta vittnesmål ”skrivits ner” delvis p g a detta.
Kanske kan också tilläggas att ett skäl att en sådan skuggnings-tanke fått dåligt fotfäste är att det handlar om någon form av professionell kunskap, som många privatspanare (obs! jag använder termen i neutral bemärkelse) nog saknar (jag tycker överhuvudtaget diskussioner om mördarens möjliga vapenhantering och placering av skott brister en hel del här – kommentatorer kan uttala sig påfallande tvärsäkert om sånt de egentligen har bristfälliga kunskaper om ).
Däremot är det frapperande att den dryftats så litet från polishåll bortsett från i förbifarten i Holmér-boken. Givetvis hänger det ihop med huvudfokusen på ”en ensam galning”, men även en sådan skulle, som sagt, kunnat tillägna sig något rudimentärt.
Om man tar perioden efter 10 juni 2020 finns det något särskilt ni sett som man man kan gå vidare med?
Finns det bortglömda spår eller personer som är värda att granska?
Har vi kommit till vägs ände när det gäller Palmemordet?
Jag tror enda möjligheten att komma vidare nu är att det dyker upp något oförutsett.
Någon som väljer att berätta något om mordet eller att ett intressant vapen dyker upp.
Man har något fynd och kan använda DNA för kontroll osv.
Kalle
Jag har inte kommit till ”vägs ände” utan kämpar på med allt jag nu ser efter 10/6-20.
Hoppas utredningen öppnas snart igen. Det gäller ju att inte vänta tills alla som vet ngt dött.
Det med DNA har jag tänkt på när det blir tillåtet att använda släktforskningen. Men utredningen måste ju öppnas igen för att kolla upp det med.
Glömde skriva att jag vet någon mer som håller på med samma mördare men har inte vetat om de anonyma breven jag känt igen utan vet annat och har pratat med palmegruppen 5 år längre än jag.
Carita, det där med släktforskningsdata är något som du gärna får utveckla. Den metoden används ju vanligen för att försöka spåra en okänd gärningsman, vars DNA man tror sig ha. Så hur menar du att en eventuell ny lagstiftning som tillåter användning av släktforskningsdatabaser skulle vara relevant för ditt spår, där det redan finns en utpekad person?
kolla upp Parabon NanoLabs
SAW, då får jag be dig precisera hur deras produkter och metoder skulle kunna användas i förbindelse med släktforskningsdatabaser och det aktuella spåret. Jag ser inte den kopplingen.
Mikael B
Privat kan man ju inte gör ngt ändå.
Mikael B
Personen måste ju kunna bindas till saker. Nu har jag inte kollat alla beslag men handsken o blå jackan är ju intressanta. Behöver iofs bara kollas om där är DNA på brev o sen jämföra. Men det ska ju göras då.
För att göra sådana kontroller behövs inte någon ny lagstiftning som tillåter användning av släktforskningsdata.
Mikael B
Men man måste ha jämförelse-DNA.
Har man säkrat DNA-från mordplatsen? Jag visste inte detta? Annars finns det ju ingen koppling till mordet.
Zombie
Inte från mordplatsen vad jag vet. Men de får ju kolla upp alla samband.
Mikael B
Jag tänkte väl mer om ingen bryr sig om mitt spår o någon kommer fram till samma av en slump. Mitt hopp.
Problemet är väl att DNA från mordplatsen saknas.
Kalle.
”Finns det bortglömda spår eller personer som är värda att granska?”
Gärningsmannen blev sannolikt aldrig misstänkt.
”Har vi kommit till vägs ände när det gäller Palmemordet?”
Nej.
”Jag tror enda möjligheten att komma vidare nu är att det dyker upp något oförutsett.”
Vi är nog redan framme vid målsnöret.
Jag är tveksam till att Stig Engström mördade Olof Palme.
Men om man tänker sig Stig som gärningsman, då är han av någon konstig anledning beväpnad när han lämnar Skandia.
Han får syn på paret Palme , får ”kortslutning” och skjuter Olof Palme och har en väldig tur som gör att han kommer undan.
Jag tycker scenariot att han skulle sett paret Palme vid Grand enbart komplicerar saken i så fall.
Det här med att han skulle druckit middag känns som man använder för att förstärka en negativ bild av Stig.
Jag vet att han särskilt i slutet av sitt liv hade alkoholproblem.
Alkohol kan ju givetvis lossa folks spärrar , men då kan man ju också fundera på hur nykter till exempel Christer Pettersson var vid 23-tiden 28 feb 1986,
Kalle
Jag är 100% säker på att Engström INTE är Palmes mördare.
Jag har aldrig varit med om ngt så stolligt som presskonferensen och efterföljande prat i 2 kanaler på TVn.
Kalle.
Varför tänker du att gärningsmannen är en alkoholist?
Jag drog upp det i samband att man lite föraktfullt hävdar att Stig Engström hade varit ute och druckit middag.
Jag tror att gärningsmannen var nykter och kyligt mördade Olof Palme, en kyla som jag inte tror att en vanlig ” medelsvensson” kan uppbringa.
Kalle
Väktaren Anna-Lisa G och TP är mycket trovärdiga då inget har framkommit att de inte skulle vara det.
TP:s Den Osannolika har nu granskats under mer än fyra år, bl.a. av PU, utan att dess trovärdighet har ifrågasatts.
Mikael A,
ditt svar får det att låta som att Palmeutredarna ägnat stor energi åt att gå igenom påståendena i Thomas Petterssons bok Den osannolika mördaren – och i så fall, antar jag, för att testa om uppgifterna i boken var riktiga och av värde för utredningsarbetet.
Ja, man kan ju tro att det har varit så. Men anmärkningsvärt nog är det inte alls vad Krister Petersson sa på presskonferensen. Som svar på en engelskspråkig fråga om Thomas Petterssons betydelse för utredningsarbetet sa han:
In Sweden we don’t use civilians as part of a pre-trial investigation. He is an author of a book and he has researched the case and he has had no official position in the investigation. He has come up with the same ideas as we have come up with, but I can’t say that he has played any role in the investigation.
”I can’t say that he has played any role in the investigation” – det låter ju inte riktigt som om Palmeutredarna ägnat sig åt att kolla upp boken.
Den som vill kan ju naturligtvis säga att eftersom Peterssons utredare i så fall på alldeles egen hand kom fram till samma slutsats som Thomas Pettersson så tyder det på att de gemensamma slutsatserna måste vara riktiga. Men en naturlig observation i sammanhanget är att Palmeutredarna bara kom fram till skälig misstanke medan Thomas Pettersson ansåg att fallet var löst. Och att Palmeutredarna helt avstod från att ansluta sig till spekulationerna om att Stig Engström varit vid Grandbiografen och mycket, mycket annat som Thomas Pettersson åberopade som bevisning i sin bok. Den officiella slutsatsen från Palmeutredarnas sida är alltså mycket magrare än Thomas Petterssons och Filters batteri av yviga och omfattande spekulationer om tillvägagångssät, motiv, Engströms psykologiska profil och så vidare.
Kan det kanske ha funnits en mycket begriplig anledning till att Krister Petersson valde att markera att utredarna inte haft något att göra med Thomas Petterssons research? Han kanske inte ville lockas att hamna i vad som skulle bli en polemik med Thomas Pettersson om allt det som står i boken och som enligt Krister Petersson inte höll måttet som bevisning?
Gunnar
–
Dina förminskningar av TP – utan att kunna visa på minsta substans – så gissar jag att dina 1 500 tysta följare av 1 512 totalt finner det nästan präglat av sjuklig avundsjuka och obalans som inte är nödvändig med tanke på din MOP-insats.
–
TP löste mordet efter 32 år så att lösningen inte kan rundas. Hur många av oss som har följt det under stora delar av vår livstid trodde på någon lösning? Inte många. Varje fall inte jag, särskilt när det visade sig att hoppet GW Persson bara var snömos.
–
Gunnar, TP behöver varken dina eller PU:s applåder:
https://www.expressen.se/nyheter/ledde-palmeutredarna-till-stig-engstrom-behover-inte-deras-applader/
–
Ett av DINA värsta bottennapp är din underdåniga hyllning av Axberger som du vet sprider iögonfallande faktafel om SE och då hotar tilliten till rättsväsendet.
—– ”en av Sveriges mest välrenommerade jurister, Hans-Gunnar Axberger, som kallat utpekandet av Engström för en ”praktskandal”
–
Jag repeterar Gunnar: Din insats för MOP, framför allt med dina böcker, med dem som faktaunderlag, har varit en grund som lett vidare till SE. När TP har skrivet det tror jag att han har varit ärlig.
Mikael A
Men utpekandet av Engström är ju en praktskandal på flera sätt eftersom han inte är Palmes mördare. Därför måste utredningen öppnas igen. Hade TP kunnat se det man nu kan se kanske inte boken blivit till.
Carita
Du får fråga KP om öppningen.
Mikael A
Jag har redan gjort det. Men jobbar KP kvar ens?
Thomas Pettersson har INTE löst Palmemordet och 1500 följare av bloggen tycker inte att Gunnar är avundsjuk. Dina antaganden är rena vanföreställningar. Du har avskärmat dig från verkligheten och lever i din egen lilla värld Mikael.
Trovärdigheten har ifrågasatts i allra högsta grad av många som granskat Thomas Petterssons hypotes om Engström som gärningsman
Väktarens tidiga uppgift i förhör om när Engström kom till Skandia är mer trovärdig än det som Pettersson påstår att hon uppgett mer än 30 år senare
TPs eller PUs troverdighet? Ikke ”ifrågasatts”? Det er jo grunnen til at denne bloggen eksisterer! TP lanserer en hypotese som har ett eneste fundament: SE er ikke registrert av andre vitner på åstedet. I likhet med mange andre. Dette gjør ham ikke til GM. Konstruksjonen av SE som Palmes morder er ren fiction og som jeg har påpekt tidligere er dette en ”kriminalroman” som er så gjennomhullet av inkonsistens og urimeligheter at en middels konsulent hadde sendt manuskriptet i retur med påskriften ”UTGIS IKKE!” Og hvorfor? Han er ”morderen på plass”, men han har intet våpen! Og dette er kjernen i PUs troverdighet: ”Han må ha hatt et våpen”. ”Han må ha hatt!” Hva slags setning er dette? Det er riktignok en setning, men selvsagt et meningsløst konstrukt. Hvorfra skal våpenet ha kommet? Jo, det trekkes opp en mulig forbindelse med en våpensamler, som i følge datteren, skal ha satt alt på spill for å ”låne/forsyne/” SE med et håndvåpen kaliber 357 denne februarkvelden. SE har deretter administrert våpenet tilbake til samleren og sørger for at han dagen etter eksponerer seg for politi, mulige vitner og etter hvert hele det svenske folket. Vel har forfatteren Sven Ruin gitt ut en bok med tittelen ”Världens dummaste folk?”, men det må vel finnes noen grenser?
Jeg finner en debatt som nå de siste to og et halvt årene har dreiet seg om SE som mulig GM lite inspirerende. Det er andre ”incidenter” i Palmekomplekset som er langt mer interessante utfra min oppfatning. Vet vi noe mer om hendelsen utenfor biografen Grand – konfrontasjonshendelsen – noen minutter før LP/OP begir seg sydover? (for øvrig et bærende element i Lena Anderssons roman) Vet vi noe mer om den kryptiske meldingen ”Statsministeren skjuten”? over en frekvens på polisradioen noen minutter etter mordet? Vet vi noe mer om hendelsen der tre personer noen minutter etter mordet skal ha utvekslet den merkelige meningen: ”Dom skulle inte skjuta honom!” Nei, det gjør vi ikke av den enkle grunn at vi ikke har vært i stand til å se inn i kompleksets grunnstruktur, noe for eksempel Lena Andersson forsøker skjønnlitterært. Like lite som andre debattanter på denne bloggen vet jeg hvor vi skal gå. Det jeg imidlertid vet er at løsninger ikke er identisk med låsninger.
Hej Kalle,
Jag har nämnt det förut, men visst finns det saker som skulle gå att utreda även idag. Av intervjun nyligen med Sonny Björk framgick det bland annat att SKL vid de inledande provskjutningarna endast rapporterade tillbaka till Palmeutredningen om de fått ett positivt provskjutningsresultat för ett specifikt vapen. Jag tolkade detta utlåtande som att dåvarande SKL alltså endast rapporterade tillbaka om resultatet var det som i nuvarande utlåtandeskala skulle vara grad +1 eller högre.
Men vi vet idag att t.ex. en omfattande användning eller ett forcerat slitage troligen skulle lett till att en provskjutning av mordvapnet gav resultatet grad 0. Därför vore det intressant att försöka få fram en lista av alla ca 800 provskjutna revolvrar (och dess dåvarande ägare) som just hade en grad 0 som resultat. Sedan kunde polisen som steg 1 ägna sig åt registerslagning och annan inre spaning för dessa vapenägare. Detta skulle eventuellt kunna ge mer än försöken att i nästan tre års tid sönderanalysera en fridsam grafiker från Täby.
Anders Fredric,
En förfrågan av det slag som du efterfrågar riktades till polisen förra året. Detta var vad man då levererade:
https://drive.google.com/file/d/1HIc0ZJlmIpUz1pJgQylIP8EYQ5ecBQYO/view
Dessutom har vi vapensamlarens vapen som ingår här:
https://drive.google.com/file/d/1vCGQHPqGOVvRFmItYU-RMbiKDo5zuqyg/view
Under 1980- och 1990-talet motsvarades grad 0 av att man lämnade frågan öppen.
Hej Mikael,
Utmärkt och tack! En proxy-server gör att jag inte kan se detta dokument från den dator jag använder i skrivande stund. Men när jag tittar lite snabbt via mobilen så verkar det finnas ett antal revolvrar som gett provskjutningsresultat grad 0 eller där ”frågan lämnas öppen”.
Nästa fråga blir då om detta är en komplett lista av ”0-revolvrar” eller om det finns andra vapen som på 80- och 90-talen gav beskedet att ”frågan lämnades öppen”?
En ytterligare fråga är också, har Palmeutredningen gått vidare med att göra några riktade utredningsinsatser mot dessa revolverägare?
Anders Fredric (och Kalle och Mikael B):
Utöver det ni föreslår här, föreställer jag mig också att dagens datorteknologi borde kunna tröska igenom stora register ganska geschvint, om man bara lägger ner lite tid på att scanna/datorisera och mata in rätt information.
Den typ av automatiserade samkörningar av stora register utan konkret misstanke, som inte var praktiskt möjliga på åttiotalet borde gå att göra idag, och sedan ganska lång tid tillbaka. Jag har inte sett några exempel på att sådant har prövats i utredningen.
Ett exempel skulle kunna vara att köra en lista över dåtida .357-ägare över hela riket (inte bara Stockholm) mot t ex brottsregister, eller mot personer som lämnat tips/ställt frågor till utredningen, eller något annat. Sen kan man sålla vidare med fler kriterier och se om det blir något kvar i bottenskylen att fundera över.
Den typen av mängdundersökningar nyttar förstås bara något till om mördaren finns i registren (brottsdömd, lagligt vapenägande, noterad i utredningen, osv), och så är det kanske inte. Men det är en metod som inte verkar ha prövats.
Jag förstår dock att det kan finnas en mängd olika praktiska hinder, beroende på registers utformning, lagar, osv. Sådant kan jag inte mycket om.
Jag föreställer mig att detta också var möjligt med 80-talets datorteknologi men att det kan krävas misstankegrad för att begära in vapen från vem som helst.
Zombie:
Du kan säkert ha rätt om teknologin. Och ja, vad man sen kan göra med uppgifterna är ju en annan femma. Men mycket hade ju kunnat vara vunnet om man bara hade lyckats ringa in några intressanta men för utredningen dittills obekanta figurer, som sedan kunde undersökas närmare med de medel lagen tillät.
Det hade ju i alla fall varit möjligt att utesluta många genom att begära frivillig provskjutning, som man gjorde med revolverägarna i och kring Stockholm. Där blev det både nollor och minusvärden, men så fanns det som bekant en person som vägrade samarbeta (CA), vilket var precis den sorts beteendeindikator man var ute efter. Man började så småningom titta närmare på honom, av bland annat det skälet, och hittade då raskt en hel del annat att fundera över. Han förblev därefter intressant ända till nedläggningen av utredningen.
Kanske kunde man genom samkörning av register och liknande ha sållat fram fler av den typen? (Kanske kan man det än idag, även om möjligheterna att sedan gå vidare och titta närmare på deras situation/beteende 1986 nog hade varit ytterligt begränsade, efter så lång tid.)
Vill passa på att lyfta fram en debatt-artikel som journalisten Maj Wechselmann skrev på DN Debatt den 25 april 1988:
”Sekunder efter mordet kommer en man springande och håller på att snubbla på Olof Palmes kropp. (Han har arbetat över på Skandiahuset och skall nå ett tunnelbanetåg, han är helt koncentrerad på sin klocka och hör bara en svag smäll.)
Mannen hör hur hans signalement av olika vittnen uppges som mördarens, men när han erbjuder sig att vittna får han inte. Hans signalement skickas mordnatten ut som ett av två signalement på mördaren.
Oerhört egendomligt är att de två signalementen även i dag framstår som sammanblandade. De flesta av vittnen har befunnit sig på ett ganska stort avstånd från mordet och uppger ett signalement som har med Skandiamannen att höra: mörk, lång rock, keps, handledsväska, glasögon.
Ännu mera egendomligt är att Holmér tycks fästa större avseende vid vittnen som befunnit sig på 40-50 meters avstånd än vid Lisbeth Palme och de två vittnen som sett mördaren på närmast håll (4-15 meters håll). De uppger ett helt annat signalement: täckjacka med midjesnörning och absolut inga glasögon.
Varken Skandiamannen eller Lisbet Palme är sedan med vid rekonstruktionen av mordet, där alla andra vittnen deltar! Låter det för groteskt eller för enkelt?
Det är inte mera groteskt än bluffen med fantombilden: trots att det finns minst fyra vittnen som sett mördaren – Lisbeth Palme har sett honom i vitögat – så gör man en bild tillsammans med en tecknerska som så sent som 15 minuter efter mordet har mött en springande man i närheten av mördarens flyktväg.”
Lika aktuell artikel idag som då.
Tänkte lyfta fram ytterligare en intressant debattartikel av Maj Wechselmann i DN 17 juni 1989.
”[…] Varför är A H:s berättelse så viktig? Därför att den skiljer sig markant från en rad andra vittnesbörd och signalement. Däremot är A H:s signalement identiskt med Lisbeth Palmes och vittnet Lars´, som såg mördaren springa upp för trappan som leder från Tunnelgatan upp till Malmskillnadsgatan.
Hur låter då A H:s beskrivning av mördaren? – Så här har hon beskrivit honom för polisen:
Det framgick att mördaren inte var en yngling, han sprang alltför välkontrollerat, inga sprättiga rörelser, utan ett mycket kallsinnigt beteende, han gjorde intryck av att vara vältränad, han hade en mycket bred rygg och mycket kort hals. Han bar täckjacka, blå och lite bullig som nådde en bit nedanför midjan.
Samma beskrivning och signalement ges av Lisbeth Palme och vittnet Lars.
Hos de övriga, 13 vittnen som påstått sig sett mördaren varierar signalementet med en märklig bredd. Många har sett en man med en mörk knälång kappa eller rock (som fladdrar när han springer). Dessa vittnen anser även att mannen betedde sig underligt tveksamt och ”joggade långsamt från platsen”.
De kan ha sett den så kallade Skandiamannen, en försäkringsman, S E, som kom halvjoggande in till mordplatsen 10-20 sekunder efter mordet. Av något obegripligt skäl var inte S E med vid rekonstruktionen av mordet, hans och mördarens signalement är därför fortfarande sammanblandade.
Jag har i likhet med en rad journalister tillsammans med Lars rekonstruerat hur mördaren tog sig upp för trappan. De journalister som själva provsprungit i trappan med de 84 stegen instämmer säkert i att det krävs mycket god kondition att ta hela trappan med två steg i taget i det tempo som Lars påstår att mördaren faktiskt gjorde. […]”
Allt stämmer! (Lars J)
https://www.expressen.se/nyheter/palmevittnet-pekar-ut-engstrom-som-mordaren/
Efter trappan hade GM knappt styrfart på DBG trots att det var nedför (Yvonne N)
När polisen gick ut med konstruerad bild (den s k ”fantombilden”) på gärningsmannen skrev Anita Sjöblom i DN (7 mars 1986):
”Sigurd Furugård [erfaren brottsutredare och lärare på polishögskolan] förutsätter dock att skickliga och erfarna förhörsledare hos polisen skött arbetet.
– Det finns oändliga felkällor och skrämmande exempel på felaktiga vittnesuppgifter. I en mordutredning sade flera vittnen att mördaren var 180 cm lång, medan han i verkligheten var 195 cm.
– Därför är det viktigt att testa ett vittnes tillförlitlighet. Omständigheten att vittnet är konstnär kan innebära att hon registrerat mer än andra människor. Men samtidigt måste det vara något specifikt för att man skall minnas ett ansikte efter ett kort möte.
Sigurd Furugård säger att det finns risker med att publicera en bild.
– Andra vittnen kan sålla bort andra iakttagelser. Men alla har nog klart för sig att mördaren kan vara någon annan än personen på bilden.”
Jag tänkte jämföra lite med denne misstänkte efter mordet på Anna Lindh, som påminner en del om mordet på Olof Palme, men där mördaren åkte fast. Per blev misstänkt för mordet och berättar såhär:
”Han säger att det är svårare för en oskyldig att försvara sig än vad det är för någon som är skyldig.
– Om du har gjort någonting vet du precis vad du ska säga och inte säga. Det är svårare att skydda sig mot en mot en oskyldig anklagelse, hur ska jag bygga upp mitt försvar, vad ska jag säga och göra? Jag fick glåpord, kallades ministermördare.
Per Svensson släpptes ur häktet och misstankarna mot honom avskrevs.”
Källa: Expressen 23/4-2020 (https://www.expressen.se/nyheter/krim/per-51-berattar-nu-jag-kallades-ministermordare/)
Vad vill jag då komma fram till med Sigurd Furugård och Per som fd misstänkt ministermördare? Jo, att signalementet på mördaren kan vara felaktigt. I fallet med Anna Lindhs mördare fanns det dessutom kameror som filmat mördaren.
Per satt dessutom i ungefär samma situation som Stig Engström, han förstod att han var förväxlad med gärningsmannen, han förstod det enorma massmedia-intresset kring fallet och funderade kring hur han skulle försvara sig och vad han skulle säga och göra för att klara sig ur situationen. Man kan tänka sig att om Stig Engström vore mördaren så skulle han troligen ha gjort tvärtom – hållit fast vid sin historia och vetat exakt vad han skulle säga och inte säga.
Men det visste inte Stig Engström. Han visste inte exakt vad han skulle säga till polisen utan ändrade lite i sin berättelse. Att Stig ljög är rätt uppenbart, men om vad och varför?
Exfrun berättade för Thomas Pettersson (2021, e-bok, kap. 17):
”Så kom vi in på lördagen, att Stig varit väldigt aktiv och i tur och ordning ringt Svenska Dagbladet, Skandia och polisen. Att han kontaktade media var emot exfruns vilja:
– Då sa jag: ”Hit kommer ingen tidning!”
Det hade gått upp för mig att han skulle passa sig jädrigt noga. [dvs. en anledning för Stig att snarare underdriva sin insats vid mordplatsen inför polisen och ljuga ihop en annan historia än att han sprungit efter en gärningsman]
– Hur tänkte du då?
– Jag ville inte ha vår villa som första foto på Dagens Nyheter … Rubriken: ”Mördarens villa”. Du kan ju tänka dig …
– Hur menar du nu?
– Man visste ju inte vem som var mördaren. Palme skjuten! Här finns en kille [dvs. Stig Engström] som sprungit … Polisen vet om det, men man vet ju inte vad journalisterna hittar på. Därför sa jag: ”Hit kommer inga journalister.” Jag ville inte att vår villa skulle bli belägrad – då hade jag blivit tokig!
Du såg det ändå, att det här kunde bli ett bekymmer?
– Oh ja, med pressen. Han ville själv ringa polisen, det kunde jag ju inte hindra honom från. Det fick han väl göra, om han hade något att berätta.
– Men Stig var inte orolig för pressen?
– Oh nej. Det var ju en chans för honom att bli bekräftad.
– Kommer du ihåg intervjun?
– Nej, den kommer jag inte ihåg. Jag var så upptagen med att vi skulle resa. […]
Det han har sett, det är sant. Det är en ögonblicksbild och den är sann. […]
– Om vi nu utgår från att polisen, och även jag, har rätt här: ”han ljög om vad han gjorde på Sveavägen. Berättade han aldrig för dig vad han egentligen gjorde under de där 20 minuterna?
– Nej, det gjorde han inte. Det hände aldrig.”
Vi kan alltså, genom Thomas intervju med exfrun, konstatera att Stig sannolikt fick vissa påtryckningar av sin fru direkt efter händelsen. Hon förstod av Stigs berättelse att Stig blivit förväxlad med gärningsmannen och att polisen kan ha letat efter honom. Hon kan ha tyckt att han hade ställt till det för dem och att hon inte ville ha sin villa belägrad av journalister som tror att hon bor i mördaren. Man kan förstås tänka sig att det blir en väldigt jobbig situation även för henne. Stig ringde och berättade för polisen att han förväxlades. Exfruns påtryckningar mot Stig kan däremot ha varit en rätt bra anledning för Stig att försöka förvränga historien lite inför polis och massmedia för att det inte skulle drabba exfrun. Dock var det få som trodde på Stigs historia. Ögonblicksbilden var i alla fall sann, enligt exfrun. Och hon menade att Stig inte ljög eller undanhöll något för henne. Och hon menade ju i förhör att Stig berättat att han sprang in i gränden efter gärningsmannen.
Men det tänkte nog varken Thomas Pettersson eller åklagaren på. Kanske skulle de även ha försökt utgå från att Stig talat sanning inför exfrun och inte enbart att de själva hade rätt?
Ytterligare en artikel ur DN, nu journalisten Rolf Stengård i Dagens Nyheter 7 mars 1986 (om ”fantombilden”):
”- Vi har ingen annan bild på mördaren. Vi har allt att vinna, men ingenting att förlora på att skicka ut bilden till allmänheten, säger Holmér.
Inget annat av de vittnen polisen hört uppger sig ha sett mördarens ansikte därför bygger bilden enbart på den kvinnliga porträttecknarens iakttagelser.
– Vår hypotes är också att denne man är identisk med den man som en taxichaufför såg fly i en bil från Snickarbacken på mordkvällen, säger Hans Holmér.
Både från enskilda polismän och från allmänheten reagerade man på torsdagen över att mannen på bilden är påfallande lik det vittne som tog upp jakten på mördaren efter dådet. Vittnet har låtit sig intervjuas och fotograferas i en tidning. Att kvinnan i själva verket mötte detta vittne tillbakavisas dock av Holmér.
Inget annat vittne befann sig vid denna tidpunkt på Smala Gränd, säger han. ”
Vad, om några, slutsatser kan man dra några slutsatser utifrån denna, felaktiga, bild på gärningsmannen om hur gärningsmannen kan ha sett ut?
Lisbeth Palme (1986-03-08) kommenterade detta foto efter publiceringen:
”Fru Palme önskar, efter att ha sett det publicerade fotot på den misstänkte mördaren, komplettera sin tidigare utsaga något. Hon har även diskuterat saken med sonen Mårten Palme. [observera detta]
Hon uppfattade det som om mannen som sprang in på Tunnelgatan hade ett något rundare, fylligare ansikte än på det fotot. Dragen i övrigt, mun och näsa, uppfattade hon som raka. Den korta halsen kan kanske förklaras med att han rörde sig med uppdragna axlar.”
Jag misstänker [eftersom Lisbeth ”diskuterat saken med sonen Mårten Palme”] att Lisbeth själv inte uppfattade några drag i gärningsmannens ansikte. Däremot tror jag att Mårten Palme (1986-03-02) uppfattade gärningsmannens ansikte:
”Mannens ansikte uppfattade [Mårten] som ”fyrkantigt.” Han var slätrakad och hade tunna läppar.”
Mårten Palme (1986-04-18):
”Mårten var ca fem meter från mannen då de passerade varandra. Mårten upptäckte då att mannen var ganska ordentligt klädd och klädd i en typ vindjacka av bävernylon, halvlång och mörkblå till färgen. Mannen hade ett kepsliknande föremål på huvudet. Eventuellt kan mannen ha haft en axelremsväska över vänster axel. Mannen hade en fixerad blick, ”boxarblick”. Han hade ett fyrkantigt ansikte och ett sammanbitet ansiktsuttryck med tunna läppar. Mannen var ej svartmuskig. Han var ca 40 år.” Mannen var lång, ca 185-190 cm, men gick hopsjunken och framåtlutad.”
VVA, HH var nog osäker på om han gjorde rätt i att visa upp bilden men jag tycker han gjorde rätt. Men för att kunna dra någon slutsats måste vi först göra en ungefärlig uppskattning av hur många män som kan ha rört sig på platsen medans tecknerskan stod där ?
Enligt henne var det bara en man som närmade sig.
JB.
Vad HH tänkte och som är rätt och fel är svårt att avgöra, åtminstone så länge vi inte har något facit kring mordet. Även om fantombilden sannolikt står på en felaktig grund så är Lisbeths kommentarer kring fantombilden värda att ta i beaktande.
Man kan inte dra några större slutsatser alls av detta så det är nog onödigt arbete att forska så mycket vidare kring det. Men det är ju en liten pusselbit bland tusen andra bitar.
”Man tager vad man haver” (citat från Kajsa Warg)
VVA,
Jag förstår vad du menar med att Lisbets kommentarer är intressanta och du har rätt i att vi har ej facit , vi vet ej vem gm var, men vi fick ju ändå nåt att titta på av HH. Och många har ju tittat på bilden, så helt fel kan han ej gjort, och så mycket forskning krävs inte, om du tittar på fantomen ,tycker du inte att man kan dra den slutsatsen att fantomen liknade CP en hel del ?
JB
Nä, men liknar mördaren.
JB.
Hans Holmér menade att det inte fanns något att förlora genom att publicera bilden, men för att åter citera Sigurd från DN den 7 mars 1986:
”Sigurd Furugård säger att det finns risker med att publicera en bild.
– Andra vittnen kan sålla bort andra iakttagelser. Men alla har nog klart för sig att mördaren kan vara någon annan än personen på bilden.”
Det kan därmed innebära risker med att publicera denna bild. Jag anser inte att man kan dra några slutsatser utifrån bilden, som troligen dessutom utgår från felaktiga iakttagelser.
Det som kan vara av intresse med fantombilden är möjligtvis reaktionerna på bilden, då tänker jag kanske främst på Lisbeth och Mårten. Men inte heller där kan man dra några säkra slutsatser. Det är bara ännu en liten obetydlig pusselbit bland tusen andra pusselbitar.
Dagens Nyheter den 13 maj 1988 (s.2):
”Det är ofattbart att Lisbeth Palme inte omgående efter mordnatten närmare förhördes om vad hon sagt i sitt första polisförhör, menar Uppsala Nya Tidning (lib) och ställer en del ”skrämmande frågor”:
Ett nyckelvittne till uteslöts av obegripliga skäl vid rekonstruktionen på mordplatsen. Det var den s k Skandiamannen, som [observera:] beslöt att springa efter mördaren men som gav upp efter en kortare sträcka. En del av vittnena trodde att Skandiamannen var gärningsmannen och gav därför dennes signalement till polisen, vilket ledde till förvirring. Skandiamannen själv förhördes inte på mordnatten.
Vittnet ”Lars” som följde efter mördaren upp på Brunkebergsåsen har varit med om flera rekonstruktioner tillsammans med polisen, men inte vid något tillfälle var kommissariebil 1520 med, trots att Lars hejdade den och den spelar stor roll i händelseförloppet. Varför”
Ja, detta kan man ju fundera kring även än idag, tänker jag.
En intressant intervju med Djurfeldt i Tidningen Arbetet den 28 februari 1988 angående en sammanblandning av signalement som Maj Wechselmann nämnde i sin debattartikel:
”[…] Vi hoppar ut, men börjar inte springa direkt. Kjelle (Östling) måste ju greppa läget. Vi fick tag i vittnen för att få klart vart gärningsmannen hade sprungit. Och jag minns att en tjej höll på med upplivningsförsök, men att vi bedömde att det inte fanns något vi kunde göra för honom.
Efter en stund där vid mordplatsen, kanske en halv till en minut, så drog vi vapnen och sprang in i Tunneln.
Först mötte vi det här paret. Vid barackerna ungefär där Luntmakargatan korsar. En var sydeuropé och en var svensk – men om det var mannen eller kvinnan som var svensk, det minns jag inte. Jag frågade om de hade sett något, och fick ett signalement på en person som jag senare förstod var vittnet Lars.
Jag skickade dem bakåt för att bli förhörda, för då hade den andra piketen från Norra Bantorget kommit fram.
I och med att jag bor så nära, så känner jag ju till kvarteren. Jag visste alltså att det fans en hiss och en rulltrappa vid sidan om vanliga trappan upp till Malmskillnadsgatan. Så när de andra sprang fram mot den, så vek jag in till vänster och tryckte på hissen för att få upp dörrarna. Den var tom, så jag fortsatte rulltrappan upp. Det finns nämligen små prång mellan rulltrappan och vanliga trappan som jag ville täcka.
När jag hörde på de andras röster att de kommit upp så vände jag mig om i rulltrappan och åkte sista biten baklänges. Jag måste det för att se den smala gången bort till hissen ordentligt.
Vi samlades på krönet för en snabb bedömning av den troligaste flyktvägen av de tre möjliga. Malmskillnadsgatan var tom så långt vi såg, så Vicke och Klasse stack åt vänster och jag och Herman började gå ner David Bagares.
(Djurfeldt har inget minne av en snabbt passerande bil som Gedda berättar om. Men han säger: Det är lustigt, när du berättar detta så tänker jag ”Mercedes”. Kanske har jag hört motorljudet?)
Djurfeldt fortsätter:
Då hände det att jag … måste kräkas. Det berodde på att jag svepte en hel burk Coca-cola i bussen under utryckningen. Och springer man sen direkt på det, så blir det litet uppror. Det räckte med den korta språngmarschen upp till barackerna där vi mötte paret – ihop med allt adrenalin…
När jag sen tittar upp efter det, så ser jag bilen 1520 komma glidande upp för David Bagares. Det var kommissarie Dahlsgaard och Ekesäter som satt i den.
Hur lång tid kan det nu ha gått från det att vi lämnade mordplatsen?
Säg att vi gick…småsprang från Sveavägen fram till det där paret. Att vi pratade med dem i kanske 20 sekunder. Gissningsvis tog allt det en minut. Sedan rulltrappan då. Jag gissar att det tog 2,5 till tre minuter från Sveavägen till jag fick syn på 1520.
V hade hunnit ner en bit på David Bagares när vi mötte 1520. är pratade vi med dem. De sade att de hade hört jobbet när de var vid Kungsträdgården någonstans. Nu ville de veta var vi hade folk.
Och sedan minns jag det som så att de fortsatte bakåt och åkte Malmskillnadsgatan bort, den flyktvägen som vi inte hade täckt.
Samtidigt – som jag minns det – såg jag vittnet Lars, någonstans mitt på David Bagares. Så vi gick fram till honom och frågade om han sett något. Min första tanke när jag fick se honom var: Det är ju han! För han stämde ju med signalementet vi fått. (Lars är 1.64 cm lång. Arbs anm.).
Men det fick jag klart för mig ganska omedelbart, att det bara var ett vittne.
Jag kan inte minnas att Lars sa något av betydelse till oss. Och om jag inte minns fel så gick väl Hermansson sedan tillbaka med lars till mordplatsen, medan jag fortsatte med att söka av ett par portar. Där låste jag läget till Herman kom tillbaka
(Enligt både kommissarie Dahlsgaard och vittnet Lars vände bilen 1520 i stället för att försvinna på Malmskillnadsgatan tillbaka nedför David Bagares gata för att tala med Lars. Efter ett kort förhör med Lars ropar sedan 1520 in sig till ledningscentralen. Enligt Dahlsgaard ropade man in sig ”därför att man hade ett signalement att komma med genom vittnet Lars”. På polisens IM-lista är detta anrop noterat 23:25. Samtidigt uppger Hermansson att det tvärtom var Djurfeldt som eskorterade Lars tillbaka till mordplatsen.
Åter till Djurfeldts berättelse:
Jag kan inte minnas att jag såg 1520 vidare, sedan de frågat oss om var vi hade folk. Jag vände ju ryggen åt och hade bara uppsikt nedåt David Bagares. Det är ju precis som i krig. Det som är tagen mark är onödig att kolla. Men framför mig kan det finnas en pistolbeväpnad man. I ett sådant läge vänder man sig inte om. Förutsatt att det är lugnt bakåt.
Men i och för sig, jag kan faktiskt minnas del. Det är faktiskt två år sedan. Själv har man ju hundratals polisingripanden i huvudet, och vittnet Lars kanske bara ett. Så det är möjligt att han minns rätt.
Och den här tiden bedömde jag aldrig som viktig, allt glider ihop i en enda händelse. Så jag ljuger om jag säger att det var exakt som jag minns. Ljugit har jag aldrig gjort förut, och tänker inte börja nu! […]
Det känns jobbigt i dag för oss som var där. Det är så frustrerande att det inte blir löst”.
Det här är intressant. För enligt Djurfeldt fick dom ett signalement på vittnet Lars av Yvonne och Ahmed.
Förhör med Ahmed 13 mars 1986:
”[Ahmed] trodde i det läget att polismännen var intresserad av den kille som de hade mött i trappan högst upp vid Malmskillnadsgatan. Han satte inte deras förfrågan i samband med den man som de hade mött springande på David Bagares gata.”
Varför fick de springande poliserna inte ett signalement på mannen i den mörka rocken av Ahmed och Yvonne? Ahmed menade att de inte satte deras förfrågan i samband med den man som sprang på David Bagares gata. Det är, enligt mig i alla fall, anmärkningsvärt, med tanke på att utpekandet av Stig Engström handlar om att den springande mannen på David Bagares gata är gärningsmannen och att denne är Stig Engström.
Fortsättning angående Djurfeldt:
”När han [Ulf Karlsson] står där vid rödljusen hör han ett nytt anrop över polisradion. Ett tillslag skall göras vid korsningen Mäster Samuelsgatan/Regeringsgatan. Poliserna i den anropande bilen säger att de sett en man som stämmer in på beskrivningen av den som skjutit vid Sveavägen.
”Konstigt” tänker Ulf Karlsson. ”Jag har ju inte hört någon beskrivning gå ut”.
När det slår om till grönt väljer Ulf Karlsson att svänga höger upp på Regeringsgatan för att kolla vad det sista larmet är för något. Ett par, tre minuter, har gått sedan Ulf Helin sände ut områdesanropet. Väl framme vid Mäster Samuelsgatan gör Ulf Karlsson en u-sväng runt en refug och stannar bilen på Regeringsgatan, vänd i motsatt riktning varifrån han kom. På andra sidan har en polisbil stannat. Poliserna har just gripit en man. Ulf Karlsson ser att de gör en legitimationskontroll varpå mannen släpps. Då rivstartar han bilen och kör Regeringsgatan ned mot Hamngatan och Sergels torg för att vika in på Sveavägen. Han har tappat tid.
Vid korsningen Hamngatan/Regeringsgatan hör Ulf Karlsson ett samtal mellan ledningscentralen och kommissarien Gösta Söderström., som befinner sig på platsen för skottlossningen. Söderström rapporterar att det är statsminister Olof Palme som blivit skjuten. Fem, sex minuter har gått sedan Ulf Helins områdesanrop.”
Källa: Mordet på Palme och polisspåret – En vitbok. Utgiven av KPML(r) under redaktion av bl.a. Olle Minell. (s.48-49)
Förhör med Djurfeldt 2020-05-26:
Claes minnesbild idag är att de initialt försökte få reda på var gärningsmannen hade tagit vägen samt få någon form av signalement innan de var fyra stycken i gruppen som sprang in i gränden och upp på åsen. Minnesbilden är att det var gruppchefen och en man till i gruppen som stannade kvar nere vid mordplatsen. När de kom upp mer eller mindre grep Claes [X] vittnet [X] eftersom han stämde på det första signalementet.”
I en kommentar tidigare i veckan lovade jag att jag skulle återkomma och använda mängdlära för att resonera och åskådliggöra hur man kan bedöma vittnesiakttagelser visavi vad som verkligen hände i samband med mordet. Några av er, som liksom jag har upplevt en skolgång med Lgr69 och ”Hej Matematik”, kanske får rysningar när jag nämner ordet ”mängdlära”, men ni kan vara lugna; detta bör bli relativt lätt att förstå.
För förståelsen börjar jag med följande bild:
På bilden ser ni tre stycken ovaler i olika färger. Att det är just ovaler är endast ett sätt att illustrera detta; det går även att använda andra former. Storleken på ovalerna och hur mycket de överlappar varandra är också bara ett exempel och kan självklart se ut på något annat sätt.
Vi har längst ner en röd oval vars innehåll symboliserar vad som hände i verkligheten vid och kring mordet. Det kan kanske vara 100 sakförhållanden som hur mördaren först fick syn på Palme; hur han kom över ett vapen; hur han kom till Dekorimahörnan; hur länge han fanns vid Dekorima innan mordet; vilket ytterplagg mördaren hade; eventuell huvudbonad; hur mördaren sprang; hur lång mördaren var; om mördaren hade medhjälpare eller ej; vilken flyktväg mördaren valde etc.
Vi ser vidare en grön oval vars innehåll symboliserar vad vittnet Inge M upplevde av mordet, dvs. att det fanns en väntande mördare; att mördaren väntade på platsen i minst 2-3 minuter; att mördaren använde ett enhandsvapen; att mördaren sköt Palme i ryggen; att mördaren bar en mörk neddragen mössa etc.
Slutligen har vi en blå oval som redogör för det vittnet Anders B säger sig komma ihåg från mordplatsen, dvs. att Anders upplevde mördaren och paret Palme som ett sällskap; att detta sällskap såg ut att ha det trevligt; att någon i sällskapet plötsligt skjuter personen som går i mitten i ryggen; att mördaren bar en mörk mössa etc.
I bilden har jag också markerat fyra områden med siffrorna 1, 2, 3 och 4. Vi ser även att de olika områdena delvis överlappar varandra. Som framgår illustrerar området 1 något som stämmer överens med både verkligheten samt Inge respektive Anders. Detta är t.ex. det faktum att Palme sköts i ryggen på nära håll av ett pistol- eller revolverliknande föremål. Det återfinns alltså en kärna i berättelserna från Anders B rerspektive Inge M som också stämmer överens med säkerställda fakta (från bl.a. obduktionen och analys av Palmes kläder). Som jag skrev ovan är form, överlapp och storlek på de tre olika ovalerna endast ett exempel, men skulle vi anta att förhållandena på bilden är någorlunda korrekta, går det att konstatera att det de centrala vittnena Anders och Inge känner till om mordet är endast några få procent av vad som gällde i verkligheten.
Vi ser på bilden även ett område med siffran 2 och detta symboliserar saker som både Anders och Inge säger sig ha upplevt men som inte stämmer med vad som verkligen hände. Vad kan detta vara? Både Anders och Inge säger att mördaren bar en mörk, stickad mössa. Om den verkliga mördaren har en keps – som anförs av Engströmförespråkarna – skulle alltså Anders och Inges hågkomst av en mössa vara ett exempel på något som finns i område 2, dvs. en gemensam felaktig uppfattning. Skulle däremot mördaren verkligen ha burit en mössa skulle denna iakttagelse istället hamnat i område 1.
Sedan har vi de två områdena 3 och 4 som alltså utgör saker som antingen Inge eller Anders har observerat och som stämmer överens med verkligheten. Ett sådant förhållande kan t.ex. vara att Anders upplevde att de tre personerna var ett sällskap, och skulle det vara frågan om någon typ av möte kan denna observation vara korrekt. Inge däremot har inte observerat något möte och därför ligger område 4 utanför den gröna ovalen. Om Anders minnesbild av ett sällskap skulle vara felaktig – mördarens hand på axeln kanske istället var momentet när mördaren spände revolverns hane – hamnar denna observation i det blåa området uppe till vänster som inte har någon siffra. Område 3 kan på motsvarande sätt illustrera en väntande gärningsman (dock ej under flera minuter) om det var så att mördaren under åtminstone en kortare tid stod och väntade vid Dekorima.
Men som vi ser på den schematiska bilden finns det ett stort rött område på ca 85-90 % som inte sammanfaller med vare sig Anders eller Inge; detta är alltså saker vi inte vet. Vidare finns det relativt stora blå och gröna områden som inte sammanfaller med den röda ovalen och detta är saker som Inge och Anders har missuppfattat. Exempel på det sista är Inges parkeringstid på Tunnelgatan eller hans minnesbild av en lång och stökig bankomatkö.
I en video på Youtube samt i en intervju i podden Palmemordet har Jeremiah Karlsson försök göra en syntes av vittnesmålen hos Inge M och Anders B. Jag har stor respekt för Jeremiahs vanligen lågmälda och analytiska framställning, men i det här fallet tror jag, med min ”mängdlärefigur” i åtanke, att det finns uppenbara möjligheter till felslut. Det finns en icke obetydlig risk att t.ex. det som Jeremiah försöker göra en syntes av ligger utanför det röda området.
Om vi lämnar Jeremiah kan vi slutligen notera att det finns en tendens av de som debatterar kring Palmemordet att nästan slå varandra i huvudet med tvärsäkra uttalanden om vad som har hänt. Då tror jag den schematiska bilden ovan kan vara en bra illustration om hur lite vi egentligen vet om vad som hände. Naturligtvis kan min bild ha andra proportioner och ett annorlunda överlapp mellan figurerna, men jag hoppas trots detta att bilden kan illustrera svårigheterna vi har att möta kring analysen av Palmemordet.
Glöm slutligen inte bort att gå och rösta!
Anders Fredric.
Tack för intressant och värdefull upplysning som är bra att ha i bakhuvudet. Däremot uppfattar jag att Jeremiah snarare ifrågasätter gamla ”sanningar” och försöker presentera nya slags ”sanningar” som en del kanske inte tänkt på tidigare. Visst, ta det för vad det är – en ”sanning” bland andra ”sanningar”. Tillsammans bildar olika ”sanningar” en bättre bild av verkligheten.
Vi kan förstås knappt vara säkra på någonting. Ungefär som när Lars Borgnäs (2020) skrev följande rader i slutet av sin bok:
”I över 30 år har det varit ett axiom att mördaren flydde upp på åsen. Det axiomet har byggt på vittnet Lars J:s observation av den springande mannen. […] Men om gärningsmannen inte sprang upp på åsen, vart tog han då vägen?”
Som jag påpekat tidigare, så kanske vi kan enas om att gärningsmannen sköt Olof Palme och begav sig in i gränden. Sen vet vi inte så mycket mer om gärningsmannen eller var han tog vägen. Okej, men då är vi alla förhoppningsvis överens om detta i alla fall. Sen tycker jag innerst inne inte att det är jätteintressant vad Inge M egentligen uppfattat eller inte uppfattat. Han kan ha varit påverkad av vad som helst eller bara vara en simpel mytoman som vill ställa till det för allt och alla. Jag vill inte anklaga honom för något, men vem vet? Jag har aldrig träffat Inge M. Men jag har överlag inget större förtroende för folk som befinner sig intill en mordplats. De får lov att visa att de går att lita på. Inge M är egentligen inte prio 1 i det läget utredningen befinner sig (vid blodpölen), men det kan vara en tankeöppnare för dem som inte befinner sig vid blodpölen utan har gått vidare i sina funderingar.
Vi vet ju vad vi vet från brottsplatsen den 1 mars 1986. Så vad är nästa steg i en utredning? Att börja utforska ett spekulativt mötesscenario, åka hem till Christer Pettersson och förhöra honom, spekulera om allmänhetens ”Palmehat” eller flyga ner till Sydafrika?
Eller är nästa steg något helt annat?
Anders Fredric; vad tänker du bör vara nästa steg om vi skulle gå tillbaka till den 1 mars 1986 och ta på oss rollen som Hans Holmér?
Är Lars Borgnäs nya idé nu att GM inte heller sprang upp på åsen, efter att först skjutit på Lisbeth och sedan på Olof?
Lars Borgnäs idéer idag tycker jag det är svårt att sätta någon tilltro till, och en intressant fråga är om detta bör tas i beaktande när man betraktar hans tidigare journalistik.
Zombie.
Den 18 mars 2020 skrev Lars J bland annat detta till Palmeutredningen:
”När jag på senare tid har pratat om det här med journalisten [MASKAT] har jag förstått att jag kan ha gjort ett misstag. Den som avlossat skotten kan ha försvunnit åt något håll innan jag gick över till andra sidan av Luntmakargatan. Han kan till exempel ha smitit in i mellanrummet mellan de två barackerna som stod i gränden.”
Det fanns, enligt Lars, möjlighet för en gärningsman att smita in i ett mellanrum mellan de två barackerna som stod i gränden.
Förhör med Lisbeth Palme 29 april 1986:
”Då Lisbeth Palme tittade in Tunnelgatan (hon bedömde det till. 1-3 minuter senare) såg hon en man som stod på 75 meter in på gatan. Han stod på norra sidan med ryggen tryckt mot barackbyggnaden och vände ansiktet och stirrade mot henne. Det var mörkt på platsen, men hon tyckte sig se att den mannen hade samma stirrande blick, som den hon tidigare iakttagit hos mannen i hörnet av Tunnelgatan.”
Arne Liljeros i tingsrätten 1989:
”Är det verkligen rimligt att en mördare stannar en till tre minuter?”
Lisbeth Palme svarade så här på det:
”Det är en orimlighet. Men det är naturligtvis en orimlig person.”
Lisbeth Palme i hovrätten (1989):
”Jag har inte sett var han fortsatte, vad jag kommer ihåg. Men att han stod vid den här byggbaracken det lade jag märke till.”
För att återgå till kärnan i ditt inlägg; med stöd av uppgiften från Lars J och powerpoint-presentationen där åklagaren pekade ut Stig Engström så resonerade Lars Borgnäs den 13 juni 2020 i Svenska Dagbladet kring en helt ny förklaring till Stigs agerande:
”Anklagelsen vilar således enbart på det faktum att Engström bevisligen befann sig i närområdet när Olof Palme mördades, att han uppenbarligen ljög om vad han hade haft för sig och att hans utseende stämde överens med vissa vittnesuppgifter.
– Man kan inte komma runt Engström, upprepade Petersson. Hans slutsats var att Engström, om han hade varit i livet, hade begärts häktad för mordet.
Men han avled år 2000, och Peterssons påståenden kan därför inte prövas i domstol. Engström kommer inte att kunna hävda sin oskuld inför rätta och ifrågasätta hållfastheten i Peterssons argument. Jag tar därför på mig att visa att det finns ett annat sätt att tolka vittnesuppgifterna än Peterssons. […]
Jag kan tänka mig att Engström skulle ha medgett att det var han som sprang uppför trapporna och vidare nerför David Bagares gata. Men han skulle ha förnekat att han dessförinnan hade skjutit Olof Palme nere på Sveavägen. […]
Han skulle sedan ha gett sin version av vad som hände. Möjligen hade den låtit som följer. Han hade, tvärtemot vad han tidigare påstått, sett makarna Palme komma promenerande på Sveavägen, blivit nyfiken och därför gått in på Tunnelgatan för att iaktta dem när de passerade korsningen. Han blev då på ett tjugotal meters avstånd åsyna vittne till mordet, vände omedelbart på klacken och började springa i panik längre in i gränden. Han flydde uppför trapporna till åsen. Från trappkrönet såg han vittnet [Lars J] stå nere vid Luntmakargatan. Han fortsatte sedan att springa nerför David Bagares gata. […]
Chefsåklagare Krister Petersson sa i onsdags:
– Allt talar för att det var mördaren som [Lars J] såg komma springande.
Men det är inte sant. [Lars J] har aldrig sagt till polisen att han visste att det var mördaren han såg springa uppför trapporna. Han utgick från det, men hans uppfattning har ändrats över tid. För några månader sedan skrev han till Palmeutredningen och förklarade att hans vittnesmål inte får tolkas som att han är säker på att det var gärningsmannen han såg.
”Det kan ha varit han”, skrev [Lars J], ”men det kan också ha varit en annan person. I så fall var det en person som dödade Olof Palme och en annan som jag såg springa uppför trapporna”. […]
Stig Engström och hans försvarare skulle kunna hävda att Olof Palmes mördare troligen blev kvar nedanför trapporna, på Luntmakargatan”
Källa: https://www.svd.se/a/opX1AW/sa-skulle-stig-engstrom-ha-kunnat-forsvara-sig
Problemet med Borgnäs teori kring Stig Engström är dock att Borgnäs samtidigt måste försvara sina egna tankar och teorier kring vad som hände. Borgnäs behöver därför placera Stig Engström på Tunnelgatan istället för Sveavägen. Beslutet att placera Stig där, hade förutom orsaken till flykten, bland annat även med akustiken att göra – Lars J borde, enligt Borgnäs, ju inte ha hört gärningsmannens springande steg ända från Sveavägen, enligt Lars Borgnäs (2020, e-bok). Det var därför Stig som Lars J hörde och såg springa uppför trapporna. Men Lars hörde ju å andra sidan vad Lisbeths ropade efter skotten.
Men den som inte har några andra teorier att försvara utan kan koncentrera sig på Stig Engström kan kosta på sig att vara lite mer öppensinnad med Stigs placering än Borgnäs. Då kan man ju förstås välja att åter placera in Stig tillbaka på det ställe han själv uppgav – dvs. på Sveavägen. Teorin blir i så fall mer logiskt ur Stig Engströms synvinkel eftersom Stig slipper bli placerad där han aldrig ska ha uppgett för någon, att han varit placerad skotten small. Stig slipper i så fall även ha en beväpnad gärningsman tätt efter sig på Tunnelgatan. Stig kan med en placering på Sveavägen dessutom även råka ha blivit förväxlad av andra vittnen på Sveavägen, eftersom de troligen först och främst riktat fokus på själva offret (något/några vittnen har uppgett detta men orkar inte leta upp det nu) och därefter tittar mot gärningsmannen (som 5-6 sekunder senare kanske inte ens var gärningsmannen). Det var ju även denna slags ”myt” som levde kvar på Skandia, enligt Thomas Pettersson – den som Stig ska ha spridit ut att han sprang efter gärningsmannen och förväxlades av vittnen och därmed även av polis med gärningsmannen.
Det är med placeringen på Sveavägen som Stig alltså kan få ett mer trovärdigt försvar mot åklagarens anklagelser mot honom som gärningsman och många andras anklagelser mot honom som en slags mytoman. Stig kan ju ha ljugit för att slippa bli utpekad som mördare och därmed strax efter få villan i Täby belägrad av journalister på grund av sitt ödesdigra misstag vid mordplatsen. Det skulle ju nämligen exfrun inte ha uppskattat – att hon skulle bo med en misstänkt mördare, när de både mycket väl visste att han bara råkat klanta till det för sig.
Det finns i så fall ett trovärdigt alternativ för både förundersökningsledare och journalister att diskutera och gräva vidare i. Detta borde i så fall leda till att polisen behöver göra en kontroll av de uppgifter som ledde till Engströms utpekande som gärningsman. Förhördes Lars J ytterligare efter att han skickade in sitt brev i mars/april 2020? Det är ju rätt omtumlande uppgifter inför ett utpekande. Axberger (2022) menade ju att Lars spridit osäkerhet om sig själv efter detta brev. Utpekandet av Stig grundas i princip på Lars J:s uppgifter om den springande mannen uppför trapporna. Med en ny teori om Stig blir det förstås nya problem att bita tag i, men det vore väl inte Stigs problem att försöka förklara händelsen kring någon annan än sig själv? Stig behöver ju bara bry sig om sig själv och strunta i vad det får för konsekvenser för alla som trodde att gärningsmannen bar mörk rock. För då borde ju gärningsmannen burit en blå täckjacka? För vad skulle han ha haft att förlora om han stått anklagad för att ha mördat statsministern? Det enda han kunde ha gjort vore väl att berätta som det verkligen var – den historia som man kände till inne på Skandia.
På Hans Ölvebro lät det ju år 2020 som om han långt tidigare kunde ha gett en liknande förklaring till polisen. Kunde Ölvebro klämt ur sig det till Thomas Pettersson som vädjade om en förklaring? Hade Thomas Pettersson accepterat detta efter allt sitt grävande kring Engström? Inte vet jag.
”Jag svarade ju bara på frågor jag fick – och beskrev det jag sett och upplevt. Jag kallades inte ens till de rekonstruktioner som senare genomfördes- ändå var jag bara några meter från händelsen. […]
Är sanningen för enkel – blir händelsen för ohistorisk, den som berättar om Sveriges statsminister och hans död, Olof Palme, det stora socialdemokratiska partiets ledare dräps av en ensam drogad gatuligist liksom av ”misstag” på väg hem från bio, och utan skyddande eskort” […] Var [Lisbeth] vittne till ett meningslöst gatudråp som det inte är någon mening att utreda vidare? Speciellt som man från början försökte underkänna hennes iakttagelser vid mordplatsen. Det blir inte längre sanningen som söks”.
Källa: Stig Engström i Skydd & Säkerhet, nr 2/1992.
Proletären nr 3, 1989:
”Skandiamannen vänder in mot fönstret och just som han kollar på sitt armbandsur hör han en ”smäll”,
– Jag reagerar inte omedelbart men när jag tittar upp och bort mot Tunnelgatan ser jag en person liggande på marken och en kvinna som böjer sig över honom, säger Skandiamannen.
På sex-sju sekunder är han framme vid mordoffret Olof Palme [observera att han redan sett offret]. Han såg aldrig den som avlossade skotten, men han är en av de första som är framme. Blod väller ur munnen och döljer ansiktsdragen på offret.
– Jag förstår att andningsvägarna måste frigöras och lägger mannen i framstupa sidoläge. Han är alldeles livlös, säger Skandiamannen. […]
Skandiamannen säger sig vara den ende som talar med Lisbeth Palme. När han frågar om flyktvägen pekar fru Palme ut denna. Hon säger också att den som sköt var klädd i en mörkblå täckjacka. Medan Skandiamannen är kvar vid mordoffret rusar ”kvinnan” hysteriskt fram till alla som kommer fram till mordplatsen.”
Stig Engström i Skydd & Säkerhet, 1992:
”gick jag över till Götabankens skyltfönster, för att titta på min klocka i ljuset av fönstret. Då small det plötsligt ett skott, en ganska gäll knall, den lät som en ”påsksmällare” eller så. Och i ljuset från färghandelns skyltfönster, tio meter från mig ser jag en man ligga på rygg och en ”liten gumma” stå bredvid. Jag ser mig omkring – finns det ingen som kan hjälpa till?” […]
– Jag går fram [observera att Stig redan sett offret] och ser att mannens mun är fylld av blod, det sipprar ur ena näsborren. Ingen hjälper till […]
Min första impuls blev då att vända mannen och lägga honom i framstupa sidoläge för att försöka ge fria andningsvägar, som jag lärt.”
Stig Engström, den 10 mars 1986:
”Olof Palme låg med huvudet i riktning mot Kungsgatan. Det gick inte att känna igen honom. Munnen var full av blod. Ur näsan rann det kraftigt med blod. Palme vändes till framstupa sidoläge. Engström började samtala med Lisbeth Palme. […]
Sedan Palme vänts i framstupa sidoläge, frågar Engström, åt vilket håll sprang mannen? Engström trodde att personen på gatan hade skjutits genom munnen. Han sammankopplade nu smällen han hört med mannen på gatan. Som svar på Engströms fråga, pekade Lisbeth Palme i riktning mot tunneln i Tunnelgatan. Engström frågade vidare: Hur var han klädd?: ”Mörkblå täckjacka”, svarade Lisbeth Palme. Engström tittade i den riktning Lisbeth Palme pekat. […]
Engström beräknar att han tittade in mot Tunnelgatan 15-20 sekunder, efter att han hört skottet.”
Stig Engström, den 1 mars 1986:
”Han såg dock snart att någon låg på marken och även att det var folk omkring denne. När han kom fram till Palme, sade Lisbeth Palme att gärningsmanne hade mörkblå täckjacka.”
Vad spelar det för roll? Var han vittne så var han väl bara vittne och inget mer med det? Lars Borgnäs kom med två möjliga förklaringar till Stig Engströms underliga beteende så att Krister Petersson kunde komma runt Stig Engström och ”Båda går ut på att Engström hade ett ärende som fick honom att gå in på Tunnelgatan före mordet, och att det var därifrån, en bit in i gränden, han kom att observera attentatet. Båda förklaringarna går ut på att det var Stig Engström, och inte gärningsmannen, som sprang uppför trapporna upp på Brunkebergsåsen och att alltså mördarjakten leddes in i fel riktning redan från början.”
Det är ganska osannolikt att Stig redan skulle stå inne på Tunnelgatan när mordet sker. Det stämmer inte in i någon av hans egna berättelser, vare sig till polis, media eller anhöriga. Rent logiskt kan vi även fundera kring hur det skulle kunna gå till utifrån andra vittnens berättelser, men även kring hans egna vittnesutsagor. Hur skulle Stig ha förväxlats om han redan befann sig på Tunnelgatan och sprang iväg före gärningsmannen? Det känns som en underlig förklaring från Lars Borgnäs.
Stig Engström den 11 mars 1986:
”Där såg han en person liggande på rygg med fötterna åt E:s håll och huvudet mot det hållet där den lilla T-banenedgången till Hötorget är belägen.”
Förhör med Anna H den 2 april 1986:
”F: I vilket läge låg han när du kom fram till…
H: Då låg han i framstupa, inte exakt eftersom han hade fallit så. […]
På höger axel och sen så låg något sånt här någonting med huvudet vänt mot gränden låg han, det gjorde han och han så vänster b en lite ovanför det högra.. knät då och då när jag kände på pulsen var jag tvungen att torka bort med vantarna lite grann för det gled ju och Stefan [G] var ju där då också precis samtidigt. Så att när han kände, man slank på blodet, så jag torkade av med vantarna och sen när jag kände att det var, inte var någon puls helt enkelt så tänkte jag att det bära eller brista man måste ju vända på honom. [till ryggläge]”
Man kanske kan dra slutsatsen att Lars Borgnäs förklaring kring Engström inte riktigt håller och att det kan finnas en annan förklaring som Stig Engström hade valt att försvara sig med om han fortfarande levt medans han blivit offentligt anklagad av åklagaren.
Det jag vill påpeka är att Stig hastigt kan ha lagt Palme i framstupa sidoläge sekunderna efter att han kommit fram, inte att han nödvändigtvis måste ha gjort detta. Och att han sedan kan han sprungit in i gränden efter en gärningsman och då själv uppfattats som gärningsmannen. Det måste naturligtvis inte ha varit så – men det kan ha varit så. Det vore en rimlig förklaring till Stigs underliga beteende och även ett försvar mot åklagarens ogrundade anklagelser mot honom som mördare.
Christian Dahlman i SvD, den 22 juni 2020
”Engström-hypotesen bygger på följande tankegång: Eftersom Engströms berättelse om sin insats på mordplatsen inte bekräftas av personer på platsen så hjälpte han inte till på det sätt han påstår. Det innebär att han ljuger, och anledningen till att han ljuger är att han i själva verket var mördaren.
När man ägnar sig åt bevisvärdering måste man alltid beakta alternativa hypoteser. I detta fall finns det flera alternativa förklaringar som är mycket plausibla. Vittnespsykologisk forskning visar att människor får tunnelseende i traumatiska situationer, vilket innebär att de fokuserar på det som är viktigt och inte lägger märke till perifera detaljer. Detta är en plausibel förklaring till att AH och SG, som måste ha haft allt fokus på Palme, inte lade märke till Engström. […]
När man beaktar samtliga omständigheter kring Engström finns det avsevärt mer som talar för att Engström är oskyldig, och det innebär att det inte finns skälig anledning att tro på Engström-hypotesen.”
Källa: https://www.svd.se/a/RRv9mJ/hypotesen-om-stig-engstrom-haller-inte
Thomas Pettersson i SvD, den 26 juni 2020.
”Grunden för åklagare Peterssons framställning om Engstöm som misstänkt gärningsman är att Engströms signalement i allt väsentligt överensstämmer med vittnesuppgifter från brottsplatsen. Det är Engströms klädsel, längd och kroppsform som i första hand pekar ut honom som misstänkt gärningsman. […]
Det saknas, även efter Palmegruppens genomgång av tillgängligt förundersökningsmaterial, en alternativ förklaring till vad Engström företog sig på brottsplatsen. Och förklaringen till detta är att Engström med största sannolikhet är gärningsmannen.”
Källa: https://www.svd.se/a/na8vk5/signalementet-ar-grunden-for-misstankarna
Christian Dahlman i SvD, 29 juni 2020:
”Den som känner till omständigheterna i fallet ser genast att detta argument är ännu svagare än det tidigare huvudargumentet. När det gäller mördarens klädsel finns det en utbredd samstämmighet bland ögonvittnen om att mördaren bar en mörk rock. Ögonvittnena har emellertid helt olika uppfattningar om mördarens huvudbonad. Några säger att mördaren hade en stickad mössa, någon säger herrhatt, någon säger keps, och några säger att han inte hade någon huvudbonad alls. Stig Engström bar en mörk rock och keps den aktuella kvällen. Rocken stämmer på det signalement som flertalet av vittnena gav, men kepsen stämmer bara med signalementet från ett vittne och motsägs av de andra vittnesmålen.”
Källa: https://www.svd.se/a/2GEjWB/ett-annu-svagare-huvudargument
Mikael A och alla andra.
En inre personlighet sa mig nyligen följande: ”Men vad håller du på med för dumheter och ifrågasättande av myndigheters beslut. Stig fanns ju på platsen vid tidpunkten, kunde misstänkas springa på David Bagares gata samt han ljög uppenbart för både polis och media. Stigs berättelse om att han förväxlades med mördaren var inte heller trovärdig. Det var uppenbart att Stig ljög. Varför lämnade till exempel Stig inte sina uppgifter redan vid mordplatsen? Åklagaren har ju presenterat sin bevisning och indicierna som gjorde att vi kunde avsluta förundersökningen en gång för alla. Nu kan väl alla bara få vara nöjda och gå vidare. Slut tjafsat – blicka framåt och ägna dig åt viktigare saker!”
Så här kan en del andra ju också låta, och berätta för mig som om jag inte redan hunnit ifrågasätta mig själv och mina egna tankegångar ett antal gånger. Visst, det är viktiga och intressanta synpunkter från mitt alltför djupa inre och i en del kommentarer från bland annat Mikael A. Men så långt in behöver man nog ändå inte söka ljuset, tänker istället frontalloben. För om jag låter det inre tystna en sekund tänker efter lite; vad är viktigare än ett mord på den största representanten för vår svenska demokrati? Enkla svar i en komplicerad värld är ofta välkommet, det märks inte minst när partiledarna står och viftar med falukorvar, förespråkar ny kärnkraft samtidigt som Putin bombarderar Europas största kärnkraftverk eller när de står och gnäller som småflickor vid bensinmackarna. Gängkriminalitet och våldsbrott som inte bli uppklarade kommer att lösa sig bara vi får danska straff för svenska brott. Men om man inte vet vem som mördade då? Om man dömer fel personer? Ojdå, det tänkte politikerna kanske inte på. Det är på den nivån vi ofta hamnar när vi blir desperata och vill nå vår status i det nuvarande konkurrenssamhället. Det vore väl skönt om man själv kunde vara på denna nivå av kortsiktigt konkurrenstänkande. Men vad, i en demokrati, är viktigare än att lösa ett mord på en demokratiskt vald statsminister och lära sig något av alla misstag som begicks? Vilka var misstagen? Vilka begick misstag? Jag tänker att vi alla är skyldiga till dessa misstag. Det är lätt att peka finger mot andra, men desto svårare att se fingret som pekar tillbaka mot en själv. Det gäller förstås ofta även mig själv.
Axberger i Studio Axess (2022, börjar cirka 5 minuter in):
”[Axberger:] Men när det gäller polisen och rättsväsendet så skulle jag nog säga att det nog är lite grann upp till bevis att visa att man faktiskt har lärt sig någonting, en synpunkt som jag har återkommande när jag tittar på de här åren är oförmågan… oviljan, skulle jag vilja säga att lära sig av saker som händer, stora missgrepp… man vill hellre blicka framåt. Jag läser i tidningen idag att Anders Tegnell ser framåt mot att corona-kommissionen ska kunna berätta för honom att han ska kunna göra saker och ting bättre nästa gång, men det är ju inte det som är poängen med det hela. Poängen är ju faktiskt att försöka se vad som gick fel och därefter försöka lära sig någonting. Men genom hela det här statsministermordet-utredningen går det som en röd tråd att; låt oss inte gräva ner oss i detta, låt oss inte peka finger utan låt oss blicka framåt. Men… men sen upprepades ju ett mycket likartat scenario vid mordet på Anna Lindh.
[PJ Anders Linder:] Det är nästan som du säger att en del av reaktionerna du stöter på var av typen; det borde inte ha hänt oss, vi var inte förtjänta av något så här hemskt och att det ledde till en sorts… möjligen passivitet i utredningen, men [observera:] definitivt överslätande över misstag som gjordes under den…
[Axberger:] Ja… jag har inte tänkt på det sättet. […]
[PJ Anders Linder:] Det måste ha smärtat dig att skriva den här boken. Du har en vänlig blick på människor… på människan. Du är benägen att se gott om dom som du skriver om. Lyfter gärna fram deras goda sidor och sen tvingas du ändå konstatera att det havererar på olika sätt till höger och vänster. […]
[Axberger:] Vanekriminella och psykopater och så kan ju ljuga ohejdat, men de flesta andra människor ljuger inte utan försöker framställa saker och ting så i så positiv dager som möjligt från sin egen utgångspunkt, men de ljuger inte direkt. Oftast har människor försökt att göra… från sin utgångspunkt i alla fall – gott. Man kommer inte så långt med de där förklaringarna att det var den eller dem… tydligast exemplet är ju Hans Holmér. Det är ju klart att han misslyckades och att han har mycket att svara för. Men omgivningen och det som inte var förberett och dom som fanns omkring honom och borde ha sagt… det måste man också kunna peka på. […]
[Axberger:] Vi har aldrig utvecklat en kriminalpolisiär organisation av nåt som är nåt att vara stolt för, utan det har hängt på enskilda personer som har kunnat vara duktiga och det har påpekats av flera just att det är ett yrke som drar till sig bohemer och lite konstnärsnatur, oftast begåvade personer. Men organisationen är ineffektiv och underutvecklad. Det syns ju tydligast i att den är så främmande för utvärdering. Om det vore en riktig… om den vore institutionaliserad så skulle den utvärderas och till att komma fram till saker och ting. En akademi som finns i andra länder som utvecklar metoder.”
Källa: https://www.youtube.com/watch?v=cUuis4StvxE
Kanske är det det här vi behöver istället för att danska straff? En akademi som finns i andra länder som utvecklar metoder.
I det senaste numret av tidskriften ”folkvett” skriver psykologen Dan Katz följande på sidan 9:
Vad gör det med oss när informationsflödet är så gigantiskt? […] Alla samhällets funktioner, både i det lilla och det stora, bygger på tillit. […] Om folk tror att polisen inte utreder bott tar de lagen i egna händer. Rubbas denna tillit kan allting haverera. Om vi slutar lita på att samhällskontraktet följs, faller samhället samman. Och värst av allt: det räcker med ett rykte om att kontraktet upphävts. […] För till syvende och sist handlar det om tillit. Det krävs inte mycket för att ett förtroende skall skadas. Här har våra journalister ett enormt ansvar. Det är lätt att frestas till att vinkla en historia [som Thomas Pettersson], eller underlåta att rapportera [som Krister Petersson] relevanta fakta för att man vill skydda det man anser är en övergripande god sak [att hitta statsministerns mördare].
Om en månad kommer VoF att delta på bokmässan i Göteborg. Extra roligt är att vi har fått möjligheten att på söndagen arrangera ett stort seminarium med Mattias Göransson från tidningen Filter, författaren och journalisten Kjell Werne samt folkbildaren och filosofiprofessorn Åsa Wikforss. Programledare kommer vara VoF:s Per Johan Råsmark och ämnet är ”konspirationsteorier – en fara för samhället?”.
Det vore säkerligen en intressant diskussion att lyssna på eftersom jag uppskattat Åsa Wikforss mycket tankeväckande filosofiska resonemang som jag nån gång ibland stött på. Tanken på att Matias Göransson ska vara med får mig att fundera om Mattias ännu lärt sig något av misstag att gå ut med en ”lösning” på Palmemordet som är felaktig? Och hur kan han tro sig veta någonting om motivet? För att Thomas berättat om Stigs motiv?
”Vidare tenderar vi lätt att förstora upp vissa förklaringsfaktorers betydelse som stöder vårt huvudscenario. Ett sådant exempel kan kanske vara det s k palmehatet. I scenariot förutsätts gärningsmannen, litet tillspetsat uttryckt, vara ”ute och vattna hunden” och när han får syn på Olof Palme grips han av en oemotståndlig lust att mörda honom, […] Här finns alltså en risk att man förstorar upp det faktiska palmehatet till allt större proportioner. Och det motiveras således inte i och för sig av att Olof Palme inte kunde väcka den typen av reaktion hos vissa människor utan av att det utan förgående planering skulle kunna utlösa en sådan reaktion. […] Motivbilder är sällan av detta slag. Motivet för mordet är självfallet viktigt. [observera:] Problemet är bara att det är först i efterhand man egentligen vet något säkert om motivet för ett mord. Motivet är kopplat till gärningsmannen. Det gör att den inte alltid är relevant att tillämpa en utanförståendes logik på.”
Källa: Sandberg & Skogwik i Palmeutredningen – en revisionell bedömning (1996).
Tänkvärt: man kanske inte ska börja med att leta efter en gärningsman utifrån en tänkbar motivbild, så som Robert Ressler föreslog för Granskningskommissionen. Men det är det de flesta gjorde – inte minst utredarna, journalister, alla privatspanare och kanske allra främst Hans Holmér med sitt PKK-spår. Och tänk bara på vad Palmehatet gjorde med Stig Engström själv, privatspanaren som uttryckte tvivel om ett Palmehat som motivbild. Tänk nu bara om Carl Bildt eller någon annan kändis gått förbi Sveavägen. Inte skulle väl Stig dragit upp sin revolver och gjort samma sak då? Det var ju inte allmänt politikerförakt utan ett Palmehat som drev Stig att skjuta just Palme.
Vad säger man? Är det inte lite märkligt att inte ens Axberger tänkt på det långt innan han skrev sin bok? Då menar jag inte min inre personlighet som kommer med ett ständigt ifrågasättande utan om att så många andra inte har samma ifrågasättande inre personlighet.
Det är inte fel med en positiv människosyn, den är ofta mycket användbar. Jag har t.om. viss utbildning i att se människor på ett empatiskt sätt. Men kanske är vi lite för godtrogna ibland. Kanske behöver vi även se saker och ting från den andra sidan ibland? Så vilken människosyn som fungerar bäst nog som alltid på situationen.
För att avsluta med att återkomma till PJ Anders Linder: ”definitivt överslätande över misstag som gjordes”, dvs. en mörkläggning – som fortfarande pågår. Axberger: ”Ja… jag har inte tänkt på det sättet.”
Trots att den prisbelönte journalisten Gunnar Wall långt tidigare skrivit en 1000 sidor tjock bok i ämnet?!
Gunnar – kan du inte skicka ett exemplar av din bok till Hans-Gunnar Axberger?
VVA,
jag var i kontakt med Hans-Gunnar Axberger i samband med att jag recenserade hans bok Statsministermordet och inbjöd honom att svara på min recension.
Han läste och funderade över recensionen och övervägde om han skulle svara, men kom fram till att han skulle avstå. Se den här kommentaren från mig för ytterligare detaljer om den saken.
I min recension tog jag upp en jämförelse mellan hans bok och Mörkläggning. Hans-Gunnar Axberger har säkert funderat över det jag skrev om den saken också. Så han behöver inte upplysas om min boks existens. Men skulle han be mig om ett exemplar skulle jag gärna skicka honom ett.
Gunnar.
Du får in mycket information på en liten yta och bara det är en konst och kräver mycket kunskap. Tack.
Jag håller med om det mesta kring dina kloka synpunkter på Axbergers bok. Jag vill passa på att lyfta upp följande:
”Starten på spåret Pettersson är höljd i dunkel.
Den oklarheten var något som Axberger faktiskt var väl medveten om under sin tid som huvudsekreterare i Granskningskommissionen. I betänkandet heter det nämligen: Det går inte att ur utredningsmaterialet utläsa vid vilken närmare tidpunkt Christer P blev ett substantiellt spår i utredningen.” (Granskningskommissionen, sid 709)
Det är onekligen konstigt. Polisarbete ska dokumenteras så att insatserna ska framstå som motiverade, lagliga och begripliga när de blir granskade i efterhand.”
Visst är det konstigt. Det här var en stor brist i utredningsarbetet, myndigheter som spekulerar fritt och går på måfå. Tänk om polisarbete (och myndighetsarbete i stort) någon gång kunde skötas på det sätt du beskriver.
VVA
–
Vet inte varför du och andra hyllar Axberger utan att ni har minsta substans att komma med.
–
Här ett exempel från anders@svensktidskrift.se.
–
—– ”Jag vill hävda att Hans Gunnar Axberger har skrivit standardverket om Palmeutredningen. Den bör läsas av alla som vill få en seriös och KORREKT BILD av detta ännu oavslutade och pinsamma kapitel i Sveriges moderna historia.”
–
Anders har inga svar på motargumenten utan tystnar i debatten:
–
—– Axberger använder sig av IÖGONFALLANDE faktafel som helt saknar stöd i utredningen när han försöker visa på att Skandiamannen är oskyldig.
–
Exempel:
— Paret Palme var förföljd från Grand till gatuköket.
— ”Dekorimamannen” från 14 mars var inget minnesspöke.
— Gärningsmannen hade Jack Nicholson-mössa.
— Gärningsmannen hade ingen handledsväska på sig.
— Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson har substans.
–
Ännu mer irriterande är Axbergers mörkläggning av sitt eget och Granskningskommissionens katastrofala misstag att inte granska Palmeutredningens fatala beslut 1987 att avföra Skandiamannen från utredningen (”Ölvebro och co trodde inte heller på Skandiamannen, så därför granskades inte det!”).
Utan att ha någon åsikt om Axbergers bok som jag tyvärr inte läst ännu så vill jag kommentera de så kallade iögonenfallande faktafel som Mikael räknar upp
– Paret Palme var förföljd från Grand till gatuköket.
Det finns vittnesuppgifter om ett förföljande från Grand till gatuköket som inte kan avfärdas utan vidare
— ”Dekorimamannen” från 14 mars var inget minnesspöke.
Att Dekorimamannen bara var ett minnesspöke har aldrig kunnat styrkas. Observationen av en väntande man vid Dekorima kan inte avfärdas
— Gärningsmannen hade Jack Nicholson-mössa.
Gärningsmannen hade en stickad mössa med upprullad kant enligt det bäst placerade vittnet som såg gärningsmannen bakifrån på bara några meters håll. Den uppgiften kan absolut inte avfärdas
— Gärningsmannen hade ingen handledsväska på sig.
Inget av vittnena vid mordplatsen har sett att gärningsmannen hade någon väska över huvud taget. Mannen som Yvonne ser en bra bit från mordplatsen behöver inte vara gärningsmannen. Hon ser inte om väskan har någon rem.
— Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson har substans.
Utpekandet har inte substans såtillvida att det binder Pettersson till mordplatsen
Däremot medför Lisbets utpekande av Pettersson och hennes söners uppbackning av utpekandet att inga uppgifter från Lisbet eller sönerna om gärningsmannens signalement kan användas för att misstänkliggöra Engström. Så länge vi utgår från att Lisbet och sönerna talar sanning har de en minnesbild av gärningsmannen som en person utan minsta likhet med Engström. Deras beskrivning av gärningsmannen stämmer inte alls in på Engström. Det är fakta som vi inte kan bortse från.
Mikael A.
Jag vill först beklaga din irritation på Axberger, samtidigt som jag starkt vill rekommendera boken om du har en slant över eller om du har ett lånekort på biblioteket. Gunnar skrev här på bloggen att ”Axberger är utan tvekan en av de mest kunniga personerna i Sverige när det gäller mordutredningen.”. Ja, jag kommer väl inte riktigt upp till den nivån, men att jag ”hyllar Axberger” är en överdrift. Det jag hyllar är snarare Gunnars recension. Att läsa en bra bok från en expert är en sak – men att läsa kommentarer om boken från en expert som kritiskt granskat en annan expert är en helt annan sak. Först då brukar man kunna bilda sig en uppfattning om vad som står i boken.
Om du inte kommer runt Stig Engström så kanske du först behöver kontrollera att uppgifterna som leder dig dit är trovärdiga?
Hans-Gunnar Axberger skulle troligen inte utan vidare lyfta fram sina egna misstag och tillkortakommanden i boken, men kanske skulle förklara det ungefär såhär:
”människor [dvs. Axberger själv] ljuger inte utan försöker framställa saker och ting i så positiv dager som möjligt från sin egen utgångspunkt, men de ljuger inte direkt. Oftast har människor [dvs. Axberger] försökt att göra… från sin utgångspunkt i alla fall – gott.” (källa: Axess, 2022, se länk i tidigare inlägg)
Oavsett ”mörkläggning av sitt eget och Granskningskommissionens katastrofala misstag” så vet du ju fortfarande inte vem gärningsmannen är/var.
Powerpoint-presentationen vid presskonferensen 2020:
”- Vem var iklädd mörk rock, hade en handledsväska och kom från ett kontorsjobb?
– Stig Engström”
Lampers (2021, s.227):
””Även vittnet E som kommer ut från sin arbetsplats och når fram till mordplatsen några sekunder efter att skottet har fallit hör inte mer än ett skott. Tidsuppgiften har ifrågasatts av polisen. Hans vittnesmål åberopades inte av åklagarna vid förhandlingen i tingsrätten. Själva vill vi [revisorerna] nog peka på det i alla fall.” Nu var det ju inte revisorernas uppgift att utreda mordet, men det faktum att de i stället upplever Engström som ett fullgott vittne, värt att hänvisa till, visar att det krävs en del för att upptäcka problematiken kring honom.”
Lampers (2021, s.258):
”När jag pratat med personer som arbetat i utredningen genom åren, menar några att en rimlig uppskattning är att det i utredningen finns mellan 100 och 200 personer som man inte kunnat komma runt av olika skäl. Det som lockade Krister Petersson och hans utredare i det hänseendet var att Engström gick att placera på mordplatsen vid tiden för mordet, på ett sådant sätt att det åtminstone var teoretiskt möjligt för honom att begå det. Och det kunde misstänkas att han var den springande mannen på David Bagares gata. Tillsammans med de övriga indicierna kring Engström tyckte man att det hade räckt till att anhålla honom för att i nästa skede begära honom häktad. Och Krister Petersson ansåg att den bevisning man hade skulle ha räckt till att få Stig Engström häktad.”
Axberger (2022, e-bok, kap. 12):
”Det saknas bevis och det finns noga taget inte heller några indicier. Ändå avkunnades i den svenska statens namn den dom som ingen annan av dess företrädare än JO hittills distanserat sig från.”
Förväxlades Stig med mördaren?
Jag har tagit mig friheten att använda mig av, men samtidigt klippa bort delar av, Thomas Petterssons resonemang kring Stig s.k. ”förväxlingstänk” på Gunnar Walls blogg (https://gunnarwall.wordpress.com/2021/10/25/pettersson-om-lampers-bok-garningsman-eller-vittne-en-sekundstrid-utan-slut/). Jag citerar alltså här Thomas Pettersson, men klipper samtidigt bort några av Thomas vildaste spekulationer.
”Första gången Engström dök upp för en bredare allmänhet var i ett numera välkänt Rapportinslag den 6 april. Ett bestående intryck gjorde hans berättelse om hur han förväxlades med mördaren på brottsplatsen. Dagen efter fick han komma till tals i Expressen under rubriken Han förväxlades med mördaren.
Just detta, att Engströms historia från brottsplatsen bygger på att han förväxlades med mördaren, alltså att vittnen kan ha förväxlat honom med gärningsmannen är en bärande del i hans berättelse om vad som hände. Hans berättelse förändras också i takt med att nya vittnesmål dyker upp, de sista ändringarna lägger han till så sent som 1989.
Även Lampers anser att Engströms sätt att återkomma till förväxlingen och hans sätt att placera sig i mördarens närhet tillhör det ”mest gåtfulla och problematiska” med honom och något ”som måste förklaras”.
Att det skulle vara tillfälligheter tycker han är en svag invändning. En mer komplicerad invändning, men som ändå tycks vara den Lampers föredrar är att han enkelt vill odla sin egen föreställning om att vara en central del i händelseförloppet. En annan förklaring skulle kunna vara att han helt enkelt är gärningsmannen, skriver han. Men Engström är i så all knappast konsekvent [tänk här på den misstänkte (Per) i fallet med Anna Lindh som jag nämnt i tidigare inlägg/VVA]. Varför har han i så fall inte gjort något försök att placera sig i Tunnelgatans trappor eller på David Bagares gata, frågar han sig.
Först får vi konstatera att Engström i sina första samtal, intervjuer och vittnesförhör inte är tydlig med vem eller vilka som uppfattar honom som gärningsman. I samtalet med Roland B under lördagen, någon gång efter lunch, hade Engström berättat att polisen var på plats väldigt snabbt. […]
Det är mycket märkligt: hur ska något vittne kunna uppfatta Stig Engström som gärningsman så länge han uppehåller sig på brottsplatsen bland andra vittnen?? Den enda som skulle kunna uppfatta Engström är i så fall Lisbet Palme, och att det är Lisbet som Engström indirekt syftar på som givare av hans signalement på brottsplatsen. […]
Lägg därtill att han fortfarande var omskakad av chocken från gårdagen, något som Skandias Roland B märkte av när han talade med honom. Att han var på helspänn och reagerade för att som överhuvudtaget var i närheten av hans signalemente är inte konstigt. […]
Då blir det logiskt att han hör av sig första gången till polisen 12.20 lördagen efter mordet, ”för att ta bort ett felaktigt signalement” – och samtidigt hävda att han talat med Lisbet Palme. Även om det på polisrapporten står att [observera detta:] Engström primärt hört av sig för att berätta om att han sett mördaren inne på Tunnelgatan är signalementet den främsta anledningen, säger han i ett senare polisförhör.
I det första polisförhöret är det oklart hur han motiverar att hans signalement skulle kunna uppfattas som mördarens. Har han bara befunnit sig bland andra vittnen på brottsplatsen är det ju uteslutet. Engström förser i alla fall sig själv med en språngmarsch efter de jagande piketpoliserna. Han har rört sig på egen hand i mördarens flyktväg och sprungit ifrån både vittnen och Lisbeth Palme på brottsplatsen. Språngmarschen ger honom en möjlighet till att ha uppfattats som en flyende gärningsman […]
Under de första dagarna talar Engström om att det är hans signalement som polisen felaktigt gått ut med och visar stor oro över det. En Skandiakollega råkar exempelvis avlyssna ett samtal där Engström samtalar med en okänd person och är starkt bekymrad över gärningsmannens signalement: ”Det var egentligen en beskrivning av honom själv.” hade han uttryckt det. […]
Engströms oro blir inte mindre av att det under söndagen efter mordet kommer uppgifter om att mördaren synts uppe på David Bagares gata med en handledsväska. Det är nu han skruvar på sina uppgifter om målet för sin språngmarsch från brottsplatsen: nu är det gärningsmannen han sprungit efter. Det ger honom möjligheten att sträcka ut förföljandet så långt att han till och med skulle kunna bli iakttagen på David Bagares gata.
Och det är just så han blir ihågkommen på Skandia: kollegan Engström har sprungit efter Skandiamannen!! Vissa uppfattar det som om att han sprungit uppför Tunnelgatans trappor, men stannat på krönet. För minst en Skandiakollega sträcker han dock ut löpturen så långt så att han korsat Malmskillnadsgatan och vidare in på gatorna uppe på Norrmalm – just det som Lampers efterlyste om Engström skulle vara konsekvent i sitt förväxlingstänk.
Under veckan spetsat situationen till när Lars J träder fram som vittnet vid barackerna. Nu kan inte Engström gärna hävda att han sprungit efter gärningsmannen, i alla fall inte utan att ta höjd för Lars.
Några dagar senare räddas han av fantombilden på mördaren, åtminstone för en period framåt. Eftersom fantombilden tagits fram av ett vittne som befinner sig en bit bort från brottsplatsen och inte på Lisbet Palmes uppgifter, står det klart för Engström att hennes signalementsuppgifter sannolikt är svaga.
I de två kommande förhören i mars kan han konstruera den förklaring hans berättelse ska vila på framöver. Där utvecklar han successivt sin förväxlingstanke, dels genom hur han rört sig på vägen fram till brottsplatsen, dels genom att han hört andra vittnen förmedla hans signalement till polisen. Först i Rapportinslaget den 6 april syr Engström ihop sin förväxlingspåse: ett vittne har sett honom springa efter polismän på mördarjakt och misstagit honom för mördaren.
Vi behöver inte redogöra för Engströms förväxlingsstrategi i detalj [eftersom det i så fall kan riskera att utvecklas till ett trovärdigt alternativ till hur Stig agerat på annat sätt än som gärningsman eller mytoman]. Men, som även Lampers framhåller, är det slående hur nära han lägger sig gärningsmannen i dennes agerande på brottsplatsen.”
Thomas Pettersson, lite tidigare i samma artikel på Gunnars blogg:
”Den 10 mars säger han:
”När Engström kommer ner på Sveavägen står en person och beskriver klädseln, den förmodade gärningsmannen, för en polisman. Engström hör att det är hans klädsel som beskrives. Engström hör hur hans keps och stålbågade glasögon, rock omtalas. Ingen reagera dock för honom. Den person, som för polismannen beskrev Engströms klädsel, hade inte varit på platsen i inledningsskedet — Engström frågade en polis om denne ville ha hans namn. Polisen ansåg dock ej detta nödvändigt.”
Att det rör sig om Lars J som Engström i det här vittnesmålet vill knyta an till är tydligt. Det vara bara Lars som talat om keps på brottsplatsen, och han hade inte varit framme vid mordplatsen direkt efter att skotten föll.
Den 11 mars säger han:
”När E därefter kom tillbaka till platsen för händelsen stod en person och lämnade uppgifter till en polis. E väntade på sin tur att tala och hörde att uppgiftslämnaren lämnade signalementet på E som hade keps, mörk rock, stålbågade glasögon och handlovsväska. E talade härefter om detta för polismannen.”
Engström vet inte så mycket om Yvonne N, och håller sig otydlig om det är en kvinna eller man som lämnar dessa uppgifter. Dock vet han att uppgiften om handledsväskan kommer från ett vittne på David Bagares gata.
Engström är svävande i sin beskrivning av de personer som lämnar signalement gärningsmannen. Däremot är han tydlig med vem det är som avses: det är Engström själv.”
Det som behövs är ett nytt perspektiv. Det får man genom att använda sig av utredningsmetodik och inte fuska sig fram till en lösning genom att hoppa över viktiga steg.
VVA
Öppnas utredningen igen går det nog snabbt. Kan inte va möjligt att de missar målet en gång till.
Carita
Man måste dock först övertyga KP om att utredningen behöver öppnas igen. Hittills har alla positionstunga MOP-profiler som kommit till tals och ifrågasatt utpekandet blivit avfärdade på ett nästan förnedrande sätt av KP. Senast Kerstin Skarp som uttalat sig ”Farligt och Skadligt” sig i en intervju. Avfärdad i en mening av KP följt av Skarps försvinnande från debatten.
——-
(tidigare inlägg)
—– ”Värst av alla som skyller ifrån sig är dock Kerstin Skarp i en intervju i dagensjuridik.se. Hon var förundersökningsledare i sju år, 2009 – 2016. Hon lägger dessutom till:
– ”Jag var bisittare under många år och var kanske MER INSATT i utredningen än de flesta när jag tog över som FU-ledare.”
–
Därefter bekräftar hon alla fördomar om inkompetensen hos PU och rättsväsendet:
(Polisens inkompetens redovisas utförligt i Hanne Kjöllers bok ”En svensk tiger” (2016))
– ”Samtidigt vill jag nog säga att de år då jag själv var FU-ledare var de år då det var mest STILTJE i utredningen.”
–
Vad tror hon som ANSVARIG FÖR ATT LÖSA MORDET att Thomas Pettersson och Lasse Larsson gjorde under de åren?
–
Intervjun avslutas med ”så länge mordet inte är löst så kan man inte säga att det är kört i botten”. Hon döljer sitt eget katastrofala misslyckande med att antyda att SE alltså kan rundas utan att själv ge minsta förklaring hur – ”MER INSATT i utredningen än de flesta”.
–
https://www.dagensjuridik.se/nyheter/kerstin-skarp-jag-hade-inte-satt-skandiamannen-som-forsta-huvudmisstankt/
”
Mikael A
Hur menar du med KP?
Carita
För att utredningen skall kunna tas upp på nytt måste KP först övertygas om att så skall ske, som TP gjorde med SE 2017.
Gunnar har via DN Debatt försökt två gånger med olika konstellationer förmå KP utan att lyckas. Utifrån det gissar jag att Gunnar har fått idéer hur göra nästa gång.
Mikael A, det är förstås möjligt för Krister Petersson att återuppta utredningen om han skulle vilja. Men som jag förstår saken är det fullt möjligt för vilken åklagare som helst att öppna utredningen igen om denna åklagare skulle få in uppgifter som ser ut att vara värda att utreda.
Gunnar
Det stämmer nog, men det verkar som ifrågasättandena av utpekandet hittills kanaliseras via KP, som exempelvis senast Skarps då.
Mikael A
Men det är väl inte KP som har makten om utredningen ska öppnas igen? Han måste väl va ute ur leken?
Var ju inte ens han själv som skrev under när jag begärde att han måste ompröva sitt beslut. Om jag nu minns rätt. Var många turer då.
Mikael A
Har du någon gång tänkt tanken att Kerstin Skarp är mer insatt i Palmemordet än vad Lars Larsson och Thomas Pettersson är?
Hon är ju inte som LL och TP helt fixerad vid Stig Engström utan kunde tänka i ett bredare perspektiv.
”Kerstin Skarp har haft mycket djup insyn i utredningen på statsminister Olof Palme som mördades på kvällen den 28 februari 1986. Kerstin Skarp kom in i mordutredningen 1997 när åklagarmyndigheten sökte resning i Högsta domstolen, HD, mot den tidigare misstänkte Christer Pettersson som friats i Svea hovrätt.”
Kalle
Visst är den förre vice riksåklagaren positionstung i förhållande till TP.
Har du funderat på varför KP lyssnar på TP men helt avfärdar Skarp trots att KP var underordnad i hierarkin vid utpekandet 2020?
Har du funderat på vad Skarp bidrog med under åren när TP letade reda på SE?
(”Samtidigt vill jag nog säga att de år då jag själv var FU-ledare var de år då det var mest STILTJE i utredningen.”)
https://www.dagensjuridik.se/nyheter/kerstin-skarp-jag-hade-inte-satt-skandiamannen-som-forsta-huvudmisstankt/
Jag tror att KP valde mellan att peka ut SE eller inte peka ut någon alls.
Jag tror man bestämde sig för att peka ut SE för man hade utstämplingstid och osammanhängande berättelse från Stig.
Men jag tror också Krister Petersons huvuduppgift var att lägga ned utredningen , både för att det gått så lång tid plus för att slippa mera utredningskostnader.
Kalle
TROR och TROR och TROR!
Har du funderat på varför Lars J kunde vara så säker på att det inte var CP som lubbade förbi honom?
Därför att det förmodligen inte var Christer P, men jag kan ju inte veta med 100 procents säkerhet vem som sprang förbi Lars.
( Christer A? Victor G? Stig E? Någon helt okänd person)?
Du har intalat dig själv att Stig är gärningsmannen, så du verkar inte ens kunna föreställa dig någon annan gärningsman.
Om du fixar fram Stigs revolver som han använde 28 feb 1986, då ska jag tro på dig.
Enligt Leif GW Persson var Skarp helt låst på CP. Verkar inte heller allt för begåvat.
Jag har trott att det har ägt rum en vittneskonfrontation, där Christer Pettersson medverkade tillsammans med antal vältränade poliser. På Aftonbladet bild (14/9) är
det annan typ av vittneskonfrontation, andra personer, är det någon som kan förklara?
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/veAAyl/michael-62-jag-pekades-ut-som-palmes-mordare
Lisbeth Palme deltog även i en vittneskonfrontation där Victor Gunnarsson ingick i gruppen, datumet var den 17 mars 1986. Lisbeth kunde inte peka ut Gunnarsson. Hon deltog också i en vittneskonfrontation där en av Gunnarssons bekanta, Peter B, ingick – denne misstänktes för att vara ”skuggan”, en medhjälpare till gärningsmannen. Datumet för den konfrontationen var den 23 april. Lisbeth kunde inte peka ut Peter B heller. Se till exempel Granskningskommissionens betänkande, sid 720.
Hej Gunnar!
Tack för svaret.
När det gäller vittneskonfrontationen där VG ingick:
https://www.expressen.se/nyheter/polis-pekades-ut-som-olof-palmes-mordare/
Här är förhörsprotokollen från dessa två konfrontationer:
https://drive.google.com/file/d/1ceu5cLOP5BxnWWmCgIvm9Q_AOq7B7OeJ/view
https://drive.google.com/file/d/1XAOw–STrcj4mqoFTGR3LbhD3OzFZb2b/view
Som ett sammanträffande kom just en artikel i expressen (betalvägg) där polisen Michael F omtalar att han pekades ut av Lisbet Palme vid konfrontationen mot VC. Har hört något svagt om detta för många år sedan och att han skulle ha haft likheter med CP. Vet Gunnar mer om detta?
https://www.expressen.se/nyheter/polis-pekades-ut-som-olof-palmes-mordare/
Jag återkommer till detta.
På temat: Förväxlades Stig med mördaren?
De signalementsuppgifter som fanns ute i media var inte särskilt likt Stig och särskilt inte på pressträffen 1 mars som Stig själv påstår att han lyssnade på och som var anledningen till att han ringde tipstelefonen samma dag och påtalade att han troligen blev förväxlad med mördaren. De signalementsuppgifter på mördaren som presenterades på pressträffen 1 mars stämde anmärkningsvärt dåligt in på Stig. Gärningsmannens ålder, hårfärg, längd och ytterplagg stämde inte in på Stig, allt av betydelse var fel utom att mördaren påstås ha haft keps. Dessutom var han helt okänd för polisen innan han ringde tipstelefonen. Så därför förefaller det långsökt, ologiskt och onödigt att Stig om han var mördaren skulle ha hittat på en sådan förslagen plan om att han blivit förväxlad av mördaren. Han hade ingen anledningen till det, han borde ju vara helnöjd med att vittnena sett så fel. Den rimligaste förklaringen är att Stig var ett vittne som förargligt nog missade själva mordet och därför försökte skapa intresse kring sin person genom att sälja in idén om att han var ”mannen som förväxlades med mördaren”. Han kan faktiskt hört någon på mordplatsen som lämnade ett vittnesmål han tyckte liknande honom någotsånär och då kan han fått idén om hur han skulle göra sig intressant, vilket i så fall innebar att han var det vittne han utgav sig för att vara.
Hej Martin.
Du har troligen missförstått eftersom du skriver ”Så därför förefaller det långsökt, ologiskt och onödigt att Stig om han var mördaren skulle ha hittat på en sådan förslagen plan om att han blivit förväxlad av mördaren. Han hade ingen anledning till det, han borde ju vara helnöjd med att vittnena sett så fel.”
Det är snarare Thomas Pettersson och åklagaren som lagt fram denna föreslagna plan av Stig Engström, som du anser är osannolik. Och inga bevis finns att Stig är gärningsmannen heller så du har helt rätt. och jag håller med dig om att det verkar ologiskt, långsökt och onödigt av Stig. Men det är inte detta perspektiv som lämnas här, utan jag menar fortfarande att Stig var ett vittne och inte en gärningsman. Jag bedömer det som att vittnet Stig sprang in i gränden efter gärningsmannen och därför upplevde sig som förväxlad med gärningsmannen. Resonemanget är förvisso ganska likt både Thomas Pettersson (och även Lars Borgnäs resonemang kring Stig) – det är bara mer trovärdigt. Uppgiften om att Stig sprang efter gärningsmannen bygger på uppgifter som kommer från de som kände Stig. Det finns i förhörsprotokoll och i intervjuer. Till och med Hans Ölvebro uttalade i SvD den 10 juni 2020:
”- Utan tvekan blev Engström sedd av andra som trodde att han var gärningsmannen. Det var ju därför han själv ringde dagen efter och sade att ”det är jag som pekas ut som den flyende”. Hans förklaring var att han sprang efter gärningsmannen in i gränden.”
Om det nu stämmer, vilket jag ju anser vid det här laget, att Stig sprang in i gränden efter gärningsmannen (dvs. före polisens ankomst) så finns det all anledning att tro att Stig har förväxlats med gärningsmannen av andra vittnen – precis som han själv påstod. Och i så fall förändras den invanda bilden av mordplatsen. Det vore i så fall lite omvälvande (enligt Gunnars recension av Thomas Petterssons bok) och då inser vi förhoppningsvis att det vi tidigare visste kanske inte stämmer. I så fall bör vi nog försöka backa tillbaka och förlita oss mer på fakta snarare än vilda spekulationer. Det krävs kanske lite ordentlig kvalitetssäkring av olika uppgifter i så fall.
Så jag håller även med dig om det här: ”Han kan faktiskt hört någon på mordplatsen som lämnade ett vittnesmål han tyckte liknande honom någotsånär”.
På temat: Förväxlades Stig med mördaren?
Hej VVA!
Jag blir lite förbryllad när jag läste din replik. Först skriver du att jag troligen missförstått när jag skriver ” Så därför förefaller det långsökt, ologiskt och onödigt att Stig om han var mördaren skulle ha hittat på en sådan förslagen plan om att han blivit förväxlad av mördaren.” sedan verkar du hålla med mig om allt jag skriver, även ovanstående. Och jag håller med om det du skriver. Hängde inte med på vad jag har missförstått. Kanske du såg mitt inlägg som en replik på ditt inlägg? Mitt inlägg var inte en replik på någons inlägg utan bara lite tankar jag hade runt temat ”Förväxlades Stig med mördaren?” Kanske var det missförståndet?
Martin.
Ja, jag såg det strax efter min postande att det ju inte alls var någon replik på mitt inlägg. Så det var med andra ord snarare jag som missförstod. Tack för att du redde ut det på egen hand.
Martin
—– ”Så därför förefaller det långsökt, ologiskt och onödigt att Stig om han var mördaren skulle ha hittat på en sådan förslagen plan om att han blivit förväxlad av mördaren.”
Genom tipset 12.20 misstänkliggjorde då SE Lars J att vara mördaren och att han själv hade blivit förväxlad med GM genom sin mörka rock och den signifikanta detaljen att mördaren hade keps med uppvikta öronlappar.
Vad skulle väktarna tro om de lyssnade på Holmérs presskonferens och fick höra signalementet och tidpunkten?
Vad är det som är långsökt Martin?
På temat: Förväxlades Stig med mördaren?
Hej Mikael A!
Jag ska försöka svara på dina frågor
—
Vad skulle väktarna tro om de lyssnade på Holmérs presskonferens och fick höra signalementet och tidpunkten?
SVAR: Knappast att mördaren var lik SE eftersom mördaren förutom kepsen var påfallande olik SE. Mördaren hade mellanblå täckjacka enligt Holmèr, Stig hade mörk rock. Mördaren hade mörkt hår enligt Holmèr, SE hade inte så mycket hår och det han hade var cendréfärgat. Mördaren var 170-180 cm enligt Holmèr, Stig var 182 cm. Mördaren var mellan 30-45 år enligt Holmèr, SE var 52 år men såg äldre ut. Lyssna själv på pressträffen, följ länken nedan , börja lyssna ca 4 minuter in i sändningen: https://www.youtube.com/watch?v=Ds5G02-Zr9c
—
Vad är det som är långsökt Martin?
Att SE om han var mördaren inte skulle vara nöjd med att vittnena förutom kepsen sett fel om allt av betydelse. Att han i detta skede skulle börja spela ett högt spel med polisen genom att ljuga ihop en historia om att blivit förväxlad med mördaren är långsökt, men framförallt ologiskt och onödigt.
Martin
Martin, Martin, jag tror att du inte behöver överanstränga dig för att återfå Gunnars förtroende, om ens han har förlorat det för dig.
För som du kanske vet framgick det redan tidigt på lördagsmorgonen i SE:s eget husorgan SVD, ute i fashionabla Täby, att GM kan ha haft både mörk rock och keps.
Att GM dessutom hade en SIGNIFIKANT keps med uppvikta öronlappar klockan 23.21 en iskall fredagskväll mitt i city var antagligen ännu mer uppseendeväckande och avvikande 1986 än 2022.
När då HH på söndagen la till handledsväska 15 ggr 20 cm stor så återstod bara……
Mikael A,
Du tycks ha missat att det den senaste tiden har figurerat två st. Martin på bloggen. Det var alltså jag som, enligt någon sorts logik hos dig, ”svek” Gunnar genom att skriva ett uppenbart ironiskt svar på dina ständiga påhopp. Den Martin du nu debatterar med är en annan.
Från och med nu, när jag känner för att skriva ett inlägg, kommer jag att skriva under med Martin G
Martin G,
jag borde ha uppmärksammat att det fanns två likadana signaturer och bett en av er att byta. Tack för att du ordnade det själv!
På temat: Förväxlades Stig med mördaren?
Tack Martin G. för klargörandet! Hade inte koll på att det fanns en Martin till!
Mikael A
Jag håller med dig om att SE troligen läste SvD innan han ringde tipslinjen. Det stämmer också att det framgick i SvD att mördaren kan ha haft mörk rock och keps. Vad du inte skriver är att det fanns en mängd andra signalementsuppgifter i SVD 1 mars som inte överensstämde med SE. Enligt SVD var mördaren mellan 30-40 år, han kan ha haft mössa, han kan ha haft en mörk jacka, mörkbrun dunjacka, kan vara i skinn. Han var mörkhårig. Ingenting av detta stämmer med Stig. Troligen läste SE SvD 1 mars och hörde HH pressträff samma dag, men SE som var närmast besatt av Palmemordet kan säkert ha hört/sett/läst ännu mera om Palmemordet innan han ringde kl 12.20 den 1 mars till tipslinjen och sa att han troligen blivit förväxlad med mördaren. SE hade alltså fått ta del av en mängd olika signalementsuppgifter varav några stämde in på honom men de flesta gjorde inte det. Jag kan inte se att SE avvek från de flesta andra män i detta avseende. De flesta män i likhet med SE borde ha stämt in på några av alla de signalementsuppgifter som presenterades i media.
Att det skulle vara så väldigt signifikant med att bära keps en kall februarinatt vet jag inte om det stämmer. Jag känner inte till någon statistik om hur många som bar keps 1986. Min pappa som tillhörde samma generation som SE bar alltid keps på vintern oavsett hur kallt det var. Även hans jämnåriga vänner bar ofta keps. Min uppfattning är att keps inte var en ovanlig huvudbonad hos män i SE:s generation. Men som sagt jag har ingen fakta som backar upp detta så här kan jag ha fel.
Om SE hade en keps med uppvikta öronlappar vet vi ju inte. SE själv påstår att han inte hade det. Väktarnas sa i sina första vittnesmål att han brukar ha det men att de inte kom ihåg om han hade det mordkvällen.
Vad gäller handledsväskan så är det precis som du skriver att den lades till på söndagen och har alltså inget att göra med att SE ringde tipslinjen på lördagen, såvida inte SE var synsk.
Martin, icke den andre Martin
I den SVD 1 mars som jag jag har nämns både mörk rock och keps.
Till det lade HH då till SIGNIFIKANTA keps med uppvikta öronlappar 1 mars och än värre 2 mars handledsväska 15 ggr 20 cm och FLYENDE (YN) med fladdrande tunn rock.
Jag lyssnade av lunchekot (igen) och skrev ner några ytterligare iakttagelser från radiosändningen:
”Gärningsmannen försvann enligt uppgift springande in i en gränd. Men dom [dom?] som tog upp jakten förlorade snart kontakten med honom. Andra människor skyndade till och gav Olof Palme första hjälpen. […]
Polisen har just nu inget annat att gå efter än det signalement som ett vittne har lämnat. Signalementet på en man vars spår slutade i en smal gränd i Stockholms cent… […]
Polisen bedriver nu med 150 man här i polishögkvarteret i Stockholm så kallad ”inre spaning”, dvs, man går igenom samtliga dom register man har över misstänkta personer som kan misstänkas ha gjort ett sådant här dåd, [och hur vet dom det?] man går också mycket noggrant igenom alla dom hot som Olof Palme under åren har utsatts för, bland annat har han ju fått många hotelsebrev och man går systematiskt igenom alla dessa.”.
a person in a youtube channel wrote to me that will be published in year 2023 new books on palme murder, do you know something about these books? please don’t erase my comment an d answer
Danilo,
I normally delete your comments since you ask the same things over and over again. Anyway: all new books about the Palme murder of any importance are discussed on this blog. Recently Hans-Gunnar Axberger’s and Lena Andersson’s books on the case have been extensively reviewed here.
Of course I don’t know what the person in a Youtube channel was referring to – why do you even ask? But if you want to check out which Palme books are available in Sweden, just go to internet bookseller AdLibris and write ”Palme” or ”Palmemordet” in the search field.
Hej Gunnar
Jag tycker det är fantastiskt att du orkar bemöta denne Danilo och övriga pseudonymer, som vädjar efter titlar på kommande böcker om Palmemordet. Det är ju någon med smal humor, som fortsätter spamma med dessa upprepade frågor. Jag ser framför mig denna person sitta och skratta åt sig själv medans vi andra bara scrollar förbi.
Tack för en fortfarande inspirerande blogg.
Favorit ämnen för mig här på bloggen är:
* Dotter FG (Vapensamlaren) men där vågar jag inte skriva ngt efter dina tydliga uppmaningar till Gruto men det är intressant.
* Caritas kamp mot polisutredningen, alla breven och allt intressant kring ”Sista kontraktet” och hennes mördare så klart.
* Löjtnant Bertil på turkiska Cypern (nyligen avliden), har det inte dykt upp ngt intressant efter hans bortgång?
* Simon A, Chan60, VVA med flera intressanta skribenter!
Keep on!
Calle
Detta värmde lite i min annars trista tillvaro.
Heja Carita
Du är grym, ge inte upp!!
Jag har ju kollat upp mycket runt boken Kontraktet och hade kontakt med Sveriges författarfond som svarade så:
”Vi förhör oss ju också om pseudonymer för att vi har ett uppdrag att uppfylla: att beräkna och betala ut biblioteksersättningen.”
Kollade nu att boken fortfarande finns att låna så undrar var pengarna hamnar. Någon vet ju men det är ett brott att röja en pseudonym. Polisen måste väl iaf få kolla upp och jag är irriterad på att Melander inte tog itu med det. Kunde jag se nu när man beställer ut från förundersökningen.
Aftonbladet, den 26/2-2020: Krister Petersson är Palmemordets senaste offer.
”En stor polisutredning kanske är som schack eller att skriva en bok, börjar man fel kan det sluta hur illa som helst.
Jag kan ytterst lite om polisarbete.
Men jag vet att en brottsutredning börjar på brottsplatsen. [observera:] Minsta barn vet det. Man tar sitt förstoringsglas och letar efter fingeravtryck.
Palmeutredningen gjorde tvärtom. Man började med att fantisera och fortsatte med att kraftfullt undersöka sina fantasier.”
Källa: Peter Kadhammar
(https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/9vQW7E/aklagare-krister-petersson-ar-palmemordets-senaste-offer)
Det var synd att Krister Petersson inte hann prata någonting med Lisbet Palme.
Skulle man pekat ut SE som gm om Lisbet Palme stått fast vid att säga att Christer P var gärningsmannen.
Jag har inte tid att skriva en lång avhandling kring Palmemordet, därför blir det en kort version. Gärningsmannen som stod vid Dekorimahörnan, hade en bra lokalkännedom. En person som inte tidigare har varit i dessa kvarter, måste uppfattat Tunnelgatan österut som smal och rörig, en återvändsgränd? tre byggbodar staplade på varandra (En mycket skicklig kranförare som fick dessa byggbodar på plats).
Taxiföraren Anders D ser tre personer i närheten av den södra annonspelaren, ryggarna vänd mot Sveavägen. Efter en kort stund går makarna Palme, gärningsmannen går ett eller tv steg bakom, sneddar in mot husfasaden. ( Sveavägens trottoar var bred på den platsen, varför snedda in mot husfasaden? ) Var makarna Palme efter korta mötet utan livvakter på väg till restaurang Bohemia? Tunnelgatan 1 (heter numera Mancini) – korsningen Luntmakargatan?
Tillägg, för att förstå Palmemordet, måste man ha kunskaper om Palmes bakgrund. Palme tjänstgjorde inom underrättelsetjänsten, åren 1952-53 , han behöll kontakter bland annat med Birger Elmér. Säpo chefen PG Vinge ansåg att Palme var en säkerhetsrisk, Vinge fick ”Silkessnöret”, 1970 (?), fick sedan en chefstjänst på Industriförbundet. Hans Holmér efterträdde Vinge (?). Finns Palmes akt kvar eller är den uppeldad?
Poutiainen & Putiainen (2020, s. 381):
”den så kallade Skandia-mannen. Han har sagt att han inte uppfattade Lisbet hysteriskt. Polisen har dock hela tiden betraktat honom som ett vittne med mycket låg trovärdighet. Holmér kallade honom för ”elefant”. [observera:] Efter att själva ha talat med honom kan vi konstatera att vi delar Holmérs bedömning till fullo. Skandia-mannen kom nämligen med flera uppenbart oriktiga uppgifter. […] Stefan [G] visste inte att det var Olof Palme förrän dagen efter. Han hade nämligen lämnat brottsplatsen kort efter ambulansens ankomst i vredesmod över att poliserna i Norrmalmspiketen, som gav honom en trasa att torka av sig på, [observera:] inte visade ringaste intresse att höra honom.”
Om polisen ”inte visade ringaste intresse att höra” den nedblodade Stefan G (som var bland de första framme vid platsen och gjorde mun-mot-mun-metoden med statsministern), vad säger då att polisen skulle vara intresserade av Stig Engström?
Stig Engström i Rapport (1986):
”De hade just in Olof Palme i ambulansen. Engström frågade en polis, om denne ville ha hans namn. Polisen ansåg dock ej detta nödvändigt. Stig återvände därefter till Skandiahuset.”. (Stig Engström, 1986-03-10) ”Nej, då visste ingen utav oss, fortfarande att det var Olof Palme det gällde, så intresset hade inte hunnit å skruvas upp, så att de var mer än nöjda med det vittne de redan hade tagit.”
Stig Engström (Skydd & Säkerhet, 1992):
”När jag återvände till platsen, såg jag en polisman stå en bit ut på Sveavägen och samtala med en person som [observera:] – visade det sig – höll på att lämna signalement på mig (”en man i halvlång, mörkblå rock, keps och handlovsväska sprang i riktning mot trapporna”). [observera:] Jag visste inget om det då. [det fick Stig reda på efteråt] – Jag tänkte, försäkringstjänsteman som jag är, att det är bäst att jag hjälper till och anmäler mig som vittne. Det brukar vara svårt att få tag i vittnen i försäkringsmål. Det visste jag från mitt jobb. Så jag ville anmäla mig till polismannen (”inte som mördare”), men som vittne. – När det blev min tur sade polismannen helt kort: ”Det behövs inte, vi har redan ett vittne”(?).”
När det gäller att polisen inte var intresserade av Engströms uppgifter så är det egentligen inte särskilt anmärkningsvärt. Man får här tänka sig att poliserna måste haft högt adrenalinpåslag, man hade fler personer att tala med och när då Engström skall lämna sina uppgifter så frågar man förmodligen först vad han sett av händelsen och hur gärningsmannen såg ut. I bägge fallen så bör Engströms svar varit att han varken såg händelsen, än mindre hur gärningsmannen såg ut eller vart denne tog vägen. Med det i åtanke förstår man bättre att polisen föreföll ointresserade av hans uppgifter.
Är det någon som hittat något förhör, bok, tidningsartikel eller youtubeklipp angående Palmemordet , som ni tyckt verkat vara särskilt intressant den senaste tiden?
Om Stig Engström är oskyldig. Vem var i så fall gärningsmannen (GM)?
För ett bra tag sen nu (mellan 6-12 månader sen), så gjorde jag en sammanställning i punktform av polisens egen gärningsmannaprofil som baseras på Olsson & Åsgårds (1994) brottsanalys och försökte samtidigt kombinera den med kritik som några år senare framkom vid granskningskommissionens rapport (SOU 1999:88). Den skrevs ju mest för min egen skull, men det skadar kanske inte att slänga upp här, för allmän bedömning och möjlighet till kritisk granskning. Det kan finnas felaktigheter, men jag har för mig att jag var ganska så noggrann och inte heller förlita mig på mig själv utan på utredningsmaterial. När Robert Ressler kritiserade delar av GMP så värderade jag detta högre.
• Gärningsmannen (GM) saknade i grunden ett motiv för mordet. Motivet härrör i stället från omständigheterna och misslyckanden i GM:s egna personliga liv. (SOU: 1999:88, s. 910)
• Brott av detta slag begås oftast av män under 30 år – dvs. när motivbilden ”Palmehatet” försvinner (Olsson & Åsgård, 1994, s.105). I ett liknande fall (som mordet på Anna Lindh) var gärningsmannen 25 år.
• GM var en ”auktoritetsmördare” (SOU 1999:88, s.908)
• GM var snarare en ”borderliner-typ” än en psykopat. Just det här påpekade Lisbeth Palme redan våren 1986 (hon var psykolog) och sedan FBI:s erfarne mordutredare Robert Ressler på 1990-talet. (SOU 1999:88, s.727, s.762, s.908)
• GM var sannolikt en ensamstående svensk man som bodde och levde ensam. (Olsson & Åsgård, 1994, s.134)
• GM levde ett isolerat liv utan framträdande hobbies eller intressen, i varje fall inte sådana som han ägnar ett mer systematiskt intresse. (Olsson & Åsgård, 1994, s.135)
• GM var inte politiskt bevandrad eller intresserad. (Olsson & Åsgård, 1994, s.135)
• GM kan vara kantat av ideliga arbetsbyten i okvalificerade befattningar. (Olsson & Åsgård, 1994, s.135)
• GM var sannolikt inte ändrat sitt liv på något genomgripande sätt efter mordet. Däremot kan han som person ha förändrats i riktning mot ett större självförtroende. (Olsson & Åsgård, 1994, s.136)
• Det är sannolikt att han har sparat en del tidningsklipp men det behöver inte vara mer än vad varje intresserad medborgare har kvar efter denna historiska händelse. (Olsson & Åsgård, 1994, s.136)
• GM har sannolikt inte talat om brottet mer ingående än andra personer. Det är möjligt att han tagit sig in i utredningen för att skaffa information om den eller t o m för att påverka den genom t ex falska vittnesmål i syfte att leda utredningens uppmärksamhet åt annat håll. (Olsson & Åsgård, 1994, s.136)
• GM har troligen vänt sig mot auktoriteter som fadern, skolan, militären och/eller arbetsgivare (SOU 1999:88, s. 908)
• GM var starkt introvert och skyr sociala kontakter. (SOU 1999:88, s.909)
• GM var osannolik som narkotikamissbrukare och knappast heller alkoholmissbrukare. (SOU 1999:88, s. 909)
• GM var troligen rädd för att förlora kontrollen över sig själv. (SOU 1999:88, s.909)
• GM har sannolikt haft relationssvårigheter hela livet, särskilt med auktoriteter av olika slag. (SOU 1999:88, s.909)
• GM umgicks sannolikt endast sporadiskt med kvinnor och bor och levde ensam. (Olsson & Åsgård, 1994, s.105)
• GM hade troligen inget barn. (Olsson & Åsgård, 1994, s.105)
• GM var sannolikt lågutbildad. (Olsson & Åsgård, 1994, s.105)
• GM hade troligen ingen avancerad yrkesutbildning. (Olsson & Åsgård, 1994, s.105)
• GM är antingen långtidsarbetslös eller har ett okvalificerat arbete. (Olsson & Åsgård, 1994, s.105, s. 135)
• Om GM har ett arbete så innebär det inte vidlyftiga kontakter med andra människor. Sannolikt har han bytt arbete många gånger. (Olsson & Åsgård, 1994, s.105)
• GM lever på låg ekonomisk nivå där utrymme för t ex egen bil torde vara begränsat. (Olsson & Åsgård, 1994, s.106)
• GM bodde troligen i en hyresrätt med relativt låg hyra med därav följande bostadsstandard. (Olsson & Åsgård, 1994, s.106)
• GM anges ha rört sig klumpigt och möjligen haltat något. Det finns således en möjlighet att han haft eller har en rygg-, höft-, knä- eller fotledsåkomma som kan ha föranlett vård. (Olsson & Åsgård, 1994, s.106)
• GM var troligen född sen i en syskonskara. (Olsson & Åsgård, 1994, s. 105)
• GM förefaller inte ha varit vältränad. (Olsson & Åsgård, 1994, s. 105)
• GM var inåtvänd, ensam och personlighetsstörd. (SOU 1999:88, s.909)
• GM var troligen deprimerad och paranoid. (SOU 1999:88, s.909)
• GM kan mycket väl ha levt med detta utan att berätta det för någon. (SOU 1999:88)
• GM följde troligen inte den massmediala rapporteringen men kan ha sparat en del tidningsklipp om mordet. (SOU 1999:88, s.910)
• GM har inte infiltrerat utredningen på det sätt som står i GMP (SOU 1999:88, s.910)
• GM var snarare fixerad eller irriterad på Olof Palme än hatisk. Kunde möjligtvis ha dödat någon annan prominent person. (SOU 1999:88, s. 910)
• GM har inte ett behov av att framträda med sitt dåd. (SOU 1999:88, s.910)
• GM var väl förtrogen med området där mordet skedde. (SOU 1999:88, s.911)
• GM agerade i city som var hans ”comfort zone” – ett område som han är bekant med antingen därför att han bor där, arbetar där eller ofta tillbringar sin fritid där. (Olsson & Åsgård, 1994, s.112)
• GM kan ha haft någon annan i åtanke men stod plötsligt inför Olof Palme. (Olsson & Åsgård, 1994, s.112)
• GM kan i sin fantasi ha planerat att attackera en auktoritet i sin fantasi om och om igen och därmed varit beredd att döda en auktoritet. (SOU 1999:88, s.911)
• GM kan ha haft känslomässiga svårigheter att göra sig av med mordvapnet och därför gömt det på en plats som på något sätt har anknytning till honom i någon mening. (Olsson & Åsgård, 1994, s.108, s.113)
• GM har haft en osannolik tur som kommit undan med tanke på den personlighetsstörning som GMP tecknar. (SOU 1999:88, s. 911)
• GM kan ha uppträtt som vittne. (Olsson & Åsgård, 1994, s.113)
Nu påstår jag förstås inte att detta är gärningsmannen till 100 %, utan en sannolikhetsbedömning av hur gärningsmannen är som person. Jag menar förstås fortfarande att vi i första hand bör utgå från fakta vid mordplatsen framför att leta gärningsmän utifrån en gärningsmannaprofil. Men eftersom en del (Thomas Pettersson) menar att bland annat Stig stämmer med GMP så menar jag att det finns starka tvivel i att påstå detta. Jag skulle i alla fall inte prioritera vittnet Stig utifrån en GMP. Jag tänker att dessa punkter kan öppna upp för en ny syn på gärningsmannen som person.
Saknas något eller är det något som behöver ändras i denna GMP i sammanfattad punktform? Jag är förstås öppen för konstruktiv diskussion.
Snarare än att se till Palmes bakgrund, menar jag att vi behöver försöka se till helheten (tips från en erfaren amerikansk mordutredare) och ”Keep It Simple” – det är mitt tips. Använd hellre GMP-sammanställningen som ett verktyg för att inse att det är fakta vid mordplatsen som vi behöver rikta in oss på i första hand.
En liten egen kommentar kring detta:
” • GM anges ha rört sig klumpigt och möjligen haltat något. Det finns således en möjlighet att han haft eller har en rygg-, höft-, knä- eller fotledsåkomma som kan ha föranlett vård. (Olsson & Åsgård, 1994, s.106)”
Det här är förstås till stor del spekulation, har även för mig att Ressler tyckte man skulle undvika sånt. Däremot ska man förstås påpeka att det är ”en möjlighet” utifrån iakttagelser. Men sen drar jag personligen inte samma slutsatser som Olsson & Åsgård om gärningsmannen rörde sig klumpigt. GM kan, utifrån tanken att det är en man med personlighetsstörning, ha haft viss problem med ”motoriken” – utan att ha en kroppslig skada som kan ha föranlett vård. Personen kan ju tänkas gå/springa lite udda utan att ha en kroppslig skada. Dessutom baseras det på osäkra uppgifter. Vill bara påpeka att jag haft en del funderingar kring denna punkt. Ta detta som det är.
Den profilen talar starkt emot Engström som ensamagerande gärningsman. Gärningsmannaprofilering är bara tillämpliga på ensamma gärningsmän och ger ingen vägledning om mordet är ett verk av en konspiration.
Engström kan däremot ha varit en del av en konspiration där hans uppgift kan ha varit att vilseleda vittnen och polisen exempelvis genom att springa in på Tunnelgatan och upp för trapporna medan gärningsmannen försvann åt ett annat håll och kunde sätta sig i säkerhet. Eventuellt bli upplockad av en flyktbil en bit in på Luntmakargatan.
Engström kan förstås lika gärna bara vara ett vittne som försökt leka hjälte genom att springa efter gärningsmannen och därmed av ett par vittnen förväxlats med gärningsmannen. Eller så har han bara överdrivit sina insatser på mordplatsen och hittat på historien att han var framme redan 5-6 sekunder efter skotten och pratade med Lisbet och sprang in i gränden. Sanningen är i så fall troligen att han kom fram senare och mest höll sig i bakgrunden och tittade på vad som hände
Utifrån vad som är känt om ensamma gärningsmän kan Engström i princip avfärdas
”Gärningsmannaprofilering är bara tillämpliga på ensamma gärningsmän och ger ingen vägledning om mordet är ett verk av en konspiration.”
Är du verkligen säker på detta?
Nej, jag tycker att det är mycket relevant att se till Palmes bakgrund och kanske framförallt synen på Palme vid tidpunkten för mordet. Det lär väl knappast ha undgått dig att det fanns grupper inom SÄPO som övervakade Palme då de såg honom som en allvarlig säkerhetsrisk och att det fanns ledande personer som ansåg detta. Jag skulle kanske kunna köpa din profil om det inte vore så men så är inte fallet. Finns det grupper som allvarligt ser någon som en säkerhetsrisk mot nationens säkerhet så kan man inte utesluta en konspiration.
Sedan finns det ingenting i GMs uppträdande som tyder på att han är en sådan ”loser” som du påstår. Han är målmedveten, iskall och lyckas komma undan utan att bli sedd i ansiktet av någon och utan att åka dit. Jag tycker att det förefaller skickligt. När jag läser din GMP får jag nästan intrycket att du har något form av förakt för svagheter. Du är mycket yvigt spekulativ och beskriver personen som en ”loser” på alla plan. Vad kan du egentligen veta om GMs arbete, relationer till kvinnor, utbildning o. s. v. Lisbeth Palme tycks du sätta all tilltro till däremot. Trots att det är osäkert om hon hann se GM överhuvudtaget så tvivlar du inte på att hon till och med som psykolog hunnit diagnostisera personen på ett fullständigt korrekt sätt.
Vad jag tycker generellt är att Olsson/Åsgårds GMP snarare skapar en bra bild av de själva än av GM.
Du tycks också ha fastnat alltför mycket just för Robert Ressler. I detta reportage framträder också Greg McCrary och Ray Pierce. Dessa tror ju på en annan gärningsman. Det framkommer också att de amerikanska profilerarna hade kunnat dra andra slutsatser om de fått veta att mycket kontroverser fanns kring Palme och att han ansågs farlig. HÖ sa att allt var lugnt kring Palme.
”GM förefaller inte ha varit vältränad.” (Olsson & Åsgård, 1994, s. 105)
LOL Vad kan dessa prominenta profilerare veta om detta. Skriver de bara ner slumpmässiga nedsättande antaganden och utan motiveringar. Jag tycker att man kan spåra visst förakt för svagheter hos dessa Olsson och Åsgård. ”En märkvärdig brist på professionalism” tyckte de att GM visade som inte sköt massor av skott och behöll vapnet synligt i handen under flykten för att skjuta mot förföljare. Tycker att denna ”märkvärdiga brist på professionalism” snarare verkar ligga hos de själva. Med facit i hand kom denna ”utomordentliga loser” undan utan att lämna ett enda spår efter sig och de ”mycket professionella” Olsson/Åsgård lyckades inte ta honom med hjälp av sin profil. Men Olsson/Åsgård har ju också täckt upp detta. ”Han hade ju en otrolig tur.” LOL
Zombie;
Tack för dina kommentarer. Jag kanske går in på fler saker senare men i alla fall svarar lite kort på några saker du skrev.
Tycker du att Mijailo Mijailovic var så skicklig, intelligent, osv?
”I det hemligstämplade rättspsykiatriska utlåtandet framgår att Mijailovic lider av ”borderline personlighetsstörning med narcissistiska drag”, något som inte klassas som allvarlig psykisk störning, enligt lagen.
I den hemliga rapport som ligger bakom diagnosen, och som Aftonbladet tagit del av, framgår bland annat att Mijailo Mijailovic lider av ätstörningar och skadar sig själv.
Han visar upp drag av autism och depression, ”men inte av sådan art att de motiverar motsvarande medicinska diagnoser”.
Källa:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/9mz1OM/darfor-domde-ratterna-olika
Mördaren Daniel Nyqvist, som lyckades hålla sig undan rättvisan i 16 år? Var han så skicklig då eller hade han bara tur och levde isolerat?
”2011, efter att hans mamma reagerat på att han inte lagade mat eller skötte sin hygien, fick Daniel Nyqvist genomgå en utredning och fick en psykiatrisk diagnos, Aspergers syndrom, något som hans storebror också fick veta då.
Den som har Aspergers syndrom, som räknas till autismgruppen, har svårigheter vid socialt samspel och funktionsnedsättningen innebär begränsade beteenden, aktiviteter och intressen. I Daniel Nyqvists fall handlar det om en grav funktionsnedsättning.
– Han har alltid haft svårt med sociala interaktioner. Han blev mer tillbakadragen och när han fick diagnosen föll alla bitar på plats. Det stämde med honom, säger brodern.
– Innan kunde han uppfattas som lite udda. han hade svårt att visa känslor och läsa av andra människors känslor.
Hans storebror är övertygad om att Daniel Nyqvist hade sagt sanningen och erkänt tidigare, precis som han gjorde i det första polisförhöret när han gripits – om han fått frågan tidigare.
På frågan vad Daniel hade sagt om han hade frågat honom rakt ut om han hade dödat Mohamed Ammouri och Anna-Lena Svenson, svarar brodern utan tveka:
– Han hade sagt att han hade gjort det. Om man ska förstå Daniel måste man förstå diagnosen, säger han.
Men ingen frågade.
Inte förrän han greps.”
Källa:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/R9x8pO/daniel-nyqvist-37-hade-kunnat-ta-sin-hemlighet-med-sig-i-graven
Jag tror att Palmes sannolika mördare lyckades genomföra mordet och dessutom komma undan tack vare en osannolik tur. Tack och lov såg jag att även Robert Ressler delade min bedömning.
Ja, jag har sett videoklippet flera gånger (senast igår faktiskt) och särskilt Greg McGary och Ray Pierce. Möjligt att jag även har citerat dem någonstans här på bloggen. Tipset jag gav om att man bör se till helheten kommer från en amerikansk utredare från programmet du länkar till (eftersom jag bara sitter med mobilt surf just nu så kollar inte upp detta).
Jag uppskattade Resslers bok (som var referens i polisens GMP).
”Robert Ressler, en av världens ledande experter på psykologisk profilering i brottsutredningar. Han var med och byggde upp verksamheten inom FBI innan han gick över till att arbeta som privat konsult”. (Wall, 2018)
Mijailo Mijailovic var ju helt annorlunda än Palmes mördare. Han lämnade massor av spår efter sig och åkte också fast. Palmes mördare gick upp i rök och lämnade inte ett enda spår efter sig och ingen såg honom i ansiktet. Ja, jag tycker Palmes mördare verkar skicklig även om ett mord är en tvivelaktig handling. Detta är två olika saker.
Zombie:
Jag är inte så säker på att Palmemördaren visade någon större skicklighet. Han tog mycket stora personliga risker och verkar ha haft tur – ingen noterade hans ansikte trots att många kunde ha gjort det, ingen stod i vägen där han sprang, osv. Skottet var en dödande träff, men det var också det resultat man får om man bara pekar pipan rakt mot mitten av ryggen och trycker av. Skott två var (oavsett vilket offer som avsågs) misslyckat. Bevis på skicklighet? Det tycker jag inte. Men det motbevisar ju inget heller.
Däremot håller jag med om att Mijailovic och Palmemördaren förmodligen var två skilda mördartyper. I GMP skiljer de på en kaotisk mördare vilket de inte tror på, och socialt/psykiskt trasiga men ändå i stunden fungerande ensamvargstyper, vilket är det de pekar mot.
Mijailovic känns som ett utmärkt exempel på den första typen. Han skulle väl ha skjutit Palme redan utanför bion, om han nu mot all förmodan haft en pistol. Bland de kända misstänkta finns nog i denna kategori ocskå exempelvis Christer P, om man får tillåta sig att spekulera lite. Kanske även ”konstnären”. I den andra kategorin finns, som GMP-författarna påpekar, de flesta ensamma, icke-organiserade politikermördare. I Palmematerialet är CA urexemplet, men det går säkert att hitta någon mer.
(Allt detta givet att det var en ensam gärningsman, naturligtvis. Det återstår ju att bevisa.)
Det finns väl en statistisk möjlighet att det kan vara en mer beräknande ”galning” än Mijailovic som jag håller med nog hade angripit utanför bion och inte med pistol, men han verkar haft tur på så många plan att jag tycker att detta verkar osannolikt. Jag tror att han visste var han skulle skjuta och att han skickligt försöka smälta in i mängden utan att väcka uppmärksamhet. Att han var snabb tror jag också var en skicklighet som gjorde att få hann se honom. Därför är jag inte säker på att Olsson/Åsgård har rätt när de tycker att han borde stått kvar och skjutit flera skott.
På sidan 78 i de prominenta profilerarna Olsson/Åsgårds rapport framgår att de helt och hållet förbisett det inhemska Palme-hatet och betraktandet av honom som ett hot mot rikets säkerhet. På detta sätt är rapporten framtagen på helt fel premisser.
Detta hör kanske inte till Palmetråden men om Daniel Nyqvist är ärlig med att han såg en bild med tre prickar och tolkade detta som en signal att han måste döda två personer tycker jag inte att detta låter som Asperger utan som någon psykossjukdom som schizofreni.
Zombie.
Att en person får diagnosen Asperger utesluter förstås inte att en person även kan ha en psykossjukdom som schizofreni eller om personen har råkat ut för en vanlig förkylning. Sen säger diagnosen Asperger (numera heter det snarare högfungerande autism) inte särskilt mycket om en person, enligt mig. Det är ett väldigt stort spektrum. Däremot skapar diagnosen i bästa fall färre onödiga bråk och tjafs från omgivningen och ger utrymme för bättre insatser från samhället, något som i sin tur brukar leda till att problemen förvärras om personen inte får. En person som blir alltmer isolerad av omgivningen på grund av udda beteenden samt får dåliga ekonomiska förutsättningar riskerar ju att förvärra en psykossjukdom och som i sin tur i värsta fall kan leda till att man ser sig tvungen att mörda någon annan för att bota sig själv. Så att försöka straffa personer som inte klarar av samhällets alla krav leder ofta i slutändan till värre problem.
Men det är ett komplicerat ämne som riskerar att ta väldigt stort utrymme.
Zombie.
Du skrev: ”När jag läser din GMP får jag nästan intrycket att du har något form av förakt för svagheter. Du är mycket yvigt spekulativ och beskriver personen som en ”loser” på alla plan. Vad kan du egentligen veta om GMs arbete, relationer till kvinnor, utbildning o. s. v. Lisbeth Palme tycks du sätta all tilltro till däremot. Trots att det är osäkert om hon hann se GM överhuvudtaget så tvivlar du inte på att hon till och med som psykolog hunnit diagnostisera personen på ett fullständigt korrekt sätt.”
Det beror nog på hur man ser på svaghet. Jag tycker att det är svagt av en människa att döda en annan människa. Det ser jag som en svaghet. Sen kan jag tycka att många översociala, utbildade och välavlönade chefer med fru, bor i villaförorter och kör Mercedes, kan vara rätt svaga de med på sina sätt. Jag ser styrkan att våga visa sig sårbar i olika lägen, exempelvis söka professionell hjälp när man väl behöver det. Så det beror på hur man ser på ”svaghet”. Men att döda någon istället för att söka hjälp för sina problem, det anser väl jag är ett tydligt tecken på svaghet. Det finns ingen styrka i att döda en försvarslös människa, särskilt inte en fredsduva som Olof Palme.
Lisbeth Palme, utifrån sin yrkeserfarenhet, drog sina slutsatser och Robert Ressler, utifrån sin yrkeserfarenhet, drog sina slutsatser:
”Här kan inskjutas att Tommy Lindström då han intervjuades av RRV-experterna berättade att Lisbeth Palme under de förhör Lindström deltog i uppgav att gärningsmannen ”var en borderliner-typ”. Lindström ansåg emellertid inte att detta var en sådan uppgift som borde tas med i förhörsdokumentationen (”vi skall bara ha med fakta”). […]
Enligt Ressler är den person som profilen föreställer inte psykopat, utan snarare det Ressler ville kalla borderliner (”a border-line personality”). Graden av personlighetsstörning var med andra ord inte så kraftig som den framställdes i profilen. Det rör sig alltså om en gradskillnad, på en skala som börjar med individer som lider av personlighetsstörningar och slutar med de som är fullt ut psykotiska. Det beteende som gärningsmannen i detta fall företett är tillräckligt sofistikerat för att utesluta en psykopat (”there is too much intricate behavior for a psychotic in this case”), men förenligt med vad en ”disorganized killer” är kapabel till. (Ett mer typiskt beteende för en psykopat hade enligt Ressler varit att skjuta Olof Palme i eller utanför biografens entré.) (SOU 1999:88)
Så det handlar inte om att jag litar fullkomligt på Lisbeth, utan konstaterat bara att hon gjorde samma bedömning av mördaren som experten på profilering senare också gjorde.
VVA,
det du lyfter fram om Lisbeth Palme låter rätt spekulativt i mina öron.
Att alla personer med borderlinediagnos – en ganska bred diagnos, får vi komma ihåg – skulle se ut på ett visst specifikt sätt efter att ha skjutit en annan person och att det specifika sättet skiljer sig från hur andra typer av gärningsmän skulle se ut tror jag inte på.
Läs gärna en populärt hållen sammanfattning av borderlinediagnos här.
Inte heller tror jag att Lisbeth Palme gjorde några iakttagelser som gjorde det möjligt för henne att blixtsnabbt ställa en diagnos av det slaget. Visst finns det anledning att ha respekt för psykologers yrkeskunnande, men låt oss ändå hålla oss på jorden. Som vi kan notera heter det på den nyss länkade sidan om borderline (EIPS) att det krävs en strukturerad intervju för att behandlaren ska kunna ställa diagnosen och att det finns ett flertal andra diagnoser som kan påminna om borderline.
Vi vet ju dessutom att Lisbeth själv har uppgett att när hon gjorde sin iakttagelse av en man som stod och tittade på henne var det inte för att försöka diagnostisera en mördare. I stället var det för att söka hjälp från mannen. Först efteråt, har hon berättat, kom hon fram till att det mördaren hon sett. Det gör det ju ännu mindre sannolikt att hon skulle ha gjort en professionellt grundad iakttagelse av typ: ”Aha, en borderlinemördare!” I själva verket gav hon ju i förhör den 1 mars intrycket att hon inte hann iaktta den personen särskilt väl. Och det hon förmedlade i förhöret var sådant som gällde hans klädsel, längd och liknande – inte någon psykologisk profil eller ens någon allmän karakteristik i stil med att han såg farlig ut eller liknande.
Det ska också tilläggas att det finns en mängd omständigheter som tyder på att det var vittnet Anders B hon observerade vid detta tillfälle. Och detta är enligt henne själv det enda tillfället då hon såg mördarens ansikte.
Med andra ord: Lisbeth kan knappast användas för att backa upp Ressler. Och Ressler kan knappast användas för att backa upp Lisbeth.
I övrigt är Granskningskommissionens resonemang generande amatörmässigt. Kommissionen har som synes lyckats översätta ”psychotic” med psykopat. Men en ”psychotic” är alltså en person som lider av en psykos – det vill säga ett sjukdomstillstånd som kännetecknas av vanföreställningar och hallucinationer – medan en psykopat är en människa med en personlighetsstörning som bland annat yttrar sig i hänsynslöshet mot andra människor. Psykopater har normalt inga problem med verklighetsuppfattningen utan har tvärtom en god förmåga att hantera och manipulera sin omgivning. Kommissionens grundläggande misstag på den här punkten resulterar givetvis i att hela resonemanget beklagligtvis blir snömos.
Gunnar.
Ja, ta inte så allvarligt på just detta. Jag vill ju bara peka på ett ”lustigt” sammanträffande, det att Lisbeth och Ressler påstod samma sak om gärningsmannen, vilket man kan se i Granskningskommissionens rapport. Hon tolkade ju detta utifrån att hon uppfattat gärningsmannen stanna till och stå kvar och stirra tillbaka mot henne 1-3 minuter efter mordet. Hon sa ju något i stil med att hon ansåg gärningsmannen vara ”en orimlig person”, som hon sa i rättegången mot Pettersson.
Jag litar varken till 100% på Lisbeth eller 100% på Resslers bedömningar. Jag litar ju inte ens på mina egna bedömningar till 100%. Jag gör ju exempelvis en egen åldersbedömning som varken stämmer med Lisbeths, GMP:s eller Resslers bedömningar. Jag vet ju att ingen kan göra en korrekt åldersbedömning av en person som de knappt sett eller vet någonting om. Däremot finns det ju psykologiska drag av beteendet kring den som utfört mordet.
Sen vill jag återigen påpeka: ”Använd hellre GMP-sammanställningen som ett verktyg för att inse att det är fakta vid mordplatsen som vi behöver rikta in oss på i första hand.” Som jag skrev i inlägget där jag punktade upp hur gärningsmannen sannolikt kan vara för person. Sen är det klart, att han kan vara något annat. Men i det skede som utredningen fortfarande befinner sig (1 mars 1986) är detta just nu den sannolika mördaren.
Vad vet vi om gärningsmannen? Svaret är att vi fortfarande ingenting vet om gärningsmannen, ändå gissar man att han var så otroligt professionell, skicklig, intelligent eller alkoholist, knarkare, grafiker, osv. Jag öppnar snarare upp för en ny och bredare syn på gärningsmannen, utifrån andras professionella psykologiska bedömningar. Därmed kan vi kanske konstatera att vi hellre bör förlita oss på fakta än på olika spekulationer utan substans?
Att Lisbeth såg någon annan än gärningsmannen är ju egentligen bara spekulationer det med. Vi kan inte förlita oss på gissningar och spekulationer kring gärningsmannen. Så – låt oss ta varandra i hand och släppa det polisen koncentrerat sig på sedan 1 mars 1986:
”Polisen har just nu inget annat att gå efter än det signalement som ett vittne har lämnat.” (Lunchekot, 1 mars 1986)
Källa: https://www.youtube.com/watch?v=Ds5G02-Zr9c
Vi står kvar och tjatar oss hesa om osäkra signalement hot och dit. Men utred nu detta metodiskt och ta ett steg i taget utan att sväva i väg ut i det blå. Vad var det din journalistkollega Peter Kadhammar sa i Aftonbladet – ta fram förstoringsglaset och leta fingeravtryck vid brottsplatsen. Palmeutredningen (och alla andra) gjorde snarare tvärtom.
Till sist har jag en fråga, Gunnar. Vad kan vi konstatera är fakta vid brottsplatsen? Vad är det lilla vi vet? Berätta det för mig, det är ju utifrån fakta som Ressler gjorde sin bedömning. Det anser jag egentligen är mer intressant än GMP, som bara är ett verktyg för vilsekomna utredare som fastnat jag menar att en GMP inte ens borde behövas om man arbetat professionellt, så som små barn förstår att poliser ska jobba. Det är ju utifrån fakta vi kan starta en utredning. Det kanske är dags nu efter 36 år att börja utgå från fakta och inte vilda spekulationer?
VVA
De som vet vem gärningsmannen är vet mycket om honom. Jag kan berätta massor tex.
Intressant skulle vara att veta hur du kan veta att han är GM. Har du teknisk bevisning? Det finns ju många som pratar en massa strunt…
Zombie
Jag har bara breven som ”teknisk bevisning”. Polisen får ju bringa reda bland allt.
Hade jag inte pratat med personen hade jag väl ännu varit lyckligt omedveten om allt.
Jag vill tillägga att jag syftar på att många påstått att de är GM utan att vara det. Om han bara sagt det behöver det inte stämma.
Han sa inte till mig att han var GM men han har sagt det till andra. Till mig sa han saker som fick mig att börja undra. O då ringde jag palmegruppen. O sen fylldes det på med saker jag hade glömt o jag hittade mer o mer om personen.
VVA,
det finns ju en debatt om den exakta tidpunkten för mordet. Och det finns folk som ifrågasätter att det var de riktiga kulorna som hittades. Och det finns ju till och med de som menar att Palme inte ens blev skjuten. Med det sagt: vad vi har att röra oss med är mer sannolikheter än fakta.
Jag menar i alla fall att det är ytterst sannolikt att Palme blev skjuten till döds med en av de två kulor som hittades på Sveavägen och att det skedde omkring klockan 23.21.30. Skulle tiden kunna diffa på någon minut? Ja, kanske.
Med största sannolikhet blev Palme skjuten på mycket nära håll, på omkring 20 cm avstånd och avled i stort sett omedelbart. Sannolikt var mordvapnet en magnumrevolver, men helt säkra kan vi inte vara på det.
Med största sannolikhet flydde gärningsmannen in i gränden och med stor sannolikhet sprang han sedan uppför trapporna.
Med största sannolikhet blev Lisbeth Palme beskjuten av gärningsmannen och ådrog sig en mycket ytlig skada.
Och eftersom saken har diskuterats: med stor sannolikhet sköts det första skottet mot Olof Palme och det andra mot Lisbeth. Men säkra på skottordningen kan vi inte vara.
Med största sannolikhet befann sig Lisbeth till höger om Olof Palme när mördaren sköt, möjligen något steg före honom.
Och det finns naturligtvis en massa mer perifera saker som vi kan konstatera med största sannolikhet.
Men vi vet exempelvis inte hur mördaren tog sig till platsen, vi vet inte något säkert om mördarens klädsel eller utseende mer än att det med största sannolikhet var en vuxen men inte ålderstigen man och att hans kläder inte var särskilt uppseendeväckande. Vi vet heller ingenting om motivet och inte om gärningsmannen hade medhjälpare. Vi vet inte ens säkert om det var Palme som var det tilltänkta offret, även om väl det får betraktas som ytterst sannolikt.
Ja, så där är det.
Gunnar.
Jag tänker att du missat en viktig faktauppgift, men annars är vi överens.
Fakta, utifrån din text är alltså följande, om jag förstått dig rätt:
Den 28 februari 1986 ca kl. 23:21, blev statsminister Olof Palme skjuten till döds på nära håll. Denna gärningsman flydde in i gränden. Kvar på mordplatsen blev offrets hustru. Ingen vet var gärningsmannen tog vägen, men sannolikt sprang han uppför trapporna.
Sen är det ju även fakta – att vi inte vet följande:
”vi vet exempelvis inte hur mördaren tog sig till platsen, vi vet inte något säkert om mördarens klädsel eller utseende mer än att det med största sannolikhet var en vuxen men inte ålderstigen man och att hans kläder inte var särskilt uppseendeväckande. Vi vet heller ingenting om motivet och inte om gärningsmannen hade medhjälpare. Vi vet inte ens säkert om det var Palme som var det tilltänkta offret, även om väl det får betraktas som ytterst sannolikt.”
Jag håller även med dig om att det är ytterst sannolikt att Palme var det tilltänkta offret och annat som du nämner i inlägget. Det jag (och troligtvis även Ressler) ifrågasatt är ju hur lång tid innan mordet som Olof Palme var det tilltänkta offret. Månader innan, veckor innan, dagar innan, timmar innan eller sekunder innan? Det där kan vi ju däremot bara spekulera kring och konstatera att vi inte vet om gärningsmannen vaknade upp morgonen den 28 februari 1986 och var medveten om att han skulle få möjlighet att försöka skjuta just Olof Palme.
Även om du har missat en viktig uppgift i din text så är det ju ovanstående i princip fakta. Det kan vi ju enas om. OK, varför började man i så fall inte att utreda utifrån fakta? Vad var/är problemet?
VVA,
vad var det för en viktig faktauppgift jag hade missat, menar du?
Gunnar Wall.
https://gunnarwall.wordpress.com/2022/08/21/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen/#comment-37953
Jag tror att du är ute på helt fel spår. Den som stirrade på henne 1-3 min. var nog Anders B eller någon annan om det var inifrån Tunnelgatan. Knappast GM.
Zombie.
Det handlar inte om jag vore inne på ”fel spår”. Det handlar snarare om grundläggande krav på myndigheters utredningar. Myndigheter ska arbeta professionellt.
Hur svårt ska det vara att utgå från fakta och ta steg för steg utan att fuska sig fram?
Mitt inlägg var om den stirrande mannen på mordplatsen. Har du svarat på rätt inlägg?
Med fel spår menar jag att det nog inte var GM utan t. ex. Anders B eller någon annan.
Lars J säger att GM flydde upp på åsen och alltså inte stod i flera minuter och stirrade på Lisbeth. Om hennes kommentarer om borderline handlar om denna person gäller den nog inte ens GM, men som Gunnar säger betvivlar jag också att man kan uttala sig om en diagnos enbart genom att se en person även om man är psykolog. Jag tror också det krävs större utredningar.
Zombie.
Det är möjligt att jag svarat på fel inlägg. Men i så fall vill jag förtydliga detta:
Nu stod inte mannen och stirrade under 1-3 minuter (det kan jag medge vore mycket märkligt) utan 1-3 minuter efter mordet såg Lisbeth en man stå och stirrade mot henne under några sekunder. Denna man (inne i gränden) uppfattade Lisbeth vara samma man som gärningsmannen.
Jag tror inte GM uppehöll sig så länge utan att den som stirrade var någon annan.
Hej VVA, Zombie och Gunnar,
Vad det gäller Olsson/Åsgårds gärningsmannaprofil tror jag vi ska iaktta en viss försiktighet. En hel del av de slutsatser Olsson och Åsgård kom fram till i sin GMP bygger på ett förmodat uppträdande av en Grandman vid Grand och dennes efterföljande mot Dekorimahörnan. Saker jag tänker på här är en relativt tafflig och iögonfallande övervakning vid Grandentrén och därefter en ganska klumpig skuggning på ett avstånd av ca 5-10 meter.
Skulle istället en mer diskret övervakning/skuggning ha skett eller att det är fråga om någon typ av mötesscenario (utan en Grandman) går det att ta fram en helt annan GMP.
Vidare spretar vittnesmålen från mordplatsen relativt mycket. Vissa vittnen talar om ett kyligt, effektivt och kallblodigt agerande av gärningsmannen med andra vittnen säger sig minnas en viss handfallenhet och tveksamhet åtminstone efter skotten. Löpstilen varierar också från spänstig/effektiv till lunkande/klumpig.
Sammanfattningen blir då kanske ungefär ”nja, det beror på”.
Ja, jag delar din uppfattning att GMP bygger på att ”grandmannen” är GM då detta finns angivet i den brottsbeskrivning man landat i, dock efter att eventuellt pröva andra scenarior i hypoteserna. Detta förefaller inkompetent då signalementet skiljer.
Fanns säkert flera sk Grandmän både vid 21-tiden och 23-tiden. Om någon av dem hade något med mordet att göra vet vi inte heller- är bara en teori, åsikt.
Anders Fredric.
Jag vill förtydliga följande: ”Jag menar förstås fortfarande att vi i första hand bör utgå från fakta vid mordplatsen framför att leta gärningsmän utifrån en gärningsmannaprofil.”
Som Gunnar påpekar så är gärningsmannen tillräckligt sofistikerad för att utesluta en psykotisk gärningsman men att gärningsmannen är psykopat kan inte uteslutas. En psykotisk gärningsman hade skjutit utanför biografen och inte klarat att skugga paret Palme för att kunna slå till vid ett bättre tillfälle på en bättre plats.
En psykopat däremot kan mycket väl avvakta med att skrida till verket och kan antingen skugga sitt offer eller lugnt vänta in sitt offer på en plats som hen vet att offret kommer att befinna sig på vid en viss tidpunkt. En psykopat kan också lura offret i en fälla exempelvis genom att under falska förespeglingar och utgivande av falsk identitet avtala ett möte med offret. Säg t ex att hen ringer upp Olof och säger att han är en tjänsteman på skatteverket och vill träffa Olof på restaurant Bohemia för att prata om Harvardärendet. Föreslår att hen möter upp Olof på Sveavägen i höjd med Tunnelgatan men kom utan livvakter det här är känsligt.
När en kommission tillsatt för att granska utredningen drar stolliga slutsatser om gärningsmannens personlighet på grund av bristande kunskaper i engelska vittnar det om en katastrofal inkompetens
Dagarna för Palmemordet…läs Tarkovskijs dagbok…
Regeringens arkiv har dokument från mötet mellan Olof Palme och Andrej Tarkovskij. det gällde Tarkovskijs son…han fick avslag.
Følgende brev i Palmemordsarkivet synes at være forbundet med de tre telefonopkald om mand set på Snickerbacken. Er det originale brev tilgængeligt, så man ser håndskriften?
https://drive.google.com/file/d/1COSSEBrVHVYz7G7SmktCyG9VYckCyCx-/view
Gruto
Är det detta nr på dokumentet?
EAE-10005-C
Jag skickade ju bilden när jag begärde ut brevet men de ville ha nr uppe till höger som är överstruket så jag chansade med det jag såg i länken.
Ibland diskuteras tidtabellen för SL angående 28 feb 1986.
Hittade ett annat forum med bland annat följande information.
”Jag hoppas jag har fattat allt rätt nu och jag har aktuell t-banetidtabell för vintern/våren 1986 och enligt den gick sista tåget på linje 15 från T-centralen mot Mörby C kl. 23.48. Tåg från Hötorget söderut vid samma tidpunkt gick bl a kl. 23.24 (linje 17), 23.29 (linje 19) och 23.32 (linje 18). Senare än så hade man nog inte hunnit med nåt byte till Mörbytåg vid T-Centralen.”
Följdfråga: Bra info! Undrar bara när gick nästsista tåget på linje 15 från T-centralen mot Mörby C och vilken två avgångar från Hötorget söderut mot T-centralen som kom närmast efter 23.32.
Finns det möjlighet för dig och kolla detta också ?
Svar:Efter kl. 21 verkar det vara 20-minuters trafik på alla linjer. Nästsista tåget från T-centralen mot Mörby går kl. 23.28. Närmaste avgångarna från Hötorget söderut efter ovannämnda tidpunkt blir kl. 23.44 och 23.49. Tar man tåget från Hötorget 23.44 så kan man nog hinna med sista Mörbytåget från T-centralen, om det inte är försenat förstås.”
https://www.postvagnen.com/sjk-forum/showthread.php/25323-S%C3%B6kes-SL-tidtabell-f%C3%B6r-1986/page2?s=495cfcb78d0484c462ca8d183c7f3b2c
Mycket intressant information om den är korrekt. Då hade Engström faktiskt anledning att skynda sig för att hinna med avgången 23.24 från Hötorget och därmed efter byte hinna med avgången 23.28 mot Mörby centrum
Gissar att Engström kunde de ungefärliga avgångstiderna utantill och visste att om han skyndade på stegen hade han chans att hinna med avgången 23.28 mot Mörby centrum och slippa vänta på tåget som gick först 23.48
Hade han hunnit med 23.28 hade han varit vid Danderyds sjukhus omkring 23.40 och hade med god marginal hunnit med en buss som bör ha gått omkring 23.50 mot Täby. Mikael A menar att han hade varit tvungen att vänta på 691 som avgick 00.10 från Odenplan och bör ha gått omkring 00.20 från Danderyds sjukhus men med en halvtimmes turtäthet för bussarna hade Engström alltså chans att komma hem en halvtimme tidigare.
Med andra ord finns det stöd i fakta för att Engström talade sanning när han uppgav att han hade bråttom till tunnelbanan vid Hötorget. Precis tvärtom mot vad Mikael A påstått i inlägg efter inlägg. När Engström lämnade Skandiahuset hade han bara fyra minuter till godo för att komma hem en halvtimme tidigare jämfört med om han tagit god tid på sig
Med 200 meter till tunnelbanenedgången och ytterligare 30-40 meter ner till perrongen hade Engström hunnit om han skyndade sig. Sannolikt talade Engström sanning om att han hade bråttom. Alla teorier om att Engström gick norrut mot nattbussen och inte söderut mot tunnelbanan kan därmed avfärdas
Jonas J
Om det nu verkligen stämmer att Engström skulle ta 23.24, när menar du då att han kom ut på Sveavägen?
Han bör ha kommit ut någon gång kring 23.20 eller 23.21
Jonas J:
”Gissar att Engström kunde de ungefärliga avgångstiderna utantill och visste att om han skyndade på stegen hade han chans att hinna med avgången 23.28 mot Mörby centrum och slippa vänta på tåget som gick först 23.48.”
Ja, antingen det eller att han helt enkelt hade en tabell liggande på kontoret (eller till och med i den famösa handledsväskan). Så gjorde man ju på den tiden, såg till att ha tabeller där man kunde behöva dem. Det gick ju inte att kolla en restid- eller rutt innan man tagit sig till stationen annars.
Kalle
Mycket MOP-värdefull länk som du har bidragit med!
När jag 2019 var på KB -Kungliga Biblioteket och fotade MOP-tidtabeller (SL) saknades enstaka. Kan tänka mig att ännu fler kan ha försvunnit nu.
Vad intressant Mikael. När jag efterfrågar relevanta tidtabeller för tunnelbanan visar det sig att tabellerna inte finns. Men du hittade i alla fall tunnelbanans tidtabell för vintern 1986 och den innehåller samtliga tunnelbanelinjer även de gröna linjerna som trafikerar Hötorget. Eller var just dom sidorna försvunna och bara tabellen för röda linjen mot Mörby fanns kvar. Hade någon rivit ut sidorna för gröna linjen ur tunnelbanans tidtabell eller vad hade hänt. Och hur var det med tidtabellen för bussar som trafikerar Täby fanns bara tabellen för 691 och inte 604 och 614 hade någon rivit ut just dom sidorna också.
Varför tror du att ännu fler tabeller försvunnit efter ditt besök på KB 2019
Intressant att när vi efterfrågar källor för dina utsagor visar det sig att källorna inte finns
Hur kom du fram till att Engström måste ha ljugit om att han hade bråttom till tunnelbanan om de relevanta tidtabellerna inte fanns att tillgå
Också Roslagsbanan trafikerar Täby men jag vet inte var i Täby SE bodde.
Han bodde på Lahällsvägen 64, gångavstånd från stationerna Enebyberg och Roslags Näsby. För den som gillar att promenera.
Det var kortare gångväg från Engströms bostad till busshållplatsen vid Lahällsviadukten än till roslagsbanans stationer. Alla tåg stannade inte vid Enebyberg och till Roslags näsby var det längre att gå och jag tror att tågen gick väldigt glest så sent på kvällen. Han hade kunnat få vänta 45 minuter vid östra station eller mer
Jag har själv vuxit upp i samma del av Täby och promenerade mycket i området när jag var ung så jag vågar påstå att min lokalkännedom om Engströms hemtrakter är god
Har sett flera förespråkare av teorin om Engström uttala sig om Täby på ett mycket fördomsfullt sätt som visar att de aldrig satt sin fot där utan bara svamlar. Majoriteten av Täbys invånare bor inte i vräkiga villor utan många bor i höghus eller i mindre radhus och kedjehus. Täbys kvinnor är inte hemmafruar utan yrkesarbetar och har barnen på dagis precis som i andra kommuner.
Någon påstod till och med att Engström hade den lyxigaste villan i hela Täby och det är snömos. Finns mycket finare hus med sjönära lägen och strandtomter med egna bryggor
Engströms hus ligger flera kilometer från närmaste strand och även om det är påkostat finns massor av likvärdiga hus runt om i kommunen
Jonas J,
jag avsåg inte alls att påstå att det var sannolikt att Engström skulle ha övervägt att ta Roslagsbanan, vilket alltså hade krävt att han först tog sig till Östra Station. Och mina minnen från 70-talet då jag bodde i Täby är att när det gällde Roslagsbanan var det dåligt med trafik sent på kvällen och inget alls på natten. Men den som verkligen vill kartlägga kommunikationerna mellan centrala Stockholm och Täby under 80-talet har förstås anledning att titta även på Roslagsbanan.
Lars Borgnäs reportage i Sveriges Radio, program Kanalen, handlar om walki-talki män i närheten mordplatsen och Gamla stan.
Jag har ibland funderat på hur berusad var vittnet Anders B.
Hittade ett vittnesmål där han säger så här.
E13-00-J
Datum: 2019-09-23 12:09
Förhör med Anders B
”Personen som gick iväg hade en toppluva som var upprullad i nederkant. Det är det han minns.
Han minns att det kom tre stycken och att de gick tillsammans och att helt plötsligt skjuter en person.
Anders tror att skytten lade upp handen på Olof Palmes skuldra.
Det han minns därefter var alla som kom springandes till platsen.”
”Anders påpekar att han inte var så påverkad den kvällen då han inte tycker att det är roligt att gå ut och dansa onykter.
Anders fru var höggravid vid detta tillfälle så även av den anledningen ville han åka hem.
Förhörsledaren Steude påpekar för Anders att när denne berättade att ”det kom tre stycken” höll Anders upp sin vänstra hand.
Anders uppgav att mannen som gick längst till vänster lade
upp sin hand eller var på väg att lägga upp handen varpå Anders hörde hur det small.
Han uppfattade först att det var kinapuffar.
Anders såg rökpuffarna och han fick uppfattningen att skytten sköt med sin vänstra hand.
Anders uppgav att han minns detta och har nog berättat om det tidigare.
Han minns just detta och att det var tre stycken som kommer och går, skytten lägger upp handen, sedan smäller det, en ramlar och en går ned på knä.
Någon skrek något och Anders uppfattade att det inte var på svenska.
Anders tillfrågas om han idag har någon minnesbild av var han står i förhållande till de tre som går när han först ser dessa och han uppgav att de var framför honom.
Anders gör en jämförelse i köket och menar att det kan ha varit 3-4 meter fram till de tre. De går ett antal steg innan handen kommer upp.
Anders fick uppfattningen att det tre var som ett gäng som kommer från en bio eller vad som helst. Det verkade som om de kände varandra.”
https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E13-00-J
Hej Kalle! Vi utgår ifrån att Anders B observation är rätt, att gärningsmannen var en vänster skytt (måste ha varit ovanligt, Skytteklubbarna hade säkert koll vilka personer som skjuter med vänster hand ), att lägga handen på Palmes skuldra är ett sätt att låsa Palme, att inte kunna vrida sig? Tyder på en professionell mördare som kände till Stockholms innerstad som sin egen bakficka.
Hej Kalle! Jag utgår i från att palmeutredningen har besökt ett antal skytteföreningar främst i Stockholms regionen, för att fråga vilka medlemmar som skjuter med 357. Magnum och vilka medlemmar som skjuter med vänster hand.
Kim
Om man kunde fastslå att gärningsmannen var vänsterhänt skulle man ju kunna begränsa urvalet på tänkbara gm.
Antalet högerhänta borde väl vara betydligt flera än vänsterhänta.
Var någon av till exempel Stig E, Christer P eller Christer A vänsterhänt?
Kalle
I ett tidigare inlägg frågade du, om något nytt kommit fram om Berti Wedin efter hans död. Man kan ju också, för att igen knyta an till dig, undra . Var han vänsterhänt?
Problemet är att vittnesuppgifterna delvis går isär om gm var höger- eller vänsterhänt.
Hej Kalle!
Jag är vänsterhänt, jag lägger snabbt märke till om en person skriver med vänsterhand. Antalet personer som är högerhänta är större än vänsterhänta.
” Mannens klädsel stämmer in på den klädsel som mördaren hade.
Rapport 17 mars 1986 angående häktningen av Victor G”
Rapport – 32-Åringen Nekar Till Brott I Palmemordet (SVT 1986-03-17)
Lena Andersson, Thomas Pettersson och Hans-Gunnar Axberger diskuterar Palmemordet
Gunnar – vad tänker du om Jeremiah Karlssons tankar om att det är Anders B som Inge M ser som ”dekorimamannen”? Tycker personligen inte att det signalement som Inge M ger stämmer in superbra på Anders B…
Kort svar: jag tror inte på det. Se också den här kommentaren från mig.
Hej cagefighter84,
Nej, inte heller jag tror på Jeremiahs nya hypoteser. Jag har utvecklat detta och annat i bland annat följande kommentar:
https://gunnarwall.wordpress.com/2022/08/21/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen/#comment-37572
Jag personligen är dessutom skeptisk till de som hävdar att lösningen till Palmemordet kan fås genom att återvända till mordplatsen. Till skillnad från t.ex. åklagare Krister Petersson och en del debattörer här på bloggen tror jag själv inte att det finns något ytterligare att hämta där. Vittnesmålen är alltför spretiga, oklara, dubbeltydiga och vaga. OK, med viss säkerhet kan vi säga att mördaren, som sköt Palme i ryggen från nära håll, är en någorlunda normallång man i åldern 20-55 år som troligen bar en mörk rock eller längre jacka.
Möjligen kan vittnesmål om walkie-talkies ha någon bäring på mordet men dessa observationer kan också var det jag brukar benämna ”brus”, dvs. saker som har inträffat men som inte har med mordet att göra.
Eventuellt skulle det gå att få ut något mer i Grandavsnittet, genom registerslagning av revolverägare eller jobba vidare med motivbilden. Det sistnämnda är emellertid mycket svårt p.g.a. alla de kanske 100 olika motivbilder som kan ha funnits kring Palme. Till exempel visar Holmérs försök med PKK-spåret svårigheterna med att med hjälp av ett hypotetiskt motiv komma vidare i utredningen. Trots den stora satsning Holmér och den dåvarande Palmeutredningen gjorde med både lagliga och olagliga metoder vet vi fortfarande inte om PKK-spåret var korrekt eller ej. Mycket kanske pekar på att PKK var ett blindspår, men inte ens detta vet vi med säkerhet.
Anders Fredric
Du har ju försvunnit vid tidigare diskussioner, men måste ändå bara kommentera detta.
—– ”Vittnesmålen är alltför spretiga, oklara, dubbeltydiga och vaga.”
Har du funderat på SE:s iakttagelse av Lars J vid ”Kulturhuset” (Förhör 1986-03-01 12.20)?
Hej Mikael A,
När jag skrev ”Vittnesmålen är alltför spretiga, oklara, dubbeltydiga och vaga” avsåg jag främst händelserna före mordet och det som hände sekunderna på mordplatsen i direkt anslutning till mordet, dvs. tills mördaren försvann springande österut in på Tunnelgatan. Även vad som hände på mordplatsen därefter är relativt oklart men kanske något mer belagt.
Vidare har jag som du säkert noterat gjort ”case closed” på Engström-hypotesen, jag ser det inte mödan värt att fortsätta diskutera det som debattören Madam i något annat inlägg betecknade som ” dårpippiteorier” i en kommentar nyligen.
Men eftersom du frågar om Engströms iakttagelse av en man vid Kulturhuset (förhör 1986-03-01 12:20) kan jag ge ett kort svar.
Jag tror att Engström i detta förhör ger en någorlunda korrekt bild av vad som ungefär hände. I förhöret säger Engström att han i anslutning till att han kommer ut på Sveavägen hör en smäll av något han uppfattar som en avgassmäll, och denna smäll kan alltså eventuellt vara det andra skottet. Från Skandias entré har sedan Engström ca 40 sekunders promenad fram till mordplatsen och detta innebär att Engström anländer till Dekorimahörnet något efter att Anna H och Stefan G har kommit.
Från sin position på den breda trottoaren i hörnet Sveavägen-Tunnelgatan ser Engström sedan Lars J stående inne i gränden. Ja ungefär så, men Engström har senare fått uppfattningen att han varit närmare mordet och mordplatsen än vad som var fallet i verkligheten (ungefär som vittnet Inge M misstagit sig om vissa andra detaljer). Det kan också eventuellt vara möjligt att Engström i något läge på trottoaren tittade på sin klocka ungefär på det sätt han i senare förhör beskrivit, men detta kan också vara en medveten eller omedveten efterhandskonstruktion.
Den 52-årig försäkringstjänstemannen Engström råkade alltså iklädd sin mörka överrock passera en mordplats på sin väg hem från jobbet. Av denna spik har det sedan inte bara kokats en soppa utan ”startats en hel restaurangkedja som i nästa skede fått statligt understöd>”.
Detta är den sista kommentar jag avser att göra kring Engström om inget nytt framkommer – ”case closed” för i alla fall mig.
Anders Fredric
—– ”passera en mordplats på sin väg hem från jobbet”
Jag förstår att du vill sluta diskutera SE när du påstår att SE gick för att ta sista tunnelbanan hem som gick först om en halvtimma från T-centralen.
Roligare att diskutera substanslösa teorier ”vetenskapligt” som inte har minsta tillstymmelse till trovärdighet.
———–
VITTNESKEDJAN
GM följde efter paret Palme från ”norra reklampelaren” 23.19,55 till skotten 23.21,30.
Det bekräftas av vittneskedjan Nicola F – ”Vagnhäradskvinnan” – Cecilia A – Inge M (1 mars) – Anders B – Lisbeth Palme.
De bekräftar varandra med trovärdiga gemensamma iakttagelser som att GM hade en underlig gång-/löpstil, GM följde efter makarna, de tre gick långsamt, makarna kollade skyltfönster, GM var längre än makarna, GM kom ifatt Palme.
–
Både CA och IM såg att GM kom i kapp och sköt.
–
Så att ”Förföljaren” är mördaren är ställt bortom rimligt tvivel.
Inga nyckelvittnen har ifrågasatt utpekandet av SE.
Ingen har kunnat förklara bort SE.
Vad betyder det här pratet om att ingen har kunnat förklara bort Engström? Det är väl det lättaste i världen. Det är ju när folk ska beskriva hur han sköt Palme det börjar bli skruvat.
Flarne: Mycket väl summerat, i all enkelhet.
Vad stöder teorin om att det fanns två Dekorima-män under observationsperioden – Anders B och en till?
Jag är medveten om IM:s uttalande, som jag inte tror på ett avgörande sätt kan förkasta Anders B som den observerade Dekorima-mannen.
Sedan har vi Finskornas uttalanden, som är tveksamma på flera sätt – 7 år försenade, var det faktiskt den natten, gick de norrut eller söderut, när hände mötet (en indikerar en efterföljande 140m promenad (cirka 2 minuters promenad) söder, den andra säger 2-5 minuters promenad norrut efter mötet innan skottet)? Även om vi bortser från dessa osäkerheter; en väntande man i detta hörn fann inget stöd av de fem personer som gick norrut under de sista 3 minuterna (Bofors 4 och Nicola F).
Det största problemet enligt min opfattelse är att Anders B., som var närmast evenemanget under en längre period (troligen nära två minuter), inte observerade någon på den 15 m långa sträckan trots att han tittade söderut. Det är svårt att rimligt förklara.
Ett ytterligare problem är numeriskt – Antalet vandrare i södergående riktning som rapporterats inom de senaste 95 sekunderna var 5 (Palmex2, forföljande mannen, Anders B. och SE). Om vi lägger till en separat stationär Dekorima man, skulle det göra det 6, som närmar sig eller er på scenen.
Jag tror det är säkert att säga att ingen observerade mer än 3 personer inom en radie på 2 m, en till sågs inom en radie på 10 m (AB), och kanske en till lite längre bort (den beige mannen) – det vill säga 5 personer.
Det är svårt att nå 6.
Hur väl undersökte man Ustasja egentligen?
Lisbet Palme pratade bland annat om Ustasja i samband med mordet.
https://sverigesradio.se/artikel/6377522
Gunnar Wall: ”Motivet kan vara Palmes nedrustningspolitik”
Ustasja och framför allt dess frontfigur Miro Baresic utreddes tämligen utförligt av Palmeutredarna, inte minst eftersom han hade en rätt central roll i Holmérs PKK-spår. Det finns ett överskådligt avsnitt om saken i Granskningskommissionens betänkande, sid 610-622. Se även sid 694-695. Baresic förekommer på några ställen till i betänkandet, det är bara att söka i pdf-dokumentet.
I sammanfattningsdokumentet av Ustasja-avsnittet, ÅÖ-12817, framgår att Lisbeth Palme tyckte att Andjelko Brajković (namnet är maskerat men logiskt sett måste det vara Brajković) hade en stark likhet med hennes minnesbild av gärningsmannen, och ville ha ett möte med polisen angående Brajković. Brajković var Miro Barešićs medbrottsling i mordet på Jugoslaviens ambassadör i Sverige Vladimir Rolović 1971. Dokumentet är från mars 1990. Det skulle vara intressant att veta om Lisbeths intresse för Brajković var före eller efter att hon utpekade Christer Petterson som mördare. https://wpu.nu/images/f/f3/Pol-1990-03-23_%C3%85%C3%9612817_%C3%96versikt-avsnitt-Kroater-Baresic.pdf
Zombie.
”Jag tror inte GM uppehöll sig så länge utan att den som stirrade var någon annan.”
Jaha. Varför skulle någon stå och stirra från gränden 1-3 minuter efter mordet? Den enda förklaringen någon kommer med är den som Lars J i mars 2020 kom med:
”Han kan till exempel ha smitit in i mellanrummet mellan de två barackerna som stod i gränden.”
Det kan man väl tänka sig. Annars borde ju antingen Lars J, Yvonne, Ahmed, Stig eller någon av poliserna ha sett den personen.
Det är troligen mycket roligare att försöka fantisera ihop något helt annat än att försöka utgå från verkligheten, men Lisbeth uppgav faktiskt att hon sett en person stirra från gränden.
Så vem var det som stirrade på Lisbeth Palme?
Den snarrådige Taxi chauffør Hans J så GM avancere fra cirka 25m frem til de tre förste trappetrin. Er der et hul i kontinuiteten?
(http://www.itdemokrati.nu/page36r.html, forhör 860314 side 2)
Chan60.
Hans J:s berättelse har en ihålig kontinuitet, som jag skrivit om tidigare. Han kan mycket väl ha sett två olika personer. Detta avslöjas framför allt vid rättegångarna mot Christer Pettersson.
Det kan ju t. ex. ha varit Lars J innan han begav sig upp efter gm, eller något annat vittne. Jag tror bara inte gm stod kvar i flera minuter på Tunnelgatan. Detta verkar osannolikt.
Zombie,
nej, framför allt strider det ju fullständigt mot Lars J:s vittnesberättelse att gärningsmannen skulle ha stått kvar i gränden och tittat ut mot mordplatsen. Den som stod där en bra stund, åtminstone tills gärningsmannen nått krönet på trappan var ju just Lars J.
Gunnar Wall.
Då kan vi kanske konstatera att det är fakta att Lars J befann sig inne i gränden någon gång mellan mordet och polisens ankomst samt högst sannolikt att det var Lars J som Lisbeth uppfattade som gärningsman efter mordet?
VVA,
det är enligt min uppfattning så nära fakta vi kan komma.
VVA
Lars J vid ”Kulturhuset” blev synlig från Sveavägen först när GM nått cirka 15 trappsteg upp. Då var klockan omkring 23.22,30 (Lampers, Anna H, Hans J med flera).
Engström kan i alla fall kommit fram till mordplatsen 23.22.00 och kom han inte förrän 23.22.30 hade han fortfarande hunnit med tunnelbanan 23.24 utan att springa som Usain Bolt som vi har konstaterat redan men du vägrar acceptera
Men Lisbeth uppfattade ju att GM stod ganska nära henne. Minns inte hur många meter hon angav just nu. Hon beskriver dessutom mannens utseende: ”Ljust under läppen, markerade kinder osv.” Lars J:s ansikte kan det ju bara inte vara som hon beskriver, då han stod alldeles för långt inne i den mörka gränden vid baracken.
Lisbeth presenterade i samband med rättegången tre observationer som enligt henne med varierande säkerhet handlade om gärningsmannen. En observation när han stod på ca 7 meters håll från henne (det var den centrala observationen i sammanhanget), en när hon såg honom bakifrån då han sprang in i gränden och en när en man som hon trodde var gärningsmannen så sent som 1-3 minuter efter mordet stod och tittade ut mot Sveavägen från en position 50 meter in på Tunnelgatan. Det är denna tredje observation som med all sannolikhet handlar om Lars J.
Observationen av mannen som stod på ca 7 meters håll tror jag handlade om Anders B, bara mannen som sprang in på Tunnelgatan tror jag var gärningsmannen. Och med största sannolikhet var den kronologiska ordningen: först ser hon mördaren fly in i gränden, sedan ser hon Anders B och någon minut senare ser hon Lars J.)
Mikael A.
Ja, varifrån Stig såg Lars J – det kan vi fortsätta att spekulera kring. Däremot tror jag inte på någon avancerad ”förväxlingsstrategi” skapad av Stig. Jag tror snarare på en förväxling med mördaren.
VVA
—– Antagligen var det från första trappavsatsen, trappsteg 32 av 89, som SE såg Lars när han var vänd ned mot Sveavägen. Härifrån kunde SE se Lars bakifrån och där från första trappavsatsen, till skillnad från Dekorimahörnet och trappkrönet, gick det att uppfatta att LJ var en ”man i tjugoårsåldern”. Hade Lars inte vänt sig om hade han kunnat beskriva SE ännu BÄTTRE än bara bakifrån, även då från sidan när han sneddade över avsatsen.
(Förhör Lars J 1986-04-04))
Gunnar,
Angående Jeremiahs teori om att det är AB som IM ser mot Dekorimas fönster.
Kanske missade jag något i Jeremiahs framställning, men jag uppfattade inte att hans antagande landade i att AB skulle sett mordet framifrån som du antyder i tidigare post. För min del är hans syntes en intressant tanke, även om det naturligtvis inte behöver varit så det gick till. Min största invändning är väl om AB verkligen hamnade så pass långt söderut i sitt väntande på kollegorna samt att IM’s uppgifter isåfall skulle urholkas. Jag tolkade Jeremiahs framställning som att AB i sitt vankande vid något tillfälle hamnat längre söderut framför Dekorima och att GM och makarna Palme passerat förbi AB när denne rört sig norrut igen, för att sedan vänt sig söderut och hamnat bakom sällskapet. Dilemmat blir i vanlig ordning hur man ska tolka vittnesuppgifterna. Oavsett hamnar man frustrerande nog alltid i att man inte kan vara säker på något alls när det kommer till detta mord. Allt blir spekulativt.
/Erik
Erik,
Jeremiah är lite oklar på den punkten men han tar ju faktiskt rätt mycket fasta på Lena Löhrs redogörelse som hon lämnar nästan en månad efter mordet.
Så här säger han i sin Youtubevideo Mysterier på brottsplatsen (38):
”[Anders B] sade att han hade gått eller stått c:a 5-10 meter ifrån brottsplatsen. Löhr uppfattade hans berättelse som att han hade sett det hela framifrån. Två män och en kvinna hade kommit gående i bredd. Plötsligt slet den ene mannen fram en pistol ur fickan och sköt den andre mannen som föll omkull. Detta skedde rakt framifrån. Gärningsmannen sköt två skott och sprang sedan in på Tunnelgatan i riktning österut. Vi ser här att Lena Löhr som talade med vittnet [Anders B] innan officiella förhör öppnar för att [Anders B] kan ha stått stilla när skotten föll, vilket kan styrka att [Anders B] är den stillastående väntande mannen som finns vid Dekorimas ingång precis före skotten faller samt att gärningsmannen varit i rörelse och i bredd med makarna Palme, vilket gjort det svårt för Inge [M] att urskilja honom.”
Jeremiah Karlsson vill, framgår det av videon, placera Anders B väntande vid Dekorimas port. Det här skiljer sig ju rätt drastiskt från det Anders berättade i polisförhöret som hölls under mordnatten och som tecknades ner samma datum som det hölls.
Du menar att Jeremiah egentligen avser att säga att Anders B först skulle ha varit vid Dekorima och blivit sedd av Inge M, att han därefter skulle ha börjat gå norrut och passerat paret Palme och mördaren och att han slutligen vänt om för att börja följa efter de tre. Så kan man förstås tänka sig det hela, men JK har alldeles tydligt fastnat för ett helt annat scenario där han placerar Anders B stillastående utanför Dekorima. När sedan Olof, Lisbeth och mördaren passerat honom, menar Jeremiah, börjar han röra sig i deras riktning, alltså söderut, och ser då mordet äga rum.
Jeremiah K säger bland annat:
”Om vi betänker att tre minuter har passerat från att vännerna lämnade bankomaten till att skotten faller och att Anders [B] varit i detta område så kan vi lugnt anta att han har stått stilla ett par minuter någonstans i området söder om bankomaten. Han har troligtvis stått stilla och väntat, precis det som Inge [M] uppgett att den väntande gärningsmannen gör. Och uteslutningsmetoden säger oss att det finns bara plats för en väntande man i detta område.”
Och den plats Jeremiah K uppenbarligen syftar på är: utanför Dekorima.
Rätt mycket invändningar har rests mot Inge M:s vittnesuppgift om att han sett en väntande gärningsman i Dekorimahörnan under flera minuter. Och den vanligaste invändningen är att inte någon annan sett en väntande person där. Jeremiah godtar Inge M:s berättelse i det väsentliga avseendet att det verkligen stod en man och väntade på mordplatsen. Men han väljer att placera Anders B där trots att Anders egen berättelse pekar på att han befann sig längre norrut, utanför bankomaten. Och Anders menar också att han hann se mördaren och paret Palme gå bredvid varandra så länge så att det framstod som om de var ett sällskap i samspråk med varann. Om Anders hade stått vid Dekorimas port och upptäckt paret Palme och mördaren just när de passerade hade han inte haft många ögonblick på sig att göra någon som helst observation innan det smällde.
För min del finner jag det mera troligt att det stod en väntande gärningsman på plats en stund före mordet men att denne gick makarna Palme till mötes och sedan promenerade bredvid dem i den riktning dit de var på väg, alltså söderut. Och då med Anders B några meter bakom.
Tack för redogörelsen Gunnar!
Det var genom Palmemordspoddens avsnitt (348) med Jeremiah jag först hörde honom berätta om detta. Där blev det nog resonemanget inte lika ingående som i avsnittet på hans youtubekanal. Från poddintervjun blev min bild blev att makarna Palme och GM passerat AB på mer mot yttersidan mot körbanan (passerat AB måste de i o f s gjort alldeles oavsett!). Alltså inte att AB någon gång mött, eller sett paret framifrån. Det du återberättar gör onekligen syntesen ännu knepigare att få ihop, ja.
Har du någon egen uppfattning om vem mannen som NF möter efter makarna Palme är, eller bör vara? AB eller en efterföljande MGM/GM?
Erik,
invändningen mot att det skulle vara Anders B är ju framför allt att platsen som Nicola uppger för sin observation är en bit norr om bankomaten och Anders har ju inte gett intryck av att han var så långt norrut. Men låt oss tänka oss att Nicolas observation egentligen var lite söder om Skandias entré. Och låt oss också tänka oss att Anders strosat en liten bit norr om bankomaten i väntan på vännerna för att sedan vända tillbaka så att han kom bakom paret Palme – då kan det definitivt vara honom som Nicola ser.
Nicola trodde ju själv att det var Anders B han mött, och det bör väl vara värt något.
Om det var gärningsmannen som Nicola mötte får vi stryka ett streck över Inges vittnesberättelse och avfärda den som felaktig eller oväsentlig. Jag är inte beredd att göra det utan vidare.
Det kan förstås också vara någon helt annan person som Nicola såg. Och så kan vi inte heller utesluta att hans minnesbild är behäftad med allvarliga felaktigheter.
Men jag skulle nog sätta en liten peng på att det var Anders B han träffade på. Och att Anders stannade upp utanför bankomaten sedan Nicola passerat honom.
Hur tillförlitlig är Nicola F?
Hur kan han missförstås så grovt om var han befinner sig vid mötet med Palme i första förhöret? Är det han som nämner adresser och namn på korsande gator? Varför vallas han sen i nästan fyra timmar? Vad är det som är så krångligt att reda ut? Vem pratar vid dessa tillfällen? I det lilla som finns av dialogförhör säger han knappt flasklock.
Varför fortsätter han att gå i ”10-15 sekunder” när han hör skotten och tänker att Palme är skjuten? Varför står han sen och studerar mordplatsen i en halvminut utan att söka sig dit?
Står Nicola inför ett moraliskt dilemma här? Om den efterföljande mannen (nog) inte var mördaren, om jag (säkert) ändå var så pass långt bort, är det kanske mer rimligt då att jag bara knallade hem…?
Skulle inte binda upp några långtgående resonemang om vad som föregår mordet på honom.
Ja, det är tydligt att vallningsförhöret med Nicola inte är gjort med någon större ambition, för uppgifterna om var han mötte förföljaren är motstridiga och från det ställe där han säger sig ha hört skotten går det rimligtvis inte att uppfatta klädfärger på mordplatsen. Det kan ju därför ha varit Anders B som han mötte. Om det var GM får vi också stryka ett streck över Anders B och Inge Ms samstämmiga uppgifter om signalementet på GM.
Har något annat vittne som t ex AB bekräftat att han sett Nicola på Sveavägen. Hörde Nicola av sig själv till polisen på brottsplatsen eller dagen/dagarna efter mordet?
Gunnar,
Jag har prövat att kartlägga positioner och tider för gångtrafiken på östra sidan. Utifrån detta finner jag din tolkning av händelserna som involverar AB och Nicola F, endskönt möjlig, troligen osannolik av flera skäl.
Nicolas möte med paret Palme och förföljande mannen etablerades under den 4 timmar långa fysiska rekonstruktionen i förhållande till två anmärkningsvärda landmärken – Norra reklam-pelaren och butiken 20 m norr om placeringen av Skandias personalport vid den tiden, som var 39m. norr om Göta-banken. Skulle han verkligen ha så mycket fel på den assosiationen?
AB att gå betydligt norr om banken skulle vara konstigt eftersom hans mål var att vänta på att hans försenade kollegor skulle hinna ikapp söderifrån. Hans uttalanden stöder inte en betydande nordlig utflykt – bara när han pressades av förhörsledaren flera år senare spekulerar han i att han kan ha vågat sig norrut någon gång; men inte mer än 10m.
Om han, som du föreslår, träffade paret Palme 39m norr om Banken och sedan gick ca 5-7m bakom paret Palme 39m söderut skulle du inte förvänta dig att han skulle ha sett och lagt märke till dem någon gång under denna utdragna händelse?
Han uppgav att han såg dem mot slutet av den 15 meter långa promenaden från banken till Dekorima-butiken.
Dessutom; Jag tror att det Nicola kände igen när han tittade tillbaka efter att ha hört skotten, var likheten i färgen på jackan bakifrån. Detta är förmodligen den svagaste punkten i min argumentation, eftersom inga andra personer observerades bära denna färg
Jag tror inte att detta misskrediterar IM:s observationer. Hans uttalande om att den väntande mannen anslöt sig till paret Palme från sin position är inte en iakttagelse; det är en slutsats. Han vände sig om och tittade på sina ombordstigningspassagerare i det kritiska ögonblicket.
Det finns en hel del oförklarade problem kvar att reda ut. Nedan följer några av mina överväganden om placeringar och tidpunkter för de observerade personerna inom de senaste två minuterna mellan den norra reklam-pelaren och mordplatsen (listade i fallande ordning från bekräftade observationer till observationer av ett enda vittne):
1. Varaktigheten för Bofors-gruppens banktransaktioner var 70 sekunder (bankuppgifter)
2. Tre personer inom en radie på 2 m under de sista 5 m (AB, Anders D, L Palme, IM och bilpassagerarna)
3. Anders B. står utanför Götabanken före och efter transaktionen (Bofors-gruppen)
4. IM-observationsperioden från södra sidan av Tunnalgatan kan inte påbörjas tidigare än Glenn M:s första banktransaktion som skedde vid -133 s (Bankuppgifter och IM-passagerare)
5. AB är placerat vid eller i närheten av Dekorima butiksingång vid tidpunkten för mordet (AB, Jan A, L Palme)
6. Palmeparet vandrar söderut hela vägen längs med Skandia-byggnaden till mordplatsen de sista två minuterna (L Palme i genomsnittlig gånghastighet)
7. En man placerad vid södra sidan av Dekorima butiksingång under en längre period (IM)
8. Paret Palme befinder sig strax söder om Norra reklam-pelaren och Forföljande bemannade strax norr om den 95 s före det första skottet (Nicola F)
Baserat på detta, några förväntade observationer som INTE hittades i något av vittnesförklaringarna:
• Lisbeth Palme går söderut och observerar Nicola F
• Lisbeth Palme går söderut och observerar Bofors-gruppen om 3
• Lisbeth Palme går söderut och observerar Anders B
• Lisbeth Palme observerar Forföljanda mannen
• Lisbeth Palme, AB, Nicola F och de tre Bofors-kollegorna observerar SE
• Anders B observerar paret Palme och Forföljanda mannen mellan Götabanken och södra reklampelaren
• IM observerar två personer som väntar mellan Dekorima hörnet och Göta-banken
• Anders B observerar en man på 15m sträckan söder om honom framför Dekorima
• The Bofors-3 hör skotten
• Någon som observerar en man at the scene, som bär en jacka av liknande färg som AB
• Någon observerade totalt 6 personer på den 78 meter långa sträckan strax norr om mordplatsen
Några logiska slutsatser:
• Med tanke på en minsta U-sväng manövertid på 20s vid Olufsgatan kan IM inte nå sin parkeringsposition tidigare än -113s och senast -75s, vilket ger en tidsram för IM:s observation av Dekorima-mannen
• The Bofors-3 lämnade banken före det första skottet eftersom Anders B befann sig vid butiksingången, när skotten inträffade
• Palmeparet passerade troligen Anders B någonstans mellan Götabanken och Södra reklampelaren
Chan60,
jag avsåg inte att säga att Anders B kontinuerligt skulle ha följt efter paret Palme från en punkt nära Skandias entré och fram till mordplatsen. Det jag har funderat över är om Anders under sin väntan på vännerna som gjorde bankomatuttag kan ha promenerat fram och tillbaka och då kommit en bit norr om bankomaten, inte så långt som till Skandias entré dock. Han kan sedan ha vänt om och kommit att befinna sig bakom makarna Palme under en kort sträcka, dock utan att lägga märke till dem. När sedan vännerna avslutat sitt bankomatuttag och Anders kom fram till att han själv skulle bege sig hemåt kan han ha hunnit ungefär fram till annonspelaren då han plötslig får syn på tre personer som går framför honom. Det förutsätter i så fall att dessa tre stått stilla en stund söder om annonspelaren, något som det går att hitta stöd för både i Anders D:s iakttagelser och även i Inge M:s uppgifter om att något hände vid annonspelaren samt att det var i jämnhöjd med den som makarna Palme befann sig när han först såg dem.
Men mitt resonemang förutsätter alltså att Nicolas observation av paret Palme och mannen som kom gående efter dem bör ha varit en bit söder om Skandias entré. Vi kan konstatera att Nicola har en minnesbild från La Carteries skyltfönster där han såg en man som arbetare och att han gjorde den observationen efter det att paret Palme passerat.
Observationen av mannen i fönstret ger ju en tydlig positionsbestämning av en plats nära Skandias entré. Om han gjorde den observationen efter att han sett paret Palme och den efterföljande mannen kan det vara något som påverkar hans minnesbild av när han mötte paret Palme. Förmodligen var han mer intresserad av dem när han såg dem än av exakt var han befann sig. Om hans minnesbilder handlade om att han mött paret Palme, att han sett en efterföljande man och att han slutligen sett en man i La Carteries skyltfönster – alla tre dessa observationer var rimligtvis intressanta – så kan den sista observationen helt enkelt ha påverkat hans uppfattning om var han befann sig när han gjorde de två tidigare.
Så föreställer jag mig saken i alla fall.
Jag tror (mest logiska?) att AB var helt uppe i sin egen värld. Därför noterade han inte det som försiggick omkring/bakom honom. O varför skulle han det? Han förväntade sig bara att sällskapet skulle dyka upp, i annat fall skulle han åka hem. Att han lade märke till de tre personerna framför honom var väl mer för att det var i hans gångbana? För han verkar ju inte ha tagit någon notis ens när det var bredvid honom i närheten/när de passerade den södra reklampelaren. Paret Palme har väl heller inte lagt märke till AB? Vilket kan tyda på att de redan har fått ”sällskap” av en tredje person.
Gunnar,
Jag har analyserat de yttre gränserna för ditt scenario som jag förstår det:
Begränsande faktorer/förutsättningar för att scenariot ska fungera:
1. Nicola skulle ursprungligen ha varit söder om AB och hans 3 kollegor
2. Nicola observerade inte AB gå norrut
3. Nicola observerade inte Bofors-3:an
4. AB observerade inte Nicola alls – oavsett om han gick norrut, söderut eller stillastående
5. AB observerade inte paret Palme när han gick norrut
6. AB observerade inte Palmeparet gå söderut innan de nådde Götabanken
7. Nicolas 95 sekunder långa promenad till Sveavägen 56 kan inte ha skett som visat i rekonstruktionen.
8. IM observerade inte en enda rullator (Nicola) efter gruppen Bofors-4
Låt oss titta på tidpunkterna/avstånden:
Nicola observerade Forföljande mannen 7-10m bakom paret Palme. Därför; det minsta avståndet som AB kan ha gått norrut är 7m, vilket skulle kräva att Nicola var placerad utanför Götabanken, när mötet inträffade.
På vägen tillbaka skulle AB behöva cirka 13 sekunder att gå från Götabanken till Dekorima butiksingång innan första skottet. Eftersom fyra vittnen placerar honom vid Göta-banken, när hans kollegor går ut, och han har några ord med dem, är det säkert att anta en fördröjning innan du fortsätter söderut om cirka 5 sekunder. Detta skulle kräva totalt 18 sekunder.
Antaganden: Nicola går med sin rekonstruktionshastighet på 1,69m/s, och
AB, som var ganska planlös, gick med största sannolikhet långsammare – förmodligen långsammare än standard promenadhastighet (1,12m/s); men låt oss sätta det mot den övre sannolikheten på 1,12m/s för att möjliggöra så mycket tid som möjligt för scenariot.
Följaktligen; Nicola F kom ikapp med hastigheter på 0,57 m/s (1,69-1,12 m/s), 2,82 m/s (1,69+1,12 m/s) eller 1,69 m/s, beroende på om AB gick norrut, söderut eller stillastående .
För att AB ska nå sin slutdestination i tid ska denna händelse börja senast 31 sekunder ((2x 7)m/1,12m/s+13+5s) innan kollegorna lämnar banken. För att nå banken i tid för att Nicola kunde se AB 7 m norr om Göta-banken skulle han ha varit knappt 11 m söder om AB när han började gå norrut. Bofors-3:an skulle försvinna från hans sikte 59 sekunder (70 + 20 -31 s transaktionstid plus pre-/post prep tid minus minimitiden) tidigare, när de går in i banken. Vid den tidpunkten skulle Nicola vara cirka 100 m längre söderut.
Sammanfattningsvis skulle Nicola sannolikt ha kunnat närma sig Götabanken utan att observera de 3 Bofors-kollegorna. Det är mindre troligt att han hade kunnat undvika att observera AB gå norrut eftersom avståndet mellan dem minskade från 11 till 7m. Detta scenario skulle vara det senaste det kunde ha hänt.
Vad skulle då vara den begränsande faktorn för det tidigaste scenariot?
Nicola skulle behöva ligga tillräckligt långt efter för att undvika att se Bofors-4:an innan de går in i banken, och AB kräver fortfarande de 18 sekunderna för att hamna vid Dekorima Shop-ingången. För att det ska vara möjligt (med samma hastighetsantaganden) kan AB gå från banken max 36 sekunder norrut ((90-18 s)/2), vilket skulle motsvara 40m – strax norr om Skandia-entrén, men 17m kort från den plats som identifierats av rekonstruktionen. Nicola skulle i detta scenario passera banken 20s ((40-7)m/1,69m/s) efter att Bofors-3:an kom in i banken.
Varje scenario mellan de två ytterligheterna skulle ge AB amble möjlighet att upptäcka paret Palme innan de når den södra reklam-pelaren – allt från 23 till 95 sekunder.
Sammanfattningsvis; Jag vil medgive dig att scenariot är fysiskt möjligt i flere forskellige varianter; men det kræver at fler kameler måste sväljas på listan över uteblivna förväntade observationer.
Att bortse från den långa och detaljerade rekonstrutionen, där Nicolas observationer var knutna till markante landmärken (nordra reklam-pelaren springs to mind), är svårt att acceptera för mig,
Chan60,
stort tack för dina initierade och ambitiösa kommentarer. Tack också för att du arbetar med att se till att de blir översatta till svenska. Oftast blir det begripligt, men att Nicola skulle haft en rullator är uppenbarligen en felöversättning. Jag är inte riktigt säker på vad du menade att säga.
Vad gäller saker som personer skulle ha observerat för att mitt resonemang skulle stämma har jag en generell kommentar: det är ett rätt stort avstånd mellan vad människor observerar vid en given tidpunkt och vad de senare uppger i förhör. Om jag är ute och promenerar märker jag i allmänhet så mycket när det gäller personer jag möter att jag inte springer rakt in i dem. Det är inte samma sak som att jag på något medvetet sätt registrerar hur de ser ut. Och i efterhand är det inte säkert att jag alls minns att jag har mött dem, inte ens någon minut efteråt. Ju längre tid det går, desto mindre är sannolikheten att jag ska komma ihåg enskilda observationer om de inte framstår som betydelsefulla.
Till det kommer att ett protokoll från ett polisförhör inte är samma sak som vittnets egna fullständiga minnesbilder så som de skulle se ut under ytterst gynnsamma omständigheter.
Med det sagt: menar du att du kan lägga fram en egen presentation av händelseförloppet där det inte finns några sådana problem som du tycker dig se i mitt förslag?
Rullator 😉 – herregud, vilken ”undersættelse”‘. Förlåt
Nummer 8 skulle säga; Att IM inte observerade en ensam vandrare på väg norrut efter att gruppen gått förbi.
Angående dina funderingar kring udeladelser och uteblivna observationer – håller jag helt med. De är alltid en del av historien, särskilt om polisförhören är något lösa när det gäller att fastställa de relativa ankarpunkterna.
Jag har ännu inte publicerat något scenario eller teori som inte skulle dra nytta av ytterligare bekräftelse.
Oavsett om det är mina eller andras scenarier tycker jag att det är sunt att försöka identifiera potentiella svagheter i den logiska konstruktion.
Jag tycker att Nicolas uttalanden är absolut väsentliga för fallet och skulle väldigt gärna vilja höra banden eller åtminstone se ”ad verbatim” utskrifter om de finns.
Chan60
–
—– ”dra slutsatsen att samtalet med STÖRSTA sannolikhet ägde rum”
–
Du har en vetenskaplig approach i dina inlägg. Vissa av den typen debattörer brukar även ha en touch av ”von oben” i sina kommentarer. Ett annat kännetecken är att när man visar med fakta att deras ”vetenskapliga” inlägg är fullständigt substanslösa och avslöjar deras kunskapsbrist (”tomma burkar skramlar mest”) svarar de inte utan försvinner ur debatten trots Gunnars fulla stöd.
–
En fråga är då om du har funderat något mer på:
–
—– ”dra slutsatsen att samtalet med STÖRSTA sannolikhet ägde rum”
Hej Mikael A,
Denna kommentar från dig fick mig att småskratta lite för mig själv. Jaja kan jag tänka, låt dem hålla på.
Men eftersom du åtminstone till och från brukar beskylla mig för att vara lite ”von oben” borde jag kanske ta lite illa vid mig när du ungefär säger att vissa debattörer kommer med kommentarer där ”inlägg är fullständigt substanslösa och avslöjar deras kunskapsbrist”. Men nej, detta får mig som sagt var mest att småskratta.
Dock kan det finnas andra debattörer som tar mer illa vid sig än vad jag gör och därför, om vi ska tala lite allvar, tycker jag inte denna typ av ”svepande slängar” riktigt passar här på bloggen.
Anders Fredric,
du har så rätt. Som jag nyss skrev i ett svar till Ulf kommer jag i fortsättningen att kasta kommentarer som består av rena upprepningar i papperskorgen. Samma sak kommer jag att göra med innehållslös polemik. Jag öppnade tråden ”Allmänna frågor och synpunkter kring Palmeutredningen” för att ge alla som följer bloggen en chans att ta upp sådana frågor som jag inte väckt. Men jag ser att tråden delvis urartat till rutinmässig pajkastning. Och det är ingen betjänt av.
Anders Fredric
Om jag inte minns fel har jag påpekat von oben för dig 1-2 gånger då du inte har haft någon substans i inläggen som har haft framtoningen att just ha substans. Därefter har varje fall jag inte märkt von oben även när inläggen saknat substans. Så framåt.
Om det är någon debattör som har en hånfull och arrogant von oben attityd så är det Mikael A och han är förutom Andreas C den enda debattör som försvinner ibland när han försätts i karantän några månader.
Nu tycker jag vi slutar med den här metadiskussionen.