Avslöjanden och nedtystanden om planerade statskupper

Smedley Butler var en populär amerikansk general som bland annat tagit strid för ekonomiska krav från veteraner från första världskriget. Ledande affärsmän med fascistiska sympatier försökte rekrytera honom till en kupp mot Franklin D Roosevelt

DE MÄRKLIGA – och kusliga – planerna på en statskupp i Tyskland som avslöjades nu i veckan har väl inte undgått någon som följer med nyheterna.

Frågetecknen är fortfarande stora när det gäller hur långt planerna avancerat, om det fanns någon grad av realism i dem och vilket stöd det funnits (eller finns) för kuppmakarna inom tysk polis och militär.

Vad som är klart är i alla fall att tyska myndigheter tar saken på stort allvar. 3 000 poliser som sattes in i en gryningsraid är ingen liten insats.

Vad som också är klart är att denna nyhet definitivt inte kom som en blixt från en klar himmel, i alla fall inte för dem som följt utvecklingen i Tyskland.

2017 publicerade nyhetsmedia dramatiska uppgifter om hur en tysk soldat, i media kallad Franco A, planerat att mörda politiker, journalister och människorättsaktivister som agerat till stöd för flyktingar. Franco A hade lyckats att skaffa sig en falsk identitet som syrisk flykting och hans plan var att kasta skulden för attackerna på islamister.

Senare avslöjanden pekade på att Franco A inte agerat ensam utan att han ingått i en hel miljö av nazistsympatisörer inom den tyska krigsmakten. Och nya uppgifter som kom fram pekade på att det funnits en planering för vad som kallats för ”dagen X” då en samordnad serie attacker skulle genomföras mot politiker för att få det tyska samhället att kollapsa.

I juli 2020 beslutade Tysklands försvarsminister att upplösa ett elitkompani i den tyska krigsmakten därför att det var så infiltrerat av högerextremister. Beskedet kom efter avslöjandet sju veckor tidigare om att en stor mängd stulen ammunition och en samling nazistiska souvenirer påträffats hos en elitsoldat.

Här är en tysk dokumentär (på engelska) från 2020 om de tidigare avslöjandena. Den är producerad av DW, ett tyskt public servicebolag som gör internationella sändningar. Det tar upp att det finns en tydlig – och flerårig – förhistoria till det aktuella tillslaget.

I sammanhanget kan det vara intressant att påminna om planeringen av en annan statskupp som gick rätt långt men som är relativt okänd trots att det handlar om en komplott i en av världens mäktigaste stater, USA.

Saken har tagits upp i en spelfilm som kommit upp under hösten, Amsterdam. I filmen blandas fakta och fiktion men det hela bygger alltså på en högst verklig kärna av sanning.

Vad saken gäller är det som på engelska brukar kallas ”the business plot” eller ”the White House putsch”, ett försök från ledande amerikanska affärsmän att iscensätta en fascistkupp mot president Franklin D Roosevelt. De förhoppningsfulla konspiratörerna hade vänt sig till en legendarisk marinkårsgeneral, Smedley Butler, för att få honom att ta på sig uppgiften som nationens ledare. Med i planerna var att han skulle mobilisera stöd från soldater.

Men Butler tog avstånd från planerna och valde att avslöja alltihop: han kontaktade en journalist, Paul Comly French, som började undersöka fallet. Och den 20 november 1934 ställde Butler upp för at låta sig höras av en undersökningskommitté i USA:s representanthus, McCormack-Dicksteinkommittén som utredde fascistisk och nazistisk propaganda som spreds i landet. Samma dag som Butler hördes av kommittén avslöjades komplotten av Paul Comly French i två stora dagstidningar, Philadelphia Record och New York Post.

Vad som sedan följde var att de uppenbarligen rätt långt gångna kupplanerna mer eller mindre tystades ner i amerikanska nyhetsmedier efter det ursprungliga avslöjandet. New York Times skrev på sin ledarsida den 22 november under rubriken ”Gränslös godtrogenhet” att hela nyheten lät som ”en gigantisk bluff”, det vill säga att hela komplotten var en ren fantasi.

Det var dock inte den slutsats som drogs av undersökningskommittén. I februari 1935 lämnade den en rapport till representanthuset. I rapporten fick general Butlers detaljerade berättelse om en planerad kupp fick fullt stöd.

En av kommitténs två ordföranden, John McCormack, intervjuades så sent som 1971 om saken. Han hade inte ändrat sig: ”Det var ingen tvekan om att general Butler talade sanning. Vi trodde på hans vittnesmål till hundra procent.”

Och han tillade: ””Om konspiratörerna hade gjort sig av med Roosevelt är det omöjligt att säga vad som skulle kunna ha skett sedan. De skulle inte ha berättat för folket vad de gjorde förstås. De planerade naturligtvis att få allt att låta konstitutionellt med ett vackert klingande namn för diktatorn och med en strategi för hur de skulle få det att låta som ett bra amerikanskt politiskt program.”

Sin egen uppfattning om kommitténs ansvar när det gällde att göra något åt det som Butler berättat om kommenterade McCormack med orden:

”Som jag ser det gjorde vi vårt jobb i kommittén genom att avslöja komplotten. Och sedan var det justitiedepartementets uppgift att göra sitt jobb, att ta det därifrån och gå vidare.”

Men det gjorde inte justitiedepartementet. Visselblåsaren Butler hade förvisso lyckats avbryta något som var på väg att leda till en fascistisk statskupp i USA. Men de ansvariga ställdes aldrig till svars.

En genomgång av ”the business plot” och av Smedley Butlers modiga och hedervärda agerande finns i min bok Huvudet på en påle, sid 161-185.

Både dagens tyska kuppmakare och affärsmännen som försökte störta Roosevelt kan – eftersom de inte tycks ha varit så nära att lyckas – framstå som lite excentriska. Detsamma kanske kunde sägas om personerna inblandade i ”ölkällarkuppen” i november 1923 då en besynnerlig figur vid namn Adolf Hitler ställde sig i spetsen för ett tämligen äventyrligt statskuppsförsök i Tyskland. Det blev en flopp och Hitler dömdes till fängelse. Men tio år senare satt han i ledningen för Tyskland, med konsekvenser som vi känner till. Vad som förefaller vara konstigheter i politikens marginaler kan ibland i efterhand visa sig ha varit början på mycket allvarliga saker.

Hitlers slingrande – och bisarra – väg till makten är ett av de viktiga inslagen i min bok Andra världskriget och myten om det goda kriget. Det är en påminnelse om att de demokratiska rättigheter som vi har i Sverige i dag inte är något som kan tas för givet.

333 reaktioner på ”Avslöjanden och nedtystanden om planerade statskupper

  1. Så sent som september 2015, när Jeremy Corbyn blev Labourledare, citerade Sunday Times en ”armégeneral i tjänst” som sa att militären skulle tillgripa ”direct action” om Corbyn blev premiärminister. Generalen citerades också med följande: “There would be mass resignations at all levels and you would face the very real prospect of an event which would effectively be a mutiny.”

    Se https://www.thetimes.co.uk/article/corbyn-hit-by-mutiny-on-airstrikes-wgrvzpt30ld
    (betalvägg) Men också: https://www.wsws.org/en/articles/2015/09/23/corb-s23.html

  2. ”Omfattningen, intensiteten och allvaret i den främmande undervattensverkssamheten i
    våra vatten förtigs, förringas eller t.o.m. förlöjligas av statsminister och utriksminister på
    ett sätt, som helt enkelt inte kan tolkas på annat sätt än att de egentligen inte tror eller kanske snarare, inte vill tro på rapporterna från ÖB”

    Utdrag ur en debattartikel – SvD 1985-11-03

    Källa Ingvar Carlsson bok ”Ur skuggan av Olof Palme”, sid 56-57

    Egna kommentarer: debattartikeln undertecknad av 12 marinofficerare, under ledning av kommendörkapten Hans von Hofsten, den måste ha sänt chockvågor inom försvaret framförallt inom försvarsledningen, chockvågor sänt även inom den politiska ledningen.

    Det fanns säkert militärer och personal inom underättelsetjänsten som betraktade statsministern som en landsförrädare?

    Debattartikeln kanske triggade i gång anti-demokratiska krafter?

    1. Kim:

      Debattartikeln i SvD skrevs av Hans von Hofsten ensam. Några chockvågor tror jag knappast att den sände, men det var förstås en smula uppseendeväckande att en hög officer gav sig in i debatten på det viset.

      En vecka senare gjorde en av tidningens reportar en uppföljande artikel för vilken han intervjuade ett okänt antal marinofficerare och slog fast att von Hofsten inte var ensam om sina åsikter. Han citerade tolv marinofficerare med namns nämnande, vilka instämde i olika grad i kritiken.

      Tolv marinofficerare har däremot aldrig skrivit under något gemensamt upprop mot regeringen, vare sig i SvD eller någon annan tidning.

      1. Hej Madam!
        Jag publicerade ett bara ett mindre utdrag av debattartikeln. Kan inte du få fram hela debattartikeln från SvD arkiv?

        1. Kim (och andra),
          jag kan i normalfallet inte återge hela artiklar här på bloggen på grund av upphovsrättsliga skäl. Så om det är det du ber om, Kim, måste jag säga nej till publicering. Däremot går det utmärkt att länka till artiklar (och gärna berätta om de ligger bakom en betalvägg). Det går också att referera artiklar och citera kort ur dem. Det bästa är naturligtvis en kombination: länka, referera och citera. Blir citaten för långa eller för många så kommer jag att be den som skickat in en postning att göra om och göra rätt så att jag kan publicera.

            1. Kim, om du vill läsa artiklarna kan du göra det på närmsta bibliotek. De har tillgång till tidningsarkiv.

              Om du bara vill kontrollera att det jag skrev stämmer kan du gå in på SvD.se och söka i arkivet, även om du inte är prenumerant. Du kommer då att se små faksimiler av de tidningssidor det gäller. Även om de är för små för att läsa, bör det gå att se att artikeln 3/11 (”Regeringen måste tala klarspråk”) ligger på debattsidan (SvD Brännpunkt) och att artikeln 10/11 (”Regeringen tar inte ubåtshot och kränkningarna på allvar”) är ett reportage med bilder på intervjuade, undertecknat av en journalist (Lars Christiansson).

  3. Mycket intressant inlägg! Om minst lika intressant händelse!
    Av outgrundlig anledning kan jag just nu inte se vad jag skriver, så jag ber om ursäkt för alla stavfel som jag alltså inte se, då jag skriver i blindo.

    Minst sagt komiskt att tysk polis inte känt till detta nätverk tidigare än 2016! Med tanke på att jag känt till dem i minst tio år! I huvudsak erkänner de inte uppdelningen av Tyskland fr o m 1918. Det är det gamla kejserliga Tysklands gränser osv, som gäller än i dag. Årtalet 1945 som anges i svensk media är helt irrelevant. Det är slutet på FÖRSTA världskriget som är det viktiga. Det omnämnda nätverket anser att Tyskland blev lurade vid freden efter WW1. Och mycket tyder på att de har rätt, rent juridiskt.

    Av fler skäl känner jag en viss sympati för nätverket Reichsbürger, som alltså vill återupprätta det Tyskland som försvann 1918. Och det stör mig i viss mån att Heinrich Reuss kallas ”prinsen” inom citationstecken. Han är de facto prins av nämnda ätt! Till saken hör att svenskan såväl som engelskan, har svårt att skilja på ”prins” och ”furste”. Furst Heinrich är alltså det korrekta i sammanhanget och definitivt inte prins inom citationstecken, som om han vore någon slags bluff! Likaså att kalla honom ”adelsmannen”, då han inte är adlig utan av kunglig börd.

    Nätverket som sådant består, enligt min erfarenhet, av folk som om olika skäl inte godtar den tyska kapitulationen, eller dess påtvingade följder, efter första världskriget och som ofta anses vara det grundläggande skälet för världskrig nummer två.
    Kontentan av mitt svammel är att Reichsbürger inte är helt fel ute när det gäller sina grundprinciper. Frågan är knepig historiskt och juridiskt. Att nämnda, enligt mig sympatiska nätverk, även startat en odemokratisk och militär gren som planerat en militär statskupp – är sannolikt en lika obehaglig överraskning för resten av Reichsbürger, som för mig. Våld, statskupper och dylikt är ALDRIG av godo!

        1. Tobias, jag får inte lön för mitt skrivande utan royalty från förlag och ljudboksförlag. I övrigt jobbar jag några timmar i veckan för Region Uppsala. Jag kan ju fråga dig: vem arbetar du för och vem betalar din lön?

          1. Det kan du göra.
            Din mediala plattform öppnar för mina frågor.
            Jag har ingen sådan.
            Bra arbete i övrigt.

              1. Jag tänker om du gått på Stockholms universitet och om Leif GW Persson var lärare där då eller professor.

                1. Leif GW säger i inslaget att det var i början av 1980-talet. Persson doktorerade 1980 och blev docent 1982.

  4. Gunnar

    Vet inte riktigt vad du lägger för värdering i din rubriksättning, jag tänker då på valet av ordet “nedtystanden”? Vem är det du syftar på och vem har tystat ner?

    1. Per Wallander,
      jag syftade på den planerade statskuppen mot Franklin D Roosevelt som jag skriver om i texten. Det finns seriösa belägg för att det fanns rätt så framskridna planer på en sådan kupp med uppbackning av ledande personer i USA:s affärsliv. Men det blev väldigt lite skrivet om saken. Och som jag noterade så var New York Times ledarsida snabb att avfärda det hela som en skröna.

  5. Hej,
    Ibland överträffar verkligheten dikten. I en starkt ironisk kommentar den 6 november (sic!) spekulerade jag lite i att mordet på Palme skulle kunnat ha varit en förberedelse till statskupp med syfte att återinsätta en Vasaättling på Sveriges tron, se länk:

    https://gunnarwall.wordpress.com/2022/08/21/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen/#comment-39056

    Men att en statskupp på ungefär samma tema redan planerades i Tyskland hade jag nog inte riktigt tänkt mig. Sedan blev det ju en lite ytterligare knorr på kommentaren då den publicerades just den 6 november, dvs. på 390-årsdagen av den siste Vasakungen på svärdssidans död.

    Ja, eller så var det inte ironi från min sida? Vi Vasaättlingar kanske förbereder något inför 400-årsdagen, men gör en s.k. ”Engströmare”, dvs. sätter oss i centrum för att på detta sätt undvika alla misstankar. Kanske bör Säpo tipsas så det kan hållas lite koll?

    1. Hej Anders Fredric
      Jo jag minns inlägget. Kommer ihåg att jag fnissade högt när jag läste det. Aldrig trodde jag ju att det kunde ha någon slags motsvarighet någon annanstans. Man upphör dock aldrig att förvånas över hur lite man egentligen vet fast man tycker man har rätt bra översikt.

      Hustrun tillhör också Vasaättlingarna så jag ska se till att nu ha lite extra koll. 😉

      1. Mikael B,
        det kanske bör nämnas – eftersom diskussionen är uppe – att jag hade en släkting som kartlade mina och hennes egna gemensamma rötter bakåt i den svenska historien. Genom att växla mellan fädernet och mödernet och genom att stundom satsa på källor som kanske var historiskt diskutabla kom hon fram till att vi var ättlingar i rakt nedstigande led till Ingjald Illråde.

        Jag vill gärna tro att det är sant. Och utifrån det perspektivet ser jag förstås alla med anknytning till ätten Vasa som sentida uppkomlingar. 😀

        1. Hej Gunnar och Mikael B,

          Tack för kommentarer! Ja, här dyker det upp delvis ny information som kan ge andra motiv. Det är nästan så att man blir frestad och fråga dig Gunnar, vad du gjorde den 28/2 1986!

          Och Mikael B, ja det stämmer att vår nuvarande kung har relativt mycket Vasablod i sina ådror, men är man konspiratorisk går det att tänka sig att motivet hänger samman med någon variant på ”militant rojalistfemenism”. Till exempel kan någon grupp varit besatt av tanken att från Gustav Vasas dagar retroaktivt införa den fullt kognatiska tronföljden (dvs. den i Sverige sedan 1980 gällande ordningen att äldsta barnet till regenten alltid ska ärva tronen) och med tillägget att detta även gällde barn utanför äktenskapet. Genealogen Per Andersson skulle säkert kunna ta fram information om vem som i februari 1986 under dessa omständigheter var den ”rättmätige” arvtagaren till tronen – här har vi ett spår!

          Nej skämt åsido, jag tror inte ett dyft på detta rojalistspår, och avser inte heller skriva några ytterligare kommentarer om detta, men rent sakligt är sannolikheten för korrektheten i denna teori ungefär i nivå med att en fridsam grafiker från Täby skulle vara gärningsman – då förstår ni varför jag har slutat kommentera sistnämnda hypotes.

          1. Tyvärr, jag fick visserligen ett skriftligt underlag från min släkting (som numera inte lever) för åtskilliga årtionden sedan men jag vet inte var det finns. Så jag fortsätter att leva lycklig i tanken på att hon kan ha haft rätt.

            1. Chansen är stor att hon hade rätt! Och så länge Du inte minns att Du kastat hennes forskning, fortsätter jag att hoppas att den kommer fram tids nog och att Du då delar med Dig =)

  6. Det är skillnad på att inte känna till allt och att faktiskt aktivt mörklägga/tysta ner. Att något snabbt avfärdas som en skröna behöver inte betyda att det finns en lömsk och utstuderad mörkläggning. Det är ofta hälsosamt att förhålla sig kritiskt till häpnadsväckande historier. Och lika hälsosamt är det att kunna ändra uppfattning i ljuset av konkreta bevis. Så verkar ha den amerikanska dagstidningen ha agerat. Exempelvis publicerade de även denna artikel där det inte mörklades i samma utsträckning som wikipediakällan menar https://timesmachine.nytimes.com/timesmachine/1934/11/21/101513128.html
    https://en.wikipedia.org/wiki/Business_Plot
    Det är med andra ord varken svart eller vitt och knappast heller någon grandios mörkläggningskonspiration ända upp i den översta amerikanska massmedian eller innersta statsapparaten.

    Här är däremot en ”mörkläggning” som faktiskt ägde rum:
    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/pQM8Gw/thornberg-jag-hade-inte-kunnat-gora-mer
    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/polisskandalen
    Det finns en del paralleller till den så omtalade Ebbe Carlsson-affären.

    Anders Thornberg & Anna-Greta Leijon. Båda hävdar att de agerade i god tro och utifrån de aktuella omständigheterna gjort det de kunnat.
    Mats Löfving & Hans Holmér. Båda har hyllats för sina insatser inom polisväsendet. Efter att arbetet under deras ledarskap rullats upp får de ta av sig hjälteglorian framför offentlighetens ljus. Deras ledarskap beskrivs i efterhand som maktfullkomligt och olämpligt.
    Linda Staaf & Ebbe Carlsson. Båda får tillgång till olika saker som personen inte borde ha (Ebbe – polishuset; Staaf – tjänstevapen) och kanske inte borde ha (Ebbe – insikt i utredningsmaterial; Staaf – rollen som polismästare vid NOA). När affären avslöjas utsätts de för hat från allmänheten.

    I båda affärerna handlar det om att ett antal enskilda individer agerat i egenintresse framför sina egentliga yrkesmässiga befogenheter. Till skillnad från Holmér/Ebbe så verkar Löfving/Staaf de facto haft ett förhållande.

    Vad säger Löfving/Staaf affärens avslöjande om hur mörkläggande myndigheter oroar sig för hur vi, det svenska folket, ser på polisen? Uppenbarligen verkar inte denna skandal anses skada förtroendet för polisen som myndighet så pass mycket att myndigheter/statsapparaten vill mörka den. Det är som bekant just detta argument som förts fram otaliga gånger av herrarna Wall och Borgnäs & Co, nämligen att ”statsapparaten” inte kan tillåta oss att få reda på polisers inblandning då det allvarligt skulle skada vårt förtroende.

    Fallet Löfving/Staaf är ett lysande exempel på hur det inte finns någon sådan diabolisk kalkyl från vare sig kanslihus, statsapparat eller maktens mörka korridorer. Annars skulle rimligtvis detta fall med lätthet kunnat mörklagts.

    Med andra ord: precis som i Ebbe Carlsson-affären och Holmérs år som PU-ledare får vi reda på det som finns att få reda på (med undantag för högst normala fall av sekretess så klart och som knappast heller tillför något i det stora hela).

    1. Andreas C,
      när det gäller att förstå turerna kring ”the business plot” är det, precis som i alla andra sammanhang, viktigt att bekanta sig med kronologin. Du länkar till en artikel i New York Times, Andreas. Många av bloggens läsare kan säkert inte ta del av den eftersom den ligger bakom en betalvägg. Men det rör sig om en nyhetsartikel från den 21 november 1934. Det var dagen efter att Butler hade hörts i det amerikanska representanthusets McCormack-Dicksteinkommitté – och likaså dagen efter det att nyheten om komplotten hade presenterats i bland annat New York Post.

      New York Times nyhetsredaktion presenterade alltså de nya uppgifterna som andra tagit fram, vackert så. Men i artikeln du länkar till upptas en stor del av utrymmet åt dementier.

      En av dem som citeras är Thomas Lamont, en representant för J P Morgan & Co, en av USA:s mäktigaste banker. Smedley Butler ansåg sig ha fått belägg för att ledningen för just den banken var djupt inblandad i kupplanerna. Lamont säger i artikeln: ”Fullständigt nonsens! Alltför outsägligt löjligt för att det ska kunna kommenteras!”

      Grayson M-P Murphy, en överste med mäklarfirma på Broadway i New York som enligt Butler var en centralfigur i komplotten, säger: ”En fantasi! Jag kan inte förstå hur någon skulle kunna hitta på det eller att någon person vid sina sinnens fulla bruk skulle kunna tro på det.”

      Gerald MacGuire, den man som Butler pekar ut som kuppmakarnas kontaktman med honom själv, säger att han ”inte vet någonting om saken” och avfärdar Butlers påståenden som ”ett skämt”.

      Det var naturligtvis helt rätt av New York Times att redovisa de förmodade kuppmakarnas hållning till Smedley Butlers anklagelser. Men det märkliga var att redan dagen efter har tidningens ledarsida bestämt sig för egen del. Som jag skrev i mitt blogginlägg hette det på ledarsidan att Butlers anklagelser var ”en gigantisk bluff” som bara godtrogna kunde ta till sig.

      Och New York Times hållning var typisk. Vad som måste betraktas som en sensationell nyhet om den var sann – vilket den faktiskt var – fick mycket begränsat utrymme i dåtidens amerikanska massmedia.

      Jules Archer, författare till en rad böcker om amerikansk historia, har skrivit en bok som just handlar om Butlers avslöjanden. Han menar att tidningarnas förhållningssätt inte var överraskande: deras ägare hade inte några skäl att känna sympati för Butler. I ett tal till krigsveteraner i Atlanta knappt ett år tidigare hade Butler ”varnat dem för att tro på den kapitalistkontrollerade pressen”. Enligt vad den frispråkige generalen förmedlat till veteranerna brukade denna press just undertrycka ”fakta som var ofördelaktiga för Amerikas mäktiga storföretag”. (Archer, Jules: The Plot to Seize the White House. Skyhorse Publishing New York NY 2007, s 168f.)

      Var Butler lite överdrivet benägen att misstro nyhetsmedias vilja att rapportera allsidigt om känsliga frågor? Man kan tycka vad man vill om det. Men faktum är att president Roosevelt kände en liknande oro. Franklin D Roosevelt hittade under sin presidentperiod ett nytt sätt att kommunicera med väljarna, så kallade »fireside chats« eller »småprat vid öppna spisen«. Tanken var att människor runtom i USA skulle kunna sitta hemma i lugn och ro och lyssna på vad presidenten hade att berätta. Och anledningen till att han lanserade det här sättet att nå ut var just att de flesta tidningarna var så fientliga till honom att han hade svårt att få fram sitt budskap den vägen.

      Som historikern Betty Houchin Winfield uttryckt det: ”[Roosevelt] och hans rådgivare var oroliga för att tidningarnas partiska inställning skulle slå igenom på nyhetsplats och det hade de all anledning att vara.” (Houchin Winfield, Betty: FDR and the News Media. Columbia University Press New York NY USA 1994, s 146.)

      Dina tankegångar om Ebbe Carlssonaffären och den nu aktuella svenska polisskandalen finns ingen större anledning för mig att kommentera. Ditt argument är ju helt enkelt att eftersom vi till sist fått reda på allt väsentligt om dessa skandaler så kan det inte ha förekommit några försök från myndigheter att mörka dem.

      Men det argumentet faller ju på:
      – att vi tyvärr inte kan bedöma om vi fått veta allt väsentligt om de skandaler du nämner;
      – att mycket tyder på att olika befattningshavare faktiskt försökt mörka känsliga saker om både den ena och andra skandalen (även om de i alla fall delvis misslyckats);
      – samt att vi av naturliga skäl bara kan diskutera sådana mörkläggningsförsök som gått mer eller mindre åt pipan. Mörkläggningar som lyckats vet vi ju ingenting om, eller hur?

      Men för att vara tydlig: jag har aldrig hävdat att makthavare sysslar med diaboliska (alltså djävulska för att använda ett mer vanligt ord) kalkyler och att de med lätthet kan mörklägga vad som helst. De kalkyler olika myndighetspersoner sysslar med när de vill smussla undan obekväma fakta är som jag ser det högst mänskliga – det behövs inga sataniska eller andra övernaturliga förklaringar för att förstås sådana mekanismer. Och att det ”med lätthet” skulle gå att mörklägga i stort sett allting om bara myndigheter skulle vilja är din uppfattning, inte min. Det är sällan helt lätt att lägga locket på känsliga saker. Ibland lyckas det, ibland inte.

      Kritisk och grävande journalistik handlar om att försöka få fram uppgifter som myndigheter och andra makthavare inte vill visa upp. Det är stundtals ett träligt arbete. Men det är inte omöjligt att få fram resultat. Och jag tror att det arbetet är viktigt. Om jag trodde som du, att ledande myndighetspersoner, politiker och företagsledare älskade att vara transparenta även när det skadade dem själva, så skulle jag förstås inte tycka att den sortens journalistiskt arbete var värt att syssla med. Men där skiljer vi oss åt om jag förstått dig rätt.

      1. Om du hade uppmärksammat länkarna till den aktuella svenska polisskandalen hade du knappast trott att jag tror att ”ledande myndighetspersoner älskar att vara transparanta”. Där har du en soppa i stil med Ebbe Carlsson-affären, men dessa finns det också konkreta belägg för. Och dessa kan både förstås och förklaras av enskilda individers oförsiktiga/idiotiska agerande.

        Jag tror att den stora skillnaden mellan dig och mig, Gunnar är att du verkar ha en outtröttlig önskan om att gräver man bara tillräckligt länge så kan man till slut koka konspirationssoppa på en spik, medan jag håller öppet även för att grävande faktiskt kan vara resultatlöst och då får man helt enkelt acceptera det oavsett vilka politiska motiv man än må brinna för.

        Jag betvivlar inte att det finns saker utförda i lönndom i världshistorien, men där så har skett finns det också konkreta bevis – Watergatebanden osv. Det finns också exempel på ruttna tillfällen i världshistorien där det finns bevis, men som av politiska skäl inte ros i land juridiskt – tex alla Trumps klavertramp som han ändå klarar sig rättsligt ifrån. Hittills har dock ingen privatspanare i Palmefallet lyckats presentera något bevis för sina fantasier utan det blir endast en orgie i alternativa fakta, relativisering av kunskap och idisslande av gamla avfärdade förslag som många gånger bryter mot allt vad logik och sannolikhet heter.

        I någon mening är det dock begripligt att förföras av konspirationsteorier. Det finns exempelvis ett experiment som publicerades 2018 i Applied Cognitive Psychology, där man fann att ju lägre sannolikhet det var för en händelse desto mer benägna var deltagarna att åberopa konspirationsförklaringar (bör ligga publikt så att alla bloggens läsare kan ta del):

        Klicka för att komma åt Kovic__Fuchslin_%282018%29_Probability_and_conspiratorial_thinking.pdf

        Det är så klart väldigt osannolikt att OP blir skjuten och då ligger det nära till hands att tänka konspiration. Fint så. Gräv gärna. Men när tankarna och grävandet förblir resultatlösa är det rimligare för den empiriskt drivna individen att överge dessa tills motsatsen styrkts. Det senaste året har vi givits exempel på Palmetyckare som gått så långt att skönlitteratur likställs med vetenskaplig litteratur när det gäller att förstå världen. Det är en otäck utveckling tror jag även du håller med om.

        Det jag däremot har svårare att förstå, Gunnar, är hur du å ena sidan med näbbar och klor försvarar en person som Engström som uppenbarligen självmant ger sig in i en utredning och ljuger/förstör medan du helt utan belägg karaktärsmördar Holmér och i förbifarten även Åsheden.

        De enda två motiven till detta som jag kan komma på är (utan inbördes ordning):
        1) Att du sedan länge positionerat dig i konspirationshörnan (och kanske har ekonomiska incitament till att sälja fler böcker på samma tema) och vill försvara denna position med varje till buds stående skriftliga medel.
        2) Att du har en politisk agenda som säger att Holmér är ond eftersom han representerar överheten, klass eller maktstrukturer. Samma politiska åskådning kanske gör att Engström ses som en privatperson och den lilla människa, vilken du hedervärt vill försvara.

        Jag vet att du inte gillar den här typen av inspel, men du kanske kan hålla med om att det är svårt att förstå hur du å ena sidan är noga med sakfrågor, men samtidigt driver en egen agenda fri från konkreta belägg.

        1. Andreas C,
          uppiggande att du är på bollen igen.

          Jag trodde vi diskuterade min senaste postning med den planerade kuppen mot Franklin D Roosevelt. Men du tyckte kanske att du inte kunde krama något mer ur den när det gällde att anklaga mig för att vara en vildsint konspirationsteoretiker. Kanske du släppte det ämnet för att a) det faktiskt fanns rätt långt gångna planer på en kupp mot presidenten och b) denna allvarliga händelse faktiskt blev rejält underrapporterad i amerikanska nyhetsmedier till den grad att de flesta amerikaner (för att inte tala om svenskar) inte ens känner till den.

          Vad är skillnaden mellan dig och mig egentligen, Andreas? Du skriver : ”Jag betvivlar inte att det finns saker utförda i lönndom i världshistorien…” – så långt är vi tydligen överens. Men sedan fortsätter du meningen med ”men där så har skett finns det också konkreta bevis – Watergatebanden osv.”

          Då är jag inte riktigt med på noterna längre. Det du skriver är ju faktiskt att det i princip alltid finns konkreta bevis på de komplotter och konspirationer som har ägt rum. Jag antar att det betyder att de alltid blir avslöjade. Är det så du menar? I så fall blir ju det hela en ren trosfråga för dig med innebörden: det finns inga hemligheter som inte blir uppdagade. Det vore förstås fantastiskt om det vore så, i alla fall om det gäller sådana hemligheter som har ett allmänt intresse.

          Men jag har svårt att tro att du verkligen ansluter dig till en så intellektuellt ohållbar ståndpunkt om du sätter dig ner och tänker efter. Jag tror mest det där är retorik från din sida för att underbygga din egentliga tes, att jag är en inpiskad konspirationsteoretiker. Var och en som följt vad jag skrivit om Palmeutredningen – för att ta det mest närliggande exemplet – vet att jag avfärdat en rad konspirationsteorier i ämnet. Jag har också, för den delen, avfärdat ett antal teorier om ensamma gärningsmän.

          Du är ju själv en entusiastisk propagandist för teorin att Stig Engström skulle ha skjutit Palme, en teori som under årens lopp förts fram av personer som enligt ditt synsätt väl borde klassas som riktiga konspirationsteoretiker: Sven Anér, Olle Minell och Thomas Pettersson.

          Lite häpnadsväckande fick de till sist åklagaren Krister Petersson med sig, och för den som följt vad Petersson sagt är det tydligt att han inte uteslöt en konspiration, han uteslöt bara att han skulle kunna knyta någon annan än Engström till mordet.

          För min del tror jag ju inte att Engström var Palmes mördare, vare sig ensam eller som en del av en konspiration. Jag tycker att utpekandet av honom tänjer på logikens gränser. Eller som du själv lite mer drastiskt uttrycker det: ”Hittills har dock ingen privatspanare i Palmefallet lyckats presentera något bevis för sina fantasier utan det blir endast en orgie i alternativa fakta, relativisering av kunskap och idisslande av gamla avfärdade förslag som många gånger bryter mot allt vad logik och sannolikhet heter.”

          1. Du menar att vi inte kan döma en enskild person utan bevis, eller hur? Men du drar dig inte för att döma statsapparater utan minsta bevis utan hänför dig till hörsägen o dyl.

            Självklart finns saker utförda som vi inte har bevis för (exempelvis Palmemordet), men det betyder inte att man kan presentera vad som helst utan något vettigt stöd (lex Mötesscenariot) och sedan säga att det var sant. Om jag hävdar att det senaste valet i Sverige i höstas var riggat, skulle det vara okej om jag hänvisar till valfusket i Tyskland 1933?

            Förresten, om det nu fanns 500 000 man som var beredda att göra uppror mot amerikanska styret, vad stoppade då egentligen dessa mannar? Jag undrar vad du tror om detta med tanke på att betydligt färre antal och betydligt sämre utrustade penetrerade hela kapitoliums perimeterförsvar ända fram till trädörren in till kongressen 2021 (alltså vid en tidpunkt när US Capitol Police var betydligt bättre rustade än de var 1934 då de blott fick nöja sig med sexskjutare från Colt). Vad hände med alla dessa mannar när deras ledare försvann? Gav de helt sonika upp sin övertygelse som dagarna före var så stark att de var beredda att göra statskupp?

            1. Andreas C,
              var har jag skrivit att det är säkert att mötesscenariot är den riktiga och nödvändiga förklaringsgrunden till vad som skedde på mordplatsen före mordet? Ingenstans. Jag har alltid varit noga med att det är en hypotes – men en hypotes jag anser borde prövas. Så har inte skett. I stället valde tidiga och sena utredare bort att ens undersöka den eventuella sanningshalten i ett sådant förlopp. Det mest uppenbara exemplet på det är kanske hur de tidiga utredarna behandlade ett av de centrala vittnena, taxiföraren Anders D. När han hördes av polisen på mordnatten – och när han talade med Sveriges Radio och kvällspressen, också på mordnatten – återkom han till att han uppfattat det som om paret Palme och gärningsmannen tycktes ha samtalat med varann före mordet.

              Det första förhöret följdes upp av ett ytterligare polisförhör där inte Anders observation före mordet togs upp över huvud taget att döma av protokollet. Det ser inte ens ut som om det ställdes några kritiska frågor till Anders om denna observation. Vad Anders sagt i det första förhöret skulle uppenbarligen bara ignoreras.

              När man inte säkert vet vad som hände på mordplatsen framstår det i alla fall för mig som stötande.

              Och för att bemöta det andra exemplet du anför: inte heller har jag påstått att det fanns 500 000 man som var beredda att göra uppror mot Roosevelt. Vad jag däremot skrivit i min bok Huvudet på en påle där jag tar upp planerna på en kupp mot Roosevelt är att det fanns planer på att försöka bygga upp en sådan armé av kuppmakare. Vi ska ta ett citat, bakgrunden är att Butler kontaktats av Gerald MacGuire, en man som har en ställning inom den konservativa veteranorganisationen American Legion och som alldeles tydligt har pengar bakom sig. MacGuire har manövrerat för att få Butler att ställa upp som samlande namn för en komplott av något slag. Butler har blivit mer och mer misstänksam men är nyfiken och stänger därför inte dörren för MacGuire:

              I augusti 1934 får Butler ett telefonsamtal från MacGuire som insisterar på att träffa honom. Butler möter honom på Bellevue Hotel i Philadelphia. Affärsmannen undrar om Butler tänker åka på American Legions nästa konvent som nu närmar sig. Det ska vara i Miami. Det har inte Butler planerat. MacGuire säger att det nu är dags att »föra samman soldaterna«. Och han börjar utveckla vad han menar. Han har varit i Europa, berättar han, på uppdrag av sina uppbackare. Och syftet har varit att studera hur veteranorganisationer kunnat användas för att införa regimförändringar, som till exempel i Italien.

              Butler behärskar sig och frågar om MacGuire tycker att något sådant skulle vara bra i USA också. Nej, inte alls, förklarar MacGuire. Och inte heller tycker han att exemplet från Hitlertyskland skulle gå att föra över till amerikanska förhållanden. Men han har hittat ett annat exempel, en fransk organisation vid namn Croix de Feu, Eldkorset.

              Det är en superorganisation, förklarar MacGuire, som innehåller veteraner från andra organisationer, både officerare och lägre befäl. Och den har 500 000 medlemmar, hävdar han.

              Uppgifterna från MacGuire är knappast överdrivna vad gäller denna organisations betydelse. Croix de Feu hade just ett medlemsantal på omkring 500 000 personer 1936, samma år som organisationen förbjöds av
              den franska folkfrontsregeringen – men det har alltså ännu inte inträffat när McGuire berättar om sin resa för Butler. Och organisationens ledare, överstelöjtnant Casimir de la Rocque, betecknas under 1930-talet som »den franske fascisten nr 1« och en »tänkbar Hitler«.

              Och nu har MacGuires uppbackare planer, säger affärsmannen, på att bygga upp något liknande som Eldkorset i USA. (Huvudet på en påle, sid 177-178).

              Det låter rätt kusligt, även så här många år efteråt. Men givetvis fanns det en väsentlig skillnad mellan vad MacGuire och de som stod bakom honom ville göra och vilka resurser de faktiskt hade. Om de haft en paramilitär styrka på 500 000 man hade de förmodligen, precis som du är inne på, Andreas, helt enkelt tagit makten. Nu gick det inte så.

              Frågan är bara varför du ska vanställa mina ståndpunkter hela tiden? Du är så uppfylld av att du ska gå ut i ett rättfärdigt fälttåg mot mig så att när du saknar argument väljer du att tillskriva mig saker som jag helt enkelt inte sagt.

              Men, allvarligt talat, det blir ju inte mycket till meningsfull diskussion på det sättet. Vill du inte hellre ha en meningsfull diskussion där sakargument bryts mot varandra för att skapa större klarhet kring de frågor som diskuteras?

              1. Gunnar, du säger att du vill pröva hypotesen om mötesscenariot.
                Kan du punktlista hur den prövning ska gå till för att du ska känna att den har getts en ärlig chans? Det vore ett väldigt stort bidrag till diskussionen i så fall för hittills har jag nog inte sett någon som beskrivit vad en prövning av hypotesen mötesscenariot skulle innebära.

                1. Andreas C,
                  det har naturligtvis blivit oerhört mycket svårare nu än det var de första åren efter mordet. Lämpliga åtgärder att genomföra så fort som möjligt hade ju varit:

                  – att utförligt förhöra samtliga vittnen som med säkerhet respektive eventuellt hade kunnat uppfatta något av vad som hände före skottlossningen med inriktning på vad de i så fall hade noterat;
                  – att utförligt förhöra Lisbeth Palme kring orsaken till att makarna valde att promenera hem och att korsa Sveavägen;
                  – att utförligt förhöra Lisbeth Palme om uppgifterna som pekade på att gärningsmannen haft kontakt med paret Palme före mordet;
                  – att utförligt förhöra Lisbeth Palme om varför inte paret Palme hade livvakter med sig under mordkvällen;
                  – att se till att det genomfördes en rekonstruktion med Lisbeth Palme och att den på lämpligt sätt samkördes med rekonstruktioner med andra vittnen;
                  – att utförligt förhöra makarna Palmes söner om vad de hört från Lisbeth Palme angående promenaden hemåt från biografen;
                  – att utförligt förhöra såväl Lisbeth Palme som Mårten Palme och Ingrid K om samtalet efter bioföreställningen och hur det kom sig att paret Palme promenerade hemåt ensamma;
                  – att utförligt utreda alla de uppgifter om walkie-talkies som pekade på att mordplatsen kunde ha varit känd i förväg och övervakad av personer med radiokommunikationsutrustning.

                  Alla dessa åtgärder hade varit betydligt mer rimliga än att till exempel månadsvis illegalt avlyssna PKK-anhängare, leta efter revolvern med hjälp av militärflygplan och mycket annat som Holmér ägnade sig åt.

                  En del av ovan nämnda åtgärder skulle fortfarande gå att utföra om utredningen var öppen, dock med mindre chanser att lyckas än om det gjorts tidigare.

                  1. Gunnar, Andreas C

                    —– Gunnar – ”Enligt ditt synsätt väl borde klassas som riktiga konspirationsteoretiker: Sven Anér, Olle Minell och Thomas Pettersson”

                    Att klassa TP som en riktig konspirationsteoretiker 2022 är lite magstarkt. TP började visserligen i den änden med Stay Behind men GRÄVDE VIDARE som slutade med den i princip ensamagerande SE.

                    Det är möjligt att det kanske fanns någon form av substans i Stay Behind och Mötesscenariot i början, men det har ju helt eliminerats av nya uppgifter som vuxit fram och som sammanfattats i ”går inte att runda”.

                    —– Gunnar – ”En del av ovan nämnda åtgärder skulle fortfarande gå att utföra om utredningen var öppen, dock med mindre chanser att lyckas än om det gjorts tidigare.”

                    Svaret är då NEJ, det är helt meningslöst att sitta fast. De kan inte på minsta sätt förklara bort SE. Bättre då för diskussionen att försöka hitta eventuella tveksamheter från mordplatsen 23.21 till Yvonne N 23.23.

                    ———————

                    VITTNESKEDJAN
                    GM följde efter paret Palme från ”norra reklampelaren” 23.19,55 till skotten 23.21,30.
                    Det bekräftas av vittneskedjan Nicola F – ”Vagnhäradskvinnan” – Cecilia A – Inge M (1 mars) – Anders B – Lisbeth Palme.
                    De bekräftar varandra med trovärdiga gemensamma iakttagelser som att GM hade en underlig gång-/löpstil, GM följde efter makarna, de tre gick långsamt, makarna kollade skyltfönster, GM var längre än makarna, GM kom ifatt Palme.

                    Både CA och IM såg att GM kom i kapp och sköt.

                    Så att ”Förföljaren” är mördaren är ställt bortom rimligt tvivel.
                    Inga nyckelvittnen har ifrågasatt utpekandet av SE.
                    Ingen har kunnat förklara bort SE.

                    1. Inga kända fakta binder Engström till brottsplatsen annat än i egenskap av vittne. Det finns inget som behöver förklaras bort. Du har inte lyckats styrka ett enda av alla dina lösa antaganden om Engströms förehavanden. Du verkar fortfarande hävda att Engström ska ha åkt taxi till Häggvik utan att kunna presentera några belägg för det. Hur tog han sig hem från Häggvik över en mil från Täby enligt dina gissningar. Kom hustrun och hämtade honom och har undanhållit det för utredarna eller…

                  2. Tack Gunnar för preciseringen!

                    Eftersom du är villig att pröva hypotesen antar jag att du också är villig att förkasta den om en prövning av densamma visar sig vara resultatlös, eller hur?

                    1. Andreas C.
                      en resultatlös prövning av en hypotes är ju inte vad man önskar sig. Om prövningen leder till att hypotesen kan förkastas eller att den står sig så har man ju kommit någonstans. Tyvärr är det inte alltid så lätt att komma till ett säkert svar.

                  3. Bara så att jag inte missuppfattat – hypotesen som du vill pröva är alltså att:

                    ett avtalat möte har ägt rum mellan OP och någon okänd

                    Svara bara kort om det stämmer.

                    1. Andreas C,
                      eftersom det inte stämmer precis vill jag vara lite mer utförlig. Den hypotes jag vill pröva är om Olof Palme valde att promenera hemåt längs Sveavägen för att han hade någon sorts avtalat möte och att den eller de som låg bakom mordet kände till det.

                      Skillnaden mellan den formuleringen och den du har är att om det fanns en sådan överenskommelse är det inte alls säkert att det var den person Palme väntade sig att möta som dök upp. (Och platsen för ett sådant möte behöver för övrigt inte heller ha varit precis utanför Dekorima, det räcker att det fanns skäl att tro Palme skulle passera där.)

                      De distinktioner jag kommer med innebär också att det i den hypotes jag skulle vilja ha prövad ingår alternativet att en person som eventuellt stämde möte med Palme inte behöver ha varit inblandad i mordet.

                      Vad som är värt att utreda är precis det som var Ingvar Carlssons hustru Ingrids första fråga till sin make när de fått besked om mordet: ”Vad gjorde han på Tunnelgatan mitt i natten?” (Se Ingvar Carlsson: Ur skuggan av Olof Palme, sid 33.)

                      En svensk statsminister borde ju inte ha befunnit sig där utan livvakter närmare midnatt en kall fredagskväll. Inte minst med tanke på ytterligare omständigheter och vittnesuppgifter menar jag att det borde vara väsentligt att undersöka om det fanns någon okänd orsak till att Palme förflyttat sig just dit, en orsak med möjlig bäring på mordet?

                      Ett ytterligare förtydligande: om det fanns någon sådan okänd orsak behöver det inte givetvis inte alls ha varit något som var olagligt eller felaktigt för en statsminister eller som på annat sätt försätter Palme i en dålig dager. Vem som helst, även en statsminister, har givetvis rätt att träffa andra människor utan att behöva redovisa den saken offentligt.

                    2. Ok, så hypotesen blir alltså följande:

                      OP har ett avtalat möte som föranleder promenaden längs Sveavägen 28/2.

                  4. Eftersom mycket av Palmemordsdiskussioner har handlat om att se samband mellan alla möjliga saker så tycker jag att det är rimligt att börja med punkt 7 på din åttapunktslista av möjliga sätt att finns stöd för hypotesen ”OP har ett avtalat möte som föranleder promenaden längs Sveavägen 28/2”. (Att det är logiskt att börja med punkt sju beror så klart på att Olof Palme stavas med SJU olika bokstäver.)

                    Här är punkt 7:
                    – att utförligt förhöra såväl Lisbeth Palme som Mårten Palme och Ingrid K om samtalet efter bioföreställningen och hur det kom sig att paret Palme promenerade hemåt ensamma

                    Nedanstående finns i materialet som svar på punkt 7.

                    Ur förhör med LP 25/3-1986:
                    ”Efter föreställningens slut pratade de med ungdomarna [MP & IK, min anmärkning] en stund ute på gatan. MP är en kvällsmänniska och ville gärna dricka te efter föreställningen, men det blev inte så. LP och OP bestämde sig för att promenera hem till bostaden.
                    När de kom fram till Adolf Fredriks kyrkogata gick de över Sveavägen för LP ville titta i affären med indiska kläder.”

                    Ur förhör med MP 18/4-1986:
                    ”MP kom därvid med förslaget att de skulle kunna gå hem till Västerlånggatan och dricka the. Mamma Lisbeth avrådde dock till detta då klockan blivit mycket. De bestämde sig nu för att gå var och en till sitt. Man diskuterade hur föräldrarna skulle åka hem till Gamla Stan, om de skulle ta tunnelbanan eller åka taxi. Olof bestämde sig dock för att de skulle promenera hem till Gamla Stan. Hela samtalet utanför bokhandeln varade 2-3 minuter enl MPs bedömning.”

                    Ur förhör med MP 20/6-2018:
                    ”MP tillfrågas därefter om det på något sätt var prat om att det skulle ha varit något möte på gång som hans far skulle ha, efter det att de lämnat biografen, varpå han bestämt svarar att så inte alls var fallet. Det som sas var att MP tyckte att de skulle ta en taxi, men att hans far svarade att han hade suttit stilla hela dagen, varför han föredrog att promenera hem för att få röra på sig. Han kommer dessutom ihåg att det var prat om att de eventuellt skulle dricka te, men att detta inte blev någonting, utan man kommer överens om att man skulle gå var och en hem till sitt istället.
                    MP tillägger att han är fullständigt övertygad om att ifall det hade varit något möte bestämt efter biobesöket så hade detta givetvis nämnts i samband med att de skiljdes åt utanför biografen.”

                    Ur förhör med IK 24/4 -1986:
                    ”Samtliga fyra gick sedan en bit söder ut på trottoaren i riktning mot gamla stan, då IK stannade och sade att hon var trött och hellre ville gå direkt hem. MP ville dock gärna gå och dricka te liksom OP. Då LP också sade att hon var trött avgjorde detta saken.”
                    Förhöret avslutas även med ”IK har i övrigt inget att tillföra utredningen”.

                    Sammantaget kan vi alltså se att samtliga tre angivna i punkt 7 (LP, MP och IK) uttalat sig i förhör om samtalet efter biobesöket och hur det kom sig att LOP promerade hem. En entydig bild ges också av dessa tre personer. Efter att ha gjort det som föreslagits i punkt 7 har det inte kunnat ges något stöd för ovanstående hypotes.

                    1. Andreas C,
                      tack för din sammanställning. Men jag tycker inte bilden är entydig. Bakgrunden är att paret Palme enligt Lisbeth till sist valt bio och film för att träffa ungdomarna och då valt bort den film de planerat att se på annan biograf. Det blev inte mycket av umgänget med ungdomarna som vi vet.

                      Tittar vi på dina citat ser vi följande:

                      Ur förhör med LP 25/3-1986: Förslaget om tedrickande föll, ingen motivering till varför. Lisbeth och Olof bestämde sig för att promenera hem.

                      Ur förhör med MP 18/4-1986: Förslaget om tedrickande föll för att Lisbeth menade att klockan blivit mycket. Olof bestämde att han och Lisbeth skulle promenera hem.

                      Ur förhör med MP 20/6-2018: Mårten tillfrågas 32 år efter mordet om hans far hade ett möte inbokat, Mårten säger att det inte var så. Mårten minns att det pratades om att dricka te, men förslaget föll. Ingen motivering till varför. Det var Olof som ville att han och Lisbeth skulle promenera hem.

                      Ur förhör med IK 24/4 -1986: Förslaget om tedrickandet föll genom att först Ingrid inte ville för att hon var trött. Saken avgjordes för att Lisbeth också var trött.

                      Det mesta pekar på att det var Olof som insisterade på att de skulle promenera hem trots att Lisbeth var trött. Det är utifrån ovanstående citat oklart hur diskussionen om tedrickandet förlöpte. Och om Olof Palme skulle ha ett kort möte på väg hem från biografen finns det väl inga starka skäl till att det skulle behöva stå i vägen för tedrickandet. Möjligen skulle Olof inte velat ha med sig ungdomarna då om det var något känsligt som skulle avhandlas, men då fanns ju möjligheten att ungdomarna tog sig till Västerlånggatan på egen hand.

                      Om tedrickandet skulle äga rum på Västerlånggatan kan inte Lisbeths eventuella trötthet ha vägt in så väldigt hårt. Hon kunde ju gå och lägga sig när hon ville. Och som vi vet var hon i alla fall pigg nog för att gå med på att promenera hemåt.

                      Det vill säga: att det samtalades om tedrickande kan inte ses som ett avgörande tecken på att Palme inte skulle sammanträffa med någon. Att Palme ville promenera hemåt trots att Lisbeth var trött är i alla fall klart. I sammanhanget är det förstås också av intresse vad sjuksköterskan Ingeborg S i ett förhör uppgav om vad Lisbeth sagt på sjukhuset, att ”det var Olof Palme som var den som ville att de skulle gå förbi Dekorima”.

                      Lisbeth, Mårten och Ingrid K har enligt min uppfattning inte blivit hörda på ett särskilt omfattande sätt om omständigheterna utanför Grand efter bion, Ingrid K nästan inte alls.

                    2. Gunnar,

                      Du gjorde ju din lista utifrån att det var utredningsåtgärder som du menar prövar den aktuella hypotesen. Då är det just detta som ska prövas. Punkt 7 är således prövad enligt de krav som du ställde upp från början. Punkt 7 ger inget stöd för den aktuella hypotesen. Ändrar du hypotestesten för att du inte fick det resultat du önskade?
                      Menar du att ytterligare förhör med MP skulle få honom att berätta en helt annan historia än den som han redan berättat, som ligger helt i linje med alla de andra personer som du föreslagit skulle höras om just samtalet efter biobesöket och hur det kom sig att de promenerade hem?

                      I forskningsvärlden är det skillnad på att finna stöd för en i förväg uppställd hypotes och det som kallas för post hoc fynd, dvs att man efter att man fått datan hittat nya samband. Det är närmast ett post hoc fynd som du lyfter fram i form av att inkludera ytterligare namn (sjuksköterskan på Sabb). Post hoc fynd används endast (eller ska i alla fall så användas) när det ligger i linje med den uppställda hypotesen och då tar man till korrigeringar för att öka kraven på att fyndet i sig inte är enbart en slump (se exempelvis Bonferronikorrigering). En sak man vill undvika med att öka svårighetsgraden för att post hoc fynd ska trilla igenom av bara slumpen är det som kallas för massignifikans. Med massignifikans menas att ju fler tester som görs desto större är risken att en felaktig hypotes verifieras av bara slumpen (”Typ I fel”). Det är närmast det du vill åstadkomma med att öka mängden förhör kring en fråga som redan har fått ett svar. ”Frågar man bara tillräckligt många gånger kommer personen till slut att formulera sig på ett sätt som vi kan använda som stöd för ett post hoc fynd.”

                    3. Andreas C,
                      vad menar du med att jag ändrar hypotestesten för att jag inte fick det resultat jag önskade?

                      Jag har beskrivit den hypotes jag vill ha testad, nämligen: OP har ett avtalat möte som föranleder promenaden längs Sveavägen 28/2.

                      Du har presenterat vissa uppgifter med beröring till hypotesen som förekommer i förhör med personer av intresse i sammanhanget. Självklart var dessa uppgifter kända för mig. Som ett svar på din postning har jag hävdat att de uppgifterna enligt min uppfattning inte räcker till för att vare sig bekräfta eller avfärda hypotesen. Bland annat konstaterar jag att de vittnesuppgifter du hänvisar till i vissa avseenden är oklara och delvis motsäger varandra.

                      Konkreta synpunkter på det från din sida är välkomna. Men i stället drar du upp en diskussion om post hocfynd som jag helt enkelt inte förstår mig på. Varför skulle uttalanden från sjuksköterskan på Sabbatsberg från 1991 vara ”post hoc” (vad du nu exakt menar med det) medan ett förhör med Mårten Palme från 2018 inte skulle vara det? Du får väldigt gärna använda akademiska begrepp om du tycker att det klargör diskussionen, men förklara i så fall hur du menar.

                    4. Nej, det är helt uppenbart att du inte förstår vad ett post hoc fynd är eller varför det är problematiskt. Min metodologiska eller språkliga kompetens räcker långt ifrån till för att du ska förstå (om du ens är intresserad av det). Ett alternativ som kanske, men långt ifrån säkert, skulle kunna hjälpa till med att få dig till den värdefulla insikten är https://www.studera.nu/jamfor-utbildning/?q=vetenskaplig+metod+frist%C3%A5ende&e=i.uoh.umu.2ps117.21335.20241

                      I punkt 7 skrev du följande:
                      – att utförligt förhöra såväl Lisbeth Palme som Mårten Palme och Ingrid K om samtalet efter bioföreställningen och hur det kom sig att paret Palme promenerade hemåt ensamma;

                      Jag ser inte att du initialt föreslog att sjukvårdare skulle ingå i den gruppen. Det är precis det som är faran med post hoc, att man ändrar för att man sin frågeställning eller analysmetod för att den ursprungliga undersökningen inte gav det resultat man hade hoppats på.

                      Detta är långt ifrån ett vetenskapligt förhållningssätt (som ändå antyds när uttryck i stil med ”hypotes som är värd att pröva” används). Men okej, du har aldrig själv utgett dig för att använda ett vetenskapligt förhållningssätt så du kanske inte kan lastas för denna brist. Mer problematiskt är det dock när du tar emot epitetet ”oberoende” Palmeexpert. En oberoende expert, även om man är expert utanför den vetenskapliga världen, bör kunna vara öppensinnad nog att ta till sig av dylika ”prövningar” och inte därpå börja flytta målstolparna för att man inte blev nöjd med prövningens utfall. Menar du att sjukvårdarens uppgifter som kom fram senare nu ska värderas högre än tidigare förstahandsinformation från LP, MP och IK? Eller handlar det helt enkelt bara om att deras utsagor inte ligger i linje med det som du själv vill och utifrån denna egna agenda underkänner deras vittnesmål?

                      På en fråga från mig tidigare längre upp i tråden antydde du att du inte alls var öppen för att ändra dig utifrån ett resultat på prövningen, som vanligt i lite luddiga ordalag. Nu har jag, och övriga läsare, fått svart på vitt att så inte är fallet. Det är en sådan tydlighet som gör att det lättare går att värdera din roll bättre. Detta fynd bidrar i alla fall till att sätta din egen agenda i strålkastarljuset. Samma agenda som du många gånger förnekat inte är någon alls utan bara en oberoende granskning av Palmeutredningen.

                      Med risk för att låta som Anders Björk, så går jag vidare med dina punkter. Punkt 6 härnäst (och jag citerar det du själv skrev på punkt 6 initialt):
                      6 – att utförligt förhöra makarna Palmes söner om vad de hört från Lisbeth Palme angående promenaden hemåt från biografen;

                      Ur förhör med MP 20/6-2018:
                      ”MP tillfrågas därpå om han och den övriga familjen har pratat mycket om händelsen och om det i så fall under dessa samtal kommit fram något ytterligare om vad som skedde vid själva mordtillfället varpå MP svarar att han medvetet har försökt undvika att prata om detta, framförallt med sin mor beroende på att han inte vill påverka hennes minnesbild.”
                      Joakim P är hörd ett antal gånger och har inte tagit upp något om en eventuell diskussion med LP om promenaden. LP själv har vad jag kan se i hennes förhörsprotokoll inte heller lämnat några uppgifter om att en dylik diskussion har förekommit. Det vi har framför oss i materialet ligger enkom i linje att en sådan diskussion inte har förekommit.

                      Det vi har i materialet ger alltså utifrån prövning av punkt 6 INTE stöd för hypotesen ”OP har ett avtalat möte som föranleder promenaden längs Sveavägen 28/2”.

                    5. Andreas C,
                      jag har räknat upp ett antal åtgärder som skulle vara lämpliga för att få klarhet kring frågan om Olof Palme möjligen valt att promenera hem för att han hade ett avtalat möte. Jag skrev aldrig att det var en fullständig lista, syftet var bara att ge dig exempel på sådana åtgärder som borde ha genomförts inom ramen för utredningen.

                      Nu försöker du plocka poänger på att jag i den listan inte tagit upp vad en sjuksköterska sagt i ett polisförhör om vd Lisbeth skulle ha berättat på sjukhuset. Eftersom jag inte tog upp det i min exempelsamling så får jag inte ta upp det senare för då blir det ”post hoc” enligt dig. Det är ju bara larv. Om den hypotes som ska prövas är om Palme valt att promenera hem för att han haft ett avtalat möte är det givet att alla rimligt seriösa vittnesmål som gäller just den frågan bör ingå i prövningen. Om jag hade ändrat själva hypotesen som skulle prövas hade det ju varit en annan sak. Men det har jag inte gjort.

                      Du skriver också att Joakim P är hörd ett antal gånger men inte självmant tagit upp något om en eventuell diskussion med LP om promenaden. Vad är din poäng? Det jag efterlyste var att polisen borde ha ställt tydliga frågor om saken till bland annat honom. Om vissa frågor inte ställs är det långt ifrån säkert att en förhörd person spontant ger någon sorts svar på dessa icke ställda frågor, eller hur?

                    6. [Svarsknappen verkar inte finnas vid varje inlägg såg jag tar den närmaste uppåt i tråden istället. Hoppas det hamnar någorlunda rätt.]

                      Du skriver också att Joakim P är hörd ett antal gånger men inte självmant tagit upp något om en eventuell diskussion med LP om promenaden. Vad är din poäng? Det jag efterlyste var att polisen borde ha ställt tydliga frågor om saken till bland annat honom. Om vissa frågor inte ställs är det långt ifrån säkert att en förhörd person spontant ger någon sorts svar på dessa icke ställda frågor, eller hur?

                      Du presenterar en märklig människosyn om du inte tror att JP hade självrapporterat så centrala aspekter för mordet som om ett avtalat möte hade ägt rum samtidigt med mordet. Med den bristen på tilltro till människors förmåga att överhuvudtaget tänka själva och vilja väl skulle inget förhörsprotokoll säga någonting eftersom det alltid finns ytterligare detaljer att fråga om. Ta IM’s första förhörsprotokoll och läs det på samma sätt. Då kan du dra slutsatsen att vi inte alls vet om människan som ”föll omkull” var en man eller ens OP, om ”taxin som svängde upp framför dem” svängde upp framför sällskapet i IM’s egen bil eller huruvida vem som faktiskt sköt (GM eller någon helt annan) för att bara ta några exempel på hur absurt det blir med ditt sätt att se på människors förmåga att berätta. JP är hörd i alla fall 8 gånger. Som argument för att hans förhörsprotokoll är innehållslösa på den aktuella punkten framför du att han inte fått någon fråga om detta. Exakt vilka frågor som har ställts kan vi inte veta i förhörsprotokoll som är sammanfattade. Däremot får vi utgå från att det centrala i förhören finns med, vilket i alla fall är mer verklighetsförankrat än dina vilda och substanslösa spekulationer. Presentera konkreta bevis för att JP INTE skulle rapportera om viktiga förhållanden kring promenaden hem. Det blir annars väldigt konspirationsteoretiskt över det hela.

                      MEN, och det är viktigt ett viktigt men, inte heller ett transkriberat förhörsprotokoll där JP får exakt den fråga du nu föreslår hade räckt för herr Wall, om JP svarat nekande. Då hade du på nytt framhärdat att man inte ställt exakt den rätta frågan. Exempel: Om förhörsprotokollet innehållit F – Har du och din mor pratat on något möte med en person efter bion? J – Nej. Ja, då hade du med enkelhet föreslagit att saken fortfarande är höljd i dunkel eftersom förhörsledaren inte frågat explicit om möte med flera personer. Hade förhörsprotokoll nummer 10 i ordning därpå innehållit just den senast föreslagna frågan, med nekande svar, ja då hade du hållit kvar ditt frågetecken eftersom man inte frågat ”har din mor pratat om ett möte längs Sveavägen efter bion?”Så hade du fortsatt tills du fått ett svar som du kan tolka som stöd för dina idéer. Lite som med det klassiska citatet (?) ”alla ljuger”. Det påminner en hel del om hur din vapendragare Sven Anér argumenterar här 1992:

                      Hur utredningen än gör så är det fel. Först när de inte utreder – då är de ointresserade. När de sedan utreder – då överarbetar de. Det går helt enkelt inte att tillfredsställa en konspirationsteoretiker. Och i likhet med Anérs retorik i klippet (kolla gärna lite tidigare för att verkligen få en god bild) så använder du innantilläsning, citat, perifer detaljrikedom och långa omständliga utläggningar för att egentligen bara komma fram till det som Siewert Öholm uttrycker https://youtu.be/rReN3L_dSJU?t=1615

                      Om vi ska hålla oss till punkt 6 i din lista för att kunna göra någon form av systematisk prövning av din hypotes så undrar jag vad är det för fel på Mårtens uttalande ”MP tillfrågas därpå om han och den övriga familjen har pratat mycket om händelsen och om det i så fall under dessa samtal kommit fram något ytterligare om vad som skedde vid själva mordtillfället varpå MP svarar att han medvetet har försökt undvika att prata om detta, framförallt med sin mor beroende på att han inte vill påverka hennes minnesbild.” ?

                      1) Kan du berätta varför ytterligare en annan fråga till MP skulle ge ett annat svar?
                      2) Hur lyder i så fall denna fråga?

                      Om du inte kan komma upp med konkreta och relevanta svar på dessa två punkter får du helt enkelt också inse att punkt 6 ger noll stöd för din hypotes.

                    7. Andreas C,
                      Joakim Palme var inte med på mordkvällen. Hans kunskaper om händelseförloppet bör därför ha varit mindre än Mårtens och Lisbeths. Men han kan naturligtvis ändå ha fått del av upplysningar som kan vara av intresse, även sådana som han inte själv kunnat bedöma värdet av. För att få del av sådana krävs givetvis att utredarna ställer frågor.

                      Om Olof Palme hade ett avtalat möte är det inte säkert att han berättat det för vare sig Mårten eller Lisbeth. Men även om han inte gjort det kan det finnas omständigheter som diskuterats i familjen eller noterats av enskilda familjemedlemmar som skulle kunna hjälpa utredarna att förstå händelseförloppet.

                      Men det hade just krävt att de ställde rimliga och tydliga frågor. Om inte frågorna – och de rimliga frågorna – uttryckligen ställs kan det ju bli som när Joakim Palme deltog i TV-programmet Skavlan 2012 och framförde att hans far ringt efter livvakter inför biobesöket men att han inte fått tag på dem. Det var en sensationell uppgift som slogs upp stort i media. Av naturliga skäl hade inte Fredrik Skavlan kapacitet att mer eller mindre oförberett ställa de kritiska följdfrågorna. Det gjorde däremot jag när jag senare fick tag i Joakim Palme. Han medgav då att han faktiskt inte visste om hans far hade ringt några livvakter. Saken finns utförligt redovisad i min bok Konspiration Olof Palme, sid 175-177.

                      Att det skulle ha krävts envishet och fingertoppskänsla från polisens sida när det gällt att förhöra medlemmar av familjen Palme understryks också av det uttalande från Mårten Palme som du hänvisar till. Mårten säger att han medvetet försökt undvika att prata om vad som hände vid mordtillfället med sin mor och motiverar det med att han inte velat påverka hennes minnesbild. Det fanns alltså en form av tystnadskultur inom familjen.

                      En sådan skulle ju kunna vara begriplig och i alla fall delvis motiverad. Om Mårten haft en mycket stor respekt för sin mors minnesbilder av vad som hände på mordplatsen kan man förstå att han inte ville grumla dessa minnesbilder. Men nu vet vi ju att kort tid efter att Lisbeth avlidit avfärdade han hennes utpekande av Christer Pettersson genom att själv ansluta sig till uppfattningen att det var rimligt att tänka sig Stig Engström som gärningsman. Hans mors redovisning av tydliga minnesbilder av Christer Pettersson hade plötsligt inget värde längre.

                      Mårtens respekt för Lisbeths version av händelseförloppet framstår därför inte som särskilt stor. Det kan dock ändå ha varit så att, precis som han säger, familjen undvikit att borra i vad som hände kring mordet så långt det var möjligt. Desto större anledning för polisen att inte bete sig på samma sätt.

                    8. Olof Palme hade faktiskt inte suttit stilla hela dagen – han hade ju spelat tennis på morgonen med Harry Schein.

                    9. Gunnar,

                      Du har helt rätt i att JP förmodligen har mindre kännedom om mordförloppet än MP och då får vi helt enkelt nöja oss med det vi har i detta fall som är relevant för punkt 6, dvs MP’s utsaga om att det inte förekommit några samtal mellan dem angående ett avtalat möte.

                      Jag kan inte heller på de angivna sidorna i din bok se att det finns några frågor rörande avtalat möte.

                      Vi verkar alltså vara överens om att testet av punkt 6 inte ger något stöd för hypotesen ”OP har ett avtalat möte som föranleder promenaden längs Sveavägen 28/2″. Inte heller ger detta test några ytterligare specifika frågor som skulle kunna tillföra något utöver de som redan ställts av PU för att få stöd för hypotesen i fråga.

                      Om vi går vidare till punkt 4 som är följande:
                      4 – att utförligt förhöra Lisbeth Palme om varför inte paret Palme hade livvakter med sig under mordkvällen
                      kan vi konstatera att den är svår att vidtaga några utredningsåtgärder kring i nutid eftersom LP är avliden sedan några år. I de befintliga förhören med LP står inget om livvakter trots att ett antal av förhören uppehåller sig vid händelser före de åker till biografen. Undantaget är förhöret 3/11 -93 då det står följande” LP tyckte systemet med livvakter ej fungerade vid oplanerade aktiviteter. Det tog lång tid och ibland svarade de ej. Det var sämre än på 70-talet. Vid ett tillfälle när Alva Myrdal låg för döden hade OP ringt efter livvakterna, men de svarade ej varför han fick ta sin egen bil. Livvakterna hade inga personsökare så att man kunde nå dem den vägen och inte heller mobiltelefoner.”

                      Det vi ser i detta förhör är att det inte var något särskilt ovanligt att inte ha livvakter vid dylika spontana aktiviteter såsom biobesöket den 28/2 1986.

                      Vid detta förhör närvarade även JP. Det kanske är härifrån han har fått föreställningen att OP ”kunde ringa på livvakter och ej få svar” och sedan uttryckt det som han gjorde i Skavlan? Hade JP haft någon avvikande uppfattning angående livvaktsskyddet hade hans uppfattning presenterats under detta förhör.

                      Även om LP hade sagt exempelvis ”nej, OP ville själv inte ha med sig livvakter just den kvällen”, så går inte det att automatiskt koppla till att det finns ett avtalat möte. Det blir ett stort tankesprång som inte går att belägga med annat än att utsagan hade lydit ganska ordagrant ”anledning till att OP inte ville ha med livvakter denna kväll var att han inte ville att de skulle störa det möte som vi var på väg till efter biobesöket”. Några sådana utsagor lyser helt med sin frånvaro.

                      Sammanfattningsvis ger således en prövning av punkt 4 inget stöd för hypotesen ”OP har ett avtalat möte som föranleder promenaden längs Sveavägen 28/2”.

                    10. Punkt 3 – att utförligt förhöra Lisbeth Palme om uppgifterna som pekade på att gärningsmannen haft kontakt med paret Palme före mordet

                      Den här är ju så klart svår att vid ta några ytterligare utredningsåtgärder kring idag eftersom LP tyvärr är avliden. Det är också svårt att veta exakt vilka frågor som LP har fått när inte hennes förhörsprotokoll är transkriberade utan baraa sammanfattade. Dock finns det så pass många olika förhör och så pass långa förhör att det ändå går att testa punkt 3 i det befintliga materialet.

                      I förhöret 25/3 -86 står det följande:
                      ”Ingen utomstående kan ha känt till att LP och OP skulle gå på Grand.” Denna utsaga leder onekligen tankarna till att LP fått frågor om eller blivit ombedd att diskutera saker som rör vilka andra som känt till Grandbesöket. Hennes svar går bara att tolka som ”ingen annan”. Detta blir svårförenligt med att det skulle finnas ett möte inbokat eftersom möten som inbokas kräver att man känner till tid och plats. Ett möte som inbokas runt Sveavägen någon gång efter 23 blir svårt att förstå om man inte samtidigt har information om besöket på Grand. En gm som lyckas boka in detta möte måste rimligen själv få reda på att det är okej/lämpligt eftersom de ”först bara ska gå på bion”.
                      Lite senare i samma förhör står det följande:
                      ”LP såg ingenting mystiskt efter bion [sic] ingen tilltalade dem heller.” Även i denna utsaga ges intrycket att LP frågats om eller ombetts att diskutera eventuella verbala kontakter. Innebär detta svar att det med all säkerhet inte skett något verbalt meningsutbyte mellan gm och OP? Helt säkra kan vi inte vara eftersom hon även säger att ”hon begränsade medvetet synfältet när hon var ute och gick med OP”, men om ”begränsa synfältet” innebär att man missar en snabb kontakt eller kommentar så är det definitivt inte lika enkelt att missa ett möte under de föreslagna 43 sekunderna.

                      I förhöret som saknar datering, men som är utfört av Holmér (vilket innebär att det skett under hans tid i PU) står följande:
                      ”LP har uppfattningen att ingen visste om deras biobesök.”
                      ”LP har uppgett att de inte talat med några andra än ovan angivna [Carl Lidgaard och Björn Rosengren] och MP och hans flickvän vare sig före eller efter biografföreställningen.”
                      Dessa båda utsagor tyder igen på att LP fått frågor om eller ombetts diskutera huruvida andra kände till biobesöket och om det förekom någon interaktion med gm (eller någon annan som kan tänkas anordna ett möte längs vägen).
                      Det finns på slutet av samma förhör även ett stycke där flera olika nationaliteter nämns och även ”hon säger emellertid att vem som helst kan ligga bakom mordet”. Med andra ord diskuterar hon möjliga gärningspersoner/-grupper utan att komma in på någon person/organisation som OP haft ett avtalat möte med.

                      I förhöret 29/4 -86 står följande:
                      ”På direkt fråga om OP’s sinnesstämning den aktuella dagen avvek, uppgav LP att den inte på något sätt avvek från tidigare beskrivningen [’…maken under vintermånaderna varit på ett bra humör… …hon upplevde det inte som att maken skulle under senare tid ha varit utsatt för några konkreta hot eller störningar… Inte heller på telefon hade det förekommit något av hot/dylikt vad hon kan erinra sig’].
                      ”Under färden till biografen och under väntan på att filmen skulle börja lade hon inte märke till något anmärkningsvärt.”
                      Här ges ingen som helst indikation på att ett möte har planerats vare sig telefonledes i bostaden eller ad hoc utanför bion. Tvärtom, allt är som vanligt menar LP som ges gått om tid i det 3h 10 min långa förhöret att ta upp dylika förhållande i diskussioner kring dessa omständigheter.
                      I förhöret står även:
                      ”Under promenaden hade hon inte lagt märke till några personer, varken före eller bakom dem.”
                      Och lite senare även:
                      ”Han [gm] yttrade ingenting under händelseförloppet. LP märkte inte att någon följde efter dem på Sveavägen – inte ens i skottögonblicket upplevde hon någon förföljelse.”
                      Inte heller i dessa utsagor finns det något som tyder på att LP noterat någon person som OP haft möte med. Däremot har det uppenbarligen diskuterats i stil med ”andra personer i närheten av mordplatsen/Sveavägen”.

                      I förhöret 3/11 -93 står följande:
                      ”LP kan inte komma ihåg några människor eller speciella iakttagelser under promenaden fram till mordplatsen”.
                      I likhet med flera av de andra förhören så tas förehavanden med andra personer upp före själva mordet och på samma sätt så kan LP endast styrka uppgifter som pekar bort från ett möte.

                      Vi ser att LP upprepade gånger uttalar sig om en avsaknad av kontakter mellan gm och OP och huruvida det fanns personer längs promenadvägen, samt även om OP verkade annorlunda på något sätt under den aktuella dagen. Hon ger inte heller något stöd för att det skulle förekommit en kontakt innan eller direkt efter biobesöket där det eventuellt kunnat planerats ett möte. Eftersom denna beskrivning från LP är så konsekvent får vi anta att det är detta hon har att berätta kring punkt 3.

                      I LP’s förhör 8/3 -86 önskar LP själv komplettera sin bild av gm. Hon tar även upp en del kring ett arbete vid ett teleskåp i närheten av bostaden eftersom ”med tanke på eventuell telefonavlyssning vill hon dock att detta ska komma till polisens kännedom”.
                      Det här handlar förvisso inte om möte per se, men intrycket som ges är onekligen att LP tar egna initiativ till att informera polisen snarare än medvetet undanhåller information, samt att hon självmant tar upp avlyssning, vilket inte tyder på att hon verkar vara tvungen att dölja SÄPO-missar och liknande. En avlyssning är rimligtvis en motsägelse till ett möte eftersom man knappast behöver avlyssna om man har ett inbokat möte. I det fall att en tänkt attentatsgrupp helgarderat sig med både avlyssning och avtalat möte ger inte LP’s egna information intrycket av att vilja dölja just denna attentatsgrupp. Om det fanns ett hemligt avtalat möte som LP ville dölja vore det väl dumt att dra uppmärksamheten åt avlyssning, så länge hon inte sitter på information om att det är en grupp som bokar möten och en helt annan grupp som avlyssnar, något som gör det till ett utsökt vilospår, men ack så orealistiskt att två grupper parallellt skulle hålla på med detta samtidigt där ingen senare kommit att avslöjas.

                      Med tanke på att LP i många av förhören även nämner en rad olika mer perifera iakttagelser om män, allt från Ustasja, trubadur med guldrevär, finne, psykiskt störd irländare, EAP-personer och riksdagsmän så är det onekligen ett starkt tecken på att förhören uppehållit sig en hel del kring vad är det för personer som kan tänkas ha utfört detta. Totalt sett syns att det inte vid ett enda ställe finns information som visar på att LP berättar om något som tyder på ett avtalat möte längs Sveavägen, eller ens kortare kontakt med gm för den delen heller, även om den sistnämnda så klart skulle vara enklare att missa för henne.

                      Sammanfattningsvis ger således en prövning av punkt 3 inget stöd för hypotesen ”OP har ett avtalat möte som föranleder promenaden längs Sveavägen 28/2”.

                    11. Andreas C,
                      när jag fört fram som ett möjligt händelseförlopp att Olof Palme haft ett möte inbokat under hemvägen från bion har jag inte åberopat Lisbeth Palmes utsagor i polisförhör som argument för den saken. Din genomgång illustrerar ju också att Lisbeth inte berättat något sådant i dessa förhör. Så långt är vi överens.

                      Den hypotes jag tycker är värd att utreda vidare, även om det är svårt nu så långt efteråt, har enligt min uppfattning stöd i helt andra omständigheter.

                      Men eftersom du tar upp förhören med Lisbeth förtjänar det att nämnas att det finns uppenbara komplikationer förknippade med dessa polisförhör. Förhöret som Holmér håller med henne är ett utmärkt exempel på den saken. En sådan sak är att Holmérförhöret från den 25 mars finns redovisat i två delvis olika versioner – dels Holmérs egen version (finns i denna dokumentsamling) och dels polisintendenten Roland Ståhls.

                      Det låter inte som om du, Andreas, har tagit till dig att det rör sig om samma förhör i två versioner – men det är ju ingen tvekan om att så är fallet. Bara att det finns i dubbla versioner är rätt besynnerligt – hur kom Ståhl in i bilden? Holmér var ensam med Lisbeth i Ebbe Carlssons lägenhet. Det borde alltså inte ha varit möjligt för Ståhl att skriva ett eget protokoll om samma förhör – såvida det inte var bandat. Men som vi vet var Lisbeth motståndare till att förhör med henne bandades. Spelade Holmér in förhöret i smyg, kanske för att låta en betrodd medarbetare lyssna och skriva ner en preliminär skiss om vad som borde tas med i en förhörsutskrift?
                      Vad vi vet är att Ståhls version saknas i förundersöknngsprotokollet i målet mot Pettersson. Vad vi också vet är att förhöret, enligt Holmérs noteringar, höll på i 90 minuter. Men varken Holmérs eller Ståhls utskrift täcker mer än en liten del av vad som kan ha sagts under den tiden.

                      Vad är det som inte finns med?

                      Vi vet också att hela förhörssituationen var kopplad till ett bedrägeri mot Lisbeth från Holmérs sida. I radiodokumentärserien om Holmér och Åsheden hör vi Holmér skryta för Åsheden om att Lisbeth inte litar på andra poliser utan bara på honom. För Lisbeths del innebar det att hon räknade med att vad hon sa till Holmér under det där förhöret inte skulle föras vidare. När hon sedan såg ett kortfattat referat från samtalet i Åshedens artikelserie i Dagens Nyheter drog hon den naturliga slutsatsen att Holmér kallblodigt fört henne bakom ljuset. Så här uttryckte hon sig i TV hösten 1989 (se Dagens Nyheter 891022, ”Lisbeth Palme i TV-intervju: Pressen saboterade utredningen”):

                      ”Han lurade mig omedelbart. Han sa att vi skulle arbeta under sekretess. Men han ljög mig rakt upp i ansiktet och gick direkt till en DN-journalist. Sedan publicerade Holmér dessa uppgifter i sin bok. Att det från brottssynpunkt är preskriberat gör det inte mindre skurkaktigt.”

                      Det här ger en bild av omständigheterna kring förhöret som är rätt anmärkningsvärd. Till det kan ju tilläggas att Holmér i sitt arbete som spaningsledare i princip tycks ha undvikit att på något sätt använda sig av information som kom från Lisbeth. Ingenting som hon sagt kom att åberopas av honom som stöd för hans PKK-spår. Inte heller tycks han ha brytt sig om att försöka få henne att utveckla vad hon menade sådana rätt sensationella uttalanden som hon tydligen kom med under hans förhör med henne och som i alla fall kortfattat finns med i det stympade protokollet. Det tydligaste exemplet är de internationella motivbilder som hon nämner men som inte tycks ha lett till minsta följdfrågor från Holmérs sida.

                      Holmérförhöret med Lisbeth är förvisso inte det enda förhöret som innehåller komplikationer. Förhöret från den 1 mars illustrerar att Lisbeth själv valde att tiga om väsentliga saker. Det var i alla fall vad hon senare uppgav i rätten: hon hade inte velat berätta särskilt mycket för de poliser som hörde henne dagen efter mordet eftersom hon inte litade på dem.

                      Mot den bakgrunden kan vi nog konstatera att vad som återfinns i de ganska fåtaliga och ganska korta polisförhörsprotokollen med Lisbeth (som konsekvent utgörs av sammanfattningar, inte av utskrifter ord för ord) inte ger några definitiva svar på någonting när det gäller hennes observationer kring mordet.

                    12. Här fortsätter testen av de uppställda punkterna
                      2 – att utförligt förhöra Lisbeth Palme kring orsaken till att makarna valde att promenera hem och att korsa Sveavägen;

                      Det går så klart att diskutera vad ”utförligt förhöra” innebär, men en granskning av de genomförda förhören av LP ger på handen att hon fått frågor om just detta vid ett antal separata tillfällen.

                      I förhöret 25/3 -86 står följande:
                      ”När de kom fram till Adolf Fredriks kyrkogata gick de över Sveavägen för Lisbet ville titta i affären med indiska kläder. De sneddade över Sveavägen och gick bara under den senare delen av Sneddningen i övergångsstället. När de hade kommit över på motsatta sidan så gick de och tittade i några affärer.”

                      Samma sak intygas av Roland Ståhl i hans dokumentation av förhöret.

                      I förhöret 29/4 -86 står följande:
                      ”Efter filmens slut gjorde LP och OP sig ingen brådska, utan inväntade MP och hans fästmö. De gick alla fyra gemensamt ut från salongen. LP hade uppfattningen att de väntade tills de flesta andra biobesökare lämnat salongen… De stannade utanför bokhandeln och samtalade… De skildes efter några minuters samtal.”

                      Det här ger sannerligen inte intrycket av en person som har en tid att passa. Ännu mindre så eftersom de trodde att filmen började 21.00 och inte 21.15. Den senare starttiden omöjliggör också att OP skulle ha kommit överens med någon om ett möte utifrån att han visste hur lång filmen var och därefter beräknat sluttiden (eftersom han då kalkylerat med 21.00 och således skulle bli 15 minuter sen till mötet redan från start).

                      I förhöret 3/11 -93 står följande:
                      ”Troligen gick dom från norra sidan av Adolf Fredriks kyrkogata snett över korsningen så att dom kom över på slutet av övergångsstället vid sydöstra hörnet av korsningen. När dom passerat Sveavägen och Lisbeth Palme ville att dom skulle titta i skyltfönstret till butiken Sari”

                      Som synes finns det alltså inget i LP’s utsagor som tyder på att det skulle vara några motstridigheter kring orsaken till vare sig valet att promenera hem efter bion eller att korsa Sveavägen. Än mindre finns det något som tyder på att orsaken skulle ha varit ett möte inplanerat efter bion.

                      Förutom informationen från LP i hennes förhör så har vi sedan tidigare tagit upp Mårtens uppgifter om att anledningen till att LOP promenerade var att OP ville sträcka på benen efter en stillasittande dag.

                      Ur förhör med MP 20/6-2018:
                      ”MP tillfrågas därefter om det på något sätt var prat om att det skulle ha varit något möte på gång som hans far skulle ha, efter det att de lämnat biografen, varpå han bestämt svarar att så inte alls var fallet. Det som sas var att MP tyckte att de skulle ta en taxi, men att hans far svarade att han hade suttit stilla hela dagen, varför han föredrog att promenera hem för att få röra på sig.”

                      Sammantaget kan vi således konstatera att det test som punkt 2 avser är genomfört i den utsträckning att ytterligare frågor, om samma sak som redan besvarats entydigt, knappast kan förväntas ge något stöd för hypotesen ”OP har ett avtalat möte som föranleder promenaden längs Sveavägen 28/2”.

                    13. Andreas C,
                      det står dig fritt att ha uppfattningen att de fåtaliga och i allmänhet kortfattade sammanfattningarna av polisförhör med Lisbeth Palme som producerats är tillräckliga för att hon ska anses vara utförligt förhörd.

                      Det anser inte jag.

                      Vi har förstås också förhören i tingsrätten och hovrätten. De sticker ut i positiv mening eftersom vi där i alla fall har ordagranna versioner av vad hon sa. Men dessa förhör var å andra sidan snarast en form av ställningskrig mellan å ena sidan Lisbeth och å andra sidan dem som förhörde henne. Hennes inställning var tydlig: hon ville svara på så få frågor som möjligt och så kortfattat som möjligt. Och det centrala i det hon sa – att hon med säkerhet känt igen Christer Pettersson på mordplatsen – var förmodligen felaktigt i sak, jag tror att du och jag är överens om just detta i alla fall, Andreas.

                      Om Lisbeth hade varit ett perifert vittne hade jag hållit med dig, då skulle hon ha varit tillräckligt förhörd i förhållande till det som rimligtvis borde gå att utvinna genom ytterligare insatser. Men hon är ju enligt alla rimliga kriterier det viktigaste vittnet i hela mordutredningen. (Nu använder jag inte termen vittne i juridisk mening eftersom hon framträdde som målsägande, inte som vittne, i rättegången.)

                      Hon var alltså, som jag ser det, långt viktigare än till exempel spelklubbsägaren Sigge C som blev fullkomligt sönderförhörd av utredarna. Hon var också enligt min mening mycket viktigare än till exempel Dekorimavittnena Lars J eller Inge M som båda två förhörts hyfsat utförligt.

                      Varför var hon så mycket viktigare? Jo, helt enkelt för att
                      – hon rimligtvis var den person som kände Olof Palme bäst av alla människor i hela världen;
                      – hon hade umgåtts med honom på daglig basis under perioden som föregick mordet;
                      – och hon hade varit med honom hela tiden under kvällen den 28 februari ända fram till skottlossningen.

                      Det där sista innebar ju bland annat att vi inte känner till någon levande person som varit så nära gärningsmannen som Lisbeth. Två andra vittnen blev hörda under hypnos med syftet att de förhoppningsvis skulle kunna plocka fram minnesbilder av mördaren. Så inte Lisbeth.

                      Kanske skulle det ha varit jobbigt för henne att genomgå hypnosförhör eller andra mer ingripande åtgärder som till exempel deltagande i en rekonstruktion på brottsplatsen.

                      Förvisso. Men Lisbeth var inte en skör person. Och hon borde rimligtvis ha en stark strävan att få mordet uppklarat.

                      Nu vet vi att hon var ett ytterst ovilligt vittne. Åklagaren Riberdahl spekulerade om att hon satte sin personliga integritet framför behovet av att få fram sanningen om mordet. Själv gav Lisbeth i olika sammanhang utryck för en misstro mot mordutredarna. Orsaken till hennes ovilja att medverka mer än miminalt är svår att exakt fastslå. Och kanske skulle det ha varit omöjligt även för de mest professionella utredare att få henne att ändra inställning, den frågan är också svår att besvara. Men jag ser inga tydliga tecken på seriösa försök från polisens och åklagarnas sida att få henne att ändra attityd när det gäller sin medverkan.

                    14. Andreas C

                      Att avtala ett informellt möte med någon ute på stan är inte som att boka en tandläkartid. Du bestämmer inte ett exakt klockslag utan säger bara att du dyker upp på avtalad plats någon gång efter 23 eftersom du vet att filmen slutar ungefär vid 23-tiden och sedan vill du förstås inte genast rusa iväg från bion utan hinna stanna en stund och småprata lite med sonen och hans flickvän som du inte träffar varje dag

                      På den tiden innan mobilen uppfanns kunde man inte skicka iväg ett sms så fort man var några minuter sen till ett möte. Då var människor mycket flexiblare och stod ut med att man ibland snällt fick vänta på en person som var sen till ett möte utan att kunna nå personen och veta hur lång väntetiden kunde förväntas bli. Den sortens väntan var en del av vardagen som alla stod ut med.

                      Om någon hade avtalat ett möte med Palme exempelvis på Restaurant Bohemia nära mordplatsen som var ett tillhåll för ledande socialdemokrater så säger säkert den personen till Palme att han inte behöver stressa efter bion utan passa på tillfället att träffa sonen en stund. En sen fredagkväll stressar man inte till möten på exakta tider. På Bohemia kan någon som avtalat ett möte med Palme efter bion vänta i lugn och ro med ett glas öl och läsa en tidning.

                      Om det var gärningsmannen själv som avtalade ett möte med Palme och därmed lockade honom i en fälla ville han naturligtvis ge Palme ett förtroendeingivande intryck och inte stressa honom för att förvissa sig om att Palme verkligen kommer till mötet och inte fattar misstankar. En slug gärningsman som lockar offret i en fälla säger naturligtvis till offret att han kan ta det lugnt och ta god tid på sig att småprata med sonen efter bion och att han inte behöver ha bråttom till mötespunkten.

                      När Palme sedan också visar sig bli lite sen till mötet och klockan närmar sig 23.20 har gärningsmannen en bra ursäkt för att lämna restauranten och promenera en bit åt det håll Palme förväntas komma ifrån och möta upp honom på trottoaren vid södra reklampelaren
                      Gärningsmannen har dock i själva verket en Walkie talkie och får genom den veta av medhjälpare som övervakar paret Palme när det är dags att gå ut och möta upp dem på trottoaren

                    15. Andreas C, Jonas J,
                      jag kan bara instämma i det centrala i Jonas J:s tankegångar och bara lägga till en sak. Om någon har ett bokat möte med statsministern så är det naturligt att den personen får ställa in sig på att vänta en stund om så behövs. Ifall Palme visste att någon ville träffa honom i vad som framstod som ett angeläget ärende någonstans längs hemvägen så var det inte Palmes sak att stressa.

                      Det bör ha varit så självklart i en sådan situation att om det nu fanns ett möte inbokat (det vet vi ju inte) så var det förmodligen inte på tapeten att över huvud taget säga till Palme att han kunde ta det lugnt.

                  5. Gunnar!

                    Kom på att Ölvebro redan svarat på din fråga, beträffande att förhöra folk sönder och samman tills de svarar ”rätt”. Den gången handlade det om ”Jörgen” och hans minst sagt motsägelsefulla berättelse om ett eventuellt möte i Norrköpings polishus. Hur som helst så svarade Ölvebro, helt fritt från akademiska termer: ”….vi kan ju inte slå knäskålarna av honom”.

                    Eller du kanske menar att Mårten ska tvingas till att ändra sin berättelse genom mer eller mindre tveksamma förhörsmetoder?

                    Gott nytt år!

                    1. Per Wallander,
                      nej, det menar jag inte. Jag menar bara att när frågor inte förefaller vara tillräckligt utredda kan det finnas skäl att ställa nya frågor till vittnen som redan hörts.

                      Jag minns också att Ölvebro uttryckt sig på det sätt du refererar, men min minnesbild är att hans uttalande syftade på en helt annan person än den du tar upp. Det är ju inte väsentligt egentligen, men kom gärna med en källhänvisning.

                      Oavsett var och när Ölvebro uttryckt sig på det sättet återstår ju faktumet att han är förknippad med åtalet mot Christer Pettersson, ett åtal som ju förbereddes med ett antal tvivelaktiga utredningsåtgärder, inte minst bearbetningar av vittnen. Så jag vet inte riktigt varför du vill åberopa honom som auktoritet.

                      Nu tar jag ledigt från bloggandet för i dag. Gott nytt år till dig och alla andra som bidragit till bloggen eller följer den!

                    2. Som Gunnar säger, jag tror att du blandat ihop två olika personer. Ölvebro uttryckte sig på detta sätt när det gällde polismannen Ö.

                      När det gäller ”Jörgen,” ibland också kallad ”Bertil” i Norrköping har denne själv medgett att han berättat olika historier när det gäller mötet i Norrköping. Detta för att mötet var så hemligt att han inte får berätta för någon vad för slags möte det var frågan om. Vad jag vet har han inte berättat vare sig för PU eller någon journalist vad för slags möte det var. Det du (eller Andreas C) påstår i den s. k. Granskningen, att han suttit i en bil och berättat saker direkt i media som han inte får säga till PU, är således inte sant.

                      Också en fråga: Vilket spår, framfört av Wall eller Borgnäs, har du och Andreas C vederlagt i Granskningspodden? Jag kan inte se ett enda. En granskning av Borgnäs skulle dock vara intressant då polisspåret hänger mycket på honom.

                      Men ordlekar där man försöker sudda ut gränsen mellan två olika innebörder av konspiratonsteori är inte någon granskning. Den sida hos Europeiska kommissionen som du hänvisar till som en allmänt vedertagen definition av ”konspirationsteori” tycks istället ha syftet att varna allmänheten för konspirationsteorier av farligt och skadligt slag i det mycket specifika fallet Corona.

                      https://commission.europa.eu/strategy-and-policy/coronavirus-response/fighting-disinformation/identifying-conspiracy-theories_sv

                      På sidan anges också att konspirationer existerar. Sidan är alltså enligt dig Per , skriven av konspirationsteoretiker, och alltså knäppskallar.

                    3. Är det uttalandet vid 42:30 du syftar på Per W? Jag får mer och mer intrycket att du plockar lite saker här och där och tolkar på ditt eget sätt.

                    4. Zombie, Per Wallander,
                      ja, det var precis det där uttalandet jag hade i minnet. Det handlade alltså om vapenhandlaren och före detta polisen Ö. Det har funnits en återkommande kritik mot att utredningen inte försökt gå till botten med uppgifterna om hans eventuella inblandning i mordet. Den person som du talar om, uppgiftslämnaren Jörgen B, är ju en person som berättat för utredarna om ett konspirativt möte i Norrköpings polishus i januari 1986.

                      Det var dramatiska uppgifter och de väckte stor uppmärksamhet när de blev kända. Jörgen B hördes två gånger av utredarna och lämnade en utförlig redogörelse om vad som enligt honom skett på mötet och de omständigheter han kände till kring det. Jag vet inte varför Ölvebro skulle ha sagt att polisen inte skulle kunna slå knäskålarna av Jörgen B. En sådan formulering handlar ju om att polisen inte kan använda vilka metoder som helst mot motsträviga förhörspersoner. Men Jörgen B var inte motsträvig, vad jag kan förstå. Han tycks ha varit angelägen om att lämna preciserade uppgifter.

                      Det finns mer att läsa om Norrköpingsmötet såväl i Granskningskommissionens betänkande som i Lars Borgnäs bok En iskall vind drog genom Sverige.

                    5. Gunnar
                      ”Jörgen” eller vapenhandlaren Ö – det kvittar lika. Borgnäs kom med en rad fantasifulla tips som han krävde att polisen skulle gå till bott med. Som bekant blev han aldrig nöjd, trots att polisen tvingades lägga mycket tid och resurser på dessa minst sagt luddiga uppgifter. Moment 22. Sprang de inte på Borgnäs vinda och sneda bollar då var det fel. Fångade de upp bollarna, ja då dög inte det heller. Du tycks arbeta efter samma logik. Det räcker uppenbarligen inte att familjen Palme och f.d. flickvän berättat om tankegångarna i samband med biobesöket. Det ska tydligen, i sann konspirationsanda, ställas ytterligare frågor. Ett par retoriska och direkta frågor till dig:

                      1. Vilka exakta frågor ska du ställa?
                      2. Vem eller vilka ska du fråga?

                      Om du nu syftar på bl.a Mårten så vore det väldigt spännande att höra vad dina frågor skulle handla om. För visst vill du ha svar på dina mötesfunderingar?

                    6. Per Wallander,
                      det är klart att det kvittar lika om man inte bryr sig om sådana detaljer som om det var en eventuellt misstänkt person, vapenhandlaren Ö, eller en uppgiftslämnare, Jörgen B, som Ölvebro talade om. För mig är dock en sådan inställning lite märklig – diskussioner måste ju basera sig på fakta om de ska vara meningsfulla. Och drar en debattör upp ett påstått citat så är det väl för att han eller hon anser att det är viktigt. Om samma debattör sedan inte kan verifiera citatet är det ju lite konstigt om det plötsligt heter att det hela inte spelar någon roll.

                      Jag noterar också att du fortsätter ditt korståg mot Lars Borgnäs som du har hakat upp dig på ungefär lika mycket som du hakat upp dig på mig. Men att du hänvisar till Borgnäs är rätt irrelevant i de fall du drar upp – varken Jörgen B eller vapenhandlaren Ö kan reduceras till något som Lars Borgnäs velat lyfta fram. Jörgen berättade på eget initiativ om vad han ansåg borde utredas. Lars Borgnäs har för sin del förmedlat hans uppgifter eftersom han tyckte de verkade angelägna.

                      Det var han inte ensam om att tycka.

                      Redan före mordet fick Jörgen det socialdemokratiska kommunalrådet Henry Eriksson att kontakta partihögkvarteret om uppgifterna. Eriksson uppfattade de alldeles tydligt som oroande eftersom de handlade om ett hot mot Palme. I efterhand förnekande visserligen Eriksson att han tagit uppgifterna på sådant allvar så att han kontaktat partihögkvarteret. Men Lars Borgnäs har som bekant kunnat visa att det var en efterhandskonstruktion från Eriksson – i själva verket hade Eriksson talat med partiets presschef Leif Gustafson och tydligt uttryckt sina bekymmer över vad som verkade vara en tänkbar komplott mot Palme.

                      En tid efter mordet kontaktade Jörgen den lokale Säpochefen i Norrköping Kenneth Nykvist och berättade även för honom om mötet i polishuset. Också Nykvist tog det hela på allvar och skrev till Säpo centralt. Det märkliga är bara att Nykvists brev försvann.

                      Både ett kommunalråd och en lokal säpochef tog alltså till sig av vad Jörgen berättat. Att framställa det som om det enbart handlat om Lars Borgnäs som intresserat sig för saken är missledande.

                      Samma sak gäller de tips som kommit in till polisen om vapenhandlaren Ö. Det finns som bekant ett antal sådana tips, bland annat inifrån polisen. Inte heller detta startade med Lars Borgnäs, även om han, precis som jag, tagit upp uppgifterna om Ö.

                      Slutligen: jag har ju redan tidigare redovisat vilka typer av frågor jag anser att en utredning borde ha ställt, se den här kommentaren.

                      och b)

                    7. Gunnar!

                      Nej, du har inte besvarat vilka frågor du skulle ställa. Ser att ett av dina förslag innebär ytterligare förhör med bland annat Mårten. Så – vad är det för precisa frågor som du skulle ställa, frågor som skulle bekräfta din hypotes?

                      Och ja, det kvittar verkligen lika i det här fallet. Det är du som missuppfattat. Oavsett Jörgen eller hela alfabetet, man kom inte längre i de utredningsåtgärder som vidtogs. Det tyckte jag att Ölvebro förtjänstfullt förklarade i diverse media.

                      Och nej, jag har inte hakat upp mig på varken dig eller Borgnäs. Det är vad ni skriver som är intressant och framförallt då i ljuset av konspirationsteorier. Det är tråkigt att du uppfattar det som ”haka upp sig”. Själv tycker jag diskussionen är uppfriskande och bidrar till något betydligt viktigare än dessa ändlösa frågor och trådar som uppehåller sig allt längre från Sveavägen/Tunnelgatan.

                      Dessutom är det ju faktiskt så att ni reproducerar varandra. Exempelvis har du reproducerat Borgnäs teorier i dina böcker och ni är så att säga inte två oberoende källor – snarare precis tvärtom. Min ståndpunkt är att det är precis så som konspirationsteorier föds, närs och fortlever. Min ståndpunkt förstärks på sättet som du svarar i mitt föregående inlägg. I stället för att svara på mina frågor lägger du återigen ut texten beträffande Jörgen B. Det är naturligtvis din fulla rätt att göra på det viset. Vill ändå uppmärksamma bloggens läsare på att berättelsen kring Jörgen B inte blir mer sann bara för att den upprepas.

                    8. Per Wallander,
                      jag har angett teman för de frågor som jag tycker att utredarna skulle ha utrett. Det räcker för mig. Det räcker tydligen inte för dig. Men jag vet inte om det är meningsfullt att jag fortsätter att precisera mig.

                      Och jag tycker inte att frågorna om Olof Palmes tragiska sista promenad i livet, den från Grand till Dekorima, uppehåller sig långt från Sveavägen. Tvärtom faktiskt.

                    9. Per W

                      Det är ju skillnad på att höra ett vittne och en misstänkt. Ö var misstänkt men ”Jörgen/Bertil” i Norrköping var vittne. Menar du på allvar att polisen bör nöja sig med första bästa berättelse när de hör en misstänkt? Detta skulle ju alla brottslingar jubla över i så fall. Det bör väl t. o. m. du förstå.

                    10. Per W

                      När det gäller att gå ned på Sveavägen tror jag inte att detta är det enda som är betydelsefullt. Oavsett det är en ensam GM eller en konspiration kan saker läckt ut till personer omkring denna. ”Gå ned på brottsplatsen” är ett populärt begrepp i mordbibeln men andra tips kan också vara viktiga.

                    11. ”Jag vet inte varför Ölvebro skulle ha sagt att polisen inte skulle kunna slå knäskålarna av Jörgen B. En sådan formulering handlar ju om att polisen inte kan använda vilka metoder som helst mot motsträviga förhörspersoner. ”

                      Ja, detta är ju uppenbart, men jag kan förstå varför Per W vill försöka få det till detta. Detta liknar ju anklagelserna om samarbeten med förintelseförnekare samt att ha manipulerat vittnen att ändra sina historier samt Corona-sidor i syfte att definiera en ”konspirationsteori.”

                    12. Gunnar
                      Teman – det låter lite svajigt. För att verkligen testa hypotesen bör du nog precisera vilka frågor du ska ställa. Eftersom du själv har föreslagit Mårten i ett av dina teman: vad är det för exakta frågor du ska ställa? Kan du inte precisera detta kanske det är bäst att låta hypotesen vila.

                    13. Per Wallander,
                      jag tycker inte alls det låter svajigt och jag brukar inte här på bloggen presentera exakta intervjufrågor som jag eventuellt kommer att ställa till olika personer. Min erfarenhet av att göra intervjuer säger mig dessutom att olika frågors exakta utformning och eventuella följdfrågor är något som ofta ger sig under intervjun.

                      Jag tycker det har sitt värde att du väckt frågan om vad utredarna borde ha gjort för att testa möteshypotesen. Men jag uppfattar ditt insisterande på att jag ska redovisa hypotetiska detaljer om mitt framtida arbete kring denna fråga och varje tänkbar ordvändning som jag skulle kunna använda som en sorts sakligt meningslös debattfint från din sida. Upplägget ser ut som att om jag inte ids svara på varenda ny fråga du lyckas tänka ut så passar du på att jubla över att du har vunnit.

                      Jag tror jag klargjort hur jag tänker för dem som vill förstå. Det räcker för mig.

                    14. Gunnar

                      Ok, det icke-svaret bekräftar min slutsats. Det finns ingen möteshypotes att testa. Den var till och med för hemlig även för dig!

                      Kasta hypotesen i papperskorgen.

                    15. Per Wallander,
                      bara en nyfiken fråga: var det här ett sätt från din sida att meddela att du avslutar diskussionen om möteshypotesen för din del?

                    16. Jo det finns absolut en möteshypotes att testa. Men du Per Wallander vill inte testa den av någon anledning men det är vi många andra som vill göra. Det finns en distinkt observation av ett bra vittne av att paret Palme och gärningsmannen hade någon form av kontakt med varandra strax innan skotten. Det räcker gott som motiv för mig att närmare undersöka om paret Palme bara hamnade utanför Dekorima av en slump – där gärningsmannen hejdade dem och utbytte några ord med makarna innan han skred till verket – eller om makarna Palme hade något förutbestämt ärende till en plats i området kring Tunnelgatans östra del och därför efter biobesöket promenerade Sveavägen söderut och gick över till den östra trottoaren och fram till korsningen med Tunnelgatan.

                      Bara ett stenkast från Dekorimahörnet låg restauranten Bohemia som på den tiden var ett tillhåll för kända socialdemokrater. Hade Palme stämt träff med någon på Bohemia efter biobesöket och hade gärningsmannen fått reda på det exempelvis genom avlyssning av Palmes hemtelefon? Eller hade gärningsmannen rentav själv lockat Palme i en fälla genom att kontakta Palme och under utgivande av falsk identitet och en påhittad anledning att behöva träffa Palme och diskutera något lockat honom i en fälla så han kunde bestämma mordplatsen och flyktvägen i förväg ?

                      Det är frågor som du anser inte behöver ställas än mindre försöka hitta svaren på. Därom har vi olika uppfattning

                    17. Gunnar

                      Nja, det var ju faktiskt du själv som avslutade diskussionen. Ska man testa en hypotes så måste man naturligtvis vara transparent i sina metoder. Du ville som bekant vara hemlig (se föregående inlägg).

                    18. Per Wallander,
                      jag avslutade för min del den sortens diskussion som du ville föra med mig eftersom jag uppfattade den som meningslös. Det hindrar ju inte dig att fortsätta diskussionen i ämnet här på bloggen om du känner det angeläget. Jag ville bara veta om du för din del tänkte släppa ämnet, jag beklagar om jag formulerade min fråga otydligt. Men du behöver förstås inte svara, det lär väl visa sig.

                    19. Gunnar

                      Ok, jag är förvånad över att du kallar diskussionen meningslös. Jag trodde att det handlade om att testa en hypotes. Och nej – jag är inte upplagd för någon allmän diskussion. Min ingång var att testa hypotesen – alltså DIN hypotes.

                    20. Tack Gunnar för klargörandet angående förhöret med LP i https://gunnarwall.wordpress.com/2022/12/09/avslojanden-och-nedtystanden-om-planerade-statskupper/#comment-40481

                      Vi har alltså två personer och inte bara en som hävdar samma sak från ett förhör.

                      Sammantaget utifrån alla förhör med LP är det alltså så som kan konstateras att LP har fått diverse frågor angående kontakt med GM före mordet och inget stöd för att så skulle ha varit fallet går att finna i materialet. Punkt 3 är kört i bott, såvida man inte tror att hon medvetet ljuger och skulle krackelera efter den femtielfte frågan om samma sak.

                    21. Gunnar,

                      Som synes har alltså LP under åtminstone tre separata förhör med olika förhörsledare fått frågan som tas upp i punkt 2 ”kring orsaken till att makarna valde att promenera hem och att korsa Sveavägen”. Vid samtliga tillfällen har hon gett en entydig bild, vilket också intygas av samtliga från polisen som suttit med på hela förhören, och som även överensstämmer med MP’s utsagor.

                      Du menar alltså att LP ljuger eftersom man behöver ”förhöra henne utförligt” för att få henne att ÄNDRA sin version. Du får gärna anse så, men då kommer vi återigen tillbaka till bevisbördan att komma fram med något konkret och substantiellt som ger stöd åt den uppfattning. I nuäget har mig veterligen varken du eller någon annan lyckats presentera något som ens rör sig en millimeter i den riktningen. Det är här Josefssons, Woodward, Bernstein m fl levererar.

                      Tillsvidare kvarstår alltså faktumet att ‘det test som punkt 2 avser är genomfört i den utsträckning att ytterligare frågor, om samma sak som redan besvarats entydigt, knappast kan förväntas ge något stöd för hypotesen ”OP har ett avtalat möte som föranleder promenaden längs Sveavägen 28/2”’.

                    22. 1 – att utförligt förhöra samtliga vittnen som med säkerhet respektive eventuellt hade kunnat uppfatta något av vad som hände före skottlossningen med inriktning på vad de i så fall hade noterat;

                      Den här punkten innehåller många direkta konstigheter. Punkten kan dissekeras i två delar där den första delen behandlar individerna och deras utsagor, något som tyvärr blir ganska långt. Den andra delen tar upp vad som egentligen är kärnan i punkten, nämligen utomståendes möjligheter till noteringar av avtalade möten.

                      a) Du får gärna precisera vilka vittnen detta skulle handla om. Mig veterligen är det bara Anders D, Anders B och Inge M som kan säga något om händelseförloppet precis innan mordet.

                      Cecilia A som ibland lyfts som en nyckelperson när det gäller att krysta fram vittnesfragment som går att tolka till möte handlar verkligen om att koka soppa på en spik.
                      Hon blir förhörd ca 2,5 år efter mordet (880627) och i protokollet står följande:

                      ”Cecilia säger att de spelade hög musik i bilen. Hon satt då i bilens baksäte och pratade med Ann och Karin och hon vill minnas att hon kanske inte tittade omkring så väldigt mycket.

                      Tilläggas ska att Cecilia helt spontant säger att vid tillfället så hade hon inte sina glasögon på sig. Hon hade dem troligtvis i fickan.

                      I samband med att det första paret, en man och en kvinna kommer sakta gående Sveavägen, stannar de till, tittar i ett skyltfönster, som troligtvis är Dekorimas, och strax bakom är det en man som går också i samma takt.

                      Cecilia säger att hon är osäker på om paret stannade vid Dekorima eller om de liksom bara sakta promenerade förbi och tittade genom skyltfönstret. Den tredje personen var strax bakom paret. Hon kan dock inte säga hur långt bakom han var eftersom hon fick den uppfattningen att dessa tre var ett sällskap. Medan hon gjorde dessa nämnda observationer och iakttagelser av de tre personerna så lyssnade hon ju samtidigt på hög musik i bilen och pratade där med de andra i bilen. Cecilia menar att hon inte iakttog dessa tre personer hela tiden, men då var det någon i bilen som sa; oj vad gör dom.”

                      Hur det överhuvudtaget går att få hennes vittnesuppgifter till ett möte eller att hon från sin position i baksätet i bilen med högmusik och en trevlig fredagkväll utan glasögon skulle kunna ha något intressant att berätta är en gåta. Hennes tolkning att personen bakom ingår i ett sällskap, ja det är väl så nästan 100 % av människor tolkas tre individer som finns i närheten av varandra på en i övrigt folktom gatan mitt i natten, enligt en välkänd gestaltpsykologisk princip (närhetslagen), samt tidigare erfarenheter. Om hon nu verkligen kan rapportera om detta med exakthet 2,5 år efter den glasögonlösa festkvällen.

                      Hursomhelst, Anders D, Anders B och Inge M rapporterar uppgifter om händelseförloppet sekunderna före skotten. Anders D säger i morgonekot dagen efter mordet ”…och jag observerar att tre personer på vänster kant står. Om de står och pratar eller vad de gör, det uppfattar jag inte. Jag ser att det står tre personer där i alla fall.”

                      IM beskriver händelseförloppet i sina tre första förhör på detta vis:
                      ”Han ser sedan en man komma upp bredvid dessa båda personer bakifrån.”

                      ”…så kommer det två personer, varav den ena går något före, och som jag uppfattade det så var det en kvinna. Sen kommer det upp en man, nu efteråt så, han stod alltså vid, om det är ett skyltfönster, eller mot väggen redan när den här andra gruppen som kom uppifrån Kungsgatan sett gående, när de hade gått förbi och kvinnan och mannen.”
                      samt
                      ”Innan de går förbi honom för han står, som jag uppfattade det, mot väggen, och sen så när de går förbi så kommer han upp bakom.”

                      ”…kommer gående då går han ut bakom, och som jag uppfattade det så tog han, men där är jag osäker, men jag uppfattade det som han tog tag i axeln på honom eller på något sätt. Jag uppfattade det som att nu händer någonting. Jag trodde att det skulle bli bråk, jag fick en sån här underlig känsla.”
                      samt
                      ”Jag fick för mig att han skulle rycka handväskan eller någonting.”

                      I förhöret 8/4 -86 ägnas tidigt inte mindre än 4 hela sidor samt de 5 sista sidorna åt att IM får berätta om och får frågor om vad han har sett på Sveavägens östra sida precis innan skottet. Inte en enda mening bland dessa sidor säger något om samtal mellan OP och gm, och inte heller något avtalat möte. Tvärtom ger upplevelsen av att det är väskryckning det motsatta intrycket, dvs att någon smyger upp och attackerar i blindo med överraskningsmoment som största vän.

                      Det som oftast används från IM’s uppgifter när mötesscenariot dyker upp är att han rapporterar att gm står och väntar i 3-4 minuter innan mordet. Innan övriga vittnen som motsäger IM’s uppgift är det viktigt att komma ihåg att IM på inget sätt kan uttala sig om ett möte skulle vara avtalat eller inte med mindre än att han hört något i stil med ”Tjena, vad bra att du kom hit till vårt avtalade möte”.

                      För övrigt, uttalade IM i den farsartade spelfilmen på SVT i söndags ”det var inget möte”, vad det nu är värt 2023 (i jämförelse med hans tidigt lämnade uppgifter). Nåväl, utredningen av bankomatuttagen ger vid handen att IM knappast kan ha stått i sin position så länge som han själv ger uttryck för. Vidare är listan på personer som går förbi hörnan strax före mordet lång. Många av dem kommer från samma bioföreställning som LOP.

                      Lars-Åke H: går från Grand 23.15. Passerar Tunnelgatan 23.20. Gick snabbt och var inte särskilt uppmärksam på omgivningen. Har funderat mycket på sin promenad. Har inget minne av att han sett någon springa eller stå och ”trycka” utefter Sveavägen. Kan inte erinra sig något han reagerat över.

                      Ammie R med sambo Göran: Går från Grand till Bohemia. Röker en cigarett efter att ha kommit ut ur biosalongen, innan promenad till Bohemia påbörjas. Korsningen Sveavägen-Tunnelgatan var helt folktom. ”I samband med att de kom in på Tunnelgatan reagerade hon för att det på denna gata inte fanns en enda människa.” De stannar till vid Dekorima under ca 2 minuter pga illamående och diskuterar om de ska åka hem eller gå in på Bohemia. Då fanns ingen annan person i korsningen.

                      Schaeffer med familj: Går ut från salongen i mitten av folkmassan och ser sedan efter några minuter i foajén samt även utanför Grand LOP. De går till en busshållplats mitt för Adolf Fredriks Kyrka på östra sidan av Sveavägen. När de läser av tidtabellen är den egna klockan 23.17. De fortsätter, pga att nästa buss går först 23.32, Sveavägen söderut på östra sidan upp mot Kungsgatan för att värma sig i Tunnelbanan. De ser en man som kommer från Kungsgatan iklädd täckjacka och som går med snabba steg.

                      Inga Å: Lämnar sina platser i salongen ungefär samtidigt som LOP som hon får ögonkontakt med. Lät LOP passera dem och följde dem sedan ut. De står och velar lite utanför Grand innan de börjar gå hemåt. Korsar Sveavägen för att gå genom Tunneln till Birger Jarlsgatan. Under promenaden på Östra sidan mötte de ingen person fram till och med Tunnelgatan. De står och diskuterar en stund huruvida de verkligen ska gå in genom tunneln mot Östermalm. Det verkade så ödsligt inne på Tunnelgatan. De var helt ensamma i korsningen och tyckte det var lite kusligt. Väljer till slut att fortsätta Sveavägen söderut. En bit på Sveavägen hörs en smäll.

                      Anja L: Går från ut från salongen ungefär samtidigt som LOP som hon ser. Därefter promenerar de från Grand och hemåt. AL & IÅ stannar upp vid tunnelbanenedgången i hörnet Sveavägen/Tunnelgatan. De står en stund och funderar över ifall de ska gå igenom tunneln mot Birger Jarlsgatan, men väljer till slut bort det alternativet eftersom det är fredag och mörkt ute. De fortsätter istället söderut på Sveavägen. De hör en smäll när de gått en bit söderut längs Sveavägen.

                      Nicola F: Går på östra sidan av Sveavägen norrut och möter LOP. När han passerade Tunnelgatan tittade han in i gränden. ”Det var mörkt, men han såg ingen person.” Tror inte att han mötte någon person på Sveavägen förrän han mötte LOP, men säger senare i ett förhör att han mötte ett ungt par. ”NF har inte märkt någon person som stått i port eller prång.”

                      Listan på personer som har passerat Dekorimahörnan minuterna innan mordet och inte rapporterat om någon väntande dekorimaman antingen i spontana utsagor eller i direkta frågor är således anmärkningsvärt lång. Här har PU lyckats få tag på många vittnen och hört dem kring just Sveavägens östra sida före mordet. IM’s uppgifter bör även behandlas med försiktighet då de skiftar över tid, innehåller även information som motsägs av övriga (tex att det gick förbi 4-7 personer 15-30 sekunder före mordet (och i ett senare förhör möttes denna klunga också av ett par unga män)), samt att han har haft en problematisk kontakt med Thomas Kanger. Ingen skugga faller så klart över IM för detta, utan kontexten syftar mer till att förstå vikten av att förhålla sig kritiskt till hans information. Vi vet inte hur kontakten med Kanger i realiteten sett ut eller exakt vad den har fått för konsekvenser för IM’s minnesbild, men vi vet att den har skett. Med tanke på att Lars Borgnäs lyckats få ett annat vittne, i princip mot sin egen vilja, att skriva ett brev till utredning för att saluföra sina egna idéer (som vittnet i polisförhör explicit sagt sig inte tro på) är det en stor varningsflagga även på IM’s uppgifter, utan att för den sakens skull anklaga Kanger för medvetna övergrepp på IM’s minnesbild.

                      Anders B har till och med undergått ett hypnosförhör för att kunna undersöka vad han upplevt på mordplatsen. Huruvida hypnosförhör är effektivt eller inte känner jag inte till någon empiri för, men man kan i alla fall inte kalla PU’s ansträngning i detta ärende för svag. AB uppfattar som bekant de tre som ett sällskap, vilket är helt naturligt när tre personer går så nära varandra på en i övrigt folktom gata (se ovan nämnda närhetslagen). AB rapporterar inget som tyder på att dessa tre har pratat med varandra, vilket bör ha skett vid ett möte.

                      Han kan så klart ha missat det, och bör förmodligen gjort så om de inte pratat relativt högljutt, men avsaknad av utsaga från AB kan inte tas som bevis eller ens stöd för att det motsatta skett.

                      Förutom AB själv och hans sällskap som inte rapporterar om någon väntande person finns det som visats ovan inte mindre än sju (7) vuxna personer som går förbi korsningen Tunnelgatan-Sveavägen minuten eller minuterna före mordet. Samtliga ombeds berätta om personer som de lagt märke till och flera av dem har självmant stannat upp och gjort iakttagelser in i gränden av olika anledningar som ändå får ses som välbelagda då dessa emanerar från beteenden eller leder till beteenden och alltså inte bara kan vara en kognitiv produkt. Noll (0) av dessa personer kan berätta att de sett någon som stått och väntat. Ska man ha ett avtalat möte (eller genskjuta någon på väg till ett möte) kräver detta att man är på plats fysiskt för att lyckas. Ännu viktigare blir det att vara i god tid när det är ett möte av denna dignitet som du bara får en möjlighet till i livet – ett misslyckat attentat mot statsministern som går själv ute en kväll måste förväntas leda till att statsministern aldrig någonsin kommer att hamna i ett sådant läge igen vare sig på eget bevåg eller utifrån Säks initiativ. Om du är en förberedd gm så är du givetvis ute i god tid till detta. För att ta ett par historiska jämförelser, då du gillar sådana Gunnar, finns det inget stöd för att Princip, Cabrinovic var sena till Latinska bron 1914, att Oswald tog sin bössa med maxpuls efter att ha rusat upp för trapporna till skolbokslagret precis som Kennedys bil svänger in på Delaney Plaza, eller att Kubis och Gabcik skulle ha stannat på cyklarna innan korsningen mellan vägarna till Dresden och Trojsky bron för att i sakta mak strosa sista biten eftersom inget motorljud från en Mercedes Benz hördes. Nej, självklart är en förberedd gm i god tid till en sådan här aktivitet. Och det finns det som synes inget stöd för annat än IM’s uppgifter som alltså motsägs av väldigt många andra och den rimligare förklaringen är att IM sett AB och ingen gm initialt.

                      b) En utomstående person kan omöjligen veta om andra individer som har ett möte som är avtalat eller om det uppstått spontant, så länge inte den utomstående kan höra någon del av konversationen som visar på den avtalade karaktären i mötet. Det skulle exempelvis kunna vara en av mötesdeltagarna som säger ”vad bra att du tog dig tid att komma till vårt möte”. Möjligtvis kan man tänka sig att den utomstående får någon annan information som avslöjar att mötet är avtalat, tex ser en lapp där det står ”avtalat möte pågår” eller hör om detta från en tredje part. Något sådant är så klart helt uteslutet i sammanhanget MOP.

                      Det blev som tidigare nämnt väldigt långt, men det finns trots allt en god poäng med att dela upp det på detta vis. B-delen invaliderar hela punktens möjlighet att användas för se om det går att få stöd för hypotesen ”OP har ett avtalat möte som föranleder promenaden längs Sveavägen 28/2”.

                      Men, och det är ett viktigt men, även om man bortser från det fundamentala problemet som b-delen belyser finns det inget i vittnenas faktiska utsagor som ger stöd för hypotesen ”OP har ett avtalat möte som föranleder promenaden längs Sveavägen 28/2”.

                1. Zombie, förtydliga gärna hur du menar att jag i den kommentaren påstår att det är säkert att mötesscenariot är den riktiga och nödvändiga förklaringsgrunden till vad som skedde på mordplatsen före mordet,

                  1. Det står väl inte direkt uttryckt, men vad menar du annars med att det är din slutsats att LP inte berättat sanningen. Det ger ju intrycket att du kommit till den definitiva slutsatsen. Men jag har kanske missförstått.

                    1. Jag tror inte Lisbeth gett en korrekt bild av händelseförloppet bland annat för att jag inte tror att Christer Pettersson fanns på platsen. Att Lisbeth undanhållit information för att hon inte litat på de poliser som hört henne har hon själv medgett. Vad som egentligen skedde på mordplatsen och vad Lisbeth uppfattade av det är mer svårbedömt. Var det så att Olof Palme valde väg hemåt för att han skulle träffa någon? Det är möjligt, men vi vet inte. Talade gärningsmannen med Olof Palme? Det finns indikationer på det, men vi vet inte hur det är med den saken heller.

                    2. OK, jag tolkade din kommentar som att hon mera avsiktligt inte gett korrekt information. CP blev hon ju förledd att peka ut.

                    3. Gunnar,

                      Du har ju tidigare sagt att LP kan ha blivit ombedd av poliser på högre ort att inte prata med lägre poliser om ett eventuellt möte. Var placerar du Hans Ölvebro i denna skala? HÖ har ju blivit konfronterad av Lars Borgnäs angående mötesscenariot men aldrig velat kännas vid att LP pratat om något möte.

                    4. Zombie,
                      det är en mycket bra fråga. Och när jag letade i mitt arkiv för att svara så kom jag snabbt till en utskrift av ett långt samtal som Marjasinkommissionen hade med Ölvebro 1995. Ölvebro hade en hel del att säga om sina kontakter med Lisbeth Palme – och vissa saker var säkert överraskande för kommissionen. Jag ska se till att lägga upp hela den utskriften nu i mellandagarna. När jag gjort det kan vi återuppta diskussionen om detta.

        2. En enkel fråga – har Du verkligen läst Gunnars böcker om Palme-mordet?
          Inte för att Gunnar behöver försvaras, det gör han bra själv. Men min undran är uppriktig. Har Du läst dem?
          Varenda detalj, fakta och vittnesmål vägs för/emot, detsamma med ev slutsatser. Personligen känner jag inte till en enda bok om mordet som är lika objektiv som Gunnars böcker.
          Själv har jag dock en lättare dragning till det konspiratoriska, oavsett vilken stor händelse det handlar om. Dock är jag medveten om ”problemet” och Gunnar hör till de personer som håller mig kvar i verkligheten, genom att objektivt analysera mina argument. För detta är jag honom evigt tacksam! Även om vi långt ifrån alltid håller med varandra (hur trist vore inte det?)
          Så att anklaga honom för att vara konspiratorisk ter sig, i mina ögon, minst sagt absurt!
          Mitt grundläggande motto, när det gäller grävande journalistik och även historia, är: ”Den sanning som inte tål/får att ifrågasättas, är inte heller värd någon tilltro!”

        3. Andras C.

          Jag tänkte först inte kommentera detta, men kan inte låta bli att plocka in ett citat från ledarsidan av tidskriften Folkvett (nr 4, 2021) som är ett organ för Föreningen Vetenskap och Folkbildning, som är en förening som verkat för kritiskt tänkande och mot pseudovetenskap sedan 1982. Ska först påpeka att föreningen inte på något sätt ligger bakom något några påståenden som jag framför här, jag är endast en okunnig men nyfiken läsare av deras tidning. Men detta nummer temaämne handlade om kunskapsrelativism:

          ”De resultat man får fram av sin forskning är aldrig i någon utsträckning preliminära och hur man bedriver forskningen, metoden, är avgörande för att få tillförlitliga resultat.
          Därför måste vetenskapliga ansträngningar och påståenden följa vissa principer. Objektivitet, mätbarhet och upprepbarhet är viktiga faktorer som bör beaktas vid bedömningen av vetenskapliga slutsatser. Vetenskapens främsta styrka är dess förmåga att ta till sig av ny information och att vid behov revidera sina tidigare synpunkter. Även slutsatser som verkar vila på väldigt solid grund måste ifrågasättas när det finns rimliga sakskäl att göra det. Om vetenskapen förlorade sin förmåga att revidera sina ståndpunkter skulle den efterhand bli alltmer irrelevant.
          Men denna avgörande styrka hos vetenskapen framställs ofta som ett svaghetstecken. Om vetenskapen haft fel förr, varför ska vi tro på vad den nu säger? Svaret är förstås: därför att den förser oss med den i dag bästa tillgängliga kunskapen. Den som söker efter ofelbar kunskap om empiriska ting söker förgäves. Sådan kunskap finns inte, varken hos vetenskapen eller någon annanstans.”.

          Det första citatet som står i en bok, skriven av två experter på att granska utredningar, är följande: ”Samhället kräver utredning före beslut – inte beslut före utredning”.

          Vidare står det att redan i första kapitlet:

          ”En påstådd utredning där utredaren manipulerar information – genom till exempel undanhållande av viktig, relevant information eller tillförsel av fabricerad, irrelevant, intensivt upprepad information – är inte förenlig med grundläggande saklighetskrav. Vägran att rätta felaktiga eller missvisande uppgifter (t.ex. på grund av ofullständighet) ska inte heller förekomma. […] Att tänka kan hävdas vara det centrala arbetssättet i utredningsarbete. Om tänkandet inte sker så kan okritiska klippcollage av uppgifter komma att produceras. […] Källkritisk prövning av insamlade uppgifter före användningen är nödvändigt vid seriöst utredningsarbete. Uppgifter som gäller människors väl och ve ska ha kvalitet i sak.”

          Källa: Edvardsson, B. & Vahlne Westerhäll, L. (2021). På saklig grund. Utredningsarbete inom socialtjänsten. Gleerups.

          Edvardsson (2003) menar att kritisk prövning inom utredningsområdet är att jämföra med den moderna vetenskapen. Om så skedde, menar Edvardsson, så skulle detta ”medföra stora framsteg.”. Så avslutar han i alla fall sin lärobok om Kritisk utredningsmetodik.

          Anderas C: ”Det jag däremot har svårare att förstå, Gunnar, är hur du å ena sidan med näbbar och klor försvarar en person som Engström som uppenbarligen självmant ger sig in i en utredning och ljuger/förstör”

          Så uppenbart var det inte för Täbymoderaten Elisabet Carlberg, som även under fritiden umgicks med Stig och hans fru. Hon uttalade sig såhär i SvD efter presskonferensen:

          ”– Jag är hemskt upprörd över att de har rätt att ta all ära och heder av honom på det är sättet. Om någon av de här personerna hade träffat Stig skulle de aldrig komma på den här idén. Att de lämnade ut namn, är inte det justitiemord? Han kan inte försvara sig. Vi umgicks en hel del och det finns inte i mitt huvud att han skulle ha kunnat göra något sådant. Stig ville ju att man skulle hitta mördaren, säger Elisabet Carlberg.”

          Källa: https://www.svd.se/a/dOyklX/drevs-lokalpolitikern-stig-engstrom-av-palmehat

        4. Andreas C: ”Hittills har dock ingen privatspanare i Palmefallet lyckats presentera något bevis för sina fantasier”.

          Kanske är det så. Men det kunde ju varken Hans Melander eller Krister Petersson heller presentera vid sin pressträff heller. Skillnaden mellan dem och oss vanliga privatspanare är att de har lagkrav att uppfylla. Det är inte privatspanares uppgift att presentera bevis. Vår uppgift att väl att dela med oss av nya perspektiv samt kritiskt granska arbetet utredningen. Snarare skulle jag kalla oss privatspanare för granskare av utredningsarbetet och då kan det vara nödvändigt att arbeta utifrån hypoteser och inte fixa övertygelser som exempelvis Thomas Pettersson och åklagaren.

          Som Hans Ölvebro uttryckte det i media direkt efter pressträffen:

          ”– Som vi såg det då var han inte någon man kunde misstänka, svarar Hans Ölvebro.
          – Hade man haft ett vapen som passat in i detta, då hade man fått krypa till korset och säga att Krister Petersson har rätt.
          Men nu är den tidigare spaningsledaren kritisk mot Krister Peterssons agerande:
          – Man måste kunna bevisa saker innan man påstår något offentligt.”

          https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/6jLovo/olvebro-engstrom-bara-flamsade-runt

          Eller när Hans-Gunnar Axberger (2022) i sin bok nämner Camilla Kvartofts konstanterande efter pressträffen:

          ”På distans konstaterade Camilla Kvartoft att utredarna trots flera års intensivt arbete med just ”Skandiamannen” tydligen inte kommit någon vart – ”den enda slutsatsen är ju att inget utav det här har gett resultat … man bygger misstankarna helt enkelt på, ja, de förhören som gjordes med Stig Engström då för … ja, efter mordet 1986”. Hon sa det nästan lite uppsluppet från sin webbkamera, utan bitterhet över den manipulation hon och Sveriges Television under våren varit utsatta för. Som om hon aldrig hade trott på vad Krister Petersson försökt slå i hennes tittare. Det skulle ha varit intressant om hon hade lett sändningen och ställt frågorna.”

          Visst måste du väl medge att det hade varit intressant? Jag vet inte riktigt vad de sysslade med på den digitala presskonferensen om ”århundradets brott” (enligt Robert Ressler i SOU 1999:88) och världens i särklass största mordutredning. Det är som Wall konstaterade i sin bok, Mörkläggning (2020):

          ”Paradoxalt nog var det så att Engström framstått som en mer sannolik Palmemördare så länge bara tidskriften Filter och författaren Thomas Petterssons spekulationer var tillgängliga. Då fanns ju fortfarande möjligheten att polis och åklagare skulle kunna plocka fram bevis om de satte in hela sitt batteri av åtgärder som en journalist [eller som oss privatspanare] inte kan använda. Enligt Peterssons presentation på pressträffen hade utredarna arbetat med spåret Stig Engström i tre år. Ändå visade det sig att de inte kunde lägga till ett dugg till Filters spekulationer.”

          1. VVA:
            Instämmer.
            ”Hittills har dock ingen privatspanare i Palmefallet lyckats presentera något bevis för sina fantasier”.

            Vad värre är och som man kan förtydliga: hittills har dock inte polisen heller i Palmefallet lyckats presentera något bevis för sina fantasier. Och när det gäller polisen så är fritt fantiserande avsevärt skadligare såväl för utpekade som för tilltron till hela rättssystemet.

            Räck upp handen den som tycker det känns meningsfullt att betala skatt för att polisen skall ägna sig åt fantiserande.

            1. Simon A.

              Jag (och alla jag känner håller nog med) räcker upp handen för det.

              Själv fantiserar man ju oavlönat och enbart på sin fritid, vid sidan av heltidsjobb och studier. Men håller sig de s.k. ”professionella” sig bara till grundläggande rättsprinciper så kunde de löst Palmemordet för länge sedan. Det är i alla fall min övertygelse. Problemet är att de, liksom min tidigare chef, hellre väljer att skita i sånt.

        5. Andreas C skriver

          Vad jag däremot har svårare att förstå, Gunnar, är hur du å ena sidan med näbbar och klor försvarar en person som Engström som uppenbarligen självmant ger sig in i en utredning och ljuger/förstör medan du helt utan belägg karaktärsmördar Holmér och i förbifarten även Åsheden.

          Självfallet försvarar vi ett avlidet vittne som utsätts för grundlösa anklagelser om att ha begått ett kallblodigt mord och dessutom utan grund anklagas för att ha lagt sig i utredningen och avsiktligt saboterat den genom medvetna lögner. Engström har inte saboterat utredningen, det har Holmer gjort antingen medvetet i syfte att mörklägga något eller genom katastrofal inkompetens. Holmer hade kunnat genomföra en rekonstruktion med alla vittnen inklusive Engström för att reda ut vad som hänt på mordplatsen efter skotten. Engström ville själv delta i en rekonstruktion. Hade han kommit med medvetna lögner måste han ha insett risken att bli avslöjad vid en rekonstruktion. Ansvaret för att ingen rekonstruktion med Engström på plats genomfördes vilar tungt på Holmer. Engström bär ingen skuld för alla dumheter Holmer gjorde.

          Att Holmer saboterade utredningen de första åren genom katastrofala misstag råder ingen tvekan om. Att Engström har ljugit och förstört utredningen är dina ord som får stå för dig. Du har inga belägg för dina anklagelser mot Engström så självfallet försvarar vi honom med näbbar och klor. Engström var inte ansvarig ledare för utredningen det var Holmer som var så ansvar ska utkrävas av honom för att det gick så illa som det gick.

          1. Zombie,

            Det är en högst berättigad fråga. ”Uppslutningen bakom Holmér” handlar egentligen bara om att försöka flytta Walls historieskrivning till något mer korrekta riktnummerområden.
            Givetvis går det att klandra Holmér för mycket, kanske till exempel narcissism, olämplighet som spaningsledare, bristande ledarskap, raljerande (även utifrån den rådande tidsandan) och en fallerad utredning.

            Det som blir problematiskt är den bild som presenteras i Mörkläggning, nämligen att Holmér medvetet skulle ha förstört utredningen. I direkt anslutning till ett sådant påstående följer en skepticism mot hela (det ruttna) samhället som sådant. Ungefär som beskrivs här: https://www.marxists.org/svenska/tidskrifter/fi/fi90-3/makten_lognen.html

            Kan dessa extrema påståenden vara sanning? Ja, möjligheten finns, men när Wall själv inte kan presentera några konkreta bevis för detta förefaller detta enbart vara ett luftslott, särskilt med tanke på att de som haft insyn på riktigt i utredningen inte kan ge något stöd för Walls ställningstagande i frågan. Beskådar man dessutom denna positionering i egenskap av ”oberoende Palmeexpert” blir det lika illa som när vårdpersonal förespråkar ovetenskapliga metoder, om än inom ett annat område:
            https://www.tv4play.se/program/kalla-fakta-terapeuten/del-1-s%C3%A4song-2022/13787061
            https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/lakare-ordinerade-konserveringsmedel

            De långtgående konsekvenserna av en substanslös samhällskritik (till skillnad från när det finns faktisk empiri bakom kritiken) ska inte underskattas. Det är bara att titta på de senaste årens antivaccinrörelse för att inse allvaret.
            En kusin till substanslös samhällskritik är en relativisering av fakta som innebär att ”min åsikt är lika rätt som din kunskap”. Även detta återspeglas i exempelvis antivaccinrörelsen.
            Både substanslös samhällskritik och relativisering av fakta är gemensamma nämnare i konspirationsteorier.

            Åsheden, P3-dokumentär och Axberger har alla redovisat diametralt motsatt information angående Holmérs ageranden. Den faktan har Wall ännu inte tagit in, utan han bibehåller sin ståndpunkt anno 1997 som fortsätter att publiceras både i böcker, debattartiklar i DN och kanske även något intervjusvar i en artikel i dagspressen. Jämför istället med Watergate där det fanns substans i form av Mark Felt, Watergatebanden och inte minst ett antal vittnesmål inifrån administrationen. Då går det att komma med sensationella påståenden och kritik. Skillnaden med Palmemordet är väl att substansen fanns i Wategatefallet för att det faktiskt var ett existerande missförhållande inom statsapparaten.

            1. Andreas C,
              du säger det du brukar säga. Skillnaden mellan oss är bland annat att du ser det som din plikt att värna om tilltron till myndigheter i Sverige och med Sverige nära lierade regimer så långt det över huvud taget är möjligt. Du brukar ta upp Watergate som exempel på ett enstaka undantag där myndigheter faktiskt sysslat med hemlig och oacceptabel verksamhet, ett undantag som bekräftar regeln. Konstigt vore det ju om du inte medgett att Nixon och hans medarbetare ägnade sig åt fuffens i stor skalai fallet Watergate – det är ju en etablerad sanning som är svår att förneka.

              Men för att hålla oss till USA: Watergate var bara ett händelseförlopp i en rad som – för att ta några kända exempel där centrala omständigheter inte kan ifrågasättas – innehöll sådana skandalartade företeelser som MKULTRA, Operation Northwoods, Operation Fenix och Iran-Contragate.

              För min del ser jag det som en uppgift att hålla ögonen på sådant, vilket förstås inte innebär att jag torgför vilka spekulativa teorier som helst. Det vet de som följer min blogg och läst mina böcker.

              1. Det stämmer mycket riktigt att jag hyser större tilltro till demokratiska processer. Det finns en demokratisk tågordning och då tycker jag att det är den som ska följas för att förändra oegentligheter.

                Bara för att missförhållanden skett en gång på en plats och tid (som ofta är avlägsen Sveavägen) kan inte detta användas som ett bevis för något man saknar bevis för. Bevisningen i rättegången mot Christer Pettersson är du noga med (vilket är bra så klart), så varför inte samma beviskrav när du anklagar statsapparater? För att ta en jämförelse: bara för att doping var systematiserad i DDR eller inom det ryska idrottsförbundet (eller för all del en stor andel amerikanska sprinters genom åren) så betyder det inte att båda finallagen i Gothia Cup i en valfri åldersgrupp ett valfritt år också var fullproppade av stanozolol.

                Rent statistiskt har det trots allt skett många fler korrekta än konspiratoriska affärer genom åren. Tänk själv hur många länder och år du har scannat av för att hitta din handfull med exempel, där det i många fall säkert i verkligheten också var tolkningsfrågor, kantbollar och andra bidragande faktorer som inte entydigt handlar om ren ondska i maktens mörka korridorer. Säkerligen finns det lika många skumraskhistorier som aldrig uppdagats, men totalt sett blir det en överväldigande majoritet av alla stora beslut/affärer som INTE är korrupta. Om detta måste du väl ändå hålla med? Eller är upphandlingen av toalettpapper på migrationsverket och val av frånvarorapporteringssystem på skolverket också produkter av medvetet onda och korrupta beslut menar du som vi bara ännu inte uppdagat?

                I detta nu får vi ytterligare ett exempel på hur nära steget ligger mellan spridande av falsk information, relativisering av fakta å ena sidan och regelrätta uppror i andra änden:
                https://tv.aftonbladet.se/video/351065/bolsonaroanhangare-stormar-kongressen-i-brasilien-tydligt-inspirerade-av-kapitolium-stormningen
                Detta tycker åtminstone jag är en skrämmande utveckling.

                Hur ser du själv, Gunnar, på de halvsanningar, ”pekanden”, och rena lögner om valfusk i det senste amerikanska presidentvalet? Hur ser du på konsekvenserna som det fått i USA? Du brukar ju vara pigg på att utala dig om USA, så förhoppningsvis har du något bra att komma med.

                1. Andreas C,
                  jag vet uppriktigt sagt inte vad du menar när du skriver: ”Det finns en demokratisk tågordning och då tycker jag att det är den som ska följas för att förändra oegentligheter.”

                  Oegentligheter i maktutövning, och sådant som är värre än så (inte ens du kallar väl Watergate för bara en ”oegentlighet”?), måste bekämpas. Det antar jag att du håller med om rent allmänt, åtminstone i princip. Och ett rimligt sätt att bekämpa sådant är som jag ser det är att använda sig av verktyg som kritisk journalistik och opinionsbildning. Finns det något odemokratiskt med det?

                  Sedan kan ju du tycka att jag har fel i det jag skriver. Men håll dig till sakargumenten i så fall.

                  Dina försök att sammankoppla mig med Bolsonaroanhängare och Trumpanhängare är ju fullständigt poänglösa. Kan du inte kritisera mig för sådant som jag står för om du nu vill föra en debatt med mig? Annars kan ju jag lika gärna svara på samma tramsiga sätt och bunta ihop dig med Vladimir Putin eller andra som vill få tyst på ifrågasättande journalister?

                  Jag gör inte det. Det blir bara larvigt med en sådan diskussion. Jag tror nämligen inte att du är Putinanhängare. Och jag gissar inte heller att du är till exempel Sverigedemokrat, även om det från det hållet har förts fram en del bekymmersamma formuleringar om att ta itu med misshagliga journalister. Den som vill skulle kunna säga att sådant inte låter helt olikt de tankar man kan tycka sig ana i dina kommentarer.

                  Men varför skulle jag sätta etiketter på dig? Jag försöker förhålla mig till sakfrågorna i stället. Jag tycker du ska göra sammaledes. Vore inte det mycket trevligare?

                  1. Gunnar

                    Skillnaden är väl ändå källorna. Jag har svårt för att likställa journalistik med att kroniskt, år efter år, gräva i blindo. Det måste finnas något substantiellt som motiverar att sätta spaden i marken ytterligare en gång. Det är själva essensen och skillnaden mellan Bernstein/Woodward och de som sprider konspirationsteorier utan källor. Oavsett då om de kallar sig för journalister, författare eller något annat.

                    1. Per Wallander,
                      det där var väl riktigt poänglöst. du vet lika väl som jag att jag är försiktig med mina slutsatser och att jag är noggrann med mina källhänvisningar. När du beskriver mig som en person som ”sprider konspirationsteorier utan källor” ägnar du dig åt ungefär det du anklagar mig för. Du hittar på, du målar upp en trollgubbe som har hemliga och onda avsikter och du draperar det i högtidliga termer om det ädla syftet med din egen kampanj.

                      Faktum är: din beskrivning av mig är har inga större likheter med seriös journalistik, seriös forskning eller någon sorts seriös samhällsdebatt av vilket slag det vara må. Såvitt jag kan se har du en agenda där det tycks handla om att attackera meningsmotståndare genom att upprepa substanslösa påståenden om dem i hopp om att skiten till sist ska fastna. Jag har inget emot kritik, det är därför jag har en diskussion på bloggen. Men jag kan ju önska att den handlar om något vettigt.

                    2. Per Wallander och Andreas C.

                      Det märks att ni inte tittat på Uppdrag granskning eller läst deras grundkurs om grävande journalistik. Det är slags kritiskt granskande program inom den statliga televisionen som avslöjat mycket dumheter genom åren. Det är viss skillnad på att vara grävande journalistik och att vara en flashig och medgivet nickande nyhetsreporter på TV4.

                      Gunnar Wall och en som Janne Josefsson är väl i det närmaste symboler för grävande journalistik, om man ska tro Uppdrag Gransknings grundkurs för allmänheten om vad grävande journalistik innebär:

                      ”Uppdraget för en reporter kan delas upp i två delar:
                      Först ta reda på så mycket som möjligt och sedan berätta så bra som möjligt – på den tid som står till förfogande.
                      Det gäller både för den som arbetar med snabba nyheter och för den som gräver. Men sedan skiljer sig uppdragen åt.

                      Nyhetsreportern återger vad som sägs på presskonferenser, berättar om beslut som tas, vidarebefordrar resultat av utredningar, skildrar evenemang, rapporter om olyckor och brott. Detta ska ske så snabbt som möjligt.

                      Snabbheten har stort egenvärde eftersom nyheten vanligen är allmängods. Det gäller att komma först.
                      Den grävande reporterns uppdrag är betydligt svårare och därför mer tidskrävande. För att ta fram uppgifter och dokument som någon försöker dölja måste reportern ta sig förbi en rad hinder.

                      Det kan vara källor som lämnar uppgifter först efter att avtal slutits om anonymitetsskydd.

                      Det kan vara handlingar som myndigheterna lämnar ut först efter dom i kammarrätten.

                      Det kan vara makthavare som ställer upp först efter flera veckors bearbetning.

                      Utmärkande för en skicklig grävande reporter är en vilja att söka sanningen som kan gränsa till besatthet, en nyfikenhet som inte låter sig stillas förrän alla kort ligger på bordet, en envishet som snarare stärks än försvagas av motgångar.

                      En sådan reporter kan försätta berg.

                      En sådan reporter tar också risker. Det är en journalistik som väcker reaktioner och utmanar starka krafter.

                      Reportern får räkna med motattacker.”

                      Källa: https://web.archive.org/web/20070930065231/http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=48521&a=541464&lid=puff_541444&lpos=extra_0%2F

                    3. Gunnar,

                      Ingen tar ifrån dig din journalistiska ådra och noggrannhet när det gäller citat och detaljer i utredningen. När jag läser din och Pers konversation undrar jag vad av dina fynd anser du är lika konkreta som, säg Watergratebanden eller Ströms pm, dvs fysiska, handfasta källor?

                    4. Andreas C,
                      jag har inte hävdat att det finns ovedersägliga bevis för att Olof Palme planerat ett möte under sin hemfärd. Men parallellen till Watergate är intressant i det avseendet. Bernstein och Woodward inledde sin undersökning direkt efter Watergateinbrottet den 17 juni 1972. Existensen av ett hemligt inspelningssystem i Vita huset blev känd först den 13 juli 1973. Och innehållet i den inspelning som brukar kallas ”the smoking gun tape” blev känt först efter ett domstolsbeslut den 24 juli 1974.

                      Med andra ord: Bernstein och Woodward inledde sin undersökning av Vita husets inblandning i Watergateinbrottet långt innan dessa Watergateband var kända. Det är det som gör att deras insats har väckt beundran. De hade uppgifter som väckte frågor och de släppte inte dessa frågor. De hade förstås haft svårt att komma särskilt långt om de inte haft en tidning som Washington Post i ryggen. Några sådana resurser har inte jag haft. Men det är av intresse att Bernstein/Woodward och Washington Post fick utstå rätt mycket kritik för journalistiken kring Watergate innan det slutligen blev bevisat att de verkligen var något viktigt på spåren.

                      Om reportrarna hade fått tag i Watergatebanden direkt så hade det förstås varit mycket enklare och de hade sluppit den kritik som de nu fick gå igenom. Nu gick de i mål i alla fall eftersom de fortsatte att kämpa i motvind i ett läge när de inte hade bevis utan mest ett antal frågor. Mot den bakgrunden är Watergateavslöjandet ett utmärkt exempel på en sådan journalistik som det skulle behövas mer av.

                      Läs gärna den utförliga genomgång av de dramatiska turerna i Watergate som finns i min bok Konspirationer. Den som föredrar att lyssna på texten kan med fördel göra det, Watergateavsnittet finns som separat ljudbok. Den som har ett abonnemang på någon av ljudbokstjänsterna kan ju lyssna på den där utan extra kostnad.

                  2. ”Och jag gissar inte heller att du är till exempel Sverigedemokrat, även om det från det hållet har förts fram en del bekymmersamma formuleringar om att ta itu med misshagliga journalister.”

                    Vad handlar detta om? Detta är kanske inte ämnet för tråden, men jag blir en aning nyfiken, eftersom du tar upp frågan.

                    Fri journalistik är ju en viktig del i att upprätthålla demokrati.

                    1. Zombie,
                      jag syftade på något som det skrivits rätt mycket om – att det finns ett antal uttalanden från Sverigedemokrater som tolkats som uttryck för misstro eller fientlighet mot journalister och ibland också en vilja att införa repressalier mot journalister som inte gör sitt jobb på det sätt som SD anser är riktgt.

                      Några länkar:
                      https://www.arbetsvarlden.se/sd-topparnas-attacker-mot-media-journalistrugby-propaganda/
                      https://www.svt.se/kultur/linus-bylund-sd-straffa-journalister-som-ar-partiska
                      https://expo.se/2022/06/journalister-%C3%A4r-nationens-fiende
                      https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/bgnM5k/sd-har-aldrig-slutat-se-media-som-en-fiende

                      Min poäng var att om Andreas C vill antyda att jag skulle platsa bland anhängare till Donald Trump eftersom jag uttryckt skepsis till etablerade politiker så skulle jag med samma debattmetod kunna hävda att Andreas hör hemma bland Sverigedemokrater eftersom han far ut mot journalister som inte för fram den sortens budskap som han vill godkänt.

                      Jag är, vilket de flesta gissat, inte anhängare till Donald Trump och jag gissar att Andreas C inte är Sverigedemokrat. Det jag ville visa var att sådana skott från höften som Andreas ägnar sig åt inte främjar en klargörande diskussion.

                      Exemplet kanske inte fungerar för alla. Det kan ju finnas Sverigedemokrater som läser min blogg som inte känner igen sig i beskrivningen av det partiets negativa attityder till media.

                      Det jag ville ha sagt var att det inte leder någonstans att sätta godtyckliga etiketter på meningsmotståndare. Sedan kan det förstås i vissa fall ha betydelse i en sakdebatt att ta upp en debattörs övergripande politiska åsikter och sambandet mellan dem och mer specifika ställningstaganden som debattören gör. Men inte ens då bör en sådan diskussion komma före sakargumenten i den fråga som diskuteras. Och det är ju i de fallen en poäng om det är debattörens faktiska åsikter som lyfts fram och inte nidbilder eller rena påhitt.

                      Samt: inte minst bör man utgå från att det sällan går att dra en rak linje från någons politiska åsikter till vad personen i fråga hävdar om en händelse som Palmemordet. Ett exempel: åklagaren Krister Petersson var en gång i tiden ledamot för moderaterna i kommunfullmäktige på Lidingö. Det hindrade som bekant inte att han senare pekade ut moderaten Stig Engström som misstänkt sstatsministermördare.

                      Det gär som bekant att ha olika åsikter om Peterssons slutsatser kring Engström. Men jag tror inte det är så meningsfullt att försöka härleda dem ur hans tidigare politiska karriär.

                    2. Gunnar,
                      På frågan ”vad av dina fynd anser du är lika konkreta som, säg Watergratebanden eller Ströms pm, dvs fysiska, handfasta källor?” svarar du alltså att du inte har något. Detta således till trots idogt grävande under dessa 37 år som passerat sedan MOP. Där har du den stora skillnaden mellan ditt och Bernstein/Woodwards arbete, samt den stora skillnaden mellan vanligt dåligt arbete (PU) och en verklig mörkläggning inuti statsapparaten (Watergate).

                    3. Andreas C,
                      Ströms PM har jag inte diskuterat och jag fattar inte vad det har att göra i den här diskussionen. Poängen med Watergate är att journalisterna som började granska fallet inte kunde räkna med att det skulle kunna finnas några så handfasta bevis som dessa inspelningar, det var minst sagt otippat att det gjorde det. Men de satte igång ändå.

                    4. ”Jag är, vilket de flesta gissat, inte anhängare till Donald Trump och jag gissar att Andreas C inte är Sverigedemokrat.”
                      Min spontana fråga här Gunnar är, varför skulle han inte kunna vara det? 20% av befolkningen är ju sverigedemokrater. Det känns som att du inte hängt med riktigt.
                      Men du kanske har rätt när det gäller journalistiken. Minns någon händelse då några SD politiker sades ha bestulit en kvinnlig wallraffande journalist på hennes väska efter att ha ertappat henne. Detta låter ju allvarligt.

                  3. Apropå Watergate och grävande journalistik. Självklart grävde Bernstein/Woodward på djupet och har väl hitintills stått för 1900-talets största scoop. Däremot är det en dålig jämförelse i övrigt. Inbrottet skedde 1972, Nixon avgick 1974 och dom mot övriga inblandade ett par år efter det. Det s.k. grävandet när det kommer till Palmemordet är något helt annat. Exempelvis så diskuteras Heimers möteshypotes fortfarande. I böcker och diverse debattforum. Snart 37 år efter mordet! Utan källor! Med detta sagt – Bernstein/Woodward grävde i en näringsrik mylla. Palmejournalister gräver i bästa fall i någon slags näringsfattig tundra. Helt enkelt – skillnaden mellan grävande journalistik och konspirationsteorier. 

                    1. Per Wallander,
                      vad ska man säga? Heimers möteshypotes bygger ju på vittnesuppgifter, det vill säga: källor. Och vad gäller Watergate: om inte banden kommit fram hade troligen Bernsteins och Woodwards grävande gått till historien som ett försök att lansera en spännande men obevisad hypotes. Och folk med din inställning hade avfärdat deras hypotes som en konspirationsteori. Som tur var för dem så fanns banden och kom också fram.

                    2. Nej Heimers möteshypotes bygger inte på källor. Heimers möteshypotes bygger på – i bästa fall – feltolkning, felvärdering och övertolkning av enskilda källor. Precis som i fallet när det kommer till att förneka månlandningen. Då handlar det bland annat om en flagga som vajar i vinden, vilket kan förklaras av bland annat något så enkelt som brist på kraftig gravitation. I Heimers fall handlar det om en övertolkning av mänskliga beteenden och bristande kunskap om grundläggande psykologi.
                      Vet inte riktigt vad jag ska svara på ditt sista påstående beträffande banden. I ditt svar och mellan raderna kan man dock utläsa att du har förhoppningar om att det finns handfasta bevis för ett möte. Man får väl önska dig lycka till. Kan väl dock bara konstatera att du, precis som i fallet månlandningen, inte har tiden på din sida.

                    3. Per Wallander
                      Antar att du är av uppfattningen att Palme mördades av en ren slump av en försäkringstjänsteman som råkade ha en revolver laddad och skjutklar dold innanför rocken när han gick från jobbet och råkade stöta på paret Palme när han kom ut på Sveavägens trottoar. Att Heimer ramlade i en trappa i tunnelbanan och slog ihjäl sig var väl också bara en slump om jag frågar dig. Ett möte mellan Palme och gärningsmannen strax innan skotten kan väl inte ha något med Heimers tragiska död att göra eftersom mötet aldrig har ägt rum enligt dig. Han gick väl och fantiserade om stolliga konspirationsteorier och såg inte isfläcken i trappan

                    4. Per Wallander.
                      Nå ble jeg nysgjerrig. Hva vil du betrakte som ”gode kilder” når det gjelder mordet på statsministeren?

                    5. Ser inte att hypotesen om ett möte mellan paret Palme och gärningsmannen kan jämföras med hypotesen att månlandningen är fejkad eller med teorier som går ut på att vacciner inte fungerar eller att Förintelsen aldrig ägt rum. Att vittnen KAN misstolka vad de ser betyder inte att de ALLTID misstolkar ALLT de ser som tyder på att ett mord gått till på ett annat sätt än som utredarna tror att det gått till. Att paret Palme attackeras av en ensam gärningsman bakifrån som skjuter med en gång utan föregående kontakt med paret Palme är vad utredarna TROR och inte vad de vet.

                2. Andreas C.

                  Du borde kanske försöka att granska dig själv ibland? Bara ett tips.

                  Thomas Pettersson (2021, e-bok):

                  ”När pressträffen var över tittade jag och Göransson förvånat på varandra. Vi hade rätt i sak, men fanns det inget mer?” […] Först framåt midnatt kunde vi andas ut i en bar. Besvikelsen över att inte ha fått reda på fler detaljer om Engström, eller ens vilka utredningsåtgärder dagens utredare utfört, rann sakta av oss.”

                    1. Mikael A.

                      Ja, jag har sett det. Thomas Pettersson förtjänar vekligen en guldspade för sitt långa grävande om ett bortglömt vittne som utredarna borde ha kontrollerat noggrant 1986, långt, långt innan vittnet avlidit. Det kan jag unna honom en spade för. Sen förtjänar Pettersson även ett pris som årets förvillare. Det skulle man väl också kunna unna Pettersson? Eller Göransson? Eller Petersson? Men jag är ju inte den som nominerar sånt. Jag har inte den kompetensen.

                3. Andreas C: Jag tycker att du gör misstaget att idealisera demokratin som styrelseskick. Demokratin lider av en mängd brister, och om man inte vill eller förmår se eller diskutera dessa så gör enligt mitt förmenande demokratin en otjänst. Ett av problemen med demokratin är att den också innebär att vissa människor ges makt. Och makt löper alltid risken att korrumpera de människor som innehar den. Det är ingen skillnad bara för att det är en demokrati. Och det är av detta skäl oerhört viktigt att det finns journalister och andra som vågar och förmår lyfta fram oegentligheter, lögner eller felaktigheter inom det demokratiska styrelseskicket. Vad som visas gång på gång, inte minst fallet med Palmeutredningen, är hur skrämmande få journalister det finns som vågar eller förmår utmana de officiella sanningarna. Det står givetvis fritt att tycka något annat, men för mig representerar Gunnar och den här bloggen (inklusive många av de kloka debattörerna) ett demokratiskt andningshål i en tid når yttrandefriheten på de flesta håll i världen är allvarligt hotad.

                  1. Hjalmar,

                    Självklart finns det problem med demokratin som styrelseskick. Det är inte heller något enhetligt världen över ens när det fungerar till punkt och pricka enligt det aktuella landets konstitutionella beskrivning. För att citera Churchill: ”Demokrati är det sämsta av styrelseskick, förutom alla andra som har prövats”.

                    Självklart ska makten granskas. Och lika självklart begår makten felaktigheter. Ett aktuellt exempel är ju den norska regeringen som under flera år ignorerat ett beslut i HD angående en vindkraftsanläggning i fjällen.

                    Mitt problem är inte granskning och kritik. Mitt problem är när detta inte drivs av empiri utan av ideologi. Det är en stort demokratiproblem, men också så klart en demokratisk rättighet. Tyvärr gör den digitala informationsspridningen att de tokerier som tidigare var begränsade till en snävare krets nu når betydligt fler och riskerar att få fäste i större folkmassor. Jämför med QAnon och internetuppbåden inför stormningen av kapitolium i Washington. Det fanns deltagare som flög in från västra USA för att delta. Sådana substanslösa anklagelser hade säkert funnits tidigare också, men knappast ackummulerat lika många individer.

                    Betyder det att internet är av ondo? Nej, som helhelt är det så klart positivt, men vi bör också vara uppmärksamma på de problem som det för med sig. En granskare måste också vara öppen för att granskningen inte leder till att missförhållanden uppdagas utan att ”allt är i sin ordning” så att säga. Jämför med den slutsats som Axberger, Åsheden och P3-dokumentär kommit till efter att ha tagit del av material som få andra fått tillgång till med den slutsats som Gunnar kommit till beträffande Holmér. Innebär det att jag tycker att Holmér är en hyvens man och skrupelfri? Inte alls.
                    Jämför med valfritt panelprogram från Norra Magasinet på 90-talet när Borgnäs blir ”motbevisad”. Säger han då någon enda gång något i stil med ”okej, då kanske det inte har med mordet att göra” eller ”okej, jag kanske misstog mig där”? Nej, inte en enda gång. Tvärtom, lyfter han fortfarande närradion när han tillfrågas om detta i nutid. Absurt empirilöst.

                    Ingen skulle knappast tycka det var relevant för ett åtal av CP genom att hänvisa till att bockstensmannen blev ihjälslagen av ensam person, eller hur? Däremot används återkommande irrelevanta, felaktiga eller perifera omvärldsanalyser för att argumentera för att en konspiration mörklägger palmemordet. Kanske skulle sådana utsagor vara lite mer okej om samma personer samtidigt lyfte lika ”bra” argument för andra förklaringar. Om du hittar någonstans där någon av de typiska privatspanarna gör så, får du gärna länka för jag kan nog inte minnas att jag sett detta någonstans. Omvärldsanalyserna riskerar istället att slå blå dunster i ögonen hos den ouppmärksamme.

                    Det verkar nästan som att du likställer granskare med folk som skriver (oavsett hur underbyggt det som skrivs är eller hur lyhörda skrivarna är för information som inte ligger i linje med deras egna övertygelser).

                    Avslutningsvis kan du istället jämföra med hur Janne Josefsson uttryckt sig på ett mer nyanserat sätt kring sina granskningar.
                    https://www.tv4.se/klipp/va/13786246/janne-josefsson-jag-angrar-en-del-jag-gjort
                    https://www.svd.se/a/K3G23G/janne-josefsson-jag-vet-att-manniskor-farit-illa
                    Det tyder på ett sunt och öppet förhållningssätt, samt ett kvalitativt journalistiskt arbete. Alla som idag använder epitetet ”journalist” gör absolut inte det och ska därför inte per automatik likställas med granskare.

                4. Andreas C

                  ”Bevisningen i rättegången mot Christer Pettersson är du noga med (vilket är bra så klart), så varför inte samma beviskrav när du anklagar statsapparater?”

                  Jag håller inte med om att det bör vara samma beviskrav för att publicera samhällskritisk information som att döma någon till livstids fängelsestraff. Har du verkligen denna uppfattning? Tror du inte att det också kan vara en fara om man inte får publicera tecken som tyder på något?

            2. Andreas C

              Menar du på fullt allvar att Gunnar kan jämställas med en icke legitimerad och icke seriös psykoterapeut som använder metoder utan vetenskaplig grund och därmed tillfogar klienterna skada?? Är Gunnar att jämföra med en regelrätt kvacksalvare inom vården enligt dig ??

              Om det är någon som i viss grad kan jämföras med terapeuten i TV4 reportaget är det Hans Holmer som med sin icke vetenskapligt grundade utredningsmetodik tillfogat utredningen stor skada och trakasserat kurder som inte hade något med mordet att göra

              Dina grundlösa angrepp på Gunnar tycker jag tangerar gränsen för Förtal

            3. Andreas C

              Före Den osannolika mördaren 23 maj 2018 fanns det en drivkraft på bloggen att vilja tillföra trovärdig MOP-kunskap. Då med Gunnar som ”oberoende Palmeexpert” som kompletterade pusselbitarna och dessutom ställde krav på att inläggen skulle ha faktastöd, särskilt på SE-debattörernas.

              Efter framför allt 10 juni 2020 har allt spårat ur och nu i stället gäller bland annat att rena påhitt släpps igenom. Exempelvis ett nyligen inlägg med ”Det vittnar också om hur LITE vi egentligen helt kan säkerställa” bemöts inte längre av Gunnar som ”oberoende Palmeexpert”. Om Gunnar hade följt med mordgåtans utveckling från 2016 skulle han som då nu för bloggens trovärdighet krävt att debattören förklarade sig mot bakgrund av ”Går inte att runda”. Då hade Gunnar kanske haft kvar rollen som ”oberoende Palmeexpert” hos media.

              Nu blir det i stället ”Farligt och Skadligt” för tilliten till rättsväsendet, lyckligtvis med utspel från bloggen som knappast har någon påverkan. Inte ens de två inläggen senaste åren på DN Debatt från Gunnar och tvivlarvänner fick något märkbart genomslag. Tycker också att det går att märka mindre aktivitet från SE-förnekare med MOP-kunskap som rimligtvis vill se gåtans lösning även om den är smärtsam.

              Jag tror ändå att det är viktigt att fortsätta visa på ”Farligt och Skadligt” som du och Per W initierat. Axbergers prisbelönta och säljande bok med iögonfallande faktafel om SE har visat på det.

              1. Mikael A

                Bloggen har inte alls spårat ur. Det är ett rent påhitt från din sida. Du har dock rätt i att rena påhitt ibland släpps igenom nämligen alla påhitt som DINA inlägg innehåller. Du har inte kunnat påvisa några faktafel om Engström i Axbergers bok. Gunnar är fortsatt en oberoende expert på Palmeutredningen. Du och Thomas Pettersson, Per Wallander och Andreas C med flera som anklagar Engström för mordet är inga oberoende experter utan har tagit ställning i skuldfrågan utan att ha faktastöd för det.

                  1. Har aldrig kommit med några påhitt till skillnad från dig. Ett par gånger har jag kommit med icke avsiktliga felaktiga uppgifter som jag medgivit och korrigerat. Du kommer med massor av påhitt och till skillnad från mig medger du ALDRIG att du kommit med felaktiga uppgifter och korrigerar aldrig dig själv
                    Tvärtom fortsätter du att upprepa dina påhitt i all evighet

                    1. Jonas J

                      Ändrad definition alltså av dina PÅHITT från ”Slarvfel” till ”icke avsiktliga felaktiga uppgifter”.
                      Yes, låter bättre.

                    2. Det är du som pratat om slarvfel inte jag
                      Vad ska vi kalla alla dina påhitt som du aldrig medger och korrigerar? Avsiktliga försök till vilseledning eller försök att sänka bloggen till foliehattsnivå eller något annat

                  1. Detsamma gäller i ännu högre grad Engström. Mot honom finns inte minsta lilla indicium
                    Mot CA finns tillgång till vapen av rätt typ vid tiden för mordet som han undanhållit polisen för provskjutning och en sönderskjuten TV när Palme fanns i bild. Några sådana uppgifter om Engström finns däremot inte. Varken faktastöd eller indicium föreligger mot Engström bara rena fantasier.

                    1. Ja det finns indicium mot SE- senaste PU ansåg att han är skäligen misstänkt. Till skillnad mot CA- där finns inget indicium ens.

                    2. Nej mot CA finns inga indicium alls. Mot SE finns det indicium till skäligen misstänkt enligt senaste Palmeutredningen (KP och Hans M med flera).

                    3. Jo det finns indicium mot CA men inte mot Engström. Dina lögner blir inte sanna för att du upprepar dom i all evighet.

                    4. Det är inga lögner at det finns indicium mot SE- senaste PU kom fram till att han är skäligen misstänkt. Däremot finns det inga indicium mot CA.

                    5. Jo det är lögn att det finns indicium mot Engström

                      Det finns inte minsta tillstymmelse till något som talar för att Engström kan vara gärningsman

                      Engström är bara utsedd till ny syndabock i stället för Christer Pettersson. Det fanns inget indicium mot Pettersson heller eftersom Lisbet hade manipulerats att peka ut honom och Petterssons vänner hade lockats med pengar för att förmås att peka ut honom.

                      Bevisningen mot Pettersson var med andra ord manipulerad och detsamma gäller den så kallade bevisningen mot Engström.

                      Innan Pettersson blev intressant för utredarna hade PKK utsetts till syndabock men då fanns som tur var åklagare med integritet som satte ner foten och slog fast att bevisning inte fanns. Tyvärr har åklagarna i fallen med Pettersson och Engström inte haft samma integritet utan vikt ner sig för trycket från högre ort att få till stånd ett snyggt avslut på utredningen.

                    6. Det finns indicium mot SE men inte mot CA. Enligt senaste PU så är SE skäligen misstänkt.

                    7. Ulf, Jonas J,
                      det här börjar lite grann likna klotter. Var snälla och avsluta den här tävlingen i att få sista ordet. Jag vädjar helst till debattörer om att skärpa sig så att jag slipper utnyttja min ställning som moderator till att kasta kommentarer i papperskorgen.

                1. Ulf.

                  Vi har redan tagit upp denna artikel i diskussionen.

                  Exakt vad är det som för dig är obegripligt när det kommer till vad Axberger påstår om Christer Pettersson? Det är mer obegripligt vad Hans Melander påstår eftersom han inte har någon riktig förklaring till hur Lisbeth fick uppfattningen att hon såg Christer Pettersson och inte Stig Engström.

                  Göransson: ”Att Lisbet Palme skulle ha identifierat Pettersson, och att detta än i dag skulle äga något slags bäring, har Axberger dessutom upprepat i både intervjuer och föredrag.

                  Det är faktiskt oanständigt.”

                  Oanständigt? Det kommer från rätt person, det uttrycket. Det var ju klart och tydligt Lisbeths egna uppfattning. Annars ljög hon ju i under rättegången. Sen tror jag att inte hon såg något tydligt ansikte på mördaren så att hon direkt kunde känna igen en gärningsman, men det är en helt annan sak. Hennes uppfattning var att hon såg en gärningsman och att denna person bar ett annat signalement än vad Stig Engström hade på sig. Hon sa sig ha sett ett annat ansikte än det som Anders B kunde blandas ihop med. Men vems ansikte det var vet vi inte. Men det var ju inte Anders B:s eller Stig Engströms ansikte i alla fall.

                  ”Så varifrån hade han egentligen fått uppfattningen att Lisbet Palme känt igen Christer Pettersson?” Frågade Mattias Göransson.

                  Som det står i Filter så berättade Axberger att Solevig Ribberdahl sagt det till honom. Hans Melander menar i princip att hon fick detta ansikte genom att titta på Anders B, som han själv medgav inte var särskilt lik Christer Pettersson. Någon riktig förklaring kunde han dock inte ge, men trodde att hennes utpekande grundade sig i ”olyckliga omständigheter och han tror över huvud taget inte att Pettersson befann sig på mordplatsen. Huruvida Lisbeth Palme sett honom tidigare under kvällen, exempelvis vid Grand, har han ingen uppfattning om”. (Lampers, 2021) Men Anders B hade ju ett skäggigt ansikte, Lisbeth sa att gärningsmannen inte hade mustasch eller skägg. Hon var, vad jag tolkar det, i alla fall väldigt tydlig med det. Sen trodde ju tidigare spaningsledare Stig Edqvist att det var Anders B som var den beige mannen (Wall, 2018, e-bok). Hur förklarar Hans Melander den beige mannen som Lisbeth såg om han tror att hon såg skäggiga Anders B istället för Christer Pettersson och Stig Engström?

                  Lisbeth Palmes misstro mot polisens förmåga att sköta sitt arbete professionellt är berättigad, enligt min mening. Axbergers misstro mot Filters och åklagarens utpekande är lika berättigat det. Så jag förstår att Axberger tog Mattias Göranssons kritik mot hans bok med ro.

                  Det är Göranssons ”avslöjande” av Stig Engström som mördare som är obegripligt. Det är Hans Melanders resonemang om Lisbeth Palme som är obegripligt. Det är Krister Peterssons utpekande och motivering bakom sitt beslut som är obegripligt. Jag anser att det är ett historiskt rättsövergrepp mot både Lisbeth Palme och Stig Engström. I klartext sa de ju, enligt min tolkning att Lisbeth ljög under rättegången och att Stig mördat statsministern. Det är i alla fall som jag tolkat det hela. Men vill de att man ska klara av att tolka det på något annat sätt får de väl förklara hur de resonerat?! Jag är ju bara en enkel människa.

                  1. Läs igen. Ni verkar inte förstå vad KP, Melander och senaste PU kom fram till. De anser att SE är skäligen misstänkt vilket är långt till åtal och fällande dom. Palmemåklagarna på 1980- och 1990-talen ansåg att CP dödade Palme. De åtalade honom till och med. Med hög sannolikhet har det visat sig att de (och Lisbet Palme) hade fel. Mer sannolikt att senaste PU kommit fram till rätt gärningsman. Enligt dig med flera så fick inte åklagarna ha deras åsikt på den tiden eller att senaste PU har SE som skäligen misstänkt? Det är så här rättsväsendet fungerar.

                    Men efter snart 37 år så kan man inte få fram konkreta bevis i detta spaningsmord. Ni tror eller är övertygade på andra spår. Men enligt ert resonemang så får ni inte diskutera dem heller, eftersom man inte får anse att SE kan ha varit rätt gärningsman (skäligen misstänkt). Tyvärr lade dem för mycket krut på CP, VG, CA, kurderna och polisteorier m.m. förr.

                2. Ett av de mer flagranta felen i Mattias Göranssons artikel är det som påstås om den konfrontationsgrupp, där Christer Pettersson ingick:

                  Utredarna samlade ihop elva män från polishuset som radades upp bredvid Pettersson. Utöver att dessa personer var hela, rena och välansade bar samtliga svarta skor, till skillnad från den härjade Pettersson som bar vita gympadojor. Dessa tolv videofilmades både när de stod bredvid varandra och poserande var och en för sig. Gruppen var så illa sammansatt att den senare gav upphov till ett vittnespsykologiskt experiment: då pekade 80 procent av försökspersonerna, som helt saknade förkunskaper om Palmemordet, ut den figurant som motsvarade Christer Pettersson. Detta alltså jämfört med de 8,5 procent som varit fallet om gruppsammansättningen varit neutral.

                  Uppgiften om att en överväldigande majoritet av försökspersonerna i experimentet, som utfördes i USA, skulle ha pekat ut CP trots att de helt saknade förkunskaper är en ren lögn.

                  Det är bara att läsa innantill ur Sven-Åke Christiansons rapport:

                  Utan någon förhandsinformation (Betingelse 1) så pekade tio procent av försökspersonerna ut Christer Pettersson, detta är inte mer ofta än för andra alternativ i konfrontationsgruppen.

                  Inga 80 procent alltså.

                  På basis av detta experiment kan man alltså inte rikta någon avgörande kritik mot Palmeutredarna när det gäller urvalet av de personer som ingick i konfrontationsgruppen. Detta med den undermåliga personsammansättningen har närmast blivit en av många myter i mordutredningen.

                  Däremot är det riktigt att tre av fyra pekade ut Pettersson efter att de hade fått förkunskaper. Men då handlade det inte bara om uppgiften om att den misstänkte skulle vara missbrukare. Detta var all den information som gavs:

                  I den sista, fjärde betingelsen fick försökspersonerna titta på rekonstruktionsbilderna, de fick också veta att gärningsmannen hade ett konstigt sätt att gå eller springa från platsen och de fick dessutom veta att den misstänkte var en missbrukare.

                  Här beskriver Christianson experimentet närmare (sök på student i dokumentet):
                  https://svjt.se/svjt/1992/330

        6. Andreas C:

          ”Det jag däremot har svårare att förstå, Gunnar, är hur du å ena sidan med näbbar och klor försvarar en person som Engström som uppenbarligen självmant ger sig in i en utredning och ljuger/förstör medan du helt utan belägg karaktärsmördar Holmér och i förbifarten även Åsheden.”

          Ska inte ge mig in i resten av er diskussion, men det första ledet i det ovanstående citatet är väl ett konstigt argument? Det är väl fullkomligt rimligt att försvara Engström mot misstanken att vara Palmes mördare, om man inte tror att han var Palmes mördare. Att han ställde till med en del oreda i utredningen är sant, men det är ju irrelevant i den frågan.

          Jämför: Christer Pettersson verkar ha ljugit avsevärt mer för utredarna än Engström. Till skillnad från denne var han dessutom en våldsam brottsling som ägnade större delen av sitt liv, både före och efter Palmemordet, åt att skada människor. Det hindrar inte att det är rimligt att försvara honom — till och med med näbbar och klor — mot polisens övertramp och utpekanden, av det enkla skälet att han sannolikt inte sköt Olof Palme.

          För mig och de flesta andra innebär ju för övrigt utpekandet av Engström att man riktar misstankarna mot en helt oskyldig man, och hjälper Palmes verklige mördare att komma undan — vem det nu var eller är. Men det tycker jag inte man kan anföra som argument mot Engströmtroende, de måste förstås kunna argumentera för sin uppfattning (även om jag tror den är felaktig).

  7. Gunnar!

    ”Var och en som följt vad jag skrivit om Palmeutredningen – för att ta det mest närliggande exemplet – vet att jag avfärdat en rad konspirationsteorier i ämnet. Jag har också, för den delen, avfärdat ett antal teorier om ensamma gärningsmän.”

    Har en del invändningar mot ovanstående, men låt mig återkomma till det. Vill ändå börja med att kommentera The Business Plot. Det må så vara hänt, att ett gäng giriga bankirer ville störta presidenten för att säkra sina egna ekonomiska tillgångar. Däremot så råder det ingen konsensus bland historiker hur nära dessa planer var att realiseras eller för den del i vilket omfång. På tal om historiker tycker jag dock att något väldigt viktigt förbigås i diskussionen. Extremistiska tankegångar, likt Plot, har en tendens att dyka upp i historiska cykler. När vi är drabbade av världsomspännande oroligheter, som exempelvis ekonomisk stagnation. Det är en mycket viktig erfarenhet och jag ger dig rätt i att vi aldrig ska ta demokratin för givet. Även då om demokratiska stater är mycket bättre rustade idag än när detta politiska system var i sin linda. Jag tycker att du missar denna viktiga poäng och för dig blir extrempolitiska händelser i stället något annat. Ett slags påstått bevis på statsmaktens hemligheter och dess maktfullkomlighet. Även statens påstådda hemligheter måste sättas i en kontext – annars blir de direkt obegripliga. Direkt farliga om de används som politiska slagträn och appliceras på det ojämförbara. Det som i min värld är ett konspiratoriskt och meningslöst tänk.

    Vill verkligen poängtera att jag inte hänger med på dina jämförelser. Det finns förstås mer skillnader än likheter mellan Plot och det som nu pågår i dagens Tyskland. Det utspelar sig i två helt skilda kontexter, både när det gäller historisk kontext och bakomliggande syften. Om jag ska vara ärlig mot dig Gunnar så verkar du mer få näring av konspirationerna i sig än dess egentliga innebörd och dess bakomliggande orsaker. I synnerhet då om du hittar dessa konspirationer västerut – när de (påstådda) konspirationerna sker i demokratiska marknadsekonomier. Direkt felaktigt blir det när du börjar att jämföra och dra slutsatser som egentligen inte existerar. Som exempelvis då i fallet vårt gemensamma intresse – Palmemordet.

    Återigen till det inledande citatet. Visst – du har säkert avfärdat ett antal konspirationsteorier som passerat revy sedan 1986. En eloge till det. Samtidigt drar du dig inte för, i bok efter bok, att dra paralleller till storpolitiska händelser som bevisligen inte har med saken att göra. I din kognitiva omvärldssyn är förstås alltid USA fienden nummer 1. Därför paketerar du Trump, CIA, The Business Plot, Rafael Trujillo och Palmemordet i samma bok. Inte är väl detta någon slump och inte ansluter du dig till det intellektuellt ohållbara att påstå motsatsen? För visst driver du tesen (väldigt skickligt) att ovannämnda amerikanska oegentligheter är en slags lösningen på Palmemordet? Att det svenska samhället bygger på desinformation och skrämseltaktik och att dess onda och dolda krafter tillslut bokstavligen fick Palme att slå i gatan. Annars har jag väldigt svårt att hänga med på logiken när du jämför lastgamla (eventuella konspirationer) med Palmemordet.

    Slutsatsen blir väl ändå att man måste ro båten i hamn. När man anklagar, eller påstår något, måste man också föra fram bevis. Det blir liksom aldrig någon grävande journalism annars. Möjligtvis någon form av politisk aktivism, eller ett allmänt vemod/agg mot demokrati och rättsstat. Gott nog, men det är något annat än att tryggt parkera båten i hamnens trygga vrå och avslöja sanningar.

    Slutligen, en reflektion över Andreas jämförelse, den mellan bland annat Löving och Holmér. Samma land, samma myndighet och samma svågerpolitik. Det funkar väl. Ungefär så banal är verklighetens konspiration. Så långt från deep-state man bara kan komma.

    1. Per Wallander.

      Du känner tydligen inte till att Justitieombudsmannen 2021 riktat svidande kritik mot åklagaren och hans utpekande? Det var inte för att Krister Peterson uttalat att han inte kunde utesluta en konspiration, utan snarare var det för att han pekade ut en avliden person som inte fick möjlighet till ett ”försvararperspektiv”.

      Det är ju det, Justitieombudsmannens krav på ”försvararperspektiv”, som bland andra jag själv främst försöker diskutera och lägga fram här. Då bör man även kunna tänka sig in i möjligheten att det kan ligga en konspiration bakom mordet – även om inte jag själv kommit så långt i mina tankegångar, ännu i alla fall.

      Myndigheternas utpekande av Stig Engström baseras i grunden även den på en konspirationsteori, men det verkar varken du eller myndigheterna vara medvetna om.

      Vad är då det bästa möjliga ”försvararperspektivet” åt Stig Engström? Om han var oskyldig, vilket jag uppfattat att de flesta här verkar anse.

      Om alla bara försöker följa våra lagar och regler så blir väl allt frid och fröjd, brukar jag försöka påtala på jobbet. Och följa lagen borde ju den som sköt också ha gjort. Det ska helt enkelt inte gå till sådär i vårt land.

      Berätta gärna vad du vill istället. Annars kan man lätt få för sig att du helt enkelt bara är en anarkist som inte vill följa några lagar och regler. Men säg det då i så fall.

    2. Per Wallander,
      det är oftast roligt att debattera med dig och jag uppskattar att du inte lagt ner verksamheten.

      Den här gången finns det ett par saker i det du skriver som jag tycker är värda lite mer utförliga kommentarer.

      Det första handlar om ditt påstående: ”demokratiska stater är mycket bättre rustade idag än när detta politiska system var i sin linda”.

      Man får väl säga att det är ett ganska bestämt uttalande du gör. Problemet är att det är lite svårtolkat. Jag vet faktiskt inte vad du menar exakt med ”detta politiska system” eller när det ”var i sin linda”.

      Men jag gissar att du i ”detta politiska system” startar med de regimer som under det senare 1700-talet skapades i samband med den amerikanska självständigheten från Storbritannien respektive störtandet av den franska monarkin. Alltså de regimer som förknippas med namn som George Washington, Maximilien de Robespierre och så vidare.

      I så fall kan ju inte ”detta politiska system” ha varit i sin linda 150 år senare, på 1930-talet. Men ändå krossades ju Weimarrepubliken av Hitler sedan han tämligen fredligt kom till makten som resultatet av ett riksdagsval som ledde till att han utnämndes till rikskansler.

      Och vi läser ju nu, 2022, i tidningarna om att den amerikanska kongressens granskningsutskott rekommenderar ett åtal mot Donald Trump för bland annat uppvigling och medhjälp till uppror. Det får väl tas på visst allvar. Självklart finns det de som vill bagatellisera Trumps agerande i samband med stormningen av Capitoleum, inte minst hans egna anhängare. Men det spelar ingen större roll för resonemanget: anklagelserna mot Trump är formulerade av en behörig instans och oavsett hur man tolkar bakgrunden rör det sig om en allvarlig kris för USA:s politiska system.

      Och i samma veva har en tämligen etablerad organisation som just ägnar sig åt demokratifrågor, International Idea, publicerat en rapport som konstaterar att ”demokratin är i fara. Dess överlevnad är hotad av en perfekt storm av hot, både inifrån och från en växande våg av auktoritarianism”.

      Det är starka och oroande ord, eller hur? Din optimism på den här punkten, PW, framstår lätt som lite aningslös.

      Vad som sedan behöver sägas – enligt min uppfattning – är att definitioner av demokrati mår bra av att diskuteras och att regimer som framställs som demokratiska förtjänar att kritiskt analyseras. Verkligheten är oftast mer komplicerad än vad några vackra formler kan ge intryck av. Medborgarnas faktiska inflytande över de stora politiska besluten är ofta ytterst begränsat och insynen i bakgrunden till dessa beslut är i många fall närmast obefintlig. Den svenska militära allianspolitiken är ett utmärkt exempel på det men det finns många fler.

      Den andra saken jag vill ta upp med dig, PW, är när du skriver – med udden riktad mot mig: ”I din kognitiva omvärldssyn är förstås alltid USA fienden nummer 1. Därför paketerar du Trump, CIA, The Business Plot, Rafael Trujillo och Palmemordet i samma bok.”

      Du syftar alltså på min bok Huvudet på en påle. Och i den tar jag förvisso upp allt det du räknar upp. Men jag känner ändå inte riktigt igen mig i det sätt som du beskriver mig på.

      Låt mig därför förtydliga mig på ett par punkter.

      1) I mina skriverier tar jag förvisso upp högt och lågt och frågor av många olika slag. Men det är definitivt så att jag ägnar mig särskilt åt att diskutera myter och vanföreställningar som är vanliga i den del av världen där vi lever och inte minst i Sverige.

      Av naturliga skäl ägnar jag mig därför inte särskilt mycket åt att sticka hål på de mytbildningar och lögner som förs fram av till exempel regimerna i Saudiarabien, Kina eller Ryssland. Det finns inte så många bland mina läsare som har några större tilltro till sanningshalten i vad som kommer från dessa regimers företrädare. Ändå tar jag just i Huvudet på en påle kortfattat upp såväl den livsfarliga situationen för journalister i Putins Ryssland som svenska politikers häpnadsväckande och föga trovärdiga försök att släta över att Saudiarabien är en diktatur.

      Men i stort sett granskar jag i första hand makthavare i Sverige och sådana internationella politiska krafter som har störst makt och inflytande över politiska beslut och opinionsbildning här hemma. Jag tycker det är en naturlig utgångspunkt för den sorts skrivande jag ägnar mig åt, ett skrivande som är ägnat att hjälpa läsaren att ifrågasätta så kallade etablerade sanningar.

      2) Sedan andra världskriget har faktiskt USA varit den ledande världsmakten ekonomiskt, politiskt och militärt. Det är en kort period, det medger jag. Och den kanske är slut om ett par årtionden eller så. Men det är denna period som jag oftast skriver om. (Dock inte alltid, som ju många av mina läsare vet. Jag har dykt ner i både den brittiska koloniseringen av Indien och den svenska stormaktstiden för att ta ett par exempel.)

      Men under den tid som jag själv upplevt har USA har varit den ledande världsmakten. Och också – kanske föga överraskande – den mest flitiga världsmakten när det gällt att starta krig.

      USA:s kanske mest internationellt berömda intellektuella debattör, Noam Chomsky, har tagit upp det temat i en lång rad böcker, föredrag och intervjuer. Men som brittiska The Guardian skriver: ”Noam Chomsky är västvärldens mest prominenta kritiker av USA:s imperialism, ändå är det sällan han intervjuas i mainstream-medier”.

      I samma artikel nämns att Chomsky ofta anklagas för anti-amerikanism och hans egen kommentar till anklagelsen återges: ”Anti-amerikanism är ett fullständigt totalitärt begrepp. Själva föreställningen är idiotisk. Naturligtvis förnekar du inte andra brott, men ditt främsta moraliska ansvar är för dina egna handlingar, sådant du kan göra något åt.” Det vill säga: som amerikan anser sig Chomsky ha en särskild skyldighet att kritisera just vad hans egna regeringar har gjort. Jag tycker det är en bra hållning. Och översatt till svenska förhållanden innebär det att granska svenska politiker och myndigheter och de internationella aktörer som utöver kontroll och inflytande över svensk politik.

      Jag citerar gärna just Chomsky inte bara för att han är en internationellt erkänd akademisk auktoritet utan också för att han själv är tydlig med att han inte alls är en konspirationsteoretiker, ett av de epitet som du, PW gärna, klistrar på mig. För Chomskys inställning till sådana frågor, se till exempel punkt nio i den här artikeln.

      Rent konkret innebär Chomskys inställning till exempel att han är ytterst envis med att förkasta alla teorier om en större konspiration när det gäller Kennedymordet. Han anser att mordet inte hade några politiska effekter och att det i ett större sammanhang är ointressant. Se till exempel den här intervjun med honom och den här sidan. Det är väl ungefär de slutsatser du också drar, PW, även om du kanske har en mer positiv inställning till Kennedy än vad Chomsky har. Jag tror att ni har fel, men det är en annan historia. Vad som är av intresse är att det finns två separata diskussionsteman som berör det du tar upp – och att vad man anser i det ena fallet inte behöver säga något om vad man anser i det andra. Båda typerna av frågeställningar är viktiga om än på olika sätt: alltså dels diskussionen om USA:s ställning som världsmakt och dels olika diskussioner om enskilda dramatiska men svårtolkade politiska händelser.

      Jag tror därför det är en fördel om dessa två typer av debatter kan föras åtskilda. Annars blir det lätt en enda soppa av alltihop.

      Och med de orden, en god jul till dig Per!

      1. Gunnar!

        Kanske var ”i sin linda” en något olycklig formulering. Till att börja med så kan vi knappast tala om någon demokratiskt system varken på Washington eller Robespierres tid. Tänker väl att tidsepoken på slutet av 1700-talet, på båda sidan Atlanten, är mer som ett nysått träd. Kanske lättare att hänga med på trädets utveckling här i Sverige. Här kanske trädet planterades under Frihetstiden, fick sina första magra grenar i och med 1809 års regeringsform. Fick sina första blommor i och med ståndsriksdagens avskaffande och blommade ut rejält i samband med den kvinnliga rösträtten 1919. Och så vidare. Den viktiga poängen är förstås att trädet är mer sårbart innan det har rotat sig. Det är just därför Gunnar som du har så svårt att hitta några verkliga och giltiga konspirationer eftersom skogen nu är full av kraftiga stammar. Jag tycker att du själv bokstavligen går på djungelsafari för att finna några slokande träd.

        Skulle bara kort också vilja kommentera Weimarrepubliken. Under den korta tid på 1920-talet som republiken var en realitet så var den tyska demokratin verkligen i sin linda. Det var ett oprövat system för den tyska befolkningen och faktiskt också direkt mer eller mindre påtvingat. Det blir tyvärr sällan bra om inte demokratins spelregler kommer från gräsrötterna. Tyskland var i spillror efter kriget, skuldsatt och allmänt förvirrat. Det sneglades desperat mot snabba lösningar, som kommunism och nazism. Den trädplantan tålde inte mycket och hade inte på långa vägar skaffat sig den mognad som systemet ofta kräver. Weimarrepubliken kan därför mycket väl få illustrera demokratin i sin linda om vi då har luppen på just Tyskland.

        Du håller distans från diktaturer som Kina, Saudiarabien och Ryssland. Kanske det snarare handlar om att där finns ingen skog, bara karg tundra. Det blir liksom inte lika spännande att försöka slå hål på en ballong som inte har någon luft. Här måste jag passa på att ställa en retorisk fråga. Vilket land anser du egentligen har ett hållbart samhällssystem – demokrati? Vad är det som fattas i alla de maktfullkomliga och vanställda stater där du sätter din lupp? Jag motsätter förstås inte att demokratiska stater ska granskas. Självklart ska de det. Problemet, återigen, är när du ”granskar” och jämför äpplen och päron utan att dra några slutsatser och föra den demokrati du säger dig värna bakåt i stället för framåt.

        Tror också att du djupt missförstått min syn på det här med makt och dess missbruk. Precis som du, och förmodligen de allra flesta, har jag titt som tätt föga tilltro till politiker och makthavare. Inklusive Kennedy. Eller Hans Holmér. Den viktiga skillnaden är att jag inte är ser det lika svart och vitt som du. Det handlar allt som ofta om andra mekanismer än de hemligheter du vill påtala. Demokratin och människor är mycket mer komplicerade än du vill påtala. En svaghet i det demokratiska systemet är att onda- och svagsinta krafter kan utnyttja det goda systemet. En styrka i systemet är att onda krafter – förr eller senare – kommer upp till ytan. Det får vi leva med fram tills du eller någon annan presenterar ett bättre system. Rättsstatens principer är vaccinet mot den bild du målar upp. Som bekant drabbas vi titt som tätt av virus ändå. Din uppgift som granskande journalist är väl att påminna oss dödliga när oegentligheter uppstår. Däremot är det definitivt inte din uppgift att påminna oss om saker som inte finns. Att försöka spräcka en ballong med trubbig nål. Att vaccinera mot sjukdomar som inte existerar. Att se statshemligheter i banaliteter. Då skrämmer du bara upp och när den pöbel som inte vill ställa upp på rättsstatens principer. Du hittar många skeptiker i forum som tangerar klassiska konspirationsteorier – exempelvis då Palmemordet. Där har du, som auktoritet, ett alldeles särskilt ansvar.

        Nu kom vi knappt in på Palmemordet. För mig är det viktigt, inte bara då för att det är ett gemensamt intresse. Det är helt enkelt bara ett lysande exempel på, i mitt tycke, att dina teorier svajar. Du har applicerat samma synsätt och ingång på statsministermordet som i dina försök till att sticka hål på demokratiska stater. Någon lösning, eller ens i närheten, det har du aldrig rott i hamn. Gudarna ska veta att du försökt även om du själv ofta hänvisar till att du bara granskat själva utredningen. För mig blir det logiskt att du avfärdar något så pass banalt som en försäkringstjänsteman med alla medel som står till buds.

        Jag uppskattar lovorden och delar din uppfattning – det är kul med debatt! Vi ska vara tacksamma för att vi kan ha en öppen sådan. Det är inte alla länder förunnat.

        God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!

        1. Per Wallander,
          jag känner inte till något land som har ett hållbart samhällssystem i någon absolut mening, varken när det gäller demokrati eller när det gäller förvaltandet av jordens resurser. Gör du?

          Och jag ser inte verkligheten i termer av svart eller vitt.

          Inte heller betraktar jag personer som intresserar sig för de frågor som jag skriver om som en pöbel.

          Ditt föraktfulla ordval är intressant. Kanske speglar det en uppfattning om att maktutövning ska lämnas till expertisen?

          Låt oss komma ihåg att när det talas om pöbel och pöbelvälde så kommer ordet från latinets populus som helt enkelt syftar på folket – jämför franskans peuple eller engelskans people.

          1. Ja, pöbel är ett nedsättande ord – oavsett härstamning. Jag syftade på människor som närs, sprider och reproducerar konspirationsteorier. De förekommer som bekant. Fenomenet är inte nytt, men vi vet att det ökat explosionsartat under senare tid. Att Palmemordet är att betrakta som en kronjuvel i sammanhanget vet vi också. Likställt med andra stora konspirationsteorier inom månlandning och amerikanska presidentmord. Eftersom du driver en blogg på temat Palmemordet så kommer du liksom inte undan. Med det sagt så är naturligtvis inte alla spridare av konspirationsteorier, men det har jag ju heller inte skrivit.

            1. Jag tycker att jag bidrar till ett sansat och nyanserat synsätt när det gäller debatten om Palmemordet. Det finns människor som enligt min uppfattning inte alls är lika nyanserade som jag, till exempel trosvissa personer som du och författaren Claes Hedberg. Jag kallar er inte pöbel för det.

  8. Gunnar Wall.

    Om den offentlig makten utgick från folket så skulle vi väl ha lämnat över utredningen åt expertisen och krävt att den skulle ha utövats under lagarna. Nu var det ju snarare den obildade pöbeln som fick sköta den viktiga delen av utredningen.

    Åklagaren och utredningsgruppen valde att säga två motstridiga saker samtidigt. De hade hittat en gärningsman samtidigt som de inte kunde presentera bevis för det. De kunde inte heller redovisa några tankegångar som de haft annat än de anser att den som ett vittne ser falla till marken kan, enligt åklagaren i alla fall, anses vara Olof Palme och att ”allt” talar för att det var mördaren som vittnet såg komma springande.

    Men antingen så är man ju skyldig eller så är man oskyldig till mordet. Antingen presenterar de någon slags saklig grund för sina påståenden eller så bygger det inte alls på någon saklig grund. Antingen dokumenterade de sina tankegångar eller så har de helt enkelt inte haft några tankegångar att dokumentera.

    Så någon journalist borde väl ändå ha kunnat ha slagit näven i bordet hemma i sitt vardagsrum framför webbkameran och frågat om bara skämtar eller om de verkligen var seriösa? Det var ju i alla fall det en annan fick göra hemma i TV-soffan. Man frågade sig ”Vad är det här? Är de rent ut sagt dumma i huvudet? Eller är det på bara komik på väldigt låg nivå?” En vill ju ändå tro att makten utgått från folket, så man var ju tvungen att börja bläddra i TV-tablån om det kunde vara ett satirprogram om Palmeutredningen. Men när jag insåg att det var myndigheterna som sänt ut två clowner så skrek jag ju rakt ut frågan om vad f-n jag fått för mina skattepengar under alla år. Det var ju i rent vredesmod och barnen här hemma började gråta för de visste ju inte vad som stod på. Frun sa åt mig att lugna ner mig. Men hon hade ändå viss förståelse, sånt här gör man ju när man själv tillhör pöbeln. Jag var just då bara en vanlig människa som inte riktigt satt mig in i ämnet och då fungerar man ju såhär. Nu kanske jag tänker att jag borde ha vetat bättre. Detta slut var ju en logisk konsekvens av hur utredningen sköttes från första början. Men det förstod man ju inte då. Nu vet jag äntligen lite bättre. Jag har nämligen tagit mig tiden att lyssna och läst vad experterna uttalat kring det hela.

    Per Wallander.

    Jag hängde inte riktigt med i resonemanget om vad du anser är så komplicerat med människor och demokrati.

    Olof Palme förklarade vid en partikongress, i mitten av 1970-talet, vad demokrati innebar för honom. Han menade att demokrati innebar ”människovärde”. Ett människovärde, ”det är de politiska friheterna, rätten att fritt få uttrycka sin mening, rätten att få kritisera och bilda opinion.”. Det menade han var hela folkets egendom. För honom var människovärdet även rätten till hälsa och arbete, utbildning och social trygghet. Det som du påstår vara demokratins svagheter och styrkor, verkar för mig vara raka motsatsen till demokrati.

    Förklara gärna hur du resonerar kring det. Det blir så otydlig för en annan, när du inte diskuterar i termer av antingen svart eller vitt.

    1. VVA:
      Haha! Jag känner igen mig själv lite i beskrivningen av vilken effekt den digitala presskonferensen hade. Själv var jag tvungen ta en treo och det ska ärligt erkännas att jag även övervägde att blanda en rejäl grogg för att lugna nerverna. Då ska man betänka att jag närmast är absolutist och nyttjande av starkvaror brukar på sin höjd röra sig om ett glas starkvinsglögg till jul. På tal om jul så passar jag nu också på att önska allihopa en riktigt god jul.

      1. Ha ha och i dig känner jag igen mig Simon. Både känslan vid presskonferensen och förhållandet till alkoholdrycker.
        Stort tack för ditt engagemang och alltid spännande inlägg här på bloggen och ditt driv och hängivenhet. Ja God Jul alla på bloggen och fortsätt skriv under julen.

      2. Hoppas många läser och begrundar Lena Anderssons krönika i svenskan idag. Bl a om vad effekten har blivit av Axbergers bok.

        ”Hur kan så många tycka att denna bok är enastående utan att det leder till reformer eller att man jagar den i boken hårt kritiserade riksåklagaren med blåslampa för att ha tillåtit utpekandendet av Skandiamannen? Varför kommer alla undan……”

        1. Harriet S
          Boken innehåller IÖGONFALLANDE faktafel om SE, mannen som inte kan rundas, och fortsätter att sprida substanslösa anklagelser mot den oskyldige CP (Lars J).
          Det vet också Lena A, därför den retoriska frågan.
          Farsartat.

          1. Varför fortsätter Mikael A att sprida substanslösa anklagelser mot Engström i inlägg efter inlägg fulla av faktafel. Några faktafel i Axbergers bok har såvitt jag vet inte kunnat påvisas

        2. Hej Harriet Sohlman,
          Ja, Lena Anderssons nya krönika från den 23/12 är som alltid mycket tänkvärd. Om Axbergers bok skriver Lena även:
          Att boken inte får något att hända, inte föranleder någon ansvarig att reagera, visar på en slapphet och indolens av sådan grad att om Sverige vore en individ skulle hon vara sinnesslö […]
          I den aktuella boken diskuteras en rad strukturproblem, liksom de räddhågsna utredningar som finner att inget kunde ha gjorts annorlunda än det som gjordes. Den innehåller klander av regeringars agerande och påpekanden om allvarliga systemfel i samarbetet mellan rättsvårdande myndigheter. Så hur kan allt bara få fortgå? ’Vi lever hellre med våra misstag än lär oss av dem’ [min fetstil], som författaren skriver
          ”.
          Något annat vi också låtit hända i Sverige är den naiva nedmonteringen av Sveriges elförsörjning. För den som har lite tid för läsning under julhelgen kan jag varmt rekommendera professor Jan Blomgrens bok ”Allt du behöver veta om Sveriges elförsörjning”. Boken gavs ut 2021 men finns sedan tidigare i år även som E- och ljudbok.
          Den som prenumererar på Svenska Dagbladet har också möjlighet att läsa tidigare nummer i tidningens historiska arkiv. Parallellt med att dagens nummer publiceras på webben får man också direktlänkar till bland annat de nummer som gavs ut för 10, 25 och 50 år sedan. Den som igår den 23/12 var lite observant när man läste Lena Anderssons krönika kunde även konstatera att SvD 25 år tidigare (dvs. 1997-12-23) toppade förstasidan med en artikel om Palmemordet och nästan halva sid 4 ägnas åt mordspaningarna.
          En av artiklarna på sid 4 heter ”Pettersson kan sälja HD-papper” och handlar om att Högsta Domstolen sekretessbelagt ungefär 1600 sidor av resningsansökans totalt ca 2600 sidor, endast 970 sidor hade enligt beslut blivit offentliga. Däremot hade Christer P som anklagad full rätt att ta del av alla sidorna, och tidningen spekulerar i om Christer avsåg att göra detta samt sälja resningsansökan.
          Därför har jag en fråga till er övriga på bloggen, är det någon som vet om de hemligstämplade 1600 sidorna fortfarande är sekretessbelagda i sin helhet eller om resningsansökan finns tillgängligt i något offentligt arkiv?
          Sedan vill jag avslutningsvis passa på att tillönska Gunnar och alla övriga här på bloggen en underbar julhelg!
          Men nej, jag äter inte lutfisk vare sig med eller utan rödvin. Däremot är ett jultips att använda rödvinet till att blanda ut glöggen så den blir mindre söt och sliskig. Själv brukar jag ha två delar rödvin och en del glögg, men det går att variera efter personligt tycke.

  9. Man hade förstås blivit lika less på sig själv om man efteråt suttit och sett hur man agerat så där oproffsigt i TV. Jag kan erkänna misstag och ta emot berättigad kritik om det visat sig vara fel. Men när det gäller det här så förstår de inte ens sina brister och vill därmed inte ta till sig av kritiken. Det är det man blir upprörd över nu när man är lite mer insatt i ämnet. De tror att de kan göra som de vill.

    ” – Jag kan konstatera att det var inte ett dussinärende. Det var ett unikt ärende med många olika hänsyn att ta. Jag utgår ifrån att ramaskriet [!] skulle ha blivit betydligt värre om jag bara sagt att den misstänkte är död och vi lägger ner förundersökningen, och sedan varit helt tyst, säger åklagaren Krister Petersson till SR Ekot.”

    ”- Jag har läst och begrundat och tagit till mig det han säger, säger Krister Petersson till TT.”

    Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/skarp-kritik-fran-jo-mot-aklagare-som-pekade-ut-palmes-mordare

    Agerar myndigheter fel så ska de be om ursäkt och rätta till det. På JO:s hemsida kan man läsa att endast 5-10 procent av JO:s anmälningar leder till kritik. Lägg då till att detta var ju ovanligt skarp kritik från JO.

    ”JO:s beslut är inte rättsligt bindande. Det betyder att den kritiserade myndigheten formellt sett inte behöver rätta sig efter JO:s kritik. I praktiken sker det dock nästan alltid. Ofta använder myndigheten JO:s uttalanden i arbetet med att förbättra interna rutiner och regler.”

    På Ekot skriver de:

    ”Ramaskriet hade blivit värre om jag inte pekat ut honom”.

    Källa: https://sverigesradio.se/artikel/palmeaklagaren-svarar-pa-jos-kritik

    Ett ”ramaskri” för att han pekat ut Engström som vore värre om han inte pekat ut honom? Det är ju i det närmaste ett hån som åklagaren står och uttalade efter kritiken från JO. Vad är det för slags förakt man fortsätter att ha mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper? Tål de inte att granskas och utsättas för kritik? Jag tror inte det.

    Och nu ska det firas jul igen. God jul allesammans!

    1. Tillägg till min kommentar 23 december 0:17. (https://gunnarwall.wordpress.com/2022/12/09/avslojanden-och-nedtystanden-om-planerade-statskupper/#comment-40075)

      Den kritik som jag anonymt vill rikta mot myndighetschefer, journalister, massmedia i stort samt även mot oss medborgare i allmänhet (speciellt Per och Andreas) och inklusive mig själv (p.g.a. att jag vill vara anonym, eftersom det därmed blir lite lättare att kritisera allt och alla), är alltså den att åklagaren har möjligheten att uppfatta ramaskriet högre för att han pekar ut en oskyldig person än om han inte pekar ut en oskyldig person som Palmemördare. Så allt ansvar kan inte läggas på åklagaren, det ansvaret anser jag tillhör oss alla. Det gäller nämligen att rikta sitt ramaskri tillräckligt högt, tillräckligt balanserat och på rätt saker. Det är jag själv kanske inte alltid bra på, men jag kräver det av våra journalister i alla fall.

      Lars Borgnäs, som fick utstå en hel del kritik från bl.a. Andreas och Per i Palmemordspodden, gör i alla fall vad han kan med att försöka ge Stig ett värdigt försvar. I somras publicerade han ännu en debattartikel som utgår från att Stig blev förväxlad som gärningsman av vittnet Lars J och att ”Flyktvägen felbedömts”. Artikeln är ej under betalvägg och jag citerar det viktigaste ur den:

      ”Från den stunden har vi utgått från att det var mördaren som Lars såg fly upp på åsen. Men om han misstog sig på den punkten – han har själv meddelat utredarna att det är möjligt – har mördarens flyktväg felbedömts från första början. […]

      Att gärningsmannen efter dådet flydde upp på åsen har varit en fast etablerad sanning, och få har tvivlat på det. Men att det gick till så motsägs alltså av vittnenas observationer. Ändå byggde åklagaren på det antagandet när han angav Stig Engström som misstänkt mördare.

      I rättsstaten Sverige bör den anständiga åtgärden vara att åklagarens beslut att peka ut Stig Engström rivs upp och att mordutredningen återupptas med större kompetens, noggrannhet och mod än tidigare. Statsministermordet är hela svenska folkets angelägenhet, och den kräver ett bättre avslut än en låtsaslösning. Ett fortsatt sökande efter sanningen bör inte få hindras av gjorda missbedömningar och eventuell hotad prestige hos företrädare för rättssystemet.”

      Källa: https://www.gp.se/debatt/mordet-p%C3%A5-palme-f%C3%B6rtj%C3%A4nar-ett-b%C3%A4ttre-avslut-%C3%A4n-en-l%C3%A5tsasl%C3%B6sning-1.66645983

      De är ju exakt detta här som ramaskriet egentligen borde handla om, dessutom borde det förstås ha varit ett mycket högre ramaskri så att åklagaren uppfattade att det inte var värt att peka ut en oskyldig person. Vi kan nämligen konstatera att myndigheter aldrig säkerställde uppgiften om flyktvägen. Detta påtalar även Lampers (2021) i sin bok. Lampers menade att polisen under 1986 aldrig kom fram till om gärningsmannen sprungit denna väg uppför trapporna eller inte. Även Axberger (2022) uttryckte visst tvivel, om jag tolkade han rätt. Och polisen var förstås fullt upptagen med att undersöka sina egna fantasier, under Holmérs ledning om jag förstått Gunnars bok (2020) rätt. Och det är ju vad vad åklagaren på youtube byggde sina antaganden på, i alla fall om man får tro Lars Borgnäs. Samtidigt som vi ska påminna oss om att åklagaren i grund och botten baserar sin hypotes på att Stig är delaktig i en konspiration, baserade på taxichauffören Anders D:s vittnesuppgifter, dvs. baserad på mötesscenariot. Tack vare att han gick på Thomas Petterssons hypotes. Men just detta nämner tyvärr inte Lars Borgnäs, för Lars Borgnäs är troligen själv övertygad om att det handlade om en konspiration och inte en ensam gärningsman. Så jag tror att Borgnäs kan ha både rätt och fel. Jag tror att Lars Borgnäs tror lite för hårt på ett mötesscenario och placerar Stig på Tunnelgatan. Jag anser däremot att Gunnar uppvisat en mer sund inställning till mötesscenariot och Lisbeths vittnesuppgifter, eftersom jag faktiskt har har läst fram till slutet av hans bok Mörkläggning och dessutom även läst det nya förordet.

      Så det här tycker jag att man bör försöka begrunda mitt emellan Kalle Anka, starkglöggen och pepparkakorna. Då kanske vi får en utredning värd namnet under nästa år? Vi kanske inte når en lösning på vem som mördade Palme, men vi kanske åtminstone kan stryka Stig Engströms namn ur historieböckerna som den som mördat Olof Palme. Och då har vi i alla fall kommit en liten bit på väg mot sanningen om vem som gjorde det.

      Anser man nu att det inte alls är så här, att Lars J såg gärningsmannen och att mördaren tog denna flyktväg och att det var mördaren som Yvonne mötte uppe på åsen, ja – då får man lov att bevisa det helt enkelt. Det är ju så det går till i en rättegång när man bestämmer sig för om någon är skyldig eller oskyldig till ett brott som detta. Det är upp till bevis. Eftersom utredarna inte verkar ha klarat av det så säger jag bara såhär: lycka till.

      Säkrade utredarna uppgifterna om flyktvägen? Hur kan de vara så säkra på gärningsmannens flyktväg om inte ens nyckelvittnet Lars J är säker på det?

      Det vore kanske en intressant fråga att fundera på kring jul. I februari 2023, d.v.s. 37 år efter mordet, vore väl ändå hög tid för myndigheterna att börja svara på frågor angående kvalitetssäkring kring uppgifter om flyktvägen. Tänk bara om ramaskriet kunde bli ännu högre när myndigheter försöker peka ut en oskyldig person än om de inte gör det? Då kanske vi kan återfå en gnutta av förtroendet för rättssamhället? Oavsett om det nu handlade om en konspiration eller om en ensam gärningsman.

      1. ”Att gärningsmannen efter dådet flydde upp på åsen har varit en fast etablerad sanning, och få har tvivlat på det. Men att det gick till så motsägs alltså av vittnenas observationer.”
        Nej, det motsägs inte! Lars J säger att han inte är säker! Detta är inte samma sak som att säga emot och det är fortfarande troligt att det faktiskt var GM som Lars J såg. Vart tog GM annars vägen och varför skulle SE springa före GM in på Tunnelgatan.

  10. Zombie.

    Jodå, det motsägs av observationer från vittnen, men den diskussion är värd att ta just idag. Jag har för mig att Lars Borgnäs beskrev det närmare någonstans i sin bok. Inte alls orimligt att föreställa sig. Snarare polisens och åklagarens ansvar att förklara hur de resonerat och vad för uppgifter som de grundar sin bedömning på. Det kan ju inte vara Lars eftersom han inte är säker på om det var gärningsmannen. Och Gunnars intervju med åklagaren här på bloggen tyder även den på att utredarna gissat sig fram kring det mesta.

    Tappar man en snattare ur sitt synfält eller inte sett själva brottet så får man som privatperson inte gripa denne. Lars J gjorde ju varken det ena eller andra. Då krävs det förstås en ordentlig kvalitetssäkring av uppgiften för att konstatera att det verkligen var gärningsmannen vittnet såg springa uppför trappen, enligt någon dom 2009 (då en snattade skor och sedan förföljdes av väktare). Om Lars sett gärningsmannen skjuta, sedan förföljt personen uppför trapporna utan avbrott vore det dock en annan sak. Om jag tolkade och nu minns den domen rätt. Men Lars J kan ha förföljt en annan person än gärningsmannen, närmast till hands ligger då att tänka sig Stig Engström.

    Vart gärningsmannen i stället kan ha tagit vägen berättade ju Lars J i ett dokument före presskonferensen. Men detta berättades ingenting om på presskonferensen. Sen kan man givetvis ifrågasätta Lars Borgnäs spekulationer om att Stig befunnit sig på Tunnelgatan när Palme sköts, eftersom det saknas uppgifter om det. Jag tror som sagt att Lars Borgnäs har fel om det påståendet.

    Stig berättade ju i stället att han befann sig vid Götabanken/annonspelaren när han hörde det andra skottet. Det första uppfattade han inte riktigt som ett skott. Jag tror att det kan vara mer korrekt.

    1. VVA

      Nu handlar det ju inte om att gripa någon utan bara om att bilda sig en uppfattning om vad som är troligt.

      1. Zombie.

        För mig handlar det snarare om att se till att återupprätta rättssäkerheten för oskyldiga medborgare. Myndigheter har lagkrav på sig att agera professionellt och inte sitta i statlig TV med en powerpoint-presentation och bete sig som om de snarare vore två högstadieelever som ska presentera ett krim-arbete i SO (Cafe, 10 juni 2020) och agerar pöbel mot en avliden.

        Om någon oskyldig grips eller inte är en helt annan sak. Det är vare sig mitt eller någon Täbymoderats problem. Det är ett myndighetsbeslut som i så fall (förhoppningsvis) ska baseras på en saklig grund. Om någon grips så har en sådan person (d.v.s. en levande misstänkt) dessutom rätt till en advokat och en anständig möjlighet att försvara sig, exempelvis i en domstolsprocess upp till Högsta Domstol om så krävs – precis som Christer P. Men så är det inte i detta fall. Här pekas ju en avliden person ut med namn i TV av myndighetspersoner och utan skriftlig förklaring och utan någon möjlighet till försvar. Dessutom beskrivs exfru och bekanta som medvetna om brottet som begåtts och t.om. medskyldiga.

        Jag tycker att vi därmed ska lägga tillbaka ansvaret där det hör hemma – inte på Mikael A, som endast försöker förklara en officiell version, utan på myndigheterna. De ska helt enkelt inte få bete sig sådär. Någon måste väl kunna drämma näven i bordet även om det riskerar spilla ut kaffekoppen för någon annan. Lite kompetens, mod och noggrannhet om man får be, precis som Borgnäs och andra granskare önskat sig. Inte ett avslut med tydligt uppvisande av inkompetens, feghet och slarv!

        Och i vilken garderob gömde sig riksåklagaren? Vad säger de fega politiker som vi röstat fram? Var är den s.k. granskande media? Och var tog vårt egna civilkurage vägen? Är det ingen, utom möjligtvis Borgnäs, Lennerbrandt, Lampers, Wall och Axberger som känner något slags ansvar för ett sådant rättshaveri? Det här är ju århundradets rättsskandal, i alla fall om man får tro ett mordplatsvittne.

        Är det för mycket begärt att vi ska ha någon form av rättssäkerhet gentemot oss vanliga medborgare? Om de inte klarade av det i ett statsministermord, vad säger att de någonsin har klarat av det? De verkar ju vara något oerhört inkompetenta, fega och slarviga.

        Hade du låtit en rörmokare bete sig så inkompetent, fegt och slarvigt i sin yrkesprofession? Inte jag. Jag hade i värsta fall ringt till uppdrag granskning eller kalla fakta eller nåt. Först då brukar politiker få tummen ur och agera på ett eller annat sätt gentemot vissa ansvariga. Men gör att göra rätt krävs det ett ramaskri som är högre än att begå uppenbara fel.

  11. Zombie.

    Ja, det är väl det som jag diskuterar.

    Innan polis med åklagare i spetsen kan bedriva någon utredning måste de först och främst lära sig att skilja på fantasi och verklighet. Innan du kan börja hävda motsatsen till mitt eller Lars påståenden om att Stig sprang i trappan som ett oskyldigt vittne måste polisen först och främst bedriva en utredning. Och innan de fattat något beslut borde de bedrivit en utredning. Jag (och troligen Lars Borgnäs) baserat vårt resonemang om Stig, inte på en egen trosuppfattning, utan på beslutet om nedläggning av förundersökningen. Sen skiljer placeringen om var Stig stod när skotten small, men det är en annan diskussion. Du undrar om Lars såg Stig springa förbi och svaret får du nu: ja.

    För innan vi kan sitta här och gissa oss fram om gärningsmannen som sprang i trappan nu var Stig eller inte så måste vi först veta om gärningsmannen ens sprang i trappan. Det finns dokumenterade uppgifter från en namngiven och ytterst trovärdig källa att det finns en möjlighet om att så kanske inte var fallet. Och person som man beslutade sig för hade sprungit i trappan kunde man inte redovisa några bevis för om han ska ha skjutit Olof Palme. Det som de utgick från var ju i princip hans egen berättelse i kombination med en konspirationsteori. Ändå fattade åklagaren ett beslut på motiveringen om misstanken att Stig sprang i trappan och att han därför var gärningsmannen.

    Så först måste vi därför ifrågasätta om det handlar om en organisationspsykos eller en mörkläggning som är orsaken till att man inte bedrivit en utredning utan enbart ägnat sig åt att undersöka olika fantasier i 34 år. Då behöver någon drämma näven i bordet så alla vaknar till. De ansvariga måste ju få frågor om hur de resonerat kring att gärningsmannen sprang i trappen. För problemet är att de uppenbart inte verkar ha några svar på det. Möjligtvis i stil med ”men alla andra har ju tidigare trott ju det”. Det stämmer inte (exempelvis Hans Holmér trodde Stig sprang uppför trappan som oskyldig) så inte heller det duger som förklaring.

    Sen kan du och jag ju sitta här och gissa oss fram vad som är mest trovärdigt om vem som sprang i trappan, precis som Lars Borgnäs hedervärt försöker. Men det är just nu Stig, vi kan ju därför snarare diskutera varför han sprang i trappen. Där råder nog delade meningar mellan mig och Borgnäs tror jag.

    Det enkla svaret är att vi helt inte vet vad som kan bedömas som trovärdigt eller inte om vem som sprang i trappan. Därför kan vi inte utgå från något annat sätt än att Stig i trappan som oskyldigt vittne. Vi kommer inte runt Stig som ett vittne i trappan.

    I alla fall inte om vi ska utgå från Europakonventionen och samtidigt beslutet om misstanken bakom att utpekandet grundas på att Stig sprang uppför trappan så måste vi utgå från att detta faktiskt gäller. Men det är ju inte på något sätt bevisat att han sköt Olof Palme och vi måste, vare sig vi vill eller inte, ta hänsyn till Europakonventionen. Det finns ingen annan grund för misstanken mot Stig annat än ett beslut om nedläggning av förundersökningen på grund av misstanken mot att Stig sprang i trappan.

    Därmed är det ju precis som jag och Borgnäs påstår -att Stig sprang i trappan som en oskyldigt vittne. Och om du ska kunna försöka intala en annan något annorlunda så får du se till att leverera några giltiga bevis, särskilt innan du offentligt hävdar påståenden om motsatsen. Det är det du inte kan komma runt. Så Lars Borgnäs och vi andra som hävdar att Stig sprang i trappan som ett oskyldigt vittne har mest rätt och alla andra har helt enkelt fel.

    I alla fall så länge som myndigheterna vägrar att ändra motiveringen bakom sitt nedläggningsbeslut.

    Vad jag tolkar åklagaren så är det utifrån värdering av vittnens olika observationer som åklagaren grundade sitt beslut om misstanke mot den avlidna. Vad jag förstår så utgår misstankarna utifrån främst Stig Engströms, Anders D:s, Lars J:s, Yvonnes observationer.

    Men det finns ju en del motsägelser bland dessa vittnens uppgifter. Stig hävdade ju att han bara var ett vittne vars signalement förväxlades med gärningsmannens signalement. Och det var motsättningar som du påstod inte fanns. Därmed har ju du fel och Borgnäs i alla fall mer rätt. Sen har nog Borgnäs både rätt och fel men det är en annan diskussion.

    1. VVA

      Anders D 860301 Mannen som avlossat skottet springer Tunnelgatan in
      Ann-Charlott H 860303 Mannen beger sig springandes från platsen
      Anna H 860301 En man lämnade platsen springandes
      Cecilia A 880627 Mannen försvann in i gränden
      Charlotte L 860303 Så såg vi en man i mörk kappa eller rock försvinna in på den här gränden
      Jan-Åke S 860303 Direkt eller omedelbart efter att andra skottet gått av avlägsnar sig mannen från platsen springandes Tunnelgatan österut.
      Inge M 860301 Den man som kommit ifatt de andra två sprang sedan Tunnelgatan österut. Han hörde sedan hur kvinnan skrek och en taxi svängde upp framför dem.
      Lisbeth P 860301 Snett bakifrån sig hon hur en man sprang in på Tunnelgatan. Han stannade en bit in och vände sig om varefter han fortsatte. Någon annan lade hon inte märke till.
      …etc
      Hans J 860304 En man sprang från platsen Tunnelgatan in. När han vänt och stannat bilen såg han mannen ca 25 m in i gränden.
      Hans J 860314 Och när jag sitter i bilen så ser jag han springer. Då är han 25 meter in och vänder sig om och tittar till om det kommer nån efter snett bak, men jag hinner aldrig att se ansiktet på han. Han vänder sig om snabbt och så springer han vidare bara. Jag såg dom första tre stegen uppför trapporna i vilket fall.

      Lars J säger både i förhören 4 april och 27 aug 1986, att han inte såg någon annan person och att det inte var möjligt att någon annan fanns där. Det han säger 3 decennier efter påtryckningar senare, kan vi inte lägga någon vikt vid överhuvudtaget. Logiken och vittnesförhören är klockrena, det var en person som sprang från mordplatsen direkt efter dådet. Den personen sprang uppför trapporna. Den personen hade med största sannolikhet något rockliknande plagg, en skärmförsedd huvudbonad och en väska, som ju även du och Borgnäs är inne på.

      Det går inte ihop att en person skulle ha sprungit ett 10-tal sek före eller efter mördaren. Då skulle någon av dom i stort sett ha hamnat i famnen på Lars J. Som jag och några andra förtjänstfullt påpekat, var trappen ”upptagen i flera minuter”. I din teori sprang Engström efter mördaren, vilket omöjliggörs ytterligare om du bakar ihop vad Lisbeth, Anna H och bl a Hans Johansson sagt.

      Borgnäs och ditt resonemang bygger i huvudsak på att signalementsuppgifterna inte går ihop, framförallt Lisbeths uppgifter är annorlunda. I övrigt pratas om ett längre fladdrande plagg från de flesta vittnena. Det är dock enormt mycket mer plausibelt att några vittnen, bl a Lisbeth, tagit fel på kläderna i det snabba förloppet, än att alla vittnen missat att ytterligare en person sprang in i gränden som ju var ”bevakad” av bl a Hans J och Lars J, eller hur?

      Om Engström nu verkligen var ett vittne som du menar, så blev han förväxlad för att mördaren sannolikt hade något rockliknande plagg, en skärmförsedd huvudbonad och en väska. Till råga på allt så slumpade det sig i så fall så, att personen med liknade signalement som mördaren var en mytoman full av påhitt.

  12. Olle.

    De har ju förväxlat signalementet på Stig Engström, enligt bl.a. Stig Engström och Hans Ölvebro. Även Hans Holmér var ju redan 1986 inne på detta.

    ”Borgnäs och ditt resonemang bygger i huvudsak på att signalementsuppgifterna inte går ihop”

    Nejdå, det bygger inte mitt resonemang på angående en förväxling av gärningsmannen med Stigs signalement. Det var bara det just denna diskussion handlade om, Borgnäs kanske bygger på detta, det vet jag förstås inte. Diskussionen gällde det som Zombie uttalade om att det inte fanns några motsägelser från vittnen.

    Axberger (2022) hävdade i alla fall att om man tar hänsyn till samtliga vittnen, med undantag av Lisbeth, så kunde man hitta en minsta gemensam nämnare för gärningsmannen: ”en stor grupp ansiktslösa män i mörka kläder.”

    Mitt resonemang bygger istället desto mer på exempelvis kritisk utredningsmetodik (baserat på Edvardsson & Vahlne Westerhäll), på Europakonventionens bestämmelser, på domstolsbeslut, på beslutet om nedläggning av förundersökningen, på diverse olika bedömningar av insatta personer (ex. Axberger, Ressler, Wall, Borgnäs, Lampers, Ölvebro, Poutiainen & Poutiainen, GW Persson, Holmér, Åsheden, m.fl.) på exfruars uppgifter och bekanta till Stigs olika uppgifter, på uppgifter från olika mordplatsvittnen (ex. Lars J, Yvonne, Ahmed, Lisbeth, Anders D, Anna H, Hans J, Anders B, Leif L, Inge M, m.fl.) och även på de första poliserna som kom fram till platsen. Det bygger kort och gott på ett helhetsperspektiv som dessutom inkluderar grundläggande rättssäkerhetsprinciper, alltså det som myndigheterna borde försöka lära sig att följa efter 34 års misslyckanden. Det blir därför ganska svårt att argumentera emot det. Så även om någon nu skulle bevisa att jag kan ha haft fel, så har jag ju haft rätt i själva sakfrågan – man tar inte beslut före en noggrann utredning genomförd av utbildade och kompetenta människor, tvärtom. Man tar ett beslut först efter att detta är genomfört. Myndighetsutövning ska baseras på saklig grund, inte godtyckliga fantasier från privatspanande tjänstemän som agerar som en pöbel som får hålla en timmes presskonferens i Sveriges Television under sin arbetstid på skattebetalares bekostnad.

    Ditt påstående om Stig låter ju nästan som om det kom från en spaningsledare med ansvar för utredningsarbetet. Hur vet du att Stig bara ”var en mytoman full av påhitt”?

    Det får mig att tänka på det som Lena Andersson, den 23 december 2022 skrev i en krönika på SvD:s ledarsida:

    ”Hur kan en bok utses till årets bästa fackbok utan att fackfolket diskuterar, eller diskuteras? Hur kan så många tycka att denna bok är enastående utan att det leder till tankar på reformer eller till att man jagar den i boken hårt kritiserade riksåklagaren med blåslampa för att ha tillåtit utpekandet av Skandiamannen? Varför kommer alla undan, varför är allt så obeskrivligt lojt? […]

    I vår samhällsordning tycks det fattas något väsentligt som har med ansvarsutkrävande och analytisk genomlysning att göra. Eller har vi bara blivit ett intellektuellt u-land som försummat vår offentlighet, upptagna som vi är av annat?

    Att boken inte får något att hända, inte föranleder någon ansvarig att reagera, visar på en slapphet och indolens av sådan grad att om Sverige vore en individ skulle hon vara sinnesslö.”

    Källa: https://www.svd.se/a/Mo6owM/lena-andersson-jul-i-landet-liknojdhet

    Vad tror du att Lena Andersson skrev i förordet till Lars Borgnäs (2020) bok Olof Palmes sista steg? Jo, hon skrev att hon 2011 skrivit en liten text om att Lisbeth Palmes version inte kunde stämma. Hon kallade den för en ”Elementär induktion” och ”behandlade där mordet på Olof Palme som ett kunskapsteoretiskt problem: minst fyra vittnen måste ha sett fel för att Lisbeth Palmes version skulle vara korrekt och det räckte att ett av dem hade sett rätt så föll hennes berättelse samman. Det tedde sig oerhört konstigt att en sådan sak kunnat fortleva i utredningen.
    Lars Borgnäs som i många år bevakade mordutredningen för Sveriges Television, och tidigare Sveriges Radio, var redan tidigt på 1990-talet inne på frågan om det omöjliga i Lisbeth Palmes berättelse. Inför kameran sa han [liksom även Olle Minell] att saker och ting inte hängde ihop, och när han frågade polisledningen [Hans Ölvebro] om de undersökt saken vidare möttes han av himlande ögon.”

    Lisbeth Palme kan ha sett rätt och fyra vittnen kan ha sett fel – om Stig Engströms uppgifter om att han blivit förväxlad av andra vittnen stämde. Något som Hans Ölvebro 2020 konstaterade att så, utan några tvivel, hade skett.

    Och plötsligt inser vi att dessa fyra vittnen kan ha uppfattat fel. Men hur det kunde ha gått till borde åklagaren, också ha redovisat på presskonferensen, enligt JO. Annars skulle de inte ha pekat ut Stig med namn och allt.

    Varför är allt så obeskrivligt lojt? Det anser ju både jag och romanförfattaren Lena Andersson (23 december 2022) vara en berättigad fråga i dessa tider. Har vi blivit ett intellektuellt u-land med en sådan ”slapphet och indolens av sådan grad att om Sverige vore en individ skulle hon vara sinneslö.”. Men ansvariga var väl mer upptagna av Bingolottos uppesittarkväll än bli upprörda över utredningsarbetet som ledde fram till ett utpekande av en avliden individ som gick ut i TV och sa sig bara ha varit ett vittne som förväxlats med gärningsmannen.

    Detta konstaterades ju både Maj Wechselmann och Ulf Lingärde i TV-programmet Diskutabelt redan 1989:

    Ulf Lingärde: ”Det signalement som gått ut över hela världen på en mördare som flyr längs David Bagares gata är falskt. Han såg inte ut på det sättet och han flydde inte längs den vägen.”

    Maj Wechselmann: ”Och där har vi åter igen att man har blandat ihop två signalement. Man har blandat ihop signalementet på mördaren med signalementet på Skandiamannen Stig Engström som kommer in i mordet…. […] Han är inne i mordet 10 sekunder efter mordet. Och det är hans signalement som går ut mordnatten. Han beter sig så här amatörmässigt. Han kommer in i mordet 10 sekunder efter mordet. Han joggar runt kring mördaren, men enligt Lisbeth Palme och de tre som sitter i bilen så joggar ingen mördare kring Olof Palme utan han sticker som en tvålad blixt. […] Vi kan dra den slutsatsen för 41-åringen sitter där han sitter för att han är amatör. […] Om han hade mördat Olof Palme så skulle det ha varit en amatör som mördat Olof Palme. Han har inte mördat Olof Palme. Men man har signalement som går ut på att den som mördat Olof Palme är amatör. […]
    Men alltså där vill jag återfinna Stig Engström det är alltså hans signalement han är inne i mordet. Vi har stått och rekonstruerat det här mordet på den här sidan som den här musikläraren också står. [….] Om man inte ens klarar ut att få ett bra signalement av mördaren utan det triatalt motsatsen av det som är signalement var hamnar vi då? […]
    Det vet jag… det är det som Lisbeth Palme, som tjejerna i bilen och som [Lars] ser. […] Han hade en ovanligt bred rygg, han hade en extremt kort hals, han hade mörk… […] han hade mörkblå täckjacka och han var ovanligt vältränad och snabb och han stack som en tvålad blixt”.

    Observera att det är är min egen transkribering av klippet från källan: https://www.youtube.com/watch?v=rsxfK73-U00

    Jag kopierade detta från ett tidigare inlägg jag gjorde den 23 augusti 2022 i ett blogginlägg på: https://gunnarwall.wordpress.com/2022/08/21/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen/

    Som Lena Andersson uttryckte i SvD 23 december 2022:

    ”Jag prövar igen. Hur är det möjligt att en bok som denna inte föranleder några funderingar, förslag, åtgärder, vederläggningar, försvarstal, motangrepp?”

    I internationell facklitteratur skulle detta nog kallas för ”confirmation bias”, enligt Edvardsson (2003, s. 43):

    ”Tyvärr motverkas hypotestänkande av en allmängiltig benägenhet att förhastat anamma orubbliga övertygelser och av att människor tenderar att pröva hypoteser genom ensidigt bekräftelsesökande. Det innebär att sådant som talar för eller – utan grund – tänks tala för hypotesen lyfts fram och sådant som talar emot undviks helt eller i stor utsträckning.”.

    Enligt Edvardsson (2003, s. 42) är hypotesbegreppet ett utmärkt verktyg för både forskning och utredande.

    ”Hypotestänkande innebär att erkänna osäkerhet och avstå från att dra förhastade kategoriska påståenden. med hypotes avses ett påstående på försök. […] För vissa komplexa hypoteser kan prövning ske genom att uppgifter eller argument för respektive emot söks med lika stor ansträngning.”

    Det var det Justitieombudsmannen delvis kritiserade åklagaren för. Även Hans-Gunnar Axberger kritiserade detta i sin hyllade bok. Det är därmed märkligt att det inte blir ett högre ramaskri runt detta? Men med din och mångas förminskande attityd av Stigs uppgifter kring en möjlig förväxling med gärningsmannen så kanske det inte längre kan beskrivas som särskilt särskilt märkligt? Det är denna förminskande attityd jag argumenterar emot, för den attityden lär även Lampers ha haft. Man brukar resonera ganska svart-vitt:

    Antingen så var Stig mördare eller så var han mytoman. Men det kanske kan finnas något där emellan? Så tänker jag i alla fall. Tydligen har även Borgnäs utvecklat sådana tankegångar. kanske ljög Stig av någon helt annan anledning? Men sen hur andra resonerar är förstås upp till dom. Jag resonerar ungefär som jag här har försökt att beskriva. D.v.s. jag har försökt att slå ihop alla kloka huvuden och utifrån detta i kombination med hänsyn till lagar och regler försökt bilda mig en egen uppfattning.

    Om journalister nu berättar att saker och ting inte går ihop så kan ju inte polisledningen svara med att sitta i TV och himla med ögonen eller att åklagaren enkelt bara kan knäppa bort Lars Borgnäs jobbiga frågor under en digital presskonferens.

    Det är ju det här som jag reagerar allra mest på. Hur kan myndighetspersoner vara så ofantligt korkade utan att allmänheten blir förbannade? Då ställer man sig samma fråga som Lena Andersson: avslutar sitt förord med i Borgnäs bok: ”Sanningslidelsen måste vara starkare än impulsen att skydda, vad det nu är som har skyddats i över tre decennier.”. Ett förord som hon började med ”Vem sköt Olof Palme? […] Det är förklaringar vi behöver och vill ha ha.”

    Precis. Edvardsson (2003, s. 43) beskrev det vidare detta med hypotestänkandet:

    ”Eftersom informationen inom socialt arbete, psykiatri m.fl. områden ofta är skrev, kan en kontrainduktiv hypotes vara befogad.”

    När utredningen avslutades såhär så är en kontrainduktiv hypotes befogad mot påstående mot det resonemang som framfördes under presskonferensen, att Stigs signalement troligtvis stämde på den som sprang i trappan och han därför är mördaren. De kände väl till att Lars J skrivit ett brev till utredningen? Men det tog de ju inte upp till Stigs försvar.

    Det är just det som försväxlingsscenariot handlar om – att ifrågasätta denna orubbliga övertygelse om flyktvägen uppför trappan som Lars J med visst stöd av Lars Borgnäs har ifrågasatt. Det handlar med andra ord om att utveckla Engström-hypotesen för att ge Stig Engström ett trovärdigt försvar och därmed en noggrann utredning av vad som hände vid mordplatsen. Att detta hypotestänkande är befogat – det skrev ju i princip JO under på när han skriftligen framförde sin skarpa kritik mot åklagaren som åklagaren gick ut i media och viftade bort som ett slags ”ramaskri”.

    Så jag kan bara hålla med Lena Andersson och Lars Borgnäs i det som de framfört i massmedia. Sen måste alla få bilda sig en egen uppfattning, men det är ju bra om vi får reda på hur myndigheterna har resonerat så att vi i alla fall har möjlighet att få bilda oss en egen uppfattning om vad som är trovärdigt eller inte trovärdigt.

    1. Tillägg till min kommentar 27 december 13:45:

      Lena Anderssons text om elementär induktion finns publicerad i hennes bok ”Förnuft och högmod” (2011), hennes faktakälla är bland annat Gunnar Walls bok.

      Jag citerar lite kompletterande ur denna:

      ”De personer som bevittnar händelserna minuterna och sekunderna före mordet ger i tidiga förhör uppgifter som talar för att det funnits en längre kontakt mellan paret Palme och gärningsmannen innan denne skjuter. Ett femte vittne ger en tidsangivelse som stödjer att ett möte på 30–40 sekunder bör ha ägt rum just före mordet.”

      Det är under dessa 30-40 sekunder som jag tänker det kan ta i samtal med Lisbeth innan Stig springer in i gränden efter en, för honom, tänkbar gärningsman. Problemet med mötet är ju i så fall bara att det var efter mordet, men minnesbilder kan som sagt förväxlas av chockade personer. Dessutom finns det av olika vittnen fler skäl att ljuga än det finns att tala sanning, enligt Lena Andersson, något som även Bo Edvardsson (2003) var inne på i sin bok om kritisk utredningsmetodik. Edvardsson gav ju alla erkännanden av Palmemordet som ett exempel på hur människor i en mordutredning kan ljuga. Om vi alltså försöker ge en rättvis bild av varför Stig Engström kan ha ljugit utan att antyda att han var mytoman bara för det.

      Fortsätter alltså att citera ur Lenas bok (2011):

      ”För att Lisbeths historia ska stämma måste fem vittnen ha helt fel.
      Ifall ett enda av vittnena har det minsta rätt döljer hon vad som föregått skotten.
      Lisbeth Palme är närmast händelseförloppet och den som naturligen uppfattar det klarast. Men hon är också den som har störst orsak att dölja vad som egentligen händer. Självklart inte för att hon är inblandad eller något sådant nonsens. Människor undanhåller fakta av helt andra skäl. De gör det av skräck, skam, fruktan och social prägling. De döljer händelser för säkerhets skull och för obehaget inför tanken att generande bisaker kan uppdagas när huvudsaker rullas upp. Rädslan för att de egna barnen eller man själv kan vara hotade räcker också för att avstå från sanningen. Det finns fler skäl att ljuga i den här världen än det finns att tala sanning. […]

      Det verkar otroligt konstigt att en människa skulle kunna komma så nära Olof Palme utan att Lisbeth märker något alls. En statsminister och hans hustru måste förstås alltid vara mycket vaksamma på omgivningen. […]

      När det mesta talar för att Jorden snurrar runt solen men vi ändå bestämmer oss för att solen snurrar runt Jorden är det mycket som inte går att få klarhet i. Eppur si muove.”

      Vad vi tror handlar om vilket perspektiv vi har, enligt Axberger (2022), som menar att vi därmed bör försöka avstå från att tro.

      Men under 30-40 sekunder ska ett möte med en man med Stigs signalement ha skett. Frågan är ju bara om det var före mordet (som ett vittne sa sig uppfattat) eller om det var efter mordet (som Lisbeths berättelse visar).

      Får vi tro på exempelvis Stig Engström med stöd av Lisbeths och Anders B:s uppgifter så skedde ju detta ”möte” i så fall snarare efter mordet. Det tycks därmed ha skett en slags sammanblandning eller förväxling av vad taxichauffören sett under olika skeenden.

      Och i så fall, med tanke på att Anders D hade tillgång till en taxiväxel samt blev tillfrågad av poliser som anlände så kan det förstås gå hur galet som helst. Den bedömningen gjorde ju Tingsrätten i alla fall. Det var inte heller detta som hovrätten anmärkte på.

      Det är ju den hypotesen (”förväxlingsscenariot” eller kanske man borde kalla det för ”förväxlingsperspektivet”) som jag anser borde vara värd att testa i en noggrann utredning, där man helt enkelt inte godtyckligt kan ta vissa saker för givet.

      Sen kan jag väl, om någon granskar min text noga, påpeka att jag citerat Edvardsson fel. ”skrev” ska det inte stå. Det ska stå ”skev”. Det gäller alltså att granska texter noga – även sig själv. Men det blir fel i texter ibland när man oftast skriver från en mobil. Jag rekommenderar npg ett riktigt tangentbord och en större skärm. Men inne på toaletten får man i alla fall oftast privatspana för sig själv i lugn och ro. Det här är ju inte ett heltidsarbete för mig. Man har ju mycket annat att stå i. Då hinner man inte vara så noga i texter. ”Skrev” eller ”skev”, jag överlåter ju åt läsaren att granska min text, ifrågasätta och sedan försöka tänka själv. Men hade jag suttit inom myndigheterna hade jag förstås bättre behövt skilja (eller snarare ägna tid åt att renskriva) på ”skev” och ”skrev”. Det kravet tycker jag nog vi bör ha på myndighetsfolket även om jag själv tydligen råkar slarva en del under min fritid. Lite proffsig måste texten bli om man dokumenterar efter konstens alla regler på sin arbetstid. Men det kravet gäller ju inte på oss privatspanare som 5 minuter här och 10 minuter där råkat spana loss i mobilens utredningsmaterial. För en annan så gäller det ju att försöka effektivisera utredningsarbetet så långt det är möjligt. Man är ju bara spaningsledare enbart över sig själv. Snart 37 år efter mordet. Utan en krona som tack för besväret. Men det är snarare en medborgerlig plikt. Jag tar i alla fall på mig ansvaret när det blev lite fel mellan ”skev” och ”skrev”. Det var mitt och inte Edvardssons fel. Sånt borde myndighetsfolket också lära sig att göra.

      1. Olle.

        Ytterligare tillägg:

        Olle Minells recension av den osannolika mördaren som TV-serie:

        ”Engströms motiv skulle vara att han sökte bekräftelse från de andra Palmehatande Täbymoderaterna, kanske en vilja att göra ett historiskt avtryck. Det är otroligt löst. Ren bullshit.

        Stig var klädd i en mörk rock, bär en keps på huvudet och har en handledsväska i ena handen. Av de dryga tjugotalet vittnesmålen från mordplatsen finns det ingen som talar om att den som skjuter ska ha haft en keps på huvudet och komma bärandes en handledsväska. Ingen!
        
Det är först vittnet Yvonne [N], hon som möter en springande man ovanför Tunnelgatans trappor, som nämner keps och handledsväska. Att Stig var ute i krokarna mordnatten kan nog konstateras, och kan mycket väl ha varit den som Nieminen mötte ovanför trapporna – men definitivt inte den som avlossat skotten på Sveavägen!”

        Källa: https://proletaren.se/artikel/den-osannolika-mordaren-snarare-den-omojliga

        Även Olle Minell, som både intervjuat och granskat Stig, är ju också han inne på att Stig mycket möjligt kan ha rört sig uppe på David Bagares gata. Problemet är alltså inte att Stig ska ha sprungit trapporna upp till David Bagares gata och mött Yvonne, utan enbart att Olle Minell anser att Stig inte kan ha skjutit Olof Palme.

        Jag tror nog att få kan ha bättre koll på Stig än Olle Minell. Och hans uppfattning är tydligen att Stig ”mycket väl” kan ha sprungit uppför trapporna och iakttagits av Yvonne.

        Man kan då kanske fråga sig hur Stig kom dit upp?

        Svaret är att han i så fall måste sprungit förbi Lars J och att Lars uppfattade Stig som mördaren. Då sprang Stig före polisens ankomst, ej efter.

        Men Olle Minell är övertygad om att Stig inte kan ha varit den som sköt Olof Palme. Ingick han inte i en konspiration så var han ju i så fall ”bara” ett vittne som gett sig iväg uppför trappan så som han berättat för en av sina exfruar.

        Så det är ju inte bara Lars Borgnäs som varit insatt sedan 30 år tillbaka som ju påstår något i stil med att Stig sprungit förbi Lars J. Det finns ju fler. Man kan fundera på var Olle Minell skulle vilja placera Stig när skotten smäller om han nu anser att Stig även sprang trapporna upp. Jag förmodar att Olle placerar Stig på Sveavägen, i så fall. Inte på Tunnelgatan som Lars Borgnäs gjorde.

        Men det borde kanske utredarna ha frågat Olle Minell om. Att poliser är inkompetenta, saknar analytisk förmåga och oförmåga att lära av tidigare erfarenhet var en polisforskares hårda anklagelse på SVT nyheter idag. Det kanske är dags för poliser att ta av skygglappar och öronproppar efter 36 år och inse sina begränsningar?

        1. VVA,
          det är möjligt att det är ”få som kan ha bättre koll på Stig än Olle Minell”. Men den här gången hade OM lite bråttom. För när polisen hör vittnet Yvonne N säger hon ju att hon inte vet om mannen hade någon huvudbonad eller inte. Att det skulle ha funnits en springande man med keps på Brunkebergsåsen är vad jag kan se en del av mytbildningen som uppstått som en del av kampanjen för att peka ut Engström. Den som minns hur det var när Christer Pettersson var huvudmisstänkt känner igen sig. Den bild som etablerades då var bland annat att den flyende gärningsmannen rört sig precis som man antog att Pettersson skulle ha gjort.

          1. Gunnar.

            Tack för att du reder ut detta. Med ”få” menar jag alla vi som inte träffat Stig när han levde. Det vet jag ju att även du har gjort. Troligen har du rätt (som vanligt).

            Kepsen kommer väl snarare från Lars (enligt åklagaren) och handledsväskan kommer väl från Yvonne (enligt åklagaren). Stig har ju sagt sig ha både ock. Lars frågar Yvonne om mannen och hon pekar ut den springande man med handledsväska som hon nyss sett. Därmed gör polisen kopplingen mellan Stig och den springande mannen?

        2. VVA

          Det spelar ingen roll vad experter tror eller tycker. Förhören som ju är basen i de analyser som ska göras, ger inte minsta stöd för att fler än en person flytt från mordplatsen inom en tidsrymd 10s före och 10s efter mördaren.

          Däremot finns enormt stort och enhälligt stöd för att bara en person sprungit längs Tunnelgatan aktuell tid. Knyter man samman förhören som Hans J och Lars J lämnat och dessa stämmer, måste mördaren sprungit ensam på Tunnelgatan och vidare upp för trapporna. Därför blir ett antagande om två personer springandes en överanalys i mitt tycke.

          Det kan inte uteslutas att den Yvonne N såg var någon annan än mördaren. Dock kan den flyende mannen via bl a ett längre rocklikt fladdrande ytterplagg, ”matchas” mot observationer från mordplatsen. Dessutom stämmer mannen storleks-, beteende- och tidsmässigt in i bilden. Personligen lägger jag alla mina slantar på att det var mördaren hon såg.

          Som jag sagt och tycker, är det mer plausibelt att vittnen helt enkelt uppfattat signalementet lite olika, vilket är fullständigt naturligt. Vad jag tror om Lisbeths vittnesmål gällandes signalement har jag utförligt redogjort för.

          1. Olle

            —– ”Det kan INTE uteslutas att den Yvonne N såg var någon annan än mördaren.”

            I ett rekonstruktionsfoto med Yvonne N visar hon att mördaren kommer från trapporna.
            Det var heller ingen folkvandring från trapporna vid tidpunkten 23.21 – 23.22 den bistra kyliga kvällen (Lars J).

            Dessutom upplever YN att mannen flyr.
            Till det då signifikanta detaljer som fladdrande tunn rock, lågskor och en 15 ggr 20 cm stor handledsväska.
            I april lät PU YN göra en ålderstest på mördaren. Hon uppfattade då att GM var i samma ålder som den 61-åriga jämförelsepersonen som PU använde.

            Med andra ord: Det kan uteslutas att den Yvonne N såg var någon annan än mördaren.

            1. Mikael A

              Med den logiken blir ju gärningsmannen 10 år äldre än SE.
              Då är det inte underligt att polisen misslyckades , man skulle inte ha letat efter personer i 40-årsåldern istället skulle man letat efter 60 -åringar.

              1. Kalle

                Lyckligtvis insåg PU i april 1986 att de sökte efter en ”medelålders man” då de även hade Nicola F:s ”lite äldre än förhörsledarens 44 år” att tillgå. Det ledde bland annat till att Nicola F blev det enda mordplatsvittnet som det var meningsfullt att valla på årsdagen 1987.

                ”Hade Stig en grön-blå vindtygsjacka?” och nu ”i stället skulle man letat efter 60-åringar” att tolka det ”bokstavligt talat” är väl i Palme-bloggar en vanligt förekommande egenskap hos dem som hävdar konspirationsteorier eller?

                —– Wiki: ”Bokstavligt talat” används främst för att markera att man använder ett uttryck med ordens vanliga betydelse, i stället för den bildliga betydelse de kan ha fått.

                1. Mikael A
                  Då kan man säga att hennes åldersbestämning som du refererade till tidigare är värdelös.
                  Angående lite äldre än 44 år, hur säker blir en sådan åldersbestämning?
                  Kan en person som är till exempel 40 år av någon kunna uppfattas som äldre än 44 år?

                  1. Kalle

                    Nicola F:s (22 år) ”lite äldre än 44 år” visade sig stämma mycket väl med det vi vet idag nämligen att SE var 52 år. Likaså att YN (30 år) uppfattade den 61-årige jämförelsepersonen Vincent Lange jämngammal med mördaren stämmer också bra. YN visste inte hur gammal Vincent var och jag tror att många medelålders personer skulle ha uppfattat honom då vara i 50 – 60-årsåldern. Det tyder på att YN såg den extremt uppseendeväckande mördaren mycket bra, dock inte ansiktet lika detaljerat som Nicola gjorde. Därför vallades inte YN på årsdagen 87 som var fallet för NF.

            2. Såg YN att mannen hon mötte kom upp för trapporna eller bara att han kom från det hållet är en relevant fråga. Hon uppfattade väskan som hård i sin form och hon såg ingen rem dvs hon har inte observerat en mjuk handledsväska med rem utan bara en liten hård väska eller fodral. Kan vara en medhjälpare till gärningsmannen som från en punkt vid översta trappsteget genomförde en vilseledande manöver medan gärningsmannen vek av åt norr eller söder på Malmskillnadsgatan. Alternativt vek gärningsmannen av åt vänster in på Luntmakargatan samtidigt som medhjälparen sprang upp för trapporna

              1. Jonas J

                Det var en mördare och Lars J och Yvonne N såg honom. Det fanns ingen dubbelgångare. Först en minut före skotten gick det att förstå att paret Palme skulle passera Tunnelgatan.

                När YN direkt kom ut på DBG från Johannesgatan såg hon den flyende mördaren komma ensam upp från trapporna, snedda över Malmskillnadsgatan till DBG:s sydöstra trottoar.

                https://gunnarwall.wordpress.com/2022/12/09/avslojanden-och-nedtystanden-om-planerade-statskupper/#comment-40169

                1. Vem har pratat om någon dubbelgångare?? Vi pratar om en eventuell medgärningsmän inte en kopia av mördaren. Det är inte alls klarlagt att mördaren agerade helt ensam och inte hade några medhjälpare och det är inte heller klarlagt att det inte gick att förutse att paret Palme kommer passera Tunnelgatan. Paret Palme kan ha lurats i en fälla i form av ett avtalat möte eller så kan en attentatsgrupp ha fått kännedom om att Palme stämt träff med någon efter bion exempelvis på Bohemia och kunde planera mordplats och flyktväg flera timmar i förväg.

                  Det är inte klarlagt att YN verkligen sett gärningsmannen komma upp för trapporna eller om hon bara såg en person komma springande från det hållet. Då den personen fångade hennes uppmärksamhet kan hon ha missat att en annan person samtidigt begav sig åt norr eller söder längs Malmskillnadsgatan. Alternativet finns också att gärningsmannen aldrig sprang upp för trapporna utan vek av åt vänster in på Luntmakargatan.

          2. Olle.

            ”Det spelar ingen roll vad experter tror eller tycker. Förhören som ju är basen i de analyser som ska göras, ger inte minsta stöd för att fler än en person flytt från mordplatsen inom en tidsrymd 10s före och 10s efter mördaren.”

            Var fick du den uppgiften om 10s från?

            Det är inte min uppfattning att Stig ska ha flytt in i gränden som Borgnäs tror eller att Stig gjorde det inom en tidsrymd på 10s före eller efter mördaren.

            För mig spelar det roll att försöka följa rättsprinciper, utredningsmetodik och att gå igenom och lyssna på vad olika experter i ämnet uttalat. Annars är det väl ingen utmaning?! Annars kan ju vilken slags Pellejöns som helst hitta på en lösning. Om JO hade kritiserat mig och velat se ett annat perspektiv så skulle jag krupit till korset och sett till att ge han ett annat perspektiv. I alla fall om jag varit den ansvarige som gjort bort mig i TV.

            Vissa vittnesuppgifter kan ju, enligt minst en vittnesuppgift i alla fall, handla om ett vittne och inte om mördaren. Är det inte intressant att ta reda på om det var så då, anser du? Det vittnet är ju dessutom det vittne som motiveringen som beslutet om nedläggning vilar på. Han som står anklagad för mord på statsministern. Menar du att vi ska utgå från våra egna fantasier när vi börjar utreda? Jag anser att vi ska utreda med hänsyn till fakta.

            Det är det här man struntat i att undersöka 1986-2020. Man undrar ju vad de egentligen sysslat med. Polisen betedde sig ju som glada amatörer, enligt Stig. Det är ju svårt att inte hålla med. Det ska ju utredas för beslutet, inte efter beslutet.

            Hur mycket slantar har du?

            1. VVA

              Jag är väl egentligen inte rätt person att skrodera om vadslagning och slantar, har väl knappt råd att köpa en banan skulle jag tro. Siffran 10 sek högg jag bara till med som ett exempel.

              Nu är det väl i alla fall så att expertisen, med stöd av materialet, är rätt eniga om att det bara var en person som sprang in gränden. Jag har för mig att även Wall tror så?

              Det är väl mest Borgnäs som lyft teorin om två personer. Då med, som jag tolkar det, uppfattningen att han tycker att den person som av Lars J sågs springa uppför trapporna och som senare passerade Yvonne N starkt liknade Engström. På köpet får han då förklaringar på varför Engström ljög om sina förehavanden på mordplatsen som även du verkar övertygad om. Problemet är att två personer inte stöds av fakta, precis det du ju efterfrågar och vill att vi ska hålla oss till.

              1. Olle,
                det är som du är inne på – jag tillhör dem som tror att bara en person sprang in i gränden i direkt samband med mordet. Ju längre tid det gick efter mordet, desto fler personer kan givetvis ha förflyttat sig in i gränden på egen hand utan att det väckt någon större uppmärksamhet. Vi vet ju att Stig Engström i förhör och intervjuer hävdade att han gjort det för att försöka komma ifatt poliserna från Södermalmspiketen och det finns också uttalanden från vittnet Per V respektive polisen Ingvar Windén att de skulle ha gjort egna turer in i gränden. Men direkt efter mordet? Nej, då tror jag bara det var mördaren.

                1. Olle.

                  Precis som Gunnar skriver tror så tror inte heller jag att någon annan än mördaren springer in i gränden direkt efter mordet.

                  Lars Borgnäs tror, tvärtemot vad jag och Gunnar tror, nämligen precis som myndigheterna och Thomas Pettersson tror, d.v.s. att Stig springer i direkt samband med skotten och inom den tidsradie som du satte upp. Men det finns tyvärr inget som ännu tyder på det.

                  Stig kan förstås ha sprungit in vid ett senare tillfälle precis så som han själv påpekat. Det som även andra (Per V och Ingvar Windén) kan ha gjort före polispiketen.

                  Fakta är ju exempelvis att myndigheterna anser att Stig begav sig Stig in i gränden före polisens ankomst.

                  Fakta är att hypotesen som lades fram under presskonferensen borde ha prövats kritiskt. Det är de enligt lag skyldiga. Omständigheter och bevis som talar till den misstänktes fördel måste beaktas.

                  Det är även fakta att Lars J skickade in ett dokument till utredarna våren 2020 och som bör anses tala till Stigs fördel.

                  Utredarna valde att inte beaktade denna och andra omständigheter som kan ha talat till Stigs fördel. Åklagare lade inte fram det under presskonferensen. Det är också fakta.

                  1. VVA

                    Visst hade man kunnat redovisa mer som talar till fördel för Engström, det håller jag med om och visst skulle Krister P inte sagt det där om vapnet. Trots allt så sa ju Krister P att misstankarna inte skulle ha räckt till åtal, vilket till viss del talar till fördel för Engström. Han menar väl att de märkligheter som finns runt Engström skulle behöva utredas ytterligare, men eftersom Engström är avliden går det inte. Dvs så anser han att med befintligt material förstår vi inte vad Engström gjorde på mordplatsen och observationen av Yvonne N är besvärande för honom.

                    Om vi tittar på vad experter säger när det gäller Engström så säger ju Borgnäs i klartext att Engström ljuger om att han hört Lisbeth säga mörkblå täckjacka, att han vänt Palme till framstupa sidoläge, att han sprungit efter poliserna, att han överhörde vittnen etc, dvs Engström försvann från mordplatsen direkt efter skotten och hittade på kronologiskt utifrån vad som framkom i media. Även Olle Minell är väl inne på att det kan vara Engström som var uppe på åsen, och då inte är sanningsenlig när det gäller vad han gjorde aktuell kväll.

                    Andra experter menar att Engström visst var på mordplatsen men att det är fel i materialet, han har blivit feltolkad i förhör, media etc och att hans berättelse i stort inte divergerar från hur andra vittnen uttryckt sig. Lena Andersson menar väl på att Engström haft någonting att dölja från vad han gjorde på mordplatsen. Vad är din teori på hur det kommer sig att experterna tolkar honom så enormt olika, men att det ändå är ställt utom rimligt tvivel att Engström är oskyldig?

                    Vad gjorde Engström på mordplatsen egentligen? Tycker du att senaste utredning skulle ha sagt att vi vet inte vad Engström gjorde, men vi vet att han är helt oskyldig?

                    När Christer Pettersson var på tapeten, då stämde inte Lisbeths signalement eftersom allt för många vittnen pekade mot ett längre rockliknande plagg. Helt plötsligt har vinden vänt för vissa. Nu när Engström presenterades, då hänvisar man till att mördaren hade det signalement som hon hela tiden hävdat. Kommentarer kring det?

                    Tycker du att det är någon expert eller varför inte någon skribent i denna blogg som har lyckats friskriva Engström, hur i så fall?

                    Lampers skriver i sin bok , som du säkert sett, att det inte går att falsifiera Engström-teorin, dina tankar kring det?

                    1. Olle.

                      Tack för dina frågor.

                      Olle: ”Om vi tittar på vad experter säger när det gäller Engström så säger ju Borgnäs i klartext att Engström ljuger om att han hört Lisbeth säga mörkblå täckjacka, att han vänt Palme till framstupa sidoläge, att han sprungit efter poliserna, att han överhörde vittnen etc, dvs Engström försvann från mordplatsen direkt efter skotten och hittade på kronologiskt utifrån vad som framkom i media. Även Olle Minell är väl inne på att det kan vara Engström som var uppe på åsen, och då inte är sanningsenlig när det gäller vad han gjorde aktuell kväll.”

                      Jag tittar aldrig enbart på vad en expert säger. Jag tittar på vad flera experter säger och försöker hitta en gemensam nämnare. Sen gör jag min egen bedömning utifrån en kombination av lagtext, myndighetsrapporter, uppgifter från förhörsprotokoll, intervjuer med relevanta personer, domstolsbedömningar, mm. En expert kan såklart ha fel, men det kan vara bra att lyssna på experter. Sen behöver man givetvis även granska och kritiskt ifrågasätta experters bedömningar.

                      Olle: ”Vad är din teori på hur det kommer sig att experterna tolkar honom så enormt olika, men att det ändå är ställt utom rimligt tvivel att Engström är oskyldig?”

                      Det är inte ställt utom allt rimligt tvivel att Engström är oskyldig. Men Stig har rätt att betraktas som oskyldig, enligt lag. Han ska inte pekas ut som mördare av myndigheters tjänstemän. Ska han nu betraktas som skyldig ska åklagaren se till att presentera några bindande bevis. Enligt experter så kan man inte betrakta det som presenterades som några bevis mot Stig Engström. De flesta experter verkar ganska eniga om detta. De avslutade den s.k. utredningen på felaktiga grunder. De måste kanske se till att påbörja en utredning innan de kan motivera ett avslut av den, enligt min mening.

                      Olle: ”Vad gjorde Engström på mordplatsen egentligen? Tycker du att senaste utredning skulle ha sagt att vi vet inte vad Engström gjorde, men vi vet att han är helt oskyldig?”

                      Det här kan egentligen inte betraktas som en utredning. Det är snarare att betrakta som ”skvaller, impulshandlingar, slarviga noteringar, ett klippkollage av uppgifter, en mörkläggningsansats, en partsinlaga eller en propagandatext.

                      Tyvärr används ordet utredning i många sammanhang där det inte är tillämpligt, t.ex. vid klippkollage eller när texten tillrättalagts utifrån en på förhand färdig slutsats/bedömning.” (Edvardsson, 2003, s. 11)

                      Först ska man utreda, sedan göra en slutsats eller bedömning. Inte tvärtom. Här fanns redan en slags lösning Lars Larssons bok, i tidskriften Filter och i Thomas Petterssons bok. Det var denna lösningen som polisen kopierade och gjorde till sin egen. Det fanns en på förhand färdig slutsats/bedömning och den anpassade man sin s.k. objektiva utredning efter. De gjorde ju alla fel man kan göra i en utredning. Hade jag presenterat något sådant på högskolan så hade lärarna med all sannolikhet gett mig underkänt. Det var ju bara en powerpoint och grundlösa anklagelser. Man bedriver ju inte ett utredningsarbete sådär.

                      Olle: ”När Christer Pettersson var på tapeten, då stämde inte Lisbeths signalement eftersom allt för många vittnen pekade mot ett längre rockliknande plagg. Helt plötsligt har vinden vänt för vissa. Nu när Engström presenterades, då hänvisar man till att mördaren hade det signalement som hon hela tiden hävdat. Kommentarer kring det?”

                      Det är ju fel. Den ”vinden” vände i så fall under 1980-talet och inte när Stig blev utpekad.

                      I tingsrätten sa Anders B att det var en mörk jacka, halvlång. Charlotte L ansåg att det tog ”inte minuter som gick i alla fall” innan Anders D:s taxi stannat till. Hon kunde inte avgöra om det var en knälång rock eller om det var en jacka. Leif L sa att det var tydligt att det var en mörkblå täckjacka. Leif L sa att han bedömde mannen till 35-40 år p.g.a. att han var bredbent och ”slowstarter”. Jan A sa sig sett en person i ”mörk rock, jacka, halvlång ner till låren, smala byxor, smal, som försvinner in i gränden där”. Anna H sa att ”Det var ingen rock i alla fall” utan snarare en ”trekvartslång, kortare” jacka. Jan-Åke S ser, till skillnad från Anders D, gärningsmannen omedelbart lämna mordplatsen. Även han påstår att gärningsmannen bar en ”mörk jacka, halvlång”. Jan-Åke S bedömde även att Anders B var ett ”20-30 tal meter bakom” paret norrut på Sveavägen (vilket stämmer in med den beige mannen som Lisbeth ser). Det rimmar alltså rätt illa med avståndet som Anders B angav. Hans J minns inte hur jackan såg ut men antog att den ”gick väl ned till midjan ungefär eller litet längre” och anser att det är osäkert om han ser samma man som springer fram till trapporna som den han sett sköt Olof Palme. Det var ”50 procent på det…”. Inge M uppfattade att gärningsmannen hade en ”mörk”, ”det k a n ha varit en halvlång täckjacka, den slutade…som j a g uppfattade det så slutade den någonstans på låret ovanför knäna.”. Susanna K: ”Mörka kläder är det enda som jag…”. Lars J berättade i tingsrätten att han hade fått intrycket av ”en mörkblå täckjacka eller något täckjacksliknande” samt att det ”keppsliknande” var mer ett ”allmänt intryck än en direkt synintryck.”, dock var han i tingsrätten 1989 ”inte helt säker på den biten.”. Källa: itdemokrati.nu

                      Men åklagaren hävdade felaktigt att vittnet Lars lagt märke till ”och har vidhållit säkert, det är att den springande mannen hade keps på sig. Det hade Stig Engström också den kvällen.”

                      ”– Om man läser det här och analyserar vad vittnen sagt menar jag att skäl talar för att det är en rockförsedd man som sprungit in här och att det varit en mörk rock i så fall.”. (SvD, den 10 juni 2020)

                      Jag menar alltså att åklagaren under presskonferensen påstod något som inte var sant. Varför gör åklagaren det?

                      Olle: ”Tycker du att det är någon expert eller varför inte någon skribent i denna blogg som har lyckats friskriva Engström, hur i så fall?”

                      Varför ska någon behöva försöka friskriva någon som aldrig fick en rättvis bedömning? Kritiken från Justitieombudsmannen visar att Stig inte skulle ha pekats ut överhuvudtaget på det sätt som skedde. Perspektivet du framför är med andra ord felaktigt:

                      ”Var och en som är misstänkt eller tilltalad för brott garanteras flera processuella rättigheter. Dessa rättigheter är i grunden sällan unika för den svenska rättsordningen. Tvärtom betraktas flera av dem som grundläggande mänskliga rättigheter och behandlas i många av de internationella konventionerna och andra rättsakter.

                      En rättighet som är av fundamental betydelse är rätten till en rättvis rättegång. Rätten till en rättvis rättegång garanteras inte minst genom artikel 6 i Europakonventionen. Två viktiga hörnstenar i rätten till en rättvis rättegång är oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid sin rättegång. Oskuldspresumtionen innebär att var och en som är misstänkt eller tilltalad för brott ska betraktas som oskyldig till dess skulden fastställts enligt lag. Rätten att närvara vid sin egen rättegång är en viktig förutsättning för att den misstänkte eller tilltalade ska kunna ta tillvara sin rätt och lägga fram sitt försvar m.m.

                      Samtliga EU:s medlemsstater, inklusive Sverige, har antagit Europakonventionen. Rätten till en rättvis rättegång – oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid sin egen rättegång – ska således upprätthållas inom hela unionen. Medlemsstaterna är också bundna av EU:s s.k. rättighetsstadga som också omfattar garantier för misstänkta och tilltalade. Sedan flera år tillbaka arbetar dock EU aktivt med att ytterligare stärka rätten till en rättvis rättegång inom medlemsstaterna. Målet är att detta ska leda till ett ökat förtroende mellan medlemsstaterna och i slutändan garantera ett ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden medlemsstaterna emellan. […]
                      Trots avstegen är principen om att bevisbördan vilar på åklagaren allmängiltig och förhärskande. Den genomsyrar, tillsammans med kravet på att tvivel ska komma den misstänkte eller tilltalade till godo, svensk processrätt.” (SOU 2017:17)

                      Jag tycker ju att det är rätt enkelt, eftersom det enligt experterna finns all anledning att tvivla mot grundlösa anklagelserna mot Stig Engström efter 34 års utredande.

                      Det handlar inte om vårt tyckande och tänkande här och nu utan det handlar om vad som är rätt eller fel, enligt lag.

                      Olle: ”Lampers skriver i sin bok , som du säkert sett, att det inte går att falsifiera Engström-teorin, dina tankar kring det?”

                      Det finns nog väldigt många teorier kring Palmemordet som det inte riktigt går att falsifiera. Lampers (2021) skriver på sidan 258 att han anser följande:

                      ”Föreställningen om Engström som det förbisedda vittnet är betydligt mer sannolik än den om honom som mördare, även om det också är ett faktum att man inte kan komma runt honom som en möjlig gärningsman i Palmemordet. Det finns emellertid många personer man inte kommit runt under Palmeutredningens 34 år långa historia.”.

                      Lampers frågade personer som arbetat i utredningen och de menade att en rimlig uppskattning är runt 100-200 personer som man inte kan komma runt av olika skäl.

                      ”Det som lockade Krister Petersson och hans utredare i det hänseendet var att Engström gick att placera vid mordplatsen vid tiden för mordet, på ett sådant sätt att det åtminstone var teoretiskt möjligt för honom att begå det. Det gick också att slå fast att han varit vid mordplatsen. Och det kunde misstänkas att han var den springande mannen på David Bagares gata.”.

                      Lampers (2021, s. 258) frågar sig ”om det verkligen var nödvändit att gå så långt som man gjorde under presskonferensen, på ett så förhållandevis bräckligt underlag.”

                      Så ja, Stig fanns vid mordplatsen och han kan misstänkas ha sprungit på David Bagares gata. Vad jag menar är att oavsett om Stig nu ens kan misstänkas ha sprungit på David Bagares gata eller inte så är det inte ens då helt säkert att han är gärningsmannen för det.

                      Vad jag menar är som sagt att utredarna skulle ha utrett statsministermordet och inte ägnat dyrbar tid åt:

                      ”skvaller, impulshandlingar, slarviga noteringar, ett klippkollage av uppgifter, en mörkläggningsansats, en partsinlaga eller en propagandatext.

                      Tyvärr används ordet utredning i många sammanhang där det inte är tillämpligt, t.ex. vid klippkollage eller när texten tillrättalagts utifrån en på förhand färdig slutsats/bedömning.” (Edvardsson, 2003, s. 11)

                      Detta tål nog att upprepas.

                    2. VVA

                      Tack för informativa svar. Endera är man oskyldig eller så är man skyldig och du medger att det finns en viss misstanke i o m att det inte går att styrka att Engström är oskyldig. Det Krister P har sagt är att HAN inte är någon domstol som ska döma i frågan. Han presenterar ett material där han anser att det finns en misstanke mot Stig. Den grundar sig i att han kommit ut på Sveavägen, vilket är styrkt av utstämpling och av väktare. Vidare menas att han befunnit sig längs en linje där mördaren också befunnit sig. Slutligen så liknar mannen på DBG Stig tillräckligt för att misstanken ska bli styrkt.

                      Vore det så att Krister P kunnat styrka att Stig hade ett vapen på sig och/eller att det var han som sprang på DBG, då skulle han aldrig sagt att det inte skulle räckt till ett åtal. Krister P menar ju att det inte går att utreda Stig fullt ut med befintligt material efter så här lång tid. Det styrks 100% av vad vi erfarit i denna blogg. Vi har inte en aning om vad mannen sysslat med, teorierna är nästan lika många som antal personer som yttrat sig i frågan. Vore Engström vid liv skulle han plockats in för att utredas ytterligare enligt Krister P. Så tror jag alla i motsvarande sits skulle ha agerat. Anser man att Stig borde utretts redan 1986, så anser man också implicit att han skulle behövt utredas ytterligare nu om han vore vid liv, precis som utredningen hävdar.

                      Du kan vara helt säker på att de uppgifter som Stig lämnat har detaljgranskats på mikronivå kronologiskt av senaste utredning, mot andra vittnen och vad som kommit fram i media. Så även uppgiften från Lars J den18 mars 2020. Den har dom förkastat på samma sätt som de flesta av oss andra gjort.

                      Håller man sig till vad som skrivits ovan ser jag inget konstigt alls med agerandet från Krister P, man är oskyldig tills man döms skyldig i domstol. Det blev en del konstiga uttalanden vid pressträffen som mer ”pekar” ut Stig mer än vad som var nödvändigt med anledning av hans uppfattning att det inte skulle räckt till åtal. Det är väl det som folk vänder sig mot, snarare än att det finns en misstanke mot Stig som man skulle behövt gå till botten med, eller hur? Sen kan man ju alltid ha åsikter om nedläggning av utredningen. Framkommer nya uppgifter kan man ju alltid öppna den igen.

      2. VVA

        —– ”Det är ju den hypotesen (”förväxlingsscenariot” eller kanske man borde kalla det för ”förväxlingsperspektivet”) som jag anser borde vara värd att testa i en noggrann utredning, där man helt enkelt inte godtyckligt kan ta vissa saker för givet.”

        I stället för att fortsätta att hänvisa till att det är dina Höga herrar som måste runda SE har du ju själv här ett uppslag i form av ”förväxlingsperspektivet”. Det kan du ta hjälp av bloggen för att få fram hållbara pusselbitar som skulle kunna ge rundningsstöd för att ”vara värd att testa i en noggrann utredning”.

  13. Mikael A.

    ”Förväxlingsperspektivet” (JO krävde att åklagaren skulle ha växlat perspektiv under presskonferensen) bygger ju till stor del av andras (ofta s.k. ”höga herrar” och några damers) tyckande och tänkande kring det hela. För att tydliggöra för ”Höga herrar” så kanske man ska ge det namnet ”Förväxlingsperspektivet”. Det känns mer neutralt.

    Det är ju detta perspektivskifte som Thomas Pettersson aldrig gjorde när han övergav sin konspirationsteori. Thomas Pettersson tog ju med sig konspirationsteorin in till Filters redaktion samt polishuset genom att istället hävda att han hittat en ensam gärningsman. Stig är ju osannolik i rollen som ensamagerande gärningsman, om man får tro Thomas Pettersson. Det är detta perspektivskifte som Justitieombudsmannen önskade sig. Det är det perspektivskifte man skulle haft om man utredde Stig Engström ur ett helhetsperspektiv. Nu utredde man han bara utifrån ett tunnelseende, tyvärr.

    Och jag plockar ju pusselbitar från bloggens alla kommentarer (även dina). Jag sitter inte på en slags ”sanning”, även om jag har mina misstankar, funderingar och frågor som inte fått svar. Domstol avgör ju vem som gjort vad, inte Thomas Pettersson, Krister Petersson eller Pelle Svensson. Hovrätten bedömde att Stig Engström var det ett av de två första vittnen på platsen, det skrev t.om. Pelle Svensson i sin bok. Då är det inte underligt om han blev förväxlad av andra.

    Utredande ska snarare ses som en slags process som i slutet leder fram till ett myndighetsbeslut. Jag vill bara ha tillräckligt hållbara pusselbitar från mordplatsen innan jag beger mig vidare uppför trapporna och fortsätter min privatspaning och vidare in i olika konspirationsteorier. Skedde ett möte? Var det i så fall före eller efter mordet? Sprang gärningsmannen uppför trappen? Jag vill ju inte gå uppför trapporna och leta runt på mörka gator om nu gärningsmannen tog en helt annan väg. Jag vill vara övertygad om att Stig inte blivit förväxlad. Jag vill veta vem som såg gärningsmannen. För vet vi ingenting från mordplatsen så vet vi ju varken bu eller bä. Och det perspektivet har ju inte utredarna brytt sig om att undersöka. Polis och Filter har ju bara undersökt mötesscenariot. Men det vill nog varken Thomas Pettersson, Mattias Göransson eller Krister Petersson erkänna. Mattias Göransson ansåg ju att det var väl magstarkt att ett program i SVT hade påstått att Engström-hypotesen var en konspirationsteori. Men det var ju det.

    1. VVA

      Om du skall få fram rundningsstöd för ”förväxlingsperspektivet” som kan ”vara värd att testa i en noggrann utredning” tror inte jag att du skall ifrågasätta fakta om mordet som ingen hittills har kunnat rubba på. Exempelvis ”Sprang gärningsmannen uppför trappen?” kommer aldrig att få någon att tycka ”vara värd att testa i en noggrann utredning”.

      Du hamnar då i Borgnästräsket med hans kapplöpning i gränden som kanske MOP-eftermäle. Tragiskt för Borgnäs med tanke på all kunskap och intresse om MOP som han har bidragit med.

      Jag TROR att din enda chans att få till stånd en ny utredning är om du kan visa på att SE kan ha varit ett vittne som ingen kommer ihåg och att det gick att ta fel på mördaren och SE. GM måste även ha förstått innan föreställningen att Palme skulle på Grand för att vapenanskaffandet skall vara trovärdigt. Exempelvis att GM såg Palme utanför Grand före 21.15.

      Du måste kunna förklara detaljerna som SE berättade för väktarna och samtidigt ge förståelse varför ingen kommer ihåg SE trots att han hann se Palme ligga framstupa innan han blev vänd. Likaså varifrån SE kunde se att Lars J var ”en man i tjugoårsåldern”. Och en del annat för att du skall få till ”vara värd att testa i en noggrann utredning”.

      Spännande om du provar. Lycka till!

      1. Mikael A.

        Stig kan förklara detaljer om han kom fram till mordplatsen cirka 5-10 sekunder efter mordet, precis som han sa sig ha gjort. Leif L har sagt sig minnas Stig Engström. Jag har gett en förklaring i det du efterfrågar genom ”förväxlingsperspektivet”.

        Vem/var menar du att jag ska försöka få stöd av för ”förväxlingsperspektivet”? Jag jag diskuterar att jag anser att ansvariga myndigheter ska klara av att ge en förklaring kring motiveringen bakom beslutet av nedläggning av förundersökningen.

        Myndigheternas utredningsskyldighet är lagfäst i Förvaltningslag (2017:900) 23-24 §§. Enligt 23 § FL (2017:900) ska en myndighet ”se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver.”.

        ”Ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndighetens ställningstagande.”

        Enligt 38 § FL (2017:900) ska en myndighet ändra beslutet om beslutet är uppenbart felaktigt i något väsentligt avseende.

        1. VVA

          Ett sista svar då.

          —– ”se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver.”

          PU har lagt FEM ÅR, 1986 – 1987 och 2017 – 2020, på att utreda SE och kommit fram till att SE inte går att komma runt och ingen har heller kunnat förklara bort honom. Inte ens TP som har utrett honom i femton år har hittat något som skulle kunna ändra på det.

          Du hänvisar till dina Höga herrar utan att visa på minsta på varför ”vara värd att testa i en noggrann utredning”. Varför skulle de ändra uppfattning om att detta inte har blivit utfört: ”se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver.”?

  14. Mikael A.

    Du menar väl snarare att de inte lyckats reda ut någonting under 36 år. Ingen journalist ställde frågan hur det kunde ta 36 år innan de, med hjälp av en obildad privatspanare, och efter ytterligare fyra års utredande – endast kom fram till slutsatsen att Stig Engström sprungit in i gränden. Det var precis det han själv berättat för hela svenska folket i förhör, TV och tidningar i mars och april 1986. Det berättade han för exfruar, grannar, kollegor, praktikanter, i polisförhör, kvällspressen, i Rapport, för domstolar och för både kommunister och säkerhetsfolket. Alla, även Axberger och Lampers, gissade att han var antingen måste vara mördare eller mytoman. Allt medan obildade poliser drömde sig bort in i fantasins värld, köpte avancerad teknisk utrustning och reste världen runt – allt på skattebetalares bekostnad. Och journalistkåren stod vid Palmerummets fönster och frustandes, flåsandes och dreglandes försökte blåsa omkull polishuset med sin ”sanning”. De lyckades inte för de var själva fasta i sin egen övertygelse.

    Så Mikael, du kan nog vara lugn, jag tror inte att någon ändrar sin fasta övertygelse. Vem har inte väldigt mycket att förlora på att ärendet ”blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver”? Vi alla har en fast övertygelse om hur det hela gick till. Risken är ju att vi alla måste inse att vi har haft fel. Det är förstås mycket bättre att alla kan få fortsätta fantisera om att man kan ha haft rätt hellre än motsatsen.

    ”Jag är dock visare än han. Ty det förefaller som om ingen av oss vet något verkligt värdefullt, men han tror att han vet det utan att veta det, under det att jag varken vet det eller inbillar mig veta det.” (Sokrates)

  15. Olle (31/12 kl. 13:43).

    Självfallet skulle de redan från början kritiskt granskat om Stig kunde vara den springande mannen på David Bagares gata, precis som en utredning med utgångspunkt från det s.k. ”mötesscenariot” undersökt. Men det betyder inte att Stig skjutit Olof Palme, möjligtvis att Stig kan ha varit delaktig i en grupp. Men inte ens det är ju särskilt troligt. Det resultatet kom även PU fram till.

    Det är alltså inte bortom allt rimligt tvivel att misstänka att Stig var delaktig i mordet. Men det är däremot ställt bortom allt rimligt tvivel att att det var Stig som höll i mordvapnet och sköt Olof Palme. Om Stig haft ett vapen skulle PU redovisat detta. Nu tog de det för givet att han skjutit Palme och därför måste ha haft ett vapen. Det är ett lite väl bakvänt resonemang. Däremot håller jag med om att mannen på David Bagares gata liknar Stig tillräckligt mycket för att han borde utretts mer grundligt från första början. Frågan polisen som polisen borde ha ställt Stig i mars/april 1986 är denna: ”Varför sprang du på David Bagares gata?”. Då hade han i alla fall haft en chans att bevisa att han inte sprang där, om det var så att han inte sprang där. Men det lär han ju ha gjort och jälvklart borde han fått den frågan om han levde idag. Men Hans Ölvebro sa ju att han visste vad Stig skulle ha svarat: Stig skulle ha erkänt att han sprang där, men att han fortfarande inte var mördaren. Stig skulle ha fortsatt att hävda att han blivit förväxlad. Med tanke på vad Stig uttalat under sin livstid så är det inte en orimlig tanke.

    Fråga dig själv detta: vad skulle åklagaren sätta emot det påståendet, utan några bevis?

    Vad hade det i så fall inneburit om Stig levt idag? De hade sannolikt fortfarande inte haft något mer att gå på vad gäller sina anklagelser mot Stig. Det hade inte lett fram till ett åtal ens.

    PU kunde i så fall givetvis inte lagt ner utredningen på de grunder som man lade ner utredningen på och de kunde inte misstänka Stig till dess att han avlidit. Stig hade väl gått ut i media och förlöjligat polis och åklagare som efter alla år fortfarande inte lyssnat på Stig. Man hade fått leta vidare efter en annan anledning, med utgångspunkt för att Stig var den som befann sig uppe på David Bagares gata. Och då är det ju inte så svårt att börja lista ut var man då måste börja undersöka. Då hade polisen varit tvungen att börja undersöka var gärningsmannen tog vägen när han sprang in i gränden. För uppe på David Bagares gata kan han inte ha sprungit. För Stig hade ju hävdat att det var han, men att han var oskyldig. Enligt Hans Ölvebro, i alla fall. Och det är inte orimligt att tro att han har rätt vad gäller detta.

    Så jag anser att det är konstigt agerande av Krister P. Hans resonemang är inte helt genomtänkt. Det är slarv och fusk hela vägen. En gul linje av trams.

    Och framkommer nya uppgifter så kan man öppna den igen. Hans Ölvebro kom med nya uppgifter den 10 juni 2020, men vad jag sett har utredningen inte öppnat igen.

    Expressen, den 22 juni 2021:

    ”Men åklagaren slår ifrån sig kritiken:

    – Det får stå för JO. Jag står för min presentation. […]

    Men om du är självkritisk. Var det inte fel att inte ha en motvikt sett ur Stig Engströms synvinkel?

    – Vi har inte en låtsasrättegång i Sverige eller förordnar en advokat för en död person. Skulle vi ha en låtsasrättegång inför media? Så går det inte till. Jag har på mitt tjänstemannaansvar att så objektivt som möjligt redogöra för vad vi har kommit fram till med slutsatserna. Det tyckte jag att vi gjorde.

    JO har mycket hårda ord: ”JO är mycket kritisk till hur chefsåklagaren presenterade sitt beslut att lägga ned förundersökningen”.

    – Det får stå för JO. Jag har presenterat det och jag står för min presentation. Jag har också förklarat varför jag lade ned förundersökningen. Hans kritik i den delen får stå för honom, säger chefsåklagare Krister Petersson. […]

    – Åklagaren borde ha gjort mer. Den misstänktes perspektiv och intressen tappades bort, säger Per Lennerbrant.

    Borde åklagaren själv ha gjort detta eller tagit in någon som gett en bild som talade för mannens oskuld?

    – Det är en svår fråga. Men åklagaren kunde ha förklarat vad det innebär att en person inte har underrättats om misstanken, inte ha företrätts av en försvarare under förundersökningen eller över huvud taget få chans att komma till tals. Den grundläggande rättigheten att få försvara sig mot en misstanke.”

    Källa: https://www.expressen.se/nyheter/skarp-jo-kritik-mot-palmeaklagaren/

    Detta perspektiv är en grundläggande rättighet. Men den kritiken slog åklagaren ifrån sig, han stod fast vid sin presentation – trots all kritik. Och du försvarar detta? Det tycker jag är märkligt.

    1. Olle.

      ”– Det hade varit bra om man redovisat vad man gjort under de här tre åren, säger Lars Olof Lampers. […]

      Förstår inte frustrationen

      Är det så att de utredningsåtgärder ni vidtagit snarare har försvagat misstankarna mot Stig Engström?

      – Enligt min mening nej. Utan vad det har handlat om är att samla på sig ytterligare material för Stig Engström. Vi anser att det materialet vi redan har ger ordentligt stöd för den slutsats vi har kommit fram till.

      Det här är ju inte riktigt ett vanligt mord, kan du förstå frustrationen över att man inte får reda på mer?

      -Nej, utan mitt och polisens arbete är att bedriva utredning och det anser jag att vi har gjort. Vi har presenterat det på ett sätt som jag menar är logiskt och sammanhängande som ger stöd för våra påståenden och åtminstone en skäligen misstanke, säger Krister Petersson”

      Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/detta-har-palmegruppen-gjort-for-att-utreda-engstrom

      ”– Jag är lite förvånad när man säger att man tror att det inte ska gå att identifiera ett vapen, säger Sonny Björk. Jag säger inte att det går men jag tror det finns en möjlighet om man hittar rätt vapen, har han sagt till Veckans Brott.”

      Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/detta-har-palmegruppen-gjort-for-att-utreda-engstrom

      Krister Petersson förstod inte frustationen från journalister och allmänheten. Han slår ifrån sig kritiken från Justitieombudsmannen.

      Men baserade man inte sina misstankar om Stig Engström som ensam gärningsman? Nej, misstankarna kretsade kring hans vän och granne (vapensamlaren). Detta trodde man bara nio dagar innan utpekandet – att vapnet som Stig sköt Olof Palme med tillhörde en annan misstänkt och avliden person – vapensamlaren.

      ”Polisen upptäckte att Stig Engström var nära vän med en vapensamlande industriman i Täby – som dessutom hade ägt en Smith & Wesson av rätt kaliber.

      Vapnet såldes efter vapensamlarens död 2013 på auktion – men polisen lyckades ändå spåra vapnet till en man i 60-årsåldern i Västsverige med specialintresse för revolvrar av den här typen. […]

      Resultatet från NFC blev en nolla på en skala som går från minus fyra till plus fyra. Resultatet mottogs med entusiasm inom Palmeutredningen och chefsåklagare Krister Petersson tycker att vapnet än i dag är intressant.

      – Vapnet är ju intressant och jag hade ställt förhoppningar på att det skulle kunna leda oss framåt. Jag var optimistisk kring resultaten och i och med att vi fick ett ganska intetsägande resultat så bad jag NFC om en uppgift om vi kan förvänta oss något bättre svar eller inte, säger Krister Petersson.

      Så sent som den 29 maj – nio arbetsdagar före chefsåklagarens presskonferens – kom NFC med sin nedslående analys där man slår fast att ”utifrån den begränsade spårmängden bedöms kulorna från Sveavägen sakna potential för att med dagens metoder kunna bindas till/identifiera det vapen eller den pipa de utskjutits ur”.

      – Beskedet vi har fått är att de förmodligen inte kommer att kunna binda vapnet till kulorna. Med den tekniska nivå vi befinner oss i dag kommer vi inte längre beträffande det vapnet, säger Krister Petersson.”

      Källa: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/GGpev4/har-ar-vapnet-som-pekats-ut-som-losningen-pa-palmemordet

      Nio dagar innan utpekandet av Stig Engström så hade Krister Petersson stora förhoppningar om att kunna binda ytterligare en människa som inblandad i mordet – nämligen vapensamlaren. Även exfrun pressades bara dagen innan utpekandet.

      Slutsatsen bör vara att Stig var omöjlig som en ensamagerande gärningsman. Han hade inte tillgång till ett vapen och han skulle aldrig klara av att hålla sin mörka hemlighet för sig själv. Dessutom använde utredarna i det närmaste olagliga metoder mot exfrun, enligt Axberger (2022).

      Så du anser att statstjänstemän kan få bete sig hur som helst bara för att det handlar om ett mord på Sveriges statsminister? Att de inte behöver hålla sig till grundläggande rättigheter och rättsprinciper när de arbetar på skattebetalares bekostnad?

  16. Gunnar

    https://gunnarwall.wordpress.com/2022/12/09/avslojanden-och-nedtystanden-om-planerade-statskupper/#comment-41834

    FARLIGT OCH SKADLIGT

    I Erik Åsards bok ”Det dunkelt tänkta” från 2006 om dig och andra konspirationsteoretiker analyserar författaren bland annat Mötesscenariot.

    Åsard sammanfattar konspirationsteoretikernas [Du, Lasse Krantz med flera] gemensamma resonemangssätt som är väldigt träffande för bloggen.

    —– ”Argumentationssätt som systematiskt väljer bort de naturligaste till diskrepanserna i materialet om hur mordet kan tänkas ha gått till. En teknik är att ständigt ställa frågor om diverse detaljer i förhoppningen om att ett ifrågasättande av det lilla skall resa tvivel om det stora, det vill säga den etablerade versionen [SE går inte att runda] av vad som verkligen ägde rum”.

    ”Jag kan bara instämma i det centrala i Jonas J:s tankegångar” svarar du Andreas C. Det är tankegångar som helt överensstämmer med Åsards analys av ert sätt att argumentera.
    https://gunnarwall.wordpress.com/2022/12/09/avslojanden-och-nedtystanden-om-planerade-statskupper/#comment-41846

    Faktum är däremot är att det var inget möte (”Vittneskedjan”), det fanns ingen väntande Dekorimaman (Cecilia A, Inge M (1 mars) och Lisbeth Palme). Lisbeth Palme var ingen lögnerska fram till sin död som ljög om mordet på sin man. Tidsluckan på 43 sekunder har sin förklaring i att makarna kollade skyltfönster (”Vagnhäradskvinnan”, Cecilia A, Lisbeth Palme 1986-03-25) och Anders B var Inge M:s Dekorimaman EFTER skotten, i förhör först från 14 mars.

    Inlägg med faktastöd och trovärdighet som tillför kunskap som exempelvis Andreas senaste avfärdar du med avledning och förminskning som: ”det står dig fritt att ha uppfattningen att de fåtaliga och i allmänhet kortfattade sammanfattningarna av polisförhör med Lisbeth Palme som producerats”. Till det då din dramaförfäran och Jonas upphakade ekon i bakgrunden vid någon följares missnöje med någon diskussion. Dessutom förbjuder du komprometterande uppgifter i SE-närståendes förhör att diskuteras.

    En annan teknik som du och Borgnäs har använt er av är att söka upp nyckelvittnen som Cecilia A 2015 (GW) respektive Lars J 2020 (LB) och försöka få dem att medge att de efter trettio år inte längre är helt säkra på vad de menade i förhören på åttiotalet. Detta leder då till jubel från följare.

    Så har bloggen blivit. Du som har all anledning att vara stolt över din tidigare MOP-insats i form av spridning av kunskap och intresse. Jag avstår från att spekulera i varför det har gått så här.

    Tidigare bidrog du med kunskap som exempelvis att Mårten Palme INTE har sagt i förhör att Grandmannen följde efter föräldrarna, utan det var förhörsledarens tolkning (och vilja) i protokollet. Plötsligt gick det då att begripa SE och 23.19 som TP berättar om i Den osannolika 2018.

    Lusten att bidra med vetskap minskar naturligtvis, men det är väl också vad du vill. Visst, det är din blogg och du tvingar ingen att vara med i debatten, snarare tvärtom.

    Jag tror för Farligt och Skadligt och dess spridning är motbilden viktig att hålla vid liv mot grundlösa konspirationsteorier.

    1. Mikael A,
      du använder Åsard som någon sorts sanningens blanka svärd mot allt som du uppfattar som ”farliga” och ”skadliga” resonemang. Jag förstår dock inte riktigt poängen med det från din sida. I sin bok var han ju lika övertygad om att Christer Pettersson var mördaren som du är övertygad om att gärningsmannens namn var Stig Engström.

      Man skulle kunna tänka sig att du förordar en lösning som innebar någon sorts mini-konspiration mellan Engström och Christer Pettersson så att du får med Åsard på tåget. Men eftersom du så bestämt avvisar allt som du kallar konspirationsteorier så kan det väl inte gärna vara så du tänker?

      1. Gunnar

        Jag kan bara säga som du: God dag Yxskaft! Mitt inlägg gällde INTE Åsards eventuella tillkortakommanden, CP, minikonspirationer, Åsards raljeraring av konspirationsteoretiker som Krantz och annat som du trycker in.

        Utan det ENDA jag ville visa på var Åsards träffande analys av konspirationsteoretiker som stämmer väl in på debatten här och vad det har för negativa effekter. Jag exemplifierade då det med ditt: ”Jag kan bara instämma i det centrala i Jonas J:s tankegångar”.

        Vad är det för fel på Åsards generella analys av konspirationsteoretiker nedan? Åsard har väl dessutom ett högt anseende eller?

        —– ”Argumentationssätt som systematiskt väljer bort de naturligaste till diskrepanserna i materialet om hur mordet kan tänkas ha gått till. En teknik är att ständigt ställa frågor om diverse detaljer i förhoppningen om att ett ifrågasättande av det lilla skall resa tvivel om det stora, det vill säga den etablerade versionen [SE går inte att runda] av vad som verkligen ägde rum”.

        1. Mikael A,
          vem som helst kan väl formulera någon sorts beskrivning av vad konspirationsteoretiker sysslar med. Jag känner mig inte träffad av vare sig Åsards försök på området och inte heller av andra vanligen förekommande definitioner. Om man kan kalla Åsards specifika tankegångar för ”analys” kan väl diskuteras. Det jag noterade var att du kom dragande med honom för att daska till mig trots att du inte alls håller med om hans slutsatser om Palmemordet.

          Om du hade tagit upp något konkret som Åsard skriver om mig så hade det väl ändå funnits anledning att fortsätta den här diskussionen. Nu ser jag det bara som tröttsam pajkastning från din sida.

          1. Gunnar

            Jag har haft boken sedan före ”Går inte att runda” 2020 så jag har inte funnit tidigare någon anledning att använda den som argument förrän nu.

            Jag tycker att Åsards generella, då ”analys” av konspirationsteoretiker (sidan 236) stämmer väl in på NUMERA huvuddelen av inläggen, exempelvis de om ”Mötesscenariot”, som idag detta inlägg helt överensstämmande med Åsards ”analys”.

            https://gunnarwall.wordpress.com/2022/12/09/avslojanden-och-nedtystanden-om-planerade-statskupper/#comment-41904

            Än en gång, jag bryr mig inte om Åsards slutsatser om mordet som du försöker kleta ner på mig. Vad jag minns om dem var att jag fann dem substanslösa och att han borde hållit sig till i boken att enbart ”analysera” konspirationsteorier. Så det finns INGA KONKRETA slutsatser från Åsard mot dig som jag skulle kunna använda mig av.

            Så jag förstår inte vad du menar med pajkastning. Du håller väl fast vid ”Mötesscenariot” och som då innebär att du argumenterar mot den ”etablerade versionen”, SE går inte att runda?
            ————
            SIDAN 236
            —– ”Argumentationssätt som systematiskt väljer bort de naturligaste till diskrepanserna i materialet om hur mordet kan tänkas ha gått till. En teknik är att ständigt ställa frågor om diverse detaljer i förhoppningen om att ett ifrågasättande av det lilla skall resa tvivel om det stora, det vill säga den etablerade versionen [SE går inte att runda] av vad som verkligen ägde rum”.

            1. Mikael

              Ser att du som förväntat inte bemöter mina inlägg sakligt utan bara försöker använda dem som avskräckande exempel på hur en galen konspirationsteoretiker resonerar. Tack för att du i dina för övrigt helt substanslösa inlägg åtminstone lägger in länkar till mina inlägg som till skillnad från dina tillför bloggen något med relevans

              1. Jonas J

                Jag använde dina senaste inlägg som exempel eftersom de stöder Åsards ”analys” av konspirationsteoretiker till fullo och att du då ärligt står upp för Mötesscenariot.

                De inläggen är betydligt bättre från dig än när du blev påkommen med PÅHITT, där du värst av allt dessutom försökte bortförklara dem.

                1. Du klarar inte att komma med sakliga invändningar mot mina inlägg utan använder dem som avskräckande exempel på hur en farlig och skadlig konspirationsteoretiker resonerar.
                  Du bemöter alltså inte mig i sak utan angriper mig personligen genom att stämpla mig som farlig och skadlig spridare av stolliga konspirationsteorier. Det är din strategi i avsaknad av sakliga motargument

                  Har aldrig kommit med några påhitt och försökt bortförklara dem. Du däremot kommer med massor av påhitt som du falskeligen framställer som fakta. Påhitten är det du som står för inte jag. Icke avsiktliga fel som korrigeras i efterhand är inte påhitt. Påhitt är när du upprepar i inlägg efter inlägg att Engström gick mot nattbussen och inte mot tunnelbanan trots att ingenting talar för det. Du backar aldrig från dina skrönor om Engströms förehavanden och arbetssituation och missbruksproblem osv. Du bara fortsätter upprepa dina tokteorier.

                  När jag redogör för ett tänkbart mötesscenario hymlar jag inte med att det är en hypotes om hur mordet kan ha gått till. Du däremot fantiserar ihop ett scenario med Engström som gärningsman men påstår att det är fakta fast det bara är dina fantasier. Och du blandar in personer som ska ha hjälpt och skyddat Engström så du är en lika god konspirationsteoretiker som någon annan.

                  1. Mikael, dina egna konspirationsteorier är inte bättre de. Du hävdade att det inte var ”omöjligt att någon kvinna anonymt skulle försöka kontakta polisen för att vilseleda för SE:s skull” (något ingen kan ha påstått; ingenting sådant är förstås ”omöjligt”) och frågade om jag frågat mig ”varför PU förhörde (FORMELLT FÖRHÖR!!) SE:s exfru om det var hon som ringde ANONYMT jourhavande präst den 5 mars”. När Carita upplyste om att hon analyserat brevet och att SE inte skrivit det skrev du ”Det kan då vara någon annan som har gjort det åt honom. Exempelvis som i Skydd & Säkerhet 92 där SE:s dikterare dikterade tokigheter som även SE kunde se, men ändå följde manuskriptet i intervjun.” Du har även skrivit: ””Dikteraren” utgick från tidtabellen och var inte bekant med nattbussens sträckning och hpl Stadsbiblioteket. I intervjun följde ändå SE ”Dikteraren” trots att han visste att det var galet vilket antagligen då stämde med SE:s personlighet.” (4 januari)

                    Du hävdar alltså dels att polisens intresse för exfrun har någon som helst relevans, vilket det förstås inte har, och att SE har en ”dikterare” som ”dikterade tokigheter”. Det sistnämnda (och förstås även den antydda anklagelsen mot SE:s exfru) är ju en helt obestyrkt konspirationsteori, som alltså helt saknar stöd i kända fakta. (Jag jämförde förresten det där anonyma brevet med exfruns handstil, och fann inga likheter, något jag även upplyst om.)

                    Förutom denna konspirationsteori har du påstått att SE pensionerades 1989, något som inte ens TP påstår. När det påpekas att du har fel säger du aldrig ”Ursäkta, jag hade fel!” utan snurrar vidare om något annat.

                    Konkreta frågor: 1) Finns det något konkret belägg för att någon dikterat vad Stig Engström ska säga till polisen eller till media? 2) Finns det något konkret belägg för att någon ”närstående” till Stig Engström skrivit några anonyma brev eller ringt anonyma samtal till polisen? Inte teorier, gissningar, spekulationer. Konkreta belägg.

                  2. Jonas J

                    Naturligtvis kan du komma med en hypotes som saknar all trovärdighet och substans, som motsägs av trovärdiga uppgifter och dessutom anklagar Lisbeth Palme – utan MINSTA belägg – för att vara en lögnerska fram till sin död om mordet på sin man.

                    Men då måste du också räkna med att få motargument, som i det här fallet baserat på Erik Åsards kunskap om konspirationsteorier.

            2. Enligt mitt enkla förmenande..och detta må sannerligen vara både såväl fel som rätt..så är både hypotes SE samt Mötesscenariot barn från samma familj med adress Sveavägen/Tunnelgatan.
              Navelluddet i vittnesmålen från brottsplatsen samt de i absolut närhet.
              37 år senare har det lett hit.
              Jag tror..jag vill understryka tror här..att båda hypoteserna är fel.
              Även jag skall ju bli salig på min egna tro..:-)

    2. Mikael,

      Engströmtesen har aldrig varit ”den etablerade versionen”. Den kan inte jämföras med lösningen på Kennedymordet eller på dåden 11/9 2001. Dessa händelser har grundligt utretts med långa rapporter som resultat. Gällande SE har vi ett summariskt åklagarbeslut och en Powerpointpresentation. Det är allt. Centrala bevis mot SE, som vapen eller reell tillgång till vapen, finns inte. Man pusslar ihop hågkomster av kepsar och rockar och en liten väska och tycker att man har bevisat att någon begått ett mord, för att ingen säger sig minnas honom på mordplatsen.

      Tekniken att ställa frågor om ovidkommande detaljer kan man för all del med fog kritisera (djävulen finns i detaljerna, etc.), men när det det gäller SE-hypotesen anser nog de flesta kritiker av den att den helt enkelt inte håller måttet. Det är inte ett ”Skulle Holmér verkligen åka skidor?” eller ”Vad hände med överklagandet till länsrätten?” som någon galning kan lägga till sitt konspirationspussel. Det är du som pusslar ihop detaljer för att skapa en påstådd röd tråd, där anonyma brev om plastpåsar blir till sanning för att de stödjer din tes, men andra anonyma brev och samtal pådyvlas stackars Engströms exfru utan några som helst belägg. Du hävdar att väktare ljuger, att ”närstående” till SE ljuger, och att detta på något sätt skulle styrka hans skuld. Samtidigt tror du på redan vederlagda sagor, som att SE skulle ha dykt upp på Skandia den 3 mars, för att de passar din tes. Sila mygg och svälja kameler?

      Jag håller med dig om att det ger föga att få vittnen att ifrågasätta sig själva efter 30+ år – precis som det inte ger något att förlita sig på utpekanden som görs efter 30+ år. Jag håller med dig om att det sannolikt inte förekom något möte. I vart fall kan inget möte som Lisbeth Palme kände till ha ägt rum (vad Palme själv planerat kan ju inte kontrolleras). Ingen sekretess skulle rimligen få någon att inte vilja klara upp mordet på sin man. Några hastiga hågkomster om att de tre såg ut att vandra ihop och Lars J:s ”Vad gör du?” i Lisbeths mun, ger mig inte tillräcklig anledning att bevivla att hon trodde att t.ex. Ustasja var inblandade. Gällande Inge M:s Dekorimaman finns det förstås den allvarliga felkällan att han först trodde han sett mannen i sekunder, men efter ett samtal med en författare tror att han sett honom längre tid. Det är inte en obesudlad minnesbild.

      Grundlösa konspirationsteorier är det vettlöst att torgföra, men allt som inte är SE-teorin är inte någon konspirationsteori. Och du vill diskutera ”komprometterande uppgifter i SE-närståendes förhör” och antyder inblandning av sådana personer i någon form av mörkläggning. Redan där har du kommit med en ogrundad konspirationsteori. Redan genom att påstå att ”vapensamlaren” var inblandad i att förse SE med vapen har du framfört en ogrundad konspirationsteori. Likadant när du hävdar att hans fru ringde vissa samtal eller skrev vissa brev. Det som är sås för gåsen ska väl också vara sås för gåskarln?

      1. Johan M,
        jag håller med om mycket av det du skriver. Men inte när du skriver om Inge M att han först trodde han sett den väntande mannen i sekunder men efter ett samtal med en författare tror att han sett honom längre tid. Frågan har varit upp många gånger på den här bloggen under årens lopp, men du är förstås ursäktad om du inte är uppdaterad på vad jag skrivit.

        Faktum är i alla fall att Inge M:s uttalande om sekunder finns i samma förhör – det från den 14 mars 1986 – som hans första uppgifter om att gärningsmannen hade stått och väntat i minuter.

        Jag citerar nu från en kommentar jag skrev 2021:

        ”Det centrala avsnittet vad gäller den frågan är väl detta (här återgivet utan språkliga korrigeringar):

        F: Vad har du för uppfattning om honom?

        M: Det var slakt, han var slaktare, han stod där och vänta helt iskallt.. Han visste att de skulle komma den vägen.

        F: Hur lång tid innan var du observerade honom då. Hur nära var han första gången du ser honom?

        M: Jag står ju alltså på andra sidan Sveavägen, jag hade precis vänt bilen, och det här rör sig om minuter.

        F: Man kan ju gå långt på en minut också.

        M: Men han såg, när jag observerade honom det var strax innan, bara precis sekunderna innan mannen och kvinnan kommer, det vill säga, paret Palme.

        F: Sekunderna innan de möts?

        M: Innan de går förbi honom för han står, som jag uppfattade det, mot väggen, och sen så när de går förbi så kommer han upp bakom.

        Så långt förhöret. Här talas det både om minuter och sekunder och när Inge hördes under Palmerättegången ville åklagaren Jörgen Almblad ha det till att Inge inte sett mördaren förrän sekunderna före mordet. Jag tror inte det är en riktig tolkning och Inge blev arg på Almblad över dennes försök att dra den slutsatsen. Den rimliga tolkningen som jag ser det är att den specifika observationen som Inge gör i samband med mordet inleds bara sekunder innan mördaren skjuter, medan Inges kommentar om att mördaren var en slaktare som stod och väntade iskallt och visste att paret Palme skulle komma den vägen pekar på att Inge sett mördaren en stund innan paret Palme var inom synhåll.

        Tidigare i förhöret har Inge talat om att han sett fem, sex, sju personer gått förbi i riktning mot Wennergrens center, alltså Sveavägen norrut. Och han har gett intryck av att den väntande mannen var på plats då. De 5-7 personerna kan ju syfta på Anders B:s sällskap även om de bara var fyra. Och om det är riktigt bör mördaren ha stått på plats i flera minuter. I vilket fall tycks det inte ha funnits någon sådan grupp av människor som passerat Dekorimahörnan norrut alldeles innan paret Palme kom dit.”

        I övrigt vill jag bara tillägga att Inge förvisso talat med författaren Thomas Kanger innan dennes Palmebok kom ut hösten 1987. Men den som vill påstå att sådana samtal skulle ha ägt rum redan före den 14 mars 1986 och på något sätt fördunklat Inges omdöme då har bevisbördan, som jag ser det.

        Slutligen: det finns förvisso ett tidigare förhörsprotokoll med Inge M, det är ett telefonförhör från morgonen den 1 mars 1986. Där står det förvisso inget om hur länge mannen kunde ha befunnit sig på platsen utan bara att han kommer upp bakom paret (Olof och Lisbeth) och skjuter.

        Polisförhören med Inge M hittar man här.

        1. Gunnar W:

          Som jag läser det 14/3-förhör du citerar ovan så talar IM om att han såg mannen först i samband med att denne kom upp bakom makarna Palme, och att det handlade om ”sekunder”.

          Varför han först pratar om ”minuter” är inte klart, men jag antar att det handlar om att hela händelsen (parkering-mord) utspelar sig inom minuter eller att han hade anlänt med bilen minuter tidigare. Sen preciserar han att själva observationen av mannen ägde rum precis innan denne passeras av paret Palme och att det då rör sig om sekunder. Men man skulle ju vilja höra detta inspelat. Det är flera delar i 14/3-förhöret där jag undrar över betoningar och liknande.

          Jag är dock fortsatt skeptisk mot att mannen överhuvudtaget stod och väntade, vilket IM är enda källan till. Om han hade sagt något i den stilen borde det ju ha varit med i telefonförhöret — det är ju en nyckeldetalj av det slag som polisen måste ha varit oerhört angelägen om att få in. Nog för att utredningen har präglats av slarv, men de formuleringar som faktiskt blev nedtecknade ger heller inte sken av att IM talat om en stillastående, väntande man (”Han ser två personer komma gående” … ”Han sedan en man komma upp bredvid dessa två personer bakifrån” och mannen har därmed ”kommit ifatt” de andra två.). Återstår att tänka sig att han antingen inte nämnde att mannen stått och väntat fast han redan då trodde att det var så, eller att tipsmottagaren helt enkelt missförstod hela berättelsen. Det senare verkar i så fall troligare än det förra, men ingendera känns jättetroligt.

          Den 14/3, två veckor efter skotten, säger IM visserligen tydligt och utförligt att han tror mannen stod och väntade, men han noterar också att det är så han uppfattar saken ”nu efteråt” och att han ”inte [är] helt säker på den uppgiften”. Så långt känns det ganska klent.

          Därefter växer minnet av hur mannen stod och väntade ytterligare, och 8/4 är det inget snack om saken. Sen blir det en längre tidsperiod, osv. Men av det där hittar jag få spår i tidiga IM-uttalanden.

          Det kan vara så att IM har rätt, men jag är som sagt skeptisk och jag tycker det är konstigt att detta tas för givet så allmänt. Det känns ungefär som pratet om att mördaren haltade eller lunkade osv, vilket utan någon särskilt god grund i vittnesmålen plötsligt blev allmän sanning i samband med CP-spåret och lever kvar hos många än idag.

          Men: jag har vagt för mig att det finns någon tidig medieintervju med honom också, där IM säger att mannen väntade. Är det så, den som vet? I så fall är det förmodligen något jag blev uppmärksammad på i tidigare diskussioner här på bloggen.

          1. Madam,
            i det första förhöret med Inge tycker jag det är rimligt att tänka sig att han försökt förmedla den bild som han senare återkommer till, att paret Palme passerar Dekorima och då kliver den väntande gärningsmannen ut från husväggen, går upp bakom dem och skjuter. Det framgår i alla fall av det första förhöret att han anser sig ha sett två personer (Olof och Lisbeth) som kommer gående. Och så lägger han alltså till: ”Han ser sedan en man komma upp bredvid dessa båda personer bakifrån”.

            Om han först ser två personer, inte tre, så är det ju rimligt att tänka sig att han menar att gärningsmannen kommit med i bilden antingen genom att han stått och väntat och klivit fram först när paret passerat honom eller genom att han rusat ifatt dem och hunnit fram först i samband med skjutandet.

            Om vi går över till Anders B:s vittnesmål så går ju det i stället ut på att paret Palme och gärningsmannen i flera meter gått i stort sett bredvid varann och att mördaren sedan skjutit. Jag har svårt att avfärda Anders B:s beskrivning av detta. Vi kan i det här sammanhanget lämna därhän vad Anders också tyckte sig uppfatta, att de tre utgjorde ett sällskap och kan ha pratat med varann.

            Det viktiga är att Anders B:s beskrivning går på tvärs både mot att gärningsmannen skulle ha stått stilla och väntat alldeles före mordet och att han skulle ha kommit norrifrån och rusat ifatt paret Palme i sista stund.

            Var hamnar vi då? Ja, jag menar att det rimliga är att den observation Inge gör i samband med skjutandet startar nästan precis före skotten, kanske bara ett par sekunder innan. I så fall har Inge inte sett vad gärningsmannen gjort under tiden alldeles före det. Han har varken kunnat konstatera att gärningsmannen stått och väntat när paret Palme närmade sig eller att gärningsmannen rusat ifatt dem.

            Själv är han av uppfattningen att mannen stått och väntat, det framkommer ju redan i 14-marsförhöret. Han redovisar till och med en starkt känsloladdad upplevelse av ett sådant minne när han jämför gärningsmannen med en kallblodig slaktare. Om han har rätt i den minnesbilden så blir det rimligt att dra slutsatsen att mannen visserligen tycks ha stått och väntat men att han sedan förflyttat sig norrut för att möta makarna Palme och därefter gått söderut i nära anslutning till dem.

            Det behöver ju inte vara så. Men jag kan inte se att telefonförhöret från den 1 mars kan användas för att understödja någon annan version av vad Inge skulle ha sett.

            Och så finns det ju en sak till som jag tycker ska vägas in i bedömningen av Inges vittnesuppgifter. Det är den beskrivning som både han och Anders B gör av gärningsmannens huvudbonad. Båda beskriver ju en så kallad gökboetmössa. Det här är två bra placerade vittnen som båda två gör anspråk på att ha iakttagit gärningsmannen före mordet.

            Och deras vittnesuppgifter förstärks av ett tämligen nyligen offentliggjort vittnesmål om en till synes väntande man som observerats omkring en halvtimme före mordet precis på andra sidan Sveavägen – även han med en gökboetmössa.

            Möjligheten av att det var den väntande gärningsmannen måste definitivt beaktas. Vittnesmålet lämnas redan den 1 mars och kompletteras senare i ytterligare förhör. Helt naturligt väckte vittnesuppgifterna intresse hos polisen, men redovisades inte i samband med rättegången mot Christer Pettersson.

            Detta vittnesmål pekar på en gärningsman som kan ha befunnit sig på lite olika ställen runt korsningen Sveavägen-Tunnelgatan. Han kan ha tagit position vid Dekorima relativt kort tid före mordet och då observerats av Inge. Men han behöver inte ha stått kvar där till slutet i så fall – och godtar vi de centrala dragen i Anders B:s vittnesmål kan han inte ha gjort det.

            I Inges egna vittnesuppgifter, inklusive vad han sa i tingsrätten och hovrätten – finns det underlag för hypotesen att mannen mötte paret Palme vid den södra reklampelaren. Jag har skrivit så många gånger om det förut så jag upprepar bara detaljerna kring det på begäran. 🙂

            1. Inge såg att något hände vid reklampelaren men kan inte erinra sig vad det var. Sannolikt såg han gärningsmannen möta upp paret Palme men det skedde i periferin av hans synfält medan han hade fokus på sina bekanta som återvände till bilen från bankomaten
              När han en kort stund senare åter vänder blicken mot Dekorimas skyltfönster ser han paret Palme komma gående men han ser inte att gärningsmannen går jämsides med Lisbet och Olof närmast skyltfönstret. Från Inges position är gärningsmannen dold bakom Olof. Inge ser alltså bara Lisbet och Olof men inte gärningsmannen som befinner sig på Olofs vänstra sida. Anders B som gå några meter bakom paret Palme och gärningsmannen uppfattar däremot alla tre som ett sällskap

              I höjd med Dekorimas avfasning stannar gärningsmannen plötsligt upp ett kort ögonblick medan paret Palme fortsätter röra sig och då är han inte längre dold bakom Olof utan Inge ser plötsligt att en man står vid skyltfönstret. Mannen blir dock inte stående mer än någon sekund innan han åter tar ett steg framåt och hamnar precis bakom Olofs rygg där han avlossar det första skottet. Från Inges position ser det ut som att gärningsmannen står stilla vid skyltfönstret och går upp bakom Olof och skjuter när han och Lisbet kommer gående.

              Inge ser att mannen som nu avlossar skotten är samma man som han strax innan observerat stå och till synes vänta på något vid skyltfönstret. Inge observerade den mannen medan han satt i bilen och väntade på sina bekanta som gått till bankomaten. När hans bekanta återvände till bilen flyttade Inge fokus och såg inte att den väntande mannen rörde sig ut mot reklampelaren och han uppfattar bara väldigt diffust att något händer vid reklampelaren. Däremot observerar taxiföraren Anders D som samtidigt har stannat för rött ljus tydligt att gärningsmannen och paret Palme står stilla och ser ut att samtala på trottoaren invid reklampelaren.

              Anders vänder blicken framåt igen och väntar på grönt ungefär samtidigt som paret Palme och gärningsmannen börjar röra sig in mot Dekorimas avfasning och då blir paret Palme synliga för Inge men inte gärningsmannen förrän han stannar upp i höjd med avfasningen så att Olof och Lisbet får ett litet försprång framför honom. Precis det försprång på någon meter som behövs för att gärningsmannen ett ögonblick senare ska kunna placera sig i rätt position bakom Olofs rygg för att avlossa ett första skott mitt i ryggen på Olof

              Detta scenario tycker jag bäst förenar vittnesmålen från både Inge M och Anders D och Anders B

              1. Jonas J,
                ja, det är rimligt som du säger – och en viktig poäng – att gärningsmannen kan ha varit dold för Inge av Olof och Lisbeth när de tre närmade sig Dekorimahörnan.

                1. Som det av polisen utlämnade förhöret med Stig Engström visar är inspelningar ett bra material att ha tillgång till. Någon som är förtroendeingivande borde samla fullmakter från vittnena och begära ut samtliga inspelade förhör. Då kan man t.ex. värdera Inge M:s och Lars J:s iakttagelser på ett bättre sätt. (Roland B och Leif L har ju polisen tyvärr slarvat bort.)

                  1. Jag avslutar dagen med liten ny undran.
                    Jag har ju lyssnat på bandet av SEs förhör,och nu känner jag mig en smula osäker igen gällande det här i samband med SEs vidimering att han varit ute ”den tidigare kvällen”.
                    Sista gången jag lyssnade på det så fick jag ett intryck av att SE lite förvånat undrade över det som i betydelsen ”den föregående kvällen”…dvs Torsdagskvällen.
                    Den tidigare kvällen är väl ett lite luddigt uttryck kan jag tycka.
                    Den kan eventuellt missuppfattas som menad föregående kväll kanske?
                    Jag vet inte.

            2. Jag tycker nog att Anders B:s berusning bör tas i beaktande vid värderingen av vad han ska ha sett. Och vad som i allmänhet är känt om observationer på håll (se t.ex. https://svenska.yle.fi/a/7-1468597). Inge M kan väl inte sägas vara ett bra placerat vittne?

              Högst intressant vittnesmål du länkade till – rock och mössa. Ett ärligt vittne dessutom: ”Beträffande signalementsbeskrivning på mannen så menar X att den uppgift han lämnade för 2½ år sedan, är riktig. Att ge sig på någon signalementsbeskrivning i dag kan vara vanskligt. Han är osäker på ifall han skulle kunna känna igen mannen i dag.” Och kompisarna som överhuvudtaget inte minns vad de gjorde den aktuella dagen, trots påståendet att ”alla” minns vad de gjorde kvällen då Palme blev skjuten. Något för Mikael A att läsa, som tror på superminnen.

              1. Johan M,
                jag kan absolut ta i beaktande att Anders B inte var nykter. Men hans upplevelse av att han hade tre personer gående framför sig i flera meter är svår att vifta undan. Hans uppgift om att det såg ut som om mannen till vänster lade armen om personen i mitten som han då trodde var en kvinna passar ju in i det mönstret. Att man ska vara försiktig med uppgiften om att personerna tycktes prata med varann är en sak. Men att tre personer gick mer eller mindre jämsides fram mot Dekorima framstår för mig som sannolikt. Berusning brukar ju i första hand innebära att man observerar mindre, inte att man lägger till saker.

                Om Anders hade rätt i att mördaren kom fram till mordplatsen samtidigt med makarna Palme – och det tror jag han hade – så hade Inge fel i att mördaren stod och väntade när Olof och Lisbeth kom fram till Dekorima. Och inte bara Inge förresten, att mördaren stod och väntade och plötsligt dök fram var ju också hypotesen från Palmeåklagarna i rättegången mot Pettersson. Det är en svagare hypotes, menar jag.

                Väl värt att notera är också att taxiföraren Anders D:s vittnesmål – som förstås också kan innehålla övertolkningar – ger stöd åt att gärningsmannen befann sig synlig intill paret Palme en liten stund innan han sköt.

                Jag vet slutligen inte riktigt hur den som vill ha Stig Engström som mördare ska få till det. Passerade han kanske Anders B alldeles före Dekorimahörnan och gick därefter direkt fram och sköt Palme? Skulle Anders verkligen ha missat det och i stället presenterat ett helt annat skeende?

                1. Hoppar in som hastigast angående ABs berusningsgrad.
                  Vad jag förstår så drack han typ tre snapsar och någon öl på Happy Hour.
                  Därefter höll han sig till någon öl samt eventuellt någon Whiskey till kaffet..om minnet inte sviker ABs egna utsago.
                  Jag vill framhålla möjligheten att han vid 23.21 tiden inte vart speciellt berusad alls.
                  Lite salongsfäig härvidlag,men inte så mycket mera.
                  Han hade väl en gravid fru som satt hemma och väntade kväll ifråga dessutom?

                  Jag tror att AB var något rund under fötterna tillfälle mord på OP ifråga.Varken mera eller mindre.Jag tror knappt ens att helt nykter individ skulle ha fattat mera och sett mera av det mycket snabba händelseförloppet ifråga än vad AB säger sig gjort.
                  Det finns inget konstigt med ABs vittnesmål alls,som jag ser det.

                  1. Ragnar,
                    jag har inga invändningar mot det du skriver utom att givetvis all alkoholkonsumtion i viss mån sänker observationsförmågan så länge alkoholen är kvar i kroppen.

                    1. ”Det var svårt att få några detaljer av honom. Han var berusad men det gick att föra ett ordnat samtal med honom och han gick förhållandevis stadigt.” säger Lena Löhr. ”ser förvirrad, eventuellt påverkad ut” sa Jan A i första förhöret. ”han verkade väldigt förvirrad” i andra. Men det är klart att man blir förvirrad om man blir vittne till ett mord.

              2. Jag har varit på platsen och från Inge Ms position är det inga problem att observera vad som händer i dekorimahörnan.

            3. Gunnar W:

              ”Det viktiga är att Anders B:s beskrivning går på tvärs både mot att gärningsmannen skulle ha stått stilla och väntat alldeles före mordet och att han skulle ha kommit norrifrån och rusat ifatt paret Palme i sista stund.”

              Jag tycker inte AB:s beskrivning strider mot att gärningsmannen gick ifatt makarna Palme. Om jag hade som mål att obemärkt komma ikapp en promenerande person skulle jag inte hålla alltför hög hastighet. Det skulle kunna märkas/höras och dra blickar till sig. Jag skulle hålla bara lite högre takt, så att jag under en längre sträcka kunde närma mig sakta men säkert, för att till sist kliva in med några snabbare steg och skjuta. Det tänker jag mig vore naturligt för de flesta, och det strider inte mot AB:s observation.

              Låt oss spekulativt säga att den förföljande mannen, som hypotesen till ära har dragit på sig sin finaste telefonkatalogsblåa jacka, först håller sig lite mot trottoarens kant och på visst avstånd, för att inte märkas, och låter NF passera. När NF har passerat inser förföljaren att han nu för första gången sen jakten inleddes vid Grand verkar vara ensam på trottoaren med sina offer. Han ser ingen som kommer mot dem framifrån och bakom sig har han bara NF:s allt avlägsnare ryggtavla. Och paret Palme verkar inte ha upptäckt att de är förföljda. Detta är hans chans, helt enkelt.

              Då är det alltså läge att snedda in mot trottoarens mitt och accelerera, med sikte på att komma ikapp vid Skandiahusets södra hörn. Strax efter att han har passerat lösgör sig AB lite ostadigt från Götabankens port (eller möjligen från området kring den södra annonspelaren) där han obemärkt har stått och funderat över livet och klockan, och börjar gå i samma riktning. Den nu intensivt målinriktade förföljaren ser honom kanske inte alls, eftersom han dyker upp bakifrån, eller ignorerar honom åtminstone.

              När paret P till sist har trätt in i korsningen torde mördaren ha varit hack i häl. Då tar han ett par snabbare steg, stadiggör Palme med en hand på axeln och: pang, pang. Sen sätter han av bort längs Tunnelgatan.

              För Anders B kan ju ett sådant scenario ha sett ut precis som han beskriver det i vittnesförhören.

              1. Madam,
                Anders B:s beskrivning motsäger förstås inte alls att gärningsmannen gått ifatt makarna Palme. Och det skrev jag inte heller. Precis som du citerar skrev jag alltså: ”Det viktiga är att Anders B:s beskrivning går på tvärs både mot att gärningsmannen skulle ha stått stilla och väntat alldeles före mordet och att han skulle ha kommit norrifrån och rusat ifatt paret Palme i sista stund.”

                Givetvis lämnar Anders B:s beskrivning utrymme för att gärningsmannen gått ifatt paret Palme i ett tidigare skede.

                Däremot är det rimligt att anta att Anders promenad hemåt inte gick särskilt fort. Han hade just bestämt sig för att det var dags att avsluta kvällen, han var trött. Han hade ingen särskild tid att passa och det förefaller som om han såg sig om efter eftersläntrarna – ytterligare en faktor som kan ha sänkt hans hastighet. Ändå befann han sig plötsligt bara några meter bakom paret Palme och gärningsmannen. För mig är det en indikation på att de tre stått stilla en stund på den södra sidan av den södra annonspelaren, dolda för Anders. När de börjar gå har Anders dem plötsligt framför sig.

                Att gärningsmannen skulle ha skyndat förbi Anders under den korta sträckan mellan bankomaten och den plats där han i så fall kom ifatt paret Palme framstår för mig som mindre troligt. Skulle Anders inte ha märkt en så hastig rörelse, skulle han då verkligen bara uppfattat det som att tre personer gick framför honom i samma takt som han själv?

                Och man kan förstås också fråga sig: skulle inte paret Palme ha märkt att en man närmade sig dem hastigt bakifrån?

                Med det sagt: jag vill inte andas någon tvärsäkerhet. Jag vill bara presentera de argument jag hittat för ett förlopp som jag finner rimligt att reflektera över på allvar.

                1. Gunnar W:

                  Du har rätt, jag läste in något du faktiskt inte skrev!

                  Apropå detta:

                  ”Att gärningsmannen skulle ha skyndat förbi Anders under den korta sträckan mellan bankomaten och den plats där han i så fall kom ifatt paret Palme framstår för mig som mindre troligt. Skulle Anders inte ha märkt en så hastig rörelse, skulle han då verkligen bara uppfattat det som att tre personer gick framför honom i samma takt som han själv?”

                  Jag tycker inte det är orealistiskt och det behöver inte ha skett någon hastig rörelse. AB har som bekant gjort mycket få och okoncentrerade iakttagelser av förloppet före skotten. Han noterar bara att han hade gått bakom tre personer utan att reflektera över det, varpå skotten föll. Han antog (vilket jag inte tycker är anmärkningsvärt) att tre personer som gick så nära inpå varandra måste ha tillhört samma sällskap (två av dem gjorde ju också det). Det framgår inte av hans vittnesmål att de dyker upp ”plötsligt”, utan snarare beskriver han att han uppmärksammade att han hade folk framför sig strax före skotten.

                  Han har ingen uppfattning om var paret Palme kom ifrån, och har inte märkt att de har passerat honom när han stod och trampade i området vid banken. Likadant är det med gärningsmannen. Denne behöver bara ha rört sig något litet snabbare än makarna Palme och kan dessutom antas ha förflyttat sig så diskret/tyst som möjligt vare sig han noterat AB eller inte. Det finns därför inga särskilda skäl till att AB borde ha noterat gärningsmannens passage förbi banken, mer än han borde ha noterat att paret Palme kommit vandrande samma väg.

                  För mig verkar det alltså fullt möjligt (och ganska troligt) att gärningsmannen förföljde paret Palme från Skandiahustrottoarens norra del, varvid han noteras av NF kring La Carterie. AB själv har stått och drällt i området kring bankomaten, och satt sig i rörelse söderut först efter det att både makarna Palme och mördaren passerat, utan att han särskilt lagt märke till någondera. Under det trettiotal meter det handlar om har han då alla tre framför sig, men registrerar inte detta mer än mycket förstrött, eftersom det helt saknar intresse för honom.

                  Att AB i efterhand bara minns gruppen från sluttampen av promenaden kan exempelvis ha handlat om att det var under dessa avslutande 5-7 meter som de trädde in i ljuset från Dekorimas skyltfönster* och/eller belystes av bilarna vid övergångsstället. Men det kan också bara vara ett luddigt minne som inte behöver närmare förklaring.

                  Vad gäller vad paret Palme borde ha märkt: Tja, det kan man ju tycka, men jag tror som sagt inte att mördaren måste ha rört sig särskilt hastigt och han bör dessutom ha ansträngt sig för att vara diskret. LP säger sig varken ha noterat mördaren, NF eller AB, vilka samtliga bevisligen har varit inom några meter från henne och maken inom en minut före mordet. NF har på samma sätt missat antingen mördaren eller AB, beroende på vem telefonkatalogsjackan var, och AB har missat NF. Jag tycker inte att något av detta är särskilt anmärkningsvärt.

                  *) Jämför mörker/skugga på trottoaren här: https://cached-images.bonnier.news/gcs/bilder/epi-30-dn/UploadedImages/2016/2/21/091b2857-139a-491f-b8d0-05e8bc4587df/bigOriginal.jpg

                  1. Madam,
                    tack för synpunkter. För mig låter din beskrivning av händelseförloppet som om Anders B i stort sett gått ikapp paret Palme och mördaren. Det är ju, tycker jag, lite svårt att tänka sig att han haft mördaren och paret Palme bara några få meter framför sig hela vägen från bankomaten fram till Dekorimahörnan utan att märka det.

                    Om han har gått ikapp personerna som han haft framför sig bör han antingen ha trampat på ganska raskt eller så har de tre personerna stått stilla en stund och sedan gått vidare. Den senare alternativet förkastar du, om jag förstås saken rätt. Då återstår att Anders rörde sig ganska snabbt. Det kan han ju förstås ha gjort, men jag tvivlar på det.

                    Ett ytterligare problem med ditt resonemang är väl att Nicola F skulle ha noterat paret Palme och gärningsmannen men inte noterat Anders. Om vi i stället tänker oss att det var Anders som Nicola såg och att han gjorde observationen av Anders och paret Palme innan han kom fram till Skandias entré så blir det enklare för mig i varje fall. Och gärningsmannen? Ja, honom placerar jag gärna söder om annonspelaren under hela detta förlopp. En invändning mot det är förstås att Nicola under sin promenad förbi Dekorima inte tycks ha noterat honom. Det kan ju tolkas som att han inte fanns där.

                    Hur vi än resonerar kommer vi inte ifrån att vi bara sitter med ett visst antal pusselbitar i ett pussel där andra bitar saknas – och att det kan finnas flera fel på de bitar vi har. Vi kan gissa och resonera, men säkra kan vi i de flesta fall inte vara.

        2. Jepp.
          Dock är de vanliga reservationerna gällande IMs observation av eventuell Dekorimaman fortfarande gällande som jag ser det i dagsläget.
          Vi har den ungefärliga tiden som IM kan ha haft uppsikt över Dekorima.
          Vi har hans position och vi vet väl ungefär vilka ljusförhållanden som råder.
          Vi har olika individer som rört sig söderut på trottoarens östra sida varav ingen har sett den eventuella Dekorimamannen trots att denne hållit sig väl synlig enligt IM.
          Vi har IMs observation av gruppen om fem-sex ungdomar.Hur jag än vrider och vänder på saken så kan jag omöjligen få dessa till AB´s bankomatgrupp med hänsyn tagen till hur länge som IM kan stå där han stod med avseende på bankomatuttaget av flickvän mm,mm.
          Anders Olsson,och säkert helt andra också,uppskattar maxtiden som IM rimligen kan ha haft uppsikt över platsen till 2 minuter 15 sekunder.
          Det anger starttid för hans observationer till ca 23.19.00
          Vad han säger sig se måste passas in här.

      2. Johan M:

        Jag håller som vanligt med om i stort sett allt du skriver.

        Det här tycker jag är en viktig poäng angående mötesscenarierna, som faktiskt kan förstärkas ytterligare: ”Ingen sekretess skulle rimligen få någon att inte vilja klara upp mordet på sin man.”

        Det handlar ju inte bara om vad LP skulle vilja/kunna hålla tyst om, utan också om att gärningsmannen/de sammansvurna skulle lägga sina öden i hennes händer – över årtionden, dessutom. Hur starka hållhakar kan man ha på någon vars man man har mördat, inte bara veckorna efter mordet utan ett helt liv? Hon hade ju kunnat genomgå någon livskris 1999 eller 2017 och då berättat allt. Hon hade kunnat föra det vidare till sonen eller någon annannära förtrogen, eller skrivit en dagbok som någon tjuvläst; hon hade kunnat skriva ned det i ett brev för offentliggörande efter sin död, osv, osv. Hur skulle man kunna gardera sig mot det?

        Som jag ser saken kräver ett mötesscenario i princip att LP var medsammansvuren eller i alla fall genast gav sitt tysta stöd till avrättningen av Palme. Det är förstås inte omöjligt, för det är det ju få saker som är. Men ska man börja spekulera i sådana resonemang utan konkret stödbevisning, då har man givit sig i sannolikhetens absolut ödsligaste tassemarker.

        1. Madam,
          jag tycker det finns en hel del som talar för ett mötesscenario men jag tror inte att Lisbeth kände till gärningsmannens – eller gärningsmännens – identitet(er). Jag tycker att de alternativ du skissar upp är lite för fantasilösa och inte tar in möjligheten av de rätt komplicerade förutsättningar som kan ha förevarit när Lisbeth skulle redovisa sina minnesbilder.

          Som jag många gånger skrivit förut: Lisbeth kan ha berättat saker för personer – även personer inom rättsväsendet – som hon hade förtroende för. Vi kan konstatera att hon saknade förtroende för poliser i allmänhet. Vi vet också att Lisbeth var extremt angelägen om att det skulle råda sekretess kring vad hon berättat, även det hon sa i de polisförhör som vi kan läsa. Hon blev till exempel mycket upprörd över att de knapphändiga uppgifter som hon lämnat i förhöret 1 mars nådde nyhetsmedia.

          Lisbeth kan, föreställer jag mig, ha vägletts av inställningen att bara personer hon litade på skulle få full insyn i vad hon visste. Låt oss påminna oss att hon i det förhör som Holmér höll med henne i slutet av mars 1986 nämnde att hon trodde att mordet var resultatet av en internationell konspiration. Med den inställningen från hennes sida tycker jag det kan ha varit naturligt att hon noga övervägde vilka hon skulle prata öppet med.

          Och slutligen: varje val hon gjorde påverkade förstås hennes fortsatta val. Det hon bara berättat för en snäv krets de första dagarna kunde hon inte gärna kasta in i vanliga polisförhör lite senare utan att det skulle framstå som väldigt besynnerligt.

          Solveig Riberdahl sa till Marjasinkommissionen att Lisbeth satte sitt integritetsintresse före utredningsintresset. Det var Riberdahls tolkning av Lisbeths agerande och det är ju en väldigt långtgående slutsats, har du några kommentarer till det, Madam?

          (För min del tänker jag alltså inte riktigt som Riberdahl utan stannar på en mindre sensationell variant. Jag tror att Lisbeth kan ha pratat öppet med personer som hon hoppades skulle kunna göra något för att få fram sanningen om mordet men ansåg det meningslöst och kanske skadligt att vara fullt uppriktig när hon talade med andra. Gissningsvis blev hon alltmer desillusionerad när det gällde möjligheterna att få hjälp. Jag föreställer mig visserligen att hon själv trodde på sitt utpekande av Pettersson, men jag tror inte att hon ansåg att mordet var utrett bara för att han blev fastslagen som gärningsman.)

          1. Jag tycker nog inte att man behöver vara fantasilös för att inte vilja fantisera alltför fritt utan hållpunkter i materialet. Lisbeth är ju död och förundersökningen nedlagd. Ingen sekretess vidlåder några uppgifter hon kan ha berättat, vare sig enligt 35:1 eller 18:1 OSL. Storpolitiken har förändrats i grunden sedan 1986, så gamla lojaliteter till stater kan knappast gälla. Varför har då ingen redovisat Lisbeths iakttagelser som berättats för en snäv krets (som hon rimligen inte kan ha berättat för sina egna söner)? Finns det överhuvudtaget någon indikation från någon som kände Lisbeth på att hon visste något om mordet som hon inte uppgav? Dessutom vet vi ju inte om Lisbeth verkligen själv hade någon grundad anledning att faktiskt tro på en konspiration. Det hon säger till Holmér är ju väldigt brett; ”tror att det kan vara kroater, tyskar, israeler, sydafrikaner eller amerikaner som ligger bakom mordet” (1986-03-25). Ingvar Carlsson hade därtill en rimlig förklaring till att hon talat om Ustasja (1986-03-20): ”Olof Palme hade vid ett tillfälle sagt att Ustasja var en grupp varifrån man kunde vänta sig vad som helst. Olof Palme hade varit orolig för Ustaja-rörelsen. […] orsaken till att Lisbeth Palme nämnt ‘jugoslaver’ kort efter mordet troligtvis berodde på att Olof Palme talat om Ustasja med sin fru.”

            Man kan ju vända på det du säger om Lisbeths tro på en konspiration och fråga sig varför Lisbeth överhuvudtaget skulle redovisa sina spekulationer om att att hon blivit bevakad och i att mordet begåtts av t.ex. Ustasja, om hon nu var rädd för att tala med polisen om sådant. Hon redovisar t.ex. misstankar om telefonavlyssning 1986-03-08. Integritet är en sak, men att aktivt utelämna uppgifter om andra personer (t.ex. den som de skulle ha mött), som hade kunnat belysa mordskeendet, är väl ingenting man gör av integritetsskäl? Om inte, som jag skrivit tidigare, något oerhört chikanerande för Olof Palme hade ådagalagts genom att mötet blev känt (t.ex. att han var narkoman). Men då har jag svårt att frigöra mig från tanken att Lisbeth medvetet pekat ut en oskyldig person i hovrätten. Scenariot att hon inte satt mötet i samband med mordet förefaller mig alltför långsökt.

            Jag skulle rentav kunna hålla med om att Lisbeth satte sitt integritetsintresse före utredningsintresset. Det anser nog även alla som ser Christer Pettersson som skyldig. Utpekanden förlorar i styrka om de inte sker på ett rättssäkert sätt. Att prioritera sin egen frid innebär dock inte att man vill sabotera utredningen. Lisbeth medverkade ju i utredningen, under egna premisser. Hon hör självmant av sig när hon sett fantombilden bl.a. Hon redogjorde för händelseförloppet vid flera förhör. Hon ville inte bli inspelad eller iakttagen av CP:s advokat eller andra hon inte kände förtroende för, men saboterade inte medvetet utredningen. Att från att hon inte ville känna sig exponerad (t.ex. genom att återges med röst i radio) dra slutsatsen att hon dolde något om själva mordet, tycker jag är att dra detta om integritet för långt. Om hon dessutom inte kände till identiteten på den som hon och Olof skulle möta, finns det väl inte någon integritetsaspekt alls? Om inte då, alltså, blotta förekomsten av ett möte skulle skämma ut henne själv och/eller Olof Palme så till den milda grad att man måste hålla tyst i över 30 år…

            1. Johan M,
              det är fredagskväll och jag ska därför hålla mig kort och bara ta upp en sak. Jag har för min del flera gånger klargjort att jag inte alls tror att Lisbeth Palme med vett och vilja satte fast en oskyldig när hon pekade ut Christer Pettersson.

              Jag tror att hon vid tiden för rättegångarna övertygat sig om att hon sett honom på mordplatsen och att han hade skuld i att hennes make blev mördad.

              1. Om detta är vi ense. Sedan är jag lika kritisk som en gång Holgersson när det gäller utpekandet som sådant. Axberger överbetonar att Lisbeth kände att Christer var ruskig. Han var ju ruskig…

          2. Gunnar W:

            Jag håller med om att det kan finnas mer komplexa förklaringar, inklusive sådana som vi utomstående inte kan enkelt föreställa oss. Men det gäller ju det mesta. Jag har svårt att se varför man ska ge sig in på den typen av resonemang utan att det finns fakta som pekar tydligt i den riktningen. (Vi är kanske oeniga om huruvida sådana fakta finns.)

            Min poäng här var dock att man inte bara kan ta hänsyn till LP:s motiv och möjligheter att hålla tyst, utan även måste faktorera in den osäkerhet som måste ha plågat den andra parten i ett sådant scenario – alltså den grupp som LP höll tyst av rädsla för, på uppdrag av, eller till stöd för.

            Det räcker ju inte med att en sådan grupp skulle ha övertygat LP om att hålla tyst från första början, om bakgrunden till att hennes man mördades och att hon själv var några centimeters kulbana från att själv dö. De måste också kunna räkna med att hon ska fortsätta hålla tyst, inåt och utåt, utan att läcka något, avsiktligt eller oavsiktligt, i de årtionden hon har kvar att leva. Jag har svårt att se hur någon skulle ha kunnat vara så säker på hennes framtida agerande, om det nu inte vore så att hon var inblandad i mordet, eller i den mörka hemlighet det skulle dölja. Det är alltså ditåt det drar, för mig, om man ska tänka sig ett mötesscenario. (Vilket jag inte tycker man ska, men även där är vi väl oeniga.)

            Utpekandet av Pettersson framstår i mina ögon som ännu ett argument mot mötesscenariet, om man tror att hon gjorde det fullt uppriktigt. Det är nästan omöjligt att tänka sig Pettersson som ett led i en internationell (eller ens svensk) konspiration, särskilt som hela gärningsbeskrivningen byggde på att han skulle ha stått och trampat utanför bion och sen skjutit med en revolver han tillskansat sig från någon knarkarbekant. Om LP däremot medvetet pekade ut honom på falska grunder, som ett led i att försöka vilseleda utredningen och/eller allmänheten, då går det ihop rent logiskt. Men då är man tillbaka på att hon bör ha varit inblandad på något plan, och det tycker jag är en teori som är så långt från kända fakta att den inte är värd att lägga tid på.

            Vad gäller Solveig Riberdahls kommentar tycker jag att det låter helt riktigt. LP:s motsträvighet var uppenbarligen destruktiv för utredningen, även om den kanske var psykologiskt begriplig på något plan — man vill ju dessutom ogärna vara för kritisk mot ett brottsoffer som förlorat sin make. Det märkvärdiga med detta är inte LP:s agerande, tycker jag, även om det är ovanligt, utan att polisen visade sådan undfallenhet inför henne. Det gällde trots allt mordet på Sveriges statsminister. Men det var väl Holmér som styrde in på det spåret.

            1. Madam,
              bara kort: Lisbeth kan ha trott att Pettersson ingick i någon sorts konspiration. Jag tror för min del inte att Pettersson var inblandad i mordet. Och jag tror inte heller att han var typen som skulle ha anlitats i en konspiration. Han var alldeles för oberäknelig för det. Och jag tror för övrigt inte att han skulle ha åtagit sig att mörda Olof Palme om någon hade bett honom.

              1. Det förefaller mig osannolikt. Hon såg ju vem som var alkoholist vid konfrontationen Nu är jag inte expert på lejda mördare, men inte brukar de väl vara alkoholiserade förtidspensionärer? Inte kan väl Lisbeth ha trott att t.ex. Ustasja skulle anlita en sådan?

                Lisbeth Palme håller hårt på sin integritet även i 2011 års intervju i Sveriges radio, och anser sig illa behandlad av media. Hon vill inte gå in på sina privata känslor. Hon tror att det skymt Olof Palmes gärning att mordet är olöst ”… men det är ju inte min … jag menar jag har ju identifierat mördaren, utan det här är ju en annan fråga för omgivningen”, säger hon. Hon vill inte diskutera mordnatten; ”det finns nedtecknat”. Media har plågat henne, menar hon. ”Det är bra om media tittar på sig själva, men inte via mig.” Hon verkar helt klart mena att mordet för hennes del är löst, och att media och rättsväsendet bär ansvaret. Det hade hon väl inte kunnat tro om hon menade att Christer Pettersson agerade på uppdrag av någon konspiration – en konspiration som hon själv skulle ha kunnat bidra till att avslöja genom att röja vem hon och Olof hade mött? Så länge medkonspiratörer finns som inte identifierats och lagförts är ju mordet inte löst. Jag tycker inte att något av LP:s beteende talar för att hon egentligen döljer något eller anser mordet ouppklarat på något sätt; hon ville mest hålla på sin integritet och vara en privat person. Det förstörde förstås förutsättningarna att värdera hennes vittnesmål i efterhand, men vi har åtminstone två domstolar som hört henne och transkriberingar, och hennes egna ord i intervjun 2011.

                1. Johan M,
                  jag har förut tagit upp att Lisbeth Palmes bild av den person hon skulle peka ut kan ha varit präglad av vad som stod i kvällstidningarna den 14 december, information som lätt kunde ha nått henne på olika sätt.

                  Och vad stod det där?

                  Ja, helt klart framställdes en misstänkte, ”41-åringen” som han kallades i båda tidningarna, som en mycket farlig person. Expressen skrev att han ”i många år haft en framträdande roll i Stockholms ’undre värld’” och en av Aftonbladets rubriker var: ”En känd brottsling som hatar samhället”. Hans alkoholmissbruk nämndes varken i rubriker eller på förstasidorna. Uppgifter åt det hållet förekom dock för den som läste noga. En av artiklarna i Aftonbladet placerade honom till exempel ”längst ned i samhällets bottenskikt” och tidningen refererade till hans ”liv bland missbrukare och utslagna i en stockholmsförort”.

                  Jag tycker inte att den bild som förmedlades uteslöt att Pettersson kunde ha utfört mordet för någon annans räkning. Och låt oss komma ihåg att Riksåklagaren långt senare i sin resningsansökan lyfte in Pelle Svenssons ”bevisning” för att bombmannen Tingström skulle ha gett Pettersson i uppdrag att utföra mordet på Palme.

                  Och det kan tilläggas att om vi förutsätter att paret Palme hade mött en person så finns det inget underlag för slutsatsen att Lisbeth kunde ha vetat vem det var. Om hon hade minnesbilder från händelseförloppet kring mordet som inte finns offentligt redovisade så kan de ha varit splittrade och förvirrade. Det finns ingen direkt anledning att tro att hon satt på information som skulle ha inneburit att mordgåtan var löst om hon gett offentlighet åt vad hon tyckte sig ha upplevt.

                  Vad vi kan utgå från är det hon sagt i kända förhör. Och det är rätt motsägelsefullt. Så här står det alltså i förhöret från den 1 mars:

                  ”Mannen som sprang in på Tunnelgatan uppfattade fru Palme som varande i 40-årsåldern, ca 180 cm lång och med ‘kompakt’ kropp med kort hals. Han var mörk men inte på ett direkt sydländskt sätt utan håret var mer brunaktigt. Han var iklädd en blå, något litet ‘bullig’ täckjacka som gick en bit nedanför midjan. Han hade vidare mörka, troligen grå byxor. I övrigt lade fru Palme inte märke till några detaljer vare sig i utseende eller klädsel. (Min kursiv.)”

                  Det hon säger där framstår ju inte precis som att hon skulle ha underlag för att nästan tre år senare göra ett utpekande av Christer Pettersson som gärningsman.

                  Senare påstod hon att hon hade en mycket väl bevarad minnesbild av gärningsmannens ansikte. Det vill säga, hon hävdade själv att hon inte redovisat allt i förhöret den 1 mars.

                  Som jag ser det måste alla Lisbeth Palmes uppgifter i sak om vad hon observerade på brottsplatsen värderas med stor försiktighet. Och det finns också skäl att överväga att hon kan ha gjort observationer, eller trott sig ha gjort observationer, som hon inte redovisat i något känt förhör.

                  1. Men om mötesscenariot ska vara relevant för Christer P-frågan måste väl Lisbeth ha trott att personen som möttes hade samröre med samma konspiration som Christer? Skulle hon ha trott att den ”undre världen”, dvs. knarkare och vanliga kriminella, låg bakom mordet? Är det i så fall en sådan person som LOP skulle ha mött? Även om hon inte på förhand visste vem hon mötte såg hon ju rimligtvis vem detta var. Att hon skulle ha mött någon form av företrädare för Stockholms kriminella låter ju ännu mindre sannolikt. Det är ju inte en konspiration á la Tingström-Cedergren-Pettersson som Lisbeth föreställt sig enligt polisförhören.

                    Lisbeth Palme kan säkert ha gjort observationer som hon inte redovisade, men hon förefaller ju säker på att hon pekat ut just mördaren. Och när hon sa det 2011 kan hon ju omöjligtvis ha trott att den avlidne narkomanen och kriminelle Christer Pettersson ingick i en icke avslöjad sammansvärjning. Och då kan hon ju rimligen inte heller, om hon nu trott att en sammansvärjning låg bakom mordet, ha ansett att mordet var löst och att det var rättsväsendets fel att det inte var formellt uppklarat (något hon av allt att döma tyckte).

                    1. Johan M,
                      jag vet inte vilka insikter Lisbeth Palme hade om politiska konspirationer och kriminella nätverk. Hon hade säkert vissa kunskaper eftersom det ju funnits hotbilder mot hennes make sedan lång tid tillbaka. Men det är nog för mycket begärt att hon skulle ha haft en exakt bild av vilken sorts personer som skulle ha varit intressanta att rekrytera för politiska konspiratörer som ville se hennes make död.

                      Och för den som studerar uppmärksammade politiska mord saknas det ju inte exempel på teorier om att vanliga kriminella spelat en roll i sådana. James Earl Ray som dömdes för mordet på Martin Luther King var en vanlig brottsling. Han hävdade själv att han inte personligen mördat King men att han varit involverad i en mordkomplott mot King. Martin Luther Kings änka, Coretta Scott King, anslöt sig till den uppfattningen.

                      Ett annat exempel är förstås nattklubbsägaren Jack Ruby, en man med kriminella kontakter, som sköt ihjäl Lee Harvey Oswald innan denne ens hunnit få en advokat. Ruby hävdade att han skjutit Oswald för att bespara Jackie Kennedy en plågsam mordrättegång. Men det finns gott om teorier som går ut på att Ruby i själva verket var ett verktyg i en politisk konspiration.

                      Oavsett vad som är sant i fråga om morden på King respektive Oswald kan jag mycket väl tänka mig att Lisbeth kan ha föreställt sig att Pettersson var ett verktyg för krafter som var ute efter hennes make.

                    2. Trots civilmålsjuryns utslag finns ju dock inga reella belägg för att Ray inte agerade ensam. Nu var väl karln dessutom plågad av missbruk och andra besvär, så att ta hans egna ord till intäkt för en konspiration är väl att gå för långt. Ruby har ju inte ens hävdat att han mördat Oswald å någon annans vägnar, och såvitt jag känner till har ingen kunnat belägga något sådant heller (eller att någon annan än Oswald sköt Kennedy, för den delen).

                      Lisbeth hade uppenbarligen kunskaper om Olofs farhågor, som förhöret med Ingvar Carlsson visar. ”Det var några saker som han höll emot. Amerikanen, kurderna och Baresic” (Holmérs anteckning 1986-08-25). Jag kan säkert tro att Lisbeth helt initialt kan ha föreställt sig Christer som verktyg för någon annan. Under rättegången märkte hon ju dock rimligen vad han var för typ och CP har ju framträtt i tv åtskilliga gånger därefter. Knappast kan Lisbeth, tänker jag, ha trott att CP var en sammansvärjnings verktyg när hon så sent som 2011, när Christer sedan ett bra tag är död, säger att hon identifierat mördaren och därtill antyder att det för media och rättssystemet som mordet inte är uppklarat, inte för henne. Att familjen Palme kunde låta sig nöja med utpekandet av CP om de på minsta sätt trott att det fanns en konspiration som fortfarande inte var röjd, är tämligen ofattbart för mig. Man skulle väl fasa varje dag för att konspirationen skulle återkomma och avsluta det den försökte göra (mörda Lisbeth)? (Och om man vetat om att konspirationen var ur stånd att göra någon skada hade man väl avslöjat den?)

                    3. Johan M,
                      jag ska inte lockas att börja diskutera vare sig mordet på King eller mordet på JFK. Båda diskussionerna vore intressanta, men jag har inte någon bestämd uppfattning i något av fallen och skulle jag börja diskutera fick jag börja med att damma av – och gärna utöka – mina kunskaper först.

                      Men min poäng var ju vad Lisbeth kunde ha trott utifrån de översiktliga kunskaper hon kanske hade om dessa kända rättsfall.

                      Till det kan ju läggas att Riksåklagaren många år efter mordet valde att ta med Pelle Svenssons material om att Pettersson skulle ha utfört mordet på uppdrag av Tingström. Jag kan tycka en den hypotesen var bisarr – och för övrigt att Pelle Svenssons material osade bedrägeri – men det hindrade inte RÅ från att hoppa på tåget. Så vad är det som säger att Lisbeth skulle vara ur stånd att tänka sig något liknande?

                      Min erfarenhet är att också begåvade människor har varit kapabla att tänka sig nästan vad som helst om Palmemordet.

                      Det är givetvis möjligt att Lisbeth till sist landat i att Pettersson var ensam gärningsman. Hon kan också ha landat i att Pettersson – tillsammans med krafter som hon kanske bara ungefärligt kunde identifiera – låg bakom mordet. Det har ju funnits en del försök att knyta Pettersson till extremhöger och Palmefientliga kretsar. Hon kan ha ansett att sanningen låg där och dragit slutsatsen att det inte gick att komma längre och att det till sist fick kvitta för henne exakt vilka personer som kan ha varit inblandade förutom Pettersson.

                      Du skriver också: ”Att familjen Palme kunde låta sig nöja med utpekandet av CP om de på minsta sätt trott att det fanns en konspiration som fortfarande inte var röjd, är tämligen ofattbart för mig.”

                      Vi vet ju i dag att Mårten och Joakim Palme vände på en femöring efter Lisbeths död och plötsligt var benägna att godta Engström som gärningsman efter att i många år stenhårt ha backat upp mammas utpekande av Pettersson. Det kan man också kalla ofattbart, och jag kan inte säga att jag riktigt förstår hur den tankeprocessen gick till. Men det har ju hänt.

                  2. Jag undrar dock om det någonsin var Mårtens egentliga inställning att CP var rätt man. Han talar om en man, ca 180 lång, i blå längre täckjacka, keps med knäppe, eventuellt stålbågade glasögon, halsduk och väska. (Nu vet jag inte hur ett foto på en viss WK såg ut, så jag vet inte om glasögonen är något som kan ha ”planterats” genom fotot.) Äldre än Expressens teckning. Det låter sannerligen inte som CP men när Lisbeth var säker hoppade familjen på samma ide. När Mårten till sist presenteras för en teori som går ut på att gärningsmannen var en man, 182 cm lång, i mörk rock, keps, stålbågade glasögon, halsduk och väska, tycker han rimligen att den passar bättre. Det betyder förstås inte att SE är gärningsman (att Mårten har en tydlig minnesbild alls 34 år senare kan ju tveklöst ifrågasättas) men ger en anledning till svängningen från brödernas sida. I vart fall visar väl det faktum att de köper den 52-årige grafikern att sönerna knappast kan tro på någon konspiration. Man kan förstås spekulera, men jag märker ingenting i Lisbeths agerande som talar för att hon trott annat än att mordet för hennes del var uppklarat när hon pekat ut CP. Och inte skulle hon väl ha något skäl att skydda en konspiration av personer som Tingström.

              2. Gunnar W:

                Inledningsvis kan LP förstås ha trott att CP var någon sorts hyrmördare som användes för att mörda hennes make (och henne själv, även om det precis på millimetern misslyckades). Men ganska snart borde det ju ha klarnat att CP inte var konspiratörsmaterial, och att hela polisens utredning byggde på helt motsatta föreställningar om en rörig och våldsam missbrukare som slumpvis fått syn på en representant för det hatade samhället.

                Att hon ändå håller fast vid CP hela livet kan ju (givet att vi godtar mötesscenariet) bara förklaras med att hon antingen är beredd att sätta dit honom som syndabock, för att skydda de egentliga mördarna eller exempelvis någon mörk hemlighet; eller med att det helt slagit slint i huvudet på henne och hon samtidigt är medveten om en konspiration som hon vill dölja, men ändå har lyckats övertyga sig själv om sitt eget utpekandes riktighet så hårt att hon inte kan släppa det.

                Och: helt oavsett vilket som gäller så är väl hennes försök att få CP dömd ett konstigt sätt att skydda sina hemligheter? Om hon tror att CP skulle kunna avslöja något som pekar i hemlighetens riktning (han måste ju allra minst ha vetat att han var inhyrd för att mörda Palme) skulle väl en rättsprocess med påföljande livstidsdom bara öka risken att han talade om saken. Om hon vill hemlighålla de verkliga omständigheterna hade rätt recept gissningsvis varit att säga att hon inte längre trodde det var denne man hon sett på mordplatsen, och därmed se till att CP förlorades ur polisens sökarljus.

                Det är ju detta som är grejen med konspirationer, vilket jag försökte trycka på i de tidigare inläggen: man måste inte bara kunna hålla tyst själv, man måste också kunna förlita sig på att alla andra inblandade gör det, under okända omständigheter och över tid. I det här fallet har vi alltså en grupp okända konspiratörer som måste lita på LP, trots det hon utsatts för, och i förlängningen även att LP litar på att CP:s förblir lojalt tyst, trots att han är en kaotisk och kriminell missbrukare och trots att hon samtidigt försöker få honom dömd till livstids fängelse. Det är stark tobak.

                Nej, jag har verkligen väldigt svårt att se hur mötesscenariet (och LP:s därpå följande bidrag till en mörkläggning) går ihop med att hon verkligen tror på CP:s skuld. Det får vara det ena eller det andra.

                1. Madam,
                  om människor vore konsekvent rationella och logiska så skulle det väl inte finnas något att tillägga till ditt resonemang.

                  Men vi vet ju att Lisbeth bundit sig till sitt utpekande av Pettersson trots att sönerna – utifrån hur de uttalat sig om Engström – inte alls kan ha varit särskilt övertygade om att hon hade rätt. Var hon själv övertygad? Det vet vi faktiskt inte. Och vad vi talar om är en gråskala. Jag tror inte att Lisbeth medvetet ljög om att hon sett Pettersson på brottsplatsen. Men hur övertygad var hon egentligen om att hon gjort det? När rättegången började var den upphängd på att hon gjort ett utpekande, hur lätt var det för henne att över huvud taget reflektera över om det var riktigt eller inte?

                  Lisbeth var, som vi har sett, under åren efter rättegången definitivt ovillig att diskutera vad hon närmare tänkte om mordet på Olof. Hon hänvisade till att hon pekat ut Pettersson, sedan fick det vara bra. Vad hon egentligen ansåg vet vi inte, kanske visste hon det inte riktigt själv heller.

                  Hon medverkade i rättegången, men hade redan i förväg meddelat Riberdahl att hon var tveksam till om hon skulle göra det. Och när hon kallades till rätten första gången kom hon helt enkelt inte. Det var med största ovilja hon deltog.

                  Det finns ingen uppenbar rationalitet i ett sådant agerande.

                  För min del tror jag inte alls att det fanns några konspiratörer som ansåg sig kunna lita på Lisbeth. Och jag tror inte heller att Lisbeth ville skydda några konspiratörer. Ändå var hon, av skäl som hon bäst skulle ha kunnat svara på själv om hon velat, övertygad om att det bästa var om allt hon sade omgavs med största möjliga sekretess. Och när det kom till rättegång ville hon alltså helst inte vara med, trots att hon gjort ett utpekande.

                  1. Madam, jag borde ju läsa vad du skriver först, så slipper jag skriva själv!
                    Jag tycker i alla fall att den som så sent som 2011, när Pettersson är död, säger ”jag har ju identifierat mördaren”, med just dessa ord, verkar övertygad om att mordet är uppklarat ur hennes synvinkel. Man märker ju även i 2011 års intervju att själva mordet och utredningen har gjort henne väldigt avog och privatlivsvurmande bortom den uppenbara rationalitetens gräns. Alla hennes åtgärder som gjort det svårt att göra en ordentlig prövning av hennes tillförlitlighet synes ju kunna förknippas med dessa känslor av vanmakt, otillbörlig granskning eller vad det nu kan vara fråga om. Det finns ju inget sekretesstänkande i att gå med på att en redogörelse stenograferas men inte att den spelas in på band, utan hon vill väl inte exponeras och få sin privata sfär kränkt. Jag har viss förståelse för detta (även om det förstås har saboterat utredningen, särskilt mot CP) och tycker inte att det ska tas till intäkt för att Lisbeth döljer något väsentligt som har med mördarens identitet eller en konspiration att göra. Då måste man ju ha något konkret som tyder på det.

          3. Något som jag kan tänka mig är att Lisbet var övertygad om att Pettersson bara var en av flera inblandade i mordet och att Lisbet hade en förhoppning om att i fall Pettersson hade blivit fälld mot sitt nekande även i högre instans och dömts till livstids fängelse hade Pettersson så småningom avslöjat vilka de andra inblandade var kanske i utbyte mot att bli benådad och villkorligt frigiven efter att ha suttit av 10-15 år.

            På den tiden fick livstidsdömda ansöka om nåd hos regeringen vilket innebar att regeringen hade kunnat ställa villkor för en benådning som gick ut på att Pettersson måste avslöja eventuella medgärningsmän eller en uppdragsgivare om han begått mordet på någons uppdrag.

            Om Lisbet satt inne med information som betydde att Pettersson inte kunde ha begått mordet på egen hand utan att fler personer måste ha varit inblandade hade hon kunnat på informella vägar kommunicera sådan information till en regering som hade att ta ställning till en framtida nådeansökan från Pettersson.

            Att Pettersson blev frikänd innebar i så fall för Lisbet att hennes eventuella förhoppning grusades om att Pettersson efter några år i fängelse i hopp om att beviljas nåd hade dels erkänt sin egen delaktighet i mordet och dels pekat ut de andra inblandade som Lisbet var säker på att de fanns

            Även om Lisbet när hon pekade ut Pettersson i rätten var väl medveten om att åklagarens gärningsbeskrivning där Pettersson agerade helt ensam inte stämde med vad hon visste hade hänt så kan hon ändå haft goda skäl att peka ut Pettersson och hoppas på att hennes utpekande skulle räcka för en fällande dom

            Lisbet uppgav sig i rätten bara vara säker på att hon sett Pettersson på mordplatsen hon uppgav aldrig att han agerade ensam och hon vidimerade inte gärningsbeskrivningen

            1. Å andra sidan så har väl inte Mårten eller någon annan av hennes söner någonsin sagt att Lisbeth diskuterat mordet utifrån att det skulle vara en konspiration?
              Det jag läst rörande detta är att LP uppenbarligen varit helt övertygad om att CP var gärningsmannen,inget ytterligare utöver detta så att säga.
              Naturligtvis så kan saker och ting avhandlas mellan skål och vägg som inte kommuniceras vidare ut..men då spekulerar vi återigen och det leder nog ingenvart.

            2. Vet någon varför Lisbeth inte biträdde åtalet? Det finns förstås rimliga ekonomiska skäl till att låta bli.

              1. Johan M,
                det enkla svaret är kanske att Lisbeth inte ens var intresserad av att medverka i rättegången på vanligt sätt utan deltog ytterst motvilligt. Mot den bakgrunden är det väl inte så överraskande att hon inte valde att biträda åtalet som ju skulle ha förutsatt en aktiv roll från hennes – eller hennes juridiska ombuds – sida under rättegången.

      3. Johan M

        Jag har tolkat Åsards ”den etablerade versionen” annorlunda än dig.

        ”Kan inte rundas” har exempelvis utretts av PU i 5 år (1986 – 1987, 2017 – 2020), TP 16 år (2006 – 2022), Lasse Larsson 5 år (2011 – 2016), Per H, Sven Anér och Olle Minell. Faktum är då att ”Kan inte rundas” kvarstår och ingen har lyckats rubba rundningen. Likaså har inget trovärdigt nyckelvittne ifrågasatt utpekandet.

        Det som jag tror definitivt är beviset för att SE ALDRIG kommer att kunna rundas är Lars Borgnäs rundningsförsök 2021. Borgnäs tillsammans med Gunnar är antagligen de främsta experterna på MOP. Så LB:s försök PARERAR exempelvis signalementen från Grand till Snickarbacken, vittnesuppgifterna på mordplatsen vid skotten, att SE befann sig där någon gång under första två minuterna genom iakttagelserna av OP framstupa och Lars J vid ”Kulturhuset”, att YN såg att mördaren kom från trapporna (Åsheden [87], DN-arkivet) och andra komprometterande uppgifter för SE.

        Utifrån dessa faktum har då LB PARERAT för och kommit fram till, fritt tolkat, att SE och GM kapplöpte i gränden. Detta förvirrade den portvinsdruckne Lars J så mycket att han trodde att det var bara EN kutare i gränden.
        Det borde väl vara tvärtom, att en drucken ser dubbelt eller?

        Inte heller kul längre för SE-förnekare att diskutera juridiska finter gällande den sedan mer än tjugo år avlidne SE.
        https://www.dn.se/sverige/mordutredare-i-stockholm-vi-maste-bli-djavulens-advokat/
        SE ”STÄLLT BORTOM RIMLIGT TVIVEL”, även kanske juridiskt 2023.

        Varför tycker du att man INTE skall kunna diskutera vittnesförhören med SE-närstående här på bloggen? Hur definierar du vilka delar av PU:s OFFENTLIGA MOP-utredning 1986 – 2020 som skall censureras på bloggen? Varför skall det då vara OK att diskutera OP-närstående som exempelvis att LP var en lögnerska? Var går gränsen?

        Naturligtvis är det upp till Gunnar att avgöra vad som skall censureras på hans blogg, men det är en annan sak.

        1. Mikael A,

          Att göra aparta skribenter m.fl. som TP, LL, internutredaren Per H (!), Olle Minell, och Sven Anér (som, som bekant, pekat ut en helt annan person som gärningsman) till förespråkare för en ”etablerad version” tycker jag är ytterst magstarkt. Då kan man lika gärna ta Åsard själv till intäkt för att Christer Pettersson-versionen är den etablerade och enda rätta. (Minells artikel är ju inte ens seriös, utan konspirationssmörja av den sort som du väl vanligen skyr. Ett utdrag: ”Väktare K tar sin bil och kör hem mot sin bostad på [adress] i Solna. Kan ni tänka er – det är samma hus som Hans Holmér setts springa i för möten med sin älskarinna, enligt säkra källor till Proletären. Var det här han hämtades dagen efter mordet på Olof Palme – och finns det något samband med väktare K:s lägenhet? […] Är det någon som ingår i mordkomplotten som slinker in där? Och kanske åker därifrån med den bil som lämnar garaget några minuter senare?” Väktaren hade rimligen vunnit en förtalsprocess mot detta skräp.) Att du behöver tillgripa Per H tydliggör att du själv insett att du saknat ”numrens styrka”. Nu är ju antalet förordare för en viss version i sig meningslös. Om du kunnat peka på att folkets flertal, flertalet jurister eller flertalet historiker var övertygade om SE:s skuld, så hade du ju åtminstone kunnat göra din tes om en ”etablerad version” trovärdig.

          ”Likaså har inget trovärdigt nyckelvittne ifrågasatt utpekandet.” är ju dumheter, som jag påpekat många gånger. Vittnen har inte någon skyldighet att gå i polemik med åklagaren, och att deras åsikter om 34 år gamla upplevelser skulle ha någon betydelse har inget stöd i minnesforskningen. Detta är ett fullständigt otillåtet argumentum ex silentio. Dessutom tar du dig friheten att bestämma vilka som är nyckelvittnen och vilka som är trovärdiga (nämligen de du menar stödjer din tes, inte t.ex. Leif L, Hans J eller Jan A), så redan din premiss gör ditt ”bevis” cirkulärt och således värdelöst.

          Jag köper inte alls Lars Borgnäs kapplöpningsteori och tycker inte att det var bra eller trovärdigt att han lanserade den snabbt efter åklagarens tama pressträff. Sådant drar ett löjes skimmer över alla ”privatspanare” och intresserade av uppmärksammade mordfall. (Men så tycker jag inte LB har gjort särskilt mycket bra eller trovärdigt när det gäller Palmemordet. Eller da Costa-fallet.) Det är onödigt att ”parera” på detta långsökta vis. Man kan bara konstatera att det fanns andra män med huvudbonad, mörk rock eller jacka och liten väska i närområdet. Victor Gunnarssom är ett exempel – ett oskyldigt sådant. Som jag sagt tidigare är nog de flesta skeptiska till utpekandet av SE på dess egna meriter endast, inte för att någon kunnat presentera någon form av vederläggning i Borgnässtil. Det behövs inte någon ”rundning”, utan det som behövs är ju bevis för den egna tesen. Det har egentligen inte framkommit något nytt sedan Per H – du vet, han som misstänkte personer för att de har ungerska efternamn eller är androgyna – gjorde sin internutredning. ”De redovisar ju i stort sett bara det som vi redan har skrivit i Proletären. Hela berättelsen om Stig Engström, hur han var klädd och pekade med hela handen och så vidare. Det är gammalt material, ingenting nytt, säger Olle Minell till Proletären.” Jag tyckte inte att de 15 beläggen för att Engström inte är skyldig var särskilt starka, men eftersom tesen mot Engström är så svag så behöver jag inte mer än så egentligen. Som alla vetenskapligt sinnade har jag dock ingen egen trasa i byken, utan kan ändra mig om jag överbevisas. Du har inte överbevisat mig med dina anonyma versaler om plastpåsar och spekulationer om lögnaktiga väktare och exfruar. Inte alls.

          Det där med ”juridiska finter” kan du nog slå ur hågen. Jag tycker inte att SE-tesen är belagd ens hur ett historiskt perspektiv, om man bortser helt från juridiken. (Och då är jag akademiskt publicerad både inom juridik och inom historia.) SE som mördare är definitivt inte ställd bortom rimligt tvivel. Det har ju inte ens gjorts övervägande sannolikt att han hade tillgång till ett vapen på mordkvällen…

          Som tryck- och yttrandefrihetsrättsligt och historiskt intresserad (och därtill juridiskt skolad) kan jag bara beklaga hur du använder begrepp som ”offentlig” och ”censur”. Censur är ett på förhand lagt hinder mot publicering. Att en ansvarig utgivare ratar en insändare är inte censur. Att lagar förbjuder vissa uttalanden är inte censur. Att en allmän handling är offentlig har aldrig inneburit att den SKA publiceras. Själva publiceringen har alltid (sedan 1766 års tryckfrihetsförordning började tillämpas) varit enskildas beslut (något redan professor Lundstedt i Uppsala skrev om 1937 om någon är intresserad). Under tiden 1949 års tryckfrihetsförordning har gällt har det inte heller varit straffritt att publicera en handling bara för att den är offentlig. Den som publicerar en handling behandlar personuppgifter i handlingen och sprider dessutom uppgifterna som framgår av handlingen. Det är fullt möjligt att begå förtalsbrott genom att publicera en offentlig handling (t.ex. en gammal dom i ett brottmål eller en vårdnadsutredning). Det är definitivt möjligt att begå förtalsbrott genom att diskutera själva innehållet i handlingen (t.ex. påstå att någon begått mened) – det har det ju alltid varit. Bara för att ett hetsande nazistiskt flygblad beslagtas av polisen och blir en offentlig handling får man inte läsa upp det på stan (naturligtvis).

          Jag tycker inte att man utan ordentligt fog ska påstå att vittnen ljuger. Det har Gunnar också redovisat för dig som sin uppfattning. Straffrättsligt bär ju både han och du ett ansvar för eventuella förtalsbrott som begås i dina kommentarer på denna blogg (något som slagits fast i hovrättspraxis och dessutom är fullt skäligt; se redan Dag Hammarskjöld-målet från 1966). Att diskutera trovärdigheten och tillförlitligheten i Lisbeth Palmes vittnesmål är grundläggande för hela Palmemålet, ja för hela diskussionen om mordet. Två domstolar har nagelfarit henne. Hon är därtill avliden, till skillnad från de du kallar närstående till SE. Att diskutera henne borde man således kunna göra utan att göra någon skada för hennes eftermäle. Om man däremot kommer med helt aparta anklagelser, som att hon skulle vara inblandad i mordet, då tycker jag att Gunnar ska inträda och stoppa dumheterna. Det tycker jag även att han ska när någon ogrundat försöker nagelfara utsagor avgivna 30+ år (!) efter Palmemordet endast i syfte att äremörda och smutskasta levande personer och Stig Engströms minne. Det är inte en saklig och vederhäftig diskussion om Palmemordet man bedriver med sådan metodik, utan sådant kan man gott lämna till extremistiska kanaler för fanatiker. Du har ju visat gång på gång att du är beredd att utan något som helst stöd i någonting alls (utom hemmasnickrade tidsscheman) påstå eller antyda att t.ex. SE:s exfru skulle ha obstruerat utredningen genom att skriva brev eller ringa samtal. Sådant värdelöst nonsens tycker jag att du kan skriva på egen blogg och inte att Gunnar ska riskera straffansvar för att han godkänner.

          1. Johan M,
            jag sträcker mig rätt långt när det gäller att släppa igenom kommentarer som anklagar Stig Engström och personer i hans omgivning. Och det gör jag därför att såväl tidskriften Filter som Palmeutredarna öppnat för sådana spekulationer. Det skulle vara svårt för mig att argumentera för att Stig Engström med största sannolikhet är oskyldig och att följaktligen hans närstående också är oskyldiga om jag inte släppte igenom anklagelser av ett slag som jag när det gällde andra personer inte skulle ge utrymme åt.

            Någonstans drar jag ändå gränsen. Spekulationer om vapensamlarens yngsta dotter – som var tonåring vid tiden för mordet – tillhör sådant som jag markerat att jag inte vill publicera. Jag tror inte att debatten om Stig Engströms eventuella skuld till Palmemordet har tagit skada av det.

            1. Om det sista är vi helt eniga. Det var primärt dessa jag avsåg med att M ”ogrundat försöker nagelfara utsagor avgivna 30+ år (!) efter Palmemordet endast i syfte att äremörda och smutskasta levande personer”. Det saknar bäring på Palmemordet och utgör mest anklagelser om skyddande av brottsling. Gällande anklagelser mot frun kan tomma säckar inte stå, så man kommer ju snabbt att märka att TP kommer med försåtliga fraser men inget innehåll, och att bl.a Mikael A drar det bristande innehållet ännu längre och påstår att t.ex. ett visst brev har med SE att göra bara för att han vill att det ska ha det.

          2. Johan M.

            Alla ljuger väl alla mer eller mindre? Ljuger man dåligt får man nuförtiden oftast en neuropsykiatrisk diagnos.

            1. Att ljuga i största allmänhet, som alla gör, och att medvetet ljuga för polisen för att skydda en brottsling är ju olika saker.

              1. Ja, att någon ljuger för att försöka skydda Stig tror inte jag heller att någon gör. Inte tror jag att Lisbeth ljuger. Att vittnen som Stig kan ljuga för att slippa bli misstänkt, av rädsla, för att hålla sig kvar i en karriär/äktenskap eller av någon annan orsak låter däremot inte helt otroligt. Grannen påpekade ju också att Stig inte alltid höll sig till sanningen (har för mig att han poängterade det i Lampers TV- Dokumentär.

                1. Kan kanske vara ett skäl till att SE inte vill vidkännas att han varit ute på kvällen och käkat middag utan att stämpla ut för detta,som han vederbörligen borde ha gjort?
                  Jag är inte alls säker på att SE alltid kommer med riktiga uppgifter.
                  Att han varit ute på kvällen,trots att han påstår motsats,är en indikation härvidlag som jag ser det.

                  1. Ragnar,
                    jag tycker inte alls att man kan dra slutsatsen att Engström har förnekat att han varit ute under den tidigare delen av kvällen för att äta middag. Se min artikel i Samhällsmagasinet Avsnitt där jag går igenom förhöret med Stig Engström som hölls den 25 april 1986. Det är där frågan kommer upp. Tar vi del av vad Engström verkligen säger finns det ingen anledning att hävda att han försöker dölja att han varit ute.

                    1. Jag tackar för denna upplysning Gunnar.
                      Jag håller med detta som faktabakgrund helt och hållet med.
                      SE säger helt klart att han inte befunnit sig inne på Skandia hela kvällen,och jag gör samma tolkning gällande vilken tidsperiod av kvällen han de facto säger sig ha varit ute.
                      Ingen oriktig uppgift från SE föreligger här.

                    2. Jag tror snarast att SE med ”kvällen” avser den sena kvällen. Eftersom hans middag inte kan ha med mordet att göra så nämner han inget om någon sådan. Palme kom ju dit först när han ätit middag och den egentliga kvällen börjat för hans del.

          3. Johan M

            Måste medge att du kan ha EN poäng gällande din bedömning av diverse aparta MOP-skribenters tillkortakommanden och deras i princip värdelösa alster genom åren. Det gäller då Borgnäs rundningsförsök.

            Det stämmer att LB:s bedömning av den druckne känns lite tveksam vilket borde föranleda Borgnäs att tydliggöra kapplöpningen för att den skall kunna accepteras som den slutgiltiga rundningen.
            ——————–
            —– ”Utifrån dessa faktum har då LB PARERAT för och kommit fram till, fritt tolkat, att SE och GM kapplöpte i gränden. Detta förvirrade den portvinsdruckne Lars J så mycket att han trodde att det var bara EN kutare i gränden.

            Det borde väl vara tvärtom, att en drucken ser dubbelt eller?”

            1. Intet nytt under solen, märker jag. Det hade varit roligt att diskutera på riktigt någon gång, utan att bemötas av ”DU VET INGET” eller något annat från sandlådan. Jag skulle fortfarande vilja ha en tydlig uppradning av argumenten för att just Stig Engström måste ha skjutit Palme. Inte för att mördaren gick någon viss väg eller dylikt, utan för att mördaren var just Stig Engström (trots diverse precis-på-sekunden-tidsfrister som just han ska klara för att överhuvudtaget kunna vara gärningsman, och sådant obestyrkt som att han skulle ha haft ett vapen eller lämnat Skandia genom ett cykelförråd).

              1. Johan M

                —– ”Tydlig uppradning av argumenten för att just Stig Engström måste ha skjutit Palme”

                23.19, identiskt signalement med GM, SIGNIFIKATIVA och UNIKA detaljer på mordplatsen 23.21, befann sig tidigt på mordplatsen nära OP, ingen annan liknande SE tidigt på mordplatsen, inget alibi och kommer inte ihåg någon annan än den GM kunde se före skotten, andra tidigt på mordplatsen har alibi……

                Vad är det för mer du vill ha? Det här har ju repeterats i oändlighet och finns även mer detaljerat i historiken.

                https://www.dn.se/sverige/mordutredare-i-stockholm-vi-maste-bli-djavulens-advokat/
                SE ”STÄLLT BORTOM RIMLIGT TVIVEL”, även kanske juridiskt 2023.

                —————–
                FÖRLOPP
                23.19 / SE stämplade ut och gick norrut mot nattbussen 691 i korsningen med Odengatan.
                23.19,55 / SE vände om och följde efter paret Palme från ”norra reklampelaren” till skotten (Nicola F (ansiktet på nära håll under tidsföljd), Vagnhäradskvinnan, Cecilia A, Inge M (1 mars) och Lisbeth Palme).
                23.21,30 / SE sköt OP och LP (Omkring nio mordplatsvittnen (PU 2020)).
                23.21 / SE hann se OP på mycket nära håll ligga framstupa innan han blev vänd på rygg (Väktarna).
                23.21 / Anders B med Jack Nicholson-mössa med upprullade kanter blev Inge M:s Dekorimaman EFTER skotten.
                23.22 / SE hann se LJ, 25 år vid ”Kulturhuset och vara en man i tjugoårsåldern (SE). Antagligen från första trappavsatsen.
                23.22 / SE flydde efter trapporna ned på DBG (Yvonne N till PU i april 86 (Åsheden [87], DN-arkivet, Rekonstruktionsfoto)).
                23.30 – 35 / SE återvände till Skandia svårt chockad, osammanhängande, ”hjälplös” som LP och Anders B och chocken märkte även personalmannen Roland B av dagen efter. ”Att uppleva, som de tre fick göra, ett våldsamt dödsfall på NÄRA HÅLL leder OUNDVIKLIGEN till svår chock” (Professor i rättspsykiatri med stöd av kollegor). Inga andra mordplatsvittnen drabbades av lika stark chock som de tre.

                NYCKELVITTNENAS IAKTTAGELSER
                — 180 – 190 cm lång (SE 182 cm)
                — Fyrkantigt ansikte (Mårten Palme)
                — 50 – 60-årsåldern (SE 52 år) / (Nicola F, Yvonne N april 86)
                — Uppseendeväckande gång- och löpstil (SE knäreumatism)
                — Uppseendeväckande

                — Keps med uppvikta öronlappar
                — Stålbågade glasögon
                — Tunn fladdrande blå rock som gick strax ovanför knäna
                — Lågskor
                — Handledsväska, 15 * 20 cm
                — Flyende, vände sig ideligen om för att se efter förföljare (Lars J, Yvonne N med flera).

                — Inget trovärdigt mordplatsvittne kommer ihåg SE (saknar alibi), medan de andra vittnena fick alibi av en eller flera andra mordplatsvittnen.
                — SE kunde själv inte trovärdigt peka ut något annat vittne på mordplatsen förutom hjälpligt Anders B som mördaren såg innan han sköt.
                — Inget nyckelvittne har ifrågasatt utpekandet av SE.
                — ”Vittneskedjan” Nicola F (ansiktet), ”Vagnhäradskvinnan”, Cecilia A (såg mordet), Inge M (1 mars, såg mordet) och Lisbeth Palme (kom bakifrån) såg GM följa efter paret Palme från ”norra reklampelaren” 23.19,55 till skotten 23.21,30. ”Vittneskedjan” bekräftar varandra med gemensamma iakttagelser.

                — SE går inte att runda (PU 2020-06-10).

                https://www.dn.se/sverige/mordutredare-i-stockholm-vi-maste-bli-djavulens-advokat/
                SE ”STÄLLT BORTOM RIMLIGT TVIVEL”, även kanske juridiskt 2023.

                1. Mikael A,
                  jag bryr mig inte om att kommentera din serie påståenden som du menar ska ligga till grund för hypotesen om Stig Engström som gärningsman. De har väl allihop blivit genomtröskade här på bloggen. Men jag undrar förstås nyfiket varför du skriver att det skulle ske någon sorts juridisk prövning av skuldfrågan 2023.

                  1. Förundersökningen om Netflix’ förtalsserie har ju pågått ett tag. Kanske är man redo för ett åtal, så att det kan prövas om det ens finns ”skälig grund” för Engströmhypotesen? Om inte Netflix vill påstå att det rentav var sant.

                    1. Johan M,
                      det skulle onekligen vara mycket intressant med en sådan rättegång. Om den skulle kunna betraktas som en juridisk prövning av skuldfrågan när det gäller Palmemordet är kanske inte helt självklart. Men en juridisk prövning av hållfastheten i utpekandet av Engström skulle den ju kunna bli.

                  2. Gunnar

                    Det menar jag inte.

                    Eftersom tänkbara argument för att SE är oskyldig har i princip upphört, har i år även den mindre intressanta diskussionen att SE aldrig skulle kunna bli dömd i en domstol dykt upp, exempelvis till skillnad från CP 89.

                    Då kan den juridiska poänglösa diskussionen upphöra på bloggen när nu lagen ändras. Flera bevis som inte räcker var för sig kan nu när de sammanvägs räcka till fällande dom.

                    Kanske det uppstår en teoretisk diskussion 2023 bland juridiskt kunniga att SE skulle ha blivit dömd med lagförändringen,

                2. Mikael. Du upprepar ju bara samma som du skrivit i flera år, utan att ta till dig kritik. SE har inte identiskt signalement med alla de som beskriver olika jackor. Flygledarens signalement går helt emot SE:s signalement. Att förvänta sig alibi från en ensamkommande person är orimligt. ”Vad är det för mer du vill ha?” Några som helst belägg för Engströms skuld. Inte ”han hade huvudbonad och rock i februari”. Inget vittne säger att gärningsmannen hade en handledsväska. Det finns inga belägg för att gärningsmannen skulle ha tittat på Lars från första trappavsatsen. På vilket sätt har SE fyrkantigt ansikte? Nicola säger inte 50-60. Yvonne uppger en helt annan ålder i första förhöret. ”Inget nyckelvittne har ifrågasatt utpekandet av SE.” Helt ogiltigt ”argument” eftersom du själv bestämmer vilka som är nyckelvittnen och inget vittne alls kan förväntas gå i polemik med utredningen. ”SE går inte att runda (PU 2020-06-10).” är ju bara ett påstående, inte ett faktum och inte något med egentligt innehåll. Ja, detta har ”ju repeterats i oändlighet”. Du tar ju inte till dig någon kritik av något slag.

                  1. Johan M

                    Kan inte du för en gångs skull visa på ETT ENDA rundningsbelägg som skulle kunna tyda på att SE KAN vara oskyldig?

                    Kom bara inte med dina hänvisningar till vad SE sagt eller vad Chevamannen eller vad representanter från rättsväsendet sagt. De senare har ju i vissa fall KP plattat till så att de har försvunnit för gott.

                    Jag måste ha överskattat din SE-kunskap. Du verkar dessutom inte vilja eller ha förmåga att ta till dig SE-kunskap.

                    En sista gång då för att du sliter och håller igång Gunnars blogg.

                    ”Flygledarens signalement går helt emot SE:s signalement”
                    —– Poutiainen

                    ”Inget vittne säger att gärningsmannen hade en handledsväska”
                    —– Yvonne N!!! Igen och igen! Förmåga att kunna ta till sig SE-kunskap???

                    ”Det finns inga belägg för att gärningsmannen skulle ha tittat på Lars från första trappavsatsen”
                    —– Inga belägg???? SE, under DE KORTA TIDER HAN VAR SYNLIG under flykten, hade beteendet att vända sig om IDELIGEN och titta efter förföljare.
                    (Förhör Lisbeth Palme, Hans J, Lars J, Yvonne N, Anki R, Gerard S och Bodil D). Troligtvis vände sig SE om fler gånger än vad förhörsvittnena hann se.
                    Från första trappavsatsen, trappsteg 32 av 89, sneddar man över avsatsen till nästa och där behövde inte GM vända sig om för att se Lars J nere på Luntmakargatan. Lars var antagligen då vänd ner mot Sveavägen annars hade LJ kunnat beskriva GM bättre i förhöret 1986-04-04, även från sidan.
                    På andra och tredje avsatsen hade GM varit tvungen at titta bakåt för att se nedåt, liksom från trappkrönet trappsteg 89.

                    ”På vilket sätt har SE fyrkantigt ansikte?”
                    —– Poutiainen och Mårten Palme (Hovrätten)

                    ”Nicola säger inte 50-60”
                    —– NF säger lite äldre än jämförelsepersonens 44 år. NF var det enda mordplatsvittnet som vallades på årsdagen 87. Undra varför? Därför han var duktig på gångstilar?

                    ”Yvonne uppger en helt annan ålder i första förhöret”
                    —– YN säger i den 61-årige jämförelsepersonens ålder. ”Vi söker en medelålders man (PU april 1986)

                    Kom inte bara heller med dina juridiska och formella argument. Bloggen handlar väl i första hand om mordgåtan.

                    https://www.dn.se/sverige/mordutredare-i-stockholm-vi-maste-bli-djavulens-advokat/
                    SE ”STÄLLT BORTOM RIMLIGT TVIVEL”, även kanske juridiskt 2023.

                    1. Påhitt av Mikael igen. Yvonne har aldrig pratat om någon handledsväska. Hon ser ingen rem till väskan som hon uppfattar som hård i sin form. Mannen hon möter uppfattar hon som 35-45 år och den mannen behöver inte ha varit gärningsmannen. Hans försprång i förhållande till efterföljande poliser är anmärkningsvärt litet. För övrigt är det Mikael som har bevisbördan. Vi andra ska inte behöva motbevisa alla Mikaels påhitt

                    2. ”Kan inte du för en gångs skull visa på ETT ENDA rundningsbelägg som skulle kunna tyda på att SE KAN vara oskyldig?” Att detta är en helt vansinnig placering av bevisbördan torde vara uppenbart. SE kan vara oskyldig för att gärningsmannen kan vara någon annan. SE kan ha varit kvar på brottsplatsen medan någon annan med huvudbonad, ett längre mörkt plagg och en liten väska sprang upp för trapporna och ner för David Bagares gata. Sådana män fanns i Stockholm. VG är en av dem. Förhoppningsvis man kan knyta ett vapen och ett motiv till någon sådan man, något man ju inte kan med SE.
                      KP har inte plattat till någonting. Leif L:s nya uppgifter strider mot de han framförde 1986 och är inte tillförlitliga. Något annat har jag inte påstått.
                      Jag skulle vilja att Gunnar markerar mot dina ständiga påhopp av typen ”Du verkar dessutom inte vilja eller ha förmåga att ta till dig SE-kunskap.” ”Förmåga att kunna ta till sig SE-kunskap???” Att diskutera debattstil (som att du aldrig bryr dig om andras kritik och återkommer med samma listor trots Gunnars varningar) är en sak, men personangrepp kan psykiskt friska personer i regel låta bli.
                      Poutiainen är inte en förstahandskälla till kunskap om flygledarens vittnemål. Jag kan läsa flygledarens signalement själv och det strider helt emot vad vi känner till om Engströms klädsel. Det vet ju du också.
                      Som Jonas påpekat säger Yvonne inte någonting om att hon sett en handledsväska. Väskan har samma storlek enligt hennes ögonmått, men hon såg ingen rem och väskan verkade hård till formen. Man borde förstås ha utrett hur bra hennes ögonmått är på aktuellt avstånd.
                      Att gärningsmannen blickar bakåt ett par gånger för att se om han är förföljd utgör inte något ”ideligen”. Det finns likväl inget belägg för att gärningsmannen vände sig och såg Lars vid ett sådant tillfälle och på ett sådant sätt att han kan avgöra Lars’ ålder. Då borde väl Lars ha sett gärningsmannens ansikte också (som i Netflixdokumentären)? Och Lars såg bara att gärningsmannen vände sig längst upp, inte vid något annat tillfälle. Om Lars var vänd ner mot Sveavägen, som du säger, fick väl gärningsmannen inte någon bra bild av honom? ”På andra och tredje avsatsen hade GM varit tvungen at titta bakåt för att se nedåt, liksom från trappkrönet trappsteg 89.” Ja, och något annat vet vi inte att gärningsmannen har gjort. Det du håller på med är ju cirkelbevisning. ‘Eftersom SE är mördaren och har sett Lars så måste han ha vänt sig vid ett sådant tillfälle att han kan ha sett Lars.’ resonerar du. Otillåtet resonemang.
                      Min fråga var, uttryckligen och flera gånger ”På vilket sätt har SE fyrkantigt ansikte?”, något du också citerar(!). Jag undrar inte om Poutiainen eller Mårten Palme har fyrkantigt ansikte, eller om de påstått att gärningsmannen har ett sådant, utan på vilket sätt Stig Engström har ett fyrkantigt ansikte. Du använder ju Mårtens uppgift om det fyrkantiga ansiktet som bevis mot Stig Engström och måste alltså visa att Stig Engström hade ett fyrkantigt ansikte.
                      ”NF säger lite äldre än jämförelsepersonens 44 år.” Javisst, men då behöver vi ju veta hur gammal jämförelsepersonen såg ut att vara. NF ”betonade att han aldrig såg ansiktet på den person som gick efter paret Palme på Sveavägen” (1987-02-28). Detta vet du ju om. Varför är NF:s åldersbedömning så viktig för dig när han inte sett ansiktet? ”[Vallades NF för att] han var duktig på gångstilar?” raljerar du. Du anser ju att Anders D kan bedöma en persons ålder på gångstilen, så varför skulle inte NF kunna göra det? Du påstår att NF visst såg gärningsmannens ansikte, men då måste du ju bevisa detta.
                      Mina ”juridiska och formella argument” handlar om vilket skräp Gunnar ska tillåta på sin blogg, inte om mordgåtan. Det har jag inte heller påstått. Ärekränkning tycker jag är ett oskick. Det är för övrigt du som drar in juridiken genom att, något skrattretande, säga att SE:s skuld 2023 skulle kunna vara ställd bortom rimligt tvivel. Detta har jag redan kommenterat.

        2. (Dessutom är ju påståendet att förundersökningen är offentlig fel i sak. Huvudregeln är fortfarande sekretess till skydd för enskild. Själva förundersökningsintresset kan inte skyddas, eftersom förundersökningen är nedlagd, men det är ju inte den mest väsentliga bestämmelsen i sammanhanget. Handlingarna är allmänna men inte nödvändigtvis offentliga – en skillnad som också torde ha funnits sedan 1812 års tryckfrihetsförordning alltjämt tillämpades.)

        3. Mikael A.

          Vittnen kan väl ha uppfattat fel, likaväl som att Lisbeth kan ha uppfattat fel? Det var mörkt och Anders D satt bakom ratten och larmade ju ut felaktigheter i radion. Vittnen pratade med varandra. Alla var mer eller mindre chockade. Det var ju samma sak vid mordet på Anna Lindh. Vilka uppgifter kan vi egentligen helt och hållet lita på?

            1. Mikael A.

              Jag läste DN-artikel (https://www.dn.se/sverige/mordutredare-i-stockholm-vi-maste-bli-djavulens-advokat/) du länkade till. Tack. Polisen var insiktsfull och hade vettiga synkter att komma med:

              ”Dessutom tycker han att polisen måste bli bättre på att gå till botten med alternativa hypoteser för att se om de håller eller inte. Annars riskerar det att slå tillbaka under rättegången när den misstänktes advokat lägger fram sitt försvar och sår tvivel.

              – Även om vi tidigt har en misstänkt som vi verkligen tror har gjort det, ska vi inte bara se om det finns mer bevis som stärker det. Vi måste också bli bättre på att vara djävulens advokat och inhämta så mycket information att det nästan ger honom alibi.”

              Det är ju såna poliser man skulle haft inom Palmeutredningen. Det där skrev ju Gunnar redan på 90-talet i sin bok. Det går inte att ha en massa glada amatörer med tunnelseende som hellre sitter och lyssnar spänt på deckarförfattare som TP än att samla väsentlig information från dom som var med. Det är ju inte Lars Borgnäs uppgift att höra vittnen och agera djävulens advokat. Det är snarare mordutredarnas uppgift att vara det.

              1. Medhåll om att deckare inte bör ligga till grund för tvärsäkra uttalanden om att mordet är löst. HD:s nya praxis talar knappast för att Engström skulle ha fällts. Jag hoppas på en förtalsprocess så att domstol rentav kan slå fast att det inte ens finns skälig grund för påståendet om SE:s skuld.

              2. VVA

                Det finns ingenting som tyder på att rättsväsendet är en lärande organisation eller på väg att bli det. Så rättvisan lär få fortsätta att hoppas på grävande journalister.

                1. Mikael A.

                  Ja, det kan jag till stor del hålla med om, även om jag inte är särskilt insatt. Men jag har för mig att H-G Axberger var inne på samma sak när han intervjuades i TV-kanalen Axcess 2022.

                  1. VVA

                    Axberger ligger väl tvåa på MOP:s klåpartopplista efter de ansvariga för att SE slutade utredas 1987.

                    Axberger & de andra GRK-klåparna missade den ENDA viktiga uppgift de hade, att granska PU:s fatala beslut 1987 att sluta utreda SE.
                    Axberger håller dock andraplatsen själv för han fortsätter att skylla ifrån sig.

                    HH var den enda förhörsledaren som lyckades få fram anledningen till paret Palmes tidslucka på 43 sekunder. De kollade skyltfönster vilket även Vagnhäradskvinnan och Cecilia A såg att makarna gjorde.

                    1. Axberger gör en annan bevisvärdering av utpekadet av CP och en annan värdering av Inge M:s iakttagelse och därför är han en klåpare? Det fanns ju inget konkret att anföra mot Stig Engström. Inte nu och inte 1986.

                    2. Paret Palme tittade bara i ett skyltfönster enligt Lisbet och det var Sari innan de mötte Nicola. Le Carterie Götabanken och Dekorima stannade paret Palme inte vid. Mötet med Nicola kan mycket väl ha skett längre söderut än Nicola kommer ihåg efteråt. Nicola befann sig troligen strax norr om Adolf Fredriks kyrkogata när han hörde skotten. Han var inte norr om Kammakargatan som han trodde. På det avståndet kunde han inte se att en man i blå täckjacka gömde sig i Dekorimas port. En man som han uppfattade vara identisk med förföljaren. Förföljaren kan alltså ha varit Anders B.
                      Makarna Palme gick i normal promenadtakt så förklaringen till tidsluckan kan bara vara att paret Palme stannat upp en stund efter att de mött Nicola och innan skottlossningen. Anders D observerar att paret Palme står stilla på trottoaren söder om södra reklampelaren under tiden han väntar på grönt ljus. Anders D observerar också gärningsmannen stå vänd mitt emot paret Palme och tycker det ser ut som att de står och samtalar med varandra. Han vänder blicken framåt och får grönt ljus och börjar köra när han hör första skottet. Hans observation stöder att paret Palme stannat upp och mött gärningsmannen öga mot öga en kort stund innan skottlossningen. Hans observation kan inte rundas.
                      Anders B går söderut från Götabanken och ser plötsligt paret Palme och gärningsmannen framför sig. Han uppfattar alla tre som ett sällskap. Att Anders B inte sett paret Palme promenera framför honom tidigare beror på att de stått stilla med gärningsmannen söder om södra reklampelaren och faller in i hans synfält när de sneddar in mot Dekorimas avfasning
                      Endast mötesscenariot förklarar tidsluckan. Paret Palme gick inte påtagligt långsamt och fönstershoppade och någon Grandman hade ingen chans att hinna ta sig till baksidan av skandiahuset och ta sig tvärs igenom byggnaden och stämpla ut och passera genom receptionen och komma ut genom huvudentren innan paret Palme redan passerat och nått fram till Dekorima

                    3. Mikael A.

                      Om du definierar ”klåpare” som ”en person som är oskicklig på det som den gör” så kan jag till viss del hålla med om din kritik mot granskningskommissionens rapport. Självklart bör de ha granskat uppgifterna runt Stig Engström närmare. Då hade han haft en rimlig chans att försvara sig. Men det är alltid lätt att komma med facit i hand. Jag vet inte om han skyller ifrån sig. Han skulle säkert jobbat lite annorlunda om han visste att man 20 år senare skulle pekat ut Stig Engström. Så visst är din kritik mot betänkandet befogat. Man löste ju aldrig mordet och arbetet slutfördes i god tid innan Stig och Lisbeth dog. Polisens utredare orkar inte läsa 1000 sidor. Det hade räckt med 100. Helst skulle det ha funnits en lättläst version.

                    4. ”Man löste ju aldrig mordet och arbetet slutfördes i god tid innan Stig och Lisbeth dog.” VVA, inte skulle granskningen gå ut på att man skulle lösa mordet.

  17. Johan M.

    Jag tror nog att vi är rätt överens i grund och botten. Det är väl perspektivet som skiljer lite kanske. Stig Engström saknade tyvärr en ” djävulens advokat” om jag uppfattat Axberger rätt. Tyvärr fick Borgnäs ta på sig den rollen. Det är inte riktigt rätt att det ska behöva hänga på Lars Borgnäs. Lars Borgnäs tror kanske lite för starkt på en konspiration för att vara en objektiv och rättvis ”djävulens advokat”. LB kan även han ha ett mått av tunnelseende, tyvärr. Så jag kritiserar ju inte enbart utredarnas tunnelseende utan min kritik riktas även mot LB. Jag kritiserar i princip allt och alla – även mig själv ibland. En utredare behöver förhålla sig objektivt till sitt material – man måste ta till sig och anpassa utredningen efter nya uppgifter som kan tänkas framkomma – även efter 34 år. Annars är det ingen utredning. Det handlar inte om vem som ska få rätt till slut utan det handlar om att göra rätt. Det är ju det som är huvudsaken.

    1. Håller med dig om LB. Det är klart att man måste vara kritisk till det som varit. Kritiken måste ju dock vara framåtblickande för att förefalla meningsfull för mig. SE fick ingen försvarare eftersom rättssystemet inte är sådant. Tyvärr utreder Åklagarmyndigheten sig själv, så det är ju självklart att en överåklagare inte åtalade KP för förtal av avliden; JO-kritik fick räcka, som fallet brukar vara i Sverige. Jag hyser viss förhoppning på en rättslig prövning i ett förtalsmål där allmän åklagare inskrider till Engströms försvar och gör slarvsylta av någon aktör som i kommersiellt syfte lanserat Engström som statsministermördare. Det kräver en stor mängd mod för att våga göra något sådant och alltså riskera att hamna i polemik med den ”officiella lösningen”. En domstolsprocess där Stig Engström anses förtalad skulle ju kunna leda till att man tvingas återuppta Palmeutredningen för att rädda sin heder. Justitiekanslern har blankt vägrat. Har vice chefsåklagare Katarina Lenter det mod som krävs?

      1. Johan M.

        Om man bara följer grundläggande rättsprinciper så behövs ingen försvarare åt Stig Engtröm. Jag tror att Palmeutredningen kommer att öppnas upp igen så fort någon bara lyckas ta sitt förnuft till fånga.

    1. Mikael A,
      jag upprepar: vad är det för lagändring du hänvisar till?

      Det förefaller nu som om du egentligen syftar på att att högsta domstolen gjort en lagtolkning eftersom det funnits olika bedömningar om hur gällande lagstiftning om bevisning ska tolkas i vissa typer av fall. Men en lagtolkning är ju ingen lagändring. Och för övrigt kan jag inte se att det fall som HD tittat på har någon relevans för bevisningen i Palmefallet.

      1. Gunnar

        —– ”jag upprepar: va…..”

        Du har rätt, det är en lagtolkning som domstolar rekommenderas följa.

        Däremot tror jag att du har helfel när det gäller ”inte har någon relevans för bevisningen i Palmefallet”.

        PU har lagt ner FEM ÅR på SE och kommit fram till att han inte kan rundas eller kan inte förklaras bort. Detta genom tusen bevis mot SE när de SAMMANVÄGTS. SE är väl klippt och skuren för HD:s lagtolkning.

        1. Man lade ned fem år på att komma fram till inget. Inget vapen, ingen koppling till Stay Behind, inget lurt med Idreresan, inget motiv, ingen våldsam karaktär. Ingenting.
          Högsta domstolen sammanfattar i det aktuella målet beviskravet: ”I kravet ligger att utredningen ska vara så fullständig att det inte finns anledning att anta att ytterligare undersökning skulle ändra bedömningen; domstolen ska på grundval av den presenterade utredningen kunna dra slutsatsen att det inte finns andra möjliga förklaringar till händelseförloppet. Om det i något avseende kvarstår osäkerhet sedan utredningen har lagts fram, t.ex. när det gäller andra tänkbara gärningsmän, kan detta leda till att beviskravet inte är uppfyllt”. Mikael, du kan väl inte på allvar mena att så är fallet med Stig Engströms skuld?
          HD: ”Domstolen bör först värdera betydelsen av varje enskilt bevis (t.ex. uppgifter som ett vittne har lämnat). Det bör ske med beaktande av alla omständigheter som har betydelse för värderingen. Vid värderingen av en vittnesiakttagelse bör alltså beaktas bl.a. om vittnet hade fri sikt eller inte samt eventuella förklaringar och invändningar som har framförts av den tilltalade beträffande det aktuella beviset. […]
          Den samlade styrkan i bevisningen är beroende av styrkan i varje enskilt bevis, hur många bevis det finns och hur bevisen förhåller sig till varandra, t.ex. om de är fristående och samverkande eller om de utgör olika delar av en kedja med flera olika led. Det sammanvägda bevisvärdet av två fristående och samverkande bevis är i princip högre än värdet av varje enskilt bevis. När det gäller kedjebevisning är förhållandet ofta det motsatta; ju fler led som ingår desto svagare är bevisningen för slutledet i kedjan”.
          Det som konkret finns att anföra mot Stig Engström är att hans berättelse – som många vittnesberättelser – inte helt kan stämma med kända fakta, att det lilla fåtal vittnen som 1986 tillfrågas om honom inte minns honom (utom möjligen Jan A), att han stämmer hyfsat med signalementet på Grandmannen enligt vissa vittnesmål (en man som enligt alla vittnen dock hade jacka), att han stämplade ut i nära anslutning till mordet på samma gata, att flera vittnen minns att mördaren bar en längre rock, att Lars J har ett osäkert allmänt intryck av en keps på gärningsmannen och att Yvonne N minns en mindre väska (som hon inte såg någon rem till) på den springande man hon ser på David Bagares gata. Detta är en svag beviskedja vars samlade styrka inte ligger i närheten av bortom rimligt tvivel. Det kan ju inte ens visas att Grandmannen är gärningsman. HD förordar naturligtvis inget Agatha Christie-pussel där anonyma brev har samma värde som rena tystnader som din favorit ”de vittnen jag gillar har inte offentligt gått i polemik med utredaren”. HD skulle överhuvudtaget inte beakta sådant nonsens.

        2. PÅHITT av Mikael igen med andra ord. Det har inte skett någon lagändring som öppnar för att döma Engström postumt som skyldig bortom rimligt tvivel. Det finns bara ett så kallat prejudikat från Högsta domstolen om att bevis bör vägas samman. Det har ingen relevans för bevisningen i Palmefallet eftersom INGEN bevisning mot Engström existerar. Det finns bara en massa PÅHITT i en fiktiv deckare av Thomas Pettersson som kopierats av Krister Peterson. De tusen bevisen Mikael svamlar om är bara tusen påhitt utan verklighetsförankring. Ingen lagändring möjliggör en postum prövning av de påstådda så kallade bevisen mot Engström. Påhitt igen av Mikael att Engström under 2023 kan komma att förklaras skyldig bortom rimligt tvivel

        3. Hej Mikael,

          Johan M med flera har redan besvarat detta, men jag tillåter mig att också kort kommentera din fundering.

          Nja, några ”tusen bevis mot Engström” har åtminstone inte jag kunnat skönja; själv har jag faktiskt inte sett ett enda bevis. Engström har själv uppgivit att han iklädd en mörk överrock på väg hem från sitt arbete råkade passera det som senare skulle vissa sig vara mordplatsen för landets statsminister, men att gå hem från sitt arbete utgör inget bevis. Dessutom tyder det mesta på att Engström kom fram till mordplatsen en stund efter att mordet inträffat.

          Egentligen konstaterade Per H på Skandia genom tre retoriska frågor redan i juni 1986 att Engström sannolikt saknade tillgång till vapen, motiv samt nödvändig info (dvs. kunskap om att Palme skulle passera där och då). Och nu nästan 37 år senare är avsaknaden av dessa tre saker snarast större och inte mindre. I praktiken verkar polisen redan i juni 1986 på korrekta grunder lagt Engström ad acta.

          1. Anders Fredric

            SE stämplade ut 23.19, SE hann se OP ligga framstupa (Väktarna), SE hann se Lars J 25 år vid Kulturhuset och kunde precisera hans ålder till man i tjugo årsåldern, SE har inget alibi till skillnad från de andra tidigt på mordplatsen, SE kunde inte peka ut någon trovärdigt på mordplatsen förutom AB den mördaren kunde se före skotten, identiskt signalement med gm mm mm

            1. Mikael A,
              din uppfattning om bevis gör mig verkligen fundersam. Allt det här har ju tagits upp många gånger förr och jag tror inte jag behöver övertyga någon annan som följer den här bloggen om att du inte har på fötterna. Men låt mig försöka rubba dig i din övertygelse genom att i alla fall ta upp det första exemplet du tar upp på de ”tusen bevis” mot Engström som du anser finns.

              Du tar upp att SE stämplade ut 23.19. Du vet lika väl som jag att det där bara är en fråga om ord mot ord. SE uppgav att stämplingen visade 23.19 men att uret gick fel och att rätt tid var 23.20. SE:s uppgift kom in tidigt och det var han för övrigt som tog upp för utredarna både att det fanns en utstämplingstid på honom och att uret gått fel. Utan hans insats hade väl saken aldrig diskuterats. Det här gör väl att Engströms egna uppgifter bör ges en viss trovärdighet i alla fall tills motsatsen bevisats. Roland B hävdade långt senare att uret förvisso gått fel precis som Engström sagt, men ville minnas att det var tvärtom, att rätt tid skulle vara 23.19. Per H som intresserat sig för saken uppgav att tiduret inte gick fel alls.

              Ur detta kan man inte dra några säkra slutsatser över huvud taget. Det tror jag de flesta kan se.

              Även om vi godtar tiden 23.19 så kan det tolkas som vad som helst mellan 23.19.00 och 23.19.59. Det fanns ju inga sekundangivelser att gå efter. Två väktare har uppgett att Engström pratade med dem efter utstämplingen och innan han gick ut, en av dem menade att det till och med var i ett par minuter. Det behöver inte vara riktigt, men poängen är att det finns inga som helst bevis vare sig för vilken tid Engström stämplade ut eller att han, oberoende av den exakta stämplingstiden skulle ha hunnit till Dekorimahörnan i tid för att mörda Palme.

              Det du sysslar med – och jag undrar om du har förmågan att förstå vad jag säger nu, men jag hoppas du har det – är resonemang som bygger på att om alla ”om” faller på plats så skulle man kunna tänka sig att Engström sköt Palme. Det vill säga: man kan tänka sig att Engström stämplade ut precis 23.19. Man kan tänka sig att han inte stannade och pratade med väktarna. Man kan tänka sig att han hade en laddad revolver med sig. Man kan tänka sig att han träffade på Palme och beslutade sig för att skjuta.

              Men detta är ju inte bevis, Mikael. Det är spekulationer. Problemet är att du har bestämt dig. Du ”vet” att det var Engström. Och eftersom du ”vet” så blir det inte spekulationer i ditt huvud, det blir uppenbarade sanningar. När du träffar på vittnen som säger ”fel” så är det självklart för dig att de ljuger eller misstar sig. För du ”vet” ju.

              Gör mig nu en tjänst: sätt dig bekvämt. Läs igenom vad jag skrivit igen. Ta ett djupt andetag. Våga tänk tanken: ”Det kanske är så att jag har fel”.

              Otäckt? Kanske. Men det är inte farligt även om du skulle landa i att du faktiskt har fel. Det kan göra lite ont i psyket. Men det känns bättre efteråt. Försök.

              Jag säger dig detta eftersom alla sakdiskussioner hittills med dig har misslyckats. Inte för att du vunnit diskussionerna enligt någon annans uppfattning. Utan för att du gjort dig oemottaglig för alla andra argument än dina egna.

              Lycka till!

              1. Gunnar

                Du var med på tiden när man ställde in en klocka efter Fröken Ur som Roland B gjorde 1 mars. Då vet du att när Fröken Ur meddelade aktuell tid, exempelvis 23.19,00 pip, så ställde man sin klocka efter det så gick den +/- 5 sekunder i förhållande till Fröken Ur.

                1. Mikael A,
                  det är alldeles riktigt. Och det är mycket möjligt att Roland B kunde konstatera att klockan som var kopplad till utstämplingen gick exakt en minut fel och att han lyckades ställa den så att den efter korrigering gick exakt rätt eller, som du skriver, i alla fall så att den inte gick mer än fem sekunder fel.

                  Så skulle det kunna vara. Men det säger fortfarande ingenting om när i sekundintervallet 00 till 59 som Engström stämplade ut. Det vill säga: om vi tror att rätt utstämplingstid var 23.19 så kan han ha stämplat ut när som helst mellan 23.19.00 och 23.19.59. Och tror vi – i enlighet med vad Enström uppgav – att rätt utstämplingstid var 23.20 så kan han ha stämplat ut när som helst mellan 23.20.00 och 23.20.59.

                  Och eftersom vi inte vet om det verkligen var så att stämpeluret gick exakt en minut fel så blir ju osäkerheten ännu större.

                  1. Gunnar

                    Men vi vet att mördaren befann sig vid ”norra reklampelaren” 23.19,55 när han gick efter makarna,

                  2. Eftersom vi har tre olika uppgifter blir det svårt att värdera uppgifterna om stämplingen. Vi har ju inget stämpelkort eller utdrag ur datasystemet art jämföra med. Vi vet inte om PH arbetade med ett sådant utdrag till sitt PM och om således 23:19 är den okorrigerade tiden eller om 23:19 är korrigerad tid. SE lämnar den första dokumentrerade uppgiften, sedan PH:s PM och sist Roland B. Polisen har slarvat bort förhören med Roland B och Anna-Lisa G så eventuella tveksamheter, nyanser och feltranskriberingar (sådana förrkom ju beträffande Engströmförhöret) har tyvärr gått förlorade.

            2. Hej igen Mikael A,
              Nej det du nämner är inga bevis, utan delar av detta är snarare förhållanden som pekar på att Engström var ett vittne och inget annat. Jag avser inte att kommentera detta ytterligare, men kan instämma i Gunnars uppmaning till att ta ett djupt andetag och överväga möjligheten till att din hypotes kan vara felaktig.

              1. Jag undrar ju lite hur SE-förespråkarna värderar omständigheterna (”bevis” är för mig och HD alla omständigheter, även s.k. indicier). Ett allmänt intryck av en keps tas till intäkt för att just Engström sprang upp för trapporna. Däremot förkastar man vittnesmålen om SE på Åland, där det ju ändå finns namn och bild som pekats ut. (Det gör man förstås rätt i att förkasta, men jag undrar över skälen.)

              2. Vi skulle alla tjäna på att ibland försöka förfara enligt Gunnars förslag,mig själv sannerligen inkluderad.
                Jag upplever ibland att debatten blir hink och spade sandlåda där vi alla sitter i var sitt hörn och till varje pris anser att vårt egna sandslott är så mycket större och bättre än alla de andras.
                Jag har själv suttit där med hink och spade i högsta hugg..och sitter tvivelsutan fortfarande där ibland…men jag försöker..jag försöker verkligen att bättra mig härvidlag.
                I grund och botten är det larvigt.Jag kan inte se hur någon av oss ”vanliga” små debattörer har någon prestige att förlora eller vinna här..oavsett om vi skulle ha fel eller eventuellt rätt(och det lär vi troligen aldrig få veta oavsett).
                Det borde finnas ett bättre sätt överlag att föra diskussionen vidare tycker jag..en utan alltför mycket adrenalin där mottaglighet,respekt och förståelse för avvikande åsikt ingår som mer naturliga delar än vad de hittills gjort.
                Vi kan,bör och kommer fortsatt att förkasta varandras respektive teorier..och det är ju som det måste och skall vara givet att det i nuläget inte finns någon exakt sanning att förhålla sig till.
                Jag hoppas att vi framgent kommer på bättre sätt att göra det på än via olika tillmälen,stora bokstäver och alltför mycket adrenalin bara.

                1. Läs inte DN. Läs HD:s domar istället. Jag har dessutom citerat domen här. Det finns inget som talar för att man skulle se slappare på varje bevis nu. För jurister är det uppenbart att det inte krävs ”teknisk bevisning” för att fälla någon.

                  I Engströms fall finns ju dock knappt indicier från 1986. Det finns en Grandman som av vissa vittnen beskrivs som om han liknar Engström. (Mårtens tidpunkt hade dessutom inneburit att Engström skulle återvända till Skandia och stämpla ut innan han genomförde mordet, i sig en rätt bisarr idé. ) Det finns dock inget tydligt i signalementet som för tankarna till just Engström. Du har ju själv kunnat se män som ser liknande ut på foton från blomhavet. Därefter finns Engströms utstämpling. Därefter har vi spridda signalementen från mordplatsen, men inga av glasögon, väska eller keps. Lars har ett allmänt intryck av en keps eller något kepsliknande, ett på sin höjd mycket svagt indicium på att mördaren bar något på huvudet. Yvonne ser en man som i första förhöret anges ha annan ålder och längd än SE; både ålder och längd är dock svårt att se på en springande man i mörker, så sådana angivelser spelar ingen roll åt något håll. Yvonne ser att mannen bär rock (det ser Ahmed också) och att han har en liten väska som hon inte ser någon rem till. Dessutom har vi tre vittnen tillfrågade 1986 – Lena B, Leif L och Stefan G – som inte minns någon med Engströms utseende. De har dock alla goda skäl att låta bli. Stefan fokuserade på Palme och minns bara Karin och Anna, Leif ”fäste inte så mycket uppmärksamhet just på personerna som var på platsen” och minns knappt hur Jan-Åke S såg ut. Lena mådde som bekant dåligt och fick hjälp av andra. Efter att vittnen alltså inte minns Engström återvände han till sin arbetsplats i närheten av mordplatsen. Han hör själv av sig till polisen dagen därpå efter att ha kontrollerat när han stämplade ut.

                  Från Grand alltså ett hyfsat Engströmlikt signalement, dock med jacka och utan liten väska; flygledarens skildring skiljer sig dock markant. Från mordplatsen alltså endast en rock och tre vittnens icke-hågkomster (som i sig inte bevisar något, eftersom det inte finns något skäl att tro att de tre vittnena skulle minnas Engström). Från trapporna ett allmänt intryck av något kepsliknande. Från David Bagares gata en rock och en liten väska.

                  Det är samtliga indicier frånsett Stig Engströms egen berättelse, som säkert är idel överdrifter och försköningar av den egna insatsen. Inget i berättelsen talar dock för att Engström vet mer om mordet än han sagt.

                  Således förstår jag inte hur man ens med en ”allt räknas om man slår ihop”-metod (som HD naturligtvis aldrig förordat) skulle få ihop till ens en utredningshäktning. Ingenting som framkom i den senaste utredningen stärkte hypotesen att SE skulle ha haft tillgång till ett vapen, haft något motiv att mörda Palme etc.

                  Vi kommer inte runt Stig Engström eftersom vi inte kan bevisa bortom skuggan av ett tvivel vad han gjorde på mordnatten. Han råkar dessutom ha liknande utstyrsel som mördaren, något som (med lite god vilja) även Victor G hade. Att man inte fullständigt kan avfärda dessa herrar, eller Christer P för den delen, betyder inte att någon av dem är skyldig. Det finns svaga indicier mot samtliga. Ingenting räcker för att uttala sig säkert i skuldfrågan. Jag skulle säga att det inte är övervägande sannolikt att någon av dem mördade Olof Palme.

                  https://gunnarwall.wordpress.com/2022/12/09/avslojanden-och-nedtystanden-om-planerade-statskupper/#comment-42088

            3. Mikael. Vi vet bara att gärningsmannen vände sig om högst upp på trappkrönet, och då hade gärningsmannen knappast kunnat se Lars J tydligt och kunnat bedöma hans ålder. Tekniskt sett säger ju inte SE att han såg OP ligga framstupa, utan att OP vändes i detta läge. Det talar ju för en observation i periferin, inte för att gärningsmannen observerat Palme och noterat hans exakta liggande ställning. De som kommer tidigt till mordplatsen minns sina sällskap, Anna H och Stefan G och måhända någon taxichaufför som skötte anrop. I övrigt kan man inte förvänta sig att vittnen minns varandra; det gäller förstås även SE själv. SE har inte identiskt signalement med gärningsmannen, dels för att signalementet skiljer sig åt från vittne till vittne och dels för att de allra flesta vittnen du brukar anföra säger att mannen hade jacka, inte rock. Att gärningsmannen har SE:s signalement är en hoppussling av osäkra uppgifter som Lars ”kepsliknande” huvudbonad, och Yvonnes uppgift om en liten väska.

              1. Det här med hur bra GM ser LJ från sin plats högst upp i trappan har jag funderat över lite.
                Det har väl någon här kollat upp någon mörk natt förmodar jag.
                Själv så håller jag mig av födsel och vana långt ifrån Stockholm och har fått intrycket att man troligen ser förbaskat dåligt även när LJ står där han stod på sin position norra trottoaren tunnelgatan..exakt hörnet Tunnelgata/Luntmakargata?
                Funderar dessutom på vad GM koncentrerar sin blick på i denna stund.
                Försök till att själv sätta mig in i hans dåtida prekära situation ger att jag koncentrerat mig på att försöka få en ögonblicksbild över hela tunnelgatan västerut.
                Man vill ju kolla efter om någon förföljer en liksom.
                Jag tror inte att jag överhuvudtaget skulle ha uppmärksammat en stillastående LJ.
                Det är inget stillastående som är ett hot mot mig i denna situation.Det är objekt som är i rörelse som utgör eventuellt hot..ett närmast rent instinktivt förfarande.
                Spekualtioner detta självklart,men med viss rimlighetsvärdering som jag ser det då.

                1. Det tycker jag låter alldeles rimligt resonerat. De som tror att SE är gärningsman tror att han agerar helt i panik, men har sinnesnärvaro att fotografera allt med blicken när han hastigt slänger ögonkast över axeln, och att han serverade väl uttänkta lögner redan för väktarna efter en kvart.

                2. Ragnar:

                  En rimlighetsvärdering avfärdar SE på åtskilliga punkter, även denna. Men det går att säga mer om saken, för det SE beskriver handlar inte bara om en ögonblicksbild av LJ, utan om en observation utsträckt i tid som dessutom innehåller en del information av typen ”hunden som inte skällde”.

                  SE beskriver att personen (LJ) stod stilla märkligt länge och tittade västerut, och därefter var försvunnen. I detta att han var ”försvunnen” ligger bland annat att han inte kan ha funnits kvar i synfältet och inte kan gått ner till mordplatsen. Vi vet ju att ”försvinnandet” berodde på att LJ sprang österut.

                  Men om vi leker med tanken på att SE var mördaren: hur visste han detta?

                  Hade den flyende SE iakttagit LJ en längre stund för att kunna se vad han gjorde under en längre stund? Nej, det går knappast. Men kanske hade han iakttagit LJ flera gånger med vissa intervall under flykten, och då sett att LJ vid dessa successiva tillfällen stod vänd mot mordplatsen? Det finns det absolut inga belägg för, men vi kan väl i god SE-anda hitta på att det var så eftersom det stärker vår teori.

                  (Där har vi hittepå nr 1.)

                  Det vore likväl rätt djärvt att utifrån dessa spridda iakttagelser hitta på en berättelse om att LJ stod som fastfrusen och stirrade, och därpå försvann, och att detta skulle ha observerats från mordplatsen. Mördar-SE kunde ju inte veta om LJ exempelvis hade gestikulerat eller försökt ropa något, snarare än att bara stå stilla och glo. Men låt oss säga att han drog en rövare och chansade på att LJ stått stilla tyst och glott, och fick rätt.

                  (Där har vi hittepå nr 2.)

                  Tyvärr räcker det ändå inte. Det finns nämligen inget sätt på vilket Mördar-SE skulle kunna veta vad LJ gjorde efter att han själv fortsatt ner för David Bagares gata.

                  Han kunde inte veta om LJ kanske hörde till något sällskap som fanns på mordplatsen eller kände någon där. Han kunde inte veta om LJ efter mördarens flykt promenerade ner på mordplatsen och anslöt sig till livräddningsinsatserna, eller inväntade att någon från mordplatsen kom fram till honom, eller kom i samspråk med någon som vandrade in från Luntmakargatan, eller visade sig ha en flickvän stående bakom baracken, eller svimmade av sinnesrörelse och låg kvar på stället.

                  Ändå berättar SE att personen försvann efter att ha stått där och stirrat, vilket utesluter en lång rad fullt möjliga alternativ. Vi tvingas alltså hitta på att mördaren av outgrundliga skäl valde att låtsas veta detta och dessutom gissade rätt även denna gång.

                  (Där har vi hittepå nr 3.)

                  Bara för att förklara LJ-observationen i en teori om SE som mördare krävs det alltså – förutom all mental akrobatik kring siktförhållanden och spegelvända beskrivningar – att vi gör minst tre i varierande grad osannolika antaganden om mördarens siargåvor.

                  Vi tvingas därför nöja oss med en avsevärt mer tillkrånglad och osannolik förklaring än att Stig Engström bara stod där han sade att han stod och såg det han såg, i närheten av LP som beskrev exakt samma synintryck. För om han gjorde det borde han nämligen ha sett exakt det han beskrev, utan att någon måste hitta på något för att få uppgifterna att stämma överens med varandra.

                  1. En så tillkrånglad och icke sannolik förklaring krävs inte bara för att Engström ska kunna vara gärningsman utan också för att han ska kunna vara mannen som springer in på Tunnelgatan och upp för trapporna men utan att vara gärningsman. Engström bör ha varit kvar på mordplatsen de första minuterna efter skotten och i likhet med Lisbet sett Lars titta fram bakom barackerna och båda trodde först att de såg gärningsmannen gömma sig bakom barackerna och titta mot mordplatsen.

                    1. Jonas J:
                      Precis. Att SE sprang omkring uppe på åsen men inte var mördaren är väl om något ännu mer osannolikt än att han rände upp dit som mördare, vilket redan det är en absurd teori.

                    2. Madam.

                      Nu anser jag att det är rätt dum att låsa sig fast vid några fixa övertygelser innan man vet svaret på mordgåtan. Utgå från fakta och se var du hamnar.

                  2. Jag brukar ju inte vara kritisk till sådant du skriver (eftersom det ofta är genomarbetat och logiskt) men vill man vara det kan man ju tycka att du lägger in mycket i ”är [mannen] borta” från förhöret 10 mars . (Något om att mannen var ”försvunnen” står ju inte i polisförhöret 1 mars, men det kanske finns i en källa jag missar?) Ur synfältet var han ju borta. Detta KAN ju inte betyda att personen inte kommer till mordplatsen igen. Det gjorde ju Lars. Man tycka att det är märkligt att SE inte observerar LJ när denne återvänt till mordplatsen och språkat med samma kvinnliga polis som SE observerat. SE borde ju kunna känna igen Lars även från en tidpunkt senare än när han (SE) kommit tillbaka från gränden, om nu SE var kvar till 23:35-40.

                    1. Johan M.

                      Jag vill ge dig lite beröm i att du börjar ifrågasätta din alltför godtrogna sida.

                    2. Tack men nej tack. Jag är inte godtrogen. Jag tycker man bör pröva alla hypoteser grundligt. Här tyckte jag inte att argumentet att Lars var borta talade särskilt starkt för att SE var på mordplatsen. Naturligtvis talar det inte heller för att han sprang i trapporna. Jag tror att han såg Lars från mordplatsen, inte från trapporna. Dock är väl snarast frågan vad SE gjorde när Lars kom till mordplatsen efter mördarjakten på åsen.

                    3. Johan M:

                      Först och främst, du får gärna vara kritisk!

                      Du har också rätt i att jag inte skulle ha satt citattecken runt ”försvunnen”. De syftade egentligen tillbaka på min egen beskrivning och jag menade inte att citera Engström, men jag ser nu själv att det blev otydligt. Det förändrar dock inget i sak.

                      Engström beskriver det hela på lite olika sätt:

                      – 1 mars, tips till polisen: säger inget om vart mannen tog vägen, men mellan raderna kan man utläsa att det var en kortvarig observation
                      – 1 mars, SvD: ”Mördaren, för det måste ha varit en man, stod still någon sekund innan han sprang vidare.”
                      – 10 mars ”borta”
                      – 11 mars ”borta”
                      – 25 april ”borta helt och hållet”

                      Kontentan i alla beskrivningar (utom i de mycket summariska anteckningarna från telefontipset) är att personen inte längre var kvar på platsen, efter att Engström först vänt bort blicken och sedan efter ett kort ögonblick tittat ditåt igen.

                      Detta stämmer ju precis med vad Engström borde ha sett som vittne på mordplatsen. Att Lars J en bra stund senare (fem-tio minuter?) återvänder är visserligen sant, och man kan konstatera att Engström inte då kopplar ihop Lars J med personen han såg i gränden. Det tycker jag dock inte är så märkligt. Det var mycket folk på platsen vid det laget. Engström behöver varken ha noterat att Lars J var där eller känt igen honom.

                      Det viktiga i kråksången är hur Engström beskriver gränden när han tittar in igen, efter sin första observation av Lars J. Han säger då att personen inte längre är där. Detta kan han veta som vittne på mordplatsen, men det kan inte mördaren veta. Det är inte ens en naturlig sak att kasta fram som gissning för mördaren.

                      När mördaren tänker sig vad ett vittne på mordplatsen borde ha sett vid en andra titt nerför Tunnelgatan, finns det en lång rad möjligheter. Exempelvis kunde han ha sett att ”silhuetten” (Lars J) stod fastfrusen kvar ytterligare en lång stund; eller hade fått sällskap av flera andra; eller ropade på en bekant; eller tog fram en cykel som stått parkerad bakom baracken; eller lutade sig mot Kulturhusets vägg och mådde dåligt; eller nu var på väg gående mot mordplatsen… eller vad som helst, egentligen. Att den spenslige ynglingen i gränden först stod stilla en lång stund och stirrade mot mordplatsen, för att sedan plötsligt vända sig om och börja rusa efter en beväpnad mördare i andra riktningen är ju i själva verket en av de mer överraskande möjligheterna.

                      Om Engström vore mördaren, hur kommer det sig då att han gissar på just det (händelsevis korrekta och från mordplatsen synliga) scenario där han från mordplatsen såg en tom gränd? Svaret är förstås att detta pekar starkt mot att han inte var mördaren, utan tvärtom befann sig på mordplatsen.

                      Mindre tillägg:

                      Om man ska vara riktigt petig går det att tänka sig en bakväg som löser problemet för den Skandiamannentroende. Man kan föreställa sig att mördare-Engström såg Lars J när denne gick runt uppe på David Bagares gata och letade efter honom. Då skulle han ju ha förstått att Lars J efter att ha observerat mordplatsen hade sprungit upp på åsen på jakt efter Engström själv. Mördare-Engström skulle då ha kunnat konstruera ett vittnesmål som även innehöll den uppgiften.

                      Problemet med detta är förstås att det helt saknas faktastöd för att Engström (eller någon annan) satt gömd på David Bagares gata, vilken genomsöktes av både Lars J och av polisen. Det är väl inte i sig omöjligt, men det utgör ännu ett spekulativt tillägg till teorin för att kunna runda obekväma fakta och hålla fast vid den förbestämda slutsatsen, dvs att Engström var skyldig även när kända omständigheter pekar i motsatt riktning. Så ska man inte hålla på.

                  3. VVA: ”Nu anser jag att det är rätt dum att låsa sig fast vid några fixa övertygelser innan man vet svaret på mordgåtan. Utgå från fakta och se var du hamnar.” Det var ju just precis vad Madam gjorde, resonerade utifrån fakta. Det är inte någon osund låsning vid ”fixa övertygelser” om man framför en argumentation. Argument kan stötas och blötas. Det är väl hela meningen med detta diskussionsforum. Jag bemötte själv det Madam skrev, eftersom jag inte tyckte det helt höll måttet.

                    Att säga att man inte kan diskutera eller komma fram till att en viss hypotes är rimligare än någon annan förrän alla fakta finns på bordet är dumt. Alla insamlade fakta finns inte på bordet förrän 70 år efter den sista sekretessbelagda allmänna handlingens tillkomst i ärendet, om inte regeringen hävt sekretessen dessförinnan. (Jag var själv med om det häromåret, att försöka få domstolarna – även högsta instans – att släppa uppgifterna efter 67-69 år, men de var obevekliga. Först på sjuttioårsdagen fick jag ut informationen.) Vid 70-årsstrecket lever garanterat inte jag.

                    Du verkar dessutom mena att man inte kan diskutera förrän alla teoretiskt möjliga fakta finns på bordet, inte bara de redan insamlade. Det är en direkt förnuftsvidrig inställning. Människor kan inte annat än diskutera utifrån den kunskap de har. Det är förstås sunt och ödmjukt ibland att inse att vi inte vet allt (t.ex. har ju det mesta i litteraturväg från antik tid inte bevarats) men att utifrån det lägga sig platt och säga att vi inte vet något om något är förstås inte en förnuftig eller vetenskaplig inställning. Du kan ju försöka tillämpa Bayes sats eller någon annan sannolikhetsformel på olika teorier istället för att bara upprepa att vi inte vet allt och att man borde ha gjort ett bättre jobb 1986. Ja, det borde man. Det gjorde man inte. Slutdiskuterat. Vi kan inte vänta på att få veta slutet på mordgåtan innan vi diskuterar fakta. Det lär vi aldrig få veta.

                    Man kan se rättsligt på saken (se t.ex. https://lagen.nu/dom/rh/2009:13) och man kan resonera historiskt. Resonerar vi utan att ta hänsyn till juridiken – vilket är rimligast – har vi att besvara: Vilken hypotes förklarar tillgängliga omständigheter bäst? Om hypoteserna då är ”mördaren sprang upp för trapporna” och ”mördaren stannade i gränden medan Stig Engström sprang upp för trapporna” så kan man diskutera vilken som bäst förklarar omständigheterna som de ser ut. Och då anser jag, som jag sagt tidigare, att det inte finns någon stark omständighet som talar för att Stig Engström sprang upp för trapporna eller för att mördaren inte gjorde det.

              2. Johan M, Ragnar

                Jag tror då att SE såg, från första trappavsatsen, trappsteg 32 av 89 Lars J vid ”Kulturhuset”.

                Varifrån tror ni utifrån fakta?

                FAKTA (SE förhör 1986-03-01 12.20 / Lars J förhör 1986-04-04 / Lars J vallning 1986-08-27) är att SE BEVISLIGEN såg Lars J vid ”Kulturhuset” (Luntmakargatan 14). Lars stod på platsen någon gång under tidsperioden från ca 20 – 30 sekunder efter skotten till uppskattningsvis 60 – 90 sekunder efter skotten, d.v.s. att SE var tidigt på brottsplatsen. Lars var först vänd upp mot trappan (totalt 89 trappsteg) när han följde GM:s flykt uppför trapporna från omkring trappsteg 15 till ungefär första trappavsatsen trappsteg 32, därefter vänd ned mot mordplatsen och slutligen vänd igen upp mot trappan och GM:s fortsatta flykt från omkring trappsteg 50 – 60 upp till trappkrönet, trappsteg 89.

                SE ålderspreciserade den 25-årige Lars till att vara ”man i tjugoårsåldern”. Preciseringen var inte möjlig att göra från Dekorimahörnet eller trappkrönet. Man uttrycker heller inte precisering om ålder varken från Dekorimahörnet eller trappkrönet utan man uttrycker sig på ett annat sätt om åldern.

                Under flykten såg SE antagligen från första trappavsatsen, trappsteg 32 av 89, Lars J stående i korsningen vid ”Kulturhuset”, Luntmakargatan 14. Den ENDA plats där inte SE behövde vända sig om (hans upprepande beteende) för att se efter förföljare var från första trappavsatsen, där man sneddar höger till nästa avsats. Lars J stående nere i korsningen var då antagligen vänd ned mot Sveavägen eftersom han annars hade kunnat beskriva SE bättre, även från sidan (förhör Lars J 1986-04-04).

                Under de korta tider SE var synlig under flykten, hade han beteendet att IDELIGEN vända sig om och titta efter förföljare (Förhör Lisbeth Palme, Hans J, Lars J, Yvonne N, Anki R, Gerard S och Bodil D). Troligtvis vände sig SE om fler gånger än vad förhörsvittnena hann se).

                På andra och tredje avsatsen hade GM varit tvungen at titta bakåt för att se nedåt, liksom från trappkrönet trappsteg 89.

                1. Det enda väsentliga här är ”SE ålderspreciserade den 25-årige Lars till att vara ‘man i tjugoårsåldern’. Preciseringen var inte möjlig att göra från Dekorimahörnet”. (Resten utgår från detta och är irrelevant om detta inte stämmer.)

                  SE själv säger i aprilförhöret ”det som jag bara kan utgå ifrån, jag är ju själv tecknare så att, utbildad tecknare så jag vet att vissa saker hör ihop med vissa åldrar. Själva kroppskonstitutionen.” I första förhöret, där han alltså säger 20-årsåldern, förtydligar SE att han intr har någon klar bild av mannen och att ”hans bedömning av åldern, grundar sig närmast på mannens kroppsbyggnad och hållning”.

                  Det handlar alltså om vilken möjlighet SE som erfaren grafiker har att bedöma någons ålder med ledning av dennes kroppsbyggnad och hållning. Jag vet inte varifrån du fått att detta inte skulle vara möjligt. Kan du utveckla detta?

  18. Jag har i mitt personliga lilla omtag Sveavägen nått fram till närtiden efter dådet.
    För att återge mitt tidigare..personliga och möjligen inte alls korrekta..händelseförlopp så har jag hittills landat i en s.k Grandman som observerar makarna Palme utanför bion innan Ostens film har börjat.Samme individ har efter filmens slut befunnit sig på okänd plats öster om Grand och har förföljt makarna från denna sida trottoar hela tiden.NF observerar den s.k Tensonmannen via ett i sammanhanget mycket starkt vittnesmål,och jag landar i att Grandman och Tensonman är en och samma person.Denna individ skjuter OP omkring klockan 23.21.15 och flyr därefter Tunnelgatan österut,tar trapporna upp och korsar Malmskillnadsgatan för att därefter observeras av Yvonne N på David Bagares Gata.
    Inga nyheter eller spännande nya spekulationer härvidlag således.
    Två frågor i sammanhanget blir varför YNs observation av vad möjligen är en liten väska utan rem som verkar hård i sin form förvandlats till en handledsväska i moderna diskussionen?
    Ännu mera frågande är jag varför aldrig någon verkar vilja utöka händelseförloppet till att omfatta de observationer som Anki R/Gerhard S gjort?

    Det verkar vara något knas med Ankis/Gerhards vittnesmål som utgör skäl till att dessa inte tas med i händelseförloppet i den mera allmänna Palmediskussionen.
    Vad är det för knas blir min fråga?
    Någonting måste det ju bero på..är det rum eller tid eller båda som inte passar in?

Lämna ett svar till VVA Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.