Avslöjanden och nedtystanden om planerade statskupper

Smedley Butler var en populär amerikansk general som bland annat tagit strid för ekonomiska krav från veteraner från första världskriget. Ledande affärsmän med fascistiska sympatier försökte rekrytera honom till en kupp mot Franklin D Roosevelt

---

DE MÄRKLIGA – och kusliga – planerna på en statskupp i Tyskland som avslöjades nu i veckan har väl inte undgått någon som följer med nyheterna.

Frågetecknen är fortfarande stora när det gäller hur långt planerna avancerat, om det fanns någon grad av realism i dem och vilket stöd det funnits (eller finns) för kuppmakarna inom tysk polis och militär.

Vad som är klart är i alla fall att tyska myndigheter tar saken på stort allvar. 3 000 poliser som sattes in i en gryningsraid är ingen liten insats.

Vad som också är klart är att denna nyhet definitivt inte kom som en blixt från en klar himmel, i alla fall inte för dem som följt utvecklingen i Tyskland.

2017 publicerade nyhetsmedia dramatiska uppgifter om hur en tysk soldat, i media kallad Franco A, planerat att mörda politiker, journalister och människorättsaktivister som agerat till stöd för flyktingar. Franco A hade lyckats att skaffa sig en falsk identitet som syrisk flykting och hans plan var att kasta skulden för attackerna på islamister.

Senare avslöjanden pekade på att Franco A inte agerat ensam utan att han ingått i en hel miljö av nazistsympatisörer inom den tyska krigsmakten. Och nya uppgifter som kom fram pekade på att det funnits en planering för vad som kallats för ”dagen X” då en samordnad serie attacker skulle genomföras mot politiker för att få det tyska samhället att kollapsa.

I juli 2020 beslutade Tysklands försvarsminister att upplösa ett elitkompani i den tyska krigsmakten därför att det var så infiltrerat av högerextremister. Beskedet kom efter avslöjandet sju veckor tidigare om att en stor mängd stulen ammunition och en samling nazistiska souvenirer påträffats hos en elitsoldat.

Här är en tysk dokumentär (på engelska) från 2020 om de tidigare avslöjandena. Den är producerad av DW, ett tyskt public servicebolag som gör internationella sändningar. Det tar upp att det finns en tydlig – och flerårig – förhistoria till det aktuella tillslaget.

I sammanhanget kan det vara intressant att påminna om planeringen av en annan statskupp som gick rätt långt men som är relativt okänd trots att det handlar om en komplott i en av världens mäktigaste stater, USA.

Saken har tagits upp i en spelfilm som kommit upp under hösten, Amsterdam. I filmen blandas fakta och fiktion men det hela bygger alltså på en högst verklig kärna av sanning.

Vad saken gäller är det som på engelska brukar kallas ”the business plot” eller ”the White House putsch”, ett försök från ledande amerikanska affärsmän att iscensätta en fascistkupp mot president Franklin D Roosevelt. De förhoppningsfulla konspiratörerna hade vänt sig till en legendarisk marinkårsgeneral, Smedley Butler, för att få honom att ta på sig uppgiften som nationens ledare. Med i planerna var att han skulle mobilisera stöd från soldater.

Men Butler tog avstånd från planerna och valde att avslöja alltihop: han kontaktade en journalist, Paul Comly French, som började undersöka fallet. Och den 20 november 1934 ställde Butler upp för at låta sig höras av en undersökningskommitté i USA:s representanthus, McCormack-Dicksteinkommittén som utredde fascistisk och nazistisk propaganda som spreds i landet. Samma dag som Butler hördes av kommittén avslöjades komplotten av Paul Comly French i två stora dagstidningar, Philadelphia Record och New York Post.

Vad som sedan följde var att de uppenbarligen rätt långt gångna kupplanerna mer eller mindre tystades ner i amerikanska nyhetsmedier efter det ursprungliga avslöjandet. New York Times skrev på sin ledarsida den 22 november under rubriken ”Gränslös godtrogenhet” att hela nyheten lät som ”en gigantisk bluff”, det vill säga att hela komplotten var en ren fantasi.

Det var dock inte den slutsats som drogs av undersökningskommittén. I februari 1935 lämnade den en rapport till representanthuset. I rapporten fick general Butlers detaljerade berättelse om en planerad kupp fick fullt stöd.

En av kommitténs två ordföranden, John McCormack, intervjuades så sent som 1971 om saken. Han hade inte ändrat sig: ”Det var ingen tvekan om att general Butler talade sanning. Vi trodde på hans vittnesmål till hundra procent.”

Och han tillade: ””Om konspiratörerna hade gjort sig av med Roosevelt är det omöjligt att säga vad som skulle kunna ha skett sedan. De skulle inte ha berättat för folket vad de gjorde förstås. De planerade naturligtvis att få allt att låta konstitutionellt med ett vackert klingande namn för diktatorn och med en strategi för hur de skulle få det att låta som ett bra amerikanskt politiskt program.”

Sin egen uppfattning om kommitténs ansvar när det gällde att göra något åt det som Butler berättat om kommenterade McCormack med orden:

”Som jag ser det gjorde vi vårt jobb i kommittén genom att avslöja komplotten. Och sedan var det justitiedepartementets uppgift att göra sitt jobb, att ta det därifrån och gå vidare.”

Men det gjorde inte justitiedepartementet. Visselblåsaren Butler hade förvisso lyckats avbryta något som var på väg att leda till en fascistisk statskupp i USA. Men de ansvariga ställdes aldrig till svars.

En genomgång av ”the business plot” och av Smedley Butlers modiga och hedervärda agerande finns i min bok Huvudet på en påle, sid 161-185.

Både dagens tyska kuppmakare och affärsmännen som försökte störta Roosevelt kan – eftersom de inte tycks ha varit så nära att lyckas – framstå som lite excentriska. Detsamma kanske kunde sägas om personerna inblandade i ”ölkällarkuppen” i november 1923 då en besynnerlig figur vid namn Adolf Hitler ställde sig i spetsen för ett tämligen äventyrligt statskuppsförsök i Tyskland. Det blev en flopp och Hitler dömdes till fängelse. Men tio år senare satt han i ledningen för Tyskland, med konsekvenser som vi känner till. Vad som förefaller vara konstigheter i politikens marginaler kan ibland i efterhand visa sig ha varit början på mycket allvarliga saker.

Hitlers slingrande – och bisarra – väg till makten är ett av de viktiga inslagen i min bok Andra världskriget och myten om det goda kriget. Det är en påminnelse om att de demokratiska rättigheter som vi har i Sverige i dag inte är något som kan tas för givet.