Allmänna frågor och synpunkter kring Palmeutredningen 3

DAGS IGEN FÖR EN NY TRÅD med plats för allmänna frågor och synpunkter kring Palmeutredningen. Det är den tredje tråden med samma uppgift.

Att jag startade en första tråd av den här typen berodde på att det kom in frågor och kommentarer som gällde utredningen men som inte var direkt kopplade till någon av de postningar som jag själv hade gjort. Kommentarerna var så att säga off topic, utanför ämnet, och ibland kunde det vara någon som retade sig på det.

Fullt förståeligt i och för sig, men ofta har dessa off topic-frågor och kommentarer varit av rätt stort allmänt intresse, så jag drog slutsatsen att det kunde vara praktiskt med en tråd där all som ”blev över” kunde få diskuteras så länge det rymdes inom den övergripande ramen för ämnet och inte krockade med bloggens policy rent allmänt.

Med det sista avser jag i första hand att det krävs starka skäl för att jag ska publicera uppgifter om identifierbara personer som Palmemördare eller misstänkta Palmemördare. Diskussioner i skuldfrågan när det gäller offentligt utpekade personer som Victor Gunnarsson, Christer Pettersson eller Stig Engström har jag inga problem med. De debatterna är väckta, inte minst genom myndigheters agerande, och måste givetvis kunna föras. Men i många andra fall är jag väldigt restriktiv. Och orsaken är att jag inte vill att bloggen ska vara en plats där vem som helst på lösa grunder ska kunna utpekas för mordet på Sveriges statsminister.

Jag brukar också sätta stopp för onödigt grälsjuka kommentarer, inklusive sådana kommentarer som ifrågasätter meningsmotståndarens ärliga uppsåt. Det jag eftersträvar är en sakdebatt kring mordgåtan med hänsyn taget till de personer som berörs av denna brutala och gåtfulla händelse.

Den första tråden av det här slaget startade jag den 21 augusti förra året. Till sist blev den så lång så att jag blev ombedd att starta en ny tråd. Särskilt för dem som följde debatten i sina mobiler blev det nämligen problem med extremt långt scrollande. Den 3 december startade jag därför Allmänna frågor och synpunkter kring Palmeutredningen 2.

Och nu, med över 1 400 kommentar i den första allmänna tråden och över 2 000 kommentarer i den andra är det dags för en tredje tråd av samma slag.

Det går givetvis fortfarande att svara på kommentarer i de två gamla trådarna. Men har ni något nytt, ta helst upp det här.

Och känn er välkomna att fortsätta diskussionen. Jag kommer själv inte alltid att delta så aktivt i dessa trådar, just nu prioriterar jag att bli klar med min nästa Palmebok som kommer senare i år. Men jag är stolt och glad över att kunna erbjuda utrymme åt diskussioner som ofta – för mig – framstår som väldigt meningsfulla och kvalificerade.

Den som vill ta del av en kort presentation av bloggen och av mig, läs här. Och den som har frågor kring hur bloggen fungerar, titta gärna på den här sidan med praktiska frågor och svar.

1 321 reaktioner på ”Allmänna frågor och synpunkter kring Palmeutredningen 3

  1. Då kan ju jag börja med en fråga jag länge undrat över, och googlandet har inte gett mycket till resultat. En månad efter sin frigivning, i februari 1990, besökte Nelson Mandela Sverige. Det blev naturligtvis mycket uppmärksammat. Men jag har sett uppgifter om att han under besöket hade ett drygt timslångt samtal med Lisbet Palme, som möjligtvis kan ha rört mordet fyra år tidigare. Finns detta möte bekräftat någonstans? Vilka ev. andra var närvarande? Finns någon redogörelse för eller spekulationer om vad samtalet kan ha handlat om?

    1. Hej Gunnar Pettersson!
      Journalisten och författaren Anders Hasselbohm har tidigare skrivit på Gunnar Walls blogg om Sydafrikas säkerhets- och underrättelsetjänst. Fråga Hasselbohm om han kan tänka sig skriva om mötet med Mandela fru Palme? Eller andra händelser som är intressanta?

    1. Intressant! O sicket jobb med att jämföra!
      Jag kollade mina mail igår från just Anders Leopold o han hade fått ut 50 st brev skrev han o jag tänkte det var synd jag inte sett alla. Jag var ju då intresserad av när Abdul Kassem-brevet visats allmänt eftersom jag tycker det har likheter med boken Kontraktet.

    2. I mångt och mycket tycker jag att detta är parallellomani, men det är åtminstone gjort på ett sådant sätt att såväl metod som slutsatser kan granskas. (Jag har själv svårt att se nämnvärda likheter i sättet att skriva ”Stockholm” exempelvis.) Dock är väl det väsentliga den vanliga frågan: Än sedan? Även om VG hade skrivit alla dessa brev visar det väl inte mer än att han ville fria sig själv på märkliga sätt och kunde rikta hotelser omkring sig. AL kan väl inte tro att fantasierna om den internationella konspirationen har någon grund i verkligheten? (Själv undrar jag varför AL inte granskade handstilen hos den person som ska ha varit antingen mottagare eller uppgiven avsändare av flera av breven, utan bara köpte att breven var förfalskningar rakt av. Det tycker jag talar för grundläggande ”bias”, något AL över lag ådagalägger tämligen tydligt.)

      1. Johan M.
        Men att mördaren skrivit hundratals brev till utredningen o familjen Palme och andra utan att någon bryr sig skulle väl va underligt?

        1. Jo, men det saknas väl belägg för att något endaste brev kommer från mördaren. Vederbörande kunde väl tala om var vapnet hamnat, vilken flyktväg han tog eller rentav sin klädsel. Något som gör det mer sannolikt att det rör sig om mördaren och inte endast om en d…. person med verklighetsfrämmande idéer.

          1. Johan M.
            Han har ju skrivit lite av varje. O angett sig själv med men låtsas ju då såklart va ngn annan. En jag pratat med sa att han hade kvar vapnet annars kunde det tex va kastat i Albysjön vilket är ett tips han med kommit med.
            I Abdul Kassem-brevet står lite hur det gått till om man sållar bort fantasier.
            Bla
            Jag har ju inte sett alla anonyma brev som kommit in till utredningen. Tror jag jämfört ett 20-tal jag kunnat se innan på nätet o nu efter man kunde se mer.

  2. Hej Gunnar,

    Tack för ny tråd och lycka till med boken!

    Även om en hel del här på bloggen är upprepningar och kanske även ibland ”allmänt tjafs” hoppas jag att du åtminstone någon gång kan få glädje av intressanta kommentarer som väcker nya tankar och som eventuellt kan vara till nytta i ditt författande.

  3. Jag undrar om den text Anders Larsson ska ha skrivit om Palmemordet. Texten omtalas ofta som en ”analys” och ska ha publicerats i något som hette ”International Foundation for Contemporary Studies”.
    Vad var det för någon ”Foundation”? Finns texten att tillgå, och har du, Gunnar, läst den?

    1. Beppo,
      det var en maskinskriven text, mångfaldig genom stencilering om jag minns rätt, som Anders Larsson presenterade 1990 i samband med inledningen av buggningsmålet, alltså rättegången mot sex höga polischefer som var misstänkta för olovlig avlyssning, framför allt i samband med PKK-spåret. Jag minns att han delade ut den till intresserade i Stockholms rådhus och jag tror också att han lämnade in ett exemplar till domstolen. Texten var undertecknad ”International Foundation for Contemporary Studies” vilket ju låter imponerande, men jag har fått uppfattningen att det var en organisation som helt enkelt bestod av Anders Larsson själv. Jag har letat en stund efter texten i mina arkiv men inte hittat den. Kanske någon annan kan hjälpa till?

    1. Laggargunnar,
      tack för detta. Exakt den texten är det. Den är ju fylld med dramatiska påståenden som i vissa fall kan starkt ifrågasättas eller avfärdas. Men WACL, World anti Communist League, var en högst existerande företeelse med starka resurser bakom sig. Och i de leden var definitivt Olof Palme inte populär. Sammanslutningen finns för övrigt fortfarande, nu under namnet World League for Freedom and Democracy. Sant är också att Anders Larsson hade god insyn i dessa internationella högerextrema kretsar. Texten är som ett minimum ett intressant tidsdokument och en pusselbit för den som vill förstå Anders Larsson.

  4. Hej, i samtalen mellan Holmer och Åsheden (DN ) talar HH om olika ”ljus” , dvs spår. Ett av dessa ”ljus” är en ljusblå VW Passat som en taxichaufför observerat i närheten av Snickarbacken. Chaffören vittnar om en man som efter att snabbt bytt kläder hoppat in och försvunnit i väg i denna bil. Detta skulle ha skett strax efter skotten. Blev det spåret utrett? Ber om ursäkt ifall denna fråga redan varit uppe./ Fredrik

    1. Fredrik,
      det är ganska lite som är ordentligt utrett i Palmeutredningen. Och vad jag vet så hänger frågetecknen kvar kring det du tar upp. Andra kan säkert fylla i mer. Och denna blogg är numera oöverskådlig, så be inte om ursäkt för att du kanske ställt en fråga som varit uppe förr.

    2. Fredrikhjelm:

      Ja, det spåret blev utrett. Man lyckades inte identifiera bilen. Ett av problemen var att det var osäkert om det var just en bil av märket VW Passat. Vill minnas att ett annat vittne uppfattade det som en Opel. Oavsett vilket så hade man inte mycket att gå på mer än färg samt någon bokstav i ett ev. registreringsnummer samt två ev. bilmärken. Nål i en höstack.

      Noterbart är också att tidpunkten för iakttagelsen är ganska sen i förhållande till själva mordet. Bilen kör iväg bara ett fåtal sekunder innan en av de förföljande poliserna, Claes D, dyker upp vid Snickarbacken, vilket polisen själva beräknat till att ha skett kl. 23.30. Det tar dock inte 8,5 minuter att springa från mordplatsen till den blå bilens plats. Ett sådant scenario måste därför innebära att mördaren, vid en eller flera platser längs vägen, gör ett uppehåll. Det kan finnas en förklaring för ett sådant uppehåll, men det är viktigt att ha med sig när man tittar på detta scenario.

  5. 23.20 in i dokumentären(ni får väl spola tillbaka lite kanske för att få en större bild av det hela), ytterligare ett förhör med Anna H. vilket som jag tolkar det stödjer Borgnäs tes ang skottordningen. Som en kropp påskjuten som Palmes blev, är döden och fallet ögonblickligen, inget stapplande, inget ev snedsteg utan pang rätt ner, just så som rättsläkarna beskriver det. Som att trycka på brytaren till en lampa.

    1. UN,
      det är i alla fall inte jag som begärt ut filmen. Det är möjligt att man kan beskriva mitt intresse för Christer A som njuggt. Men jag har faktiskt upplåtit utrymme på min blogg för ett väldigt stort antal kommentarer om misstankarna kring honom. Och det kommer jag att fortsätta med. Jag medger gärna att om vi tänker oss att Palme blev skjuten av en ensam gärningsman så hade Christer A definitivt drag som gjorde honom intressant. Avsevärt mer än Stig Engström enligt min uppfattning.

      1. Var absolut ingen kritik av dig Gunnar, mer ett konstaterande av att ditt intresse för Christer A nog inte var tillräckligt stort för att du skulle bergära ut filmsekvenser med honom.
        Nåväl, fick tag på Kammarrättsdomen och den som begärt ut filmen var Peter Isaksson från Magasinet Paragraf. Och lite ytterligare googling visade att han tillsammans med Kajsa Stål och Marc Pennartz tydligen jobbar med en dokumentär och en bok om Christer A.

  6. I sine første forhør kigger Engström på sit ur, da det første skud lyder. Det er, om om AH og SG er der, når ankommer. I det sidste interview med Skyd & Sikkerhed er han tilsyneladende den første: “Jag är ensam med det här. Jag måste göra något.” Hvad er mon tættest på virkeligheden?

    1. Någons egna ord 1986 bör du nog sätta före någon annans sammanfattning av hans ord 1992. Och alla ord 1986 framför alla ord efter 1986, om det inte funnits goda skäl för sagesmannen att ljuga just 1986 men inte senare.

  7. Kanske av intresse för Simon A, Ragnar, Johan M, Anders Fredric, mfl (ursäkta om jag glömmer någon som engagerade sig i frågan):

    I den förra allmänna frågor-tråden diskuterade vi ju Grandmannen/männen i lite olika konstellationer. Jag upptäckte just en behändig sammanställning på WPU: https://wpu.nu/wiki/Utredningsanteckningar_Grandmannen

    Jag kan inte efter en snabb titt avgöra hur korrekt eller fullständig den är, men den ser mycket användbar ut. Den summerar på ett lättöverskådligt sätt mängder av Grandvittnesmål, med länkar till protokollen.

    1. Hej Madam,

      Ett jättetack för denna länk! Jag hade avsett att svara dig tidigare, men annat har kommit emellan. Som jag nämnt förut tror jag själv det är lönlöst att ytterligare analysera de spretiga vittnesmålen från mordplatsen. När mördaren lik en skugga – med tur eller skicklighet – lyckades försvinna in på Tunnelgatan och troligen upp på Brunkebergsåsen, försvann i realiteten möjligheterna till att med utgångspunkt från mordplatsen lyckas lösa mordet. Jag delar i och för sig Axbergers åsikt att Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson var en framgång för utredningen, men mycket pekar (tyvärr) på att detta är en falsk minnesbild som vuxit fram med tiden och alltså inte är en korrekt identifikation av gärningsmannen.

      Som jag själv ser det finns bland annat följande möjligheter att eventuellt komma vidare i utredningen:

      • Analysera alla Grandvittnen på djupet och försök upptäcka något som utredningen tidigare har missat.

      • Gå igenom alla legala Magnumägare i Stockholm och om möjligt även ett urval av övriga regioner. Möjligen skulle denna inre spaning och registerslagningar kunna leda till att hittills helt okända mördarkandidater dyker upp.

      • Fundera ytterligare ett var kring motivbilden. Kanske går det att finna någon spaningstråd som har anknytning till exempelvis landsförrädarspåret eller Boforsaffären.

      Jag tror i och för sig att även dessa tre uppslag så här snart 40 år efter mordet inte leder till framgång, men oddsen är bättre här än att stanna vid den ”söndertröskade” mordplatsen.

      Trevlig helg!

      1. Anders Fredric & Simon A:

        Tack själva för alla kloka inlägg.

        Anders Fredric, det där är bra synpunkter. Möjligen borde man också nysta lite i flyktsignalementen, alltså personer som teoretiskt sett kan vara mördaren på Regeringsgatan, Snickarbacken, däromkring och därefter.

        Det är ju att röra sig i ett riktigt gungfly av osäkerheter och antaganden, och man kan nog inte komma någon vidare vart med det — men det är ganska outforskad terräng. Kanske kan man på så vis förtydliga (i alla fall på scenariobasis, dvs ”om denne figur vore mördaren…”) den generella bilden av hur mördaren var klädd. Det kan i sin tur ha betydelse för motsvarande spekulationer kring Grand, Tensonmannen osv – och vice versa.

  8. Vedrørende at gerningsmanden skulle have en bred ryg, som flere vidner er inde på, så har mænd med mave ofte (lidt for) brede skuldre i deres frakker og jakker, fordi de må vælge en model, der har vidde nok i livet til at nå omkring maven. Engström er et godt eksempel herpå. En gundlæggende slank, men med tiden lidt overvægtig mand, der må bære en frakke, der er bred over skuldrene, for at den kan være bred nok over maven på ham.

  9. Tänkte svara på Andreas kommentar ovan men har så mycket att skriva att jag gör ett eget inlägg. Hade gärna haft radbryt, understrykningar samt en klickbar länk (men den går att kopiera) och lite annat som gör det mer lättläst men jag är kass på sånt så här kommer en ”wall of text”.

    Jag har tagit upp den omvända skottordningen förr och jag tycker Gunnar släpper det för lättvindigt. Inget pekar egentligen på att OP sköts först/av första skottet annat än ens egna föreställning av hur det borde gått till. Gunnar besvarade det bland annat med att OP borde ryckt till eller stannat upp eller något sådant av smällen men om LP inte reagerade mer än att tanken for till att ungar lekte med smällare ser jag ingen anledning till varför OP skulle regerat annorlunda?

    Gunnar hade även ett argument med hänvisning till något fall i USA om vilket skott någon träffats av tycker jag heller inte är jämförbart. Om samtliga vittnen sett mot dem och hört bägge skotten kanske men här tittar alla dit på grund av första skottet och påstår sig sedan se OP falla. Samtliga måste alltså inbilla sig att de sett honom falla om han sköts av det första skottet för det hinner man inte. Inte omöjligt kanske att de inbillat sig och letar man stöd för sin teori så går det säkert att hitta psykologiska teorier för det (det gör det alltid).

    Enda vittnesmålet som skulle kunna passa in i resonemanget från USA är Inge Ms vittnesmål om att det ser ut som att OP sköts två gånger. Men att det skulle kunna vara som i USA-fallet är knappast det samma som att något pekar mot det. I första hand tycker jag det skulle kunna uppfattas som att vittnena inte inbillar sig och att de talar sanning, alltså står han upp när det andra skottet smäller och träffar ryggraden. I synnerhet sammantaget med alla vittnesmål, såväl de mest uppenbara, såväl som exempelvis Per och Christina V´s.

    Nej, vi vet inte om vittnesmålen nedtecknats korrekt men inget pekar på att alla vittnen fått just denna del felaktigt nedtecknad. Alla med erfarenhet från ryggradsskott vid jakt skulle nog påstå att tittar man dit efter första skottet och ser honom falla samtidigt som man hör andra skottet så är det andra skottet dödande. Med varning för känsliga tittare (en björn stående på bakbenen blir skuten i ryggen) rekommenderar jag detta klipp på youtube för att själv få en uppfattning. Black bear hunting SPINE SHOT / Chasse a l’ours TIR COLONNE – YouTube

    Spola fram till cirka 3.55 in i filmen. Titta åt ett annat håll och prata med en vän eller nynna på en sång tills ni hör smällen. Hur mycket hinner ni uppfatta av fallet av ett djur, med liknade anatomi som en människa, när ni vänder er mot skärmen? Om ett par tidiga utredare haft samma erfarenhet av jakt som jag och en utredare med pondus tidigt uttalat sig offentligt om det så är det enligt mig högst troligt att man kommit fram till att OP sköts av det andra skottet. Och då tror jag inte vi skulle ifrågasätta det idag (eller så skulle vi just det för att vi älskar att ifrågasätta och pröva andra scenarier). Man måste passa sig från att gå bort sig i labyrinten och svälja sådant som ger stöd för sina tankar och vända ut och in på sig själv för att dementera sådant som inte gör det. Att OP sköts av det andra skottet går faktiskt tvärt emot även MIN föreställning men som jag skriver inledningsvis: Inte mycket pekar på att OP sköts av det första skottet annat än ens egna föreställning av hur det borde gått till. Jag skulle faktiskt vilja gå så långt som att säga att inget känt pekar på att han sköts av det första skottet. Lampers bemötte Borgnäs teori i Veckans brott med hänvisning till den tekniska bevisningen men att den tekniska bevisningen om hur skotten sitter skulle säga något om skottföljden är inte sant. Jag tycker att man i det utlåtandet ganska tydligt kan utläsa att man förutsatt att det första skottet träffade OP snarare än att man kommit fram till det. Nå… Oavsett vilket skott det var så ligger knappast lösningen till mordet närmare.
    Någon annan som har en uppfattning och på vilka grunder?

    MODERATORS KOMMENTAR: Jag har gjort några radbrytningar åt dig. Men räkna inte med att jag alltid gör det. 🙂 /GW

    1. Läste ett förhör till med henne från 2018 och hon vidmakthåller det hon sa 32 år tidigare. Från första stycket:
      ”jag ser att han faller samtidigt som en man, jag ser en man som försvinner från”.
      Det kan inte bli tydligare än så.
      https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E19-00-J

  10. Hur väl undersökta har EAP blivit när det gäller Palmemordet?
    Hittade man inga kopplingar mellan Stig Engström och EAP?
    ”Enligt kassören vid Grand, Göran F, observerade han Kerstin T-G i foajén till Grand under det att förevisningen av ”Bröderna Mozart” pågick i salongen där makarna Palme satt.”
    https://wpu.nu/wiki/Kerstin_Tegin-Gaddy

    1. EAP snackades det oerhört mycket om de närmaste dagarna efter mordet.
      De torde högst antagligen blivit rejält utredda i samband med detta.
      Mordet har för övrigt inte kännetecken av konspiration eller större förberedelse som jag ser det.
      Å andra sidan är det sannerligen heller inte en ensam galning som begått det..såsom det låtit generellt till och från under åren.
      Mordet är överlagt(om det inte varit överlagt så hade det varit dråp istället).
      Det handlar inte om random våld utfört på sekundbasis.Mörvdaren har haft ett par timmar på sig att bestämma sig för att försöka genomföra..och han slår till vid plats känd för honom såsom varandes hygglig flyktmöjlighet plus att han inte vill låta LOP gå än längre söderut.
      Jag tror sålunda att det är mord det handlar om,inte ett avsnäsningsscenario med dråp,och jag tror att gärningsman slår till vid plats som likt Cajsa Warg uppstår under LOPs överraskande promenad söderut från biografen.
      Mordet är slumpmässigt utfört(don´t get me started gällande val av vapen och ammo)men det är också överlagt i så motto att det är mord,och inte dråp vi snackar om,plus att valet av brottsplats kan sägas vara en blandning av dessa två komponenter slump och överlagt.

      Glöm EAP,det har alla andra gjort..och bäst så.

      1. Ragnar

        Man skulle kunna tänka sig att en enskild person som tillhörde EAP eller blivit påverkad av EAP:s kampanjer mot Olof Palme fick syn på paret Palme på mordkvällen och lyckades skaffa ett vapen med kort varsel, det behöver således inte vara EAP som grupp som låg bakom mordet i så fall.
        Då blev ju också mordet inte planerat utan mer slumpmässigt.

    2. Det intressantaste jag sett i sammanhang är Anette Ks(väktare Skandia)eventuella koppling till Contra via hennes far(känd Contraskribent).
      Faders synder går dock inte i arv till dotter hursomhelst.
      Jag ser ingen som helst anledning till misstanke här.

  11. Intressant att TV4 Efterfem tog upp att AI kan lösa palmemordet. De hade ju en heldag när mordet var löst (”löst” för vissa) men nu är det glömt. Bra!
    Intressant med att du var med Gunnar Wall och sa att mördaren inte finns med i materialet för om det skulle va så löses ju inte mordet med AI i just det materialet det pratades om. 😬

    1. Carita,
      jag tyckte också det var intressant att notera att hela inslaget präglades av att mordet inte är uppklarat. Det presenterades närmast som en självklarhet.

      Annars sa jag inte att mördaren inte finns i materialet utan att mördaren kanske inte finns i materialet. Men att oavsett det kan säkert AI bidra till att hitta användbar information i denna svåröverskådliga utredning, information som kan hjälpa till att få fram vad som hände.

  12. Om Engström er et vidne, er den mest udbredte opfattelsen på bloggen her, at han var et passivt, anonymt vidne, der efterfølgende fortalte fantasihistorier om sin indsats, eller at han faktisk aktiv, nogenlunde i overensstemmelse med hvad han sagde?

    1. Det kan nog vara ett slags kombination. Som bekant ljuger någon bäst när historien grundas på någon form av sanning. Jag tror att han broderar ut sin insats m.m. men i allt väsentligt talar sanning om vad som hände på platsen i övrigt.

      Han kan ha sagt något om framstupa sidoläge och kanhända ryckt i Palmes ben (någon gjorde detta) och broderat ut detta till en mer aktiv medverkan tämligen omgående. Man kan ju observera att han aldrig säger tydligt vad det är han gjort personligen. ”Vi kände pulsslag” säger han exempelvis till Aftenposten. Redan i samtalen med väktarna verkar det vara oklart vad han egentligen gjort. Han ger olika intryck och de tror inte att han var särskilt aktiv i livräddningsåtgärderna. Det ligger nog något i dessa initiala intryck. Även i förhören ser man hur berättelsen växer, och det är inte heller konstigt.

      Jag kan inte ens säga att han medvetet ljuger om något väsentligt. De detaljfel (t.ex. tidpunkten för utstämpling i tingsrätten 1989) som de som kallar Engström gärningsman pekar på, är inom ramarna för normala minnesfel. (Jag kan nog inte berätta något som hände igår med fullständig säkerhet. Dessutom finns det ju en mängd omständigheter som kan påverka svaren under de tre första förhören, som inte finns i dialogform. Man kan ju roa sig med https://www.youtube.com/watch?v=qQ-96BLaKYQ.) Dessutom var det ju svårt för alla vittnen att hålla i sär medieuppgifter och verkliga minnen. Jag råkade ut för något liknande häromdagen, då jag inte kunde hålla i sär två olika händelser som var liknande och förmodligen lämnade en felaktig uppgift (men det vet jag inte ens själv om jag gjorde).

      Jag tror att Engström tagit sig in i gränden efter att poliserna tog sig in där, och därför missade ambulansens anländande och Lisbeths uppgift om att den skjutne var Olof Palme. Däremot har han knappast sprungit så snabbt som i tv-sändningen. Hans motiv med utflykten visste bara han själv (och tydligen Leif L, om man ska tro hans tingsrättutsaga, något man uppenbarligen inte ska). Kanske ville han berätta för poliserna om täckjackan, eller om Lars. Kanske var han nyfiken. Det kan vi nog aldrig veta. Själv säger han att han ville berätta om Lisbeths uppgift, och det är väl inte så stolligt att det kan lämnas utan avseende. Jag ser i vart fall inte varför vi ska misstro att han tog sig till Luntmakargatan och tillbaka. Att han på grund av denna utflykt skulle ha blivit förväxlad med mördaren är det väl mest han själv som trodde på? Som genial strategi är det ju uselt.

      Lisbeth talade enligt Anna H om att gärningsmannen sprang in i gränden och om att han var ruskig, eller något liknande, och Lisbeth pratade konstant. Engström kan mycket väl ha uppfattat något om täckjacka från Lisbeths mun. Eller så frågade han själv om den som sprang hade täckjacka, eftersom han sett Lars J iförd sådan, och uppfattade att han fick ett jakande svar. (Det skiljer sig från kronologin i hans förhör, men minnet är ingen hårddisk.)

      Jag tror inte att något vittne beskrev Engströms exakta signalement på platsen, utan att broderat ut sitt ursprungliga minne av ett annat vittne som berättat om en man i en rock (något som ju skedde); möjligen är det Anders D:s berättelse om en man med rock och herrhatt. Känslan av att ha blivit avsnäst av polisen är inte så svår att tro att Engström kan minnas och brodera ut till en mer sammanhängande berättelse, med hänsyn till att andra också upplevde en känsla av ointresse från polisens sida. (Engström var ju dessutom inget väsentligt vittne, eftersom han inte sett gärningsmannen fly platsen eller begå mordet.)

      Hade Engström varit gärningsman hade han allt att vinna på att beskriva sig som det mer passiva vittne som jag tror att han i själva verket var. Nu beskriver han sig dock som aktiv och handlingskraftig. Eftersom han kritiserar polisen blir polisen också misstänksam emot honom. Hade han sagt att han stod en bit bort och tittade hade knappast någon uppmärksamhet någonsin riktats mot karln, misstänker jag. Hans vilja att synas blev beseglade hans öde.

      1. Johan M, Gruto,
        jag håller med om nästan allt som Johan M skriver. Det är bara på en punkt där jag har en avvikande mening. Och det är: om Engström hade varit mördaren borde han varken ha presenterat en berättelse där han själv spelade en viktig roll eller presenterat sig som ett mer passivt vittne.

        Han borde helt enkelt ha hållit tyst.

        Om inte han själv hade pratat sig in i utredningen hade ingen vetat att han varit på platsen i direkt samband med mordet. Väktarna visste visserligen att han stämplat ut kort före mordet. Men även om de trodde att han skulle promenera i riktning mot Dekorimahörnan kunde de knappast ha varit i stånd att bedöma om han hunnit passera den med viss marginal när mordet ägde rum. Om han i efterhand nöjt sig med att säga till personal på Skandia att han kanske hört någon sorts smäll när han närmat sig Kungsgatan men inte brytt sig om saken så hade han aldrig förekommit i utredningen. Det är enbart hans eget frivilliga agerande, med start när han återvände till Skandia, som gör att polis och åklagare får kunskap om honom.

        För mig är det svårbegripligt att en gärningsman:
        • skulle välja att framträda på det sättet när han så lätt kunnat ligga lågt i stället;
        • skulle kunna presentera en så detaljerad bild av vad som hände på mordplatsen minuterna efter dådet om han inte varit där då;
        • och samtidigt riskerat att förstöra alltihop genom att presentera sig som en mer central person än nödvändigt.

        För det krävs att vi föreställer oss en mördare som samtidigt är osedvanligt kallblodig, osedvanligt kompetent och samtidigt osedvanligt dum. Enstaka sådana personer finns förstås. Men inget av det vi vet om Stig Engström bör leda oss till tron att han var sådan.

        Ockhams rakkniv. Johan M:s förklaring är mycket bättre. Nämligen att det mesta av det Engström säger är sant men att han överdriver sin egen insats.

        Han hade hamnat mitt i en historisk händelse. Det är mänskligt att vilja göra något lite extra av det egna agerandet i ett sådant fall. Och han behöver inte ha överdrivit så särskilt mycket.

        1. Gunnar, Johan M,

          Jeg har svært ved at se ham som et aktivt vidne. Jeg synes ikke andre vidneudsagn støtter det tydeligt nok. Engström ændrer, glider også for meget rundt i sine forklaringer til, at jeg kan tro på ham. Senest bemærkede jeg misforholdet mellem interview i Skyd og Sikkerhed, hvor han præsenterer sig som den første efter skuddet (Jeg er ensom om det her) og de tidligere udsagn om, han så klokken, da kuglerne faldt og først når senere frem.

          Mit problem med ham som passivt vidne, der digter løs, er, at han infiltrerer politiarbejdet. Jeg kan ikke se en normal borger gøre det, heller ikke ham, der er excentrisk eller narcissistisk anlagt. Infiltreringen er simpelthen for voldsom.

          Gør man til gengæld Engström til gerningsmanden, forsvinder alt det mærkelige ved hans adfærd: Han er bange for at blive genkendt, da udstempling binder ham til stedet, og da vidneudsagn af påklædning og alder KAN matche på ham samt pga. det faktum, han vendte tilbage til Skandia 20 min. efter mordet. Forvekslingsfortællingen bliver et offensivt træk, der beskytter ham bedst muligt, ganske enkelt.

          1. Gruto,
            vi bedömer de tillgängliga faktauppgifterna på olika sätt. Jag kan fortfarande inte förstå att en gärningsman skulle ha något att tjäna på att väcka så mycket uppmärksamhet som Engström gör. Och jag kan inte se att förhållandet att han stämplar ut en stund före mordet skulle göra honom till misstänkt Palmemördare. Han var inte känd som en våldsam eller fanatisk person. Men jag har sagt allt detta förut och ska inte bli långrandig.

            1. Gruto. Jag vet inte hur han infiltrerar, men vi talar ju inte samma språk så jag kanske missar något. Han försöker ju inte mjölka polisen på information och ber inte om att få bli förhörd någon gång (utöver det initiala samtalet), som man kan tänka sig om han faktiskt ville blanda sig i polisarbetet. Om man misstänker att han var intresserad av uppmärksamhet, något han uppenbarligen var, föll det väl sig naturligt att han använde sin stund i Rapport till att kritisera polisen, indignerad över att han inte fick vara med under rekonstruktionen? Dessutom är han inte alls särdeles stursk när han väl förhörs i april 1986, utan tämligen timid, även om han förstås framhäver sin förträfflighet.


              Engström hade omöjligt kunnat veta hur förvirrad Lisbeth skulle vara. Om han som gärningsman chansat och påstått att han pratat med Lisbeth om en täckjacka på mordplatsen, för att kunna säga att eventuellt utpekande av honom själv är en förväxling, hade ju Lisbeth bara kunnat säga ”nej, vi har inte alls samtalat. Den här mannen såg jag efter skotten innan han flydde”. Att visa sitt ansikte i SvD skyddar väl knappast. Vittnena kan ju inte ha förväxlat hans ryggtavla med hans ansikte, så de kan ju mycket väl känna igen honom i tidningen redan 2 mars. Det fanns en uppenbar risk att Grandvittnena och Mårten Palme såg Rapport, så om Engström var Grandmannen beter han sig direkt korkat som deltar där; visavi Grandvittnena och Mårten finns inte heller någon ”förväxlingsstrategi” att hålla sig till. Om de kände igen honom kunde de ha hört av sig om detta, men nu gjorde inget Grandvittne detta. Det finns inget förnuftigt eller resonerande i att bete sig på detta sätt som mördare.


              Att hans utsaga inte är densamma 1992 som 1986 är knappast konstigt. Försök själv berätta om något du upplevt för sex år sedan. Jag hade blivit mycket förvånad om han efter att ha berättat sin historia många gånger inte hade broderat ut den eller fått detaljer fel. Och det gör och fär han ju. I vitboken får han ju helt fel på kronologin också. Varför gör han sådana uppenbara misstag som beräknande gärningsman? Ett mänskligt minne är inte en hårddisk och alla avvikelser är inte lögner. Leif L har nog ändrat sig betydligt mer än Engström, och han sköt inte heller Palme, och han tror säkert på sig själv. Däremot kunde han lämna mordplatsen utan att polisen noterade honom (enligt vad som bevarats) i likhet med Engström.

              1. Johan M (m fl):

                ”Jag hade blivit mycket förvånad om han efter att ha berättat sin historia många gånger inte hade broderat ut den eller fått detaljer fel.”

                Det här är en poäng som faktiskt kan vridas ett varv till: i själva verket hade det ju varit misstänkt om Engström kunde få varenda tid och händelse rätt flera år senare. Inget vittne kan det. Alla vittnen säger saker flera år senare, som strider mot vad de sade i de första förhören. En del säger i själva verket saker som strider mot vad de sade i första förhöret redan i andra förhöret, några veckor senare.

                Om just Engström hade kunnat repetera allt han hade sagt i tidigare förhör utan fel och märkligheter, då hade man verkligen haft skäl att tänka att han hade övat på en nedskriven version. Men att han har ett helt vanligt mänskligt minne (och möjligen därutöver en lite ovanlig fäbless för att prata om sig själv) är inget som är det minsta misstänkt.

                Utan att vilja skriva någon på näsan upplever jag att det är på den här punkten som så många Engströmtroende går fel — de har inte läst, eller kan inte längre läsa, övriga vittnesmål med samma kritiska sinne som Engströms, och vice versa. De har kommit in i frågan genom Thomas Petterssons bok eller 2020-presskonferensen, och har antingen aldrig gått igenom de övriga förhören själva, eller läst dem först efter att de har format sig en bestämd uppfattning om Engströms skuld. Ingen som har läst exempelvis Leif L:s, Göran I:s, Sigge C:s eller Victor G:s vittnesmål skulle kunna komma på tanken att peka ut just Engström som någon vars vittnesmål sticker ut som opålitligt och föränderligt. (Men jag vet förstås att det finns undantag och lovar att utgå från att alla Engströmdebattörer här tillhör dem.)

      2. Johan M

        Men om Engström frågat Lisbeth om en täckjacka och fått ett jakande svar (en träff med vad han själv sett), borde det väl inte vara orsaken till varför han sprang in efter poliserna?

        Borde inte orsaken till att han gav sig iväg in gränden istället vara för att berätta att han såg en man runt 20, med bulsig täckjacka och smala ben? Visst är väl känslan att det lilla Lisbeth sagt, trumfar ut det mera utförliga han själv såg (som t o m innehöll en åldersbestämningen av mördaren), dvs Lars J?

        Du skriver att Engström inte var något viktigt vittne. Då förmodar jag att du tycker att Engström inte uppfattade Lars J som mördaren nere på mordplatsen? Vi kan ju som bekant inte resa i tiden och använda vad vi vet i efterhand och placera ner det mordnatten.

        1. Nu tror jag mitt svar försvann p.g.a. anslutningsproblem så jag försöker igen.


          Motivet till Engströms utflykt till Luntmakargatan visste han bara själv. (Och egentligen är det väl bara intressant för den som vill beslå Engström med orimligheter och avfärda hans vittnesmål. Hade han verkligen varit ett mindre sannolikt vittne om han uppgav att han sprang dit på kul eller av nyfikenhet eller för att han skulle se om Bohemia var öppet eller vad som helst?) Dock tycker jag inte att det vore att applicera senare uppgifter på förhållandena på mordnatten, att kalla Engström ett dåligt vittne. När han anländer finns redan andra vittnen på platsen. Någon flyende gärningsman har han inte sett. Jag ser det närmast som självklart att en utsaga från kvinnan i den beskjutnes sällskap för Engström skulle ha framstått som mer väsentligt än hans egna iakttagelser på håll och i siluett, särskilt om signalementsppgifterna korresponderat. Den man han ser är ju inte ens på flyende fot.


          Huruvida Engström trott att den han såg i gränden var gärningsman är omöjligt att säga. Det är en stillastående person som han uppfattar som ung. Och som han lyfter fram i första polisförhöret är hans egna uppgifter oklara (på grund av belysningen och avståndet?). Vem han än såg har han inte många uppgifter att lämna om vederbörande. I de initiala kontakterna med folk på arbetsplatsen nämner Engström, vad jag kan minnas, inte någon iakttagelse av någon man. Inte för väktarna, för Roland eller vid annat initialt ”skryt”. Även innan Lars gick ut i media själv låter Engström bli att slå på stora trumman. Inga ”Jag stod öga mot öga med mördaren”-uttalanden, vad jag minns. I Aftenposten nämns Larsiakttagelsen perifert, men det väsentliga var Engströms påstådda deltagande i livräddningsförsöken. Inte heller i första polisförhöret är iakttagelsen av Lars det primära (även om Ali L som antecknade kanske ansåg det) utan huvuddragen i Engströms övriga berättelse finns även där. Och allt detta alltså trots att Engström måste ha sett Lars, även om han var gärningsman. Det talar inte för att han som vittne trodde att Lars var mördaren (eller för den mer bisarra teorin att han som gärningsman försökte skylla mordet på Lars).


          Nej, det väsentliga med Engström har alltid varit vad han förmedlar om Lisbeth. Från första stund har intrycket av ”gumman” på platsen varit något väsentligt för honom, som han har velat förmedla, först till väktarna och sedan till Roland (som minns det för Engström uppenbarligen karakteristiska ordet ”gumma” i sammanhanget), och sedan till polisen. (En ”gumma” han enligt Filterteorin alltså inte interagerat med på annat sätt än genom en kula.) Det var, kan man notera utan att avse att placera senare händelser tidigare, också i denna roll Engström blev erkänd som vittne i hovrätten.


          Hade Engström velat göra sig till ett dugligt vittne när han i själva verket var gärningsman hade han åtminstone kunnat uppge att två skott avlossats och tidsavståndet mellan dem. Det hade skänkt hans utsaga någon legitimitet. Nu talar han om en enda smäll och har missat hela mordförloppet trots att han påstår sig komma väldigt tidigt. Det enda av värde han kan komma med är uppgiften från Lisbeth om den blåa täckjackan (uppgifter hon händelsevis själv lämnar senare och som det vore en chansning att gissa på om Engström var gärningsman som vet att inte själv bar täckjacka eller om tidiga medieuppgifter är tillförlitliga). Den uppgiften kan Engström mycket väl ha velat uppge direkt för Djurfeldt och de övriga, som efter en blixtsnabb konfrontation med Yvonne och Ahmed dock försvann upp för trapporna för att snart därefter inte synas till från Luntmakargatan.


          Hade det inte varit för uppgifterna om Lisbeth hade Engström rimligen varit lika ointressant som vittne som t.ex. Sven R.

  13. Angående mindre omtalade mordplatsvittnen så är Bengt P intressant.

    Han säger att han satt kvar i sin bil och tittade mot mordplatsen tills att han ser en annan man som kom springande över Sveavägen någonstans söder om den plats som Bengt P stod.
    P klev då själv ur och sprang mot mordplatsen
    Mannen som sprungit över Sveavägen före Bengt P var i 25-års åldern och Bengt P vill minnas att han burit en vit jacka.

    Forts på
    https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMaTI0UnZqanpzRzQ/view?resourcekey=0-1cr-vnJIqFOkQ-3GWUsOhQ

    Bengt P

      1. Johan M

        Det jag främst tänkte på är, att det är många brukar påpeka att vittnen inte verkar ha sett Skandiamannen på mordplatsen men det samma gäller också Bengt P, skillnaden är dock att Bengt inte gett sig själv en lika framträdande roll som Stig gjorde.
        Bengt verkar ha varit framme vid mordplatsen tidigt men verkar som försiktighetsåtgärd
        suttit kvar i bilen en stund.
        Jag gissar att Lars J också väntade en liten stund innan han började springa efter gärningsmannen.
        Jag gissar att inte särskilt många personer vill springa någon meter bakom någon som precis mördat en människa.

        1. Nej, det låter sannolikt att ingen kastat sig efter mördaren. Ännu ett gott skäl för en hypotetisk Christer P att inte springa samma väg som mördaren…

      2. Kalle. & Johan M:

        Det låter som Stefan G, ja, men det finns också ett par saker som kan tala emot honom.

        Till att börja med sprang han faktiskt inte över Sveavägen. Han satt i Hans J:s taxi, som gjorde en u-sväng över gatan och parkerade vid den östra trottoaren, alldeles vid mordplatsen.

        Stefan G sprang heller inte ur taxin ensam, utan följdes av inte mindre än tre kamrater: Göran I, Lena B och Anders E. Lena B är mest utförligt förhörd av dessa tre, och hon hävdar att hon rusade ur taxin så fort den stannade och var framme samtidigt som Anna H. Det är dock möjligt att Stefan G ändå var först ur bilen, och dessutom var han utan tvekan i centrum för uppmärksamheten de följande minuterna. Det kan därför ändå vara så att bara Stefan G fastnade i minnet hos Bengt P – de flesta andra som strömmade till platsen har helt enkelt fallit bort, eftersom de inte spelade någon framträdande roll senare.

        I det andra förhöret, från 17 april, verkar Bengt P visserligen mena att det var en annan man som sprang över gatan än den man (Stefan G) som tillsammans med en kvinna (Anna H) försökte rädda Palmes liv. Men vid det laget har ju de direkta intrycken hunnit multna sönder i närmare sex veckor, och han har bombarderats med medieuppgifter, så man ska väl vara lite försiktig med det förhöret.

        Stefan G känns för mig mest sannolik, men jag tror man bör hålla det lite öppet. Frågan är dock vem det annars skulle vara. En möjlighet är att det rör sig någon av Stefan G:s manliga kamrater. Såvitt jag vet finns det inga uppgifter om hur de var klädda, men de var alla tre i samma ålder (Stefan G: 22, Anders E: 23, Göran I: 23) och alla tre stämmer med Bengt P:s uppgift om att mannen var bland de första på platsen.

      3. Kalle och Johan M,
        Nja, inte gärna Stefan G, han sitter i Hans J:s taxi som gör en u-sväng och parkerar intill brottsplatsen. Men möjligen Per V.

        1. Att Per, som visserligen var i rätt ålder, inte hade något vitt på sig är ju dock känt.

          1. Hej Johan M,

            Jag tror man bör vara lite försiktig med att säga att det skulle varit ”känt” att Per inte hade något vitt på sig. På den bild av Per från början av april har han en mörkare jacka med inslag av vita eller silverfärgade stänk.

            Däremot vet vi inget om att det verkligen är denna jacka Per bar mordkvällen. Inför rekonstruktionen 5 eller 6 veckor efter mordet blev vittnena ombedda att bära de kläder de hade haft mordkvällen, men vet vi att de gjorde detta i april eller att de kom ihåg vilket ytterplagg de bar den 28/2?

            Själv brukar jag vintertid växla mellan åtminstone två ytterplagg och min fru brukar använda tre olika kappor eller jackor, men min son som är 24 har säkert sex olika jackor och rockar av olika längd. I samband med att min son fyllde år i februari i år var vi ute och åt på restaurang. Om du idag ca 6 veckor efter restaurangbesöket skulle fråga oss vilka ytterkläder vi bar i februari är jag långt ifrån säker på att jag skulle kunna uppge ett korrekt svar.

            Vidare finns det en relativt hög risk för att vittnen blandar ihop kläder hos olika andra vittnen eller mellan gärningsmannen och vittnen. Ja, ”känt” är därför ett alltför starkt ord. Men det är klarlagt att Per V sprang över Sveavägen på ungefär det ställe och vid den tidpunkt som Bengt P har gjort sin observation.

            Avslutningsvis kan också nämna att jag tycker ditt svar igår till Per Wallander var utmärkt!

            1. Jag hade vetat vilken jacka/kappa jag haft eftersom jag bara har o har haft ett ytterplagg att använda.

      1. Och som vi tacksamt vet tror du inte att det var vissa vi ideligen hör namnen på. Effekten av detta ältande är att man ignorerar Così fan tutte-övningen, andra inte så gamla avslöjanden om walkie-talkie-aktiviteterna under mordnatten, Palmes personakt vid säpo (vet ingen idag vad som stod i den?) och hans kontakter med eller t o m uppdrag till (?) underrättelsetjänsten alldeles (dagen?) före mordet. eFolket pekade ju ut en person, vilket åtminstone var det starkaste utpekandet jag sett, även om det kanske inte var rättfärdigt.

        Man finkammar iakttagelser vid Grand med det stora undantaget av grälet som mordoffret var inbegripet i ett där och som bevittnades.

        Man ignorerar inte bara vittnesmålen som tyder på ett möte utan de fysiska betingelserna som gjorde det omöjligt för mördaren att obemärkt ta sig runt paret om han väntat vid Dekorima. Man ignorerar parets gångriktning vid mordet. Man underlåter att söka eventuella hågkomster av Bohemias gäster. Man sopar bort alla fakta som tyder på att Palme dödades av andra skottet (Anders D:s andra förhör två veckor efter mordet utgör ett undantag därvidlag men inte det från dagen efter som är tydligt i överensstämmelse med övriga).

        Det vore önskvärt med ett antal dokumentärer om ovanstående.

        1. PJ
          Tack för att du återgår till att peka på alla de oförklarade ”slumpar” som det länge varit tyst om i debatten om palmemordet. Var det en plötsligt infall av Palme att gå hem och att gå över Sveavägen? Varför förhördes aldrig Bohemias ägare mm.

  14. Carita,

    Det önskar jag också. Med det finns ingen konkurrens eller konflikt mellan medial och polisiär granskning.

    Dessutom behövs nya granskningskommissioner av mordutredningens verksamhet fram till självnedläggningen och av svenska Stay Behind.

    Som exempel på vad jag finner fruktbart, en artikel som fogar samman mycket gammalt med en hel del nytt:

    https://efolket.eu/mordet-pa-olof-palme-nygammal-vittnesuppgift-ger-nato-sparet-annu-storre-tyngd/

    Man kunde också tänka sig inofficiella kommissioner stödda men inte tyglade av folkrörelser.

  15. Förundersökningssekretess är visserligen något som inte längre berör Palmeutredningen, i alla fall inte så länge den fortsätter att vara nedlagd.

    Men ämnet är ju relevant ändå och av stor betydelse för alla som vill granska pågående brottsutredningar. Jag hittade en artikel i tidningen Journalisten som påminner om att denna sekretess förvisso inte är absolut. Myndigheter ska generellt sett informera, undantag gäller bara sådana uppgifter som de har särskild anledning att hemlighålla.

    Var och en som följt Palmeutredningen genom årtiondena vet att polis och åklagare ofta berättat väldigt mycket, alltså mitt under pågående förundersökning. Och det var också ofta möjligt att få ut handlingar ur utredningen. Det var först under Krister Peterssons tid som utredarna drog ner rullgardinen ordentligt. Om det i första hand ska ses som ett uttryck för Peterssons personliga policy eller om det ska betraktas som ett tecken i tiden med alltmer slutna myndigheter finns det anledning att fundera över.

    https://www.journalisten.se/kronika/lat-inte-polisen-skylla-pa-forundersokningssekretess

    1. Nu är ju Fouad Youcefi inte jurist. Som kammarrätten tillämpar förundersökningssekretessen är den närmast absolut. Juristerna där kan ju inte köra över förundersökningsledaren, som sällan/aldrig motiverar sig.

      1. Johan M,
        jag förstår att kammarrätten normalt sett inte kan köra över förundersökningsledaren. Men förundersökningsledaren har ju ett ansvar som är sammansatt. Det handlar inte om att i alla lägen maximalt hemlighålla all information om en brottsutredning. Förundersökningsledaren måste dels bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning det kan underlätta spaningsarbetet om information kommer ut till allmänheten och dels hantera det legitima informationskravet från nyhetsmedia när det gäller händelser som berör och oroar många människor.

        Poängen är, menar jag, att det inte finns någon absolut förundersökningssekretess. Det finns bara en möjlighet för åklagaren att dölja uppgifter med hänvisning till att det skulle kunna skada utredningen om de blev kända.

        Den möjligheten kan förvaltas på olika sätt.

        Givetvis kan det vara bekvämt för en åklagare att tiga som en mussla – alternativt bara släppa ut sådana uppgifter som får honom eller henne själv att framstå i ett fördelaktigt ljus. Men just för att det kan bli så finns det all anledning att hålla debatten om förundersökningssekretessen vid liv.

        1. Så är det ju. Presumtionen är att sekretess inte gäller. Samtidigt måste det vara svårt att veta om förundersökningen kan ta skada av att en uppgift röjs. Ännu svårare för domstolen än för förundersökningsledaren. Några muntliga förhandlingar där polisen får konkretisera vad det ens finns för teoretiska konsekvenser av ett rörande hålls inte.

  16. Intressant artikel från tidningen Jakt och Vapen nr 9 från 1986 belyses i Flashbacktråden om Christer A.
    Test med skyddsväst visar på att Metal Piercing ammunitionen inte går igenom västen.
    Återigen får vi oss en understrykning angående hur konstigt valet av mordammunition i samband med dådet emot Olof Palme är.
    Nu kan väl visserligen inte tidningens test av ammunition sägas vara av helt vetenskaplig art,men resultatet är trots detta intressant naturligtvis.
    Jag är ju av åsikten att mördarens val av vapen och ammunition kännetecknas av Cajsa Wargs gamla ordspråk ”Man tager vad man haver”…och ovanstående lilla test stöder denna tes.
    I ovanstående sammanhang ter sig därmed också diverse övervägda konspirationer mer osannolika.Exempelvis Sydafrika ter sig oerhört osannolikt utifrån mordvapen och ammunition som möjligen saknar kapacitet att ta sig igenom en skyddande Kevlarplatta i en skyddsväst.
    Jag anser att både mordvapen plus den speciella ammunition som användes,på ett rimligt och förhållandevis naturligt sätt måste passas in i eventuell huvudhypotes för att inte hypotesens värde påfallande skall försvagas.
    Jag påstår fortsatt att förutsättningar för detta saknas i samband med de allra flesta så kallade konspirationsteorier.

    1. Ragnar:

      ”Test med skyddsväst visar på att Metal Piercing ammunitionen inte går igenom västen.”

      Det vet vi dock inte om mördaren visste, och med viss sannolikhet visste han väl det inte (hur skulle han kunna göra det?). Han kan ju helt enkelt ha litat på marknadsföringen och trott att kulan hade goda pansarbrytande egenskaper. Och även om han visste/misstänkte att den inte var så bra som det påstods, kan han ju ha antagit – vilket låter rimligt – att Metal Piercing-ammunitionen åtminstone var relativt sett bättre på att pierca metal än ev. övrig ammunition han hade tillgänglig. Då väljer man väl den om man kan.

      Jag tycker det är rimligt att anta att mördaren avsiktligt valde Metal Piercing för att skjuta ned Palme, i förhoppningen att den skulle kunna hantera en väst bättre än annan ammuniation. Den verkar ha varit en så pass ovanlig och dyr ammunitionstyp att det knappast var de enda patroner mördaren hade tillgängliga, utom i uddafallet att det t.ex. rörde sig om en stulen revolver som enbart innehöll just denna ammunition.

      Däremot har du förmodligen rätt i att ammunitionsvalet något försvagar idén om en mycket professionell och statsstödd konspiration som dels kunde välja utrustning helt fritt och dels hade god kännedom om vad som vore en lämplig mordammunition. Men det måste nog också konstateras att även en statsstödd konspiration kan ha involverat personer som improviserade sina vapenval.

      Är det inte för övrigt lite festligt att Jakt & Vapen har skaffat den kevlarväst de använder i testet från ”Strateg Protect AB i Stockholm”? Det lär ju syfta på företaget Strateg Protector AB, vars ägare spelar en central roll i många polisspårsteorier.

      Här är artikeln för den som är intresserad: https://imgur.com/a/mtEEgZx

      1. Madam,

        I samband med hypotes Christer A så brukar jag föreställa mig tillgång till två patroner Metal Piercing under vinterhalvåret 85/86 som möjligen ligger i en skål någonstans på Hälsingegatan..:-)
        Vidare så är det spekulationsmässigt rimligt att tänka sig att det enda vapen som CA har tillgång till vid mordtidpunkt ifråga är hans Smith and Wesson revolver.
        Det är ju grovpistoltävlingar som går av stapeln i Mars,den mera finkalibriga Hämmerlin har han ingen anledning att ha lyft från det eventuella bankfacket redan sista Fredagen i Februari,eftersom tävlingar med denna sätter igång först senare på kalenderåret.
        Oavsett om CA i denna spekulation har tillgång till mera finkalibrig ammunition så funkar den inte ihop med spädgrisen till revolver oavsett.

        Som jag spekulerar,så har inte mördaren någon möjlighet till val av ammo.Han ”tager vad man haver”,både vad gäller vapen samt naturligtvis för denna ämnad ammunition.Det är komben tillgång till vapnet och ammunitionen i ögonblicket som är verkligt intressant.

        Oavsett om han vet om Super X mindre goda möjligheter att bryta igenom kevlarplatta så är ammunitionens övriga egenskaper icke optimala ur mordhänseende de heller.Jag tänker framförallt på att Metal Piercing ammunition ”bara” går rakt igenom offret,utan den egenskapen att vidga sig i den träffade kroppen..något som mördare med tillgång till val,och framförallt visst planerande och därmed tid,borde ha tänkt på.
        I detta sammanhang så förefaller mig ammunition som expanderar vid exempelvis huvudskott vara att föredra.Två skott med sådana i huvudet på offret och det är garanterat bye bye på helt annat sätt än att skjuta ett skott i ryggen med metal piercing ammo.

        Nej,jag tror inte på möjlighet till någon konspiration eller möjligheten till större och mera avvägt övervägande i samband Palmemordet.Jag tror att mördaren hade cirka två timmar på sig max,och att han i övrigt hade att förhålla sig till de ramar som senkvällen 28 Februari 1986 åsatte honom.Jag ser helt enkelt inte tecknen som tyder på annat..och den i sammanhanget icke optimala mordammunitionen är bara en av alla dessa faktorer.

        Vi får vara överens om att inte vara överens här,Madam,och det är ju bra så.

        1. Ragnar:

          I det hypotetiska fallet att det var CA som sköt Palme, så finns det väl alla skäl att anta att han hade god tillgång till ammunition, även om Metal Piercing-kulorna måste ha varit färre. Han var ju synnerligen aktiv sportskytt och det scenario du beskriver bygger på att han nyligen hade plockat fram revolvern ur bankfacket inför årets första grovpistoltävling. Då lär han väl ha tagit fram ammunition också. Det verkar därför troligast att vapnet i detta scenario hade varit fulladdat, och om Metal Piercing-ammunitionen inte hade räckt till så hade han väl stoppat annan ammunition i resten av trumman. (Att han skulle ha använt sin .22:a tycker jag verkar helt orealistiskt, oavsett om han hade den tillgänglig eller inte; det är en mycket klenare kaliber.)

          Och vidare: i ett sådant scenario kunde ju den tänkte mördaren CA inte heller veta före mordet hur situationen skulle utveckla sig, om han exempelvis skulle ha tillfälle att sikta i lugn och ro, om det skulle finnas livvakter eller andra runt Palme, osv. Jag kan därför lätt tänka mig att han tog den specialammunition han hade, i tron att den kunde ge någon fördel om Palme hade väst, hann kliva in i en bil, eller om det uppstod en otrevlig situation med vakter eller poliser.

          Man kan ju också spekulera i att om det var en ensam och lätt abnorm gärningsman (inte nödvändigtvis CA) så kan det ha varit någon som fantiserat om att skjuta en kändis eller politiker en längre tid, eller dagdrömt om andra brott. Att ha sparat ett gäng Metal Piercing-kulor kan ha passat in i den fantasin.

          Att just denna ammunitinostyp inte var särskilt effektiv mot skyddsvästar tycker jag inte säger något alls om huruvida de borde ha använts av en ensam gärningsman eller ens i de flesta konspirationsscenerier (förutom väldigt välorganiserade och resursstarka komplotter). Som framgår av artikeln i Jakt & Vapen var ju till och med denna specialtidskrift förvånad över kulans bristande genomslagskraft och skriver att den ju var berömd för sina pansarbrytande egenskaper osv. Någon som CA skulle knappast ha haft mer information om kulan än så.

  17. I sammanhang mordammmo med ”rätt” flikmärkning(dvs PM eller RA)så vet vi hur distributionen sett ut.En överväldigande majoritet patroner går att härröra till sportskyttefältet.En mycket liten del blev stulna..det rör sig om en försvinnande liten del i sammanhang totalt antal patroner PM eller RA.
    Så ser det ut.

    1. Det förtjänar väl också att understrykas att den enskilde individ i materialet som har bäst förutsättningar att ha tillgång till både rätt modell mordvapen samt rätt sorts ammunition på kvällen den 28 Februari synes vara Christer A.Detta måste även sakliga och objektiva Palmemordsintresserade hålla med om,som jag ser det.Det är annan nivå än upphittad metal piercing patron hos Alf E eller SEs påstådd och helt obevisade koppling till vapensamlare kvällen 28 Februari 1986 detta.
      Enbart detta faktum i sig självt,bortsett alla andra indicier och övrigt märkliga omständigheter runt CA,borde ha gjort honom högintressant som huvudhypotes långt innan år 1995 kan man tycka.Möjligen så ligger PUs största enskilda misslyckande just här.
      Spekulationerna gällande detta lär fortgå.

      1. ”Det förtjänar väl också att understrykas att den enskilde individ i materialet som har bäst förutsättningar att ha tillgång till både rätt modell mordvapen samt rätt sorts ammunition på kvällen den 28 Februari synes vara Christer A.Detta måste även sakliga och objektiva Palmemordsintresserade hålla med om,som jag ser det.”

        Haha, jag tror nog det finns åtskilliga andra i materialet. T. ex. CGÖ och andra i hans krets.

        1. Det skulle också vara av intresse att få veta vilken ammunition som användes till den Smith & Wesson M/60 med serienummer ANF3137 som ingick i utrustningssats specialvapen M8481-103010.

              1. Simon A:

                Aha, tack! Där skulle man ju gärna ha sluppit en del maskningar, det ser spännande ut.

                Vad gäller ammunitionstypen: tja, det står ju 9 mm i listan, men jag antar att det bara är själva måttet, inte den 9 mm-kaliber som är gängse i många automatpistoler. Revolverkalibrarna .38 special och .357 magnum är händelsevis båda två cirka 9 mm i diameter.

                Det framgår av bl a Wikipedia att S&W modell 60 har tillverkats för både .38 special och .357 magnum. Men om jag förstår artikeln rätt gjordes den enbart för .38 special fram till 1996, då en ny och robustare version infördes som även kan skjuta den kraftigare .357 magnum-ammunitionen. Den tillverkades dessutom under flera årtionden enbart med mycket kort pipa, inledningsvis 1.875 tum. Med den nya versionen 1996 kom pipor på 2.125 och 3 tum. År 2005 introducerades pipor på 5 tum.

                Om Wikipedia-informationen stämmer bör revolvrar av det fabrikatet kunna uteslutas som mordvapen, både för att revolvertypen inte började tillverkas med trumma för .357 magnum förrän tio år efter mordet och för att den tillverkades med för korta piplängder fram till 2005. Som du vet sade ju SKL:s analyser av kulornas ”uppsvampning” att pipan på mordvapnet var minst 4 tum, och Anders D talar om en revolver med påtagligt lång pipa.

                Den S&W modell 60 som enligt Wikipedia skulle ha varit aktuell 1986 hade varit en .38-revolver med 1.875-tumspipa, alltså bara en liten stump.

        2. Det finns stora skillnader.
          Att Ö ens har möjligheten till tillgång till Smith and Wesson mordkvällen finns det väl inget i materialet som kan påvisa?
          Han synes dessutom vara i ett relativt bedrövligt fysiskt skick efter sin operation.
          Upphittad patron överernsstämmer inte alls med mordammunitionen,och den är dessutom tillverkad vid fel tidpunkt..till skillnad från CAs koppling till den RA ammunition som inlämnades av materialaren i APK.
          Det är grava skillnader,det.

          1. Ragnar

            Rent teoretiskt kan man tänka sig att Ö hjälpte till med vapnet men inte som gm, precis som när man spekulerade om att vapensamlaren hjälpt Skandiamannen med vapnet.

            I Granskningskommissionens rapport kallas han polisman Ö.

            Från Granskningskommissionen:
            ”Polisman A har varit aktuell i utredningen i ett antal omgångar. Den
            första påbörjades efter ett anonymt tips den 10 mars 1986 från en person som uppgav sig vara tidigare kamrat med A. Enligt tipsaren
            innehade polisman A en magnumrevolver, var motståndare till det
            socialdemokratiska partiet samt hade under skoltiden varit intresserad
            av kriget och nazismen. Det är troligt att utredningen då initierades
            även utifrån allmänna kunskaper inom polisen om polisman A:s
            person. Utredningen avslutades rätt snart med ett beslut om att
            uppslaget skulle läggas ad acta; beslutet är icke daterat.
            I juni 1986 kom ett tips från en uppgiftslämnare, som hade besökt
            polisman A:s hem och då iakttagit bl.a. en hel del vapen. Efter nya utredningsåtgärder lades även detta uppslag ad acta, den 28 augusti.
            Dessförinnan, den 19 augusti, hördes dock polisman A tämligen ingående av säkerhetspolisen. Detta är det första dokumenterade förhöret
            med polisman A.
            En tredje omgång synes ha inletts i mars 1987, då ett anonymt,
            ospecificerat tips angående polisman A och dennes affärskollega den
            f.d. militären inkom. I det skedet handlades uppgifterna om A
            inte längre vid säkerhetspolisen.
            Några egentliga utredningsåtgärder synes emellertid inte ha vidtagits i detta sammanhang, av dokumentationen att döma.
            Den fjärde utredningsomgången utlöstes av den s.k. Ebbe Carlssonaffären 1988. Ett flertal tips kom då in, som ett resultat av uppmärksamheten kring bl.a. polisman A. A hördes särskilt om ett vykort
            med en gåtfull text, vykortet hade beslagtagits hos polisman A
            tillsammans med vapen, ammunition och bilder av polisman A där han
            utförde nazistiska symbolgester. Ett av hans vapen provsköts. PU
            övertog flera av de beslag tullen gjort hos polisman A. I denna veva
            hölls även ett förhör med A. I protokollet uppges att förhöret är en
            komplettering till ett förhör som hade hållits två år tidigare; PU
            intresserade sig åter för polisman A:s alibi.”

            https://www.regeringen.se/contentassets/126003cf7f424174863bb0cc252ba919/granskningskommissionens-betankande-i-anledning-av-brottsutredningen-efter-mordet-pa-statsminister-olof-palme-del-2/

            1. Kalle,
              Rent spekulationsmässigt så är det mesta teoretiskt möjligt under solen så att säga.
              Trots utredningarna så kan konstateras att utifrån dessa ingen tillgång till aktuellt vapen kunnat påvisas vid vital tidpunkt ifråga plus att den upphittade patronen saknar rätt anknytning till den ammunition som Palme sköts med.
              Jämför man CA så kan denne enkelt haft tillgång till rätt modell av vapen plus att materialen på APK lämnat in en RA patron.
              Märkningen RA är lite lurig eftersom det verkar som om att olika patroner vid denna tidpunkt tillverkats utifrån olika blykroppar.De RA patroner som kan vara aktuella som mordammunition måste tillverkningsmässigt överlappats med tidsperiod PM.,,som jag fattar det hela..:-)

              1. Ragnar

                Jag tycker Christer A var en intressant person som borde utretts bättre.

                Jag tror inte att Skandiamannen mördade OP men han borde också utretts bättre.
                Det skulle ha varit intressant att se hur han hade uppfört sig om han hade fått vara med på en rekonstruktion av mordet.

                Det kan också vara en för oss helt okänd person som mördade OP

                Tyvärr har det väl gått för lång tid efter mordet för att det ska vara möjligt att hitta Olof Palmes mördare.

          2. När tullkriminalen gjorde husrannsakan hos Ö fann man ammunition av samma typ som dödade Palme samt massvis av vapen. Också kan han ju vara inblandad utan att vara den som sköt.

            1. Det stämmer inte helt.
              Patronen av ”rätt sort”..dvs Metal Piercing Super X var varken av flikmärkning PM eller RA,och har således icke med mordet på Olof Palme att göra.Det finns ju tusentals och åter tusentals olika Super X patroner,men endast de som är tillverkade vid rätt tidpunkt och således har den nödvändiga flikmärkningen är av intresse i samband med Palmemordet.
              Dessutom så kan det inte påvisas att Ö överhuvudtaget hade möjlighet till tillgång till Smith and Wesson revolver mordtid ifråga.
              Lägg till detta att Ö enligt flera olika vittnesuppgifter var i ett relativt bedrövligt fysiskt skick efter det han skrev ut sig själv från sjukhuset plus att det inte finns något påtagligt utredningsbart gällande någon sorts konspiration som inbegriper Ö..så begriper man varför Ö i dagens läge fallit rejält i bakvatten när det kommer till frågan om eventuell huvudhypotes.
              Det är min fasta ståndpunkt att hypotes CA befinner sig på ett helt annat plan i direkt jämförelse..vilket också är det som jag ursprungligen påstått ovan i tidigare post.

              1. Nej, vad jag menar är att han hade tillgång till avsevärda mängder vapen och att han därför också skulle kunna ha rätt vapen och ammunition. När de gäller Ös fysiska skick så menade jag att han behöver ju inte vara den som sköt utan kan ha hjälpt till på annat sätt.

      2. Ragnar:

        Ja, det är väl få andra kända misstänkta som har kunnat kopplas till både vapen och ammunition av rätt slag, och jag håller som du vet med om att det är oförlåtligt att CA inte undersöktes tidigare och mer grundligt. I rättvisans namn bör man i och för sig säga att kopplingen till kulorna i CA:s fall inte framstår som helt säker.

        Men ändå: CA och polisman Ö, möjligen någon mer?

        I fallet CP har man visserligen kopplingar av varierande styrka till Sigge C och Mockfjärdsgänget, men där saknas å andra sidan bevis – eller ens särskilt starka indicier – för att vapen och kulor någonsin befann sig i CP:s händer.

        Men ett par mycket viktiga nyckelord i det du skriver är ju ”i materialet”. Vad som döljer sig utanför utredningen kan vi bara spekulera om. Vi vet dock säkert att det är mer än vad som finns i utredningen.

        1. Madam,

          Det är helt rätt att man inte kan koppla rätt ammunition(dvs patroner tillverkade PM eller RA)direkt till CA.
          Det vi vet är att materialaren ”G” hos skytteklubben(APK)till polisen lämnade in patron med märkning RA..och vi vet att patron med just denna tidsmärkning i vissa fall överensstämmer med de patroner som sköts emot Olof Palme.
          Flikmärkning RA kompliceras ytterligare då det uppenbarligen har tillverkats patroner i detta tidsspann från olika blykroppar,varav en verkar ha ”hängt med” från tidpunkt PM.
          Detta betyder då att det i en ask patroner Metal Piercing Super X med flikmärkning RA i vissa fall ingått patroner med rätt blyisotopsammansättning och andra patroner som inte har denna rätta sammansättning.
          Patron som ”G” lämnade in till polisen har inte rätt blyisotopsammansättning,och är således tillverkad av annan blykropp än den påvisade palmeammunitionen PM(båda kulorna som sköts är av märkning PM).
          Det är vad man kan säga så här långt.
          Vidare så köptes ofta Super X patroner styckevis.Det plockades således från olika askar med olika tidsmärkning och det blandades friskt i ”ammunitionsmaterialet”.
          Vem vill påstå att Palmemordet inte är okomplicerat?..:-)

          Det ger inget att spekulera utanför materialet,som jag ser det.
          Det blir ren och skär science fiction,och ger ingen möjlighet att komma närmare en potentiell lösning.
          Jag erkänner att jag försöker hålla mig materialbunden.Det är denna enda anledning som gör att jag finner hypotes CA extra intressant.

        2. Det gjordes även ett stort misstag av polisen här, vilket kanske ska nämnas. Det beslagtogs i oktober 1985 2 st magnumpatroner (.357) hos Sigge C. Dessa lämnades i början av februari 1986 till polisens godsförvaring. Därefter skall patronerna i maj 1986 ha destruerats utan att ha undersökts om de kunde haft något samband med Palmemordet.

  18. Victor G hade precis som Stig Engström en axelremsväska.

    ”Han hade på sig en mörkgrön rock, med kapuschong, och som gick neråt knäna. Enligt egen utsago samt ett vittnesmål hade han plockat fram den ur vinterförvaring hos vänner kvällen innan.

    I husrannsakan fann man en rock och en anorak. På rocken fann den tyska kriminalpolisen Bundeskriminalamt en partikel som kom från ett okänt vapensystem, men man ansåg att den med stor sannolikhet inte kom från Winchester/Western ammunition vilket var det som användes vid mordet.

    VG hade mordkvällen också på sig blå jeans som såg för korta ut eftersom de hängde på skaften av ett par kängaktiga grå skor, samt en blå och svart axelremsväska, i storleken ca 20×15 cm.

    Han tycks ha haft en vanlig ”toppluva” i amerikanska flaggans färger (mörk blå med röda och vita stänk).

    VG var 181 cm lång, mörkhårig och normalt byggd.

    Bar ofta korta byxor som slutade ovanför foten.”

    https://wpu.nu/wiki/Viktor_Gunnarsson

      1. Johan M

        Jag tog bara upp väskan på grund av att Krister Petersson använde väskan som Yvonne såg som ett indicie på att det var Stig E hon såg.

  19. Lyssnade Palmemordspodden först nu.
    Fuck Cancer.
    Det är allt jag har att säga härvidlag.

  20. Ett tips som berör polisman Å och polisman Ö
    Polisman Ö hade goda möjligheter att skaffa sig olika sorters vapen och olika sorters ammunition.

    ”Polismannen omtalar vidare att han cirka 6 månader efter Palmemordet har fått i uppdrag i tjänsten att utföra en transport mellan polishuset och Amerikanska ambassaden.

    De som transporterades var Å och Ö
    Enligt polismannen hade Å och Ö sagt att de visste vem som mördade Palme.
    Samt sagt att det aldrig att finna mördaren.

    Uppgiftslämnaren vill vara anonym.”

    https://wpu.nu/wiki/Uppslag:DC10068-00

  21. Det är rätt Gunnar.
    Jag kände inte heller person ifråga närmare än vårt intresse omkring Palmemordet..men that fucking cancer finns i allas liv nuförtiden…och jag saknar dem alla.
    En fruktansvärd sjukdom som tar vem som helst ned hela vägen till absolut avgrund.
    Jag har erfarenhet med släkt..och det är ett elände.
    Fuck Cancer.

  22. Chat GPT kan ikke opklare mordet, men kan perspektivere generelle forklaringsmodeller, fx:

    “Det är inte ovanligt att gärningsmän, inklusive mördare, presenterar sig som vittnen. Detta kallas ”kriminalistiskt tillvägagångssätt” och innebär att gärningsmannen försöker sätta sig in i utredningen för att vilseleda eller förvirra de brottsbekämpande myndigheterna och allmänheten.

    Genom att presentera sig själv som vittne kan gärningsmannen påverka utredningen på ett sätt som gynnar honom eller henne själv, till exempel genom att ge falsk information eller ge felaktig vägledning som kan styra utredningen bort från honom eller henne själv.”

    Chat GPT kan også opsummere vidneudsagn og forklaringer, fx fra Walls blog. På spørgsmålet, hvorfor Engström (som GM) skulle vende tilbage til Skandia, svares der:

    “Vissa har föreslagit att Engström kan ha återvänt till brottsplatsen för att skapa sig ett alibi eller för att observera polisens reaktion och se om de närmade sig honom. Andra har hävdat att han kan ha återvänt till brottsplatsen av andra skäl som inte har med mordet att göra, t.ex. för att hämta något som han hade lämnat kvar eller för att träffa någon.”

    1. En annan tänkbar möjlighet till hans återkomst till Skandia (något som inte alls utgör något återvändande till brottsplatsen, för övrigt) är att han ville ringa sin fru och berätta att han blev sen hem. Något som händelsevis också hände. Dessutom har ju Engström definitivt inte försökt påverka utredningen genom sin kontakt med polisen; han framstår som egenkär men tämligen timid. Han ger inte råd om var mördaren står att finna eller engagerar sig på annat sätt mer än man kan förvänta av ett vittne. Det hålls inte något orimligt antal förhör med Engström, och bara en enda (den första) av hans kontakter har skett på hans eget initiativ, vad jag förstår. Du kan ju fråga chattboten om det är så gärningsmän som låtsas vara vittnen brukar bete sig. (Att vittnen kritiserar polisen eller åklagaren gör dem inte till mördare, även om det tydligen har retat upp de rättsvårdande herrarna i Palmerummet och på Peterssons kontor att just Engström talade om usel pusselläggning. Kritisera har ju dessutom vittnen som Lars L gjort och även Gösta Söderström.)

    2. Fast i Engströms fall så gör han sig själv misstänkt genom att uppge att han bara hört ett skott (som han dessutom uppfattade som en avgasknall) för att i senare förhör placera sig själv närmare än han tycks ha varit. Om han nu vore så förslagen så vore det ju synnerligen dumt att börja hela föreställningen med att kasta strålkastarljuset mot sig själv. Det troligaste är att hans första uppgift är den som är mest korrekt. Dvs att han kommer ut i samband med att andra skottet faller.

      1. Simon A.
        ”Just presis”, som Sten Broman uttrykte det i ”Kontrapunkt”. Det er ingen grunn til å problematisere dette ytterligere. Jeg er helt enig i at dette er den mest sannsynlige slutningen. Alle forsøk på å gjøre Stig E. til gjerningsmannen som vil iscenesette seg selv som vitne, faller i møte med det vi vet om Stigs personlighet. En annen sak er at han iscenesetter seg selv som et betydningsfullt vitne. For det vil han gjerne være.
        Enda verre blir det når Bo Andersson fragmenterer de første 30 sekundene, finner noen minimale tidsvinduer og fører Christer P. til åstedet. Dette er ikke journalistikk – det er spekulasjon. Som Gunnar Wall påpeker, lages det nå et konstrukt – en pakke – som skal redde Lisbet P.s høyst tvilsomme utpeking av Christer P. Verst blir dette når man forsøker å redde 37 års katastrofal utredning og finne lyspunker i denne krimenalpolitiske ”svarta soppan”. ”Børja om från børjan”, sang Sven Ingvars. Jeg tror fortsatt at muligheten for en start med ”tabula rasa” er en mulighet. Men den sitter langt inne. Du, Simon A, gir verdifulle innspill til denne diskusjonen.

      2. Jag vet inte varför det är så misstänkt. Det är väl inte att han inte hört skotten som polis och åklagare reagerat på med Engström? Men ja, han kan inte ha kommit så fort som han tror. Då skulle han väl inte heller ha sett Lars.

      3. Simon.
        Ja, det är nog det troligaste.
        ”Avgassmäll” verkar f.ö vara en väldigt träffsäker beskrivning av hur ljudet uppfattades av en person som befann sig 60 meter norr om mordplatsen.
        För endast tio meter norr om Skandias utgång sitter Lennart i sitt skyltfönster och påskpyntar, samtidigt som han hör något som han tror är ett par ”avgasbangar”
        Det kan också vara så att ljudet förstärks om man befinner sig i en bil.
        Så som Bengt P, LL och JA.

  23. Riksåklagaren Petra Lundh intervjuas i Dagens Nyheter och kommer bland annat in på Palmeutredningen. Om den säger hon: ”Redan från början gick det tokigt, och sen gick det tokigt i väldigt många år. Det gick aldrig att reparera.”

    Hon får inga frågor om varför hon vägrade att överpröva Krister Peterssons kontroversiella beslut att lägga ned utredningen, ett beslut han motiverade med att ”med tanke på vad som sedermera händer” så ”måste” Stig Engström ”ha haft ett vapen i handen aktuell kväll”.

    1. Skönt för henne att få nytt jobb. Då slipper hon mina mail. För ett tag sen fick hon även ngt med vanlig post till åklagarmyndigheten. Jag ger mig aldrig och om nu allt gick fel från början varför vill de inte rätta till det? Att det inte går är underligt. Konstigt rättsväsende vi har där man kan peka ut oskyldiga men de skyldiga går fria.

  24. Så det finns alltså en längre videoinspelning bevarad, gjord med Skandias entrékamera på Tunnelgatan mordkvällen. Det är väl ändå det största avslöjandet på evigheter. Hur har man lyckats hålla detta hemligt i alla år? Men vad är det egentligen man ser på bilderna?
    https://tinyurl.se/6Ht

    1. Ja, herregud, det här lär ju hålla oss alla sysselsatta ett tag. Men det är ju otroligt olyckligt att den där yuccapalmen står precis där den står.

  25. Några axplock från det länkade klippet.

    ”Lisbet Palme ville bara prata med Hans Holmer eftersom hon ansåg att de personer hon pratat tidigare med hade läckt information”

    Jag undrar vilken information Lisbet hakar upp sig på?

    Några Palmeutredare vill förhöra Lisbet Palme mer omfattande än vad som blev gjort.

    Hans Holmer anser att Lisbet Palme har blandat ihop sin minnesbild av mördaren med vittnet Anders B.

    Hans Holmer tycker att Stig Engström är en konstig typ som bara stökar till det.

    Klippet innehåller också en kort inspelning från dagens Eko med Victor Gunnarsson

    https://sverigesradio.se/avsnitt/palmeutredningen-inifran-skandiamannen-och-det-avgorande-vapentipset

    ”Skandiamannen dyker upp i utredningen av Palmemordet. 33-åringen blir intressant igen. Tipsen strömmar in och i de hemliga intervjuerna berättar spaningsledare Hans Holmér även om sin konflikt med åklagaren.”

    1. Proletären, där har vi ju en kvalitetskälla.

      Författaren till artikeln anser numera att Stig Engström är ”omöjlig” som Palmemördare och har hela tiden, även på den tiden då han intervjuade Engström, drivit tesen att statsministern mördades av någon sorts polissammansvärjning som beskyddas av svenska staten.

      Betraktar du det det en röd eller grön lampa för dina egna teorier?

      https://proletaren.se/artikel/den-osannolika-mordaren-snarare-den-omojliga

      1. Madam,

        Både Arne Irvell, Roland B og Olle Minell havde, undskyld, Stig Engström i sigtekornet, enten som mulig gerningsmand eller medskyldig, men opgav mere eller mindre deres formodninger pga. manglende opbakning formentlig.

        Ps Jeg ved ikke, om Engström skød Palme, men det forekommer mig at være klart den bedste teori. Andet virker luftigt, ukonkret.

        1. Nu är det ju inte så att teorier måste vägas mot varandra. Även om Engströmteorin är starkare än t.ex. PKK-teorin beror ju detta främst på att Engström faktiskt bevisligen var i närheten när mordet skedde. Alla hittills ofruktbara misstänkliggöranden av bl.a. enskilda poliser och andra skamgrepp från s k journalister sprider förstås ett löjets skimmer över konspirationsteorier om mordet. Den friande domen och den uteblivna resningen avseende Christer P sätter förstås dennes skuld i befogat tvivelsmål.
          Luftig och icke konkret är ju dock även teorin om Engströms skuld. Han påstås ha något vagt motiv som högerman, som torde passa in på en stor mängd medborgare vid tidpunkten för mordet. Han kan inte knytas till något vapen (och att dra in ”vapensamlaren” utan grund är endast att skapa en ny konspirationsteori). Hans tidiga kontakter med media och polisen ses som medvetna bortkollringsförsök, trots att agerandet snarare är helt irrationellt för en gärningsman. Hans påstående att han talat med Lisbeth hade (om de var lögnaktiga) lätt kunnat vederläggas om Lisbeth hade varit mer redig strax efter mordet, men hur skulle Engström som gärningsman kunna veta något om Lisbeths beteende efter mordet?
          Själva bevisningen består i att Engström stämplade ut kort före mordet, i att en handfull tillfrågade personer på mordplatsen inte minns Engström som vittne, i vittnesmål om att mördaren bar mörk rock, i Lars J:s allmänna intryck av en keps (hans intryck av en täckjacka är tydligen irrelevant) och i Yvonne N:s iakttagelse av att mannen hade en liten väska. Dessutom beaktas att Engström sökt ge sig själv en hjälteroll i sammanhanget. Jag har svårt att förstå det robusta i denna teori. Agatha Christie hade sannolikt gjort ett bättre jobb.
          Finns det överhuvudtaget något belägg för att Engström begick mordet? Inte för att ”det är något skumt med honom”, utan för att han faktiskt begick mordet?

          1. Johan M:

            Medhåll, men en reservation: ”Även om Engströmteorin är starkare än t.ex. PKK-teorin beror ju detta främst på att Engström faktiskt bevisligen var i närheten när mordet skedde.”

            Är den verkligen det? I fallet PKK* finns ju åtminstone en extremistisk organisation med dokumenterad mordvana både i och utanför Sverige, god tillgång till vapen och täta kontakter i potentiellt Palmefientliga underrättelsetjänstmiljöer; plus ett antal vittnesmål som har försökt knyta PKK eller olika fraktioner inom gruppen till mordet. Låt gå för att dessa vittnesmål verkar vara skitprat, falska utpekanden och ljug – men de finns i alla fall.

            I Engströmfallet finns ju bokstavligen ingenting alls utom att han, enligt vissa spekulationer kring klockor och utstämplingar, skulle ha kunnat hinna ut på gatan i tid för att springa på Palme.

            Det förefaller mig avsevärt mycket mindre sannolikt att Engström skulle ha (a) hunnit, (b) kunnat och (c) velat utföra mordet och därefter (d) kunnat lämna de uppgifter han lämnade och (e) fortsättningsvis betett sig som han gjorde, än att en beväpnad PKK-man (eller flera) skulle ha kunnat befinna sig på Sveavägen den där olycksaliga kvällen utan att upptäckas. Om det nu bara är närvaron saken handlar om.

            Det skulle ju inte vara så svårt att konstruera ett ”Skandiakurden”-scenario med en mentalt instabil och beväpnad PKK:are som råkar upptäcka Palme, och då genast drar vapen och skjuter. Dvs på precis samma sätt som man påstår att Engström gjorde, dock utan känd tillgång till vapen.

            Men det här är ju verkligen en randanmärkning.

            *) Som jag, för tydlighetens skull, absolut inte tror var inblandat i mordet.

            1. Må det. Eftersom jag lutar mer åt en ensam gärningsman än en konspiration (det är svårt att beakta walkietalkiemän om man inte vet hur det brukade se ut med narkotikaspaningar och annat på fredagskvällarna 1986) lutar jag marginellt mer mot Engström än mot PKK, om man nu talar teori. Mårten pekade ju först ut en viss WBK och sedan har han uppenbarligen kunnat förena sin minnesbild med alla möjliga. (Jag tror förresten inte att han ljuger heller, mest att han inte har någon egentlig minnesbild kvar.) Så visst kan en ”Skandiakurd” ha förekommit. Det är åtminstone inte mindre sannolikt än att en ostraffad grafiker lånar sin väns samlarobjekt för att grafikern kanske ska få chansen att skjuta statsministern när denne obevakad råkar vara i närheten av grafikerns arbetsplats. Latare mordplan får man leta efter.

              1. Johan M:

                Jag lutar också åt en ensam gärningsman, och tycker inte PKK vore särskilt troliga ens om jag vore tvungen att peka ut en konspiration. Men det finns grader i helvetet, och av just de skäl du tar upp i din näst sista mening framstår Engström som ett av de allra knasigaste förslag på ensamma gärningsmän som hittills presenterats. (Om vi håller oss till de förslag som tagits på någorlunda allvar inom utredningen.)

          2. Man ska vara försiktig med att tolka mänskliga beteenden. Att gärningsmän kan kontakta media, för kontroll, information och infiltration är känt sedan tidigare. I synnerhet när det gäller ett mord av denna kaliber. På tal om mänskliga beteenden. Hans förehavanden vid mordplatsen, hans utsagor, kan inte förklaras utifrån någon ”hjälteroll”. Den ”hjälterollen” duger nämligen inte som förklaring och går stick i stäv med något annat du konstaterar: han var bevisligen på mordplatsen. ”Hjälterollen” förklarar inte iakttagelsen av Lars J. ”Hjälterollen” förklarar inte signalementet beträffande bestickande detaljer som rock, keps, herrhatt, handledsväska, kroppsbyggnad, rörelsemönster och längd. ”Hjälterollen” förklarar inte Yvonne N observation på David Bagares Gata. ”Hjälterollen” förklarar inte förväxlingen med gärningsmannen. ”Hjälterollen” duger inte som förklaring när Engström påstår att Lisbeth var redig och talför. ”Hjälterollen” förklarar inte att Engström var helt osynlig under 20 minuter. ”Hjälterollen” förklarar inte Engströms promenad och klockttittande på sin väg fram till mordplatsen. ”Hjälterollen” förklarar helt enkelt inte de uppenbara lögnerna och hans märkliga historia.

            Och nej – alla människor 1986 var inte klädda som Engström. Alla människor 1986 var inte lika högerstuckna som Engström och hans anhang. Alla människor i Stockholm hade inte en vapensamlare som närmaste vän. Sist men inte minst – ingen på mordplatsen överensstämmer med ovanstående kriterier. Åtminstone inte vad jag vet – vet du?

            1. Ja, man ska vara försiktig med att tolka mänskliga beteenden. Särskilt om man tolkar något så harmlöst som att höra av sig till media (som bl.a. Anders D gör fort) som ett något märkligt. Önskan att spela hjälteroll menar jag förklarar det som man framförallt skulle kunna anse är ”skumt” med Engström – hans intresse för sin utstämplingstid och hans skryt; att han påstår sig ha haft en så aktiv roll i livräddningsinsatserna och påstår sig resolut ha rustat efter poliserna, men inte nämns av vittnena i någon sådan roll. En iakttagelse av Lars J har Engström förstås lämnat uppgifter om för att han faktiskt såg Lars J. Det behövs inte någon annan förklaring än att han faktiskt gjorde iakttagelsen och ville förmedla uppgiften om den till polisen. I övrigt är väl den bästa förklaringen att Engström, som själv bara säger sig ha hört ett avgasknall (varför han nu skulle säga det om han var mördare, och inte tala om två skott), tar fel på tiden och är framme senare än han trott. Anna, Karin och Stefan verkar ju redan vara där när Engström kommer fram. Om Engström inte är lika snabb som han trott så ser jag inte vilka bestickande diskrepanser som skulle finnas. Varenda människa minns ju fel och det mesta som sägs ligger ju inom ramarna för vanliga minnesfel. I förhöret 25 april kan man förvänta sig en hel del minnesfel, och i artikeln 1992 kan man knappast förvänta sig annat än en förvrängd berättelse. Minnet är inte någon hårddisk. (T.ex. är det uppenbart att han minns fel när han vid olika tillfällen säger olika avseende sin utstämplingstid; någon anledning att ljuga, på olika sätt, om något så lättkontrollerat finns ju inte.)


              Engström påstår inte att Lisbeth var redig och talför, utan att han fick svar på vissa frågor. Anna H bekräftar att Lisbeth talade, och en av händelserna – ”det sa hon, däråt sprang han och så stod hon och pekade mot gränden” (1986-04-02). Att gärningsmannen, som inte hade någon aning om Lisbeths tillstånd efter mordet, skulle ge sig på att ljuga om hennes uppträdande omkring 12 timmar efter händelserna vore väl lite väl våghalsigt? Om Lisbeth HADE varit mer redig hade hon ju snabbt kunnat avfärda Engström som lögnare. Nu skedde aldrig något sådant.


              Vissa av dina påståenden förstår jag inte. ”‘Hjälterollen’ förklarar inte förväxlingen med gärningsmannen.” Engström trodde själv att han blivit förväxlad för att han sprang in i gränden. Att någon annan verkligen trott att Engström blev förväxlad med mördaren känner jag inte till. Vem har förväxlat honom med gärningsmannen? ”‘Hjälterollen’ förklarar inte att Engström var helt osynlig under 20 minuter.” När menar du att någon skulle ha nämnt honom, och varför i all världen då? Alla vittnen som inte nämns av andra vittnen var väl ”osynliga”, och de flesta tillfrågas förstås inte om tiden 10-20 minuter efter mordet. Så var saknas en iakttagelse av Engström, som finns rörande något annat vittne? Jfr https://gunnarwall.wordpress.com/2023/03/21/bo-g-andersson-inte-osannolikt-att-pettersson-var-pa-mordplatsen/#comment-43082. Vissa vittnen finns på foton, andra inte. Det betyder inte att de som inte finns på fotona inte var där omkring mordtillfället. ”‘Hjälterollen’ förklarar inte Engströms promenad och klockttittande på sin väg fram till mordplatsen. ‘Hjälterollen’ förklarar helt enkelt inte de uppenbara lögnerna och hans märkliga historia.” Vilka uppenbara lögner skulle det röra sig om? Att han tittade på sin klocka är väl inte någon uppenbar lögn?


              Det är möjligt att mördaren bar herrhatt som Anders D trodde. Det kan inte uteslutas i alla fall. Jag är inte beredd att slå fast det på basis av Anders vittnesmål dock. Att någon som är ute en februarinatt har huvudbonad är knappast särskilt bestickande för ett vittne som råkade ha huvudbonad. Inget mordplatsvittne talar om keps. Lars J minns ingen keps och kan inte beskriva någon sådan, utan han minns att han tänkte på en keps när han såg den svarta ryggtavlan (https://gunnarwall.wordpress.com/2023/03/21/bo-g-andersson-inte-osannolikt-att-pettersson-var-pa-mordplatsen/#comment-43009). I tingsrätten säger att detta om något kepsliknande ”är mer ett allmänt intryck än en direkt synintryck”. Ska man lita på Lars J:s vaga signalementsuppgifter kan man ju lika gärna ta fasta på hans uppgift om att mannen bar mörk dunjacka. På tal om ytterplagget tycker jag inte det är bestickande att mördareren, liksom bl.a. Engström och vittnet Egon E, torde ha haft en mörk rock.


              Jag tycker inte heller att det är särdeles bestickande att Yvonne (för övrigt till skillnad från alla mordplatsvittnen) sett den springande mannen bära en liten väska. (Någon handledsväska har hon inte sett sig se, och en exakt storleksbedömning är knappast möjlig på avstånd.) Män kunde ha väskor 1986. Vic Gunnarsson hade den liten väska samma kväll. (I husrannsakningsprotokollet 1986-03-12 nämns både ”Armledsväska svart, div papper” och ”Handledsväska svart + kamera utan film”.) Med det vill jag endast ha sagt just att män kunde ha väskor.


              Hur stor sannolikheten är att en man bar rock, huvudbonad (möjligen lik en herrhatt) och en liten väska, är svårt att bedöma. Med god vilja kan väl Gunnarsson med sin gröna pilotjacka och mössa pressas in även här. Det finns i vart fall ingen anledning att utesluta att andra personer kunde ha varit klädda så och ha burit små väskor. Det är väl rentav klart sannolikt att sådana personer fanns. Ibrahim D, som kom körande på Döbelnsgatan vid 23.45-00.30 på mordnatten beskrev dagen efter mordet en händelse med en mustaschprydd man iförd keps med knäppe, lång mörk jacka eller rock, svarta byxor och svarta skor. ”Höger arm tryckte han mot kroppen, som om han hade något under ytterplagget som trycktes mot kroppen.” Uppslag E 630 talar om en man som bröt på tyska och var iförd keps, stålbågade glasögon och lång rock, som tog taxi vid 00-00.30-tiden på mordnatten.


              ”Alla människor 1986 var inte lika högerstuckna som Engström och hans anhang.” Har du minsta lilla belägg för att Engström var mer extrem i sin borgerliga politik än någon av de 1 187 335 som röstade på Moderaterna i valet 1985? 2 670 861 borgerliga röster totalt. ”Alla människor i Stockholm hade inte en vapensamlare som närmaste vän.” Om du inte tänkte inlåta dig i en helt ogrundad konspirationsteori om att ”vapensamlaren” hjälpt Palmemördaren på något sätt förstår jag inte relevansen i att en av Engströms goda vänner samlade på vapen. Om denne samlat på arbetarlitteratur, hade Engström sympatiserat med Rote Armee Fraktion då?


              Din sista fråga tycker jag är felställd. Om mördaren hade blå täckjacka, bruna byxor och ljus mössa hade han inte varit identisk med Anders B för det. De hade fortfarande varit två olika personer. Jag begriper mig faktiskt inte på resonemanget att bara för att ett vittne någorlunda matchar mördarens signalement så är vittnet mördare om vittnet inte har ett tydligt alibi. Tursamt nog synes bara åklagare som tidigare felaktigt pekat ut oskyldiga personer som ministermördare (https://www.expressen.se/nyheter/krim/per-51-berattar-nu-jag-kallades-ministermordare/) förfara på detta ytterst egendomliga sätt. I en rättsstat döms man inte för att man tittat på sin klocka eller har burit rock och något herrhattsliknande samtidigt som man haft fräckheten att inte skaffa sig alibi när man inte gjort något fel.

              1. Johan, du skriver:

                “En iakttagelse av Lars J har Engström förstås lämnat uppgifter om för att han faktiskt såg Lars J.”

                Men man kunne jo beskrive en mand i 20-årsalderen fra mordpladsen … Jeg synes, du og andre omgår Engströms adfærd og udsagn alt for nonchalant.

                1. Hade man skärskådat alla vittnens utsagor med samma frenesi som somliga skärskådar Engströms, så hade man väl knappt trott att det skett ett mord. Allt kan ju vara lögn, så snart någon säger något som inte verkar ”logiskt”, påstås det…

                  Jag är fortfarande inte övertygad om att en van grafiker som ser en person i silhuett inte skulle kunna uppskatta en mansfigurs ålder till 20-årsåldern, på basis av personens hållning etc. Var och en klarar ju av sådant som https://www.shutterstock.com/sv/image-vector/vector-silhouette-man-different-age-on-1626389950 så varför skulle en grafiker inte kunna förknippa en viss hållning med en viss ålder? I princip alla vittnen på mordplatsen bedömt dennes ålder med hjälp av endast personens sätt att röra sig; en silhuett torde väl vara bättre än så åtminstone.

                2. Gruto

                  Ursäkta om jag bryter in och Johan svarar säkert för sig själv men min uppfattning är att det inte är möjligt att beskriva Lars J på det sättet som SE gör från någon annan position än just från Sveavägen (med ljuset mot fasaden). Ljusförhållandena (nästintill mörkt och ljusgloberna i trappan), byggnadsställningarna och Lars beskrivna rörelsemönster ger enligt mig inte möjlighet att knappt se och ännu mindre identifiera en stillastående människa bakåt från trappan.

                  Ett annat (dock kanske mindre trovärdigt) alternativt är också att han överhör Lars vittnesmål med den kvinnliga polisen på plats.

                  Jag skulle vilja säga att det var extremt nonchalant av KP att inte redogöra för hur SE identifierat Lars då detta uppenbarligen är ett av de bärande indicierna för hypotesen gärningsman. Men det kanske hade blivit som med vapnet – ”med tanke på vad som sedan skedde måste Engström ha sett vittnet Lars längs flyktvägen”….

                  Hur tror du själv att det var möjligt för SE som gm att identifiera/beskriva lars?

                  1. Per Johan Åseskog, Gruto och Johan M:

                    Jag tycker man bör nyansera bilden av hur mörkt det var i Luntmakargatarkorsningen. Det finns film och fotografier som visar att där inte var helt mörkt, och det har behändigt nog också utretts var alla lampor kring mordplatsen satt. Det kan studeras här, på en karta ur förundersökningen mot Pettersson: https://imgur.com/a/WbDLVV2

                    Det hängde alltså både en gatlampa i tråd dryga tio meter norr om korsningen och ytterligare en likadan bara några få meter söderöver. Det fanns dessutom relativt lågt sittande vägglampor (globformade, så de lyste jämnt åt alla håll – även mot korsningen) på det s k Kulturhusets södra vägg, en alldeles vid hörnet och en dryga fem meter längre in. Platsen kan knappast beskrivas som särskilt väl upplyst, och belysningen var nog bättre i korsningens södra del. Men med tanke på att det alltså fanns fyra tända gatlampor inom en radie på drygt tio meter från den punkt där Lars J stod är det inte rimligt att korsningen ofta framställs som närmast nattsvart.

                    Det räcker egentligen med att konstatera att Engström själv påpekar att Kulturhusets vägg var upplyst. Av belysningsskissen förstår vi varför: den belyses av båda de trådhängda lamporna, norr och söder om korsningen. Skulle det ljuset då ha gått i båge runt Lars J, och lämnat just honom som en outgrundlig svart fläck? Naturligtvis inte.

                    Det var däremot påtagligt mörkt längs barackerna på vägen mellan korsningen och mordplatsen. Det gör ju varken till eller från för möjligheten att se en person i korsningen från mordplatsen, men däremot tror jag att det har underblåst den felaktiga föreställningen om att hela Tunnelgatan var höljd i mörker.

                    1. Madam

                      Tack för kommentar – jag har en god bild över belysningens placering. Syftet med min kommentar var i linje med det du beskriver, dvs det fanns tillräckligt med ljus att identifiera Lars J från Sveavägen (och inte minst siluetten mot kulturhusets relativt sett upplysta hörnvägg).

                      Det jag vill påstå är att belysningen och ljusförhållandena från trappan och bakåt var så pass dåliga att platsen där Lars J står när han ser gm i trappan är mer åt det nattsvarta hållet (bl.a. pga globerna i trappan – ljus på nära håll ger mörker på längre håll). Att identifiera en stillastående person från det hållet menar jag är ytterst osannolikt – om ens bakåt från första trappsteget (då Lars förmodligen inte heller hunnit fram till positionen). Vidare har då inte tagits i beaktande en stressad gm i rörelse – vilket naturligtvis än mer begränsar synförmågan.

                      Lars beskrivning att gm hastigt ser sig om på trappkrönet och han han då kliver in i skydd av byggnadsställningen skulle möjligen kunna innebära att gm ser en rörelse i mörkret – men knappast något som triggar en beskrivning av en yngling i blå täckjacka. Dessutom ter det sig lika otroligt att gm skulle kunna uppfatta/få för sig/tänka ut/ gissa att Lars har stått så att man ser honom från Sveavägen mot kulturhusets vägg.

                      Återigen ofattbart tunt och svagt av KP att inte kunna förklara hur SE noterat Lars – men det var väl kanske för att inte inte fanns någon trovärdig ”gul linje” för detta:-)

                    2. Ellroy o övriga.

                      Detta är en skärmdump från ett videoklipp som gjordes av ett filmteam som kom till mordplatsen efter att Palme åkt i väg med ambulans.
                      Som du ser var det inte alls så mörkt som det svartvita fotografiet visar, utan det gick mycket väl att se silhuetten av en person under och strax framför klotlamporna.
                      Man kan t.o.m. skönja skylten ”Luntmakargatan” vid husknuten.
                      Frågan är alltså huruvida det var möjligt att se en person (Lars J) från trapporna?
                      Med tanke på ljuskällorna som är belägna mellan mannen i trappen och Lars. Det borde det ha varit betydligt svårare.

                    3. Madam mfl,

                      Ja, man kan evt. skimte en person ved Kulturhuset, men ikke aldersbestemme, som Engström gør. Umuligt. Test selv efter. Vi ved, at GM vendte sig om løbende (Hans, Yvonne), og den enkle forklaring er, at Engström har set Lars på sin vej op ad trapperne. I det hele taget er den enkle forklaring, at Engström er GM. Men derfor behøver han ikke at være det, det er rigtigt.

                    4. Ellroy (och övriga intresserade av frågan om hur mörkt det var i Luntmakargatan-Tunnelgatankorsningen):

                      Du skriver: ”Jag tycker allt det ser tämligen mörkt ut på Tunnelgatan kvällstid 1986 tio lampor till trots.
                      https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/EWOK2o/nyckelvittnets-palmeteckning-de-stod-i-en-klunga

                      Ja, på den där svartvita bilden framstår det så, förmodligen på grund av någon sorts kontrasteffekter. Men titta exempelvis på TV2:s filmklipp från mordnatten, cirka 55 sekunder in i det här klippet: https://www.youtube.com/watch?v=ijogMH-YDxA

                      Det är är uppenbart att man enkelt skulle kunna se en person stå där, särskilt om man stirrar in på honom stillastående i flera sekunder. Kameran är till och med placerad på lite längre avstånd än det som Stig Engström och Lisbeth Palme måste ha befunnit sig på.

                      (Omedelbart efter det klippet dyker för övrigt ett en mordplatsbesökare upp och intervjuas i tv, en Göran B, som mig veterligt aldrig förekommit i utredningen eller nämnts av något annat vittne. Sammanlagt ganska mycket att tugga på för Engströmianer.)

                    5. Lite kuriosa: Tack för länken till inslaget från mordnatten (TV2). Där syns faktiskt den av ambulansen kvarglömda ”slemsug” som Engström pratar om i Hovrätten. 1:39 in i filmen så syns den tydligt i det högra hörnet av blodpölen (om man vet vad man letar efter) F ö är det en svalgtub och inte en slemsug.

                    6. Per Johan Åseskog (06 april 2023 kl. 10:24):

                      Ja, jag argumenterade egentligen inte mot dig. Jag tror att mördaren mycket väl kan ha sett att det stod någon där nere, även om det är tänkbart att han snarare tittade mot mordplatsen eller ner i själva trappan. Men jag håller med om att det borde ha varit svårare – i princip omöjligt – att kunna uppfatta hela Stig Engströms observation av Lars J från trappan. Detta av flera skäl:

                      1. Man har då flera lampor i siktlinjen. Därtill rör det sig om dessa globformade lampor som inte är på något vis avskärmade i riktning mot mördaren.

                      2. Man ser inte mördaren avtecknas mot Kulturhuset på det sätt Stig E beskriver.

                      3. Mördaren har såvitt vi vet bara gjort ett mycket snabbt ögonkast bakåt, och det han såg var då att Lars J var vänd mot trappan och dök i skydd. Stig Engström (och Lisbeth P) beskriver däremot en helt annan en scen, utdragen i tiden: ”Han står så förvånansvärt stilla och gissningsvis 5-6 sekunder minst och tittar åt vårt håll”. (25/4.) Oavsett hur långt eller skarpt man kan se nerför den där trappan, går det som bekant inte att med ett blixtsnabbt ögonkast uppfatta vad som äger rum under ”5-6 sekunder minst”.

                      4. Stig E kan dessutom berätta att Lars J var borta när han tittade in i gränden nästa gång. I detta ligger viktig information av ”hunden som inte skällde”-typ: det säger nämligen att en stor mängd andra saker inte hade hänt: Lars J stod inte kvar på platsen ännu längre, ha mötte inte en kamrat där, ha sågs inte vika av norrut eller söderut på Luntmakargatan, han sågs inte komma västerut mot mordplatsen (m fl andra alternativ). Även om vi tänker oss att mördaren hade en bakåtriktad filmkamera i nacken hela språngmarschen uppför trappan, kunde han inte gärna veta vad Lars J tog sig för efter att siktlinjen definitivt brutits.

                      Det här reser ju inga problem för Engströmologerna. De säger bara som vanligt att Stig E måste ha läst det ena i i tidningen och gissat rätt på det andra, och skit samma för han är skyldig ändå med tanke på vad som hände den aktuella kvällen. Men för alla andra framstår ju detta som ren gallimattias.

                    7. Ellroy, Jörgen Gidlöf och andra

                      Jag tror inte att det är en bra idé att titta på bilder för att avgöra hur mörkt det är. Exponeringstiden spelar en stor roll här och kan göra resultatet missvisande.

                    8. Madam – svarar här då tråden tog slut i ditt senaste svar.

                      Jag argumenterade inte heller mot dig och delar helt dina slutsatser. En omständighet som också ska nämnas är att Lars själv säger att han återknyta ögonkontakten när gm precis når första trappavsatsen och därmed ser med all sannolikhet Lars att gm inte vänder sig om där. Alltså kvarstår trappkrönet och det anser väl de flesta uteslutet.

                    9. Madam – tillägg.
                      Med ögonkontakt menar jag när Lars ser gm igen när han kliver ut i korsningen.

              2. Det var ett långt svar. Oavsett (vilket du också bekräftar): Engström ljuger om sina förehavanden vid brottsplatsen. Engström har gärningsmannens signalement. En rättsstat förutsätter att vittnen, inför polis och inför skrank, pratar sanning.

                1. Per Wallander,
                  jag lämnar åt sidan ditt påstående att Engström skulle ljuga medvetet bara för att en del av hans påståenden sannolikt är sakligt oriktiga. Jag lämnar också åt sidan ditt påstående om att Engström skulle ha gärningsmannens signalement.

                  Det där har diskuterats förr och jag har för ögonblicket inga större förhoppningar om att rubba dig i din tro.

                  Vad som intresserar mig nu är i stället vad du menar med den för mig svårbegripliga meningen: ”En rättsstat förutsätter att vittnen, inför polis och inför skrank, pratar sanning.”

                  Vi vet ju erfarenhetsmässigt att vittnen ofta kommer med felaktiga påståenden. Ibland med avsikt, ibland oavsiktligt. Ofta är det svårt att avgöra orsaken till felaktigheterna. Och ibland är det också svårt att avgöra vilka påståenden som är felaktiga.

                  En rättsstat är förstås ett teoretiskt begrepp som syftar på en sorts ideal för hur en stat ska förhålla sig till rättsliga frågor. Det kan ju inte gärna finnas några fullkomliga rättsstater. Men det kan finnas en strävan efter att staten ska ge medborgarna insyn i rättsprocesser, att domstolar, åklagare och poliser inte ska vara korrumperade och att människor som åtalas ska få en rättvis prövning av sin sak.

                  Ingenting av detta har – vad jag förstår – särskilt mycket att göra med frågan om vittnen i polisförhör och rättegångar kommer med sakligt korrekta uttalanden eller inte.

                  Däremot är det förstås viktigt ur ett rättsstatligt perspektiv att domstolarna gör opartiska rimlighetsbedömningar av olika vittnens utsagor – utifrån insikten om att dessa utsagor ofta kan vara felaktiga och också utifrån insikten om att dessa felaktigheter i så fall kan förklaras på olika, många gånger helt oskyldiga, sätt.

                  Eller hur tänker du, Per? Vad menar du med att ”en rättsstat förutsätter att vittnen, inför polis och inför skrank, pratar sanning”?

                  1. Gunnar!

                    Rättsstatsbegreppet är lite knepigt. Exempelvis är det ju inte likställt med demokrati, även om vi ibland sammanflätar dessa begrepp. Hur som – låt mig förklara vad jag menar.

                    I en rättsstat måste det råda rättssäkerhet. Att vittnen (ofta) kommer med felaktiga påståenden är en sak. Det måste rättsstaten hantera och ta i beaktande. Havererar rättssystemet där förundersökningar och slutligen domar, byggs på lögner eller djupt felaktiga uppgifter – ja då har rättsstaten och rättssystemet ett problem. När det gäller Engström så går det fel redan på förundersökningsstadiet.

                    Som bekant skrockar och skämtar männen i Palmerummet om Engströms (i deras tycke) snurriga uppgifter. Det finns också ett uns allvar, när samma Palmerum retoriskt ställer frågor att Engström både kan vara (eller måste vara) mannen på Åsen. Ja de till och med ställer sig frågan om han kanske inte är gärningsmannen. Trots deras analys och retoriska frågor gör de ingenting. Åklagaren – som har en fundamental roll i det svenska rättssystemet – får ingenting veta. Det hela mynnar ut i ett felaktigt PM där man konstaterar att Engström är varande på brottsplatsen. Detta är i mitt tycke antitesen till rättssäkerhet och den demokratiska definitionen av rättsstat. Att Engström sen kallas till både tings- och hovrätt för att dra samma historia (den historian som redan ifrågasattes i Palmerummet) är djupt beklagligt. Det kan aldrig bli tal om någon rättssäkerhet när rättssystemet havererar redan från början.

                    Förmodar att du inte håller med om ovanstående engströmexempel. Hoppas ändå att du förstår vad jag menar i sak. Fast visst är du med på banan om vi pratar PKK eller Christer Pettersson? Vad jag förstått är du väl en stark kritiker till hur det svenska rättssystemet behandlade dessa spår (och jag håller med)? Eller studsade du till på min definition av rättsstat?

                    1. Per,
                      ja, givetvis håller jag med dig om att rättssystemet ett problem om förundersökningar och domar bygger på lögner och djupt felaktiga uppgifter. Och som du skriver är vi säkert överens om att sådant förekommit ett flertal gånger i Palmeutredningen.

                      Det jag funderade över var helt enkelt den meningen jag citerade från din förra kommentar: ”En rättsstat förutsätter att vittnen, inför polis och inför skrank, pratar sanning.”

                      Det jag ville ha sagt var helt enkelt det att i en stat som gör anspråk på att vara en rättsstat så måste rättsapparaten kunna hantera att vittnesuppgifter ofta inte alls är korrekta. De som ansvarar för en brottsutredning eller en domstolsprocess kan inte, som jag ser det, förutsätta att vittnen kommer med riktiga uppgifter. Och det felet gör de oftast inte heller. Det är ju vanligt i rättegångar att olika vittnesmål motsäger varann.

                      Däremot finns det problem med att domstolar har en benägenhet att lita för mycket på vissa typer av vittnen. Poliser som vittnar brukar automatiskt ges hög trovärdighet, vilket inte alltid är befogat. Jag tror att det finns en sorts outtalad inbördes lojalitet från olika delar av rättsapparaten som ställer till bekymmer här.

                    2. När det gäller att bedöma sanningshalten i Engströms något föränderliga berättelse, så gör man det genom andra vittnens precis lika föränderliga berättelser, och i detta fall är det väldigt stor fokus på Anna H.
                      Jag har svårt att förstå hur hon kan anses vara så vederhäftig i det hon säger, eftersom hennes berättelse förändras lika mycket över tid som Engströms.
                      Eller kanske ännu mer, eftersom hon nu verkar ha sett Palme både stående, och fallande. ”Tre personer stod, och hon såg dem upprätt, och plötsligt föll mannen ner” Hon har alltså bevittnat mordet, men missade både skottet mot Olof och skottet mot Lisbeth.
                      Anna ändrar förstås inte sin historia för att förvilla polisen, men hennes minnesbild av förloppet har förändrats gradvis från det första förhöret och framåt.
                      Anna var f.ö fokuserad på att hjälpa offret, och noterade inte utseendet på någon person förutom möjligen Stefan G.
                      Vittnen är inga hårddiskar som en klok debattör skrev.
                      Det blir alltså inte rättssäkert att tillmäta henne så stor betydelse avseende frågan om Engström befann sig på mordplatsen eller inte.
                      Däremot kan man tänka sig att den äldre mannen i keps som Jan A talar om faktiskt är Engström, och det finns inget som hindrar att han även sett och minns Jan-Åke S från mordplatsen.
                      Den som påstår att Engström inte var på mordplatsen som vittne pga att det inte finns någon omisskännlig beskrivning av honom, borde inte heller ägna sig åt att placera honom vid Grand, eller vid den norra annonspelaren, eller ens uppe på åsen. För i de fallen finns det betydligt mindre som tyder på att det var Engström.

                2. Per, jag tror att Engström broderar ut berättelsen. Det tycker jag att man ser i polisförhören också. Att ”Palme vändes” blir till aktiv medverkan från Engströms sida. ”Vi” kände pulsen, säger han i Aftenposten, inte att han själv gjort det. Han missade mordet och ville göra sig till hjälte. Jag tycker det förklarar allt väsentligt, som inte förklaras av minnesfel. (Redan 25 april borde ju de ursprungliga minnesbilderna ha återberättar så många gånger och nya detaljer dykt upp i Engströms huvud att det nog var helt omöjligt att veta vad som var sant och inte. Detta problem har ju vittnen i allmänhet, särskilt i uppmärksammade och omskrivna rättssaker.) Huruvida Engström medvetet ljuger om något kan jag inte uttala mig om. Särskilt inte med vissa skribenters tvärsäkerhet. (Måste han ljuga om att han tog sig till Luntmakargatan efter att poliserna sprang dit, bara för att ingen noterat honom? Knappast. Något är naturligtvis inte en lögn för att det inte har direkt stöd av vad andra säger.) I allt väsentligt kan jag tro att Engström talar sanning men framhäver sig själv som mer aktiv än han var. Engström har inget perfekt minne, vilket är särskilt tydligt i vitboken och artikeln 1992, där han får kronologin fel. Detta och att Engström tar fel på tiden tycker jag förklarar det mesta.

                  Att Engström som gärningsman skulle ljuga ihop observationen av Lars i silhuett (något som kräver ett mycket gott minne och bättre iakttagelseförmåga), ljuga om vad Lisbeth sagt (vart mördaren sprang och att denne hade blå täckjacka, uppgifter som visade sig korrekta i så måtto att de överensstämmer vad Lisbeth respektive Anna H senare uppgav) och exponera sig i media så tidigt att han inte kan veta vad vittnen sett och inte, tycker jag låter alldeles för vårdslöst. Inte alls en förnuftig strategi. Även om han kunde påstå sig förväxlad som gärningsman har han ingen förklaring om han skulle bli igenkänd som Grandman. Och utan honom som Grandman har man en ostraffad grafiker som stämplar ut, får syn på Palme och mördar honom med sin av okänd anledning medhavda revolver. Nä, då tycker jag den mörka urtavlan framstår som ett logiskt under i jämförelse.

            2. ”Sist men inte minst – ingen på mordplatsen överensstämmer med ovanstående kriterier. Åtminstone inte vad jag vet – vet du?”

              Enligt ”Inuti Labyrinten” (sid 397) säger Ölvebro följande i telefonintervju: ”Eller om det är någon annan person som inte har gett sig tillkänna till oss. Det är ju många… det bör ha varit ganska mycket folk runt omkring där som aldrig har kontaktat polisen… av olika anledningar.”

              Om Ölvebro har rätt i att polisen inte har koll på alla som var på mordplatsen vid tidpunkten för mordet så räcker det inte att jobba med någon slags uteslutningsmetod – att av de som konstaterats varit där då så är X den ende som kan ha varit mördare.

        2. Roland B vet jag inte om han tyckte så mycket alls. Per H däremot. Men att en f.d. polis (som misstrodde en väktare p.g.a. ungerskt namn och trodde på Ålandshistorien om Engström trots att den är helt orimlig), en polis (som senare var inne på helt andra spår) och en journalist för en mer obskyr och i sammanhanget förtalsdömd tidskrift (som såg Engström som en del av en konspiration och som senare synes ha helt ändrat uppfattning), ansåg något, gör varken till eller från. Journalister och poliser har också varit övertygade om Vic G och Christer P. Och om allt möjligt annat. Auktoritetsargument är alltid dåliga och i detta sammanhang helt usla, eftersom de s k auktoriteterna förstås tycker olika saker.

        3. Vad finns det nu för stöd för att Arne Irvell skulle ha haft kikarsiktet riktat mot Stig E?

          https://pickinfo.se/blogg/arne-irvell/

          Inte vad jag minns i boken Olof Palmes Sista Steg, vilken beskriver Irvells teori mot bakgrund av hans anteckningar.

          Arne Irvells egen teori är stark för att den förklarar så mycket, inklusive att mordutredningen aldrig startat på allvar och hur specifika syndabockstrategier valts.

          Ett utpekandes oundvikliga konkretion betyder inte att det finns något värt att kalla en teori omkring det. Vad skulle teorin i Stig E:s fall vara? Att mördaren var beväpnad? Och som stöd för den teorin antar vi att han var det.

          Dessa absurditeter lämnar ingen tid kvar till sådant som är viktigt och hållfast, t ex vittnet NN:s beskrivning av den skygge mannens rörelser omkring mordplasten 30-40 minuter före mordet, iklädd lång mörk rock och, som NN uppger helt oberoende av Inge M, Gökboet-mössa…

          https://efolket.eu/mordet-pa-olof-palme-nygammal-vittnesuppgift-ger-nato-sparet-annu-storre-tyngd/ – citaten nedan.

          ”När NN och dennes sällskap vek av västerut på Tunnelgatan (mitt emot den blivande mordplatsen på Sveavägens östra sida) gjorde mannen de passerat detsamma. Detta blev NN varse då han strax innan korsningen med Olofsgatan (omkring 30 meter in på Tunnelgatan) vände sig om. Reaktionen från mannen med Gökboet-mössan blev då att han vände på klacken och återvände mot Sveavägen, för att sedan vika av högerut (söderut i riktning mot Kungsgatan) och försvinna utom synhåll för vittnet NN.”

          ”Vittnesuppgiften om en kvinna tillsammans med två män, varav en bar en walkie-talkie, i korsningen Sveavägen-Apelbergsgatan omkring 20.30 på mordkvällen är naturligtvis särskilt intressant. Detta mot bakgrund av Ulf Dahlstens uppgift att det var på Tunnelgatan och området däromkring som Stay-Behind-gruppen uppehöll sig.”

          Notera den troliga Barbro-gruppen med walkie-talkies i området kring mordplatsen där Gökboet skumt smög omkring.

          ”Observationerna av oidentifierade bevakande och walkie-talkieförsedda personer har, förutom i Gamla stan i närheten av makarna Palmes bostad och på Brunkebergsåsen, gjorts längs med ett Sveavägen korsande stråk, från Norra Latin till Regeringsgatan. Nära till hands ligger gissningen att aktiviteten väster om Sveavägen (längs Tunnelgatan), handlade om förberedelser för en alternativ flyktväg.”

          Vad gäller bevakning vid bostaden mordnatten: taxikaparen blir relevant – har tyvärr ingen länk om honom.

          Vi hoppar till en annan taxi:

          ”Omkring 23.15 observerade en en taxichaufför en man som stod spanande på Sveavägens västra sida några meter norr om korsningen med Tunnelgatan. Mannen, som talade i en walkie-talkie, stod alltså mitt emot mordplatsen. Han spanade mot norr, det vill säga i riktning mot biografen Grand. Denna vittnesiakttagelse gjordes samtidigt som paret Palme anträdde sin promenad söderut, på Sveavägens västra trottoar.”

          ”Vittnet NN:s iakttagelse ökar sannolikheten för att mordet var välorganiserat och att platsen för mordet var förutbestämd. Om attentatets organisatörer genom avlyssning fått reda på att Olof Palme skulle passera korsningen Sveavägen-Tunnelgatan, eller om han lurades dit, är en öppen fråga.”

          Men det blir troligare att han lurats dit än kallats dit i vällovligt syfte av någon med ärlig uppsåt. En person av det senare slaget torde naturligtvis omedelbart ha meddelat mordutredningen, Säpo och Ingvar Carlsson. Lisbet skulle självfallet ha förhörts om en dylik plan.

          Om inte annat, för en upplyst debatt om NATO-medlemskap vore en grundlig genomlysning av svenska Stay Behind nödvändig. Men man vill tydligen Stanna Bakom…flötet.

          1. Det är inte ovanligt att de som vill lansera en viss teori är angelägna om att hänvisa till Arne Irvell. Det är inte heller särskilt svårt.
            Under den korta tid som han jobbade aktivt med utredningen sysslade han nämligen med flera uppslag som han fann intressanta. Ett av dem gällde oklarheterna runt Stig Engström, som han tidigt fick upp ögonen för. Det föranledde honom att ta kontakt med en tidigare kollega på Skandia, Per H, som sedan drog igång sin internutredning.
            Det refereras också till Irvell i Palmerummet i april 1986 när det kommer till konstigheterna omkring Skandiamannen.
            Det är alldeles givet att Thomas Pettersson inte var sen att lyfta fram den saken i sin bok.
            Och det var samme Irvell som i ett mycket tidigt skede gjorde tjänsteanteckningen ”Bra typ!” om en viss Christer Pettersson. Så där finner väl CP-anhängarna ett visst stöd.
            Anders Leopold skrev också följande om VG på sin hemsida den 11 februari 2010:
            Jag anser numera, liksom en gång mordkommissionens chef Arne Irvell och chefsåklagare Anders Helin, att han i alla fall var klart inblandad.
            Ständigt denne Irvell.
            Han var omvittnat skicklig, vilket förklarar varför alla så väldigt gärna vill referera till just honom när det gäller det egna favoritspåret. Precis som sig bör verkar han också ha arbetat brett, vilket gör att det finns lite smått och gott att hämta för var och en.
            Hade exempelvis uppslaget Christer A hamnat på hans bord, så skulle det nog också ha föranlett vissa utredningsåtgärder från hans sida. Och så vidare.
            Genom Lars Borgnäs bok är Irvell numera även förknippad med en konspirationsteori, som händelsevis råkar sammanfalla med författarens egna funderingar. Precis som det brukar.

      2. Olle Minell är ju mycket spekulativ och har också bl. a. drivit AA-spåret, som visat sig hänga i luften. Vet inte om Proletären är att betrakta som en kvalitetskälla. Tycker i alla fall att han är mycket djärvt spekulativ.

  26. Ja, det är inte minst vidrigt att Arne Irvells professionalism, tankeskärpa, insikter och anständighet vänds till sina motsatser i denna monstruösa propagandafilm som ter sig ägnad att tjäna en rutten stat.

  27. Vad hade Arne I för tankar kring mordet på Olof Palme och hade det gått bättre för honom att utreda mordet istället för Hans Holmer?

    ”Som så ofta är verkligheten lite mer komplicerad än en serie.
    Arne har gjort en och annan intervju genom åren men när han dog år 2008 efterlämnade han också sina anteckningar från utredningen av Palmemordet.
    I enlighet med Arnes vilja ska hans son ha överlämnat dessa till journalisten Lars Borgnäs som skrev boken ”Olof Palmes sista steg”.

    Av Lars Borgnäs bok framgår några saker som ska komma från Arnes anteckningar:

    Arne nämnde inte Skandiamannen
    Arne misstänkte ledande personer inom Säpo
    Arne anade att spaningshaveriet var avsiktligt
    Arne verkar med andra ord inte ha tänkt sig scenariot som ”Den osannolika mördaren” målar upp, utan snarare att det var Säkerhetspolisen som saboterade utredningen redan från början. Det är förstår helt omöjligt att bevisa eller motbevisa de här påståendena.
    Det finns däremot knappast någon som nu tycker att Palmeutredningen är ett under av kompetens.”

    https://pickinfo.se/blogg/arne-irvell/

  28. Hej, i samtalen mellan Holmer och Åsheden (DN ) talar HH om olika ”ljus” , dvs spår. Ett av dessa ”ljus” är en ljusblå VW Passat som en taxichaufför observerat i närheten av Snickarbacken. Chafförer n vittnar om en man som efter att snabbt bytt kläder hoppat in och försvunnit i väg i denna bil. Detta skulle ha skett strax efter skotten. Blev det spåret utrett? Ber om ursäkt ifall denna fråga redan varit uppe./ Fredrik

    1. fredrikhjelm.

      Jag undrar om det stod om den bilen i tidningen eller sades om den på tv då i början.

  29. Jeremiah går igenom ett vittnesmål med en kollega till Skandiamannen.
    En nackdel är att förhöret gjordes 2018 , 32 år efter mordet på OP.
    Skandiamannen verkar av i mitt tycke naturliga skäl pratat mycket om Palmemordet.
    Skandiamannen pratade om olika spår, bilar och restauranger där man sett folk.

    Skandiamannens kollega | PALMEMORDET

  30. Tidningsartikel från 2015.

    ”På lördagen var det 29 år sedan Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm den 28 februari 1986. Hälsingen Eva L, 73, har i alla år hållit tyst både om de egendomliga iakttagelserna hon gjorde under mordnatten och de märkliga omständigheterna som följde med vittnesmålet. Nu tar hon bladet från munnen – och det hon berättar kan styrka den aktuella tesen om att mördaren inte var ensam.
    – Många av dem som skötte utredningen är borta i dag, så nu vågar jag prata om det, säger Eva L”

    ”– Jag har aldrig sett en människa röra sig så fort. Elitgymnast var en tanke som for genom mitt huvud, säger Eva L.

    Mannen rycker tag i dörrhandtaget och vill in. Eva L nekar, men han insisterar. Uppenbarligen är mannen stressad, han sätter sig på huk vid baksätet och tittar rakt på Eva L.

    – Han hade cendréfärgat vågigt hår och välklippt ljust skägg, var vältränad och hade en fin ulster på sig, säger hon.

    Med Stockholmsdialekt erbjuder han att betala även Evas resa och hoppar in i framsätet. Mannen beter sig märkligt, verkar vara under press och håller ett stort föremål under jackan med ena handen. Vid Norrmalms torg släpper de av honom. Han springer vidare mot Birgerjarlsgatan.

    – Jag kunde inte glömma hans blick. Det var som att ögonen brann på honom.”

    https://www.gd.se/2015-02-28/palmevittnets-sensationella-uppgifter?fbclid=IwAR0dQAUFIumOUbXMEzIlt9roun38BnR7_S0QRk-nJwAW97jbUpkc1vlH4EI

    1. Märklig artikel och vittne. Henne har jag inte hört talas om tidigare. Svårt att ta på allvar, dels att hon berättar efter så många år och dels historiens innehåll. Mytomanvarning med helikopterhistorier och skruvade detaljer. Men det var spännande läsning!

      1. Calle

        Ja, det är en märklig historia
        Fantiserar Eva?
        Försöker journalisten att överdramatisera berättelsen?
        Finns det kärna av sanning i berättelsen ?

        1. Kalle och Calle,
          jag tittade på historien för ett antal år sedan och kunde inte avfärda Eva Larssons berättelse trots att den onekligen har ett antal ovanliga inslag. Webbplatsen Hela Hälsingland som publicerade material från Hudiksvalls tidning, Söderhamns-Kuriren, Ljusnan och Ljusdals-Posten hade en artikel den 28 februari 2015. Rubriken var ”En historia med märkliga drag”. Där intervjuades dåvarande spaningsledaren Dag Andersson om Eva Larssons historia som hon då gått ut offentligt med.

          – Innehållet i det hon nu berättat om mordnatten stämmer överens med det hon berättade för polisen i sitt vittnesmål 1986, säger han.

          Varför de ringde på måndagsmorgonen den 10 mars och bad henne komma och vittna trots att hon nyss varit där vet inte Dag Andersson.

          – Men det kan helt enkelt ha berott på att det var väldigt rörigt i början av utredningen, säger han.

          Det finns bara dokumentation gjord om ett förhörstillfälle och några anteckningar om helikopterfärden finns inte.

          – Jag har svårt att tänka mig att de hämtade henne med helikopter men samtidigt kan jag inte avfärda det heller, säger Dag Andersson.

          Jag citeras i samma artikel:

          – För det första är hennes iakttagelse av mannen i taxin egendomlig och skulle kunna tyda på att det rör sig om en attentatsgrupp. Men det märkligaste är polishelikoptern. Det är en extrem åtgärd som tyder på att utredarna haft ett stort intresse av att höra henne. Jag har aldrig hört att man gjort så med något annat vittne. Men samtidigt blir jag inte förvånad, det hände en hel del underliga saker i Holmérs regi. Det tredje är uppgifterna om att hon skulle varit övervakad efteråt.

          Att Hans Holmér ägnat sig åt olaglig avlyssning i samband med Palmeutredningen är känt sedan länge och något han också senare dömdes för.

          – Med tanke på det är det inte omöjligt, säger Gunnar Wall.

    2. Kalle:

      Här är anteckingarna från kvinnans inringda tips: https://drive.google.com/file/d/11KVZADrJYp26f6gLOkfDETjM6C1b4tqB/view

      De är kraftigt maskade, men å andra sidan har polisen i sin visdom släppt anteckningarna kring den fantombild som ”Eva” hjälpte till att ta fram helt omaskade: se sida nr 13. På sidan 30 har du själva fantombilden, nr 13: https://drive.google.com/file/d/11KVZADrJYp26f6gLOkfDETjM6C1b4tqB/view

      Jag har dock svårt att tro att mannen skulle vara kopplad till Palmes död. Den plats han hade bråttom till var Norrmalmstorg, flera hundra meter från Dekorima och Grand, och han började där springa österut, vilket förde honom ännu längre från allt Palmerelaterat.

  31. Hej Kalle!
    En skakande berättelse av Eva L.
    Du är duktig på av gräva fram gamla nyheter som
    har kopplingar till Palmemordet

  32. Personligen så finner jag det osannolikt att gärningsman ens sett Lars J.
    Det är ett orimligt antagande i grund att göra att gärningsman sett LJ via sin enda splitsekundsnabba blick över axeln vid toppen av trapporna.
    Det naturliga antagandet härvidlag blir att gärningsman vill skaffa sig en överblicksbild från mordplatsen sett för att se om någon förföljer honom.
    LJ står vid tidpunkt fel till för att gärningsman skall observera honom.

  33. Jeremiah analyserar förhöret som Lena L gjorde med Anders B redan på mordnatten.

    ”I den här filmen analyserar jag det första förhöret som gjordes av Lena Löhr med vittnet [Anders B] redan på mordplatsen.”

  34. Palmemordet och dess teorier upphör aldrig att fascinera! I nedanstående länkade Facebook-kommentar lägger debattören Aram Knutsson fram teorin att det vid mordögonblicket endast finns två bilar i relativ närhet till Dekorimakorsningen. Dessa skulle ha varit bilarna framförda av Jan-Åke S respektive Bengt P. Övriga aktuella bilar – Åke L (med bl.a. Anna Hage), Anders D, Hans J och Leif L – skulle alla ha anlänt något senare till korsningen.

    Aram menar vidare att vittnena – lite på delvis samma tema som Bo G Andersson – att vittnena i de något senare anlända bilarna inte ser mördaren utan istället observerar andra anlända vittnen. Så här skriver Aram bland annat:

    Det är många pusselbitar som faller på plats av sig själva när man fastställer AD och Åkes fordon som senare tillkomna åskådare och inte ögonvittnen.
    Då får man en förklaring till de märkliga vittnesmålen, alla avvikande detaljer! För de beskriver inte mördaren! Och olika vittnen beskriver nog dessutom helt olika personer som har observerats vid olika tidpunkter
    .

    Läser man Åke L:s vittnesmål går det mycket väl att tolka honom som att han anländer en stund efter att mordet skett. Däremot blir det svårare att förklara bort Anders D, men enligt Aram skulle Anders D ha anlänt efter att Hans J, Leif L och Jan-Åke S har stannat på Sveavägens östra sida. Tja, då skulle Anders D:s hjärna mer eller mindre inkorrekt ha skapat minnesbilden av mördaren med sitt Colt-liknande mordvapen.

    Ja, vad tror ni, kan det finnas någon sanning i Arams teori?

    https://www.facebook.com/groups/palmerummet/posts/6280984035355895/?comment_id=6281076578679974&reply_comment_id=6281792101941755&__cft__%5B0%5D=AZXCAIE0u05vSYjxWSP4B-mqFfpk-AxOb9cH3uI6WkUCjyReeKEXwRaoqGpHgfLqk5H3tLFy32y4BRPMV4UtL-LfsleX39Qhey_ONhP25IIAO_uN1WugmQJn1wkgsPfcdIZShhWLCxyYKoS16rTvSbWdPMKSTAU4tgQz3JeDoTIGnKRtV9k9zb4Nglt_xijU654&__tn__=R%5D-R

    1. Nedanstående lades in på bloggen 07 september 2020 kl. 10:08 av signaturen Emma.
      ”Det här är ju utan tvekan det mest flagranta exemplet på det ointresse man visat för brottsplatsens omedelbara närhet, man blir mållös.
      L. på La Carterie som förhördes 12 juni 1986 uttryckte sin förvåning över att det tog en månad innan man tog kontakt under den s k dörrknackningen.
      Om det knackades på Dekorimas dörr vet jag inte men några förhör med anställda där existerar inte. Det kan tänkas att man fått en förfrågan om någon befann sig i butiken någon gång under kvällen, men det finns andra aspekter att ta hänsyn till, t ex finns I ett nyligen släppt förhör information om en dörr som ledde från Skandias lokaler till Sveavägen vid Dekorimas varuintag.
      Inte heller finns det några förhör med anställda vid det byggföretag som utförde arbete på Tunnelgatan.
      Övervakningskameran som fanns vid brottsplatsen på Tunnelgatans södra sida upptäcktes av en observant privatperson 2011.
      Eftersom jag inte tror att paret Palme befann sig vid Dekorimahörnan av en slump ser jag med spänning fram emot mer information från Anders H.”
      Själv har mycket svårt att få ihop vissa vittnesmål. T ex anger L på la Carterie att han och en anställd arbetade i hela mordnatten fram till 1.30. Ingen av dem såg eller
      märkte något ovanligt trots att mordet skedde i samma fastighet. L kunde inte se ut, då han hade stark belysning i skyltfönstret. Han gick då och då ut på Sveavägen och rökte. Två vänner knackade på fönstret utifrån. Den anställda gick ut och följde dem in i gränden upp till trapporna och gick tillbaka in igen. Ingen av dem mötte någon på vägen.
      De uppskattar tidpunkten till 5 min. innan mordet.
      NF:s uppgifter varierar lite. Var det AB han säger sig ha sett både bakom LOP och vid Dekorima? Kan han missta sig på tiden. Gick han kanske strax innan mordet förbi och såg det upplysta fönstret?

      1. Harriet,

        NF säger att det var tomt vid Dekorima när han passerade platsen.
        De 43 extra sekunderna måste rimligen förklaras med att NF misstar sig på platsen varifrån han gör sina observationer precis efter det att mordet genomförts.
        I övrigt så råder det inga oklarheter med NFs vittnesmål vad jag kan se.
        Vem som NF observerade gå bakom makarna Palme är en ständig diskussionsfråga.
        Personligen så tror jag att det är gärningsmannen som NF observerar och att den s.k Dekorimamannen är en myt och i verkligheten var just AB.
        Andra har annan åsikt.

        1. Ragnar,
          jag tycker nog att det råder andra oklarheter kring Nicolas vittnesmål förutom frågan om de 43 sekunderna. En sådan är hans uppgift om att han gjorde tämligen detaljerade observationer av mordplatsen från en punkt en bit norr om Sveavägen 56. Det menar jag att han inte kan ha gjort. Ta dig själv till platsen så tror jag du blir övertygad. Han måste ha befunnit sig närmare för att kunna notera att Anders B tagit sin tillflykt till en port.

          Det finns ju också en annan oklarhet som kommit upp i diskussionen, den som gäller var på trottoaren mannen som gick efter makarna Palme befann sig. Gick han mitt på trottoaren – vilket är vad Nicola uppger i förhör – eller gick han nära gatan? Det senare är vad som visas på ett rekonstruktionsfoto som ska bygga på Nicolas uppgifter.

          1. Gunnar,
            De observationer NF säger sig ha gjort gällande mordplatsen sekunderna(10-15)efter dådet är det jag menar att NF misstar sig på plats han gjort dem,som jag skriver(oklart möjligen)i min post ovan.Vi betraktar det sålunda som fakta att NF knappast kan ha observerat det han säger sig gjort så långt norrut som norr Sveavägen 56.
            Gällande ”Tensonmannens” position efter makarna Palme så utgår jag ifrån att NFs uppgifter i förhör är de riktiga,och sålunda att rekonstruktionsfotot visar fel position på denne.NFs uppgifter i förhör är detaljerade gällande Tensonmannens position,han uttrycker klart att det handlar om tre meter in från sträckstenskanten.
            Dessutom så har Jeremiah Karlsson vid något tillfälle sagt att det skall vara NFs uppgifter i förhör som skall vara de riktiga uppgifterna gällande detta..så i mitt ”lilla scenario” pre mordet befinner sig Tensonmannen tre meter in från sträckstenskanten.

            1. Ragnar,
              Å andra sidan är placeringen av den eventuelle gärningsmannen ute vid sträckstenskanten mycket intressant. I mina ögon förefaller det vara en position som vore rimlig för en förföljare att inta och sedan behålla under den fortsatta promenaden söderut. Mördaren kan då på behörigt avstånd passera makarna Palme och därefter ställa sig i skydd bakom den södra annonspelaren, för att slutligen kliva fram strax bakom paret och följa dem de sista stegen fram till Dekorimahörnan. Ungefär så tror jag en improviserande gärningsman med lokalkännedom skulle kunna agera.

              1. Eller så går man där om man spanar efter tre kompisar som lika gärna kan gå på västra som på östra trottoaren.

              2. Mikael B,

                Kan instämma i det du skriver..men jag måste hålla mig materialbunden och vad jag kan förstå så gick inte Tensonmannen ute vid kanten när NF observerade honom och då vill jag inte spekulera fortsatt utifrån denna troligt felaktiga position så att säga.
                I sammanhanget slås man återigen av hur klantigt skött PU varit.Inte ens detta rekonstruktionsfoto verkar de ha fått rätt,och den uppenbara missen har PU aldrig ens försökt att klarlägga och rätta till.Att det ens kan råda oklarheter gällande detta mer än 37 år efter mordet är riktigt uselt.

                1. Ragnar,
                  Det vore mycket märkligt om det skulle vara någon annan än Nicola F som placerat personen vid trottoarkanten på rekonstruktionsfotot. I texten står det också att mannen gick ute i gångbanan. Avståndsangivelsen till sträckstenskanten är förstås förvirrande, men samtidigt kan inte den uppgiften per automatik ges företräde framför bilden. Här får man försöka att göra en sammanvägning och rimlighetsbedömning.

                  Om förföljaren hade befunnit sig på den position som anges i texten skulle vittnet ha passerat mannen på riktigt nära håll. Ja, nästan krockat med honom.

                  Att en enskild sifferuppgift i ett förhörsprotokoll möjligen kan ha blivit fel ser jag som mindre märkligt än att personen skulle ha blivit totalt felplacerad på rekonstruktionsbilden.

                  Men jag instämmer i att det är uselt att utredarna inte har lyckats skapa fullständig klarhet
                  på den här punkten heller.

                  1. Rekonstruktionen lär ha videofilmats. Är det någon som vet om dessa videofilmer har bevarats och försökt få ut dem?

                  2. Mikael B,

                    Jag håller inte med dig om att vissa uppgifter inte har företrädesrätt här.
                    De verbala uppgifterna som Nicola F lämnar i förhör är hans egna och hans observation är av aktivt slag.Mannen gick cirka tre meter in från sträckstenskanten,det är vad Nicola påstår i förhör.Dessa uppgifter,anser jag,är betydligt starkare än det rekonstruktionsfoto som gjorts,där Nicola F uppenbart bara är en passiv pjäs så att säga.Det är fullt möjligt att NF inte ens tänkt närmare på Tensonmannens placering här utan koncentrerat sig på egna avståndet till makarna Palme samt deras position i förhållande till honom själv exempelvis.
                    Dessutom är det betydligt värre för eventuell Tensonman ute vid gatkanten.Underlaget är sämre plus att reklampelaren står i hans väg.
                    Vill återigen påpeka att Jeremiah Karlsson uppmärksammat problemet med Tensonmannens placering på trottoaren och att han påstår sig fått bekräftelse på att Nicola Fs verbala uppgifter i förhör är de som är riktiga.
                    Det tycker jag personligen blir naturligt.
                    Dessutom så tycker jag att du tillmäter PU förmåga till klantigheter alltför liten kapacitet.
                    Ett felaktigt rekonstruktionsfoto i högen av alla de övriga misstagen som PU gjorde sig skyldiga till finner jag inte uppseendeväckande alls.
                    Tyvärr bör tilläggas.

                    1. Ragnar,
                      Du får gärna utveckla vilken bekräftelse som Jeremiah Karlsson fått på att placeringen av mannen på rekonstruktionsfotot är felaktig. Jag kan inte finna något sådant bevis i hans genomgång, annat än att han väljer att ta fasta på avståndsuppgiften i protokollet , vilket knappast är något självklart val. Inte bara med hänsyn till utredarnas allmänna slarv vid förhören, utan också med beaktandet av att vittnet endast kan ge en diffus beskrivning av den främmande personen, trots att han i så fall har mött honom på mycket nära håll.

                      Det vaga signalementet talar snarare för att förföljarens position på fotot ligger närmare sanningen. Den lilla snömodden kan näppeligen ha utgjort något hinder i förhållandena till de andra fördelarna för den eventuelle gärningsmannen.

                      Allt detta sammantaget gör mig benägen att fästa större tilltro till rekonstruktionsfotot än den skriftliga beskrivningen, men givetvis kan man värdera grundmaterialet på olika sätt.

                    2. Trottoaren är väl cirka 7 meter bred. Då verkar det konstigt att beskriva en position som 3 meter från kanten. Om någon säger så i ett förhör borde väl förhörslederaren kommit med en följdfråga: ”Du menar ungefär mitt på trottoaren?”

                      Vad sade då Nicola? 3 decimeter från kanten? Även det låter lite konstigt. Jag hade nog sagt en halvmeter. Eller sa han ”en meter från kanten”, men förhörsledaren hörde fel och skrev 3 meter utan att fundera på om svaret verkade rimligt.

                      Jag tycker inte man utan vidare kan utgå från att fotot är fel.

                    3. Ragnar, Mikael B, Erik mfl.

                      Eftersom rekonstruktionsfotot placerar ”Tensonmannen” utanför/vid den norra reklampelaren går tanken till att Nicola förknippar just mötet med vid denna plats. Jag anser nog som Mikael B att rekonstruktionen är en starkare placering än förhören. I scenario att det är gm vi talar om för det min tanke till att personen i fråga korsat gatan i förväg (efter att gått på västra sidan fram), utnyttjat reklampelarens skydd och lämnar när makarna Palme passerar.

                      I scenario att det är Anders B kan man inte komma till någon annan slutsats än att makarna då bör ha stannat på den kvarvarande korta sträckan – men det är ju som bekant en helt annan diskussion….

                    4. Per Johan, jag tycker nog också att rekonstruktionen ”går före”. Jag har boken ”Mordnatten – Vittnenas berättelser” framför mig. På sidan 235 återges förhör med YN 860302. YN säger att de gått ner ett par trappsteg när hon med bekant möter LJ. Sidan 240 visar ett rekonstruktionsfotot med där YN och två män samtalar. Hon tycks ha gått ner ett 1 trappsteg från ett ”vilplan”, underkanten på väskan hon bär är ungefär i samma nivå som vilplanet i trappan. (Dvs en bra bit ner i det totala ”trappsystemet”.)

                      Sidan 242: Bekanten A (förhör 8603013) säger ”de hade inte börjat gå utför trapporna då det kom en kille uppspringande”. Sidan 245 visar ett rekonstruktionsfoto där en kvinna och två män samtalar upp på trappkrönet.

                      I alla fall i denna del av rekonstruktionen har polisen fått rekonstruktionsfoton att stämma någorlunda med respektive vittnesuppgift, och detta även om de två vittnena har något olika uppfattning exakt var de mötte LJ.

                      Det märkliga med NF’s 3 meters-uppgift är att den uppgavs under vallningen till Krkom Jan Länninge. Länninge borde observerat att uppgiften inte stämde med fotot under vallningen och begärt ett förtydligande. Kan det vara så att Länninge skrev ner för hand vad som sagts under förhöret på Sveavägen, och sedan skrev protokollet på skrivmaskin vid en senare tidpunkt? Det är i sig en möjlig felkälla i så fall.

                2. Ragnar,
                  jeg er helt enig med deg. Unøyaktighet – slurv – sier vi på norsk – er et gjennomgående trekk i hele utredningen. Tiden er mer enn moden for et større prosjekt: En fullstendig rekonstruksjon på åstedet med biler, vitner og vitnenes synkrone bevegelser. (Eksempel: Hvor gjorde vitnet Håkon J. sin u-sving? Sveavägen/Tunnelgatan eller Sveavägen/Apelbergsgatan?) Det er mulig at dette kan gjøres med dagens AI-teknologi, men det beste hadde selvsagt vært å sperre av hele Stockholm sentrum og gjenskape forløpet. Det trengs initiativ og penger – fund-rising heter det vel i dag. Vi savner noe så elementært som en kronologisk tilfredsstillende tidslinje. Dette savnet gjør det mulig å skape såkalte dokumentarfilmer som ”30 sekunder” med – etter min oppfatning – grunnløse spekulasjoner om at Christer P. skulle ha kommet til åstedet. Denne typen spekulasjoner vil ikke ta slutt før det foreligger en virkelighetsnær og sanningsenlig kronologi. Som kjent er nettopp dette historieforskningens ryggrad, noe den har til felles med enhver kriminaletterforskning: Uten nøyaktige tidslinjer blir det totalt meningsløst.

                  1. Lars Tore,
                    jag gissar att du syftar på vittnet Hans J.

                    I övrigt håller jag verkligen med dig. Det vore värdefullt med ett omfattande och seriöst projekt som beskriver kronologin. Gärna något i stil med vad som gjort kring andra dramatiska händelser av forskningscentret Forensic Architecture. Utredningar som centret gjort presenteras här.

                    1. Gunnar Wall,
                      takk for korrigering! Hans J. Navn går i alle retninger når man står i flere prosjekter på en gang.

                    2. Erik K.
                      Åter till NF.s uppgifter. Du skrev:

                      ”Kan det vara så att Länninge skrev ner för hand vad som sagts under förhöret på Sveavägen, och sedan skrev protokollet på skrivmaskin vid en senare tidpunkt? Det är i sig en möjlig felkälla i så fall.”

                      Ja det var en möjlig felkälla. I det första förhöret ser han LOP vid Adolf Fredriks Kyrkogata eller Kammakargatan, går vidare och hör två skott och tänker oj nu sköt de OP. Inget annat vitttne har hört annat än påsksmällar eller bilavgaser. Själv hade han hörlurar med musik och jackhuvan uppfälld. Han ser också en grupp vid mordplatsen. Fullkomligt omöjligt tycker jag (som går och gått där ofta). I nästa förhör ser han LOP vid La Carterie.

                  2. Lars Tore,

                    Jag håller helt med om att var och en som är intresserad av Palmemordet bör bemöda sig om att göra en kronologi av mordets förlopp.
                    Jag har själv gjort det gällande förloppet pre mordet från och med makarna Palmes start av sin sista promenad Sveavägen söderut fram till skottögonblicket.
                    Som jag tidigare påpekat är avstånden i tid och rum inte stora så även om man inte kan förvänta sig sekundprecision så torde man vartfall komma rimligt nära i tid.
                    Jag arbetade mig fram bakifrån så att säga..tiden för skottögonblicket(själv landar jag på 23.21.15 i min kronologi).
                    För den som vill försöka själv så vill jag uppmärksamma vittne Maria med kompis som varit och sett filmen ”Tillbaka Till Framtiden”.De är de personer som sist passerar mordplatsen före mordet.De bör passera max 45 sekunder före,och det är max vad jag kan utröna.
                    Vore intressant att se vad andra kommer fram till här.

                    1. Ragnar.
                      Det er mulig at jeg har oversett dette fra deg, men kunne du tenke deg å poste din pre-mord kronologi?

          2. Jag undrar dessutom om Nicola menar att det var folktomt på trottoaren framför honom (dvs norrut) samt mellan honom och mordplatsen när han vände sig om (dvs söderut). För i så fall måste väl vännerna till Anders B vara utom synhåll norrut. I så fall har Anders B varit relativt länge på mordplatsen och dess omnejd. Det leder till att det är möjligt att han är bortanför Sari (norrut på Sveavägen eller lite österut in på Adolf Fredriks Kyrkogata), när paret Palme korsade Sveavägen.
            Utan denna rockad måste Anders B ha mött paret Palme på östra trottoaren (om det nu är han som går bakom dem), vilket vare sig han eller Lisbet minns.
            Alternativt, om Anders B hela tiden varit mellan bankomaten och mordplatsen, varför såg inte Nicola Anders B där nere?
            Såg Nicola någon annan norr om mordplatsen när han vände sig om, exempelvis mannen i beige jacka som Lisbet såg? Eller minns han klart att det var folktomt?
            Jag ser inte i de förhörsprotokoll jag läst att polisen försökt reda ut hur olika personerna varit placerade i förhållande till varandra.

            1. Erik,

              Anders Bs ”bankomatkompisar” är long gone norrut.Nicola F har ingen möjlighet att observera dem.På hans promenad fram Sveavägen säger han sig evetuellt minnas att han mött ett ungt par innan han springer på makarna Palme.Enligt materialet så torde dessa röra sig om vittnet Maria med kamrat.
              Du bör tänka på att Nicola F inte omedelbart vänder sig om och spanar söderut i samband med att han hör skotten.Enligt Nicola så dröjer det ungefär tio-femton sekunder innan han gör det.
              Anders B måste onekligen ha befunnit sig i området runt bankomaten i flera minuter.
              Att Nicola inte observerar honom förefaller inte vara underligt.Ingen annan observerar heller honom(det rör sig om åtminstone 11 andra personer).
              Före mordet så har de inte haft någon anledning att lägga ABs närvaro på minnet alternativt eller i kombination med att AB stått så till att han inte observerats av alla dessa personer.
              Det är mindre underligt än vad det först kan verka.

              1. Ragnar, jag har tidigare hävdat just detta: Att de tre är längre norrut. Du är den förste som jag sett hålla med mig på den punkten.

                Men varför skulle då AB stå kvar vid bankomaten i flera minuter? Han lämnade bankomatkompisarna för att han beslutat sig för att åka hem till hustrun. Så varför vänta vid bankomaten flera minuter? För att han ville växla några ord med de tre eftersläntrarna? Då borde han väl ha dragit sig ner till hörnet Sveavägen/Kungsgatan.

                Nej, jag tycker det hela tyder på att AB är längre norrut. Att han först följde efter bankomatkompisarna en bit norrut innan han gav upp. Jag vill minnas att en av dem uppgav i ett förhör att AB ropade ”vänta på mig”.

                Mitt förslag till scenario förklarar varför LP inte såg AB när han placerade sig norr om paret Palme. De var fortfarande på västra sidan av Sveavägen när det skedde. Det förklarar också varför dina ”åtminstone 11 personer” inte såg AB i närheten av bankomaten: Han var inte där!

                Varför är detta intressent? Jo, det talar ju för att AB var ”tensonmannen”. Han passerade Sari gåendes söderut strax bakom paret Palme. Om han gick nära vägkanten var det kanske för att han kollade lite vilka som var på västra trottoarkanten (om de tre eftersläntrarna kom gåendes där). Sedan stämmer det med det Gunnar Wall redan publicerat: AB gick långsammare än paret Palme men kom ikapp dem nära mordplatsen.

                En massa frågetecken försvinner med detta scenario.

                Dessutom talar det för att det inte var Skandiamannen som Nicola mötte.

                1. Korrigering, rörande vad AB ropade:

                  ‘… han kanske går några steg men han blir i alla fall efter precis efter vi tagit pengar. I alla fall väldigt nära i samband med det. Så vi var, vi började gå i ganska rask takt och han ropade någonting efter oss om ”att ni behöver inte gå så fort, vi kan väl vänta på dom andra då”.’

                  ”Bankomatkompisen” KN 860326
                  https://drive.google.com/file/d/1nszrDcc2e1Y-tM-ATOTZYHtqN8KQsXI8/view

                  KN fortsätter iofs med att AB bara är med ”några meter från bankomaten”, men det utesluter ju inte att AB kan ha fortsatt norrut men med allt större avstånd till de andra tre. Det hade varit annorlunda om KN sagt att efter 100 meter vände jag mig om och då stod AB fortfarande kvar vid bankomaten, men något i den stilen finns inte med i protokollet. Och vad menar KN med ”några meter”? 5 meter, 15 meter, 50 meter?

                2. Erik K

                  Jag tror majoriteten som är insatta i fallet har samma uppfattning – att de tre kamraterna hunnit långt ner på Sveavägen och förmodligen förbi innan makarna Palme korsar gatan.

          3. Harriet, Ragnar, Gunnar:
            Jag vet inte om man kan kalla det en oklarhet men det bör ju även poängteras att Nicola F också missar att notera åtminstone en (1) person under sin promenad när han passerar paret Palme. Antingen lägger han inte märke till gärningsmannen eller så lägger han inte märke till Anders B. Eller kanske till och med båda två, om vi antar att den äldre mannen i blå Tensonjacka som går efter makarna Palme är varken gärningsmannen eller Anders B. D.v.s. man kan inte använda Nicola F som någon sorts fakta för att det inte fanns en väntande gärningsman i närheten av Dekorima.
            Jag upplever ibland det som att Nicola F:s vittnesmål får för stor vikt, som om att alla hans observationer varit objektiv fakta, exempelvis de 43 sekunderna samt vilka han sett/inte sett i olika situationer. Gunnar beskriver oklarheterna bra ovan, men tycker att även mitt tillägg hör hemma där.

            1. Adam,
              Jag instämmer. Oavsett var gärningsmannen befann sig när Nicola mötte paret Palme – i Dekorimahörnan eller någonstans norr om Olof och Lisbeth – borde Nicola ha sett både honom och Anders B, kan man tycka.

              1. Men…vem har egentligen sett AB före dådet och efter det att hans ”bankomatkompisar” lämnar scenen?
                Finns det någon som egentligen säger sig ha observerat AB här?
                Det passerar ju ett antal individer söderut,och NF som passerar norrut,vid tidpunkter som ligger i nära anslutning till mordtidpunkt..men mig veterligen så är det väl ingen av dessa personer(bör väl röra sig om åtminstone sju-åtta stycken alltsomallt?)som säger sig ha observerat AB?

                1. Ragnar,
                  och med detta kan vi konstatera att människor missar saker när de rör sig ute på stan. Om de ser en man kanske de inte ens tänker på att de ser honom. Och tänker de på det kanske de inte kommer ihåg det särskilt länge efteråt.

                  Nicola minns att han sett en person förutom makarna Palme och mannen i La Carteries skyltfönster under hela sin promenad på Sveavägen fram till dess att han hör skottlossningen. Betyder det att han inte sett några andra personer? Den slutsatsen ska man nog inte dra.

                  Min uppfattning är att Nicolas vittnesmål bör bedömas med försiktighet – precis som är fallet med andra vittnesmål.

                  1. Gunnar,

                    Jag håller med,och därmed är det inte speciellt märkligt att AB missas att observeras.
                    Jag tycker därmed icke att det är någon oklarhet i NFs vittnesmål såsom exempelvis Adam Andersson uttrycker i post ovan.
                    I min uppräkning av personer som missar att observera AB så glömde jag dessutom bort de senare tillkomna Maria med sällskap.Sammanlagt så har därmed 12 personer rört sig söderut eller norrut minuterna innan dådet.Vad som verkar gemensamt för alla dessa är att de missat att observera ABs närvaro.
                    NF säger i förhör att han observerat ett ungt par förutom LOP samt Tensonmannen på sin vandring norrut.Enligt materialet skall detta vara Maria och hennes kompis som är de sista personerna att passera platsen för mordet.
                    Nicola Fs vittnesmål är starkt.Det är starkare än många andra vittnesmål eftersom associationsgrunden vid observation av makarna Palme verkar stärkande plus att hans vittnesmål kan verifieras såsom varandes riktigt exemplevis via kontrollpunkt arbete i La Cateries skyltfönster.
                    Dessa punkter stärker Nicola Fs vittnesmål.

                    1. Ragnar:

                      Om man inte noterar Anders B, då är det lika sannolikt att man heller inte noterar en gärningsman (oavsett om den är väntandes vid Dekorima-området eller förföljande). Därmed är det också en poäng att det finns håligheter i Nicola F:s vittnesmål, dels det som Gunnar listat ovan, men även biten som jag tillförde. För att instämma i vad som sagts tidigare i allmänhet om vittnesmål; Nicola F är ingen hårddisk.

            2. Adam,

              Jag vill understryka att ingen verkar observera AB.
              På rak arm verkar det som om vittne Hellgren,Paret Ammi R,sällskapet Schaeffer,Inga Å med sällskap,Lisbeth Palme och Nicola F missar hans närvaro.
              Det är tio personer alltsomallt som haft möjlighet att notera ABs närvaro,men som inte gör det vad jag kan förstå.
              Att Nicola F således missar att uppmärksamma AB förefaller vara helt naturligt.

              1. Ragnar,
                för att anknyta till ett annat svar till dig som jag nyss postade: vad kan vi dra för slutsatser av det? Det finns ju ingen anledning att tro att Anders B var mera osynlig än andra människor. Att han inte syns i vittnesmålen före mordet är väl snarast ett argument för att även en väntande Dekorimaman kan ha funnits på plats utan att någon lagt märke till honom – i synnerhet om han haft förstånd nog att inte ställa sig direkt i vägen för förbipasserande.

                1. Gunnar,

                  Jag tycker i vart fall inte att man kan dra slutsatsen att det funnits en väntande Dekorimaman när denne inte har observerats av någon av de tolv personer som passerar mordplatsen minuter eller till och med sekunder innan dådets genomförande.
                  ABs närvaro på platsen är styrkt på andra sätt än att denne har observerats av dessa tolv personer.
                  Detta underlag saknas för den s.k Dekorimamannen.
                  Själv ser jag på förekomsten av Dekorimamannen som en restprodukt från rättegångarna emot Christer P.Blandmissbrukaren kunde knappast fås att passa in som Tensonman efter de observationer som Nicola F vittnat om,och därmed återstod för åklagare bara att försöka passa in Christer P som Dekorimaman..eftersom antingen Tensonman eller Dekorimaman torde vara gärningsman.
                  Därmed faller det sig naturligt i mitt resonemang att folk inte har sett någon Dekorimaman.Jag tror helt enkelt att sådan aldrig har existerat.

                  Varför folk inte har observerat AB innan dådet tror jag beror på att det inte funnits anledning för passerande att före mordet lägga hans närvaro på minnet plus att han eventuellt stått så till att han naturligt kunnat passeras.Tittar man på foton från närområdet från mordnatten så finns där exempelvis ett mörkt område på trottoaren en liten bit norrut mordplatsen.Spekulationsvis så kan AB stått stilla där och spanat efter sina eftersläntare söderut.

                  1. Ragnar,
                    vad menar du med att Christer Pettersson knappast kunde ”fås att passa in som Tensonman efter de observationer som Nicola F vittnat om”?

                    Där kan jag inte följa ditt resonemang. Jag är intresserad eftersom jag har funderat en del över varför Palmeåklagarna valde att luta sig mot Inge M:s vittnesmål och placera Pettersson väntande i gathörnet.

                    1. Gunnar,

                      Det är lite hårddragen ordföljd från min sida med avseende på hur rättegångarna emot CP utspelade sig.Nicola F används inte alls som vittne.
                      Jag förmodar att den imaginära bilden av Christer P iförd telefonboksblå Tensonjacka skulle vara en mera svårsåld bild för åklagare att försöka sälja in än den jämförelsevis diffusa mörka beskrivningen av Dekorimaman.
                      Christer P var ju relativt ensidig gällande sin klädsel och åklagare valde onekligen det andra till buds stående alternativet.Jag tror inte ens att Christer P vid tidpunkt ifråga ägde jacka som kunde överensstämma med NFs beskrivning,och oavsett så kunde han inte flänga tillbaka till Rotebro och byta jackbeklädnad om han sett LOP redan vid niosnåret.
                      Christer P jagandes ladd iförd blå jacka av Tensonmodell fredagskvällen den 28 Februari torde ha fallit på egna orimligheter utifrån åklagares sätt att se på saken.Det finns inget vittne som sett Christer P klädd så vid juridiskt vitala tidpunkter..vill man kunna ha möjlighet att fälla Christer P juridiskt måste således Tensonmannen tas bort från ekvationen.
                      Därför tror jag att det andra alternativet föredrogs att framläggas för rätten.
                      Annat alternativ fanns rimligen icke för åklagaren som jag ser det.

                    2. Ragnar,
                      hur menar du att Christer Pettersson var klädd mordkvällen?

                      Själv uppgav han när han hördes den 14 december 1988 att han under mordkvällen varit klädd i antingen en mörk jacka eller en skinnjacka. Det är också i jackor, ofta mörka, som han syns på de utomhusfoton som publicerats. Och så här såg han ut på en spaningsfilm som polisen tog i oktober 1988.

                      Nog är det en bild som framstår som rätt så förenlig med Nicolas beskrivning av mannen han mötte?

                      Ett antal andra vittnen menade ju att mördaren hade rock. Så i det avseendet tror jag inte alls att Nicolas vittnesmål var så obekvämt för åklagarna. Jag tror att anledningen till att de föredrog Dekorimamannen framför Tensonmannen var en helt annan: att föreställningen att mördaren gått ifatt paret Palme ledde över till Anders B:s – och även Anders D:s – vittnesmål. Och både dessa gick ju på tvärs mot Lisbeths berättelse. Åklagarna valde alltså Inge M:s uppgifter om en väntande mördare och lade själva till att gärningsmannen stått dold bakom avfasningen för att få en gärningsbeskrivning som var helt förenlig med Lisbeths berättelse – en där mördaren dök upp från till synes ingenstans.

                      Det var viktigt för åklagarna att inga invändningar skulle kunna riktas mot Lisbeths vittnesmål. För hela åtalet var ju faktiskt upphängt kring vad hon hade att säga.

                    3. Knappast är ju bilden förenlig med blå jacka, men inte heller med knälång rock. Tror att PU styrts av Lisbeth Palmes vittnesmål samt Inge Ms ganska detaljerade beskrivningar av att GM stått och väntat på hörnet.

                  2. Ragnar:
                    Lika väl som folk inte observerade AB innan dådet, kan ju även en GM ha stått i en mörkt område nära mordplatsen utan att någon lade märke till honom.

                    1. Om vi antar att mordet inte var en ensam galnings verk, utan ett planerat mord med flera inblandade, borde väl inte mördaren stå och exponera sig lång tid vid mordplatsen. Han borde finnas i närheten men placera sig på mordplatsen (eller vid annonspelaren) först när han fick besked om att paret Palme strax är framme.

                      Detta borde väl gälla oavsett om det är mötesscenario eller inte.

                      Eller var mordet så upplagt att det skulle se ut som det var något annat än det var?
                      1. Mördaren stod där och väntade som om han inte hade partners som meddelade honom?
                      2. Han stod där och vaggade som en narkotikapåverkad (enligt IM), fast han inte var det.
                      3. Han missade LP för att han inte framstå som en mästerskytt.
                      4. Han sprang klumpigt i början när han syntes från Sveavägen, men sprang sedan normalt när han kommit en bit bort och få såg honom.
                      5. Han höll på med sin väska när han mötte YN (om det nu var mördaren hon såg), inte för att det fanns något viktigt i den, utan bara för att dra hennes blick dit istället för hans ansikte.

                    2. Erik K (12 april 2023, kl. 16:28):

                      ”Om vi antar att mordet inte var en ensam galnings verk, utan ett planerat mord med flera inblandade, borde väl inte mördaren stå och exponera sig lång tid vid mordplatsen. Han borde finnas i närheten men placera sig på mordplatsen (eller vid annonspelaren) först när han fick besked om att paret Palme strax är framme. (…) Detta borde väl gälla oavsett om det är mötesscenario eller inte.”

                      Om det inte rör sig om ett mötesscenario (eller något annat upplägg där konspiratörerna har kunnat diktera paret Palmes promenadväg), så blir det ganska ont om tid att inta positionen. Mördaren kan ju inte bara teleportera sig till platsen när det vore lämpligt, han måste hinna dit från en given utgångspunkt som i sin tur bör ha varit baserad på tidigare tillgänglig information.

                      Konspiratörerna har bara några minuter på sig att organisera sig söder om biografen när makarna Palme plötsligt börjar promenera ditåt, och de vet fortfarande ingenting om vart paret är på väg. De kanske ska titta till en grav på Adolf Fredriks kyrkogård? Kanske ska de hämta något på S-högkvarteret på Sveavägen 68? Kanske tänker de leta efter en taxi? Kanske ska de besöka en vän, eller möta någon på gatan?

                      När makarna Palme sedan korsar gatan blir tidsschemat ännu tajtare. Det är egentligen först efter att de stannar till utanför Sari som Tunnelgatan kan börja framstå som en lämplig eller t o m nödvändig mordplats. Mördaren har därför ytterst små marginaler och måste ha funnits nära platsen från första början, kanske som en av flera övervakare. Om vi inte har med ett mötesscenario eller dylikt att göra blir det helt obegripligt varför mördaren skulle stå och vänta vid Dekorima mer än en mycket kort stund i förväg.

                      Man kan dock överväga möjligheten att mördaren var en av flera personer som hade tänkt spela en övervakarroll, men som även gick beväpnad. I så fall kan han ha fattat posto med walkie-talkie vid Tunnelgatan för att speja på paret när de gick söderut, överrumplats av att de bytte sida till hans egen trottoar, och då bytt roll till att istället själv skjuta.

                      Själv tycker jag ett förföljarscenario verkar troligare än en väntande Dekorimaman, även i ett konspirationsscenario.

                    3. Harriet,

                      Om ingen har sett Dekorimamannen så är han en ren spekulation.
                      Dekorimamannens existensberättigande i materialet beror på Inge Ms vittnesmål..och han säger sig onekligen ha observerat honom.
                      Utan denna observation så skulle inte Dekorimamannen finnas i materialet överhuvudtaget vad jag kan se.

                    4. ”Utan denna observation så skulle inte Dekorimamannen finnas i materialet överhuvudtaget vad jag kan se.”

                      Men nu är det just så att denna observation finns.

                    5. Zombie, Harriet Sohlman, Ragnar m fl,
                      jag instämmer med Zombies kommentar. Och jag passar på att tillägga: det är ju detta som är det speciella med Inge M:s vittnesmål. Han är den enda personen som, vad vi vet, iakttog Dekorimahörnan under en tidrymd av i alla fall ett par minuter före mordet och fram till själva dådet. Han var väl placerad med den blivande mordplatsen rakt fram på andra sidan gatan. Och han hade uppmärksamheten riktad på sin omgivning eftersom han stod illa placerad med bilen. Han tittade förvisso inte hela tiden rakt fram utan höll också koll i andra riktningar. Men faktum kvarstår: utan Inge skulle vi inte ha något vittne som kunnat lämna en berättelse som täckte just den här tiden och den här platsen.

                      Betyder det att alla hans uppgifter om sina iakttagelser måste vara korrekta? Självklart inte. Men att han är ensam om sin berättelse betyder inte att den ska avfärdas.

                    6. För all del, men att han ser en kille i mössa och missar en annan kille i mössa, som bevisligen var på platsen, tycker jag kan tala för att han blandar ihop killarna. Redan två veckors väntan mellan första och andra förhöret skapar ju stora möjligheter för minnesfel i form av förväxlingar/sammanblandningar.

                      Jag är åtminstone inte beredd att tro på någon Dekorimaman på basis av ”Jag är inte helt säker på den uppgiften, men jag uppfattade det att han kom, han stod där redan när jag satt i bilen, och när paret kom så gick han ut från väggen och gick upp bakom. Jag uppfattade som att han stod, nu efteråt så uppfattar jag det som att han måste ha stått och väntat.” eller på personliga uppfattningar från IM som ”Det var slakt, han var slaktare, han stod där och vänta, helt iskallt. Han visste att de skulle komma den vägen.” från 14 mars. Uppgiften att mannen väntade saknas i anteckningen 1 mars. Att kriminalinspektören som pratade med IM morgonen efter mordet skulle ha missat detaljen att mannen stod och väntade, tycker jag förefaller lika osannolikt som att IM skulle ha missat att berätta om det. Det finns ingenting i förhören med Helena L, Susanne L eller Sven-Erik R om att IM nämnt något annat än att en person blivit skjuten och att gärningsmannen sprang iväg. Att mannen var en slaktare som stått och väntat kan knappast ha varit en insikt som IM sett skäl att förmedla till sina kamrater eller sin fästmö under kvällen eller senare.

                      I ”30 sekunder” säger IM: ”Strax innan skotten small, så när mina kamrater kom tillbaka till bilen och satte sig i baksätet, så sa jag till dem att titta på den här killen borta vid Dekorimas skyltfönster. ‘Nåt skit är i görningen? Vad handlar det om?’. Det var inget möte, utan han bara lämnade Dekorimas fönster. […] Självfallet sa vi ju rent ut, och det sa vi ju alla tre när vi satt i bilen, ‘åh jävlar’. För det var ju reaktionen.” (11:31-12:41) Detta kan ju dock knappast stämma. Susanne L: ”Hon varseblev först när [IM] sade att någon blev skjuten att det rörde sig om sådant.” Sven-Erik R ”såg endast att någon ramlade” och hörde först hur det small till (1986-03-14). Visserligen var vittnena säkert mindre nyktra än IM, men skulle de ha glömt bort att IM uppmärksammat dem på en väntande man?

                    7. Johan M,
                      tänkvärda synpunkter. Men fel och ofullständigheter i tidigt noterade telefonförhör är ju inte ovanliga. Låt oss inte glömma det enorma tryck som polisens uppgiftsmottagare arbetade under. Och de flesta av dem som kastades in på uppgiften var säkert inte särskilt förberedda på något liknande. Säkert hölls också telefonsamtalen ganska korta. Det går, menar jag, inte att dra några bestämda slutsatser utifrån protokollet från det första förhöret i frågan om Inge redan då var klar över att han sett en väntande man.

                      Att inte de tre passagerarna i Inges bil nämnde något om att Inge talat om att mannen stått där i förväg är ju värt att notera. Men de kan ju ha haft uppfattningen att de skulle berätta om sina egna observationer och överlåta åt Inge att berätta om vad han upplevt.

                      Det främsta argumentet för att det fanns en väntande man där före mordet är förstås att Inge är både kategorisk och detaljerad. Vittnesuppgifter av det slaget bör i normalfallet inte avfärdas alltför lättvindigt.

                    8. ”Men de kan ju ha haft uppfattningen att de skulle berätta om sina egna observationer och överlåta åt Inge att berätta om vad han upplevt.” Så hade kunnat vara fallet om inte alla tre vittnen hade berättat just vad IM sagt för dem i samband med skotten. Helena L: ”Han sade då till [Helena] att de har skjutit.” Sven-Erik: ”[IM] sade, där springer en”. Susanne L: ”Hon varseblev först när [IM] sade att någon blev skjuten att det rörde sig om sådant … när [IM] nämnde detta så såg hon framåt”. Att IM fäste deras uppmärksamhet på skottlossningen är tämligen centralt i deras berättelser. Det verkar inte som om de pratat om någon väntande man före smällarna, på det sätt som IM beskriver i ”30 sekunder”. Särskilt anmärkningsvärt är ju detta när det gäller Helena L, som var förlovad med IM. Inte ens i förhöret 14 mars säger hon att IM pratat om någon väntande man. Detsamma gäller Susanne L. Händelseförloppet enligt Susannes L:s och Sven-Erik R:s minnesbilder är uppenbarligen att smällar hördes och att IM då talade om att någon sköt någon och sprang iväg. Inte minsta spår av en väntande man med ett uppdrag.

                      Detta med väntandet verkar ju vara snarast en slutsats som IM drar senare: ”Jag är inte helt säker på den uppgiften, men jag uppfattade det att han kom, han stod där redan när jag satt i bilen, och när paret kom så gick han ut från väggen och gick upp bakom. Jag uppfattade som att han stod, nu efteråt så uppfattar jag det som att han måste ha stått och väntat.” 14 mars var ju IM inte ens säker på vilka som var i bilen vid tidpunkten, så att minnet spelar spratt och inte är tillförlitlig är ju uppenbart. 1 mars hördes han dessutom av en kriminalinspektör, inte vilken assistent som helst, och hon antecknade till och med tidpunkten på fästmöns bankomatkvitto. Det förefaller för mig lite slappt att avfärda första förhöret; här har vi ju mer av ett giltigt argumentum ex silentio än i många andra fall då sådan argumentation anförs.

                      Jag tycker nog inte att IM är kategorisk och detaljerad, utan att han blir det. Osäkerheter 1-14 mars 1986 är en sammanhängande berättelse så småningom och helt sammanhängande och logiskt 202X. Pundaren som absolut inte var en pundare etc. Axberger tog knappast del av de tidiga förhören utan fokuserade alldeles för mycket på memorarer och tingsrättsutsagor, och då blir hans slutsatser också tokiga. Jag må avfärda Dekorimamannen, men jag tycker inte att jag gör det alltför lättvindigt.

                    9. Johan M,
                      jag uppskattar att du vrider och vänder på detta.

                      Vi kan alltså konstatera att Inge ganska utförligt redovisar sina tankar om den väntande mannen i polisförhöret den 14 mars och att hans fästmö som hörs samma dag inte nämner någonting om något sådant, i alla fall inte enligt vad som finns dokumenterat i förhörsprotokollet.

                      Det är förvisso värt att notera, men det är ju inte helt lätt att tolka. Om vi utgår från din hypotes, att Inge gradvis övertygat sig om något som inte hänt, så skulle det fortfarande vara anmärkningsvärt om han inte talat med fästmön inför polisförhöret och berättat att han skulle redovisa en dramatisk uppgift.

                      Det skulle kunna vara så att han inte talat med henne om den saken men att han vill berätta för polisen. Vad visar det i så fall? Jag skulle inte tolka det som att hans uppgifter saknar trovärdighet bara av den anledningen.

                      Eller också har de faktiskt talats vid och kommit fram till att det där får han själv föra fram, det finns ingen anledning att hon ska bli indragen i detta.

                      Det skulle säkert vara av intresse att vid tillfälle diskutera frågeställningen med Inge och hans passagerare för att kolla vad de minns så här långt efteråt.

                      I vilket fall: det finns exempel i Palmeutredningen på att vittnen i efterhand kompletterat sina ursprungliga berättelser och direkt hänvisat till att de hållit igen i ett tidigare skede. Något sådant har ju inte Inge uppgett, men det skulle ju ändå kunna vara så. Och det skulle då kunna vara en tänkbar förklaring till att förhöret från den 1 mars inte innehåller uppgifter om den väntande mannen.

                      Och givetvis: när vittnen först i ett senare skede kommer med vissa uppgifter – oavsett orsaken till att så sker – så kan det röra sig om efterhandskonstruktioner. Men det är ingen given slutsats.

                      För mig är Inges uppgifter om den väntande mannen svårförenliga med att han skulle ha upptäckt mördaren först ett par sekunder före första skottet, alltså just när denne samtidigt som paret Palme kommit fram till Dekorimahörnan.

                    10. Själv undrar jag om IM kanske rentav under själva polisförhöret övertygar sig om att mannen väntade. Som en logisk följd av olika minnesbilder (av Anders B och mördaren, gissar jag) som måste falla på plats i minnespusslet. Han går ju från ”nu efteråt så uppfattar jag det som att han måste ha stått och väntat” till att mannen var en slaktare som väntat, i samma förhör. Han verkar övertyga sig själv. En transkribering är inte alltid någon vidare källa. Att lyssna på förhöret hade varit värdefullt för en sådan analys som här måste företas. Om man på tonfallet märker en inledande osäkerhet som växer till en säkerhet, talar det ju emot en Dekorimaman.

                      Eftersom förhöret 14 mars är ett inspelat dialogförhör bör vi nog utesluta spekulationer som att IM uppgett att han tidigare hållit igen om den väntande mannen, eller eventuella förklaringar till detta. Fästmön är därtill vid tidpunkten redan i högsta grad indragen.

                      Nog är uppgifterna svårförenliga, men det synes ju även IM:s uppgifter om passerande personer vara med vad vi vet. Vi vet ju med 100 % säkerhet att IM fyller ut minnesluckor. 14 mars 1986 minns han inte vilka som hunnit åter till bilen, men i ”30 sekunder”, en evighet senare, tar han för givet att två medpassagerare satt där och att han påtalat den väntande mannens existens före skotten.

                      Det enda man kan hoppas på, förutom att Helena L om hon tillfrågas idag ska ha kvar en dagbok eller klara minnesbilder rörande sin dåvarande fästmans berättelse 1-13 mars, är att polisen släpper de inspelade förhören.

                    11. Johan M,
                      jag var väl otydlig. Men jag avsåg inte att spekulera kring att Inge den 14 mars skulle ha uppgett att han nu kompletterade vad han tidigare tigit om. Det är som du säger: något sådant finns det ju inte spår av i utskriften.

                      En förklaring till att det inte finns skulle ju kunna vara att Inge tagit upp det redan i telefonsamtalet den 1 mars. Eller att han trodde att han gjort det. Det är väl rätt mänskligt att vara nervös i samband med att man ringer polisen och berättar att man sett mordet på statsministern. Och att man i efterhand inte riktigt minns vad man har sagt och vad man har missat att säga. Liknande fenomen har väl många erfarenhet av när de till exempel ska försöka minnas i efterhand om de verkligen tagit upp allt av betydelse under ett läkarsamtal. Ganska få människor spelar in sina egna telefonsamtal eller tar kompletta noteringar av vad de sagt.

                      Inte desto mindre återstår ju möjligheten att han den 14 mars kommit med uppgifter som han av någon anledning inte kommit sig för att redovisa i samtalet den 1 mars. Min poäng var att det händer att vittnen inte alltid direkt berättar allt de har att komma med. De kan av olika skäl tveka att berätta sådant som de uppfattar som obehagligt eller kontroversiellt. Och när de berättar är det inte säkert att de trycker på att de inte berättat det förut – såvida de inte får direkta frågor om det.

          4. Gunnar,
            Ja, det finns fler oklarheter i Nicolas vittnesmål. jag håller med om att han inte kan ha gjort detaljerade iakttagelser på det avståndet då man endast kan se folk som svarta silhuetter. Också finns olika uppgifter om såväl var han mötte makarna Palme som var han hörde skotten. Jag skulle gissa att det är rekonstruktionsfotot som visar rätt då jag antar att Nicola fått visa på plats men såklart kan man inte vara säker.
            Gunnar,
            Vad anser du förresten om promenadtakten? Vanligt förekommande på bloggen är att makarna Palme gick ”ganska fort” eller med ”rask takt”. Jag har noggrant tittat igenom förhören med LP och kan konstatera att denna uppgift inte finns där. Där står endast ”promenadtakt”.

        2. ”Personligen så tror jag att det är gärningsmannen som NF observerar och att den s.k Dekorimamannen är en myt och i verkligheten var just AB.”
          Ja, detta är Mikael As uppfattning. Vad som talar mot detta är att signalementet som Inge M gav på personen stämmer med GM medan Anders B var klädd på helt annat sätt.

          1. Jag har i den andra tråden gått igenom varför jag anser att Dekorimamannen är en myt.
            Vad Mikael A anser i frågan är av ringa intresse för mig.
            Det går att koka ned det till att antingen så är Tensonmannen mördaren,eller också är det Dekorimamannen.
            En av dem måste bort från mordscenen,det finns inte plats för båda..och jag har gått igenom varför jag tycker att underlaget för Tensonmannen är betydligt starkare än vad det är för Dekorimamannen..som jag ser på det.

  35. Gunnar,
    Annan fråga..Jag har ju läst ditt samtal med Carl Gustav Ö i en av dina böcker,men det var ett bra tag sedan nu.
    Jag har ett minnesintryck av att du efter samtalet med Ö inte riktigt kom att tro på att denne hade med mordet på OP att göra.
    Är detta riktigt uppfattat från min sida?

    1. Ragnar,
      jag försöker tro så lite som möjligt. Jag tror inte att Ö sköt Olof Palme. Huruvida han ändå var inblandad i mordet eller hade kännedom om vem som var mördaren är inte lika lätt besvarat. Jag skriver detta när jag inte är hemma, så jag svarar bara så här kort nu.

  36. Har alltid undrat om personen från Palmeutredningen som ringde upp tipsaren och ställde konstiga frågor och sa att han brukar umgås med D var Sonny Björk. Han finns ju i kretsen kring D i Stockholms Försvarsskytteförening och arbetade ju i Palmeutredningen.

    1. Zombie,
      det kan förstås vara många utredare som ringt och hört tipsaren. När det gäller poliser som hört en person så brukar det alltid framgå av de förhör som lämnas ut även om många andra uppgifter är strukna. Du kan ju begära ut handlingar om en högerextrem polis som bodde längs mördarens flyktväg och se vad du får ut. Skriv till mig om du behöver hjälp med att begära ut handlingar, gunnar@gunnarwall.se

      1. Detta låter ju inte som ett vanligt förhör om man ska tro tipsaren. När det gäller just denna polis finns det förmodligen ett hav av tips i utredningen.

  37. Lyssnade på Jeremiah Karlssons sammanfattning av hans samtal med utredaren.
    Det finns många saker där som jag reagerar över, men hakar upp mig på en detalj efter 15:45:
    ”Utredaren berättar att när Stig Engström dog såg hans lägenhet genomsökt ut”
    Jag hittar inte den uppgiften i förhören med exfrun eller svägerskan. Vet någon vad uppgiften kommer i från?

  38. En af Danmarks mest kendte digtere, Klaus Rifbjerg, skrev et forrygende godt digt ved Palmes død. Det er vist aldrig været optrykt i en bog, kun i avisen Politiken. Kommer her:

    Titel: Olof Palme

    I revolverens kammer
    sover patronen sin rævesøvn
    På jordens overflade
    promenerer vi
    vor skrøbelige tryghed.

    /…/
    Gemt i menneskets hjerte
    vokser en spire af trods og håb
    båret af tanken om én
    der vidste at træet har håret i vinden
    og rødder i jorden,
    at fuglene synger
    at verden er god og ond
    og værd at slås for.
    Absurditeten bor i revolverens kammer –
    hjertet har også sit,
    og selv om den døde sover
    kender han drømmen i dit.

    MODERATORS KOMMENTAR: Tack för den starka dikten, Gruto. Men jag har tagit bort stora delar av den och bara lämnat kvar citat från början och slutet. Jag kan inte publicera en hel dikt av upphovsrättsliga skäl. Om du har en länk till där dikten publicerats i Politiken så får du gärna posta den.

      1. Gruto,
        tack för länken. Och till er andra: läs gärna hela dikten. Det kan vara viktigt att påminna sig personen Olof Palme och vad han representerade. Diskussionerna här på bloggen handlar ju vanligtvis om detaljer kring mordet, det kan skymma bilden av mordoffret.

  39. Gunnar,

    Svarar här då utrymme är slut ovan.
    Hur Christer P var klädd mordkvällen torde väl ha efterfrågats av PU?
    Exempelvis borde Ulf S eller andra som sett Christer P mordkvällen(på Oxen exempelvis)sett om Christer P gick omkring i telefonboksblå Tensonjacka som räckte ned emot knäna?
    Var inte Christer P iklädd sådant plagg så var han helt omöjlig att se i rollen som den s.k Tensonmannen.
    Materialet lämnar vad jag kan se inget utrymme annat än för att endera Tensonman eller Dekorimaman är gärningsman,samtidigt som Anders B är förväxlad med den andre.
    Det torde varit betydligt enklare att någotsånär rimligt få in Christer P i roll som Dekorimaman jämfört med Tensonman.I någon av rollerna måste han ju in.

    1. Ragnar,
      det Nicola säger 3 mars enligt protokollet är faktiskt: ”Jackan räckte till lårets mitt på mannen”, det är i alla fall en nyans från att den räckte ned emot knäna.

      Petterssons jackor varierade i längd från midjejacka till ner på låret, det visar en snabb bildgoogling. En gissning kan väl vara att jackor han hade i februari kan ha varit av det något längre slaget. I vilket fall kan man inte ta polisanteckningen några dagar efter mordet om Nicolas bedömning av jackans längd som uttryck för en exakt observation.

      Och varför Ulf S eller andra som sett Pettersson mordkvällen skulle kunna komma ihåg hans jacka om de fick frågor om den tre år efteråt kan jag inte förstå. Kommer du ihåg vad dina bekanta hade för jacka på sig en viss kväll för tre år sedan?

      Jag vidhåller vad jag skrev: jag tror inte alls att Nicolas beskrivning av den mötande mannens utseende och klädsel kan ha varit avgörande för att Palmeåklagarna inte satsade på hypotesen om att Pettersson förföljt paret Palme. Jag tror att det var andra saker som fick dem att välja bort förföljarvarianten och i stället satsa på att Pettersson redan var på plats när statsministerparet kom till Dekorima.

      Det finns ju till och med de som försökt få det till att Nicolas Tensonman skulle vara identisk med Stig Engström. Det är en betydligt mer långsökt gissning än att det skulle vara Pettersson så länge vi håller oss till Nicolas bekrivning. Det tror jag du håller med om.

      1. Gunnar,

        Jag kan hålla med om att båda är osannolika i rollen som Tensonmannen.Denna åsikt baseras dock på mycket mera än enbart NFs observation mordnatten.
        Angående varför åklagare satsade på Dekorimascenariot kommer vi troligen aldrig att få reda på säkert.
        Det som kan konstateras är att förloppet onekligen kompliceras högst betydligt,något som vi också sett bevis för i diverse gärningsbeskrivningar där Dekorimaman skall passera LOP..i vissa fall två gånger till och med,alternativt att exempelvis Christer P skall korsa Sveavägen vid tidpunkt och plats som materialet överhuvudtaget inte ger stöd för.
        Det är ju i detta sammanhang man måste se Helins agerande.
        Vad som vidare kan konstateras utefter detta,som jag ser det,är således att skälen till att Helin väljer att gå till rätten med ovanstående komplicerade förlopp pre mordet,måste ha varit så starka att han ändå föredrog detta framför Christer P i rollen som Tensonman.
        Helins arbete är ju att göra åtalet emot Christer P så trovärdigt han bara kan.
        Eftersom han väljer det osannolika förloppet före mordet med helt obevisad korsning av Sveavägen så måste han gjort detta efter avvägning emot Christer P i rollen som Tensonman.Man måste som sagt välja,och valde gjorde Helin.Bort med Nicola F och hans Tensonman och in med Inge M och Dekorimaman.
        Det är naturligtvis troligt att åklagare är starkt färgad av PU härvidlag,och även dessa ser ju inte Christer P i rollen som Tensonman.
        Varför de inte gör det kan diskuteras.Personligen så finner jag som tidigare sagts att Tensonmannen i direkt jämförelse med Dekorimamannen ter sig ordentligt mycket mera sannolik,helt med hänvisning till det material som oss föreligger.
        Jag ifrågasätter därför,starkt,åklagares samt PUs vid tiden uppenbart dragna slutsatser gällande existens av Dekorimaman.
        Rätt eller fel,men jag landar definitivt här.

  40. Kommer det nånsin inträffa att poliserna o åklagaren som arbetade med Engström som möjlig mördare kommer att säga: Vi hade fel! Vi slösade bort 3 år av utredning.

    1. Någon enstaka möjligen.Personligen så tror jag att många av de som direkt arbetade med Christer P säg 1988 fortfarande tror att han var gärningsmannen.
      De allra flesta sitter fastlimmade i sina övertygelser nu efter 37 år.
      Man skall kanske inte förvänta sig annat.

    2. Hur många år av utredning slösade i så fall Hans Ölvebro bort, som fastnade i CP-spåret? Tror inte längre att mordet kommer lösas oavsett hur mycket tid man avsätter.

  41. Det har efterfrågats var Jeremiah Karlsson påstår att han fått bekräftelse på att det är Nicola Fs uppgifter i förhör gällande Tensonmannens placering på trottoaren skall vara den riktiga uppgiften.
    Jeremiah nämner detta i ett av sina avsnitt benämnda ”Mysterier på mordplatsen” på Youtube.Jag tror att påståendet görs i det sista avsnittet om just vittnet Nicola F.
    Rakt ur minnet,som ibland sviker,så har jag för mig att det möjligen skall vara avsnitt 38 det rör sig om..men citera mig icke härvidlag..:-)

  42. Jag vill även passa på att upplysa om att Otto Ekevi på Youtube nu lagt ut Marc Pennartz föredrag på Palmekonferensen om Christer A.
    För de som anser att hypotesen äger viss tyngd i skrivande stund så torde det vara av intresse att kolla in detta.
    Bok på svenska samt dokumentär om CA är på gång.
    Jag tror att denna hypotes kommer att bli mycket mera omtalad efter detta,och Pennartz föredrag är en hygglig infallsvinkel framförallt för initial intresserade.

    1. Ragnar,
      jag som lyssnade på föredraget på konferensen kan bara intyga att jag tyckte att hans presentation var föredömligt klar och överskådlig. Absolut värt att ta del av. Jag ser givetvis fram mot bok och dokumentär.

    2. Ragnar.
      O efter allt ståhej med CA hoppas jag det händer att den riktiga mördaren hamnar i ljuset!

    3. Hej Ragnar och Gunnar! Jag har lyssnat till Marc Pennartz föredragning om Christer A som misstänkt gärningsman, CA bodde på Hälsingegatan och sedan i Trångsund. Att hålla ett föredrag på 35 minuter, kräver mycket förberedelser.

      Trist att en aspekt föll bort när det gäller CA bakgrund, hans tidigare jobb? Hur hade arbetskamrater uppfattat honom på jobbet, samarbetsvillig? eller en ensamvarg? Att vara medlem i skytteförening kräver inte så mycket kondition? Att skjuta mot en tavla. Att springa drygt 80 trappsteg till Malmskillnadsgatan, kräver däremot kondition och styrka?

      Flera vittnen har lagt märke till personer med walki-talki i närheten av mordplatsen. Tillhörde dessa personer den hemliga kuppberedskapsövningen som Bjarne Moelv
      har skrivit om på Gunnar Walls blogg?

  43. I ett försök att avancera debatten vill jag föreslå ett par observationer som etablerade fakta:
    1) IM:s observationsperiod från Tunnelgatan varade i max 113 sekunder.
    2) IM var i position vänd mot Sveavägen maximalt 113 sekunder före mordet.
    2) Anders B:s väntetid utanför Göta-banken var högst 90 sekunder.
    Dessa fakta kan dras av från tidsstämplarna för bank-transktionerna på varje sida av Sveavägen i det aktuella tidsrummet.
    Dessutom, deduktivt finns det ett solitt argument för att placera Anders B:s 90 sekunder inom IM:s 113 sekunder, eftersom detta scenario passar alla fyra inblandade vittnens utsagor.
    Anledningen till att jag tar upp den här frågan är att inkludering av dessa tre referenspunkter påverkar sannolikheten för flera presenterade scenarier som involverar spekulativa rörelser av dem som befolkade scenen.

    1. ”Observationerna” är väl snarast slutsatser av några slags primärdata. Hur kom du fram till dessa slutsatser?

    2. Hej Chan,

      Vi har diskuterat detta tidigare. Att Inge M stod parkerad på Tunnelgatan i högst ca 2 minuter godtar jag, men att det skulle vara just max 113 sekunder är jag lite skeptisk till. Däremot är jag lite frågande inför uppgiften att Anders B skulle haft en väntetid på högst 90 sekunder utanför Götabanken. Om t.ex. Anders Bofors-kollegor kom igång med viss fördröjning med sitt första uttag kan tiden varit längre än 90 sekunder. Dessutom saknar denna uppgift egentligen betydelse då kollegornas bankomatuttag troligen ligger flera minuter före mordet. Kollegorna har med stor sannolikhet begett sig norrut långt innan mordet inträffade. Och under denna tidsperiod kan Anders B lite planlöst ha väntat eller strosat omkring på Sveavägens trottoar både i nordlig och sydlig riktning; vi bör t.ex. ta minnesbilderna om hur långt norrut Anders B maximalt har befunnit sig med en viss nypa salt.

      Uppgiften att Inge skulle ha sett ett gäng passera Dekorimahörnet endast 10-15 sekunder före mordet bör alltså vara felaktig, men det kan vara så att Inge såg dem där när han stod och väntade i nordlig riktning vid trafikljuset på Sveavägen i syfte att svänga in vänster på Tunnelgatan, dvs. kanske ca 4 minuter före mordet.

      1. Anders Fredric.

        Många oklarheter runt detta.
        Det vi vet är att bankomaten på den västra sidan gick ett par minuter fel i förhållande till fröken ur genom Helena L:s uttag.
        Exakt hur många sekunder fel går inte att säga.
        Bankomaten vid götabanken gick förstås också fel, men vi vet inte hur många sekunder fel – varken i förhållande till den andra bankomateneller till fröken ur.

        Vi vet dock två saker:

        1: Anders B:s sällskap klarade sina uttag på 70 sekunder.
        2. Om Inge parkerade samtidigt som Glenn M påbörjade sitt uttag kan han ha stått där i högst 2,5 minut innan skotten.

        Fråga 1: Kan Inge M av någon anledning ha stått på plats några sekunder innan Glenn M påbörjade sitt uttag?
        I så fall sträcks tiden för hans väntan ut med x antal sekunder, kanske upp till 3 minuter totalt?

        Fråga 2: Hur lång tid tog det för Anders B:s sällskap att sätta in kortet efter att Anders lämnats ensam utanför, och hur lång tid tog det för dem att komma ut efter avslutat ärende?

        Om vi går strikt efter hur lång tid själva uttagsprocedurerna tagit kan man tänka sig att Anders B:s sällskap inte kommit allt för långt norrut. Någonstans i närheten av Skandias entré.
        Annars borde de ju ha varit en bit framför Nicola F, och i så fall ha varit närmare Grand vid mordtillfället, men även där har vi en felkälla eftersom vi inte vet exakt var Nicola F befann sig.
        Anders B borde i den varianten ha stått kvar 2-3 minuter efter att sällskapet påbörjat sin promenad norrut.
        Om det är rimligt är upp till var och en att bedöma.
        Men för att komma i mål med den teorin måste man göra våld på Inge M:s vittnesmål och flytta hans iakttagelser av det passerande gänget till en tidpunkt minst fyra minuter före mordet, och då hamnar man i slutsatsen att han måste ha sett dem då han stod på Sveavägen och väntade på att göra en vänstersväng in på Tunnelgatan. Så som ”utredaren spekulerar i samtalet med Jeremiah.
        Inte omöjligt förstås, men för att nå fram till den slutsatsen måste man våldföra sig kraftigt på både Inge M och Anders B:s vittnesmål. Detta avviker kraftigt mot vad de själva säger.
        Personligen tycker jag att det är det blir lite för mycket eget pusslande.

        1. Hej Jörgen Gidlöf,

          Ja, det är mycket oklarheter kring i princip alla vittnesmål. Och jag har definitivt inte något definitivt svar på hur saker ska tolkas. Men jag tror inte att Anders B stod still i 2-3 minuter efter att hans kamrater fortsatte sin färd norrut, utan den alkoholpåverkade Anders – enligt polis Lena Ö sa han sig själv vara berusad – kan mycket väl ha strosat omkring lite på trottoaren både norrut och söderut innan han beslutade sig för att åka mot hemmet.

          Vad det gäller bankomattiderna missade tyvärr polisen år 1986 möjligheterna att ta fram hur mycket fel de gick i jämförelse med varandra. Som jag skrivit om tidigare hade det varit ganska lätt att få fram hur mycket fel de lokala bankomatklockorna gick sinsemellan, och då hade vi vetat hur tidpunkterna för Boforskamraternas uttag förhöll sig till mordtidpunkten. Men nu 37 år senare är denna möjlighet borta.

          1. Erik, Anders and Jörgen,
            Thanks for your interesting follow-up on the topic I raised.
            Apologies for my laziness replying in English – Google-translate is driving me crazy.

            Below, please find the facts and deductions that led to my conclusions.

            Transaction Recorded times Relative to first shot
            Helena L Pin-code error 23:18:28 0 seconds (coincides with the first shot)
            Susan L last 23:18:13 -15 seconds
            Susan first 23:16:57 -91 seconds
            Saldo check last 23:16:53 -95 seconds (latest time for IM arrival)
            Saldo check first 23:16:15 -133 seconds (earliest time for IM arrival)
            Bofors first 23:15:39 unknown
            Bofors second 23:16:13 unknown
            Bofors third 23:16:17 unknown (notice only 4 seconds after previous customer indicative of some eagerness of moving on?)
            Bofors last 23:16:49 unknown (notice 70 seconds after the first transaction)

            Establishing the time-line.
            West side:
            • The time marker for the first shot is given by the Helena L beep from the pin-code error, which according to her statement coincided with the first shot. This indicates that the Tunnelgatan Bankomat clock was 3 minutes and 2 seconds behind Frk. Ur, if you believe the official time of the murder to be 21:21:30. However the precise offset is not important for this purpose.
            • The next significant event is when IM arrived at the Northern side of Tunnelgatan and we know from Susan L that she had to wait for the completion of the Saldo check before she could begin her transactions. This is supported by the time gap of 4 seconds between her first and the last saldo check transaction. We can’t know for certain how long time she waited, but we can conclude that IM’s earliest arrival must be after the first saldo check as it was ongoing, when they got there, so no earlier than at -133 seconds.
            • The next event was IM’s u-turn, which through 4 attempts was timed to an average of 20 seconds.
            Conclusion – IM is parking between 75 and 113 seconds prior to the first shot.
            East side:
            • The Bofors group recorded 4 transactions between them. The total duration from the first to the last transaction was 70 seconds.
            • The time gap between the first and second Bofors customer was only 4 seconds, which indicates that not much time was wasted on random talk. According to their statements as they departed the Bank they immediately walked North at a brisk pace, and Anders B did not follow them. Klas N and Åsa G are consistent in claiming they immediately proceeded walking North after the transactions leaving Anders B behind at the Bank.
            • The Bofors-3 walked North at a brisk pace “brevid” each other, which is significant as they would have taken up the central part of the side-walk and none of them recollect having to take evasive maneuvers to avoid a couple and a third person walking in the opposite direction, which could indicate that they came out of the Bank after the 3 had passed walking South.
            • IM specifically denies observing anything (statement 860408, page 1) at the traffic lights turning left from Sveavagan to Tunnelgatan. His observations of foot-traffic on Sveavagans eastern side are therefore made after he parked on Tunnelgatans South side.
            • IM seems to have made two separate group sightings during the period he was parked facing East on Tunnelgatan:
             In the first statement attributed to IM (860301) no groups are mentioned.
             First observation of a group places it just after parking; 5-7 persons walking North (860314, page 2), a later statement places the first observation 15-30 seconds after he parked (statement 871112) and again he thought it consisted of 5-7 persons with an observation of a lonely Dekorima-man the following 3-4 minutes(?)
             Second observation of a group as IM states that a group must have progressed 10-15m to the North at the time of the first shot (860314, page 3). He states that he observed a group walking North as two of his passengers entered the car, which happened a few seconds before the first shot (860408, page 2-3). Just after the group heading North passes the Dekorima-man, the Palme couple passes heading South (860408, page 3). He then says he observed a group about 10-15 seconds before the Palme couple passed the Dekorima-man (860408, page 4 &10).
             IM had a feeling that he spotted the group observed shortly before the Palme couple entered the scene near the Reklam-pillar (860408, page 11 & 12), which from his angular view would be pretty much in line with the door to the Göta-Bank.

            There are several inconsistences across IM’s various statements. Based on the Bank-records he was only in position between 75 and 113 seconds prior to the first shot. So, no observation can have lasted 3-4 minutes. Because of the proven timespan, he must have had two separate observations of a group – one just as he arrived in position and another about 10-15 seconds before the first shot.
            As no other group has been identified heading in a Northern direction at this time and place, and as we know that one group disappeared out of view for a minimum of 70 seconds, it is likely he observed the Bofors people before and after their banking transactions. This conclusion is furthermore consistent with the admitted intermittent nature of IM’s observations of the scene.
            The theory that Anders B waited several minutes at Dekorima after his collegues had left contradicts all of IM’s statements about passing groups and Anders B’s own statements.

            In my view it is much more likely that the Palme couple and their ”pursuer” passed the Göta-Bank just before the Bofors-3 exited, while Anders B’s attention was south-bound.
            This theory would leave about 20 seconds to play out tragic outcome over the last 21m.

            We are though left with two problematic issues – IM thought the group consisted of 5-7 people – they were only 4, and despite their proximity to the shots (probably around 40m) the 3 Bofors people did not hear the shots.

            1. Chan60,
              thank you for your ambitious efforts to establish a timeline and for sharing the results with us.

              I believe that most of the blog’s readers actually prefer that you write in English. Generally, the Google Translate versions of your postings are somewhat difficult to understand for a Swede, there are so many translation mistakes, spelling errors and grammatical errors in them. (Now and then I have been correcting the most obvious or most important errors, but in many cases I have not had time to do that.)

              Anyway: if there is something that you write in English that someone finds hard to comprehend, it’s always OK to write a line to the blog and ask. We are here to help each other.

              1. Thanks Gunnar,
                That makes life so much easier.
                Sorry about the linguistic mud from my keyboard

            2. Chan60

              Nicola F says he saw a group of 4-5 people at the murder site, only 10 seconds after the shots. This could be the 5-6 people Inge M says he saw going north seconds before the shots. Nicola F even sounds like he was a part of the north going group, when he says he saw Anders B walking behind the Palme couple, as he was going north.

              Even Göran I says he saw 3-4 people at the murder site directly after the shots, before he and Stefan G had arrived at the site.

              1. Martin A,
                You surprise me. I was not aware of an earlier presence at the scene than Stefan G.
                I am not familiar with the witness Göran I. I would be interested to read his statement. Please provide a statement reference.

                As for the Nicola F. observation of a group – I don’t think that is a fit. The group IM observed was passed the Murder scene (probably about 40m to the North) 10-15 seconds prior to the first shot. Nicola F. in the police summary from 860303 and 860325 says that the group he saw was standing in the SV/TG crossing at the murder scene.

                  1. Nu bör ju inte vad Göran säger 1988 överdrivas eller ens tas på något större allvar. Någon annan har inte sett så många personer strax efter skotten. Och någon kille som gjorde återupplivningsförsök förutom Stefan G finns inte. Det är trams att anföra så sena vittnesmål för att försöka jäva tidigare samstämmiga sådana.

                  2. Thanks Martin,
                    I was aware of Bengt I, but was fooled by the use of his other name Göran.
                    I think the year between his two statements has played a trick with his memory, as it is well established that the guy with the blood around his mouth after performing mouth-to-mouth was in fact his co-passenger Stefan G. Yet he implies it is somebody else already at the scene, when they arrived.
                    So somehow, he seems to include his co-passengers in the U-turn-Taxi as part of the group waiting at scene for themselves to arrive. His 860306 statement does not mention a group of 3-4 persons at the scene prior to the taxi-passengers arrival.

                    1. Nu tänker jag reda ut en gång för alla om Bengt Göran I:s tilltalsnamn var Bengt eller Göran. Det är nämligen det olösta mysterium kring Palmemordet som, förutom mördarens identitet, har gäckat mig allra mest.

                      Efter att ha granskat deta är mitt svar att han med all säkerhet tilltalades Göran I, och att Bengt var ett andranamn, även om det (vilket är lite ovanligt) står först i ordningen.

                      Detta bygger jag på följande:

                      1. I det förhör 1986 där hans fulla namn anges vara ”Bengt Göran I…” tilltalas han enbart med efternamnet. Det ger oss inga ledtrådar.

                      2. I det andra förhöret, 1988, anges hans namn vara ”Göran I…” och han omnämns i texten som Göran. Här förekommer inget Bengt alls. Detta tyder med viss styrka på att han kallade sig själv Göran.

                      Viktigast av allt: i förhören med både Lena B och Stefan G kallar hans kamrater honom enbart ”Göran”. I den tredje kamraten Kenneth E:s förhör nämns han inte.

                      Allt sammantaget tycker jag mig alltså kunna fastslå med säkerhet att Bengt Göran I:s tilltalsnamn var Göran. Därmed åter till det andra olösta mysteriet.

                    2. Madam,
                      det är i alla fall inte ovanligt att den som har sitt andra namn som tilltalsnamn får problem med missförstånd kring den saken. Jag heter Sven Gunnar och har kallats Gunnar sedan jag var liten. Men i alla möjliga sammanhang har mitt namn noterats som Sven Wall.

                    3. Madam,
                      Att tilltalsnamnet är Göran framgår också av faderns dödsannons, som var införd i DN den 27 april 1985.

                    4. Tilltalsnamn är en myt. Många äldre har inte markerat tilltalsnamn. Det fanns ingenstans att markera detta. Det finns ingen lag som reglerar tilltalsnamn utan bara en allmän skrivning om ”namn” som Skatteverket använder för att registrera tilltalsnamn. Jag tror inte att det nödvändigtvis måste ha varit första namnet som föräldrarna avsåg som tilltalsnamn, även om det är så man in dubio räknar i den offentliga statistiken. (Eftersom tilltalsnamn är oreglerat kan man byta genom att ringa skatteupplysningen. Någon legitimationskontroll sker inte heller.)

                      Människor kan ju dessutom byta tilltalsnamn. Vi skriver Inge M, men det är uppenbart i förhören att hans två förnamn användes som dubbelnamn vid tidpunkten och att han även fick smeknamn grundade på det första förnamnet, som inte är Inge. Jag antar att vi använder den beteckning på en person som personen själv trivs mest med att den används, så länge den inte motsägs av materialet. (Lisbet för vänner, Lisbeth för den som läser innantill.)

                    5. Sven W:

                      Tack för ett bra exempel på problemet!

                      Mikael B:

                      Jag blir förstås nyfiken på hur du kan veta att den Göran som nämns i dödsannonsen är just den Göran I som är aktuell i Palmemordet?

                      Johan M:

                      Knut Inge Börje M har i själva verket tre förnamn! Men var framgår det att något av dem har legat till grund för ett smeknamn? Just namnet ”Inge” är för övrigt markerat som tilltalsnamn med versaler eller understrykning i förhören med honom.

                    6. Madam,

                      Vad någon själv vill bli kallad (av polisen) behöver ju varken vara tilltalsnamn eller vad andra kallar vederbörande. I första förhöret med Susanne kallas IM för Knut M genomgående. I dialogförhöret kallar hon honom för Knutte flera gånger. I andra förhöret med Helena L står Knut Inge. I dialogdelen av dialogförhöret med henne nämns inte hans namn. Vad IM egentligen kallades av sina kamrater förblir ett mysterium av samma tvivelaktiga dignitet som Görans tilltalsnamn.

                    7. Madam,
                      Med hjälp av personnumret som finns i grundmaterialet kan man snabbt hitta personen tillsammans med föräldrarna i exempelvis databaserna Sveriges befolkning 1970 och Sveriges befolkning 1980. Faderns dödsdatum hittade jag i Sveriges dödbok. Sedan har jag också tillgång till Genealogiska Föreningens klipparkiv med dödsannonser.

          2. Hej Anders Fredrik,

            Chan60 och övriga.

            Jag undviker klockslag, eftersom jag tycker att de ställer till det för mycket.
            Det intressanta är tidsfönstet, och hur de olika aktörerna kan kopplas samman i en kronologi.

            Man vet inte hur Anders rört sig, och jag tror mycket väl att han kan ha strosat runt lite under de (max 2?) minuter vännerna varit inne i lokalen.
            Alternativet att han kan ha gått en bit norröver efter kamraterna, och kommit på att det nog var dags att vända om i stället är också värd att ha i bakhuvudet.
            Men kan han då i den rörelsen ha hamnat i rygg på makarna Palme, och missat att han gått bakom betydligt längre än de fåtal meter han senare minns att det handlade om?
            Om han gjort denna lov under tiden kamraterna var inne i banklokalen, med makarna Palme strax framför så borde inte svängen ha varit riktigt ända upp till den norra annonspelaren och tillbaka – det är åtminstone ett gränsfall.
            Men i den varianten borde inte kamraterna ha hunnit så
            mycket längre än upp till Skandia när skotten faller.
            Om han i stället gjort loven i bakhasorna på kamraterna, alltså gått bakom dem utan att de märkt det, och vänt låt säga någonstans vid den norra annonspelaren, har de förstås hunnit betydligt längre, men då krävs krävs nog att Inge M sett dem passera Tunnelgatan minst fyra minuter tidigare, och det blir svårt att få ihop att Inge suttit i bilen vid Tunnelgatan så lång tid med tanke på deras uttagskvitton.
            Det blir då nästan tvunget att underkänna Inge M och Anders B:s uppgifter på centrala punkter för att få dem att passa med det faktum att Anders B:s kamrater inte hört skotten, men är det nödvändigt eller ens rätt att anpassa deras berättelser utifrån det?
            Frågan var kamraterna befann sig i skottögonblicket är förstås intressant om man ska förstå Anders B:s rörelser i området runt annonspelaren.
            Jag tycker trots allt att det går att klämma in Anders, Inges och kamraternas berättelser så att de matchar varandra ganska väl utan att man ska behöva vränga till det allt för mycket.
            Det kanske är så enkelt att man måste acceptera att de befann sig på närmare avstånd, men ändå inte hörde skotten? Eller kanske de hörde, men inte reagerade i bruset av ljudet från bilarna på Sveavägen, och att de precis som Lennart i skyltfönstret och Stig Engström som befann sig i de trakterna uppfattade det som avgassmällar?

            1. Jörgen med flera,
              det går ju inte att utesluta att gärningsmannen hade ljuddämpare eller underladdad ammunition. Det skulle förklara uppgifter från ett antal vittnen som antingen inte hört skotten eller tolkat dem som något mindre dramatiskt.

              1. Gunnar.

                Precis så. Ett flertal vittnen både norr och söder om mordplatsen uppfattade ljudet som något annat än revolverskott. Avgasknallar säger de flesta, och säkert fler som inte uppfattat någonting.
                Om ett festglatt sällskap promenerar med ryggarna emot ljudkällan samtidigt som bilar kör förbi i båda riktningarna.
                Kanske någon gasar på med en V8?
                Om revolvern samtidigt var något dämpad, och om man dessutom är inblandad i en konversation är det kanske inte helt osannolikt att man uppfattat ljudet som något annat än revolverskott?
                Ett ljud i bruset som varit så perifert att man senare glömt att man ens hörde.
                Dock har Nicola F med lurar på öronen uppfattat att det rörde sig om skott, och han borde ha befunnit sig på betydligt längre avstånd.
                Oavsett om han var vid Sveavägen 56, eller något närmare så borde han ändå ha varit på ett avstånd av minst 120 meter, med tanke på mötet utanför La Carterie.
                Vissa uppfattade och andra inte.
                Det kanske inte är så märkligt egentligen?

                1. Jörgen,
                  en förklaring till att Nicola uppfattade skotten och reagerade på dem kan ju ha varit att han sett paret Palme och funderat kring deras livvaktsskydd. Det kan ha gjort mer alert för något som lät som skottlossning. Han kan dessutom, som diskuterats tidigare här på bloggen, ha misstagit sig om hur långt han hunnit gå när han hörde skotten. Han kanske var vid Adolf Fredriks Kyrkogata och inte vid Kammakargatan. Hans uppgifter om vad han såg på mordplatsen när han vände sig ditåt kan tolkas som att han inte hunnit så långt som han själv senare tror.

                  1. Gunnar,

                    Ja just det!
                    Det är en viktig infallsvinkel som jag inte ens tänkt på.
                    Han har ju passerat makarna Palme, och någon minut senare hört knallar.
                    Knallar som han kanske inte reagerat över om han inte visste vilka han nyss mött.
                    Mycket bra!!!
                    Jag tror att han gjorde sina iakttagelser på närmare avstånd. Ungefär vid Adolf Fredriks Kyrkogata.

            2. Jörgen,
              On your last point – regarding surrounding noise drowning out the gun shots – some possible explanations:

              • The group of three were under the influence of alcohol.
              • The group walked in a “rask” tempo in the opposite direction whilst engaging in animated conversation.
              • A car driven by Bengt P, had just cleared the TG/SV intersection at an estimated speed of 50-60 km/h, when the first shot occurred. This car was likely quite close to the group as the shots were fired.

              It might explain it. However, it does remain weird that Nicola F could hear the shots much further away.

              Klas N, åse G and Anders B. all positively state that he stayed behind at the Bank and did not follow them North. I think such an excursion can be excluded from consideration – especially given IM’s sequencing of groups early and late in his observation period, which was between 75 – 113 seconds.

              Affording Ander B. a presence in this area of several minutes after the Bofors-group’s banking transactions requires introduction of two unidentified groups and disregard of the recorded statements of 5 people .

              1. Chan60.

                Ja det skulle kunna handla om två olika grupper. Det kan tänkas att den grupp Inge M såg var några helt andra som kommit betydligt längre norrut på sin promenad, eller kanske avvikit åt något annat håll?
                När det gäller ljudbilden kan man ju tänka sig att Leif L gasade på efter att han svängt ut från Adolf-Fredriks kyrkogata. Vet inte vad för motor som satt i den bilen, men en V-6 eller V-8 kanske?

            3. Nicola säger i polisförhör 860303: ”Han fortsätter dock att gå några steg, ca 10 sekunder. När XXX vänder sig om är det 4-5 personer som står i en grupp … tittar under 30-40 sekunders tid … Efter att ha tittat i 30-40 sekunder vänder sig XXX om och fortsätter Sveavägen norrut mot Odengatan”.
              I polisförhör 860325: ”Han fortsatte framåt c:a 10-15 sekunder innan han stannade”. Enligt protokollet nämnde han inte att han observerat 30-40 sekunder, men han säger detta ”Han såg några personer vid korsningen med Tunnelgatan och hänvisar till tidigare förhör.”
              Kommentar 1: Han tittade bakåt först 10-15 sekunder efter skotten. Vilka fanns där då. AB stod först skymd i port. OP låg på marken. LP kan ha varit stående eller stående eller knästående. AH borde vara på plats (stående eller knästående) eller springande mot OP. Likaså AH’s väninna K och byggarbetaren S med sina bekanta. S säger i sitt förhör 860305: ”De hoppade ut allesammans och XXX rusade fram till den på rygg liggande mannen”. Efter 15 sekunder bör minst LP, AH, K och S vara på plats. Det finns då praktiskt taget inget utrymme för att det är AB’s tre kompisar som är gående norrut från bankomaten som NF avser.
              Kommentar 2: Personerna står enligt NF 860303, dvs inte ”går”. Och han observerar dem 30-40 sekunder, vilket borde vara tillräckligt för att notera att de är gående och inte stående.
              Kommentar 3: Personerna är enligt NF 860325 vid korsningen med Tunnelgatan, dvs inte norr om bankomaten, som är placerad cirka 20 meter om korsningen.
              Det är säkert så att man måste ha lite tolkningsutrymme mellan olika vittnesutsagor när man skall få ihop vad som hände vid mordet. Men att placera AB’s kompisar i NF’s blickfång efter mordet tycker jag verkar kräva orimligt mycket ”tolkande”.

              1. Erik K.

                Jag tycker inte att det konstigaste är att Anders B:s kompisar var i blickfånget?
                Liksom Stig Engström som också säger att han mötte folk som gick, så indikerar ju det att det fanns folk där.
                Tio sekunder efter skotten borde ingen ha varit på plats norr om den liggande Palme.
                Anna H hade tex närmare 25 meter att springa, men mitt intryck är inte att hon sprang i samband med skottlossningen (som hon inte ens hört på 25 meters avstånd, men det är en annan diskussion).
                Kanske var det så att det var människor som befann sig 50 meter norr om Dekorimahörnet som Nicola F såg i rörelse?
                Om Nicola F själv befann sig 150 meter från platsen kan ju personer som promenerar på ett avstånd av 100 meter ha upplevts som om de nästan var där.
                Men de borde ha närmat sig som du säger.
                Motalternativet är ju som sagt att Anders B:s berättelse är helt fel, och att han stått, och gått omkring i området under flera minuter.
                Det ska ju sägas att dessa kompisar inte var synliga norr om Nicola F heller. Åtminstone inget som han redogör för.
                Är inte det lika konstigt?
                Om de redan passerat Adolf Fredriks kyrkogata då Nicola passerade Tunnelgatan så stämmer ju ingenting.
                Under förutsättning att det var dem Inge M såg, så bör de ju ha hunnit passera Tunnelgatan, hämtat ut pengar, gått ut så tidigt att Nicola inte sett dem, och hunnit gå så långt att de befunnit sig norr om Tegnérgatan. Så lång tid kan ju inte Inge M stått där med tanke på kvittotiderna.
                Jag håller med om att den gruppen borde ha noterats av Nicola F som gående, och inte stående, och visst borde de ha närmat sig Nicola ganska mycket under de 30-40 sekunder han stått där.
                Märkligt.
                Svårt att säga vem som har fel eller rätt här. Men någon hake finns det absolut.

                1. Jörgen,

                  Jo, vittnesuppgifterna går inte 100% ihop, så de måste bedömas med någon slags tillåten felmarginal. Därtill kan man beakta om vittnet var påverkat av alkohol, har minnesluckor, samt försöka bedöma vad som kan vara rationellt och logiskt.

                  Om vi som exempel tittar lite närmare på AB, så står följande i polisförhör 830303: ”Han kan inte riktigt säga när han uppfattar det sällskap som nämns men han vet att han börjar att gå på samma trottoar men i riktning nu mot Kungsgatan. Hans bedömning av hans egen påverkans grad av alkohol är att han har klara minnesbilder av vissa förhållanden.”

                  AB har alltså klara minnesbilder av vissa saker, men inte alla.

                  Så vad gjorde AB? Han väntade utanför bankomatlokalen, i avsikt att följa sin tre kompisar vidare norrut och under väntetiden så spanade han efter några eftersläntrare. Det blir i det läget rationellt att vänta vid bankomaten eller något norrut. Att han då skulle gå 20 meter söderut till den blivande mordplatsen (vilket inte han själv hävdar men vissa andra hävdar för att påvisa att han var ”Dekorimamannen”) är då inte rationellt. Jag tror alltså inte att AB var Dekorimamannen. Om han trots allt var det, trots att han inte minns, så har han sedan missat att paret Palme passerade honom, LP har missat att hon och OP passerade honom och NF har också missat att han passerade AB vid Dekorima. Och både LP och NF var nyktra. Dessutom skulle IM ha tyckt att AB varit klädd i mörk rock. Inte mitt förstahandsval rörande scenario.

                  Enligt en av kompisarna följde AB efter en bit och ropade ” ”att ni behöver inte gå så fort, vi kan väl vänta på dom andra då”. Vad är en bit? Från bankomaten är det 110 meter till Adolf Fredriks kyrkogata. Med tanke på att AB själv säger att han inte minns allt kan jag inte se att det skulle vara omöjligt att han tagit sig till hörnet där och strax bortom, innan han vände söderut.

                  Det förklarar i så fall varför LP inte såg AB. Och AB är i det scenariot samma person som mannen som gick långsamt och lite ”underligt” bakom paret Palme. Han gick nära trottoarkanten mot Sveavägen, eftersom han fortfarande kollade lite efter eftersläntrarna. NF säger själv att den han mötte bedömdes vara samma som personen han senare såg i porten vid Dekorima, bedömt på jackans färg.

                  Det hela hänger ihop fint, om man tillåter sig ta fasta på det att AB har vissa minnesluckor. Jag tycker inte detta innebär att AB’s berättelse är ”helt fel”.

                  1. Erik K.
                    Ja, det skulle kunna ha gått till på det sättet. Allt är möjligt som jag tidigare skrivit.
                    Men förutsätter inte detta att Inge M sett en helt annan grupp människor passera Tunnelgatan i riktning mot Wenner-Gren Center?
                    Om IM gjort sin observation då han nyss stannat bilen så borde AB och hans sällskap ha gått 25 meter upp till banken, stoppat in kortet i dörren, stoppat in kortet i bankomaten, påbörjat första uttaget.
                    Fram dit kan vi kanske räkna att det gått en halv minut om vi räknar lågt.
                    Sedan tar uttagsproceduren 70 sekunder. Räkna med att de är på väg därifrån efter ytterligare 20 sekunder efter en kort konversation med Anders B.
                    Det har nu gått två minuter sedan Inge M såg dem passera Tunnelgatan.
                    Nu ska de gå norrut, och Anders B får strax i tankarna att han ska försöka följa med, vilket han gör på ett visst avstånd.
                    Han går norrut ca 80 meter innan han vänder och går tillbaka tio femton meter bakom makarna Palme. Om han gått relativt fort har det i detta läge gått tre minuter sedan Inge M sett sällskapet passera Tunnelgatan.
                    Nu ska Anders gå bakom makarna Palme tillbaka till dekorimahörnan, ca 100 meter.
                    Vi kan väl räkna med att det tagit 80 sekunder.
                    Det var nu nästan 4,5 minuter sedan gänget passerade Tunnelgatan, och Anders vänner kan befinna sig i höjd med biografen Grand.
                    Att de inte hört skott är inget att undra över.
                    Det man då måste börja fundera över är om inte Inge M sett ett annat gäng passera Tunnelgatan ett par minuter före mordet, för det verkar inte som om han kan ha stått där i över fyra minuter.
                    I så fall bör Anders B och hans sällskap redan ha varit klara med sina bankärenden då Inge M parkerade.

                  2. Erik K.
                    Kan för tydlighetens skull tillägga att Glenn M startade sitt bankärende 23:16.15, och Helena L avslutade sitt bankärende 23:18.56, men hon var ju inte riktigt klar då skotten small, så om vi räknar med att skotten small 23:18.45, så kan Inge ha stått där i 2,5 minut om han parkerat samtidigt som Glenn M stoppade in kortet.
                    Om gruppen passerade i samband med att Glenn stoppade in kortet, och under förutsättning att dessa var Anders B och hans kamrater, så kan inte ditt scenario stämma. Anders hade enligt min beräkning tidigast varit tillbaka 4,5 minuter efter passage av Tunnelgatan.
                    Inge M skulle kunna ha stått där inöver fyra minuter om Glenn av någon anledning blev förhindrad i ett par minuter innan han kunde påbörja sitt bankärende. Exempelvis av några andra okända personer som strulade och inte hittade kortet, eller att han själv inte hittade sitt kort, men det går inte att spåra något sådant i förhöret.
                    Hade han folk både framför och bakom sig i kön, som han säger i september 1986?
                    I september 1988 säger han att det var tomt på folk vid bankomaten, och att ”två flickor och en grabb” kom efter ett tag.
                    Vilket är det rätta?
                    För tydlighetens skull: tiderna är inte kopplade till Fröken Ur, utan från förteckningen av bankomattransaktionerna.

                    1. IM kan knappast sett AB med tre kompisar (5-7 personer) strax innan OP blev skjuten. I så fall var AB’s kompisar fortfarande vid bankomaten vid mordtidpunkten, men de hade då gått norrut enligt AB. IM’s tidsuppskattning måste vara fel eller så är det 5-7 andra personer han ser passera korsningen. Vi kan därför inte basera analysen på att IM såg AB med kompisar vid den tidpunkt han uppger (omedelbart innan mordet).

                      Om det var 5-7 andra personer som IM såg kan vi lämna analysen direkt.

                      Om det var AB med kompisar får vi istället modifiera tidsschemat och eventuellt även IM’s observationer.

                      Han körde Sveavägen norrut, väntade vid rödljus vid Tunnelgatan, svängde vänster när det blev grönt, släppte av passagerarna, han parkerade inte på Tunnelgatans norra sida (vilket jag tycker hade varit förstahandsvalet), han vände istället bilen och parkerade på Tunnelgatans södra sida (5 meter från – ”olagligt nära” – korsningen med Sveavägen). Varför han gjorde allt detta förklaras inte i de förhör jag sett med IM, men vännen H uppgav i polisförhör 830314: ”På fråga om andra bilar så uppger hon att det fanns parkerade bilar där”.

                      Jag antar att det stod parkerade bilar utmed hela norra sidan, och att det var därför IM vände sin bil. IM släppte alltså av de andra med han stannat bredvid en rad av parkerade bilar. Sedan har det tagit viss tid att för de tre att zick-zacka sig fram till bankomaten. Hur lång tid det tagit har jag inte sett någon diskutera. Enligt Kangers intervjuer med IM hade två av personerna druckit flera starköl, festmön hade druckit ett par öl, medan IM inte druckit alkohol. Han hade dock dagarna innan haft feber och han kände sig ännu lite matt, kvällen fick inte bli sen. Alla fyra kan alltså haft nedsatt observationsförmåga och kanske gjort det de gjorde relativt långsamt. Tiden från att lämna bilen, ta sig fram till bankomaten delvis gående mellan parkerade bilar, ta fram plånbok, ta fram bankomatkort påbörja transaktionerna är ett stort frågetecken. Det handlar alltså inte enbart om bankomat-klockans interna tider 23:16:15 – 23:18:45 – 23:18:56.

                      Det kan ju vara så att IM sett AB med vänner medan han väntade på Sveavägen, när han stod på Tunnelgatan vänd västerut eller på Tunnelgatan vänd österut, och sedan blandat ihop observationen med något som inträffade senare. Exempelvis hittar jag inget om att IM observerat NF passera korsningen 104 sekunder innan mordet (5*52 sek enl förhör med NF 860325). Jag kan inte utesluta att IM observerat AB med vänner från en tidigare position, och sedan blandat ihop det med NF’s passage (stående vänd österut) och sedan slirat lite till på tiderna.

                      OK, jag vill alltså modifiera AB’s intermittenta minnesbilder något och även (den matta och trötta) IM’s minnesbilder. Men vem vill inte modifiera något alls av dem? Vem kan få ihop ett scenario där ens någon av de två stämmer till 100%?

                      Jag vill då hellre undvika att modifiera den nyktre NF, och ändå försöka få ihop fungerande scenario.

                    2. Min text ovan var tänkt att vara ”Exempelvis hittar jag inget om att IM observerat NF passera korsningen 104 sekunder innan mordet (2*52 sek enl förhör med NF 860325)”.

                      Men en mer logisk tidsskattning från förhöret är 147 sek (0:52 + 1:35) innan mordet.

                    3. Erik K.

                      Ja, det är ju även detta som utredaren varit inne på, att Inge M sett gruppen av människor som han tänker sig är AB plus vänner, från en annan position och rört ihop sina minnesbilder, vilket gör att vi adderar ytterligare en hemsnickrad parameter, och det är nästan nödvändigt om man vill placera de promenerande vännerna framför Nicola F.
                      Du skrev: att han kunnat se dem ”när han stod på Tunnelgatan vänd västerut”.
                      Menar du då att han sett dem i backspegeln?

                      Jag räknar på att han sett dem strax efter att han parkerat vänd österut, 2,5 minut före mordet, och inte strax före mordet. Jag påstår inte att det var på det ena eller det andra sättet, men jag konstaterar:
                      Tre antaganden som är vanliga, och för sig själva helt rimliga, men som är svåra att förena:

                      1. Gänget som Inge M såg passera Tunnelgatan var Anders B och hans sällskap.
                      2. Inge M har stått parkerad på Tunnelgatan högst två och en halv minut innan skotten, detta med stöd av bankomatuttagen.
                      3. Anders B:s vänner hade hunnit passera Adolf-Fredriks Kyrkogata innan makarna Palme passerade över Sveavägen.

                      Känns som att en måste bort. Frågan är vilken?

                    4. Jörgen,
                      We know the answer to your question: there was nobody ahead of Glen M.
                      No transactions were recorded on that machine between 23:10 and 23:16:15, when he began his 38 seconds saldo-check. I think it is safe to say that the uncertainty is confined to only these 38 seconds.

                    5. Chan60,
                      what we do know in fact is only that there were no recorded transactions directly before Glenn’s.

                      But were there any people there, planning to make transactions?

                      Glenn’s statements are contradictory, as Jörgen mentions. In his first statement he talks about four people standing both in front of him and behind him and that they were drunk. In his second statement, two years later, there are only three people and they arrive after a while, after his own arrival.

                      Glenn’s first statement seems to give some support to Inge’s comments to me from 2010 that there was a queue with drunk people at the ATM. As Jörgen mentions, we cannot rule out the possibility that there was/were one or more persons standing in front of Glenn – but who did not carry out any transactions. There are several possible reasons to such a thing: not finding one’s card, not remembering one’s code, remembering that there wasn’t any money on the account or just changing one’s mind for some reason. If people standing in front of Glenn were drunk, as he implies, all of these alternatives are rather plausible.

                      This is not to say that there were people in front of Glenn, just that we cannot rule that out.

                      The statements from the people in Inge’s company are not of much help in this regard. They were to some extent intocicated and did not remember very well afterwards. Inge’s statements even as early as March 14, 1986, indicate that he was able to make a number of observations while waiting for his passengers. It gives some credence to the hypothesis that his passengers had to wait longer than it took Glenn to check his account.

                      As always with witness statements, people have a tendency not to remember things that they don’t find relevant.

                    6. Gunnar,
                      Yes Glenn M’s statements are confusing, and Sussane L and Sven-Erik do not remember any details at the Bankomat. However, Helena L did remember.
                      I do believe her recollection makes it very likely that their arrival was within the 38 seconds Glenn operated the machine.
                      She confirmed (860407, page 2) that a man was standing at the Bankomat withdrawing money, and did not see anybody else at Tunnelgatan. She was even able to describe this man,

                    7. Hej Gunnar,
                      Det är en möjlighet – eller i alla fall inte en omöjlighet – att det funnits en kö vid bankomaten men där personerna i kön mest fumlade i största allmänhet. Dock bör det noteras att så fort någon av dessa personer i kön hade stoppat in sitt kort i bankomaten skulle detta ha registrerats på bankomatens journalprinter. Men inget i Bankomatcentralens svar till polisen tyder på att det funnits några avbrutna transaktionsförsök i nära anslutning till Glenns bankomatbesök. I den mån det fanns en kö är det alltså sannolikt att ingen av dem i kön försökte få ut några pengar ur Bankomaten utan istället uppehöll sig med ”andra hindrande aktiviteter”.

                    8. Jörgen,

                      tack för en bra diskussion. Jag minns från radioprogram vårvintern 1986 att Holmér svarade journalister som försökte få ihop observationerna ”vi vet mycket vad som hände i Stockholm den där kvällen” och ”vi har mycket mer detaljerade tidsscheman än vad ni har”. Själv har jag dock aldrig sett att polisen redovisat ett detaljerat tidsschema, inte ens idag efter 37 års mördarjakt. Polisen har hållit på med annat.

                      Bröderna Poutiainen skrev att en tidskronologi saknades efter mordet och pusslade väldigt mycket i boken Inuti Labyrinten. Men vad som hände innan är fortfarande inte så bra analyserat. Vad som finns är en del som plockar lite här och där och ignorerar det som inte stämmer, exvis i boken ”den osannolika mördaren”, medan jag tycker att man också måste redovisa det som inte stämmer (och redovisa varför man valt bort just den informationen).

                      Med det scenariot som jag här skissar finns mycket som passar, ex.vis varför AB tre kompisar inte minns att de sett paret Palme och varför LP inte minns att hon sett dem. Likaså varför NF inte minns att han sett AB ner vid mordplatsen eller vid bankomaten.

                      Du lyfter fram tre punkter som inte går ihop:

                      1. Gänget som Inge M såg passera Tunnelgatan var Anders B och hans sällskap.
                      2. Inge M har stått parkerad på Tunnelgatan högst två och en halv minut innan skotten, detta med stöd av bankomatuttagen.
                      3. Anders B:s vänner hade hunnit passera Adolf-Fredriks Kyrkogata innan makarna Palme passerade över Sveavägen.

                      Det finns en till punkt som inte stämmer:
                      4. AB uppger att han vände söderut vid bankomaten, medan en av hans vänner uppger att han följde efter dem en bit.

                      Den sista punkten förklarar jag med att ”en bit” var 110 meter upp till AF Kyrkogata och att vännen inte vet exakt var AB släppte kontakten med dem. AB själv har vissa minnesluckor. Så jag tycker inte att punkt 4 borde vara en stor grej egentligen.

                      Så då kokar det ner till dina 3 punkter. De handlar alla om tiden när IM gjorde observationen och om det var rätt observation (rätt grupp människor). Jag tror det var rätt grupp. Om det var fel grupp som handlar det om 5-7 människor som det inte finns någon annan uppgift om.

                      Tiden måste vara fel, AB uppger att de var 15 meter bort vid mordet dvs att de passerade mordplatsen mindre än 15 sekunder innan mordet (3,6 km/h). Så frågan är hur mycket fel?

                      IM säger själv att han stod vänd österut och observerade gärningsmannen ”minuter” (polisförhör 860314). I intervju med GW uppger han 6-7-8 minuter. För vår diskussionen spelar det ingen roll hur länge IM observerade gärningsmannen. Det räcker med att han observerat korsningen 4-5 minuter. Och IM’s uppgifter är hans egna utan någon baktanke att han skall få ihop det tidsschema som vi nu diskuterar. Han anpassar sig alltså inte till vår diskussion.

                      Det enda ”körsbär” som inte passar i scenariot är tanken att de tre efter att ha lämnat IM’s bil utan fördröjning kommer fram till bankomaten. Men jag sätter ett frågetecken där eftersom de kan ha varit långsamma och kanske inte minns alla detaljer. De skulle (troligen) kryssa sig fram mellan parkerade bilar och kan ha blivit fördröjda (tappat något, fått ett skrattanfall om något, vad som helst). Jag har inte sett några polisprotokoll som går på djupet. Jag har inte sett en enda fråga om promenaden från bilen till bankomaten.

                      Det finns en alternativen förklaring till samma frågeställning, till samma ”körsbär”. Att IM observerade AB tidigare, stående i på Sveavägen eller stående vänd västerut på Sveavägen (sett AB i backspegeln, eller varit vänd mot baksätet inne i bilen medan vännerna planerade kliva ur bilen). Därefter har IM blandat ihop olika händelser något, och det tycks ha gjort vad gäller NF’s passage som han tycks ha missat och även vissa andra som passerat korsningen (ex.vis Rytterståhl och Karlsson). Det finns ingen komplett upplistning av observationer han gjort, för att uppskatta vad han kan ha missat.

                      Och som sagt, det kan inte ha varit 15 sek innan mordet han såg AB med vänner. Så då att ta IM’s tidsuppgifter för heliga går helt enkelt inte. Dvs IM’s tidsuppgifter är ett svagt argument för att spräcka det scenario jag skissar.

                      Men, visst, jag kan ha fel. Jag skulle gärna se några alternativa scenarios skissade med samma typ av analys av det som talar för OCH DET SOM TALAR EMOT. Sedan kan vi ställa olika scenarios mot varandra och jämföra.

                    9. Erik K, Chan60 och andra som följer diskussionen.

                      Detta borde vara utrett i grunden för länge sedan. Inte för att det spelar någon större roll var Anders B: s vänner egentligen befann sig, utan för att vissa nyckelobservationer inte är utredda i grunden.
                      Det förekommer spekulationer om att Inge M sett Anders B, och sedan förväxlat sina iakttagelser av honom med en hastigt uppdykande man, liksom att Nicola F sett Anders B, men detta skulle ju i så fall kunna röra sig om den hastigt uppdykande mannen som gått bakom makarna Palme, kanske hela vägen från Grand.
                      Det kokar då ner i frågor om var Anders B befann sig och under hur lång tid?
                      De verktyg vi har att jobba med är vittnesutsagor som går på tvärs med varandra.
                      Exempelvis hur lång tid Inge M suttit med uppsikt över området runt avfasningen.
                      Här finns faktiskt en möjlighet att något hänt som fördröjt Inges vänner innan Susanne L satte in sitt kort för sitt första bankomatuttag.
                      Inge pratar innågot sammanhang om en kö som var ganska lång, typiskt löningsfredag där berusade människor bytte kort med varandra, och det var ett jävla liv helt enkelt. Glenn M nämner en kö i sitt förhör i september – 86, som skulle kunna ha dragit ut på tiden även för honom.
                      Inga uttag är registrerade före honom, men man kan inte vara säker på att det inte stått ett stökgäng där och hindrat de bakomvarande utan att deras förehavanden registrerades av banken?
                      I så fall öppnar det upp för just det vi diskuterar. D.v.s. att det passerande gänget kan: om de passerade mycket kort efter att Inge parkerat, ha varit Anders B m sällskap. Det skulle också ge sällskapet tillräckligt med tid för att hinna utom hörhåll, och det skulle också ge Anders B tid att göra en liten lov norrut efter kamraterna.
                      Men som det är med detta ämne. Ingenting tillåts vara odiskutabelt, utan det finns alltid någon motsägelse.

                    10. Jörgen (mfl)

                      Då tråden tog slut kommenterar jag ditt (Jörgens) senaste inlägg om Anders B:s kamrater här.

                      Jag delar dina väl sammanfattande meningar om problemen. Det inspel jag vill komma med, och som varit min tanke i många år för att få ihop en del detta sudokut, är att Anders B:s kamrater kommet ut från banken strax innan Inge parkerar. Inge uppfattar en grupp på andra sida gående norrut (kanske t.o.m. en bit längre ner på gatan) och då han inte noterat att de klivit ut från byggnaden bli hans minnesbild helt naturligt att promenerat förbi Dekorima strax innan. Det svåra är naturligtvis att han i sin utsaga sedan menar att MOP kommer från andra hållet bara några tiotal sekunder senare – men det förutsätter väl för de flesta av oss att det antingen är ett hjärnspöke eller personer som aldrig identifierats (vilken ändå känns mindre troligt)

                    11. Jörgen,
                      detta med buslivet i bankomatkön hade jag glömt. Jag minns uppgiften, tror jag hört/läst det från Gunnar Wall eller Lars Borgnäs.

                      Detta med var AB befann sig är inga obetydliga petitesser. Var han upp 100 m norr om bankomaten så gäller:
                      1. Mannen bakom paret Palme som NF såg var AB, dvs inte SE eller någon annan ”mördarkandidat”.
                      2. Dekorimamannen var inte AB. Då var det någon annan som IM såg på brottsplatsen.

                      En kartläggning leder alltså inte raka vägen fram till mördaren, men leder till att vissa scenarios kan avkrivas.

                    12. Per Johan,
                      mycket intressant tanke!
                      Såg IM så långt norrut (20-25 m) från sin position?
                      Det kapar ju tidsschemat 1,5-2 minuter.

                2. Is Sveavagan uphill from Nicola’s vantage point towards the murder scene?
                  If so, is it enough to be a contributing factor in literately ”overlooking” the Bofors-3?

                3. Jörgen och Erik
                  NF nämner ju att han först ser den liggande mannen när ”någon flyttar på sig” och det första man tänker på är ju då AB som kliver in i Dekorimas entré.
                  Inte för att komplicera saken men ska man ta Engströms på orden att han hör första skottet kommer väl även han in i ekvationen om människor NF ser norrut. Om Engström då, enligt egen utsaga, viker in mot skyltfönstren för att titta på klockan så har vi ytterligare en person som ”flyttar” på sig……
                  Gällande diskussionen om AB:s kamrater så är ockhams för mig att de förmodligen passerat när MOP tittar in i Saris skyltfönster eller strax innan (dvs nästan utom hörhåll).

                  1. Per Johan, jag funderade på att nämna Engström men valde bort det eftersom hans utsaga ifrågasätts. Jag ville inte att det skulle se ut som mitt resonemang förutsatte att hans utsaga stämmer. Mitt resonemang funkar oavsett var Engström befann sig.

                  2. Per-Johan.
                    Ja, Stig Engström kan vara en av de figurerna, liksom den mystiske mannen i beige.
                    ”Ockhams rakkniv” vet jag inte om det är ända, eftersom det krävs att man förklarar bort det passerande gänget som ett okänt gäng – om man nu inte vill spekulera i att Inge M stått stilla och iakttagit dekorimahörnan under 4-5 minuter, vilket inte stöds av deras bankomatkvitton. Anders vänner bör ju ha promenerat 3 minuter efter att de lämnat bankomaten, om de passerat Sari innan makarna Palme ens kommit dit, och Anders bör alltså ha stått kvar eller promenerat runt lika länge.
                    Jag vill bara påvisa att det är stora problem även med det resonemanget.

                    1. Jörgen

                      Är medveten om problematiken. Inges förbipasserande gäng bedömer jag mer som ”hjärnspöken” – antingen som han uppfattar när dom lämnar bankomaten och ”går mot Wennergrens center” eller som en efterhandskonstruerad minnesbild av något annat. Hans blick var nog ganska flockande mellan hans eget sällskap, rödljuset och hans ”Dekorimaman”.

                      Det är som det är med dessa vittnesmål – det är alltid något som misstämmer i våra ekvationer.

  44. Tillägg, att lösa Palmemordet är som lägga ett stort pussel, behöver hjälp på traven. Det finns en rad besvärande omständigheter när det gäller Christer A bakgrund som man inte kan vifta undan: ensamvarg, Palmehatare, ägare av en Magnum, självmordet, bodde på Hälsingegatan.

    Föredragshållaren Marc Pennartz talade i förbifarten om ett café som Christer A besökte ganska regelbundet, snett i mittemot mordplatsen, Sveavägen ojämna nummer. Cirka 15-25 meter norr om postkontoret, Stockholm 3? (är det någon på bloggen som kommer i håg namnet på caféet?). Jag har delat ut post i område under 70-talet, till hushåll på lördagar ej till företag. Om Christer A ofta besökte cafèet efter mordet, med utsikt över mordplatsen, tolkar jag att det finns tecken på att han bearbetade ett trauma? Eller finns det andra teorier?

    1. Kim:

      Kaféet eller konditoriet hette Svea och låg på Sveavägen 33. Det är på andra sidan gatan, tvärs över från Skandiahusets mitt, alltså lite norr om mordplatsen. Där finns nu en snabbmatsrestaurang.

      Det är oklart när CA började besöka konditori Svea, men åtminstone några efter mordet var han en frekvent besökare.

      Ägarinnan beskrev CA i förhör 1996 som en välbekant stamgäst, en ”egen” figur som inte verkade vara ”riktigt frisk” och hade stirrande blick. Han satt alltid för sig själv på en plats längst in i lokalen, i dryga halvtimmen. Han drack en kaffe och åt en bulle, läste kanske en tidning, och sen gick han, utan att tala med någon. Han sades göra detta en eller ett par gånger i veckan, sedan kanske fem-sex år, såvitt hon kunde komma ihåg – alltså 1990-91.

      Hennes sambo, som också jobbade på Svea, bekräftade i ett eget förhör samma år dessa uppgifter och den allmänna bilden av CA. Han sade dock att han själv mindes CA:s besök ”sedan många år tillbaka i tiden, säkerligen redan från 1988”. Denne man hade emellertid börjat sin anställning just 1988, så vad han säger är egentligen att CA nog besökte kaféet redan då och alltså kunde ha gjort det även tidigare.

      Båda två kände igen de ytterkläder CA bar på polisens fotografier, vilket tydligen var de kläder han brukade ha vid sina besök. Enligt förhöret och polisens bildmaterial rörde det sig om en närmare knälång mörk rock och en mössa, vars exakta utseende tyvärr förblir okänt eftersom den döljs bakom ansiktsmaskeringen på de offentliggjorda fotografierna.

      Det där sista är lite retsamt. Som en och annan kanske drar sig till minnes nämner en SvD-artikel 9 augusti 1999 att CA då fortfarande höll sig med en gammal mössa han ägt vid tiden för mordet, och att den liknande den huvudbonad som beskrivits av vittnen vid Grand. Om det rör sig om samma mössa som Sveakonditoristerna fastnat för, så torde det med andra ord handla om en mössa med öronlappar och/eller knytning ovanpå, och eventuellt skärm. Det vore mycket intressant att se den.

      Men nog om mössan. Det där med de flitiga besöken är uppseendeväckande, med tanke på att CA då bodde en bra bit söder om Stockholm. Det krävdes långa resor för att han skulle kunna få sig en kaffe och en bulle just där.

      Så — vad kan man då göra av allt detta? Inte så mycket, tyvärr. Konditori Svea har likväl lyfts fram som potentiellt intressant i CA-teorin på två sätt, men det rör sig huvudsakligen om rena spekulationer.

      Det ena argumentet går ut på att om CA brukade besöka Svea även 1986, vilket ju förefaller möjligt men oklart, kan han ha suttit där kvällen före mordet. Svea stängde ibland ganska sent. Han skulle då ha kunnat upptäcka paret Palme vid niotiden, på sin väg norrut mot hemmet på Hälsingegatan, eftersom den enklaste vägen var norrut längs Sveavägen, precis förbi Grand.

      Det är emellertid oklart när Svea stängde om kvällarna våren 1986, och om jag minns rätt tyder vissa uppgifter på att de under morddagen hade stängt redan en eller ett par timmar före niobion. Då faller ju det. (Men nu talar jag ur minnet, det här kan vara fel.)

      Hela resonemanget bär hur som helst spekulationens prägel, och jag tycker man ska vara försiktig med sådant.

      Det andra sätt på vilket konditoriet kommer in i teorin är det du själv lyfter fram, att hans återkommande besök kan ha varit kopplade till själva mordet.

      Polisen övervakade regelmässigt mordplatsen på årsdagarna, och antecknade vilka kända personer som då syntes röra sig i området. CA blir föremål för polisens intresse 1994, men det året verkar han inte ha setts/igenkänts under morddagen. Under både 1995 och 1996 noterade emellertid polisens spanare att CA befann sig på Sveavägen, tydligen i samband med besök på Svea. Därefter finns såvitt jag vet inga noteringar om saken.

      Frågorna är då: fanns det något samband, eller var det en slump att hans återkommande besök inföll just på årsdagarna? Var de återkommande besöken i sig ett sätt för honom att kunna komma nära mordplatsen, sitta och återuppleva eller ångra mordet? Ja, det där blir som synes också snabbt spekulativt på ett sätt som jag inte tycker känns meningsfullt.

      Det som återstår är, som jag ser det, det följande: om man via konditori Svea kan göra troligt att CA ofta promenerade förbi Grand år 1986 så är det givetvis en uppgift av värde för att utvärdera CA som möjlig gärningsman. Men än så länge förblir den saken oklar.

      Och så är det det där med mössan som döljs bakom maskeringen. Den vill jag gärna se.

      1. Madam,
        jag gissar att formuleringen ”några efter mordet var han en frekvent besökare” ska vara ”några år efter mordet…” OSV.

        I övrigt, tack för en intressant kommentar.

      2. Madam.

        Der kan ju vara så att CA gick och fick i sig nåt ätbart tex efter läkarbesök. Han led av depressioner. Då är man oftast inte heller så talför. Kan med va en del i träning att kunna klara av att gå o köpa sig ngt på fik o äta. Orsakerna kan va många till varför han syntes där. Men han är iaf inte Palmes mördare.

        1. Carita:

          Huruvida han är Palmes mördare eller vet jag inte, och han hade tydligtvis en del krämpor, bland annat psykiska. Men jag känner inte till att han skulle ha gått på läkarbesök inne i Stockholm City en till två gånger i veckan, så det tror jag inte är någon trovärdig förklaring till hans flitiga konditoribesök – vilka, allt annat lika, är objektivt underliga.

          Att han inte pratade med folk tycker jag däremot inte behöver någon förklaring. Det gör inte jag heller om jag går på fik för att läsa tidningen. Jag brukar däremot hålla mig till kaféer på närmare avstånd.

          Gunnar W, ovan: Ja, helt riktigt – ”några år” skulle det vara.

      3. Det Madam skriver är riktigt.Tilläggas kan möjligen att teorin att CA besökt Svea vital tidpunkt mordkvällen känns avskriven.
        De hunratals och åter hundratals besöken på Cafe Svea är intressanta eftersom Christer A sålt sin lägenhet på Hälsingegatan 1987 för att därefter flytta ut till ett bostadsområde likt miljonprogram i Västerhaninge istället.
        Det är en lång resa därifrån meddels allmänna kommunikationsmedel till Cafe Svea.
        Det tar väl minst 45 minuter.om jag förstått saken rätt.
        Cafe Svea är således ett klart mål för Christer A under många år efter mordet på Olof Palme.
        Insatt i den stora bilden runt Christer A så är det ytterligare en sak som ter sig märklig.
        Noteras bör dessutom i detta sammanhang att Christer A i förhör på inga sätt vill vidkännas att han är stammis på Svea.Det är uppenbart att det är känsligt för honom,och han tompratar mest när frågan förs på tal.
        Den stora bilden runt hypotes Christer A påstår jag är helt unik i Palmemordssammanhang.De frekventa besöken på Cafe Svea under många år i varje fall efter mordet tillhör denna bild…dock som sagt,inte specifikt mordkvällen.
        Gällande denna så är det mycket troligare att Christer A fått span på LOP på hemväg från broderns flytt eller om CA varit ute och intagit middag..vilket han ofta gjorde tidpunkt ifråga.

        1. Hej Ragnar! Ursäkta att gör några rättelse i din text, Christer A flyttade enligt trovärdiga uppgifter till Trångsund, tillhör väl Huddinge kommun? Västerhaninge ligger väl i Haninge kommun? Trångsund ligger mycket närmare Stockholm än Västerhaninge?

          1. Ragnar & Kim:

            CA skrev sig år 1987 på Huggarvägen 9 i Västerhaninge. Därifrån är det, åtminstone numera, när man räknar in anslutande promenader m m, ungefär en timmes resväg till Sveavägen 33.

            I praktiken verkar han dock, åtminstone från och med början nittiotalet, ha tillbringat mycket tid – kanske mer tid – i föräldrarnas sommarstuga på Vedahöjden 13, i Tungelsta. Därifrån är det ungefär en och en halv timmes resväg till konditori Svea.

            Oavsett var man tror han befann sig om dagarna handlade det alltså om två till tre timmars resa varje gång han ville besöka konditoriet. Det är besynnerligt, hur man än vrider och vänder på saken. Men vad vet jag, de kanske erbjöd alldeles särskilt förträffligt kaffe.

            1. Madam,

              Oavsett om det var kvaliten på kaffet eller något annat så fanns det något gällande konditori Svea som hade en magnetisk effekt på Christer A,i vartfall eller mordet på OP.
              Själv ville han som tidigare påpekats inte säga vad det var som drog honom dit.
              Uppgifterna gällande Christer As boende är riktiga.Han flyttar till Huggarvägen sommaren 1987 och flyttar till Vedahöjden 13 den 15 Oktober 1992.
              Att han tillbringat mycket tid i sommarstugan period innan torde även detta vara riktigt.

              Kim,

              Det finns en alldeles utmärkt CA kronologi i Flashbacktråden om Christer A.
              Där finns alla aktuella datum runt individ CA och det är rekommenderad läsning.
              Kronologin återfinns i länk vid slutet av trådens första post.

        2. Ragnar

          Det är inget konstigt att vilja gå på de ställen man känner igen för att äta. Jag är sån tex.

        3. Har du något bevis att CA brukade vara vid Grand på kvällarna? Jag påstår att det inte finns några sådana bevis. Det finns inga indicier eller bevis att CA var utanför Grand vid 21-tiden på mordkvällen när Palme kom dit, ej heller indicier eller bevis att CA var nära eller på mordplatsen tiden för mordet. Finns inget som tyder på att CA var Palmes mördare. SE är mer sannolik.

          1. Precis som på Flashback kommer du med ett argument som lätt kan förklaras med att inget vittne blivit konfronterat med bild av CA, och att han därigenom inte blivit ihågkommen.

        4. Vad jag inte riktigt kan få till är varför man skulle besöka ett visst konditori frekvent därför att man mördat Palme, om han nu har gjort detta. CA kanske trivs i dessa kvarter.

          1. Näe..Christer A byter ju ned sig boendemässigt rejält sommaren 1987 då han flyttar från sin fina lägenhet på Hälsingegatan ut till vad som närmast ser ut som ett miljonprogram i Västerhaninge,detta utan att han vid tillfället i fråga har ekonomiska problem.
            Det indikerar därmed icke att han trivs i kvarteren runt Sveavägen,i alla fall inte vid aktuell tidpunkt ifråga.
            Christer As flytt sommaren 1987 förblir en gåta.

            1. Hej Ragnar,

              Nja, att Christer A boendemässigt skulle ha bytt ner sig rejält sommaren 1987 är en ren spekulation från din sida. Det är inte alls säkert att det var så Christer A själv såg på sin flytt och dessutom var han uppvuxen i Stockholms södra förorter, kanske trivdes han bättre där än i Vasastan. I Christers fall kan hans flytt också ha berott på hans intressen för skytte, foto, jakt, frilufts- och båtliv, och att Christer till exempel ville komma närmare naturen.

              Vi vet heller inte om Christers relativt regelbundna besök på Konditori Svea började redan då han bodde i Vasastaden, dvs. innan han flyttade till Västerhaninge. Under den här perioden var Christer frivilligt arbetslös och att han då med viss regelbundenhet besökte Stockholms city behöver definitivt inte vara något säreget. Dessutom får vi förmoda att Christer gjorde annat i Stockholms innerstad än att bara fika på Svea för att därefter åka hem.

              1. Anders Fredric:

                Vi skrev nästan identiska inlägg här, så jag håller naturligtvis med dig.

                Vad gäller sista meningen (”Dessutom får vi förmoda att Christer gjorde annat i Stockholms innerstad än att bara fika på Svea för att därefter åka hem”) finns emellertid ett tillägg: polisen har nämligen vid en gång skuggat CA hela vägen in till Stockholm och tillbaka, nämligen på tioårsdagen av mordet 1996. Se här: https://wpu.nu/images/3/30/IVA_16636_11-13_spaning_PM.pdf

                Det enda CA gör i Stockholm vid det tillfället är att gå upp till Kungsgatan och besöka en pressbyråbutik, vandra Sveavägen över mordplatsen, korsa Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogatan, gå tillbaka söderut och gå in på Svea konditori där han fikar i fyrtio minuter enligt känd rutin, promenera norrut förbi Adolf Fredriks kyrka och via Kammakargatan till Upplandsgatan, där han tittar i tio minuter (!) i ett skyltfönster, för att sen vandra ner till Centralstationen och åka hela vägen hem igen.

                Den gången fanns inga uppenbara skäl att åka in till Stockholm utom konditoribesöket, och möjligen en mindre bensträckare innan han vände tillbaka till stationen.

                Men: beteendet 28 februari 1996 behöver givetvis inte vara representativt för hans resor och konditoribesök. Det verkar dessutom ganska troligt att CA förstår (eller i alla fall tror) att han är skuggad. Att han stannar och tittar i skyltfönster återkommande, inklusive i ett fall en mycket lång stund, stärker den teorin. Vi vet att han med fog trodde sig vara övervakad, och detta var ju årsdagen, så han hade skäl att vara paranoid.

                Det är dessutom belagt, enligt polisens spanare, att han på nioårsdagen 1995 mycket uppenbart försökte göra sig sig av med förföljare, genom att t ex vända sig om och titta, gå tillbaka korta sträckor, osv. Han lyckades i sitt uppsåt redan hemma i förorten. Likväl kunde han siktas på Svea konditori samma årsdag, uppenbarligen efter att ha skakat av sig poliserna och hoppat på pendeln. (Vad han gjorde i övrigt i Stockholm den kvällen är dock inte känt.)

          2. Zombie:

            Resonemanget går väl ut på att CA, i det fall han vore mördaren, helt enkelt inte är riktigt riktig i huvudet och lider av någon sorts besatthet kring mordet eller platsen. Eller något liknande. Det är, som jag skrev tidigare, ren what-if-spekulation och sådan är jag milt allergisk mot.

            Att han verkligen gillar området/konditoriet är naturligtvis en tänkbar förklaring, även om det då verkar konstigt att han väljer att flytta så långt därifrån. Man måste ju verkligen, verkligen, verkligen gilla ett konditori om man åker pendel mellan två och sex timmar i veckan för att kunna ta en eller två halvtimmeslånga fikastunder där. Just att CA bevisligen var en udda person skulle möjligen kunna förklara det också: han kan ju ha haft olika manier och överdrivet fasta vanor utan att för den skull vara Palmemördare.

            Men nu är vi återigen där i spekulationen.

            Flytten i sig verkar hur som helst inte vara så svår att förklara: CA verkar ha haft ett visst friluftsintresse, ägde kamera och båt och skaffar sedermera jaktlicens, och han kommer ju genom flytten närmare naturen. Han har dessutom tidigare bott/har släkt söder om Stockholm, som han nu kommer närmare. Kanske kände han sig helt enkelt färdig med innerstadslivet. Utom konditori Svea…

            Det som jag tycker skulle kunna vara intressant med konditoriet är som sagt om man kan fastslå att CA var stamkund där även före mordet. Det skulle nämligen göra det troligt att han hade ägnat sig åt en väldig massa promenerande upp och ner längs Sveavägens västra sida, där Grand ligger. Men det har mig veterligt ingen lyckats fastslå hittills.

            1. Madam.

              Har CA släkt kan det väl bli tal om förtal när folk spekulerar? Dessutom finns det mängder av människor som till synes har en massa konstigheter för sig men beror ju på att olika människor har olika referenser om vad som är underligt eller ej. Ingen vet väl vad CA gjorde före eller efter sina cafebesök? Det som kan verka konstigt behöver inte alls va det.

              1. Spekulationer i sig är väl inte förtal om man inte utformar dem som påståenden om hur det varit eller lär ha varit. Men det är klart att ett klart utpekande av CA som mördare skulle kunna vara förtal av avliden (oavsett om CA har släkt eller inte, egentligen). Det återstår ju fortfarande att se om någon åklagare har modet att föra utpekandet av SE till åtal.

                1. Johan M,
                  jag vet inte om lagstiftning eller praxis ändrats på den här punkten. Men en svensk tidning (Sydsvenska Dagbladet) dömdes på 60-talet för förtal av avliden sedan den refererat en uppgift från en utländsk tidskrift om att Dag Hammarskjöld själv skulle ha legat bakom den flygkrasch som tog hans och alla de andra ombordvarandes liv. Sydsvenskan hävdade aldrig att uppgiften var sann, den bara återgav den utan att kraftfullt ta avstånd från den. Se följande referat från Svensk Juristtidning.

                  Jag tar upp exemplet för att det handlar om förtal av avliden. Men det finns förstås senare exempel från förtalsprocesser som visar att man kan dömas utan att påstå att en viss uppgift är sann.

        1. Ragnar, Carita,
          jag tror inte den här diskussionen kommer att leda någonstans. Du, Carita, har en bestämd uppfattning om vem som mördade Olof Palme. Det är inte någon av de misstänkta personer som jag har valt att låta förekomma i identifierad form här på bloggen. Du brukar ibland posta kommentarer där du rent allmänt ger uttryck för att du vet mördarens identitet. Det släpper jag igenom även om jag inte tror att det kan tillföra så mycket när jag bara låter dig säga A och inte B.

          Självklart har du, Carita, möjligheter att publicera dig i andra forum – med eventuella rättsliga konsekvenser – och göra ditt utpekande om du så önskar. Kanske blir det då en offentlig debatt om ditt utpekande. Men tills vidare kommer jag inte att öppna en diskussion om den person som du anser vara gärningsmannen. Det är inte för att jag anser att det fullständigt skulle saknas skäl för att öppna en sådan diskussion. Men det blir en mycket svår gränsdragning för mig om jag öppnar dörren i ditt fall. Jag har under årens lopp valt att säga nej till ett antal kommentarer där olika enskilda personer pekas ut som Palmemördare. Och jag kommer att fortsätta att vara restriktiv.

          1. Jag förstår.
            Det värsta är när ngn skriver ”Du kan inte veta”. Ingen vet ju vad jag vet.
            Blir lättare när ngn skriver ”intressant” el liknande. Men oavsett går det inte att fortsätta.

        2. Ragnar.
          Jo det vet jag och därför är det plågsamt när oskyldiga pekas ut. Mitt liv är skit sen -15 o jag ringde PU ang en person. Jag visste inte då att personen låg på polisens bord. Men det gjorde han. Sen har jag ju sett att både jag o andra hade glömt. Lång historia fast det låter kort här.
          Trodde verkligen inte att Engström skulle pekas ut! Det får snart va slut på alla konstigheter.
          Alltså på bloggen får ju folk skriva om vad de tror men jag menar inom polis och åklagarväsendet. O jag behöver inte läsa men svårt att låta bli medan jag väntar på att utredningen öppnas igen. Vilket jag verkligen hoppas den gör inom kort.

  45. Nicola Fs uppgifter gällande mannens placering på trottoaren.

    860303 “i höjd med Bonnier-fastigheten Sveavägen 56”
    860325 “cirka tre (3) meter från sträckstenskanten” Sveavägen 44
    860406 ute vid gatkanten, bakom reklampelaren (rekonstruktionsfotot)

  46. Hej Madame!

    (En fråga till Gunnar Wall?)

    Konditori, Svea, adress Sveavägen 33, snett mittemot mordplatsen.
    Jag är ganska säker på att jag har delat post till privatpersoner i denna fastighet.
    Det var på den gamla goda tiden (70-talet) , när post delades ut även på lördagar.
    Post delades däremot inte ut till företag och butiker på lördagar. Jag har ett svagt minne
    av ett konditori i kvarteret. Mitt ansvarsområdet som brevbärare var Sveavägen
    nr 31,33, 35, 37 och 39, samt Olofsgatan, delar av Adolf Fredrik kyrkogata, väster om Sveavägen.

    Att Christer A, ofta besöker konditori Svea, tyder närmast på tvångsmässigt beteende? Bearbetare ett svårt trauma? Ensamvarg som grubblar, har ingen att dela sin innersta tankar med? Åter till mordplatsen!

    Gunnar, spaningsledare Hans Holmér hänger ut vittnen med för -och efternamn, boken ”Olof Palme är skjuten! Jag tycker det är en dålig stil. Om jag inte missminner mig så skriver Holmér i ovannämnda bok om en kvinna som bor på typ trappa 5,6 Sveavägen 39- att hon går fram till fönstret och ser ett par komma gående på Sveavägens östra sida. Ser hon också person som förföljer paret?

    1. Kim,
      Holmér återger vittnesmålet från Kerstin N. Det återkommer senare i FUP:en till Petterssonmålet. Hon namnges i båda fallen, men i det senare fallet är det i linje med regelverket i samband med rättegångar. Det är ju inte frågan om en kommersiell publicering. Kerstin N tog väldigt illa vid sig över att bli namngiven i Holmérs bok.

      Holmér skildrar kortfattat i sin bok (sid 13) vad som mer tydligt framgår i förhören med Kerstin, att hon ser ett par som korsar Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata och att en man korsar gatan i samma riktning strax efteråt. Det framgår dock av förhören med Kerstin N att det inte alls är säkert att hon gör sin observation vid en tidpunkt som passar in på när paret Palme korsar gatan.

      1. Hej Gunnar!
        Jag har läst förhören med Kerstin N, (född -12) boende på Sveavägen 39. Kerstin N hade sett en långfilm som slutade kl 23-tiden (Intressant veta vilken tid?) Kerstin N tittar på klockan när hon skotten ca kl 23.22 Kerstin N måste ha kontaktat polisen, ganska omgående, eftersom första förhöret äger rum redan 86-03-09.

    2. Kim:

      Kul att du varit brevbärare i området! Tyvärr några år för tidigt för att vi ska kunna fråga dig om spännande ledtrådar…

      Håller med om att det är märkligt med dessa ofta förekommande besök på konditoriet, så långt efter att han har lämnat stan. Det är förstås frestande att koppla detta till något trauma, och ännu mer frestande att tänka sig att det rör sig om Palmemordet, men det behöver verkligen inte alls vara så. CA kanske bara hade väldigt strikta vanor eller favoritplatser, som personer med vissa diagnoser kan ha. Han behandlades för någon form av psykiska problem redan i skolåldern, vill jag minnas, så man bör vara försiktig med att koppla sådana beteenden till mordet. Det kan ju dessutom finnas helt naturliga förklaringar till sådant som verkar märkligt, som vi inte känner till idag.

  47. Hur fungerar det med ansvar inom åklagarväsendet? När ngn som gjort ett felaktigt beslut slutar så kan annan person ta över o rätta till? Är det riksåklagarens sak? Eller hur görs?
    Tänkte på att Krister Petersson går i pension.

    1. Carita,
      ett åklagarbeslut kan överprövas av högre åklagarinstans. I fallet med Krister Peterssons nedläggningsbeslut kom det först upp hos en överåklagare som beslutade att inte överpröva beslutet, det vill säga att inte ändra det. Sedan kom frågan upp hos RÅ som beslutade samma sak.

      För att en överåklagare eller RÅ skulle ta upp Krister Peterssons beslut igen och överpröva det så skulle det krävas ganska mycket. Däremot kan en åklagare öppna utredningen igen baserat på ny information. Och det kan i princip vilken åklagare som helst göra. Så länge Krister Petersson har suttit kvar har det dock i praktiken varit så att om någon annan åklagare skulle ha funderat på öppna fallet så hade det väl varit underförstått att den åklagaren skulle rådgöra med Petersson.

    2. Krister Petersson berättar nu om hur det var att sätta sig in i Palmeärendet. Han förvånades över vissa saker:
      -Man kan säga att det var rätt många personer som var involverade, och många handlingar och tips hade registrerats. Men handfasta utredningsåtgärder var något jag saknade. Personer som borde vara av intresse borde ha förhörts ”i botten”, men det hade inte skett. Det förvånade mig att det såg ut så.
      Tydligen har Petersson tagit emot en hel del tips efter nedläggningsbeslutet, vilket han kommenterar så här:
      -Men än så länge är det inget av det som kommit in som omkullkastat våra teorier.
      https://www.aklagare.se/nyheter-press/aktuellt-pa-aklagarmyndigheten/han-har-utrett-de-stora-fallen.-nu-gar-krister-petersson-i-pension/

        1. Carita

          Jag har förstått att du är begränsad i vad du kan säga.
          Men jag tolkar dig som att det inte är någon av de vanligaste misstänkta personerna när det gäller Palmemordet som du syftar på.
          Eftersom du verkar vara så säker på din sak måste det vara en jobbig känsla.

          1. Kalle.
            I 8 år sen jag träffade personen har jag varje morgon tänkt på detta genast när jag vaknar. Mitt liv är förstört. Jag hade gärna varit utan erfarenheten och jag trodde inte det om rättsväsendet jag upplevde på presskonferensen. Innan den bara vänta o vänta o jag fick en blackout när den var. Sen agerade jag o begärde omprövning o överprövning, för nån jävla ordning får det väl va. Skrev med till varenda media som fick ställa frågor efter presskonferensen o när man kunde få ut material från förundersökningen konfronterade jag en polis som gett mig fel info. Alltså visade polisen att personen visst va förhörd. Jag visste ju det av mig själv men hade inga bevis.
            Anmälde till JO.
            Så jag hoppas verkligen något bra händer!

      1. Mikael B:

        Det var tråkigt. Så länge han var i tjänst fanns väl alltid någon sorts förhoppning om att han skulle kunna släpas ut i rampljuset för att svara på frågor om hur han hade bedrivit sin egen utredning. Nu lär det väl aldrig hända.

          1. Gunnar:

            Oj, det var både överraskande och intressant. Ser verkligen fram emot din nya bok. Kommer att beställa den så fort den blir tillgänglig!

          2. Underbara nyheter Gunnar! Den intervjun med Peterson ser jag mycket fram emot och boken är så klart efterlängtad! Och en sak till, jag är inte intresserad av titeln på boken 🙂

        1. Madam.
          Inte tråkigt för han hade aldrig erkänt att han gjorde fel. Hoppas nu något bra händer om kanske han var en bromskloss.

          1. Carita:
            Det är nog möjligt, men jag tycker det hade varit intressant att höra om hur tankarna gått inom utredningen, även utöver frågorna om rätt/fel. Det finns mycket skrivet om utredningens tidigare år i olika böcker, senast Axbergers, och i de offentliga rapporterna – men åren under Krister Petersson förblir ett svart hål.

          2. Carita,
            Någon personlig prestige bör i alla fall inte längre finnas med i bilden i och med Krister Peterssons pensionering. Samtidigt tror jag inte att du ska göra dig några illusioner om att din kandidat kommer att lyftas fram. Där har väl utredarna i olika omgångar tagit del av dina uppgifter och gjort en helt annan bedömning. Det är svårt att se vad som skulle kunna få dem att ändra uppfattning. Det lär i varje fall inte räcka med fler påstådda likheter mellan diverse anonyma brev. Och det får du nog dessvärre tvingas acceptera. Jag tror inte du har ett dyft att vinna på att skicka in fler tips.

            1. Mikael B.
              Det började inte med breven. De kände jag igen senare. Vidare kan ju inte det rättsliga va hur stolligt som helst med utpekanden av icke-mördare när den egentliga mördaren lurat alla. Nästan. Men jag vet även att det behövdes teknisk bevisning för att ta honom. Så därför undrar jag hur det kunde gå till som det gjorde med Engström. Horribelt!

            2. Mikael B.
              Glömde: Jag kommer såklart inte att sluta skicka in tips, eller vad man ska kalla det. Ser jag nåt nytt eller hittar nåt viktigt jag har i gömmorna ska det in. Jag är ju inte den första heller som vet ngt om personen o lämnar tips.

              1. En av mina husgudar, Tage Danielsson, myntade detta uttryck:

                Utan tvivel är man inte riktigt klok.

                Det är oftast fruktbart att ifrågasätta sin egen uppfattning, inte minst i Palmeärendet. Det har jag tvingats till många gånger. Det är inte bara utredarna som kan drabbas av tunnelseende.

                1. Mikael B.

                  Vad menar du?
                  Vad är det du försöker säga?
                  Negligerar du mig som människa?
                  Du vet inte ett dugg om vad jag vet i frågan.

                  1. Carita,
                    Försöker bara peka på vikten av att inte vara för tvärsäker. I synnerhet inte när det gäller den här soppan.

                  2. För övrigt är jag rätt väl inläst på din teori, såsom du lagt fram den för utredarna.

                    1. Mikael B.

                      Jag har ingen teori. Jag kan gissa hur det gått till genom att va påläst på personen och hur mordet gått till men detta har jag gjort efter jag vet han är mördaren. Om du hade varit seriös hade du sett samma.

                2. Mikael B.

                  Möter du en person och förstår att den gjort något brottsligt, tex mördat, skulle du inte anmäla den personen då?

                  1. I första hand skulle jag försöka förmå personen själv att anmäla sig. Men annars skulle jag nöja mig med en anmälan och absolut inte någon fortsatt uppvaktning av rättsväsendet.

                    1. Mikael B.
                      O om inget händer och personen mördar flera + gör andra saker så skulle du va tyst o tycka du har gjort ditt?
                      Om polisen säger ”Hör av dig om du kommer på mer” är du tyst då om du ser och får veta mer?
                      Du behöver inte ge dig på mig som inte bett om dina råd.

                    2. Det är nog dags att dra ett streck i diskussionen. I all välmening försökte jag bara förbereda dig på att det troligen är väldigt lite som talar för en kursändring i ärendet till förmån för din kandidat.

                      Mitt allmänna råd om att det ofta är bra att ge tvivlet utrymme framför den egna övertygelsen föll uppenbarligen inte i god jord. Men det var absolut inget påhopp från min sida.

                    3. Mikael B.
                      Tänkte på det att förmå personen att erkänna. Det finns någon som försökt som sa att personen hade kvar vapnet -15.
                      Och jag såklart, men anonymt för jag hade inte lust att dö.

                    4. ”O om inget händer och personen mördar flera + gör andra saker så skulle du va tyst o tycka du har gjort ditt?”

                      Har personen mördat flera och inte blivit lagförd?

          3. Nej, jag tror inte han var mer bromskloss än någon annan i PU genom tiderna. Jag har inga förhoppningar längre att mordet kommer lösas.

  48. Olof Palme mördades med en relativt ovanlig ammunition, Metal Piercing.
    Om man tänker Skandiamannen som gm.
    Var fick han tag i just den ammunitionen?
    Hade vapensamlaren den typen av ammunition?
    Christer A ska om jag förstått det hela rätt fått tag i den sortens ammunition från sin vapenklubb.
    Polisman Ö var väl kapabel att fixa fram det mesta när det gäller vapen och ammunition

    1. Kalle:

      Vapensamlaren: Nästan alla hans många vapenlicenser var registrerade som samlingsvapen, inte avsedda för skytte. Jag förmodar att det innebar att han inte lagligt kunde köpa ammunition till dem, men någon med större erfarenhet av sådant får gärna rätta mig på den punkten.

      Han hade dock år 1955 fått licens på en revolver i kaliber .38 för målskjutning. Just denna .38 verkar ha varit felregistrerad: serienumret (120369) matchar i själva verket .den 357-magnum-revolver som Thomas Pettersson trodde var mordvapnet, vilken provsköts av NFC med en ”nolla” som resultat år 2017. Därmed borde han ha kunnat köpa ammunition till den, inklusive Winchester Western Metal Piercing om han nu hade velat ha sådan och kunde hitta den.

      Christer A: CA:s skytteklubb köpte enligt den då materialansvarige medlemmens uppgifter in två askar (med, tror jag, 50 kulor per ask) av ”mordammunitionen”, Winchester Western Metal Piercing, i början av 1980-talet. CA själv ska enligt samme man ha köpt tio kulor ur någon av dessa två askar. CA själv kunde inte minnas att han använt med ammunition av detta slag, när polisen frågade honom 1995, även om han medgav att han visste vad det var och sade att han inte heller kunde utesluta det.

      När utredarna började intressera sig för den här frågan under 2000-talet fanns ett antal Metal Piercing-kulor fortfarande kvar i klubbens gamla askar, vilket nog indikerar att ammunitionen inte var särskilt populär bland sportskyttarna. Polisen tog då ett stickprov om två kulor och lät analysera dem. Det gav ett negativt blyisotopresultat, dvs de var inte tillverkade av samma blysats som mordkulorna och presumtionen är därför att de inte kom ur samma ask. Det verkar dessutom – om jag har förstått saken rätt – som om dessa askar var tillverkade (eller i alla fall förpackade) innan den ask i vilken mordkulorna tros ha levererats till Sverige (1979).

      Med det sagt kanske man kan tänka sig att kulor ur olika satser hade hamnat fel, även tillverkningstidsmässigt, och CA skulle ju kunna ha köpt sådana kulor på annat håll också. Men den tillgängliga informationen antyder alltså att just dessa tio kulor nog inte hade något direkt släktskap med mordkulorna. Jag tycker ändå att det hade varit rimligt – och fortfarande är rimligt – att testa alla klubbens kvarvarande Metal Piercing-kulor, bara för att helt uttömma möjligheten att få en blyisotopträff. Det vore ju enkelt gjort och skulle undanröja ett kvarvarande frågetecken, må vara att det är litet.

      Polisman Ö: Han hade väl till och med denna specifika ammunitionstyp hemma, och kulor togs i beslag? Men annars kunde han, som du säger, nog ha skaffat det utan större besvär.

    2. ”min mördare” blev tagen 2014 med sådan ammunition men är sekretess när jag begärt ut. Det gjordes isotopundersökning på NFC och jag vill se utlåtandet så överklagat.

      1. Carita med flera,
        jag har som bekant beslutat att inte publicera kommentarer som röjer identiteten på den person som Carita anser vara gärningsman när det gäller mordet på Olof Palme.

        Den debatt som förs nu närmar sig punkten där den identiteten röjs.

        Därför sätter jag punkt i denna debatt och det inkluderar alla kommentarer i ämnet, det vill säga alla kommentarer som gäller Caritas övertygelse om att hon anser sig veta vem som skjutit Sveriges statsminister.

        Mitt beslut kan givetvis omprövas om det skulle komma fram ny information som ställer frågan i ny dager.

        Och för att vara tydlig: det hela handlar inte om att jag anser att Caritas uppfattning skulle vara mer orealistisk än att till exempel Stig Engström eller Christer Pettersson skulle vara Palmes mördare. Det handlar om att jag inte vill upplåta bloggen för fria spekulationer om att identifierbara personer skulle vara gärningsmän. Öppnade jag dörren fritt för sådant skulle jag snart vara tvungen att lägga ner bloggen.

        När det gäller personer som redan anklagats i den offentliga debatten är det givetvis en annan sak. Där menar jag att bloggen kan bidra till att sakligheten i de anklagelserna kan granskas på ett seriöst sätt.

        Betyder det att jag inte skulle kunna presentera anklagelser mot någon som hittills inte förekommit i den offentliga debatten? Jo, det skulle jag. Men då bara om jag själv var övertygad om att det fanns mycket starka skäl till att lägga fram sådana anklagelser eller låta någon kommentator göra det.

        För Caritas del innebär detta givetvis att du är fortsatt välkommen att skriva på bloggen om du så önskar. Men inte om din starka övertygelse om vem som skjutit Palme. Om du avstår från att alls skriva på bloggen i så fall har jag förståelse för det. Du har skrivit ofta och jag har uppfattat dina bidrag som ärliga försök att redovisa sådant du tycker är angeläget. Det har jag all respekt för. Blir det här sista gången så passar jag på att tacka dig för ditt engagemang.

        1. Gunnar Wall.
          Jag förstår mycket väl problemet men bloggen är modererad. Därav var det inte trevligt att du släppte igenom kommentarer om att jag har tunnelseende och borde tänka om. Att förminska är inte ok o vet man något så vet man o då finns inget tänka om. Jag har liksom inte hittat på det jag varit med om.

          1. Carita,
            jag beklagar att du hade obehag över att jag släppte igenom en kommentar som ifrågasatte din uppfattning. Diskussionen som gäller din övertygelse om gärningsmannens identitet är avslutad på den här bloggen. Att jag publicerar den här kommentaren från dig är för att den mest handlar om min policy när det gäller att moderera.

            Tyvärr uppstår det en lite besvärlig situation i debatten om någon är fullständigt övertygad om en sak och en annan debattör menar att det saknas grund för en sådan övertygelse. Ordet tunnelseende är vad som lätt kommer upp i en sådan diskussion. Det går säkert att uttrycka sig annorlunda för den som vill ifrågasätta en övertygelse. Men jag har inte möjlighet att moderera den här bloggen på ett sådant sätt att jag kan garantera att ingen debattör känner sig sårad. Jag koncentrerar mig på vad jag uppfattar som grova övertramp.

            Och därmed avslutar jag också diskussionen om min moderering i just det här fallet.

  49. Några intressanta citat från en Expressenartikel.
    ”Hon är en av våra flitigaste tipsare och hon har alltid polisradion vid sängen, och hon säger på sin utpräglade småländska:
    – Det är skottlossning på Sveavägen.
    Några sekunder senare skorrar telefonen igen. Nu är det vår allra bästa tipsare som ringer. Han kan allt om polisens arbete och känner de flesta poliser i yttre tjänst.
    Han är mycket upphetsad.
    – En person skjuten i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan. Det kan vara statsministern, så åk för fan! Åk nu!”
    ”Ingen av oss tror egentligen på tipset och jag säger, att inte fasen kan det vara Palme, inte är han ute i Stockholms city en stökig löningsfredag.”
    ”Polismännen är upphetsade och nervösa och ser ut att inte ha full kontroll och riktigt veta vad de ska göra.
    Enligt ”boken” ska de ta hand om eventuella vittnen och sätta dem i närmaste polisbuss och säga att de inte får tala med någon om vad de har varit med om, inte ens med varandra.
    Men inte…
    Första bästa polis som jag frågar vägrar säga vad som hänt.”
    https://www.expressen.se/nyheter/statsministern-kan-vara-skjuten-ak-for-fan/

    1. Kalle.
      Jag har egentligen slutat kommentera här, men måste bara lägga in vad som är desto mer intressant i artikeln av reportern som var först på plats, kring vittnet Anders D:
      ”– Jag såg mördaren stå mördaren stå framför Palme, som plötsligt ramlade ihop. Sedan såg jag mannens pistol och en lång rökpuff från pipan.
      [Anders D] säger att det såg ut som en sån där vilda västern-revolver med lång pipa.
      Han ringde till Järfälla taxis växel:
      – Någon är skjuten. Ring polis och ambulans. Det ligger en man på gatan. Han rör sig inte.
      Aftonbladets Michanek och jag frågar om han också sett eldsflamman ur revolverpipan, men det säger han att han inte har sett.
      Flera timmar senare intervjuas han av Sveriges Radio. Då säger han att han sett både rökpuff och eldsflamma. Det är lätt att blanda ihop intryck i en kaotisk situation och polisen missade att snabbt avskärma de vittnen som fanns.”
      https://www.expressen.se/nyheter/statsministern-kan-vara-skjuten-ak-for-fan/
      Anders D hade vid mordplatsen uttryckt att han inte såg någon eldflamma, enligt reportern. Han sa att gärningsmannen stod framför Olof Palme (vilket inte stämmer in med andra vittnesuppgifter). Och det är Anders D som i grund och botten utpekandet mot Stig Engström som gärningsman ju bygger på.
      Det är det intressanta med artikeln för den som är nyfiken.

      1. VVA

        Jag håller inte med om följande mening
        ”Och det är Anders D som i grund och botten utpekandet mot Stig Engström som gärningsman ju bygger på.”

        Som jag uppfattat det så använde man Lars J vittnesmål om kepsliknande och
        Yvonne N vittnesmål om en fipplande stressad man som höll på med en väska som argument att det skulle vara Skandiamannen.
        Man hade ju också Stigs utstämplingstid och så tyckte man att Stig inte hade något vittne som kunde styrka att han var kvar efter mordet på mordplatsen

        1. Jo, precis. Ulster och herrhatt är mest något som vissa i desperation drar till med när de märker att Lars J är utomordentligt svag och att Yvonne bara sett en man med rock och liten väska. (Inte ens längden är rätt enligt första förhöret, så varför skulle väskans storlek vara korrekt angiven senare?)

        2. Kalle.

          Det är bra att du ifrågasätter och är kritisk mot mitt påstående, jag kan förstås ha fel. Jag kan försöka sammanfatta lite tankar som ligger bakom påståendet, även om jag tänker att det är ett ganska komplext ämne och svårt att beskriva på ett enkelt sätt utan att det blir en massa missförstånd. Utpekandet mot SE baseras på en konspirationsteori med SE som delaktig i Stay Behind, men det lyckades inte åklagare och utredare bevisa så de lämnade det åt sidan och gick vidare – med samma grund som misstankarna mot konspiratören SE baserades på. Och då har man en felaktig grund som utpekandet bygger på.

          Både Thomas Pettersson och Lars Larsson ansåg att AD:s signalementsuppgifter var viktig för att styrka sina hypoteser om Stig som gärningsman. Om man först söker en konspiration (som ex. Stay Behind) bakom mordet så bekräftas detta till viss del av AD:s uppgifter. Vittnet AD:s uppgifter bekräftar vittnet Yvonnes uppgifter och Yvonne bekräftar vittnet Lars uppgifter. Men dessa tre vittnens uppgifter rimmar illa med SE:s uppgifter. Plockar man sedan bort AD:s uppgifter om ett möte med paret Palme, när man går in på en hypotes om en ensam gärningsman så stämmer SE allt bättre in som gärningsman.

          ”Vittnen på brottsplatsen talade om en mörkblå jacka, vilket kompletterades med en keps av Lars [J]. Taxichauffören Anders [D] sade å sin sida att gärningsmannen var en äldre man klädd i lång överrock samt mössa med öronlappar. Båda dessa signalementsuppgifter larmades ut.” (Pettersson, e-bok, 2021)

          AD:s uppgifter var centrala för Ingvar Heimers mötesscenario. Men denna möteshypotes avfärdades av Axberger (2022) med att det vore ”både enklare och rimligare att utgå från att det [Lisbeth Palme] sa stämmer, vilket går att förena med vad hon själv och andra i övrigt uppgav. Det utesluter möteshypotesen.”, menar Axberger. Då kommer vi tillbaka till Ockhams berömda rakkniv, något som Pettersson (e-bok, 2021) också berör om den osannolika mördaren Stig Engström:

          ”Inom vetenskapen finns en maxim som kallas för Ockhams rakkniv, som påbjuder att den som ställs inför valet mellan två förklaringar bör välja den minst komplicerade. Maximen stöds även av den allmänna sannolikhetsläran: en hypoteskedja blir alltmer osannolik ju fler ostyrka faktorer som förs in i den.
          Nej, då var det betydligt enklare att se Stig Engström som en klassisk ensamagerande gärningsman.”

          Problemet är ju förstås bara att SE är osannolik som en ensamagerande gärningsman och detta har ingenting med Ockhams rakkniv att göra. Det handlar ju inte om att stå inför valet mellan mördaren SE eller konspiratören SE. Snarare handlar det om valet mellan vittnet SE eller konspiratören/mördaren SE. Och det valet är för mig ganska enkelt, utifrån faktaunderlaget att det inte framkom några bevis mot Stig Engström efter åratals utredning kring hans eventuella medverkan. Däremot verkar det ganska uppenbart att han kan ha kommit med vissa halvsanningar och olika versioner av sitt handlande vid mordplatsen. Så frågan som återstår är ju vad som är lögn och vad som är sanning från detta något besynnerliga vittne:

          ”Det som återstår beträffande Stig Engström är han själv. Hans uppträdande vid statsministermordet var definitivt konstigt. Delvis ter sig det han gjorde och sa obegripligt. Om man som Lars Larsson i sitt pussel placerar in honom som gärningsman blir en del begripligt, som att han ljuger för att ge sig själv alibi. Enligt de berättelser som därefter konstruerats kring hans person kan i princip allt som rör honom begripliggöras på det sättet. Metoden är densamma som användes när Thomas Quick utreddes och dömdes för åtta mord han inte begått – vad han än sa så förklarades det med att han var skyldig. Detta kräver dock att en del läggs till rätta och annat förs åt sidan.”

          Pettersson (2020) menade att han upptäckte SE när han läste en bok av Sven Anér och började fundera kring kopplingar mellan SE och stay behind: ”Vid starten av min research tog jag det mer eller mindre för givet att Stig Engström var en del av något större: en organiserad och tränad grupp med avsikt att rädda landet från den röda faran.”. Men han lyckades inte koppla SE till någon konspirationsteori kring Stay Behind, Grupp Barbro eller Grupp Lennart. Därefter gick han vidare med hypotesen att SE var en ensam gärningsman.

          Sven Anér skrev såhär om Skandiamannen och Skandiahuset i PALME-Nytt nr 10, 1999:

          ”varför, varför skyggar alla sentida granskare inte bara inför Skandiamannen utan även inför Skandiahuset och allt som har med Skandia att göra, detta Skandia som ledde överlevnadsonceptet Stay Behind? […] Som synes kan inga vittnen från Sveavägen eller en bit in i Tunnelgatan ha sett någon springa uppför trapporna, eftersom byggfutten skymmer. Hur vet vi då att mördaren sprang uppför trapporna och inte in på Luntmakargatan?”.

          I sin taxibil hade AD ju med sig festglada medpassagerare, ex. Ann-Charlott, som (860303) inte såg gärningsmannen eller vapnet ”men säger sig ha sett konturerna av honom och vapnet. Vapnet var en ”magnum bonum”, Vapnet var lite större än vanliga pistoler och revolvrar, enligt Ann-Charlottes uppfattning. Gärningsmannen var högerhänt och stoppade vapnet innanför rocken på dess vänstra sida. När vapnet placerades innanför rocken stod gärningsmannen vänd med ryggen mot Ann-Charlott.” och direkt kan ha varit påverkande AD:s uppfattning, men hennes uppfattning var ”att gärningsmannen stått med ansiktet vänd mot Wennergrencenter, alltså i nordlig riktning. Offret och hans fru stod till vänster om gärningsmannen sett från taxibilen”.

          AD skjutsade dessutom Anna Hage och Karin J till polisstationen i sin taxi, som de sedan samtalar med inne på polisstationen. Detta beskriver Anna Hage i sin bok från 2018, något som även nämns till viss mån i Lars Larssons bok (2016). Inne på polisstationen samlas alltså vittnen och samtalar med varandra före förhören, vilket de ju troligen även hann göra borta vid brottsplatsen innan de åkte till polisstationen. AD:s egna (eller Ann-Charlottes) uppgifter spreds med vinden oerhört snabbt och kan ha påverkat väldigt många vittnen på ett eller annat sätt.

          Då kommer i alla fall jag till samma slutsats som Johan M (https://gunnarwall.wordpress.com/2023/03/20/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen-3/#comment-43529): ”Till och med mordnattens utsagor är uppenbarligen värda att ses med viss skepsis.”

          Det kan nämligen bli som Tommy Schönstedt skrev i Aftonbladet (din länk): ”Det är lätt att blanda ihop intryck i en kaotisk situation och polisen missade att snabbt avskärma de vittnen som fanns.

          SE beskrev ju själv i Skydd & säkerhet (1992) att ”Kanske många i den här affären inte har lust att tala mer än en halv sanning av något skäl. Så blir också bilden av vad som hände så förvirrande och så oklar för gemene man.” efter att ha läst någon bok om vittnespsykologi. SE trodde att ”Det vimlar av poliser – det har just gått ut rikslarm om mig, ”en man i halvlång, mörk rock, keps och handlovsväska”. Och jag går hela vägen, hela Sveavägen till Odenplan, i lugn och ro. Det vimlar av poliser, ingen stoppar mig. Jag visste ju inte då att de kanske borde ha gjort det.” Vi vet ju att Stig ringde polisen dagen efter mordet och menade att ”Han tror att det signalement, som lämnats på en man i mörk rock, kan gälla honom själv.”

          Och nej, det gick ju inte ut något rikslarm om ett signalement som lät exakt så som Stig trodde sig veta. Men av någon anledning så fick väl Stig efteråt för sig att det var på det viset. Det kom ifrån den som Jan Arvidsson träffade, ”mannen som var ”först på platsen””, enligt honom själv i sin sista intervju: ”Jag kan ha varit skymd av reklampelaren, när första skottet small.”.

          Axberger (e-bok, 2022) menade att det var ”en gåta varför mordutredningen avslutades så osakligt, förnuftsvidrigt och laglöst.”. Polisens utredare och åklagaren insåg troligen aldrig att hypotesen om SE som mördare i grunden baserades på en konspirationsteori som var byggd på en felaktig uppfattning från en chockad taxichaufför som blandat ihop saker och ting. Så det kan kanske vara svaret på denna gåta och förhoppningsvis även din fundering.

          Så, för att passa på och ta in en (bra) fråga som du kom med längre ner här och som direkt avvisades av Madam: kan vi i så fall vara 100 procent övertygade om att gärningsmannen var den springande man som Yvonne N såg? Svaret är förstås nej.

          Det här klippet nedan tror jag att du själv har länkat till tidigare, och där kommer man fram till att det ”definitivt finns en möjlighet att det är [gärningsmannen] som Yvonne iakttar, utan en annan springande man.” Så 100 procent säker kan man inte vara. Jag bedömer det snarare till 50/50 chans.

          1. Varifrån får du då detta 50/50? Dvs. 50 % chans för två män med liknande signalement som springer från samma håll och förefaller jagade, varav ingen har gett sig till känna. Det enda jag ser som skulle tyda på att det rört sig om en annan man på David Bagares gata är att Lars förefaller tämligen långsam, som kan möta Yvonne och Ahmed i eller vid trapporna. En rimligare förklaring än att Yvonne och Ahmed sett en annan man än Lars skulle jag säga var att Lars helt enkelt var långsammare än han själv trodde. Att jaga efter mördare är ju inget man tar sig för utan viss tvekan, tänker jag mig.

            1. Johan M.

              Lampers beskrev i sin bok (2021, s. 29) att Hans J ”är säker på att han såg när mannen sprang uppför de första trappstegen.”. Men jag använde alltså bara samma uttryck som vittnet Hans J uttalade i Tingsrätten, när han konfronterades med frågan om han verkligen såg gärningsmannen springa ända fram till trappan, samtidigt som han sitter och ropar i taxiradion:

              ”ADV L: Det är det faktiskt ..ohörb.. var det. Kan det ha varit en annan man som springer upp där?
              VT: Det k a n det ju varit men jag tvivlar på det, va. Neej…
              ADV L: Ja, det är ju ett långt avstånd, det är ju..ohörb.. meter eller någonting i den stilen?
              VT: Men i och för sig så sitter jag alltså och ropar i taxiradion.
              ADV L: Mer än 75 meter till trapporna, det är 100 meter drygt till trapporna.
              VT: Mm. Men jag sitter ju alltså och ropar på taxiradion så att jag är ju fullt sysselsatt med det där också, så att kunna bedöma alltså exakt hur långt in han var det är omöjligt, för jag sitter ju och ropar att ..ohörb.. på Stockholmsväxeln och sen på Solnaväxeln..
              ADV L: Men dina svar måste väl innebära att det kan ha varit en annan person än den som sköt?
              VT: Ja, jag vet inte, det är 50/50 i såna fall, med 50 procent på det…
              ADV L: Ja, tack.”

              Källa: http://lennartremstam.blogspot.com/2015/07/tingsratten-palmemordet-vittne-hans.html

              Vittnet LJ (86-03-01, kl. 01.15) uppgav sig ha sett en man i täckjacka, ungefär som Lisbeth Palme (och Stig Engström) uppfattade gärningsmannen: ”Mannen var ca 35-40 år, och var klädd i något mörkt jackliknande plagg. [LJ] första intryck var att mannen kan varit klädd i en mörkt dunjacka. Vidare tyckte [LJ] att mannen hade något som han tyckte såg ut som en keps på huvudet.”

              Lampers (2021, s. 33) beskrev det såhär: ”Det är egentligen bara ett vittne som har en någorlunda liknande uppfattning om gärningsmannens klädsel som [LJ] och det är den som befann sig närmast Olof Palme när skotten föll – hans hustru Lisbeth.”

              LJ samtalade (vad jag kunnat tolka det som) inte heller med andra vittnen vid mordplatsen, LJ begav sig dessutom av direkt efter att ha lämnat sina uppgifter och förhördes inte heller inne på polisstationen bland andra vittnen. LJ påverkades därmed troligen inte av AD:s eller andras uppfattningar – vid det första förhöret under mordnatten (och därmed inte heller av medias uppgifter). Detsamma gäller ju också brottsoffret Lisbeth Palme som åkte iväg i ambulansen och sedan livet ut höll fast vid sin övertygelse om att hon sett gärningsmannen, dvs. en person i täckjacka som ska ha liknat CP (och inte en person i lång mörk rock och keps som SE).

              Yvonne och flera andra vittnen uppgav sig ha sett en man i ”mörk rock, troligen svart, som var uppknäppt och fladdrade. Rocken var ungefär till knähöjd.” (86-03-02). Men vilka vittnen som verkligen såg gärningsmannen råder det delade meningar om. Detta ifrågasattes inte enbart av Lars Borgnäs år 2020 utan även av spaningsledningen redan i april 1986. Enligt Lampers (2021, s.137) var man i Palmegruppen inte ”beredda att slå fast att den person som [Yvonne N] sett verkligen var mördaren. Men någon av de övriga säger att Engström måste ha anlänt bra mycket senare upp till David Bagares gata, om han nu överhuvudtaget tog sig ända dit. Lange fyller i: ”Ja, det måste ha gått ett par tre minuter.” Det skulle vara försent, [Yvonnes] iakttagelse skedde ju bara en dryg minut efter mordet.” och Lampers konstaterar att ”Det är alltså uppenbart att man i Palmegruppen hade stora svårigheter att reda ut om [Yvonne] kan ha sett gärningsmannen eller om det snarare var ett efterföljande vittne. Och om det vittnet i så fall kan ha varit Engström. Eftersom ingen verkar ha riktigt bra koll på vad Engström själv sagt, så är det ingen som kan upplysa om att han i förhören varit noga med att påpeka att han aldrig ens sprang uppför de trappor som leder vidare till David Bagares gata.”.

              Lampers har även lagt ut dessa inspelningar på sin hemsida (https://lampers.se/nyhet/palmebanden/), men man kan kanske även tolka det som att ledningen inte riktigt litade på ”elefanten i porslinsbutiken” Engströms uppgifter om att han aldrig begav sig trapporna upp, utan som vittne. Det behöver inte nödvändigtvis vara att de inte haft någon koll alls på vad han sagt.

              Thomas Pettersson menade vidare i en SvD-replik (https://www.svd.se/a/na8vk5/signalementet-ar-grunden-for-misstankarna) till Christian Dahlman att ”Denna samstämmighet i signalement mellan gärningsman och Engström är huvudargumentet i Krister Petterssons framställning, inte [Engströms] lögner.
              Samstämmigheten mellan mördaren och Engström förstärks av iakttagelser gjorda av två nyckelvittnen: LJ vid några byggbaracker på brottsplatsen och YN uppe på David Bagares gata.”, vilket Dahlman (https://www.svd.se/a/2GEjWB/ett-annu-svagare-huvudargument) senare menar att ”Att detta numera är Petterssons huvudargument för att peka ut Engström visar på ett beklämmande sätt hur svagt stöd Engström-hypotesen har.”.

              Så hur svagt är utpekandet, som nästan uteslutande baseras på ett tvivelaktigt signalement från andra vittnen – något som Stig själv menade hörde ihop med en förväxling av honom och mördaren? Flera vittnens uppgifter angående signalementet om en gärningsman i mörk rock kan ju, som jag försökt påvisa i mitt tidigare inlägg, vara felaktiga – vilket kanske även visade sig vid rättegången mot CP när flera vittnen ändrade sig angående den mörka rocken och då ansåg sig ha sett en jacka. Vilka som har rätt eller fel om vad de sett vet vi förstås inte och kommer troligen aldrig få veta. Men summan blir ju att vi inte vet någonting om gärningsmannens signalement, vilket Pettersson menade var vad utpekandet mot SE i grunden bygger på – ett signalement som kan grundas i en felaktig uppfattning med källa AD (eller ex. Ann-Charlotts). Det är därför dumt att ta för givet att det ens var gärningsmannen som Yvonne såg.

              Jag vet inte vem som du tänker har påstått att de två som sprang mot trapporna måste ha haft samma signalement, men jag antar att du tänker på tankegångar från Lars Borgnäs senaste bok om Palmemordet (2020) som han baserade på ett samtal med LJ. Jag vet att Lars Borgnäs framfört tvivel om att det var gärningsmannen som sprang förbi LJ och jag tror ju inte Lars Borgnäs måste ha 100 procent rätt i sin hypotes om SE som en man som sprungit före gärningsmannen – möjligtvis kanske Borgnäs har 50 procent rätt? Att leta efter för att se en skymt av var mördaren tagit vägen och att jaga en mördare är inte samma sak.

              Gunnar Wall (https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/06/den-osannolika-mordaren-uppdaterad-har-nagot-viktigt-tillkommit/) intervjuade praktikanten FT för att kontrollera uppgiften från Thomas Pettersson om Stig sprungit efter gärningsmannen (e-bok, 2021).

              FT bekräftade för Gunnar att han hört Stig uttrycka att ”han hade sprungit efter mördaren, åt det håll som mördaren försvann. Och han sa också att det signalement som polisen gått ut med först, det var hans signalement och inte mördarens.”

              Men att springa efter en gärningsman och att ha jagat en beväpnad gärningsman är två skilda saker och det måste vi försöka hålla i huvudet, vilket jag redan påpekat alltför många gånger och att den som eventuellt sprungit efter gärningsmannen (i syfte att ta reda på var gärningsmannen kan tänkas ha tagit vägen) i så fall först skulle ha tvekat en aning före sitt agerande tar jag nästan för givet.

              Jag kommer troligtvis inte längre än så här i dessa diskussioner.

          2. VVA:

            ”Vittnen på brottsplatsen talade om en mörkblå jacka, vilket kompletterades med en keps av Lars [J].”

            Vilka vittnen på mordplatsen var det som talade om en mörkblå jacka?

            Min fråga har att göra med något närliggande som jag inte får ihop:

            Polisman C från Norrmalmspiketen (3230) säger i TV om sitt möte med Dalsgaard på Brunkebergsåsen (5:18-5:49 i inslaget):

            ”I samma veva så ser vi en person längre ner på gatan, som stämmer väldigt väl på det signalement som först larmades ut, det första signalementet vi fick. Så att vi beger oss ner dit, så fort vi kan. Det visar sig senare vara ett vittne som har följt efter mördaren. Det är hans signalement som har gått ut först. Men tack vare honom får vi ett kompletterande signalement på mördaren som vi kan larma ut strax efter det.”

            Vilka vittnen är det som på brottsplatsen hade signalement på mördaren, signalement som liknande LJ? Och vem larmade ut uppgiften/uppgifterna så att polisen C kunde snappa upp det innan han pratade med LJ?

  50. Detta var intressant utifrån frågan om utvärdering av vittnenas utsagor:
    ”Aftonbladets Michanek och jag frågar om han också sett eldsflamman ur revolverpipan, men det säger han att han inte har sett.
    Flera timmar senare intervjuas han av Sveriges Radio. Då säger han att han sett både rökpuff och eldsflamma. Det är lätt att blanda ihop intryck i en kaotisk situation och polisen missade att snabbt avskärma de vittnen som fanns.”
    Till och med mordnattens utsagor är uppenbarligen värda att ses med viss skepsis. Det är helt galet att författare och privatspanare m.fl. kan bygga teorier på basis av vad som sagts t.ex. 1989. Redan dagen efter en händelse torde det vara svårt för de flesta att grundligt och korrekt redogöra för den. Huvuddragen kan man säkert få rätt, men t.ex. ett utpekande? Ännu mer löjligt blir det att göra någon stor sak av att vittnen INTE minns något, som i fallet Engström. Huruvida det stod en gubbe i närheten eller inte kan väl Anna H knappast minnas på 90-talet eller när hon förhörs på 2010-talet? Det är ju sanslöst.

    1. Det här med att Anders D lämnat olika uppgifter om eldsflamman är något som Tommy Schönstedt berättat om här också:
      https://www.youtube.com/watch?v=rfPC62_1E6E
      Men varför skulle det inte lika gärna kunna vara Tommy Schönstedt som hört fel eller missuppfattat vad Anders D sa i den kaotiska situationen?
      Åtminstone i den intervju med Anders D som gjordes av Lars Adaktusson under natten och sändes i Morgonekot den 1 mars säger Anders D inget om någon eldsflamma:
      https://sverigesradio.se/artikel/mordet-pa-olof-palme-morgonekot-1-mars-1986
      Så om Tommy Schönstedt minns rätt så måste det ha varit en annan intervju.

      1. En annan sak som jag undrar över är det här citatet:

        ”Så ringer han än en gång till till Säkerhetspolisen – det kan ju vara en statskupp på gång – och Säpo vet fortfarande inget.
        – Jag tycker att du ska ringa din chef, säger Brännström.
        Det finns på polisens bandupptagning och är en klassiker.”

        Den här klassikern har inte jag hört i alla fall. Brännström finns ju på LAC-bandet men där pratar han förstås med LAC, inte Säpo.

    2. Hej Johan M, Kalle och VVA,
      Möjligen är detta ett blindspår och ”ett skott från höften”, men i artikeln framgår det att expressens reporter Tommy Schönstedt bär en fiskbensrandig grå överrock, dvs. en överrock som med lite god vilja skulle kunna uppfattas som en ”grå ulster med svarta stänk”. Tommy Schönstedt har vidare på mordplatsen ett relativt långt samtal med just taxichaufför Anders D. Kan det vara så att Anders D har blandat ihop mördarens klädsel med den rock som Tommy bar?

      Ja, med tanke på att Anders D:s beskrivning av mördarens klädsel är så avvikande från andra vittnesiakttagelser behöver man ibland testa alternativa förklaringar. Och att vittnen blandar ihop kläder på detta sätt är dessvärre inte något ovanligt. Vill man spekulera vidare kan Anders D:s beskrivning av mördarens huvudbonad eventuellt hänga samman med att Anders associerar denna typ av rock med just en sådan typ av huvudbonad. Nu är detta ingen misstanke mot Anders D utan mer ett resonemang kring hur vårt minne ibland kan spela oss ett spratt.

  51. Hej Gunnar!
    Finns det några uppgifter som pekar att Christer A besökte konditori Svea, före mordet? Om svaret är ja, så innebar det att Christer A, promenerade ofta utmed Sveavägen (har polisen förhört ägarna av konditoriet?). Jag är dåligt uppdaterad när det gäller psykiatriker Ulf Åsgård gärningsmannaprofil. (Det finns missbrukare i Stockholm som bär kniv för att försvara sig, inte för att skada). Christer A kanske ofta bar en revolver för att känna sig trygg. Christer A, Palmehatare, mordet ett impulsdåd?

      1. GMPn är så hafsigt gjord att den i princip är värdelös. i stället för att basera sig på utredningen tycks den basera sig på lösa rykten och hur saker spridits i medier. Ett exempel är att profilen bygger på att GM är identisk med ”grandmannen”.

        På s. 101 anges: ”Gärningsmannen har ett expositionsbeteende vid biografen.”

        Detta finns inget stöd för i utredningen alls utan är ett mediarykte. Signalementen är mycket olika.

        Pinsamt och oinitierat!

          1. Detta är inte styrkt. Men vad som är styrkt är att gm beskrivs i de tidiga förhören oftast som en person med knälång mörk rock och grandmannen beskrivs oftast som en person med blå jacka och stålbågade glasögon och keps. Att dessa två personer skulle vara samma är definitivt i alla fall inte säkert.

            1. (Postar om samma kommentar med korrigerad länk.)

              Zombie:

              Håller med om att det inte är styrkt att gärningsmannen förföljde paret Palme från bion. Man kan dessutom tillägga att även om vi visste att en förföljelse hade skett, så vore det ändå inte styrkt att Grandmannen-vittnesmålen syftar på gärningsmannen. Det kan ju ha funnits en annan, diskretare förföljare – exempelvis någon på andra sidan gatan. Med det sagt tycker jag Grandmannen-teorin har en hel del som talar för sig, och att den är värd att fortsätta nysta i.

              Men viktigare: jag tycker inte alls att vittnesmålen om mörk rock eller rockliknande klädsel strider mot vittnesmålen om en längre jacka på Grandmannen (och Tensonmannen). Jag har resonerat kring detta en del i den andra av de tre ”allmänna frågor”-trådarna, exempelvis här.

              Vad gäller kepsen och de stålbågade glasögonen är det (vad jag minns) inget vittne vid mordplatsen eller under flykten som kan uttala sig om huruvida mördaren bar glasögon, och keps/mössa/barhuvad-frågan är som bekant lika osäker. Så på de två punkterna finns det såvitt jag kan se inget som talar emot att det skulle röra sig om samme man.

    1. Kim:

      Allt som finns (offentligt i alla fall) i frågan om Christer A och konditori Svea är nog det jag redogör för i denna kommentar: https://gunnarwall.wordpress.com/2023/03/20/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen-3/#comment-43376

      Det vill säga, det finns en tämligen osäker uppgift om att han dök upp som stamkund kring 1990-91, och en annan lika osäker uppgift om att CA:s besök pågick redan 1988, då uppgiftslämnaren själv började arbeta på Svea (om CA var en regelbunden besökare tidigare än 1988 kan uppgiftslämnaren alltså inte veta det). Dessa bägge uppgifter kommer från konditoriets ägare respektive hennes sambo, som också jobbade på Svea. De lämnades när de förhördes av polisen år 1996.

      I övrigt finns det mig veterligen inget mer om saken utom de uppgifter som har lämnats av Christer A själv, när polisen frågar honom om hans konditorivanor. Han säger i förhöret 17 januari 2000 (sidan 13) följande:

      Förhörsledaren: Ja, dom påstår att dom ser sig på det här cafeet från 1988 och framåt, minst tre, fyra gånger i veckan. Vad har du att säga om det?

      Christer A: Nej, tre, fyra gånger i veckan, sa du det. Nej, jag har inte fört någon ..ohörbart.. just 1988 ..ohörbart.. Men, ja man går väI.., nån gång ibland, när man går från Vasastan och går ner till stan då går man ju ..ohörbart.. så att, om rnan ska åt det hållet, så..

      Förhörsledaren: På

      Christer A: . . . tre , fyra, att jag skulle varit där varannan dag, det vet jag inte var dom har fått ifrån. För att tre, fyra gånger i veckan, det innebär ju varannan dag. ..ohörbart.. men nån gång emellanåt går jag in där.

      Jag tror det är enda förhöret med honom om detta.

      1. Madam,

        Er det ikke påfaldende, hvor famlende CA er i sine svar i sammenligning med SEs faste måde at udtale sig på? Jeg tænker således: I det første tilfælde har vi en mand, der reaktivt blot forsøger at svare på spørgsmål. I det andet tilfælde har vi en mand, der har konstrueret sine svar på forhånd.

          1. Johan M, har du lyttet til SE’s måde at udtale sig på? På dansk vil vi kalde formen “dreven” (rutineret, dygtig, snedig, snu). Jeg har ikke hørt andre vidner udtale sig på den vis.

            1. Han verkar väl självsäker i vissa delar och försiktig i andra, som vittnen brukar vara. Du kan ju lyssna på moderna intervjuer med Leif L och jämföra.

    2. Argumentet mot att han alltid bar revolver för att känna sig trygg är att den är relativt stor och klumpig och tung, men om han bodde i närheten kan han ju såklart ha hämtat upp den när han fick syn på Palme. Om CA besökte konditoriet före mordet är ju en intressant fråga. I så fall är ju besöken förmodligen inte relaterade till mordet.

      1. Vi får göra som vanligt och gå efter tillgängligt material.
        I det finns de uppgifter som Madam så föredömligt redogjort för.
        Det finns således ingen som helst uppgift om att CA blivit stammis på konditori Svea före åtminstone 1988.Däremot så finns som sagt de uppgifter som säger att han frekvent besökt stället från 1988 eller 1990-91.
        Oavsett dessa materialfakta så vill jag påpeka att hypotes Christer A,liksom alla andra hypoteser för övrigt,förtjänar att rimlighetsbedömmas utifrån den hela sammantagna bilden som utgör hela hypotesen.
        De synnerligen frekventa cafebesöken utifrån närmast ytterkant Stockholm samt Christer As reaktion när frågan förs på tal i förhör utgör endast en liten del i den samlade bilden.
        Motiv,medel,möjlighet.Normalt så räcker det sådant en bra bit i en mordutredning.

  52. På SVT’s indslag går Engström hurtigt fra Skandias indgang og kigger stresset på klokken. GM flygter fra gerningstedet drejende hovedet flere gange, stresset. Tilfældigt? Måske, måske ikke.

    1. Det där var nog det mest långsökta på länge. Dessutom är det där med att gärningsmannen tittar bakåt stressat ingenting som har något starkt stöd i materialet.

  53. Sydafrikaspåret.

    Har Bertil W någon koppling till mordet.
    Fanns det någon polis med anknytning till Säpo som var inblandad i mordet på något sätt?
    Planterades PKK-spåret som ett villospår?
    Turkiet hade då som nu en mycket negativ inställning till PKK.
    Finns det saker som kan vara mörklagda med hänsyn till rikets säkerhet?

    Karl-Gunnar hävdar att han hade haft kontakt med en engelsman som sagt att man på den brittiska underrättelsetjänsten MI6 hade information om mordet.
    Det var sydafrikanska säkerhetsagenter som låg bakom och även en svensk polisman, anställd vid Säpo, påstods vara involverad.

    Striptease SVT 1998 | Palmemordet – Sydafrikaspåret [Pusslet som aldrig lades]

    1. Kalle:
      Ja, Sydafrikaspåret borde aktualiseras på nytt. Det hade varit bra, om man tidigare från utredarnas sida hade vänt sig till rätt ambassad för att få hjälp i ärendet!

      1. Jag är extremt tveksam.
        Jag tror inte att Palme var så viktig för den Sydafrikanska staten att de ens tänkt tanken att utföra ett mord på honom på öppen gata i Stockholm meddels en så kallad spädgris till vapen samt ammunition som knappast kan anses vara ändamålsenlig för dådets genomförande.
        Bilden av Olof Palmes internationella tyngd bör revideras en aning enligt mitt förmenande.Det förekommer uppblåsta intryck av Sveriges internationella politiska tyngd tidpunkt ifråga.Sydafrika lär ha haft betydligt större saker att oroa sig för än Olof Palme personligen 1986.Riskerna taget dådets genomförande i beaktande står inte i rimlig proportion till vinsten för en stat som Sydafrika 1986.
        Det finns ingenting annat heller som pekar emot att de skulle utfört dylikt dåd med Smith and Wesson samt Metal Piercing ammunition.
        Den sammantagna rimlighetsbilden gällande Sydafrika pekar klart emot.

  54. Anders Bs vänner Klas N och Åsa G tog ut pengar 23:16 och 23:17 Inge Ms fästmö Helena L tog ut pengar 23:18 och hörde då två skott. Med andra ord, gick Anders Bs vänner norrut från banken ungefär en minut innan skotten föll utan att möta paret Palme på Sveavägens östra sida.

    Det finns två möjliga förklaringar. Paret Palme hade redan passerat banken eller så korsade de Sveavägen söder om banken. Det vill säga de korsade vägen för att titta i Dekorimas skyltfönster, inte som senare påstods, för att titta i Saris skyltfönster. Det är därför vittnet Ljubisa N säger att han ”inte sett makarna Palme korsa Sveavägen, och han såg dem inte heller promenera på Sveavägens östra sida.”

    Och Anders Bs vänner hörde inte skotten på grund av ljudet från de passerande bilarna på Sveavägen.

      1. Vi vet dock att Olof Palme inte mördades så tidigt som 23.18
        Vi vet därmed att Helena Ls bankomattid är felaktig.

  55. Fortsätter diskussionen med Erik och Per Johan på ny plats.

    https://gunnarwall.wordpress.com/2023/03/20/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen-3/#comment-43521

    Per Johan, Erik K.

    Om Inge M stått parkerad så nära korsningen som på rekonstruktionsfotot bör han ha haft uppsikt över ingången till Götabanken, och säkert tio meter norr om annonspelaren.
    Det framgår inte av rekonstruktionsfotot, eftersom det är beskuret på den vänstra sidan vid det 12:e fönstret på Skandiahuset.
    Grundlig som jag ibland är ställde jag mig i mitt i högerfilen där jag tror att Inge M stod, och kunde då räkna 20 fönster.
    Det skulle betyda att Inge kunde se 30 meter av Skandiahuset från dekorimahörnan räknat, vilket alltså innebär att han kunde se bankomaten.
    Han kan ha reagerat på en folksamling som kom ut därifrån, men det går inte att säga hur nära inpå mordet den observationen i så fall gjordes.
    Det betyder också att han borde haft möjlighet att se Anders B strax utanför då de var inne i lokalen.
    Men det verkar inte som om han gjorde det?

    1. Jörgen och Erik

      Tack för svar och jag har samma uppfattning som Jörgen vad gäller Inges synfält, dvs han ser en bit förbi banken (därav tankegången). Beträffande Anders så är det nära till hands i denna teori att han se honom som den väntande mannen (”han står kvar när gänget gått förbi” eller nåt liknande vittnar väl Inge om).

    2. Hej Jörgen Gidlöf!
      Jag har uppfattat att Inge M stod med bilen ca 4-5 meter framför trafikljusen på en trafik avkännare?

      1. IM’s egna uppgifter är i den storleksordningen. Det som krånglat till det är bankomatens interna tidsangivelser. För att få ihop ett tidsschema måste hans tre kompisar blivit fördröjda med att påbörja sina transaktioner.

      2. Kim, Per Johan, Erik.

        Denna bild är tagen ungefär från samma plats som rekonstruktionsfotot.
        Jag har markerat bankomaten med en blå pil.
        Annonspelaren får man tänka sig utanför det tionde fönstret från hörnet, och den borde inte skymma ingången till banken.

    3. Jag får inte riktigt ihop tidsschemat här heller.

      Det är också lite konstigt att IM borde sett AB plus 3 kompisar under en cirka 30-40 m lång promenad upp till bankomaten. Om de passerade innan IM var på plats vänd österut måste han väl stått där väldigt kort tid innan mordet (tid för uttagen, kanske 10 sek för att gå från bankomaten till att de separerar sig från AB, sedan går AB 5-10 meter innan mordet sker).

    4. Det finns väl ingenting som pekar emot att Inge M kan ha haft uppsikt över platsen mer än cirka 1 min 45 sekunder max?
      Detta gör det naturligtvis omöjligt för honom att kunna ha observerat ABs ”bankomatkompisar”.

  56. Anders B säger att han var 3-5 meter bakom GM och paret Palme.

    Inge M såg inte Anders B 3-5 meter bakom GM och paret Palme. Jan-Åke S såg inte Anders B 3-5 meter bakom GM och paret Palme.

    Var Anders B verkligen 3-5 meter bakom paret Palme ?

    Sekunderna efter att skottlossningen ägt rum såg [Christina W] en man komma gående och han ställde sig i en inbuktning i husväggen alldeles bredvid en affär som ligger i korsningen mellan Sveavägen och Tunnelgatan. Hon är ej säker men tror att det var en färghandel som heter Dekorima el. något liknande.

    1. Martin A.

      Bra fråga. Han kan ha varit på ett något större avstånd, men det verkar konstigt om han fortsatt att gå så långt som till Dekorima efter skottlossningen om han befunnit sig 15-20 meter bakom.
      Men visst indikerar dessa vittnesmål att han fortsatt framåt en liten bit.
      Där Dekorimas skyltfönster slutar kan det ha varit något mörkare, och en person som befann sig bakom eller något framför annonspelaren kanske inte registrerades av någon?
      Kanske fortsatte han ändå att gå några meter innan han hittade ett lämpligt prång att söka skydd i?
      Om han passerat lageringången kan han ha tagit sikte på huvudingången snett framför.

      1. Jörgen Gidlöf

        Jag tror att det här kan vara Anders B innan han försvinner in i porten

        Lisbet P: ”Då vände jag mig snett bakåt, och dar kom en person som såg spensligare ut och han – det var en man – han vred sakta på huvudet när han förstod att jag sökte hjälp som om han avvisade den hjälpen. Sedan såg jag inte honom mera.”

      2. Jörgen och Per Johan,
        Jag hittade nu det som Jörgen nämnde om buslivet vid bankomaten, i Mordgåtan Olof Palme, Kapitel Ett möte vid annonspelaren, sid 498 (pocketupplagan) -…

        Sid 498: IM vänder bilen österut innan han släpper av passagerarna.

        Sid 499: ”Det är kö till bankomaten och folk är inte nyktra. Det är en sån här nattklubbsbankomat kan man säga. Folk fumlar och byter kort med varann så att de som står långt bak kommer före andra. Det är helt enkelt ett jävla busliv och det tar tid för min fästmö och mina kompisar. Så jag blir stående rätt länge.” (Det framgår inte om IM sett buslivet med egna ögon, eller om det är vad de andra tre sagt till IM.)

        Sid 500: IM har väntat i 6-7-8 minuter.

        Sid 502: ”… i ett förhör från 1987 säger han att personerna var 25-40 år och ’bra berusade’. I det förhöret lutar han också åt att det var tre, fyra minuter mellan att gänget försvann och att mordet skedde”.

        Mina egna kommentarer:

        Att gå från bilen till bankomaten tog då längre tid, än om IM stannat på norra sidan. IM har inte förlorat ”observationstid” genom att vända bilen, medan vännerna var vid bankomaten. Han stod vänd österut hela tiden.

        Vi vet inte när/var/hur gänget ”försvann” (om det var att de gick in i Skandiahuset, eller om de försvann ur synhåll norrut efter bankomatuttagen). Vi vet inte heller om fyra minuter är ett absolut maximum, eller om det kanske var någon minut till.

        Sammantaget tycker jag det här passar bra i mitt scenario: AB följde efter kompisarna med successivt växande lucka upp till AF Kyrkogata, ropade ” att ni behöver inte gå så fort, vi kan väl vänta på dom andra då” innan han gav upp. Han missade paret Palme som korsade Sveavägen strax bakom honom. Sedan gick han långsamt Sveavägen söderut, medan han spanade mot västra trottoaren där den andra gruppen kompisar möjligen skulle kunna gå norrut. Han observerades av NF, gåendes nära trottoarkanten, gåendes långsammare än paret Palme. Han kom praktiskt taget ikapp paret Palme eftersom dessa stannar upp söder om annonspelaren nära mordplatsen.

        Det här leder i så fall till att mannen bakom paret Palme verkligen var AB och inte en ”förföljare”. Det leder också till att Dekorimamannen inte var AB. Slutligen indikerar det att paret Palme stannat nere vid södra annonspelaren (eftersom den långsamt gående AB kommer ikapp dem).

        1. Tack Erik K.

          Då var min återgivning av Inges uttalande inte helt fel. Var lite orolig för det eftersom jag inte hittade källan i efterhand, men det var alltså från Gunnars intervju! Jag var ändå ganska säker på att Inge sagt ungefär så.

          Det kan ju också ha varit så att Inges passagerare faktiskt kom före Glenn M till bankomaten, men strulade ett tag med korten som kanske inte hittades och efter en stund lät honom gå före.
          Men hur lång tid kan en sådan incident ha tagit?
          Jag tänker mig att om den tagit 2 minuter borde den ha gått att spåra i de övriga vittnesmålen, och det gäller förstås lika mycket om det var ett annat gäng framför som stått och stökat under lika lång tid innan de gav sig av utan att
          ens få in ett kort i bankomaten.
          Jag ska begrunda ditt scenario som
          Med tanke på frågans komplexitet inte är sämre än andra?
          Frågan är hur länge Inge M kan ha stått
          där – inklusive en svårförklarlig fördröjning på 2 minuter?
          Max 4,5 minuter då?
          Tja, möjligheten finns absolut, men samtidigt måste vi avfärda Anders B:s uppfattning att skotten small strax efter att han sett vännerna gå norrut, och då han själv redan var på väg söderut.
          Det finns även olika uppfattningar om huruvida han var berusad eller inte, vissa upplevde det så och andra inte.
          Själv verkar han mena att han var något, men inte kraftigt berusad.
          Kanske mer chockad – och en berusad person som utsätts för chock kan ju av andra upplevas som relativt nykter, som exempelvis Jan-Åke S upplevde honom.

          Det vi kör nu är ju repetition, men man har ju alltid då ämnet diskuteras förhoppningen om att någon klok person ska knäcka gåtan och få alla pusselbitar att falla på plats.
          Den lidnerska knäppen kanske vi får vänta på ytterligare ett tag?

          1. Jörgen Gidlöf, Erik K,
            jag nämnde faktiskt nyligen i ett svar till Chan60 att Inges uppgifter om att det fanns en kö med fulla människor var något som han tog upp med mig 2010. Men jag borde kanske ha skrivit uttryckligen att den intervjun med Inge finns redovisad i min bok Mordgåtan Olof Palme.

            1. Får man ut så mycket av att intervjua vittnen efter så lång tid? På sin höjd har de väl ”minnen av minnen” och knappast några egentliga minnesbilder av någonting längre. Än minst rent perifera detaljer som köer. Däremot torde det vara lätt att suggerera fram sådana ”minnen” hos vittnen, särskilt långt efter händelsen.

              1. Johan M,
                det är alltid ett dilemma för en journalist som ska intervjua vittnen i en pågående mordutredning. Jag har gjort det ganska tidigt när det gällt vissa vittnen och i andra fall har jag avvaktat längre. Inför skrivandet av min bok Mordgåtan Olof Palme tyckte jag i alla fall att att jag inte trampade in i utredningen genom att prata med Inge om vad som hänt före skottlossningen. Självklart måste dock en så sen intervju betraktas i ljuset av att många år gått. Vissa typer av uppgifter måste betraktas med stor försiktighet och intervjuaren måste i sina frågor vara medveten om problematiken med tidsaspekten.

                Jag tyckte dock att det var intressant att tala med Inge och jag tycker själv att jag förhöll mig på ett vettigt sätt till att vi talade om en händelse som utspelats lång tid tillbaka. Inges uppfattning om hur bankomatkön såg ut får givetvis bedömas med försiktighet. Men i ljuset av det är det ändå intressant att Glenn M kommer med en tidig uppgift som går rätt mycket åt samma håll som det Inge sa till mig 2010.

                1. Har inte IM varit ganska konsekvent i att han stod framför trafiksignalerna ganska lång tid? Det måste i så fall vägas in.

        2. Erik K:
          Mkt tänkvärt inlägg. Det är inte ett orimligt scenario och det skulle som sagt kunna styrka att makarna Palme stannat upp på vägen fram till mordplatsen. För övrigt tycker jag den här diskussionen har varit mkt intressant att följa. Den Lidnerska knäppen Jörgen G åsyftar känns i alla fall närmare nu än innan denna diskussion.

    2. ”Sekunderna efter” skottlossningen tog Anders sig in i porten. Det stämmer väl alldeles utmärkt med att Leif L och Jan A ser honom där. Jan-Åke S nämner ingen Anders B i första förhöret; i april säger han att mannen ”[s]trax, eller i samband med att skotten föll” kom gående efter makarna Palme och gärningsmannen. När skotten föll hade mannen ryggat till och sökt skydd i en port ”ungefär 30 meter bakom händelseplatsen”. Vi vet ju dock var porten i fråga är belägen. Var här finns något tecken på att Anders inte var så nära som han säger?

      1. Johan M

        ”Var här finns något tecken på att Anders inte var så nära som han säger?”

        Jan-Åke S: ”Jag tar också och samtalar med en person som har befunnit sig en 20-30 meter bakom den här trion”

        Förhörsledare: Hur långt ifrån står den här mannen? Själva mordplatsen.
        Charlotte L: Ja. 10 meter.

        Anders B säger att han var 3-5 meter bakom trion när skotten föll. Ingen såg Anders B 3-5 meter bakom trion när skotten föll.

        Så det är nog förklaringen till att Inge M inte såg Anders B 3-5 meter bakom trion.

        1. Dialogen med Charlotte 3 mars lyder:

          ”F: Och så säger du att i samband med detta så upptäcker du en man som står vid den här affären Dekorima.

          L: Ja, just det.

          F: Hur långt ifrån står den här mannen? Själva mordplatsen.

          L: Ja. 10 meter.”

          Charlotte uppskattar alltså avståndet mellan affären och mordplatsen. Vi behöver inte hennes avståndsbedömning eftersom vi vet var butiken ligger. Jag förstår inte vad hennes angivelse skulle belägga här.

          Jan Åke-citatet hittar jag inte. Det hölls inga dialogförhör med Jan Åke, så jag förmodar att det är från domstol du tagit citatet i jag-form. I tingsrätten säger han något snarlikt. Jag skulle inte fästa någon som helst vikt vid en avståndsbedömning som någon gör efter en minnesbild över tre år efter händelsen.

          Vem har sett mordet, dvs. sett första skottet, och kan bedöma var Anders befann sig då? Det är väl det intressanta, inte hur långt bort vittnen i efterhand tror att Anders stod. Vi vet ju var han stod.

          1. Vad har nu denna diskussion förvandlat Anders Bs genom åren entydiga uppgifter till?
            Han skall alltså helt tvärtemot vad han alltid sagt vacklat norrut ändå tills tvärtemot kyrkogården?
            Han skall alltså ha gått betydligt längre bakom LOP än vad han själv sagt,detta trots observationerna i samband med skotten samt uppgiften att han tog endast ett eller ett par steg för att dyka in i Dekorimas entre?
            Anders B säger som bekant konsekvent annat,och då får man enligt mitt sätt att se på saken förhålla sig till detta.
            Det är orättvist att hans vittnesmål förminskas på detta sätt.
            Det finns inga giltiga skäl att anta att Anders B farit med oriktiga uppgifter här.
            Vittnesmålen bör behandlas med respekt.Det är min bestämda uppfattning.
            Det gäller även Anders B,som jag ser på det.

            1. Redan vid förhöret 860303 säger AB ”Hans bedömning av hans egen påverkans grad av alkohol är att han har klara minnesbilder av vissa förhållanden.” (Sid 2 i protokollet)

              ”Vissa”

              Dessutom stämmer det han säger inte helt med vad en av hans tre kamrater uppger.

              Problemet är alltså att vittnesuppgifter inte stämmer med varandra. Då måste uppgifterna analyseras med avseende på om de kan vara ofullständiga eller innehålla något felaktiga minnesbilder.

              Det hela påminner lite om bröderna Poutiainens kommentar om Juristkommissionen: ”Kommissionen utgår från att om två motstridande uppgifter lämnas så är båda korrekta!” (Inuti labyrinten, sid 27)

  57. Concerning the arrival time of the IM-car at the West-side bankomat.

    A study of the early statements of the 4 identified people involved in the West-side bankomat event, when the IM car arrived, reveals the following:

    Glenn M statement 880916, page 1 – ”Framme vid bankomaten är det till att börja med tomt på folk. Efter ett tag hamnar et gäng bestående av två flickor och en grabb bakom honom.”

    Helena L statement 860407, page 2, confirms that a man was operating the bankomat machine as they got out of the car.

    Sussane L did not observe any other people at bankomaten (860314) and states that she don’t remember seeing anybody ahead of them at the bankomat (860408, page7).

    Sven R (860314) have no recollection of anybody at the scene as they arrive at the bankomat.

    IM sees no people hanging around as he arrives (860408, page 2). He is not asked about it in any of the other early statements.

    Of these early statements, the only positive observations of the initial bankomat-scene were those of Glenn M and Helena L, and they both agreed that he was the only one there, when the IM-party arrived. Helena L was even able to provide a description of the man operating the machine, when they got there.

    On a more speculative note – Is it likely that Glenn M would wait for > 6 minutes on a cold windy night just to check the saldo of his account?

    Is there a compelling reason to believe any later versions of this part of the story or have I missed something?

    1. Chan60.

      Ur ett förhör med Glenn M 86-09-02:

      ”I kön bakom honom och framför honom fanns fyra personer, två flickor, spritpåverkade och flamsiga och två grabbar. Han kan ej ge någon beskrivning på någon av personerna.”

      Det är väl i så fall detta som skulle kunna ge Inge M ett visst stöd, men det är svårt att tänka sig att dessa eventuella personer framför honom i kön kan ha fördröjt honom så mycket.

      1. Att kvinnorna H och S rapporterar olika om folk vid bankomaten när de klev ur bilen kan bero på att de inte klev ur bilen samtidigt. Sedan vet vi inte hur lång tid det tog för dem att gå från bilen till bankomaten och vad de gjorde under promenaden. Det ökar då möjligen tiden som IM stått där.

        En sak gör mig fundersam, kanske lite off-topic. De tre gick dit tillsammans. Pojkvännen S följde med fast han inte tog ut pengar. Varför satt han inte kvar i bilen och snackade med IM? Ville han ”skydda” kvinnorna? Många tjejkompisar (och även killkompisar) hade gått tillbaka tillsammans från bankomaten till bilen, även utan behov av ”skydd”. Detta leder till att jag undrar jag vad som sades och vad som skedde under promenaden till bankomaten, om något inträffade som gjorde att det tog lite längre tid än annars.

        IM uppger trots allt att han stod där rätt många minuter, och han var den ende som var helt nykter.

        1. Tycker att det låter ganska naturligt att pojkvännen S följde efter sin flickvän av sociala skäl och inte nödvändigtvis för att skydda.

      2. Jörgen,
        Ups, my bad and good find, I missed that 860906 statement.

        Interestingly, given the head-count, it indicates that the possible que ahead of Glenn M consisted of a maximum of one man, as we know that two women and a man arrived behind him.

        I re-checked the banking time-stamps and found that prior to Glenn M’s card-registration (23:16:15) somebody withdrew Kr.1,000 at 22:53 – about 23 minutes earlier. No other banking operations took place in between.

        This does not really contain the elements of a chaotic scene that would explain prolonged waiting times due to customers unable to find their cards.

        Given these circumstances, the prolonged non-operation of the bankomat and Helena L’s positive recognition of a sole man on the scene actually operating the machine, when they arrived, I still find it hard to establish a sound case for an earlier arrival than during Glenn M’s 38 seconds at the machine.

        So, even if Glenn M was held up by a man in front of him not operating the machine, that particular issue likely preceded the arrival of the IM-party.

        But why would Glenn M’s later recollection remove that early man?

        PS: Erik K, I don’t think the sequence of the exiting passengers and promenade from the car to the bankomat is an issue, as IM offloaded them on the Northern side of TG within close sight-range of the car – probably less than 5m.

    1. Kalle:

      100% säker kan man väl knappt vara på något, men jag ser verkligen inget skäl att tro något annat.

      Lars J följer ju den springande mannen med blicken hela vägen upp till trappkrönet. Därifrån är det något i stil med 20-40 meter till den punkt där Yvonne N ser en person komma springande i samma riktning vid ungefär samma tidpunkt. Personens utseende (man, ungefär medellängd, mörkt klädd, rockartat plagg) stämmer med den person som sköt Palme och han verkar jagad.

      Det ska mycket till innan jag intresserar mig för teorier som går ut på att det just denna kväll fanns två män i likartad klädsel som, oberoende av varandra, bytte av varandra som stafettlöpare i det där lilla glappet mellan trappkrönet och början på David Bagares gata.

      1. Om det var en grupp bakom mordet är det däremot inte osannolikt att vi har flera män som skyndar sig i riktning från mordplatsen minuten efter skotten . Vi har väl en handfull personer som vittnar om just springande män på olika platser, inte långt från mordplatsen? (Springande, vuxna män i innerstan är annars ovanligt.) Om det är en ensam gärningsman bakom mordet sjunker sannolikheten att det är två olika personer, men säkra kan vi som sagt inte vara.

        1. togogalthus:

          Om det är ett konspirationsmord ökar naturligtvis chansen att flera män lämnar området springande. Däremot har jag svårt att begripa varför någon skulle ha stått ovanför trapporna och hängt efter mordet, och börjat springa någon minut senare, ungefär samtidigt som mördaren själv anländer till samma punkt, men där börjar springa åt ett annat håll. Då får man ju nästan tänka sig att det var någon sorts stafettöverlämning. Jag tycker det verkar mycket osannolikt även då.

          Du gör dock en bra poäng om att det är märkligt många vittnesmål om springande män i området. Han där uppe på Luntmakargatan/Tegnérgatan osv. Det där borde kanske någon sammanställa lite mer organiserat, som man har gjort med walkie-talkie-tipsen.

  58. Hej Madame!
    Vittnet Yvonne ser en man komma springande på David Bagares gata (österut), tror du att det är mannen som sedan springer in vänster på Regeringsgatan, höjd med nr 85? springer nästa omkull en kvinna? Sedan ner på Snickarbacken?

    1. Kim:

      Jag tycker Regeringsgatantipset är väldigt intressant och får lite för lite uppmärksamhet. Men det kommer in lite sent, är ganska luddigt inledningsvis, och det är svårt att veta om det är samme man när man inte kan vara helt säker på tiderna. Ännu osäkrare blir det förstås på platserna därefter.

      1. Madam, Kim:

        Jag uppfattade det som att det var polisens ursprungliga teori, att det var gärningsmannen som sprang in i paret på Regeringsgatan, tog trapporna ner för Snickarbacken och sen hoppade in i en blå bil vid Kungsgatan. De släppte sedan denna kedja och stannade vid Yvonne N som sista säkra observation av mördaren.

        Anledningen till detta är att det inte riktigt går ihop tidsmässigt. För personen som hoppar in i den blå bilen och åker iväg gör så ungefär ett gäng sekunder innan polisman Claes D dyker upp vid Snickarbackens trappor. Tidpunkten då Claes D dyker upp där är ca 23.30 (enligt polisens rekonstruktion, gjord av Erik S), vilket då anses ”för sent”, eftersom det inte tar ca 8 minuter att springa från mordplatsen till Kungsgatan.

        Min fundering har dock varit att gärningsmannen har tvingats vänta ett antal minuter på någon plats längs vägen. Kanske var han tvungen att gömma sig när kommissariebil 1520 dök upp? Eller märkte han av att han var förföljd av Lars J och gömde sig? Eller stannade han på vägen för att, via walkie-talkie, sätta sig i kontakt med sina kumpaner? Kanske behövde han avtala en plats för upphämtning? Eller så behövde gärningsmannen hålla sig gömd under tiden som hans chaufför dök upp, denna var kanske försenad av någon anledning? Det kan finnas många orsaker men det ska understrykas att det i materialet inte finns stöd för att gärningsmannen stod och väntade eller höll sig gömd under flykten. Men någon sådan variant måste nog användas för att få ihop tiderna.

        1. Adam Andersson,
          jag tycker som du att man inte bör räkna bort alternativet att mördaren flydde i en blå bil från Snickarbacken. Stöd för det finns också i viss utsträckning i Sanna T:s observation på Smala gränd, den som gav upphov till fantombilden. Den observationen har ibland avfärdats med att den är för sen. Sanna T har angett olika tidpunkter för när det skulle ha skett, men en av dem är omkring 23.30 och läser man förhören med henne finns det mycket som pekar på att det kan ha varit ungefär då.

          Precis som du säger är det längre tid än vad det skulle ha tagit om mördaren sprungit raka vägen. Men utöver att han stannat kan man förstås tänka sig att han tagit en omväg på något sätt.

          I vilket fall: Snickarbacken ligger inte vid Kungsgatan. Jag gissar att det var ett skrivfel från din sida. Kolla annars på lämplig karta.

          1. Gunnar, Madam, Kim:

            Ja, förlåt. Det skulle inte vara Kungsgatan, utan jag menade Birger Jarlsgatan.

            En annan anledning till att man kanske bortsåg från detta sista led i eventuell observation av gärningsmannen är ju att om man anser att den stämmer fullt ut så leder det ju i princip oundvikligen till en konspiration, vilket inte passat så väl in i den ”ensamma galningen”, som varit fokus för större delen av palmeutredningen.

            1. Adam Andersson,

              Såsom du tidigare förtjänstfullt påpekat så stämmer inte tiderna.Det torde därmed vara det naturliga skälet till att teorin avskrivits som mindre trovärdig,på uppenbart goda grunder kan jag tycka.
              Jag tycker att det måste finnas rimlig materialförankring för att teori skall vara värd sitt vatten.Det saknas i detta sammanhang,och har så gjorts hela tiden.
              Anki Rs vittnesmål är intressant,men som påpekats ovan så är det närmast omöjligt att avgöra om det har med dådet att göra.Personligen så håller jag Yvonne Ns observationer som de sista rimligt säkra av gärningsmannen..men det är som sagt min åsikt.

            2. Hej Adam!
              Har du några tidsuppgifter när kvinna blev närmast omkull sprungen, vid Regeringsgatan 85?

          2. Adam Andersson och Gunnar W:

            (Varning för långt inlägg!)

            Jag tycker att man närmast kan utesluta mannen som klev in i en bil på Snickarbacken, av följande skäl: han och hans bil uppträder på Snickarbacken i princip samtidigt som en springande polis når fram till toppen av trappan som förbinder Snickarbacken med Regeringsgatan.

            Vem är polisen? Jo, det är Claes Gedda, det vet vi från utredningen av polisernas rörelser.

            Och när anländer Gedda till Snickarbackens trappa? Det gör han någon gång mellan 360 och 420 sekunder efter mordet, alltså 6 eller 7 minuter, enligt Jan Länninges tidmätnings-PM. Det motsvarar cirka 23.27.30 – 23.28.30.

            Vid det laget måste mördaren som ni konstaterar vara en bra bit därifrån, om han tog denna rutt. Länninge beräknar att hela vägen från mordplatsen ner till Snickarbacken skulle ta drygt två minuter om man sprang i halvhög takt oavbrutet. Lägger man in några avsnitt med snabb gång (bl a på själva Snickarbacken) så handlar det kanske snarare om två och en halv minut. Mördaren bör alltså ha gått längs Snickarbacken, om han nu gjorde det, ungefär 23.23.30 – 23.24.00.

            Den enda möjligheten att få in mördaren på platsen flera minuter senare är om han har suttit och tryckt i området i flera minuter, eller promenerat omkring, medan först Lars J och sedan poliserna jagar honom där uppe, för att sedan obemärkt slinka ner på Snickarbacken precis före förföljande poliser.

            Det är väl inte strikt omöjligt, men det finns inget som tyder på detta och det framstår som ett underligt och osannolikt beteende av en mördare som just springande flydde ett mord. Jag tycker man bör vara mycket försiktig med att göra antaganden, särskilt när de — vilket jag menar är fallet här — framstår som i sig osannolika.

            Men!

            Det finns ett annat högintressant alternativ från samma plats, och det är att mördaren kan ha varit den man som sågs gå på Snickarbacken mot Birger Jarlsgatan av en parkeringsvakt, Birgit D, när hon själv satt i en bil parkerad på Smala gränd.

            Birgit D beskriver mannen såhär i sitt tips, vilket registreras redan 1 mars 1986:

            ”Ca 35 år, 175-180 cm lång, troligen svart hår. Han var iklädd en mörk, enfärgad keps (mörkblå eller svart), en mellanblå täckjacka (ej ”fluffig” dunjacka). Jackan var något längre än midjejacka. Han hade vidare ganska mörka byxor och skor. (…) Hon fick uppfattningen att mannen kan ha varit utlänning.”

            Birgit D såg alltså mannen gå förbi Smala gränd ute på Snickarbacken, mitt i körbanan, och drog slutsatsen att han måste ha kommit från Regeringsgatan (det finns ingen annan anslutning till gatan). Han gick mot Birger Jarlsgatan, men hon ser inte vart han tar vägen.

            Orsaken till att hon noterade mannen var att han höll upp handen framför sitt ansikte, som för att skyla det från henne, när han passerade. Hon säger i ett senare förhör (15 juni 1988) att hon inte är säker på att det var just handen han höll framför ansiktet, det kan också ha varit en mindre väska. Hon lägger till att han gick påfallande fort.

            Allt detta är ganska upphetsande rent signalementsmässigt.

            Det här tipset har dock ofta ignorerats, för att det vid en ytlig påsyn verkar placera mannen på Snickarbacken redan innan mordet begås. Detta bygger på de tider som parkeringsvakterna har antecknat, när de lappade bilar – de har själva skrivit ner tider mellan 23.06 och 23.16.

            Det är dock uppenbart att dessa tider inte är särskilt exakta, vilket framgår även av parkeringsvakternas egen berättelse. De skrev först ett gäng lappar, samrådde, gick sen ut och donade lite till, satte sig sedan för att sammanställa anteckningarna, osv.

            Ännu viktigare är att Claes Gedda såg parkeringsvakternas bil lämna området, precis när han själv nådde Snickarbacketrappans topp (och själv observerades av taxichauffören i det första tipset om en blå passat). Gedda är kristallklar på den punkten, och hans utsaga styrks ytterligare av att han kan berätta att han återigen hittade samma bil några minuter senare i korsningen Regeringsgatan/David Bagares gata. Han pratade då kort med parkeringsvakterna, vilket de bekräftat i förhör. Här finns alltså inget rimligt utrymme för tvivel: parkeringsvakterna lämnade platsen när Gedda anlände.

            Vad betyder detta? Jo, parkeringsvakterna är alltså på väg att köra ut från Smala gränd/Snickarbacken 6-7 minuter efter mordet, cirka 23.27.30 – 23.28.30.

            Vid det laget har mördaren som vi vet hunnit passera för några minuter sedan, om det stämmer att han tog denna väg. Och det är just det som är det intressanta i kråksången.

            Birgit D gjorde nämligen sin observation av den gående mannen ett okänt antal minuter innan de åkte därifrån, medan hennes kollega fortfarande var ute på gatan och lappade bilar.

            Kollegan uppskattar att lappningen ägde rum någon gång 23.25-23.30. När han var klar gick han tillbaka till Birgit D i bilen på Smala gränd, där följande skedde enligt förhör med honom den 11 mars 1986: ”De förde upp anmärkningarna på en statistisk rapport vilket tog några minuter och sedan åkte de därifrån”.

            Det är då Claes Gedda ser dem. Den tid då den gående mannen som skyler ansiktet passerar Snickarbacken är alltså 23.27.30 eller 23.28.30 minus ”några minuter”

            Vi har ju redan konstaterat att mördaren borde ha passerat Snickarbacken, om han gjorde det, ungefär 23.23.30 – 23.24.00. Vad vi har här är alltså en differens mellan att Birgit D ser den gående mannen och att parkeringsvakterna lämnar platsen på mellan 3.5 och 5 minuter. ”Några minuter” skulle man också kunna beskriva det som.

            Tidsmässigt finns det alltså ingenting som hindrar att detta var Palmes mördare. Tvärtom stämmer det påfallande bra med den förväntade tid då mördaren skulle ha passerat, om han tog vägen Regeringsgatan-Snickarbacken-Birger Jarlsgatan.

            Jag tycker det här är en oerhört intressant observation. Och om det skulle vara mördaren, gör det förstås också att den man som sågs springa längs Regeringsgatan i riktning mot Snickarbacken av Anki R och Gerhard S sannolikt var mördaren.

            1. Madam,
              intressant resonemang kring observationerna. När jag tittar som hastigast på Birgit D:s uppgifter förefaller det dock som om hon inte såg var mannen kom ifrån. Går det att utesluta att han kom från Smala gränd i stället för från Regeringsgatan?

              1. Gunnar W:

                Nja, Birgit D befinner sig vid tidpunkten själv på Smala gränd, i en bil riktad mot Snickarbacken, och hon ser då mannen komma gående mitt i gatan på Snickarbacken. Han går alltså framför henne från vänster till höger tvärs förbi Smala gränds mynning. Hon ser hans högra sida och han håller upp höger arm för att, uppfattar hon det som, skyla ansiktet.

                Det finns fotografier som visar placeringen tydligt i ett av hennes senare förhör. Se även Mikael B:s citat nedan, och Adam Anderssons länk till rekonstruktion/förhör med Gedda (särskilt bilderna 10-11).

                Det finns i och för sig ett garage (med ursprunglig funktion som skyddsrumskomplex, om jag inte är felinformerad) under trappan, även om hon påpekar att det var låst. Dessutom finns det ytterligare någon källar- eller soprumsdörr till husen vid gatan. Helt omöjligt är det alltså inte att mannen kan ha kommit från ett annat ställe än just Regeringsgatan. Däremot verkar det osannolikt att han kom från just Smala gränd.

                Man kan väl möjligen spekulera i att hon skulle ha missat att mannen först gick in från Smala gränd eller Birger Jarlsgatan på Snickarbacken och att hon fick syn på honom först efter att han av någon anledning vände tillbaka mot Birger Jarlsgatan — eller något liknande. Då avlägsnar man sig dock från det material som faktiskt existerar.

                Allt sammantaget är det överlägset troligaste att mannen kom från Regeringsgatan. (Vilket förstås inte måste innebära att han var mördaren, det var ju vanligt folk ute och gick också.)

              2. Gunnar W:

                Tillägg till förra inlägget: Jag noterar nu när jag tittar på Google Maps att det före trappan mot Regeringsgatan faktiskt finns flera garageportar och en helt vanlig dörr till en trappuppgång (Snickarbacken 5), förutom den källardörr jag mindes.

                Det ökar ju möjligheten att mannen kom från själva Snickarbacken, snarare än från Regeringsgatan.

            2. Madam:

              Som jag skrev tidigare, så den mannen som springer och hoppar in i den blå bilen (det finns olika uppfattningar om vilket märke den blå bilen var av), det kräver, rent tidsmässigt, att han väntar någonstans. Vi har absolut inget stöd för detta egentligen, men det är en möjlighet. Gärningsmannen kan väl dessutom ha inväntat bilen efter att han passerat parkeringsvakten som du nämner? Jag tycker dock inte att man kan avfärda händelsen vid den blå bilen rakt av.

              Vidare såg jag att jag hänvisade till Claes D ovan, men det var givetvis Klas G jag syftade på.

              Sen angående tiden som Klas G dyker upp vid Snickarbacken så är det ju enligt polisens rekonstruktion kl. 23.30. Se: https://drive.google.com/file/d/1I4OnbZ-yoC_d0KAOZVnimYRqZ4PF7KTn/view

              Men den tiden bygger förvisso på när piketbussen får larmet och den tiden är ju omdebatterad. Så det kan ju hända att Klas G dyker upp ytterligare någon minut senare vid Snickarbacken. Min poäng är dock att det går att knyta ihop en gärningsman som flyr in i den blå bilen, men det kräver att gärningsmannen väntar vid ett eller flera tillfällen längs flyktvägen.

              1. Adam Andersson, Madam,
                det finns ju flera tänkbara orsaker till att gärningsmannen kan ha stannat upp uppe på åsen. Han kan ha känt behov av att gömma sig i förhållande till Lars, polisbil 1520 eller andra fotgängare eller bilar. Han kan också ha planerat att göra ett stopp uppe på åsen, in i en port eller in i ett fordon, för att göra sig av med vapnet, ändra klädsel eller liknande. Allt detta är förstås spekulativt. Men det finns ju skäl att fundera över tanken att gärningsmannen kanske ville undvika en lång, sammanhängande språngmarsch så att spåren efter honom upphörde så snabbt som möjligt.

                Nu kan vi ju bara med relativ säkerhet säga att gärningsmannen tog trapporna upp och med lite mindre säkerhet säga att han sedan sprang förbi Yvonne och Ahmed nedför David Bagares gata. Allt efter det är rätt spekulativt. Det måste betraktas som en framgång för den flyende mördaren. Någon sådan framgång kanske han inte skulle ha haft om han rusat raka vägen ner mot exempelvis Birger Jarlsgatan. Det vill säga: observationer som förefaller vara lite för sena för att handla om gärningsmannen kan mycket väl göra det.

                Och för att komplettera resonemanget ytterligare: han kan till och med ha stannat kvar uppe på åsen i timtal, kanske hela natten, om han hade tillgång till något ställe där han kunde gömma sig. Där finns ju bostäder, källare och till och med tunnelsystem för den som har tillgång till dem.

                Nu finns det ju ett antal observationer på personer som tycks ha hastat bort från åsen i relativ närtid efter mordet. Men ingen av de observationerna behöver ju handla om mördaren, varken observationerna från Snickarbacken, Smala gränd eller till exempel Ibrahim D:s observation av mannen som ville stoppa hans bil på Döbelnsgatan.

                1. Holmérs bok OPÄS nämner dessa personer på sid 40-45: Lapplisan, en taxichaufför och tecknerskan. På sid 42 står att uppgifterna inte går ihop. På sid 43 står att resultatet av utredningen av den blå Passaten är noll. Därefter beskrivs tecknerskan och fantombilden.

                  Beträffande lapplisan står bara att hennes kollega har anteckningar att de var där 23:16 och ”de som rapporterar felparkeringar brukar vara noggranna med att ange klockslag” (sid 42). Att denna tidsuppgiften skulle kunna vara fel (felavläsning av klocka, klocka som ej gick rätt, felaktig nedteckning av tiden) diskuteras inte av Holmér. (Detta trots att det varit stor cirkus om polismannens GS nedtecknade tider.)

                  Däremot ‘urskuldar’ Holmér tecknerskans tidsuppgifter (23:30): ”Platsen för XXX iakttagelser är intressant, den passar in på en av polisens hypoteser om mördarens flyktväg, men hennes tidsuppgifter är svävande” (sid 43).

                  1. Erik K:

                    Här har Holmér alltså helt fel. De var kvar långt efter 23.16. All information han behövde för att veta det fanns tillgänglig när han skrev boken, och faktiskt också när han var polischef, men han har helt missförstått uppgifterna i utredningen.

                    Till Holmérs försvar kan man i och för sig konstatera att utredarna fortfarande 1988 trodde att Birgit D:s observation gjordes en bra stund innan Palme ens sköts. Detta till och med efter en ganska grundlig ny utredning av parkeringsvakternas rörelser. Den ansvarige utredaren (Lennart G) ändrar sig visserligen senare samma år, sedan han insett att parkeringsvakternas bil fortfarande var kvar på Snickarbacken när Gedda anlände (vilket han placerar cirka 23.30).

                    Se PDF-sidan 33 och därefter: https://drive.google.com/file/d/1VzV1yG_mkqbYmqirsNNj_6cdj97HJobN/view

                    Där på sidan 34 finns för övrigt ännu en intressant tidsuppgift: en person som går in på nattklubben Karelia med en entrébiljett stämplad 23.20 säger att hon såg en parkeringsvakt på Snickarbacken.

                    Detta kan bara vara Birgit D:s kollega som går och lappar bilar, medan Birgit D väntar i bilen på Smala gränd. Det var där hon säger att hon satt när hon såg en man gå förbi och skyla ansiktet, samtidigt som hennes kollega lappade bilar.

                    Då har vi parkeringsvakterna på platsen och i rätt positioner både 23.20 och cirka 23.28/30 eller när nu Gedda anländer. Det är med andra ord väl belagt att parkeringsvakterna befann sig på/vid Snickarbacken under hela det tidsfönster då mördaren måste ha passerat, om (obs: om) mördaren flydde Regeringsgatan-Snickarbacken-Birger Jarlsgatan, utan att göra några längre uppehåll. Birgit D:s observation av den ansiktsdöljande mannen är, som sagt, mycket intressant.

                    1. P-lisans och tecknerskans tidsuppgifter bedömdes av Holmér med helt olika mallar. Märkligt olika.

                      Det kan i bästa fall förklaras med att tecknerskan också hade ett ansikte som polisen kunde gå ut med. Det kunde imponera mer.

                2. Hej Gunnar!
                  Har du några tidsuppgifter när kvinnan höll på att bli omkull sprungen av en man som rusade nära Regeringsgatan 85?

                  1. Kim,
                    har du själv kollat på Palmemordsarkivet? Det är det första jag gör när jag ställer mig frågor av den typen och inte har sparat uppgifterna sedan tidigare.

                    1. Hej Gunnar!
                      Jag tycker det är svårt att söka uppgifter i Palmemordsarkivet.se
                      Jag vet inte vad jag gör för fel i sökandet?

              2. Adam Andersson:

                Nej, jag håller med om att man inte ska avfärda det rakt av. Att han väntar på nedre delen av Snickarbacken vid hörnet till Birger Jarlsgatan, efter att ha försvunnit ur Birgit D:s synfält, är inte heller omöjligt. Då skulle han i och för sig ha tvingats stå där på gatan tillsammans med den andre parkeringsvakten i flera minuter, vilket denne inte minns. Men denne parkeringsvakt minns ju inte ens att mannen promenerade förbi honom, så det är väl inte otänkbart att han även missade att mannen stannade och stod kvar.

                Jag tycker dock allmänt att man ska försöka undvika den sorts extraantaganden som en paus på åsen innebär. Vad vi vet om gärningsmannen är att han just har skjutit landets statsminster och sedan dess, enligt alla rimligt säkra observationer (mordplatsvittnena, Lars J, Yvonne N, Ahmed Z) och en mindre säker (Anki R, Gerhard S) har sprungit från platsen. Alltså så långt ett helt naturligt och okomplicerat flyktbeteende. Det är naturligtvis inte omöjligt att han efter att ha siktats av Yvonne N gjorde halt några minuter uppe på åsen, frivilligt eller av tvång, men det finns inget som talar för det. Därför framstår det för mig som klart mindre sannolikt.

                Om mördaren ville till eller väntade på en viss bil, då blir läget förstås ett annat — då var han kanske tvungen att anpassa sin flyktväg/hastighet efter möjligheten att nå/hitta bilen. Men då hänger vi upp rätt mycket på antagandet om den här bilen.

                Tiden:

                Om Gedda anländer 23.30 (Geddarekonstruktionen) har vi en diskrepans mellan mördarens hypotetiska Snickarbackebesök och parkeringsvakternas avfärd på 5 och 7.5 minuter. I mitt exempel räknade jag med en diskrepans på 3.5–5 minuter (Länninges tidsschema).

                Under den tiden ska följande hända: kollegan ska hinna lappa färdigt återstående bilar (oklart hur lång tid det tar) och sedan gå och sätta sig med Birgit D i bilen på Smala gränd. Där ska de fylla i formulär tillsammans i ”några minuter”, och sen köra.

                Jag tycker det funkar fint med det längre tidsutrymmet också. Men det är klart att ju mer tid vi laborerar med, desto otajtare blir den tidsmässiga kopplingen till en eventuell flykt.

            3. Instämmer. Här går det att få till ett scenario, där observationerna utmed en möjlig flyktväg hakar i varandra. Det tillhör inte vanligheterna. Och det krävs inte heller några spekulationer om att mördaren skulle ha stått och tryckt någonstans, utan tvärtom försökt att avlägsna sig från området så snabbt som möjligt. Mycket tilltalande i mina ögon. Och det tyckte utredarna redan på förmiddagen den 1 mars.

            4. Madam.

              Jag håller med.

              I förhöret med hennes kollega den 11/3 står följande:

              ”[Birgit D]satt sedan kvar i bilen som parkerades några meter från korsningen med Snickarbacken. Själv gick han ut på denna gata, och har för sig att han direkt rapporterade några bilar. Han återvände sedan till [Birgit D] tog hennes färdigskrivna lappar angående bilarna på Smala Gränd och gick sedan och satte parkeringsanmärkningarna på alla bilarna på den gatan. Därefter återvände han till Snickarbacken. Klockan var då något mer än 23.16, vilken tidpunkt han kom att anteckna som sluttid för bilarna på Snickarbacken. Han skrev ut anmärkningarna och fäste dem på bilarna, och tror att han fäste den sista lappen mellan kl 23.25-23.30. Han gick sedan tillbaka till bilen. De förde upp anmärkningarna på en statistikrapport vilket tog några
              minuter, och sedan åkte de därifrån”

              Sluttiden 23:16 är ointressant i sammanhanget.
              Han menar att Birgit D satt ensam i bilen efter 23.25. Och eftersom P-vakterna sågs av Klas Gedda som kom nerför trappen samtidigt som de lämnade platsen är detta tips i spel och kan tidsmässigt matcha incidenten med Anki R på Regeringsgatan.

  59. Expressenartikel 28 feb 2020.

    ”Enligt Expressens uppgifter har Palmegruppen under lång tid, och även under de senaste veckorna, utrett eventuella medhjälpare till den så kallade Skandiamannen, Stig Engström.
    Uppgifter, såvitt känt obekräftade, utreds om att Engström ingått i en gruppering som bedrivit fysisk spaning mot Palme. ”

    ”Bland annat har det gjorts förhör där man i detalj försökt kartlägga hans möjliga kopplingar till Palme-hatiska grupper och personer som kan ha spanat på statsministern.

    Det har länge cirkulerat uppgifter, som aldrig officiellt bekräftats, om ljusskygga grupperingar som kvällstid spanat på statsministern.

    Spekulationer har också funnits under många år om att Skandiamannen hade kopplingar till Palmekritiska Europeiska Arbetarepartiet och tidskriften Contra.”

    https://www.expressen.se/nyheter/polisens-spar-engstroms-koppling-till-palmehatare/

  60. Tidsförvirring och två olika signalement.

    ”En knapp minut senare meddelade Windén att han från ett vittne erhållit ett vagt signalement på en misstänkt gärningsman (yngre man, klädd i en blå täckjacka)” Lars J?,
    ”vilket jag tillsåg att Windén utlarmade från vår bil 2520. Samtidigt anlände ambulansen och dess personal fortsatte en stund med upplivningsförsöken genom att bl a använda syrgas.

    I det sammanhanget utlarmades ett annat signalement på en misstänkt gärningsman (äldre man, klädd i en lång överrock samt mössa med öronlappar), och jag vet ej vem som meddelade detta. Jag tog en förnyad kontakt med den hysteriska kvinnan och frågade henne ännu en gång efter signalementet på gärningsmannen samt personuppgifter på såväl henne själv som på hennes sällskap, och då skrek hon: ‘Är du inte klok! Känner du inte igen mig? Jag är ju Lisbeth Palme, och där (pekade) ligger min man Olof!'”

    http://www.politiskamord.com/p4gosta.html

  61. Har varit uppe i huvudstaden och gjort min egna lilla Palmevandring från Rådmansgatans T-bana…visserligen gjort i fullt dagsljus,men några intryck fick jag.
    Det som framförallt slog mig är hur korta avstånden är i verkligheten.Det har fått mig att fundera över om jag eventuellt bör revidera min personliga uppfattning om att paret Palme började sin sista promenad söderut vid 23.17
    Utgångspunkt spaning på LOP efter bions slut med utgångspunkt öster(något snett öster i mitt fall)torde varit fullt möjligt senkvällen 28 Februari 1986.
    Trappan uppför Brunkebergsåsen är relativt magnifik och flyktväg rakt nedför DBG ter sig naturlig på ett sätt som jag tidigare inte uppfattat.
    Jag gjorde naturligtvis en sekundsnabb blick över axeln på toppen av trappan,och jag vidhåller fortfarande att jag inte tror att mördaren överhuvudtaget uppfattat Lars J i denna stund.Det naturliga är den sekundsnabba översiktsbilden över Tunnelgatan bortåt brottsplatsen.Det är dessutom där det rör på sig,så att säga.Lars J står ju stilla i detta ögonblick.
    Det mest bestående intrycket blir dock de korta avstånden det handlar om.Två andetag så hade man förflyttat sig från ABF till grillkiosken kändes det som.

    1. Hej Ragnar,

      Ja, det är mycket som klarnar när man är på plats i Stockholm. Och ja, väl utanför Grand inses att en övervakning från östra sidan av Sveavägen skulle fungerat relativt bra. Vet man vilka ytterkläder makarna Palme bar borde det också ha gått hyggligt bra att identifiera dem från den östra trottoaren även om det kom ut 200 andra biobesökare samtidigt. Att stå precis utanför Grand och blåstirra rätt in i entrén verkar vara en osedvanligt dålig idé om det gällde en någorlunda välordnad gärningsman.

      När hypotesen om en övervakning och skuggning från Sveavägens östra trottoar läggs fram brukar en invändning vara att det finns en möjlighet att en tänkt gärningsman kan riskera att missa Palme eller att Palme skulle kunnat ha försvunnit i en väntande bil. Denna invändning kan vara korrekt men en välordnad gärningsman ville förmodligen inte genomföra mordet till vilket pris som helst, för då hade det varit enklast att skjuta Palme direkt utanför biografen, eller på någon av Palmes ofta ensamma promenader till eller från bostaden i Gamla Stan.

      Sedan är jag långt ifrån övertygad om att det var just din mördarkandidat som eventuellt i övervakande syfte stod och hängde i närheten av till exempel den kända adressen Sveavägen 68. Vid tiden för mordet var Christer A en relativt välbeställd man med ett hyggligt liv. OK, till vissa delar kan Christer A ha varit en lite knepig person, men att därifrån gå till att genomföra ett statsministermord på öppen gata är ett mycket stort steg. Men inte omöjligt i och för sig.

      1. Hej Anders Fredric,

        Jag vill understryka tidpunkt ifråga.
        Hösten 1985 döms Christer A för hundmisshandeln och undgår dom gällande påstått hot emot hundägaren.Han döms till böter som han vägrar betala och som går till kronofogden innan Cjrister A pytsar upp.Den svarta börstorsdagen inträffar dagen innan,Christer A ligger högbelånad.Rubrikerna sär stora och svarta på Fredagen den 28 Februari.
        Enligt mterialet så finns det uppgifter om att Christer A haft ett långvarigt Palmehat.
        Enligt mitt sätt att se på saken föreligger motiv,medel,möjlighet.
        Motiv är i min hypotesframställan ett grundmurat Palmehat kryddat på toppen med de händelser som inträffar Torsdagen 27 Februari på börsen.Eventuellt så spelar även S regeringens förslag om ökad beskattning på vinst vid bostadsrättsförsäljning även in en smula som lite lök på redan lagd lax.
        Medel…datumet är närmast idealiskt om man betänker att skytteträning skall starta upp och tävlingar med grovpistol vankas i Mars månad 1986.Ammunition av rätt sort har Christer A köpt 1983 eller 1984.
        Möjlighet föreligger då Christer A saknar alibi.Han har även i detta fall kommit med oriktiga uppgifter(tänkt göra en liten sammanställning över Christer As olika oriktiga uppgifter som han berättat i förhör,får återkomma här).
        Enligt tillgängligt material så föreligger motiv,medel,möjlighet för Christer A.
        Som jag ser det så gör det hypotes Christer A unik i PU.
        Det är väl möjligtvis också härför som hypotesen vunnit omröstning exempelvis i podden Palmemordet som den enskilt mest trovärdiga hypotesen.
        Jag finner resultatet vara av naturlig art..med sedvanlig reservation att vi aldrig kommer att få veta säkert mera än 37 år efter dådets genomförande.
        Det är min grundade uppfattning i skrivande stund,men jag kan ändra mig..men endast om faktasituationen förändras från nuvarande.

        1. Ragnar,
          problemet är att det fanns rätt många män som drevs av ett Palmehat och som samtidigt hade ett vapenintresse. Och jag föreställer mig att det ofta var i kombination med fientlighet mot myndigheter och konflikter med rättsväsendet – vilket i sin tur sannolikt i många fall lett till ljugande i de ofrivilliga kontakterna med detta rättsväsende, alternativt försök att undvika dessa kontakter. Christer A är förvisso som person högst tänkbar som Palmemördare utifrån det vi vet om honom. Men högst tänkbar är fortfarande inte samma sak som trolig.

          Och det betyder som jag ser det att all fortsatt research kring honom är värdefull – parallellt med research i andra riktningar.

          1. Gunnar,
            Christer As uppenbara vägran att betala sina böter är något nytt för honom.Det förtjänas att understrykas att Christer A innan detta inte synes ha haft några problem med myndigheter i stort.
            Visst fanns det ett utbrett Palmehat.Det är också därför som det alltid ansetts vara ett rimligt potentiellt motiv till mordet ifråga.Det underbygger hypotes CA när det nu finns uppgifter i materialet runt honom som pekar emot att just CA kan ha närt sådana starka känslor.
            Visst fanns de flera andra individer som närde ett Palmehat samt var vapenintresserade..dock saknas alltid någon bit i treklövern motiv,medel,möjlighet för var och en av dessa..Christer A undantagen..och det är också grunden till att jag anser honom vara den mest sannolike gärningsmannen givet det material vi för närvarande har tillgång till.Jag gör ingen övrig gradgradering gällande hypotesens styrka eftersom sådan känns omöjlig.
            Den stora diskussionen runt Palmemordet är som den är och lär förbli sådan.Rent generellt sett finns där stora inslag av ren spekulation som utvidgas över tid.
            Jag är allergisk emot sådant.Ett visst mått av spekulation måste varje hypotes få hålla sig med..helt enkelt av den enkla anledningen att vi 37 år senare fortfarande med säkerhet inte vet sanningen om gärningsmannen…men spekulation bör hållas till ett minimum och jag anser personligen att man bör hålla sig så materialbundet man kan.Om inte blir det mer skönlitteratur över alltihop kan jag tycka.
            Materialet runt hypotes CA ger motiv,medel,möjlighet.Det är hypotesens jämförelsevis största styrka anser jag.

        2. Hej Ragnar,

          Du och jag brukar till och från diskutera Christer A från lite olika utgångspunkter.

          Incidenten med de obetalda böterna för djurmisshandel tyder på att Christer A har tendenser till att vara rättshaverist. Att Christer inte hörsammar polisens uppmaning att lämna in sin magnumrevolver för provskjutning kan vara ett ytterligare exempel på samma karaktärsdrag. Vidare är det troligen en myt att Christer skulle ha drabbats av stora ekonomiska problem i samband med det du kallar ”den stora svarta börstorsdagen” den 27/2 år 1986. Verkligheten är att när börsen stängde på eftermiddagen den 28/2 hade börsindex sjunkit med blygsamma 0,8 % denna den sista veckan i februari.

          Det var också många svenskar som vid tidpunkten för mordet stark ogillade Palme – ett ogillande som en del benämnde som Palmehat – men i det här sammanhanget är det stor skillnad på ”snack och verkstad”. Och det är också stor skillnad på att i affekt begå djurmisshandel och att genomföra ett överlagt mord på en statsminister. Slutligen har jag svårt att placera in Christer A i det man skulle kunna benämna ”landsförrädardomänen”. I denna krets kan det funnits sidor av både starkt hat och nationellt hot, men Christer A:s starka ovilja mot Palme spelar, som jag ser det, inte i denna liga.

          Men visst, i jämförelse med t.ex. Engström ser jag Christer A som en betydligt mer sannolik gärningsman. Dock säger denna jämförelse inte så mycket.

          1. Anders Fredric,
            Det är alltid trevligt med lite vettig diskussion,även om hypotes CA.
            Som jag nämnt i svar till Gunnar ovan så finns det inget i materialet som visar någon tidigare tendens till rättshaveristiska egenskaper hos Christer A före det han skall betala böterna för hundmisshandel sent 1985.Frånsett hans märkliga uppförande under tid han utreds lite närmare av PU så ser jag inga sådana andra tendenser heller,så någon frekvent tendens hos Christer A gällande att han haft denna egenskap tycker jag helt enkelt inte föreligger.
            Vägran att betala böterna ser jag snarast som en liten personlig protest,helt utan Vägsaltstendenser..så att säga.Christer överklagar inte,skriver inte långa insändare om rättsövergrepp eller gör något annat än att initialt vägra betala vad han troligen tycker är orättmätiga böter.Så snart kronofogde gör sig påmind betalar dock Christer utan vidare dröjsmål.
            Enligt materialet så hörsammar inte Christer A polisens upprepade uppmaningar om att komma in med sin revolver så denna kan provskjutas av den anledningen att han inte vill bli inblandad.Det är enkelt att konstatera år 2017 att han misslyckats kapitalt med detta.Tvärtom har hans handlande haft direkt motsatt effekt.Spekulationsvis så låter sig jämförelse med Lasermannens bil och dess efterlysning sig göras.
            Christer A kan inte veta klockan 23.15.00 den 28 Februari 1986 hur börsen kommer att utvecklas.Tidningsrubrikerna dagen ifråga är onekligen som de är och de talar i stora bokstäver om den s.k svarta Torsdagen på börsen.Christer A själv lär ju ha hjälpt sin bror att flytta på Fredagen den 28 Februari samt lämnat tillbaka den flyttbil han hyrt för ändamålet.
            Att ett starkt personligt Palmehat kan utgöra plausibel motivbild till dådet har alltid ansetts vara en rimlig spekulation.Jag kan inte se hur det skall ha ändrat sig härvidlag över tid.
            Motiv,medel,möjlighet.Enligt materialet så hade Christer A dem alla.
            Vem mera hade det?
            Vem/vilka anser du själv vara troligast ur gärningsmannaskapshänseende?

            1. Hej Ragnar,

              Vad det gäller Palmemordet tror jag man bör vara lite försiktig att lite svepande använda begreppet ”Palmehatet”. Det är korrekt att både på 70- och 80-talen fanns det relativt många som var både kritiska och starkt kritiska till Palme, men benämningen ”hat” är i de flesta fall inkorrekt i en bokstavlig mening. Att till exempel en fridsam grafiker från Täby skulle kunna ha detta s.k. ”Palmehat” som ett mordmotiv är helt enkelt inte rimligt.

              Däremot är det säkert korrekt att till exempel Christer A kan ha yttrat ”nu är den där dj-la Palme i rutan igen” när Palme visade sig i TV (detta var lite av tidsperiodens jargong), men vägen till att denna avoghet skulle kunna utgöra ett bärande mordmotiv är lång. OK, det är belagt att Christer A inte gillade Palmes ekonomiska politik, men ett överlagt statsministermord på öppen gata bör rimligen kräva helt andra bevekelsegrunder.

              Vad tror jag själv då? Jag har egentligen ingen bestämd uppfattning, men en möjlighet kan eventuellt gå att finna i de kretsar som verkligen trodde att Palme var en fara för rikets säkerhet. Då talar vi alltså inte om något allmänt ”Palmehat” utan mer om någon eller några personer som skulle kunnat finnas i det jag brukar beteckna som landsförrädardomänen, men här finns vare sig Engström eller Christer A. Också något inom den så kallade Boforsaffären skulle kunna vara ett tänkbart alternativ, men kring denna mordvariant får jag problem med valet (?) av mordvapen. Det är heller inte säkert att en mördare finns med i Palmeutredningens nuvarande material.

              1. Anders Fredric och Ragnar:

                ”Däremot är det säkert korrekt att till exempel Christer A kan ha yttrat ”nu är den där dj-la Palme i rutan igen” när Palme visade sig i TV (detta var lite av tidsperiodens jargong), men vägen till att denna avoghet skulle kunna utgöra ett bärande mordmotiv är lång.”

                Anklagelsen mot Christer A är ju inte att han svor åt tv:n när Palme var i bild, utan att han faktiskt lyfte sin revolver och sköt sönder den…

                Att Christer A några år före mordet sköt sönder en tv i hemmet är klarlagt, men att det var avsiktligt och utlöstes av att Palme var i bild återstår att bevisa. Det är dock vad en släkting påstår att han berättat för denne, före mordet. Jag tycker det litegrand bär prägeln av familjeanekdot och tänker att det kan vara en efterhandskonstruktion påverkad av vetskapen om att Christer A utreddes som tänkbar Palmemördare. Men det kan ju inte avfärdas heller. Hur många andra misstänkta anklagas av en släkting för att ha hatat Palme till den grad att de sköt mot honom när han dök upp i tv?

                Med det sagt finns det minst ett exempel till i mordutredningen på en psykiskt instabil person med samhälls- och Palmehat (i bokstavlig mening Palmehat, djupt osunt och väl belagt), som också bodde nära mordplatsen, hade tillgång till skjutvapen (dock såvitt känt inte någon .357 magnum) och vägrade samarbeta med polisen. Jag tänker på den s k Konstnären, GMP-objeket GF.

                Det visar att Christer A inte är helt unik i det här avseendet. Som vanligt återstår dessutom den viktigaste alternativa kandidaten till alla teorier: alla de tänkbara gärningsmän som inte förekommer i utredningen, vilka vi inte ens känner till.

                Det gör att Christer A för mig framstår som en högintressant misstänkt, förmodligen den mest intressante vi vars identitet vi känner till, men inte mer än så och trots allt bara en av ett okänt antal tänkbara kandidater.

                1. Vill påpeka ett par saker här.
                  Det är Christer As kusin som vittnar om att det var Christer A själv som för honom berättat om att han sköt sin TV när Palme var i rutan.
                  Marc Pennartz som är den som haft kontakt med vad jag kallar Kusin L anser att han är trovärdig.Kusin L är den enskilda person utanför den allra närmsta familjekretsen(mor-far-bror)som stod Christer A närmast och kände honom bäst.Första delen av åttiotalet skall de ha haft regelbunden kontakt.
                  Uppgifterna om att Christer A sköt sönder sin TV när Palme var i rutan har florerat inom släkten under många,många år.Skall vittne kusin L betraktas som trovärdigt,och det finns som sagt inget som pekar i motsatt riktning,så vet vi nu ursprunget till detta.
                  Det verkar således vara fakta det handlar om,och inte någon vild familjeanekdot.
                  Jag är inte speciellt påläst gällande GMP objekt GF.Jag kan dock konstatera att det saknas koppling till både rätt vapen samt rätt ammunition,till vad jag anser avgörande skillnad jämfört GMP objekt GH.
                  Koppling till rätt vapen samt rätt sorts ammunition finner jag vara av stor vikt.
                  Gärningsmannen kan finnas utanför det digra Palmematerialet.Hur troligt detta de facto är,synes svårt att värdera.PU vände dock på ett antal stenar under sina 34 verksamma år.
                  Materialet är ju närmast unikt i avseende volym,och mängder med olika tips avseende olika individer finns här.

                  1. Ragnar,
                    att något ”florerat inom släkten under många, många år” står ju inte i motsättning till att det skulle kunna röra sig om en ”vild familjeanekdot”.

                    Marc Pennartz kan ju ha rätt i att kusinen L framstår som trovärdig. Men det finns ju många trovärdiga personer som kan ha fel om viktiga saker. Lisbeth Palme skulle väl av de flesta betecknas som en trovärdig person. Ändå är väl du och jag överens om att hon troligen hade helt fel när hon pekade ut Christer Pettersson som gärningsman. Och då rörde det sig ändå om en händelse där hon själv varit på platsen. Kusin L var väl knappast på plats när Christer A sköt sönder sin TV.

                    Som vi vet finns det ett antal personer i Stig Engströms omgivning som hävdat att han berättat att han jagade Olof Palmes mördare. Jag gissar att du och jag är överens om att han troligen inte gjorde det, utan att det är mer rimligt att tro att – som han själv sa i polisförhör och till journalister – han gjorde ett försök att få tag i piketpoliserna för att ge dem kompletterande information och i samband med det begav sig in i gränden.

                    Och då hamnar vi i att antingen bredde Engström själv på inför närstående och vänner. Eller så övertolkade de honom.

                    För mig är det inte alls uteslutet att Christer A råkade skjuta sönder TV:n av misstag. Och när han skulle förklara det så gjorde han en grej av det och sa typ: ”Ja, jag såg den jäveln Palme i rutan och då var det ju nödvändigt att slänga iväg ett skott”. Han kanske tyckte det var roligare att stå för det än för att han bara varit klumpig. Konstigt i så fall? Ja, för all del. Men folk är konstiga ibland. Och Christer A var definitivt konstig ibland utifrån den information som finns om honom.

                    Ingenting av det jag skrivit ovan ska tolkas som att jag utesluter honom som mördare. Men många års studier av Palmeutredningen har lärt mig att det finns gott om folk som kan framstå som sannolika Palmemördare.

                    1. Gunnar,

                      Jag vill mest understryka att om kusin L skall betraktas som trovärdig,så handlar det inte längre om rykten inom släkten eller om familjeanekdoter.
                      Då handlar det om materialfakta,särskilt som att det var Christer A själv som är ursprungskällan till uppgifterna.
                      Kusin L är väl nästan att betrakta som en ovillig källa.Han har utåt sett hållit tyst om dessa uppgifter även när PU förhört honom,och det är först nu som han mera officiellt är villig att gå ut med vad han haft vetskap om hela tiden gällande skottet i TVn.Det är förståeligt eftersom kusin L innan den 28 Februari 1986 var den som stod Christer A närmast bortsett den primära familjekretsen.Värt att notera är i sammanhanget att kusin Ls kontakt med Christer A i stort sett upphör efter ovanstående tidpunkt.
                      Jag anser det vidare uteslutet att kusin L tar fel gällande denna uppgift.Det är en uppseendeväckande sak som Christer A berättar för L och jämförelse med exempelvis LPs eventuellt felaktiga observationer gjorda under några kaotiska sekunder en mörk Februariafton tycker jag inte låter sig göras.
                      Betraktar man L i skrivande stund som trovärdig,så vilar det enligt mitt förmenande på mycket vansklig grund att spekulera kring att denne skall ha missuppfattat vad Christer A sagt till honom.
                      Det stämmer att kusin L inte var i lägenheten när Christer A de facto sköt sin TV.Dock kan inte detta faktum i sig själv vara avgörande för värdet av kusin Ls nuvarande uppgifter gällande detta,särskilt inte som det uppenbarligen är ursprungskällan själv som berättat om det för honom.
                      Det vi vet om personen Christer A är att han inte var av den påbredande eller småskrävlande människotyp som eventuellt Stig E ibland kunde vara.Det är tvärtom faktiskt.Christer A skryter enligt materialet aldrig över sin stora travvinst eller över de saker han köper för pengarna.Det finns inget materialunderlag för att Christer A skall ha varit en ”påbredande”typ av personlighet överhuvudtaget.Det förefaller som sagt att han personlighetsmässigt varit motsatt riktning snarare.
                      Sedan är precis allt möjligt under solen,men det blir fria och icke materialbundna spekulationer.

                    2. Ragnar,
                      du som borrat i detta, har du länk till hands så att vi kan se precis vad kusin L har sagt om TV:n?

                      Det finns ju ett antal förhör på Palmemordsarkivet med kusinen och hans f d sambo som handlar om huruvida Christer A skulle ha erkänt mordet för kusinen. Det är intressant läsning. Där framkommer ju att kusinen säger att han är övertygad om att Christer A mördat Palme – men att han och Christer aldrig pratat om mordet med varann. Kusinen förklarar helt enkelt sin övertygelse med Christer A:s vapenintresse och att Christer A sagt sig avsky Palme. Och i det sammanhanget nämner han inget om skjutandet på TV:n fast det borde ha kommit upp, kan man tycka.

                      Kusinens fd sambo säger å sin sida att hon flera gånger hört av kusinen att Christer A erkänt mordet. Kusinen förnekar alltså detta och betecknar sin f d sambo som ”borderline”.

                    3. Ragnar,
                      Här är det närmast nödvändigt med fler detaljer och helst någon oberoende källa. Kusinen tror ju på CA:s skuld, vilket riskerar att färga hans uppgifter. Rimligen borde han också ha undrat vad det var för speciellt som Palme sa eller gjorde just den gången som skottet ska ha brunnit av. Vid den aktuella tiden var OP oppositionsledare och syntes i TV både nu och då. Vad har CA berättat för kusinen om vad som var den utlösande faktorn? I det här skicket väcker historien, som onekligen bär skrönans kännetecken, mer frågor än den ger några svar.

                    4. ”För mig är det inte alls uteslutet att Christer A råkade skjuta sönder TV:n av misstag.”

                      Haha! Detta låter verkligen osannolikt. Säger därmed inte att jag tror på CA, men han är möjligtvis intressant.

                    5. Zombie,
                      det är rent allmänt osannolikt att en person ska skjuta sönder sin egen TV. Om det ändå sker så kan det väl rimligtvis bero på:
                      a) att personen gör det med avsikt därför att han/hon är berusad, drogpåverkad, drabbad av någon form av psykiskt sammanbrott eller bara gillar att göra väldigt extrema saker;
                      b) att personen gör det oavsiktligt därför att han/hon inte tror att vapnet är laddat;
                      c) att personen gör det oavsiktligt därför att han/hon pillar med vapnet och råkar slänga iväg ett skott (även detta kan ju vara i kombination med någon form av drogpåverkan).

                      Inget av det här är ju sådant som de flesta av de personer som innehar skjutvapen brukar ställa till med. Men vilken förklaring som är mest sannolik i ett enskilt fall där detta faktiskt har hänt kräver ju lite närmare kunskaper om person och händelseförlopp om man ska kunna bilda sig en någorlunda säker uppfattning. Jag kan alltså till och med tänka mig att någon som avfyrat ett vapen rätt in i sin TV av misstag skäms för sin klumpighet och försöker skoja bort det genom att hävda att han till exempel skjutit mot någon figur som han ogillade just när figuren dök upp i TV:n.

                      I fallet med Christer A vågar jag mig inte på en bestämd gissning. Men det gör tydligen du?

                    6. Ja, du kanske har rätt om CA. Vad som än var orsaken så låter detta som en person med ganska allvarlig psykisk ohälsa.

                    7. En intressant fråga i detta sammanhang är hur pass lätt det är att avfyra ett skott av misstag med detta vapen. Jag kan inte besvara detta, men kanske finns någon vapenkunnig person på bloggen som vet.

                    8. Märklig film förresten. Instruktören tycks inte reagera alls över vådaskottet trots att rekylen gjorde att han nästan kunde ha skjutit sig själv.

              2. Anders Fredric,

                Jag håller helt med dig om att begreppet ”Palmehat” används alltför slarvigt i den allmän Palmemordsdebatten.Det krävs betydligt mera kött på benen för att begreppet skall kunna användas än sympatier för Moderata Samlingspartiet tidpunkt ifråga.
                Jag vill för övrigt bara klargöra att jag anser att Christer As eventuella motivbild synes utgöras av ett mångårigt Palmehat i botten(det låser sig för honom när Palme diskuteras,TV skjuts sönder när Palme är i rutan)som eventuellt triggats ytterligare av den s.k svarta Torsdagen 27 Februari samt eventuellt ytterligare skatteförslag om höjd skatt på reavinst försäljning bostadsrätt..men detta kallar jag bara för lök på lax.
                Det synes mig som om Christer As mångåriga aversion emot Olof Palme i sig kan räcka som motiv.
                Jag anser att detta befinner sig på helt annan nivå jämförelsevis Stig E exempelvis.

                1. Svarar Mikael B här,

                  Du kan inte efterfråga en oberoende källa till ett privat och oövervakat samtal mellan två personer varav den ena är avliden sedan år 2008.Det fanns ingen vid tidpunkten bra bit innan 28 Februari 1986,och det finns naturligtvis ingen år 2023.
                  Betyder detta då att kusin Ls uppgifter helt saknar värde härför?
                  Naturligtvis inte.Bedöms kusin L såsom varandes trovärdig så äger självfallet uppgifterna sitt värde.
                  Såsom allt annat i PU så måste saken rimlighetsvärderas.I skrivande stund finns ingen grund för påståendet att kusin L ljuger om denna sak.Det är ett konstaterande.
                  Betänkas bör absolut vidare det tidiga ryktets uppkomst inom släkten till Christer A att denne skjutit sönder sin TV när Olof Palme var i rutan.
                  Någonstans så har ju detta rykte sin grund..och vi har i skrivande stund ingen alternativ förklaring till kusin Ls uppgifter att det var Christer A själv som berättat det för honom.
                  I sammanhanget ter det sig som en rimlig förklaring till varför detta ”rykte” grasserat inom släkten så pass länge som det har.Det har ju börjat långt innan mordet på Olof Palme.

                  1. Detta handlar inte om huruvida uppgiftslämnaren talar sanning eller inte. Verkligheten är som bekant lite mer komplicerad än så.

                    Att skottet mot TV:n kan ha lett till ryktesspridning är ju inte så märkligt, och det är inte heller särskilt svårt att föreställa sig hur historien kan ha byggts ut på närmast klassiskt vis genom åren. I synnerhet när misstankarna mot CA materialiserats.

                    Att ryktet om Palme-i-rutan skulle ha florerat inom släkten redan före Palmemordet har jag för övrigt inte sett några bevis för. Den saken borde inte vara så svår att ta reda på genom andra släktingar.

                    1. Mikael B,

                      Om vi nu antager att Kusin L talar sanning så sker alltså detta samtal tidpunkt före mordet på Olof Palme.Materialstöd gives icke för något annat ursprung till uppgiften om att Palme var i rutan än just detta samtal.
                      Själv så svävar jag ännu i ovisshet om närmare tidpunkt för när samtalet mellan Christer A och kusin L ägde rum.De uppgifterna lär finnas med i Marc Pennartz kommande bok på svenska om Christer A.Skall jag spekulera i skrivande stund så skulle jag tro att samtalet äger rum närmare Tv skottets tidpunkt än längre ifrån…dvs tidpunkt närmare efter November 1980,men det är ren spekulation.
                      Kusin Ls uppgifter är specifika och uppgiften att Palme befunnit sig i rutan är även den mycket specifik.Att någon parallell ”utvidgad ryktesspridning” skett specifikt detta förefaller osannolikt bortom det rimligas gräns.
                      Att uppgiften om Palme i rutan sedan spridits inom släkten via kusin Ls samtal med Christer förefaller vara en naturligt mänsklig sak.Spekulationsvis så berättar kusin L det för sin sambo eller annan släkting som sedan berättar vidare för annan släkting osv,osv.

                      Kan vara värt att notera i detta sammanhang att Kusin Ls sambo ju senare påstår att Christer A erkänt för kusin L att han sköt Palme.Grund för missuppfattning finnes onekligen om man betänker att kusin L kanske berättat att Christer A sköt Palme när han var i TV.Återigen spekulation naturligtvis,men hyggligt rimlig sådan kanske?

                  2. Svar gällande TV skott ovan, Gunnar m.fl,

                    Det är naturligtvis vanskligt att spekulera omkring varför Christer A skjuter sin TV.Jag tycker att det är viktigt att spekulation i sådant fall passas in med helhetsbilden.Att spekulera kring enskild liten detalj i denna utan att ta hänsyn till den övergripande bilden minskar spekulationens eventuella värde som jag ser det.
                    Bakgrundsmaterialet ligger som det gör.Christer A köper sin Smith and Wesson 357 tillsammans med Hämmerli 22 den åttonde Juli 1980.Han har månaden innan,tredje Juni 1980 flyttat till Vallavägen 61,platsen där TV olyckan sker.Christer A kan vid tidpunkterna förändra sitt liv via sin stora travvinst om 1085999 kr som utbetalats till honom den 17 Maj samma år.Tv skottet sker sedan någon gång perioden Juli-Nov 1980.Han har varit medlem i APK samt skjutit frekvent åtminstone sedan 1977.

                    Gunnar spekulerar rimligt om att Christer A skall ha skämts över sin klumpighet och försökt skoja bort TV skottet.Som jag ser det så faller detta på att ingen i Christers bekantskapskrets känner till TV skottet.Hade inte Christer A själv berättat om det så hade ingen känt till det.
                    Jag är ingen expert på skjutvapen allmänt och revolver av typ Smith and Wesson 357 generellt.De som är det påstår dock närmast unisont att det är osannolikt att man drar av ett vådaskott med revolvertypen i minne.Christer A är dessutom ingen novis gällande skjutvapen aktuell tidpunkt ifråga.
                    Någon form av alkohol och/eller tablettmissbruk ger materialet inget som helst stöd för att Christer A någonsin hade.Under solen kan man naturligtvis trots detta tänka sig ett scenario där exempelvis Christer tagit sig ett par rejäla stänkare för att fira sina nya vapeninköp och att han därefter suttit och ”lajjat” med revolvern på sådant sätt att skott har brunnit av..men utifrån givet material blir det en spekualtion som känns osannolik.

                    Christer skjuter TVn,han är högst troligt ensam i lägenheten vid tillfället och ingen polisanmälan görs från någon granne.
                    Tilläggas bör att Christer A flyttar till Hälsingegatan 19 den tolfte December 1980.
                    Om TV skottet bidrar till denna flytt lär vi aldrig få veta.Christer A är dock stadd vid god kassa här,och med det som bakgrund är det inte direkt ovanligt att höjd bostadsstandard förverkligas.

                    1. Ragnar,
                      hur vet vi att ingen i Christer A:s bekantskapskrets känner till TV-skottet innan han själv berättar om det?

                      TV:n torde ju ha varit demolerad och det är väl inte osannolikt att någon besökte honom innan han fått undan den? Det måste i så fall ha krävt någon sorts kommentar från honom?

                      Alternativt: om ingen visste om att han skjutit sönder sin TV, varför skulle han berätta om det? Särskilt om det var en impulsstyrd vansinneshandling framkallad av att Palme synts i rutan borde han väl ha hållit tyst. Om det var så att han råkat slänga iväg ett skott i samband med vapenvård – den version han gav till polisen – är det väl inte lika orimligt att han berättat om det för folk i sin omgivning.

                      Men mer intressant är kanske ändå att fråga sig: om det nu är så att Christer själv uppgett att han skjutit sönder TV:n för att Palme synts i rutan, vad kan ha varit syftet med att berätta något sådant? Om kommentaren togs på allvar måste det ju ha framstått som om han inte var klok. Menar du att han skulle ha varit så förvirrad eller allmänt besynnerlig att han slängde ur sig en sådan kommentar med risk för att bli tagen på fullt allvar? Finns det belägg för det? Och hur ska det i så fall tolkas?

                      För mig låter det hela bara besynnerligt. Besynnerligt är också att kusinen helt tycks ha tigit om sin kunskap om en sådan händelse i förhöret 15 november 2019, fast han i samma förhör uttrycker en direkt övertygelse om att Christer A låg bakom mordet på Palmen.

                      Det hela påminner mig lite om när det anfördes mot Christer Pettersson att han försökt göra sig av med kläderna han burit vid Palmemordet eftersom han kastat ut brinnande textilier från sin balkong.

                      Det skulle ju ha varit det absolut sämsta sättet att göra sig av med sådant bevismaterial, kan man ju tänka. Och en närmare koll på omständigheterna kring episoden visar också att händelsen troligen inträffade före mordet och att Pettersson gissningsvis hade råkat tappa cigarrettglöd på fortfarande varm tvätt som han just hämtat upp från tvättstugan. Men historien levde sitt högst aktiva liv i åratal och sågs av många som ett starkt belägg för att han mördat Palme.

                    2. Hej Ragnar,

                      Jag har just nu inte så mycket mer att tillföra i diskussionen kring CA. Men visst, Christer A är en tänkbar kandidat till att vara gärningsman.

                      Själv ser jag dock Christer A som en lite säregen personlighet med rättshaveristiska tendenser och dålig impulskontroll. Jag är, liksom även Gunnar har berört, tveksam till att skottet mot teven gått till på det sätt som hävdas i familjelegenden, men är beskrivningen korrekt är detta ett tydligt tecken på bristande impulskontroll. I den mån Christer A begått mordet har han visat både god planering och kylighet i utförandet, något som är raka motsatsen till dålig impulskontroll (men en person kan i och för sig besitta båda dessa motstridiga egenskaper). Sammanfattningsvis får jag ”ingen puls” av hypotesen Christer A.

                    3. Anders Fredric.
                      Vad grundar du det på att CA skulle ha dålig impulskontroll?
                      Verkar som man kan hitta på vad som om vem som fast ingen känt personen.
                      CA är oavsett vad folk o kusiner hittar på inte Palmes mördare. Undrar när alla oskyldiga ska få upprättelse?

                    4. ”Christer skjuter TVn,han är högst troligt ensam i lägenheten vid tillfället och ingen polisanmälan görs från någon granne.”

                      Är detta sant? Om ingen polisanmälan görs av någon granne är det ju ytterst märkligt att han överhuvudtaget berättat om händelsen. Särskilt om han kan bli av med vapenlicens/dömd för vapenbrott m.m.

                    5. Carita,

                      Jag tycker att skottet mot TVn, misshandeln av hunden och personen på stationen låter som någon med dålig impulskontroll. Dock är jag långt ifrån övertygad om att Palmes mördare hade dålig impulskontroll. Han förefaller ha uppträtt iskallt och målmedvetet.

    2. Det beror ju på hur snabba de har varit. LP anger ju i förhör ”promenadtakt”. Har provgått Adolf Fredriks kyrkogata-Tunnelgatan och funnit att detta kan ta 2 min om man går lugnt så 23.17 låter väl inte orimligt från Grand. Detta säger ju också att om GM blivit anropad i walkie-talkie när paret Palme korsade gatan kan han mycket väl ha vetat 2 min innan att de kommer att passera Dekorima.

  62. Vem kan ha nämnt blå täckjacka för Windén innan ambulansen anlände (dvs några tiotal sekunder efter att Norrmalmspiketen anlänt)?

    1. Varför skulle någon ha gjort det? Något sådant signalement finns inte i ingångsanmälan, i förhöret med Windén från 1988.

        1. Man bör nog ta vad privatspanaren in spe Söderström framförde 1987 med en rejäl grabbnäve grovsalt.

          1. Johan M
            Så här står i ett förhör med Gösta S 19860303.
            ”De polismän som inte beordrats att söka efter gärningsmannen var på föredömligt egna initiativ sysselsatta med att anteckna vittnen och försöka få fram ett korrekt signalement på brottslingen.
            Två signalement samt – gärningsmannens flyktväg utlarmades till ODL, under det att jag försökte lugna hustrun till den svårt skadade mannen, vilken på något sätt föreföll mig bekant.
            Då jag frågade efter hennes namn samt namnet på hennes make, skrek hon:
            ”Är Du inte klok! Känner du inte igen mig? Jag är Lisbeth Palme, och (hon pekade) där ligger min man Olof!”
            Jag blev synnerligen förvirrad och misstrodde till en början hennes uppgift, men efter en närmare granskning av brottsoffret kände jag igen Statsministern, trots att hans huvud var nedblodat, ögonen stirrande och blodsprängda och överkroppens kläder nedblodade.”
            https://wpu.nu/wiki/Uppslag:A14203-00

            1. Enligt dokumentet nämner Windén mörkgrå eller mörkbrun rock i protokollet. Var det detta som han larmade ut till ODL?

              Men enligt polisman CD från Norrmalmspiketen så liknade LJ det första signalementet som sändes ut (LJ var klädd i blå täckjacka).
              Så vem larmade ut det då? Och på vilken grund (vilket vittne kom med underlaget)?

            2. Jo tack, det vet jag. ”det var min kollega Ingvar Windén som hade talat med ett vittne som sa att den misstänkte gärningsmannen var iklädd blå täckjacka och hade avvikit springande emot Malmskillnadsgatan” sa Söderström i hovrätten 1989. Men var i dokumentationen från 1986 framgår just blå täckjacka skulle ha förekommit i dessa två signalement som larmades ut under mordnatten?

              Måhända är det en sammanblandning av ett signalement som uppenbarligen befordrades från Lars J: ”Hermansson … uppger att han i samband med att han och pkom Dalsgaard pratade med vittne [Lars J],sände ett ilmeddelande från sha 3232(bärbar) med den flyendes signalement” (1986-03-13). ”Brun eller blå” rock larmades ut, enligt Hermanssons pm. Det verkar som om minnesbilderna hos polismännen över lag knappast är tillförlitliga även några dagar senare. ”mörkblå jacka alt. rock samt bärandes någon form av keps som huvudbonad. Eventuellt skulle även gärningsmannen bära på en mindre väska” skriver Wikström i sin pm och hänförde sig till tiden före förföljandet av gärningsmannen. Några kepsar och väskor kan poliserna knappast ha fått besked om i detta skede, åtminstone inte från av oss kända vittnen. ”Någon säger att gm är kortare än mej samt iklädd mörk rock. Detta meddelar jag mina patruller” skriver Östling. Chauffören Svensson: ”Signalement skulle Östling meddela snarast efterhand till patrullerna som jagade gärningsmannen.”

              1. Det är väldigt svårt att tro att LJ’s utsagor larmats ut innan CD och Dalsgaard talat med LJ på David Bagares Gata. Det borde finnas en bättre förklaring.

                1. Ja, och den är väl att Söderström helt enkelt minns fel 1987. Liksom hans kollegor måste ha kommit ihåg fel redan 5 mars 1986 när de talar om väskor och kepsar. Om inte det finns dokumentation från 1986 som visar att det som larmades ut var just blå täckjacka.

                2. Gösta Söderström under Proletären-rättegången (Poutiainen & Poutiainen, 2020, s. 263-264; 381):

                  ”Jag hävdar absolut bestämt, med vittnesed och allt i minnet, att det första signalement som lämnats ut, det lämnas ut av Windén. Sedan har jag läst en del papper under året här att det är andra kollegor som har lämnat signalement efter Windéns anrop, det var nån minut senare. Och det skapade bara förvirring i församlingen, för det var någon som larmade ut en misstänkt gärningsman klädd i lång rock, i mössa med öronlappar och någonting i den stilen. Och jag har aldrig kommit underfund med vem det var som larmade ut det signalementet. Det var i alla fall inte jag, och inte Windén heller.”
                  […]
                  ”Dahlsgaard: Sen kommer det ett annat signalement litet senare från en annan som har setts springa från platsen, som sprungit ner… Tunnelgatan-Apelbergsgatan, som då har en halvlång jacka. Men det här första larmet det är den här blåa dunjackan.
                  Åklagaren: Var det en lång eller kort blå dunjacka?
                  Dalsgaard: Kort.
                  Åklagaren: Kort.
                  [Poutiainen] Den blå dunjackan, som enligt Dalsgaard var en del i det signalement han fått av vittnet ´Lars´, var alltså kort. Det betyder att det inte kan vara Dalsgaard som Söderström hör.
                  […]
                  Det verkar alltså som om Windéns och Dalsgaards signalementsuppgifter är nära nog identiska. Det handlar i båda fallen om en man klädd i blå täck- eller dunjacka.

                  Det fanns ett undantag [till hur vittnen uppfattade Lisbeth Palme, enligt Poutiainen], det är den så kallade Skandia-mannen. Han har sagt att han inte uppfattade Lisbet som hysterisk. Polisen har dock hela tiden betraktat honom som ett vittne med mycket låg trovärdighet. Holmér kallade honom för ”elefant”. Efter att själva ha talat med honom kan vi konstatera att vi delar Holmérs bedömning till fullo. Skandia-mannen kom nämligen med flera uppenbart oriktiga uppgifter.”

                  Detta skrev bröderna år 1995, men den upplaga jag har är från 2020. Delen med Skandia-mannen har jag själv klippt ihop med Söderström/Dalsgaard i Proletären-rättegången.

                  Söderströms intervju i Hemmets veckotidning, (1992):

                  Söderström försöker direkt få kontakt med henne. Han frågar om hon kan peka ut någon misstänkt. Men kvinnan är inte kontaktbar. Bara skriker.
                  En man säger:
                  – Dom sprang däråt. Han pekar mot Tunnelgatan.
                  Just då anländer en piketbuss. Söderström ger besättningen order att ”förfölja springande personer i den riktningen”. Piketbefälet tvekar, man har ingen skyddsutrustning.
                  – Skit i det, bara spring! ryter Söderström.
                  När han ser polismännen försvinna in i Tunnelgatans mynning tar han radiomikrofonen och anropar ledningscentralen. Han anmäler att han finns på brottsplatsen och att han startat ett ”eftersök”, tagit upp jakten på flyende misstänkta.
                  Windén dyker samtidigt upp och säger att han fått ett första signalement.
                  – Larma ut det, säger Söderström och räcker honom mikrofonen. Signalementet gäller en yngre man, ganska kraftig, klädd i en blå täckjacka. Han är barhuvad.
                  Till Söderströms förvåning och stigande irritation kommer över radion nästan omedelbart ett nytt signalement på en misstänkt. Detta signalement gäller en äldre man i lång mörk överrock och en mössa med öronlappar.
                  Bägge signalementen skulle åtminstone få till följd att de skapade förvirring bland de jagande polismännen, det är Söderström omedelbart förvissad om.”

                  Söderström (86-08-28):

                  ”En man pekade mot trapporna från Tunnelgatan till Malmskillnadsgatan och sade: Dom sprang ditåt.” En piket från VD 3 kom till platsen ögonblicket efter S. S gav piketens befälhavare order om att uppta förföljandet. Denne frågade efter signalement. S sa att det skulle de få senare. Piketstyrkan sprang iväg. S hade ingen ytterligare kontakt med dem. […]
                  S och hans chaufför, Windén, försökte få uppgifter från vittnena. S konstaterade snabbt att vittnena inte hade iakttagit särskilt mycket – de hade främst koncentrerat sig på offret. […]
                  S larmade ut att gärningsmannen hade sprungit Tunnelgatan upp mot Malmskillnadsgatan. Något signalement fanns inte då. Windén kom minuten efter fram till S och sa att han hade ett signalement. S överlämnade rapporteringen till LC till Windén. Kort efteråt fick de fram ytterligare ett signalement som också larmades ut: det var förvirrande, man visste ej om det var två gärningsmän.”

                  Polis Lena Löhr (86-03-26) menade att Anders B uppgett ett annat signalement (”kraftigt byggd,inte tjock utan snarare robust,iklädd blåaktig täckjacka av något slag,samma längd som [Anders B:s] egen jacka.”), dvs. en person liknande Anders B själv. Anders B berättade
                  i förhör ju att den mörka rocken lika gärna kunde ha suttit på offret själv.

                  Oavsett kan vi inte vara säkra på hur många (gärningsman/gärningsmän/vittnen) som sprang in i gränden före polisens ankomst eller vilket signalement (mörk rock eller mörk jacka?) som gärningsmannen hade.

                  1. Det intressanta är ju att flera polismän (de du nämner plus CD) pratar om en blå täckjacka.

                    Frågan är då var de uppgifterna kommer ifrån.

                    Vi vet att LP på sjukhuset nämnde blå täckjacka, men detta är innan hon kom till sjukhuset och hördes av poliser där.

                    Så nämnde hon det redan på mordplatsen? Eller vad är förklaringen?

                    Att bara säga att kommissarie GS missuppfattat något duger inte som förklaring.

                    1. ”Oavsett kan vi inte vara säkra på hur många (gärningsman/gärningsmän/vittnen) som sprang in i gränden före polisens ankomst” är en obegriplig slutsats. Bara för att signalementet inte är exakt likadant hos varenda vittne kan man inte hitta på nya personer. Vittnena har fortfarande inte sett flera personer springa in i gränden, utan endast gärningsmannen. (Utom i Bo G Anderssons fantasier.) Det hade varit märkligt om alla vittnen beskrev denna person på exakt samma sätt, från olika positioner och avstånd.

                      Proletärenrättegången hålls efter Palmerättegången. Windén verkar själv inte ha hörts under någon rättegång. Han har inte noterat någon blå täckjacka i ingångsanmälan. Inget känt vittne har nämnt någon ung kraftig man med blå täckjacka, såvitt jag vet. Lena Löhr uppger, med uppenbar osäkerhet, vad Anders B ska ha uppgett, så sent som 26 mars; då tar jag tveklöst Anders egna uppgifter från mordnatten framför hennes vid diskrepanser.

                      Det vi vet är att poliserna (både de förföljande, befälen och övriga) uppger olika saker om vilka signalementsuppgifter, om några alls, som de förföljande poliserna fick. Det man med viss säkerhet borde kunna säga är att Lars J:s uppgifter larmades ut. Söderström talar om ett larm, som han sedan tror härrört från Anders D. I förhöret 1988 säger Windén att han fick ett signalement från taxichauffören och antecknade namnet på denne i ingångsanmälan. Sedan larmade han ut signalementet som han fått från taxichauffören. ”Enligt Windéns minnesbild berättade taxichauffören om att två män, iklädda rockar samt en kvinna, hade stått och pratat. En av männen hade därefter dragit fram ett vapen med lång pipa och skjutit den andre mannen framifrån. Dessa uppgifter nedtecknade Windén sedermera på den polisanmälan han skrev.” I ingångsanmälan har Windén antecknat Anders D:s namn. Han har antecknat att gärningsmannen bar ”mörkgrå eller mörkbrun lång rock” och på huvudet ”en mörk mössa eller hatt”.

                      Det verkar alltså helt tydligt vilket signalement Windén faktiskt larmat ut, dvs. man i rock med huvudbonad – samma som Anders D sagt på mordnatten och i sin första intervju. I övrigt synes vi bara ha Söderströms sena ord om att Windén larmat ut något om en blå jacka, som han alltså inte antecknat i ingångsanmälan. Jag tycker att Söderström missuppfattat något är en alldeles utmärkt förklaring. Han var uppenbarligen i gott sällskap om han sammanblandat olika uppgifter som härrörde från olika tidpunkter, eftersom flera polisuppgifter om signalement på mordplatsen (bl.a. att någon skulle ha nämnt en väska redan innan de förföljande polismännen gav sig av) rimligen inte kan stämma. Om Söderström och Windén uppger olika saker om vad Windén gjort, ser jag ingen anledning att inte tro på Windén, särskilt som Windéns version har täckning i ingångsanmälan.

                    2. Johan M.

                      Det förvånar mig inte att du beskriver det som en “obegriplig slutsats” eftersom vi har två skilda utgångspunkter. Min slutsats grundas ju i utgångspunkten att Lisbeth Palme såg gärningsmannen. Den utgångspunkten innebär alltså även att andra vittnen sannolikt förväxlade mördaren med någon annan, vilket rimligtvis borde leda tankarna till SE. SE ansåg sig vara förväxlad med gärningsmannen.

                      Men om vi nu istället utgår från att Lisbeth inte såg gärningsmannen. Anser du att det är en rimligare slutsats? Din utgångspunkt om att Lisbeth Palme har sett fel vad gäller gärningsmannen är ju samma utgångspunkt som bland andra Hans Holmér, Thomas Pettersson, Hans Melander, Krister Petersson, Lars Borgnäs, Bo G Andersson och många fler verkar ha haft under årens lopp. Den utgångspunkten innebär att den stackars kvinnan i paret som blev beskjuten och i all chock och förvirring i hennes inre så råkade hon blanda ihop minst ett vittne med gärningsmannen, kanske t.om. tre olika vittnen (AB, LJ och CP alternativt SE). Det går kanske även att tänka sig att hon ljugit under rättegången och inför hela svenska folket. Men är det inte rimligare att tänka sig att det istället kanske är det nöjesglada folket som befinner sig på längre avstånd som kan ha fattat fel i mörkret när chocken att det handlar om ett mord uppstår? Kanske blandar de sen ihop sina vittnesmål innan de hinner förhöras och så har bilden av att Lisbeth Palme sett fel etablerats.

                      Det blir ungefär som Hans Holmér uttryckte det i Åshedens (e-bok):

                      “- Hon har ögonvittnets skräck när hon beskriver den här mannen; hans blick, hur han ser ut över kinderna, hans hållning, hans kläder, hur han vände sig mot dem för att se om han hade lyckats … Ostört av frågor beskriver hon den man som hon upplever sköt Olof.
                      Jag fick alltså klart för mig att hennes upplevelse är att det är mördaren hon ser. Men om hon har rätt … För när chocken slår ned, hon själv är träffad och hon ser hur Olof förblöder på gatan …
                      När är det hon tittar upp? Det kanske är mycket senare än hon upplever. Den här mannen som tittar på henne kanske är en skräckslagen åskådare, som drar sig undan? Det kanske är den berusade herr B …? […]
                      Vem är mannen i blå täckjacka, som också korvhandlarna och Mårten Palme sett – om det nu inte är herr B som virrat omkring lite mer än han minns?”

                      Eller så blir det som Thomas Pettersson beskrev i sin bok Den osannolika mördaren (e-bok, 2021):

                      ”Problemet med detta vittnesmål – det påpekade både Hans Holmér och åklagare K G Svensson senare – var att Lisbet tycktes ha blandat ihop olika fragmentariska intryck och ha smält samman gärningsmannens utseende med det närmaste ögonvittnet Anders [B]. […] Att den chockade Lisbet Palme, som överraskades av en gärningsman som dök upp bakifrån, och som av naturliga skäl fokuserade på sin fallne make, blandade ihop intrycken är naturligt och överrensstämmelse med vittnespsykologisk forskning. Ämnet var ändå känsligt, eftersom den som ifrågasätter ett vittnesmåls tillförlitlighet även anses ifrågasätta uppgiftslämnarens trovärdighet.”

                      Gunnar Wall beskrev det så här i boken Mordgåtan Olof Palme (e-bok, 2018):

                      Som vi märkte tidigare har Lisbeth Palme också ett minne av att mannen hon sett sprungit in på Tunnelgatan. Det gjorde ju inte Anders B, och därmed kan man förstås dra slutsatsen att det ändå måste ha varit gärningsmannen hon såg. […] Med andra ord kan vi tänka oss att av de tre iakttagelserna Lisbeth Palme minns handlar den första om Anders B, den tredje om Lars J och den andra om gärningsmannen. Men då såg hon inte hans ansikte.
                      Är det såhär? Det kan vi förstås inte säga säkert.”

                      Nej, det kan vi inte säga säkert. Wall menar alltså bara att det är en möjlighet att det var så. Det är givetvis en möjlighet att det kan vara så att Lisbeth har fel och några andra vittnen haft rätt. Men det är å andra sidan inte orimligt att dra en helt annan slutsats och därmed ifrågasätta tidiga uppgifter från SAMTLIGA vittnen, ej enbart SE och LP.

                      Wall beskrev även att “därmed kan man förstås dra slutsatsen att det måste ha varit gärningsmannen hon såg.”. Och det anser jag är en mycket enklare slutsats, med tanke på Ockhams rakkniv. Istället för att göra allt så komplicerat, som de flesta här verkar göra när de menar att Lisbeth blandat ihop saker och ting.

                      Med utgångspunkten att Lisbeth faktiskt såg mördaren så kan man även dra slutsatsen att hela utredningsarbetet landade i en slags organisationspykos. Då kanske du undrar vad det är för något. Ja, det finns ju beskrivet i boken Kritisk utredningsmetodik – begrepp, principer och felkällor, en bok skriven av Bo Edvardsson (2003, s. 21-22):

                      “Det är uppenbart att många s.k. utredningar i hög grad tappat verklighetskontakten genom undhållande av information, grava vanföreställningar och tokig logik. Ett grundläggande fenomen utgör tokerikedjelagen, dvs. ett tokeri drar ofta med sig flera andra tokerier i utredningen.
                      Ett tokeri kan t.ex. vara ett godtyckligt antagande eller en felaktig undersökningsmetod. Det finns god anledning att tala om organisationspsykoser i analogi med psykoser hos individer. Det vill säga, organisationen relaterar bristfälligt till verkligheten och saknar insikt om detta. En utrednings uppläggning och innehåll kan ibland ses som uttryck för en organisationspsykos, ett förändrat medvetandetillstånd, där det kritiska tänkandet är frånkopplat. […] De arbetssätt jag här antytt står i klar strid med grundlagens stipulering om “att iaktta saklighet och opartiskhet”. Motsättningar skapas ibland mellan naiva myndighetsutredare och mer insiktsfulla medborgare.”

                      Som du kanske redan vet så riktade JO mycket skarp kritik mot Åklagarmyndigheten efter Peterssons officiella TV-utpekande av SE som mördaren. JO hänvisade bl.a. till regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet, och menade bl.a. att åklagaren borde tagit ”tillvara och beakta omständigheter och bevis som talar såväl till den misstänktes fördel som till hans eller hennes nackdel”.

                      En sådan omständighet till fördel för Stig Engström kom istället från Lars Borgnäs, vilket H-G Axberger påpekade i sin bok Statsministermordet från 2022:

                      “I slutet av 2020 års presskonferens gick ordet till journalistveteranen Lars Borgnäs, som under decennier bevakat utredningen och kan dess skymslen och vrår. Han använde sin enda fråga till att undra om Krister Petersson menade att Lisbeth Palme i själva verket sett Stig Engström. På detta visade sig förundersökningsledaren i mordutredningen sakna svar. Han hade ingen anledning att kommentera detta, sa han, “jag kan bara konstatera att det är prövat av domstol”. Utrymme för följdfrågor gavs inte. Det åklagaren ansåg sig sakna anledning att kommentera är det första han skulle ha behövt förklara om han framfört sina anklagelser inför rätta i stället för vid en pressträff.

                      Så nej, det är snarare en högst rimlig och logisk slutsats, även om denna slutsats givetvis kan vara felaktig. Men den borde i alla fall värd att granska, eftersom både Axberger och JO ansåg att de missade det under pressträffen.

                      Utgångspunkten att Lisbeth såg gärningsmannen innebär att andra vittnen i så fall kan ha sett eller uppfattat fel. Samtliga vittnesuppgifter, även från mordnatten måste alltså tas med en rejäl skopa salt. Men det borde väl vara en självklarhet?

                      Bara för att signalementet inte är exakt likadant hos varenda vittne kan man inte hitta på nya personer.

                      Jag har väl inte hittat på några nya personer? Jag har inte påstått att det var Christer Pettersson dök upp och som sprang in i gränden, som Bo G Andersson. Inte har jag påstått att Christer A befunnit sig på platsen. Jag tror ju inte SÄPO eller polisen varit inblandade. Eller att kusinen Jörgen plötsligt dyker upp. Inte delar jag Borgnäs hypotes om att Stig sprang som en rädd hare in i gränden före gärningsmannen. Jag delar snarare samma uppfattning som Robert Ressler i granskningskommissionens rapport (SOU 1999:88) – att en ensam gärningsman kom undan på grund av en osannolik tur.

                      ”Vittnena har fortfarande inte sett flera personer springa in i gränden, utan endast gärningsmannen. (Utom i Bo G Anderssons fantasier.) Det hade varit märkligt om alla vittnen beskrev denna person på exakt samma sätt, från olika positioner och avstånd.”

                      Det vore väl oerhört märkligt om inga vittnen – på olika positioner och på långa avstånd – kan ha uppfattat gärningsmannen på ett felaktigt sätt när den som stod närmast och dessutom blev beskjuten såg något helt annat? Särskilt om nu ett annat vittne menar att han kommit fram och sedan sprungit in i gränden efter mordet och därmed råkat bli förväxlad av andra vittnen som blandat ihop det vittnet med gärningsmannen. Dessutom när utredningen missköttes så som den gjorde.

      1. LC blev väl ålagd att skriva den, på begäran av chefen för ordningspolisen (Inuti Labyrinten, sid 417). Det verkar som LC själv tänkt sig att inte skriva något alls.

        1. Erik K,
          alldeles riktigt. Men det är ju inte något svar på varför han inte skrev något tidigare. Han borde själv ha dragit slutsatsen att det var högst relevant att han gjorde det. Och andra borde också ha dragit samma slutsats.

          Det går att spekulera kring detta, men det ska jag inte göra just nu i alla fall.

    1. Hej Kalle!
      Poliskommissarie Åke Rimborn talade väl också med Lisbeth Palme på Sabbatsbergs akutmottagning?

      1. Kim

        Ja, både Lars C och Åke R pratade med Lisbet Palme, men jag har fått uppfattningen att Lars C och Åke R inte pratade så mycket med varandra.
        Om jag minns rätt så tar man upp den saken en del i boken” Inuti labyrinten”

      2. Ja, både ÅR och LC pratade med LP på Sabbatsbergs sjukhus. Men det löser inte gåtan eftersom det var långt efter att polisen (CD och komm. D) pratade med LJ.

        CD uppger att LJ stämde med det signalement som larmats ut, och att CD + komm. D sedan sökte upp LJ och fick ett kompletterande signalement.

        Så kärnfrågan är exakt vem som sade till polisen att gärningsmannen hade blå täckjacka INNAN polisen fick kontakt med LJ.

        Jag har två-tre alternativa förklaringar men inget av dem stämmer med den officiella historieskrivningen. Så det är därför jag om och om igen frågar om någon har någon möjlig förklaring på mysteriet.

        1. Erik K.

          Jag tänker att det kan vara JÅS (86-03-03) som såg en gärningsman med ”normal kroppsbyggnad och av medellängd, iklädd mörk jacka, snarare midjemodell än trekvartslång. Svensson har hör av andra vittnen att mannen skulle bära mössa och tror att det kan vara sannolikt men är själv inte säker på detta. […] han rörde sig snabbt och var sannolikt ingen äldre person.”

          Enligt JÅS försvann gärningsmannen direkt och springandes från mordplatsen.

          Det är heller ingen risk att JÅS blandat ihop Anders B och gärningsmannen, då JÅS även nämner att han lagt märke till Anders B. JÅS (86-04-09) har även en minnesbild av att gärningsmannen var mörkhårig och barhuvad eller att han hade en mörk stickad mössa.

          Det signalementet stämmer ju ganska väl in på vad Gösta sa i Hemmets veckojournal från 1992, som jag citerade i tidigare inlägget:

          ”Windén dyker samtidigt upp och säger att han fått ett första signalement.
          – Larma ut det, säger Söderström och räcker honom mikrofonen. Signalementet gäller en yngre man, ganska kraftig, klädd i en blå täckjacka. Han är barhuvad.”

          JÅS hade talat om för poliserna åt vilket håll gärningsmannen försvunnit, anmälde sitt namn till en kvinnlig polis samt såg till att Anders B lämnade sitt namn till polisen.

          Det var troligen JÅS uppfattning av signalementet som gick ut, tänker jag. Men jag kan förstås ha fel.

          1. VVA: Kan vara som du skriver, men signalementet Windén har stämmer ju inte så jättebra med LJ som är påtagligt kortväxt och var klädd i blå täckjacka.

            Men polis CD (från Norrmalmspiketen) sade att LJ stämde ”väldigt väl” med det signalement som först larmades ut, i ett TV3-program som ytterst syftade att avskriva (eller i alla fall diskutera) ”polisspåret”.

            (5:10-5:30 in i klippet)

            Sedan säger Gösta S 1992 att signalementet gällde blå täckjacka. Då har vi alltså istället GS (högsta yttre befäl) och CD (Norrmalmspiketen) som stämmer bättre överens. Kan vi då verkligen anta att ingen alls de första minuterna uppgav ”blå täckjacka”?

            1. Erik K.

              Jag håller med om att det är ett intressant reportage med poliserna.

              “Kan vi då verkligen anta att ingen alls de första minuterna uppgav ”blå täckjacka”?”

              Tvärtom anser jag. Det är väl ett högst rimligt antagande med tanke på att Lisbeth Palme angav detta signalement?

              JÅS i hovrätten:

              “rätt vag uppfattning. Han är klädd i mörka kläder, har en trekvartslång jacka, som är mörk… mörkblå.”

              1. VVA: ”Det är väl ett högst rimligt antagande med tanke på att Lisbeth Palme angav detta signalement?”

                Det är just detta som gör det intressant. Av de som var på plats och såg brottet är det bara LP som sade blå täckjacka (såvitt vi vet). Vi vet att hon gjorde det på Sabbatsberg, så frågan är om hon gjorde det redan på mordplatsen till någon, och att det därefter fördes vidare till en polis med radio på brottsplatsen.

                Det spelar ingen roll om det var till SE som hon uppgav det. SE kan ha hört henne nämna det för någon annan och sedan överdrivit det till att hon framförde det till honom själv. Eller så stämmer hans uppgift att det var till honom själv hon framförde det. I bägge fallen så var SE kvar på brottsplatsen efter mordet.

            2. Vad polismän säger 1992 eller 1995 vet jag inte varför någon bryr sig om. Minnen blir inte bättre med tiden. Windén har ju tidigare uppgett vad han larmade ut. Det finns ingen dokumentation om blå täckjacka från mordnatten. JÅS nämnde ingen sådan. I ingångsanmälan finns inget sådant. Varför skulle någon ha larmat ut ett sådant signalement? Det synes ju mest vara Djurfeldt som minns fel. Gedda i samma program ska vi ju inte ens prata om…

              1. TV3-programmet om polisspåret gjordes 1995, samma år som första utgåvan av Inuti Labyrinten publicerades. Innan publiceringen hade bröderna Poutiainen lagt ner mycket tid på att intervjua ett antal poliser om de motstridiga uppgifter som fanns om polisens agerande under mordnatten. Det var väl det agerandet som var själva startpunkten för polisspåret. En fråga som diskuteras i boken är just hur larmen och signalementsuppgifterna gick ut, där författarna ifrågasätter vad exempelvis personalen från Södermalmspiketen gjorde.

                Själva syftet med TV-programmet (leddes av Leif GW Persson) verkade vara att skriva av alla misstankar om polisers inblandning.

                Notera då att CD i TV3-programmet mycket uppenbart är medveten om att Södermalmspiketen ifrågasätts. Att han då skulle stå och berätta om saker som inte har hänt – därför att han minns fel – är inte mitt förstahandsval till förklaring. Det verkar mer rimligt att han inför TV-programmet funderat igenom vad han skulle säga, vad han kunde stå för och välja bort att nämna sådant som han inte var säker på, eller åtminstone nämna sin osäkerhet där sådan fanns.

                Det kan naturligtvis tyckas bekvämt att vifta bort alla uppgifter om blå täckjacka med att just de poliserna mindes fel, i alla fall på den punkten, och alla som inte minns sådana uppgifter minns rätt. Bekvämt, men inte särskilt övertygande.

                De ursprungliga vittnesförhören på mordplatsen lär inte finnas bevarade.

                Det finns också uppgifter (Inuti Labyrinten) att inte enbart GS och IW sände ut uppgifter på radion de första minuterna. Så det kan ju inte uteslutas att CD hört en annan polis sända ut ett signalement som stämde med LJ (dvs mansperson med blå täckjacka).

                1. 1995 är oceaner av tid efter mordet. Om ”Inuti labyrinten” grundar sig på uppgifter från o omkring 1995 föreligger förstås samma felkällor som med alla andra så sena utsagor.

                  Med samma logik som du använder om Djurfeldt skulle Gedda ha berättat den objektiva sanningen i samma dokumentär. Han väntade alltså, rimligen utan anledning, tills han såg ambulansen. Sedan sprang han in i gränden efter de andra poliserna, som han inte såg till. Det är helt orimligt och strider mot alla handlingar från 1986, även de skrivna av Gedda. (Se min sammanställning i https://gunnarwall.wordpress.com/2022/12/03/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen-2/#comment-42333. En sak är tydligt fel. Förhöret med Ahmed Z som jag trodde var från 1988 är från 1986.)

                  Att poliser minns fel efter nio år är inte konstigt. Att inbilla sig att de minns mer rätt för att de är pressade är orimligt. Man berättar förstås det man anser sig minnas; osäkerheter behöver överhuvudtaget inte finnas. Tänk själv på hur väl du minns en så gammal händelse. Även om du svär på att det gått till på ett visst sätt skulle ju en film av händelsen jäva alla minnesbilder. En enskild polisman kunde naturligtvis inte 1995 botanisera fritt i den pågående utredningen och därigenom ha koll på vad han eller andra själv sa 1986.

                  Poliserna minns fel om flera saker. De minns som sagt olika redan några dagar efter mordet om signalementet. Gedda minns fel om initial långsamhet (som Hans J visar) och sitt eftersläntrande. Han minns fel om ambulansen och om att en axelremsväska skulle vara bland de tidiga signalementen. Wikström minns att man träffat på någon mer än Yvonne och Ahmed, något ingen av de andra minns. Är detta också mysterier man behöver beakta alls? Vem var den tredje mannen? Vad hände med axelremsväskan? Nej, människor missförstår och minns fel. Att de framstår som säkra betyder ingenting alls, som minnesforskningen lär oss. Mitt ”förstahandsval” när det rör sig om uppgifter som är från senare än kanske 3 mars 1986 är att minnesfel är högst sannolika. Egentligen kan uppgifter redan från mordnatten vara förvrängda, om vittnen pratat med varandra eller fått olika synintryck som sammanblandats.

                  Det är inte mer ”bekvämt” att trolla bort någon blå jacka än att trolla bort något annat poliserna påstått. Eller Leif L:s mycket möjliga naturfärgade mockapäls. Man måste göra en helhetsbedömning av materialet. Vi vet genom Windéns egen ingångsanmälan vad han fick veta, och alltså vad taxichauffören (Anders D) sa. Vi vet också vad Anders D sa samma kväll. Windén har berättat vad han larmade ut. Att Söderström minnesbild från 1987 skulle trumfa ingångsanmälan och Windéns egna ord framstår för mig som önsketänkande.

                  Det jag skulle fråga mig är: Vad finns det för uppgifter från 1986 om att en blå täckjacka skulle ha nämnts av någon annan än Lisbeth Palme under de första dygnen? Om ingenting alls finns är det väl inte mer relevant att diskutera en blå täckjacka på mordnatten som att diskutera iakttagelser som framförts i anonyma brev.

                  1. Hej Johan M,
                    När du i din kommentar skriver följande är du inne på något väsentligt:

                    Egentligen kan uppgifter redan från mordnatten vara förvrängda, om vittnen pratat med varandra eller fått olika synintryck som sammanblandats”.

                    Flertalet av de vittnen som med start ca 00:30 på mordnatten förhördes på krimjouren (t.ex. Anna H, Karin J, Anders D) talade dels med varandra på mordplatsen och dels med andra vittnen på mordplatsen. Några av dessa vittnen lät sig även intervjuas av anlända journalister.

                    Andra vittnen som blev förhörda först någon eller några dagar efter mordet utsattes för en storm av intryck från både press och etermedia innan de blev förhörda. En del av dessa vittnen talade säkert med varandra eller med andra vittnen som redan var förhörda av polisen på mordnatten.

                    I denna ”smet” av intryck, samtal och eventuella intervjuer är det inte lätt att avgöra vad som är genuina och korrekta minnesbilder.

                    1. Anders Fredric.

                      ”I denna ”smet” av intryck, samtal och eventuella intervjuer är det inte lätt att avgöra vad som är genuina och korrekta minnesbilder.”

                      Precis så är det. Flera vittnen berättade dessutom om att de blev chockade av händelsen som de varit med om, vilket är helt naturligt. Det här måste man ju försöka ta in när man gör sin bedömning av alla vittnesuppgifter, även från mordnatten. Det går inte bara att räkna upp ett antal vittnen som sett si eller så, som Lars Larsson gjorde i sin bok. Man kan inte ta alla vittnesuppgifter, ens från mordnatten, som hundra procent korrekta. Man kan inte enbart ifrågasätta det kvinnliga brottsoffret, missbrukaren från Sollentuna eller det onyktre vittnet. Allt och alla måste ifrågasättas. Det är en nyttig insikt.

                    2. ”Brevet bevisar ju förstås att spaningsledningen hade fel när de tidigt 1986 bestämde sig att man till hundra procent kunde lita på Lars uppfattning om gärningsmannens flyktväg uppför trapporna”, påstår du. Hur då? Förklara för mig hur det faktum att ett vittne säger sig ändra sig efter över 30 år bevisar någonting alls. Och som Axberger konstaterar ”visar [skrivelsen] tecken på att kunna vara utformad av någon annan”.

                      Ingen har sett två män springa in i gränden. Det finns inga andra tecken på att två män sprang in i gränden, Bo G Anderssons fantasier åsido.

                  2. Johan M.

                    ”Det jag skulle fråga mig är: Vad finns det för uppgifter från 1986 om att en blå täckjacka skulle ha nämnts av någon annan än Lisbeth Palme under de första dygnen? Om ingenting alls finns är det väl inte mer relevant att diskutera en blå täckjacka på mordnatten som att diskutera iakttagelser som framförts i anonyma brev.”

                    Vittnet Lars J gav ju polisen en sådan uppgift bara minuter efter mordet. Bland andra Nicola F och Mårten gav ju också uppgifter om en blå jacka på en man som kunde tänkas förfölja paret från biografen, där en ensam mördare måste ha stått och väntat på paret (vilket samtidigt utesluter Stig Engström). Sen vet vi inte om det var en ensam gärningsman, men helhetsbedömningen kring mordet av både Robert Ressler och i GMP var ju i alla fall sådan.

                    I så fall kan det ju ha varit gärningsmannen som Mårten såg. Men SE (i sin mörka rock) befann sig på Skandia vid det tillfället.

                    1. Har du någon källa från 1986 på att Lars J på mordnatten nämnde någon blå täckjacka?

                    2. Johan M.

                      Christian Dalsgaard (86-03-03):

                      ”Mannen, som vi tidigare påträffat i den blå täckjackan mitt på David Bagaresgata hade nu kommit fram till oss i korsningen. Han uppgav att han sprungit efter en gärningsman från en Skottlossning Sveavägen – Tunnelgatan. Han hade sprungit efter men tappat honom då han hade kommit upp på Malmskillnadsgatan.

                      Han beskrev den flyende enligt följande iklädd blå dun täckjacka samt keps som huvudbonad, mörkhårig i nacken han hade inte sett g-m framifrån”

                    3. Lars själv nöjer sig med ”mörk” på mordnatten. Hans egna uppgifter om vad han sett är rimligen bättre än polismannens uppgift om vad Lars ska ha sagt, avgiven tre dagar senare. Men även om Lars sagt blå dunjacka och detta larmats ut kan det ju inte ha skett innan Lars pratade med polisen. Och knappast av Windén. Så det förklarar ju inte en påstådd utlarmning av ett signalement om blå täckjacka.

                    4. Huruvida SE kan vara Grandman eller inte har väl redan dragits i långbänk. Eftersom vi inte vet exakt när Mårten såg mannen kan vi ju inte veta om SE skulle ha hunnit ta sig den berömda cykelvägen tillbaka till sitt jobb och stämpla ut. Men att SE inte kan ha förföljt makarna från Grand står förstås klart. Men det visar ju inte Mårtens vittnesmål att mannen gjorde heller, dvs. förföljde makarna. Och NF ser inte hela förloppet. En teoretisk möjlighet för SE att vara NFs Tensonman och Mårtens Grandman finns väl. Förutsatt att en mörkblå rock betraktats som en jacka. Just den frågan är knepig eftersom vittnen förstås både ser och beskriver på olika sätt. Jacka eller rock var inte självklart för t ex LL initialt. Jag tror i alla fall inte vi kommer längre med Mårten och NF i förhållande till SE:s skuld om man inte kan slå fast att SE varit inne på Skandia just när de ser sin man (eller sina män).

                    5. Johan M.

                      Jag tolkar det som ett signalement på en blå täckjacka, precis som Dalsgaard beskrev dagarna efter mordet.

                      Lars (86-03-01, 01.15):

                      ”första intryck var att mannen kan varit klädd i en mörkt dunjacka.”

                      Lars (86-03-04):

                      ”[Lars J] är medveten om att han vid ett första förhör sagt att detta skulle vara täck- eller dunjacka men är nu osäker på om så var fallet.”

                      Lars i Aftonbladet (86-03-04):

                      ”- Han var kraftigt byggd, hade en jacka på sig och en keps eller liknande. Hårfärgen tänkte jag inte på. Någon väska såg jag inte, säger Lars.”

                      Lars (86-04-04):

                      ”Jag tänkte inte så noggrant på kläderna just då, utan nu efteråt när jag hade kontakt med polisbilarna så hade jag fått för mig att det var en typ mörkblå täckjacka eller nånting.
                      […]
                      [J.] Då fick jag för mig att det var- då fick jag för mig att det var typ täckjacka då men -.
                      F. En täckjacka?
                      J. Nånting som – jaha, nånting åt det hållet.
                      F. Jaha. Om du jämför med din egen här, den här blå täckjackan, dunjackan som du har. Var det nånting i den stilen eller?
                      J. Jaha, den uppfattningen jag hade då så var det nog nåt liknande i den -. Kanske lite mörkare då va´ men-.
                      F. Ännu mörkare än din, den är ju mörkblå vad?
                      J. Jaha, men … (ohörbart) fick nån typ av bara svagt blå nyans, som den var bara liksom väldigt mörk och så lite blått ibland men -.
                      F. Nu förstår jag inte. Nu får du förklara.
                      J. Nehej, jag fick bara som nån svag aning om att det var bara lite blå nyans i det hela, men annars mörkt eller mer.
                      […]
                      J. Jaha, men nu kan jag inte säga säkert att det var en täckjacka han hade heller.”

                      Lars (86-05-16):

                      ”Jag fick intryck av täckjacka eller jacka av något slag. […] ner till stussen i alla fall. […] Mörk till färgen”

                      Lars (86-08-27):

                      ”J. Jag fick intryck som dök upp i skallen, det var täckjacka, men-.
                      L. Är det ett intryck som dök upp i skallen nu eller då?
                      J. Då.
                      L. Då? Och det intrycket, består det hos dig eller har det förändrats eller har du inte tänkt på det alls?
                      J. Jag har blitt förvirrad av dom andra beskrivningarna som har funnits av hans, som han har haft på sig. Sen är det-, kan jag inte säga säkert. Men det var liksom-, första intrycket var keps, täckjacka. Det var liksom det som dök upp i skallen vad han hade på sig.
                      L. Det har du sagt i tidigt skede-.
                      J. Ja.
                      L. Och du har även berättat för pressen att det var på det här sättet.
                      Har du låst dig i din uppfattning eller är det ett intryck som du fortfarande har kvar?
                      J. Nej, intrycket har jag kvar men om det är tillfälligt, det törs jag inte lova.
                      L. Var det tillförlitligt när du sa det här vid dom första förhören?
                      J. Vid första förhöret nere på Sveavägen samma kväll, då var det tillförlitligt. Men sen började dom snacka om en rock och så där då vart jag väldigt-.”
                      L. Vilka dom?
                      J. Ja, först var det en polisman som snacka att-, nå´ andra beskrivningar om rock, men då vart jag väldigt förvirrad och visste inte alls hur det skulle gå ihop.
                      L. Nehej.
                      J. Sen är jag väldigt-, ja, för minst-, för min del så är det väldigt-, kan vara väldigt öppet om det min beskrivning eller andras beskrivningar som stämmer bättre, men-.”

                      Under rättegången mot CP (1989) berättade Lars att han fått intrycket av en ”mörkblå täckjacka eller något täckjacksliknande”.

                    6. Lars osäkerhet visar väl mest att man redan på några dagar hinner glömma mycket, något som är rätt självklart. Som synes skiljer sig det Lars ska ha uppgett till Aftonbladet om hårfärg från det Dalsgaard sa att Lars uppgav. Frågan är inte om Lars någon gång sagt blå täckjacka, utan om någon sade det på mordnatten. Lars är över lag väldigt osäker om det mesta beträffande det redan knapphändiga signalementet.

                    7. Johan M.

                      Som du missade så kommer uppgiften om rocken från andra vittnen genom polisen till Lars då när han kommer fram till mordplatsen. Det berättade Lars i förhör 1986. Hur kan han då ha gett ett annat signalement än en mörk(blå täck)jacka till Dalsgaard? Lars påverkades av andra mordplatsvittnens uppfattningar, precis som de påverkade varandra – men först när han kom till mordplatsen. Hans första egna uppfattning av sin iakttagelse stämde dock mycket väl in med Lisbeths uppfattning av gärningsmannen. Utan tvekan är Lars och Lisbeth mordplatsens två viktigaste vittnen. När det gällde Lars nöjde sig polisen sig polisen märkligt nog med ett telefonsamtal under mordnatten. Lars bekräftade Lisbeths iakttagelse av gm. Då kan vi ju inte utgå från att Lisbeth sett fel, oavsett hur många andra vittnen som ev. kan ha iakttagit något annat. Då behöver vi tyvärr (vare sig man vill eller inte) försöka utgå från att Lisbeth trots allt ändå uppfattat rätt angående gärningsmannens blå täckjacka.

                      Med bakgrund av förhör med Lars inser vi dessutom att poliser har klampat omkring på mordnatten som några slags elefanter i en porslinsbutik och förstört samtliga vittnesuppgifter som lämnades i tidigt skede redan vid mordplatsen.

                      “Mycket märkliga motsägelser har ofta framkommit mellan polisförhören och vad socialförvaltningarna sammanfattande antecknat, i den mån de antecknat alls. Socialförvaltningens personal verkar ha klampat omkring som en elefant i en porslinsbutik. I de värsta fallen hade omfattande påverkan skett under månader genom samtal med psykolog, alla med övertygelse i sakfrågan och okunskap om hypotesprövande metodik och påverkan.” (Bo Edvardsson, 2003, s.89)

                      Du är alltför okritisk och subjektiv i din bedömning, vilket kanske fungerar i en domstol där olika parter möts och bråkar sig fram till en lösning, men så kan man inte ha det i utredningssammanhang. I utredningssammanhang krävs en högre nivå av tänkande.

                    8. VVA,
                      jag vet inte vad det är för utredningssammanhang du syftar på – polisutredningar? Varför skulle de i så fall präglas av en högre nivå av tänkande än vad som förekommer i en domstol? För mig framstår slutklämmen i din kommentar mest som ett sätt att provocera fram ett gräl.

                      Och vad var det för ett kursiverat citat du förde in i kommentaren? Vad handlade det om och vad har det med ditt övriga resonemang att göra?

                    9. Gunnar Wall.

                      Tack för din synpunkt i debatten. Jag ber i så fall både dig och Johan M om ursäkt om det uppfattas som provocerande. Jag uppskattar att Johan M för en saklig och väl genomtänkt argumentation, det är hedervärt och jag inspireras av hans argumentering. Jag är troligen mer oerfaren att argumentera än vad Johan troligtvis är och bör kunna finslipa mig mycket mer. Det jag vill mena med “slutklämmen” är att vi har skilda synsätt på saken. Man kan behöva vända perspektivet 180 grader ibland oavsett om det kan riskeras vara rätt eller fel. Det gäller förstås även mig. Att ha ett högre nivå av tänkande för mig innebär att man har förmåga att byta perspektiv från en verklighet till en ny verklighet. Detta beskrevs även av fd polischefen i Bronx, med erfarenhet av 5000 mordutredningar och stod bakom det (då) amerikanska “standardverket om mordutredningar som används vid polisutbildningen i USA”, enligt programledaren. Vernon Geberth sa såhär i Striptease Special – Palmemordet (SVT, 1996-02-21):

                      “Det har hänt att jag har tvingats koppla bort folk från en utredning därför att de var fastlåsta i sitt tänkande. En god mordutredare är öppen för ny information även om han eller hon lagt ner mycket tid på ett annat spår. En god utredare måste vara flexibel. Han kan behöva svänga 180 grader när han ställs inför nya uppgifter. Man måste vara öppen.”

                      Det ville Lars Borgnäs framföra med intervjun med Vernon. Liknande kritik mot utredningen har även du framfört i slutet av din bok Mörkläggning. Och så många andra, inte minst den senaste åklagaren och spaningsledaren.

                      Varför jag valde det citatet från Edvardssons bok var att det handlade om det slarv som Edvardsson iakttagit i utredningsmaterial då socialförvaltningen genomfört samtal med både barn och vuxna före polisen i allvarliga brottsmisstankar som sexuella övergrepp mot barn. Ett statsministermord är ju ett lika allvarligt brott. Det här står före det citat som jag skrev i mitt tidigare inlägg ur samma bok:

                      Detta har varit högst olämpligt på grund av påverkan genom påståenden och frågor då skett och att socialförvaltningarna inte haft de noggranna dokumentationsförfaranden som polisen har (videoinspelade förhör). Dessutom skapades avsevärt merarbete för polis och domstolar, som ofta ansåg sig behöva förhöra inblandade socialarbetare. Mycket märkliga motsägelser…”

                      Men i Palmemordet så använde man inte videoinspelade förhör med vittnen i tidigt skede. Dokumentationen var bristfällig och då måste vi förstå att detta skapar merarbete för den som ska försöka granska det här.

                      När jag beskriver “en högre nivå av tänkande” tänker jag alltså ur ett mer filosofiskt perspektiv, vilket även Edvardsson beskriver i epilogen av sin bok:

                      “I processen att granska såväl yttre som inre företeelser bör vi därför lita till ett förnuftsmässigt resonemang och logik. Vi behöver inte lita enbart till skriftliga källor. Det som lärs ut i texter kan analyseras förnuftsmässigt så att man kan slå fast giltigheten i det som står skrivet. Buddhas egna ord kan granskas.”

                      Bo Edvardsson beskrivs av förlaget som docent i psykologi och leg psykolog, har mångårig erfarenhet av forskning och handledning i socialt arbete och i utredningsmetodik samt som sakkunnig i rättsfall. Hans senaste bok “På saklig grund – utredningsarbete inom socialtjänsten” gavs ut 2021. Vidare skrev Edvardsson (2003, s.41) såhär i sin bok:

                      “Enstaka ögonblicksbilder har mer med journalistik än med utredande att göra. Meningsfullheten hos sådana uppgifter kan ofta ifrågasättas och ofta ingår selektiviteten, tyckanden och tolkningar som är alltför okritiska och subjektiva i ett utredningssammanhang. Generellt sett bör inte okritiska rapportering av intryck förekomma.”

                      Ögonblicksbilder har alltså mer med journalistik att göra, menar Edvardsson, det borde alltså inte vara något som myndighetspersoner ska ägna större kraft åt. Detta beskrev även Robert Ressler i SOU 1999:88 när han framförde sina synpunkter på polisens GMP. Det hör alltså inte hemma i polisutredningar, vilket polisens utredare inte verkar ha förstått under årens lopp. Polismyndigheten styrs av samma grundlag som myndigheterna i Edvardssons granskningar. Vittnen såg inte gärningsmannen i mer än ett kort ögonblick. Polisen videofilmade inte förhören under mordnatten, osv.

                      Vi får alltså lov att acceptera att utpekandet av Stig Engström, som ledde fram till nedläggningen av förundersökningen, baserades på Lars intryck av bl.a. en keps från mordnatten. Då finns det viss anledning att granska dessa uppgifter från nyckelvittnet – inklusive en granskning av den flyktväg uppför trapporna som före nedläggningsbeslutet ju har ifrågasatts av Lars själv.

                      Det anser jag verkar vara rimligt, men jag kan ha fel. Jag är en oerfaren och okunnig Svensson som bara vill uttala mig anonymt om mina synpunkter på utredningsarbetet som betalats av mina skattepengar. Jag tänker ju därför att de som jobbat med detta borde veta mer än vad jag vet om utredningar. Utgår jag från vad experter på utredningar beskrivit så är det ju alldeles uppenbart att de som borde kunna sitt jobb inte kunde sitt jobb.

                    10. VVA, jag håller inte alls med om att Lars och Lisbeth skulle vara de viktigaste vittnena. Lisbeth gör olika iakttagelser som hon själv binder samman på ett icke övertygande sätt. Du är förhållandevis ensam om att tro att hon faktiskt såg mördaren titta tillbaka från gränden minuter efter mordet, istället för att se Lars. Hennes beige man är i övrigt okänd. Lars är i sin tur osäker på det mesta. Som jag skrev tidigare: ”Frågan är inte om Lars någon gång sagt blå täckjacka, utan om någon sade det på mordnatten.” Jag ser inga belägg för att han sagt det. Först sa han mörk dunjacka. I april säger han mörkblå. Påståenden från april om ”bara svagt blå nyans som den bara liksom väldigt mörk och så lite blått ibland” och ”nån svag aning om att det var bara lite blå nyans i det hela” tycker jag inte håller för att påstå att han under mordnatten nämnt någon blå täckjacka.

                      ”Som du missade så kommer uppgiften om rocken från andra vittnen genom polisen till Lars då när han kommer fram till mordplatsen” skriver du. Jag vet inte vilken rock du pratar om eller när jag skulle ha nämnt någon rock i Lars vittnesmål. Min fråga var ”Har du någon källa från 1986 på att Lars J på mordnatten nämnde någon blå täckjacka?”. Då anförde du Dalsgaard och jag angav att jag tycker att Lars egna ord väger tyngre än Dalsgaards. Jag anser alltjämt inte visat att någon faktiskt larmat ut något signalement om en mörkblå täckjacka eller nämnt något sådant under mordnatten. Utom Lisbeth.

                      Att ”acceptera” att utpekandet av Engström grundar sig på Lars J:s allmänna intryck av en keps innebär knappast att man bör ge åklagaren rätt i att mördaren bar keps. Vittnesiakttagelser är svåra att bedöma, men ingen annan av mordvittnena använder ju ordet keps initialt. Om Lars skulle ha rätt i att mördaren bar jacka är väl Engström dessutom utesluten. Själv utesluter jag inget, men ser inte heller beläggen för att Engström skulle vara den som Lars observerat.

                      Okritisk kan man rimligtvis bara vara visavi visst material eller en viss teori. Jag är väldigt kritisk mot materialet. I princip mot alla utsagor som kan ha påverkats av yttre intryck. Alla sena utsagor som andra tror att de kan vaska guld ur har jag svårt att se varför man fäster sådan vikt vid. (T.ex. att någon 1989 eller 2018 berättar något om Christer P.) Det kan väl ingen här ha undgått. Så nej, okritisk mot materialet är jag inte. Definitivt inte okritisk mot utpekandet av Engström heller. Subjektiv är varje bedömning, rimligen, eftersom man knappast kan göra en objektiv bedömning av ett material som människa med vissa erfarenheter och viss bias. Så jag avser inte att bemöta att jag skulle vara subjektiv. Jag förstår om tilltron till rättsväsendet är låg om man tror att en rättegång går ut på att ”olika parter möts och bråkar sig fram till en lösning”.

                    11. Hej Johan M och tack för ditt svar.

                      Jag har svårigheter att skriva kort.

                      Lampers (2021, s. 63) skrev såhär: “Den som sedan läst ingångsanmälan under natten insåg förstås att en person som jagat efter gärningsmannen var ett nyckelvittne.”

                      Axberger (2022) skrev såhär: ”Pusselbitarna är förvisso grova. Och det finns glipor mellan dem. Men på det stora går de ihop. I det här fallet stöds också huvudhypotesen om hur det gick till av det viktigaste vittnet, statsministerns fru.”

                      Om du nu inte håller med i min bedömning av dessa två vittnen så kan jag ju förklara att min bedömning egentligen är rätt enkel – den utgick bl.a. från både Lampers och Axbergers bedömningar av alla vittnen vid mordplatsen. Det är ändå två granskare som kan anses skapligt opartiska i detta och tillräckligt trovärdiga för en vanlig som mig. Sen kan man vara kritiskt inställt till Lampers och Axberger, så min bedömning utgår även i en egen bedömning med att jag tar hänsyn till de svåra förhållanden som rådde vid platsen. Efter att ha lyssnat på exempelvis Jeremiahs intervju med bl.a. vittnespsykologen Julia Korkman (https://www.youtube.com/watch?v=7qmzBm9-B0w) så inser vi ju även att det är stor chans att vittnen på bara ett tiotals meters avstånd kan ha uppfattat väldigt fel. Mordplatsen var ju som vi alla vet ingen upplyst banklokal under lunchtid där mängder av vittnen iakttagit gärningsmannen under ett antal minuter, så Lampers och Axberger gör på sina två olika hålla två ganska rimliga bedömningar tänker jag. Tar vi vittnesuppgifter vid mordet på Anna Lindh med desto bättre förutsättningar så stämde inte heller de helt överens med verkligheten. Skillnaden mellan KP:s bedömning om min bedömning är dock att jag värderar Lisbeth Palmes iakttagelser högre än Yvonne N:s iakttagelser. KP menade att de värderat upp Lars J:s och Yvonnes iakttagelser och gjort en annan bedömning av dessa än tidigare bedömningar (https://www.svd.se/a/JojOq7/historiska-beskedet-om-palmemordet). Varken Yvonne eller Lisbeth såg ju inte vem som sköt Palme. Hon visste inte ens att det skett en skottlossning. Yvonnes iakttagelser av en misstänkt gjordes även senare än Lisbeths och det finns tveksamhet om det ens var gärningsmannen hon såg. Yvonnes iakttagelse om en mörk rock i kombination med vad Anders D berättat kan alltså utgöra ett s.k. tokeri, som enligt Edvardsson (2003, s.21) ofta “drar med sig flera andra tokerier i utredningen.”. Detta kan ha orsakat att polisorganisation fått en dålig verklighetsförankring. Tittar man på hur utredningen utvecklade sig under 1986-1987 så kan det stämma in med att om det kritiska tänkandet blir frånkopplat så uppstår följande: “Inte sällan utvecklas paranoida föreställningar beträffande klienter och även gentemot dem [tänk journalister och dåtidens åklagare vid PKK-spåret] som gör kritiska påpekanden om utredningarna samt osakligt ogrundade idéer om att man “vet” vad som är fallet.”. Om ansvariga får den insikten kan det ju finnas skäl för en ansats till mörkläggning av någon eller några ansvariga inom polisen. Inte för att jag påstår att så ska ha skett, men efter 34 års utredande med tusentals förhörda personer och som inte ledde fram till någonting annat än att man anklagar ett vittne för mordet gör att det kan finnas skäl att ställa den frågan. Utredandet var nämligen inte proportionerligt utfört, eftersom den är i särklass en av världens största utredningar.

                      Jag tror varken att Lisbeth såg mördaren blicka tillbaka från gränden eller att hon såg ett vittne göra det, men det handlar inte om vad jag eller andra tror och det handlar inte om jag är ensam i vad jag inte tror. Det handlar snarare om att försöka vara professionell i utredningsarbetet och bortse från vad man tror eller inte tror. Mitt perspektiv är kanske annorlunda från andra här, men det delades i alla fall av tingsrätten 1989. Dock delar jag själv inte tingsrättens syn på saken utifrån vad jag vet om hovrättens syn på saken.

                      Axberger (2022) påminde oss om att ”Vad man finner troligast beror på perspektiv. Man kan också konstatera att vi inte vet och avstå från att tro.”, vad gällde om man tror att Stig Engström sett Lars från mordplatsen eller inte. På samma sätt kan vi även resonera kring vad Lisbeth sett eller inte sett från mordplatsen. Jag avstår alltså bara från att tro och utgår enbart från vad vi vet. Jag kan dock konstatera att vi inte vet utan bara att vi tror oss veta. Den insikten gör mig visare än alla de andra som tror sig veta – ex. oraklet i Delphi (som ansågs vara dåtidens visaste man), om man får tro Wikipedia (https://sv.wikipedia.org/wiki/Sokrates).

                      Oavsett vad andra tror sig veta är alltså problemet att jag fortfarande inte vet vem Lisbeth såg blicka tillbaka från gränden från den platsen (hörnet på baracken närmast Sveavägen) och vid just det tillfället. Hon själv trodde ju att det var Christer Pettersson hon såg. Vad ska en oinsatt och normalt fungerande medborgare tänka, enligt dig?

                      Jag uttrycker mig kanske lite slarvigt ibland, det ingår nästan i mitt klientnära jobb, då jag varken är jurist, psykiatriker eller psykolog. När man inte orkar med psykologer och andra halvbra ”förståsigpåare” som pluggat något de inte riktigt begripit så pratar man hellre med en som mig. Så du har rätt i att man inte ”bråkar” sig inte fram till en lösning under en rättegång. Man argumenterar sig fram till en lösning, oftast baserat på grunder om vad politiker och högre domstolar bestämt om vilka lagar som bör gälla och hur dessa ska tolkas. Detta betyder att det i slutändan är vi medborgare som röstat på olika politiker som ansvarar för att stifta lagarna. Det ger oss medborgare viss makt att förändra saker och ting i framtiden.

                      Min tilltro till rättsväsendet är därför oerhört starkt (eftersom jag som medborgare är en del av rättsväsendet), samtidigt så kan vi något bittert konstatera att ingen blev dömd för mordet och att många oskyldiga människor blivit föremål för misstanke – vilket i sig är ett misslyckande. Det är alltså ett misslyckande från åklagarens, polisens och i slutändan även medborgarnas sida. Vi har suttit och skitit i det blå skåpet under årens lopp och vi saknar fortfarande insikten om det, vilket är ganska illa.

                      Johan M:

                      “Då anförde du Dalsgaard och jag angav att jag tycker att Lars egna ord väger tyngre än Dalsgaards. Jag anser alltjämt inte visat att någon faktiskt larmat ut något signalement om en mörkblå täckjacka eller nämnt något sådant under mordnatten. Utom Lisbeth.

                      Jag får ju fortfarande inte ihop alla saker och ting kring mordplatsen. Men till skillnad från många andra problemfixare så anser jag att det inte är mitt problem att behöva få ihop det. Det är snarare någon annans problem. Jag uppmärksammar bara själva problemet i utredningsarbetet och om början blir fel blir ju allt fel. Det riskerar i så fall att bli rätt tokigt.

                      Johan M: “Jag anser alltjämt inte visat att någon faktiskt larmat ut något signalement om en mörkblå täckjacka eller nämnt något sådant under mordnatten. Utom Lisbeth.

                      Att ”acceptera” att utpekandet av Engström grundar sig på Lars J:s allmänna intryck av en keps innebär knappast att man bör ge åklagaren rätt i att mördaren bar keps.”

                      Att statsministerns fru Lisbeth har ignorerats så fullständigt av allt och alla under alla år är ju ett av alla problemet med utredningsarbetet. Frågade man henne ens om hon kunde delta vid en rekonstruktion? Problemet är alltså inte att Christer Pettersson dömdes och sedan friades i hovrätten. Problemet är att jag anser att man alltid ska ta brottsoffers uppgifter, oavsett vem det är, på stort allvar – eftersom jag tror väldigt starkt på rättsstaten. Det handlar varken om att misstro, kritisera eller ifrågasätta brottsoffret utan det handlar om att verkligen gå till botten med saker och ting som framkommit. Det är en av flera uppgifter som framkom och den är rätt betydelsefull som uppgift. Annars kan vi inte benämna det för en Palmeutredning. Då borde det kanske kallas någonting annat – ett oproportioneligt stort myndighets tokeri som fick pågå i 34 år utan att medborgarna och politikerna slog näven i bordet, annars är ju risken att det blir väldigt missvisande för ens barn och barnbarn. Så man får lov att acceptera att KP:s utspel om mördaren baserades på ett allmänt kepsintryck. Till skillnad från mycket annat så är det ren fakta. Att acceptera det innebär alltså inte att ge dem rätt utan bara att man granskar utredningsarbetet utifrån ren och skär fakta.

                      Jag ger alltså varken Lisbeth, Yvonne N, Lars J, Stig Engström, Anders D, Leif L eller någon annan rätt eller fel i sina iakttagelser. Det jag vill framhäva är att vi inte vet vad som var rätt eller fel observation pga. bristande utredning och insikten att ingen är dömd för brottet. Jag lämnar alltså fältet helt öppet och konstaterar bara att vi inte vet och därför borde avstå från att tro. Den s.k. Palmeutredningen körde sannolikt i diket innan den knappt hunnit börja.

                      Men eftersom du inte höll med i min bedömning angående vittnet Lars och Lisbeth – vilka vittnen anser du i så fall är viktigast? Stig Engström? Han som både spaningsledningen 1986 och hovrätten 1989 tänkte sig vara det första eller näst första vittnet på platsen – om hans utsaga till stor del stämde, vilket en del granskare anser vara fallet. Det vore intressant att veta vad som är din bedömning är kring vittnena. Jag utgår ju mest bara från vad de som förhoppningsvis vet bättre än mig har ansett.

                    12. Huruvida man kallar vittnena viktiga eller nyckelvittnen etc. är egalt. Frågan är om de är bra vittnen eller inte. De är inte bra vittnen. Lisbeth är överdrivet detaljerad och säker, men hennes berättelse växer fram, medan Lars är väldigt osäker på det mesta. Som du säger kan man ta fel även på ett tiotal meter. Ser man bara någon bakifrån kan man lätt ta mer fel än så.

                      Yvonne N var inte, vad vi vet, chockad eller fokuserad på något mer väsentligt. Hon lämnar samma berättelse hela tiden, utan några tillägg om beiga män eller gärningsmän som stannade kvar. Som jag ser det finns det fortfarande inte någron anledning att förutsätta två springande män istället för en, vare sig in i gränden eller från trapporna och på David Bagares gata. Att vi inte ”vet” betyder inget, eftersom allt handlar om sannolikheter här. Jag har inte bett dig presentera någon lösning, bara undrat över täckjackans relevans. Jag tror inte att Lisbeths mörkblåa täckjacka verkligen var vad mördaren bar, utan att han snarare bar ett längre mörkt plagg. Lisbeth talar själv om belysningens förvrängande effekt på platsen.

                      ”Att statsministerns fru Lisbeth har ignorerats så fullständigt av allt och alla under alla år är ju ett av alla problemet med utredningsarbetet.” har jag mycket svårt att förstå. Hennes utpekande av Christer sågs ju som ett genombrott. Alla hennes ”förhållningsregler” accepterades av polisen, åklagarna och domstolarnas. Ingen har fått så mycket (i mitt tycke omotiverad) respekt som statsministerhustrun. Hade hon medverkat ordentligt i utredningen hade vi haft ett bättre material att utgå ifrån. Nu har vi sådant som Holmérs anteckningar och stenografi.

                      ”jag anser att man alltid ska ta brottsoffers uppgifter, oavsett vem det är, på stort allvar – eftersom jag tror väldigt starkt på rättsstaten”. Jag har svårt att se hur detta går ihop. Rättsstaten är ett ramverk för att få korrekta avgöranden. Skulle domarna bli mer korrekta för att man tar brottsoffers uppgifter på större allvar? Jag gör ingen annan bedömning än Holgersson och hovrätten i fråga om Lisbeths vittnesmål. Gällande Lars ser jag inga skäl att misstro hans inställning att han inte hörde några avvikande steg, men bara såg en kraftig ryggtavla och fick intryck av en täckjacka och en keps (som han inte kan beskriva). Med den ”nyckeln” kan man inte öppna många lås.

                    13. Johan M,
                      Just a brief comment to your statement:
                      ”Gällande Lars ser jag inga skäl att misstro hans inställning att han inte hörde några avvikande steg, men bara såg en kraftig ryggtavla och fick intryck av en täckjacka och en keps (som han inte kan beskriva). Med den “nyckeln” kan man inte öppna många lås.”

                      A brief overview of the development of Lars J’s statements over time:

                      • In his initial statement to the Police (police summary 860301, kl.1:15) [Lars J] is not attributed any assumption that the running man he saw was the murderer. It seems to be the Police that initially makes that assumption as they refer to the runner as “gärningsmannen”. Lars J is attributed such an assumption in the 860304 statement, where he says that he then (after walking back to the Northern side of Tunnelgatan) understood that he “förmodligen” saw the murderer.
                      • The Police summary (860301, kl.1:15) of Lars J:s statement does not mention him hearing any steps. That was added 3 days later in the statement dated 890304, and clearly states that these steps were on “…norra sidan av barackerna”. In the ‘ad verbatim’ statement (860404) following a slightly leading question (“Och hör du samtidigt någonting?”), Lars states “Då hör jag samtidigt en person börjar springa”. Additionally, he now confirms, when prompted by the Police, that he immediately understood that the running person was involved in the situation.
                      • Between these two summaries the keps-observation is upgraded from wearing “något som han tyckte såg ut som en keps” to “på huvudet bar han keps”.
                      • Additionally, the observed coat is changed from “dunjacka” to “plagg typ jacka eller rock”.
                      • The summaries and the ad verbatim statements attributed to Lars leaves the impression that Luntmakargatan during his long walk up the street was completely desolate at the time, which stands in contrast to Sigge C and Reinhold J’s statements as well as the known traffic to and from restaurant Bohemia. Would this not at least raise questions about Lars J’s impressions of no traffic at all?

                      All witnesses can be influenced by the direction and emphasis of the questioning. I see no reason to question the sincerity of Lars J’s statements, but the style and manner of both the questions as well as their incomprehensive nature leaves a lot to be desired.
                      Important details originally omitted or not mentioned were later added and uncertainties were upgraded to facts over time.

                    14. Johan M och Chan60.

                      Osäkerheter blev till s.k. ”fakta” i utredningsarbetet utan tillräckligt saklig grund, precis som Chan60 beskriver. Tack för den sammanställningen, Chan60.

                      Att Lisbeth inte ”behövt” medverka som hon skulle vid rekonstruktionen och övrigt inom utredningsarbetet kallar jag inte för att visa respekt gentemot henne. Att vittnespsykologen Holgersson och hovrättens dom ifrågasatte hennes utpekande av personen Christer Pettersson har inte med diskussionen att göra. Respekt gentemot vittnen är att se till att agera professionellt oavsett vad vittnen vill eller inte med sin medverkan. Respekt handlar inte om att försöka tvinga eller gissa sig fram till vad vittnet vill eller inte vill och sen göra så som man tror att den ville, som man gjorde med Lisbeth. Det handlar inte om att plötsligt strunta i att vara professionell gentemot vittnen utan det handlar om ge ett värdigt bemötande och behandla dem så att de får tillräckligt förtroende för rättsväsendet, att de är tillräckligt trygga i den oerhört utsatta position de befinner sig. Det är ju bl.a. därför brottsoffermyndigheten finns för att se till att utsatta brottsoffer får det stöd och de rättigheter som de har rätt till. Brottsoffret Lisbeth var istället mycket upprörd över hur hennes uppgifter blivit behandlade av polis och journalister redan från mordnatten. Poliser betedde sig i det närmaste brottsligt i deras agerande gentemot henne och de uppgifter som han lämnat. Journalisterna, Dagens nyheter och kvällspressen betedde sig som om de inte hade någon yrkesetik överhuvudtaget – tystnadsplikt, att skapa förtroende och yrkesetik är mycket viktigt för yrkesverksamma inom socialtjänst och psykiatrin, inte minst för psykologer som Lisbeth. Hon hade av förståeliga skäl väldigt svårt att sitta tyst när hon deltog i TV för att framföra sin skarpa kritik i syfte att förbättra allmänhetens situation inom rättsväsendet. Även Anna Hage tog upp de uppenbara bristerna i polisens förhörsmetoder och hantering av vittnen när hon skrev sin bok. Andra vittnen har framträtt i media och framfört sin starka kritik mot myndighetens agerande gentemot vittnen. Stig Engström var väl bland de första och mest högljudda kritikerna av alla vittnen.

                      Johan M: ”Skulle domarna bli mer korrekta för att man tar brottsoffers uppgifter på större allvar? Jag gör ingen annan bedömning än Holgersson…”

                      Jag syftade på själva utredningsarbetet hos polisen, ej på något domstolsbeslut där en åklagare försökte peka ut Christer Pettersson som den skyldige. Det är själva utredningen som inte blir korrekt utförd om man inte tar brottsoffers uppgifter på allvar från första början. Myndigheters utredare kan inte sitta i ett ett samlingsrum och dunka varandra i ryggen och försöka gissa sig fram för då kommer fel person till sist att bli utpekad och bedömd i domstol. Domstolen kan utifrån ett dåligt bedömningsunderlag även döma fel. Mindre troligt att ett dåligt bedömningsunderlag håller är sedan om ärendet går vidare upp till högre instans.

                      En utredare ska inte bara sitta och gissa sig fram i något slutet rum som Hans Holmér och de glada amatörerna gjorde, utan de undersöker ju fallet med hjälp av bland annat rättsläkare, beteendevetare, vittnespsykologer, erfarna mordutredare, poliser som fanns på brottsplats, vittnens berättelser, osv. Det krävs en viss nyfikenhet, rättskänsla och allmän professionalism som behöver kombineras. Hur ska man annars kunna veta vad Lisbeth sett och inte sett?

                      Precis som Chan60 skriver så lämnas mycket att önska vad gäller förhörsledarnas metoder.

                      Varsågoda, här är en snabbutbildning i rättspsykologi (samt viss källförteckning):

                      Brottsoffermyndigheten: ”Att minnas och berätta om brott” med bl.a. Pär Anders Granhag. https://www.youtube.com/watch?v=lzAxJAC8jZk

                      Göteborgs universitet play: Pär Anders Granhag – vad utmärker världens skickligaste förhörsledare?
                      https://play.gu.se/media/Vad+utm4rker+v4rldens+skickligaste+fB6rhB6rsledare/0_ithtzbr1

                      SVT play: Sara Landström om fenomenet victim blaming – därför möts Adrianas anhöriga av hat
                      https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/forskaren-sara-landstrom-om-den-victim-blaming-som-adrianas-familj-utsatts-for

                      Göteborgs universitet play: Why do people blame victims?
                      https://play.gu.se/media/Why+do+people+blame+victimsF/0_6uazgc83

                      Göteborgs universitet play: What factors influence eyewhitnesses?
                      https://play.gu.se/media/What+factors+influence+eyewitnessesF/0_5948m3f8

                      Göteborgs universitet play: What are false memories?
                      https://play.gu.se/media/What+are+false+memoriesF/0_7pq8lk3h

                      Göteborgs universitet play: Tools to find truth in statements
                      https://play.gu.se/media/Tools+to+find+truth+in+statements/0_y3honx89

                      Göteborgs universitet play: How do people remember traumatic events?
                      https://play.gu.se/media/How+do+people+remember+traumatic+eventsF/0_msn55zjd

                      Göteborgs universitet play: Can people detect lies?
                      https://play.gu.se/media/Can+people+detect+liesF/0_0if8mmo2

                      Göteborgs universitet play: Tunnel vision in criminal Investigation
                      https://play.gu.se/media/Tunnel+vision+in+criminal+investigation/0_9ytyjm72

                      Kalles länk: Lisbeth Palme 1989 – Unikt!

                    15. Chan60, Lars kan naturligtvis inte veta om den han sett springa är en gärningsman eller inte. Han har ju inte ens kunnat vara helt klar över vilken gärning som skett. Huruvida han förstod att personen var inblandad i att en man stupade eller inte är väl egentligen egalt. Jag tycker att det är skillnad mellan springande fotsteg och någon eventuell volvo någonstans längs gatan. Lars hade väl sådan uppsikt att han hade sett om någon sprang mot en bil? Måste inte personen ha sprungit förbi honom? Jag får inte riktigt ihop RJ:s utsaga om en bilförare som verkade spärra gatan med flit (86-04-07, Nässén förhörsledare, uppgifterna lämnade först efter första belöningens utlysande 25 mars) och SC:s ”Det var inte konstigt att han blev hindrad eftersom han själv körde mot färdriktningen” (86-03-20). Uppenbarligen har RJ och SC inte sett Lars heller (”ingen person som sprang eller stod och tryckte någonstans” enligt RJ). Men jag ska väl inte tro att RJ och SC far med direkt osanning heller, eftersom deras uppgifter uppenbarligen var spridda två veckor efter mordet (Lennart M, 86-03-14). Jag ser emellertid inte deras berättelser som oförenliga, eftersom iakttagelserna inte görs samtidigt. Jag vet inte varför jag ska tro att Lars ljuger när han säger ”Jag gick mitt på gatan för det inte fanns några bilar” (1986-04-04).
                      ”Respekt handlar inte om att försöka tvinga eller gissa sig fram till vad vittnet vill eller inte vill och sen göra så som man tror att den ville, som man gjorde med Lisbeth.” Du får nog läsa på om du tror att det var gissningar som ledde till att Lisbeth behandlades som hon gjorde. Det är ganska svepande kritik du kumulerar och riktar mot polisen, media etc. Att poliser utnyttjade sin meddelarfrihet kan man förstås ha synpunkter på, och även på att utgivare publicerar läckta uppgifter, men det är ju en del av det svenska yttrandefrihetssystemet att det blir så. Även om man har förståelse för att Lisbeth inte gillar hur meddelarfriheten kom att utnyttjas tycker jag man med fog kan kritisera den undfallenhet samtliga instanser visade för hennes krav. (Särskilt kravet på att inte dokumenteras.)
                      ”Det är själva utredningen som inte blir korrekt utförd om man inte tar brottsoffers uppgifter på allvar från första början.” Har du något exempel på någon uppgift från Lisbeth Palme som du tycker att polisen borde ha följt upp på ett bättre sätt? Svepande förnumstig kritik ger ingenting alls till diskussionen. Vad saknar du när det gäller Lisbeth, förutom sådant hon själv förvägrat oss (bandade förhör och framförallt ett bandat eller av advokat bevittnat utpekande av CP)? Hur hade Lisbeth kunnat bli ett bättre vittne om polisen agerat på ett annat sätt?

                    16. Johan M,
                      I am a bit confused. Should your comment have been addressed to VVA?
                      I have not commented on Lisbeth Palmes statements for quite a while. Like most people I feel a lot of empathy for her and the horrible situation she faced. It was of course also difficult for the Police, but they could have handled it better, seeking a more objective outcome.
                      It would have been preferable, if her recollections of facts and events of the last 10 minutes had been meticulously and systematically inquired and recorded.
                      With regards to Lars J’s situational awareness as he walked South on Luntmakargatan, I remain a bit doubtful. There were people claiming to come and go near Bohemia and there was car traffic.
                      I imagine that the environment changed drastically just after the shooting – both the soundscape and the visuals – making it quite distinguishable for those present.
                      In the detailed interrogation of Lars J (860404) the focus lies elsewhere, which might have guided his recollective efforts in a direction away from the last few minutes.
                      This young man was asked 55 questions about his bag and its contents, but only 14 questions about any encounters with people or cars during his walk on Luntmakargatan. Furthermore, these 14 questions did not focus on his recollection of events on the last stretch alongside the Skandia building up to Tunnelgatan, as they were more general in nature about his walk since leaving the music venue.
                      Somewhat unfortunate in my view.

                    17. Johan M: ”Du får nog läsa på om du tror att det var gissningar som ledde till att Lisbeth behandlades som hon gjorde.”
                      Jag är inte förvånad över Lisbeths agerande med tanke på hur andra vittnen beskrivit hur de blivit behandlade och hur Lisbeth Palme ansåg sig blivit behandlad av Holmér som spridde olika uppgifter hejvilt omkring sig. Sedan har vi ju förstås det faktum att hon ringt polisen (minns ej exakt var jag läste detta så anger ingen källa här och nu) och blivit ignorerad redan före mordet. Relationen var väl inte bra och blev inte bättre. Det får man ha viss förståelse för men ändå inse att det är utredarna som ska ta befälet och inte ett brottsoffer. Hon har rätt att känna att hon kan lita på myndigheterna medan en mördare är på fri fot.
                      Johan M: ”Det är ganska svepande kritik du kumulerar och riktar mot polisen, media, etc”
                      Det tog alltså över 30 år innan utredarna intresserade sig för Stig Engström och när de väl gjorde det så resulterade det i ett utpekande av ett avlidet vittne som baserades på noll bevisning mot honom som gärningsman. Vad skulle du kalla det för? Lars Olof Lampers kallade det för ”Inget mindre än en skandal – han fanns där från dag 1” (https://www.svt.se/nyheter/inrikes/analys-inget-mindre-an-en-skandal-han-fanns-dar-fran-dag-1) och fortsätter: Det får nog ändå betraktas som inget mindre än en skandal att Palmeutredningen under det första året inte borrade djupare i vem Engström var. I stället förlängdes ett redan förlamande trauma med ytterligare 34 år och nu får vi leva i ny ovisshet – var Engström verkligen Olof Palmes mördare eller har en oskyldig person pekats ut?”
                      Hade man tagit Lisbeth Palme på allvar så hade man även brytt sig om Stig Engström från dag ett, eftersom de förde samtal med varandra och hade liknande uppgifter. Polisen hade haft med både Lisbeth och Stig på rekonstruktionen, vare sig de ville eller inte – av respekt för brottsoffret Olof Palme.
                      Exempel ur Åshedens bok (e-bok, 2022):
                      Är det mördaren Lisbet Palme sett? Eller möjligen det berusade vittnet Anders B som varit på firmafest och vinglat efter paret Palme metrarna innan skotten faller? […]
                      Ögonvittnen med mobiltelefonen ringde kl. 23.22.23. Det finns registrerat på bandet från Larmcentralen. Så en bra gissning, tycker spaningsledningen, är strax före 23.22.
                      Är vittnet J trovärdigt? Kan man vara säker på att mördaren försvann uppför trapporna? Spaningsledningen bestämmer sig för att tro på honom. Mördaren flydde med hundraprocentig säkerhet uppför trapporna.”
                      Även Jeremiah på youtube-kanalen vi känner till har uppgett att han varit i kontakt med en utredare som utredde Stig Engström. Den utredaren påstod att Stig lika väl kunde ha fått vapnet från sin pappa som i sin tur tagit in det i Sverige på illegal väg. Sådana uttalande gissningslekar från myndighetens utredare inger inte ökat förtroende för utredningsarbetet under senare tid.
                      Johan M: ”Har du något exempel på någon uppgift från Lisbeth Palme som du tycker att polisen borde ha följt upp på ett bättre sätt? Svepande förnumstig kritik ger ingenting alls till diskussionen. Vad saknar du när det gäller Lisbeth, förutom sådant hon själv förvägrat oss (bandade förhör och framförallt ett bandat eller av advokat bevittnat utpekande av CP)? Hur hade Lisbeth kunnat bli ett bättre vittne om polisen agerat på ett annat sätt?”
                      Jag tycker nog att jag har upprepat mig ett antal gånger? Men jag kan upprepa mig igen. Det första jag anser man borde ha utrett är självklart följande:
                      ”Lisbet har sedan intrycket att han kan ha stått kvar inne i gränden en stund och stirrat tillbaka på henne.” (1986-03-25)
                      Då sprang han inte uppför trappan då kanske? Då kanske han hade en blå jacka trots allt? Om Lisbeth uppfattar att en gärningsman stannat till och stirrat mot henne inifrån gränden 1-3 minuter efter mordet så sitter man inte inne i polishuset och gissar sig fram till vem det är. Utredarna får helt enkelt ta reda på vem det är, exakt var den var placerad och vad Lisbeth har sett. Sen förhör man vittnen med utgångspunkten att brottsoffret faktiskt har sett gärningsmannen. Först då vet man vem det var och slipper vänta 34 år på att vittnet i gränden berättar att… vänta lite… nu när jag pratat med journalisten Lars Borgnäs ”har jag förstått att jag kan ha gjort ett misstag. Den som avlossade skotten kan ha försvunnit åt något håll innan jag gick över till andra sidan av Luntmakargatan. Han kan till exempel ha smitit in i mellanrummet mellan de två barackerna som stod i gränden. Han kan också ha sprungit runt hörnet vid Luntmakargatan och stuckit norrut utan att jag såg honom. Det är inte heller omöjligt. […] Därför vill jag nu informera er om att det vittnesmål jag gett inte betyder att jag är säker på att det var gärningsmannen som jag såg komma springande. Det kan ha varit han, men det kan också ha varit en annan person. I så fall var det en person som dödade Olof Palme och en annan som jag såg springa uppför trapporna.”
                      Jaha… ajdå… ojdå… oops. Vad skriver vittnet? En utredning om ett mord på en statsminister och vi vet inte längre varken bu eller bä! Det går ju inte ens att bevisa att detta centrala vittne för hela mordutredningens arbete i 34 år, Lars J, har fel i sitt brev till utredningen där han på senare tid ifrågasätter sina egna uppgifter om gärningsmannens flyktväg. Det är ju helt och hållet skandalöst. Kanske är det dags att börja bli lite mer seriösa inom myndigheterna och sluta gissa sig fram?! Jag blir uppriktigt sagt nästan förbannad när jag tänker på det här brevet med tanke på vad kalaset kostat oss skattebetalare och vilka resurser man satte in. Det är ju vad Lisbeth Palme har sagt uttryckt redan i mars 1986 och hon påtalade det flera gånger, även under rättegången mot Christer Pettersson. Och det tog man inte tag i ens före utpekandet av Stig Engström. Man gjorde som vanligt – satte på sig de gamla skygglapparna och höll fast vid den gamla ”intrimmade byråkratiska reflexen att under inga förhållanden titta åt olämpligt håll” som Gunnar Wall skrev i sin bok Mörkläggning (2020, s.953)

                    18. Men vet du Johan M, vad som gör mig allra mest arg och besviken på det här? Jo, det är att den där Krister Petersson inte kunde ha haft så pass mycket moral i sig att han under pressträffen kunde kläcka ur sig att han fått detta brev bara två månader innan av hans huvudvittne Lars J själv.
                      Varför i hela världen nämnde han inte detta brev? Han kan ju inte bara ha missat eller glömt bort det? Nej, men det kunde kanske få allmänheten framför sina TV-apparater att börja skaka på sina huvuden åt deras utpekande av den avlidne stackars mannen? Stig som redan 1986 gick ut och kritiserade polisen och samtidigt gick i försvar för den skjutne statsministerns fru Lisbeth? Varför ska man som vanlig medborgare och totalt ovetandes om allt kring utredningsarbetet och vi som tog oss tid att bänka oss under pressträffen den 10 juni 2020 då sen vara tvungen att sätta oss ner, börja läsa en massa böcker skrivna av privatspanare, leta youtube-klipp från youtuber, behöva lyssna på Leif GW Perssons ifrågasättande i morgonsoffan, tvungen att googla oss in på en privatpersons hemsida, hitta en liten länk och läsa detta brev på egen hand bland alla tusen sidor av material? Kan väl nästan inte kallas något annat än försök till mörkläggning.
                      Nej, århundradets skandalutredning. Minst sagt, då är jag ändå ganska snäll. Det fick pågå från första mars 1986 till sista dagen 34 år senare. De kunde väl bara sagt sanningen: ”ledsna, vi vet att ni blir besvikna när vi meddelar det här – men vi har inte tillräcklig kompetens för att utreda sånt här”. Ja, då hade folk i alla fall haft möjlighet att ringa eller skrivit brev och krävt – ”men det är väl inte vårt problem, man får väl se till att skaffa fram nån med större kompetens!”.
                      Har man redan betalat för att få hem en elektriker så ska man inte behöva godta att få hem en pizzabagare som drar elledningarna. Nåt krav måste man väl ändå kunna ställa på yrkesfolk? Särskilt på våra myndigheter. Annars är det snart någon annan som blir utpekad för något obehagligt brott först efter sin död och därmed inte har minsta chans att försvara sig. Så enkelt är det.

                    19. VVA, Vad bevisar brevet? Att Lars är människa och kan ändra sig? Det var redan känt. Brevet varken förringar eller stärker värdet av Lars uppgifter, som hela tiden har varit osäkert framförda, utom på denna punkt, gällande om fotsteg avvikit åt annat håll. Jag tycker fortfarande inte att någonting alls tyder på att två män sprungit in i gränden. Bo G hade möjligheten att redovisa sådant, men kom bara med skräp, som att Söderström 1989 säger att ”de” sprang.

                      Men ja, att Petersson är oärlig märker man ju på att han påstår att Lars alltid varit säker på keps, när Lars i tingsrätten på direkt fråga svarar att han inte är säker.

                      Man borde helt klart ha haft en rekonstruktion med Lisbeth så att hon kunde visa var personer stått. Det verkar väl dock inte som om man skötte rekonstruktionerna på sådant sätt att alla vittnen var på plats samtidigt och visade vad de gjorde? Det hade väl inte varit rättssäkert heller. Men man hade ju fått en tydligare bild av Lisbeths minnen, åtminstone om hon tillåtit dokumentation av rekonstruktionen… Som jag sagt tidigare kan Lisbeth dock inte identifiera personen i gränden förutom på blicken, vilket förstås inte är möjligt. Det är ingen orimlig ”gissning” att det rört sig om Lars, den ende vi vet fanns i gränden. Ingen annan var ju där när poliserna passerade.

                      Engström utreddes ju 1986, men borde förstås ha utretts bättre så att det blev klart vad han egentligen gjorde på platsen och när. Då hade man väl sluppit alla dumma spekulationer idag.

                      Chan60, jag riktade mig först till dig och sedan till VVA. Det var förstås olyckligt att Lars inte fick fler frågor. Men denna försiktige man som är osäker på det mesta säger ändå ”Inte möjligt. … Skulle …. ha hört av det” på frågan ”Är det möjligt att någon kan ha vikit ner Luntmakargatan norrut enligt ditt förmenande?”. Att han, när hans minnesbild rimligen har förvrängts sönder eller vittrat bort, framför något annat i ett brev 30+ år senare, jävar inte detta förhållande.

                    20. Johan M: ”Vad bevisar brevet? Att Lars är människa och kan ändra sig? Det var redan känt.

                      Brevet bevisar ju förstås att spaningsledningen hade fel när de tidigt 1986 bestämde sig att man till hundra procent kunde lita på Lars uppfattning om gärningsmannens flyktväg uppför trapporna. Problemet är att om man inte kan lita på det kan man inte heller lita på att Yvonne sett gärningsmannen springa på David Bagares gata i mörk rock. Om man inte kan lita på att Yvonne sett gärningsmannen i mörk rock så kan man inte heller lita på att andra vittnen hade uppfattat gärningsmannen i en mörk rock. Varför skulle de inte det? Jo, de kan nämligen ha förväxlat gärningsmannen med ett vittne i mörk rock. Därmed förvandlas gärningsmannens mörka rock tillbaka till den blå jackan – den jacka som Lisbeth nämnde. Det var alltså tvärtom – Lisbeth som såg rätt och andra vittnen som sett fel. Hon var ju faktiskt närmast händelsen och hon vände sig om i skottögonblicket då hon själv blev träffad. Vittnens beskrivning av gärningsmannen var felaktigt, precis som Stig Engström hela tiden hävdade.

                      Men lika lite som Eva F, Anna Lindhs väninna, sa sig vara helt säker på att hon skulle klara av att känna igen den gärningsman som hon tittade i ansiktet mitt i en upplyst butik – lika osäker måste Lisbeth ha varit på det hon såg utanför en upplyst butik. Man kan därmed inte påstå att hon såg Christer Pettersson vid brottsplatsen. Hon såg bara någon som hon trodde hette Christer Pettersson, eftersom hon vilseleddes under konfrontationen till att tro det var Christer Pettersson som hon såg.

                      Det brevet bevisar även att åklagarens bedömning av vittnet Lars var felaktigt – Lars hade ju visst ändrat sina uppgifter, tvärtemot vad åklagaren hävdade under presskonferensen. Förtroendet för vittnet borde med brevet ha varit puts väck, om man får tro åklagarens resonemang kring sin bedömning av hans viktiga vittne för sitt utpekande av Stig.

                      Axberger (2022, e-bok): ”Slutligen har [Lars J] spridit osäkerhet kring sig själv genom att 2020 sända en skrivelse till utredningen där han vill informera om att han inte är säker på att det var gärningsmannen han såg. Denne kan, står det, ha smitit in bland barackerna eller tagit Luntmakargatan norrut och i så fall var det någon annan han såg springa förbi. Skrivelsen är personligen undertecknad men visar tecken på att kunna vara utformad av någon annan (daterad 18 mars, inkommen 17 april 2020). De samlade omständigheterna kring det [Lars J] vid olika tider sagt gör vittnesmålet svårbedömt.

                  3. Johan M: 1995 är oceaner av tid efter mordet. Om ”Inuti labyrinten” grundar sig på uppgifter från o omkring 1995 föreligger förstås samma felkällor som med alla andra så sena utsagor.

                    Svar: Att boken publicerades 1995 betyder inte att faktainsamlingen skedde 1995 eller omedelbart innan 1995.

                    Med samma logik som du använder om Djurfeldt skulle Gedda ha berättat den objektiva sanningen i samma dokumentär. Han väntade alltså, rimligen utan anledning, tills han såg ambulansen. Sedan sprang han in i gränden efter de andra poliserna, som han inte såg till.

                    Svar: Den första ambulansen kom tämligen nära inpå pikétens ankomst. Förarna på ambulansen såg Södermalmspikéten korsa Kungsgatan. Så den där ”väntan” var nog inte så lång.

                    Poliserna minns fel om flera saker… Wikström minns att man träffat på någon mer än Yvonne och Ahmed, något ingen av de andra minns. Är detta också mysterier man behöver beakta alls?

                    Svar: Ja. Alla motstridiga uppgifter måste analyseras och värderas.

                    Man måste göra en helhetsbedömning av materialet.

                    Svar: Ja. Det måste man. Inklusive analysera och värdera motstridiga uppgifter.

                    Vi vet genom Windéns egen ingångsanmälan vad han fick veta, och alltså vad taxichauffören (Anders D) sa. Vi vet också vad Anders D sa samma kväll. Windén har berättat vad han larmade ut. Att Söderström minnesbild från 1987 skulle trumfa ingångsanmälan och Windéns egna ord framstår för mig som önsketänkande.

                    Svar: Vi vet fortfarande inte vem som utöver Windén (och senare Dalsgaard) kan ha sänt ut signalement på radion. Windéns uttalande bevisar inte att någon annan inte kan ha sänt ut ett signalement.

                    Det jag skulle fråga mig är: Vad finns det för uppgifter från 1986 om att en blå täckjacka skulle ha nämnts av någon annan än Lisbeth Palme under de första dygnen? Om ingenting alls finns är det väl inte mer relevant att diskutera en blå täckjacka på mordnatten som att diskutera iakttagelser som framförts i anonyma brev.

                    Svar: Ja, just det. Det är ju precis just detta som är det allra mest intressanta. Innan polisen pratade med vittnet LJ och fick hans signalement av den springande mannen i gränden, vem pratade då om blå täckjacka? Enligt SE gjorde LP det. Sedan gjorde LP det även på Sabbatsbergs sjukhus, vilket iofs stärker SE’s uppgifter på den punkten. SE sade att LP på mordplatsen nämnde blå täckjacka. Sedan säger hon det alltså till både Rimborn och Christiansson någon timme efter mordet (enligt deras egna promemorior, två stycken oberoende polispromemorior). Frågan blir då: Hur visste SE redan 1986-03-01 kl 12:20 i sitt första polisförhör att LP hade den uppfattningen, om han själv inte var på mordplatsen medan LP var där?

                    1. Jag tror ju att han hört det från Lisbeth. Alternativet att han lyssnat på tv-sändningar och gissat rätt om jackan synes mig mer långsökt. Likaså att han skulle ha konstruerat iakttagelsen av Lars utifrån tv-uppgifter. Dock finns väl den teoretiska möjligheten att han såg Lars täckjacka och lade en uppgift om den i Lisbeths mun. Att jackan Lars burit skulle ha varit blå säger dock SE endast i första förhöret per telefon, och jag tror det kan vara en sammanblandning med uppgifterna från Lisbeth. Man bör inte se färger så tydligt från sådant avstånd.

                      Att SE skulle ha hört någon annan tala om en blå täckjacka på mordplatsen tror jag när jag ser belägg för att ett sådant signalement larmats ut. Inte Söderströms påståenden eller 90-talsfantasier.

                    2. Johan M: Jag tror ju att han hört det från Lisbeth.

                      Svar: Det verkar orimligt att LP skulle sagt det medan mördaren var kvar på brottsplatsen. Då bör SE alltså ha hört det EFTER att mördaren sprungit bort. Det är just det jag velar få fram i den här diskussionen.

                      SE och mördaren var inte samma person.

                      Den teoretiska möjligheten att SE varit mördaren, sett LJ i blå täckjacka och i efterhand träda fram och lägga ord i LP’s mun saknar logik. Risken var ju uppenbar att hon skulle svara med att det var SE som sköt. (SE kunde inte ha vetat 1986-03-01 kl 12:20 hur vimsigt LP uppträtt på brottsplatsen, att hon skulle saknat förmåga att observera honom eller hon skulle ha blandat ihop honom med andra personer på platsen.)

                    3. De som tror att SE inte hört det från Lisbeth tror väl antingen att han gissat utifrån 04-sändningen där liknande men inte exakt signalement uppges, eller att han tog Lars’ signalement och lade det i Lisbeths mun. Man kan väl inte bevisa eller motbevisa någon av teserna fullständigt. Jag tycker ju det låter osannolikt med en fullträff utifrån mediauppgifter.

                    4. Erik K

                      -Första mars kl 04.00 i Extra Rapport nämns mörkblå täckjacka utifrån 3 vittnesiakttagelser.
                      -Kl 08.00 samma dag nämner Ingela Agardh i Extra Aktuellt att Lisbeth hörts kort av polis och att Lisbeth sagt att mördaren sprang från platsen i mörk täckjacka.
                      -Senare Kl 10.00 i Extra Rapport pratar man om mörkblå täckjacka igen.

                    5. TV 1986-03-01 kl 04:00

                      03:18 Polisen har endast vaga signalementsuppgifter …

                      04:15 Enligt polisen kommer de säkraste uppgifterna från tre vittnen inom 50-60 meter från paret Palme… mörk täckjacka, möjligen mörkt blå…. Ett vittne sprang efter mannen. Det vittnet var mindre än 10 meter ifrån den misstänkte gärningsmannen.

                      04:50 Andra vittnen uppger att det var två gärningsmän klädda i långa mörka rockar.

                      Det sägs inte om LP gett något signalement överhuvudtaget. Att gissa på att hon gjort det är då vågat. Än mer vågat är det att specificera det till blå täckjacka. Det antyds ju att det av de tre vittnena som var närmast (10 meter) sprang efter gärningsmannen. Det låter ju inte som LP precis. Så SE hade nog ingen anledning att utifrån TV-utsändningen 04:00 tro att LP var en av de tre som uppgett ”mörk täckjacka, möjligen mörkt blå”.

                      Holmér uppgav blå täckjacka på sin presskonferens 1986-03-01 kl 12:00, men inget om vem/vilka som lämnar sådan uppgift.

                      Frågan är om något om just LP’s uppgifter sändes ut på SR eller SVT mellan TV-inslaget 04:00 och SE’s första kontakt med polisen 12:20 samma dag. Det är ju något Krister Petersson kunde berättat om i så fall (eller privatspanarna på Filter som utrett SE sedan 2012).

                    6. Håller med Erik K här. SE har knappast chansat på att just Lisbeth uppgett blå täckjacka utifrån medias uppgifter om en mörk eller möjligen mörk blå jacka. I vart fall är en sådan chansning knappast mer sannolik än att han faktiskt hört Lisbeth nämna en sådan jacka. Den enda återstående hypotesen vore väl att SE bara nämnde det Lars hade på sig två gånger, något som ju endast förekommer i det första förhöret och lika gärna kan vara ett missförstånd från Lindholm.

                    7. Johan M, Erik K och Olle:

                      Jag lutar åt Erik K:s uppfattning, att Lars J sannolikt uppgav blå täckjacka på mordnatten. Det han själv säger (citerat av Erik K) om hur han trodde det var en blå jacka när han var nere och förhördes vid polisbilarna känns trovärdigt, där har han en konkret situation och tidpunkt att hänga upp minnet på.

                      Att Engström skulle ha hört att det talades om blå eller mörka jackor i medierna och av något strategiskt skäl lagt detta i munnen på just Lisbeth P tycker jag framstår som fullkomligt osannolikt, även med SE-teorins mått mätt. Om han faktiskt hade varit mördaren skulle han ju ha alla skäl att tro att hon visste att mördaren burit rock – nämligen hans egen rock – och att hon kanske till och med kunde identifiera honom. Att då påstå att hon trodde sig ha sett en blå jacka hade ju varit helt vansinnigt. Om Lisbeth P hade sagt rock i förhör, hade polisen tvingats kontrollera frågan om deras samtal med henne. Det skulle ha kunnat sluta med en expressbiljett till konfrontationsförhör med påföljande identifiering, rättegång och livstidsstraff. Självklart skulle han, om han nu vore denne sluge mördare, ha aktat sig som attan för att säga något som kunde skära sig mot Lisbeth P:s vittnesmål.

                    8. Madam.

                      Det är väl kanske inte alltid som vi är överens. Men jag vill särskilt lyfta upp din kommentar som du gav här. Det är ett mycket klokt och insiktsfullt resonemang anser jag.

  63. Gunnar,

    Svarar här då utrymme ovan tagit slut.
    Kusin Ls uppgifter om att Christer A för honom berättat om skottet i TVn samt att detta sammanföll med att Palme befann sig i rutan är uppgifter som finns i Marc Pennartz senaste bok.
    Den finns för närvarande endast tillgänglig på holländska,men den skall komma på svenska senare i år enligt uppgifter från Marc Pennartz själv.
    Spekulationsvis så skulle jag tro att eventuell lansering sker i samband med den kommande TV dokumentären om Christer A.
    Jag skulle nog själv ha lagt upp det så i alla fall..:-)

    1. Ragnar,
      eftersom du tagit del av kusinens uttalande om TV-skjutandet såsom de återges i den holländska upplagan kanske du kan citera honom?

      1. Gunnar,

        Jag har inte läst Pennartz senaste bok,inte hans tidigare heller.Jag pallar inte med holländska..:-)
        Dock så har Marc själv exempelvis talat om just denna sak vid Palmemordskonferensen samt skrivit om den under pseudonym i Flashbacktråden om Christer Andersson.
        Kusinen har till synes dragit sig för att lämna ut uppgifterna.Han kontaktar självmant Pennartz dagen innan hans senaste bok skall gå till tryckning och Marc får skyndsamt skriva till ytterligare ett kapitel.I bokens tidigare researcharbete då Pennartz kontaktat kusin L så har denne inte velat berätta.

        1. Svar till Gunnar på hans inlägg ovan,TV skottet Christer A,

          Du ställer en högst berättigad inledande fråga.Enligt materialet förhör KA(Christers bror)så talas det om TV skottet vid en tidpunkt då KA skär sig lite i handen på något vasst som sticker ut från dörrposten.Christer berättar då att detta är resterna av ett vådaskott som gått av när han haft vapenvård på revolvern.”Kulan hade på något sätt gått igenom en TV och in i väggen bakom”..(IVA 16614 A).
          Materialet i övrigt ger inget intryck av att Christer A talat med sin mor om denna sak.

          Därmed står jag korrigerad i denna sak.Vi kan fastslå att enligt materialet så talas det om TV skottet med åtminstone två personer som får betecknas som mera närstående Christer A.Värt att notera är slutligen att Christer A inte verkar tala om att Palme varit i rutan när skottet emot TVn avlossas när saken diskuteras med hans bror..till skillnad emot det samtal som kusin L säger ha ägt rum med Christer A gällande denna sak.

          Materialet ger därmed fortsatt inte stöd för påståendet att den specifika uppgiften om att Palme varit i rutan när skottet avlossats har något annat ursprung än Kusin Ls samtal med Christer A…som jag läser det i skrivande stund må tilläggas.

  64. Hej Madam!

    Hoppas att du delar min hypotes till 90 procent?
    Anta att Gärningsmannen (förkortas gm), springer på David Bagares gata, österut i höjd med Johannesgatan, här observerar vittnet Yvonne, tillsammans med manligt sällskap, gm som bär en svart handledsväska (längd ca 20-25 cm) med vänster hand, gm försöker att stänga väskan n (är gm vänsterhänt?)

    Gärningsmannen viker av vänster in på Regeringsgatan, nr 85 här håller gm på att springa omkull vittnet Anki (?), gm fortsätter ner Snickarbacken och Smala gränd, en kvinnlig parkeringsvakt uppmärksammar gm som försöker att skyla sitt ansikte.
    Det tyder på gm har en god lokal kännedom, (därför faller en utländsk konspiration, bort, gm har god fysik. Bär gm en blå stickade mössa, typ Jack Nicolson stuk?).

    Mannen som går på Smalgränd lite längre bort, som vittnet tecknerskan observerar, mannen skyler sitt ansikte, är inte Gärningsmannen. enligt min bedömning. Han kan vaar en medhjälpare eller en sexköpare.
    Kommentar?

      1. Carita,
        tecknerskan på Smala gränd såg en man som hon ritade av. Sedan hjälpte hon polisen att med hjälp av en signalementsmaskin ta fram en ytterligare bild, den som blev fantombilden. Jag kan tycka att hennes teckningar (de finns i lite olika varianter) och fantombilden inte är så väldigt lika varann. Men det ska röra sig om samma person.

    1. Kim:

      Den rutt du beskriver verkar i stort sett säker fram till David Bagares gata, och fullt plausibel därefter, med stöd i vittneskedjan Anki S/Gerhard R och Birgitta D. Men det är ju svårt att säga något säkert om det.

      Mannen som observeras av Tecknerskan är sannolikt inte samma person som ses på Snickarbacken av Birgit D. Och om han inte är mördaren är väl det troligaste att han inte är kopplad till mordet överhuvudtaget, för då är han ju bara en person av många i centrala Stockholm.

      Vad gäller resten:

      – Jag skulle inte gissa att mördaren var vänsterhänt, baserat på vad som sägs om den saken vid mordplatsen och på att vänsterhänthet är allmänt sällsynt. Det har vi diskuterat förut.

      – God lokalkännedom: Kanske, men det är också möjligt att man skulle hamna på just den här rutten om man var i Stockholm för första gången och började springa längs Tunnelgatan. Jag tycker inte det ger underlag för någon slutsats, vare sig om konspirationer eller annat.

      – God fysik: Det är möjligt. Det är en språngmarsch på närmare 500 meter, inklusive en brant trappa. Schemat tillåter och vittnesmålen understryker att mördaren aldrig sprang i full fart och att han, om han tog denna rutt, gick en del av vägen i rask takt snarare än sprang. Men han borde nog vara ganska flåsig när han har nått Snickarbacken. Å andra sidan — det kanske han var? Birgit D säger inget sådant, men hon ser honom bara helt kort inifrån en bil och kan kanske inte avgöra det.

      – Mössan: Nja, om man skulle använda sig av vittnena längs den här rutten är väl det lite tveksamt. Yvonne N och Ahmed Z har inga minnen av en eventuell huvudbonad. Gerhard S säger inget om någon huvudbonad. Anki R associerar lite löst till en man hon såg på tv som bar ”svart sotarmössa som var nedrullad till öronen”, men säger inte att personen som sprang på henne hade det. Hon säger visserligen i ett förhör i december 1986 att mannen hade mössa eller luva som täckte huvudet, men man bör vara skeptisk mot uppgifter som kommer först efter nio-tio månader. Birgit D säger dock ”mörk, enfärgad keps (mörkblå eller svart)”. Sen måste man ju titta på vad som sägs vid mordplatsen också. Även där är det ju blandat, men mössan har onekligen en del som talar för sig (Anders B framförallt, men även Inge M). Det finns dock det som talar för keps också (Lars J, kanske Anders D).

      1. Tilläggas kan kanske handledsväskan som inte alls behöver ha varit dylik.
        Yvonne N liknar sin observation vid en handledsväska,men säger inte för den skull att det skulle ha varit en.
        Ett fordral till en Magnumrevolver känns minst lika sannolikt tycker jag personligen.
        Det är ju dessutom ”hårt i formen” till skillnad från handledsväska.
        Man kommer så långt man kommer med vittnesuppgifterna från mordplatsen.

        1. Ragnar:

          Ja, jag gissar nog att väskan — vad slag det nu var — hade med mordet (eller i alla fall vapnet) att göra. Varför är det annars så bråttom att han måste börja pillra med väskan fortfarande medan han springer och ser sig oroligt om bakåt?

          Det skulle teoretiskt sett ha kunnat vara en handledsväska av Stig Engström-snitt ändå, om man tänker sig att mördaren letade bilnycklar, lösmustasch eller något sådant. Men ett vapenfodral, löstaget hölster eller något annat med vapenkoppling verkar möjligt — storleksuppskattningen är kanske lite fel, men hur exakt kan man förvänta sig att den skulle vara? Och mörk väska utan rem, hård i formen, det låter i så fall alldeles rätt. Men en walkie-talkie eller tillhörande fodral är också möjligt, om det var ett mord av det slaget.

          Till signalementet i övrigt kan man väl lägga mörka byxor och mörk klädsel innanför jackan. Det verkar det mer eller mindre enighet om.

  65. Gällande diskussion vådaskott med Magnum 357,

    Konstruktionen kan vad jag kan förstå liknas vid en vanlig knallpulverpistol.
    För att vådaskott skall kunna inträffa så måste åtminstone tre saker stå i direkt förbindelse med varandra.Säkerhetsspärr måste vara off.Patron måste vara insatt i rätt vapenkammare samt hanen måste åttryckas med tillräcklig kraft för att skott skall kunna avlossas.
    Rent tekniskt,mycket enkelt uttryckt är det väl så långt man kommer gällande detta.

    Christer A är en skytteintresserad person med gedigen erfarenhet av åtminstone mera finkalibriga vapen.Det är onekligen ännu en av alla märkligheter runt helhetsbilden Christer A att han vid tillfället ifråga idkar vapenvård med patron i skjutkammare,säkerhetsspärr off och samtidigt trycker på den i revolversammanhang relativt sega avtryckaren.

      1. Zombie,
        revolvrar kan skjutas av på två sätt, med single action eller double action. De flesta revolvrar är konstruerade för att låta användaren själv välja metod. Single action innebär att skjutandet förberetts genom att hanen spänts i förväg, till exempel med tummen. (Hanen är den rörliga delen som är placerad bakom pipan.) Vid själva trycket på avtryckaren far sedan hanen framåt och avfyrar revolvern. Beteckningen single action syftar på att trycket på avtryckaren bara leder till en sak: att hanen fälls framåt. Double action innebär att ett tryck på avtryckaren utför två åtgärder, först spänns hanen och sedan får den fara framåt.

        Det här innebär att trycket på avtryckaren kräver mer kraft vid double action och mindre vid single action. Den som sitter och pillar med en laddad revolver där hanen redan är spänd i förväg (och förberedd för single action) behöver alltså inte trycka så hårt för att avfyra vapnet.

        Fördelen med single action är att det ger bättre träffsäkerhet. Fördelen med double action är att det går snabbare att få iväg ett skott eftersom det bara krävs en enda rörelse, trycket på avtryckaren.

        Den som kan sånt här bättre än jag får gärna korrigera eller komplettera. Men i stort sett känner jag mig säker på ovanstående.

        Titta på filmen igen så ser du att den fumlande vapeninstruktören faktiskt har spänt hanen med tummen alldeles innan han slänger iväg sitt vådaskott.

  66. Anders Fredric,

    Svarar här då utrymmet är slut ovan.
    Materialet ger vid hand att Christer A är en personlighet som både besitter i vissa situationer dålig impulskontroll plus att han dessutom uppvisat kylighet och rådighet i andra situationer.
    Båda Christer As domar visar på dålig impulskontroll.Den ena domen gäller ju misshandeln av Papillionhunden,den andra domen är ringa misshandel då Christer A dragit till någon ungdom på pendeln som han bedömt vara stökig och tyken emot Christer.
    Utöver detta mera handfasta så finns det flera andra uppgifter i materialet om Christer A som säger att denne kunde ”brusa upp”.
    Emot detta kan exempelvis ställas den gången som olycka sker vid skytte och Christer är den som tar tag i situationen,får in den skadade i bil och kör denne till sjukvård.
    Människor är komplexa varelser och Christer A synes inte utgjort något undantag härvidlag.
    Avslutningsvis så vill jag påstå att man kanske bör akta sig en aning för att vänta på ”puls”i samband med Palmemordet.Jag tror att man ökar risken för att hamna fel om man låter alltför subtila känslor styra.
    Jag håller mig gärna helst till tillgängligt material.

    1. Vill i samband TV skott med Palme i rutan bara nyansera en aning..

      Detta har för hypotes Christer A ingen avgörande betydelse.Christer As eventuella motivbild ligger ograverad i botten oavsett om man tror att Palme var i rutan när Christer sköt sin TV,eller inte.
      Jag finner därför intresset för just Palme i rutan en aning märkligt.

      Att Christer A skjutit sönder sin TV andra halvåret 1980 när han bodde på Vallavägen är fakta.Uppgiften om att det skedde när Palme var i rutan finns även den i materialet.
      Uppgiftens ursprung är före mordet den 28 Februari 1986.Christer A drar sig ju undan omvärlden efter OPs frånfälle,och kontakten med kusin L bryts här.

      Christer A själv förklarar TV skottet med slarv vid vapenvård.Förklaringen känns osannolik utifrån hur en Magnum 357 fungerar samt med Christers bakgrund som van pistolskytt tidpunkt ifråga.

      Till syvende och sist är detta bara ännu en märklig omständighet runt Christer A.
      Jag vill sluta med att återigen understryka att denna händelse isolerad saknar real betydelse för hypotesen som helhet.
      Motiv.
      Medel.
      Möjlighet.

      1. Ragnar,
        där är vi överens. Men jag tror att intresset för det påstådda skjutandet mot Palme i rutan startade med att debattörer som ville fästa uppmärksamheten på misstankarna mot Christer A lyfte fram uppgifterna i avsikt att visa upp ett indicium mot honom.

        I vilket fall: det är nog bra om vi kan lyfta bort skottet mot TV:n som något av större betydelse i debatten om Palmemordet.

        1. Jag tycker inte att det är ointressant med extraordinära beteenden hos personer i detta sammanhang. Är detta sant tyder det ju verkligen, förutom dålig impulskontroll, på ett mycket extremt Palmehat.

          1. Zombie,
            ja, om det skulle gå att bevisa att han skjutit sönder TV:n för att Palme visade sig där så måste jag ju hålla med dig. Men skulle inte en person med så dålig impulskontroll ha utmärkt sig mer än vad CA gjort? I det fallet skulle vi ju tala om en person som borde ha en lång rad mellanhavanden med både polis och psykiatri.

            Han borde också ha förbrukat ett rätt stort antal TV-apparater med tanke på hur ofta Palme förekom i rutan.

            1. Vi som har intresserat oss för hypotes Christer A har alltid undrat över hur ryktet inom släkten Andersson att Christer sköt Palme i rutan började.
              Länge var det höljt i dunkel.
              Tittar man på ryktet så är det av specifik art.Det är unik händelse avseende specifik individ.Det är dessutom ett rykte som far runt under åratals av Christer As levnad.
              Vi vet nu ryktets ursprung…om kusin L är trovärdig eller ej samt om Christer A alternativt brett på i dennes samtal med kusin L(något som för övrigt får anses vara personlighetsfrämmande för Christer A som enligt vittnesutsagor aldrig skröt eller skrävlade om någonting)lär förbli den resandes ensak så att säga.
              För hypotesens bärighet är det som tidigare sagt inte av avgörande betydelse.
              I sammanhanget förtjänar understrykas det betydande antal släktingar som tror att Christer A eventuellt mulade Palme..om inte annat som jämförelse till den mera officiella hypotesen att Stig E skulle varit skyldig till dådet.

              Själv vill jag nog sitta på stängslet lite gällande just Palme i rutan.Som Gunnar påpekar så är det en uppseendeväckande sekund av galenskap om sant.
              Å andra sidan så kanske mordet på Olof Palme bär ungefär samma prägel?
              Hursomhelst så måste hänsyn tagas till att det specifika ryktet överhuvudtaget kunde uppstå inom släkten Andersson,och hur tidigt i händelsekedjan runt Christer A som det sker.

              Palme i rutan förblir en delikat frågeställning tror jag.Det är synd.
              PU hade kunnat borra betydligt djupare runt Christer A än vad som gjordes och sedan år 2008 är det nu alltför sent.

              1. CAs våldshandlingar har ju karaktären av stundens infall och handlingar i affekt, medan Palmes mördare beskrivs ju som iskall och målmedveten. Detta talar ju eventuellt mot CA som GM.

            2. Är inte så inläst på CA?

              Vad vet man?

              Har man fastställt att ett skott gått av men vet ej om det träffade TV:n eller är allting hypoteser?

              1. Zombie, Ragnar,
                exakt vad polisen fastställt i frågan gissar jag att Ragnar som är väl inläst på detta kan svara på.

                Jag har uppfattat det som att CA:s bror uppger sig ha konstaterat att det fanns en skada i väggen eller på en dörrpost och att skadan skulle ha härrört från skjutningen. Men om polisen tekniskt undersökt saken vet jag inte.

                1. Så här har jag förstått läget. Ragnar eller andra får gärna korrigera om det är något fel:

                  CA har själv medgivit att han sköt sönder tv:n. Skadan har konstaterats av polisen, som år 1995 även lyckades hitta ett kulfragment på rätt plats i dörrposten i hans dåvarande lägenhet. Det tycks ha varit en kopparmantlad kula, men den verkar inte ha haft samma ursprung som mordkulorna.

                  Att CA sköt ett skott inomhus är alltså helt karlagt. Att han sköt skottet genom just sin tv är erkänt av CA och bestrids inte av någon, även om det väl inte kan bevisas 100%-igt i brist på själva tv-apparaten. Att han skulle ha skjutit mot Palme i rutan har CA däremot nekat bestämt till. Han säger att det som skedde var en olycka under vapenvård, när han satt och ”fumlade” med revolvern.

                  Att CA sköt mot Palme (eller i alla fall när Palme var i rutan) var något som påstods inom släkten. På senare år har en kusin tydligen uppgivit för författaren Marc Pennartz (som snart utkommer med bok och dokumentärserie om CA) att han hörde från CA själv, före Palmemordet, att Palme var i rutan när skottet avfyrades. Denne kusin verkar själv tro att CA var mördaren och säger även att CA berättat för honom att han avskydde Palme.

                  Jag har dock inte sett någon riktigt klar beskrivning av varför skottet skulle ha avlossats, enligt dessa uppgifter. Det kan förstås inte vara så att CA systematiskt sköt mot alla bilder han såg av Olof Palme. Kanske är tanken att han fick en knäpp denna enda gång, eller satt och var uppretad och full, eller satt och siktade mot tv:n och fantiserade mordlystet – och så råkade revolvern vara laddad. Eller något sådant.

                  Men det hela kan ju mycket väl vara en släktskröna som har broderats ut i flera led, minnen som har bättrats på med tiden och så vidare. Detta särskilt med tanke på att man inom släkten visste att CA var misstänkt för mordet (och vissa släktingar verkar ha delat de misstankarna). Jag tycker det är rimligt att vara skeptisk mot historier som är lite för bra för att vara sanna och som baseras på andrahands- eller tredjehandsutsagor. Men jag är nyfiken på vad, mer exakt, Pennartz har fått fram. Om det på något vis skulle gå att göra troligt att det stämmer att han sköt mot Palme i rutan så är det ju rätt exceptionellt.

                  1. Madam,
                    Såklart är det en skröna. Av en fjäder blir det ett helt hönseri.
                    Det att han sålt vapnet till vemsom är väl inte heller sant. Han jävlades bara. Ingen som sagt att han var lite smårolig?

                    1. Carita:

                      Klart är det väl inte, men så kan det definitivt vara. Jag tycker man bör behandla Palme-i-rutan-historien som obevisat skvaller tills vidare, men givetvis ska man kontrollera saken i den mån det går.

                      Vad gäller vapenförsäljningen vore väl det minst misstänkta att han faktiskt har sålt vapnet på det sätt han själv beskriver. Vad gjorde han annars med det, och varför kan han inte berätta det? Att hitta på en straffbar handling som täckhistoria för något icke-brottsligt vore ju udda.

                    2. Då är ju frågan var vapnet har tagit vägen. Om han är oskyldig skulle väl det bästa han skulle kunna göra vara att lämna vapnet för provskjutning. Då kan ju alla misstankar för Palmemordet bli avskrivna. Minns att CA sa någon gång att han inte litade på polisen och att han gjort sig av med vapnet för att de inte skulle plantera kulor och sätta dit honom. Han förstod att de försökte sätta dit CP och trodde att han själv stod på tur.

                    3. Zombie:

                      Nja, det är nästan rätt. Han säger till Aftonbladet 1998 (källa) att han inte självmant lämnade in revolvern för provskjutning eftersom att han trodde att polisen letade efter en syndabock . Däremot säger han inte att det var därför han gjorde sig av med vapnet. Skälet till det tas inte upp i Aftonbladet, men han har tidigare sagt i flera förhör att det var för att han behövde pengar till hyran och råkade stöta på en kriminell man som ville köpa den. Man får, om den förklaringen stämmer, förmoda att han hade behållit vapnet om han inte hade hamnat i ekonomiskt trångmål.

                      En paranoid inställning till polis och myndigheter skulle ju faktiskt också kunna förklara att han har hittat på en falsk historia om hur vapnet försvann. Då kan man ju nämligen tänka sig att det var som du skrev, att han gömde vapnet för att polisen aldrig skulle kunna hitta/manipulera det, och sedan behövde komma på en förklaring. Men det är konstigt att han i så fall väljer just denna täckhistoria. Nog borde han ha kunnat hitta på en falsk historia som inte innebär att han erkänner grovt vapenbrott?

                      Min gissning är att om CA inte var mördaren så stämmer nog hans historia om hur vapnet försvann, även om den är konstig. Man kan notera att brodern KA (som säger att han inte tror CA sköt Palme) tycker det verkar trovärdigt och relaterar försäljningen till att CA hade mycket ont om pengar just då, dvs samma förklaring som CA själv ger.

                      Orsaken till att revolvern aldrig dök upp igen, om den verkligen köptes av en kriminell man, kan man ju bara spekulera om. Men det är väl fullt tänkbart att köparen (eller någon annan) använde revolvern vid ett brott och sedan dumpade den i en sjö, eller liknande, där den fortfarande ligger.

                    4. Madam

                      Tack för rättelsen. Ja, det kanske handlade om provskjutningen. Men jag håller med om att det också skulle kunna förklara vapenförsäljningen. Tror också att han förnekade TV-skottet i detta sammanhang.

                    5. Köptes revolvern illegalt kan ju detta ensamt vara förklaringen till att den inte dykt upp igen, om CA inte talade om vem som köpt den och polisen inte lyckats ta reda på detta.

                  2. Madam,

                    Som vanligt en utmärkt sammanfattning.
                    Jag har inget att tillägga..härvidlag..men aterkommer när det gäller försäljning av vapen..:-)

  67. Om det stämmer att man försökte tvinga fram ett utpekande av Christer Pettersson som mördare så är det naturligtvis inte bra.

    ”Han berättar i stället hur han under Christer Pettersson-utredningen pressades av polisen att peka ut Pettersson som mördare.

    – De märktes att de ville få mig att säga att det var Pettersson jag sett. De upprepade samma frågor och jag kände mig nedtryckt i skoskaften. Det var lite aggressivt, en tuff stil och de försökte pressa mig.

    – Men jag kände ju till Pettersson sedan tidigare från Sollentuna och visste att det inte var han jag sett. Så jag bestämde mig för att inte ge mig, utan försökte berätta korrekt vad jag sett och hört. ”

    https://www.expressen.se/nyheter/palmevittnet-pekar-ut-engstrom-som-mordaren/?fbclid=IwAR25HZwU-I31o1ZKB5nKNqQItGOwo9WlBye9UHJy-DrCa5hjGksu1dhTan8

  68. Fråga : Dag Andersson tog upp tre saker som han ansåg intressanta Christer A, Walkie-Talkies och Sydafrika.
    Kan det gå att komma vidare på något av dessa tre spår eller är det för sent att göra något nu?

    1. Kalle
      Vem ställer du din fråga till? Utan att ha svaret tror jag att varken WT-männen eller Sydafrikaspåret har utretts grundligt. Kanske hänger de ihop. Svaret är förhoppningsvis: nej det är inte för sent.

  69. Rent juridiskt så tror jag att mordet är omöjligt att dra i domstol.
    Inte ens om mordvapnet tillsammans med rätt ammunition skulle hittas så tror jag att det skulle hjälpa.Det påstås ju att inte ens provskjutning med rätt vapen kommer att kunna producera hållbar juridisk bevisning..och utan detta så är fallet kört juridiskt som jag ser det.
    Vad det utöver handlar om är rimlighetsvärderingar utifrån känt tillgängligt material gällande olika hypoteser.
    Detta kommer närmast per definition alltid innehålla mer eller mindre stora mått av osäkerhet.
    Jag tror att det är dessa förutsättningar som gäller,och som vi mera Palmenördiga får acceptera såsom varandes verkligheten år 2023.

  70. Vem var mannen på trottoaren?

    Vittnet taxiföraren Anders D

    Ett utdrag ur polisförhöret ”… I samma stund som Anders D tittar åt vänster ser
    Anders D 3 personer, ett par och en man, stå och samtala med varandra i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan östra sidan av Sveavägen /. Mannen, som Anders D något senare såg avlossa ett skott mot paret, stod vänd med ryggen mot husfasaden, medan paret stod vänd med ryggen mot Anders D…”

    Förhör med taxiföraren, Anders D, datum 860301. redan kl 00.20,
    utförd av krinisp, H Karlsson Källa: itdemokrati.nu

    Jag har läst i något sammanhang att Anders D, uppfattar att makarna Palme och gärningsmannen sedan sneddar in mot Dekorima, gärningsmannen 2-3 steg bakom,
    makarna Palme? När gärningsmannen och paret kommer nära Dekorima, då först lägger Anders B märke dessa 3 personer? Avståndet mellan Anders B och makarna Palme ca 4-6 meter?

    Kommentarer: Gärningsmannen visste i förväg att paret Palme, saknade livvaktsskydd, vid trottoaren? Det talar väl starkt för ett mötetsscenario? Skulle makarna Palme och gärningsmannen tala ostört i gränden? Eller besöka restaurang Bohemia ?

    XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

    Vittnet Anders B

    ”…Men han kommer ihåg mycket väl att denne man hade en  vad [Anders B] tycker sig komma ihåg en stickad, en grovt  stickad mössa på sitt huvud •  sa att den täckte öronen och  att mössan var liksom uppvikt med breda och en bred uppvikt kant som gick runt huvudet. Han är helt säker på att  mössan hade en mörkblå färg. Detta förhållande säger sig [Anders B] vara fullkomligt säker på och han säger att  detta förhållande berättade. han också omgående efter att  han kom hem till bostaden för sin hustru vilken verifierar  förhållande vid detta förhör…”

    Kommentarer: jag tror inte att gärningsmannen bar en keps med eller utan öronlappar. Jag tror inte att män 50+ i någon större omfattning, bar en stickade mössa i city, vintern -86. Tyder på en yngre person typ 30-40 år som har vana att vistas ute i skog och mark samt i skärgårdsmiljö.

    Förhör utförd av Kennet Nordlander/Krimisp, vittnet Anders B.
    Källa: Palmemordsarkivet.se

    Kommentarer: tveksam att Gärningsmannen lurpassade utanför Dekorima avfasade fönster, när makarna Palme kom gående. När Inge M tittade åt ett annat, till exempel på bankomat kön, ungefär då gick gärningsmannen och möter paret Palme nära Södra annonspelaren och trottoaren, ett avstånd ca 8-10 meter.

    Jag drar 2 slutsatser, det kanske finns flera slutsatser? Lisbeth Palme fick en Black-out nere på Sveavägen, har suddiga minnen. Alternativ 2, Lisbeth Palme har inte sagt hela sanningen till polisen, undanhållit betydelsefull information, om det korta mötet med mannen på trottoaren.

    Tacksam för kommentarer?

    1. Jag skulle bedöma ett vittnesmål som Anders Ds som ytterst osäkert redan från början. Han tittar egentligen efter trafik och vad han återger är ett intryck av något han sett i förbifarten. Men jag har noterat att Gunnar är lika tvärsäker som du. Jag tror inte att man kan vara detta.

      Mörkläggning s. xiv:

      ”Lena Andersson drog, precis som jag men i skarpare ordalag, slutsatsen att Lisbeth Palme inte gett hela bilden av händelseförloppet kring mordet.”

      1. Zombie,
        jag bedömer Anders D:s vittnesmål också i förhållande till andra vittnesmål. Inte minst Anders B:s. De är två centrala vittnen som mycket snabbt efter mordet oberoende av varandra kommer med uppgiften att det såg ut att ha förekommit en kontakt mellan offer och gärningsman.

        Jag tycker det väger ganska tungt och jag tycker det är illa att Anders D inte blev ytterligare utfrågad om detta. Men tvärsäker vill jag inte påstå att jag är.

        1. När det gäller referenser till Lena Andersson för att backa upp din slutsats tror jag också att det finns risk för cirkelresonemang, då jag antar att hon inte gjort någon egen research utan i sin tur grundar sig på dig och Lars Borgnäs.

        2. Vad jag tror är att ett vittnesmål som Anders Ds t. o. m. tvärtom mycket sannolikt är felaktigt. Jag grundar det på tester jag gjort för att se vad jag själv uppfattar i sådana situationer. Det är mycket svårt att uppfatta exakt hur många personerna är och åt vilket håll de är vända.

          Vi har debatterat detta tidigare och jag vill inte upprepa mig men skriver detta för att Kim är ny i diskussionen.

          Sedan blev ju Anders D helt plötsligt osäker på saken när han fick veta att LP förnekade ett möte. Detta måste ju också ställas mot vad du tvärsäkert hävdar är en ”slutsats”.

  71. Jag undrar vilka som ka ha lämnat dessa vittnesuppgifter till Wikström och hans kollegor.
    Vilket vittne menar man ska ha sprungit efter mördaren? Lars J?
    Signalementet stämmer bra in på Skandiamannen bortsett från det mörka håret.
    Signalementet skulle också kunna passa in på Victor G.
    Om väskan stämmer så kan man nog plocka bort Christer Pettersson.

    ”Han och hans kollegor sägs ha fått följande vittnesuppgifter,
    gärningsmannen ska ha sprungit mot Luntmakaregatan med ett vittne efter sig
    Gärningsmannen ska ha mörkt hår, mörkblå jacka eller rock och bärandes någon form av keps som huvudbonad.
    Eventuellt skulle gärningsmannen bära på mindre väska.”

    https://drive.google.com/file/d/1mEHROp8E9BaUxb3e_Q0NvR9gHbc9K0h3/view
    A 14205-3 C Wikström 3230

  72. Er der nogle forhør eller interview med Nicola F af nyere dato? Hvis ikke, hvorfor ikke? Det kunne jo eksempelvis være interessant at forelægge ham et foto af SE og høre, hvad han siger. Han fik dog trods en fornemmelse af manden bag Palme-parret, bla. hans alder, om end han ikke bed mærke i ansigtstrækkene.

    1. Gruto:

      Det är nog tänkbart att han redan har sett en del bilder på Stig Engström vid det här laget.

  73. Gruto

    Jag har funderat på samma sak, jag hittar bara gamla förhör med Nicola.
    Jag har inte sett något i media kring Nicola heller, det är väl möjligt att han inte vill vara i rampljuset.

    Förhör med Nicola daterat 860303 E13-01
    https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E13-01

    1. Kalle, Gruto,
      om det hålls förhör med personer i en polisutredning har ju sällan att göra med att de inte vill vara i rampljuset. I Nicolas fall förefaller det som om polisen helt enkelt inte sett någon anledning att höra honom igen. Det kan naturligtvis också vara så att de försökt få kontakt med honom men inte lyckats. Men om de varit angelägna borde de ha försökt igen.

      Det är ibland svårt att se logiken i vilka förhör som hållits och vilka förhör som inte hållits.

      1. Gunnar, Kalle, Madam,

        Det synes uforståeligt, at PU ikke har interviewet ham igen, om han lever og er nogenlunde frisk.

        ”Da NF passerede manden, tænkte han, at han var for gammel til at være en sikkerhedsvagt,” står der i forhør fra 3/3/1986.

        Det tyder jo på, at han trods alt har dannet sig et billede af personen, der må være GM (medmindre det skulle være Anders B). Det er klart, at værdien af et interview 30+ år senere kan diskuteres. Men at man ikke for en sikkerheds skyld har talt med Nicola F igen, virker fuldstændigt uforståeligt.

        1. Gruto:

          Här måste jag (vilket inte alltid är fallet) hålla med dig helt och hållet. Jag tror heller inte att ett nytt förhör hade givit något, särskilt inte om utseenden osv, men man kunde i alla fall ha försökt att reda ut exakt var NF, paret Palme och mannen befann sig, och liknande.

          Med tanke på den teori som presenterades av Krister Petersson & Co, och de många förhör de genomförde med trettio års fördröjning, framstår det som obegripligt att de inte lade en kort stund även på NF. Det hade väl inte varit mindre konstigt än att höra exempelvis Lars J en gång till, vilket de ju gjorde. De kunde ju ha nöjt sig med att fråga om NF hade noterat Engström i medierna och någonsin haft några funderingar kring det.

          Det hade inte varit ogörligt heller. NF lever och är inte svår att lokalisera. Men han har mig veterligen aldrig talat med journalister eller författare heller sen åttiotalet, vilket kanske tyder på att han inte är så intresserad av att medverka. Det kan ju vara så enkelt som att han är mycket bestämd om att han inte har mer att tillägga och har gjort klart att han inte vill behöva säga det en gång till. Det kanske polisen visste och respekterade. Det är säkert rätt många beslut i utredningen som fattats på grundval av sådan underhandsdiskussion och icke nedtecknad kunskap.

          1. Madam.
            Det kan va så att ngt hänt honom så han inte kan förhöras. Mycket underligt annars att det inte gjorts som med de andra.

            1. Carita och andra,
              det kan finnas många orsaker. Men i brist på kunskap tror jag vi stoppar våra spekulationer här. För egen del har jag aldrig försökt få en intervju med Nicola F. Vi får se om jag försöker i framtiden.

              1. Hej Gunnar!
                Har du aldrig haft en några planer på att intervju taxiföraren Anders D?
                Han är inte lastgammal, född -58. Hur gammal var han när mordet inträffade?

                1. Kim,
                  jag har intervjuat honom i min bok Mordgåtan Olof Palme, se sid 492-497. Intervjun gjordes den 20 januari 2010.

                  Och till din andra fråga. Eftersom du korrekt noterat att han är född 1958 så kan du säkert räkna ut hur gammal han var när mordet inträffade.

                  1. Hej Gunnar!
                    Tack för ett snabbt när det gäller din intervju med taxiföraren Anders D, januari 2010.
                    Har du inte möjligheter att återge några intressanta svar från Anders D? Alla på bloggen har kanske inte läst avsnittet.

                    1. Kim,
                      jag har skrivit om Anders D många gånger här på bloggen. Han sa inget i intervjun som på något väsentligt sätt ändrar vad han sagt tidigare, men han kompletterade med en del detaljer kring vad han kom ihåg.

                      Jag svarar gärna på konkreta frågor, men den som är intresserad mer allmänt kan ju köpa eller låna min bok.

        2. Gruto o andra
          Nicola nämner som bekant att han inte ser personens ansikte. Det är således en allmän känsla (klädsel o kroppsspråk), efter ett sekundsnabbt möte, att personen inte stämde in (”för gammal”) av hans bild av en livvakt. Det ska då ställas emot vittnenas allmänna uppskattning
          att gm var var i 30-40 års åldern – vilket väl knappast är för gammal för ett livvaktsjobb. För den som vill kan det ge stöd för att det var Anders B (som kanske inte passade in i Nicolas bild av en livvakt) – vilket förmodligen dock förutsätter att mötet med makarna Palme skedde längre söderut.

          1. Per Johan och övriga.

            Det som ger starkt stöd för Nicolas positionsbestämning av mötet är att han kopplar ihop det med mannen som satt inne i skyltfönstret och mekade.

            Konfrontationsförhör med Nicola F
            1986-04-29:

            ”Jag såg bara jackan alltså. Jag hade ögonkontakt med Palme hela tiden plus sen var det någon, någon grej inne i ett skyltfönster som stod och meka där inne, då titta jag in där. Då såg jag aldrig hans ansikte”

            Det låter ju misstänkt likt Lennart på La Carterie tycker jag.
            Alternativet skulle vara att någon annan stod inne i skyltfönstret vid Haga Skor som låg mellan Götabanken och Skandia, men knappast troligt.

            1. Jörgen Gidlöf,
              det är en viktig iakttagelse och det är ju högst sannolikt att den handlar om La Carterie.

              Men som jag skrivit förut så utesluter det inte att Nicola mötte paret Palme en bit söder om Skandia, ungefär vid Götabanken. Han kan först ha sett Olof och Lisbeth där, sedan noterat mannen som kom efter dem (som då kan ha varit Anders B) och därefter – under fortsatt promenad – sett sig om lite till för att pränta in var det var han träffade på statsministerparet. Hela tiden rörde han sig framåt får vi förutsätta, i alla fall säger han själv inget annat. Vilket betyder att han kan ha mött paret Palme vide Götabanken och sedan sett mannen i fönstret vid La Carterie.

              Vi får ju komma ihåg att han inte hade någon anledning att i detalj notera exakt var på Sveavägen han mötte statsministerparet. Däremot kan vi nog utgå ifrån att han såg makarna Palme innan han passerade La Carterie.

              1. Gunnar.

                Ja det är korrekt. Den utsagan är bara ett starkt stöd för att det var där han mötte mannen. Inget bevis.
                Men det är en stark indikation som jag tror varit okänd för de flesta, fram tills jag beställde ut förhöret för ett par år sedan. Det behöver inte ens ha varit så att det var mannen i skyltfönstret som störde uppmärksamheten. Det kan ha varit något som skedde ett antal sekunder senare.

                Hursomhelst; om mötet skedde tidigare, d.v.s. i närheten av götabanken eller Haga Skor, så kan Nicola F tolkas på flera sätt.
                Ett är att han faktiskt gått så långt som han uppgett, och då fastnade Palme längre tid än 43 sekunder, ett annat sätt att tolka det är att Nicola var betydligt närmare då han vände sig om. Kanske någonstans vid La Carterie, Svensk hemslöjd, eller vid Sari?
                Ju närmare mordplatsen mötet med mannen skedde, desto större möjlighet att det var Anders B.
                Vallningen med Nicola borde ha väckt fler frågor, som aldrig någonsin ställdes.

                1. Själv så finner jag Nicola Fs utsagor vara klockrena.
                  Han uppger verbalt var någonstans han får syn på paret Palme och han underbygger dessutom observationen med den aktivitet som rådde i La Carteries skyltfönster.
                  Det råder två oklarheter som PU för länge sedan borde bottnat i samband med hans förhörsuppgifter.Dels så gäller det konstrulktionsfotot från vallningen,där den s.k Tensonmannen befinner sig på annan plats på trottoaren än vad Nicola F tidigare upgett verbalt i förhör.
                  Den andra oklarheten är var någonstans som Nicola F vänt sig om och betraktat mordplatsen ifrån.Vi vet ju att det inte kan ha varit den plats han själv uppgett.
                  Hur lång tid detta hade tagit för PU?
                  Omkring fem minuter gissar jag rimligtvis.
                  Detta har PU struntat i att göra dock.Därmed har dessa oklarheter fått fortsätta att råda.
                  Det är faktiskt jävligt kasst arbetat,om jag får uttrycka mig såsom jag vill.

              2. Gunnar,
                I think, it is a vital flaw that the verbatim transcripts of the interrogation of Nicola F are not available. The Police summaries of his statements seems very sloppy.
                I have previously raised the possibility that there might have been some language issues between them that fueled some misunderstandings.
                As opposed to all other witnesses walking on the Eastside in those crucial last minutes, Nicola F was at the time a young and sober man walking on his own, all of which tends to heighten the powers of observation. He should be a prime witness for establishing the timeline. His positive observations should therefore carry as much weight, if not more, as those of others.
                Moving Nicola’s Palme encounter South and Anders B Northern apex North don’t really have any support by the statements of the five persons involved. According to the original early statements the members of the Bofors-group said he stayed at the bank after they came out.
                The idea that Anders B ventured North during their 70 second banking does not work either. He would have had to walk North a few meters ahead of Nicola F for a prolonged period of time before turning around to return to his original position just South of the Göta-bank in time for his colleagues’ exit, without being observed by Nicola.
                It also would be a stretch to believe that Anders B could miss spotting the Palme couple walking North before turning around behind them and then walk 6-10 meters behind them for several meters and still not spot them.
                Lastly, it also creates a timing problem. If Anders B is 6-10m behind the Palme couple as he stops at the bank and they continue, he would likely be much further behind them than the 5-6mm he claimed at the end.

                1. Chan60,
                  well, we have some problems whatever way we choose to interpret the witness statements. Lisbeth has not reported that she observed Anders B when she and Olof passed him – which they must have done somewhere on the east side of Sveavägen, probably close to the bank. Anders B, on his part, has not reported seeing the Palme couple when they passed him.

                  Nicola has reported seeing someone he believes is the man who later took shelter in the doorway – i.e Anders B – behind the Palme couple, close to the Skandia entrance. He might be wrong about seeing Anders there, but in such a case he has not reported seeing Anders B at all, even though he must have passed him. Or, alternatively, he is wrong about where he saw Anders.

                  The puzzle pieces don’t really fit however you try. The reason is of course the fallibility of the human mind.

                  1. Det måste understrykas att det är betydligt flera individer än Lisbeth Palme och Nicola F som har passerat Anders B utan att för denna skull lagt denne på minnet.
                    Det rör sig om flera personer som promenerat söderut.
                    Ingen av dessa berättar om Anders B i sina förhör.Sammanlagt antal inklusive Lisbeth och Nicola borde röra sig om ett dussin olika människor som inte observerat Anders B på sådant sätt att det senare berättats om detta i olika förhör och vittnesutsagor.
                    Det är den stora bilden runt detta.

                    1. Ragnar,
                      det är förvisso sant. Och det är därför vi måste vara försiktiga med att dra slutsatser utifrån att vittnen inte berättat att de sett något, så länge det inte handlar om något väldigt uppseendeväckande.

                    2. Det är mycket som är märkligt här.
                      Om vi gör det rimliga antagandet att Nicola passerade Tunnelgatan två minuter före mordet, så borde han ha passerat Anders B, och det rimligaste är att han passerade honom utanför banken. Både Anders och hans vänner är överens om att det var där han väntade. Nu vet vi ju inte om de var kvar inne i lokalen eller om de redan promenerat i väg 2-3 minuter tidigare, men om vi antar att Anders ändå stod där.
                      Nicola måste då även ha missat en man som stod vid avfasningen 15-20 meter från Anders B, om vi fäster tilltro till Inge M:s iakttagelser av den mannen.
                      Man tycker också att Grandbesökarna som passerade söderut borde ha sett någon av de båda, men det finns ingenting som antyder det.
                      Inga Å och och Anja L, (eller möjligen familjen S) var de som passerade korsningen närmast inpå mordet, men trots att de gjorde halt vid dekorimahörnan och stod och funderade på om de skulle ta brunkebergstunneln till Birger Jarlsgatan eller fortsätta till Kungsgatan, såg de inte en människa där.
                      Det kan ju ha varit så att de passerade platsen ett par minuter tidigare än de trodde, och att den knall de hörde innan de kommit fram till Kungsgatan var något annat än revolverskott, men det är lite märkligt ändå att det var helt öde utanför Dekorima.
                      Inte mycket stämmer överens med de olika vittnenas minnesbilder.
                      Det är tyvärr desto mer som går på tvärs.

                    3. Varför ser kocken en blå jacka ner till lårets mitt, alltså liknande Anders B:s blå jacka, på en tänkbar efterföljande gärningsman när bl.a. Yvonne N senare ser en mörk rock på den tänkbara flyende gärningsmannen?

                  2. Well, if we can’t get all the pieces to fit the puzzle, at least it would make sense to go for theories supported by as many testimonies and as few misfitting pieces as possible.
                    I suggest this theory:
                    • We assume Nicola F was where he said he was, when he encountered Palme at -95 seconds; 53m North of the Göta-bank entrance.
                    • At the recorded pace from the re-construction (1.49 m/s) he would have passed the Göta-bank at approximately -131 seconds (-95s – (53m/1.49m/s) = -131s).
                    • Assuming the correctness of Inge M’s observations of a group immediately upon arriving in his parking position on the South-side of TG and his second observation of a group 10-20s just prior to the first shot, the Bofors people entered the bank at the earliest at -113s and given the timed duration of their banking leaving 70-90s later – no earlier than at -23s
                    • Nicola F would therefore have been more than 18 seconds (27m) ahead of Anders B , when his group arrived at the bank. He would therefore not have overtaken him and seen him on the critical stretch.
                    • The Palme couple walked slower due to age and walking arm-in-arm – probably about 1.0m/s, which would place them at the Göta-bank no earlier than at -42s (-95s+(53m/1.0m/s) =42s))
                    • The Palme couple likely evaded Anders B, who was standing just South of the Göta-bank entrance, diverting them towards the outer edge of the sidewalk, which slowed their progress down due to the snow in that area and the additional distance covered (up to 8m extra).
                    • When the Palme couple and the man behind them appeared in Anders B field of vision they came in from his right initially obscured by the Reklam-pillar.

                    This theory fits most of the witness statements, but also have a few weaknesses.
                    It does explain, why Anders B and Nicola F did not notice each other. It explains why Anders B did not spot the Palme couple until late (he was focusing South and then East and subsequently North as his mates left the bank – a sequence likely to have taken up to as much as 30s).
                    It does not explain, why Lisbeth Palme did not spot neither Anders B nor Nicola F. The walking paces might have varied at different parts of their paths, which could deviate the timings in either direction slightly, leaving a degree of uncertainty.

                    1. Chan60,
                      that’s a nice try. I will not go into further discussion of your scenario right now. But i welcome others to do it.

                    2. Chan,

                      Jag applåderar alla försök till rimliga tidsmässiga scenarios.
                      Dock så har jag initialt en del invändningar.
                      1,49 m/sek i promenadtakt på Nicola F bygger väl på platsen han säger sig observerat dådets efterhändelser från?
                      Denna uppgivna plats är med sannolikhet felaktig,och den ligger alltför långt norrut på Sveavägen.Troligen har Nicola F befunnit sig längre söderut då han gjort de observationer han säger sig gjort efter dådet.Detta sänker i sådant fall Nicola Fs promenadtakt på ett avgörande sätt.
                      Likaledes så finner jag utifrån Lisbeth Palmes uppgifter samt exempelvis även vad Nicola F säger,att paret Palme måste ha förflyttat sig snabbare söderut än 1 m/sek.
                      En meter per sekund är riktig krypfart och jag finner inget materialmässigt stöd för att LOP skall ha gått så här pass långsamt.
                      ”Boforsfolket” måste ha lämnat bankomaten betydligt tidigare än vad som du anger i din teori.Om de lämnar så sent som endast 23 sekunder före mordet så hör de absolut skotten som avfyras emot Palmes.Vi vet ju att exempelvis vittne Kerstin N hör skotten från sin position längre norrut.Jag tycker att materialet entydigt visar att Boforsgänget befinner sig långt norrut utom hörhåll vid tid för dåd.De passerar Sari innan paret Palme når fram dit.
                      Var Anders B i sådant fall,det handlar om flera minuter,befunnit sig är knäckfrågan.
                      Jag tror att han spankulerat omkring med slagsida söderut från bankomaten,detta eftersom han spanar efter sina eftersläntrande kollegor som han utgår från befinner sig söder om korsningen till Tunnelgatan.
                      Gällande närtid till dådet så tror jag att Anders B befinner sig fem-sju meter norr om Dekorimas entre.Jag tror att som du säger,paret Palme dragit sig emot trottoarens högra kant och därefter sneddat in i Anders Bs synfält.Gärningsmannen går samma ”rutt” som paret Palme.
                      Detta är mina initiala tankar gällande detta förlopp.
                      Understrykas bör att jag tror att Anders B är den Dekorimaman som Inge M berättar om.

                    3. Ragnar

                      Håller med dig om att Nicola F förmodligen var klart längre söderut vid skotten. Håller också med om att Boforsgänget förmodligen hade passerat Sari innan Palme korsade vägen. Visst, Anders B är kanske favorit på att vara Dekorimasnubben, men jag är inte helt 100 säker där.

                      Om jag ska vara en petig man i sina bästa år, så var mätning som gjordes med Nicola F, ”egentligen” bara en medelhastighet.

                      Hade han precis bara passerat Adolfs Fredriks Kyrkogata hade den uppmätta hastigheten (promenadtakten) varit i stort sett densamma (ca 1,49 m/s). Dock hade han gått färre antal sekunder vilket påverkar när i tid han mötte makarna Palme och det i sin tur får en påverkan på deras promenadtakt till en snabbare hastighet, kanske runt 1,2,m/s. Det stämmer väl in på dina teorier (och mina).

          2. Per Johan,

            Jeg er ikke helt enig. NF siger ikke, han ikke har set mandens ansigt, vel blot at han har ikke har bidt mærke i det? Vigtig forskel. I stedet har noteret mandens kropslige udtryk, hans gang, jakken. Citat fra det første forhør 030386:

            ”5-10 meter efter paret Palme gick en man. På gången fick [Nicola F] intrycket att mannen var äldre. Han hade på sig en blå jacka, i färg som ryggen på telefonkatalogens Stockholmsdel A41. Jackan liknade Tensonjackor. Något märke såg dock inte [Nicola F]. Jackan räckte till lårets mitt på mannen. I övrigt reflekterade [Nicola F] inte över hur mannen såg ut. [Nicola F]:s första tanke var att mannen var deras säkerhetsvakt. När [Nicola F] passerat mannen, tänkte han att mannen var för gammal för att vara säkerhetsvakt. De skulle nog inte heller bara ha en säkerhetsvakt.”

            Den næstsidste sætning, ”När [Nicola F] passerat mannen, tänkte han att mannen var för gammal för att vara säkerhetsvakt”, finder jeg meget interessant. For mig lyder det, som om NF faktisk observerer ansigtet, omend overfladisk, idet manden passerer. Eller sagt anderledes: På afstand ser det for NF ud, som om manden er ”aldre”, jf. hans gang. Da manden passerer, og han også flygtigt får en fornemmelse af ansigtet, bekræftes indtrykket af ”äldre” mand.

            Og blandt andet derfor er det interessant at tale med NF og relevant at forelægge ham nogle foto af forskellige potentielle GM.

            1. Gruto

              Ett allmänt intryck får man av många människor man möter på gatan utan att se och komma ihåg ansiktet; kort, lång, smal, tjock, yngre, äldre, klädsel, gångstil mm. Utgångspunkten måste ändå vara Nicolas egna ord att han inte såg ansiktet (vallningsreferat 870228). En försvårande omständighet är också att det skedde en mörk kväll och allt pekar på att han inte skulle kunna identifierat ett ansikte i efterhand. Bristen på ordentlig utredning av hans iakttagelser och placering är vi nog alla överens om.

            2. Gruto.

              Nicola F säger i det konfrontationsförhör jag hänvisade till E-13-01-D (?) att han inte såg mannens ansikte.

              ”Jag såg bara jackan alltså. Jag hade ögonkontakt med Palme hela tiden plus sen var det någon, någon grej inne i ett skyltfönster som stod och meka där inne, då titta jag in där. Då såg jag aldrig hans ansikte”

              Det kan ha varit så att han såg ett ansikte på ett visst avstånd ca 20 meter, som han sedan inte minns, dels pga att han hade ögonkontakt med Palme, men också pga att när mannen kom närmare styres fokus i stället mot personen i skyltfönstret.

              Tyvärr får vi väl säga då – om ingen suttit i skyltfönstret exakt där och då kanske Nicola F hade kunnat identifiera personen i fråga.
              Och vi vet ju inte om det berodde på detta, eller något annat, men om vi utgår från att Nicola berättar vad han själv ärligt minns, och att det inte är förvrängda minnesbilder, eller styrt från någon annan, så är det väl rimligt att anta att det var så det var.
              Men visst vore det angeläget att konfrontera honom med foton. Inte minst när det gäller modellen av jacka.
              Den var tydligen lite längre än den figuranterna bar ”Det var en blå jacka, lite längre än den här som de har
              på sig”. Hade de alla på sig samma jacka?
              Frågan gör att bilder från konfrontationsförhöret ändå möjligen vara intressanta pga att vi kan få veta vilken typ av jacka mannen INTE bar.
              Var jackorna kortare än den jacka Anders B bar?

  74. Vet man om polisen larmade försvarsområdet (Fo44) och Kommendanten för Stockholms försvar?
    Man kunde ju inte strax efter mordet veta om det var en ensamagerande person som mördat OP eller om det var inledningen på till exempel en krigsoperation mot Sverige.

    1. Kalle:

      Jag uppfattar det som att det är ett svepskäl. Alltså de har en påhittad anledning för att besöka honom, men att de egentligen är där för att fråga honom om mordet på Palme.

      För rent ärendemässigt, så skulle denna handling inte legat bland handlingarna som rör mordet på Palme, om det i realiteten hade rört en utredning om Stig Bergling.

      1. Adam Andersson, Kalle,
        det är ju en tanke. Men jag vet inte riktigt vad en så märklig påhittad anledning skulle fylla för funktion. En annan förklaring är väl att det i Gunnarssons berömda och väldigt omfattande adressbok fanns någon person som hade en eller annan anknytning till Stig Bergling och att Palmeutredarna för säkerhets skull ville kolla den avlägsna möjligheten att Gunnarsson och Bergling ingått i något gemensamt nätverk.

        Berglings rymning var ju den stora händelsen vid tiden för detta förhör. Och Palmeutredarna hade antagligen inte råd att låta bli att checka om det i deras utredningsmaterial kunde finnas någonting som kunde hjälpa till att få klarhet om var spionen befann sig. Men det låter ju inte som om de två kriminalinspektörerna tog misstanken om att Gunnarsson kunde veta något på särskilt stort allvar. Det verkar mer som en åtgärd som behövde checkas av så att inte utredningen skulle kunna få skit efteråt.

        1. Gunnar:

          Förvisso kanske det fanns skäl att göra pliktskyldig påhälsning, men av PM:et får jag ingen uppfattning om att de verkligen tror att Gunnarsson hade någon koppling till Bergling eller att de ställde några djupare frågor kring detta. Det är ju egentligen bara en enda mening som indikerar detta; ”Som skäl till besöket…”.

          PM:et är för all del märkligt formulerat (om man jämför med andra dokument i Palmeutredningen) och det är ju inte särskilt mycket vi får reda på vad gäller polisernas frågor. Men det lilla som kommer fram rör ju trots allt Palmemordet.

          Till exempel framkommer det att poliserna först efter 15 minuter får möjlighet att framföra sitt ärende (här är det ju väldigt oklart om det rör Bergling eller Palme). Men den text som följer i stycket rör endast Gunnarssons synpunkter på Palmeutredningen/-utredarna. Ingenting om spioner i allmänhet eller Bergling i synnerhet.

          Vidare frågar poliserna om Gunnarsson fortsatt känner sig skyldig. En märklig fråga som jag antar syftar på Palmemordet, men det kan såklart gälla något annat, men rimligtvis är det inte en fråga om skuld i förhållande till Stig Berglings rymning.

          Avslutningsvis berättar Gunnarsson att han inte känner sig avskriven från utredningen och att han känt sig övervakad av polisen när han varit i Stockholm. Återigen specificeras inte vilken utredning det gäller, men vi får väl ändå anta att det gäller Palmeutredningen?

          Så allt sammantaget så upplever jag PM:et som att det handlar väldigt lite om Bergling och desto mer om Palmemordet. Vilket också känns fullt naturligt. Rimligtvis har Gunnarsson mer att säga om Palmemordet än om Berling. Men visst kan det vara så att man pliktskyldigt behövde fråga Gunnarsson om Bergling, men jag vill då återigen understryka att handlingen i så fall registrerats i fel ärende. För de handlingar som rör utredningsåtgärder gällande Stig Bergling inte ska placeras bland de registrerade handlingarna om mordet på Olof Palme.

          1. Adam Andersson,
            jag håller verkligen med dig: om det här ska föreställa ett förhörsprotokoll så liknar det inget annat jag sett i Palmeutredningen. Det innehåller ju inte heller någon som helst väsentlig information om vare sig Bergling eller Palmemordet. Det förefaller som om de två poliserna blivit skickade på ett uppdrag som de fann ganska meningslöst och att de inte orkade göra något av det med betydelse för utredningen. I stället valde de att avrapportera besöket som det faktiskt kom att gestalta sig.

          2. ”Vidare frågar poliserna om Gunnarsson fortsatt känner sig skyldig.”
            Kan vara en taktisk fråga. Om han är oskyldig och får denna fråga skulle han kanske poängtera att han aldrig känt sig skyldig.

        2. ”Adam Andersson, Kalle,
          det är ju en tanke. Men jag vet inte riktigt vad en så märklig påhittad anledning skulle fylla för funktion.”

          En anledning skulle kunna vara att han inte är förberedd på frågor om Palme.

  75. Olle,

    Utrymme slut ovan,därav svar här.
    Ja,det stämmer på ett ungefär med mina uppskattningar gällande promenadtakt mm.
    Vi är nog överens om det mesta.
    Gällande Anders B i rollen som den s.k Tensonmannen så förtjänar att belysas det faktum att han då skall promenera efter LOP på nära håll redan från minimum 20 meter norr Skandias entre..men bara uppfatta dem de sista fem-sju metrarna av den förhållandevis långa promenaden.Detta får läggas på toppen av alla andra argument som finns för att Anders B inte är liktydig med den s.k Tensonmannen.
    Man bör rimlighetsvärdera även denna spik i soppan,så att säga..och gör man det så finner man knappast att Anders B var den s.k Tensonamannen,såsom jag gör denna bedömning.
    Hursomhelst,jag finner inget materialstöd för att Nicola Fs observation av makarna Palme plus den efterföljande s.k Tensonmannen skall kunna ifrågasättas på sannolika skäl.
    Observationen är för stark,liksom dess associationsgrund och stöd av sidoobservation.
    Man kan rimligen inte begära mera av ett vittne som jag ser det.

  76. Ragnar,
    I see we agree on quite a few factors.
    However, in your response to my theory you state: ”Boforsfolket” måste ha lämnat bankomaten betydligt tidigare än vad som du anger i din teori.”, and that ” De passerar Sari innan paret Palme når fram dit.”. Your reasoning seems to be based on their failure to hear the gun shots, when Kerstin N actually heard it from a position further North.

    I can offer these counter arguments for your consideration:
    • Distraction – the members of the Bofors-group were all admittedly somewhat intoxicated and loudly talkative whilst walking away at a brisk pace from the scene. It is fair to say that their attentiveness was hampered by their social situation and interactions. Additionally, they were in close proximity to potential distracting background noise from the car driven by Bengt P at an estimated speed of 50-60 kmh. He had just cleared the TG/SV intersection as the first shot happened.
    • Reliability of sound witnessing – a parallel can be drawn to the JFK-assassination, where a survey of 242 witness statements shows a high/low difference of heard shots of 7 (20% heard fewer and 7% more shots than the Warren Commissions official tally). In the Palme case discrepancies in number of shots heard are also present.
    • Invalidating IM’s observations – If the Bofors-group left the bank early enough to clear the Sari-corner prior to the Palme couple getting there, they would have had to leave the bank prior to the observable time period available to Inge M. This means that his two observations of a group (immediately upon parking at the South-side of TG and 10-20 seconds just prior to the first shot) needs explaining. Are we to ignore his testimony on this issue? If not, who were these unidentified people walking away from the scene in a Northernly direction?

    The pace of the Palme couple is obviously open to speculation. My reasoning for applying 1.0m/s is, that it constitutes an average speed of intermittent walking – not their cruising speed. The speed reducing factors include looking at shop windows (ref. observation by Cecelia A 880621, p.284, and Lisbeths statement), walked arm-in-arm, their age (59 and 55) and that both were quite short. All factors that studies have shown to reduce the average speed of walkers (Walkability Index for Elderly Health: A Proposal (researchgate.net), Average walking speed: Comparisons by age, sex, and walking for health (medicalnewstoday.com)

    On an even more speculative note, I find it somewhat odd, if Anders B were hanging out outside the Göta-bank for several minutes after his colleagues had left him behind and then forget that he did so. He stated that he decided to go home after they left him.

    1. Chan60.

      Det scenario som du skissar på är samma som jag själv skissat på tidigare.
      D.v.s. att bankomatsällskapet inte kommit så långt i sin promenad då skotten föll.
      Inte ens upp till Adolf-Fredriks kyrkogata. Det skulle kunna förklara Inge M:s observation av det festglada sällskapet – för inklusive bankomatärendet kan de inte ha hunnit så långt. Detta under förutsättning att Inge M inte stått parkerad längre än 2,5 minuter, vilket det finns tekniskt stöd för att han inte gjort, men man vet ju aldrig ändå. De borde kanske ha mött makarna Palme någonstans längs sträckan mellan bankomaten och Sveavägen 44, strax efter Nicola F? Kanske passerade makarna Palme dem redan då de stod utanför och förde en diskussion med Anders, eller rent av då de fortfarande var inne i lokalen?
      Om man strikt håller sig till Anders berättelse borde det ha varit så. Som stöd för den teorin har vi:
      1. Anders berättelse att han redan gått en bit söderut då han såg vännerna gå norrut. När han sedan vänder blicken söderut ser han tre personer i bredd.
      2. Det passerande gänget.
      3. Maxtid för Inge M:s iakttagelser av dekorimahörnan enligt transaktionsförteckningen.
      4. Tiden 70 sekunder för Anders vänner att genomföra själva uttaget.
      Det som talar emot är:
      1. Att de inte hörde skotten.
      2. Att bankomatkvittot visade 4,5 minuter fel (avsutet 23:16:49). Är det möjligt att bankomatens klocka gick så oerhört mycket fel?
      3. Ingen grupp på tre personer verkar ha närmat sig Nicola F under tiden han stod och tittade mot platsen.

      Kan Anders vänner ha korsat Sveavägen redan innan mordet utan att de minns?
      Kan Inge M ha sett en annan grupp med festglada personer som hunnit passera Adolf-Fredriks kyrkogata innan makarna Palme sneddade över Sveavägen?

      1. Jörgen,
        It seems we are in agreement about most of the circumstances.
        I am not too concerned about your second point against the theory. The clock calibration routines at Bank Centralen did not involve the official Frk.Ur time. They apparently used a digital un-calibrated wall-clock for that purpose.
        Your point about Nicola not spotting an approaching group, when he turned around towards the murder scene is interesting. As you suggested, no mention of such a group in the police summaries can be found, but it must also be said that he was not asked, if there were anybody in between his position and Ander B’s. A slight peculiarity in his observations of Anders B., is that he seems to go in and out of his field of view (860303, p.92) two times during his observation period. Anders B could have been obscured by such a group or just gone deeper into the shop entrance – who knows?

        Another non-observation of note – If IM’s observation of two groups is to be believed, and they were not the Bofors group, you would expect Anders B to spot them as they passed him. He did not mention such an event, which make that scenario rather unlikely.

        In order to reconcile Anders B and IM’s statements with Nicola F’s claim of not meeting anybody on the critical stretch and timing of his walk, the Bofors group must have left the bank just after Palme passed it.

        1. Chan60.

          Jo, jag har läst om väggklockan på bankcentralen, och detta ger ju onekligen intrycket att det inte var så noga med bankomatklockorna.
          Men samtidigt styrde denna klocka alla bankomater i hela Sverige, och varje bankomat kunde sedan avvika med två minuter åt något håll från väggklockan.
          Jag tycker bara att det är konstigt att avvikelsen var så stor, mot fröken ur.
          Nästan tre minuter sackade bankomaten där Inge M:s sällskap hämtade ut pengar, och denna bankomat på Sveavägen sackade ytterligare 1-2 minuter.
          Jag säger inte att det är omöjligt, men jag tycker att det är konstigt, eftersom centralklockan på väggen gick mer fel än en vanlig handledsklocka trots att den var så viktig.
          Det betyder att en bankomatklocka som ställts enligt fröken Ur (man kunde ju ställa varje enhet manuellt) skulle larma för fel trots att den gick rätt eftersom den avvek mer än två minuter från centralklockan.
          Alla bankomater i hela landet bör alltså ha visat flera minuter fel, och att ingen nitisk bank skulle ha kommit på tanken att kalibrera in sina bankomater mot fröken Ur? Konstigt som sagt, men jag är ingen expert på detta.

          Anders nämnde faktiskt i tingsrätten att det kom och gick folk, men han har inte registrerat mer än så. Jag har för mig att han nämnde att det var fler på den västra sidan, så omöjligt är det inte att ett gäng passerat. Nicola borde ha gjort det, utan att Anders noterat honom.
          Kanske var det så att Nicola passerade Tunnelgatan väldigt nära inpå Anders och hans sällskap, och då pratar vi sekunder.
          Tänk 2 minuter för deras promenad från Tunnelgatan upp till banken inkl uttaget, tills de åter är ute på gatan och går norrut.
          Det borde vara ungefär den tid det tagit för Nicola F att gå från Tunnelgatan tills han passerade Adolf Fredriks kyrkogata.
          Men som alltid kan det finnas en hake som stjälper resonemanget.

          Jag har också kommit fram till att det är rimlig (troligt?) att Anders sällskap inte befann sig så långt bort.
          Du tar upp Bengt P som passerade mordplatsen sekunderna efter skotten. Ljudet av hans bil kan ha spelat en roll i att de inte hörde skotten. Dessutom har vi Leif L med sin Chevrolet Suburban som färdades i den andra riktningen.

          1. Jörgen,
            Regarding your point about the proximity of Nicola F and the Bofors-4 at the SV/TG cross-section:
            At a pace of 1.49m/s Nicola F passed through at around -142 seconds, and the Bofors-4 inside the interval -75 to -113 seconds (if aligned with IM’s arrival). So, a gap between 29 to 67 seconds.

            1. Chan60.

              Under förutsättning att vi lutar oss helt mot Anders B:s version av när skotten föll i förhållande till då vännerna kom ut från bankomaten, så kan vi tänka oss att de åtminstone kommit 30 meter norrut från bankomaten.
              I så fall hade de från passage av Tunnelgatan 25 meter att gå, de skulle sätta in ett kort i dörren för att komma in i lokalen och påbörja sina uttag.
              Promenaden inkl bestyr kan man tänka sig tog 30 sekunder.
              Sedan kan man lägga på de 70 sekunder som bankärendet tog.
              Ytterligare 10 sekunder innan de kommit iväg norrut, möjligen inkluderat ett kort samtal med Anders, och sedan en promenad på 30 meter norrut, vilken kan uppskattas till 20 sekunder.
              Det skulle betyda att de passerade Tunnelgatan 130 sekunder före mordet.
              Att jämföra med de 142 sekunder som Nicola F promenerat från Dekorimahörnan.
              Om det var dessa som Inge M såg, så bör de alltså ha passerat drygt två minuter före mordet, och Nicola F bara 15 meter framför givet att Sveavägen 56 var platsen där han hörde skotten, men det tror jag är fel, och om han var närmre än så, kan han i stället ha promenerat bakom Anders och hans vänner vid Tunnelgatan.

          2. Vill bara förtydliga att väggklockan inte är centralklockan som är direkt kopplad till övervakningsapplikationen, utan som jag förstår det, ställdes centralklockan mot den helt oberoende väggklockan av den som hade uppdraget att göra det, och den personen kunde använda den klocka som fanns till hands.
            Om det nu var rutin att använda väggklockan borde det ju ha ha varit någon som ställde den mot fröken ur med jämna mellanrum så att bankomaterna inte avvek allt för mycket, med följden att larmet löstes ut om en enskild bankomatklocka var rätt ställd.
            Det hela är lite snurrigt och svårt att förklara, och man kan ju undra hur exakt man fastställt mordtiden, men det är nog hopplöst att få rätsida på, så den officiella tiden får väl gälla som sanning, eftersom det tyvärr inte gick att i efterhand kontrollera bankomatklockornas avvikelse denna kväll.

            1. Chan,Jörgen Gidlöf m.fl,

              Det är alltid trevligt med rent teoretiska resonemang men för mig blir det till slut i detta specifika fallet med Boforsgängets tidpunkt för sina bankomatärenden mera likt det teoretiska resonemanget runt Stig E i rollen som den s.k Tensonmannen.
              Jag vill således understryka att enskild punkt inte kan få råda över helhetsbilden,i detta fallet det jag kallar lilla förloppet.
              Vi vet att mordtiden bör vara runt 23.21.15(give or take a pound).
              Detta innebär då med närmast tvingande funktion vissa saker,som exempelvis att Nicola F bör passera den kommande mordplatsen omkring 23.19.30.
              Vi vet ju att Nicola F har hört skotten,detta trots att han spatserat norrut med hörlurar i öronen.Vi vet också att Kerstin N hör skotten.Vi vet också att Nicola F från sin observationspunkt norrut observerat vissa saker från mordplatsen,saker han inte kan ha observerat från egen angiven punkt som måste antas ligga alltför långt norrut.
              Vill vi få Nicola F förflyttad till ungefärlig plats där han både kan se och höra det han säger sig ha sett och hört i hyggligt rimligt(av honom själv angiven för övrigt)promenadtak så innnebär ju detta att han måste passera mordplatsen vid ungefärlig tid.Denna är ca 23.19.30(säg plus minus 15 sekunder).Annan tidpunkt stämmer inte med hänsyn tagen till övrigt faktamaterial således.
              Utifrån detta så vet vi då att Nicola F och makarna Palme passerar varandra tio meter norr Skandias entre omkring 23.20.20..med andra ord knappt en minut innan mordet på Olof Palme sker.
              Vi sätter in detta i det rent teoretiska resonemanget runt tidpunkt för när Boforsgänget lämnar bankomaten.De kan rimligen inte lämna senare än 25 sekunder innan mordet..det ger oss tidpunkt 23.20.50
              Materialet säger oss också att Boforsgänget trampar norrut i rask takt.De går antagligen fortare än Nicola F,i alla fall inte långsammare.
              Bortsett rumsaspekt(Boforsgänget..tre personer..hör inte skotten samtidigt som Nicola F med hörlurar på samt pensionären Kerstin N hör skotten)så uppstår härmed ytterligare en orimlighet,osannolikhet i det rent teoretiska resonemanget runt Boforsgängets sena avfärd från bankomaten.Nicola F stannar ju helt upp på sin observationsplats och står stilla i 30-40 sekunder.Detta betyder rimligen att Boforsgänget i stort sett borde nå upp i jämnhöjd med honom.Detta har inte skett enligt Nicola F..och det understöds av Boforsgängets samstämmiga uppgifter.
              Detta läggs till övriga invändningar angående Boforsgängets bankomattid.
              Det återstår att rimlighetsvärdera teorin angående mycket sen tidpunkt för Boforsgängets bankomatuttag.Vi ser att det rent teoretiskt går att få in..men det kräver vad jag tycker är orimliga antaganden i tid och rum och frånsteg från centrala uppgifter i vittnesmaterialet.
              Som sagt,mycket likt teorin att Stig E var liktydig med den s.k Tensonmannen.
              Jag finner fortsatt således att teorin om Boforsgängets mycket sena bankomatbesök vara av orimlig art..men jag vill understryka att jag finner den teoretiska diskussionen intressant..men endast utifrån detta perspektiv så att säga.

              1. Ragnar.

                Det scenario vi skissar på bygger till alla delar på vittnesutsagor och beräkningarna har stöd i materialet.
                Teorin att Engström är Tensonmannen inkluderat nattbussar och avsnäsningar vid Sari är i stället helt gripen ur luften, så jag tycker att det är en stor skillnad där.
                Det vi har att sammanfoga här är ju den faktiska utsagan från Inge M att han sett en grupp människor passera Tunnelgatan.
                En vanlig uppfattning är ju att det var Anders och hans sällskap. Så det är ju den teorin vi nu prövar genom att vi har starka indikationer på att Inge M inte stått så många sekunder längre än två minuter med med stöd av transaktionsförteckningen, men även där finns det ju oklarheter.
                Kan det ha varit dessa som passerade?
                Det är ju en intressant fråga.
                Dessutom har vi Anders B:s kristallklara uppfattning att vännerna inte hunnit mer än att börja promenera, och vi har också koll på deras transaktionsförteckning där vi kan utläsa att det kan stämma.
                Men det finns som jag tidigare påpekat ett antal omständigheter som motsäger detta också, och jag har pekat på att de inte hörde skotten, och att Nicola F inte såg några personer närma sig under tiden han stod där. De borde ju rimligen ha gjort det.
                Så frågan är ju hur det var i verkligheten?
                Är det rimligare att Anders väntat kvar i flera minuter?
                Möjligt, ja men rimligare?

                1. Jörgen,

                  Vad som är rimligt är naturligtvis helt beroende av det material som föreligger.
                  Liksom fallet med Tensonman vs Dekorimaman som jag tidigare redogjort för där det inte finns materialstöd för ett tredje alternativ så föreligger samma situation angående Bankomatgängets tidpunkt för deras besök.
                  Motsatta vittnesuppgifter föreligger..kort sagt så är det egentligen Inge M vs resten.
                  Boforsgänget måste antingen ha lämnat bankomaten så tidigt att vittnen som Lisbeth P,Maria L med väninna,sällskapet Schaeffer osv inte har observerat dessa..alternativt så pass sent inpå själva dådet att dessa vittnen lämnat observationsområdet ifråga,så att säga.
                  Utifrån detta så gäller att väga för och emot och via denna analys rimlighetsvärdera de två alternativen som jag ser det.
                  Jag anser att det inte går att kombinera in Inge Ms vittnesmål med de flesta andra.
                  Detta innebär vissa saker.
                  Jag får sålunda ett scenario,ett litet förlopp..där Boforsgänget lämnar sin bankomat flera minuter innan dådets genomförande,och jag får ett scenario uti vilken existens av Tensonman är betydligt mera realistisk än Dekorimadito.
                  Det ena ger i bästa fall det andra,Saker och ting som hakar i på ett vettigt sätt,
                  Jag tycker med ovanstående som bakgrund att det förefaller rimligt att Anders B uppehållit sig i flera minuter i området mellan bankomaten och Dekorimas entre.Jag tror att han härmed kunnat iklädas rollen som Dekorimaman av Inge M.
                  Kort sagt så finner jag ovanstående ganska så betydande mycket rimligare än alternativet.
                  Det är ju att Boforsgänget lämnar väldigt sent och att Anders B därmed icke heller blir förenlig med Dekorimansroll,om du fattar vad jag menar?
                  Det får betydande konsekvenser för övriga slutsatser,detta på grunder i materialet som jag finner både tvivelaktiga samt direkt motsägelsefulla andra och i sitt sammanhang starkare vittnesutlåtanden.
                  Jag kan då rimligen inte finna att Boforsgänget lämnat så nära inpå dådets genomförande och jag kan därmed finna det mycket rimligt att Anders B uppehållit sig en i sammanhanget längre tidsperiod i det relevanta området.
                  Det förtjänar att understrykas att Anders B inte kan redogöra för något i tidsperioden mellan att hans kamrater lämnar bankomaten tills bara några fåtal sekunder före skotten faller.

                  1. Jörgen G m.fl,

                    Det blir ännu mera komplicerat.
                    Om Boforsgänget lämnar bankomaten endast typ halvminut innan dådet så kan ju Anders B varken vara den s.k Tensonmannen eller Dekorimamannen.
                    Vi har nu då helt plötsligt två oförklarade karaktärer på och i direkt anslutning till brottsplatsen.
                    Detta närmar sig science fiction,och jag tror inte att sådant här hör utredningen till.

                    1. Ragnar.

                      Jag håller med om att dekorimamannen inte stöds av något annat vittne än Inge M, och jag tycker också att det är lite märkligt att han skulle ha uppenbarat sig i någon tidslucka mellan alla dessa personer som passerade hörnan i båda riktningarna.
                      Inge kanske inte såg mannen så länge, eller om det nu var Anders B som förflyttat sig 20 meter söder om bankomaten och stannat till vid avfasningen?
                      Om det är så du menar?
                      Sedan sker en förväxling mellan Tensonmannen och Anders B(dekorimamannen) som måste ha rört sig norrut igen, och i höjd med annonspelaren kommer makarna Palme gående med Tensonmannen strax bakom?
                      Anders som återigen vänt söderut utan att notera dessa människor kommer nu bakom dem, och Inge M tror att det är samma man som han tidigare sett stå där och titta i båda riktningarna?
                      Nu är möjligen Anders dold för Inge bakom annonspelaren, och Inge har bara ögon på paret och den efterföljande mannen.
                      Jag vill inte lägga orden i munnen på
                      dig Ragnar, så jag gör bara ett försök att beskriva hur jag tror att du menar:
                      Anders sällskap har för länge sedan gått i väg, och passerat Adolf Fredriks kyrkogata innan makarna Palme sneddade över Sveavägen? Inge M har inte sett dem eftersom då makarna Palme växlar sida parkerar Inge M på Tunnelgatan. Makarna Palme har 140 meter och lite drygt två minuter kvar att gå.
                      Det skulle betyda att Anders stått ensam i över tre minuter, men han minns det inte?
                      Gruppen som Inge M sett passera Tunnelgatan kan kanske ha varit några andra, eller kanske även det är ett missförstånd av Inge M som vi bara kan bortse i från?
                      Men om det ändå var ett okänt gäng som passerade då Glenn M gjorde sitt uttag ca 2,5 min före mordet bör även de ha promenerat mycket nära Nicola F längs hela kvarteret, och om Inge M såg
                      dem någon minut senare, så bör de också ha kommit i kapp Nicola F, och de borde ha mött makarna Palme om de inte sneddat över till den västra sidan innan dess?
                      Vilket scenario man än väljer, så stöter man på en del problem, och det blir lite science fiction hur man än gör.

                    2. Ragnar och Jörgen G:

                      Den enklaste förklaringen är och förblir i mitt tycke att det sannolikt (obs: bara sannolikt) inte fanns någon väntande Dekorimaman, att det är något som växer fram i Inge M:s vittnesmål. Det vore inte konstigare än att mycket annat växer fram i många olika vittnesmål.

      2. Hej Jörgen!
        Precis som Kim vill jag tacka Dig, Chan 60 med flera för era kloka inlägg.
        Du nämner i Ditt inlägg ”Är det möjligt att bankomatens klocka gick så oerhört mycket fel?”
        Jag tror ju inte det. Är det inte snart dags att någon gör antagandet att båda bankomatklockorna gick helt rätt, alltså stämde precis med Fröken Ur? Och utifrån det försöker rita ett scenario på samma sätt som Du och Chan 60 gjort.
        Visst ligger 1986 några decennier tillbaka men nog var man noga med tider även då. Jag vet att den råder nån sorts konsensus om att klockorna gick fel men såvitt jag förstår är det inte bevisat. Det enda man kan slå fast är att det är mera troligt att de gick fel än att de gick rätt.
        Alltså, utgå från att första skottet föll under Helena L:s uttag, d v s strax före 23.19. Att Boforsgänget lämnade sin bankomatfoaje strax före 23.17. Att Leif L:s samtal nådde LAC strax efter 23.22, alltså flera minuter efter mordet i ett sånt scenario. Jag vet att Leif L under sin privata rekonstruktion kom fram till att samtalet nådde LAC mindre än en minut efter mordet men menar att denna slutsats med fog kan ifrågasättas. Särskilt uttrycket ”Det är mord på Sveavägen” och hans tonläge när detta uttalas gör mig skeptisk till att det bara skulle ha förflutit så kort tid. Hur i hela fridens namn kan Leif L veta/anta/tro att det är ett mord som ägt rum? Varken han eller passageraren i hans bil såg när skotten avlossades om jag minns rätt. Uttrycket ”mord” och hans tonfall talar starkt för att han innan samtalet når LAC har haft en kontakt med någon som sett vad som skett med den skjutne mannen, alltså hur pass skadad denne var. I annat fall vore det naturligare att tala om att någon blivit skjuten på Sveavägen, precis de ord som Anders D lär ha förmedlat till sin taxiväxel. Det kanske kan tyckas petigt att fästa sådan vikt vid att någon använder ordet ”mord” istället för att ”någon är skjuten” men jag tycker att detta är tillräckligt för att på allvar pröva ett scenario med att bankomaterna gick helt rätt. På sekunden rätt.

        1. Royocamilla,
          An analysis of your suggested scenario – If both the bank-clocks were precisely aligned to Frk. Ur (which by the way they were found not to be, when finally checked by the police on 24/04/1986) some discrepancies with both IM’s and Anders B’s statements still remain.
          The last Bofors banking time (23:16:49).
          IM’s earliest arrival on the south-side of TG – 23:16:35 (23:16:15 – first saldo-check + 20 seconds U-turn).
          Helena L’s pin-code error, which coincided with the first shot (23:18:28), was then 99 seconds after the last Bofors Group banking transaction.
          So, these issues remain:
          1. The group observed by IM 10-20 seconds prior to the first shot could not have been the Bofors group. No other group has been identified, and Anders B despite being in the midst of it did not see anybody.
          2. Nicola F encountered the Palme couple at -95s (23:18:28-95s=23:16:53) at a position 53m to the North. With their banking completed 4 seconds prior, the 3 Bofors people should have passed the Palme couple and their unknown companion roughly 22 seconds later – an event not recollected by either Lisbeth or the Bofors-3

          To me the most likely scenario is still that the Bofors-3 were still inside the bank when Palme passed the bank.

          1. Chan,

            Om din sista mening stämmer…vilka är då Dekorimamannen samt Tensonmannen?
            Ingen av dem kan ju vara Anders B.

            1. Ragnar,
              Regarding your two points about the Dekorima man and the Tenson man:

              The Tenson man, as observed by Nicola F at the Northern Reklam-pillar 62 m North of Anders B’s position just before and after the Bofors-3’s 70s banking transactions (as witnessed by himself and his colleagues), remains unidentified.
              Both Stig Engstrom and Anders B has been put forward as candidates for the identity of this guy without any support by themselves or other witnesses.
              Anders B’s candidacy is especially unlikely – inside a time-period of 70-90 seconds with a focus towards the South looking for his delayed colleagues, he supposedly walked 62m North, turned around and walked 62m South and then forgot all about this hike. Rather unlikely in my view unless you disregard the positions displayed by the reconstruction.
              I think Anders B was where he said was, before he was put under pressure to relocate himself further North in later interrogations.

              The Dekorima man most likely was Anders B. If he was not, it is unlikely that Anders B would have missed spotting this extra person about 10m away in the direction he was looking for more than a minute.
              I don’t understand your logic that leads you to exclude Anders B as the Dekorima man.
              Please explain.

              1. Chan,

                Det var lite slarvigt av mig kanske.
                Vad jag menar är att om Boforsgänget går från bankomaten så sent som du föreslår,så överensstämmer inte detta med Inge Ms observation av den s.k Dekorimamannen på flera avgörande punkter.
                Rent tidsmässigt så stämmer det inte eftersom Inge M påtår sig ha observerat den s.k Dekorimamannen under betydligt längre tid än vad som finns utrymme för om Anders B börjat promenera söderut från bankomatens punkt cirka trettio sekunder före mordet.
                Dessutom tillkommer den praktiska olägenheten att Anders B från sin position utanför bankomaten måste hinna passera både Tensonman plus makar Palme under denna snäva tidsperiod.
                Det blir orimligt för mig redan här.
                Skruvar man på en parameter i händelsförlopp så får det återverkningar utefter hela förloppet.Man måste ta övergripande hänsyn till detta enligt mitt enkla förmenande.
                Det är därför som enskild detalj aldrig får ta överhand över helhetsbild.
                Det gäller som jag ser det både rent förloppsmässigt såsom hypotesmässigt i stort.

                1. Ragnar,
                  If IM observed the Bofors group given the time parameters afforded him by Glen M’s saldo-check the Palme couple must somehow have passed them unobserved.
                  The most likely explanation, I can think of, is that it happened just before they exited the bank, and as they did, Anders B was distracted turning his back to the Palme couple, as they passed on the outside. This does fit the IM observation of a group 10-15 seconds prior to the Palme couple appearing south of the reklam-pillar, and also that they slipped into Anders B’s view at that point.

                  There is a big difference in the reliability of binary observations (he was there/he was not there) and assessments required by witnesses (how far away/how long was he there/how tall was he). Such assessments by witnesses in general require a relational reference for accuracy.

                  That being said – what did IM actually say about the length of time he observed the Dekorima man and how did his story develop over time?

                  Police summary 860301: IM observed a man catching up with the Palme couple from behind. No mentioning of any observation prior to the arrival of the Palme couple.

                  Statement 860314 p.3: ”Jag är inte helt säker på den upgiften, men jag uppfattade det som att han kom, han stod där redan när jag satt i bilen, och när paret kom så gick han ut från väggen och gick upp bakom. Jag upfattade som att han stod, nu efteråt så uppfatter jag det som att han måste ha stått och väntat.”

                  Statement 860314 p.9: Replying to the question – how long before did you observe him, IM says: “…, jag hade precis vänt bilen, och det här rör sig om minuter.” Later on page 9 IM says ”Men han såg, när jag observerade honom det var strax innan, bara precis sekunderna innan mannen och kvinnan kommer, det wil säga, paret Palme.”

                  Statement 860408, p. 2: To the question, when do you see him, IM replies: “Ja, ungefär i samme veva som de kliver in i bilen.” He refers to Susanne l and Sven R entering the car just prior to the first shot.

                  Police summary 871112: 15-30 seconds after parking, IM observed the murderer walking South from the reklam-pillar and then position himself in front of the Dekorima window. Then IM observed the murderer in a period of 3-4 minutes, during which time period nobody else passed the scene.

                  It is clear that the Dekorima man observation evolves over time as does IM’s certainty about his recollections. However, the 3-4 minutes claim in 1987 exceeds his possible presence at the scene as indicated by the banking records.
                  I don’t think that IM’s early statements are inconsistent with my theory.

  77. Hej Jörgen G!
    Tack för ditt engagemang och kunskaper i ämnet!
    Tack för att Gunnar Wall ansvarar för bloggen!

    1. Hej Kim!
      Tack för de vänliga orden! Passar också på att tacka Gunnar för att han driver detta diskussionsforum, som enligt mitt tycke håller högsta klass!

      1. Kim, Jörgen,
        tack till er också. Det är ju ni som för diskussionen som ger forumet ett innehåll.

        Själv ligger jag lite lågt just nu, måste prioritera manuset till min kommande bok.

  78. Lars J har i nogle forhør/interview nævnt, at gerningsmanden havde ”en bred rygtavle”. Vi ved, ikke, om SE bar den mørke frakke, han viser i forhør og på SVT, på mordnatten, men det er påfaldende, at frakken giver ham ”en bred rygtavle”. Det er også påfaldende, at hans hals ser kort ud pga. halstørklædet. En anden observation, som Lars J gjorde af gm – at havde en kort hals.

    Nej, nej, dette gør ikke SE til gerningsmand. Men Lars J:s observationer på dette punkt mindsker i al fald heller ikke sandsynligheden.

    1. Gruto.
      Vältränade män som gör armhävningar får brett axelparti o till synes kort hals.

    2. Gruto:

      Hur tänker du om att Lars J sade att ryggtavlan i fråga befann sig i en täckjacka? Är det inte lika viktigt som att den av Lars J beskrivna fysiken stämmer på Engström – och någon miljon andra män, varav säkert något tiotusental på kort avstånd från mordplatsen i Stockholm?

    3. Gruto.

      Det finns i alla fall en felaktighet här vad jag kan se. Lars J har inte gjort någon observation av en kort hals på gm. Tvärtom, Lars nekade flera gånger till att han sett en hals. Däremot påstod Lisbeth att hon lagt märke en kort hals på gärningsmannen, så det är nog hennes uppfattning som du har blandat ihop det med.

  79. Vem är den sliskiga polisen Pekka?

    I reportaget ovan pekas Pekka ut som Dekorimaman. Tror att AA är polisen som avfördes ganska omedelbart och att Pekka är någon annan. Men jag är inte säker.

    Pekka är en överdrivet sliskig typ som pratar i evigheter. Alldeles för sliskig för att vara polis. En polis bör vara rak och uppträda med fasthet. Är han skyldig till något? Palmemordet? Kan också vara anabola steroider. En märklig omständighet är att GW Persson säger att han stämmer dåligt på finskornas beskrivning. Varför är han då framplockad? Dock är han alldeles för sliskig för min smak och särskilt med tanke på att han är polis.

    1. Zombie,
      jag försöker hålla diskussionen på den här bloggen så saklig som möjligt. Dit hör inte att redovisa subjektiva uppfattningar om att personer skulle vara sliskiga.

      Den länk du bifogar leder till ett program i TV3 som inleds med en intervju med ”Pekka”. Programmet pekar inte ut ”Pekka” som Dekorimamannen, tvärtom. Han får tillfälle att avvisa påståenden om att han skulle ha varit vid Dekorima mordkvällen och i samtalet i studion kommer det inte heller fram något som pekar på att han skulle ha med mordet att göra.

      Vad gäller att ”Pekka” skulle ha pratat i evigheter: jag kan inte se annat än att ”Pekka” på ett lagom utförligt sätt svarar på de just frågor som han får av intervjuaren.

      Varför dök hans namn upp i sammanhanget? Förmodligen för att han, som jag förstår, är av finsk bakgrund och har tränat på det aktuella gymmet i Upplands Väsby. Enligt egen utsago dock först vid en så sen tidpunkt att han enbart av den anledningen är utesluten som den person som Anneli och Anki skulle ha sett på Sveavägen och Anki känt igen från gymmet.

      Jag kan ju inte avgöra om ”Pekka” talar sanning. Men jag finner verkligen inget speciellt konstigt med hans uttalanden och inte heller med hans personliga framtoning. Och skulle jag ha personliga synpunkter på hans framtoning så skulle jag behålla dem för mig själv om de inte hade relevans för diskussionen.

      Många gånger har jag betonat att diskussionen här ska bygga på att vi behandlar människor med största möjliga respekt. Jag brukar trycka på det både av ren omsorg om de personer som förekommer i det vi diskuterar och av omsorg om kvalitén på diskussionen här på bloggen.

      Din kommentar ger mig anledning att upprepa det.

  80. Finns det några uppslag, tips mm som ni tycker blivit för dåligt undersökta eller nonchalerade som det skulle kunna finnas något värdefullt i?

    1. Många spår blev för dåligt undersökta, men nu är det ju svårt att göra något åt det. Vittnesmål från mordkvällen och liknande är ju helt värdelösa så här långt efteråt. Jag tycker dock att allt vapenrelaterat borde ha körts i botten, eftersom kulorna är de enda riktigt konkreta bevis som finns från mordet/mordplatsen.

      Paradexemplet i den grenen är ju Christer A, ett riktigt misskött spår. Det är nog alldeles för sent att få ordning på det nu. Det finns några rent tekniska trådar man fortfarande kan dra i, exempelvis att undersöka hans f d bostad efter nedgrävda vapen/annat, och testa återstående Metal Piercing-kulor från skytteklubben. Om inte annat så bara för att ha gjort det.

      I övrigt tycker jag det hade varit intressant att samköra diverse register (i den mån det går med nuvarande teknik och lagstiftning) för att kontrollera .357 magnum-ägare även utanför Stockholm. Ju närmare desto bättre, men även på avstånd. Det borde ju vara relativt enkelt med nuvarande teknologi. Om sådana kunde matchas mot exempelvis fastighetsinnehav i Stockholm, tidigare brottslighet, hotfullheter mot Palme, högerextrem aktivitet eller liknande hade det ju kunnat vara värt att titta närmare på. Men det är säkert också svårt att göra något vettigt av det, så här långt efter. Datoriseringen vore dock till hjälp – på det viset går det att göra saker nu som inte överhuvudtaget var möjliga då.

      Även vapenägare som bodde eller vistades (exempelvis jagade) i närheten av Dorotea, där det såldes kulor med rätt blyisotopisk profil några år före mordet.

      Därtill uppgifter om revolvrar som försvunnit efter mordet. Exempelvis om vapen inte dök upp i dödsbon, trots att de funnits i någons ägo på licens. Även vapen som anmäldes stulna i efterhand, men kan ha försvunnit före mordet. Fast det senare kanske är kontrollerat?

      Den typen av grejer tycker jag hur som helst skulle ha ett visst värde än idag. Sen vet jag inte vad som har gjorts när det gäller de olika utlandsinriktade konspirationsspåren. Det känns som om det mesta är utrett efter förmåga, men det kan ju finnas okända trådar kvar att dra i där också, sådant som inte är allmänt känt – underrättelsekontakter och liknande. Överhuvudtaget vet vi väldigt lite om Säposidan av utredningen, förutom PKK-debaclet, så det är svårt att säga något vettigt om den.

    2. Kalle.

      Det är en självklarhet (för mig i alla fall) att man borde undersöka de s.k. ”erkännandebreven” som inkom 1986 mer noggrant. Senare brev är mindre troligt att en gärningsman skrivit om de inte kan kopplas ihop till brev skrivna 1986.

      Ett av de breven kom från ”ingenjören”. Det var en komiker som hittade honom utan större ansträngning, något som polisen misslyckats med. Polisens utredare bör ju åtminstone ha ett förhör med ingenjören kring hans märkliga brev. Man får hoppas att Åklagarmyndigheten har någon kompetent människa inom myndigheten som nu ersätter KP och startar upp förundersökningen.

      Ett annat (mer) intressant brev försökte utredarna koppla till Stig Engström, men utan resultat. Det brevet stämmer väldigt bra in på en GMP. Problemet är ju att Stig inte stämde in på en GMP.

      1. VVA
        Det där ”Engström-brevet” har jag visat bla Krister Petersson vem som skrivit. Riksåklagaren med o polisen.
        Så jag hoppas verkligen någon tar över som kan ta itu med alla konstigheter.

        1. Hej Carita.

          Du har med andra ord en misstanke om vem som skrivit brevet, på samma sätt som KP misstänkte och troligen fortfarande misstänker Stig Engström som den anonyme brevskrivaren. Det är en stor skillnad på att veta och att misstänka någon. KP hittade inga bevis, men det hjälpte inte utan han fortsatte ändå att misstänka Stig för att vara brevskrivaren. Man måste ju alltid vara medveten om att man kan ha haft fel trots att man ”vet” vem som gjorde det. Att ha fel ibland är bara mänskligt.

          Jag hoppas verkligen inte att någon tar över för att tag i alla ”konstigheter”. Myndigheter kan inte fortsätta jaga runt i 34 år till och förhöra ytterligare några tusen personer som 1986 kan ha känt ett slags Palmehat och därmed mördat Palme, utan det ska finnas ett slags syfte bakom ett förhör. Jag vet väldigt lite om mordutredningar men jag vet att en mordutredning bl.a. behöver följa proportionalitetsprincipen, något som jag anser man verkar ha brustit i inom Palmeutredningen.

          Däremot kan man ha en förhoppning att de utreder det professionellt. Då hade de hittat ingenjören och frågat varför han fick för sig att ta på sig mordet på statsministern. Det är ju inte ett normalt beteende av någon. Han kanske fortfarande behöver få hjälp av polisen att söka bra vård och behandling, även om han nu kanske inte mördat Palme? Helt frisk kan man ju inte vara i alla fall, men det kan ju även ha hänt en del under 37 år.

          1. VVA.
            Jag uttryckte mig för kort! Inte ALLA konstigheter utan med den person jag menar. Och jag gissar inte vem som skrivit för jag har såklart jämfört breven men mina egna från personen och det började med efterlysningen av den sk Skelleftehamnsmannen. Sen verkar det inte ta slut.

            1. Om du lämnar materialet till en erkänd handstilsexpert som får avge ett utlåtande så kanske det finns skäl att orda om ”din” mördare framöver. Annars har åtminstone hypotesen falsifierats.

              1. Johan M

                Jag är ju inte blind o jag har ju lämnat det till polisen o åklagare. Det var ju -15 jag kände igen den sk Skelleftehamnsmannen. Det var veckan efter jag ringt o sagt vem som antagligen är mördaren. Efterlysningen såg jag när jag började kolla runt på palmemordet på nätet efter jag pratat med polisen. Jag hade ju inte intresserat mig för mordet så skulle kolla upp lite. O nu iom man kan se mycket mer är det ju helt stolligt 😠

                1. Carita,
                  vi har ju kommit fram till att vi inte tar diskussionen om vilken person du anser ha mördat Palme här på bloggen. Och anledningen från min sida är att jag är restriktiv med att släppa fram sådana uppgifter när det inte handlar om personer som redan förekommer som misstänkta Palmemördare i nyhetsflöde och offentlig debatt.

                  Du har tidigare redovisat din övertygelse om att du anser dig veta vem som har begått mordet. Du har nu också redovisat din övertygelse om att du anser dig kunna koppla anonyma brev i Palmeutredningen till den personen. Jag tror på ditt ord om att du själv är övertygad. Men det är ju som Johan M säger: om du lämnar de anonyma breven plus handstilsprov från den person du anser har mördat Palme till en handstilsexpert som avger ett utlåtande så har du ju kommit en bit på vägen. Får du ett tungt uttalande där som bekräftar dina misstankar så kan du gå vidare med det.

                  Eller om du föredrar det kan du ju publicera jämförelser mellan handstilar och för all del också namnet på en person du misstänker på en egen blogg eller liknande. För min del sätter jag stopp nu här på bloggen, inte bara för en diskussion om identiteten på den du misstänker utan också för vidare kommentarer kring din övertygelse om att samma person som du anser har mördat Palme också har skrivit olika anonyma brev.

                  Punkt, alltså.

                  1. Bloggen är ju modererad så det KAN ju inte släppas igenom olämpliga kommentarer…
                    Sen har jag redan betalt för mycket för att kolla upp saker o gör inte det mer. Det är rättsväsendets sak att göra sitt jobb.

                    1. Carita,
                      bloggen är modererad för att inte släppa igenom olämpliga kommentarer, det är riktigt. Och det gäller till exempel utpekanden av personer där det enligt min uppfattning inte finns tillräckligt starka skäl för att identifiera dem som misstänkta. I det fall som du skriver om går det nästan inte att skriva någonting konkret om dina tankar utan att det framgår vilken person det handlar om. Kvar blir då bara väldigt allmänt hållna påståenden som mest speglar din egen övertygelse.

                      Det gagnar varken dig eller någon annan att föra en diskussion här på bloggen under de förutsättningarna. Du har rätt, det är inte min sak att mana dig att spendera mer pengar på egna undersökningar än du redan gjort. Men vill du ha en meningsfull diskussion om dina misstankar mot den här personen, med det underlag du har, får du söka dig till ett annat forum.

  81. Jörgen G,

    Du är ju en intelligent individ och dina ord i min mun är riktiga.
    Det får nog dessutom anses vara den åsikt som majoritet ”Palmenördar” förespråkar gällande Boforsgängets förflyttningar i tid och rum aktuella tider och platser.
    Jag skall erkänna att jag tagit föga,eller snarare ingen hänsyn,till Glenn Ms uppgifter såsom du återger dem.
    Som du påpekar så förblir problemen desamma och materialet i övrigt ligger orört så att säga.
    Jag är intresserad av hur du ser på händelseförloppet med utgångspunkt i LOPs start av sista promenaden söderut Sveavägen?
    Har du gjort ett tidsschema?
    Hur ser detta i så fall ut?
    Händelseförloppet pre mord är till stora delar avhängigt ett rimligt tidsschema för att få ihop ett vettigt händelseförlopp som jag ser det,och skruvande av parametrar inom detta såsom annan senarelagd avgångstid för Boforsgänget från bankomaten ger upphov till sättningar inom det större förloppet,som jag kallar det.
    Vi arbetar säkert båda två med rimlighetsrekvisit och utefter det faktamaterial som gives oss.
    I detta sammanhang med vidare förgrening..vad anser du om huvudhypotes Christer A?

    1. Ragnar.

      Jag ska först säga att jag anser att teorin om Inges förväxling faktiskt har en del förklarande förtjänster. Inge M:s
      iakttagelser var nog väldigt mycket skuggteater. Människor kommer och går, och med det upplysta skyltfönster i bakgrunden förvandlades människorna till silhuetter. Samtidigt hade han ju ingen anledning att specialstudera personen förrän just i det ögonblicket han förstod att något var på väg att hända. Dock finns ju alltid möjligheten att observationen av denne man som i ditt förväxlingsscenario är Anders B, skedde under de 70 sekunder som de övriga var inne i bankomaten.
      Ingen av fotgängarna har noterat Anders B heller, och det kan ju möjligen bero på att han bara befann sig där under den korta tid då de tog ut pengar.
      Om han stått där i fyra minuter ökar ju sannolikheten att någon av de passerande fotgängarna noterat hans närvaro. Framför allt de som gjorde uppehåll vid Tunnelgatan.
      En annan plausibel variant som också har många anhängare är att Anders B är Tensonmannen, men i så fall bör observationen skett något närmare bankomaten, och inte så långt upp som vid La Carterie.
      En tredje variant är att det var mördaren i båda fallen. Tensonmannen gick plötsligt förbi makarna Palme och fattade posto vid avfasningen. Detta var väl nödvändigt om man ville klämma in Grandmannen i egenskap av Christer Pettersson som förföljare.
      Den varianten tycker jag faktiskt att vi kan lägga på skräphögen direkt.

      Du skrev tidigare:
      ”Det förtjänar att understrykas att Anders B inte kan redogöra för något i tidsperioden mellan att hans kamrater lämnar bankomaten tills bara några fåtal sekunder före skotten faller”.
      Det stämmer att han inte fyller den tidsperioden med något innehåll, men det kan ju vara så att det inte fanns så mycket att redogöra för heller, om nu allt skedde i ett flöde så som han minns det.
      Han står fortfarande fast vid att ingen vänteperiod ägde rum, och det är ändå värt att beakta som ett fullt tänkbart scenario att spekulera kring.
      När det gäller olika teorier om vem som är gärningsmannen är jag väl inte någon stark anhängare till någon egentligen, men klart att jag följer debatten om olika uppslag. Däribland Christer A.
      När det gäller tidsschemat så har jag väl inte kommit längre än att jag beräknar makarna Palmes sista promenad med start utanför bokhandeln till ca 4,5 minuter före mordet, och resten bygger helt på Lisbeth Palmes redogörelse.
      Jag tänker att de var förföljda av en person som troligtvis kom från den västra sidan av Sveavägen.
      Om denne person inte var mördaren, utan mördaren väntade i avfasningen kan det ha varit frågan om en komplott, men jag tror egentligen ingenting.

      1. Jörgen G.

        En komplott innebär rent logiskt att Lisbeth Palme, några poliser och/eller den underlige Stig Engström på något sätt borde ha varit inblandade i mordet. Det är inte är omöjligt men egentligen ganska orimligt om man tänker efter lite. Därför kan man få tillåta sig tro att gärningsmannen var ensam och därmed förföljde paret från bion.

        1. VVA,
          det var ett märkligt sätt att resonera. Hypotesen att Palme föll offer för en komplott innebär rent logiskt bara att fler än en person var inblandad i genomförandet av mordet. Det säger ju inte ett dugg om vilka personer det i så fall skulle ha varit.

          Jörgen G tog rent konkret upp att om det var så att mördaren väntade vid avfasningen kunde det ha varit frågan om en komplott. Det vill säga: om mördaren stod och väntade i stället för att ha förföljt paret Palme så finns det en möjlighet att han ingick i en grupp av konspiratörer. Jag tillåter mig att tolka Jörgen att det i så fall antingen kan ha handlat om att någon kommunicerat till mördaren att Palme var på väg till fots på Sveavägen söderut eller att det fanns flera väntande gärningsmän utposterade på olika ställen.

          Oavsett vilket så finns det naturligtvis ingenting som ”rent logiskt” skulle knyta Lisbeth Palme, några poliser eller Stig Engström till en sådan komplott.

          1. Gunnar Wall.

            Jag håller helt med dig att om mördaren stod vid avfasningen några minuter innan mordet (och därmed inte var någon som hade kommit dit från biografen) så handlade det sannolikt en komplott. Så låt oss därför tänka oss in, precis som jag själv tidigare också gjort, att någon stod och väntade på statsministern en stund innan och därmed måste haft någon form av kontakt med någon som sett var statsministern var på väg – då kommer det en hel del frågor: varför påstod Stig Engström att han blivit förväxlad med gärningsmannen, något som KP och TP menade var en slug slags ”förväxlingsstrategi”? Varför skulle Lisbeth ha försökt att dölja att Palme haft ett möjligt möte vid Sveavägen och varför hade hon fått för sig att medvetet anklaga en oskyldig missbrukare från Sollentuna? Vad finns det exempelvis för förklaringar till att så många poliser begick så många misstag? Det blir så oerhört massa frågor kring polisens, Stig Engströms och Lisbeth Palmes agerande om man ska gå djupare in i den diskussionen. Det skulle bli en väldigt tjock bok om jag skulle försöka ge sig på att ifrågasätta allt detta. Den boken är dock redan skriven. Då behöver vi vända perspektivet till viss fördel för KP och TP.

            Utredningen av Stig Engström var i huvudsak ganska bra och borde givetvis ha skett medan han var i livet, men själva utpekandet år 2020 var uruselt. En förklaring är att de fick ett slags tunnelseende och trodde sig ha funnit sanningen, trots avsaknad av bevisning mot den misstänkte. Utifrån vad vi vet efter den 10 juni 2020 är det därför mycket enklare att idag tänka sig att det inte skedde ett möte vid Dekorima, utan att det istället handlade om det som Jörgen G förmedlar:

            ”Inge M:s iakttagelser var nog väldigt mycket skuggteater. Människor kommer och går, och med det upplysta skyltfönster i bakgrunden förvandlades människorna till silhuetter. Samtidigt hade han ju ingen anledning att specialstudera personen förrän just i det ögonblicket han förstod att något var på väg att hända.”

            Om vi istället tänker, precis som utredarna länge varit inne på (och även Axberger) – att det inte var en komplott mot statsministern, så bör ju gärningsmannen ha förföljt paret från biografen Grand i alla fall. I så fall ger det även viss förklaring till Lisbeths, polisens och Stig Engströms agerande, exempelvis till varför Stig ljög (vilket är rimligt att tänka sig efter den 10 juni 2020) för polisen.

            Professorn i psykologi (som även skrivit böcker om vittnespsykologi) vid Göteborg universitet, Pär Anders Granhag, tillfrågades av Thomas Pettersson och omnämns i hans bok från 2021, där han berättade såhär:

            ”Nu hamnade Engström aldrig i situationen att han förhördes som misstänkt gärningsman, så hur han då betett sig får vi aldrig veta. Likväl kunde Granhag beskriva hur polisen i så fall borde ha agerat:
            – Man hade dels kunnat kapitalisera på hans berättarvilja, dels använt för honom okända vittnesuppgifter, hans egna utsagor, med mera. Hade man då kunnat beslå Engström med lögn, skulle det ha blivit besvärligt för honom. Å andra sidan säger det ingenting om hans skuld, han har rätt att ljuga under förhören.
            Om han förhörts strategiskt och förhörsledaren söndrat hans trovärdighet hade det likafullt kunnat vändas emot honom. Om Engström ertappades med osanningar och ändrat sina uppgifter under förhören hade det haft ett bevisvärde en åklagare kunnat åberopa i domstol.”

            TP vantolkade dock Pär Anders Granhag. Om Stig Engström ljög så innebar det inte att han var mördaren, menade Pär Anders Granhag. Om Stig Engström ljög menade TP att åklagaren hade ett bevis mot Stig Engström, trots att han hade sin fulla rätt att sitta och ljuga under förhören med polisen om han så ville. Han kan ha haft sina orsaker till detta utan att ha mördat en statsminister för det.

            Att Stig ljög om vissa delar är för mig (och tydligen även för myndigheterna) ganska tydligt. Men enligt vittnespsykologer så kan oskyldiga vittnen ljuga och vilseleda utredarna hejvilt av tusen olika anledningar. Frågan är därför inte om eller varför vittnen kan ha ljugit för poliser utan den stora frågan är snarare varför Lisbeth Palme eller tjänstgörande poliser skulle ha ljugit. Jag anser att det inte tillräckliga skäl för sådan allvarlig misstanke mot brottsoffret eller poliser som var i tjänst under mordnatten – inte i nuvarande läge i alla fall.

            1. VVA,
              Det kan ha varit så att Palme var på väg till ett möte. Men det är långt ifrån bevisat. Sannolikheten för att det var så har diskuterats många gånger på den här bloggen och jag tänker inte ta ett varv till just nu. För det var inte poängen med min kommentar när jag invände mot ditt resonemang.

              Som jag ser det är det inte särskilt svårt att tänka sig att mördaren kan ha stått och väntat på Palme även utan att det fanns ett planerat möte som statsministern var på väg till. Gärningsmannen kan helt enkelt ha deltagit i en grupp där deltagarna kommunicerade med varann och följde paret Palmes rörelser efter föreställningen på Grand. Utifrån det kan mördaren ha fått instruktioner att placera sig i statsministerns väg en stund innan denne kom fram till Tunnelgatan.

              Det är, som jag ser det, inget konstigt med ett sådant resonemang. Och det säger givetvis inte ett dugg om vem eller vilka som i så fall skulle ha varit inblandade i mordkomplotten.

              Man kan dessutom också tänka sig att en ensam gärningsman följt efter makarna Palme från bion och sedan passerat dem för att invänta dem utanför Dekorima. Jag tycker det är mindre sannolikt, men det var ju faktiskt det som åtalet mot Pettersson byggde på.

              1. Hej Gunnar,
                Det är korrekt att åklagarna i rättegången mot Christer Pettersson la fram gärningsbeskrivningen med ett efterföljande på Sveavägens västra trottoar, men som du vet är vittnesutsagorna om detta relativt tunna. Sedan finns möjligheten att en gärningsman – med eller utan medhjälpare på Sveavägens västra sida i närheten av Grand – har genomfört en övervakning och skuggning enbart från Sveavägens östra trottoar, dvs. den variant som Holmér diskuterade med Åsheden redan i mars 1986. Teorin finns refererad bland annat på sid 1 och 2 i Åshedens bok från 1987.

                I detta scenario skulle övervakaren/gärningsmannen på Sveavägens östra trottoar ha skyndat på stegen lite när han upptäckte att paret Palme avsåg att byta sida på Sveavägen vid Adolf Fredriks Kyrkogatan, och alltså därmed ha hamnat före paret Palme under promenaden vid Skandiakvarteret. Och då finns möjligheten att mördaren kom fram till Dekorimahörnan i alla fall minst ca 20-30 sekunder innan mordet. Sedan är dessa kanske 30 sekunder endast en bråkdel av den tidsperiod Inge M i efterhand säger sig minnas av gärningsmannens väntetid, men minnet är, som vi vet, vare sig en videokamera eller ett tidtagarur. Ja, många teorier är möjliga.

                1. Anders Fredric,
                  jag skriver gärna under på att vittnesutsagorna om ett efterföljande på Sveavägens västra trottoar är relativt tunna. Och jag menar också att om en gärningsman fortfarande skulle ha befunnit sig bakom Olof och Lisbeth ända framme vid korvkiosken så är det inte särskilt sannolikt att han skulle ha hunnit ställa sig i position vid Dekorima innan paret Palme kom dit. Det skulle i alla fall ha krävt att han rörde sig mycket hastigt från Adolf Fredriks kyrkogata och fram till Tunnelgatan. Och det finns inga vittnesmål om något sådant.

                  Var det en ensam gärningsman som kom från Grandbiografen och som stod på plats i Dekorimahörnan innan paret Palme kom dit så verkar det mer rimligt att tänka sig att han rörde sig på Sveavägens östra sida och kanske låg lite före redan från början.

                  Man kan diskutera det sannolika i att en ensam gärningsman skulle ha vågat sig på att vara så långt borta från sitt tilltänkta offer som en sådan variant skulle ha inneburit. Men det är i alla fall tänkbart.

                  Nu kan vi inte säkert slå fast att det var en ensam gärningsman lika lite som vi säkert kan slå fast att det var en konspiration. Och samma sak gäller frågan om hur och när mördaren tog sig till mordplatsen. Förhoppningsvis dyker det i framtiden upp någon faktauppgift – eller någon väldigt övertygande analys av befintliga faktauppgifter – som gör det möjligt för oss att med säkerhet besvara frågor av den här typen. Vad vi kan diskutera nu är sannolikheter. Det är inte så illa det heller.

                  1. Tunna är inte rätt adjektiv. De är motstridiga. Det finns ett trovärdigt vittne som säger att paret Palme inte var förföljda (Eva någonting, vid en busshållplats?). Sedan har vi en korvhandlare som jag själv tycker har rätt begränsad trovärdighet.

                    Sedan en äldre dam som kollat ut genom fönstren, men vid oklar tidpunkt. Hon såg ett par korsa Sveavägen och en man strax efter göra detsamma. Tidpunkten oklar.

                    Vad gäller just det senare vittnesmålet undrar jag om polisen frågade om paret korsade Sveavägen vinkelrätt eller om paret sneddade över korsningen. Vi vet vad LP uppgav, men vad sade vittnet?

                    Om vi vet svaret på den frågan har vi underlag för att bedöma om damen sett paret Palme eller om det var några andra hon såg.

                    Med min uppfattning om herr Holmer så har han inte gjort ett skit här heller för att reda ut relevanta frågor om mordet. Men jag kan ju ha fel … Tacksam för om ni mer kunniga kan stänga den här frågan.

                    1. Erik K.

                      Damen vid busshållplatsen heter Pia E, och jag tycker att hon gav ett väldigt vederhäftigt intryck i tingsrätten när jag lyssnade.
                      Hon ser inte någon person gå bakom makarna Palme, och om någon skulle ha gjort det ligger det ju nära till hands att det var samma man som Mårten såg vid möbelaffären.
                      Även om Pia är en trovärdig person behöver det inte betyda att hon har rätt avseende någon förföljare.
                      Personen i fråga kan ha gått på ett så långt avstånd att hon inte förknippade honom med en förföljande man.
                      Om Mårten har rätt i sin iakttagelse av mannen, så stod han fortfarande kvar och tittade när föräldrarna var vid Kammakargatan.
                      Detta innebär att de haft ett försprång på 40 meter minst, beroende på hur länge han stått kvar efter att Mårten passerat.
                      I vilket fall som helst bör han ha gått ganska fort för att hinna få kontakt med dem vid grillkiosken, och i så fall kan Ljubisa N ha rätt i iakttagelsen av en man som gick bakom. Jag tror inte att det är gripet helt ur luften, även om han är väldigt svajig i beskrivningen av mannens utseende, och avståndet fram till Palmes kan vara svårt att avgöra. Han verkar ändå ha haft en märklig gångstil enligt Ljubisa N, som om han vore plattfotad.
                      Det vore nästan konstigt om inte någon person förutom makarna Palme gick söderut på den västra sidan, om än på ett visst avstånd, även om de flesta biobesökare redan lämnat Grand.
                      Och det behöver ju inte ha varit något misstänkt med mannen ändå. Och visst är det väl ganska tunt, men vittnesmålen finns ju där.

                    2. Jörgen,
                      visst har du rätt att Pia’s utsaga inte bevisar att förföljare inte fanns på lite större avstånd (nollhypotesen). Det är av samma principiella skäl jag inte köper att SE inte kan ha varit på mordplatsen strax efter mordet.
                      Dock tror jag inte att både Ljubisa och Pia kan ha rätt. Tills vidare tolkar jag dem som att de är motstridiga.

                    3. Erik K och Jörgen Gidlöf:
                      Vad gäller Pia E:s vittnesmål tycker jag det ofta misstolkas/övertolkas, och så även här. Jag gjorde ett försök att reda ut saken i mer detalj här: https://gunnarwall.wordpress.com/2022/12/03/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen-2/#comment-42878
                      Den korta versionen är att Pia E i själva verket aldrig säger att hon inte såg någon gå på Sveavägen efter paret Palme. Hon säger bara att hon inte såg någon som verkade vara en livvakt. När hon för första gången får frågan om hur nära hon tänker sig att en livvakt borde ha gått, säger hon ”ett par meter bakom eller tio meter bakom eller runt omkring vid sidan av”.
                      Pia E nekar alltså inte alls till att det kan ha funnits en förföljare, så länge denne (1) inte såg ut som en livvakt och/eller (2) befann sig bortom ett avstånd på ”ett par eller tio meter”.
                      När vi är inne på Pia E är det också värt att notera att hon faktiskt är det enda vittne som sett paret Palme gå längs Sveavägen efter att de lämnat bio/ABF-område som inte lade märke till en förföljare.
                      Alla övriga vittnen som på något sätt iakttar den delen av promenaden (Mårten P, Ljubisa N, Kerstin N, Nicola F) säger att en person förföljde dem. Och som jag försökt förklara ovan lämnar alltså även Pia E:s vittnesmål lämnar gott om utrymme för en förföljare, bara inte på mycket nära avstånd.
                      Man förstås invända att detta ändå är en ganska svag vittneskedja. Kerstin N:s vittnesmål känns mycket osäkert och jag tycker inte det har högt värde. Nicola F kan eventuellt ha sett Anders B istället, även om jag tycker det verkar tveksamt. Mårten P är heller inte helt säker på om mannen faktiskt inledde ett förföljande eller bara gjorde en ansats till att gå söderut. Ljubisa N är däremot redan i första förhör tydlig med att han noterade en man som verkade följa efter makarna Palme, även om han senare blir ganska svajig kring signalementet.

                    4. Erik K, Madam.
                      Jag försökte tidigare att sammanställa de personer som borde ha befunnit sig kring makarna Palme på den västra sidan och placera in dem kronologiskt, jag vet inte om jag postat det i kommentarsfältet någon gång, men antagligen var det bara för eget bruk. Så här:
                      15 meter framför paret Palme gick enligt Ljubisa N två manspersoner, och 10 meter bakom paret Palme gick en mansperson (i nästa förhör säger han 3 meter bakom)
                      Samtidigt stod två killar och en tjej i kön till kiosken, varav minst en av dem var berusad.
                      Närmare Grand från grillkiosken sett vet vi att syskonen Per och Christina V borde ha kommit gående. Med tanke på var de befann sig i skottögonblicket kan man tänka sig 40-60 meter bakom makarna Palme inräknat korsandet av Sveavägen och ett kort stopp vid Sari för makarna Palme.
                      Ulrika R och Susanne K stod och pratade med en bekant under ca 3 minuter någonstans mellan kyrkan och korvkiosken. De borde ha stått där då makarna Palme passerade, och börjat gå igen ca 30 meter framför syskonen V med tanke på att de passerat Tunnelgatan då de hörde skotten. Om de gick lika fort som makarna Palme kan de ha gått 20-40 meter bakom. Det bör alltså ha varit de som gick närmast bakom den misstänkte mannen den sista biten fram till Adolf Fredriks kyrkogata (om han korsade där?)
                      Inte långt framför makarna Palme gick Egon E och Annika B.
                      Vi har uppgifter om att det befunnit sig åtminstone 11 personer mellan Adolf Fredriks kyrkogata och Kammakargatan när makarna Palme befann sig vid grillkiosken.
                      Det finns förstås massor med möjliga felkällor här, men det kan stämma på ett ungefär ändå.
                      Det man då kan undra över är var de två manspersonerna som Ljubisa N såg framför makarna Palme befann sig i skottögonblicket?
                      De borde ju rimligtvis ha varit ungefär vid Apelbergsgatan.
                      Kan den ene ha varit en kvinna, och att det egentligen handlade om Egon och Annika?
                      Det vi kan säga är att Pia E åtminstone inte kan ha sett en helt folktom trottoar längs med kyrkogårdsmuren.
                      Vad man nu har för nytta av sådana här resonemang?

              2. Gunnar Wall, m.fl.
                Det är mycket givande det du skriver, det väcker förstås en hel del tankegångar och får en att försöka ”skärpa till sig lite”. Jag tänker förstås bl.a. att det är rätt naturligt att resonera om en slags mordkomplott vid ett statsministermord, kanske är det så pass naturligt att även professionella utredare riskerar att slarva på grundläggande principer. Det är även ganska naturligt att anklaga ett brottsoffer för att varit orsaken till brottet och att brottoffret kanske inte hade berättat hela sanningen för polisen, så som Lars Borgnäs ifrågasatt. Det är normalt och det finns ibland skäl att ifrågasätta. Det där har ju även jag funderat kring när jag började intressera mig och känns ingenting konstigt med det. Men det ställs högre krav på myndigheters utredande för det är viss skillnad på oss vanliga och dom professionella med lagstödda befogenheter. Kritisk reflektion måste ingå i utredningsarbetet, ”utredningsarbetet kan utvecklas mycket genom att enkla utvärderingsfrågor ställs och kritik tas tillvara.” (Edvardsson, 2021, s.23) Om man ska försöka mätta kunskapstörsten genom att försöka besvara en fråga och det istället uppkommer mycket fler frågor under utredningens gång så kanske man har ställt en för vidlyftig eller felaktig frågeställning från första början. Då behöver man backa tillbaka och försöka titta på det hela ur ett annan eller mer begränsad utgångspunkt.
                Förhastade bedömningar eller beslut, det vill säga agerande på otillräckliga sakliga grunder, är vanligt och ett av många förekommande tankefel inom utredningar(Edvardsson, 2021, 2003, 2012a; Maslow, 1966). Jag har ju själv arbetat mycket utifrån myndighetsbeslut i snart 20 år och efter en (hel) del studier i hur man utreder och fattar olika myndighetsbeslut märkt att om inte myndighetsbeslutet vilar på saklig grund så blir det mycket mer jobb för mig som jobbar efter besluten, kostsammare för samhället/individen och det innebär inte minst ett psykiskt lidande för enskilda individer. Det kan man även märka inom sin egen bekantskapskrets om de är beroende av ett myndighetsbeslut som blivit felaktigt och om man inte har tillräckliga kunskaper. Det finns en del aktörer som (medvetet eller omedvetet) även kan tjäna på förhastade bedömningar och det är sådant som man kan behöva ha i baktanke om man granskar en utredning, tänker jag. Att dela ut ett körkort är exempel på ett myndighetsbeslut som behöver vila på en saklig grund trots att bilbranschen vill tjäna pengar på antalet sålda bilar. Att utreda ett mord behöver också vila på en saklig grund för att inte drabba oskyldiga mer än nödvändigt.
                Myndigheter måste i sitt arbete bl.a. följa legalitetsprincipen (det krävs laglig grund för handlandet), behovsprincipen (är åtgärden nödvändig och verkningsfull med tanke på resultatet?), proportionalitetsprincipen (är det en försvarlig åtgärd för att uppnå resultatet?) och objektivitetsprincipen (är man tillräckligt saklig och opartisk?). Tar man med ändamålsprincipen så krävs även att man förstår syftet med lagen, men den biten kan man överlåta till jurister. Däremot ska man inte överlåta det egna tänkandet till enkelspåriga jurister.
                Startpunkten för en utredning är alltid ett slags kunskapsbehov och ”när utredningen är färdig brukar även den (den vanligtvis) skriftliga slutprodukten kallas för ”utredning” (Edvardsson & Vahlne Westerhäll, 2021, s. 15). Utpekandet av Stig Engström är en förhastad bedömning som är fattats på en osaklig grund utan något skriftligt underlag. Jag anser inte att det kan benämnas som en ”mordutredning” om det inte finns en skriftlig slutprodukt. Då har journalister ett slags ansvar att upplysa allmänheten och politiker om det, anser jag. Där gör du oftast ett bra jobb, Gunnar.
                Nu diskuterar vi logik, Gunnar. Men vad är då logik, enligt Edvardsson och Vahlne Westerhäll (2021, s. 115-116)?
                ”Logik som vetenskap grundades av [den flummiga] filosofen Aristoteles på 300-talet före Kristus. Den kan beskrivas som läran om [i detta fall grundläggande rätts-]principer för klart och följdariktigt tänkande. Logiska krav kan ställas på varje slag av resonemang som leder fram till en slutsats eller bedömning. [något som även är ett krav på högskolestudenters inlämningar men inte lika ofta för högstadieelever och Palmeutredare]. Det gäller att kunna ge hållbara skäl eller sakliga grunder för påståenden och inte bara tycka eller tro. Däremot innebär [TP:s/KP:s] försök att få någon [allmänhet] att tro på påståenden genom till exempel propaganda [vid presskonferensen 2020], skevt urval [Stig Engström som en osannolik mördare] eller irreleventa eller felaktiga [använde sig av grannens/pappans vapen? måste haft ett vapen i handen eftersom han var mördaren? gm måste haft keps? gm måste haft mörk rock? gm måste ha sprungit uppför trapporna? gm stod vid Dekorima? Kan ha varit en mordkomplott?] uppgifter och inte någon godtagbar logik.” […]
                Utredningsarbete måste, om det [vid myndighetsarbete ska vara en självklarhet] gör anspråk på objektivitet eller hållbarhet, vid kritisk prövning [när Gunnar Wall eller Janne Josefsson granskar materialet] uppfylla en del elementära logiska krav (se t.ex. Evers, 1976; Marc-Wogau, 1961). Det ska finnas tydliga, logiskt styrande frågeställningar, och i utredningsarbetet söker man besvara dessa. Arbetet får inte starta med att låsa fast svaret eller slutsatsen, eller göra ett tvivelaktigt antagande om det som ska prövas eller enbart överväga en enda tolkningshypotes, när flera är möjliga. Det får inte heller arbeta med alltför vaga uppgifter eller brista i noggrannhet. I utredningsarbetet måste man i många fall arbeta med alternativa förklaringsmöjligheter och inte ensidigt ägna sig åt att bekräfta en enda förklaring. Alltför ofta anser sig utredare som enligt utredningens ägnat sig åt en enda förklaring ha beaktat alternativa förklaringar [som KP ansåg man hade gjort trots att de bevisligen inte gjorde det] genom att omnämna dessa och förklara att det framkommit inget eller lite i den inriktningen. Ofta kan man se i texten [eller snarare powerpointen] att de inte lagt upp utredandet så att det framkommit rimligt med information för prövning av de alternativa förklaringarna.
                Palme kan förvisso ha varit på väg till ett möte. Mördaren kan självklart ha stått och väntat på Palme utan att det fanns ett planerat möte. Mördaren kan ha deltagit i en grupp där deltagarna kommunicerade med varandra och mördaren kan ha fått instruktioner att placera sig i statsministerns väg. Det är nödvändigt att föra ett sådant slags resonemang i en utredningsarbetet. Problemet är bara den att det uppstår väldigt många frågor som vi troligen aldrig kommer att kunna besvara i nuläget. Vi vet alltså inte och man måste som myndighet (bra att göra, men ej lika nödvändigt för en privatperson eller journalist) även följa alla slags rättssäkerhetsprinciper.
                Vi tror oss veta en massa – men vi vet inte lika mycket, som du upplyste allmänheten i din bok Mörkläggning:
                ”I själva verket vet vi nästan ingenting. Vi vet inte om mördaren har planlagt sitt dåd lång tid i förväg eller om det var ett ögonblicks verk. Vi vet inte om han kände till att Sveriges statsminister skulle gå på bio den kvällen, eller om han av en slump träffade på Palme vid biografen eller om han till och med råkade stöta ihop med sitt offer först vid själva brottsplatsen i hörnet Sveavägen/Tunnelgatan. Vi vet inte om gärningsmannen hade medhjälpare. Och vi känner inte till motivet till mordet. Vi kan tillåta oss ha bestämda gissningar, kanske beroende på vad vi vill tro. Eller vad vi fruktar. Men vi vet inte. Det går alltså inte att skriva en bok om själva mordet.
                Det finns ett stort kunskapsbehov eftersom det saknas en hel del kunskaper för en bedömning. För en journalist som vill skriva en tjock bok om mordet så behöver man ha en bestämd gissning beroende på vad man vill tro, som Thomas Pettersson. Men jag menar att det du skrev i början av boken Mörkläggning inte längre gäller. Idag vet vi egentligen mycket mer än när du skrev din bok. Vi har tillgång till mycket mer material än tidigare och vi kan hjälpas åt att granska varandras uppgifter i bloggar, på sociala medier, intervjuer med rättspsykologer på youtube, osv.
                Så frågan vi behöver ställa oss för att lösa mordet är inte vad vi inte vet eller vad vi tror. Frågeställningen för hela utredningen, efter 34 års fantiserande, borde snarare vara den här: vad vet vi om mordet på Olof Palme och i synnerhet vad vet vi från mordplatsen?
                Den skriften är ännu inte skriven, även om Granskningskommissionen gjorde ett bra försök. Det borde förstås ha varit ansvariga inom myndigheterna som skulle ha tagit tag i den biten. Allt de levererade var en flummig powerpoint, ett slags försök att vilseleda och sprida propaganda för att dölja sin och myndighetens långa historia av inkompetens, något som du avslutade din bok Mörkläggning om:
                ”Kommer de att hålla fast vid den gamla intrimmade byråkratiska reflexen att under inga omständigheter titta åt olämpligt håll? Eller kommer deras nyfikenhet, rättskänsla och allmänna professionalism att ta över så att de fördomsfritt [objektivt] börjar leta efter sanningen nu när det politiska utrymmet för en sådan hållning sannolikt har ökat? Och kommer de i så fall att hitta den?
                Det vet vi inte. Och i den både hoppfulla och otillfredsställande situationen måste vi sluta vår berättelse.”

                Myndigheters agerande har i 34 år sannolikt varit en ren önskedröm för alla som livnär sig på att skriva artiklar och böcker om Palmemordet. Jag är dock varken journalist (som TP) eller myndighetsperson som ska vara lojal med mina kollegor. Jag är bara en vanlig medborgare (som förvisso råkat läsa utredningsmetodik på högskolan).
                Det vi vet är bl.a. att en person höll i vapnet när Olof blev skjuten till döds med en enda kula efter hans och hustruns biobesök under fredagen den 28 februari 1986.
                En mordkomplott saknar därmed logik (i nuläget) om nu inte Lisbeth, Stig (eller andra vittnen) och/eller polisen deltagit i denna komplott. En ensam gärningsman är däremot fullt logiskt i nuläget, enligt mitt sätt att se på saken: Vittnen såg nämligen en man skjuta Palme. Vittnen såg en man springa från mordplatsen. Olof var skjuten med en kula. Lisbeth var skjuten med en kula. Kulorna ska ha hittats. Vittnen hörde bara två smällar.
                Om jag ska fortsätta med allt vi idag vet om mordet så kan det bli en rätt lång text. Den boken borde någon ta på sig att skriva, anser jag. Eftersom myndigheterna vägrat. För mörkläggning handlar ju i grund och botten om allt vi inte vet. Det vi inte vet har myndigheterna dock redan utrett i 34 år. De har arbetat på en osaklig grund och totalt struntat i grundläggande rättssäkerhetsprinciper. Det är problemet, Gunnar.
                Så vad sa Krister Petersson i din intervju på bloggen? Jo, han så såhär:
                ”[KP:] Eftersom vi inte har någon möjlighet att via ytterligare förhör eller husrannsakningar eller tekniska undersökningar komma vidare beträffande honom så kommer han att ligga som hindrande sten framöver. Vilken annan person vi än plockar fram så måste vi lyckas bortförklara Stig Engström på något sätt och det är min bedömning att det kommer vi inte att kunna göra.
                GW: Så om ni inte hade haft så starka misstankar mot Engström, då hade ni inte lagt ner utredningen?
                KP: Ja, det kan ju vara som så att vi inte har något annat vettigt att arbeta med. För efter 34 år så kan man betrakta det som att nya uppslag inte växer på träd. Utan det blir ju att man får gå igenom materialet som finns i dagens läge. Och när man då kommer fram till Engström som ju faktiskt i alla fall enligt egen uppgift befann sig på platsen och har lämnat berättelser om vad han har gjort som gör att det <hos oss växer fram en klar misstankegrad så är det förklaringen till att jag lägger ner förundersökningen.

                Den stora frågan för Krister Petersson var följande: är personen myndigheterna misstänker [Stig Engström] en realistisk gärningsman utifrån det man vet från brottsplatsen? För honom är Engström en realistisk person, trots att han av TP benämns som den ”osannolika mördaren”.
                Den stora frågan för allmänheten just nu, efter dokumentären ”30 sekunder” tänker jag är följande: ”Men vad vet myndigheterna egentligen om mordet och vad som hände kring mordplatsen?”. De verkar inte ha haft någon koll alls på sånt som de borde ha vetat? Eller hade de det? Varför sitter de i så fall i TV och berättar flummiga sagor för allmänheten som om vi vore en bunt av idioter? Det kanske man förvisso är, men man vill fanimej inte bli betraktad av myndigheter som en.
                Det är allmänhetens nutida uppfattning [Stig Engström eller Krister Pettersson som mördaren] och kritiska frågeställning [vad vet man egentligen? vad är att betrakta som fakta och inte som flum?] som man behöver utgå från i en utredning om man ska lösa mordet eller i alla fall få fram en vettig slags förklaring, så tänker jag. Inblandade i en tänkbar och fullt logiskt tänkbar mordkomplott handlar just nu bara om de vi vet befann sig på brottsplatsen strax efter skotten, som exempelvis Stig Engström, Lisbeth Palme och poliserna. De som vi vet befann sig där i området vid tidpunkten. Allt annat, som exempelvis PKK, Sydafrika, SÄPO, osv. handlar mest bara tro och gissningar. Det finns inga konkreta bevis att det är tillräckligt för att bry sig just nu. Det finns ett enda bevis mot Stig Engström och det är att han befann sig någonstans vid mordplatsen när skotten small samt att han ljög, trots att han hade sin fulla rätt att ljuga fritt i polisförhören. Men det var tillräckligt för åklagaren efter 34 år.
                Kanske är det en frågeställning som de behöver. Skit i allt vad vi tror – vad är fakta? Utgå från fakta när vi sedan gissar oss fram. Det avgörande, enligt Robert Ressler för en GMP-bedömning, var om brottet lämnat tillräckligt med spår att analysera. Robert Ressler svarade ”bestämt jakande. Också han ansåg att det fanns mycket tolkningsbar information inte minst från själva mordplatsen.” (SOU 1999:88) Sannolikt hade Robert Ressler varit med om svårare brott.
                Vad är det för faktakunskaper Gunnar? Det är ju det vi i allmänheten behöver få bli upplysta om. Vad vet man nu egentligen efter alla miljoner kronor och åratal som slösades bort? Vi vill inte ha ännu en Palmedokumentär i SVT full med tro och vilda gissningar om vad någon privatspanare eller granskare tror kan ha skett under 30 sekunder. Inte ännu en presskonferens med ett nytt utpekande av en avliden person. Vi måste våga börja ställa krav på våra flummiga myndigheter innan de pekar ut alla oss vanliga politikerföraktande medborgare som gnäller på politiker hos våra grannar, som på fyllan skojar om att vi skjutit sönder TV:n så fort den där högfärdiga statsminister visade sitt fula tryne. Det är ju kanske vi som pekas ut som orsaken bakom mordet nästa gång samtidigt som de suger våra surt förvärvade slantar ur våra plånböcker. Vill vi sitta och ljuga för polisen så har vi rätt att göra det även om det kanske leder till misstankar mot oss i framtiden. Men några mördare är vi inte och ska inte behöva bli offentligt utpekade som sådana!

                1. VVA,
                  jag tog upp en enkel fråga och fick ett oproportionerligt långt svar. I detta svar hittar jag enstaka formuleringar som berör frågan. Om jag förstår dig rätt menar du att eftersom en person sköt Palme med en kula så är det logiskt att dra slutsatsen att gärningsmannen agerade utan hjälp av andra. Jag nöjer mig med det beskedet från dig och konstaterar att vi är oense på den punkten.

                  1. Nej, jag menar helt enkelt att vi i alla fall vet att en person skjutit Palme, han träffades ju inte av tio kulor från olika håll. I så fall hade jag erkänt att det vore underligt att en ensam gärningsman skulle ha lyckats med det. Vi vet inte om fler personer var inblandade i mordet på Palme men nån måste ha hållit i det vapnet som avlossade det dödande skottet. Även övrig fakta tyder på en ensam gärningsman, ex. valet av plats, osv. Det är ju samma bedömning som bland annat Ressler och Axberger gjorde. Så jag nöjer mig tillsvidare med det. Visa gärna upp fakta som bevisar en komplott så kanske vi blir ense på den punkten. Jag har ändrat min åsikt förr. Man behöver anpassa granskningen/utredningen efter verkligheten och inte försöka göra tvärtom. Ja, tillsvidare är vi alltså oense.

                    Sen hade det varit intressant att få reda på vem som var tecknaren på Rapport, den som Stig kände till. Men det lär väl förbli en gåta det med.

                    1. VVA:

                      ”Sen hade det varit intressant att få reda på vem som var tecknaren på Rapport, den som Stig kände till. Men det lär väl förbli en gåta det med.”

                      Nej då. Lars Olof Lampers verkar ha rett ut saken och nämner namnet i sin bok. Vi behöver inte skriva ut det här, eftersom personen i fråga annars verkar ha lämnat få spår efter sig på Google. (Så få att man faktiskt frestas tro att Lampers har skrivit fel namn, eller stavat det fel. På så vis är det möjligen fortfarande ett mysterium.)

                      Det framgår inte hur de kände varandra, men man kan väl anta att det var via utbildning eller arbetsliv. Jag ser faktiskt inga konstigheter här.

                    2. Tack, Madam. Att detta nämndes i boken har jag ju missat, även om det var rätt nyligen en intressant tanke kring detta dök upp. Ska väl leta upp det senare när jag har tid över. Antagligen är han väl död eftersom han och Stig gått samma slags utbildning på konstfack, detta har jag för mig står i ett förhör med Stig Engström efter hans kritik i Rapport.

                    3. Madam.

                      Letade nyss upp det i Lampers, men det stod ju dock inget särskilt kring det tyvärr och som du säger så finns inget att googla upp med det namnet. Om någon har någon mer info kring tecknaren som var bekant med Stig när det begav sig så vore det ju intressant. Utredarna har nog missat något intressant när det gäller det här.

                  2. ”jag tog upp en enkel fråga och fick ett oproportionerligt långt svar”. Alltför ofta en debattörs öde. Ett tips till den som skriver ett svar är att fetstila (i huvudet om inte annat) nyckelord som berör sakfrågan. Om markeringarna är få bör man skriva om.

                    1. Tack för tipset, Johan. Det råkade tyvärr bli lite längre fetstil än vad det var tänkt på ett visst ställe på grund av fel i html koden. Jag kan bara be om ursäkt för detta misstag.

            2. VVA, har du några exempel på regelrätta lögner från SE:s sida? Inte bara att han broderar ut eller uttalar sig svävande, eller ens tar fel, utan direkta påståenden som han mot bättre vetande redovisar.

              1. Johan M
                Kan du förklara för mig hur det ljud som han hör 20 m ifrån hör ihop med att det är folk på plats när han kommer fram och Olof redan har vänts till ryggläge (av Anna H)? Såg han inte när dom sprang fram för att han tittade på klockan eller såg han strax efter ”skottet” att det var några personer där redan?

              2. Jämför man förhör med de som kände Stig Engström så stämmer inte den version han berättat till dom med den version som han själv gav till polisen.
                Stigs fru (2017-09-07): ”Stig hade för [maskat] berättat att Lisbet hade sagt till Stig ”han sprang åt det hållet”. Stig berättade att han sprang in på Tunnelgatan. Det fanns byggnadsställningar där som man man kunde gömma sig vid om han skulle leta eller.”
                Varför skulle Stig Engström få för sig att fundera om han skulle börja leta efter poliser borta vid byggnadsställningarna?
                Stigs fru (2017-10-25): ”informeras om att utredarna har tittat på Stigs förehavande och även lyssnat till vad hon uppgett i förhören att Stig då skulle ha sprungit efter skytten. Utredarna har även pratat med [maskat] som berättar samma sak som [maskat] […] [maskat] berättar spontant att Stig sagt att han sprang in för att se om han kunde hitta någon annan person som hade varit skytt.
                Ett år senare vidhöll hon sin berättelse till poliserna om att Stig ska ha sprungit efter skytten, inte poliserna.
                Stigs fru (2018-11-15): ”På fråga vidhåller [maskat] de uppgifter som hon tidigare lämnat att Stig uppgett för henne och familjen [maskat] att han sprang efter skytten.
                Stigs första exfru (2018-10-18): ”[maskat] har ett glasklart minne av att Stig sagt att ”-Jag springer i trappan och jag är först framme
                Praktikant FT: ”Jag vet att jag var där på minnesstunden och att Stig Engström var det. Då sa han att han hade sprungit efter mördaren, åt det håll som mördaren försvann. Och han sa också att det signalement som polisen gått ut med först, det var hans signalement och inte mördarens.” (i intervju med Gunnar Wall på denna blogg)
                Det är ju några exempel på att Stig troligtvis har ljugit under förhören.
                Ja, men de minns väl säkert bara fel. Men det märkliga är ju att det finns ett tidigare hemligstämplat förhör som berättar exakt samma sak, Anette K (1986-06-28):
                ”det var han [Stig Engström] som tydligen hade sprungit efter han som han trodde hade skjutit. Han berättade att han var precis där vid Götabanken när skottet gick.”
                Ännu märkligare blir det ju att både Arne Irvell (enligt Lars Borgnäs som ju har Irvells gamla anteckningsbok) och Hans Ölvebro som var spaningsledare när Stig Engström fortfarande levde ju har fått för sig samma sak.
                Den enda slutsats man kan dra är ju att han kan ha ljugit i förhören och för journalisterna om anledningen till att han sprang in i gränden. Men då måste han förstås ha sprungit före polisens ankomst. I så fall förstår man varför han var så ivrig i att berätta att polisen hade fel signalement på mördaren, att det egentligen var hans signalement som gått ut och att det skett en förväxling vid brottsplatsen.

              3. Johan M,
                der er talrige eksempler på, at SE taler usandt, siger forskellige ting i forskellige forhør og til forskellige mennesker. Fx vedr. hans udstemplingstid og hans ageren. Det ved du udmærket godt. At tale om løgn, er en retorik, der først er relevant, når vi med sikkerhed ved, om SE er GM eller ej.

                1. Att en uppgift inte objektivt är sann gör inte avgivandet av uppgiften till lögn. Lögner kan vara relevanta för att utvärdera någons trovärdighet oavsett om personen är gärningsman eller inte. Minnesfel är väldigt vanliga, och sådant som VVA tar upp är antingen helt förenligt med Engströms berättelse eller rimligtvis minnesfel. Exakta ordval många år tidigare kan ingen förväntas komma ihåg. Gällande Engströms utstämplingstid minns han uppenbarligen mest att tiden diffade på en minut. Han har därför uppgett 23:20. När han, spekulerar jag, läser sin lapp med 23:20 år 1989 lägger han på en minut eftersom han minns att en minut skulle läggas på. I hovrätten lägger han på en minut, men anger fel grundminut, men går med på att han har fel om han sa annorlunda tidigare. Det här är självklara minnesfel, inte några medvetna lögner. Det finns ingen anledning att ljuga på detta sätt; det ger honom inget alibi och han verkar inte ha varit ute efter något heller – han menar ju att han var väldigt tidigt på plats.

        2. VVA, Gunnar.
          Gunnar har förstås helt rätt!

          Det innebär definitivt inte att Stig Engström, poliser och Lisbeth Palme varit inblandade i mordet.
          Hur menar du VVA?
          Det kan ju i så fall ha varit vilka som helst, exempelvis tänkte ju Lisbeth direkt efter mordet att det var kroater som låg bakom, och att det var samma personer hon tidigare sett utanför bostaden på Västerlånggatan.
          En mordkomplott är bara en grupp människor som tillsammans utarbetar en plan för att mörda någon. Nu för inte så länge sedan var det en grupp högerextrema som dömdes för att ha planerat att mörda Frankrikes president Macron.

          Jag öppnade upp för ett scenario där varken ”Dekorimamannen” eller ”Tensonmannen” var Anders B, och att det rörde sig om två olika personer. I så fall kan det handla om en mordkomplott.
          Nu togs aldrig Nicolas F:s observation av Tensonmannen upp i rättegången mot Christer Pettersson, trots att det var en väldigt viktig iakttagelse städades vittnesmålet bort.
          Holmér ansåg ju exempelvis att den mannen var mördaren, men jag kan tänka mig att åklagarsidan tyckte att det hade varit för besvärligt om Helin i sin slutplädering spekulerat om att
          Christer passerat makarna Palme någonstans söder om Sveavägen 44.
          Det fick då duga med den luddiga formuleringen att han ”gick först efter, och sedan före”, vilket då samtidigt öppnade för det mer logiska scenariot att han fortsatt på den västra sidan och sedan korsat Sveavägen precis vid Dekorima. Där passade inte Tensonmannen in.
          Den sista säkra iakttagelsen av gärningsmannen CP innan avfasningen gjordes alltså av Ljubisa N enligt åklagaren, men samtidigt måste de ju haft Tensonmannen i bakhuvudet.

          1. Jörgen G.

            Ja, Gunnar har säkert rätt i det mesta. Det handlar dock inte om att ha rätt och fel, vinna eller försvinna. Jag väljer bara att försöka utgå från vid vad vi vet och ifrågasätta vad vi inte vet så att vi kan ta reda på vad vi vet.

            Jag har väl inte påstått att en högerextrem grupp inte skulle kunna ha mördat Palme? Jag utesluter väl inte det? Men eftersom vi inte knappt påbörjat en utredning så är det väl inte av särskilt stort intresse att försöka springa iväg och börja utforska olika högerextrema grupperingar i nuläget lika lite som det är intressant att börja ge sig in och rota i vänsterextrema grupper som PKK. Att extremister önskar livet ur folk innebär inte att de genomför det och att de lyckas. Det finns för lite faktaunderlag för att en ska börja rota i allt detta och folk blir bara ledsna och förbannade när myndigheter dansar omkring som några slags elefanter i porslinsbutiker. Det riskerar dessutom att ta tid från viktigare saker. Vem vet – hade Holmér struntat i att utforska PKK kanske man haft tid och ork att utreda Stig Engström ordentligt redan 1986? Då hade de inte avslutat förundersökningen 2020 med Stig Engström som utpekad efter sin död. Han hade haft en rimlig chans att försvara sig med advokat och allt.

            Varken Tensonmannen eller Dekorimamannen behöver vara Anders B, jag håller med. Vi vet inte om Nicola F såg gm eller om han såg någon annan. Vi vet inte om Inge M suttit skräckslagen och fantiserat ihop Dekorimamannen i efterskott eller om han faktiskt sett honom stå där och i så fall vem det nu kan ha varit och hur han såg ut. Vi vet ju inte och om det är som du skriver så behöver det inte innebära en mordkomplott.

            Det handlar mer om att få till ett värdigare avslut på eländet så att vi äntligen kan se en dokumentär och bok om vad som hände och var i systemet som det blev fel så att våra barnbarn kan lära av historiska misstag och utvecklas av det istället.

            1. VVA.

              Du skrev: ”En komplott innebär rent logiskt att Lisbeth Palme, några poliser och/eller den underlige Stig Engström på något sätt borde ha varit inblandade i mordet.”

              Gunnar och jag tyckte att det var ett märkligt resonemang, eftersom det inte alls betyder det.
              Jag kände mig därför tvungen att gå
              I svaromål så att inte din logik skulle falla tillbaka på mig.

              Du frågar mig: ”Jag har väl inte påstått att en högerextrem grupp inte skulle kunna ha mördat Palme”?

              Varför skriver du så? Jag har ju inte hävdat att du påstått att en högerextrem grupp inte kan ha mördat Palme, och jag har inte heller
              påstått att någon högerextrem grupp skulle ha gjort det, utan jag gav bara ett exempel på en komplott mot en hög politiker, och det finns många exempel. Det finns även vänsterextremister som konspirerat.
              Jag läser dina resonemang i den mån jag orkar, men jag är inte så förtjust i att du lägger In egna tolkningar av vad jag skrivit.

              1. Jörgen Gidlöf.

                ”Varför skriver du så?

                Ja det var en väldigt bra fråga, men hade du hävdat att jag påstått att det låg en extremistgrupp bakom mordet så hade jag väl till sist erkänt att du har haft rätt. Jag har ju tidigare påstått detta (dock inte här utan för mina nära bekanta).

                Att gå till överdrift är något av mitt expertområde. Jag kände ju igen mig i Hans Holmér när jag läste hans bok. Hade jag varit i hans skor 1 mars 1986 hade man ju sannolikt gjort ungefär samma grej. Sen läste jag ju all kritik mot hans agerande som experter skrivit.

                En fråga som då dök upp blev denna: om jag varit Hans Holmér 1 mars 1986 – hur kunde jag ha gjort tvärtom? Hade man i så fall funnit svaret på gåtan?

                Hans Holmér skrev såhär i sin bok:

                ”Den första trevande analysen av fallet är arbetsam. Det finns inga fasta punkter att hålla sig till någonstans. Det känns som att försöka finna fast mark i gungfly.
                Viktigast är att lägga upp spaningarna brett redan från början. Bredare än någonsin förr.

                Jag skulle också ha velat göra exakt sådär och därför svävade jag iväg direkt och in i konspirationsteoriernas värld, men om jag ska nu utgå från vad jag lärt mig av mina lärare, studieböcker och olika experter på utredningar så tänker jag ju snarare att han kanske borde ha gjort precis tvärtom: viktigast är att lägga upp spaningarna snävt från början. Snävare än någonsin förr.

                Kanske hade det gett ett bättre resultat? Det är en väldigt kort bakgrund till mitt resonemang i jämförelse med hur man vill ha det. Jag hade nog gärna skrivit tio a4-ark till om det och helst utlyst en presskonferens om alla mina tankegångar. Kommentarerna behöver ju vara proportionerliga också, enligt Gunnar.

                1. VVA,
                  min debatt med dig om dina egna slutsatser har jag avslutat tills vidare. Men en kommentar när det gäller Hans Holmér tycker jag kan vara på sin plats. Jag menar att han inte alls la upp spaningarna brett från första början. Som jag rätt detaljerat tar upp i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet menar jag att han hade ett väldigt smalt fokus på PKK. Och att detta fokus fanns med i hans planering från första början, vilket till exempel framgår tydligt av protokollet från spaningsledningens möte på morgonen den 4 mars (se sid 476 i nya upplagan av Mörkläggning där protokollet finns i faksimil).

                  Enligt Holmérs mer officiella historik bestämde han sig först i maj för att gå all in för PKK – av orsaker som han inte särskilt tydligt förklarar. Det är sant att de aktiva satsningarna kom först då – i alla fall om vi godtar hans påstående om att han inte var inblandad i Säpos tidiga PKK-buggningar.

                  Men poängen är att hans möjligheter att styra in hela spaningsarbetet på PKK i ett tidigt stadium utan att riskera att förlora kontrollen över utredningen var begränsade. Om han snabbt hade visat att han menade att utredningen borde fokusera på PKK hade det naturliga varit att han skulle ha släppt kontrollen över den för att låta Rikspolisstyrelsen ta över. Där fanns ju både Rikskriminalen och Säpo som var specialiserade på landsomfattande och internationella brottsutredningar respektive terrorism. Det fanns ingenting som kunde motivera att en sådan utredning skulle ledas av Stockholmspolisen. När väl Holmér etablerat sig som spaningsledare var det en annan sak – man slår inte sönder en spaningsorganisation som ser ut att ha kommit igång.

                  Det här ger också en förklaring till Holmérs tillfälliga fokus på Victor Gunnarsson. Han behövde ganska snabbt efter mordet – inte minst i samband med begravningen – ha något som såg ut som ett resultat att visa upp. När tillräckligt lång tid gått släppte han diskret intresset för Gunnarsson och började på allvar förbereda storsatsningen på sitt huvudspår.

                  Såväl under den tidiga fasen som senare fanns det ett antal uppenbara infallsvinklar som han valde att inte utreda. Bredd är det sista ordet som bör förknippas med Holmérs sätt att leda spaningarna.

                  1. Gunnar.

                    Tack för informationen. Intressant. Ja, men det är samtidigt den 4 mars det. Jag tänker nu på hans breda resonemang runt den 1 mars, kanske redan i bilen på väg hem. Holmér hade troligen några dagars sömnbrist och fantiserande med hela världens fiender till Palme som lektum innan han kanske bestämt sig för PKK, den 4 mars om han nu gjorde det då. En annan behövde inte heller många dagar innan fantasierna skenade. Lägg på lite inofficiella och godtyckliga påtryckningar av kanske SÄPO och andra aktörer som vill passa på och få möjlighet att snoka lite extra mycket i det för säkerhetstjänsten problematiska PKK, nu när den sossarnas statsministern mördats och allt är tillåtet. Ett perfekt läge, kanske? Sen gick allt åt h-e.

                    Rena spekulationer, men ändå en slags tanke. Var han inte en slags SÄPO-chef tidigare, har jag för mig jag läst? De var väl rätt intresserade av kommunister under 1980-talet, vilket kanske kan ha vart rätt känsligt efter IB-avslöjandet? Men jag var för ung och ointresserad då för att vara insatt.

                    1. VVA,
                      du skriver: ”Var han inte en slags SÄPO-chef tidigare, har jag för mig jag läst?”

                      Min förhoppning med den här bloggen är att de som postar kommentarer åtminstone checkar med exempelvis Wikipedia när det gäller väldigt lättkollade uppgifter innan de skriver. Det är ett sätt att visa hänsyn till dem som ska läsa.

                      Ja, han var chef för Säkerhetspolisen 1970-1976, men det ska väl inte jag behöva tala om. Vi befinner oss i ett skede av mänsklighetens historia då en enorm mängd information är tillgänglig bara några enkla tangenttryck bort. Det är synd om vi inte använder oss av den möjligheten.

                  2. Nu förekom väl dock visst fokus på Gunnarsson under tämligen lång tid, om än inte intensivt och enögt.

                    1. Johan M,
                      ja, även efter Holmérs avgång fanns det ju ett intresse från en del poliser att i utredningen att titta vidare på Gunnarsson. Men min poäng var att Holmér för sin del upphörde med allt intresse för Gunnarsson redan våren 1986.

                      Som jag skrev menar jag att Gunnarsson var viktig för Holmér för att han på det sättet kunde ge intryck av framgång. Sedan fanns det en annan sida av saken också, som jag ser det: han använde sig av Gunnarsson för att trissa upp konflikten med K G Svensson. När Svensson väl var borta från utredningen så fanns inte heller det skälet att fortsätta med Gunnarsson.

                    2. Enligt GW själv så lär ju HH sagt att VG inte var lösningen på mordet (eller något ditåt).

  82. Jeremiah går i genom en norsk tidningsartikel om Palmemordet och Skandiamannen.

    ”I den här filmen tittar vi på vad Skandiamannen uppger för norsk media kort tid efter att han bevittnat mordet. Tidningen är Aftenposten.”

    Skandiamannen i norsk media | PALMEMORDET

      1. Hvorfor skulle Engström overhovedet ringe lørdag og ihærdigt presse Skandia-personale for sine udstemplingstider? Som gerningsmand må han jo vide, at hans udstemplingstid ligger lige før mordtidspunktet. Som vidne er informationen ligegyldig. Ingen beder om bevis for, han var der.

        1. Gruto,
          jag tänker så här: om Stig Engström var gärningsman vore det väl mycket oklokt av honom att väcka uppmärksamhet om sin utstämplingstid. Men om han var ett vittne var det väl ganska naturligt att han ville ge polisen den information han kunde. Utstämplingstiden kunde ju vara ett sätt att tidsbestämma när mordet ägde rum. Det förefaller mig väldigt vettigt att tänka så. Vi vet ju att det fortfarande pågår en diskussion om när mordet inträffade. Allt som skulle kunna hjälpa till med att besvara den frågan var väl av värde att få fram, kan jag tycka.

          1. Gunnar W:
            Ja, precis. Och inte bara polisen. I det här fallet handlar det nog lika mycket om medier, kollegor, bekanta o s v.
            Oavsett vem han pratade med skulle de naturligtvis fråga hur långt efter mordet han anslöt till brottsplatsen. Eftersom han visste att just den saken fanns nedskriven in i detalj på stämpelkort var det ju inte bara möjligt att kolla, utan till och med en objektivt god idé.
            Sen tror jag väl inte heller att man kan utesluta att han helt enkelt såg en chans att kontakta någon på Skandia som skulle få veta att herr Engström minsann befann sig i händelsernas centrum.

          2. Den 28 februari 1986 klockan 23:21 ska mordet ha inträffat.

            Granskningskommisionens rapport (SOU 1999:88, s.181):

            ”Tidpunkten för mordet. Inspelningen av Leif L:s larmförsök, i förening med hans egna uppgifter att det tog drygt 40 sekunder från det första skottet till det att han kom fram till LAC:s växel, talar för att mordet begicks cirka 23.21.30. Det antagandet är förenligt med övriga uppgifter om skeendet.”

      2. En opsummering fra Per H’s rapport:

        UDSAGN 1 ifølge vægterne:

        Engström hører et skud ved Götabanken. Da han kommer frem, er nogle folk i gang med at vende OP.

        Vægterne foreslår, han tager en taxi hjem. SE afslår.

        UDSAGN 2 ifølge Roland B:

        SE ringer lørdag og siger, at politiet har anmodet ham om at vide, hvornår han eksakt har stemplet ud.

        Desuden: Hører et skud. En af de første fremme. Hjælper med at vende Olof Palme. Gået tilbage til Skandia for at ringe efter en taxi, fordi han ikke nåede toget.

        UDSAGN 3 ifølge kolleger på Skandia:

        SE først fremme ved Palme, vendte ham og ydede førstehjælp. Sprang efter politiet ind i Tunnelgaten for at informere dem om signalement blå dynejakke. Vender tilbage, hører et signalement på gerningsmands påklædning, der minder om hans. Forsøger at få det rettet, men ingen tager notits. Hørte kun ét skud, lige da han forlod Skandias entré.

        Nogle modsigelser:

        1) Der er nogle folk, da han kommer frem vs Han er den første fremme
        2) Hører skud ved Götabanken vs ved Skandia entré
        3) Ringer hjem vs ringer efter taxi
        4) Springmarch ind i Tunnelgatan vs ingen springmarch

        Igen: Utroligt, ingen reagerede på Per H:s arbejde.

  83. ” Fanns det några där ute som övervakade Olof Palme?”

    Palmemordet 1999 Mannen, Mordet, Mysteriet del 3 – SVT Dokument Inifrån

  84. ”Ett decennium efter att journalisten och ”Millenium”-författaren Stieg Larsson gått bort hittade författaren Jan Stocklassa hans arkiv, som innehöll många års research kring Palmemordet.

    Det resulterade i boken ”Stieg Larssons arkiv – Nyckeln till Palmemordet” som i skrivande stund finns på närmare 30 språk. Den 24 maj blir boken dokumentärserie på Kanal 5 och möjlig att streama även på Discovery Plus och HBO Max.

    ”Palmemordet – Den stora mörkläggningen” har premiär den 24 maj.”

    https://www.dagensmedia.se/alla-nyheter/nyheter/kanal-5-sander-ny-palme-dokumentar/

    1. Kalle,
      jag och många med mig ser förstås med intresse fram mot den här serien. Det kommer givetvis att finnas utrymme att diskutera den här på bloggen.

    2. Kalle:
      Tack för att du påminde om det mycket välgjorda och inforika programmet. Bla om all info som bara försvann.

    3. Johan Croneman från Dagens Nyheter har sett hela serien i förväg och publicerade en recension igår i DN. Här hittar man den, tills vidare är den inte bakom betalvägg.

      Rubriken är ”Larvigt Kalle Blomkvistande i ännu en tv-serie om Palmemordet”. I texten heter det bland annat: ”Helt ärligt tror jag att Jan Stocklassa kunde ha kokat ner sin teori till en timme, om han hade fokuserat och inte gjort så ofantligt många omtag. Men med tv-branschen förhåller det sig på det viset att den alldeles för ofta inbillar sig att ju fler avsnitt, ju fler timmar, desto större trovärdighet. Fel.”

      Serien pekar ut Sydafrika och Croneman menar att apartheidstaten förvisso hade motiv att mörda Palme. Han fortsätter: ”Men lyckas Jan Stocklassa presentera några riktigt hårda fakta, några bevis? Nej, inte ens några starka indicier.”

      Jag hade hoppats att få tillgång till serien i förväg för att – i likhet med Croneman – kunna erbjuda bloggens läsare en tidig recension. Tyvärr fick jag avslag på det önskemålet från seriens distributör. De var, som det hette ”generellt restriktiva” med förhandsvisningar av sina program.

      Nåja. Det går ju att recensera senare också. Och jag hoppas att snart kunna erbjuda en recension skriven av en mycket kunnig person. Själv avstår jag, dels för att jag jobbar hårt med manuset till min nya bok och dels för att jag haft en ganska hård polemik med Jan Stocklassa på bloggen tidigare. Det kan vara bättre att någon annan gör en helhetsbedömning av serien.

      1. Croneman var ju å andra sidan alltför positiv till ”30 sekunder” och har tämligen ringa kunskaper om Palmemordet. Men att något är långrandigt kan han väl för all del bedöma. Det hade varit intressant med hårda fakta om Sydafrikaspåret. ”Postum Humanitas” uttalar sig också överdrivet självsäkert om detta spår och dess detaljer. Det kommer ju alltid att finnas folk som hävdar att de medverkat i ett uppmärksammat mord, betalat för det, blivit lejda etc. etc. av olika skäl; frågan är väl mest varför man ska tro dem. Det hade varit kul med en teori presenterad av någon som inte uppenbart VILL tro på en viss teori.

        1. Johan M,
          ja, det är väl något att önska sig. Problemet med hela diskussionen om Palmemordet (och de flesta andra diskussioner) är förstås att personer som tar sig tid att sätta sig in i ämnet tillräckligt mycket för att kunna berätta någorlunda kompetent om det också oftast har skaffat sig en egen åsikt i frågan. Och någon som är starkt kritisk mot Sydafrikaspåret behöver därmed inte göra bättre ifrån sig än den som är varm anhängare av det.

          Till sist hamnar vi väl i att det i stor utsträckning är meningsutbytet som kan bidra till föra diskussionen framåt. Johan Croneman tog sig inte tid att precisera vad han tyckte var svagheterna i Jan Stocklassas argumentering. Det hade kanske varit värdefullt att få ta del av. Men diskussionen här på bloggen kommer förhoppningsvis att bli mer preciserad än DN-artikeln.

          1. När jag läste Stocklassas bok blev jag mycket besviken. Han kommer ju inte fram till någonting, allt rinner ut i sanden. ”Thedelin” försvinner innan honungsfällan slagit igen. Wedin säger inte så mycket. Inte sydafrikanerna heller. Slutet, när han sittter och somnar på en konsert och börjar drömma fram någon sorts lösning, är rent parodiskt. Visst, om han får sålt böcker och filmrättigheter på det viset så inte mig emot. Men tillför han egentligen något nytt?

            1. AWAB,
              vad jag anser om Jan Stocklassas bok om Palmemordet har jag kommenterat i en recension här på bloggen. Jag är kort sagt mycket kritisk.

              Jag har också publicerat ett kort svar från Jan Stocklassa, Och jag beklagar att han inte skrev längre för det var många frågor han inte besvarade.

              Själv har jag återkommit till boken och de obesvarade frågorna kring den i ett par postningar till, här och här.

              Vad han säger i den nya TV-serien återstår att kommentera. Det ska bli intressant att se om den håller sig till boken eller om han har nya tankegångar i något avseende.

  85. En inspelning från 1989 med Lisbet Palme.
    Jag säger som SHA 70, lyssna och bilda dig en egen uppfattning.
    Dåligt ljud men hörbart.

    ”Tack vare kanalen ROSA MANNEN – se länk nedan, så kunde denna gamla intervju hittas och visas för dig! Hon vägrade alltid att intervjuas, men gick med på denna enda. Alltså nu 34 gammalt material.

    Lyssna på henne och bilda dig en egen uppfattning om vad hon säger. Bl.a. om medias roll i det hela. Tänkvärt.

    Det är en liten störning ibland på det gamla VHS-bandet. Det får man överse med! Jag har lyckats minska det så gott det går.”

    Lisbet Palme 1989 – Unikt!

    1. Kalle,
      tack för länk! Det är ju en mycket intressant intervju. Jag har bara detta på något gammalt VHS-band och det är inte vad man plockar fram dagligen precis.

  86. Om man skulle diskutera frågan om Lisbeth Palme fel eller såg andra vittnen fel.
    Om man åter kanske skulle kika på lite uppgifter från mordet på Anna Lindh, som jag upplever väldigt likt Palmemordet. Kan vi lita på tidiga vittnesuppgifter från flera vittnen?
    Vittnespsykologen Julia Korkman berättar i Filterpodden 2022-10-07:
    ”Till exempel så studerar ju kollegorna vid Göteborgs forskningsgrupp i rättspsykologi utredningen av Anna Lindhs knivhuggning vid NK. Där märkte man att ett av vittnena påstod hade den här mannen hade ett visst klädesplagg som hade utfört det här dådet och då började flera andra vittnen ta in det här samma klädesplagget som var en kamouflagemönstrad rock i sina egna minnesbilder. Och han hade alltså en grå jumper så vi… eller en grå sån här munktröja… så det var ju intressant att de tog in ett så väldigt specifikt klädesplagg i sina egna minnesbilder. Forskarna gjorde en väldigt intressant analys om det här fallet.”
    I exempelvis Aftonbladet den 10(11) september 2003, strax efter att att Anna Lindh mördades stod det såhär: ”Anna Lindh befann sig i en dambutik på första våningen när en gärningsman klädd i kamouflagejacka gick till attack. Klockan var då 16.10.
    Vittnen berättade för aftonbladet.se att mannen slog Anna Lindh till marken. Allt talar dock för att de såg honom gå till attack med kniven.

    Ett vittne, Filippa W, berättade 3 dagar senare i ett förhör att signalementet var ”en jacka eventuell ”skaljacka”, som gav ett mörkt intryck. Filippa säger att det var en typisk jacka som man har som vind o vattenskydd. Han gav inget mjukt intryck och hon uppfattade ingen luva. Filippa säger att hon inte vet att det var en sådan här jacka, men fick uppfattningen att det var en tunn jacka med lite frasigt material.”
    Om vi nu försöker att tänka oss in Anna Lindh som en slags Olof Palme och Eva F som en slags Lisbeth Palme, fast att de vore på NK istället för Sveavägen:
    Anna Lindhs väninna Eva F berättade i förhör samma dag som mordet skedde såhär:
    ”I det skedet såg hon mannen rakt i ansiktet och det hon spontant tänkte på var ”pundarjäkel”. Mannen stack sedan därifrån.
    Eva [F] sade att Anna Lindh segnade ner på golvet och hon tittade ej efter vart mannen försvann. Hon fick känslan av att han sprang mot rulltrapporna, tillbaka på något vis.
    Hon såg då att Anna Lindh höll sig för magen och frågade vad som hänt. Anna Lindh sade att hon hade blivit knivskuren och bad henne ringa till Bosse (maken, förhörsledarens anm.) I detta skede kom det fram hjälp, en man som var läkare slet av sig kläder och använde detta som tryckförband. […] Eva sade att hon aldrig såg någon kniv. Eva sade att hon satt i framsätet bredvid chauffören i ambulansen. Eva [F] sade att mannen såg ut som en svensk pundare. Hon uppskattar åldern till ca 35 år, men han kan vara yngre. Hon lade inte märke till ögonen men sade att han inte hade utländska ögon. Mannen hade dålig hy.
    Eva [F] sade att hon hade svårt att uppskatta längden då hon själv är 156 cm, alla är längre än henne själv.
    Mannen hade brunt halvlångt hår som hängde fram lite på ena sidan, okänt på vilken sida. Hon sade att mannen kan ha haft bakåtkammat hår som ramlat fram lite.
    Mannen var ej tjock men ej heller tanig eller utmärglad.
    Mannen såg påklädd ut och hade en beige stickad tröja på sig. Hon fick känslan av att den var patentstickad i ylle.
    Hon lade inte märke till vad han hade på sig på nederdelen av kroppen.
    Eva [F] sade att hon minns att hon tittade mannen i ansiktet men hon kommer inte ihåg direkt hur han såg ut. Hon tror att hon skulle kunna känna igen mannen om hon såg honom igen men inte till 100 procent.
    Hon sade att det kunde vara en ”NK-pundare” eller en nerdekad skådis som var stökig eller speedad.”

    Dagen efter beskrev Eva F att ”Han hade inget normalt sätt och röra sig….Alltså det var någonting hos honom som fick mig att tänka så, och det kan vara håret eller det kan vara att han…Han var liksom lite….Han hade inget riktigt normaltsätt och röra sig. Han var liksom spänd på nåt vis” […] Alltså, ibland ser jag det tydligt, ibland försvinner man. Detär som det går en film i huvudet hela tiden. […] Alltså, jag böjer mig ju ner över Anna, så jag såg honom inte honom sen. […] alltså, han var….Så länge jag såg honom, jag tror att jag såg liksom mer eller mindre på det under hela händelsen då, då var han i hennes magtrakt. […] jag såg inte att han hade en kniv!”
    Björn Philblad meddelade i Rapport 17.40 att polisen spärrat av området runt NK och att vittnen sett gärningsmannen. Han uppgavs vara 180 centimeter lång och bära en kamouflagejacka. Enligt kvällsekot samma dag söker polisen efter en man med svenskt utseende, som är ungefär 180 centimeter lång och klädd i en kamouflagejacka. Eventuellt skulle han bära en grå tröja med huva under jackan.
    Ett vittne, Ingalill, tillfrågas den 24 september om mannens jacka och uppger då att hon är väldigt osäker på vad han hade för jacka på sig:
    ”Hon berättar också att kläddockorna som stod vid ingången och som gjorde att hon inte såg mannen helt är i längden 160 cm. Hon uppskattade därför mannen som runt 180 cm. Hon såg endast mannens huvud bakom dockorna.
    Hon vill dock åter igen påpeka att allting gick väldigt fort och att hon därför inte kunde notera exakt hur mannen såg ut. […]
    Hon tillfrågas om hon minns vad hon sa vid det föregående förhöret och att hon då hade sagt att det var en kamouflagefärgad jacka av något slag. Idag så säger Ingalill att hon är väldigt osäker på detta. Hon säger att affären där hon arbetar hade bl a en del kläder med leopardmönster hängande på provdockorna vid utgången och att hon av den anledningen kan ha tänkt att mannen varit klädd i kamouflagejacka. Idag kan hon inte påminna sig hur jackan hon såg, såg ut och heller inte vilken färg eller färgton jackan hade.
    Vad gäller mannens kroppsform så säger honatt hon inte uppfattade mannen som speciellt kraftig, utan mer åt det smidiga hållet. Hon säger också att hon själv uppfattade mannen vara i 25-30-års åldern.
    Ingalill har ju sett bilderna som varit i media på den så kallade ”NK-mannen”. Hon berättar att hon själv tänkt och tittat en del på dessa bilder. Hon fick frågan om hon själv fick någon spontan reaktion eller tanke när hon såg dessa bilder i media. Ingalill svarar att hon inte på något sätt kan säga att det var just den här mannen som hon såg den här dagen. Hon säger att hon själv kanske inte uppfattade håret så långt som mannen på bilden hade.”
    Vittnet Ingalill hade alltså fel om bl.a. jackan och håret. Hon kände inte ens igen mördaren när hon såg en bild av honom. Anna Lindhs väninna Eva hade desto mer rätt. Jag tänker att vi genom att analysera uppgifter från mordet på Anna Lindh kan fundera hur Lisbeth Palme kan ha uppfattat händelsen på Sveavägen och även hur andra vittnen kan ha uppfattat det hela. Samtidigt ha i bakhuvudet att det troligen var ännu svårare för vittnen vid Sveavgägen att uppfatta mördaren. Såg Lisbeth mördaren eller såg hon kanske Anders B, när hon vände sig om? Var det en pålitlig uppgift vad gällde den blå jackan även om många andra vittnen sett annorlunda? Den som påminna sig om hur denna mördare verkligen såg ut kan enkelt googla upp ”Mijailo Mijailovic” och göra sin egen bedömning av mördarens utseende och jämföra med det signalementet som polisen tidigt gick ut med i media.
    Åtta år senare beskrev Mijailovic motivet och hans tankar bakom mordet såhär i Expressen den 28 augusti 2011:
    ”Mijailo Mijailovic såg Anna Lindh och hennes väninna utanför NK, han var på väg ut från varuhuset och de var på väg in. Där och då bestämde han sig för att attackera henne. Han säger att han stod kvar utanför och laddade.
    -Sedan gick jag efter dem in på NK. […] Jag trodde inte jag skulle klara mig, utan att folk skulle försöka hålla fast mig tills polisen kom. De hade försökt brotta fast mig, hålla fast mig.
    Hade du skadat någon annan om de hade försökt hålla fast dig?
    Nä, det fanns ju flera tusen där, och jag hade hat mot politiker, inte någon annan. […] Jag tänkte: ”jag hugger” och inte så mycket på utgången. […]
    Sprang du, eller gick du långsamt?
    – När jag letade gick jag långsamt, sen när jag skulle ut genom sidoingången, samma som jag gick in, började jag kuta. Jag var inne i Salénhuset, skulle gå till någon frisör. Sen slängde jag den där knivslidan i en papperskorg. […] Jag såg polisbilar, så det var lite konstigt att de inte tog mig inne i stan. De hade väl inget signalement då kanske, det gick så fort.
    Förstod du vad du hade gjort?
    – Jo, jag förstod direkt, men jag var fortfarande hög. Jag nyktrade till i skogen i Södertälje, när jag slängde mina kläder. Jag satt där i skogen och tänkte: Det här är min sista tid i frihet. Det blir 99 års fängelse.”

    Lena Andersson i Lars Borgnäs bok (Olof Palmes sista steg):
    ”Tanken slog mig att något i omständigheterna kring detta besynnerliga statsministermord är av det slaget att hustrun inte kunnat berätta om det. Ännu starkare fäste fick den när jag började läsa mer om mordet, i synnerhet de tidiga vittnesmålen. […] Samma år, 2011, skrev jag en liten text om att Lisbeth Palmes version av förloppet inte kan stämma. Jag kallade den en ”Elementär induktion” och behandlade där mordet på Olof Palme som ett kunskapsteoretiskt problem: minst fyra vittnen måste ha sett fel för att Lisbeths Palmes version skulle vara korrekt och det räckte att ett av dem hade sett rätt så föll hennes berättelse samman. Det tedde sig så oerhört konstigt att en sådan sak kunnat fortleva i utredningen.
    Med lite vittnespsykologiska kunskaper behöver det inte vara konstigt.
    Vad sa egentligen Stig Engström i Skydd & Säkerhet, 1992:
    – Jag vet inte vad jag skall tro – jag har läst i en bok om vittnespsykologi att ”säga sanningen eller vara tyst”. Kanske många i den här affären inte har lust att tala mer än en halv sanning av något skäl. Så blir också bilden av vad som hände så förvirrande och så oklar för gemene man. Som kanske inte har rätt att fråga vad som hände med Sveriges statsminister, och varför?”
    – Men för mig trillar det hela tiden ned små förklarande ”poletter” som svar på mina frågor, inte många med några.”

    Vilken otrolig tur för poliser och åklagare att mördaren vid mordet på Anna Lindh fastnade på en kamerabild samt att han slängde iväg sin blodiga kniv med sitt DNA på. Annars vet vi inte om de fångat honom , men nu fastnade han på bilden och kunde kopplas till mordet. Om inte hade vi kanske suttit och diskuterat det här fallet än idag? Kanske borde vi trots allt ändå göra det. Vad tänker ni om likheterna kring mordet på Anna Lindh och mordet på Olof Palme? Anna Lindh deltog ju för övrigt på Palmes begravning.

    1. VVA

      Vad är likheterna mellan Palme-mordet och Lindh-mordet? Jag kan inte se en enda likhet.

  87. Ber först om ursäkt till Gunnar för lång text, men det kan ibland vara bra att sätta ihop allt för att se själva sammanhanget i en och samma kommentar.
    Så om vi även kanske ska tänka oss in i Stig Engströms situation. Se det ur hans perspektiv, så att säga. Varför ljög han i förhör, trots att han var oskyldig (om vi utgår från det)? Hur kan det ha upplevts även för Christer Pettersson, som i livet blev misstänkt och utpekad för mordet?
    Jag vet ju inte, men Per S, ”35-åringen”, som satt frihetsberövad i 10 dygn, borde nog veta hur det kan ha känts. Här har vi möjlighet att vi tänka oss in i deras perspektiv, genom Per S. Per har för den delen tidigare suttit i fängelse, liksom Christer Pettersson:
    ”Det tragiska var inte att jag blev oskyldigt anklagad, det tragiska var att två barn förlorade sin mor, säger Per [S]”, ”En polis sa jävla ministermördare till mig”. (https://www.jnytt.se/2020-09-11/huskvarnabon-per-talar-ut–satt-haktad-for-mordet-pa-anna-lindh-en-polis-sa-javla-ministermordare-till-mig)
    Tänk då att få en hel bok med titeln ”Den osannolika mördaren” uppkallad efter sig, om man nu är oskyldig? Jaja, Stig är ju död och kan inte hävda sin oskuld… det är nog lugnt.
    Per [S] i Expressen (https://www.expressen.se/nyheter/krim/per-51-berattar-nu-jag-kallades-ministermordare/):
    ”Han anhölls sedan flera tipsare hört av sig om att det var han som syntes på varuhuset NK:s övervakningsbilder. […]
    – De gör ett sånt rättsövergrepp och häktar en helt oskyldig och låser in honom som ett djur, säger Per [S], i dag 51 år.
    – Så jag var hela tiden beredd på att det kan komma in någon ful och kanske ska slå fram en bekännelse. Så jag var ”kampbereit” (beredd på att låss -reds anm): ”Om de kommer in ska de få ett helvete.”
    Per [S] är missnöjd med medierapporteringen kring honom under tiden då han var misstänkt.
    – Det är skillnad på en misstänkt och en skyldig, men det verkade inte media ha reflekterat över. Jag var skyldig, punkt.
    – Jag visste ju att det var en mediastorm utan dess like. Jag visste också när det vändes till min fördel, när det stod: ”Inga DNA-bevis mot den misstänkte.”
    Han säger att det är svårare för en oskyldig att försvara sig än det är för någon som är skyldig.
    – Om du har gjort någonting vet du precis vad du ska säga och inte säga. Det är svårare att skydda sig mot en oskyldig anklagelse, hur ska jag bygga upp mitt försvar, vad ska jag säga och göra? Jag fick glåpord, kallades ministermördare.

    Per S släpptes ur häktet och misstankarna mot honom avskrevs. 2004 bestämde justitiekanslern att han skulle få 150 000 kronor i skadestånd. Han har även stämt flera medier, däribland Expressen, för förtal men alla stämda medier friades av tryckfrihetsjury efter en utdragen process.”

    En skyldig person har en strategi. En oskyldig person har ingen strategi om han blir misstänkt och satt i ett förhör. En skicklig förhörsledare har alltså en motstrategi för att göra kontrastrategin mindre effektiv, enligt Pär Anders Granhag (https://play.gu.se/media/Vad+utm4rker+v4rldens+skickligaste+fB6rhB6rsledare/0_ithtzbr1):
    ”Skickliga förhandlare [och förhörsledare] tänker mycket på vilka strategier deras motpart i förhandlingar har. Hur använder man då en god förmåga till perspektivtagande? Jo, svaret är det i det här sammanhanget att fundera ut vilka strategier den misstänkte personen har – det kallar man för kontrastrategier. Strategier som de misstänkta har för att från deras perspektiv lyckas väl under ett förhör.”
    Det är precis det som Per S talar om när han (med egen erfarenhet som både skyldig och oskyldig till ett brott) berättar om att ”Om du gjort någonting vet du precis vad du ska säga och inte säga.”
    Stig Engström hade ingen sådan strategi, därför blev han i efterhand anklagad som ”Den osannolika mördaren” av tidningen Filter och Thomas Pettersson, där svenska myndigheter sitter på en presskonferens och i princip högläser ur Petterssons bok.
    Så skulle det troligen ha känts för Stig Engström. Men om han nu var först framme på brottsplatsen, så som han beskrev i Aftenposten 1 mars 1986. Då kan man undra – varför sa han inte helt enkelt bara som det var till polisen i så fall? Varför hittade han på? Som Hans Ölvebro uttalade i Aftonbladet:
    ”- Han var en av de som var på platsen. Han var en virrig människa som agerade på olika sätt och inte alltid höll sig till sanningen.
    – Men att han skulle vara gärningsman… Den tanken tror jag inte ens slog mig, säger Hans Ölvebro.
    Hans Ölvebro menar att alla vittnen som inte hördes direkt på plats av en utredare genom ett riktigt förhör blev påverkade av medias rapportering.
    – Det var därför Engström reagerade när han hörde att det var någon med keps som man trodde var gärningsman. Därför tog han kontakt med polisen och talade om att ”det är mig de tagit fel på. Jag sprang där, men jag är inte gärningsman.
    Du litade på det?
    – Ja, är det inte ganska troligt?
    Inte om du frågar Krister Petersson?
    – Nä, men han gör en annan bedömning. Vi gjorde inte den bedömningen.
    Kan du ångra att du inte utredde Engström grundligare?
    – Ja, med tanke på vad de kommit fram till idag borde vi pratat med honom mer. Men jag är ganska övertygad att han sagt att ”jag har inte mördat Palme”, säger Hans Ölvebro. […] Han var inte prioriterad. När ni tillträdde i mars, och skulle starta upp, vad händer då? Jo, Ebbe Carlsson-affären. Rikspolischefen fick avgå, justitieministern fick avgå. Det drabbade oss också. Vi försökte koncentrera oss på utredningen.”

    Men kanske höll sig inte Engström riktigt sig till sanningen eftersom han kunde lista ut att det kunde ha låtit såhär inne i det slutna Palmerummet den 20 april 1986, enligt Lampers (2021,s .139):
    ”En av personerna i Palmerummet har betänkligheter och säger att man kanske ska vara försiktig med Engström. ”På vilket sätt menar du då?”, frågar Lange. ”Ja, om han inte ljuger, då har han ju varit där, då har han varit på brottsplatsen”, svarar personen. Nils Linder, chefen för våldsroteln, bryter in och säger: ”Då är han gärningsmannen.” Lange är tveksam och svarar ”Ja, men han kommer ju då som jag upplever det ändå ganska sent, och sent är då nån minut eller sekunder här, jag vet inte hur man ska tolka det.” Någon i gruppen påpekar att Engström i förhör sagt att han bara var ett tiotal meter från brottsplatsen när han hörde skotten. ”Då måste han ha varit först på brottsplatsen”, fyller Holmér i, och fortsätter med att säga att Engström inte sagt något om att han sett Anders [B], som ju i så fall måste ha befunnit sig bara några meter framför honom. Någon framhåller att Engström varit angelägen att berätta att han bar likadana kläder som gärningsmannen. Linder säger att man inte ska bjuda Engström på något, han är ju den första man mött på som hade en handledsväska, en sådan som [Yvonne N] beskrivit. Dessutom, fortsätter Linder, hade han keps och mörk, lång rock. Det är också märkligt konstaterar Linder, att ingen polis har tagit upp anteckningar om honom. ”Han finns inte med på ingångsanmälan, finns inte med överhuvudtaget. Han kanske aldrig kom tillbaka, han kanske sprang upp i trappen”, säger Linder. Det skulle kunna vara så att Engström är gärningsmannen, så det är bäst att man tar det försiktigt med honom, tycks åtminstone några i gruppen mena.”
    Av resonemanget i Palmerummet syns vilka val Stig Engström själv lär ha förstått att han kan ha haft som oskyldigt vittne: att försöka ljuga i förhör eller bli misstänkt för mordet på statsministern.
    När kom han på det då, han blev ju intervjuad och förhörd den 1 mars 1986? Jo, det berättade ju hans exfru om för Thomas Pettersson, (e-bok, 2020) men TP såg det bara ur sitt perspektiv – den osannolika mördarens perspektiv:
    ”Att han kontaktade media var emot exfruns vilja:
    – Då sa jag: ”Hit kommer ingen tidning!” Det hade gått upp för mig att han skulle passa sig jädrigt noga.
    – Hur tänkte du då?
    – Jag ville inte ha vår villa som första foto på Dagens Nyheter [tidningen som Lisbeth Palme riktade stark kritik mot i TV-intervjun] … Rubriken ”[Den osannolika] Mördarens villa”. Du kan ju tänka dig …
    – Hur menar du nu? [undrar Thomas Pettersson]
    – Man visste ju inte vem som var mördaren. Palme skjuten! Här finns en kille som sprungit … Polisen vet [inte] om det, men man vet ju inte vad journalisterna hittar på. Därför sa jag: ”Hit kommer inga journalister.” Jag ville inte att vår villa skulle bli belägrad – då hade jag blivit tokig!”

    Tack vare Per S som misstänkt i fallet Anna Lindh och Pär-Anders Granhag så tänker jag att vi kan få viss inblick i Stig Engströms agerande. Om han inte försökte dölja att han varit först på platsen och eventuellt sprungit i trappen så skulle spaningsledningen troligen sett honom som gärningsmannen. Vad hade han för val i så fall? Stig hade ett val – att inte hålla sig till sanningen, trots att han var ett oskyldigt vittne. För i så fall skulle villan ha blivit belägrad. Ungefär i samma situation som Per S fick utstå under tio dagar. Frun hade troligen blivit tokig. Det kanske Stig ville undvika, med tanke på att hon i senare förhör förklarat att äktenskapet inte alltid var det allra bästa ur hennes perspektiv. Det var ju även hon som senare gjorde slut med Stig.

  88. Arne Irvells uppfattning/anteckningar angående Stig Engström (genom Lars Borgnäs) i Ottos insight,
    https://youtu.be/1MXF2N19JPE
    Arne Irvell:
    ”Är det troligt att Stig Engström sprang efter gärningsmannen?
    Att han deltog i omhändertagandet av Palme?
    Ingen av de övriga på platsen har iakttagit Engström eller sett denne agera på det sätt som han påstår.
    Kan han ha varit mannen som stod och tryckte i portgången som man iakttagit eller var detta det så kallade ”riksfyllot”?
    Tidsmässigt förefaller det vara så att Engström kommit ut från Skandia och kommit att gå bakom paret Palme.
    Han kommer med diverse förklaringar om att han gick och tittade på sitt armbandsur, vilket skulle ha gjort att han inte såg eller märkte nåt om vad som hände framför honom.
    Kan han ha med gärningen att göra?”

    Här nämner Irvell (genom Borgnäs) alltså Stig Engströms bekantas allmänna uppfattning, dvs att Stig ska ha sprungit efter gärningsmannen.
    Intressant är alltså att Arne Irvell (som gick i pension tidigt i utredningen) hade samma slags uppfattning som bl a även Hans Ölvebros uppfattning i Aftonbladet den 10 juni 2020:
    ”Hans [dvs Engströms] förklaring var att han sprang efter gärningsmannen in i gränden.”
    Detta är enligt mig i alla fall mycket märkligt, att då insatta poliser i efterhand fått en helt annan uppfattning än vad som finns beskrivet i förhören med Engström, särskilt som bekanta ska ha fått samma uppfattning av Stig Engström. Han själv var ju tydlig med att han sprungit efter poliserna – inte gärningsmannen.
    Den mest naturliga slutsats man kan dra av det här är förstås – han kanske sprang efter gärningsmannen istället för poliserna? Då kan han mycket väl ha blivit förväxlad som gärningsman av andra. Som Borgnäs berättar i klippet så var ju inte Irvell direkt någon foliehatts person. Att SÄPO kan ha ”förvrängt information” (enligt Ölvebro) och vilselett utredarna med PKK-spåret behöver dock inte ha med mordet att göra. SÄPO kan förstås ha haft sina skäl ändå.

  89. Hej Jörgen Gidlöf,
    Tråden är slut, detta är en kommentar till följande:
    https://gunnarwall.wordpress.com/2023/03/20/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen-3/#comment-44023
    Tack för bra sammanställning om promenerande personer i nära anslutning till makarnas Palmes promenad längs Adolf Fredriks kyrka! Jag har själv tidigare funderat kring detta och en möjlighet är att de personer du beskriver fanns på Sveavägens trottoar ungefär vid denna tidpunkt. I och för sig kan det till och med ha funnits fler personer, en ytterligare möjlighet är att gäster som lämnat dansklubben Glädjehuset gick ner via Kammakargatan på sin väg mot city eller för nattmat just vid gatuköket på Sveavägen 39.
    Det som komplicerar teorin lite är emellertid att om paret Palme fick vänta i kanske 30-45 sekunder vid röd gubbe när de passerade Sveavägen är det möjligt att flera av de personer du nämner ”ligger senare i tid”. I förhören med Lisbeth talas det om att makarna åtminstone delvis ”sneddade” över Sveavägen, men om detta innebar att de också i något läge väntade en stund på grön gubbe är oklart. Sedan har vi även Wall och Borgnäs mötesteori som också skulle kunna addera ca 45 sekunder.
    Sammanfattningsvis går det nog därför inte att säkert veta var och när olika vittnen fanns på den aktuella trottoaren.
    Jag har emellertid en fråga till bloggens läsare. Vet vi om polisen försökte efterlysa de tre ungdomarna som dök upp vid korvkiosken i samband med att Palme passerade? Någon av dem kanske hade gjort någon iakttagelse av den man som uppges ha följt efter Palme.

    1. Anders Fredric:

      Det är väl personerna som förhörs i E-1096-3 och framåt? Du hittar dessa förhör i palmemordsarkivet.

      1. Adam.
        Tack! Då ingick Susannes kompis i sällskapet som Ljubisa N berättar om. Killen med ölglaset. Då passerade Palme under tiden de stod där utan att de noterade det.
        Kan då stämma att de började gå vidare ungefär samtidigt som Palmes korsade över vägen.

    2. Anders Fredric.

      Tack för svar, och för att du förnyade tråden. Det fanns många orsaker för folk att gå på den västra trottoaren. Biograf och restaurangbesökare som exempel. Men just då under dessa knappa två minuter behöver det inte ha varit så många fler än vi känner till.
      Åtminstone sex av dessa personer vet vi namnet på, men de tre berusade kunderna vid grillkiosken, och personen som Ulrika och Susanne pratade med vet vi väl knappast vilka det var?
      Som du skriver, så kan det alltså ha funnits ytterligare personer där, men om de gått söderut bör de ha uppfattat skottlossningen, och gett sig till känna.
      Många felkällor finns som sagt, och en väntan för rött ljus skulle förstås förändra bilden, men ingen sådan väntan har Lisbeth Palme hintat om i något sammanhang, men i förhör den 25/3 står det som du skriver: De sneddade över Sveavägen och gick bara under den senare delen av sneddningen i övergångsstället”.
      Det tycker jag utesluter det att de väntat på grönt, utan det berättar i stället att de gick när de såg att det var möjligt att gå utan att hindra trafiken.
      Dels kan man ju undra varför de sneddade, och varifrån?
      Från den norra sidan av Adolf Fredriks Kyrkogata borde det ha varit, för annars hade de knappast hamnat vid Sari. En ingivelse i stunden, just för att affärens skyltfönster var intressant, eller av någon annan anledning? Det kan man spekulera om i en annan diskussion.
      Att de stått bakom hörnet på grillkiosken långt från trafikljuset och ändå väntat på grönt verkar konstigt.
      Felkällorna i detta sammanhang tror jag är gånghastigheten. Unga personer går oftast något snabbare, men varken Olof eller Lisbeth var så gamla att de av den anledningen behövde gå speciellt mycket långsammare. Korsandet av Sveavägen kan beräknas till 20 meter (15 sekunder) plus tio sekunder vid Sari.
      25 sekunder bör de ha förlorat mot de som fortsatte framåt på den västra sidan.
      De bör så vitt jag kan bedöma att de gick parallellt eller något bakom Ulrika och Susanne, och något framför Christina och Per på den motsatta sidan.
      Om inte: ytterligare en felkälla. Någon av de nämnda stannat till under den sträckan, men det har de aldrig sagt.

      1. Jörgen Gidlöf:

        Jag hakar på här, med svar på samma inlägg som Anders Fredric kommenterar ovan. (https://gunnarwall.wordpress.com/2023/03/20/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen-3/#comment-44023)

        Du skriver:

        ”Det man då kan undra över är var de två manspersonerna som Ljubisa N såg framför makarna Palme befann sig i skottögonblicket?
        De borde ju rimligtvis ha varit ungefär vid Apelbergsgatan.
        Kan den ene ha varit en kvinna, och att det egentligen handlade om Egon och Annika?”

        Så kan det ha varit. De kan också ha svängt av åt höger/västerut längs södra kyrkomuren på Adolf Fredriks kyrkogata, och på det viset ha försvunnit ur handlingen.

        ”Det vi kan säga är att Pia E åtminstone inte kan ha sett en helt folktom trottoar längs med kyrkogårdsmuren.
        Vad man nu har för nytta av sådana här resonemang?”

        Det är just det som är nyttan. Pia E:s resonemang används typiskt sett för att driva två uppfattningar: dels att Roger Ö (med bäring på Christer P) befann sig vid bion vid någon viss tidpunkt, och dels att ingen förföljde makarna Palme från bion, eller att det senare i alla fall motsägs av ett trovärdigt vittne (nämligen Pia E själv).

        Jag håller med om att Pia E är ett trovärdigt vittne, men hon är också flitigt misstolkad eller i alla fall ofta missförstådd. Jag försökte i mitt inlägg visa att hon faktiskt inte säger att det inte gick personer efter paret Palme. Du visar här förtjänstfullt att det rörde sig ett betydande antal människor på trottoaren.

        Den slutsats man kan dra av detta är att Pia E:s vittnesmål inte talar emot att det skedde någon form av förföljande från bion. Och det innebär i sin tur att det faktiskt inte existerar något enda vittnesmål som talar emot ett förföljande på denna vägsträcka (om jag inte glömt något?). Från ABF-bokhandeln till mordplatsen finns tvärtom enbart vittnesmål som talar för ett förföljande, dvs samtliga personer som noterade paret Palme noterade också en person som gick efter dem.

        Dessa vittnesmål är dock dels få och dels av varierande kvalitet/tydlighet, så det förblir långtifrån säkert att så verkligen var fallet. Men det är skillnad på ”de relevanta vittnesmålen är svaga och totalt motstridiga” och ”de relevanta vittnesmålen är svaga men pekar alla i samma riktning”.

        1. Madam, m fl,
          det är riktigt att vittnesmålen från Grand inte kan användas för att dra slutsatsen att ingen följde efter makarna Palme. Vad man däremot kan säga är följande: Mårten Palme gav i tidiga förhör uttryck för att mannen som stod vid skyltfönstret började följa efter Olof och Lisbeth tämligen omgående efter det att dessa börjat röra sig söderut. Mårten kallades ju att vittna i rätten och i åklagarnas upplägg var han ett av de vittnen som skulle ge stöd för att mördaren, det vill säga Christer Pettersson, varit vid Grand. Tillsammans med vittnesmålet från Ljubisa i korvkiosken vill åklagarna frammana en bild av en gärningsman som var närmast hack i häl på statsministern.

          Nu backade Mårten i rätten från påståendet om att han verkligen sett att mannen vid skyltfönstret börjat följa efter Olof och Lisbeth. Men det hindrade ju inte att åtalet fortfarande var konstruerat kring uppgifter om en man som följde tämligen nära efter makarna Palme.

          Och i det sammanhanget är det förvisso intressant att inga biobesökare (inte heller Mårten till sist) uppgav sig ha sett att någon följde efter statsministerparet.

          Det betyder inte att det inte fanns någon förföljare. Men denne bör i så fall ha uppfört sig mer sofistikerat än den tänkte förföljare som skymtade i åtalet. Till exempel kan han ha gått på andra sidan gatan eller hela tiden befunnit sig en bit framför paret Palme.

          Skulle en sådan mer osynlig förföljare ha varit identisk med mördaren? Det behöver han inte ha varit, han kan till exempel ha varit en medhjälpare till mördaren eller till och med ha övervakat Palme av andra skäl.

          Men om det fanns en sådan förföljare och denne var mördaren så kan vi i det fallet säga att gärningsmannens agerande verkar ha präglats av en viss eftertanke och kanske också av en viss erfarenhet av att förfölja och övervaka personer.

          1. Hej Gunnar, Jörgen, Madam m.fl.
            Tack för en intressant diskussion! Jag har några avslutande kommentarer från min sida.

            1. Att Lisbeth Palme i ett ej inspelat (?) förhör 3½ vecka efter mordet uppges säga att ”De sneddade över Sveavägen och gick bara under den senare delen av sneddningen i övergångsstället” bör man behandla med åtminstone viss försiktighet. Frågan är om det är rimligt att komma ihåg en sådan här detalj efter nästan en månad, och även om Lisbeth är övertygad om sin minnesbild är det inte säkert att den är korrekt.

            2. Övergångsställena över Sveavägen på ömse sidor om Adolf Fredriks Kyrkogata har mittrefug. Om paret Palme började med att snedda över Sveavägen till någon av dessa mittrefuger kan makarna mycket väl beroende på trafiksituationen blivit sående på mittrefugen en stund, och eventuellt även där avvaktat grön gubbe.

            3. Om makarna Palme blivit stående på mittrefugen en stund, eventuellt i avvaktan på grön gubbe, skulle detta faktiskt innebära att en förföljare på Sveavägens västra sida getts mer möjlighet och tid att hinna före till Dekorimahörnan (alltså även för en gärningsman identisk med Christer Pettersson). Så här 37 år efter mordet kan jag tycka att det är lite förvånande att denna möjlighet inte diskuterats mer – har den över huvud tagit diskuterats? Även en mer sofistikerad övervakare som gått före paret Palme på Sveavägens västra trottoar skulle på detta sätt ha kunnat komma till Dekorimahörna i relativt god tid.

            4. Det är korrekt att Pia E är det enda vittnet som säger sig ha sett paret Palme gå längs Sveavägen efter att de lämnat bio/ABF-området och som inte lade märke till en förföljare på relativt nära håll. Å andra sidan är Pia E också det enda vittnet som uppger att hon iakttagit paret Palmes promenad på Sveavägens västra trottoar under en längre tidsperiod. Övriga vittnesobservationer är kortvariga, relativt osäkra och kan eventuellt gälla det jag brukar kalla ”brus”. Sammanfattningen av allt detta blir ungefär att det går inte att säga vare sig bu eller bä om det funnits ett efterföljande på Sveavägens västra trottoar – ja, osäkerheten är relativt betydande som med så mycket annat när det gäller Palmemordet.

            Avslutningsvis tillåter jag mig även att citera vad Granskningskommissionen bland annat skriver om åklagarnas gärningsbeskrivning kring ett efterföljande från Grand i rättegången mot Christer Pettersson:

            Sammantagna bildar även alla dessa iakttagelser ett fragmentariskt mönster, som inte kan sägas vara så tätt att det låter sig beskrivas som sannolikt, men det är uppenbarligen fullt möjligt att händelseförloppet utspelat sig på detta sätt. Att mönstret kan synas ge en klar bild kompenserar dock inte vagheten i flera av de ingående observationerna; flera vaga iakttagelser kan typiskt sett inte fogas samman till annat än en (minst) lika vag helhet.

            1. Anders Fredric.

              Så sant, men om vi inte vill stanna vid granskningskommissionens slutsatser utan vill komma vidare med det material vi har, så måste man vrida, vända och pussla med sannolikheter, och GrK hade nog inte den tid, och kanske inte heller det material som vi har till vårt förfogande.
              I vissa avseenden tycker jag att GrK gjort ett bra jobb, men i detalj är jag inte så imponerad.
              En bra början är ju att rekonstruera makarna Palmes sista promenad på drygt 300 meter, och att i den mån det går samla in de människor – kända som okända som befunnit sig på vardera sida om Sveavägen i någon kronologi. Med ”okända” menar jag iakttagelser av personer som aldrig identifierats.
              Jag vet inte om det jobbet är gjort fullt ut?

              1. Hej Jörgen,
                Jag delar din åsikt att det är en bra idé att försöka rekonstruera makarna Palmes promenad mot Dekorimahörnan. Men min huvudpoäng var den oklarhet som finns i frågan om paret Palme fick vänta en viss tid före eller under sin passage av Sveavägen vid Adolf Fredriks Kyrkogatan. Sveavägen är en relativt hårt trafikerad huvudgata och ingen gata man bara springer över utan risk för sin egen säkerhet. Skulle till exempel Palme blivit stående 30-90 sekunder innan eller under passagen av Sveavägen kan en skuggande övervakare få problem; vad gör han själv under denna tid och var uppehåller sig mördaren?

                En del debattörer har också spekulerat i att det verkar ha tagit alltför lång tid för Palme att gå sträckan mellan Grand och Dekorima, men få eller inga verkar ha beaktat att Palme kan ha blivit stående en stund i väntan vid Adolf Fredriks Kyrkogata. Ja, tror man på att Engström är identisk med Mårtens Grandman skulle Engström eventuellt kunnat ha passerat Sveavägen redan i närheten av Grand eller Kammakargatan och genom Palmes eventuella väntan vid övergångsstället därmed fått mer tid på sig att passera genom Skandias källare. Tror man på Christer P eller Christer A som mördare skulle de kanske under paret Palmes eventuella väntetid vid Adolf Fredriks Kyrkogata ha tvingats fortsätt en bit på Sveavägens västra trottoar, och på detta sätt fått möjlighet att komma till Dekorima i tid.

                Det bästa sättet att få en uppfattning om verkliga förhållanden är att på plats i Stockholm analysera olika möjligheter. Men för den som inte har möjlighet till detta är följande Youtubeinslag ganska belysande. Mellan ca 2:30 och 4:30 finns en sekvens med gatuköket och korsningen vid Sveavägen:

                Det finns även en kort beskrivning gällande denna detalj i Holmér förhör med Lisbeth i del 3 av P3-dokumenrtären ”Palmeutredningen inifrån”. Åsheden och Holmér diskuterar detta ungefär vid 11:00 och en bit framåt. P3-dokumentären ger kanske ingen ny information, men även här talar Holmér om ett ”sneddande”. Sedan kan jag så här i efterhand tycka det är obegripligt att Holmér inte frågar Lisbeth om de fick vänta vid övergångsstället; denna information är högst väsentlig vid ett analysarbete av mordförloppet.

                1. Anders Fredric.

                  Jag håller med. Det finns flera olika felkällor, och en eventuell väntan på över en minut innan korsandet av Sveavägen är just en sådan. Det jag å min sida menar är dels att Lisbeth aldrig nämner det, och att det kan med lite fördjupning vara möjligt att hitta något som talar för eller emot ett eventuellt uppehåll efter korvkiosken.
                  Jag är just nu lite fundersam på om de tre ungdomar som köpte korv strax efter att Palme passerade var identiska med det gäng som också köpte korv, varav en tjej i detta gäng, vid namn Gunilla stod och pratade flera minuter med Susanne K och Ulrika R.
                  Kan det ha varit olika grupper?

          2. Om det var SE som var mördaren så kunde han ha varit vid Grand kl 23:07 (Anneli K och Margareta S). Inte sett Palme då och gått tillbaka till Skandia och sedan sett Palme utanför Skandiahuset igen ca kl 23:20. Osannolikt kanske men inte omöjligt.

        2. Madam.
          Jag är helt enig med dig om detta.
          Pia E:s icke-iakttagelser säger inte mycket, och är definitivt inget man kan använda för att påvisa att ett förföljande inte ägt rum. Avståndet är långt från busskuren ner till kiosken, och det fanns säkert en del träd som skymde sikten.
          Det som är lite synd här, är att Per och Christina V inte fick någon specifik fråga om de noterat personer framför sig under gångsträckan längs kyrkogården.
          De skulle ju kunna ha kommit ihåg, men inte förknippat dessa med Palme eller något efterföljande. De visste sannolikt inte vilken väg makarna Palme gått
          Även om det inte är troligt att de sett något, så borde frågan ställts.
          Trots allt, så tycker jag att Ljubisa N verkar haft ganska bra koll med stöd av de uppgifter som är kontrollerbara. Ungdomarna dök upp i luckan precis då makarna Palme passerade, och kan ju ha varit utanför kiosken redan innan.
          Annars är det märkligt att de som Susanne säger stod och pratade med Gunilla i några minuter. Om det stämmer, och att de kom dit precis då, så måste ju makarna Palme ha blivit fördröjda på den östra sidan!
          Jag vet inte om man ska dra så stora växlar på det där?

      2. Hej Jörgen!
        Märkligt att Lisbeth Palme vill titta i Saris skyltfönster som var släckt
        vid den tid på dygnet. Ett svepskäl?

        1. Hej Kim.
          Det är en aning udda. Är det bekräftat att det var släckt?
          Och att det inte fanns åtminstone någon svag nattbelysning som gjorde att man ändå kunde se plaggen?
          I ett förhör från 1993 (T 116-L) står det:

          ”Lisbeth Palme kan inte komma ihåg några människor eller speciella iakttagelser under promenaden fram till mordplatsen. Det finns bara en mycket vag minnesbild att dom mött något par efter det dom passerat över Sveavägen, men minnesbilden är så vag att det också kunnat varit innan dom gick över Sveavägen. Dom passerade över Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata. Troligen gick dom från norra sidan av Adolf Fredriks kyrkogata snett över korsningen så att dom kom över på slutet av övergångsstället vid sydöstra hörnet av korsningen. När dom passerat Sveavägen och Lisbeth Palme ville att dom skulle titta i skyltfönstret till butiken Sari så uppfattade hon att Olof Palme dröjde något. Efteråt har Lisbeth Palme spekulerat i om han märkt att de var förföljda”.
          Här får man närmast intrycket att hon kom på idén att de skulle titta in i skyltfönstret efter att de passerat över vägen, men det är en förhörssammanfattning, och nyanserna i hennes berättelse kan ha gått förlorade.

          1. Hej Jörgen!

            Jag hörde en intervju med Leif GW Persson, cirka 7-10 års sedan. GW sa att Saris skyltfönster var släckt vid den på kvällen.

        2. I GMP:s rekonstruktion står det med hänvisning just till detta
          förhör (T 116-L):
          ”Paret Palme dröjer sig kvar vid SARI-butikens skyltfönster på
          Olof Palmes initiativ”

          Det syftar alltså på den delen av förhöret som jag citerade, och Ulf Åsgård och Jan Olsson drar alltså den slutsatsen, men frågan är om de hade mer information än vi andra som bara har förhörssammanfattningen att läsa?
          Om Lisbeth ville titta på kläder, och att de stannade där högst tio sekunder – så som hon sagt, så är det svårt att förena med att de dröjde sig kvar vid skyltfönstret på Olofs initiativ.
          Om Susanne K precis träffat sin vän Gunilla och stod och pratade några minuter, så måste någonting ha hänt som fördröjde makarna Palme den sista sträckan till Dekorima.

          1. Hej Jörgen!
            ”… på Olof Palmes initiativ”. Sari var väl en butik som sålde kläder främst till kvinnor?

            1. Hej Kim.
              Det är också så jag förstått.
              Indiska kläder, så jag tror inte att det eventuella stoppet på Olofs initiativ berodde på kläderna som de eventuellt såg i det mörka fönstret.
              Lisbeth tänker ju att det kan ha berott på att han kände sig förföljd.
              Kanske även hon kände det, och i så fall är det väl inte omöjligt att de växlade några ord om den saken.

        3. Kim:
          Frågan har ställts tidigare. Det verkar föga troligt att Lisbeth skulle önskat titta i den lite sjaviga butikens mörka fönster. Men hon kunde precisera var de gick över genom att nämna affärens skylt.

  90. Mina två cents gällande diskussionen västra/östra sidan trottoar blir att den inte kan leda till något substansiellt.
    Dessutom förfaller den mig vara av ringa vikt egentligen.
    Det är väl ett konstaterande att ingen av de personer som eventuellt observerats förfölja LOP från västra sidan kan passas in på endera Tensonman eller Dekorimaman.
    Eftersom jag anser att allt pekar emot att endera Tensonman alternativt Dekorimaman är liktydig med gärningsman så anser jag att relevanta observationer saknas västra sidan trottoar,liksom de saknas gällande östra sidan(där ingen observation kunnat göras överhuvudtaget).
    Oavsett sidan som eventuell förföljelse skett så saknar det betydelse gällande gärningsmannafrågan vad jag kan se.
    Dessutom så blir det ytterligare vild spekulation som frångår materialet,och det leder ingenstans.
    Personligen så blir jag en aningens trött vid detta laget på diskussion som till varje del frångår vad Lisbeth Palme sagt.Jag tycker att den samlade bilden gällande hennes vittnesmål helkvällen den 28 Februari förtjänar mera respekt än vad som oftast är fallet i diskussionen runt Palmemordet.Lisbeth har sett fel,hon har hört fel och hon minns fel alternativt håller undan information alternativt blåljuger.
    Jag kan utifrån materialet som föreligger inte stödja någon av ovanstående åsikter och jag anser fortsatt att vild spekulation som motsäger materialet gör mer skada än nytta i den allmänna debatten runt mordet på Olof Palme.
    Jag gillar det helt enkelt inte alls faktiskt.

    1. Ragnar,
      jag kan inte riktigt se på vilket sätt diskussionen om hur gärningsmannen tog sig till mordplatsen skulle frångå eller ignorera vad Lisbeth Palme sagt. Hon har ju inte haft någonting att säga om just den saken. Varken den som menar att gärningsmannen gick ifatt paret Palme eller den som menar att han stod och väntade vid Dekorima kan ju hämta ett dugg stöd från vad Lisbeth berättat. Enligt henne själv lade hon ju inte märke till att det fanns någon i närheten vare sig före skottlossningen eller när Olof och hon själv blev beskjutna.

      Däremot har hon ju kategoriskt pekat ut Christer Pettersson som gärningsman på grundval av en observation hon gjorde några sekunder efter skottlossningen. Och det har ju här i debatten framgått att du menar att hon har fel om den saken. (Det menar jag med, som du vet. Och många andra.) Men det är ju inte lite fel i så fall, det är 100 procent fel när det gäller den mest väsentliga uppgiften hon lämnat.

      Så vad är det du inte gillar?

    2. Ragnar.

      Det kan ju ha varit så att de blivit förföljda utan att hon lagt märke till det.
      Enligt Nicola F gick ju en man bakom, och enligt Lisbeth så kan hon inte påminna sig detta. Enligt Ljubisa N gick också en man bakom.
      Dessutom tillkommer uppgifter från hennes sida i nya förhör. Detta från 1993 att hon ändå tänkt tanken att Olof kände sig förföljd är en sådan uppgift.

      Sedan förstår jag inte.
      Varför skulle inte Tensonmannen kunna ha varit både Grandmannen och korvkioskmannen, eller bara den ene av dem?
      Eftersom jag själv varit central i den diskussion som du så starkt ogillar pga att det spekuleras för vilt utanför materialet, så undrar jag vad du menar konkret.
      Det faktum att det finns motsättningar i själva materialet är väl väldigt nyttigt att diskutera.
      Man kan ju inte heller avfärda vittnesiakttagelser som går på tvärs mot vad Lisbeth säger. Det är ju ganska respektlöst det också.

    3. https://gunnarwall.wordpress.com/2023/03/20/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen-3/#comment-43949

      Ragnar, du skrev så här alldeles nyligen:

      ”Jag är intresserad av hur du ser på händelseförloppet med utgångspunkt i LOPs start av sista promenaden söderut Sveavägen?
Har du gjort ett tidsschema?
Hur ser detta i så fall ut?”

      Jag tänkte att jag kanske inte djupanalyserar detta så ofta, och den diskussionen vi fört här hänger ju ganska mycket i hop med din fråga.
      Tidsschemat är ju helt beroende av promenadtakt och eventuella stopp på vägen. Men om det är tabu att ifrågasätta vad Lisbeth Palme sagt, så blir det ju närmast lönlöst att ens försöka göra något tidsschema. Hon säger ju dessutom lite olika.
      Att det var på Olof Palmes initiativ som de stannade vid Sari är en slutsats som Åsgård/Olsson drog, inte jag, men jag diskuterar gärna anledningen till att de drog den slutsatsen. Är Lisbeth rätt tolkad?
      Om de gått i vanlig promenadtakt utan några stopp förutom högst tio sekunder vid Sari, så tog det ca 4,5 minuter.
      Det är ju kanske inte helt givet att det måste ha varit så?

      Ett stopp innan de gick över vägen, ett något längre stopp vid Sari än vad hon uppgett, eller ett stopp norr om annonspelaren?
      Påbörjade de vittnen till mordet som gick på den västra sidan sina promenader från Adolf Fredriks kyrkogata och söderut ungefär när makarna Palme lämnade Sari?
      Jag försökte att använda de vittnen som promenerade på den västra sidan som referenser, men det blev närmast ogörligt med alla gäng som verkar ha passerat korvkiosken.

      Stod kanske Susanne och Ulrika och pratade med den bekant de mötte utanför korvkiosken redan innan Palmes lämnade Grand? De stod ju där i flera minuter.
      Susanne och Ulrika uppger att det var en mansperson, men den som i ett förhör E 1096-3-A berättar om mötet med Susanne är en tjej vid namn Gunilla D, vilket är svårt att förstå.
      Hur hänger det ihop med gänget som dök upp och handlade korv EFTER att Palmes passerat? Ingick inte hon/han i det gänget, eller var det några andra som kom senare?

    1. Han säger knappast åt Lisbeth att vara tyst. ”Kvickt!” säger ambulanssjukvårdaren efter att säger att han tar den skottskadade mannen till Sabbatsberg.

      1. Birki H & Johan M:

        Håller med Johan. Och det hade väl varit högst oprofessionellt av en ambulansförare att säga åt en traumatiserad person att hålla tyst på det där viset.

        Intressant att höra detta, utöver att det är lite kusligt. Det framstår som om hon försöker få honom att kommunicera, via radion, att det rör sig om statsministern, kanske i hopp om att det ska bli fart på räddningsinsatserna.

        Det är precis den här typen av enklare information och uppmaningar som sannolikt kom ur Lisbeth P i en strid ström även på mordplatsen, där Anna H ju vittnar om att hon pratade närmast oavbrutet. Det ger goda möjligheter för vittnen på platsen att snappa upp saker, direkt i konversation med henne eller indirekt genom att höra vad hon säger till andra/alla/ingen särskild.

        Det framstår som fullkomligt trovärdigt att hon liknande vis kan ha sagt att en person sprang in i gränden, bar blå täckjacka osv, och att Engström ska ha kunnat uppfatta detta, antingen genom direkt utbyte med henne eller genom att snappa upp sådant som inte var specifikt riktat till honom.

  91. Folk har tolkat det som sägs (förutom ”Det är Olof”) på olika sätt. Mest fantasifull är väl ”Matte” som tolkar som ”Palme har fallit!”. Det är förstås dumheter, https://www.youtube.com/watch?v=H-ChbefZisk. Om ambulansföraren bad Lisbeth Palme att vara tyst berodde det väl på att han inte ville föra ut information om mordet i onödan. Man visste ju inte om det kunde vara farligt i detta läge.

  92. Kan den springande mannen som Yvonne N ser ha varit Skandiamannen men inte som gärningsman utan som ett vittne som var väldigt rädd?

    Spekulation.
    Kan Skandiamannen skämts för att han blev rädd och sprang bort från mordplatsen och istället för att säga som det var, hittade på en annan berättelse.

    Palmemordet: Lars Borgnäs – Olof Palmes sista steg (repris)

    1. Kalle: Kan den springande mannen som Yvonne N ser ha varit Skandiamannen men inte som gärningsman utan som ett vittne som var väldigt rädd?

      Det kan förstås vara så eftersom utredarna struntat i att undersöka saken närmare.

      1. Hur skulle detta undersökas? Engström själv säger ju att det var på ett annat sätt.

        1. Genom att skifta perspektivet 180 grader såklart. Engström säger ju klart och tydligt att han blivit förväxlad pga. sin språngmarsch in i gränden. Varför inte utgå från att han var ärlig? Men rent logiskt kan han inte blivit förväxlad om han sprungit efter poliserna.. Vittnen är inte så dumma så de tror att gärningsmannen jagade poliser in i gränden, även om Engström försöker få oss att vilja tro det. Jag är inte så dum så jag går på sådana dumheter. Så varför inte samtidigt utgå från att han ljög om just den saken? Det bekräftades ju dessutom av väktare redan 1986.

          1. Du vill utgå ifrån att han talar sanning och ljuger om exakt samma sak, med motiveringen ”varför inte?”? Vilken väktare bekräftar något springande efter mördaren?

            1. Hej Johan.

              Stig ljuger ju i princip om själva syftet bakom språngmarschen in i gränden, därmed ljög han även om när han springer in i gränden och rent logiskt så ljög han alltså även om hur långt han sprungit. Därmed iakttogs han av Yvonne N på David Bagares gata. Den stora frågan är alltså denna: som vittne eller som gärningsman?

              Om han nu har bestämt sig för att ljuga i förhör och för massmedia så kan det förstås samtidigt vara bra att försöka hålla sig så nära sanningen som möjligt, annars är ju risken större att lögnen blir avslöjad och den person som nu ljugit riskerar ju då att bli misstänkt som gärningsman. Och om han inte ljugit om syftet bakom språngmarschen skulle han ha blivit misstänkt som gärningsman.

              Thomas Pettersson (2021, e-bok) nämner bland annat följande i det rätt välskrivna kapitlet om ”Lögnens anatomi”:

              ”Att Engström inte talade sanning om sina förehavanden på brottsplatsen hade tidigt stått klart även för våldsrotelns utredare och medlemmarna i Palmegruppen. Men ändå hade han varit där […]

              På frågan vad som drivit lögnen hade olika aktörer landat i olika svar: en önskan att bli berömd, rädslan för att bli tagen för gärningsman eller något annat olustigt som bara han själv kände till. […]

              Forskning och erfarenhet visar att misstänkta sällan hittar på helt fristående lögner för att dölja något. Det vanliga är att ligga nära sanningen, men ändra de väsentliga detaljerna.
              – Det är mycket lättare att ljuga på det sättet, säger Ola Kronkvist. Då får man en mer detaljrik berättelse, men utan de avgörande momenten.”

              Väktaren är Anette K (1986-06-26):

              ”det var han som tydligen hade sprungit efter han som han trodde hade skjutit. Han berättade att han var där vid Götabanken när skottet gick.”

              Det var vittnet Stig Engström som Anette K lämnade uppgifter om. Det berättar hon lite längre ner i förhöret.

              1. VVA.

                Du svarade inte så bra på Johans M:s fråga.
                Jag konstaterar att Stig Engström vid tre tillfällen dagen efter mordet säger att han sprungit efter poliserna för att ge ett signalement.
                1: I telefonsamtalet med Ali Lindholm vid lunchtid dagen efter mordet.
                2: Till Svenska Dagbladet.
                3: Till Roland B på Skandia.

                Du skrev alltså ”Det bekräftades ju dessutom av väktare redan 1986” (att han sprang efter poliserna)

                Annette K var ju inte ens där, och har aldrig genom sina egna öron hört Stig Engström berätta detta, och så vitt jag vet hade hon aldrig träffat Engström.

                Vilka väktare har hört honom säga det?
                Har en känsla av att vi diskuterat detta tidigare?

                1. Jörgen Gidlöf.

                  Ja, men i en mordutredning måste det väl alltid finnas en viss risk att inblandade personer ljuger medvetet för polisen av flera tänkbara orsaker. Så oerhört godtrogen får man ändå inte gå omkring och vara. Man ska förstås helst inte ljuga, men folk ljuger ju rätt ofta. Vissa sämre och vissa bättre.

                  Lampers skrev, som du förstås redan vet eftersom du nämns i boken, en bok om utredningen kring Stig Engström. Han menade att Engström definitivt var ”en lögnare.” som var ensam om att ha befunnit sig så nära ett dramatiskt och historiskt skeende och fullständigt ska ha missat alltihop, eftersom han gick och tittade på en klocka.

                  Det är ju ingen vid mordplatsen som säger sig ha sett eller pratat med Stig Engström, förutom möjligtvis Leif L som också menar att han minsann sett Stig springa in i gränden – före polisens ankomst och därmed blivit förväxlats av andra vittnen. Leif L tänker att andra blandade ihop Stig med mördaren. Även Hans Ölvebro har ju fått uppfattningen att Stig tveklöst blivit förväxlad av andra vittnen på grund av sin språngmarsch. Det är ju inte bara en vilsen Leif som antyder detta. Men hur gick då detta till? Hur kan han ha iakttagits som gärningsman om han jagar några poliser fyra minuter efter mordet?? Det verkar utredarna ha funderat ganska lite kring. Förutom under senare år, då. Slutsatsen hos åklagare och polisens mordutredare var att Stig ljugit.

                  Anette K lämnade alltså en intressant uppgift redan i juni 1986 som styrker Stigs bekantskapskrets senare uppgifter. Vi kan fråga oss idag vad som hänt om polisen tagit detta på allvar redan 1986.

                  Stigs bekantskapskrets har ju haft samma uppfattning av Stig som Anette K hade redan i juni 1986 – Stig ska ha uppgett att syftet bakom språngmarschen var att springa efter gärningsmannen och inte efter poliserna. Då kan jag konstatera att det finns skäl att misstänka att Stig blivit förväxlad som gärningsman om han sprungit efter någon han uppfattat som gärningsman, trots att han själv var ett vittne. Att polisen råkat få hans signalement i sin gärningsmannabeskrivning uppgav han till Ali Lindholm vid lunchtid redan den 1 mars 1986.

                  Eftersom jag nu är lite lat av mig så jag låter Lars Olof Lampers (2021, s. 89-90) förklara detta närmare för dig:

                  ”Det är alltså så att flera personer, samtliga med någon personlig anknytning till Stig Engström, har berättat att han mycket tidigt förklarade sin språngmarsch på ett lite annorlunda sätt än vad han gjorde när han talade med polis och massmedia. Till dessa sa han att anledningen till att han sprungit in i gränden var att han ville ge de jagande piketpoliserna ett signalement på mördaren, det som han fått av Lisbeth Palme. Samma sak hade han berättat för Roland Bergström på Skandia dagen efter mordet. Inför släkt, vänner och andra kollegor målade han i stället upp en betydligt mer heroisk insats – det var gärningsmannen han hade jagat. I övrigt finns det inget riktigt system i de olika uppgifter han lämnade, det blev lite som det föll sig beroende på vem han pratade med.
                  Vi har redan hört hans dåvarande fru och en granne säga detta, men det finns fler, till exempel den praktikant på Skandia som vid tiden för mordet hade Engström som handledare. Också han fick höra att Engström jagade mördaren. Ulrika Glaser Rydberg, som ingick i den Engströmska vänkretsen, minns att Stig redan på lördagen sagt att en person på mordplatsen pekat i den riktning som gärningsmannen sprungit. Engström hade då älgat efter, men när han nådde trapporna hade han insett att han inte skulle orka fortsätta jakten och hade då vänt tillbaka. En av Engströms kollegor på Skandia berättar i ett förhör i januari 2018 att Engström berättat att när han kom fram till mordplatsen så pekade Lisbeth Palme, som han då inte känt igen, in mot gränden och trapporna och sa: ”Han sprang däråt.” Engström ska då ha sprungit efter, men när han inte såg någon i området kring trapporna så hade han gått tillbaka till mordplatsen. Kollegan understryker att han är av uppfattningen att Engström sprang in i gränden för att jaga gärningsmannen och att Engström berättade detta efter att han återkom från semesterveckan. Senare har kollegan förstått att Engström lämnade olika uppgifter kring detta.
                  Det finns säkert fler exempel [som ex. Anette K], men det här är fem vittnesmål och det går inte att bortse från dem. Det är med all säkerhet så att Stig Engström haft åtminstone två versioner när det gäller språngmarschen in i gränden.

                  Problemet är ju bara att Lampers kan ha feltolkat berättelsen, precis som Gunnar Wall gjorde när han intervjuade praktikanten – Stig ”jagade” inte gärningsmannen. Stig ska ha ”sprungit efter mördaren, åt det håll som mördaren försvann”, enligt praktikanten (intervju med Gunnar Wall på denna blogg) ”för att se om han kunde hitta någon annan person som hade varit skytt”, enligt förhör (2017-10-25) med dåvarande frun.

                  Thomas Pettersson (2021, e-bok) beskriver ungefär samma uppgifter:

                  ”Under delar av söndagen men framför allt inne på Skandia under måndagen spred han inte att han sprungit efter poliserna fram till trappan – utan efter mördaren själv och längre än så. För att den versionen skulle fungera lade han till ytterligare en ordväxling med Lisbet Palme ”Åt vilket håll?” och att hon då angivit riktningen för honom. Enligt de Skandiaanställda han mött fortsatte berättelsen med att han sprungit efter mördaren och för minst en kollega preciserade han sig: han hade sprungit hela vägen uppför Tunnelgatans trappor och in på David Bagares gata. Kollegorna reagerade på att Engström visat prov på både mod och kondition, egenskaper han inte gjort något väsen av tidigare. Även vissa vänner och framför allt hans exfru fastnade alltså för just denna version: Stig sprang efter mördaren.”

                  Jag har en känsla av att vi diskuterat detta tidigare. Men då diskuterade vi inte att även väktare Anette K redan 1986 uttalade att hennes uppfattning var att Stig hade sprungit efter mördaren. Frågan är ju bara när man tar en sådan uppgift – från så många olika håll på lite större allvar?

                  Dåvarande frun i förhör (2018-11-15): ”På fråga vidhåller [maskat] de uppgifter som hon tidigare lämnat att Stig uppgett för henne och familjen [maskat] att han sprang efter skytten.”

                  Stig själv i Skydd & Säkerhet från 1992: ”Jag tänkte: snart kommer väl polisen och då vill dom veta olika saker om det här, för spaningsarbetet – signalementet på mördaren, åt vilket håll han sprang. Jag frågade den ”lilla kvinnan”, som nu åter stod på knä invid den livlöse mannen, en stor blodpöl hade bildats under honom. […] – Jag frågade henne åt vilket håll mördaren sprungit. Mot Tunnelgatan förbi byggbarackerna uppför trappan, pekade hon, Lisbeth Palme.

                  Stig kan därför ha fått för sig redan vid mordplatsen att gärningsmannen sprungit uppför trapporna och velat hjälpa polisen innan de kommit till platsen. Om nu Stig i så fall sprang raka vägen uppför trappan – förbi Lars, sedan vänt sig om (enligt Lars uppgifter som i så fall iakttagit Stig Engström) och då fått syn på Lars i den mörkblå täckjackan nere på Luntmakargatan så kan Stig förstås ha blivit rädd för sitt liv, vänt sig om och sprungit vidare bort på David Bagares gata – utan att behöva jaga någon gärningsman just på David Bagares gata. Då ser Yvonne inte en jagad gärningsman utan ett vittne som är livrädd. Dessutom iakttagen som mördaren av vittnen som står vid mordplatsen som i sin tur delar sina vittnesuppgifter och förvanskar sina minnesbilder med varandra samt inne på polisstationen. Resten av vittnesuppgifterna kanske förvanskas när de följer medias rapportering. Plötsligt har ju många vittnen fått för sig att killen de sett springa in i gränden i allt tumult bar en mörk rock. Stig blev därmed förväxlad som gärningsman. Om han insåg det minuter efter mordet så borde han även ha blivit rädd för att säga sanningen i tidigt skede till polisen, väktarna och media. Inne i spaningsrummet konsaterade man i april 1986 att om nu Engströms berättelse stämmer så har han varit först vid mordplatsen och i så fall måste han varit mördaren.

                  Jag finner ingenting som är särskilt konstigt i detta förväxlingsscenario. Stig kunde ju aldrig ge någon bra förklaring till hur det gick till när han skulle ha blivit förväxlad, trots att han genom årens lopp upprepade detta påstående:

                  ”I Rapport kopplade han ihop förväxlingen med sin språngmarsch in i gränden. Någon måste ha sett den och sedan blandat ihop honom med mördaren, menade han. Det faktum att språngmarschen, om den alls genomfördes, dröjde till omrking fyra minuter efter att mördaren försvunnit, verkar inte Engström ha funderat närmare över. Han körde istället ut den här versionen inte bara i Rapport utan också genom TT i GT och även i Expressen samma helg. Det verkade som att han funderat i fem veckor och till slut löst gåtan. Engströms förklaring till förväxlingen bär alltså tydliga spår av att vara en mycket senkommen efterhandskonstruktion.” (Lampers, 2021, s.255-256)

                  Jag tycker att Lampers uttryckte det ganska klart och tydligt: Stig var en lögnare. Man kan, som polisen och spaningsledare uttalat under 34 år – inte fullt ut lita på honom. Frågan är denna om hans uppgifter: vad var sant och vad var lögn? Det är ju det man behöver ta reda på. Väktare Anette K och hans bekantskapskrets ger oss i detta arbete en bra ledtråd, tänker jag.

                  1. VVA.
                    Anette K återger inga förstahandsuppgifter från Engstöm eftersom hon aldrig träffade honom efter utpasseringen som var
                    sekunderna innan mordet.
                    Hon går på minnesbilder av vad hon hört från personer som inte heller
                    nödvändigtvis hade förstahandsuppgifter, så anledningen till språngmarschen kan ha blivit förvanskad i flera led.
                    Roland B däremot är en förstahandskälla, och han säger ju faktiskt att Engström berättade att han sprang efter poliserna för att ge ett signalement.

                    Engström var verkligen nära mordplatsen då mordet ägde rum, så
                    Det ljuger han inte om.
                    Frågan är bara hur nära han var.
                    Ingen säger att Engström var där, men ingen säger heller att Bengt P, Göran I eller Anders ”Kenneth” E var där. De var ju mycket centrala i inledningsskedet. Varför nämner inte Anna H eller Karin J dessa båda som kom dit samtidigt som Stefan E, och dessutom var kvar i tio minuter?
                    Svaret är enkelt: ingen tillfrågades, utan personerna som befann sig i lite periferin men ändå väldigt nära fanns det ingen anledning att notera.
                    Att en handfull vittnen flera månader senare frågas om Engström betyder inte att ingen sett honom.
                    Jan A pekar ju faktiskt ut Engström på ett foto, och beskriver honom mycket träffande i tingsrätten. Det finns inget annat känt vittne som kan beskrivas som en äldre man mellan 50-60 iförd keps.

                    1. Jörgen Gidlöf.

                      Jag har väl aldrig påstått att inget vittne inte sett Engström? Tvärtom så har jag snarare påstått att vittnen sett Engström men på olika sätt fått för sig att det varit gärningsmannen de sett. De trodde inte de sett honom, men det betyder inte att de aldrig såg honom. De såg honom men förväxlade sin minnesbild med att han vore mördaren. Det kanske snarare var mördaren en del vittnen missade när de lade synfokus på offret.

                      Engström ska ha befann sig utanför Götabanken när mordet ägde rum.

                      Räcker det inte med att Anette k ”går på minnesbilder av vad hon hört från personer som inte heller nödvändigtvis hade förstahandsuppgifter, så anledningen till språngmarschen kan ha blivit förvanskad i flera led.” när nu Stigs hustru och bekanta påstått samma sak?

                      Det bekräftar ju det som Thomas Pettersson (2021, e-bok) beskrev:

                      ”Under delar av söndagen men framför allt inne på Skandia under måndagen spred han inte att han sprungit efter poliserna fram till trappan – utan efter mördaren själv och längre än så.”

                      Bara för att några förstahandskällor (ex. Roland) inte hört Stig Engström berätta det så betyder det inte att Stig inte har berättat om det – eller att han inte sprungit efter en gärningsman istället för poliser.

                      Det man som utredare eller granskare får lov att fråga sig är väl ungefär detsamma som Arne Irvell lär ha antecknat ”Är det troligt att Stig Engström sprang efter gärningsmannen?”

                      Det märks ju ändå att Arne Irvell hade viss erfarenhet av utredande.

                    2. Jag delar Petterssons m.fl. inställning att Jan A:s ”utpekande” av Engström inte håller. Man kan inte peka ut någon med reservationen att mannen möjligen var tunnhårig ”samt något yngre än på fotot” och samtidigt anses peka ut personen. Jan A tycker sig ”känna igen glasögonen” och är ”osäker” gällande sitt s.k. utpekande. Jag tror dock att fotovisningen – och möjligen även Rapportsändningen – mycket väl kan ha planterat ett falskt minne av en äldre man hos Jan A – en man han ju aldrig tidigare talat om förrän i förhöret i tingsrätten oceaner av tid senare. Leif har helt uppenbart sett sändningen, eftersom han i tingsrätten kan redogöra för Engströms motiv till språngmarschen, utan att han säger sig ha pratat med Engström. Både Jan och Leif är halmstrån man inte behöver försöka klamra sig fast vid. Att ingen säger sig ha observerat Engström betyder bara, som Jörgen är inne på, att han inte var särdeles minnesvärd. Om det gör Engström till en lögnare rör hans lögner snarare hans aktiva medverkan i livräddningsförsöken än något annat.

                  2. ”Hur kan han ha iakttagits som gärningsman om han jagar några poliser fyra minuter efter mordet??” är en felställd fråga av både dig och Lampers. Frågan var ju om han kan ha blivit förväxlad. Och det är klart att minnesbilder kan blandas ihop om man på samma kväll ser till synes likadana händelser, som att en man springer in i en gränd. Wechselmann tänkte ju att Engström blivit förväxlad med mördaren bara genom att befinna sig i närheten av kroppen. Om man i en senare förhörssituation ska minnas intryck från mordnatten och har en klar minnesbild av en man i rock och ett minne av en flyende man kan man väl mycket väl koppla minnena samman. ”När information om ett efterfrågat minne saknas kan processen därför ibland fylla i detaljerna helt på egen hand med information från närliggande källor. Sådana detaljer kan till exempel handla om hur orden föll i ett samtal. Så skapas de falska minnen som gör att människor ibland omedvetet lämnar falska uppgifter exempelvis under rättegångar och polisförhör. De felaktiga detaljerna har skapats genom ett slags sammanblandning av minnen.” (https://spraktidningen.se/sprakbloggen/barn-skapar-farre-falska-minnen-vuxna/)

                    Jag ser inte på vilket sätt Annette K:s uppgift i förbigående, om något hon inte påstår sig ha hört själv, skulle ha varit intressant för polisen. Det finns ju ingen indikation på två springande män och alltså inte på att Engström följt efter någon. ”Stigs bekantskapskrets” filtrerade genom Pettersson eller förhörda 2018, är knappast något hållbart sanningsvittne, särskilt inte då det rör sig om mycket sena utsagor. Pettersson kommer med skrönor, som Gunnar visat. Det är nog mest Lampers som tycker att kvantitativ metod är rimligare än kvalitativ när det gäller vittnesutsagor; tusen ohållbara vittnesmål är fortfarande inget bevis för någonting alls. Direkt idiotiskt att säga att fem personer inte kan minnas fel eller minnas fel på samma sätt – ta t.ex. den s.k. Mandelaeffekten. Tänk även på vad man brukar säga om beviskedjor. ”Ingen rök utan eld” är en ohållbar princip om man vill nå sanningen. Man tenderar inte att minnas perifera detaljer i någon annans berättelse, särskilt inte efter 30 år.

                    Varför skulle Stig Engströms bekantskapskrets ha några superminnen? (Håkan Ström minns inte ens att han skrev promemorian om Engström eller varför han var på Åland, och det gäller ändå sådant han gjort själv, inte vad han hört berättas.) ”Praktikanten” kan avfärdas, som Gunnar förtjänstfullt visat, och som du själv noterat. Kärnan i berättelsen är att Engström sprang åt samma håll som gärningsmannen. Det finns inga belägg för att detta påstående någonsin ändrats. Olika personer som hörde på berättelsen minns olika BEVEKELSEGRUNDER för Engströms språngmarsch, en ytterst perifer detalj. Det är bara naturligt att vissa förvridit berättelsen till att han sprang efter mördaren. Det gjorde han ju i så måtto att han enligt sin berättelse sprang på samma ställe där mördaren sprungit, senare än mördaren.

                    Ingen har sett en mördare springa in i gränden och därefter en förföljande man. Skulle alla vittnen ha missat Stig Engström, som pratat med Lisbeth och fått anvisning om vart mördaren sprang och sedan sprungit efter mördaren? Och vad hände, som sagt, med mördaren? Han sprang in i gränden. Vad gör han senare? Möter inte Engström honom i gränden, om han nu står kvar där i flera minuter enligt vad Lisbeth påstår? Kom gärna med en koherent berättelse som stöds av bevisningen istället för att spekulera in absurdum.

                    Varken Lampers eller du har visat att Engström var någon lögnare i aktuellt hänseende, utan bara att ni är benägna att tro på vad människor berättar 30 år efter en händelse, bara det är samstämmigt. Grattis.

                2. VVA,

                  ”Stig ljuger ju i princip om själva syftet bakom språngmarschen in i gränden, därmed ljög han även om när han springer in i gränden och rent logiskt så ljög han alltså även om hur långt han sprungit. Därmed iakttogs han av Yvonne N på David Bagares gata.”

                  Högst besynnerlig logik. Det verkar finnas en lucka i Stigs utsaga från polisens anländande till och med ambulansens. Han nämner inte ambulansen eller att Lisbeth identifierat Olof Palme – han säger ju att han först när radiosändningen bryts visste säkert att det var Palme som dött. Då finns ju alternativen att han sprang därifrån redan innan poliserna kom, och alltså väver in poliser som han aldrig sett sin berättelse, eller att han tog sig in i gränden först efter poliserna, och alltså missade ambulansens ankomst m.m. Jag tycker inte att hans utsaga och omständigheterna pekar mot annat än det sistnämnda.

                  Ska Stig ha sprungit in i gränden vid den tidpunkt som du föreslår ska han rimligen vara den som Lars sett. (Eller tänker du dig ett ”30 sekunder”-upplägg med Christer som försvann?) Det enda som talar för detta är Lars allmänna intryck (icke direkta synintryck) av en keps som han (Lars) inte kan beskriva. Väl uppe på David Bagares gata har andra, och vad jag minns även du, gjort gällande att det kan röra sig om en annan springande man. Det tror inte jag, men jag förstår likväl inte ditt tvärsäkra logiska hopp mellan ”Stig ljuger ju i princip om själva syftet bakom språngmarschen” och ”Därmed iakttogs han av Yvonne N”.

                  Om Stig ljuger och i själva verket skulle springa efter mördaren, kan du fortfarande inte förklara var denne mördare tog vägen, utan bara påstå att Lisbeth ser mördaren någon minut eller mer efter mordet, i gränden (identifierad på sin blick!). Detta förfarande från gärningsmannens sida – att jogga in i gränden och sedan stanna där, för att avlägsna sig senare när Lars försvunnit och lagom före polisernas ankomst – förefaller knappast rimligt (eller ens tillbörligt försiktigt; vittnen samlades ju omgående). Om Stig springer efter mördaren, varför springer bara en man upp för trapporna och varför springer bara en man på David Bagares gata? Varför skulle Stig fortsätta att springa om mördaren vek av på Luntmakargatan?

                  Dessutom kan Stig förstås ljuga om syftet utan att ljuga om tiden. Han kan ha varit nyfiken på polisens jobb och inte alls intresserad av att lämna information till poliserna. Han kan ha velat se vart Lars tog vägen. Han kan ha velat gå därifrån för att det var obahagligt att se en blodig människa. Hans motiv är knappast relevant egentligen; det fanns ju bara i hans huvud. Han kan ljuga hur mycket som helst utan att följden blir att han ljuger om tidpunkten för sin ”avfärd”.

                  ”Och om han inte ljugit om syftet bakom språngmarschen skulle han ha blivit misstänkt som gärningsman.” Hur rimligt är detta? Om polisen ser en man hålla i en rykande pistol bredvid ett färskt lik, är det omständigheterna som gör att mannen blir misstänkt för brott, inte huruvida mannen säger ”Jag håller bara pistolen åt en kompis” eller inte. Stig blev knappast mindre misstänkt genom det syfte han uppgav. Dessutom strider ju denna tanke mot din tidigare tanke, att eftersom Stig ljuger om syftet ljuger han också om tidpunkten. Vi kan inte veta att han ljugit om någotdera. Hans version är inte vederlagd, även om någon mer resolut språngmarsch knappast kan ha förekommit.

                  Annette K slutade enligt egen utsaga vid 23.30 (1986-03-19). Hon pratade alltså inte med Stig under aktuell kväll. Hon träffade Stig ”någonstans vid nio”, men åkte alltså hem innan Stig kom tillbaka. Utsagan ”Och det var han som tydligen hade sprungit efter han som han trodde hade skjutit. Han berättade att han var precis där vid Götabanken när skottet gick.” måste alltså vara något hon hört vid något annat tillfälle, och kan ha hört från någon annan. ”Jag har inte sett någonting, jag visste inte ens att han hade kommit tillbaka.” säger Annette. I Per H:s utredning framgår bara en avvikande utsaga -enligt ”kollegor” hade Stig sprungit ”från Tunnelgatan till Kungsgatan för att hitta polis eller ambulans. När han misslyckades återvände han till Tunnelgatan”. Men även enligt denna utsaga, som tillskrivs riskmanager Hans-Olof O (PM 1986-06-05, s. 4), sprang Stig efter poliserna för att informera dem. Per H vinnlade sig om att identifiera vad han uppfattar som ”olika versioner av händelseförloppet”. Dock synes han ha missat att Stig skulle ha sprungit efter mördaren.

                  Som Jörgen säger har Stig flera gånger dagen efter mordet berättat att han sprang efter poliserna, inte mördaren. I Aftenposten 3 mars säger Stig också att han sprang efter ”for å fortelle hva jeg hadde sett”. Vad finns det som talar för att Engström någonsin sagt att han sprungit efter mördaren, förutom påståenden över 30 år efter händelsen?

                  1. Johan M: ”Ska Stig ha sprungit in i gränden vid den tidpunkt som du föreslår ska han rimligen vara den som Lars sett. (Eller tänker du dig ett ”30 sekunder”-upplägg med Christer som försvann?)”

                    Jag tänker mig att det är Engström som Lars ser, inte ett ”30-sekunder-upplägg”. Det finns flera uppgifter som talar för det, vilket ju polis och åklagare också ansett efter en utredning som pågick i 34 år.

                    Johan M: ”Väl uppe på David Bagares gata har andra, och vad jag minns även du, gjort gällande att det kan röra sig om en annan springande man.”

                    Det kan förstås röra sig om en annan springande man än Engström. Det kan även röra sig om Engström. Jag håller (nästan) alla dörrar öppna, men skillnaden mot andra är väl att jag försöker ta saker i någorlunda tur och ordning. Finns det tusentals, kanske miljoner möjliga gärningsmän så kan man inte ta första bästa taxi bort till Arlanda för att boka in flyget till Sydafrika och börja utreda där bara för att det är betalt med skattemedel och samtidigt varmt och skönt där. Jag har hellre fötterna kvar på marken.

                    Johan M: ””jag förstår likväl inte ditt tvärsäkra logiska hopp mellan ”Stig ljuger ju i princip om själva syftet bakom språngmarschen” och ”Därmed iakttogs han av Yvonne N”.

                    Pedagogisk som man är så tar man det en gång till. Om Stig ljuger om syftet om språngmarschen så sprang han ju helt enkelt inte efter poliserna som förföljde en gärningsman. Då måste vi samtidigt lägga tankarna på att vittnet Lars befinner sig inne i gränden. Han springer strax före poliserna uppför trappan. Stig Engström kan inte ha sprungit in i gränden och vänt vid barackerna om nu vittnet Lars står där inne och glor. Yvonne, som ju möter Lars och som såg en springande man på David Bagares gata är också en del av logiken. Det är ju den mannen som Lars förföljer. Så om Stig ljög om syftet med språngmarschen samt påstår att han blivit förväxlad med gärningsmannen så sprang in i gränden i ett tidigare skede, förföljdes av Lars och iakttogs av Yvonne. Jag förstår inte vad som är problemet med den logiken?

                    Johan M: ”Om Stig ljuger och i själva verket skulle springa efter mördaren, kan du fortfarande inte förklara var denne mördare tog vägen, utan bara påstå att Lisbeth ser mördaren någon minut eller mer efter mordet, i gränden (identifierad på sin blick!).”

                    Det finns bara ett håll som alla vittnen och experter är överens om att mördaren har sprungit – mördaren sprang in i gränden. Ingen vet sen var mördaren tog vägen. Inte ens Lars påstår att han vet så hur kan du veta det? Ingen är dömd för mordet. Troligen så sprang han, precis som du försökt hävda, uppför trapporna – men vi vet ju inte förrän någon är dömd för mordet. Du får spekulera bäst du vill, men kring det vill jag inte spekulera här om det. Det kan en domstol få göra i så fall. Jag försöker koncentrera mig på hur utredningen skulle ha skötts, jag är ingen mordutredare men jag vet i alla fall hur man bör sköta en utredning inom myndighet.

                    Johan M: ”Detta förfarande från gärningsmannens sida – att jogga in i gränden och sedan stanna där, för att avlägsna sig senare när Lars försvunnit och lagom före polisernas ankomst – förefaller knappast rimligt (eller ens tillbörligt försiktigt; vittnen samlades ju omgående).

                    Är du kanske beteendevetare, psykolog eller psykiatriker?

                    Lisbeth var psykolog och hävdade i tingsrätten också hon att ”Det är en orimlighet. Men det är naturligtvis en orimlig person.”. När Arne Liljeros åter frågade om det skulle vara rimligt att gärningsmannen stannade kvar ”på detta sätt” sa Lisbeth Palme att ”Nej, det är inte rimligt. Men det anger att det är en person som dödat tidigare.” och syftar då på att den hon sett stannat till inne i gränden är Christer Pettersson. Lisbeth tror med andra ord att den stirrande mannen i gränden är den som senare blir både dömd och frikänd för brottet. Om det nu var vittnet Lars som hon såg – varför berättade ingen det för henne i så fall? Så nej, det där går jag inte på. Jag må kanske vara lättlurad ibland, men så dum är jag inte. Och gott självförtroende har jag trots att jag haft fel så ofta. Att ha fel ibland är utvecklande.

                    Johan M: ”Varför skulle Stig fortsätta att springa om mördaren vek av på Luntmakargatan?”

                    Allmänna frågor och synpunkter kring Palmeutredningen 3

                    Johan M: ”Dessutom kan Stig förstås ljuga om syftet utan att ljuga om tiden.”

                    Nej, om Stig ljög om syftet så ljög han ju om när han sprang in i gränden. För syftet med att springa in i gränden var att springa efter poliser. Om han inte sprang efter poliserna så sprang han före poliserna. Det blir en viss skillnad på tiden. Annars ljög han även om sin språngmarsch in i gränden, men varför skulle han ljuga om den och varför låta sig spelas in på TV och fotograferas för TT när han springer in i gränden? Varför skulle han hålla på med detta? Vad vore detta för djävla hitte-på av ett viktigt vittne mitt i en mordutredning som vill bli tagen på allvar av Holmér?! Han var ju inte direkt diagnosticerad med förståndshandikapp.

                    Johan M: ”Han kan ha velat gå därifrån för att det var obehagligt att se en blodig människa.”

                    Ja, det är förstås obehagligt. Han kanske ansåg att Anna H och Stefan G som kommit fram kunde få fortsätta ta hand om det obehagliga liket medan han ger sig ut på en utflykt för att se om han kunde få en skymt om var gärningsmannen tog vägen? Ingen annan gjorde ju något.

                    Johan M: ”Hans motiv är knappast relevant egentligen; det fanns ju bara i hans huvud. Han kan ljuga hur mycket som helst utan att följden blir att han ljuger om tidpunkten för sin ”avfärd”.”

                    Det var tillräckligt relevant för åklagare och polis i alla fall. De ansåg att han sprang för att han var mördaren. De ansåg även att tidpunkten som han uppgett för språngmarschen var felaktig. De ansåg att han sprungit i ett tidigare skede. Varför skulle det som fanns i Engströms huvud inte vara relevant? Det låter ungefär som Holmér. Tvärtom – det är i högsta grad relevant och det är ju även det som Hans Ölvebro ångrar. Att de under hans tid inte kollade upp Stig Engström bättre så inte åklagaren till sist tog och slog klorna i honom, det som Holmér varnat för.

                    Johan M: ””Och om han inte ljugit om syftet bakom språngmarschen skulle han ha blivit misstänkt som gärningsman.” Hur rimligt är detta? Om polisen ser en man hålla i en rykande pistol bredvid ett färskt lik, är det omständigheterna som gör att mannen blir misstänkt för brott, inte huruvida mannen säger ”Jag håller bara pistolen åt en kompis” eller inte.

                    Det var vad spaningsledningen konstaterade inne i Palmerummet i april 1986, att om Stig talar sanning och var på brottsplatsen så är han gärningsmannen, enligt chefen för våldsroteln:

                    ””Ja, om han inte ljuger, då har han ju varit där, då har han varit på brottsplatsen”, svarar personen. Nils Linder, chefen för våldsroteln, bryter in och säger: ”Då är han gärningsmannen.” […] ”Då måste han ha varit först på brottsplatsen”, fyller Holmér i, […] Han kanske aldrig kom tillbaka, han kanske sprang upp i trappan”, säger Linder.” (Lampers, 2021, s.140)

                    Johan M: ”Stig blev knappast mindre misstänkt genom det syfte han uppgav. Dessutom strider ju denna tanke mot din tidigare tanke, att eftersom Stig ljuger om syftet ljuger han också om tidpunkten.”

                    Lampers ansåg ju också att syftet med språngmarschen var en slags efterhandskonstruktion av Engström som han kommit på några veckor senare som förklaring till den påstådda förväxlingen.

                    Johan M: ”Vi kan inte veta att han ljugit om någotdera.”

                    Att Stig ljög förstår nog de flesta. Men vad han ljög om vet vi fortfarande inte. Då får man lov att fundera kring det. Varför ljög han? Om vad?

                    Johan M: ”Vad finns det som talar för att Engström någonsin sagt att han sprungit efter mördaren, förutom påståenden över 30 år efter händelsen?”

                    Något som talar för att Engström sagt att han sprungit efter mördaren är väl i alla fall den totala oförmågan inom rättsväsendet att vilja lära sig av alla misstag man gjorde under 34 år.

                    ”efter åren av små och stora katastrofer i statsministermordets spår trodde man inte det skulle kunna bli värre. Men det överträffades efter 34 år […] Det var den svenska rättsstatens slutliga kapitulation inför ett statsministermord den varken förmått förebygga eller utreda.” (Axberger, 2022, e-bok)

                    Jag är inte jurist som Axberger så en annan kan bara beskriva det såhär: det är ju rent ut sagt för djävligt dåligt skött. Förlåt mina hårda ord, men jag blir nästan förbannad hur slappt allt får lov att vara. En annan sliter arslet av sig på sitt jobb hela dagarna medan ”högutbildade” personer inom rättsväsendet kan tillåtas flumma omkring som några övervintrade hippies.

                    1. Men om Lars och Yvonne bara ser Engström, vad händer med mördaren? Han kan väl rimligen inte osedd stå och trycka i en gränd som Engström just sprungit in i. Och hur kan det vara omöjligt för Engström att vända vid barackerna ”om nu vittnet Lars står där inne och glor” om samtidigt mördaren kan stå där och trycka?

                      Du säger att mördaren troligen sprang uppför trapporna, men att en domstol ska avgöra detta. Varför är just detta en fråga för en domstol? Faktum är att Lars inte såg två män springa upp för trapporna. Så om mördaren sprang upp för trapporna och den Lars ser är Engström, är Engström mördaren. (Detsamma gäller Hans J.) Men det är ju inte det du gör gällande. Så vad påstår du egentligen? Jag undrar vad du menar hände med mördaren. Den logiska gången är ju annars given. Lars ser mordet och hör fotsteg samtidigt som alla vittnen ser mördaren springa in i gränden. Lars ser mördaren springa upp för trapporna, och sedan följer han själv efter. Här behövs ingen kapplöpning eller någon som tog av åt något annat håll. ”Du får spekulera bäst du vill, men kring det vill jag inte spekulera här om det.” Det är ju vad du gör ändå. Du spekulerar i att Engström sprang upp för trapporna.

                      ”Om det nu var vittnet Lars som hon såg – varför berättade ingen det för henne i så fall? Så nej, det där går jag inte på.” Vad är detta för märkvärdigt resonemang? Vem skulle ha berättat detta? Lars? Hennes känsla var att någon tittade på henne från gränden och hon ansåg sig kunna slå fast att det var samma man endast på blicken. Detta framgår ju i förhören. Det är inte polisens eller åklagarens uppgift att säga ”Nej, kära målsägande, du har fel. Det var ett vittne du såg.” Hennes upplevelse ska förstås värderas, i likhet med all annan bevisning. Och jag värderar hennes uppgifter som osannolika. Att Lisbeth försvarar sin upplevelse med ”det är naturligtvis en orimlig person” och ”det är en person som dödat tidigare” är ju lika delar naturligt som bisarrt. Klart att hon försvarar sin minnesbild, men hon kan förstås inte på en blick långt borta avgöra någons identitet och än mindre avgöra att gärningsmannen har mördat tidigare. ”Och gott självförtroende har jag trots att jag haft fel så ofta.” Jag märker det, men lite ödmjukhet vore väl på sin plats. Det gäller både dig och Lisbeth.

                      ”Nej, om Stig ljög om syftet så ljög han ju om när han sprang in i gränden. För syftet med att springa in i gränden var att springa efter poliser. Om han inte sprang efter poliserna så sprang han före poliserna.” Detta är ju bara blaj. Han kan ljuga om varför han sprang in i gränden utan att tiden ändras. Varför skulle tiden ändras? Han kanske tog sin in i gränden för att han blev illa till mods och ville spy. Det berättar man inte senare om man är som han. Det ändrar inte heller tidslinjen om detta var hans motiv. Min poäng är endast att hans motiv naturligtvis inte ändrar tidpunkten för språngmarschen. Pettersson, polis och åklagare menar inte att Engström ljuger om motiven för språngmarschen, och alltså måste han ha sprungit upp för trapporna tidigare och därför är mördaren. De menar att han är mördaren och därför ljugit ihop språngmarschen efter poliserna för att iscensätta ett förväxlingscenario. För den som anser att Engström är mördaren står motivet för att springa från platsen naturligtvis klart.

                      Du använder dig av någon besynnerlig teknik som verkar bestå av lika delar åberopande av auktoriteter som fria fantasier och bakvänt resonemang. Obegripligt. Hur spelar det någon roll vad Nils Linder ansåg? Dessutom ser jag inte hur åberopandet av Nils Linder besvarade min fråga. Linder kunde uppenbarligen misstänka Engström utan att diskutera hans språngmarsch efter poliserna. Jag föredrar att få raka och tydliga svar framför att få (ofta långa) citat från sekundärkällor eller helt irrelevanta ”auktoriteter”.

                      ”Att Stig ljög förstår nog de flesta. Men vad han ljög om vet vi fortfarande inte. Då får man lov att fundera kring det. Varför ljög han? Om vad?” var ju mest roligt. De flesta förstår att han ljög, men inte om vad? Vad är det för komiskt påstående? Förstår man känslomässigt att han ljög ”i största allmänhet”, eller vad menar du egentligen? Jag tror förstås att Engström broderade ut sina ”insatser” och framställer sig om hjälte på skakiga grunder. Men att han skulle ljuga om att han varit i gränden efter poliserna ser jag inte fog för. Enda skälet att tro det är väl att ingen säger sig ha sett det 1986, men som du själv påpekat skedde detta flera minuter efter mordet. En gubbe som tar sig in i en gränd minuter senare är väl inte det mest uppseendeväckande precis. Vad vittnena hade för sig så långt efter mordet är knappast grundligt undersökt i detalj. Och Engström kan förstås ha trott att människor förväxlade hans signalement med mördarens ändå, även om han var i gränden först minuter senare.

                      ”Något som talar för att Engström sagt att han sprungit efter mördaren är väl i alla fall den totala oförmågan inom rättsväsendet att vilja lära sig av alla misstag man gjorde under 34 år.” Va? Detta är ju bara snurrigt. Man kan väl lika gärna säga att rättsväsendets misslyckanden starkt indikerar att ett flygande tefat plockade upp mördaren i gränden; polisen tog inte tillräcklig fasta på Leif L:s utsaga om ett snabbt förflyttande ljusfenomen! Helt obegripligt resonerat.

  93. Johan M.

    Din kommentar (https://gunnarwall.wordpress.com/2023/03/20/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen-3/#comment-44065) hamnade nog lite fel så jag börjar om i en ny tråd.

    Johan M: ”Hur då? Förklara för mig hur det faktum att ett vittne säger sig ändra sig efter över 30 år bevisar någonting alls.”

    Om Lars J inte mött Yvonne N så ”betvivlar jag att någon hade trott på hans berättelse.” (Axberger, 2022, e-bok) Lars uppgifter hänger ihop med Yvonnes berättelse. Men vi ska förstås komma ihåg att Yvonne varken såg mordet eller hörde skotten, till skillnad från Lisbeth som själv var nära att dö. Man kan därför konstatera att den tidiga bedömningen om gärningsmannens flyktväg baserades på en subjektiv och osaklig grund. Brottsoffret hade nämligen en annan syn om var gärningsmannen tog vägen. Lisbeth uppfattade att den man hon såg i blå jacka kunde ha stannat till och stirrade tillbaka mot henne.
    ”När åklagaren nalkades sin övertygelse om Engström som gärningsman ställdes han inför det problem som hans tidigare kollegor beskrev när de sa sig ha svårt att föreställa sig hur en ny rättegång om statsministermordet skulle se ut. Den möjlighet de såg var tekniska bevis som bortom rimligt tvivel skulle kunna fastställa att statsministerns hustru faktiskt misstog sig – eller belägga att hon inte gjorde det. Hur resonerade utredarna då de utan sådana bevis kände sig säkra på Engström?” (Axberger, 2022, e-bok)
    Denna bedömning av flyktvägen har nu levt kvar i 37 år och vi kan konstatera att mordet fortfarande är ouppklarat. Då behöver man ta sig en funderare kring detta.

    Myndigheternas presskonferens, gör en egen bedömning om hur resonemanget låter.

    Johan M: ”Och som Axberger konstaterar ”visar [skrivelsen] tecken på att kunna vara utformad av någon annan.”

    Ja, det stämmer. Den som låg bakom Lars J:s skrivelse var Lars Borgnäs. Borgnäs som framförde kritik mot synsättet att endast en person sprungit in i gränden och kom med en tänkbar möjlighet att Stig hade försvarat sig med att han ljugit och sprungit uppför trapporna och iakttagits av Yvonne N trots allt – men som ett oskyldigt vittne till händelsen. Det har dessutom visat sig vara samma sak som man diskuterat inom spaningsledningen 1986. Lars Borgnäs lade dock fram att Engström sprungit före gärningsmannen för att få det hela att passa in i hans tidigare bild av händelsen. Den uppfattningen hade inte bekanta till Stig, som förhördes inför utpekandet av Engström. De menade istället att Stig sprungit ”efter gärningsmannen”.

    ”Holmér var förresten bästa vän med den fantasifulle privatspanaren och bokförläggaren Ebbe Carlsson. En kväll på Eriks i gamla stan, det måste ha varit 1988, redogjorde han för sitt hemliga kurdspår för Jörgen Widsell, som var chef för tidningen Z, och mig. Det var chockerande. Teorin sprack när Ebbe fick ett par kritiska frågor. Ändå hade en justitieminister, en rikspolischef och en Säpochef dansat efter Ebbes musik.” (Kadhammar, 26 februari 2020)

    Så om vi nu blickar tillbaka lite. I februari 2020 avslöjade Krister Petersson för Veckans brott att han var positiv till att kunna presentera vad som hänt och vem som är ansvarig för mordet. Det fick såklart Borgnäs att hugga tag i Irvells gamla anteckningsbok och börja bläddra sig fram till noteringar om Stig Engström. Lars Borgnäs läste i så fall att Irvell frågat om det var ”troligt att Stig Engström sprang efter gärningsmannen?”. Rätta mig om jag har fel, men det fick ju Borgnäs att kontakta Lars J i mars 2020 och börja ställa kritiska frågor till Palmeutredningens viktigaste vittne, något som i sin tur resulterade i ett brev till Palmeutredningen i april 2020. Lars avslöjar då att han inte är så säker på sin sak längre.

    Varifrån kommer ens tankegångar kring detta? Jo, de kommer delvis från Lars Borgnäs, som skrev en artikel om detta strax efter utpekandet. Men fundera sen vidare på varifrån Lars Borgnäs tankegångar kommer från. Svaret är troligen att de kommer från den erfarne mordutredaren Arne Irvells anteckningsbok. Lars Borgnäs förvanskade dock dessa tankegångar. Arne Irvell menade på att Stig Engström ”sprang efter gärningsmannen”. Lars Borgnäs skrev följande i en artikel som publicerades i SvD den 13 juni 2020 (https://www.svd.se/a/opX1AW/sa-skulle-stig-engstrom-ha-kunnat-forsvara-sig):

    ”Stig Engström och hans försvarare skulle kunna hävda att Olof Palmes mördare troligen blev kvar nedanför trapporna, på Luntmakargatan, och eventuellt kunde ha något samband med den okände man som G iakttog inne på restaurangen. Det kunde alltså vara fråga om en möjlig alternativ gärningsman.”

    Jag tänker att Lars Borgnäs ifrågasatte Lars J:s uppgifter på grund av Arne Irvells gamla anteckningar om Stig Engström som han tog på allvar inför utpekandet av Engström. Så brevet från Lars J den 17 april 2020 kan du troligen tacka den erfarne mordutredaren och spaningschefen vid Stockholms våldsrotel, Arne Irvell för. Men oavsett så är det fortfarande Lars J som signerat den. När Expressen skrev att ”Ett av Palmemordets främsta vittnen [Lars J] pekar nu – för första gången – ut en möjlig mördare [Stig Engström]” så menade Hans Melander att ”- Klart att det är intressant”. Var det inte alls lika intressant för Hans Melander när samma vittne knappt två år senare i ett brev berättar att någon annan kan ha sprungit uppför trapporna?

    Johan M: ”Ingen har sett två män springa in i gränden. Det finns inga andra tecken på att två män sprang in i gränden, Bo G Anderssons fantasier åsido.”

    Ja, det är galet. Bo G Andersson blandade väl av någon oförklarlig anledning blandat ihop Stig Engström med Christer Pettersson i dokumentären 30 sekunder. Det var ju snarare Engström som sprang in i gränden – inte Pettersson. Det var ju Engström väldigt tydlig med. Hur kunde granskaren Bo G Andersson missa det?

    1. Många ord, men fortfarande ingenting som talar för att vi bör tro Lars J:s av Borgnäs spökskrivna skrivelse. Att en annan man sprungit i gränden kräver en sådan man. Lars själv beskriver knappast Engström, förutom då ett allmänt intryck av en keps. Yvonne nämner en liten väska. Knappast tillräckligt för att tro att Engström sprang någonstans alls eller gjorde något annat än det han själv påstår, dvs. befann sig kring mordplatsen tills han återvände till Skandia. Istället för att uppfinna en annan springande man konstaterar jag att alla vittnen, från mordplatsen till David Bagares gata, mycket väl kan tala om samma person i ett slags mörk rock. Lisbeths påstående om en mördare (som hon bara identifierar utifrån blicken) i gränden minut(er) efter mordet vinner inget stöd i materialet i övrigt.

      1. Johan M.

        Ja, folk föredrar sms och emojis framför längre texter. Lisbeths uppgifter vinner ju stöd i materialet genom Engströms uppgifter.

        1. Folk föredrar att man håller sig till väsentligheterna, kan man hoppas. Du kan ju inte påstå att Engström jagade mördaren men ändå belägger Lisbeths påstående om att mördaren stod inne i gränden. Engström har inte påstått att mördaren stod i gränden, utan att han såg en yngre man där. Engström har inte sett något mord. Men jag kan gå med på att Lisbeths och Engströms utsagor bör läsas ihop – det stod en man som de båda såg, nämligen Lars.

          1. Johan M: ”Folk föredrar att man håller sig till väsentligheterna, kan man hoppas. Du kan ju inte påstå att Engström jagade mördaren men ändå belägger Lisbeths påstående om att mördaren stod inne i gränden.”

            Åter igen – jag har aldrig påstått att Engström ”jagade mördaren”. Jag påstår bara att han sprang efter mördaren för att se var denne tog vägen. Det är en rätt stor skillnad det, som är uppenbart mycket svår att ta till sig.

            Johan M: ”Engström har inte påstått att mördaren stod i gränden, utan att han såg en yngre man där. Engström har inte sett något mord. Men jag kan gå med på att Lisbeths och Engströms utsagor bör läsas ihop – det stod en man som de båda såg, nämligen Lars.

            Vad Engström sett och inte sett kan inte du veta. Lisbeth visste i alla fall inte om att hon sett Lars, om det nu är så som du fått för dig och antyder. Det är märkligt att ingen berättade det för henne, anser jag. Jag tror starkt på öppenhet och ärlighet, men tvingas ibland inse att det inte alltid är vad andra tror lika starkt på.

            Sen har du nog feltolkat Engström. För att vara extra tydlig med vad Engström påstått eller inte påstått så jag låter Engström själv få förklara det själv för dig:

            Förhörsledaren (1986-04-25): ”du har sedermera haft samtal med en man på Skandia som har någon kontakt med vittnet Lars och du har fått klart för dig att det inte kan vara vittnet Lars.
            E: Det är inte riktigt rätt. Enligt honom så skulle vittnet Lars ha varit till vänster om baracken, men jag har talat med en tidningsreporter som är helt övertygad om att förhållandet är omvänt, vittnet Lars är till höger och mördaren har sprungit till vänster. Därför vet jag inte om det är vittnet Lars eventuellt, eller om det eventuellt är mördaren jag har sett.”

            Men i tingsrätten, när han vittnade under ed, så sa Engström å andra sidan såhär:

            ”den personen jag såg på detta långa avstånd och i dålig belysning var jag nästan hundraprocentigt säker på när jag satte fingret på ett fotografi och jag fick efteråt veta att det var vittnet Lars som jag hade sett.”

            Så visst kan jag förstå att du blivit lite förvirrad av hans påståenden. Men vi som sitter framför våra tangentbord bör akta oss för att försöka göra egna tolkningar av vad numera avlidna personer kan ha påstått. Det är viktigt att bära med sig.

            1. Oavsett om Engströms avsikt var att jaga ikapp mördaren eller ”se var denne tog vägen” förutsätter du att Engström medvetet sprang efter en mördare.

              ”Vad Engström sett och inte sett kan inte du veta. Lisbeth visste i alla fall inte om att hon sett Lars, om det nu är så som du fått för dig och antyder. Det är märkligt att ingen berättade det för henne, anser jag.”

              Jag kan bara veta vad han uppgett. Det han uppgett är att han mot ”väggen till det s k kulturhuset” såg ”en man i 20-årsåldern, iklädd mörkblå täckjacka” (1986-03-01). Engström kan naturligtvis inte veta att detta var Lars, och han fick se foto av Lars först sent. Aprilförhöret visar mest att Engström håller fast vid sin utsaga när andra berättar om Lars, något som knappast talar för att Engström ljuger. Om andra säger att det inte kan ha varit Lars som Engström såg, så var det väl inte Lars. Kanske var det Lars, kanske var det mördaren – det vet ju inte Engström, eftersom han bara är ett vittne. Synd att fotokonfrontationen är så sen och att Engström inte får rita sin teckning förrän han sett fotot på Lars.

              Jag förstår inte resonemanget om att någon skulle ha berättat för Lisbeth om Lars. Man värderar utsagor. Man försöker inte tala målsägande eller vittnen till rätta. Det är inte seriöst polisarbete. Lisbeth såg ”en man som stod ca 75 meter in på gatan. Han stod på norra sidan med ryggen tryckt mot barckbyggnaden och vände ansiktet och stirrade mot henne. Det var mörkt på platsen, men hon tyckte sig se att den mannen hade samma stirrande blick, som den on tidigare iakttagit hos mannen i hörnet av Tunnelgatan” (1986-05-07). Man kunde förstås ha gjort en fotokonfrontation med foton på Lars, så att hon fått se om hon kände igen honom. I och med att hon endast talat om mannens blick är det väl dock knappast sannolikt att hon skulle känna igen någon alls.

              Jag är inte ”förvirrad av hans påståenden”. Faktum kvarstår att det stod en man på en sådan plats att han kan avses av både Lisbeth och Engström, nämligen Lars. Någon annan person som stod i området är inte känd. Lars överensstämmer med Engströms signalement från 1 mars, då Lars inte var känd till utseendet såvitt bekant. Frågan är knappast om Engström sett eller inte Lars utan i vilket sammanhang han gjort det – som vittne eller som gärningsman. Eller menar du att Engström såg någon annan, som Lisbeth också såg, men inte såg Lars?

              1. Johan M: ”Oavsett om Engströms avsikt var att jaga ikapp mördaren eller ”se var denne tog vägen” förutsätter du att Engström medvetet sprang efter en mördare.”

                Jag har lyssnat till Peterssons övertygelse. Men utan bevis mot Engström så förutsätter jag att det var tvärtom, istället för gärningsman så var han ett vittne. Om bekantskapskretsen hade en annan uppfattning så är det förstås värt att lyssna på den uppfattningen.

                Johan M: ”Jag kan bara veta vad han uppgett.”

                Inte ens det kan man egentligen veta, om han nu har uppgett olika saker till olika personer. Det finns ju uppgifter som både jag och Lampers anser att man inte kan bortse ifrån, eftersom det kommer från flera håll.

                Johan M: ”Synd att fotokonfrontationen är så sen och att Engström inte får rita sin teckning förrän han sett fotot på Lars.”

                Det är mycket vi i efterhand kan sitta och beklaga. Men antingen får man se sig som ett offer för omständigheterna eller så kavlar man upp ärmarna och gör något åt situationen, enligt mitt sätt att se på saken.

                Johan M: ”Lisbeth såg ”en man som stod ca 75 meter in på gatan. Han stod på norra sidan med ryggen tryckt mot barckbyggnaden och vände ansiktet och stirrade mot henne. Det var mörkt på platsen, men hon tyckte sig se att den mannen hade samma stirrande blick, som den on tidigare iakttagit hos mannen i hörnet av Tunnelgatan” (1986-05-07). Man kunde förstås ha gjort en fotokonfrontation med foton på Lars, så att hon fått se om hon kände igen honom. I och med att hon endast talat om mannens blick är det väl dock knappast sannolikt att hon skulle känna igen någon alls.”

                Stig kunde sätta fingret på kortet och säga sig vara nästan 100 procent säker trots det långa avståndet och den dåliga belysningen. Vad säger då att Lisbeth inte kunde ha gjort samma sak om de nu sett samma person, så som du påstår?

                Johan M: ”Jag är inte ”förvirrad av hans påståenden”. Faktum kvarstår att det stod en man på en sådan plats att han kan avses av både Lisbeth och Engström, nämligen Lars. Någon annan person som stod i området är inte känd. Lars överensstämmer med Engströms signalement från 1 mars, då Lars inte var känd till utseendet såvitt bekant.”

                Nu påstår du det igen. Är din uppfattning baserad på saklig grund? Det finns kanske tillräckliga skäl att tro det.

                Johan M: ”Frågan är knappast om Engström sett eller inte Lars utan i vilket sammanhang han gjort det – som vittne eller som gärningsman.

                Då är vi nog överens.

                Johan M: ”Eller menar du att Engström såg någon annan, som Lisbeth också såg, men inte såg Lars?”

                Vad jag menar är att jag inte vet vem Lisbeth och Engström sett. Det jag ”vet” är ju bara att det är din uppfattning av att de sett Lars. I så fall vet jag ju inte riktigt vad jag ska tro om själva utredningsarbetet. Inte lutar det åt några goda tankar i alla fall. Snarare århundradets skandalutredning.

                1. ”Vad säger då att Lisbeth inte kunde ha gjort samma sak om de nu sett samma person, så som du påstår?” Det kanske hon hade kunnat. Eftersom det inte gjordes någon fotokonfrontation, vad vi vet, har vi ingen aning.

                  ”Nu påstår du det igen. Är din uppfattning baserad på saklig grund?” Att Lars stod på ett sådant ställe att Lisbeth och Stig Engström (om han stod där han sa att han stod) kunnat se honom står väl klart? Då är det också rimligt att anta att det var Lars de såg. Har du några belägg för något alternativ till Lars?

                  1. Johan M: ” Har du några belägg för något alternativ till Lars?”

                    Nej, det är ju förstås det som jag inte har.

  94. Efter att ha sett de två första avsnitten av Jan Stocklassas nya serie om Palmemordet så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Än så länge har det bara varit en snabböverskådlig svepning över flera olika möjliga riktningar rörande mordet och det framkommer ingen information som vi inte redan hört sedan tidigare. Jag antar att man valt att göra så här p.g.a. att man troligtvis har en utländsk publik i åtanke (hela serien berättas/textas på engelska) som förmodligen inte är så insatt i varken Palme som person eller mordet. För oss andra blir det lite småsömnigt skulle jag vilja säga.
    Det som dock stör mig är när man gör fel i vissa mindre detaljer när man rekonstruerar sträckan från Grand fram till mordplatsen. På kartan ritar man upp Palmes promenadväg, som i grafiken korsar Sveavägen mycket tidigare (vid Kammakargatan) än vad som faktiskt skedde. En annan detalj är i själva skottögonblicket där man placerar Lisbeth till vänster om Olof, istället för tvärtom. Små detaljer som kanske inte spelar någon roll för seriens helhet eller tes, men det ger ett slarvigt intryck.
    Men fler avsnitt väntar, så kanske kommer det något matigt längre fram.

    1. Adam Andersson.

      Jag har (i alla fall ännu) inte sett serien. Utan att vara särskilt insatt i Stocklassas teori så är mitt första intryck att Jan Stocklassa verkar vara en lika seriös faktagranskare som kanalen Discovery brukar vara. Jag har nämligen råkat titta på Discovery – de sänder allt från spökjägare till forskare som är övertygade om att de hittat bevis för att ”Bigfoot” existerar när de ser några pinnar som brutits sönder i skogen. Boken var ett tag sen jag läste, men det kändes mest flum. Men det finns i alla fall ett brev som är skrivet av Stieg Larsson själv bara veckor efter mordet, det är rätt intressant. Det finns med i prologen i Jan Stocklassas (2018, e-bok) bok.

      Stieg Larsson ifrågasatte till exempel polisens tidiga teori om att attentatet varit välplanerat. Journalisterna tycktes hålla med ”- med viss tvekan”, beskriver Stieg. Stieg ställer ”En första kritisk fråga: Vad skulle hänt om statsministern inte promenerade hem, utan istället följde med sin son ner i tunnelbanan och därmed aldrig passerade den ideala platsen för själva mordet?”

      Stieg beskriver även att ett vittne [Anders B? Nicola F?] mött statsministern och stannat till när de passerade. Det vittnet ska ha fått intrycket att de allihop var i sällskap ”och drog därför slutsatsen att de tre okända männen måste ha tillhört statsministerns livvaktsstyrka.”

      En fråga som Stieg klokt nog ställer i brevet är följande: ”vi har en mördare som bara försvinner i tomma luften. Jag menar, på riktigt, var börjar man en utredning med bokstavligen tusentals misstänkta och inte en enda ledtråd? […] om du ska skriva något om mordet i nästa nummer, kan den här sammanfattningen vara till någon hjälp. Jag ska försöka att bara ta med saker som kan vara relevanta.
      För det första, vad hände och vad vet vi om mordet?”

      Ja, två enkla och mycket bra frågeställningar från en ung Stieg Larsson:

      1. Var börjar man en utredning med tusentals misstänkta?
      2. Vad vet vi egentligen om mordet?

      Det är bra frågor att ställa sig. YLE (https://svenska.yle.fi/a/7-1343564) skriver:

      ”Enligt Stocklassa är Thedelin den sista pusselbiten.

      – Jag är övertygad om att han var där med en revolver i handen den 28 februari 1986.

      Stieg Larsson byggde sin teori på att det var en professionell organisation som stod bakom mordet, men enligt Jan Stocklassas analys var själva mordet amatörmässigt utfört.

      – Bevis på det här är bland annat det att skytten missade Lisbeth Palme och sköt bara en gång mot Olof Palme. Man kan aldrig vara säker om det första skottet träffar även om man är en professionell skytt, säger Stocklassa.”

  95. Jag vet inte hur man ska tolka och värdera klippet.
    Så jag lägger ut det här för eventuella synpunkter.

    Palmemordet. NATO-befäl väcker värnpliktiga på svensk militär slutövning med ”Statskupp i Sverige”.

  96. I interviewet med Skyd og Sikkerhed siger Engström, at han ville have valgt et lettere våben selv, om han skulle have været GM. Om Engström er GM, kunne den bemærkning indikere, at han har fået overleveret revolveren om aftenen, fx af våbensamleren?

    1. Gruto, om du nu orkar med att läsa längre text så kan du få en längre förklaring här.

      Deckarförfattaren Thomas Pettersson benämnde Henrik Anckarsäter, en professor i rättspsykiatri, som ett ”viktigt tillskott” till sin deckare. Såhär bedömde amatörpsykiatriker Thomas Pettersson alltså vittnet Stig Engström:

      ”Stig Engström hade ett uppenbart narcissistiskt drag. Så tydlig för omgivningen att man nog kan tala om en personlighetsstörning.”

      Den numera avlidne Anckarsäter, som för övrigt har intervjuats i Palmemordspodden, skrev å sin sida såhär på sin blogg (https://anckarsater.blogspot.com/2020/03/palmemordet-7-detektivernas.html):

      ”Ändå levde Engström 30 år i ett äktenskap, var lika länge på sin arbetsplats och hade en stadig social förankring tills alkoholen började ta ut sin rätt. Jag tycker därför inte att man kan tala om någon personlighetsstörning, vare sig narcississtisk eller psykopatisk, som det föreslagits.

      Thomas Pettersson och Anckarsäter delade med andra ord inte riktigt samma psykiatriska bedömning om Stig Engström. Samtidigt så menar Thomas Pettersson att en ”viktig aspekt var Anckarsäters ansats att det inte fanns något hos Engström som motsade att han kunnat utföra mordet.” Men det finns det rätt många som delar detta. Skillnaden mot dem var väl att Engström bevisligen fanns vid mordplatsen.

      Hursomhelst. För att nu försöka gå lite djupare in på din fråga och ändå få plats i en bloggkommentar, så skrev professor Anckarsäter skrev såhär på sin blogg då när han resonerade kring Palmemordet:

      ”Där har diskuterats om en vän kan ha överlämnat vapnet till Engström strax före mordet. Om någon verkligen skulle ha gjort det – och tagit samma juridiska risk som Engström själv – är det rimligt att fråga sig om vederbörande inte också ville ha möjlighet att kontrollera det följande förloppet. För ett sådant scenario har dock inget särskilt stöd lagts fram, mer än det svårbegripliga i att någon skulle ha tagit denna risk och möjligen att Engström föreslagits vara på flera ställen inom en kort tidsperiod (Grand med efterföljande av paret Palme, utstämpling från Skandia, mordplatsen). […]

      Om någon skulle ha medverkat på platsen under kvällen, t ex genom att överlämna en revolver till Engström, måste den personen ha förstått vilken enorm risk han eller hon tog. I så fall undrar jag om det inte kan finnas ytterligare andra scenarios för mordet än dem vi fått oss presenterade, t ex att någon annan följt efter makarna Palme från Grand eller att någon annan skjutit medan Engströms utstämpling i själva verket var ett försök att få ett alibi för mordet, som gick snett, och att han flydde från platsen i panik. Vi har som väl är skäl att tro att polisen har mycket mer kunskap om vad som hände runt mordplatsen än vad vi har tillgång till, och behöver egentligen inte spekulera mer utifrån den begränsade del av förundersökningen som blivit offentlig, eftersom en lösning utlovats.”

      Nej, polisen gav oss inte mer kunskap om vad som hände runt mordplatsen än vad vi egentligen haft tillgång till. De kunde inte koppla någon annan och inte heller Engström till mordet. Det enda vi inte redan visste genom Thomas Petterssons deckare fick vi lov att leta upp själva – d.v.s. brevet från Lars J i april 2020. Men om man ska tvinga sig att försöka tänka sig in i att någon nu hjälpte Engström så är det med andra ord rimligare att tro att Engströms utstämpling var ett försök att få ett alibi för mordet – alltså att Engström hjälpte någon annan. I så fall skulle det enligt rättspsykiatrikern vara rimligt att tro att något gått fel och Engström skulle ha flytt i panik – förbi vittnet Lars J och vidare uppför trapporna. Då är det alltså samtidigt rimligt att tänka sig att andra vittnen förväxlat Engström med gärningsmannen när han nu flydde i panik och att det istället var Lisbeth som iakttagit gärningsmannen inne i gränden. Men innan vi svävar iväg alltför långt i detta scenario måste man fråga sig: hur rimligt är det samtidigt att tro att Engström skulle bli uppringd av någon som nu säger sig vilja mörda statsministern och få Engström att agera som ett alibi, att Palme väljer att gå förbi Skandia, att sen något gått snett och att Engström sen skulle fly i panik förbi vittnet Lars J samtidigt som gärningsmannen som sköt försvann upp i det tomma intet? Dessutom så skulle Engström börja agera i media så som han gjorde med den inre kunskapen om att han vore delaktig som medhjälpare i mordet? Nej, det låter inte heller särskilt rimligt ur min synvinkel. Så jag säger som det är: glöm det där med en amatörmässig medhjälpare. Blanda nu inte in Stigs grannar i eländet. I Täby vill de flesta bara ha lugn och ro. Visst när de utreder Stig så kan de få passa på och ändå göra det ordentligt och därmed undersöka grannens vapen – men de hittade ju ingenting som kunde tänkas vara bevis. Då får man lov att faktiskt acceptera att det är som det är och försöka gå vidare.

      Det fanns, enligt Anckarsäter ”mer än hundra alternativa scenarios för vad de skulle göra efter biobesöket:” samt att ”det vi kan veta om gärningsmannen är […] Han måste också insett att hans odds för att undkomma var dåliga, vilket vi kan tolka som att han var (2) beredd att sitta av ett mycket långt fängelsestraff för att få genomföra dådet.”

      Är det då verkligen rimligt för en allmänhet att tro att den barnkära villaägaren i Täbys finkvarteren mördat statsministern? Alltså den gifta grafikern Stig Engström skulle skjuta statsministern helt plötsligt där på fredagskvällen – innan den efterlängtade skidresan till Idre (på hans egna initiativ) – och nu inom loppet av två timmar vore han då beredd att hitta ett vapen och sedan offra sitt medelmåttiga Svensson-liv för att bli av med sin keps och mörka rock och istället tillbringa resten av sitt liv i ett fängelse tillsammans med utländska PKK-terrorister och knarkare som Christer Pettersson bara för att bli av med en irriterande statsministerfigur som dyker upp i hans TV med jämna mellanrum?! Nej, det känns inte så rimligt. Men är det då å andra sidan rimligt att detta konstiga vittne blev misstänkt och utredd till sist? Självklart Gruto så var det väl så. Man måste ju försöka få lite bättre koll på vad elefanten kunde ha ställt till med på mordplatsen. Men utredarna måste såklart även ta hänsyn till vad som framkommer under utredningens gång. De måste förstås vara lyhörda, vilket de inte var. Det som pågick inom polishusets väggar var troligen en slags organisationspsykos.

      Anckarsäter menar nämligen att ”första vittnet på platsen” alltid skall ses som en huvudmisstänkt, enligt vad ”riktiga poliser och deckarförfattare återkommer till”. Om man nu utgår från att Engström var gärningsmannen så var det enda han kunde göra ”att ge sig tillkänna som vittne” i det läget som han befann sig i, enligt Anckarsäter. Det var ”bara en tidsfråga innan polisen skulle upptäcka honom som ett huvudspår.” (https://anckarsater.blogspot.com/2020/03/palmemordet-6-skandiamannen-vem-var.html)

      Stig Engström bedömdes inte som ”första vittnet på platsen”, vilket förstås var ett misstag med tanke på vad han själv beskrev. Om hans beskrivning stämmer så kom han först på mordplatsen efter gärningsmannen.

      Anckarsäter jämförde på sin blogg mellan Victor Gunnarsson, Christer Pettersson, Christer A och Stig Engström. Anckarsäter trodde att Engström var den person som Krister Petersson skulle presentera som gärningsmannen ”och kommer presentera bevis mot under våren 2020.” och ansåg att det fanns skäl att diskutera hans personlighet och ”eventuella drivkrafter bakom mordet ur psykiatrisk-psykologisk synvinkel – både för att se vad han kan ha haft för inre problem som kan ha spelat in i ett ev deltagande i statsministerattentat, vad som inte hör hemma i psykiatrin eller psykologin av det som [bl.a. Pettersson] rapporterats om honom, och vilka andra faktorer som skulle kunna förklara varför det dröjt så långe innan han kom i centrum för utredningen.” (https://anckarsater.blogspot.com/2020/02/palmemordet-5-gmp-vad-vi-kan-anta-om.html)

      Så visst är det är lite synd att man inte hade några ”riktiga” poliser på plats och kunde utreda fallet. Det vore väl bättre att det funnits kompetenta människor på sin post än att polisen i åratal skulle sitta och vänta på att deckarförfattare som Lars Larsson eller Thomas Pettersson skulle dyka upp innan intresset för Engström tog fart inom polisen. Det intresset borde givetvis ha tagit fart redan 1986, 1987, 1988, 1989, 1990, 1991, 1992, 1993, 1994, 1995, 1996, 1997, 1998, 1999…

      Eller som James w Clarke uttalade i Thomas Petterssons (2021, e-bok) bok uttryckte det: ”Fascinerande. Jag var helt omedveten om utredarnas anmärkningsvärda inkompetens och att så många – tjänstemän, medierna, allmänheten – köpte deras bristfälliga insatser.

      Så det är alltså dags för att oss ur allmänheten att säga ifrån till myndigheterna – vakna upp ur organisationspsykosen och visa lite kompetens.

      1. VVA,

        “Om någon skulle ha medverkat på platsen under kvällen, t ex genom att överlämna en revolver till Engström, måste den personen ha förstått vilken enorm risk han eller hon tog.“

        Det er det samme argument, våbensamlerens datter bruger i Lampers’ dokumentar som forklaring på, at faderen ikke har lånt/leveret en revolver til Engström på mordnatten – han var kvik nok til at se den enorme risiko, ikke bare juridisk, men også socialt og økonomisk. Og argumentet giver umiddelbart fuldstændig mening. Mennesker er dog ikke altid forudsigelige. Nogle gange opfører de sig ikke, “som der står i kortene”. På godt og på ondt. Desuden tænker jeg, at om revolveren var uregistreret, hvor meget risiko har håndlangeren da løbet?

        1. Nu är detta väl meningslöst att spekulera om eftersom det inte finns några belägg för att SE hade någon revolver under mordnatten, och än mindre för att någon överlämnade en sådan. Minst av allt finns det belägg för att den s k vapensamlaren har någonting med Palmemordet att göra. Helt ogrundade spekulationer.

        2. Gruto.

          Det är en intressant synvinkel. Vi kan ju spekulera och fundera fritt, det kan vara nyttigt. Men grannen och Stig är ju samtidigt två avlidna personer som inte längre kan försvara sig mot spekulationer. Då lyssnar jag ju hellre på dotterns, Stigs bror, den amerikanska experten på GMP och även på den svenske rättspsykiatrikerns tankegångar. Ressler gjorde som sagt sin bedömning av polisens GMP och menade även han att det var en ensam gärningsman.

          Normalt folk, särskilt en som var en ansvarstagande familjefader och som hade råd med en villa i rikemanskvarteren, hjälper ju inte en ensam mördare genom att leverera en revolver på fredagkväll för att han ska försöka skjuta nån toppolitiker och dennes fru. Även om han nu rent teoretiskt skulle kunna. Sådana människor får förhoppningsvis inte ha en registrerad vapensamling hemma i villan. Om Stig nu var gärningsmannen och på kvällen lånade en revolver av sin granne i syfte att mörda två personer så hade han ju en medhjälpare – varför skulle Stig döda just Olof Palme? Varför skulle grannen låna ut sitt vapen till Stig för att göra det? Varför skulle grannen två timmar innan få ett telefonsamtal sv Stig och bara godta att åka in till city med sitt egna vapen åt honom? Vad vinner han på det? En sosse mindre? Försvinner en så kommer det väl bara fram en ny från samma parti? Olof dog och en ny kom till makten.

          Men vilken granne åker in till stan med ett laddat skjutvapen till någon ”ensam galning” som Mijailovic, Hinckley eller Theodore Engström under en fredagkväll om de nu skulle ringa och fråga om de kan få låna ens vapen för att de sett statsministern gå på bio? Då är han ju inte så ensam längre.

          Stigs bror uttryckte sig såhär:

          ”Du kan antagligen hitta tusen personer som är tänkbara mördare – det var ju många som hatade Palme. Men när det väl kommer till kritan: Är Stig den förste vi ska titta på? Eller den siste?” (Pettersson, 2021, e-bok)

          Är ”den osannolika mördaren” den förste eller den siste att betrakta som mördare? Han är väl snarare en av fåtalet då vuxna män runt 1986 som fanns i Stockholm vid tidpunkten och som bevisligen inte mördat Palme? I mitt tycke skulle Engström ha tillhört bland de första att undersöka närmare men knappast är han den siste.

          Oavsett vad vi tror och tänker har man ju även svenska rättssäkerhetsprinciper som behöver följas för att det ska bli meningsfullt att tro och tänka något. Inte för att de alltid följdes men de ska ju följas. Man behöver ha någon slags grund att stå på när man riktar offentliga anklagelser mot någon. Den grunden fanns mot Engström, men den finns inte längre. Man undersökte detta och man kontrollerade även grannen och hans vapen och man hittade ingenting. Den redan från början ganska svaga grunden saknas nu helt.

          Man kan dock tänka sig att Stig och den vapenintresserade grannen diskuterat händelsen i efterhand och kommit fram till att det var ett osmidigt vapen som hade använts för att skjuta sossen med. Det är väl kanske det som kommer till uttryck? Vi sitter ju här och diskuterar mordet 37 år senare. Det gjorde man väl på 80-90-talet med, särskilt om man vore en vapenintresserad som under middagsbjudningen diskuterat med en granne som varit ett vittne och som sett händelsen på nära håll. Med deras bakgrund sörjde de nog inte Olof, men det gör dem inte till vare sig mördare eller medhjälpare.

          1. ”Man behöver ha någon slags grund att stå på när man riktar offentliga anklagelser mot någon.” Ja, och för att över lag påstå något, vare det en anklagelse eller något annat. Det finns ju inte någonting som tyder på att ”vapensamlarens” vapen användes för att skjuta Olof Palme eller för att Stig Engström någonsin innehavt detta vapen, så varför diskutera huruvida ”vapensamlaren” skulle kunna ha levererat vapnet till Engström eller inte? Kanske levererade Christer Pettersson ett vapen till Vic Gunnarsson – det förklarar varför den förstnämnde spårlöst försvann efter att bara ha observerats av Leif L och Lisbeth! Eller också inte.

            1. Johan M.

              ”Kanske levererade Christer Pettersson ett vapen till Vic Gunnarsson – det förklarar varför den förstnämnde spårlöst försvann efter att bara ha observerats av Leif L och Lisbeth! Eller också inte.”

              Det var en intressant synvinkel. Ja, ingenting är väl omöjligt. Du nämner i alla fall två relevanta personer som var med i brottsutredningen redan på 1980-talet, det är en början. Men vi får lov att även försöka ta hänsyn till vad Henrik Anckarsäter berättade om Victor Gunnarssons möjliga beteendeproblematik i podden Palmemordet. I dagens läge hade Gunnarsson troligen istället fått en psykiatrisk diagnos och blivit bättre behandlad av polis, om de nu inte begår samma misstag om och om igen – vilket vi dock har anledning att misstänka kan ske. Vi får även ta lite hänsyn till att domstolen friade Christer Pettersson, det var inte han som Lisbeth såg menade hovrätten och slog därmed tingsrätten på fingrarna för det.

              Att diskutera om vapensamlaren kan tänkas ha med gärningen att göra är relevant om man misstänker att Stig Engström, som befann sig vid mordplatsen, kan tänkas ha med gärningen att göra. Nu kunde man inte bevisa att A hade med gärningen att göra så då kan man inte heller bevisa att B hade något med gärningen att göra. Då faller B bort från vidare spekulationer. Trots det finns ju B fortfarande kvar i folks misstankar sålänge som folks misstankar fortfarande riktas mot A. För att befria A från folks misstankar behöver man ändra i motiveringen bakom beslutet att lägga ned förundersökningen. För att ändra i det beslutet behöver man öppna upp förundersökningen igen och avsluta den på ett mer korrekt sätt än att påstå att den ende kvarvarande misstänkta personen är avliden och därmed går det inte att längre utreda brottet.

              SÄPO klantade sig när det gällde att låta nån mörda Palme. Polisen klantade sig under utredningen. Journalisterna klantade sig i sin rapportering och sina frågeställningar. Allmänheten tillät yrkesfolket få klanta sig så vi klantade oss också en hel del. Vi får alla lov att vara lite självkritiska till det hela. Vi alla klantade oss i statsministermordet, men i slutändan visade det sig att de största klantskallarna var juristerna – de vi vill få lita allra mest på. Så ansvaret för Grutos spekulationer om ”vapensamlaren” vilar trots allt på våra jurister, inte på Gruto och ej eller på Gunnar Wall som låter Gruto få spekulera fritt om vapensamlarens möjliga medverkan.

              Skyll inte på stackars Grutos kommentarer – skyll er själva.

              1. VVA,
                enligt min mening är utpekande av Stig Engström väldigt illa underbyggt. Att han skulle ha fått en revolver från vapensamlaren är dessutom – enligt min mening – illa underbyggt även om man skulle godta Enström som misstänkt gärningsman.

                Att jag ändå håller bloggen öppen för sådana spekulationer beror på att de ingår i den offentliga debatten. Och det gör de alldeles tydligt eftersom såväl åklagaren Petersson som journalisten Pettersson dels pekat ut Engström som misstänkt gärningsman respektive som bevisad gärningsman och dels nämnt vapensamlarens revolver som ett intressant vapen i sammanhanget.

                Det är bakgrunden till att jag tillåter spekulationer av ett slag som jag annars inte skulle släppa igenom här på bloggen.

                1. Eftersom SE rapporterade att LP sagt att mördaren hade blå täckjacka redan morgonen 1/3/1986, innan LP’s uppgifter var allmänt kända, måste vi nog acceptera att SE hört sådana uttalanden från LP på mordplatsen. Alltså var SE på mordplatsen precis som han uppgav.

                  Alla utpekanden av SE som gärningsman leder (avsiktligen eller inte) till att den faktiska gärningsmannen skyddas.

                  Den enda intressant frågan i debatten är om för åklagarmyndigheten orden ”eller inte” kan strykas.

  97. Jag tycker inte det ‘är något svaghetstecken att ändra uppfattning i olika frågor?
    Man läser vad andra har skrivit, funderar några varv och kommer från till en ny ståndpunkt. Jag bedömer Anders B som ett intressant vittne, han går i höjd med Dekorima butiken, cirka 5-7 meter bakom Palme, gärningsmannen, ett eller två steg bakom (Kände paret Palme gärningsmannen sedan tidigare, eftersom dom går nära varandra?) Gärningsmannen
    bär en blå stickade mössa, upprullad.

    Från vilket håll kommer gärningsmannen, norrifrån? från södra annonspelaren? Dekorima avfasade fönster Den sistnämnda platsen känns orealistisk.

    Jag har trott i flera veckor att vittne Yvonne som kommer gående på David Bagars gata, att hon möter gärningsmannen som kommer springande med handledsväska i vänster hand, att det är gärningsmannen. Det är i själva verket Skandiamannen. Leif GW Persson och Lars Borgnäs anser att Skandiamannen hade en handledsväska under mordkvällen.

    Lara Borgnäs driver en tes, en artikel (SvD 2020?), att gärningsmannen uppsökte restaurangen Bohemia (heter numera Mancini), spelade rollen av restaurang gäst.
    Enligt ägaren har polisen har aldrig uppsökt Bohemia och frågat om intressanta iakttagelser.

  98. Lars Borgnäs tankar kring Palmemordet, Svd 2020-06-14

    ”… Men vart tog då mördaren vägen, om han inte sprang upp på åsen? Den frågan vore inte Engströms sak att svara på, men en möjlighet är att den verklige mördaren smet in mellan byggbarackerna på Tunnelgatan, gick över till grändens södra sida och gled in på restaurang Bohemia i hörnet av Tunnelgatan och Luntmakargatan.

    Inne på Bohemia, ett sextiotal meter från mordplatsen, satt just då en grupp unga kvinnor och åt middag. En av dem, som jag kallar G, anmälde tidigt till Palmeutredarna vad hon upplevde där. Hon hörde en hög knall utifrån gatan, och en av väninnorna runt bordet, en libanesiska, blev uppskrämd men G lugnade henne. Det var nog bara en avgassmäll, sa G. Då hördes ytterligare en knall, något mer dämpad. G drog därav slutsatsen att bilen hade hunnit en bit uppför backen och sa till väninnan: ”Du ser, vi är inte i Beirut nu”.

    Kort därefter, någon halvminut eller så, såg G en man klädd i mörkt komma in på restaurangen. Hon reagerade på hans avvikande utseende och uppträdande. Han satte sig med ryggen mot G vid ett bord intill dörren, utan att ta av sig ytterkläderna. Där satt han stilla en stund med händerna framför sig på bordet, utan att beställa något. Därefter reste han sig och gick ut på gatan igen.

    Efter en tid anmälde G, uppmanad av en bekant som var polis, sin iakttagelse av mannen till Palmeutredarna. De tog upp hennes berättelse, men därefter hörde hon inget mer. På senare år har hon vid flera tillfällen skriftligen påmint utredarna om vad hon upplevde, senast i vintras, men utan att få någon reaktion…”

    Jag återkommer med egna kommentarer under veckan.

    1. Min tillit till Borgnäs och hans omdöme är …. inte högst, kan man säga. Det skulle inte förvåna mig om det är förhör långt efter händelsen vi har att göra med. Så det vore ju värdefullt att läsa det där förhöret som ”tidigt” gjordes enligt detta. Reflektera kan man väl göra först när förhören finns tillgängliga. Har någon detta/dessa förhör?

    2. Naturligtvis borde utredarna bett alla gäster på Bohemia ge sig till känna. Sedan kunde man ha jämfört med namnen på dem som betalade med kreditkort, antalet i varje sällskap till varje nota, frågat den som betalade vilka de andra gästerna vid bordet var och genom förhör med alla – inklusive personal – försökt få signalement på dem som betalade kontant, eventuellt känts igen eller bara smet in och ut.

      Om GM kommit till Luntmakargatan med dess utmärkta flyktvägar (i kontrast mot de höga riskerna förenade med trapporna) innan polisen var på plats ter det sig irrationellt att gå in en kort stund på Bohemia. Men det kunde ju ha varit någon annan inblandad, eller någon som spanade på en komplott, eller någon som ville undvika någon eller att bli sedd på Luntmakargatan precis när och möjligen där mördaren flydde. Den där besökaren kunde kanske ha uppfattat ett meddelande från en walkie-talkie (inställd på låg volym som skulle drunkna i krogsorlet) i bröstfickan med nya order.

      Bohemia är ett av ett otal exempel på vad som ter sig som avsiktligt undvikande av alla potentiellt fruktbara ledtrådar.

  99. Fortsätter diskussionen med VVA på ny plats:
    https://gunnarwall.wordpress.com/2023/03/20/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen-3/#comment-44161
    VVA.
    Jag är ledsen att jag missförstod dig där.
    Men din idé är att Engström var mannen som Yvonne såg springa på David Bagares gata, vilket knappast går att missförstå.
    För att landa den poängen tar du till vaga uppgifter som ska föreställa tyda på att Engström sprang före poliserna.
    Anette K vet ingenting om detta eftersom hon aldrig hört Engström säga det.
    Du använder dig också av Leif L, som du menar påstår att Engström inte sprang efter poliserna. Leif L säger i tingsrätten att det var just detta han menade att Engström gjorde, och avsikten var att ge ett signalement på mördaren. Detta skedde berättar Leif L i samband med att ambulans var på plats, och då är klockan 23:25.
    I en tidigare ordväxling dig och mig emellan använder dig av ett mycket sent förhör med Leif L – förhöret från 2020.
    Du skrev då:
    ”Han vill också påpeka att Skandiamannen kom ju efter att hela händelsen hade utspelat sig och sprang dessutom efter gärningsmannen och kan således inte vara identisk med gärningsmannen. Detta tycker [Leif L ]är det viktigaste att få sagt.”
    Sedan drar du VVA din slutsats:
    ”Om bland annat vittnet Leif och första exfruns uppgifter stämmer samt att både Lars och Yvonnes uppgifter stämmer så bör Stig ha sprungit i ett ganska tidigt skede efter skotten. Leif tyckte det var viktigast att få fram att Stig sprungit efter en gärningsman och inte efter polis. Det borde alltså ha tagits på allvar och möjligheten borde även ha redovisats (skriftligt) av myndigheterna på presskonferensen 2020”.
    Tyckte verkligen Leif L att det var viktigt att få fram att Stig inte sprungit efter polisen???
    Det har du ju lagt till själv.
    Det Leif menar är ju att en person som sprungit i ett senare skede inte kan vara gärningsmannen, men han nämner ingenstans att Engström sprang före poliserna.
    Jag har pratat med Leif nyligen, så jag vet att din slutsats om vad Leif menar är fel.
    Dessutom hänvisar du till Thomas Pettersson som menar att Engström var på Skandia på måndagen, trots att vi vet att han inte var där den dagen. Han var redan i Idre. Det förstod t.o.m. palmeutredarna.

    1. Jörgen G: ”Jag är ledsen att jag missförstod dig där.”

      Ingen fara, det gör vi alla ibland och jag är van med missförstånd.

      Jörgen G: ”Men din idé är att Engström var mannen som Yvonne såg springa på David Bagares gata, vilket knappast går att missförstå.
      För att landa den poängen tar du till vaga uppgifter som ska föreställa tyda på att Engström sprang före poliserna.”

      Du missförstår. Det är inte min idé (kring Engström-delen av min hypotes). Jag har motvilligt tagit denna tanke från personer jag samtidigt har kritiserat: bl.a. Holmér, Petersson, Pettersson, Lampers och Borgnäs (som visade sig utgå från Arne Irvells anteckningar om Engström). Gunnar Walls tankar kring mordutredningen från bl.a. boken ”Mörkläggning” spelar också stor roll. Jag är van att lyssna och observera andras tankegångar och idéer, så jag utgår sällan från mina egna. Det blir mer tillförlitligt att utgå från andras tankar och idéer. Det var väl så jag sedan blev alltmer intresserad och uppmärksam på vad bekantskapskretsen berättat i förhören.

      Jörgen G: ”Anette K vet ingenting om detta eftersom hon aldrig hört Engström säga det.”

      Skillnaden är väl i så fall bara att hon inte vet, medan andra tror sig veta.

      Jörgen G: ”Du använder dig också av Leif L, som du menar påstår att Engström inte sprang efter poliserna. Leif L säger i tingsrätten att det var just detta han menade att Engström gjorde, och avsikten var att ge ett signalement på mördaren. Detta skedde berättar Leif L i samband med att ambulans var på plats, och då är klockan 23:25.
      I en tidigare ordväxling dig och mig emellan använder dig av ett mycket sent förhör med Leif L – förhöret från 2020.”

      Vem granskar Palmemordet seriöst utan att undersöka vittnens olika förhörsprotokoll? Jag har läst alla vad jag vet. Jag granskar alla uppgifter och försöker få dem att stämma ihop med en helhetsbild.

      Jörgen G: ”Tyckte verkligen Leif L att det var viktigt att få fram att Stig inte sprungit efter polisen???
      Det har du ju lagt till själv.

      Det är inte jag som lagt till det, utan det är så som Hans Melander har tolkat Leif L i alla fall. Sen har jag tolkat Hans Melander protokoll och det är svårt att tolka det annorlunda, tänker jag. Sen vad Leif L egentligen sagt och menar det får väl stå för honom. Han kanske sa något helt annorlunda till Hans Melander. Jag har ingen större anledning att tro att Hans Melander försöker mörklägga vad som sagts eller att Leif L sitter och ljuger medvetet i förhöret med Hans Melander även om man alltid ska tänka att det finns en risk att lögner förekommer i förhör vid en mordutredning. Men Leif L har åtminstone alibi vid mordplatsen. Sen kan det förstås bli många felaktigheter i förhör efter så många år, det bör man vara medveten om. Det kan även bli felaktigheter i förhör dagar efter mordet på grund av felaktiga förhörsmetoder, vilket flera vittnen också har vittnat om under senare tid.

      Jörgen G: ”Det Leif menar är ju att en person som sprungit i ett senare skede inte kan vara gärningsmannen, men han nämner ingenstans att Engström sprang före poliserna.
      Jag har pratat med Leif nyligen, så jag vet att din slutsats om vad Leif menar är fel.

      Jo, men då vore det intressant att få höra frågorna och svaren ordagrannt. Jag har hört Leif L sitta i intervjuer och hört honom hävda att Skandiamannen är oskyldig och att han är 100 procent säker på att han såg Christer Pettersson älga iväg in i gränden. Detta lär han väl fortsätta hävda? Men jag har inte pratat med några vittnen och jag kommer förmodligen aldrig göra det heller, eftersom det inte är mitt jobb att göra det. Jag kan bara tolka vad Hans Melander tolkade det som. Visst finns det felmarginaler, det säger jag ingenting om. Men det är ju något som upprepas i texten så jag har ingen anledning till att tro att Leif L försöker vilseleda polisen med det. Det är ju ungefär samma sak som han berättat för Expressen, om man får tro att han såg Skandiamannen när han klev ur sitt fordon. Men det är ju förstås ingenting man kan haka upp hela ens hypotes på. Det har jag väl aldrig påstått?

      Jörgen G: ”Dessutom hänvisar du till Thomas Pettersson som menar att Engström var på Skandia på måndagen, trots att vi vet att han inte var där den dagen. Han var redan i Idre. Det förstod t.o.m. palmeutredarna.

      Så vad vill du komma fram till? Jag antog bara att Stig Engström var tillbaka på Skandia efter sin resa före polisen förhörde Anette K? Jag har redan kännedom om att Gunnar Wall försökt reda ut felaktigheterna som Thomas Pettersson spritt ut i sin bok för att få sin teori att låta bättre än vad den är. Det ändrar väl inte sakfrågan?

      1. VVA.
        Om vi ska hålla oss till Leif L och vad han sagt.

        Detta sägs i tingsrätten 1989:

        ”Arne Liljeros. Men din minnesbild av det här, om du bortser från vad du fått veta efteråt.
        LL. Ja den är ungefär den att jag sett honom kila in i gränden, i språng mer eller mindre.
        Liljeros. Jaha, inte fortsatte Sveavägen söderut?
        LL. Nej, nej, jag tror att han skulle prata med någon polis eller nåt sånt där.
        Jag ber om ursäkt, men jag är lite osäker på just den biten.
        Liljeros. Och i vilket skede gör du den här iakttagelsen?
        LL. Ja det var ju omkring det här med ambulans och polis och allihop var ju på plats då…”

        Här går det ju inte att missförstå att Leif menar att polisen redan sprungit in i gränden innan Engström fick för sig att springa efter dem.
        31 år innan det förhörsprotokoll som du refererar till, och dessutom lägger till din egen slutsats, men inte nog med det. Du tillskriver den också Hans Melander.

        Så här står det i det senaste förhöret som du refererar till:
        ”Han vill också påpeka att Skandiamannen kom ju efter att hela händelsen hade utspelat sig och sprang dessutom efter gärningsmannen”

        ”Efter” är inte detsamma som ”hack i häl” eller ens ”strax efter”. Efter betyder bara att han sprang efter, och om det var en, tre eller fem minuter efter
        framgår inte. Men slutsatsen är ju given: då kan han ju knappast vara mördaren.

        Hans Melander sammanfattar: ”detta tyckte Leif L var det viktigaste att få sagt. I övrigt har han inget att tillägga.

        Då du skriver: ”Leif tyckte det var viktigast att få fram att Stig sprungit efter en gärningsman och inte efter polis”, och att du dessutom menar att det är Hans Melanders ord, så måste man reagera.
        Har du kanske något annat uttalande från Melander där han säger att han tolkar Leif på det sättet?

        1. Jörgen, nu får du sluta upp att missförstå och vantolka det jag skriver. Det blir till en slags storm i ett vattenglas detta här. Jag har ju inte påstått att Engström sprang ”hack i häl” eller ”strax efter” gärningsmannen bara för att han kan ha sprungit efter gärningsmannen – före poliserna. ”Efter gärningsmannen” betyder i mina öron att han begav sig av efter gärningsmannen.

          Hans Melander skrev ju protokollet vad jag kunde läsa. Hans Melander trodde väl att Engström sprang efter någon gärningsman? Jag vet förstås inte hur Hans Melander tolkar uppgifter och jag har aldrig påstått att jag vet vad vare sig Hans Melander eller Leif L tycker och tänker.

          Berätta i stället vad Leif L sagt och vad för frågor du ställt. Det vore väl mer konstruktivt.

          1. VVA.
            Som du vet så trodde Hans Melander att Engström var gärningsmannen, allt annat oväsentligt.
            Det handlar inte om det, utan om hur Leif L ska tolkas, och du gör din tolkning som innebär att Engström sprang efter mördaren, men före poliserna.
            Kanske en minut efter mördaren men definitivt före poliserna.
            Har jag rätt där?
            Du tänker också att det är just exakt på det sättet som Melander tolkar Leif L, trots att han aldrig sagt så.
            Tillägget som du gjorde: ”Leif tyckte det var viktigast att få fram att Stig sprungit efter en gärningsman och inte efter polis” ska alltså stå för dig och ingen annan. Eller?

            Det räcker med att du svarar ja eller nej.

            1. Jörgen Gidlöf.

              Du låter nästan som min förra chef. Hon skickade hela arbetsgruppen till en psykolog för att psykologen skulle få intala för mig att jag hade fel och de andra, inklusive chefen skulle ha rätt. Men det blev tvärtom så hon gav psykologen en ny chans. Efteråt det mötet konstaterade en kollega att ”du hade rätt och vi fel”. Jag konstaterade däremot bara att kollegan fortfarande inte fattat någonting av vad psykologen sagt, eftersom det inte handlade om att ha rätt eller fel. De hade rätt dålig koll att det skilde runt 200 högskolepoäng mellan mig och kollegorna. Nu har jag en chef som bättre uppskattar oliktänkande i arbetsgruppen, vilket gjort att oliktänkandet har minskat radikalt till min fördel. Den förra chefen kom ju inte så bra överens med sin chef heller (en tidigare chef som jag kom rätt bra överens med) och slutade på grund av det. Enheten fungerade allt bättre efter det.

              30 sekunder – 3 minuter kanske. Vad vet jag. Om han gjorde det vet jag ju såklart inte, men det är klart man skulle ha undersökt det scenariot utifrån de uppgifter man fått in, om de nu inte fått tunnelseende.

              Ska jag bara svara ”ja” eller ”nej”? Världen är inte svart eller vit, Jörgen. Du tänker fel när du tror att jag tänker att det är ”exakt just det sättet som Melander tolkar Leif L”.

              Hans Melander får stå för vad han skriver så står jag för vad jag skriver. Allt jag skriver är förstås inte hedervärt. Jag är är nog rätt nöjd med cirka 80 procent av vad jag skriver. Det beror ju på hur mycket tid jag lägger ner på det jag skrivit. 80 procent är rätt hög siffra. Gunnar fick 95 procent i betyg av mig i ett annat inlägg, men så skriver han mer än mig också. Så 80 procent får duga för mig.

              Så kom nu till skott över vad du vill klaga på istället för att tro att du kan sätta dig in i mitt huvud.

              1. VVA.
                Vad är det för svammel om allt möjligt?
                Den raka frågan gäller det jag citerade. Du skrev: ”Leif tyckte det var viktigast att få fram att Stig sprungit efter en gärningsman och inte efter polis”

                Är det din åsikt, Leifs åsikt eller kanske även Melanders åsikt, eller är det kanske så att du gissar?
                Helt klart är att om jag vore Leif hade jag blivit heligt förbannad över att någon i ett offentligt forum tillskriver mig åsikter som jag inte har.

                1. Jörgen Gidlöf.

                  Jag har såklart inte den minsta avsikt att göra Leif L förbannad så jag ska ge ett förtydligande så du eller någon annan missuppfattar:

                  ”Skandiamannen passerade sedan [Leif L] som vid tillfället stod i höjd med sin bil på trottoaren och han såg sedan hur Skandiamennen rundade hörnet och vinklade vänster in på Tunnelgatan för att där börja springa, såsom [Leif L] uppfattade saken för att förfölja gärningsmannen.[…]

                  Skandiamannen kom ju efter att hela händelsen hade utspelat sig och sprang dessutom efter gärningsmannen och kan således inte vara identisk med gärningsmannen. Detta tycker [Leif] är det viktigaste att få sagt. I övrigt har han ingenting att tillägga.” (2020-03-11)

                  Detta är något som i mina vilda fantasier låter som att Leif L uppfattat det som att Skandiamannen sprungit in i gränden för att förfölja gärningsmannen och inte för att springa efter några poliser. Men vill man veta exakt vad Leif L menade så får man istället ta kontakt med honom, men det tror jag de flesta förstår. Av respekt för Leifs privatliv så har jag dock valt att ej kontakta honom om detta. Jag ansåg det i förhöret även vara ganska tydligt hur Hans Melander uppfattat Leif L:s uppfattning. Men det råder det uppenbart delade meningar om.

                  1. VVA

                    Ja, du har rätt, det står så, men å andra sidan vet vi också att Leif stod utanför bilen då han gjorde iakttagelsen av Skandiamannen, så står det också i förhöret. Leif L stod på trottoaren i jämnhöjd med sin bil, och vi vet också via fröken Ur att han satt kvar i bilen tills han lade på luren. Då är klockan 23:23.40. Vilket alltså i sin tur innebär att det är för sent för att Engström – även om han sprungit så tidigt som 23:24 skulle kunna vara den person som Yvonne såg på David Bagares gata. Men nu säger ju Leif L i tingsrätten att även ambulansen var på plats, och då pratar vi ju om 23:25, vilket alltså innebär att teorin att Engström var mannen på åsen faller.

                    1. Jörgen Gidlöf.

                      Jag granskar alla uppgifter som jag anser vara av något slags värde för utredningsarbetet. Jag är nyfiket lagd av mig och det krävs inte mycket för att jag ska bli intresserad av nåt. Det är intressant att kasta sig in i olika uppgifter och hypoteser om det är kring mordplatsen.

                      Vad tycker du att man borde undersöka istället? Hur leder man utredningsarbetet framåt, enligt dig?

                    2. VVA

                      Den samlade bilden av Leif L:s olika uttalanden om skandiamannens agerande tyder på motsatsen till att han skulle ha förföljt gärningsmannen. Leif var som sagt ur bilen tidigast runt 23:24, och att han sprang efter att polisen kommit till platsen, och med stor sannolikhet även ambulans.
                      Han stöder alltså motsatsen, men det råder ju delade meningar om Leifs trovärdighet. Jag väljer dock att tro på honom.
                      Jag kan inte säga exakt vilka trådar man borde ha dragit vidare i, men jag tycker att Engström är körd i botten oavsett om man vill få in honom som gärningsman eller som ett vittne som av oklar anledning sprungit på åsen.
                      Jag tycker dock att den låsningen är intressant ur ett psykologiskt perspektiv.
                      Att så många bryter och och bänder på tillgänglig information, och läser in så mycket i Yvonnes snabba iakttagelse av en springande man för att knyta honom till Engström är rent förbluffande.

                    3. Jörgen Gidlöf.

                      Jag skulle inte kalla det för en ”låsning”. Genom att ifrågasätta och föra fram olika scenarior kring Engström så ställer man större krav på utredarna och åklagaren att faktiskt redovisa vad för belägg man haft för hur de kommit fram till sitt resultat. De ska kunna försvara sitt beslut. Om de nu redovisar sitt resultat i skrift så blir det lättare att visa på bristerna för en större allmänhet, vilket kan göra att man ställer större krav på ansvariga politiker att agera. Det är en slags grundlagsskyddad demokratisk skyldighet av våra folkstyrda myndigheter, anser jag. Finns det egentligen ingenting att kritisera blir det svårt att kritisera det. Trots det kan de ju skydda sig bakom sitt beslut genom sitt beslut. Man ville få tyst på ifrågasättandet och skapade bara mer ifrågasättande. Jag tycker inte att det ska få gå till riktigt så.

                    4. VVA.
                      Jag är av uppfattningen att alla hypoteser som på något sätt innefattar Engströms inblandning är synade ur alla möjliga vrår och vinklar, och eftersom man inte hittat något, utan snarare fått bekräftelse på motsatsen är det dags att lägga ner verksamheten.
                      De resurser som lagts på Engström både i utredningen och i privatspanandet borde för länge sedan ha styrts om till något mer konstruktivt. Som det nu blivit suger Engström – i olika former av inblandning, även förvillare, som ligger närmare din hypotes – konstruktiv kraft, och kanske var det just detta som var poängen med de tre sista förslösade utredningsåren med Krister Petersson vid rodret?
                      Eftersom Engström med största sannolikhet var ett vanligt vittne som tyvärr råkade vara mörkt klädd och ha en handlovsväska har man lyckats göra honom till den resursslukande syndabocken som får andra betydligt intressantare uppslag att försvinna i Engström-bruset.

                    5. Framförallt finns det inga belägg för att Leif L någonsin sett Stig Engström, så hur förhörsledaren än tolkade Leif 2020 kan Leif inte ge oss någon kunskap om Engströms förehavanden på mordplatsen. Här håller jag inte med Jörgen. Jag tror inte alls på Leif, men jag tror inte att han ljuger medvetet utan att han förväxlat olika minnen och börjat tro på att han har sett Engström. Minnet fungerar tyvärr så. Leif får ju frågan tydligt 1986-04-27 och svarar nej. Mer än så kan man inte begära av utredningen när den gäller Leif och Engström.

                      ”F: Lade du märke till någon man iklädd en mörkblå rock, keps och glasögon som tydligen var omedelbart i närheten av den här platsen när skotten föll och som sen stannade kvar tills polismännen kom till platsen, en man i 40-50-årsåldern?

                      L: Ja, det där är man ju influerad av vad man har hört och sett i massmedia.

                      F: Mm.

                      L: Där har man ju egna teorier. Jag vet inte att jag har sett honom på platsen, men i och med att man har teorier om vad som har hänt med hans beteende va, om det är rätt att uppge det i det här sammanhanget det vet jag inte.

                      F: Men det är inget spontant att du minns den mannen?

                      L. Nää, man fäste inte så mycket uppmärksamhet just på personerna som var på platsen. Det gjorde jag faktiskt inte. Man vart ganska upprörd själv måste jag säga. Ja, det är klart man vart så här

                      L: också, det måste hända nånting va.

                      F: Mm.

                      L: Men jag kan inte minnas att jag har sett honom. En man vet jag som hade glasögon, men han hade ingen keps eller nånting annat. Ja, jag vet inte om det kan vara han.” (Här avses uppenbart Jan-Åke S, som ju Leif pratat med.)

                      Jag håller med Jörgen om att det är förbluffande att Yvonnes snabba iakttagelse av en man med rock och liten väska så lätt kopplas till Engström. Ingen keps och inga glasögon och inget utseende förutom att han inte hade skägg. Det kan ju rentav vara Vic Gunnarsson, med lite god vilja, även om jag inte tror det. Du VVA har ju hamnat i samma träsk som Engströmfolket när du läser in Engström i iakttagelsen. Jag anser inte att det är kätteri, utan undrar mest varför man måste hamna där. Hade man en väska så är man Stig Engström? Även om Yvonne först beskriver mannen som ”cirka 175-178 cm lång” – något hon sedan ändrar så att mannen ligger närmare Engström i längd, vilket Filterfolket gjorde en stor grej av.

                      Jag förstår inte hur dina eller Borgnäs m.fl. ogrundade spekulationer om kapplöpningar och gärningsmän som gömmer sig i gränder ställer några krav på polisen. Polisen har ingen kristallkula och rycker sannolikt på axlarna åt lösa spekulationer av alla möjliga slag. Inget sådant kommer att få förundersökningen att återupptas. Och vad skulle en politiskt tillsatt sanningskommission göra i denna fråga? På sin höjd diskutera utifrån 1986 års vittnesmål på hur två springande män skulle gå ihop, men det kan ju även vi göra här.

                2. Vi vet ju dock som sagt vad Leif sa 1989. Nu tror inte jag att Leif sett Engström överhuvudtaget, men än mindre kan ju Leif ha någon aning om Engströms bevekelsegrunder. Om Leif 34 år efter mordet trodde att Engströms bevekelsegrund var att förfölja gärningsmannen, skulle det ha någon större betydelse än om Leif trodde att Engström rusade iväg för att köpa en pizza innan pizzerian stängde för natten? Ingen har sett Engström förfölja gärningsmannen, dvs. dyka upp i ett sådant skede att hans springande in i gränden kan ha haft syftet att jaga gärningsmannen. Leif har inte påstått att han såg Engström i ett sådant skede.

          2. Jörgen har helt rätt här. Vi vet ju vad Leif L har påstått, så vi behöver inte Jörgens privata kunskaper. I förhör i april 1986 hade Leif inte sett någon med Engströms signalement överhuvudtaget; han är en av ett litet fåtal tillfrågade. Leif L säger aldrig någonsin att Stig Engström förföljde mördaren. Det sa han inte i förhöret 2020 och inte i tingsrätten 1989, och det skriver han inte i ”Den oplanerade möjligheten” eller påstår i någon intervju. Du, VVA, synes greppa efter syntaktiska halmstrån som inte finns, som när ”Matte” skönjer två gärningsman i Lars sätt att uttala ”jag ser killen när han” (som ”Matte” tolkar som ”jag ser killarna”). Det är lika vanskligt som när Bo G Andersson åberopar att Gösta Söderström i hovrätten säger att ett vittne sa att ”dom sprang ditåt”; i utsagorna 1986 använder Söderström ingen pluralform. Det finns inga två gärningsmän. Inte ens i Rimborns första uppteckning, som vissa gör en alltför stor sak av.

            Jag förstår inte varför du tolkar ”efter gärningsmannen” som ”hack i häl”. Du säger att du inte gör det, men du gör det uppenbarligen ändå. ”Efter” betyder bara efer. Efter regn kommer solsken. Efter 1 kommer 2, men även 78. Jörgens poäng är ju att den som springer ”efter gärningsmannen” inte nödvändigtvis förföljer gärningsmannen, utan bara springer samma väg vid en senare tidpunkt. Detta påstår också Stig Engström att han gjort. Om Stig Engström sagt att ”jag sprang in i gränden, dit mördaren hade sprungit in några minuter tidigare” kommer förstås säkert många som lyssnar på detta få intrycket att Engström sprang efter mördaren. Detta är något de finner intressant och ovanligt och därför ”kommer ihåg” efter 30+ år. Människan är inte någon hårddisk och vad personer påstår efter 30+ år har ett begränsat, om något, värde. Perifera detaljer i en berättelse försvinner eller ”bättras på”. Det finns för många felkällor.

            Finns det några minnesbilder som inte är 30 år gamla om vad Engström sade sig ha för sig på mordnatten? Ja, i Per H:s promemoria och i Roland B:s vittnesmål. Och där finns inte ”versionen” att Engström förföljde mördaren, och den borde finnas där om Stig Engström berättade sådant för sina kollegor – det var ju sådant som Per H kartlade och dokumenterade. Det enda som finns är Annette K:s uppgift, som hon inte ens behöver ha fått från Engström utan kan vara en andra- eller tredjehandsuppgift. Det är dessutom en tydligt osäker uppgift: ”Och det var han som tydligen hade sprungit efter han som han trodde hade skjutit.” Ordet ”tydligen” indikerar att detta är något som någon annan har påstått.

            En Ulf W som kände Engström påstod 1999 till Palmeutredningen att Engström skrivit en tvåsidig redogörelse om att han ”direkt hamna på mordplatsen och [gav] konstgjord andning medelst munmetoden till Olof Palme. Lisbeth Palme föste då undan min vän”. Denna redogörelse skulle Ulf ha lämnat via ombud till utredningen 1989. Redogörelsen återfanns inte. 2018-05-18 förhörs den då 93-årige Ulf, som då inte mindes innehållet i redogörelsen (någon han dock mindes vid telefonsamtal 2014). Jag tar Ulfs ord med en nypa salt, men skrev Engström en sådan redogörelse utesluter detta i alla fall att han skulle ha varit på mördarjakt (det låter sig ju inte förenas med deltagande i livräddandet). Engström har således, i vart fall, inte för sin bekantskapskrets konsekvent uppgett att han jagat mördaren. Det finns närmare bestämt inte minsta belägg för att han någonsin sa att han gjort detta, från tiden då Engström fortfarande var i livet.

            Så vad finns det egentligen för belägg för någon mördarjakt? Engström har inte nämnt någon mördarjakt, utan har sagt att han sprang efter poliserna. (Varför han sprang efer poliserna är, som jag sagt, ovidkommande.) För väktarna synes han inte ha nämnt något springande alls, varför han nu skulle prata om den saken (hans fokus tycks ju ha legat på Lisbeth). Ingen annan har sagt sig se Engström jaga mördaren. Ingen har sett två gärningsmän lämna mordplatsen. Ingen har sett två män springa i trappan – och både Lars och Hans J observerar en enda man springa i trappan, och detta måste vara samma man. Det enda vittne som vi vet jagade efter mördaren var Lars. Spekulera kan säkert vara roligt, men att spekulera utan fakta är meningslöst.

            Om Engström var den som sprang i trapporna var han rimligen också gärningsman. Ingenting talar för någonting annat, även om Borgnäs och Lampers etc. etc. etc. kan spekulera fritt utifrån ingenting alls. Och vad talar för att han sprang i trapporna? Att den som sprang in i gränden hade en fladdrande mörk rock enligt vissa. Att han bar en huvudbonad som kan liknas vid en herrhatt, enligt Anders D. Att Lars får ett allmänt intryck av en keps. Och att Yvonne ser en man med rock och en liten väska. Räcker denna incidiekedja för att slå fast att just Engström sprang i trapporna eller på David Bagares gata? Knappast. Den kan lika gärna passa in på V. Gunnarsson, eller på andra man med keps eller dylikt och rock (t.ex. den med stålbågade glasögon, keps och lång rock som åkte taxi vid midnatt från Renstiernas gata, eller den man som försökte få skjuts med Ibrahim D).

            Hypotesen att Stig Engström jagade efter mördaren (i syfte att få tag i honom, av nyfikenhet eller vad som) och därför hamnade i trapporna och på David Bagares gata, vilar på svag grund. Om du hävdar en sådan hypotes vill jag se fakta som talar för den. Inte feltolkningar av ord i förhör från 2020, utan fakta. Fakta, och absolut inte förnumstigheter, långa utläggningar om utredning eller psykologi, gnäll om hur dålig utredningen är eller långa citat från Lampers, Axberger, Pettersson eller någon annan. Fakta, gärna som en lista. Och om du inte tycker att det är din sak att understödja hypoteser du hasplar ur dig faktamässigt kan du ju låta bli att haspla ur dig dem. Kort svar uppskattas.

            1. Johan M.

              Jag har inte diskuterat två gärningspersoner. Uttrycket ”mördarjakt” visar på ett tankefel hos dig. Syftet hos Stig kan ha varit samma syfte som Lars uppgav att han hade när han sprang efter mannen. Vore det så konstigt? Hans fru uppgav ju det i förhör med polisen.

              Fakta är att vi helt enkelt inte vet vem som Lars sprang efter. Det är den fakta som jag utgått från hela tiden. Vad menar du är fakta?

              1. Några exempel på fakta (enligt mig):

                • Vi vet att mördaren sprang in i gränden
                • Vi vet inte vem Lars sprang efter
                • Vi vet att Lisbeth uppfattat en person inne i gränden och att hon uppfattat att det var samma person som hon sett vid mordplatsen
                • Vi vet att även Stig Engström uppfattat en person inne i gränden
                • Vi vet inte om mördaren bar mörk rock eller en blå jacka
                • Vi vet att Stig Engström bar en mörk rock och att han ansåg sig blivit förväxlad med mördaren
                • Vi vet att Lars befunnit sig inne i gränden
                • Vi vet att Yvonne och Ahmed träffade på Lars när han begav sig upp för trappan
                • Vi vet att Yvonne och Ahmed mötte efterföljande poliser på Luntmakargatan
                • Vi vet att poliserna sprang in i gränden och begav sig upp mot Malmskillnadsgatan
                • Vi vet att polis och åklagare pekat ut Stig Engström år 2020 utan några bevis
                • Vi vet att ingen har blivit dömd för brottet (den enda domen upphävdes av högre instans)

                1. ”Vi vet inte vem Lars sprang efter” tycker fortfarande är för mycket sagt. Det är ett påstående som indikerar en betydande osäkerhet. Jag tycker inte att det föreligger någon betydande osäkerhet rörande mannen som sprang upp för trapporna. Vi kan vara tämligen säkra på att Hans J och Lars J ser samma person springa upp för trapporna, även om advokaten gjorde sitt bästa för att kollra bort Hans över tre år efter händelsen. Vi känner bara till en person som sprang in i gränden. Lars hörde inte flera springande män. Om Engström ska ha sprungit upp för trapporna skulle han rimligen redan behöva stå inne i gränden när mördaren kommer, och sedan skulle mördaren av någon anledning stå där och trycka, men vara försvunnen när polisen kommer? Den borgnäska kapplöpningen är minst sannolik av allt jag hört. Vilka av de påståenden du listat talar för att två män sprang in i gränden?

                  ”Syftet hos Stig kan ha varit samma syfte som Lars uppgav att han hade när han sprang efter mannen. Vore det så konstigt?” Det vore inte det minsta konstigt (om man bortser från Engströms harighet). Det konstiga är i så fall att Engström ljuger ihop detaljer om vad som hände på mordplatsen, bara en kvar senare, och dagen därpå utvecklat en arsenal av lögner om observationer av Lars, om poliser, om Lisbeth etc. Det konstiga är också att Engström överhuvudtaget ljuger om sina förehavanden. Om han jagade efter mördaren i samma syfte som Lars, varför skulle han någonsin ha förnekat detta? Han borde väl ha gått fram till närmaste polisbil och berättat vad han observerat – rimligen skott och en springande mördare. Han hade blivit ett betydligt bättre vittne än det han blev. Du kan inte förklara Engströms egen historia med att han sprang efter mördaren och observerades av Yvonne. Där håller jag med de som skyller Engström för mördare – om han sprang där uppe så är han gärningsman. Annars är hans historia obegriplig.

                  1. Johan M, m.fl.

                    ”Tämligen säkra” räcker inte om jag ska gå utgå från ”fakta”. Jag måste vara helt säker (dvs. olika experter i ämnet får inte ha skilda uppfattningar). Först och främst behöver jag utgå från fakta om något vittne nu säger sig ha blivit förväxlad med mördaren på grund av en språngmarsch i mördarens flyktväg (in i gränden) och brottsoffret samtidigt verkar ha en avvikande uppfattning om var mördaren tagit vägen. Vi får lov att även ta hänsyn till situationen som rådde och att man inte kom någon vart på 34 år.

                    Johan M: ”Om Engström ska ha sprungit upp för trapporna skulle han rimligen redan behöva stå inne i gränden när mördaren kommer, och sedan skulle mördaren av någon anledning stå där och trycka, men vara försvunnen när polisen kommer? Den borgnäska kapplöpningen är minst sannolik av allt jag hört. Vilka av de påståenden du listat talar för att två män sprang in i gränden?”

                    Hur går tidsschemat ihop?

                    1. Mördaren skjuter och rusar förbi Lars kl. 23.21-22
                    2. Lars tar upp mördarjakten ”hack i häl” på mördaren, springandes uppför trappan.
                    3. Yvonne ser mördaren på David Bagares gata.
                    4. Yvonne möter Lars vid trapporna.
                    5. Yvonne möter poliser på Luntmakargatan. cirka 23.26.

                    Hur lång tid tar det här? 4-5-6 minuter? Jag får inte ihop det tidsmässigt. Jag kanske är lite trög, men allt går lite väl fort för mig. Hur otroligt snabba var polisen att ta sig till Luntmakargatan? Hur otroligt långsamma var mördaren och Lars? Mördaren verkade ju inte ha bråttom iväg i alla fall.

                    Johan M: Vi känner bara till en person som sprang in i gränden. Lars hörde inte flera springande män.”

                    Vi känner åtminstone till att både mördaren och Stig Engström sprang in i gränden, enligt vad Stig själv uppgav. Det blir minst två springande personer in i gränden, enligt min huvudräkning. Sen har en polis och Per V också uttalat att de sprang in i gränden före övriga poliser. Det blir 4 springande män. Frågan blir ju sen om Stigs uppgifter när han sprungit verkligen stämmer? Polisen trodde inte på Stig varken 1986 eller 2020. Frun uttryckte redan under mordnatten att Stig skulle passa sig jädrigt noga så ingen fick för sig att han vore mördaren och en rad uppgifter finns att han haft flera versioner av sitt handlande. Han själv berättade i Skydd & säkerhet att han inte ville anmäla sig som mördare utan som vittne till polisen på mordplatsen. Han påstod även att polisen avvisat honom vid mordplatsen då han ville lämna uppgifter. En vanlig orsak, tänker jag, att ljuga i en mordutredning borde vara om man riskerar att bli misstänkt om man nu berättar sanningen. Han påstod ju att vittnen sett honom som mördaren. Då blir det kanske mindre konstigt.

                    Johan M: ”Du kan inte förklara Engströms egen historia med att han sprang efter mördaren och observerades av Yvonne. ”

                    Stig säger själv till Skydd och Säkerhet även det att han till sin fasa ser Anna H göra hjärtmassage – först när han kommit tillbaka från sin språngmarsch efter poliserna. Men hur går det ihop? Han säger även att han får veta, av en taxichaufför som sett nedskjutningen, att Gösta Söderström anlände fyra och en halv minut efter att skottet anmälts. Han var ju själv med? Han pratar om en förväxling med mördaren och att polisen fått fel signalement. Det ska egentligen vara hans rock man efterlyser. Hur går det ihop om han sprang in i gränden cirka 5-6 minuter efter mordet? Försökte han att vilseleda polisen, så som bl.a. Olle Minell misstänkte?

                    Om nu Gösta anlände cirka 23.25, utifrån Stig och taxichaufförens uppfattning, och poliserna kanske i så fall befinner sig på Luntmakargatan cirka 23.26, hur går det i så fall ihop med tidsschemat med att Yvonne möter poliser på Luntmakargatan så kort tid efter att hon sett mördaren springa på David Bagares gata?

                    Vi vet fortfarande inte om Stig egentligen ville bli vittne åt polisen. Han kanske bara ville försöka slippa bli misstänkt? Sen kanske han gillade uppmärksamheten bland kollegor och bekanta, men ville han bli polisens vittne redan vid mordplatsen? Ville han försöka övertyga om att det blivit fel utan att bli misstänkt?

                    Johan M: Där håller jag med de som skyller Engström för mördare – om han sprang där uppe så är han gärningsman. Annars är hans historia obegriplig.

                    Att Stigs historia anses smått obegriplig är väl nästan det enda som bl.a. Pettersson, Poutiainen & Poutiainen, Larsson, Lampers, Axberger, Melander, Minell, Petersson, Holmér, Irvell och Borgnäs trots allt är ganska eniga om.

                    1. Om du måste vara ”helt säker” kan du väl inte ens utesluta ”Dö i rättan tid” eller teatermord. Du har ju inte sett skotthålen med egna ögon och var inte på mordplatsen själv.

                      Lars var nog långsammare än vad han trodde med förföljandet. Precis som alla andra förnuftiga personer ville han väl inte springa helt hack i häl med en beväpnad mördare. Yvonne och Ahmed mötte ju Lars i trappan då mördaren (jag har inget skäl att tro annat) sprungit förbi dem en stund senare; de gick långsamt.

                      Windén och Per V har vi redan diskuterat och ingenting talar för att de sprang in i gränden. Pers bandade förhör utesluter det i prakitken och hans syster har inte nämnt det heller, och det Windén själv sa 1986 utesluter det också.

                      ”Men hur går det ihop?” Nej, förloppet går inte ihop, eftersom uppgifterna är från 1992. Inte heller i KPML(r):s vitbok går uppgifterna ihop. Engström är nämligen en normal person med normalt minne. Han minns inte detaljer korrekt efter sex år. Det är klart att du hittar diskrepanser i en redogörelse från 1992, i särskilt en andrahandskälla som en intevju. (Det Klas Gedda säger 1995 kan förresten inte heller vara sant.) Man ljuger inte för att man kommer ihåg fel. Det finns ingen mening med att diskutera vad Engström sa 1992 om man inte hör till det gäng som skriver dåliga deckare om karln. (Engström kunde för övrigt inte veta när taxichauffören larmade och således inte hur långt efter larmet som polisen anlände.) Du kan väl läsa och lyssna på vad Engström sa 1986 istället.

                      ”Om nu Gösta anlände cirka 23.25, utifrån Stig och taxichaufförens uppfattning, och poliserna kanske i så fall befinner sig på Luntmakargatan cirka 23.26, hur går det i så fall ihop med tidsschemat med att Yvonne möter poliser på Luntmakargatan så kort tid efter att hon sett mördaren springa på David Bagares gata?” Tidsschemat är onekligen intressant, men det tror jag att andra här har grunnat på och har en bättre bild av. Jag har svårt att se att detta 23:25 är särdeles relevant bara för att det sägs i en intervju från 1992, så det bör kunna lämnas därhän. Det som händer är att mördaren springer ifrån platsen, in i gränden och springer upp för trapporna, och att Lars springer upp efter honom. I slutet av eller ovanför trappan möter Lars Yvonne och Ahmed, som gått ”i lugn takt” på David Bagares gata och där sett en man med rock. De har sett mannen när de bara tagit några steg på gatan. Mannen ”sprang inte speciellt fort”, enligt Yvonne. När Yvonne och Ahmed kommit ned för trapporna mötte de poliserna. Ahmed säger att detta skedde när de i lugn takt gått ned för trapporna och fram till baracken på Tunnelgatan, omedelbart väster om Luntmakargatan. Enligt Ahmed fortsatte de och såg en ”tjej med Palme” (rimligen Anna H). Och ”Det kommer en ambulans under den tiden.” (1986-05-16) Hur menar du att tidsschemat inte går ihop?

                    2. Johan M: ”Om du måste vara ”helt säker” kan du väl inte ens utesluta ”Dö i rättan tid” eller teatermord. Du har ju inte sett skotthålen med egna ögon och var inte på mordplatsen själv.”

                      Jag utesluter väl i princip ingenting sålänge vi inte vet något om mördaren eller de som kan ha varit inblandade i mordet. Men med hänsyn till proportionalitetsprincipen så måste man undersöka saker i någorlunda tur och ordning. Ett teatermord vore dock inte det första jag undersökte vid ett mord på en respekterad statsminister som hade sin fru med sig när han mördades. Möjligtvis vid ett mord på en yrkesclown. Man får lov att tro på brottsoffrets berättelse till motsatsen bevisats.

                    3. Proportionalitetsprincipen? Den i 2 kap. 21 § regeringsformen? Den i 5 § förvaltningslagen? Den i 24 kap. 1 § 3 st. rättegångsbalken? Jag tycker du utgår ifrån märkliga resonemang när du värderar vittnen. Man ska tydligen utgå ifrån att vissa vittnen och brottsoffer inte bara är trovärdiga utan också tillförlitliga, tills motsatsen bevisas. Med sådana beviskrav skulle man kunna fälla på lösa boliner, sanna mina ord.

                      Vi sysslar bara med sannolikheter. Sannolikheten för att Hans J och Lars J ser samme man, nämligen mördaren, springa upp för trapporna vidhåller jag är betydligt högre än alternativa scenarion för vilka vi inte har några fler ”bevis” än Lisbeth Palmes förvirrade utsagor.

                    4. Johan M.

                      Jag syftar här främst på proportionalitetsprincipen i 5 § förvaltningslagen:

                      ”I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.
                      Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.”

                      Vilket i praktiken innebär det följande frågor för myndighetens tjänsteman:

                      • Kan syftet uppnås med åtgärden?
                      • Är åtgärden nödvändig för att uppnå syftet?
                      • Står åtgärden i skälig proportion till syftet? (Staaf & Zandering, 2019, s.57)

                      Svar: Ja, det är möjligt att syftet kan uppnås, åtgärden är nödvändig samt att förhöra en person som är villig att berätta sin version står i god proportion till syftet.

                      Enlig Mats Persson, m.fl. (2020, s.588) i Svensk juridik står det följande:

                      ”Bedömningen av vad som är försvarligt bör ses i relation till att det i 8 § polislagen anges att en polis som har att verkställa en tjänsteuppgift har att beakta proportionalitetsprincipen och behovsprincipen. Ett ingripande måste vara försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter, och måste tvång tillgripas ska detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet ska uppnås.”

                      Syftet är ju förstås att få större klarhet i den begränsade kunskap man har runt händelsen den 28 februari 1986. Om möjligt att genom ökad klarhet få fram en misstänkt person och eventuella bevis mot denne så anser jag att det finns skäl att förhöra en person som säger sig varit på platsen och ha ”sanningen” om mordet på Olof Palme – just på grund av att han var ett centralt placerat vittne den kvällen.

                      Som Gunnar Wall (2020, s. 14) beskrev så ”vet vi nästan ingenting.” om ”vem som sköt honom” eller ”om gärningsmannen hade medhjälpare” eller ”motivet till mordet” och ”Vi vet inte om mördaren planlagt sitt dåd lång tid i förväg eller om det var ett ögonblicks verk.”

                      Det finns fortfarande ett behov av ny kunskap kring vad som hände med vår statsminister. Det finns fortfarande en liten möjlighet att mördaren finns någonstans där ute. Syftet att förhöra Robert borde alltså vara att hitta någon form av bevisning mot en mördare, vare sig det är Stig Engström eller någon annan. Men jag tvivlar ju på att man hittar något som talar för Stig Engström.

                      Jag säger som Jan-Åke Kjellberg, en erfaren polis som i sin recension av Stocklassas dokumentär uttryckte sig såhär här på bloggen:

                      ”Det vi fortfarande vet med säkerhet är att statsminister Olof Palme mördades den 28 februari 1986 och att ingen med trovärdighet har kunnat placera en gärningsman med vapen på denna plats vid mordtillfället. Detta är bekymmersamt.”

  100. Lyssnade idag på Palmepoddens avsnitt om (och med) den sk ”Ynglingen”. Han kommer med helt nya uppgifter om en mörkklädd man som sprungit på Luntmakargatan norrut strax efter skotten och han påstår vidare att han varit framme på mordplatsen tillsammans med LP före Anna och Stefan..trots att han befann sig en bit in på Luntmakargatan när skotten brann av. Hur får man ihop det tidsmässigt?

  101. Vad tror ni om detta , talar Robert sanning eller ljuger han?

    ”I ett av de tidigaste förhören nämnde Anna Hage en ”yngling” som var framme vid Palmes kropp. Under alla år har folk förutsatt att det var Stefan G, men kan det vara någon annan? Det menar i alla fall den person som hörde av sig till mig och säger att han är just ”ynglingen”. Kan det stämma? Kanske klarnar det om ni lyssnar på dagens avsnitt av Palmemordet!

    Av och med Tobias Henricsson/PRS Media

    Vill du veta mer om spåret ynglingen? Besök hemsidan för just detta ändamål, och stötta personerna bakom! Sidan är fristående och drivs inte av podden Palmemordet utan av personer med god kännedom i spåret ynglingen. https://sanningenompalmemordet.wordpress.com/

    https://poddtoppen.se/podcast/1086387447/palmemordet/380-ynglingen-del-1

    1. Kalle.

      Jag har nyss lyssnat på avsnittet och det är såklart en mycket intressant. Han kommer med en detaljerad, trovärdig berättelse och sätter sig själv i centrum, bredvid Anna H. Han är en person som befinner sig mitt i händelsernas centrum. Varför skulle han gå ut så öppet och ljuga om det, är min första fråga?

      Jag ser ingenting som är särskilt konstigt med berättelsen i det första avsnittet. Tvärtom så är det rimligt att tänka sig in i detta scenario. Det ska bli spännande att se vad som kommer i nästa avsnitt.

      Det känns ju som att lösningen äntligen är mycket nära. Om det är såhär så kommer ”sanningen” nog att svida rätt så rejält för både Kristerson och Melander.

      Ett stort TACK, Robert för att du nu går ut med din berättelse och tack podden Palmemordet för att ni publicerat den. Med viss risk att man får äta upp dessa ord, men jag känner mig rätt säker på att man äntligen är inne på rätt spår här.

      1. Jag har ju inte analyserat berättelsen jättenoga, men Robert berättade i alla fall om en lång man i mörka kläder. Den personen springer in i gränden och det är inte Engström, enligt Robert. Jag har funderingar på om det kan vara Per V ”Svensson” (Lampers, 2021, s.40) som på senare tid sagt sig ha sprungit in i gränden efter gärningsmannen och avslutat förföljandet vid Luntmakargatan, där han konstaterade att gärningsmannen hade försvunnit. Per V verkar rätt lång (som det ser ut på polisens bild av honom) och han hade även mörka kläder. För förtydligandets skull så har Per V ett alibi med sig vid mordplatsen (systern).

        Men det är bara spekulationer förstås. Spekulationer som någon kanske borde undersöka närmare.

      2. Klart att han ljuger. Vi vet att Stefan sprang ur bilen och fram till kroppen. Vi vet att Stefan var blodig. Vi vet vilka Stefan anlände med. Stefan har pekat ut Anna och Karin. Stefan framträdde med bild i media efter några dagar. NEJ TACK till Robert och till sensationalistiska bloggar.

      3. ”Han är en person som befinner sig mitt i händelsernas centrum. Varför skulle han gå ut så öppet och ljuga om det, är min första fråga?” Jag tror att du besvarade din egen fråga.

        1. Johan M.

          Om någon väljer att gå ut med att han gjort mun-mot-mun-metoden med ett mordoffer intill ett ännu levande vittne och säger sig ha ”sanningen” om mordet (vilket vi hört i olika former genom årens lopp) så är man ju sjuk i huvudet om man går ut med en sådan berättelse om det inte är sant. Det är klart att det finns många sjuka personer ute i samhället som vill ha uppmärksamhet på olika sätt, men någon som är såpass trovärdig att han tillåts publiceras av en podd som redan gjort 380 avsnitt om mordet och därmed bör kunna en hel del om det? Det är skillnad på en person som likt Engström trycker in sig själv i händelsernas och en person som säger nåt i stil med ”Jag stod på andra sidan gatan den kvällen och jag såg min systers dåvarande man med egna ögon skjuta Palme i ryggen. Jag drog upp min Walkie-Talkie och tänkte avslöja det för Kalle i andra ändan, men jag avstod och smög mig bort och höll tyst i alla år.” Eller ”Jag körde förbi med en bil och såg att det var Svenne men det är allt jag kan säga”. Här är i alla fall en kille som ska ha vandrar på Luntmakargatan, påstår sig ha sett mördaren stå och trycka in sig mellan barackerna (vilket egentligen inte är så otroligt som en del kanske uppfattar det som), som kan ha nämnts av Anna H, som kan ha varit delaktig innan Stefan G tagit över. Han kan ju ha varit tyst av rädsla för sitt liv, precis som Anna också beskrev till viss del. Vi vet ju inte, men det kan tänkas behöva kontrolleras på olika sätt. Förhör med vittnen har ju inte varit inspelade videoförhör, de klumpades samman innan förhör, osv. Det vi vet är att han kan ha rätt, med utgångspunkt i vad Lisbeth Palme har berättat. Det är rimliga uppgifter att undersöka.

          Visst finns självklart det alltid en risk för en galenpanna, men det är i mina ögon absolut vansinnigt om polis inte försöker kontrollera uppgifterna ordentligt, om man redan ägnat 34 år åt resultatlös jakt med 10000 förhörda personer. Dessutom är det en ganska rimlig berättelse med tanke på övriga uppgifter kring mordet. Det ger en förklaring till mångt och mycket – inte minst stämmer det ju rätt bra överens med en helhetsbild.

          Visar det sig sen vara en ren och skär lögnare så vore det åtminstone en bra sak i så fall att i slutändan få hjälpa en människa som behöver psykiatrisk vård och man kan ge han den medicin han behöver innan det blir än allvarligare incidenter. Dessutom kan man passa på att avskriva Stig Engström som inte längre enda kvarvarande misstänkta personen och placera ett nytt namn där istället om så vore fallet.

          Nej, det är enbart dumheter det som du nu kommer med. Det handlar om ett mord som aldrig klarades upp. Inte om fallet med Kalle som stal en bit choklad på pressbyrån 1988. Så länge man rör sig om konkreta uppgifter kring mordplatsen: det handlar om konkreta uppgifter från uppgiftslämnaren själv som ska ha varit inne i händelsernas centrum och det kan ge nya ledtrådar – då finns det en viss förbannad skyldighet i att ta sådan uppgifter på allvar och kontrollera saker och ting på bästa sätt. Inte uttala ”Nä, men den misstänka Engström är ju avliden, det är inget vi kommer runt” eller ”Christer Pettersson dömdes ju i tingsrätten och hovrätten hade fel, så vi behöver inte undersöka sånt här.”.

          1. VVA, Johan M,
            det är givetvis intressant att diskutera uppgifter från personer som gör anspråk på att vara hittills okända vittnen från Sveavägen. Men just eftersom det är nödvändigt att försöka bedöma om deras uppgifter är riktiga är det viktigt att vara återhållsam när det gäller påståenden både om deras eventuella lögnaktighet och deras psykiska status.

            Det har genom åren funnits gott om personer som påstått saker om sina personliga upplevelser under mordkvällen där det funnits anledning att inte utan vidare ta till sig deras berättelser. Ta till exempel de här uppgifterna från Jan ”Flash” Nilsson eller de här från Robert Gustafsson. Det finns mycket som pekar på att deras uppgifter inte stämmer. Men det betyder ju inte att de i så fall automatiskt ska beskrivas som medvetna lögnare eller psykiskt sjuka.

            1. Gunnar Wall.

              Du har så rätt i det du skriver, förstås. Psykisk ohälsa är inget att ta lätt på. Sen var det någon läkare i Göteborg på 50-talet som undersökte psykisk ohälsa skolbarn och kom fram till att över 60 procent av alla ungar var psykiskt sjuka har jag läst. Men läkaren kan ju även ha haft fel syn på barn. Kanske var det snarare läkaren som var sjuk? Vad vet jag. Jag tror det kan vara en nyttig insikt för personer med psykisk ohälsa och som i programmet togs upp i Palmemordspoddeb – ofta är det raka motsatsen till vad man trott. När man börjar gräva i folks hjärnor så märker man rätt snabbt att det psykiska felet oftast inte finns i individen utan snarare finns felet någonstans runtomkring i samhället eller hos andra. Det är en insikt jag fått när jag arbetat med personer som haft psykisk ohälsa. Med tanke på hur de behandlats så är de oftast ovanligt friska som individer. Snarare fel på det omgivande samhället än att det vore en enda människa. Bättre att försöka göra något åt det då istället för att bråka med någon som är fullt frisk, vilket var budskapet från boken som filmen Gökboet (filmen som nämns av ett mordplatsvittne) baserades på. Men då måste man först våga ifrågasätta olika normer och vanföreställningar som finns där ute i ens omgivning. Man måste inte rätta in sig i ledet om det nu inte är en påtaglig fara som hotar. ”Ingen människa är en ö” som ”radiopsykologen” Allan Linnérs fars boktitel var om jag nu inte minns fel. Det är en klok titel.

              Ja, fast tar man nu Robert ”under sina vingar” så vill man förstås kunna lita på han och inte behöva bli besviken sen med risk för egen prestigeförlust gentemot Johan M här i kommentarsfältet. Det är nog bäst för Robert att han är seriös och talar sanning, nu när man uttalat sig positivt om hans vittnesmål i ett allvarligt mordfall. Jag säger som det stod i en bok om vittnespsykologi och som Stig Engström tipsade om: ”säg sanningen eller var tyst”. Det är ett bra tips. Nån med smeknamnet ”Flash” litar jag inte riktigt på oavsett, men jag provkörde i alla fall en bil på hans bilfirma en gång. Den bilen ångrar jag än idag att jag inte köpte. Sen gick ju den firman i konkurs. Jag köpte samma slags bil några år senare. Jag fick tjata mig till bilen av bilförsäljaren – han ville inte sälja den till priset han satt. Den visade sig bli den bästa bilaffär jag gjort. Nu hamnade man kanske lite utanför ämnet igen.

              1. VVA,
                ja, du hamnade rätt mycket utanför ämnet. Jag har alltså öppnat den här tråden för att ge utrymme för allmänna synpunkter och frågor kring Palmeutredningen. Givetvis skulle jag kunna öppna en ytterligare tråd för allt annat som skribenter har lust att lufta. Men det finns ju många forum på nätet där det går utmärkt att skriva om vad man vill, till exempel på den egna Facebooksidan eller på en egen blogg. När ett forum har ett avgränsat ämne är det ett uttryck för respekt för andra att hålla sig till det ämnet.

                1. Gunnar Wall.

                  Jag uppskattar din uppriktighet och ska försöka ta åt mig av det. Tack.

            2. VVA, hur skiljer det sig i trovärdighetshänseende från Roger Östlund och ”Jag såg mordet på Olof Palme? Förutom att vi vet att Roger var i närheten. ”Han kan ju ha varit tyst av rädsla för sitt liv, precis som Anna också beskrev till viss del.” Nog finns det motvilliga vittnen men vad skulle rädslan bero på om vittnet inte kan identifiera gärningsmannen? Och efter 1989? Inget blir sant för att någon påstår det, även om vederbörande tror sig själv.

              Gunnar, jag tänker att det är skillnad mellan att överdriva för sitt inre och blanda ihop minnen, och att helt konfabulera en historia och sätta sig i andra personers ställe. Att tro sig se en bil eller en massa walkie-talkie män är ju inte direkt samma sak som att göra återupplivningsförsök på statsministern, kan jag tycka. Den som berättar om något som inte kan vara sant misstar sig, ljuger eller är psykiskt sjuk. När det gäller sådant som att ha försökt återuppliva någon skulle jag gissa på de två sistnämnda, ty det är knappast något man misstar sig om. Jag är dock inte psykiater så jag kan inte avgöra vilketdera som är riktigt. I bevishänseende torde de flesta 30+-utsagor (och även 10+-utsagor) saklöst kunna avfärdas – jfr HD:s minoritet i resningsmålet mot CP.

              1. Johan M,
                jag har ännu inte hunnit ta del av den berättelse som det nya påstådda vittnet har lagt fram. Men i väntan på att jag ska kunna ta mig tid till det ville jag bara generellt argumentera för att det oftast räcker med att visa att en berättelse inte är riktig om den inte är det. Det kan lätt bli svårt för mig att ansvara för en offentlig diskussion på en blogg om debattörer som deltar är lite snabba med att komma med kränkande karakteriseringar av personer som lämnat uppgifter om mordet.

                1. Gunnar Wall.

                  Jag var oydlig när jag skrev. Sålänge som Robert talar sanning så ser jag inga problem med att lämna nya vittnesuppgifter. Men om nu någon påstår att den varit på platsen och gjort mun-mot-mun-metoden på en mördad person och det inte vore sant så anser jag att personen inte kan vara vid sina sinnens fulla bruk. Sånt ljuger man helt enkelt inte om, oavsett anledning. Vore jag anhörig till den mördade skulle jag bli förbannad över sådana rövarhistorier – om det skulle visa sig vara en rövarhistoria. Det får vara nog med lögner kring mordet. Det är en människa som mördats.

                  Men jag förutsätter förstås att Robert inte är sådan som person, det är inte min uppfattning när jag lyssnar på honom och brukar (ej alltid) ha rätt god människokännedom. Roberts uppgifter är så pass ”häpnadsväckande” att de borde vara sanna, och där han är ett centralt placerat vittne att jag tänker att det bör kunna kontrolleras även efter 37 år. Jag tror att Robert är medveten om att detta kan kontrolleras på ett eller annat sätt om man tar uppgifterna seriöst, vilket jag förutsätter att myndigheterna gör.

                  Återigen vill jag rikta mitt tack till Robert för sitt beslut att berätta vad han varit med om. Jag misstror inte Robert förrän motsatsen bevisats, så han behöver knappast ta åt sig av några ”kränkande karakteriseringar av personer som lämnat uppgifter om mordet.”

                  1. Nu har jag lyssnat på hela avsnittet och avråder från sådant tidsslöseri. Den som vill bedöma kan nöja sig med att lyssna på det som ”Robert” själv framför, eller med att läsa denna min sammanfattning.

                    Hela programmet förefaller halvoseriöst. (Vad hände med seriösa, utbildade journalister?) Den framförda tanken på sekretess som grogrund för misstänksamhet om mörkläggning, som poddmakaren tar upp, känns som ett ur min horisont primitivt tänkande, som inte grundar sig på insikt om sekretessbestämmelserna. (Och då håller jag med om att man maskerar på tok för mycket i Pameutredningen.) Tänket ‘vi kunde antingen efterforska tesen ordentligt, vilket skulle ta lång tid, eller publicera direkt för att få ringar på vattnet, och valde det senare’ synes mig inte som sanningssökarens inställning, utan mer som den Swishjournalistik som letat sig även till Palmemordet. Jag får intrycket av glada amatörer som betonar sitt skeptiska sinnelag men inte visar tecken på tillräckliga förmågor att kunna granska tillräckligt kritiskt eller bedöma tillräckligt sakligt. Man verkar som enda granskande åtgärder ha kontrollerat att ”Robert” umgicks med de personer som han sade sig umgås med vid tidpunkten för mordet – knappast relevanta uppgifter egentligen.

                    Att man överhuvudtaget fäster tilltro till en ”helt ny historia som ger en annan bild av vad som hände den natten” synes mig vanskligt, när denna berättelse kommer 37 år senare. ”Jag såg också i filmerna en del ‘krokar’ som stämde med det personen sa. Saker som kanske inte alla känner till, om man inte har ett ohälsosamt för ämnet Palmemordet. Visst, på de år som gått har han säkert kunnat läsa sig till en del – men allt? Och att minnas det så långt efteråt? Jag tror inte det”, något poddmakaren säger, haltar tydligt rent logiskt. Har man ett ”ohälsosamt intresse” för Palmemordet och tillgång till Internet och en hårddisk, behöver man knappast ha något överdrivet superminne precis. Poddmakaren fastslår, som om det vore fakta, att poddmakarnas egen ”rekonstruktion” med ”Robert” på mordplatsen var första gången sedan mordnatten som ”Robert” befann sig där. Vad i all världen vet poddmakarna om detta? (En seriös journalist skulle naturligtvis inte göra något sådant påstående, med mindre än att vederbörande kan styrka att ”vittnet” befann sig på en forskningsstation i Antarktis eller dylikt sedan mars 1986.)

                    Det nya ”vittnet” påstår sig alltså ha varit den yngling som hjälpte till att försöka rädda livet på Olof Palme – den som man sedan några dagar efter mordet identifierat med vittnet Stefan G. ”Men nu ställs ju allting då på ända. För tänk om ynglingen och Stefan inte är samma person, som man antagit så länge?” säger poddmakaren och citerar avsnitt om ynglingen i Anna H:s bok från 2018. (Ingenting i dessa avsnitt talar emot att det skulle röra sig om Stefan G.) ”Om ynglingen nu inte skulle vara Stefan G, vem var det då?” frågar han sedan, och noterar att det spekulerats på nätet. Han anför dock ingen som helst anledning för någon att spekulera om detta – förutom att personen som gjorde konstgjord andning inledningsvis i förhören bara beskrivs som ”ynglingen”. ”Om det inte var Stefan måste det vara någon annan.” säger poddmakaren förnumstigt. Alltihop uppfattar jag som lika dumt som att tro att kvinnan vid Olof Palmes kropp inte var Lisbeth Palme, för att vittnen talar om en kvinna eller en gumma och inte initialt säger Lisbeths namn. Poddmakaren inbillar sig dessutom att ett slags rekonstruktion med ”vittnet” på mordplatsen efter 37 år skulle vara ”ett bra sätt att se vad som stämmer och inte”. Hur skulle det kunna vara det?

                    Redan beskrivningen av ”Robert” för tankarna till en person som mycket väl kan konfabulera historier utan illvilliga skäl. En man född 1969 utan utbildning efter högstadiet, som ‘gått livets hårda skola’ och umgicks med tveksamma personer. En sådan förknippar åtminstone jag med ett visst leverne. Unga människor och psykiskt sjuka sägs vara de som kommer med falska erkännanden, och det kan ju vara så att vissa grupper har svårare att skilja på verklighet och fantasi. Missbruk kan också påverka någons varseblivning och minnesfunktioner. Poddmakaren beskriver en person som har svårt med redighet och röd tråd, som jag uppfattar det. Det synes snarast vara en sådan person som Anders Helin hade betraktat som ett ”fladdrigt” vittne.

                    ”Robert” ska ha varit 16 år gammal och ha druckit en del alkohol vid tidpunkten. En sextonåring är väldigt ung och sticker därigenom ut. Det fanns tonåringar på platsen, men ingen synes tala om en så ung man – och än mindre om en berusad sådan. Denna kille var dessutom från Polen, och stack således ut mer i 1980-talets Sverige än han gjort idag. (Omkring mordplatsen synes bara NF, ”korvhandlaren” och Ahmed Z vara av ickenordisk härkomst bland vittnena; TA hade inget att säga så jag ser honom inte som vittne. NF passerade före mordet, korvhandlaren stod i sin kiosk och Ahmed befann sig minuter bort.) Vittnen pekade förr inte sällan på att någon såg utländsk ut – bl.a. Mårten Palme talar om att en man som han råkade knuffa till ”hade ett utländskt utseende”. Just utlänningar var ju dessutom Holmér särskilt intresserad av; kopplingen till slaviska organisationer fanns därtill ju i Lisbeths föreställningsvärld sedan start. Så att en sextonårig polsk kille skulle ha missats av samtliga vittnen tror jag inte på. (Att Stig Engström missas är betydligt mer naturligt.)

                    Anna H talar i sitt första förhör om en mörkhårig yngling, och en sådan är ju redan känd – Stefan G. I Stefans utsaga finns inget utrymme för någon annan som gjort mun-mot-mun-metoden på Palme. ”Han är i uppfattning att de tre [han, Anna och Karin J] var först framme vid mordplatsen.” (1986-03-05) Karin J talar endast om Stefan; även en timme efter mordet talar Karin endast om en man som gjorde konstgjord andning, inte om två. Per W talar bara om en ”man i 20-25-årsåldern” som han uppfattar som ljushårig, inte om någon tonårskille från Polen. ”Robert” fyller inte någon lucka i materialet från 1986. (Om man vill kan man se en diskrepans i Göran I:s sena förhör 1988-02-03. Trots att Göran kommer i sällskap med Stefan G säger han sig se en kille som gjort upplivningsförsök och var blodig redan när han och Stefan kom fram. Den blodige killen ska ha sagt att det sprungit en man från platsen. Göran påstår dock att ”tre till fyra personer” stod runt den liggande mannen. Att Stefan förefaller ha medverkat i livsräddandet framgår av Görans tidigare förhör från 1986-03-06, och 1988 års förhör stämmer inte med Anna H:s eller Karins J:s utsagor. Jag bedömer att Göran mest rört till saken i sitt huvud till 1988.)

                    Den aktuella berättelsen av ”Robert” förefaller i övrigt inte sannolik och strider mot vad som i övrigt är känt. ”Vittnet” skriver inte bara in sig själv utan även en annan, i berättelsen sedermera spårlöst försvunnen, man i och kring Luntmakargatan. En detalj kan anmärkas: ”Robert” möter på Tunnelgatan ”en lång man som halvspringer och passerar honom. Han känner inte igen mannen, men denne hade mörka kläder. Robert är säker på att det inte är Stig Engström.” En signalementsbeskrivning bättre än ”lång” och ”mörka kläder” hade varit nödvändig för att kunna ta detta uteslutande av Engström på något som helst allvar. Lars – en man i blå jacka – stoppas in i berättelsen, till synes för att ge den något korn av sanning och legitimitet.

                    Programmet består av poddskaparens sävliga stämma till leda, och först 29:43 in i programmet, och till 35:52, får man höra ”Robert” själv. Denne berättar att han var först fram till Lisbeth och pratade med henne. Hon ska ha sagt att ”han har blivit skjuten” och Robert ska ha bett henne att lugna ned sig. ”Vi går tillbaka hit. Hon blir stående här.” Därefter lägger ”Robert” Palme ”till rätta” i framstupa sidoläge, och ser att det kommer blod ur munnen. (Detta strider mot vad Stefan G, Göran I och Anders Kenneth E berättat om att de lade Palme i framstupa sidoläge.) ”Robert” börjar känna efter puls och då fanns sådan. (Detta berättar Stefan G om sig själv, och Göran I om ”[n]ågon”, ”möjligen Stefan”. ”Robert” verkar helt enkelt sätta sig i de andra vittnenas ställe.) Han nämner inte någon folktillströmning, trots att vi vet att sådan skett omgående. Platsen var ”helt jävla öde” förutom han och Lisbeth; om ”Robert” talar sanning ljuger rimligen alla andra vittnen. ”Det finns inte en själ här.” Inga bilar, ”ingenting” säger Robert. (Något som förstås strider helt mot vad vi vet hände genom Leif L, Hans J, Inge M, Ulrika R, m.m.fl.) Lisbeth ”får lite panik” och ”börjar springa ut här”. Sedan kommer en taxi först, som svängde runt. Sedan kom det folk. Anna H kom och ”Robert” står då på knä. (”Robert” nämner bara ”en tjej”; Karin J glöms bort.)

                    Anna H lägger Palme på rygg och ber ”Robert” att ”hjälpa till att pumpa eller nånting”. ”Robert” börjar ”knäppa upp” och leta efter revben. Sedan hör han gubbar bakom sig och ser ett par (en lång kvinna och en kortare man) som hade kommit tidigare; detta par tittar på. Någon man bakom ”Robert” var otrevlig i något läge och tyckte ”han kan inte det här; väck med han härifrån, va – försvinn härifrån”, om ”Robert”. Men ”Robert” blåste i munnen på Palme, mun mot mun, och blev ”blodig och kladdig och allting, va”. ”Robert” hade lärt sig att huvudet skulle vara lägre, på kollo, så han vet att han vridit Palme så att huvudet skulle vara lägre. ”Robert” sa till övriga att de inte skulle göra livräddande åtgärder (som jag förstår det för att man inte ska göra det om ambulanshjälp kan anlända inom några minuter och då Palme fortfarande hade puls).

                    Paret som ”Robert” nämner som åskådare ”hade varit inne i baracken”. ”De kom ut och tittade på”. ”Polisen försökte se’n att snurra till hjärnan på mig, att [jag? de?] skulle ha stått på andra sidan vägen eller nå’nting, va”. Detta sätt att tala är anmärkningsvärt, och talar för ett problematiskt förhållande till polisen.

                    Berättelsen bär, som jag ser det, inte sannolikhetens prägel och är inte förenlig med kända fakta. Stefan G finns överhuvudtaget inte i den, utan ”Robert” har tagit dennes roll. Poddmakaren fäster sig vid att detaljrikedomen är stor när man pratar med ”Robert”. Som vi nog alla här kan konstatera finns det goda möjligheter att läsa in sig på Palmemordet och mordplatsens detaljer. ”Om det är sant eller inte är väl egentligen upp till vad man själv tror” säger poddmakaren relativistiskt om berättelsen. Jag vill påstå att man inte uppriktigt KAN tro på denna berättelse. Poddmakaren undrar om man verkligen hade berättat om ovidkommande saker som färger på stolar i en barack om man ville ljuga. Angående detta kan jag påminna om en viss Thomas Quick, som gärna berättade för polisen och andra om ovidkommande detaljer, särskilt rörande känslor och upplevelser, som inte låter sig kontrolleras.

                    Jag lär inte lyssna på några fler avsnitt av denna podd, om detta är representativt för den. Avsnittet har tydligen ”gett en inblick i hur vi jobbar när ett tips kommer in”, enligt poddmakaren, och då bör nog min tid läggas på annat. Fram mot slutet säger poddmakaren att ”det är självklart att vi också måste kunna ta upp historier som rör mordet. Självklart hade det varit önskvärt med mer tid till research, men Robert ville nå ut med sin historia, och vi fick möjlighet att förmedla den”. Man kan sannerligen fråga sig varför det var fara i dröjsmål efter 37 år av tystnad.

                    VVA och andra som tror på eländet får gärna förklara vad det finns som talar för att det finns någon sanning överhuvudtaget i ”Roberts” berättelse. Ska jag vara välvillig kan jag sträcka mig till att ”Robert” tror på sig själv, men i sanningens namn tror jag inte ens det.

                    1. Johan M.
                      Polacker ser i princip ut som svenskar.
                      Det jag tänker på är om Robert kanske åkte runt med mördarens kompisar som skulle hämta upp. Då har han varit tvungen att va tyst.

                    2. Håller med Carita här att polacker inte ser annorlunda ut än svenskar. Såvida han inte bryter när han talar bör han inte sticka ut alls.

                    3. Den bedömningen får stå för andra. Jag har svårt att bedöma om han bryter eller bara pratar något egendomligt. Även bl.a. missbrukare kan ju ha ett visst ”tugg”.

                    4. Sen du skrev ditt inlägg här så har extremt mycket gått framåt. Nya beviskedjor har byggts och väldigt många fler inser nu att detta äntligen, tillslut sätter punkt för mordgåtan vad beträffar själva mordet på Palme så att säga. Vem eller vilka som ligger bakom beställningsmordet är dock en helt annan historia.
                      Men en sak kan jag säga. Ingen behöver vara orolig för att detta inte skulle vara sant. Jag kan säga så mkt som att jag inte är det. Varför då tror ni?
                      Vet jag något ni kanske ännu inte vet? hmm
                      I sin rätta tid så kommer ni alla att inse detta.
                      Möjligen/förmodligen kommer fallet att leda till att Palmemordsutredningen öppnas ånyo. Huruvida de kommer att lägga ner fallet eller lägga det under aboltion det kan man ju bara spekulera i.
                      Detta är en grisig härva utan dess like, ska ni veta. Och värre därtill. ”Dumpen” framstår som en mysig piknick.
                      Det är sannerligen inte en lätt sak att jobba med detta. Men vi har lyckligtvis förstått att vi dock inte kommer behöva göra det stora jobbet. När ni andra och Polisen förstår detta så kommer folk att forska och sätta ihop pusslet. Det räknar vi med.
                      Sen ska ni veta en sak till. Vi förnekar inte andra spår, rykten, teorier osv. Väldigt mycket av det arbete som är nedlagt av andra privata utredare har varit helt nödvändigt för att förstå och leda detta framåt och vi är helt förvissade om att det kommer att upptäckas vara ömsesidigt ifrån dessa privata utredare. De kommer kunna få ihop sina pussel. Mycket som är framlagt, specellt polisspåret kommer att bringas till klarhet.
                      Varför tror ni att Hans Holmér sa som han gjorde i KU-förhöret ! ”Om sanningen om detta kommer fram så kommer det att skaka Sverige i dess grundvalar!”

                      ”In God’s right time, most will come to realize how it all connects.”

                  2. VVA, kan du förklara logiken bakom påståendet ”Roberts uppgifter är så pass ‘häpnadsväckande’ att de borde vara sanna”? Låt säga att någon påstår att en ostraffad 52-årig grafiker sköt Palme utan att äga ett vapen, vore inte det häpnadsväckande? Är det därmed sant? Hur menar du att ”Roberts” påståenden ”bör kunna kontrolleras även efter 37 år”? Förutom genom det jag gjorde nedan, en snabbjämförelse med övriga vittnesmål. Du verkar ofta anse att polisen ska vidta olika mycket ospecificerade utredningsåtgärder.

                    Varför förutsätter du att ”myndigheterna” tar uppgifterna på allvar? Vilka myndigheter skulle bry sig om dem? Vad ska myndigheterna göra med uppgifterna?

                    ”Jag misstror inte Robert förrän motsatsen bevisats” skriver du, och jag antar att du menar att hans berättelse ska tas för sann tills den är helt vederlagd (vilket den för övrigt redan är). Gäller detta iakttagelser av vättar, troll, Näcken, flygande tefat, storfot och den vidunderliga snömannen också, eller är det bara beträffande Palmemordet som man kan anta ett så enögt perspektiv på förmenta vittnesmål? Jag är inte bara sarkastisk, utan jag undrar faktiskt hur man kan tänka på ett sådant sätt, att en okänd person man hört i fem minuter måste tala sanning till dess motsatsen är bevisad. För mig framstår detta som så urbota korkat resonerat att hälften vore dårhusfärdigt, men du kanske sett något i ”Roberts” utsaga som jag missat.

                    1. Johan M.

                      Jag anser förvisso att utpekandet av Stig Engström är desto mer häpnadsväckande än Roberts uppgifter. Det mest häpnadsväckande i Roberts uppgifter är återupplivningsförsöket. Att ljuga om det är att gå för långt, helt enkelt.

                      Man får lov att förutsätta att polisen tar alla uppgifter som inkommer seriöst och inte bara viftar bort dem som ren galenskap ungefär som du. I så fall är det inte undra på att man aldrig lyckas reda ut saker och ting. Skulle jag i mitt jobb få reda på att någon har varit vittne till ett okänt mord eller misstänkt barnvåldtäkt som inträffat för 37 år sedan så skulle jag ta den uppgiften på stort allvar. Tills motsatsen är bevisad – dvs. att polis undersökt uppgiften noga och inte hittat något som kan tänkas styrka den. Skulle inte du göra det, Johan? I så fall får du gärna förklara hur du tänker.

                      Du skriver ”Gäller detta iakttagelser av vättar, troll, Näcken, flygande tefat, storfot och den vidunderliga snömannen också, eller är det bara beträffande Palmemordet som man kan anta ett så enögt perspektiv på förmenta vittnesmål?”

                      Det behöver jag inte ens kommentera. Var skulle man tänkas vara med dubbelmordet i Linköping om man tagit uppgifter som inkommit på allvar? De fick ju bl.a. in tips om Daniel Nyqvist från en barndomsbekant till Daniel och som de inte tog på allvar, om jag inte minns fel (nån får gärna kolla upp detta). Jag har dock inte detta i dagsfärskt minne just nu, nån får rätta mig om jag har fel.

                      Robert har ju lämnat kontaktuppgifter, han har gett en rekonstruktion för insatta journalister, han berättar detta öppenhjärtligt i ett forum där många är ohälsosamt insatta i ämnet, han har satt sig själv som ett oerhört centralt vittne, han motsäger en del vittnesuppgifter – vilket man troligen inte vill göra om man bara vill hitta på en bra story. Dessutom stämmer det ganska bra med bilden som Lars J redan förmedlat av en man i blå jacka kan ha gömt sig inne i gränden mellan barackerna. Det stämmer även med vad Lisbeth berättat kunde ha skett. Då blir det förstås extra intressant. Han kan ha snott den idén från dem, men i den information han ger blir det lite väl kreativt av Robert att bara hitta på allt. Varför skulle han även berätta om återupplivningsförsöket och promenaden på Luntmakargatan?

                      Så vad har man egentligen att förlora? Deras utpekande av Stig Engström? Ingenting egentligen. Utom möjligtvis att jag förlorar lite prestige gentemot dig, Johan M. Men jag har ju byggt upp en hel del att ta av. Jag vågar offra lite.

                      Låt inte polis och åklagare göra om samma katastrofala misstag som de gjorde med Stig Engström 1986. Vi vill inte få en Robert-teori om 30 år. Vi vill inte få ett nytt utpekande av ett vittne om 34 år. Nej, låt oss slippa det. Låt polis gå igenom tipset grundligt nu medan vi ännu har chansen. Se om det ens kan stämma innan man bara viftar bort det. Podden Palmemordet har säkert fått över tusen dårtips de inte tagit upp. Nu tog de upp ett tips, för det skiljde sig så pass mot mängden som de brukar få. Ta det då på allvar.

                      Du jämför Robert med Thomas Quick. Jag tycker inte du ska dra den jämförelsen till Robert redan efter fem minuter. Thomas var en mycket psykiskt sjuk man som behövde mer av samhällets vård. Det är korkat att dra den parallellen det första man gör. Jag drar hellre paralleller till hur Holmér behandlade Stig Engström, vilket är ett tecken på att ni inom rättsväsendet inte lärt er någonting under 37 år.

                    2. ”Att ljuga om det är att gå för långt, helt enkelt.” Varför då? Varför kan man ljuga som Alf L men inte som ”Robert”? Blir en lögn mer trovärdig om den gäller något spektakulärt? Då måste ju med nödvändighet även Algot Å tala sanning. Men samtidigt Sigge C när han säger sig ha lämnat över ett vapen till Christer. Och Lillemor Ö talar förstås sanning om att Christer såg mordet. Och Roger Ö såg förstås också mordet. Alla som säger sig ha mördat Palme mördade honom. Alla som säger något kontroversiellt talar sanning hela tiden. Det finns i själva verket inga lögner! Och ingen sanning heller! Lite väl postmodernt för min smak. Värre än Wittgensteinnivå.

                      ”Man får lov att förutsätta att polisen tar alla uppgifter som inkommer seriöst och inte bara viftar bort dem som ren galenskap ungefär som du.” Nu har såvitt bekant denne ”Robert” talat med en halvseriös podd, inte med polisen. Hans ”vittnesmål” har förstås ingen betydelse för beslutet att lägga ned förundersökningen; skulle man återuppta den för att någon som gått ”livets hårda skola” efter 37 år säger sig INTE ha sett Stig Engström springa ifrån mordplatsen när sagesmannen var berusad och 16 år gammal, skulle jag bli mer besviken än på beslutet att lägga ned förundersökningen. Naturligtvis kan polisen inte ta alla tips som inkommer på allvar (”ta seriöst” synes mig vara en anglicism jag inte upprepar). Om det a priori rör sig om ren galenskap är det nog inte sällan fråga om ren galenskap. Det vore ju en vansinnig metodik om polisen antog att alla talar sanning om vad de upplevt om Palmemordet. Förresten viftar jag inte bort ”Robert”, som du kanske såg i min genomgång.

                      ”Skulle jag i mitt jobb få reda på att någon har varit vittne till ett okänt mord eller misstänkt barnvåldtäkt som inträffat för 37 år sedan så skulle jag ta den uppgiften på stort allvar. Tills motsatsen är bevisad – dvs. att polis undersökt uppgiften noga och inte hittat något som kan tänkas styrka den. Skulle inte du göra det, Johan? I så fall får du gärna förklara hur du tänker.” Jag vet inte vad du jobbar med, men jag förmodar att det är ett jobb utan bevisbörderegler. Naturligtvis skulle jag inte ta en uppgift för god. Jag skulle lyssna på den och analysera den, något jag nu försökt göra med ”Robert”. Polisen har inga magiska krafter och inte ens ett uppdrag att komma fram till Sanningen. Man utreder med en särskild avsikt – att få någon fälld. Detta ”vittnesmål” är polisiärt och juridiskt helt värdelöst. Du kan ju jämföra med hur HD:s minoritet bedömde i resningsmålet, som sagt. (En barnvåldtäkt som skett för 37 år sedan är preskriberad för övrigt. Polis skulle inte undersöka en uppgift om en sådan. Om du sprider påståenden om att någon levande person våldtagit någon för 37 år sedan kan du fällas för förtal.)

                      Hade man pratat med ”Robert” 1986 hade man kunnat undersöka om det ens finns någon möjlighet att han var i närheten av mordplatsen. Nu finns knappast någon sådan möjlighet, om han inte sparat tunnelbanebiljetter eller dylikt. (Eller varför inte sina blodiga kläder?) Däremot kan man undersöka hur ”vittnesmålet” passar med vittnesmål från personer som vi vet var på mordplatsen. Och det gör det inte alls. Platsen var aldrig ”helt jävla öde” under en stund efter mordet. Huruvida ”Robert” var den som vände Palme i framstupa sidoläge och gav Palme konstgjord andning kan man också kontrollera genom att jämföra med de övriga vittnesmålen. Och då kommer man snabbt fram till att han inte alls var det. Vi vet vilka som gjorde livräddande åtgärder. ”Robert” har bara satt sig i Stefan G:s (och hans kamraters) roll. Det är smaklöst och har ingen grund i verkligheten.

                      ”Robert har ju lämnat kontaktuppgifter, han har gett en rekonstruktion för insatta journalister, han berättar detta öppenhjärtligt i ett forum där många är ohälsosamt insatta i ämnet, han har satt sig själv som ett oerhört centralt vittne” säger du. En ”rekonstruktion för insatta journalister” är inte ett samtal med Gunnar Wall eller Lampers eller ens Borgnäs, utan något slags ”vallning” på mordplatsen med skaparna av en till synes halvseriös podd med godtrogen redaktion, som hellre publicerar direkt än granskar. ”Robert” förefaller inte få en enda kritisk fråga. Hur höjer det någons trovärdighet att den medverkar i sådan media? Tror du på Cenneth N mer för för att han pratat med journalister? Eller den nämnde Roger Ö?

                      ”Dessutom stämmer det ganska bra med bilden som Lars J redan förmedlat av en man i blå jacka kan ha gömt sig inne i gränden mellan barackerna.” Detta måste du förklara för mig. När berättar Lars J om en man med blå jacka som gömt sig mellan barackerna?

                      ”Varför skulle han även berätta om återupplivningsförsöket och promenaden på Luntmakargatan?” Varför ljuger människor? De får lite uppmärksamhet, status i någon viss grupp, de får känna sig speciella. Man blir ett mysterium, något som andra diskuterar. Och vad tar man för risker? Det är inte olagligt att ljuga för podd-”journalister”. Varför hittar människor på att de sett Loch Ness-odjuret eller snömannen? (Med fejkade bilder etc.) Varför hittade Alf L på någonting om mordnatten? Varför förekom falska vittnen under ed i styckmordsrättegången? Det finns många motiv till att fara med osanning kring uppmärksammade rättssaker (och det kan även vara så att någon inte kan skilja på drömmar/fantasi och verklighet).

                      ”Utom möjligtvis att jag förlorar lite prestige gentemot dig, Johan M.” Tro mig, detta är den minst prestigefyllda diskussion jag haft. Men på frågan ”Så vad har man egentligen att förlora?” är tyvärr svaret att man förlorar verklighetsförankringen i diskussionen. Jag har kritiserat Mikael A för att han drar in anonyma brev om plastpåsar m.m. i sitt pussel. Ändå förankrar han det åtminstone i materialet från 1986. Det man gör när man tror på ”Robert” är att plocka det man tycker är bra från olika ”vittnen” och bygger en egen verklighet. En där mystiska män springer i gränder, en där walkietalkiemän talar på finska och inte observeras, en med mystiska kurder, sydafrikaner – vad man än vill. Det tycker jag är, så att säga, farligt och skadligt. Personligen varken vinner eller förlorar jag något på att anamma ”Roberts” vittnesmål, utifrån någon mordteori. Dock förlorar mina resonemang om mordet trovärdighet om jag måste beakta varenda dumhet som någon påstått som sanning. Vi kan plötsligt inte diskutera mordnatten om vi har helt olika standarder när det gäller vilka vittnen som är ”kanoniska” och inte. Om du utgår från ”Robert” och Alf L kan du skapa alternativa verkligheter, och då kan vi inte diskutera mordnatten alls.

                      ”Låt inte polis och åklagare göra om samma katastrofala misstag som de gjorde med Stig Engström 1986. Vi vill inte få en Robert-teori om 30 år.” De förhörde Engström tre gånger efter hans eget tips 1 mars. De förhörde väktarna som talade med honom under mordnatten. De förhörde säkerhetsfolk på Skandia och lät rentav inhämta en egen ”utredning” från en expolis där. En hel del gjordes alltså. Ett problem var förstås att man inte låt honom medverka i rekonstruktion. Man kunde förstås ha frågat Engström om man fick titta efter ett vapen hemma hos honom. Att anhålla ellet häkta honom bedömer jag var helt uteslutet. Likaså bedömer jag att ”Robert” inte löper någon som helst risk att bli någons ”huvudspår”. Det finns ingen ”Robert-teori” och lär aldrig finnas någon. Karln kan inte visa att han befann sig på mordplatsen.

                      ”Låt polis gå igenom tipset grundligt nu medan vi ännu har chansen. Se om det ens kan stämma innan man bara viftar bort det.” Som sagt är polisen inga sanningsdomare. Vad ska de göra med detta? De kan väl bara göra samma som jag gjorde, om inte ”Robert” kan bevisa att han var på platsen, och det kan han väl bara med tunnelbanebiljett eller blodiga kläder. Sådant hade poddmakarna rimligen nämnt. Vad är det för ”chans” polisen ”ännu har”? Vad hade du själv gjort om du var polis? Du verkar ju tro att poliser har magiska egenskaper. Vilka formler hade du använt och i vilken häxeribok står de? Man kan förstås sätta ”Robert” och Anna H i samma rum, men varför skulle man utsätta henne för det?

                      Gällande Thomas Quick sa jag att denne ”gärna berättade för polisen och andra om ovidkommande detaljer”. Den parallellen föreföll mig inte alls långsökt utifrån vad poddmakaren sa angående just sådana detaljer i ”Roberts” berättelse. Detaljer bevisar ingenting så länge de inte kan bevisas vara sanna och inte kan ha kontrolleras i efterhand. Det är väl något man kan lära sig av Quick-domarna och deras efterspel. Jag är för övrigt inte någon del av något ”ni” och betackar mig för att nias. Man niar nedåt.

                      VVA, jag skrev ovan: ”VVA och andra som tror på eländet får gärna förklara vad det finns som talar för att det finns någon sanning överhuvudtaget i ”Roberts” berättelse.” Du får gärna förklara vad det finns för anledning att tro på berättelsen. Håll dig gärna till detta i ditt svar på detta inlägg. Det är onödigt att jamsa om vad polisen borde göra, när vi båda vet att polisen inte kommer att göra någonting alls med detta – om det nu ens kommer till polisens kännedom. Om du analyserar vittnesmålet utifrån kända fakta, vad får dig att tro på det? Det vill jag uppriktigt gärna veta.

                    3. Johan M: ””Att ljuga om det är att gå för långt, helt enkelt.” Varför då?”

                      Ja, det är att gå för långt att ljuga om att man har knark uppstoppad i röven när man går in i säkerhetskontrollen på en flygplats. Gör man det så får man skylla sig själv om det blir en kroppsbesiktning, man får sitta i förhör med polis och man inte hinner med flyget till det viktiga mötet i Bryssel. Ljuger man om att man gjort mun-mot-mun-metoden med en mördad man så får man skylla sig själv om polis kör iväg en till psyket efter förhöret om det inte visat sig finnas några belägg, så att man får ut sina mediciner och det inte blir allvarligare incidenter framöver än så. Skickar man ett erkännandebrev till en mordutredning så borde man få skylla sig själv om polisen tar in en för ett bryskt förhör kring detta. Det är väl så det borde fungera i alla fall.

                      Lögner behöver även de bli lyssnade på, tas på allvar och om det visar sig bara vara lögner också få vissa konsekvenser. Annars blir de värre och värre precis som med ”Ingenjören”. Skiter polisen i allt så tror folk till slut att de kan få hålla på precis hur som helst till slut. Nån slags ordningsmakt måste samhället ändå ha.

                      Hade polisen letat upp ingenjören 1986 så kunde man lagt beslag på Magnum-revolvern 1986 och kanske talat eller hjälpt honom tillrätta.

                      Det är är ett tips som handlar om mannens egna agerande 1986 vid mordplatsen och med själva mordoffret. Det är ju rätt stor skillnad mot många andra tips. Jag tycker journalisterna gör rätt och Palmemordspodden är seriösare än vad både SVT och Discovery är kring Palmemordet i alla fall.

                      För att till sist förtydliga så förutsätter jag att Robert talar sanning, samtidigt som jag känner till att det förekommer lögner i en mordutredning – särskilt i Palmeutredningen som har fått in över 100 erkännanden.

                    4. Johan M: ” Om du analyserar vittnesmålet utifrån kända fakta, vad får dig att tro på det? Det vill jag uppriktigt gärna veta.”

                      Det anser jag snarare vara en erfaren mordutredares sak att bedöma. Det är inte mitt jobb.

                    5. Det är du som tror på ”vittnesmålet”, inte någon erfaren mordutredare.

                    6. Jag håller det för visst att man inte får tvångsvård bara för att man sätter sig själv i händelsernas centrum i ett uppmärksammat mordfall. Det fick inte Stig Engström 🙂 Om alla människor och gärningar vore rationella kanske det skulle stämma att ingen skulle hitta på något som potentiellt ställer vederbörande i dålig dager. Nu stämmer inte premissen. Jag märker att du inte kan redovisa några skäl till att du tror på ”Robert” och inte kommenterar mina jämförelser med de andra vittnesmålen. Du föredrar att tro blint, tills en polis sagt åt dig att låta bli. Har du en sådan syn på bevisvärdering kanske du ska intressera dig för något annat än vem som begått ett mord.

                    7. Johan M:

                      Ja, att polisen skulle ha tagit Stig och andra vittnens uppgifter på lite större allvar redan från början? Det är ju bevisat.

                      Du verkar ha en ovana av att vilja börja i fel ände, Johan. Man behöver ju inte bevisa någonting förrän en förundersökning är färdig. Det är först i domstol som du måste kunna bevisa någonting. Men hur ska man hitta några bevis om man inte ens försöker. Förklara det för mig. Vad fan får jag för pengarna egentligen?!

                    8. Johan M.

                      Ja, jag tror ju mer på Lisbeth Palmes uppgifter än på Lars J:s uppgifter, vittnet som uttryckt tvivel kring sina egna uppgifter. Det är ju snarare du som tror blint på en enda persons uppgift.

                    9. Du säger att polisen ska motbevisa vittnens påståenden för att du inte ska tro blint på dem, och nu säger du att det först är i domstol som man måste kunnna bevisa någonting. Snurrigt. Att bevisa skuld är endast aktuellt om någon kan åtalas för brott. Det är inte aktuellt här, så sådana tramsinvändningar får du gärna låta bli, liksom patetiska slutklämmar (patetisk på svenska och inte på engelska). Vi diskuterar inte skuld, utan utsagan från ”Robert”. (Felet med utredningen kring Engström var väl förresten snarare att man inte ställde fler kritiska frågor och försökte gå till botten med vad som skedde på mordplatsen, inte att man inte tog honom på allvar.)

                      Jag tror inte blint på Lars J (hans allmänna intryck av en keps ger jag inget för, och han ändrar sig rörande jacka eller rock etc.), men det finns inga fakta som får mig att tvivla på att han inte hörde några steg avvika åt något annat håll. Gällande Lisbeth finns mycket problematiskt med hennes redogörelse – avståndsbedömningen och identifikationen utifrån en blick är bara något. Hon är överdrivet, enligt min mening osympatiskt, självsäker i domstolarna. Eftersom hon inte tillät inspelningar har vi svårt att bedöma hennes utsagor, och utifrån bara det skriftliga materialet gör jag ingen annan bedömning än Holgerson.

                      Vi diskuterar sannolikheter och bedömer material som rör mordet på denna blogg, som jag förstår det. Då kan man inte säga ‘jag tror blint på X tills polisen motbevisar honom’ och inte redovisa någon anledning till detta förutom att livräddningsåtgärder åt en skjuten statsminister inte är något man ljuger om…. Du säger dig tro på karln. Då vill jag veta varför. Spalta upp konkreta omständigheter som får dig att tro på detta ”vittne” som ger sig tillkänna för en halvseriös podd efter 37 år. Eller håll trosbekännelserna i bönelokalen.

                    10. VVA skriver 4 juni 8.50

                      ”Ljuger man om att man gjort mun-mot-mun-metoden med en mördad man så får man skylla sig själv om polis kör iväg en till psyket efter förhöret om det inte visat sig finnas några belägg, så att man får ut sina mediciner och det inte blir allvarligare incidenter framöver än så. ”

                      Såvitt jag vet har Engström aldrig uppgett i något förhör att han gjort mun mot mun metoden på Palme så varför säger du att polisen borde ha skickat iväg honom till psykiatrisk vård på basis av en uppgift han aldrig har lämnat?

                      Du skriver att det måste få konsekvenser om man ljuger men polisen kan inte vidta några åtgärder mot någon som inte misstänks för brott. Att skicka ett ljugande vittne till psykiatrin med tvång är uteslutet. Tvångsvård får bara ges en patient som lider av en allvarlig psykisk störning. Polisen måste ha skälig grund att misstänka att allvarlig psykisk störning föreligger för att kunna tvinga någon till psykiatrisk klinik för undersökning. Att ett vittne ljuger utgör inte någon anledning att anta att vittnet lider av någon allvarlig psykisk störning.

                      Du kan ha mycket åsikter om vad polisen borde göra i olika lägen med de kan aldrig använda tvångsmedel mot någon utan stöd i lag och därför kan de tyvärr inte ingripa och till exempel frihetsberöva en svartsjuk och kontrollerande man i förebyggande syfte innan han begår ett våldsbrott mot hustrun eller sambon trots hög sannolikhet för att det kommer att inträffa förr eller senare.

                    11. Hej Johan M.

                      Bevis innebär enligt NE ”grund för visshet om något”, dvs. grund för att få klarhet om något. Bevis i ett juridiskt sammanhang handlar mer om att kunna styrka ett påstående eller sakförhållande. En utredare behöver uppnå viss klarhet för att senare komma fram till bevisning i juridisk mening. Du kan ju exempelvis se hur Petersson och Melander utrett saken. Enligt Petersson hade det de lagt fram inte räckt fram till ett åtal. Men de förhörde exfruar och andra som inte hade med mordet att göra. Felet de gjorde var att peka ut Stig Engström som mördare utan bevisning, inte att de förhörde exfrun och andra om Engström. Filters uppgifter om Engström som mördare blev alltså undersökta och motbevisade. Men de vägrade erkänna att de haft fel.

                      Om man nu undersöker en uppgift och upptäcker att det inte finns tillräcklig grund för vidare klarhet så är ju uppgiften motbevisad. Det är ju så man tar reda på om en uppgift vilar på saklig eller osaklig grund – man tar det seriöst och undersöker det. I Engströms fall fann man ingenting. Man hittade inga bevis mot Engström i juridisk mening.

                      En uppgift som kom till Palmeutredningen var att gärningsmannen sprang uppför trappan. Nyare uppgifter från samma person gör gällande att gärningsmannen kanske inte sprang uppför trappan. Men då väljer du att gå på gamla uppgifter. En utredare måste vara flexibel inför nya uppgifter, det sa i alla fall en amerikansk expert med erfarenhet av 5000 mordutredningar och som jag länkat till tidigare.

                      Jag konstaterar alltså åter att du tror blint på Lars J:s uppgift om flyktvägen. Inte ens Lars är som sagt övertygad om detta. Ditt påstående om flyktvägen är motbevisad av Lars själv och vilar på en osaklig grund. Därför blir Roberts uppgifter om en man i blå jacka mellan två byggbaracker särskilt intressanta – om de skulle visa sig stämma. Men vi vet ju inte om de stämmer, men du tror dig veta att de inte stämmer. Jag vet i alla fall att jag inte vet, så jag vill därför att man undersöker uppgifterna seriöst för att få klarhet i saken. Till dess att man undersöker om det finns någon grund i det Robert kommer med så tror jag ju mer på Robert än på dig. Lika mycket som att allmänheten borde valt att lita mer på Stig Engström än på Hans Holmér, i april 1986. Inte för att Stig talade sanningen, utan för att man borde låtit han få göra en rekonstruktion för polisen och undersökt om vad han egentligen höll på med på mordplatsen istället för att vifta bort honom som ännu en elefant som vill vara med och dansa.

                    12. När det gäller Roberts trovärdighet har jag fäst mig vid en sak. Om han påstått att han gjort mun-mot-mun-metoden bör ju andra vittnen på platsen ha observerat detta. Om inga andra vittnen kan styrka detta tror jag att han sannolikt ljuger.

                    13. Oavsett vem som påstår sig ha gjort mun-mot-mun-metoden på Palme så kan det vara en lögn utan att den som påstår det behöver lida av en allvarlig psykisk störning. Om Robert inte visar några tecken på allvarlig psykisk störning betyder det inte att hans sent inkomna uppgifter måste vara sanna. Hans historia kan vara påhittad enbart i syfte att få vara med i en podd och få uppmärksamhet kring sin person. Är hans uppgifter mot förmodan korrekta ändrar det knappast något i sak då hans diffusa signalement på den flyende gärningsmannen inte räcker för att ge Engström alibi. Kort sagt hans sent inkomna utsaga ändrar ingenting oavsett sanningshalten

                    14. ”En uppgift som kom till Palmeutredningen var att gärningsmannen sprang uppför trappan. Nyare uppgifter från samma person gör gällande att gärningsmannen kanske inte sprang uppför trappan. Men då väljer du att gå på gamla uppgifter.”

                      Ingenting talar för att någons minnesbild av en händelse är bätte 34 år efter händelsen än samma år som händelsen. Lars J:s egen övertygelse är utan all betydelse. Hans uppgifter från 1986 har betydelse, eftersom han då fick en direkt fråga och reflektera över saken utifrån mer färska minnen. Ingenting har framkommit om män som avvikit åt andra håll.

                      ”Till dess att man undersöker om det finns någon grund i det Robert kommer med så tror jag ju mer på Robert än på dig.” Jag har aldrig sagt att du ska tro på vare sig mig eller Robert, särskilt som jag inte har påstått vad som hänt på mordplatsen. Jag var inte där, och tro kan man gott hålla i bönelokalen. Det finns inget rationellt behov av något kognitivt försanthållande när man sysslar med sannolikheter.

                      ”Roberts” uppgift om mannen är en del av en samlad berättelse som inte får något stöd i övriga vittnesmål. Vi vet utifrån de övriga vittnesmålen att Stefan G gjorde livräddande insatser, men i ”Roberts” utsaga finns inte något utrymme för Stefan och dennes kamrater som delaktiga. ”Robert” har själv lagt Palme i framstupa sidoläge enligt sin utsaga (något aldrig ens Engström påstod om sig själv) och gjort livräddande åtgärder med bistånd av Anna Hage. Menar du att ”Robert” talar sanning och att Stefan G (1986-03-05), Anders E (1986-03-05), Göran I (1986-03-06), Hans J (”En av [Hans J:s] passagerare, den ena grabben, påbörjade konstgjord andning”, 1986-03-04), Karin J m.fl. ljuger? Det finns inget utrymme för att dessa och ”Robert” beskriver verkligheten. Menar du att ”Roberts” snack om revben har något stöd i det rättsmedicinska utlåtandet?

                      Jag har sagt det tidigare men måste tydligen säga det igen: VARFÖR anser du dig ha någon anledning att tro på ”Robert”? Vad i dennes utsaga är det du fastnat för som trovärdigt? Vad i den samlade berättelsen är ens sannolikt, utifrån vad övriga vittnen berättar?

                    15. Zombie,

                      Nu har jag lagt för mycket tid på detta och eftersom jag inte får amatörpsykologisera andra kan jag säga att jag själv känner mig som en dåre som ödslar tid på ”Roberts” utsaga.

                      I Windéns ingångsanmälan står att ”2 st personer höll på med återupplivningsförsök, hjärtkompression och konstgjordandning” (1986-03-01); detsamma uppger Gösta Söderström i sin redogörelse (1986-03-03). Stefan G uppger att han och Göran I rusade fram, att han ”med andras hjälp” vände Palme i framstupa sidoläge och att han efter att ha tagit pulsen började mun mot mun-metoden. Han och Anna H gjorde detta respektive hjärtmassage i cirka två minuter, varefter ambulansen kom. På Anna H:s begäran fick Stefan hennes telefonnummer (1986-03-05).

                      Göran I ”berättar helt i enlighet med vad hans kamrater berättat, se vidare tips upprättat på Stefan G”; ”Någon sade, möjligen Stefan att han kände mannens puls men att den tog slut.” (1986-03-06). Anders E anger att hans sällskap hoppade ur bilen och lade mannen i framstupa sidoläge, och berättar ”i enlighet med sin kamrat [Stefan G]” (1986-03-05). De tre nämnda herrarna åkte i Hans J:s taxi.

                      Hans J uppger att en av hans passagerare ”den ena grabben, påbörjade konstgjord andning på mannen som låg på trottoaren”. Hans ”såg senare i kvällspressen en bild av den grabb som gjort konstgjord andning och han kände genast igen denne som sin passagerare från den aktuella kvällen” (1986-03-04). ”Dom sprang ju ut direkt, det var strongt gjort, ena killen han sprang ju fram direkt och gjort mun mot mun metoden på han där” (1986-03-14). ”ena kunden gick ur och gjorde mun mot mun metoden på Palme” (1986-10-15).

                      Karin J uppger att hon såg en att en ”ung man började att ge den liggande blödande mannen konstgjord andning, genom mun mot metoden” (1986-03-01). Karin uppger ”så ser jag ju Stefan” och förklarar att detta ”var han som gjorde mun-mot-mun-metoden” (1986-04-02). Per W minns en kille som gjorde konstgjord andning. ”Så håller han på och sen – ja, sen såg jag när han petade upp litet blod, som kom pulserande ur mun och så här och tjejen som gjorde – ja, tryckte på bröstet. Det är saker jag kommer ihåg.” (1986-03-27).

                      Anna H talar om att hon och en man som satt nedhukad vid den skadades huvud gav Palme konstgjord andning (1986-03-01). Denna yngling var klädd i en mellanblå midjejacka typ dunjacka och jeans, hade smalt ansikte och var mörkhårig (1986-03-03). Långt senare får Anna direkt fråga om hon ”idag vet vem mannen hon tidigare beskrev som kom fram och hjälpte henne med Olof Palme är” och hon svarar att det är Stefan G (2018-05-21). Tidigare har hon uppgett att den unga man som gör mun-mot-mun-metoden kommer springande från en bil (1986-04-02). Stefan G pekar ut Anna H och Karin J på fotografier och säger att ”de tre var först framme vid mordplatsen” – i övrigt var han ”helt engagerad i Olof Palme och tänkte inte på vilka personer som uppehöll sig på platsen”. ”Han och Anna H[] försökte hela tiden med räddande åtgärder och var helkoncentrerade på detta” (1986-05-13).

                      Bengt P berättar om att ”en man i ljus täckjacka” kom fram till den liggande mannen (1986-03-02). En ”ung kvinna och en man hade kommit fram till platsen där mannen låg, och kvinnan, och mannen hade gemensamt satt in upplivningsförsök” (1986-04-17). Elisabeth J, i samma bil som Anna H, såg en man ”springa över vägen”, ”då var han framme som gjorde konstgjord andning, det kanske var han som sprang fram men jag vet inte om han redan var där” (1986-04-03). Även föraren, Åke L, har ”fått för [s]ig att det var nån som sprang över så här” (1986-04-05). Ulrika R, som var på andra sidan Sveavägen, säger ”när vi kom över så hade det kommit dom där två tjejerna så var det någon kille” (1986-03-12). Jan-Åke S berättar att ”en man försöker ge [offret] konstgjord andning” (1986-03-10). Christina W nämner ”tjejen, som gjorde – ja, hjärtmassage och så en kille, som gjorde konstgjord andning” (1986-03-27).

                      Ambulanssjukvårdaren Christer E talar om att ”den yngre killen höll på med mun-mot-mun-metoden. Killen var alldeles blodig på jacka, ansikte och hår.” (1987-12-16) Polismannen Kent Bäcklund berättar långt senare att hans uppgift var att ”ta hand om mannen som gjort mun-mot-munmetoden på Olof Palme”. Han tvättade av den blodige mannen (2020-05-29). Limousinföraren Jan N berättar också om killen som klev ur polisbussen och var ”väldigt blodig i mun” (1986-04-08).

                      Alla vittnesmål är samstämmiga i det att EN enda ung kille – inte två eller fler – gav Olof Palme konstgjord andning. Stefan G och hans kamrater uppger att denne unge man är identisk med Stefan G. Anna H och Karin J pekar ut mannen som Stefan G. Hans J identifierar också denne som Stefan G. Flera uppger att mannen som rusar till mordplatsen kommer från en bil. Mannen som gör konstgjord andning har alltså inte redan befunnit sig på platsen, utan har alltså kommit dit med bil.

                      Det finns inte något utrymme för att ”Roberts” berättelse skulle vara sann. Det finns helt enkelt inget som talar för att den skulle kunna vara det. Om VVA eller någon annan hävdar något annat vill jag gärna veta varför.

                    16. Johan M, m.fl.

                      Jag utgår i grund och botten varken från Robert eller vad Lars berättat om under senare tid utan jag stödjer mig först och främst från fakta. INGA vittnesuppgifter i detta fall är särskilt pålitliga. Det är den bedömning jag gjort. Därför blir även Roberts uppgifter intressanta. Vi vet inte vem som har lämnat rätt eller fel uppgifter.

                    17. VVA, jag gör en lång genomgång och får till svar att ”Roberts” uppgifter är intressanta. Du anger fortfarande inte varför.

                      Du säger att du stödjer dig på fakta. Då har jag svårt att se att du kan vifta bort samstämmiga uppgifter från de första vittnena på platsen, från övriga vittnen och från ambulanspersonal och poliser, om att endast en enda ung man deltog i livräddningsförsöken och om att denne man är Stefan G. ”Vi vet inte vem som har lämnat rätt eller fel uppgifter.” Jo, vi vet att om en mängd personer oberoende av varandra berättar samma sak, så stämmer i regel detta. Det är för simpelt och relativistiskt, och helt enkelt inte seriöst, att vifta bort alla analyser av vittnesmål med orden ”Vi vet inte vem som har lämnat rätt eller fel uppgifter.” utan att en diskutera felkällorna. Jag ser inte vilka felkällorna skulle vara här. Det finns inte utrymme i vittnenas berättelser från 1986 för en andra livräddande man. Varför finns inte det? Och Karin J, Anna H och Hans J har pekat ut Stefan G som den ende man som gjorde livräddningsförsök. Varför, om det inte är sant? Vad finns det, enligt din mening, för anledning att betvivla alla dessa samstämmiga utsagor? Du får gärna såga samtliga vittnesmål individuellt om det behövs för analysens skull, men jag måste veta varför du betvivlar vittnena.

                      Jag måste tydligen fråga ännu en gång: Vad är det egentligen du hittat i ”Roberts” utsaga som får dig att fästa någon tilltro till den? Du utgår ju ifrån fakta. Är det ett faktum att uppgifter som någon framför efter 37 år i regel är mer tillförlitliga än de som framkommer inom ett dygn från en händelse? Knappast. Vilka fakta stödjer att ”Robert” talar sanning? Jag vill verkligen veta.

                      (Att Anna m.fl. talar om en ung man eller yngling initialt beror naturligtvis på att ingen av dem kände Stefan eller kunde berätta vad han hette för polisen direkt. Det är inte det minsta skumt eller ger utrymme för några tvivel att Stefans namn inte anges i initiala förhör med personer som inte anlände tillsammans med Stefan. Detta är självklarheter som ingen ska behöva sätta på pränt.) Ska du ägna dig åt rena trosförklaringar och anse att vittnesmål inte kan värderas överhuvudtaget, skulle jag rekommendera lämplig bönelokal och framförallt en annan hobby än att diskutera ett olöst mord. Den som deklarerar sin tro tillför ingenting till en diskussion, utan avslutar densamma.

                      ”Vi vet inte vem som har lämnat rätt eller fel uppgifter.” Påstående: Olof Palme blev mördad av en två meter lång japan från fem meters håll. Hon bar (endast) en mockapäls och en axelremsväska. Med din logik kan detta påstående inte avfärdas.

                    18. Johan M.

                      Jag blir nyfiken på var du hämtat ditt påståenden ifrån. Hur ”vet” du att det var en osedligt lång, kvinnlig japanska, Johan? Vad baserar du det på? Det är väl sådana uppgifter som Robert Ressler kallat för ”Red flags”?

                    19. Den långa japanskan är hämtad från samma plats som Roberts påståenden – från fantasins domäner. Men alla utsagor är väl sanna? Även de man ser genom sitt inre fönster?

                    20. Johan M.

                      Ja, men du påstår väl inte att du befann dig vid platsen som vittne och såg en lång japansk kvinna skjuta Palme från 5 meters håll? Det tar jag ju förstås med en nypa salt. Om du skulle påstå att du samtidigt var ett vittne till mordet, att det var du som gjort hjärtkompressioner och sprungit in i gränden iklädd mörk rock så får vi nog lov att undersöka saken närmare, anser jag. Men nu när jag tog dig på allvar så har du ju redan avslöjat att hon inte kommer från japan utan snarare från dina inre fantasier. Då behöver vi ju inte ödsla mer tankekraft på det. Det var ju snabbt avklarat. Ingen behöver gå igenom denna text om 30 år och då snappa upp en hypotes om ”japanskan” och spinna vidare på detta med en bok som har rubriken ”Johan M:s Arkiv: den långa kvinnan – sanningen bakom mordet på Palme”. Det är redan avklarat på några rader – tack vare att jag tog dig seriöst och frågade.

              2. Roger Östlund pekade väl ut CP först efter dussintals förhör där han inte sagt någonting. Detta berodde nog inte på rädsla. Förhörsledaren Thure Nässén styrde in förhören på detta genom att bl. a. locka med belöningen. Kan rekommendera att du ser Uppdrag Granskning om Thure Nässén.

                1. Om du pratar med mig har jag naturligtvis sett programmet. Det jag undrade var hur detta sena vittnesmål skiljer sig i trovärdighetshänseende från Rogers sena vittnesmål. Naturligtvis var Roger inte rädd. Naturligtvis har inte ”Robert” varit rädd i 37 år. Som du själv är inne på kan det finnas helt andra motiv att hitta på vad man sett under mordnatten, än att man vill framföra sanningen. (Det var knappast belöningen som fick Roger Ö till sin slutliga version i ”Jag såg mordet på Olof Palme” för övrigt.)

      4. Kul att du också inser att detta är lösningen. Sen du skrev ditt inlägg här så har extremt mycket gått framåt. Nya beviskedjor har byggts och väldigt många fler inser nu att detta äntligen, tillslut sätter punkt för mordgåtan vad beträffar själva mordet på Palme så att säga. Vem eller vilka som ligger bakom beställninsmordet är en helt annan historia.
        Men en sak kan jag säga. Ingen behöver vara orolig att detta inte skulle vara sant. Jag kan säga så mkt som att jag inte är det. Varför då tror ni.
        Vet jag något ni kanske ännu inte vet? hmm

        1. Ynglingen,
          VVA har just nu ingen möjlighet att svara på din kommentar. På grund av hans sätt att debattera här på bloggen satte jag honom i karantän i tre månader, det vill säga fram till den 6 december.

            1. Hjälp honom gärna att sluta fara med osanning om Palmemordet. Det är tröttsamt att han tar tid som hade kunnat läggas på att komma till någon form av lösning.

              1. Okej! Varför och hur menar du att jag ska hjälpa Robert med ”att sluta fara med osanning”? Det känns onödigt ifall det skulle vara sant, har du funderat på det?
                Nu hävdar jag att det Robert berättar är sant.
                Robert berättar vad han som 16-åring såg och upplevde vid mordtillfället.
                Jag har ytterst svårt att begripa hur du kan vara så bestämd i din åsikt och framlägga att det han berättar inte skulle vara sant, grundat på så ofantligt lite information. Jag skulle nog kunna säga att det du eventuellt har hört eller läst i fallet kanske utgör endast ca 10-15 % utav det han berättat för oss. Dessutom så finns det viktiga detaljer som är ytterst anmärkningsvärda, som du inte alls har kännedom i. Det forskas på hans fall i skrivande stund.
                Du kan ju ta dig en funderare på varför en grupp, med mycket seriösa och kompetenta individer väljer att undersöka fallet!
                Vilka eller hur många och på vilken nivå det görs, är inget jag tar upp här.
                Av olika logiska anledningar så är det olämpligt att lägga fram större delar av hela vittnesmålet just nu.
                Hade jag varit dig (säger jag i all välmening) så gör du vist i att inte framlägga det du säger med en sådan säkerhet.
                Diplomatiskt sagt, så kan dina kommentarer komma att ligga dig i fatet framöver så att säga (hett tips- bara, Fundera på det! )

                Hälsningar /
                Roberts medarbetare

  102. Någon som fått fram mer information om ” Ingenjören”?

    ”Någon vecka efter att Olof Palme sköts tog en man på sig dådet. I ett anonymt brev lade han med två tomhylsor av samma tillverkning som de patroner som användes vid mordet på Palme. Han ägde också en .357 magnum – samma typ av vapen som avfyrade skotten.

    Trots att polisen tog revolvern i beslag 20 år efter Palmemordet så testades den aldrig i anslutning till Palmeutredningen. Nu är den borta.

    Efter att Svenska Dagbladet har hittat mannen ger han nu en förklaring till varför han erkände, till varför han skrev brevet och hur han ser på polisens arbete. ”

    https://www.expressen.se/nyheter/ingenjoren-darfor–skickade-jag-brevet/

  103. DET FANNS INGEN VÄNTADE FLYKTBIL PÅ SNICKARBACKEN!

    Den 10 mars 1986 förhördes polismannen Anders Pettersson om sina iakttagelser vid Snickarbacken minuterna efter skotten. Det ger en trovärdig och en annan bild av vad som har varit mer allmänt känt.

    —– Scenario —–

    (Ungefärliga tider baserade på skotten 23.21,30 och första larmet 23.23. Kan kanske tydliggöras med att tidpunkten för andra larmet framkommer.)

    23.21,30 / Skotten.
    Palme drabbas av ”spinal chock” (ryggmärgen avskjuten) och faller ihop på en bråkdels sekund styrsellös ned på backen som ett litet bylte i fosterliknande ställning och död (Obduktionen).
    Lisbeth Palme och Anders B som upplever det våldsamma dödsfallet på NÄRA HÅLL blir helt naturligt okontaktbara.
    Inge M och Cecilia A har från bilar delvis följt skytten från ”Södra reklampelaren” fram till skotten.
    Anders B (”Dekorimamannen”) har tittat ned i backen och sett skyttens ljusa skosulor och tittat upp strax före skotten.
    Taxiföraren Anders D har uppfattat helt fel att Palme skjutits framifrån i magen vilket sprids över världen.
    Lisbeth Palme såg inte skytten vid skotten då makarna sköts i ryggarna.
    —– Kommentar: Samma okontaktbara tillstånd gällde antagligen för GM som dessutom unikt upplevde Palmes makabra förvandling en halv meter framför sig (Professor i rättspsykiatri med stöd från kollegor).

    23.21 – 23.22 / Lars J i gränden kan se att den passerande skytten i keps INTE är Christer Pettersson eftersom han är mycket bekant med Petterssons utseende hemifrån Sollentuna.

    23.22 / Lisbeth Palme är fortfarande ensam vid sin mans döda kropp efter första halvminuten (Lampers). GM nu inne i början av gränden (Lampers/Anna H).

    23.22 / Gärningsmannen GM når trappkrönets 89 trappsteg uppe på åsen vid Malmskillnadsgatan (Lars J). Lars tar efter några sekunder upp jakten efter GM. Lars befinner sig då mellan Luntmakargatan och trappfoten.
    —– Kommentar: GM hade beteendet att IDELIGEN vända sig om och se efter förföljare den korta tid han var synlig under flykten (Lisbeth Palme, Hans J, Lars J, Yvonne N, Gerard S och Birgit D). GM såg därför antagligen Lars J från första trappavsatsen, trappsteg 32 av 89, när Lars hade vänt sig ned mot Sveavägen. Från första trappavsatsen behövde inte GM vända sig om för att se Lars.

    23.23 / GM flyr långsamt och klumpigt nedför ödsliga David Bagares gata. Har svårt för att springa (Yvonne N/Ahmed Z).
    —– Kommentar: GM blev sannolikt helt slut av trapporna p.g.a. dålig kondition. Antagligen försökte han dessutom stoppa ner i sin alltför lilla handledsväska den till synes för GM nya erhållna Magnum-revolvern (Magnum Highway Patrolman med 4 tums pipa?). En trolig anledning var att vapnet var för otympligt att springa med i den tunna fickan i den tunna fladdrande rocken (Inge M/Yvonne N).
    Yvonne trodde dessutom att han hade stulit väskan som han intensivt höll på med (Yvonne N).

    23.23 / Skottlossning i korsningen mellan Sveavägen och Tunnelgatan larmas ut. Poliserna Anders Pettersson och Mats Eriksson befinner sig i sin tjänstebil i närheten av Grand Hotel på Blasieholmen. De bestämmer att de skulle försöka genskjuta skytten när denne har kommit upp från trapporna från Tunnelgatan. De börjar köra den drygt kilometerlånga sträckan fram till Malmskillnadsgatan via Kungsträdgårdsgatan, Hamngatan, Regeringsgatan och Oxtorgsgatan.

    23.23 / Lars J möter Yvonne N och Ahmed Z i trapporna i närheten av trappkrönet. Yvonne pekar vidare mot DBG.

    23.25 / Fyra piketpoliser, bland annat Klas Gedda börjar jaga efter GM och möter därefter de ovetande Yvonne N och Ahmed Z i gränden och får reda om keps och väska.

    23.25 / GM springer på Anki R bakifrån vid Regeringsgatan 85. Delen av gatan är helt folktom (Gerard S/Ann-Cathrine R).

    23.25 / Polisbilen kommer fram till Malmskillnadsgatan och trapporna upp från Tunnelgatan. Poliserna frågar personer om de har sett något utan resultat.

    23.26 / Poliserna kör vidare ytterligare en kilometer mot Snickarbacken via Döbelnsgatan, Tegnergatan, Eriksbergsplan och Birger Jarlsgatan.

    23.26 / GM flyr nedför Snickarbacken och skyler på ett uppseendeväckande sätt sin högra ansiktshalva för parkeringsvakten Birgit D som sitter i sin tjänstebil på Smala gränd och inte förstår mannens skylning för henne (Birgit D).
    —– Kommentar: ”Tecknerskan” på Alexandra hade således sett ”Fantombilden” (1986-03-06) vid en annan tidpunkt och denne var då inte GM. Annars hade Birgit D sett ”Fantombilden” på Smala Gränd.

    23.26 / Att offret är Olof Palme blir först nu känt på mordplatsen när Lisbeth Palmes icke kontaktbarhet bryts av Gösta Söderström och hon mycket svårt chockad skriker åt honom så att alla mordplatsvittnen hör: ”Är du inte riktigt klok. Ser du inte att jag är Lisbeth Palme och det där är min man Olof!”.

    23.27 / GM tar vänster efter Snickarbacken och fortsätter flykten norrut efter den vid sena vintertidpunkten och 1986, då en folktom del av Birger Jarlsgatan.
    —– Kommentar: Hade GM tagit höger, söderut hade han sprungit rakt in i nattklubben Alexandras kö och skapat uppmärksamhet (kaos?) som han hade gjort på Regeringsgatan med Anki R.

    23.27 / GM ser (hör?) Petterssons/Erikssons polisbil komma norrifrån, uppifrån Eriksbergsplan mot honom. GM tvingas därför vika av vänster från Birger Jarlsgatan och uppför Jutas Backes trappor. Från höjden kan GM se blåljusen från ambulansen nere på Sveavägen på väg till Palme med ankomst 23.28.
    —– Kommentar: GM hade väckt MYCKET uppmärksamhet under kvällen fram till parkeringsvakten och skylningen av ansiktet på Snickarbacken.
    Flera av Grandvittnena, ”Vittneskedjan sista 95 sekunderna utefter Sveavägens östra trottoar” och ”Flyktvittnena från mordplatsen till Snickarbacken” kunde beskriva GM detaljerat.
    Efter Snickarbacken upphörde iakttagelserna av den uppseendeväckande GM som dessutom inte dolde sig och själv inte verkade ha minsta tillstymmelse till medvetenhet eller bekymmer om det.
    SLUTSATS: Iakttagelserna av den EXTREMT uppseendeväckande GM upphörde därför att han flydde uppför Jutas Backes trappor, vilket var enda alternativet från Birger Jarlsgatan, mot i princip folktomma kvarter denna sena och iskalla februarikväll.

    23.27 / Polisbilen stannar i korsningen med Snickarbacken så att poliserna kan se trapporna upp till Regeringsgatan. Ingen finns i gränden. Därefter backas bilen så att polismännen har uppsikt en liten bit in på Snickarbacken samt mot nattklubben Alexandra och Stureplan.
    —– Kommentar: Poliserna kunde inte se parkeringsvaktens bil på Smala gränd.

    23.27 – 23.32 / Inga bilar körs ut från Snickarbacken under dessa minuter (Pettersson/Eriksson).
    —– Kommentar: Hans Holmér och spaningsledningen i Palmerummet fortsatte åtminstone under april att prioritera ”flyktbilen på Snickarbacken”. Till slut fick Holmér lämna ”flyktbilen” utan att kunna avföra den (Åsheden [87]). Våldsroteln i Stockholm verkade inte ha informerat Holmér och spaningsledningen om Petterssons/Erikssons trovärdiga vittnesmål!?
    —– Kontrollfråga: När och hur körde Birgit D och hennes kollega ut från Smala Gränd?

    23.28 / Ambulanserna framme vid brottsplatsen. Lisbeth Palme springer mot den första.

    23.31 / Ambulanserna kommer fram till Sabbatsbergs sjukhus på Dalagatan.

    23.32 / Polismannen Klas Gedda kommer nedför trapporna till Snickarbacken fram till Pettersson/Eriksson utan att någon av poliserna har något av vikt att förtälja för varandra gällande GM. Gedda vänder om tillbaka mot trapporna till Regeringsgatan och sin kollega Peter Wikström.
    —– Kommentar: Förespeglingen att Gedda hade nästan varit hack i häl på GM var följaktligen ganska missvisande. Däremot hade antagligen GM korsat Regeringsgatan västerut upp från Jutas Backes trappor mot Johannes kyrkogård (23.30?) när Gedda fanns i närheten, men inte varit medveten om det.

    23.33 / Taxiföraren Hans H stannar sin taxi på Snickarbacken.
    —– Kommentar: Den man som taxiföraren såg hoppa in i en bil på Snickarbacken var således inte GM då denne hade passerat förbi flera minuter tidigare. Den kvinna som hade ringt jourhavande präst och som gav stöd åt Hans H:s iakttagelse var antagligen ett villospår för att skydda GM då Hans H:s iakttagelse innan hade blivit känd i media. Både den mycket irriterade kvinnan på jourhavande prästen och taxiföraren beaktades därför inte i GMP av Åsgård/Olsson. Antagligen gick inte kvinnans samtal att spåra. Om försök hade gjorts då 5 mars 1986 hade mordet troligen då kunnat lösas.

    23.33 / Poliserna tar en kraftigt berusad man med till tjänstebilen som hade kommit ut från restaurang Karelia på Snickarbacken. Han har blå täckjacka som stämmer med första larmets klädsel. Inget resultat och mannen släpps efter ett tag.

    23.34?? / Poliserna hör ett andra larm där GM nu beskrivs ha grå eller mörkbrun överrock.
    —– Kommentar: Gösta Söderström beskrev andra larmet som: ”I det sammanhanget utlarmades ett annat signalement på en misstänkt gärningsman (ÄLDRE MAN, KLÄDD I EN LÅNG ÖVERROCK SAMT MÖSSA MED ÖRONLAPPAR), och jag vet ej vem som meddelade detta.”
    http://www.politiskamord.com/p4gosta.html

    https://wpu.nu/images/d/d9/Pol-1986-03-10_A14211-00_Anders_Pettersson_rb_1170.pdf?fbclid=IwAR0j5KoS60VGhD7DfBYvqj4w5oyJaRKhCuVkqk_L-Buq_ACEHSAYhPCMUP0

    Se vidare förhör med bland andra Birgit D.

    1. Jag nöjer mig med några spridda anmärkningar.

      För det första är Lampers ingen källa. Han drar slutsatser utifrån materialet. För att redovisningen ska bli transparent behöver vi som läser din argumentation veta argumenten bakom påståendet, inte bara vem som påstår det. ”Lisbeth Palme är fortfarande ensam vid sin mans döda kropp efter första halvminuten” skulle jag behöva en faktisk källa på för att kunna anta det som ett faktum.

      ”GM såg därför antagligen Lars J från första trappavsatsen”. Detta är en spekulation utan annan grund i materialet än att gärningsmannen har setts titta bakåt någon gång. Något beteende att ”ideligen” vända sig om stöds inte av vad Lisbeth, Hans J eller Lars J uppger. Du behöver spekulationen för att förklara din hypotes om vem som är gärningsman, men har ingen grund för den.

      ”Lars J i gränden kan se att den passerande skytten i keps INTE är Christer Pettersson eftersom han är mycket bekant med Petterssons utseende”. Lars är osäker på det mesta och såg i princip bara en kraftig ryggtavla, och detta snett bakifrån. Är det verkligen möjligt att känna igen en aldrig så bekant alkoholist från sin boendeförort på ryggtavlan och springstilen?

      ”Antagligen försökte han dessutom stoppa ner i sin alltför lilla handledsväska den till synes för GM nya erhållna Magnum-revolvern”. Varför skulle någon försöka få in en alltför stor revolver i en liten väska? Du spekulerar ju bara i att gärningsmannen nyligen erhållit revolvern, för att kunna förklara varför han inte var bekant med dess storlek. Om man tänkte mörda en statsminister och har förberett sig för detta åtminstone ett par timmar borde man väl rimligen känna till hur stort vapnet man tänkte använda är?

      ”Fyra piketpoliser, bland annat Klas Gedda börjar jaga efter GM och möter därefter de ovetande Yvonne N och Ahmed Z i gränden och får reda om keps och väska.” Hur skulle poliserna kunna få någon uppgift om keps från Yvonne och Ahmed när de inte sett någon keps? Lars påstår inte att han lämnat någon uppgift om keps till Yvonne och Ahmed.

      ”Samma okontaktbara tillstånd gällde antagligen för GM”. Det vet vi och professorn naturligtvis ingenting om. Att gradera chock baserat på vittnesmål månader efter en händelse är vanskligt, och att dra slutsatser av sin egen subjektiva gradering av chock än vanskligare. Faktum är förstås att flera vittnen uppvisar tecken på chock, naturligtvis. Lena B befann sig inte i mordets omedelbara närhet men mådde dåligt (1986-05-16); ”hon verkar chockad [och] tröstas av en man” enligt Bengt P (1986-03-02); se även förhör med Göran I (1988-02-03) och Christina V (1986-03-05 och 1986-03-27). Leif L verkade enligt Hans J ”skärrad”, ”chockad alltså”, ”helt knäckt”; ”när han fick reda på att det var Palme då nästan föll han i gråt och det, det var hemskt alltså. Det är som en saga allting nästan det är otroligt” (1986-03-14). Modern till tonåringen Ulrika R, som anlände till mordplatsen med jämnåriga Susanne K, berättade för polisen att ”flickorna är chockade och mår mycket dåligt över det inträffade” (1986-03-04). ”alla var vi väl chockade” säger Susanne K själv i tingsrätten. Även kommissarie Söderström, med 38 år som polis bakom sig, tog illa vid sig av händelsen. ”Det är som en mardröm egentligen. Jag vet på natten, jag sov tre timmar efter det här. Sedan vaknade jag, ja, stirrade i taket. Alldeles knäckt, helt enkelt. … Jag tänkte ‘jag måste snacka med nån’. Det här klarar jag inte ut ensam.” sade han i ”20.00”, även detta i mars 1986. Man kan utifrån allt detta bara föreställa sig hur exempelvis en medelålders grafiker, som beskrivits som feminin och harig, skulle uppleva att se en skjuten och blodig man.

      ”Iakttagelserna av den EXTREMT uppseendeväckande GM”. Märkligt att gärningsmannen var så extremt uppseendeväckande utan att lämna ett konsekvent signalement efter sig eller bli igenkänd av något endaste vittne i Stockholm. (”Flygledaren” beskriver ju en helt annan person än t.ex. Margareta S.) Särskilt om vi förutsätter att samme man syntes i en välläst Stockholmstidning någon dag efter mordet, och att denne även iförd samma mundering framträdde i ett populärt nyhetsprogram på en av rikets två kanaler en månad senare. Något sådant behöver vi ju dock naturligtvis inte förutsätta.

      ”23.28 / Ambulanserna framme vid brottsplatsen.” Du sätter polisernas sammanträffande med Yvonne och Ahmed vid 23.25. Ahmed talar om en ”tjej med Palme” (Anna H) och berättar ”Vi visste inte att det är Palme. […] På morgon vi har-, visst det är Olof Palme”. Rimligen har Ahmed och Yvonne inte hört Lisbeths tillkännagivande som du anger till 23.26. Efter att ha nämnt tjejen med Palme säger Ahmed ”Det kommer en ambulans under den tiden.” (dialogförhör 1986-05-16)

      ”Den kvinna som hade ringt jourhavande präst och som gav stöd åt Hans H:s iakttagelse var antagligen ett villospår för att skydda GM då Hans H:s iakttagelse innan hade blivit känd i media. Både den mycket irriterade kvinnan på jourhavande prästen och taxiföraren beaktades därför inte i GMP av Åsgård/Olsson.” På vilka grunder bedömer du 1) att samtalets avsikt var att skydda gärningsmannen, och 2) att detta var anledningen till att de anonyma samtalen inte beaktades vid gärningsmannaprofileringen? Att spekulera om andras motiv är sällan värdigt om det inte finns något att hänga upp spekulationen på. (Hur ofta beaktar gärningsmannaprofilerare anonyma telefontips?)

      Förutom Gösta Söderströms minnesbilder redovisade vid ett föredrag 1987 och senare finns det väl ingenting i något vittnes berättelse på mordplatsen som skulle kunna tala för ett larm om en ”äldre man”. Inget vittne nämner ju någon äldre man. Anders D, som Söderström sedermera i hovrätten uppger låg bakom det påstådda larmet, hade ingen uppfattning om åldern förutom att gärningsmannen ”inte sprang med en yngre mans vighet utan förde sig något långsammare i steget”. Inget vittne talar i sina inledande förhör om en 50+-årig person. Det bevisar förstås inte att gärningsmannen inte kan ha varit äldre än de uppgifter som framkom (även från Yvonne, som man ser i första förhöret), eftersom åldersuppskattningar är svåra att göra, men det är en svag länk i en eventuell kedja.

      Jag uppskattar att du försöker framställa ämnet sakligt utan att utpeka någon särskild person här. Exakta tider och gärningsmannens flyktväg överlåter jag åt mer insatta personer att diskutera.

          1. Det om Hans H är i Johan M:s inlägg. Glömde skriva hans namn först. Ett vittne Hans H.

      1. Johan M

        Dina ifrågasättande av SE ger lite syre åt bloggen vilket är bra (menar det!).
        Med hopp om ny tillförsel från dig nu på treårsjubileet på lördag 10 juni.

        1) ”För det första är Lampers ingen källa. Han drar slutsatser utifrån materialet.”
        —– En del tok från SE-förnekaren Lampers som dock verkar ha MOP-tystnat. Tror att han ändå drar i de trådar som han kan. Jag gissar exempelvis att han kan på något sätt ha påverkat skattemedeltillförseln till SVT:s senaste obegripliga MOP-haveri i form av trafiksignaler och 30 sekunder.
        Jag tycker dock att hans halv minut är väl underbyggd (liksom delar av hans MOP-bok) baserat på andra vittnesuppgifter . Sekunderna tickade i väg innan GM hade lunkande kommit in i gränden som bl.a. rekonstruktionsfoto med Anna H visar.

        2) ”GM såg därför antagligen Lars J från första trappavsatsen. Detta är en spekulation utan annan grund i materialet än att gärningsmannen har setts titta bakåt någon gång. Något beteende att ”ideligen” vända sig om stöds inte av vad Lisbeth, Hans J eller Lars J uppger.”
        —— GM hade beteendet att IDELIGEN vända sig om och se efter förföljare DEN KORTA TID HAN VAR SYNLIG under flykten (Lisbeth Palme (vände sig om direkt utan att dölja sig), Hans J, Lars J, Yvonne N, Gerard S och Birgit D). Exempelvis Yvonne N såg att han gjorde det flera gånger, som om han hade stulit väskan och var flyende. Att YN verkligen mötte GM framgår av hennes samtal med PU i april 1986 (Åsheden [87]).
        — Förhöret med SE 1986-03-01 12.20 och placeringen av sig själv på mordplatsen:
        Under flykten såg SE från första trappavsatsen, trappsteg 32 av 89, Lars J stående i korsningen vid ”Kulturhuset”, Luntmakargatan 14 (SE 1986-03-01 12.20/Lars J 1986-04-04).
        Den ENDA plats där inte SE behövde vända sig om (hans upprepande beteende) för att se efter förföljare var från första trappavsatsen, trappsteg 32 av 89, där man sneddar höger till nästa avsats. Lars J stående nere i korsningen var då antagligen vänd ned mot Sveavägen eftersom han annars hade kunnat beskriva SE bättre, även från sidan (förhör Lars J 1986-04-04) (23.22).
        Ålderspreciseringen ”Man i tjugoårsåldern” som SE vittnade om 1 mars var varken möjlig att uppfatta 1986 från trappkrönet (trappsteg 89) eller Dekorimahörnet, däremot från första trappavsatsen.

        3) ”Lars J i gränden kan se att den passerande skytten i keps INTE är Christer Pettersson eftersom han är mycket bekant med Petterssons utseende”. Lars är osäker på det mesta och såg i princip bara en kraftig ryggtavla, och detta snett bakifrån.
        —– Lars J uttalade sig i media i samband med CP 1989 och senare att han visste att det inte var CP som sprang förbi honom. Lars stod mycket modigt emot Ölvebro, Krusell och co som försökte övertyga honom att det var CP. Nya Palmegruppen 2017 – 2020 hyllade Lars för att han vågade stå emot gamla spaningsledningen. T.o.m. GW Persson hade ett vettigt MOP-bidrag när han gav stöd åt LJ.
        Lars J: Du är en MOP-hjälte!

        4) ”Varför skulle någon försöka få in en alltför stor revolver i en liten väska?”
        —–
        22.35) Källardörrslarmet. SE märkte inte att dörren inte gick i lås.
        22.36) SE får revolvern på baksidan av Skandia efter att ha gått ut via garaget på Luntmakargatan 29.
        22.40) ”Vimmerbyvittnet” ser SE i närheten av Adolf Fredriks kyrka stå med en plastpåse i handen.
        22.45) Första iakttagelserna av Grandmannen på väg till Grand
        Anledningen var då att den kilotunga Magnumrevolvern var för otymplig att springa med i den tunna rockfickan (Inge M) och han försökte därför få i vapnet i sin 15 * 20 cm lilla handledsväska. Då först upptäckte SE att han skulle ha behållit plastpåsen som han fick revolvern i.

        5) Hur skulle poliserna kunna få någon uppgift om keps från Yvonne och Ahmed när de inte sett någon keps?!
        —– Rätt! Gedda fick bara med sig SE:s väska i jakten. Han mötte nog inte LJ och fick reda om kepsen.

        6) ”Samma okontaktbara tillstånd gällde antagligen för GM. Det vet vi och professorn naturligtvis ingenting om.”
        —– När SE återvände till väktarna efter 10 – 15 minuter var han svårt chockad, osammanhängande och ”HJÄLPLÖS”. Roland B märkte även av dagen efter att SE fortfarande var chockad. Enligt psykiatriprofessorn, med stöd av kollegor: att uppleva ett våldsamt dödsfall på NÄRA HÅLL leder oundvikligen till chock. Därför var Lisbeth Palme och Anders B inte kontaktbara av en helt annan styrka än vad som gällde för andra vittnen på mordplatsen. De två utmärkte sig bland vittnena!
        Än värre var det för SE, som till skillnad från LP och AB, fick uppleva Palmes makabra spinal chock-förvandling en halv meter framför sig. ”Han var så liten!”, ”Han var så liten!”, ”Han var så liten!”, ”Han var så liten!”, ”Han var så liten!”, ”Han var så liten!”, ”Han va…..

        7) ”Märkligt att gärningsmannen var så extremt uppseendeväckande utan att lämna ett konsekvent signalement efter sig eller bli igenkänd av något endaste vittne i Stockholm”
        —– Margareta S, Anneli K, Mårten Palme, Nicola F, Lars J, Yvonne N med flera. Knappast något annat känt svenskt mordfall i historien där så många har kunnat ge så bra signalement. Inget nyckelvittne har ifrågasatt utpekandet.

        8) ”Flygledaren” beskriver ju en helt annan person än t.ex. Margareta S”
        —– Se SE-förnekarna Poutiainens MOP-bibel Inuti Labyrinten, kapitel Grandmannen, om ”Flygledaren”.
        En bra sak med ”Flygledaren” är att han såg att det fanns bara EN GRANDMAN. SE-förminskare fortsätter att hävda motsatsen utan minsta substans och stöd.

        9) ”På vilka grunder bedömer du 1) att samtalets avsikt var att skydda gärningsmannen, och 2) att detta var anledningen till att de anonyma samtalen inte beaktades vid gärningsmannaprofileringen?”
        —– Måndag 3 mars återvände SE till Skandia för att hämta revolvern och förklara varför HH:s signalement 1 – 2 mars på GM stämde in på honom till 100 %: Keps, tunn rock, handledsväska 15 * 20 cm med mera. SE hade dessutom lämnat Skandia, S44 i samband med mordet. Vad skulle väktarna tro? SE förklarade det med att Yvonne N INTE hade mött GM utan honom när han på ett bragdartat sätt jagade efter skytten uppe på åsen.
        Detta sprack nästa dag, tisdag 4 mars när det blev känt i media att Lars J hade stått i gränden och det var bara GM som hade passerat, ingen modig SE-hjälte hade synts till.
        Motdraget blev då det ANONYMA samtalet till jourhavande präst dagen efter, 5 mars. Att kvinnan hade sett en SE-kopia hoppa in i en bil på Snickarbacken samtidigt som SE själv höll på med hjältemodiga livräddningsinsatser på mordplatsen en km därifrån vilket då skulle ge SE alibi.
        Olsson/Åsgård hade antagligen också läst förhöret med polismannen Anders Pettersson och sett att varken taxiföraren eller kvinnans tips gällde GM. Därför inget i GMP om dem.
        I samband med att SE blev kallad till förhör 25 april inkom ett till ANONYMT tips som berättade att vittnet hade sett GM komma upp från trapporna och ta höger på Malmskillnadsgatan mot Kungsgatan. YN:s flyende med 15 * 20 cm stor handledsväska var således inte GM det var någon utan någon annan flyende som var GM. Det här anonyma tipset hängde GW Persson på i sina MOP-romaner.

        10) ”Finns det väl ingenting i något vittnes berättelse på mordplatsen som skulle kunna tala för ett larm om en ”äldre man”. Inget vittne nämner ju någon äldre man.”
        —– I april 1986 konstaterade PU att vi söker en medelålders man. Detta sedan NF uppskattat att GM var lite äldre än förhörsledarens 44 år och för gammal för att vara livvakt och YN att GM var i den 61-årige jämförelsepersonens ålder (Åsheden [87]).
        På årsdagen 1987 var NF det enda mordplatsvittnet som det var någon idé att valla, resten fick stanna hem och käka bullar.
        Nicola var nämligen då det enda mordplatsvittnet som under en tidsföljd och på nära håll sett GM:s ansikte.

        1. 1) Jag tycker personligen att en halvminut verkar tämligen länge, men någon annan kanske har gjort någon ordentlig tidsgenomgång gällande Anna, Stefan m.fl.

          2) Yvonne är väl den enda som ser att den flyende mannen tittar bakåt mer en än gång? Lisbeth och Hans ser samma rörelse och Lars ser att mannen tittar på trappkrönet. Att man tittar sig om oftare när man kommit upp för trappan är väl naturligt, eftersom man då måste se om någon följer efter. Att titta sig om när man springer upp för en trappa sinkar ju bara en. Vi är väl ense om att gärningsmannen ville därifrån snarast?

          Du säger att det inte varit möjligt för Engström att på silhuetten se att mannen var i 20-årsåldern. Jag tror nog det visst kan vara möjligt för en erfaren grafiker, som torde vara van vid att avbilda människor i olika åldrar, att kunna göra en ungefärlig uppskattning. Engström sa ju att han inte ”inte har någon klar bild av mannen” utan grundar åldersbedömningen på ”mannens kroppsbyggnad och hållning”. Är det verkligen omöjligt?

          3) Lars ändrade sig redan i andra förhöret angående gärningsmannens klädsel. Hans signalementsuppgifter som sådana bör man nog ta med en skopa salt. Att någon står fast vid sin position gör inte personen till en hjälte och innebär inte ens att personen har rätt i sak. (”Jag har ju identifierat mördaren” – Lisbeth Palme, 2011) Jag påstår inte att den springande mannen var Christer Pettersson, utan att Lars knappast på ryggtavlan kan se om det var Christer eller inte. (Särskilt inte om han behöver jämföra sin minnesbild med Christer först 1989.) Detta lämnar du obemött.

          4) Allt här är sorgliga spekulationer om Stig Engström, lika ogrundade nu som när de först kläcktes. Jag trodde vi diskuterade förutsättningslöst denna gång, utifrån fakta.

          a) Det saknas belägg för att Engström någonsin har använt källardörren. Det saknas belägg för att eventuell utpasserande person inte skulle märka att dörren inte gick i lås. Och varför skulle någon passera där om han inte visste att dörren inte skulle gå i lås? Tanken med att ”smita ut” måste väl vara att komma tillbaka samma väg?

          b) Du kan förstås inte visa att ”Vimmerbyvittnet” överhuvudtaget var i Stockholm den aktuella dagen, än mindre att denna VERSALSKRIBENT såg en man med plastpåse på aktuell plats, och minst av allt att mannen med ”grönblå vindtygsjacka” och ”svart han[d]ske på handen” skulle vara Stig Engström. Detta är inte något signalement som jag förknippar med Stig Engström, med sin mörka blåsvarta rock och bara händer. (Han tittade ju på sin klocka.)

          Yvonne N tror att den springande mannen hade mörka handskar, eftersom hon inte såg något ljust (1987-01-30), men hade Stig Engström sådana den aktuella natten? På alla bilder saknar han sådana och sådant nämns inte av väktarna.

          c) Menar du att den som skulle mörda en statsminister skulle springa omkring med vapnet i en plastpåse? Det finns inga belägg för att mördaren skulle vara ovan vid vapnet på något sätt, eller inte känna till dess tyngd. Någon klumpighet i vapenhanteringen kan knappast tillskrivas mördaren. Varför ska vi tro på att mördaren just fått vapnet och inte var van vid detta? För att gärningsmannen enligt Yvonne försökte få ned något i en liten väska? Det kan ju ha varit ett pistolfodral eller vad som helst.

          5) Nåja, Hermansson (1986-03-05) säger att de nämnde en axelremsväska (likaså Gedda 1988-09-01). Händelsevis nämner Mårten Palme, som dock är osäker, också en sådan (1986-03-02 15:30). Under det enligt Wikström ”5-10 sekunder” långa samtalet uppgav Yvonne och Ahmed ”mörkhårig och … mörkblå rock eller täckjacka” (1986-03-11). Även Ahmed uppskattar mötet med polisen till ”c:a 10 sekunder” (1986-03-13). Jag undrar om de hann lämna mycket till signalement alls.

          Hur ställer du dig förresten till Wikströms, Geddas och Djurfeldts sent (1986-09-15-17) rapporterade och något osäkra minne om en förbikörande Volvo eller Mercedes som kom från Döbelnsgatan?

          6) Att uppleva ett våldsamt dödsfall på nära håll leder till chock. Att se en skjuten och döende människa kan också leda till chock. Som jag visat ovan var Lena B, Leif L, Susanne K, Ulrika R och även Söderström chockade/skärrade/knäckta av händelsen. Och det är knappast konstigt heller. Stig Engström, som han beskrivs av väktarna tre månader efter händelsen, förefaller mig inte annorlunda. Han är förstås omtumlad av det han varit med om. Detta uppfattades inte som mystiskt heller. ”Han verkade väldigt, ja, han verkade, inte chockad kanske men ändå ganska omtumlad. Jag tyckte inte det var så konstigt efter det här. […] jag uppfattar Stig som g anska ,ja, upprörd, vilket jag inte tyckte var något konstigt alls.” – Roland B.

          Du skrev att Palme ”faller ihop på en bråkdels sekund styrsellös ned på backen som ett litet bylte i fosterliknande ställning”. Är det så konstigt att den som endast i nyheter etc. sett den normalt 1,75 meter långa (dvs. egentligen inte särskilt långa) berömde statsmannen, och nu ser denne liggande en ömkansvärd position, uppfattar denne som liten?

          7) a) ”Inget nyckelvittne har ifrågasatt utpekandet” är bara nonsens som jag bemött många gånger. Vittnen har ingen skyldighet att gå i polemik med åklagaren, och minnen fungerar inte så att de borde ha sett skäl att göra det heller. (Hade vittnen gjort det med 34 år gamla minnen hade man haft fog för att ifrågasätta dem.)

          b-c)Margareta S kan ge ett bra signalement och rätt bra är även Anneli K:s. Men varför måste detta avse mördaren? d) Bedömningen av Mårten försvåras av att han uttalat att flera olika personer är lik den han sett. e) Nicola F talar om en telefonkatalogsblå jacka och om att han på personens gång fick intrycket att personen var äldre. Är det ett bra signalement? Hur stämmer det med Engström förutom att denne möjligtvis ”gick äldre”? Viktigt med Nicola är att han ”betonade att han aldrig såg ansiktet på den person som gick efter paret Palme på Sveavägen” (1987-02-28). f) Lars J är urusel ur signalementshänseende. Han har sett en bred ryggtavla. Han är osäker på gärningsmannens klädsel, och nämner först en mörk dunjacka. Han har fått ett allmänt intryck av en keps eller något liknande, men kan inte beskriva den. I domstol säger han sig inte vara helt säker på att gärningsmannen bar huvudbonad. g) Yvonne N har sett en mörk rock (inte en telefonkatalogsblå Tensonjacka) och en liten väska (som inget annat vittne nämner).

          Jag förstår faktiskt inte hur du med sådan säkerhet kan påstå att dessa vittnen talar om samma person, och än mindre hur du kan mena att ”så många har kunnat ge ett så bra signalement”. (Jag kan inte undgå tanken att du menar att de lämnat uppgifter som med god vilja kan tolkas som Stig Engström, men så kan det väl inte förhålla sig?)

          8) En dålig sak för ”SE-troende” är att flygledaren, den ende av de aktuella vittnena som hörts under ed, talar om en ”mörk fjällrävenliknande jacka samt en ljus huvudbonad” (1986-03-01). Mannen ingav enligt flygledaren en stark olustkänsla som fick denne 25-åring att låsa bildörrarna (1986-03-07). Personen ser enligt flygledaren ”otäck ut” (1986-04-24). Vad viktigare är anser flygledaren att mannen inte bar glasögon och att han hade ett ”hårt och rått” ansikte; flygledaren är ”säker på” att ytterplagget inte är en klälång rock. Beträffande den gulaktiga huvudbonaden tror han snarast att det är en stickad mössa och ”är säker på att det ej var någon kepsliknande huvudbonad”. Slutligen är flygledaren ”helt säker på att mannen inte bar på någon väska” (1986-03-07). Låter det som samma individ som Margareta S beskriver? Och låter det som Stig Engström, detta med det råa olustskapande ansiktet? Det kan förstås vara flygledaren som överdriver sitt minne, men jag ser inget skäl att tro att mannen som flygledaren såg liknade Engström alls. Inget stämmer.

          9) Du har alltså ingenting här som inte rör ihop med din förutfattade mening att Engström är skyldig. Det var ett antiklimax att du inte kunde svara utan att dra in Engström. Det enda du har här är ”Olsson/Åsgård hade antagligen”, och det nöjer du dig med. Kan vi inte hålla oss till fakta om mordet och inte till dina grundlösa spekulationer om Engström? Du började ju faktiskt hyfsat.

          Men man kan ta det igen om du behagar:

          a) Det finns inga belägg att Engström var på Skandia den 3 mars. Inga som helst sådana överhuvudtaget alls. (Naturligtvis finns det inga belägg för att han någonsin hade någon revolver på Skandia eller för att han velat förklara hur han kunde vara klädd som vem som helst en fredagskväll. Det är dina påhitt.) Tvärtom talar förhör med stugägaren och Engströms exfru för att paret Engström var i Idre då, precis som de hade planerat. I Per H:s utredning finns inte några instämplingar den 3 mars. Engström har ”varit ledig under den kommande veckan där”. ”Sedan så vet jag att han var inte synlig här på kontoret kommande vecka.” säger Roland B, och han borde ju veta detta i juni 1986. Anonyma uppgifter i en bok, 20-30+ år efter händelsen, kan naturligtvis inte jäva de tydliga uppgifterna från de inblandade och de från 1986 om att Stig Engström var i Idre den 3 mars. Gunnar har redan visat att det ena åberopade vittnesmålet inte belägger att Engström varit på arbetsplatsen den 3 mars. Exakta datum är lätt att ta fel på efter lång tid, om man inte har något att hänga upp minnesbilden på. Veckan därpå, 10 mars, var naturligtvis Engström på plats, och han pratade med polisen den dagen.

          b) Det finns inga belägg från 1986 på att Stig Engström faktiskt skulle ha spritt ett påstående om att han jagat skytten. (Lampers kan använda kvantitativ metod hur mycket han vill, men tusen usla länkar ger inte en fungerande kedja.) Gunnar har visat att det ena åberopade vittnet inte ens påstår detta. Detta är därtill sådant som påståtts 30+ år efter mordet. Per H samlade uppenbarligen på ”olika versioner av händelseförloppet” till sin promemoria. Ingenstans i de ”versioner” Engström ska ha lämnat till Hans-Olof O eller väktarna eller Roland B enligt promemorian finns någonting om att Engström skulle ha jagat mördaren. (Hans-Olof O påstår sig ha hört hjältemodigheter som i övrigt är okända, men ingenting om att Engström jagat mördaren.) Tvärtom säger Engström till Roland B, till polisen och till Svenska dagbladet och Aftenposten att han jagade efter poliserna. Detta var före 4 mars. Att Engström skulle ha haft en historia före 4 mars och en efter 4 mars har inget som helst stöd i materialet. (Och även om Engström skulle ha antytt att han jagat mördaren för sin ointresserade fru, vad bevisar egentligen detta? Skryt för sin fru gör inte någon till mördare.)

          c) Gunnar m.fl. har lämnat bättre förklaringar till samtalen till bl.a. prästen. Ljuger även taxichauffören om mannen som åkte taxi från Renstiernas gata på mordnatten och ”hade keps, stålbågade glasögon, lång rock” (uppslag EFF 630-00) för att ge Engström alibi? Eller kan det helt enkelt finnas olika män med likartat signalement i en europeisk huvudstad?

          Förresten går det naturligtvis inte ihop som ”alibi” att ”en SE-kopia hoppa[t] in i en bil på Snickarbacken samtidigt som SE själv höll på med hjältemodiga livräddningsinsatser på mordplatsen en km därifrån”.

          Märkligt att anonyma samtal till bl.a. präst och anonyma brev från 25 april inte har något bevisvärde, men däremot anonyma brev från Vimmerby. Hur tänker du där, när du värderar dessa anonyma utsagor? Det hade varit intressant att veta vilka bevisvärderingsteorier du använder. Såg versalerna extra trovärdiga ut?

          10) Utan att veta hur gammal förhörsledaren själv såg ut att vara kan man inte göra något med informationen att Nicola F ansåg att gärningsmannen såg äldre ut. Man får vara försiktig med jämförelser eftersom man inte känner till olika personers referensramar och subjektiva värderingar. Detsamma gäller förstås Yvonnes jämförelse, särskilt som Yvonne i första förhöret talar om ”35-45 års ålder” och ”cirka 175-178 cm lång”; i samma förhör åldersbedömer hon Lars till ”20-25-årsåldern”, och denne var 25.

          SAOL (2015) definierar medelålder som ”levnadsålder mellan ungdomen och ålderdomen”. SAOB (1943) specificerar: ”numera företrädesvis tänkt ss. åldern mellan omkr. 35 à 40 o. 55 à 60 år”. Christer Pettersson var således en medelålders man den 28 februari 1986.

          ”Nicola var nämligen då det enda mordplatsvittnet som under en tidsföljd och på nära håll sett GM:s ansikte.”

          Jag förstår inte varför du fäster sig vid att Nicola F vallades just på årsdagen. Skulle det vara något särskilt heligt med detta? Han är ju tydlig med att han inte såg mannens ansikte. Jag föredrag nog en god bulle framför en årsgammal surdeg. På tal om sådan har du länge påstått att Nicola såg gärningsmannens ansikte, och som belägg för detta endast hänvisat till att Nicola vallades på årsdagen. Detta belägger inte någonting alls. Har du något belägg för att Nicola, i strid med vad han själv uppgett, såg mannens ansikte?

          En annan som vallades på den ”heliga” årsdagen var flygledaren. Och hans signalementsuppgifter tror du ju inte på.

          1. Johan M

            Uppskattar ditt engagemang.

            Men det kräver precision för att kunna bidra.

            —– ”En annan som vallades på den ”heliga” årsdagen var flygledaren. Och hans signalementsuppgifter tror du ju inte på.”

            Men han var ju inget mordplatsvittne enligt nedan.

            —– ”Nicola var nämligen då det enda MORDPLATSVITTNET som under en tidsföljd och på nära håll sett GM:s ansikte.”

            Återkommer vid tid med ytterligare kommentarer.

            1. Det påstod jag inte heller att han var, så här plockade du inte något billigt poäng eller något poäng alls. (Dock påstår ju du att flygledaren sett mördaren och dessutom samma person som Nicola såg.) Jag menade att betydelsen av att någon vallades på just årsdagen är obefintlig. Vittnet blir inte viktigare för att polisen vallade just detta vittne. Tanken från polisens håll måste ju ha varit att mördaren skulle ha kunnat återvända på årsdagen och väcka minnen till liv. Inget sådant skedde; Nicola reagerade inte för någon person. (Ingen minns något bättre efter ett år, för övrigt.) Däremot påstod du att Nicola såg gärningsmannens ansikte, något han just vid nämnda tillfälle inte bara uppgav, utan betonade, att han inte gjorde. Hans ”enda minnesbild är mannens jacka, samt att han gick lite underligt”. Som bevis för att någon viss känd person var Tensonman eller gärningsman är Nicolas vittnesmål svagt. (Som bekant hörs inte NF i rättegångarna.)

            2. Nicola har inte alls sett gärningsmannens ansikte. Han har betonat i förhör att han inte såg ansiktet på den man som gick bakom paret Palme som han själv menar är vittnet Anders B inte gärningsmannen. Nicolas enda observation av skeendet på mordplatsen är när han efter skotten på långt håll ser Anders B gömma sig i Dekorimas entre. Den observationen stöder inte hypotesen om Engström som gärningsman.

              Det så kallade Mordplatsvittnet Nicola ser inget av vad som händer på mordplatsen innan skotten avlossas och befinner sig mycket längre från mordplatsen än andra mordplatsvittnen som Inge M som observerar att gärningsmannen verkar vara på plats flera minuter innan skotten och Anders D som observerar att paret Palme och gärningsmannen står stilla och ser ut att samtala strax före skotten.

              1. Jonas J,
                jag kan bara instämma. Och detta har förvisso sagts förut, men det behöver nog sägas igen. Jag kan bara konstatera att Mikael A argumenterar på ett sätt som jag uppfattar som väldigt faktaresistent. Det vill säga: argument baserade på hänvisningar till faktauppgifter biter inte på Mikael.

                Som ansvarig för den här bloggen anser jag att jag nog är skyldig att informera läsarna om att detta är den slutsats jag har dragit.

                Självklart är det möjligt att ifrågasätta faktauppgifter. Men Mikael brukar helt enkelt ignorera dem. Det är hans rättighet. Men min bedömning, och det kan vara av intresse för nytillkomna läsare, är att Mikaels kommentarer här på bloggen måste faktacheckas med särskild noggrannhet. Det vill säga: det Mikael presenterar som ett oomtvistat sakförhållande är ofta något som bara stämmer överens med hans egna teorier samtidigt som det tydligt motsägs av tillgänglig dokumentation i utredningen. I det här fallet är det ju lätt att gå till vad Nicola själv har sagt i förhör och kontrollera.

                Att jag publicerar Mikaels postningar beror på att jag inte betvivlar hans ärliga uppsåt och på att han numera är en av få debattörer här på bloggen som tagit sig an att försvara slutsatsen att Stig Engström är gärningsman. Det skulle kännas fel att förhindra läsarna att ta del av vad Mikael har att säga.

                Samtidigt, för tydlighetens skull: jag understryker gärna att jag inte gör andra anhängare av Skandiamannenteorin ansvariga för Mikaels speciella sätt att argumentera.

                1. Eftersom Mikael inledningsvis försökte debattera utifrån fakta och inte utifrån vad han inbillar sig rörande Skandiamannen, trodde jag att man kunde nå längre. Men upprepandet av rena skrönor som att Engström var på Skandia 3 mars får mig också att tänka på faktaresistens. Jag hoppas dock verkligen inte att vi tvingas genomlida de vanliga listorna. Det tänker jag är en moderatorsfråga.
                  Mikael, jag skulle vilja be dig att inte blanda ihop dina spekulationer med fakta. Det är inte fakta att Engström använde den larmade dörren, att han hade en revolver på kontoret, att han fick den levererad under mordnatten, att han var på Skandia den 3 mars för att hämta vapnet eller av andra skäl, att han förr den 4 mars hävdade att han jagat mördaren, etc. Detta är slutsatser du anser dig dra, ibland på väldigt lösa boliner (som detta att Engström, som inte var på sitt tjänsterum efter utstämpling skulle ha gömt ett vapen på arbetsplatsen). Snälla, markera i dina texter vad som faktiskt har hänt och vad du tror har hänt. Och hänvisa till primärkällor. Då kan alla granska dina argument. Det är väl därför du är här, för att diskutera och övertyga andra eller få din tes falsifierad?

                2. Det Mikael A skriver stämmer otroligt väl med det författaren T Pettersson själv skriver , både vad gäller uppfattning i sakfrågan (vem som avlossade revolvern) och vad gäller metodiken (förhållningsättet till fakta och hur man citerar andras uppgifter). De är i alla avseenden lika som bär. Så all kritik rörande ”faktaresistens” måste också riktas mot T Pettersson och Filters alla medarbetare i detta ärende. Det skulle vara befriande om detta uttrycktes i klartext.
                  Det är också noterbart att det inte tycks finnas bättre försvarare av SE-hypotesen. Det blir helt enkelt inte bättre än så här.

                  1. Erik K

                    +++ Fredag 28 februari / I andra larmet framkom att mördaren var en äldre man med rock. Detta bekräftades sedan av PU i april 1986: ”VI SÖKER EN MEDELÅLDERS MAN!” (Nicola F 22 år: ”Lite äldre än förhörsledarens 44 år, för gammal för att vara en livvakt”, Yvonne N 30 år: ”I den 61-årige jämförelsepersonens ålder”, Anders D 28 år: ”Inte sprang med en yngre mans vighet utan förde sig något långsam i steget. Lite otymplig, klumpig och stel”).

                    +++ Lördag 1 mars / Hans Holmér meddelade att mördaren hade keps med uppvikta öronlappar.

                    +++ Söndag 2 mars / Hans Holmér meddelade att mördaren dessutom hade en 15 ggr 20 cm stor handledsväska och en tunn rock med mera.
                    —– MÖRDAREN STÄMDE IN PÅ SE TILL 100 %! SE HADE DESSUTOM LÄMNAT SKANDIA, S44 I SAMBAND MED MORDET!! Vad skulle väktarna och andra kollegor tro?

                3. Gunnar

                  —– GUNNAR WALL: ”Jag kan bara konstatera att Mikael A argumenterar på ett sätt som jag uppfattar som VÄLDIGT FAKTARESISTENT”

                  +++ Fredag 28 februari / I andra larmet framkom att mördaren var en äldre man med rock. Detta bekräftades sedan av PU i april 1986: ”VI SÖKER EN MEDELÅLDERS MAN!” (Nicola F 22 år: ”Lite äldre än förhörsledarens 44 år, för gammal för att vara en livvakt”, Yvonne N 30 år: ”I den 61-årige jämförelsepersonens ålder”, Anders D 28 år: ”Inte sprang med en yngre mans vighet utan förde sig något långsam i steget. Lite otymplig, klumpig och stel”).

                  +++ Lördag 1 mars / Hans Holmér meddelade att mördaren hade keps med uppvikta öronlappar.

                  +++ Söndag 2 mars / Hans Holmér meddelade att mördaren dessutom hade en 15 ggr 20 cm stor handledsväska och en tunn rock med mera.
                  —– MÖRDAREN STÄMDE IN PÅ SE TILL 100 %! SE HADE DESSUTOM LÄMNAT SKANDIA, S44 I SAMBAND MED MORDET!! Vad skulle väktarna och andra kollegor tro?

                  —– GUNNAR WALL: ”Jag kan bara konstatera att Mikael A argumenterar på ett sätt som jag uppfattar som VÄLDIGT FAKTARESISTENT”

                  Före Thomas Pettersson 2018 skulle du ha uppskattat inlägget om polismannens Anders Petterssons förhör 10 mars 1986 då det tillför MOP-FAKTA. Vittnesmålet rensar bort snömos som flyktbil på Snickarbacken och den anonyma aggressiva kvinnans samtal till jourhavande präst.

                  Nu efter TP 2018 är det ett ohälsosamt motstånd mot oliktänkande som framför trovärdig MOP-fakta. Detta då i form av bland annat SE-förminskningar och SE-avledningar. En ohälsosam och svårförståelig vilja att begrava den efter mer än 30 år efterlängtade LÖSNINGEN som ingen har kunnat förklara bort. Det var väl från början syftet med bloggen eller?

                  Men det är som du har strukit under på senare tid, att bloggen är din. Du bestämmer och ingen tvingar oliktänkande att vara med och debattera. FARLIG OCH SKADLIG-debatten biter inte heller på dig.

                  Däremot är jag nog inte ensam om att tycka att jag inte längre känner igen den bild som jag hade av dig före TP 2018.

                  +++ Onsdag 10 juni 2020 / KP…….

                  +++ Lördag 10 juni 2023 / G…

                  —– GUNNAR WALL: ”Jag kan bara konstatera att Mikael A argumenterar på ett sätt som jag uppfattar som VÄLDIGT FAKTARESISTENT”

                  1. Mikael A,
                    din kommentar framstår för mig som så verklighetsfrämmande och förvrängd när det gäller sakuppgifter så att jag avstår från att svara i detalj. Det räcker med att jag återger att du skriver: ” MÖRDAREN STÄMDE IN PÅ SE TILL 100 %!”

                    Jag förstår inte heller varför du i slutet av kommentaren återger vad Krister Petersson och jag sa den 10 juni enbart med några punkter i stället för riktiga citat. Du har gett Petersson flera punkter än du gett mig, det kanske ska tolkas som att han hade mer att säga och därmed vann? Eller har jag missat något?

                    Mikael! Låt någon annan läsa dina kommentarer innan du postar. Du får gärna tycka vad du vill. Men det är en fördel om det är begripligt.

                    1. Gunnar

                      STÄMPLADE UT 23.19, TVÅ MINUTER FÖRE MORDET, ÄLDRE MAN, KEPS MED UPPVIKTA ÖRONLAPPAR, HANDLEDSVÄSKA 15 GGR 20 CM, FLADDRANDE TUNN ROCK, FLYENDE……….
                      Vad skulle väktarna och andra kollegor tro?

                      —– ”GUNNAR WALL: Mikael! Låt någon annan läsa dina kommentarer innan du postar. Du får gärna tycka vad du vill. Men det är en fördel om det är begripligt.”

                      Bara fortsatta ohälsosamma förminskningar och avledningar.

                      +++ Fredag 28 februari / I andra larmet framkom att mördaren var en äldre man med rock. Detta bekräftades sedan av PU i april 1986: ”VI SÖKER EN MEDELÅLDERS MAN!” (Nicola F 22 år: ”Lite äldre än förhörsledarens 44 år, för gammal för att vara en livvakt”, Yvonne N 30 år: ”I den 61-årige jämförelsepersonens ålder”, Anders D 28 år: ”Inte sprang med en yngre mans vighet utan förde sig något långsam i steget. Lite otymplig, klumpig och stel”).

                      +++ Lördag 1 mars / Hans Holmér meddelade att mördaren hade keps med uppvikta öronlappar.

                      +++ Söndag 2 mars / Hans Holmér meddelade att mördaren dessutom hade en 15 ggr 20 cm stor handledsväska och en tunn rock med mera.
                      —– MÖRDAREN STÄMDE IN PÅ SE TILL 100 %! SE HADE DESSUTOM LÄMNAT SKANDIA, S44 I SAMBAND MED MORDET!! Vad skulle väktarna och andra kollegor tro?

                  2. Jag ser ingenting nytt här. Listorna synes åter. Hur blev Holmér den som dikterade fakta om gärningsmannen? Anders och Yvonne har inte sett personens ansikte utan bedömer ålder på sättet att springa. Yvonne bedömer åldern på sättet att springa när mannen redan sprungit upp för trappor som skulle göra mig helt slut. Dessutom är hennes första redovisade åldersuppgift inte den du anger. Du kan ju inte bara plocka uppgifter här och var som du menar stödjer din tes och tycka att man är farlig och skadlig om man inte hållet med dig om vart bevisningen pekar…

                    1. Vad menar du med avledningar? Det börjar ju mest bli tröttsamt att upprepa samma sak gång på gång.

                      Holmér fastställer inte signalementet. Det gör ju vittnesuppgifterna. Hur Holmér sammanfattat dem är fullständigt egalt. Ingen på mordplatsen har sett mördaren i keps med uppvikta öronlappar. Anders D kommer närmast med sin herrhatt eller Sherlock Holmes-mössa. Ingen har sett mördaren med handledsväska, så det har Holmér inte kunnat basera på några vittnesutsagor. Yvonne lämnar initialt en annan uppgift om åldern på den springande mannen (och Stig Engström var inte i en 61-årings ålder). Ser du förresten något otympligt, klumpigt eller stelt i Engströms språngmarsch i Rapport?

                      Vad skulle väktarna tro om att en lite äldre man hade en rock och keps och väska i februari? Förmodligen inte mycket alls. Och vad vi vet misstänkte ingen av väktarna Engström för några oegentligheter. Vad vi vet kopplade ingen av dem samman Holmérs signalement med Engström. Det finns inga uppgifter om att Engström pratat med väktarna för att försöka förklara hur han kunde passa in på mördarens signalement.

                      ”Tänkte du någon gång att Engström skulle kunna vara mördaren?

                      – Nej, det var ingen tanke som dök upp i mitt huvud. Absolut inte. Då skulle jag ha sagt det under förhöret, säger Henry O[].” (Expressen 2018-05-26)

                      Det finns inga som helst tecken på att Engström förklarat för väktarna, för Roland B, för Per H eller för någon annan på Skandia varför han skulle ha stämt in på signalementet. I praktiken utesluts att Engström skulle ha haft sådana samtal med dessa genom förhören med dem. Sådana samtal skulle ju onekligen ge upphov till misstänksamhet, men någon misstänksamhet finns inte ådagalagd. Ingenting talar för annat än att Engström åkte till Idre och återvände till jobbet den 10 mars, dagen då han också prata med polisen för andra gången. Förhören med stugägaren och Roland B och Per H:s utredning talar entydigt för detta.

                      Kan vi inte hålla oss till vad vi vet är sant istället för att du spekulerar i vad du tycker är rimligt att det skulle hända? Även om du tycker att väktarna borde ha misstänkt Engström och att han därför borde ha kommit och förklarat sig för dem 3 mars, så finns ingenting som talar för att det gick till så.

              2. Jonas J

                Du har kanske en poäng varför Nicola F var det enda mordplatsvittnet (PU:s definition) som blev vallad på årsdagen 87 och fick förnyat förtroende året efter, som ett fåtal andra nyckelvittnen, att vara med på vittneskonfrontationen mot CP.

                I den konfrontationen fick ju vittnena studera CP:s gångstil och det var kanske det som unikt kvalificerade NF för vallningen 87, han hade undvikit att se mördarens ansikte när han mötte mötte honom utan koncentrerat sig på gångstilen.

                –———————-
                +++ Fredag 28 februari / I andra larmet framkom att mördaren var en äldre man med rock. Detta bekräftades sedan av PU i april 1986: ”VI SÖKER EN MEDELÅLDERS MAN!” (Nicola F 22 år: ”Lite äldre än förhörsledarens 44 år, för gammal för att vara en livvakt”, Yvonne N 30 år: ”I den 61-årige jämförelsepersonens ålder”, Anders D 28 år: ”Inte sprang med en yngre mans vighet utan förde sig något långsam i steget. Lite otymplig, klumpig och stel”).

                +++ Lördag 1 mars / Hans Holmér meddelade att mördaren hade keps med uppvikta öronlappar.

                +++ Söndag 2 mars / Hans Holmér meddelade att mördaren dessutom hade en 15 ggr 20 cm stor handledsväska och en tunn rock med mera.
                —– MÖRDAREN STÄMDE IN PÅ SE TILL 100 %! SE HADE DESSUTOM LÄMNAT SKANDIA, S44 I SAMBAND MED MORDET!! Vad skulle väktarna och andra kollegor tro?

                1. Mikael A,
                  du får sluta med att klistra in likalydande textsjok i olika kommentarer du postar. Det är tröttande att läsa dina mekaniska upprepningar, jag kallar det spamming. Kan du inte skriva individuellt utformade svar så kan du låta bli att skriva. Är det någon enskild tidigare kommentar du absolut vill hänvisa till så kan du ju lägga in en länk.

                  1. Gunnar

                    Även när jag finner inlägg som är riktade till mig fullständigt substanslösa utan minsta trovärdighet och total avsaknad av faktastöd, så försöker jag svara av respekt även vid tidsbrist. Har man lagt ner tid och energi på ett inlägg är icke svar trist.

                    Skall försöka tänka på att länka istället för att kopiera.

                    1. Mikael A,
                      ja, och så tror jag alltid det är en bra idé att studera vad den andra debattören faktiskt säger och så långt som möjligt svara på just det. Om du förde ett vanligt samtal IRL med någon så skulle den personen säkert bli häpen om du plötsligt spelade upp en ljudfil med något du sagt vid ett tidigare tillfälle.

                  2. Problemet är väl också sanningshalten i påståendena. Typ citatet: ”Lite äldre än förhörsledarens 44 år, för gammal för att vara en livvakt”. Tvivlar starkt på att detta är en korrekt citering av NF.

                    1. Erik K,
                      helt riktigt så är det inget citat från Nicola F utan Mikaels sammanfattning av vad han anser att Nicola menar.

                      Mikael bygger i själva verket på uppgifter från två olika förhör. Det första är det som hålls den 3 mars 1986. Där står det att när Nicola passerat mannen ”tänkte han att mannen var för gammal för att vara säkerhetsvakt”. I det andra förhöret, vallningsförhöret från den 25 mars 1986, står det: ”Mannen verkade vara lite äldre, äldre än fhl (44).”

                      I ingendera fallet är det något direktcitat. Förhörsprotokollen är sammanfattningar av vad Nicola ska ha sagt. Mikaels påstådda citat har för all del likheter med vad som står i dessa sammanfattningar. Men vi vet ju inte hur korrekta sammanfattningarna är. Och vi vet till exempel inte heller hur gammal Nicola trodde att förhörsledaren var.

                      Det är i sammanhanget värdefullt att notera att Nicola i det första förhöret förklarar att det är ”på gången” som han drar slutsatser om mannens ålder. Nicolas första tanke hade ju varit att det rörde sig om en livvakt, men att han ändrade uppfattning berodde alltså på hur mannen gick. En livvakt kan ju förmodas vara en ung person som rör sig raskt och spänstigt, och det gjorde tydligen inte denne man. Men det kan förstås ha andra förklaringar än mannens ålder. Mannen kanske inte hade bråttom, han kanske hade en knäskada eller var berusad. Och så vidare.

                      Och att Stig Engström kunde röra sig nog så raskt vet alla som sett inslaget med honom i Rapport. Den relativa långsamheten hos mannen som Nicola såg kan alltså inte gärna användas som argument för att det var Stig Engström han såg, i synnerhet som Nicolas beskrivning av mannens klädsel inte alls stämmer in på Engström

                      Vi har haft uppe förut att Mikael har en vidlyftig inställning till när man kan använda citattecken. Den som läser Mikaels kommentarer bör vara medveten om det. Och som vanligt är det klokt att gå till förhörsprotokollen, inte minst för att se i vilken utsträckning de innehåller uppgifter som Mikael valt att inte återge. Förhören med Nicola finns här.

                2. ”Vad skulle väktarna och andra kollegor tro?” upprepar du, Mikael. Visa mig att väktarna någonsin misstänkte Engström för inblandning i mordet. Visa att Roland B eller Hans-Olof O gjorde det. Den som gjorde detta på Skandia verkar endast ha varit Per H, och detta efter samtal med polis. Men denne tänker som en polis och misstänker någon för att den har ett ungerskt namn. Rimligen var det – överraskande nog! – inte helt unikt för Stig Engström att vara något äldre, bära keps och rock och ha väska. Och varför skulle det vara det?

  104. En enda artikel hade stoppat podden Palmemordets publicering av Robert i onsdags. En enda artikel. Om poddens medarbetare hade gjort ”klassisk research” och läst artikeln. Den finns i Dagens Nyheter den 30 mars 1986. På sidan 36. Bara att gå till tidningar.kb.se och söka på Stefan G:s namn. Eller direkt till dn.se (om man har abonnemang) och söka i arkivet. Det tar en minut.

    Där intervjuas vittnena Anna Hage och Stefan G. Tillsammans. En stor artikel på en halv sida. Med ett vackert foto av Anna och Stefan på mordplatsen. Fyra veckor efter mordet. De fick tusen kronor var av Lions. Inget av detta hade hänt om Stefan inte var Stefan, utan Robert.

    Istället för ”klassisk research” använder Tobias Henricsson (och en medarbetare som inte presenteras i podden) en researchmetod som kallas ”doxing”, eller rättare sagt en djupt oseriös och oetisk variant som kallas ”doxing by proxy”. Då slipper man doxa själv. Istället triggar man en grupp människor (t ex ett forum som Flashback), som sköter doxandet. Sedan hämtar man den information som de hittade om offret. Mycket värre än så kan en journalist inte bete sig.

    Det är exakt vad som hände onsdagen den 31 maj. Då fick poddens lyssnare ta del av avsnitt 380. Ett skolexempel på skadlig ”journalistik”. Värsta haveriet sedan 2020. Podden berättade att Robert trodde att han var Stefan. Eller rättare sagt, att Robert trodde att han var den som Anna trodde var Stefan och hjälpte henne med återupplivningsförsöken. Ett uppenbart falskt påstående som ingen vettig människa kan tro är sant. Särskilt inte när man läser Dagens Nyheters artikel den 30 mars 1986. Podden berättade också att Robert är född i Polen 1969. Lagom mycket för att trigga Flashback. Nu (sex dagar senare) är Robert uthängd på Flashback. Snart följer ytterligare en mängd meningslös information om Robert på Flashback och Facebook. Information som har lika lite med mordet på Palme att göra som Robert själv.

    Robert hade en Facebook-profil (som inte avslöjade mycket), men han skrev inte på Facebook att han trodde att han var den som Anna trodde var Stefan. Enligt podden skrev Robert detta i ett privat meddelande till Tobias Henricsson. Istället för att bemöta Roberts orimliga påstående (den som har dåliga kunskaper om mordet kan göra orimliga påståenden utan att förstå hur orimliga de är) valde Tobias Henricsson att göra ett poddavsnitt.

    Detta är inget personligt angrepp på Tobias Henricsson, jag känner honom inte. Jag har inget skäl att tro att Tobias och hans medarbetare har onda avsikter, jag hoppas att de är naiva. Avsikten med detta inlägg på Gunnars blogg är att be dem att sluta. Dels med skadlig journalistik (som avsnitt 380). Dels med doxing (by proxy eller inte).

    En skadlig (och potentiellt farlig) metod. Saken gäller ett statsministermord. Ni riskerar att skada oskyldiga människor (som har rätt att vara anonyma). Ni riskerar att förstöra deras liv (och deras barns). Ni riskerar att förstöra dem som källor (om de råkar veta något). Ni riskerar att utsätta dem för fara. Jag förmodar att detta inte är vad ni vill åstadkomma. Ofta vet ni inget om dem eller tror er veta något som i själva verket är ett missförstånd. Använd ”klassisk research” istället och kontakta sedan de personer som vill bli kontaktade. Innan ni publicerar.

    En procent av svenska folket är omnämnda i polisens mordutredning. Maskade dokument leder till missförstånd. Även den som har läst varenda ord i utredningen (vilket ingen människa har) vet mycket lite om alla dessa människors öden och sorger.

    1. Intressant – både artikeln från 1986 och Flashbackgrävandet. Redan min genomgång av de offentliga vittnesmålen borde ju vara tillräcklig, men artikeln skingrar alla tvivel. Podden uppmanade ju andra att gräva om Robert, och då blir det förstås också så. Om denne Robert är tillräknelig ser jag väl inte något etiskt problem visavi honom – han röjs ju inte som källa om han samtyckt till röjandet av födelseår och namn – men det är klart att det inte är etiskt av en podd att sprida dåligt efterforskade påståenden, visavi allmänheten.

      Jag uppfattade podden som naiv snarare än som illvillig. Glada amatörer – annat annat än utbildade journalister – som vill få lyssnare. Man köper och för vidare sådant som att Robert inte varit på platsen efter mordet, något en seriös journalist naturligtvis aldrig skulle påstå om någon. Jag hoppas att detta misshugg blir en läxa för poddmakarna och för somliga här. Tro har ingenting med journalistik eller sanningssökande i en mordsak att göra.

      Tyvärr synes det finnas ett ekonomiskt motiv bakom ”avslöjandet” om Robert. En blogg om detta använder Göran I:s förhör från 1988 (dock manipulerat så att man inte ser att det är från 1988) för att stödja tesen att ”ynglingen” Anna H nämner inte är Stefan G. Jag tar upp detta förhör (som för övrigt inte är ett dialogförhör, så man vet inte exakt vad Göran I sa) ovan. På bloggen påstås att allt som Robert framför är sanning. Bloggen, som är skriven i vi-form, länkar till Palmemordspodden och säger sig samarbeta med den, uppmanar läsarna att ”swisha” frivilliga bidrag till ett estniskt nummer. Numret visar sig tillhöra Robert själv (något som inte framgår på bloggen). Jag kan bara uppmana alla som läser detta att inte låta sig bli bedragen. Jag betraktar hela ”avslöjandet” som charlataneri och kan bara beklaga djupt att personer här gått på det.

      1. Hej Johan!
        Jag gör det enkelt nu och säger som det är. Hela fallet håller på att lyftas upp till andra nivåer. De individer som jobbar i bakgrunden är och kommer vara individer med de rätta kvalifikationerna.
        Sen en sak till. Detta är varken påhitt eller en teori. Vi framlägger det som sanning. Vem vågar göra sådant, om man verkligen inte visste vad man pratar om? Sådant brukar självdö. Detta kommer inte att dö ut, tro mig.
        Jag VET att du kommer att bli övertygad om att det Robert säger är sant.
        Skulle du mot förmodan inte göra det så kommer du bli ensam kvar i minoritet, det funkar ju det också, men kanske kan bli lite trist i längden.
        Vi kan och ska inte för tillfället framlägga mer fakta som det är nu, av olika anledningar. Det har sagts oss flertal gånger ifrån flera individer att det är naturligt att man tar detta som falsarium just för att så mkt falsarium har monterats in materialet. Det är klart att snart 38 år av förväntan skapat ett stort befogat skeptiskt synsätt. Det var många som inte trodde att man skulle hitta Titanic, men det gjorde man. Det var många som inte trodde att dubbelmordet i Linköping skulle klaras upp, men det gjorde det.
        Dock så befarar jag tyvärr inte att detta med Palmemordet kommer att klaras upp polisiärt, det vill man inte, det är designat så. I en annan värld kanske, längre fram. Med något helt nytt politiskt system som helt och hållet vågar öppna sina hemligstämplade arkiv i frågan.
        Men vem vet? Kanske folket kommer kräva det! Då blir det knivigt för staten.
        ”Huvuden kommer att rulla på löpande band”, skulle jag tro.
        Hälsningar,
        En av Roberts medhjälpare.

        1. ”Vem vågar göra sådant, om man verkligen inte visste vad man pratar om?” Den som har för lite trovärdighet för att ha någon sådan att förlora. Men var och en blir salig på sin egen tro. Dubbelmordet i Linköping klarades inte upp genom att någon gav sig till känna och påstod sig vara ett nytt och intressant vittne.

          Det finns inte någon okänd yngling. Anna H:s utsagor är glasklara; ynglingen är och var hela tiden Stefan G. Det framgår av första förhöret – mannen som satt hukad vid Palmes huvud är densamme som gav Palme konstgjord andning, och detta har Anna H alltid sagt var Stefan G. Anna och Stefan förekommer i DN tillsammans 30 mars 1986, med bild och allt. Det enda som talar emot samstämmiga uppgifter från Stefan G med kamrater, Hans J, Anna H och Karin J från 1986 är Göran I:s förvirrade sammanfattningsförhör från 1988, som väger mycket lätt i sammanhanget. Jag vet inte var Robert var aktuell afton, men han deltog inte i några livräddande åtgärder i alla fall. Och påstår man sådant sanningslöst kan man knappast sitta på nyckeln till Palmemordet.

          Jag är således alls inte så säker som du på att jag kommer att låta mig övertygas, för att underdriva.

          1. Det går fint att du tror det.

            Ämnesbyte. Är det inte väldigt jobbigt för dig att undersöka andra uppskag? Du verkar vara ytterst begränsad i ditt arbete beträffande Palmemordet. Sen är jag imponerad över hur du vet mer om vad vi vet än vi själva! Men i mina ögon är du lika naiv som en Baals-profet.
            Man skulle nästan kunna tro att du själv är en del av polisspåret,
            Hur som helst. Vågar du erkänna utifall du har fel? Prove him wrong!
            Hur kan du inte läsa in att vi inte skulle röra detta med rörtång, om vi inte vore helt säkra på dessa uppgifter. Naturligtvis så gömmer det sig en faktafylld förklaring bakom Roberts vittnesmål. Det är information du önnu nte fått del utav. Så återigen.
            Har du verkligen koll på detta? De flesta högbegåvade här inne begriper det. Man får ju vara bra korkad om man fäller sådan här påståenden om man inte visste vad man snackar om. Hur kan du tro något annat.
            Men tanken kommer ju från dig själv…det kanske säger mer om dig än om Robert.

            1. Ynglingen,
              personliga påhopp har inget på min blogg att göra och det du presterar här är ett av de grövre. En gång till och du blir direkt satt i karantän, det vill säga blockad från att skriva på bloggen för en tidsperiod som jag fastställer.

              1. Ok, ber om ursäkt! Vi ska tänka på det framöver. Anser du det lämpligt kan du ta bort den kommentaren.
                Hälsningar,
                Roberts medarbetare

                1. Ynglingen,
                  ursäkten godtagen.

                  Bakgrund till min publicering: jag släpper ibland fram kommentarer för att kunna förklara för bloggens läsare vad jag anser vara olämpligt med dem. I sammanhanget uppmanar jag då skribenten att ändra sin debattstil.

                  Jag brukar nästan aldrig ta bort kommentarer i efterhand. Om jag började redigera bloggen på det sättet skulle läsarna ha anledning att inte se den som tillförlitlig när det gäller hur den faktiska diskussionen sett ut.

                  Undantag från den regeln är om någon som postat en kommentar i stort sett direkt efteråt ber om att få den borttagen eller att få innehåll i den ändrat. Ett annat undantag är om jag efter publicering kommer fram till att en kommentar sannolikt bryter mot lagstiftning om till exempel förtal.

            2. Bäste medhjälpare till Robert! Enligt min bedömning finns det ovanligt lite substans i dina inlägg här, på Flashback etc. Jag kan förstås inte veta, och kanhända är jag så ”naiv” som du påstår, men den som producerar en massa ord kring en stackars man som var 16 år vid tidpunkten för mordet utnyttjar antingen den stackars mannen eller är ett troll, enligt min bedömning. Hade det funnits någon substans i historien är jag övertygad om att den hade dykt upp vid det här laget. Att ”portionera ut” Sanningen (gärna mot betalning) är något vissa sekter sysslar med, inte ett agerande som förknippas med vittnen till mord. Naturligtvis hade en fullständig och koherent berättelse presenterats, troligen redan 1986, om det funnits en sådan; att en sådan berättelse fortfarande inte finns, talar för att fabulerande pågår.

              Polis är jag inte, och än mindre högerextrem sådan. Att slänga anklagelser omkring sig när argumenten tryter är ett talande agerande. Jag kommer inte att ägna ”Ynglingen”-spåret någon mer energi. Jag behöver inte bevisa att Robert har fel. Jag kan bara konstatera att det bara finns en endaste yngling i Anna H:s berättelse, och det är Stefan G. Ett perifert sammanfattningsförhör med Göran I, fullt med syftningsfel, kan inte jäva detta faktum. Gå med Gud och gå i frid.

    2. Hej Teresa A! Vad menar du med ”doxing”? Ditt inlägg verkar intressant, men det är svårt att förstå utan en definition av ordet. Det är inte ett svenskt ord och det engelska ordet verkar betyda ”att avsiktligt avslöja eller sprida någon annans personlig information online utan deras medgivande”. Men det är väl inte fallet med ”Robert”? Sedan pratar du om ”doxing” genom ”proxy”. Menar du att podden sprider Roberts information utan hans medgivande via ombud? Jag vet inte om jag är den ende, men… hur ska man förstå ditt inlägg? Finns möjlighet att uttrycka det på svenska, och om inte, varför?

      1. Jag förstår det som att Teresa menar att podden velat få Robert röjd och granskad och därför har uppgett hans namn och födelseår för att andra ska gräva om honom. Faktum är ju dock att Robert själv varit öppen med sin identitet och inbjudit till spridning av sitt ”vittnesmål”. Någon doxning är det därför inte fråga om i detta fall (även om jag förstås inte kan uttala mig om poddmakarnas motiv). Man kan rentav fråga sig varför man i podden inte gick ut med Roberts fullständiga namn när han själv går ut med både detta och med Swishkopplat telefonnummer. Jag delar dock Teresas kritik mot poddens bristande ”journalistik”. Tyvärr verkar journalistik numera ligga i outbildade amatörers händer och handla mer om lätta klick än om grundlig research. Tur att det finns sådana som Gunnar kvar.

    3. Gunnar får avgöra om han vill publicera detta. Personligen tycker jag att personer som vill sko sig på lögner om Palmemordet är osmakliga oavsett om de heter Robert eller Thomas, och vill gärna varna så att ingen på grund av sin naivitet eller vilja att tro andra om gott stödjer sådana charlataner monetärt.

      Robert B är öppen med vem han är. På Facebook länkar han till en blogg som han av allt att döma själv har skrivit, https://sanningenompalmemordet.wordpress.com. På denna sida breder han ut lögnerna och vill få stöd via Swish. Det finns ingen ”doxning” här överhuvudtaget, bara en otäck förslagenhet. Jag vidhåller mitt tidigare kategoriska ”NEJ TACK till Robert och till sensationalistiska bloggar.” med emfas.

      1. Johan M.

        Nu anklagar du Robert för att sprida lögner och vara en bedragare utifrån vad du bl.a. läst på Facebook. Det är en ganska grov anklagelse mot någon som anser sig vara vittne till ett mord. Jag har själv inte Facebook och kan inte läsa om Robert där och jag har inte swishat en krona och rekommenderar ingen att swisha till ett nummer man inte känner till. Oavsett om Robert skulle vara en bedragare eller ett vittne till mordet på Olof Palme så kan jag tycka att polisen har med den saken att göra. Det handlar inte om att låta sig luras, vara alltför naiv utan det handlar om att ta människors påståenden i en mordutredning på allvar, särskilt när det handlar om att placera sig själv mitt i händelsernas centrum.

        Hur ska man annars komma till klarhet med något? Stig Engström gjorde utspel i media i april 1986 och placerade sig i händelsernas centrum. Han togs inte på allvar. 30 år senare hängdes han ut offentligt som statsministermördare. Så illa kan det gå om polisen inte gör sitt jobb och reder ut saker och ting.

        1. VVA,
          som du vet är Palmeutredningen nedlagd och kan inte öppnas utan åklagarbeslut. Det lär knappast ske på grundval av Roberts uppgifter så långt vi känner till dem. För övrigt trodde jag inte att du hade någon som helst tilltro till rättsapparatens kompetens att utreda Palmemordet. Så jag kan inte se att du borde ha några invändningar mot att det förs en sakdiskussion på denna blogg om tillförlitligheten i Roberts uppgifter.

          Däremot håller jag med dig om att man kan vara sparsam med epitet på Robert. Det kan man vara även om man anser att hans uppgifter är otillförlitliga.

          1. Jag har tvärtom ett stort förtroende för rättsapparatens kompetens. Sen begås även många misstag. Jag har inte förtroende för hur polisen hittills utrett Palmemordet. Och inte för hur den den senaste åklagaren hanterat ärendet genom sitt utpekande utan bevisning (dock bra att man äntligen gick igenom Stig Engström ordentligt). Att Roberts uppgifter kan vara fel är jag starkt medveten om, det är nog de flesta och även de journalister som låtit han framföra sin talan. Det sa de dessutom själva i programmet. Folk ljuger hejvilt, men det gör inte att jag gillar lögnare. Däremot vill jag ju få svar på vad som är lögn och vad som är sanning. För att veta det i en mordutredning är det bra om någon med viss befogenhet kan se till att reda ut detta.

            Att bara vifta bort nya vittnesmål anser jag är fel sätt. Sen måste man självklart kritiskt granska alla vittnesmål. Det gäller ju att försöka hålla många tankar i huvudet samtidigt.

            1. Ingen har ”viftat bort” någonting. Det är inte det man gör när man avfärdar en utsaga på goda grunder.

              1. I senaste avsnittet av Palmemordet-podden tar de upp kritiken som riktats och menar att man får en förklaring till scenariot i del 2. Jag hade hoppats del 2 kom idag men vi får väl avvakta och se. Jag litar rätt mycket på deras omdöme, efter 381 avsnitt är de inga nyckläcka kycklingar vad gäller kunskaper och kännedom om vad andra vittnen berättat, vad olika experter anser om olika teorier, osv. Det är ju en podd med detta som specialämne i alla fall samt att de hållit på ett tag. Robert gick åtminstone igenom det första filtret. Det gäller mordplatsen och en person som kommer med häpnadsväckande uppgifter. Då är det värt att titta närmare på det och debattera om det ur flera synvinklar. Sen tycker du nog annorlunda och det får man också respektera. I fullt samförstånd kommer man oftast ingen vart.

        2. Jag mailade mejladressen och fick svar att Robert varit på tre polisförhör. ”Du ska veta en sak jag var med de som sköt Palme så det kommer fram mer än du kan drömma om.” skrev han också. Det hela verkar rätt förvirrat tycker jag då. Tråkigt om Palmemordspodden utnyttjar någon som inte kan skilja på fantasi och verklighet.

          1. Birki H

            Men det var ju som jag sa att om han åkte med de som var inblandade blir det ju ngt. Har nästa avsnitt kommit ut idag?

          2. Jag tycker att det verkar som att hela berättelsen grundar sig på Göran I:s förvirrade berättelse från 1988 som tycks göra gällande att någon annan än Stefan G gjort konstgjord andning och redan fanns på platsen när han och Stefan G anlände. Det rimmar mindre väl med med hans uppgifter från 1986. Det är dessutom inte fråga om något dialogförhör, utan om uppgifter som Göran I lämnat över telefon. Risken för missförstånd från polismannens sida måste vara stor. Polismannen i fråga förhörde Anders B:s kamrater 1987 men har vad jag kan se inte förhört några andra mordplatsvittnen.

            Även om Göran faktiskt framförde det som antecknades har detta knappast någon betydelse i sak. Så sent som 1988 är det begripligt att minnen inte framförts i rätt ordning. Huruvida Stefan gick att känna igen i mörkret eller i den aktuella belysningen när han var blodig i ansiktet kan knappast heller sägas.

            Anna H och Karin J var uppenbarligen kort efter mordet säkra på att mannen som gjorde konstgjord andning var Stefan G. ”när jag kände på pulsen var jag tvungen att torka bort med vantarna lite grann för det gled ju och Stefan G[] var ju där då också precis samtidigt” säger Anna i förhöret den 2 april (det missade jag att anmärka tidigare). Det finns inte utrymme i någon vittnesberättelse för att mer än en man gjorde sådan konstgjord andning. (Hur skulle detta ens gå till?) Hans J kände igen Stefan G som sin passagerare i tidningen, och som den som gjorde konstgjord andning.

            Så om inte Stefan G är till förväxling lik den yngre Robert och därtill var förslagen nog att stjäla den sistnämndes plats i rampljuset – trots att alla andra vittnen och framförallt Robert själv kunde ha avslöjat detta – finns inte något utrymme för att Roberts berättelse är sann. Ett sådant scenario är så osannolikt att det kan lämnas utan avseende.

            Det är förstås möjligt att Robert tror på sin egen berättelse. Det är sorgligt i så fall. Jag tror inte att man gör honom någon tjänst genom att hålla hans föreställningar vid liv. Om han redan hörts av polisen, som han påstår, borde väl även VVA vara nöjd. Då har ju den ”officiella historien” inte behövt ändras en tum på grund av Robert.

            1. Anna Hage och Karin J var etta och tvåa. Syskonen Per och Christina V var trea och fyra. Susanne K och Ulrika R var femma och sexa. Sedan kom Hans J:s fyra passagerare (Stefan G, Lena B, Göran I och Kenneth E). Efter mindre än en minut (kanske bara en halv) var tio vittnen framme vid paret Palme.

              Dock inte i Netflix-serien. Där var det bara fyra. För att visa att Engström skulle ha märkts. Netflix påminner om förintelseförnekare. Det var inte tio miljoner. Kanske fyra och de svalt nog ihjäl. Inget annat land i världen hade frikänt Netflix. Att utpeka Engström som skyldig var inte allt man gjorde. Netflix förvanskade verkligheten för att misstänkliggöra Engström. Inte bara en gång. Netflix gjorde en serie grova, uppenbara och högst medvetna förvanskningar av kända och etablerade fakta. Med det uppenbara syftet att misstänkliggöra Engström. Åklagaren som frikände företaget ska självklart anmälas och hennes förundersökning ska självklart tas upp på nytt. Annars kan man ju påstå vadsomhelst om vemsomhelst i en TV-serie (även om åklagaren som frikände Netflix) om bara eftertexterna säger att det kan vara fel.

              Förhören visar följande. Anna Hage och Karin J var före Per och Christina V. Per och Christina V var före Susanne K och Ulrika R. Vilket även stämmer med avstånden. Alla sex var före Hans J:s fyra passagerare. U-svängen tog en viss tid.

              Per V är ”mannen i grå jacka” i Lena B:s förhör, Per V är ”ynglingen” i Anna Hages förhör (signalementet stämmer på alla punkter utom jackan som är blå istället för grå), Per V är ”någon kille” i Ulrika R:s förhör och Per V är ”en kille” i Göran I:s telefonförhör 1988. Per V gjorde inte mun-mot-mun-metoden (ett tolkningsfel i Göran I:s förhör 1988). Referat är inte perfekta. Språkliga fel och tolkningsfel förekommer. Inte minst i telefonförhör. Dialogförhör är bättre (men tar längre tid att läsa). Anna Hage nämner inte Per V i nästa förhör (den 2 april). Istället nämner hon Stefan G (som hon självklart anser är viktigare att nämna). Eftersom han gjorde mun-mot-mun-metoden.

              1. Det var självsäkert påstått angående ordningen. Vilket signalement på Stefan G jämför du med Anna Hages beskrivning?

                Varför skulle Per V vara den som som uppehöll sig vid Olof Palmes huvud och höll på att joxa” med Palme när Anna H anländer, enligt förhör med Anna H 1986-03-03?

                I Annas allra första förhör, påbörjat redan 00.15 på mordnatten, säger hon att en man, betecknad Y, ”satt nedhukad vid den skadades huvud”. Hon kunde om den skadade mannen hade någon puls och hon gjorde hjärtkompression. ”Y gav [den skadade mannen] konstgjord andning”. Hon identifierar alltså mannen som var där när hon kom som samme man som gjorde konstgjord andning. Anna säger senare att ”Stefan G[] var ju där då också precis samtidigt” när Anna kände pulsen, innan de vände Palme. Anna talar inte om någon annan man än den som kommer springande från en bil, ”han som gjorde mun-mot-mun metoden”, ”han som hjälpte till också” (1986-04-02). Rimligen finns det inte något annat sätt att tolka Anna än att mannen som uppehöll sig, nedhukad, vid Olof Palmes huvud var samme man som gjorde konstgjord andning, dvs. Stefan G. Jag kan inte se annat än att Stefan, Anna och Karin menar att de var först (vilket förvisso även andra hävdar att de var), något som synes få stöd av övriga vittnen. Karin säger: ”Vi springer fram till mannen och kvinnan, då har Stefan kommit dit. De har lagt honom i framstupa sidoläge.” (1986-04-02)

                Per gör inga anspråk på att vara den man som Anna H och Karin J ser när de anländer till mordplatsen. När Per kommer till mordplatsen finns där ”Lisbeth, en tjej som [Per] uppfattade som flinande [och] någon kille i 20-25 årsåldern – jag vet inte riktigt – som stod bakom henne, ljushårig”. Kan den sistnämnde vara någon annan än Stefan? Oavsett så finns uppenbarligen en man på plats när Per dyker upp, enligt Per själv. Per får frågan vad han och hans syster gör när de kommer fram till mannen som ligger ner. Han säger att det han först kommer ihåg var att ”Lisbeth ligger nerböjd över honom, men sen vet jag inte riktigt när det skedde och så vidare. Man var väl litet okoncentrerad.” Det han sedan kommer ihåg är ”den här killen som gjorde konstgjord andning” och ”tjejen som gjorde – ja, tryckte på bröstet”. Per påstår inte att han själv befattat sig med Palmes kropp på något sätt, utan framstår som en helt passiv åskådare (1986-03-27). Pers syster Christina är lite mer aktiv – hon frågar taxichauffören om han kunde ringa efter ambulans, och ”där kom några stycken till under tiden och det var bland annat den här tjejen, som gjorde – ja, hjärtmassage och så en kille, som gjorde konstgjord andning”. Christina påstår ingenting om att Per befann sig vid Palmes huvud eller befattade sig med Palmes kropp (1986-03-27).

                Jag håller således inte med dig. Anna nämner inte Per V, för Per V satt inte hukad vid Palme eller ”joxade” med dennes huvud. Det gjorde samme man som gjorde konstgjord andning på Palme, Stefan G. I förhören framgår inte hur Stefan var klädd.

                Som jag skrev tidigare kan Per V säkert vara mannen med grå jacka i Lena B:s sena förhör.

              2. För övrigt tycker jag inte alls att man ska anmäla åklagare som gör bedömningar som man inte gillar. Så gör, enligt min erfarenhet, den värsta sortens rättshaverister. Netflixserien är förstås undermålig rent förtalsmässigt, men frågan är vem som ska söka överprövning av kammaråklagarens beslut.

                1. Självklart ska domen överprövas. Så långt har du rätt.

                  Självklart ska man inte anmäla åklagare bara för att de gör bedömningar som man inte gillar. Däremot ska man anmäla åklagare som inte gör vad som åligger dem. Om du anser att denna åklagare har gjort vad som åligger henne bör du inte anmäla åklagaren. Jag anser att åklagaren har försummat viktiga uppgifter i förundersökningen. Som jag nämnde i mitt inlägg.

                  Jag anser att åklagare (och andra representanter för rättsväsendet) bör anmälas för allvarliga försummelser (inte minst när en oskyldig man anklagas för mordet på en statsminister). Annars får vi fler ”rättshaverister”.

                  Ordet kommer från tyskans ”rechthaber”, men har en annan innebörd på svenska. Ett ord med den innebörden finns inte på andra språk än svenska. Det svenska bruket av ordet ”rättshaverist” är i sig ett hot mot rättsstaten och borde upphöra. Rättsstaten är till för att skydda människor i omöjliga situationer, inte håna dem. Det gjorde man i Nazityskland.

                  Per V är ”ynglingen” i Anna Hages förhör (signalementet stämmer på alla punkter utom jackan som är blå istället för grå). ”Ynglingen” kan inte vara någon annan. Per V var den förste mannen som kom fram till paret Palme efter skotten (Anders B stod kvar i Dekorimas ingång). Då var Anna Hage och Karin J redan där. Per V var i sällskap med sin syster Christina V.

                  Du gör ett antal citat ur förhören. Ditt urval är utmärkt. Dina bedömningar av citaten skiljer sig i några fall från mina. Jag har inte för avsikt att diskutera vem som var Stefan G och vem som var Per V. Att Robert inte var där är självklart.

                  Avsnitt 380 i podden Palmemordet är skadlig journalistik. Värsta haveriet sedan 2020. Hoppas vi slipper upprepningar.

                  1. Som sagt har du inte något signalement på Stefan G att jämföra med, så varför Per V (som du medger inte passar in på Annas signalement) är mer sannolik än Stefan G förstår jag inte. Ynglingen kan inte vara Per V, eftersom 1) en ung man redan är framme när Per V kommer dit, enligt Per V, 2) Per V aldrig uppger sig ha gjort något med Olof Palmes kropp, 3) Anna H redan i första förhöret är tydlig med att samma person som stod hukad vid Palmes huvud gjorde konstgjord andning, 4) endast en person gjorde konstgjord andning, och det var Stefan G.

                    Jag håller med dig om att Robert inte var där. För att komma till den slutsatsen har jag dock behövt konstatera utifrån materialet att det inte finns någon mystisk yngling, utan att Anna hela tiden konsekvent talar om Stefan G. Finns det något tvivel om detta – något det utifrån redan hennes första förhör inte gör – kan väl ynglingen lika gärna vara en okänd Robert (förutsatt att denne var helt passiv och alltså inte alls gjorde någon konstgjord andning). Ynglingen är Stefan G. Den som kommer fram till annat utifrån 1986 års förhör måste förklara sig väldigt noga.

                    Gällande rättshaveri bör man förstås inte kleta epitetet på alla som har ett rimligt rättspatos. Huruvida en åklagare skulle ta upp en begäran om överprövning är dock en rättslig fråga. Om man ger in en sådan begäran mot bättre vetande skulle jag säga att man in absurdum hävdar något slags rätt. Man kan ju alltid försöka med en namninsamling, men det gör nog varken till eller från. Jag delar inte åklagarens skäl, utan tycker att de är tämligen korkade, men det är svårt för mig att avgöra vad som bör vara påkallat från åklageriets sida.

                    1. Det är ju inte någon redig berättelse med klar och tydlig kronologi som Per lämnar – vilket inte är så konstigt när han hörs en månad efter händelsen. Han berättar det han varit med om successivt och inte i en viss ordning. Uppenbarligen använder han se’n/sedan som ett slags diskurspartikel.

                      Det du fäster dig vid är: ”Och sen såg jag någon ligga på trottoarkanten. Så sprang vi över Sveavägen och vi var bland dom första som var där och – ja, fru Palme låg väl över honom och – ja. Vad ska man säga, kramade om honom eller något sånt där. Sedan kom en kille som gjorde konstgjord andning och jag försökte se vem det var. Sen kom ju polisen ganska snabbt” (s. 2).

                      Per påstår dock inte själv att han var först på plats. ”Men det som jag ser allra först, va, det är han som springer upp där. Och sen ser jag någon som ligger på trottoaren och sen har man ju koncentration att springa över gatan. Och sen när jag är framme, så kanske det finns tre andra personer där, som har kommit för att…” (s. 3)

                      Uppenbarligen fanns en ung man på plats när Per kommer fram. ”Ja, sen när jag kommer fram då – man kollar ju på gatan när man springer över, så man koncentrerar sig ju på det också delvis då, men det enda jag riktigt kan komma ihåg, innan det börjar komma fler och fler så här, det är Lisbeth, en tjej som jag upplevde som flinande … Sen var det någon kille i 20-25 årsåldern – jag vet inte riktigt – som stod bakom henne, ljushårig. Det var det som jag liksom först koncentrerade mig på att lägga märke till.” (s. 3)

                      Jag tycker fortfarande att allt talar för att Stefan är den enda yngling som Anna har nämnt. I första förhöret 1986-03-01 satt en man ”nedhukad vid den skadades huvud”; denne man gav den skadade mannen konstgjord andning. I andra förhöret talar Anna om en kvinna intill den liggande mannen (Lisbeth) och om en ”yngling som uppehöll sig vid mannens huvud”; båda höll på att ”joxa” med den liggande mannen (1986-03-03). Varför Anna plötsligt skulle beskriva en annan man vid Olof Palmes huvud i andra förhöret än i första förhöret begriper jag alls inte. Det är för mig klart att hon inte plötsligt pratar om att Per gjort något som Per aldrig påstår att han gjort.

                2. PS. Kammaråklagarens ”dom” den 24 april 2023 är ingen dom (som tur är), utan ett beslut att lägga ner förundersökningen. Beslutet är fel och bör överprövas.

              3. ”Det var inte tio miljoner. Kanske fyra och de svalt nog ihjäl.”

                Är inte den allmänt vedertagna siffran sex miljoner?

                1. Nej, Förintelsen som samlingsbegrepp används om diverse olika förföljelser av olika grupper, som skördat mellan 11 och 17 miljoner liv, beroende på hur man räknar. Jag vill själv inte gå så långt att jag jämför SE-teorin med förnekande av Förintelsen. Jag tror att man velat väl och hamnat snett, men att man framförallt ville få ett slut på utredningen.

                  1. Ok! Tack för info. Nej, jag håller med om att SE-teorin och förintelsen var en något långsökt jämförelse.

          3. RB: ”Stefan G[] kom senare och vad han höll på med sen det vet jag inte.” Angående Anna H: ”Du får titta i de första förhören innan polisen började diktera vad hon skulle säga.”
            Verklighetsuppfattningen verkar något sviktande…
            Carita, jag förstår inte vad du menar. Om han var med de inblandade borde väl mordet vara löst?

            1. Birki H.
              Tack för att du delar med dig. Vad är det med verklighetsuppfattningen hos Robert som inte stämmer, enligt dig?

      2. Johan M,
        jag har tagit bort Robert B:s efternamn i linje med min allmänna policy vad gäller till exempel vittnen på Sveavägen och andra privatpersoner som inte är allmänt kända. Det är inte svårt att få fram det för den som letar. Men som vanligt tillämpar jag den metoden för att påminna om att vi skriver om människor med rätt till en privat sfär. Jag tillämpar också den regeln när det gäller personer som bevisligen är vittnen i utredningen och som dessutom valt att själva låta sig intervjuas i media med namn och bild.

        När det gäller Robert B är situationen en annan än den är med sådana vittnen – i någon mån kan vi kanske se den som en parallell till Alf L som tidigt kom med uppgifter till utredarna om vad han sett på Sveavägen, uppgifter som till sist blev alltmer dramatiska. I Alf L:s fall slutade det med ett medgivande om att han hittat på alltihop. Vad det slutar med i Robert B:s fall vet vi inte.

        Jag betraktar tills vidare uppgifterna från Robert B som något som kanske inte kommer att någon egentlig betydelse i den fortsatta sakdiskussionen om utredningen. Den här bloggen kommer däremot förhoppningsvis att finnas tillgänglig lång tid framåt för den som vill bedriva research om Palmemordet och läsa in sig på gamla uppgifter. Mot den bakgrunden väljer jag att tillämpa en viss försiktighet när det gäller publicitet om enskilda personer.

        Samtidigt medger jag att Roberts uppgifter är av det slaget att de väcker frågor om vad som är förklaringen till dem om de inte är sanna. Vi har haft en lång diskussion på bloggen om Stig Engströms vittnesutsagor. Där tycker jag det står klart att även när han ändrat sig eller kommit med felaktiga uppgifter så ligger det inom ramen för vad som skulle kunna vara ärliga misstag, precis som när andra vittnen ändrat sig, kommit med felaktigheter eller påstått saker som åtminstone är diskutabla. När det gäller Roberts berättelse är det svårare att tänka sig något sådant. Antingen kan vi välja att tro att han är den store avslöjaren av vad som egentligen hände eller så är allt uppdiktat eller resultat av en mycket kreativ inbillning. Några ytterligare alternativ är svåra att se.

        Robert har själv inbjudit till en diskussion om sina påståenden genom att träda fram. Hans efternamn håller jag tills vidare borta från bloggen. Och jag kommer att ingripa mot onödigt hårda, spekulativa och detaljerade karakteriseringar av honom som person.

    4. Terese A.

      Nu kan man inte beskylla journalister och debattörer för vad som skrivs av andra på Flashback. Då anklagar du ju i princip varenda journalist i hela landet. Robert har ju sin berättelse om hur han själv ska ha agerat vid mordet som han vill nå ut med. Andra har sin berättelse kring vad som hände. Jag tror nog podden Palmemordet redan känner till Stefans uppgifter, vilka troligen redan blivit upplästa av dem. Robert och Stefan kan ju ha en bra förklaring till detta om man förhör dem. Det är ju ändå vuxna män det handlar om.

      Det är bättre polis reder ut saken en gång för alla än att alla galningar på Flashback sitter och gissar sig fram.

      1. Jag måste säga att jag inte begriper mig på dig och din värdering av fakta. Nu har du väl ändå fått allt du behöver för att kunna avfärda detta elände? En genomgång av alla relevanta vittnesmål, vilka pekar mot en enda sanning, och en intervju med Stefan och Anna tillsammans. Ingen ”viftar bort” något, utan det jag och Teresa gör är att konstatera att fakta är entydiga. Det är helt uteslutet att Roberts berättelse skulle kunna vara sann. Stefan G gjorde konstgjord andning på Palme Att samla in pengar under sådana omständigheter är djupt oetiskt, enligt min uppfattning. Men du borde bli glad, för polisen kommer att ha en anledning att titta på vad Robert har framfört. Jag hoppas att åtal för bedrägeri(försök) väcks. Det är inte bara oetiskt utan oerhört osmakligt att anklaga Stefan G och Anna H m.fl. för osanningar relaterade till mordet. Det finns ingen anledning överhuvudtaget att tro att Anna, Stefan, Hans m.fl. beskriver annat än det som faktiskt hände. Om du vill ifrågasätta alla vittnens samstämmiga inställning undrar jag som sagt varför.

        1. Johan M: ”Men du borde bli glad, för polisen kommer att ha en anledning att titta på vad Robert har framfört.”

          Ja, jag klagar inte.

      2. Man kan inte anklaga journalister för Flashback men dock för att inbjuda till att andra gör sådana efterforskningar som podden själv borde ha gjort. Så gör inte ”i princip varenda journalist i hela landet”. SVT skulle aldrig ha publicerat intervjun med Robert. Det är märkligt att du verkar tro att polisen skulle förhöra Stefan på grund av Roberts uppgifter. Jag hoppas innerligt att Stefan besparas sådant omak efter 37 år.

        Poliser har inte magiska krafter och de kommer inte att ta i detta elände inom ramarna för Palmeutredningen.

        1. Johan M.

          ”Poliser har inte magiska krafter”

          Har jag påstått det? Nej, men jag betalar ju skatt för att polis och åklagare ska ta tag i och lösa mord, inte för att de ska sitta och peka ut oskyldiga, avlidna vittnen i SVT. De har inte magiska krafter men de bör ju ha vissa befogenheter och resurser som en annan inte har eller kommer åt. SVT sände ju ut presskonferensen och dessutom även 30 sekunder på bästa sändningstid, vilket jag anser vara mer mer verklighetsfrämmande än Roberts utsaga. Robert blandar (förhoppningsvis) inte in Christer Pettersson in i det hela och säger att han var ett vittne som blev rädd och sprang iväg utan att säga hejdå. Eller en 54-årig grafiker på Skandia som plötsligt på väg hem från jobbet drar fram en revolver ur handledsväskan för att skjuta Palme.

          1. VVA

            Om du klagar över att du får betala för mycket skatt bör du kanske istället vara glad att polisen inte öppnar utredningen igen för precis vartenda tips oavsett hur oseriöst det verkar vara. Detta skulle ju bara kosta pengar och inte leda till någonting.

            1. Zombie.

              Nej, nu missuppfattar du. Jag betalar gärna skatt. Däremot anser jag att de som tjänar mer borde betala ännu mer skatt i förhållande till sin inkomst. Dessutom anser jag att det är viktigt att skattemedel används på rätt sätt och inte slösas bort i stora svarta hål, så som det ofta har gjorts efter Palmes död. Att slänga ut så mycket pengar till ingen nytta är galet. Om man slutligen löser mordet, lär sig av misstagen och ber om ursäkt till Palmes anhöriga, till oskyldigt utpekade och till det svenska folket så kan jag förstås förlåta. Alla är vi ju bara människor. Men om ens anställda bara blundar och hålla för öronen så blir man som arbetsgivare inte gladare av. Folket är myndigheternas ”arbetsgivare” och med det följer ett rätt stort ansvar (och även vissa rättigheter)

              Som anställd anställd förväntas man följa den ”statliga värdegrunden”, vilket innebär:

              1. Demokrati – ”all offentlig makt utgår från folket” (kom ihåg att du arbetar på medborgarnas uppdrag)
              2. Legalitet – givetvis ska du följa relevanta lagar och regler
              3. Objektivitet – du ska vara saklig och personliga intressen och åsikter åsidosätts
              4. Fri åsiktsbildning – respektera höga krav på öppenhet och rätt att lämna ut uppgifter om verksamheten utan risk för repressalier
              5. Respekt – visa respekt för människors frihet och värdighet
              6. Effektivitet och service – du ska hushålla med medborgarnas medel samt erbjuda god service

              Den sista principen är underordnad de övriga, eftersom den inte bygger på grundlagarna utan på ”vanliga lagar”. Dessa värdegrunder gäller alltså för dem som jobbat med Palmeutredningen.

              Källa:Fackförbundet ST

              Jag betalar alltså gladeligen skatt, samtidigt så ställer jag upp dessa grundläggande krav på myndigheters tjänstemän. Att det ska ta 34 år att komma fram till Stig Engström är inte att arbeta enligt dessa grundläggande krav från allmänhetens sida, anser jag.

              1. Var i kraven på respekt och objektivitet finner du skäl att misstro ett stort antal samstämmiga vittnen rörande vem som gjorde konstgjord andning på Palme?

                1. Johan M.

                  Det har inte med saken att göra. Det fanns ju flera vittnen vid mordet på Anna Lindh som hade lämnat felaktiga uppgifter, trots bättre förhållanden vid brottsplatsen. Det är väl inte ovanligt? Att ingen annan uppfattat Stig vid brottsplatsen och att han skulle ha sprungit in i gränden betyder ju inte att Stig inte fanns där och att han sprang in i gränden. Detsamma gäller väl om Robert nu råkar påstå något?

                  1. I princip kan naturligtvis något ha skett utan att det observerades. Engströms språngmarsch är möjlig rent tidsmässigt, och skulle förklara varför han minns sådant som skett strax efter mordet, men inte att Lisbeth sade åt Söderström att den skjutne var Olof Palme. Jag tror dock att Engström överdriver sitt resoluta agerande. Vad som hände kanske fyra minuter efter mordet borde inte vara särskilt intressant för vittnena, även om Engström själv skulle inbilla sig att det ledde till en förväxling mellan honom och gärningsmannen.

                    Något alla vittnen borde ha sett och redovisat för polisen kan dock inte ha hänt utan att detta observerats och redovisats. Vittnen som såg en man springa ifrån platsen har tillfrågats hur mordplatsen såg ut. De har inte nämnt någon 16-årig polsk kille som uppehöll sig vid Lisbeth eller vände på Palme. Tvärtom har andra vittnen hävdat att det var de som tillsammans vände Palme i framstupa sidoläge (ett av dessa är Stig Engström). Detta gör dessa vittnen några dagar efter mordet. Varför ska vi betvivla dessa samstämmiga vittnesuppgifter? Robert påstår att det var han som gjorde konstgjord andning på Olof Palme medan Anna H också gjorde livräddande åtgärder; Stefan G kom enligt Robert senare. Det stämmer inte med vad Anna H säger. Hon är tydlig med att den unga mannen som befann sig vid Palme när hon kom dit är samma som gjorde konstgjord andning. Hon identifierar senare denne man som Stefan G, och intervjuas tillsammans med honom. Karin J identifierar också Stefan. Stefan pekar ut Anna och Karin på fotografier. Det finns ingen mystisk ”yngling”, utan en och samma person beskrivs i Annas förhör. Hans J uppger att hans passagerare gjorde konstgjord andning. Alla vittnen talar om en enda man som gjorde konstgjord andning, inte två.

                    Så Roberts historia kan inte jämföras med huruvida Stig Engström hörde Lisbeth nämna en blå jacka eller inte. Vi vet ju att Lisbeth sa olika saker, bl.a. om gärningsmannen. Vi vet också vem som gjorde livräddande åtgärder med Anna H. Det finns inget utrymme för att Roberts påstående om att det var han som gjorde detta skulle vara sant. Materialet sammantaget utesluter helt att Roberts historia stämmer.

                    Det är inte svårt att tänka sig Engström jogga bort till Luntmakargatan en stund efter poliserna, observerad av ingen. Det är däremot inte möjligt att få ihop Roberts påståenden med vittnesmål från poliser, ambulanspersonal, centrala vittnen m.fl. om att endast en enda man gjorde konstgjord andning. Om du kan få ihop ett scenario där Robert kan vara den som gjorde konstgjord andning utan att någonsin nämnas av någon, och utan att något endaste vittne påstår att det i själva verket var två unga män som gjorde konstgjord andning, då vill jag se hur ditt scenario ser ut. Sätt in Roberts historia bland vittnesmålen och få ihop det, om du kan. Trosföreställningar kan man som sagt hålla i bönelokalen.

                    1. VVA,

                      ”Engström kan ha förväxlats med mördaren. Där har jag inte ändrat uppfattning (eftersom ingen har bevisat motsatsen).”

                      Snurrig bevisbördeplacering. Hur ska man kunna bevisa att något sådant inte ”kan” ha hänt? Det handlar ju om något i människors psyken. Varför fick Leif L plötsligt för sig att mördaren hade mörkblå täckjacka, när han hörs i april 1986, när han tidigare talat om en ytterrock och inte kunnat utesluta en mockapäls? Det vet inte jag och något i denna fråga kan knappast bevisas heller.

                      Om du tror att Engström blev förväxlad får du ju argumentera på det, inte förlita dig på att det inte blivit motbevisat. Det är ju bakvänt.

                  2. VVA

                    Klockrent. Att Roberts historia är stöpt i samma form som Engströms råder det ingen tvekan om och det finns ju faktiskt mer stöd i materialet för att Roberts är sann. Ingen har sett Bengt P på plats är ju ett (starkt ?) argument som florerat i bloggen. Hur hög sanningsprocent de båda utsagorna har, är en helt annan femma.

                    1. Jag tycker man måste skilja mellan utsagor för vilka det saknas bevisning och utsagor som motsägs av tillgänglig bevisning. Det saknas bevisning för att Engström var på plats efter mordet och sprang efter poliserna in i gränden. Gällande Robert motsägs hans historia om att han var först på plats, vände Palme i framstupa sidoläge och gjorde konstgjord andning av de andra vittnena.

                      De flesta vittnen minns inte mycket av varandra, vad jag kan se. Alla minns dock killen som gjorde konstgjord andning, så att jämföra denne med Bengt P faller på sin egen orimlighet.

                    2. SE uppger att LP sagt att gärningsmannen hade blå täckjacka. Han uppger att hon sade det på brottsplatsen.

                      Om SE inte var där på brottsplatsen efter mordet, hur kan han veta att hon hade den uppfattningen?

                      Språngmarschen in i gränden kan ha varit lite skarvande från hans sida och jag fäster inte samma vikt vid den. Kanske lunkade han in i gränden efter poliserna i förhoppningen att han skulle se något spännande, men sedan överdrev han. Svårt att veta och egentligen inte särskilt intressant för själva skuldfrågan.

                    3. Göran I nämner att han ser en kille som var blodig runt munnen och det är inte Stefan G han hänvisar till för dom kom från samma bil.

                      https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMd0NLYV9ydWRaQjA/view?resourcekey=0-bIEk0Gx2bvfoLZxPZqKCNg

                      Hur kan Robert veta allt som hände på mordplatsen när han inte var på plats?

                      Att Robert inte lämnar helt korrekta uppgifter är naturligt, eftersom vittnen normalt gör så. Man minns fel helt enkelt.

                      Att ingen sett honom på plats beror på att alla fokuserade på mannen på marken. Anna H och Stefan G såg bara benen på folk runtomkring och Karin J var fokuserad på Lisbeth.

                      Ett sent berättande kan ha sina förklaringar. Det är inget konstigt att berättelsen kommer nu efter 37 år. Han är inte ensam om att hålla inne på alla märkliga grejor han varit med med om.

                      Man måste också ha i åtanke att bara för att en person inte förekommer i materialet så innebär det inte att han inte varit på plats. Se på Bengt P, ingen nämner att dom sett honom på mordplatsen (fast ingen har fått frågan iofs).

                    4. Erik K.

                      ”Om SE inte var där på brottsplatsen efter mordet, hur kan han veta att hon hade den uppfattningen?”

                      Rätt, det kan han förstås inte.

                      ”Språngmarschen in i gränden kan ha varit lite skarvande från hans sida och jag fäster inte samma vikt vid den. Kanske lunkade han in i gränden efter poliserna i förhoppningen att han skulle se något spännande, men sedan överdrev han. Svårt att veta och egentligen inte särskilt intressant för själva skuldfrågan.”

                      Varför skulle SE passa på att överdriva så för polis?? Eftersom vittnen talar om en mörk rock och SE ansåg att det var hans rock de sett så måste man såklart ta hänsyn till detta. Utredningen kom fram till att SE var misstänkt, men man kunde inte styrka någon bevisning mot honom. Därmed borde man avskriva honom som misstänkt. Men rocken är ju i så fall hans – om han inte vilseledde eller ljög om detta. Men varför skulle SE göra det??

                      Om nu inte mördaren bar en mörk rock så bar mördaren istället en blå täckjacka. Det är förstås inte en 100 procent säker slutsats, men det är väl det åtminstone den mest logiska slutsatsen?

                    5. VVA

                      När det gäller den mörka rocken så har personer som sett GM skjuta vittnat om en mörk rock. T. ex. Inge M och Anders B. Så detta är ju uppenbart GM de sett.

                    6. Man kan förstås som Maj Wechselmann beakta SE:s signalement i något slags förväxlingshänseende, helt oavsett om man tror att han var i gränden eller inte. Själv har jag ingen anledning att betvivla SE:s uppgift att han tog sig in i gränden och därför missade ambulansens anländande. VVA verkar nu inne på att SE faktiskt förväxlades med mördaren. En sådan hypotes är dock svårare att få stöd för när det gäller t.ex. Jan A eller Yvonne N, som rimligen inte kan ha förväxlat SE med gärningsmannen. Engström kan ju ha blivit påverkad av att ha hört Lisbeth tala om täckjacka och därför velat upplysa polisen om att eventuella signalement rörande rockar snarare kan röra honom själv, en rimlig medborgerlig insats från hans sida. Jag tror snarast att SE överdriver sin tämligen ringa insats för sig själv, inför polisen, än att han egentligen överdriver för polisen. (Även Henry O får ju intrycket att han skarvar redan på mordnatten, och egentligen var mer passiv än han stundom gjorde gällande.) Polisen har förstås inget behov av uppenbara utbroderingar som ”Engström är dels gift med en sjuksköterska och dels utbildad i viss mån i första hjälp-kursen som Röda Korset givit. Engström tänkte först på andningsvägarna och att inte förvärra en skada genom att göra för mycket.” (1986-03-11)

                    7. Här har vi då slutligen de 15 punkter som ger belägg för att Robert är det vittne han säger sig vara. Punkterna ska ses som en helhet. Det finns mer intressanta uppgifter också naturligtvis, men dessa 15 är de viktigaste:

                      1. Göran I beskriver en man med blodigt ansikte som vi vet inte kan vara hans kompis Stefan G.
                      2. Vid skotten beskrivs en man med blå jacka vid barackerna, den personen stämmer in på vittnet Lars J och dennes förehavanden.
                      3. Vittnet Anna H beskriver att en yngling var framme vid mordplatsen i början när hon hoppade ur bilen. Det stämmer in på Robert som var 16 år vid tillfället.
                      4. Robert beskriver utförligt de baracker som stod uppställda vilket svårligen kan göras om man inte var plats.
                      5. Robert beskriver 2 smällar i kort följd som lät som fyrverkerier, det stämmer med hur några andra vittnen uppfattade skotten.
                      6. Uppgiften om att vägbanan var hal stämmer med förhållandena tiden för mordet.
                      7. Mannen som sprang förbi hade mörka kläder, det är i linje med vad flertalet vittnen beskriver.
                      8. Ynglingen såg en man som låg på gatan och hörde en kvinna som skrek. Flertal vittnen hörde Lisbeth skrika.
                      9. När Robert kom fram sprang tanten på väg ut i trafiken. Så beskriver fler hennes beteende.
                      10. Tanten får frågan vad som hänt och hon svarade att dom blivit beskjutna. Lisbet blev också beskjuten. Check på den.
                      11. ”Det kommer blod ur munnen så jag gör framstupa sidoläge, vilket jag lärt på kollo”. Dessa uppgifter är också helt korrekta med vad som utspelade sig.
                      12. En taxi kom till platsen i ett mycket tidigt skede. Det är den vita taxin som kördes av vittnet Hans J som avses.
                      13. Ett ungt vittne vänder Olof på rygg. Det var en ung sjuksköterska som vände Olof på rygg för hjärtmassage.
                      14. Robert såg ett par i ögonvrån vilket stämmer bra med ett annat vittnesmål.
                      15. Robert sa att ”Ni ska inte göra så här” när hjärtmassage gjordes, det stämmer med vad ett annat vittne hörde.

                      Svårare än så är det inte göra sig själv till en elitanalytiker av vittnesmålen. Påminner inte Roberts berättelse om en annan persons berättelse förresten? Johan M, Erik K och Gunnar, har Ni fortfarande några funderingar på varför Engström-förespråkarna lyser med sin frånvaro?

                      Kanske kan det vara så att alla är gruvligt imponerade på ert sätt att argumentera, eller kan det kanske vara så att förespråkarna uppfattar att det är lönlöst att diskutera? På samma vis som vissa av Er kan tycka att det är lönlöst att diskutera med vissa skribenter? Men vad har Ni kommit fram till egentligen efter alla dessa år? Att ingen sett Bengt P (fast ingen iofs fått frågan) och att det är enormt med fel i materialet?

                    8. Olle,
                      du konstaterar att Robert kommer med uppgifter som stämmer överens med sådana uppgifter du har tillgång till och tar det som ett belägg för att han var på platsen. Med din argumentering borde vi dra slutsatsen att du själv har varit på platsen eftersom du har dessa kunskaper. Men det antar jag att du inte var, utan att du i stället har läst förhörsprotokoll, tidningar och bloggar precis som många andra har gjort.

                      Frågan om Roberts berättelse är sann kan därför knappast avgöras på det sätt som du vill göra. När en person kommer med en vittnesberättelse 37 år efter ett mord är det rimligt att inte godta den bara för att han har samma koll på händelseförloppet som ett antal andra människor.

                      För tydlighetens skull: jag anser inte att det är bevisat att han inte var på platsen. Han kan mycket väl ha varit där. Men hans berättelse om vad han i så fall gjorde där måste kunna ifrågasättas.

                    9. Olle,
                      ibland modererar – och kommenterar – jag inkomna kommentarer i en rasande fart. Jag inser i efterhand att den kommentar från dig som jag svarade på var ironiskt menad. Det kan ju kännas lite pinsamt att jag inte noterade det direkt.

                      Jag skulle kunna ha tänkt att det var konstigt att någon både har sympati för teorin om Engström som gärningsman och hyser tilltro till Roberts berättelse. Men jag har för länge sedan upphört att förvånas över vilka besynnerliga ståndpunkter till synes kloka personer kan framföra. Tänk bara på Tore Forsberg, chef för Säpos kontraspionage, som på fullt allvar hävdade att Christer Pettersson sköt ihjäl Palme av misstag i tron att statsministern i själva verket var Sigge Cedergren.

                      Hade jag uppdaterat mig på vad du skrivit tidigare så hade jag kanske förstått att du var ute för att vara rolig. Samma sak om jag hade tagit mig tid till att reagera över att dina femton punkter hade vissa formella likheter med en debattartikel som jag varit med och undertecknat.

                      Och när nu polletten trillat ner kan jag väl instämma i det som Johan M skriver i den här kommentaren, att du ironiserar med viss finess.

                      Men med det sagt: precis som Johan M framhåller får man väl säga att jämförelsen mellan Stig Engströms tidigt lämnade uppgifter och vad denne Robert kommer med 37 år efter mordet haltar betänkligt.

                      Anyway: du kan naturligtvis fortsätta att debattera som om du anser något som du inte tycker. Jag kommer säkert att falla i gropen att missförstå dig flera gånger i så fall. Det bjuder jag på.

                    10. Johan M.

                      Jag har ju hela tiden försökt påpeka att Engström kan ha förväxlats med mördaren. Där har jag inte ändrat uppfattning (eftersom ingen har bevisat motsatsen). Om sen Yvonne kan ha förväxlat Engström med mördaren beror ju på om han nu ljugit om när han sprang in i gränden och hur långt han sprang. Men det utesluter ju inte att han pratat med Lisbeth först innan han eventuellt förväxlats som mördaren av Yvonne.

                    11. Håller med Gunnar Wall i vartenda ord. Klokt skrivet, Gunnar. Även om jag innerst inne vill krama om Olle och säga att han har rätt i allt han skrivit.

                    12. Olle, du ironiserar med viss finess, det får jag ge dig. Jag tror inte alls att du tror att Robert talar sanning, utan att du tar tillfället i akt att läxa upp oss som är skeptiska till Skandiamannen som den stora lösningen på Palmemordsmysteriet.

                      Som Gunnar konstaterar kan man idag läsa sig in på materialet. Förutom en tveksam sammanfattning av ett telefonförhör från 1988 (1) och att Robert B faktiskt var 16 år vid mordtillfället (3) kan man konstatera att Robert B kunnat läsa sig till allt i de 15 punkterna (naturligtvis inklusive 1 och 3). Bevisvärdet av punkterna är således obefintligt. Men som Christer van der Kwast sa om Thomas Quick: ”Det bör kanske påpekas att även en visad inläsning från Quicks sida inte utesluter att han är gärningsman”. Likadant är det förstås här. Robert kan vara ett vittne även om han ljuger om det mesta. Det kan vi förstås inte veta säkert. Det är dock meningslöst att fästa tilltro till uppgifterna när de inte kan kontrolleras och är blandade med uppenbara osanningar.

                      Det Engströmskeptikerna gjort är att jämföra sådant som Engström sagt i sitt första förhör och strax efter mordet eller dagen efter det enligt förhören med väktarna och Roland B. Tonvikten ligger på sådant som Engström inte med någon grad av säkerhet kan ha vetat 1 mars – som att Lisbeth Palme skulle tala om en blå täckjacka. Och hur Lars skulle ha sett ut från en annan vinkel. Man kan förstås diskutera varje punkt som tas upp – vissa är svagare än andra – men jag tycker att det är ett legitimt sätt att resonera på. Om Engström tidigt kunde berätta sådant som bara ett vittne kan berätta, var han ett vittne. Bengt P kunde tidigt berätta om bl.a. Lena B, så han är självklart ett vittne.

                      Jag förstår att du inte är imponerad av Engströmskeptikers sätt att argumentera på. Du antyder att vi skrämmer bort Engströmförespråkarna. Jag har ingen trasa i denna byk, så jag har ingenting emot en intellektuellt hederlig diskussion. Det tror jag inte att Gunnar har heller, eller merparten av de intellektuellt sinnade här.

                      ”Men vad har Ni kommit fram till egentligen efter alla dessa år?” tycker jag är en felställd fråga. Vi har kommit fram till att bevisningen mot Stig Engström är mycket tunn. Slutsatsen av detta är att Palmemordet inte är uppklarat. Debatten fortsätter. Du deltar i den. Det tror jag gynnar oss alla.

                    13. Zombie, VVA, m fl om rockar/jackor:

                      Jag vill gärna spela in det argument jag tidigare drivit, nämligen att det plagg mördaren bar kanske gick att korrekt uppfatta/beskriva både som blå jacka och som mörk rock.

                      Färgen är enklast: många säger ju att plagget var ”mörkt”, men något som var blått kan givetvis ha framstått som ”mörkt” för ett vittne i dåliga ljusförhållanden. Det är dessutom ytterst få som säger att plagget hade en specifik färg som inte var blå – det ska väl vara Anders D, då, som ser något gråspräckligt.

                      Vad gäller stilen/formen:

                      Vi tenderar att efterhandsladda termerna ”jacka” och ”rock” med ”idealbilderna” av en rock resp. jacka, och det senare ordet jämställs dessutom ofta med ”täckjacka” i betydelsen bullig dunjacka. Den typen av tydlig utseendeskillnad är faktiskt inte given i de ursprungliga vittnesmålen, med enstaka undantag. De flesta vittnen verkar treva sig fram bland termerna för att försöka beskriva ett längre plagg som de inte har någon god uppfattning om (utom att det var mörkt och si eller så långt). Vi glömmer också gärna bort att flera vittnen använder båda orden eller angränsande begrepp, och alltså inte behandlar dem som oförenliga beskrivningar.

                      Inge M brukar exempelvis citeras som någon som säger att mördaren bar ”mörk rock”, vilket då leder tankarna till exempelvis det plagg som bars av Stig Engström. Men Inge M säger faktiskt också att det han såg snarast var en ”täckrock” eller en ”parkas”, dvs något som lika väl stämmer med beskrivningarna av en lång, mörk (blå?) täckjacka. Däremot inte med en dunjacka.

                      Det enda som verkar helt klart är att det var ett mörkt plagg som kunde fladdra och gick en bit ner på benet. Men jag ser alltså inga skäl att betrakta de vittnesmål som talar om en mörk rock som oförenliga, eller ens svårförenliga, med de som talar om en blå jacka.

                      Se detta inlägg för mer om hur jag tänker: https://gunnarwall.wordpress.com/2022/12/03/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen-2/#comment-42763

                  3. Olle,

                    Jag misstänker att du vill provocera oss SE-skeptiker lite, och det må väl vara dig unt. Det som är sås för gåsen ska vara sås för gåskarln. Jag ska inte vara den som förnekar dig ett svar.

                    Som VVA konstaterade fäster jag sällan någon större vikt vid sena uppgifter, särskilt om de går emot tidigare sådana. Göran I hörs inte i ett dialogförhör och dessutom nästan två år efter händelsen. Då blir det fel. Hans förhör från 1986 kopplas samman med Stefan G:s, och Stefan G säger att han och Göran I hjälptes åt och att Stefan själv gjorde konstgjord andning. Det finns ingen anledning att fästa tilltro till 1988-förhöret med Göran I, när alla andra förhör med alla andra vittnen entydigt pekar mot att Stefan G var den som gjorde konstgjord andning, och den enda som gjorde det. Jag har redan gått igenom detta flera gånger. Det är frapperande att Göran I:s uppgifter från 1988 faktiskt är DET ENDA som förefaller på minsta sätt rubba föreställningen att Stefan G var ”ynglingen”.

                    Robert kan förstås inte veta vad som hände på mordplatsen om han inte var där. Han kan däremot läsa förhör som varit offentliga sedan 1989 och sedan berätta sammanhängande utifrån dem. (Nu verkar han dock mest ha läst förhör med Anna H.) Han kan titta på bilder från mordnatten. Den möjligheten har man om man ger sig till känna efter 37 år, men inte om man gör det efter tolv timmar, som Stig Engström.

                    Som väl även VVA var inne på minns man om man gjort livräddande åtgärder på en statsminister. Stig Engströms roll kan ha varit begränsad till att ha ryckt i Palmes ben eller sagt något förnumstigt om framstupa sidoläge till Stefan och Göran. Det finns en anledning till att Engströms berättelse på denna punkt broderas ut och var tämligen skral inledningsvis. Han har inte heller påstått för polisen att han gjorde mun-mot-mun-metoden eller dylikt. Roberts berättelse är väsensskild från Stig Engströms.

                    Jag vet inte om Robert befann sig på platsen utan att någon minns honom eller inte. Det Robert säger att han gjorde på platsen stämmer dock inte med kända fakta. Det är inte bara så att det inte får stöd i fakta, utan det motsägs av fakta.

                    1. Olle & Johan M:

                      Man kan tillägga att orsakerna till att det vore dumt att betrakta Stig E som Palmes mördare och Robert som Palmes livräddare är ungefär desamma. I bägge fallen står vi inför helt orimliga påståenden som motsägs av tunga fakta, och som inte stöds av någon faktiskt bevisning.

                      Nu blir det långt, trots att jag egentligen bara vill säga något mycket enkelt. Men läs den som vill:

                      Låt oss först titta på Engström:

                      1. Här har vi en i sig mycket osannolik grundutsaga, som dock inte går att bevisa/motbevisa: Stig Engström, en socialt välanpassad och icke brottsbelastad grafiker, spontanmördade statsministern utanför sin egen arbetsplats med en grovkalibrig revolver laddad med pansarbrytande ammunition som han bar med sig på väg hem från jobbet.

                      Detta redan från starten av osannolikheter överlastade scenario motsägs direkt av tunga uppgifter, som att SE snabbt avslöjar åtskilliga mordplatsdetaljer, visste vad Lisbeth trodde sig sett innan han kunde läsa sig till det i medierna, och själv söker upp polisen och medierna och för att kräva ytterligare uppmärksamhet — inte precis ett typiskt mördarbeteende. Det finns inte heller någon som helst stödbevisning som skulle kunna övertyga oss: ingen har påstått sig se Engström skugga Palme, skjuta honom, fly därifrån, bära vapen den aktuella kvällen eller ens äga ett vapen under hela sitt liv; ingen har hört honom hota eller tala mordiskt om Palme; han har aldrig setts förfölja Palme eller trakassera honom; han har inget som helst känt politiskt eller ekonomiskt motiv; han har aldrig erkänt mordet eller misstänkts av någon släkting under alla de år som följde; han har inte försökt dölja sig från polis och medier, o s v.

                      Och nu har vi inte ens gått in på svårigheterna i att bygga hans följande vittnesmål utifrån de då tillgängliga medieuppgifterna, vilka är enorma intill omöjlighetens gräns. (Vilket möjligen undgår en del som inte själva var med på tiden före Internet och Google.)

                      Detta är med andra ord en alldeles synnerligen osannolik förklaring som enligt min ringa mening (vilken jag vet inte delas av alla) skulle kunna lämnas i högen med UFO- och häxkonstteorier, om det inte vore så att den hade tagits för sann av mindre nogräknade personer inom polis- och åklagarväsendet.

                      Detta kan ställas mot:

                      2. En i sig mycket plausibel utsaga som inte heller går att bevisa/motbevisa: Stig Engström kom till platsen efter mordet, bara något senare än han själv uppskattar. Han gjorde inget särskilt uppseendeväckande när han var där även, om han likt många andra befann sig i området en längre stund, och nämns därför inte i vittnesmål och sticker inte ut i andra vittnens hågkomster senare. Han pratar dock senare upp sin roll, lämnar vissa felaktiga uppgifter och svamlar med åren ihop en lite svängigare historia.

                      Detta scenario är uppenbart plausibelt, eftersom åtskilliga andra vittnen i såväl Palmefallet och andra brottsfall har agerat likartat. Det stöds dessutom av samma uppgifter som motsade scenario nummer ett: d v s att SE känner till mordplatsdetaljer, visste vad Lisbeth trodde sig sett, själv söker upp polis och medier och pratar vitt och brett om sitt agerande trots att det enkelt skulle kunna motbevisas om det var falskt, m m. Scenariot stämmer också i stort sett med den berättelse han själv uppger och, såvitt känt, håller fast vid resten av livet. Det kräver heller inga särskilda stödhypoteser om varför han sköt Palme, hur han fick tag på ett vapen, etc.

                      Detta är en fullt plausibel utsaga. Därmed inte automatiskt sagt att den är sann, men ställd mot den totalt orimliga versionen i scenario 1 vinner den alla dagar i veckan.

                      Jämför detta med fallet ”Robert”:

                      1b. Vi möter här en i sig själv osannolik grundutsaga som, likt teorierna om Engström, inte går att bevisa/motbevisa: 16-årige ”Robert” ska ha funnits vid Palmes kropp i flera minuter och försökt rädda hans liv. D v s han vistades i uppmärksamhetens absoluta centrum utan att noteras av någon, trots att i princip samtliga vittnen berättar om att de såg livräddningen (och ofta pekar ut, direkt eller indirekt, SG och AH). Och han avslöjar detta först 37 år senare.

                      Denna historia är visserligen inte lika höggradigt utbroderad med extrema detaljer som Engströms (den kräver inga magiskt uppdykande magnumrevolvrar eller liknande), men den är naturligtvis mycket svår att tro på. När vi dessutom finner att den motsägs av tunga uppgifter (vi har ju en i princip heltäckande bild av vilka två personer som försökte rädda Palme, och vet att den gosse som satt där var Stefan G) och inte stöds av några kända fakta utom ”Roberts” egna berättelser, vilka uteslutande består av saker som varit allmänt kända i årtionden, utan att lägga till någon unik detalj — ja, då kan man konstatera att detta knappast stämmer.

                      Detta orimliga ”Robert”-scenario kan ställas mot:

                      2b. En mycket plausibel teori som i likhet med allt annat inte heller går att bevisa/motbevisa med tillgängliga fakta: att ”Robert” är en person med livlig fantasi som har förläst sig på Sveriges kändaste mordfall och med åren börjat inbilla sig att han själv hade en roll på mordplatsen (eller, alternativt, falskeligen påstår detta för att imponera på andra).

                      Är detta osannolikt? Nej, för vi vet att det finns mängder av sådana personer som framträtt som vittnen i utredningen och i medierna, från Alf L och framåt. Ett stort antal har till och med själva erkänt mordet, och så långt går förstås inte ”Robert”.

                      Denna i sig trovärdiga utsaga motsägs mig veterligen inte av några kända uppgifter. Man skulle nog kunna hitta argument för/emot den om man lärde sig mer om ”Roberts” personlighet och psykiska och sociala situation, kanske till och med bevis för att den inte stämmer. Men den typen av spekulation tycker jag (och ännu viktigare, bloggägaren) att vi ska undvika. Även utan denna närmare utredning är det dock en fullt godtagbar förklaring, som måste hållas för mycket troligare än den rövarhistoria vi kritat upp i scenario 1b.

                    2. Johan M, Gunnar

                      Förstå mig rätt, jag tycker bloggen är jättebra (tack Gunnar och Johan M för många bra inlägg). Jag tycker dock inte att Ni kommit så långt som Ni själva hävdar och att det på något sätt kan öppna utredningen igen, vilket jag ville illustrera. Visst, en dos ironi kan jag medge i argumentationen, då det i alla fall finns en viss likhet mellan berättelserna ifråga etc.

                      Att Engströmspåret är tunt deklarerade även Krister Petersson på presskonferensen genom att hävda att det inte skulle räcka till åtal. Så det är inget nytt.

                      Det är när man i absurdum vill få Engströms uppgifter att stämma och han bara missuppfattat och överdrivit saker som jag tycker att det blir lönlöst att diskutera. Ett exempel är när man menar att Engström missuppfattat sin framfart på Sveavägen och ett ljud som han sade sig höra, sammankopplade han med ett skott mot Palme. Historien han lämnat kring allt detta kan omöjligen stämma.

                      Någon klok person sa en gång i bloggen något i stil med att Engströms uppgifter bara blir begripliga om vi har med en mytoman att göra. En inte helt oäven analys för att förklara Engström som vittne tycker jag.

                    3. Olle,
                      jag vet inte om jag någonsin hävdat att just jag – eller Johan M eller någon annan som skriver på bloggen – har kommit väldigt långt i att bevisa något som skulle kunna öppna utredningen igen.

                      Däremot så menar jag att det var felaktigt att lägga ner utredningen med den argumentering som Krister Petersson lade fram. Det finns bekant många som är av den uppfattningen. Och jag anser dessutom att det redan 2020 fanns tillräckligt med fakta för att en åklagare som gjort en bättre analys av bevisläget än Petersson skulle ha agerat annorlunda än vad han gjorde den 10 juni. En sådan åklagare hade antingen låtit bli att lägga ner utredningen eller också lagt ner den enbart med argumentet att det inte gått att komma längre.

                      Med de begränsade resurser som utredningen hade under de sista åren så hade det varit förståeligt med ett nedläggningsbeslut utan ett utpekande. Å andra sidan hade ju digitaliseringen av det gigantiska materialet äntligen genomförts och utredarna hade under några veckor faktiskt haft ett sökverktyg som gjorde det möjligt för dem att arbeta på ett annat sätt än tidigare. Inte minst mot den bakgrunden tycker jag det hade varit avsevärt bättre om Petersson hade sagt: jag hade hoppats att kunna presentera en lösning. Det kunde jag inte. Nu jobbar vi vidare så får vi se.

                      Vad som krävs för att utredningen ska öppnas finns det ju ingen som kan svara på. Så länge Krister Petersson var kvar i tjänst hade det väl behövts något alldeles extraordinärt för att något sådant skulle ske. Nu när han gått i pension hamnar kommande spaningsuppslag hos någon annan åklagare. Vad som händer då vet vi förstås inte alls.

                      Men nya uppslag och kompletteringar till gamla uppslag lär komma in. En del av dem kommer gissningsvis att framstå som intressanta för en åklagare som inte bundit sig vid slutsatsen om Engström.

                      Den som lever får se.

                    4. Olle,

                      Jag har aldrig påstått att något vi framfört här kan leda till att förundersökningen återupptas. Själv är jag inte ens säker på att jag vill att den återupptas. Jag vill nå en lösning, men det kanske man lättare hade gjort genom att brottet preskriberades, som Axberger varit inne på.

                      Som jurist håller jag inte alls med dig om innebörden av det Krister Petersson sagt. Krister Petersson sa: ”Jag pekar ut honom som en misstänkt gärningsman, det utpekandet är jag väldigt säker på och har grund för grund för i alla de omständigheter som pekar på att han är åtminstone skäligen misstänkt för att inte säga på sannolika skäl misstänkt för brottet.” Omräknat i siffror är detta >50-75 %, enligt gängse sätt att se på bevisning. ”Att Engströmspåret är tunt deklarerade” alltså definitivt inte alls Krister Petersson, på något endaste sätt. Som Gunnar är inne på finns det inte så mycket bevisning mot Stig Engström att man ens med 50-75 % säkerhet kan säga att han mördat någon (eller ens har besuttit en revolver).

                      Jag tror inte att Stig Engström är en mytoman. Det finns inga tecken på att han var sådan som person. Jag tror att han överdriver sådant som han uppfattar som hjältedåd. Han vill ha varit snabbt framme (så han säger att han inte dröjde vid väktarna utan gick snabbt ut och han försöker förklara varför han inte såg eller hörde något av mordet), han kopplar sig själv till de livräddande åtgärderna (utan att vara tydlig med vad han själv egentligen gjort), han påstår att han kutade in efter poliserna för att lämna en uppgift från Lisbeth Palme (jag tror inte att han kutade), han påstår att han pekade ut flyktvägen för poliserna (det påstår andra också att de gjorde). Ibland är Engströms uppgifter objektivt osanna – han påstår att ett vittne lämnade ett signalement som helt stämde in på Engström (det kan inte stämma); inte heller tror jag att Anders B upprepade ”Är det Palme, är det Palme”. Jag tycker inte att man in absurdum försöker få Engströms uppgifter att stämma om man värderar sannolikheten för att de stämmer, utifrån vad vi vet om Engström, om mänskligt minne och om förväxling och utbrodering av minnen. Vi diskuterar ju på samma sätt om andra vittnen.

                      Det är varken styrkt eller uteslutet att Engström sprang in i gränden efter poliserna. Ibland kanske det finns ett korn av sanning, som att Engström tog sig in i gränden. Ibland ”växer” Engströms berättelse, sannolikt för att han överdriver för sig själv. Från att polisen inte ansåg det nödvändigt att han lämnade sitt namn (10 mars) till att polismannen sagt ”att han har redan fått ett vittnesmål” och inte behöver fler (25 april). Här är uppenbarligen den första versionen förenlig med förhållandena på mordplatsen (polisiärt ointresse och endast ett fåtal vittnen antecknade i ingångsanmälan), medan den andra synes vara en överdrift. På motsvarande sätt är det t.ex. med Leif L, som först lämnar vissa uppgifter och sedan är helt säker på något annat. Jag tror inte på något Leif L idag berättar om Stig Engström, mot bakgrund av vad Leif själv sa 1986 och hans sätt att berätta i rättegången i tingsrätten. Att Leif därför skulle vara mytoman föresvävar mig inte. Liksom Engström inte är mytoman för att han minns fel när det gäller utstämplingstiden i hovrätten. (Att ljuga om detta finns det inga förnuftiga skäl för.) Engströmförespråkarna har en benägenhet att se medvetna illvilliga lögner från en mördare i de mest oskyldiga minnesfel eller inkonsekvenser. Det är inte en sund metod för att värdera någons vittnesmål. Kanske har ”motsidan” ibland tyvärr tagit i åt motsatt håll, för att ”Engström ljuger om allt”-påståendet är så metodologiskt vilset att det inte bör anammas.

                    5. Gunnar Wall, du verkar ha glömt följande intervju som du gjorde med Krister Petersson:

                      ”GW: OK. Då ska jag ta en specifik fråga också. För att man ska kunna hävda att Engström sannolikt utfört mordet måste man ju kunna avfärda eventuella alibiuppgifter om honom, eller hur?

                      KP: Jag har sagt att det finns en misstanke mot Engström som lever kvar och som det är svårt att komma runt. Och kan han presentera ett alibi som visar att han inte har varit där fast han har berättat om det, så visst, då har du rätt i din teori.”

                      Robert har nyligen presenterats som Stig Engströms alibi. Han sa ju att det inte var Stig Engström som han sett springa förbi.

                      Då måste myndigheterna försöka avfärda Roberts alibiuppgift. Annars har du ju rätt i din teori, enligt Krister Petersson.

                    6. Väl uttryckt, Olle.
                      Diskussionen om Engström tenderar att bli antingen svart eller vit utan utrymme för nyanser. Antingen ser man honom som ett i huvudsak sanningsenligt vittne eller som en storljugande mördare. Inget av dessa två alternativ ter sig egentligen särskilt sannolikt.

                      Om man försöker betrakta hans vittnesmål utan skygglappar, så utkristalliserar sig ett tredje alternativ: Det ljugande eller fabulerande vittnet.

                      Den som i mina ögon gjort den bästa analysen av Engströms vittnesmål är Lars-Olof Lampers. Han ger inte mycket för sanningshalten i stora delar av Stigs redogörelse, samtidigt som han starkt lutar åt att han är ett mordplatsvittne. Det är någonstans där jag själv har landat.

                      Alltför sällan diskuteras dock den aspekten på denna blogg.

                      Det är exempelvis oerhört svårt att tro på Stigs historia om att han tittar på klockan och missar all dramatik framför honom. Det verkar vara rent hittepå.

                      Med tanke på vad andra vittnen berättar om Lisbeth Palmes sinnestillstånd och beteende ter det sig likaså otroligt att Engström skulle ha lyckats få fram central information från henne. Något som ingen annan gått i land med. Tänk om även det här är rent påhitt, för att göra sig intressant.

                      Att stjärnvittnet Engström skulle ha lyckats få fram dessa unika uppgifter av LP bär helt enkelt inte sannolikhetens prägel. Och tänka sig, trots att SE fått reda på mördarens klädsel, så lyckas han inte bibringa den heta informationen till någon annan på brottsplatsen.

                      Och varför skulle LP berätta för Stig, men ingen annan, om att även hon blivit beskjuten? Och märkligt nog lyckas ingen annan överhöra den dialogen heller.

                      Det centrala och egentligen det enda viktiga är att observationen av Lars J högst sannolikt görs av Engström från Sveavägen. Det gör honom till ett mordplatsvittne. Många andra delar i hans vittnesmål verkar däremot sprungna ur hans mytomaniska ådra.

                      För mig är detta det enda sättet att få någon fason på Engströms berättelse. Alternativen med det sanningsenliga vittnet eller den ljugande mördaren fungerar i varje fall mycket dåligt.

                    7. Olle,

                      Jag anade också en viss självgodhet för några dagar sedan (från Gunnar, Johan M, Erik K) rörande det som skrevs kring att de som förespråkar Engström som gärningsman inte längre skriver på bloggen. Precis som dig Olle har jag också kunnat följa hur diskussionen kring Engström numera går på tomgång här.

                      För mig är det ett odiskutabelt faktum att det finns flera indicier mot Engström. Och det är fundamentalt i brottsutredningar att om det finns indicier så är en person misstänkt. Ju fler indicier desto högre grad av misstanke och därmed högre sannolikhet att den misstänkta personen är skyldig.

                      Detta kan motståndarna till Engström teorin inte acceptera. Man verkar anse att om man kan finna ett motargument för varje enskilt indicium så är indiciet genast avfärdat – utan bedömning av sannolikheter. Man sätter sig själv (och varandra genom speglande bekräftelser) på höga hästar måste jag säga. I allra värsta fall finns risk att man förleder andra genom detta tillvägagångssätt och bidrar till att en sannolik gärningsman avfärdas allt för lättvindigt.

                      Jag kan mycket väl förstå att om man lagt ner mycket tid på att studera fallet och investerat personlig prestige, långt innan Engström dök upp som gärningsmannakandidat under 2016 – då är det svårare att ta till sig indicierna mot Engström än för en person som kanske bara studerat ämnet under några år. Troligen är det bl.a. detta som bidrar till vad som numera måste betraktas som att ha utvecklat sig till ett kollektivt tunnelseende här på bloggen. Så passande då också att den enda kvarvarande förespråkaren för Engström på bloggen är Mikael A. Med sina kreativa, yviga ”klipp och klistra” kommentarer kan han ju få representera alla andra konstiga Engströmförespråkare också.

                      Det är min syn på varför det sammantaget är meningslöst att längre diskutera Engström på den här bloggen.

                      Rune

                    8. VVA,

                      ”Då måste myndigheterna försöka avfärda Roberts alibiuppgift.”

                      Feltänkt. Det är inte så bevisning fungerar. Ett påstående är inte sant tills det motbevisas; det vore ju ren dårskap. Vem som helst kan påstå att de åt pizza med Stig Engström på Bohemia vid tidpunkten; Engström är död och kan inte protestera. Om det visar sig att Bohemia serverade pizza, bevisar det någonting alls? Naturligtvis inte. ”kan han presentera ett alibi som visar att han inte har varit där” betyder förstås det ska föreligga stark sannolikhet för att alibiuppgiften är sann. Roberts berättelse hittills kan inte vara sann i den del som gäller mordplatsen. Varför ska vi tro att Robert överhuvudtaget var i närheten av mordplatsen? Du har hittills inte presterat ett enda argument för att ”myndigheterna” ska bry sig om Robert B och hans påståenden. Du verkar bara vilja att det ska vara sant.


                      Jakob,

                      Jag ger inte mycket för Lampers sätt att resonera. Om flera personer påstår att Engström sa någonting 30+ år efteråt, ser Lampers detta som fakta, och som belägg för att Engström ljuger. Om en sjuksköterska påstår något om Lisbeth Palme, fem år efter händelsen, som strider mot Engström, tolkar Lampers det som att Engström ljuger. Man plockar lite här och lite där och om Engström säger något 1992 som verkar ”lurt” tolkar man inte det som ett normalt minnesfel, utan som en illvillig lögn. Men jag medger naturligtvis att Engström överdriver. Jag tror också att han fabulerar, men jag tror att han fabulerar för sig själv. Det är väl känt att ju mer man berättar om något desto mer falska detaljer kan smyga sig in.

                      Faktum är att vi inte vet exakt vad Lisbeth sa och till vem. Vittnena säger att hon sa diverse olika saker, bl.a. att Olof blivit skjuten. Anna H tror att hon sa att mannen var ruggig eller en buse, och att hon pekade mot gränden och sa att han sprang dit (1986-04-02). Engström behöver förstås inte ha haft en dialog med Lisbeth, som han påstår, men han kan ha mycket väl ha hört något hon sa, utan att han blir något stjärnvittne för det. Annars har han varit uppe och lyssnat på radio och tittat på tv hela natten och lyckats få in en fullträff – en blå täckjacka som inte uttryckligen tillskrivits Lisbeth i media, som Lisbeth faktiskt talar om tre timmar senare. Det ser jag som mer osannolikt än att att Lisbeth nämnde en blå jacka. Huruvida Engström hörde Lisbeth säga att hon också blivit beskjuten vet jag inte. Det är ingenting Engström säger förrän 25 april, så det kan han mycket väl ha fantiserat ihop.

                      Jag tycker att jag märker att Engström lägger till detaljer och broderar ut berättelsen. ”Palme vändes till framstupa sidoläge.” (1986-03-10) broderas ut till ”sidoläge föreföll det enda Engström kunde tänka i form av hjälp att själv ge sig på” med preludier (1986-03-11) och sedan till ”Flickan tar pulsen och vi två andra försöker och få den här personen som visade sig vara Olof Palme i framstupa sidoläge för att blodet skall kunna rinna undan.” (1986-04-25)

                      Engström är inte något helt sanningsenligt vittne och säkert inte något särskilt bra vittne heller. Jag har svårt att se att man skäligen kan anklaga honom för att vara mytoman dock.


                      Rune,

                      Indicier är bara omständigheter som indikerar något utan att utgöra något direkt bevis för dem. ”om man kan finna ett motargument för varje enskilt indicium så är indiciet genast avfärdat – utan bedömning av sannolikheter” – ja, det är väl en självklarhet? Många svaga indicier gör inte sannolikheten för skuld större. Jag tycker att indicierna för Engströms skuld är oerhört svaga. En vittneskedja om en man i rock och herrhatt, ett allmänt intryck av en keps, och sedan en rock och en liten väska. Och ett argumentum ex silentio som går ut på att mordplatsvittnen borde ha observerats av varandra och nämnts, ett argument som inte har något stöd i vittnesmålen (vittnen minns ofta inte alls de flesta andra vittnen, utan främst de som de kom dit med eller vittnen som gjort något uppseendeväckande). Någon helhetsbild som talar för Engströms skuld kan jag inte skönja i materialet. Man kan inte bevisa att Engström inte begick mordet, men längre än så kommer man knappast, utan bevis på tillgång till mordvapen eller ens ett ådagalagt motiv. Det är lika svagt som mot Christer Pettersson, men utan de utpekanden som faktiskt gjordes av Christer. (Ibland blir det rentav löjligt, enligt min mening, som när man anser att Engströms utspel i tv om att polisen är dålig på att lägga pussel skulle indikera att han är skyldig. Eller att det skulle vara strategi av mördaren Engström att exponera sig i media, istället för att ligga lugnt.)

                      Det står förstås alla fritt att diskutera Engströms skuld, men den som vill att andra ska acceptera rena pusseldeckarlösningar bör nog tänka om. Någon får gärna göra bättre ifrån sig än Mikael A – det vore klart intressant att se någon presentera ”Teorin Engström” på ett mer trovärdigt sätt än det hittills har presenterats på. Jag har ingen personlig trasa i denna byk, men om det är tunnelseende att inte köpa Pet(t)erssons deckarfasoner, då har jag tunnelseende – och jag ser inte Engström på Tunnelgatan.

          2. Själv betalar jag inte skatt för att rättrådiga vittnen som Stefan och Anna ska angripas av ordningsmakten för sina hjältemodiga insatser för 37 år sedan. Däremot betalar jag gärna för en fungerande psykvård. Apropå inget särskilt.

            1. Johan M.

              Roberts utsaga måste inte innebära att Stefan inte hållit sig till sanningen utifrån sitt perspektiv. Det kanske var två personer som gjort mun-mot-mun-metoden under de minuter som Palme låg livlös på trottoaren? Robert kanske höll på en kort stund och gav upp? Sen kastade sig kanske Stefan fram och fortsatte utan att tänka på vem som gjort vad? Det var ju ett blodigt kaos vid platsen, med en skrikande kvinna, frågor som ställdes, skrik, gråt, biltrafik och hulkandes flickor, sirener och allt. Vi vet rätt lite om exakt hur det gick till, exakt när vem som kom fram, vad man gjorde, osv. Det är svårt att vara tvärsäker kring olika vittnens agerande.

              Jag tror ju inget ont om Anna H eller Stefan G, samtidigt vet vi inte exakt hur och när allt skedde vid mordplatsen. Det måste man ju ändå kunna trycka in någonstans i bakhuvudet.

              1. Två personer som gjorde samma sak, utan att närvarande vittnen märkte detta? INGEN säger att det var två män som gjorde konstgjord andning. (Inte ens Robert.) Annas första förhör (och förstås de senare) utesluter det. Hela idén med att göra konstgjord andning är att man gör det kontinuerligt, inte frågar närstående främlingar om de vill ta över, medan Palme dör. Det vore kontraproduktivt, minst sagt. Karin och Anna säger att det var Stefan som gjorde konstgjord andning. Stefan säger att det var Stefan.

                Finns det någonting endaste i något förhör från 1986 som pekar på att det inte skulle vara Stefan och endast Stefan som gjorde konstgjord andning på Palme? En enda uppgift? En bisats? Visa mig den uppgiften. Jag ger dig en chans. Inget svammel nu, utan en konkret uppgift som ens öppnar för möjligheten.

                1. Johan M.

                  Men lilla vännen, för det första – jag har inte ”svamlat”.

                  Om Robert nu gjort konstgjord andning på Palme eller inte vet förstås inte jag. Det vet inte du heller. Jag bara konstaterar att det i nuläget finns två personer som anser sig ha gjort detta på Palme. Sen vad jag och du tror om det är mindre viktigt.

                  Vi litar väl båda två på Anna H? Den unga flickan som rusade fram och gjorde sitt bästa för att rädda Palme. Men jag kan även konstatera det som Anna Hage & Ana Udovic (2018, e-bok) skriver i sin bok, om du nu har läst detta:

                  ”Polisen frågar med samma ointresserade, nonchalanta röst som tidigare. Jag tvekar en stund. Ska jag be honom läsa igen? Vad sa han egentligen om killen som var med och hjälpte till med hjärt-lungmassage? Blir det inte fel? Jag försöker minnas. Jo – men jag var ju där före ”ynglingen”. Det vet jag eftersom det var ju han som frågade mig om han kunde hjälpa till. Jag kanske skulle försöka få tag på honom och höra om när han kom till platsen.
                  Jag hör hur polisen andas in och sedan ut igen, en lång suck.
                  ”Jo, jag undrar om du tycker detta överensstämmer med vad du sa?” Tonen i rösten stämmer inte med frågan, som skulle kunna vara öppet ställd. Tonen säger att han gärna vill lägga på, arbeta vidare, ägna sig åt viktigare saker än mig.
                  Jag öppnar munnen och ska svara att nja, eller kanske inte, men då hör jag ytterligare ljud i bakgrunden. Det är kollegor till Åke som rör sig i rummet och de pratar med hög röst, ropar något till varandra. Jag kan höra hur Åkes uppmärksamhet helt lämnar mig och riktas mot kollegorna.
                  Luften går ur mig. ”Ja, visst. Det stämmer.”
                  Han tackar igen och säger kort hejdå innan luren läggs på. Jag står en stund och ser på den i handen. Så lägger jag också på.”

                  Du lägger allt för stor tillit till tidiga vittnesförhör, du lägger för stor tillit till polisens förhörsmetoder och du lägger för stor tillit till hur spaningsledningen skötte utredningen under 1986. Jag har inte samma tillit till detta. Eftersom vi vet att rättsväsendet misslyckades med att hitta och döma mördaren så måste du ändå inse att det är fler än bara Robert som lämnat tvivelaktiga uppgifter – på grund av polisens bristfälliga ledarskap, inkompetens och undermåliga arbetsmetoder år 1986.

                  Som jag försökt förklara för dig utifrån Edvardssons bok: en utredning är en process. Då kan man inte stå med armarna i kors och buttert stampa i golvet och påstå att allt som kommer efter 1986 inte går att lita på, det är inte att se det som en slags föränderlig process. Hur har du tänkt att man hitta något bevis mot någon om det gått 37 år och man inte ens har några misstänkta att välja på? Det finns i nuläget EN misstänkt och det är Stig Engström. Det enda alternativet just nu – det är en ”osannolik mördare”. Lycka till med det.

                  1. VVA, Johan M,
                    se till att hyfsa tonläget i diskussionen. När det gått så långt att en debattör kallar en annan för ”lilla vännen” så är det ett tecken på att polemiken har hettats upp till en nivå som bara ter sig irriterande för andra. Jag lägger inte skulden enbart på VVA, men den sortens tillmälen hör inte hemma här på bloggen.

                    1. Jag får be om ursäkt, till dig, Gunnar, för att jag oförsiktigt betackade mig svammel, i ren frustration. Dock vill jag pointera att jag bett VVA åtskilliga gånger att redovisa skäl att tro att Robert B talar sanning om sina förehavanden. Jag har fortfarande inte sett VVA redovisa något endaste sådant skäl, med någon grund i materialet. Inte heller i detta svar. Men subjektiva bedömningar som ”svammel” får jag väl hålla på min kammare.

                    2. Johan M,
                      jag bannlyser inte generellt ordet ”svammel” på den här bloggen. Anledningen till att jag vände mig till både dig och VVA var att jag ville avvärja en ytterligare upptrappning av tonläget i debatten mellan er två.

                  2. ”Sen vad jag och du tror om det är mindre viktigt.” Om vad du och jag tror om något är mindre viktigt kanske vi kan sluta diskutera? Hela meningen med ett kommentarsfält som detta måste väl vara diskussion.

                    Jag sätter tillit till tidiga förhörsuppgifter eftersom det mänskliga minnet inte är sådant att någon minns en händelse från 1986 bättre 2018 än just 1986. Du har inte på minsta sätt förklarat varför uppgifter till polisen från 1986 vore mindre tillförlitliga än exempelvis sena uppgifter. Allmän kritik mot polisens förhörsmetoder kan förstås riktas, och man kan ifrågasätta exakta formuleringar i förhören. En konsekvent uppgift i tidiga förhör, skrivna av olika polismän, finns det väl dock knappast anledning att kritisera på grund av någon svepande kritik mot polisens arbete. Gällande just Anna H vet vi dessutom att hon 1988 läste igenom sina tidigare förhör och ”ej hade något som hon ville ändra eller komplettera” (1988-04-25).

                    Men om du föredrar uppgifter från 2018 – varför nu någon skulle göra det – kan du titta i förhöret 2018-02-26. ”På fråga om Anna idag vet vem mannen hon tidigare beskrev som kom fram och hjälpte henne med Olof Palme är blir svaret Stefan G[].”

                    Faktum är alltså att Anna H alltsedan första förhöret och även 2018 säger att en enda man hjälpte henne, och så snart hon fått kontakt med Stefan G framför hon konsekvent att denna man var Stefan G. Jag ”litar” inte på Anna i största allmänhet, liksom jag inte ”litar” i största allmänhet på någon, men här har hon ju stöd av Stefan, dennes kamrater, Hans J och Karin J i det att den som hjälpte henne var Stefan och inte någon annan.

                    Att komma framåt i en utredning betyder inte att man greppar varenda halmstrå och svär vid helt orimliga vittnesmål som Roberts.

            2. Johan M.

              ”Däremot betalar jag gärna för en fungerande psykvård.”

              Vad menar du med det? Vad har det med ämnet att göra?

              1. Jag menar att det är tråkigt att människors vanföreställningar hamnar i påkostade polisutredningar som Palmeutredningen, och även när personer som lider av psykisk ohälsa ansätter myndigheter med olika skriverier och rena vansinnigheter. (Av sådant har jag själv erfarenhet, om än inte som skribent.) Hans Melander uppgav vid pressträffen 2020 att 29 personer erkänt Palmemordet direkt till polisen. Psykiskt störda individer bör få vård och stöd och värdig sysselsättning så att de inte belastar myndigheterna med sina vanföreställningar. Jag betalar gärna skatt för sådant.

                1. Jag är både utbildad och arbetar med personer som har psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. De som har de svårigheterna har ju inte alltid självinsikt och kan ibland behöva insikt, stöd och vägledning för att ta emot hjälp. För att psykiatrin ska kunna hjälpa behöver andra i samhället se dem och ta dem på allvar, inte ignorera dem. Polisens roll är minst lika viktig som psykiatrins roll och att ta saker på allvar direkt minskar arbetsbördan senare även för polisen. Psykiskt sjuka människor är allas ansvar – även ditt och mitt. Så fort någon har en avvikande åsikt, syn eller uppgift så är de inte psykiskt sjuka. Kommer det in avvikande uppgifter till en utredning behöver de tas på allvar till dess att man kan avfärda dem. Det räcker med att en enda av de 29 personerna som erkänt mordet direkt till polisen är mördaren för att man ska kunna avsluta utredningen. Nu misstänker jag att mördaren inte frivilligt erkänt/erkänner mordet, men man vet aldrig. Om nu 29 personer som kan få polisens vägledning in till psykiatrins professionella händer är bättre än 0. Då kan man dessutom avskriva de 29 personer som velat blanda sig i utredningsarbetet. De behöver inte dyka upp som misstänkta 30 år senare igen för att nån släkting hört dem erkänna mordet när de sett ett minnesprogram om Palme.

                  1. Ska man räkna med alla som uppges ha erkänt för andra sägs siffran ligga på 133. Jag håller med dig om att det är allas ansvar att inte ignorera vanföreställningar. Istället får man på goda grunder avfärda dem. Det är något jag försöker göra när en berättelse är fullständigt apart och det vi känner till som etablerade fakta inte medger att berättelsen är annat än vanföreställningar eller lögner eller i vart fall minnesfel. Det är så vi metodologiskt måste gå till väga – skärskåda sådant material som kommer in utifrån fakta, inte tro. Det pågår ingen Palmeutredning så polisens ansvar är rimligen begränsat till sådant som bör leda till öppnande av utredningen. Mycket konkret i den vägen har inte framkommit på tre år. Inga mordvapen eller trovärdiga erkännanden. Så vi får helt enkelt diskutera här istället och försöka stöta och blöta de uppgifter vi har och får in. Då kan vi, om än kanske inte lösa Palmemordet, se till att avfärda orimliga teorier och kanske hjälpa några psykiskt sjuka uppgiftslämnare till insikt på kuppen.

                    1. Johan M.

                      Nej, inte nödvändigtvis, men de som själva erkänner direkt till polisen bör i alla fall tas på allvar av polis så de kan avfärdas på sakliga grunder. Man vill ju inte behöva läsa i Aftonbladet om 10 år när sanningen avslöjats något i stil med: ”Vi kan konstatera att mördaren erkänt för polis 10 gånger innan han blev tagen på allvar av städerskan ute i korridoren på polishuset. Städerskan, en van lyssnare, fick mördaren sedan att leta fram och lämna över mordvapnet och hjälpte mördaren att nå fram till en polis som äntligen lyssnade. Han är nu polisens huvudmisstänkta.”

                      Detsamma gäller även de som själva önskar få berätta att de befann sig på mordplatsen.

                      Då tror vi oss inte fram, utan då konstaterar man att den här vill lämna den här pusselbiten. Hör denna pusselbit till pusslet? Har vi lagt några bitar som ligger fel någonstans? Behöver vi plocka bort någon pusselbit? Kan vi lägga den åt sidan sålänge? Kan vi få fram fler relevanta pusselbitar genom denna del? Vad verkar saknas?

                      Men polisen verkar inte så bra på att lägga pussel.

                      Den mest konkreta uppgiften framkom ju den 10 juni 2020: ett vittne var misstänkt för mordet, man har utrett detta i tre år men han visade sig vara oskyldig. Däremot verkar han ha ljugit om sina uppgifter, blivit förväxlad i sin mörka rock och enligt personer som känner honom ska han ha agerat annorlunda än vad han själv angivit till polis, vilket var orsaken till att man fattat misstankar mot honom. Men han är nu avskriven från dessa misstankar. Vi har gått vidare med den nya bild vi har fått av hur vittnet kan ha agerat och ber om att få återkomma när vi vet mer. Så lät det, eller snarare borde det kanske ha låtit den 10 juni 2020. Men man ville lägga ner eländet på bekostnad av ett avlidet vittne.

                    2. Jag undrar hur ofta mord löses av städerskor. Och även vad du menar med ”tas på allvar”. Om jag säger ”Nej, jag tänker inte lyssna på Stieg Larsson. Han var ju kommunist.” tar jag inte Stieg Larsson på allvar. Men om jag lyssnar på någon och jämför personens historia med kända fakta, då har jag ju gett personen en ärlig chans. Även om jag kommer fram till att personens berättelse är nonsens. Så ser jag i alla fall på att ta någon på allvar. Jag tar det Lisbeth säger på allvar; jag säger inte ”hysteriskt fruntimmer” och viftar bort henne. Däremot anser jag på delvis samma skäl som Holgerson att hennes signalementsuppgifter inte är tillförlitliga.

                      Om man för sig själv på förhand stipulerar att värdet av ett vittnesmål är något visst, då är man inne i den legala bevisteorins vanskliga domäner. En godsägare har trovärdighet 2, hans fru 1, hans piga 0.5 och lösker man ingen trovärdighet alls. Så kan man inte tänka – även om man översätter till målsägande 2 och person som påstår sig vara på platsen 1. En utsaga är inte starkare än den är. Det spelar mig ingen roll om den som framför utsagan är Stig Engström, Robert B eller Anna H, men det spelar förstås roll hur den framfördes, när den framfördes, i vilket sammanhang den framfördes och kanhända också varför den framfördes.

                      Jag förstår inte hur du använder begrepp heller. Det kom inte fram någon som helst konkret uppgift den 10 juni 2020. Man hade nämligen inte hittat något. Att ”han visade sig vara oskyldig” är ett lika felaktigt påstående som ”han visade sig vara skyldig” (även om rättsstatliga regler gör det mer möjligt för en åklagare att säga det första än det sista). Ingenting av värde tillkom, så bevisläget är i allt väsentligt detsamma som i april 1986. Som privatpersoner är vi inte bundna av någon oskuldspresumtion när vi diskuterar, så det är bara bra att Engströmhypotesen diskuteras här.

                      Jag vet inte riktigt hur du menar att det framgår att Engström ljugit heller. Man förhörde visserligen poliser som sa att de inte avvisat vittnen. Om poliserna minns rätt gick det nog inte till som Engström beskrev det i sitt sista förhör. Han broderade ut saker. Men att han ljugit i övrigt eller blivit förväxlad har utredningen inte kommit fram till. Du kanske tycker att det borde ha låtit så, men hur skulle det ha kunnat göra det? Det framkom knappast något nytt som fick någon att tro att Engström faktiskt blev förväxlad. (Eller är det exfruns gamla minnesbilder du avser?) Men om du känner till någon sådan uppgift i den nya förundersökningen så berätta gärna.

                  2. Jag delar inte din uppfattning om att dessa personer förmodligen måste vara psykiskt sjuka. Jag tror att det kan röra sig om helt normala personer som babblar massa skit.

                    1. Ja, jag kan föreställa mig att folk kan babbĺa all möjlig skit på fyllan.

                  3. VVA

                    Om du arbetar med psykiskt sjuka tror jag att du är medveten om en sak. Många psykiskt sjuka anser sig inte själva vara det och polisen kan inte ha mandat att aktivt försöka få in alla dessa till psykiatrin mot deras vilja.

    5. Jag trodde, som många andra skriver på bloggen, att Robert trätt fram själv. Är detta fel?

  105. Det är många här som kan behöva betänka att ofta talar tystnad mer än ord. Och ibland når man förståelse utan det inskränkta rationella tänkandet. Varför hålla på och argumentera om något som med stor sannolikhet är avgjort? Det ter sig som ett slags tröstpris att hålla till godo med. 😉

      1. Sorry, min kommentar hamnade fel. Var menad att ligga som svar till Erik K 06 juni 2023 kl. 18:12 med passning till Erik K, Gunnar, Johan M efter era kommentarer kring att de som förespråkar Stig Engström som gärningsman inte längre skriver på Gunnars blogg.

        1. Rune:

          Det är väl ändå svårt att påstå att frågan är avgjord till Stig E-teorins fördel, när faktum är att nästan ingen tror han sköt Palme. Peterssons presskonferens blev ju utskrattad och teorins aktier har knappast stigit sen dess, utan bara sablats ner ytterligare i de dokumentärer och böcker som kommit sen dess. Petersson avslöjades dessutom nästan omedelbart som okunnig om centrala detaljer i sin egen gärningsbeskrivning (utstämplingsordningen), varpå han gick under jorden och undvek medierna ända fram till pensionen.

          Såvitt mig är bekant finns inte ett enda exempel på att någon person med trovärdig sakkunskap (exempelvis tidigare utredare eller seriösa kommentatorer) som tidigare var skeptisk till Engströmspåret har låtit sig övertygas sedan 2020. Jag kan ha fel, men även om något sådant fall går att uppbringa är det väl tydligt att den stora majoriteten har avfärdat alltihop som nonsens?

          I det läget kan man ju tycka att teorins förespråkare, i den mån de nu tror sig ha klara fakta på sin sida, borde vara mycket sugna på debatt.

          1. Ett problem är väl att det inte finns så mycket fakta, något väl egentligen ”båda sidor” vitsordar. Vad det skulle finnas för konkreta indicier mot Engström vet jag inte heller, trots att jag läst Mikael A:s listor för många gånger. Jag har ingen aning om hur många som hade glasögon, keps, mörk rock, lågskor och liten väska i Stockholm den 28 mars 1986, så några sannolikhetsbedömningar har jag svårt att göra. Bortser man från någon av attiraljerna finns det förstås flera personer.

            Tyvärr tror jag att tjusningen för vissa med Engströmteorin är pusseldeckarens tjusning – man får ihop vissa vittnens utsagor som ett pussel. Lars allmänna intryck av en keps, fleras rock och Yvonnes väska knyts ihop. Eftersom ingen nämner Engström som vittne på mordplatsen saknas alibi, et voilà! Sedan kan man som Pettersson pussla ihop Engströms berättelser med vad gamla människor säger sig minnas av vad Engström sa för 30+ år sedan, och sedan anse sig ha beslagit Engström med diverse frapperande lögner…

            Jag förstår väl dock att ”den officiella” teorin fortfarande diskuteras, trots att få verkade övertygade. Den som ville ha den ”ensamme galningen” fick säkert sin tillfredsställelse. ”Var det inte Christer så var det Stig” verkar det finnas folk som på allvar tänker. Själv tror jag mindre på mötesteorier och konspirationer, och är sällan så begeistrad i moderater, så hade jag velat välja en favoritteori efter tycke och smak hade det blivit Engströmteorin. Problemet är bara att argumenten för denna inte övertygar mig. Jag försöker att inte få något tunnelseende, eftersom jag ju inte vill att det ska vara på något särskilt sätt, men det krävs helt enkelt mer än det som framkom i juni 2020. (Och nej, VVA, det är inte Robert som är lösningen.)

            1. Johan M:

              ”Tyvärr tror jag att tjusningen för vissa med Engströmteorin är pusseldeckarens tjusning – man får ihop vissa vittnens utsagor som ett pussel. Lars allmänna intryck av en keps, fleras rock och Yvonnes väska knyts ihop. Eftersom ingen nämner Engström som vittne på mordplatsen saknas alibi, et voilà!”

              Ja, bra beskrivet. Klassiskt okritiskt mönstersökande, typiskt för alla sorters konspirationsteorier, men just här applicerat på ett ensam-galning-spår. (Detta genom Filterredaktörens ingripande; Pettersson hade ju själv försökt få det till ett Stay Behind-mord med hjälp av några ytterligare pusselbitar ur Sveriges dunklare kalla kriget-historia.)

              Och för att citera en i sammanhanget relevant person:

              ”När man säger att man håller på och lägger pussel och försöker få bort bitar som inte hör till pusslet, så ska man i alla fall inte ta bort bitar som man vet hör till pusslet.”

              Om den arme mannen bara hade anat hur många pusselbitar som en gång skulle plockas bort av entusiastiska poliser och privatutredare, tills bara något som påminde om en försäkringsgrafiker återstod.

  106. Byggbarackerna på Luntmakaregatan, vilket syfte hade dessa baracker?
    Skulle personal övernatta där eller lagrade man materiel där?
    Blev barackerna undersökta på mordnatten?

    1. Johan M.

      Jag betalar ju knappt, men kommer åt det ändå för nån krona (på fullt laglig väg). Det framkommer egentligen ingenting nytt.

      ”Mordet på den forne statsministern och nära familjevännen kommer att förfölja honom så länge han själv lever.
      – Det är saknaden … och att mordet inte blivit uppklarat. Jag kan reagera på det som hände Anna Lindh, att hon var både yngre och mitt i sin gärning. Hon skulle antagligen ha blivit vår första kvinnliga statsminister. Men vi vet i alla fall vem som dödade henne och han blev dömd. Olofs död är ett öppet sår och ständigt kommer nya, orimliga teorier upp. Det blir extra tungt, det tar aldrig slut.”

      Det är väl den stora skillnaden mellan de två morden, utifrån hur jag tänker om detta (vilket kan vara fel, såklart). Vi vet i alla fall vem som mördade Anna Lindh, vilket gör det mordet mer begripligt. Någonstans tror jag ändå att vi kan lära oss av mordet på Anna Lindh för att göra mordet på Olof Palme mer begripligt. Men det har jag redan tagit upp, ett exempel är hur vittnen uppfattade gärningsmannen.

      1. Jag tror nog att de spretiga signalementsuppgifterna är en fördel i Palmefallet. Vittnenas uppgifter är mindre besudlade av varandra. De är inte ense om huvudbonad eller huvudsakligt plagg. Till skillnad från Mikael A, som plockar de uppgifter han gillar oavsett om de ligger i sena förhör eller i anonyma brev, anser jag inte att det finns något entydigt signalement. Det är väl därför mordet har blivit så gåtfullt och intressant för många. Det finns ju inga större likheter mellan de tre som det ansetts finnas anhållningsskäl emot.

    1. Tack för informationen, Avsnittredaktionen!
      Vi var nog en del som hade sett fram mot en rättslig prövning av det långtgående utpekandet av Stig Engström och den allmänt kränkande framställningen av honom. Men så blev det inte.

      1. Sorgligt för hela rättsstaten. Om det inte är påkallat från allmän synpunkt att beivra förtal som består i anklagelser om statsministermord undrar man om det någonsin kan vara påkallat med allmänt åtal. Värre gärning som pådyvlas en avliden får man ju leta efter även på Netflix.

        1. Jag tror inte att det var SE och stödjer inte filmen, men har förståelse ur allmän juridisk synpunkt för att det inte blev förtal. SE har ju exponerats som misstänkt och underförstått nästan som GM av åklagarväsendet och det är väl inte rimligt att en filmproducent ska göra mer detaljerade kontroller utöver detta egentligen. Har man också skrivit att han inte är dömd så har jag förståelse för att det inte blev förtal.

          1. Dock skriver inte åklagaren att det inte var förtal. Det är inte detta som bedömningen gäller. Frågan är om det fanns tillräckliga skäl för att driva saken från allmän synpunkt.

            1. Beivra brott skulle kunna vara ett skäl. För att i framtiden avskräcka andra att göra samma sak. I mina ögon konstigt att åklagarna inte tar i sådant.

              1. Jo, men förtal mot avlidna är väl inte det vanligaste av brott, så en fällande dom kanske inte har någon större avskräckande effekt. Men visst, efter SVT:s hjälteserie om Haijby är jag redo att hålla med.

  107. ”David F blev känd, eller kanske ökänd, under namnet ”Jakob Thedelin” i Jan Stocklassas bästsäljande ”Stieg Larssons arkiv – nyckeln till Palmemordet”.
    Podden Palmemordet intervjuade honom under Palmemordskonferensen, men p.g.a. sjukdom har vi inte hunnit få materialet klippt och godkänt.
    Men i väntan på det ska vi titta på vad utredningen visste om David under de första åren efter mordet, alltså långt innan han återigen hamnade i rampljuset i och med boken.

    Av och med Tobias Henricsson/PRS Media.”

    https://poddtoppen.se/podcast/1086387447/palmemordet/381-david-fredin-del-1

  108. Jag har i många år haft en uppfattning att det fanns en ”yngling” som första person att försöka hjälpa Lisbeth på mordplatsen. Vi har ju Anna H’s första förhör som vi numera nästan alla känner till men jag vet att Anna är missnöjd med dessa förhör, vi kan läsa om detta i hennes bok. Hon har dock vid ett tillfälle varit inne hos polisen och fått läsa igenom förhören och då inte krävt att få ändra i förhören. Jag vet inte om den varning hon fick (av uppklädd militär) när hon blev uppskrämd på Stora konditoriet i augusti 1988 har spelat roll.

    I stället tar jag fram Lena B’s förhör som tillräckligt belägg för min uppfattning. Jag uppmanar alla att läsa hela förhöret. Hon berättar att hon tillsammans med 4 kamrater hade ätit middag på Lilla Köpenhamn och att de sedan hade försökt komma in på Kåren men en grabb nekades tillträde och skulle åka hem. Lena tillsammans med de övriga Stefan G, Göran I och Kennet E tog då taxi till Albatross. Lena satt fram och grabbarna satt i baksätet. Hon såg inget särskilt förrän de kom till Tunnelgatan. Hon fick då plötsligt se en man som låg på trottoaren. Hennes omedelbara tanke var att det var den kompis som de hade tappat tidigare på kvällen. Hon utbrast detta så att chauffören hörde det.


    Så fort taxibilen stannat så hoppade (Lena B) ur bilen och sprang fram till den liggande mannen. Samtidigt så kom ytterligare en kvinna som hon senare fick veta heter Anne, samt en man i grå jacka fram.

    För det första hävdar jag att Lena B var först till mordplatsen av alla i den taxin, grabbarna i baksätet hade ingen orsak att rusa ut som Lena B hade, de hade inte uppfattat någonting.

    Uppenbarligen känner inte Lena B ”mannen i grå jacka” , hon borde ju känna igen Stefan G, som kom med samma taxi. Jag tror att ”mannen i grå jacka” är en hittills oidentifierad man som var först framme hos Lisbet P och hjälpte henne att vända lite på Olof och ev. försökt med upplivning och blivit blodig kring munnen.

    Stefan G har enligt egen uppgift inte sett någon flyende person, gärningsman.


    Efter det ambulansen hämtat den skjutne mannen så uppstod det, enligt (Lena B), ett allmänt kaos på platsen, men (Lena B) och de övriga som anlänt i taxin samlade ihop sig och satte sig i taxin igen, varefter de åkte från platsen. (Lena B) hade inte lämnat sitt namn till polisen. De åkte sedan till restaurang Albatross som de förut bestämt.
    (Lena B) tillfrågades om hon hade hört någon nämna vart gärningsmannen tagit vägen. (Lena B) vill då minnas att mannen med den grå jackan hade nämnt något om att ”han hade tagit den vägen”. Därvid visat in mot gränden, alltså Tunnelgatan öster ut. Mannen i den grå jackan hade varit i ungefär (Lena B)’s egen ålder. Mannen var ljushårig.

    Jag vill betona att Stefan G’s berömvärda insats inte på något sätt reduceras bara för att en ”Yngling” var först på plats att försöka hjälpa Lisbeth. Enligt min mening har Teresa A totalt missuppfattat situationen, det handlar om vem som var först framme eftersom den som var först framme kan veta mer om mordet.
    Johan M, jag kan inte kommentera alla hans inlägg eftersom jag inte hunnit läsa dem.


    Stefan G säger vidare att han under färden dit eller i samband med stoppet icke såg någonting som kan gagna utredningen.

    Jag blev ju glad när nyheten kom att ”Ynglingen” hade dykt upp men jag har ingen särskild information om ”Robert”, jag har bara lyssnat på podden och väntar på mer information.

    1. Tack, det här är en konstruktiv kommentar att lägga på minnet. Lena var 22 år vid tillfället. Håller helt med laggargunnar i hans resonemang kring Stefan G.

      1. VVA, vilket resonemang då? Jag såg mest lösa tankar och kommenterade dem. Du vet ju lika bra som jag att Robert inte bara påstår att han var först, utan sätter sig själv i Stefan G:s roll.

        Myten om ”ynglingen” är farlig och skadlig. Det finns inga diskrepanser i förhören med Anna H. Hon beskriver inte först en ung person och sedan en annan. Hon är från mordnatten och framåt konsekvent med att det fanns en enda ung man vid Olof Palmes kropp, och att detta var mannen som gjorde konstgjord andning på Olof Palme. Vi vet, genom Annas, Karins, Hans, Stefan och Stefans kamraters vittnesmål att denna man var Stefan G. Jag har inte tagit del av någonting från dig som förklarar varför du tycker att denne Roberts utsaga ens bär sannolikhetens prägel. Vi vet vem som gjorde konstgjord andning. Det var inte Robert. Inget vittne påstår att det var Robert. Det finns inte ens något utrymme för någon Robert som gjorde konstgjord andning. Så varför tror du på Robert? Jag vill ha konkreta i fakta grundade skäl.

    2. Nu påstår inte Robert att han bara var först på plats (och således borde ha observerats av t.ex. Inge M eller Bengt P), utan att han var den som gjorde konstgjord andning tillsammans med Anna och att Stefan G kom senare. Robert påstår att han lade Palme i framstupa sidoläge. Det sista strider ju emot vad Stefan G och dennes kamrater och Karin J uppger.

      Anna H säger inte något i första eller andra förhöret som hon sedan tar tillbaka. Yngling är väl ett utmärkt sätt att beskriva 22-årige Stefan G? Anna beskriver inte att det kommer en yngling och sedan en yngling till, utan ynglingen verkar ha varit före Anna framme vid kroppen. Varför skulle ”ynglingen” vara ett mysterium? Alltsedan omkring 4 mars vet vi ju att ynglingen var Stefan G. Anna H får i aprilförhöret en direkt och ledande fråga: ”Du beger dig fram till platsen där mannen som sedan visar sig är Olof Palme och där Lisbeth Palme befinner sig och försöker då hjälpa till vad jag förstår, tillsammans med en man, den här som har kommit och hoppat ur annan bil.” Hon svarar jakande. Hon säger att en man som hoppade ur en bil som gjorde en s.k. taxisväng ”var han som gjorde mun-mot-mun metoden”. Spontant säger hon om tidpunkten när hon kommit till Palme ”då när jag kände på pulsen var jag tvungen att torka bort med vantarna lite grann för det gled ju och Stefan [] var ju där då också precis samtidigt”. Och som Teresa konstaterar interjuas Anna med Stefan i en artikel publicerad i Dagens Nyheter den 30 mars 1986. I DN beskrivs ett rimligt förlopp: ”En kvinna står bredvid. Det ser ut som om hon skriker. En grabb kommer springande. Det ska visa sig att det är Stefan. Anna hoppar ur bilen.”

      Var i vittnenas berättelser från 1986 finns någon antydan om någon annan yngling än Stefan G, som var snabbt framme vid Palme? Inge M märker att Anna springer dit. I övrigt synes den samstämmiga bilden vara att Lisbeth var ensam med Olof Palme initialt, innan Stefan och Anna och Karin kommer dit. Bengt P lägger t.ex. inte märke till någon annan än Olof och Lisbeth.

      Man bör väl inte heller strunta i att Hans J såg sin passagerare Stefan påbörja konstgjord andning, att Bengt P sett en man i 25-årsåldern i ljus jacka springa över Sveavägen och komma fram till den liggande mannen (från samma håll som Bengt själv kom ifrån) och att Elisabeth J såg en man springa över vägen – kanske han som var framme och gjorde konstgjord andning (ett intryck även Åke L fått). Eller det faktum att det inte finns något vittne som talar om att två unga män byts av när det gäller livräddande åtgärder. Anna H talar definitivt inte om detta, utan hon, Karin J och Stefan G är tydliga med att Stefan var den som gjorde konstgjord andning.

      Ett uppenbart problem med Lena B är att hon hörs först den 16 maj. Man kan inte förvänta sig exakta och korrekta minnesbilder så långt senare, med all mediarapportering som skett och alla möjligheter till förväxlingar. Att Lena skulle vara först på plats (ett intryck även andra vittnen har av att de gjorde) får inte stöd i övriga vittnesmål. Jag ser inte varför vi ska tro att mannen med den grå jackan är en enda person och inte kan vara en sammanblandning av olika personer. Och i mörkret är alla kattor grå.

      Den person som Lena B kan mena med mannen i ‘grå jacka’ kan väl vara Per W? Hon säger ju ingenting om att mannen i fråga gjorde några livräddande åtgärder, bara att hon inte lade märke till fler än denne och Anna H. ”Det fanns naturligtvis många fler människor där, men det var inga som [Lena] lade på minnet.” Visserligen säger sig Lena minnas ”att mannen med den grå jackan hade nämnt något om att ‘han hade tagit den vägen'” och visat in mot gränden. (Den visserligen något äldre) Jan-Åke S säger sig ha ”talat om för poliserna åt vilket håll gärningsmannen sprungit”, och denne bar grå rock. Så det finns flera kandidater. Lena beskriver inte en 16-årig polsk kille.

      Jag tror inte alls att Teresa A har ”totalt missuppfattat situationen”. Det räcker ju med att lyssna på podden och läsa vad Robert själv hävdar om sina förehavanden. ”det handlar om vem som var först framme” – visst, men Robert påstår ju inte bara att han var först framme. Och hur kan han vara först framme utan att någon observerar någon annan ung man vid Palme än Stefan G, som gjorde konstgjord andning?

      Jag tror ju inte alls att det finns något mysterium här eller att Robert lämnar några pusselbitar som faktiskt har med mordet att göra. Om någon får hans fullmakt kan ju vederbörande begära ut förhören och se vad han påstått till polisen och när.

        1. Vi får väl hoppas på det till nästa avsnitt, att något litet efterforskningsarbete har gjorts.

  109. Hur stor är sannolikheten för att en 52 årig grafiker som jobbat länge för att hinna klart med ett uppdrag, lämnar sitt jobb på fredagskvällen den 28 feb 1986 beväpnad med revolver och ammunition?

    1. Kort innpå fra denne siden av Kjølen etter et lengre opphold: Jeg vil påstå at sannsynligheten er 0. Altså null. Jeg bruker ikke sannsynlighetsregning, men lener meg på det man en gang for lenge siden kalte sunn fornuft. Jeg vet ikke hva det kalles i dag.

    2. Kalle.

      Sannolikheten för något sådant är väl i princip obefintlig, så länge det inte finns några kända faktorer som stödjer att det skulle ha skett. Sådana faktorer kunde exempelvis vara att Engström var beryktad för att ofta bära illegala vapen, hade långt brottsregiser och tungt kriminella kontakter, var licensägare till en magnumrevolver för jakt eller sportskytte, eller höll sig med ett sidoknäck som lönnmördare. Men i det här fallet föreligger, som bekant, noll sådana faktorer.

      Som nödvändig förutsättning för en i sig absurd teori om att Palmes mördare sökte maximal medieexponering omedelbart efter att ha skjutit statsministern inför tjugotalet människor, d v s en teori som behöver starkast tänkbara underbyggnad för att man överhuvudtaget ska kunna ta den på allvar, då får den nog betraktas som – lite otillräcklig.

  110. Gunnar, Erik K

    Allmänna frågor och synpunkter kring Palmeutredningen 3



    —— Gunnar: ”Och som vanligt är det klokt att gå till förhörsprotokollen, inte minst för att se i vilken utsträckning de innehåller uppgifter som Mikael valt att inte återge. Förhören med Nicola finns här.”

    Eller de uppgifter som du Gunnar inte har valt att återge.

    Nicola upprepade i förhör efter förhör att han inte såg mördarens ansikte och han hade skäl för det.

    Nicola var ett ofrivilligt vittne. Vittnena var rädda för Holmérs ”PKK-mördare”. De och NF fick inget livvaktsskydd till skillnad från Holmér och co som omgav sig med livvaktsarméer. Exempelvis när HH:s älskarinna skulle uppgradera sin garderob rensades först butikernas kunder bort i klassisk diktaturstatsstil (Guillou [2019]). Inte undra på att NF försökte i efterhand förneka vad just han hade sett för unikt men det brydde sig inte PU om. Året efter var då NF med på vittneskonfrontationen mot CP.
    Inte kul, som NF, att stå ensam överst på ”PKK-mördarnas” lista.

    Det var inte gångstilen som gjorde att NF var det enda mordplatsvittnet (PU def.) som vallades på årsdagen 1987, det var någon annan unik iakttagelse.

    1. Mikael A,
      ingenting av det du tar upp nu handlar som sådant som skulle ha funnits i förhörsprotokollet och som jag inte skulle ha valt att återge. Det du kommer med är bara spekulationer om att Nicola skulle ha hållit tyst om viktiga saker han sett därför att han var rädd. Om han varit rädd hade han ju inte behövt berätta någonting för polisen.

      Du har rätt i att vittnena på Sveavägen inte fick något livvaktsskydd och jag tror inte att någon av dem heller bad om något sådant. Men med en sådan argumentering som du använder dig av skulle man ju lika gärna kunna hävda att vilket som helst av de andra vittnena av rädsla tigit om vad han eller hon egentligen sett. Lars J skulle kunna ha sett att det var Christer Pettersson som sprang förbi men inte vågat berätta det. Anna Hage skulle sent omsider ha förstått att det var Eugene de Kock som sköt Palme men inte vågat avslöja sin kunskap. Anders B skulle kunna ha sett att det var Alf Enerström, Inge M skulle kunna ha noterat att det var Christer A som stod i Dekorimahörnan och så vidare.

      Att Nicola skulle ha fått en god chans att ta sig en titt på Stig Engström och då trott att han var en kurdisk revolutionär är inte bara lika obestyrkt som de fantasifulla hypoteser jag nyss ställt upp. Det är dessutom alldeles ovanligt långsökt.

        1. Erik K

          Så Erik, varför tror du att PU UNIKT bland mordplatsvittnena valde att BARA NF behövde vallas på årsdagen 1987?

          1. Mikael A,
            jag publicerar bara denna kommentar för att visa att du trots varningar fortsätter att ägna dig åt spammande. Exakt samma kommentar postade du som svar till Johan M, ungefär en timme innan du postade denna.

            Dessutom har du presenterat detta nonsensargument en otalig mängd gånger på bloggen tidigare (och fått svar på det). Det har ju rimligtvis ingen som helst betydelse vilken dag en person vallas på en brottsplats. Och inom Palmeutredningen verkar inte intresset för just Nicola F ha varit påfallande stort med tanke på de relativt få gånger han hörts och med tanke på att han inte kallades att vittna i rättegången mot Pettersson. Inte ens när Krister Petersson höll sin presskonferens lyfte han fram Nicola F som ett viktigt vittne i bevisningen mot Stig Engström. Faktum är att han inte ens nämnde Nicola.

            Men mer väsentligt: om du fortsätter att använda bloggen för att rutinmässigt klistra in samma texter så måste jag göra som jag gjort tidigare. Det vill säga: sätta dig i karantän för en period.

            För den som är väldigt intresserad av vad du har att säga tror jag inte det innebär någon påtaglig förlust. I allt väsentligt upprepar du tyvärr samma sak som du sagt i flera år. Och dina gamla kommentarer finns ju tillgängliga i trådarna.

            1. Gunnar

              —– ”Så Gunnar, varför tror du att PU UNIKT bland MORDPLATSvittnena valde att BARA NF behövde vallas på årsdagen 1987?”

              Du svarar inte på den tydliga frågan utan tar till släggan med spammande i stället som avledning. Inte undra på att så många som tidigare har bidragit med substans har tystnat.

              Nedanstående ”svar” på frågan är väl ändå bättre än din tystnad trots att det krävdes ”spammande” enligt dig?

              —– ”Det tror du. Själv tror jag att en pizza skulle smaka gott nu på fredagskvällen. Många tror på en högre makt. Tro utan koppling till fakta är i detta sammanhang meningslös.”

              —– ”För att han var nykter när han såg mördaren gå normalt och inte springa”

              —– ”För övrigt är det du som HITTAR PÅ kategorin ”MORDPLATSvittnena” [GRANDvittnet] flygledaren vallades också”

              (Vittneskategorierna definierade av PU 1986)

              1. Som sagt: varken de utredare som drev åtalet mot Pettersson eller de utredare som lade ner utredningen har hänvisat till Nicola F som ett betydelsefullt vittne.

                Jag vill inte hävda att hans observationer är oviktiga. Men både när det gäller anklagelserna mot Christer Pettersson och anklagelserna mot Stig Engström har han haft noll betydelse.

                1. Gunnar

                  —– ”SOM DU VET MYCKET VÄL”

                  Underskattning av debattörerna på bloggen igen.

                  —– ”Som sagt: varken de utredare som drev åtalet mot Pettersson eller de utredare som lade ner utredningen har hänvisat till Nicola F som ett betydelsefullt vittne.”

                  Gamla PU (fram till 2016) lät NF som ENDA mordplatsvittne vallas på årsdagen 87. Året efter var han och ett fåtal andra nyckelvittnen med på vittneskonfrontationen mot CP. ”HAR HAN [NF] HAFT NOLL BETYDELSE”!

                  Nya PU avgränsade 2020-06-10 förloppet från skotten 23.21 till Yvonne N på DBG två minuter senare, d.v.s. utanför NF:s iakttagelse som DU VET MYCKET VÄL. Det räckte för att SE inte har kunnat rundas, förklaras bort (KP 2020-06-10: ”Hur det nu skall kunna gå till?”).

                  NF:s vittnesmål var avgörande för att avgränsningen kunde göras. Det var först med TP:s Den osannolika mördaren 2018 som det blev klart för Nya PU och oss andra att SE hade vänt om och mött NF.

                  1. Mikael A,
                    jag tror de flesta människor håller med mig om att om Krister Petersson och hans utredare hade ansett att Nicola F:s vittnesmål hade haft betydelse för deras slutsatser så hade Petersson också sagt det.

                    1. Gunnar

                      Att bli påkommen med en mindre smickrande personlig egenskap är aldrig kul.
                      Desto bättre då som du att vara ärlig och inte försöka skylla ifrån sig eller försöka förklara bort det. Det väger upp, mycket.

                  2. Det är inte alls klarlagt att Engström ska ha promenerat norrut på sveavägen efter att ha sagt hej då till vakterna och att han ska ha mött paret Palme och då vänt på klacken och börjat promenera efter makarna Palme och att Nicola då ska ha observerat Engström iförd blå täckjacka trots att han hade sin mörka rock när han stämplade ut

                    Bara dina fantasier att Nicola detaljstuderade förföljarens ansikte och ren lögn att han kunnat precisera förföljarens ålder. Såg något äldre ut än förhörsledaren är ingen precisering du kan aldrig precisera åldern på en främling du ser en kort stund på gatan

              2. Mikael, man är ett bra vittne om man är ett bra vittne, inte för att Palmeutredningen tyckte något speciellt 1986. NF var säkert ett utmärkt vittne till hur en man gick på mordnatten. Flygledaren, däremot, måste du ju tycka är ett uselt vittne, i och med att han inte beskriver någon som såg ut som Stig Engström. Man kan lika gärna ställa dig frågan: Varför vallade man just Flygledaren på årsdagen, och inte Margareta S? Eller Lars K? Robert Gustafsson? VARFÖR?!

                Eller så lägger man ned ovidkommande frågor och accepterar att NF talade sanning när han sa att han inte såg mördarens ansikte. Att Stig Engström skulle ha varit skräckinjagande kan vi nog slå ur hågen oavsett.

                1. Johan M

                  Först kommer du med den här häpnadsväckande kommentaren.
                  —– ”För övrigt är det du som HITTAR PÅ kategorin ”MORDPLATSvittnena”. [GRANDvittnet] flygledaren vallades också!!”

                  Sedan med det här ”BIDRAGET” till diskussionen.
                  —– ”accepterar att NF talade sanning när han sa att han inte såg mördarens ansikte”
                  NF valde alltså att blunda och var inte minsta intresserad av hur ”livvakten” såg ut som gick efter Palme. ”Lite äldre än förhörsledarens 44 år” (ÅldersPRECISERING). ”För gammal för att vara livvakt”. Holy, holy Moses med tanke på ditt ”Många tror på en högre makt”.

                  —– ”Varför vallade man just Flygledaren på årsdagen, och inte Margareta S?”
                  Flygledaren såg unikt att det fanns bara EN enda Grandman. SE-förnekare försöker med förminskningar utan minsta substans sprida att det fanns flera Grandmän.
                  Sen att han ändå var ett svagt vittne beskriver Poutiainen i Inuti Labyrinten/Grandmannen. Detta då till skillnad från Margareta S och Anneli K vilket blev förödande.
                  https://areena.yle.fi/audio/1-50557332

                  1. Märkligt att det inte räknas som ett bidrag att konstatera att den ende som vet om NF såg ansiktet eller inte, nämligen NF själv, inte ens ett år efter händelsen påstår att han såg ansiktet. Vill du att vi ska tro att en 50+-herre i glasögon och keps skrämde NF så till den milda grad att han aldrig talade om dennes ansikte? Men att samtidigt polisen intuitivt eller genom icke dokumenterade kontakter skulle veta om att NF visst såg ansiktet, men inte ville säga något? Om NF var för rädd, och polisen visste att han höll inne med sina iakttagelser, då vore det väl direkt oförnuftigt att valla NF på årsdagen. NF skulle ju ändå inte peka ut någon, eftersom han var rädd! En absurd teori för vilken det helt saknas bevis.

                    Jag vet inte hur många äldre människor du har sett gå, men man kan nog tycka att någon går på ett äldre sätt. Du godtar ju att Anders D kunde se att mördaren rörde sig som en äldre man. Om Anders D kan, varför kan inte NF?

                    NF:s intresse av mannens utseende kan vi ju bara spekulera i. Och bör låta bli, eftersom det är en helt meningslös övning.

                    Gällande flygledaren menar du att han är ett svagt vittne. Samtidigt är ditt argument om NF att polisen bara vallar bra vittnen på årsdagen. Flygledaren vallades på årsdagen. Alltså är det din logik det är fel på. (Att polisen skulle tänka ”vi tar ett bra mordplatsvittne och ett dåligt Grandvittne och vallar dem” förefaller bisarrt.)

                    Jag tror inte vi kommer längre här. NF säger att han inte såg mannens ansikte och att han blev vallad på årsdagen visar inte att han for med osanning. Inget annat visat att han for med osanning heller. Således kan vi utgå ifrån vad NF faktiskt säger. Mannen i fråga förde sig måhända som en äldre man gångstilsmässigt (dock enligt en ung mans uppfattning). Kanske var han berusad?

      1. Men, kan Mikael invända, detta långsökta var just precis vad som skedde den 31 juli 1988, när Mårten Palme läste Aftonbladet och såg PKK-anhängaren E.S. ”när jag fick se den där i tidningen så tyckte jag att.. så hajade jag till”, säger Mårten i förhör den 17 augusti 1988. Solklart bevis mot Stig Engström!

      2. Gunnar

        Så här TROR jag.

        NF såg på omkring 20 meters avstånd paret Palme komma emot honom. Ingen svensk person väckte så mycket uppmärksamhet ute på stan som OP. NF:s sinnen skärptes därför. Efter att ha mött makarna såg han en man (mördaren (”Vittneskedjan sista 95 sekunderna”)) framifrån gå 8 – 10 meter bakom dem. Först trodde NF att mannen var en livvakt. När de sedan möttes kunde NF se att mannen var för gammal för att vara säkerhetsvakt. Detta för att NF då hade kunnat detaljstudera mannens ansikte framifrån på nära håll vilket inte gick från 8 – 10 meter.

        I förhör åldersPRECISERADE NF, 22 år mannen till att vara lite äldre än förhörsledarens 44 år (SE 52 år) tack vare att han unikt kunnat studera mördarens ansikte i detalj.

        ”Vi söker en medelålders man” konstaterade PU i april då även Yvonne N bekräftade det vid en jämförelsetest. YN hade dock bara sett mannens rakade ansikte snett från sidan.

        NF blev därför det ENDA mordplatsvittnet (PU def.) som vallades på årsdagen 1987. Alla andra mordplatsvittnen fick därför stanna hemma då det var bara Nicola av ALLA mordplatsvittnena som skulle kunna känna igen mördaren.

        NF blev ett fortsatt nyckelvittne och var året efter med på vittneskonfrontationen mot CP med ett fåtal andra huvudvittnen.

        NF är antagligen en av de som har haft lägst trovärdighet bland MOP-intresserade på nätet. Exempel på spekulationer som har förekommit är: ”Italienare”, ”NF var ”Förföljaren” som vände om efter Palme” och ”Kom direkt från krogen”. Fullständigt substanslösa teorier. Förklaringen till NF:s låga trovärdighet kan bara vara hans icke Svensson-klingande namn. NF har dessutom haft en mer framgångsrik yrkeskarriär än många Svenssons.

        Här på bloggen verkar spekulationen gälla att mördaren hade en gångstil som gjorde att PU bedömde att det räckte med att NF vallades av mordplatsvittnena.

        Så Gunnar, varför tror du att PU UNIKT bland mordplattsvittnena valde att bara NF behövde vallas på årsdagen 1987?

        1. Det tror du. Själv tror jag att en pizza skulle smaka gott nu på fredagskvällen. Många tror på en högre makt. Tro utan koppling till fakta är i detta sammanhang meningslös.

          Du upprepar bara samma sak gång på gång – NF blev vallad och alltså var han ett nyckelvittne och alltså såg han mördarens ansikte.

          Vad polisen ansåg om NF är egentligen helt egalt vid en förutsättningslös granskning av NF som vittne. Vilka åtgärder Palmeutredningen vidtog är inte relevanta. Att man hörde vissa vittnen fler gånger än andra gör dem inte till supervittnen. Alla sådana resonemang är spekulativa på sin höjd, om man ska vara snäll. Men man kan väl förstås diskutera frågan kort. Varför Palmeutredningen vallade NF är väl inte så svårt att spekulera om. NF såg hur mannen gick, under en stund. Inte hur mannen snabbt sprang därifrån, som andra mordplatsvittnen, utan hur han rörde sig normalt, före mordet (om det nu ens var mördaren NF såg). NF var inte berusad vid sina iakttagelser utan synes redig. Om mördaren hade kommit på årsdagen och NF hade känt igen hans sätt att gå, hade man kanske kunnat sätta span på mördaren. Nu blev det inte så. NF var inte så pass mycket ”nyckelvittne” att han hördes under ed.

          Det finns inga belägg för att NF var rädd. Det finns definitivt ingenting som belägger att han skulle ha blivit rädd av att se Stig Engström, eller att han skulle ha kopplat Stig Engström till PKK och önskat samma livvaktsskydd som Holmér. Detta fabulerar du ihop.

          Eftersom ditt åberopande av NF:s åldersbedömning inte har med det han faktiskt sa till polisen att göra, utan synes röra omständigheten att han vallades alls och hans yrkeskarriär (!?!), kan det saklöst lämnas utan avseende. Det finns inga belägg för att NF ”unikt kunnat studera mördarens ansikte i detalj” och gjort detta. Det är fantasier. Om NF nu hade sådan unik förmåga att studera just Stig Engström kan man ju undra varför telefonkatalogsblå Tensonjacka, det enda signalement NF kunde lämna, inte stämmer överens med Stig Engströms klädsel. Det var mig ett uselt nyckelvittne för din tes. Det enda du har är att en 22-åring tyckte att mannen han såg gick som en lite äldre person går.

          1. Johan M

            Så Johan, varför tror du att PU UNIKT bland mordplatsvittnena valde att bara NF behövde vallas på årsdagen 1987?

            1. Det har jag redan sagt. För att han var nykter när han såg mördaren gå normalt och inte springa. För övrigt är det du som hittar på kategorin ”mordplatsvittnena”. Flygledaren vallades också, och pekade dessutom ut personer. Och flygledarens signalementsuppgifter tror du ju inte är riktiga, så jag förstår inte varför du fäster sådan vikt vid att någon vallades på mordplatsen ett år efter mordet.

            2. Mikael A, Johan M, mfl.

              Ved I, om TP eller andre har forsøgt at få et interview i stand med Nicola F? Det kunne jo vældig interessant at høre, hvad han har at sige om den forfølgende mand, selv om 1986 er mange år siden.

  111. Dök på en artikel i eFolket om att en av de förföljande poliserna i förhör strax efter mordet påstod sig ha träffat på en man i korsningen Luntmakargatan/Tunnelgatan. Mannen skall tydligen ha sagt att han sett två springande män som tog sig upp för trapporna. Förhörsledaren noterade denna sensationella uppgift, men gjorde tydligen inte något med den. https://efolket.eu/mordet-pa-olof-palme-det-forsvunna-garningsmannavittnet-pa-tunnelgatan/

    1. Antonio:

      Jag tycker att eFolket, som annars skriver bra om mordet, drar lite för stora växlar på det här scenariot och får det till att bli något väldigt konspiratoriskt. Att någon minns en mötesplats vid en viss punkt och en annan person minns det 15 meter från tidigare nämnda plats förvandlar ju inte det hela nödvändigtvis till två olika möten med olika personer. Det var en kaotisk och stressad situation och då kan exaktheten i minnena variera. Det finns det ju massvis med exempel på.

      Däremot instämmer jag till viss del i frågorna kring polisman Peter W. Det finns fler frågetecken kring hans agerande under polisernas jakt på gärningsmannen än det som nämns i artikeln och av alla poliserna i piket 3230 så borde han vara den intressantaste personen att ha ett uppföljande förhör med (likt utredarna hade med övriga poliserna runt år 2020), men så skedde inte. Jag ställde samma fråga till utredarna som eFolket gjorde (varför inget uppföljande förhör med Peter W genomförts), men fick samma svar.

      Gunnar: Din bok är väl förvisso snart klar men att för din del försöka få till en intervju med Peter W hade kanske kunnat leda till intressant ny information eller åtminstone få uppklarat en del frågetecken som just nu föreligger i hans förhör samt hans agerande under mordnatten.

      1. Ska man tro Gedda i 1988 års artikel skickade Wikström ut ett pressmeddelande med sin berättelse, så man kan väl jämföra med vad han sagt till media under aktuell period.

      2. Poliserna i 3230 är ju ett intressant kapitel. Lars Borgnäs har ju uppenbart varit höggradigt misstänksam mot polismannen D. Det vore ju intressant att veta vad andra poliser i pikéten säger.

    2. Tack Antonio.

      Det är ju precis det här slarveriet jag menar. Hur ska man någonsin tro att man ska komma någon vart om poliser inte tar vittnesuppgifter på allvar och utreder utifrån flera perspektiv? Brukar det få gå till såhär i vanliga brottsutredningar eller är det bara när det gäller statsministermord man skiter i att ta tag i viktiga saker och ting?! Jag har svårt att hålla mig för skratt mitt i allt det fruktansvärt tragiska. Jag skyller på en organisationspsykos för det känns bättre än att sitta och tro att det varit en medveten handling från utredningens sida. Gör om och gör rätt, för en gångs skull. Utredningsarbetet går i alla fall framåt nu när åklagaren har lagt ner utredningen.

    3. Blaj och sensationalistiskt skräp.

      Först kan man ta upp platsen för mötet mellan poliserna och Ahmed och Yvonne. Hermansson skriver att det skedde ”i jämnhöjd med korsningen Tunnelgatan-Luntmakargatan” (1986-03-05). Djurfeldt säger ”[p]recis vid Luntmakargatan” (1986-03-11). Wikström skriver alltså att patrullerna ”i korsningen med Luntmakaregatan” möter ”vitnen som omtalar att ‘ bara för några sekunder sedan passerade två personer springandes som sedan försvann uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan.'” I Arbetet 1988-02-28 säger Gedda: ”När vi nått byggnadsställningarna nedanför trappan mötte vi ett par, en dam och en herre, som vi frågade om de sett någon springa förbi.”

      Artikelskribenten fäster stor vikt vid Geddas förhör med foton från 1988. Geddas utpekande av en plats från augusti 1988 ger jag ingenting för. Hans uppgifter om diverse ändras för mycket för att jag ska ta något han säger 1988 för gott. 1995 har hans berättelse blivit helmärklig – istället för att springa med sina kollegor stannar han kvar och ser en ambulans (som han 1988 medgav att han kan ha blandat ihop med ett annat tillfälle) och han springer därefter ensam och kommer fram när de andra redan var uppe för trappan. (Då kan han rimligen inte ha träffat på Yvonne och Ahmed alls.) Hans versioner går inte ihop och han får helt enkelt anses ha dåligt minne. Eller normalt minne efter över två år. Varför skulle Geddas ord från 1988 vara tyngre än hans kollegors inom någon vecka?

      Yvonne säger enligt förhörssammanfattningen bara att de såg poliserna ”[n]är de kommit nedför trappan”, implicit innan de nått Sveavägen (1986-03-02), men inget mer konkret än så. Ahmed är konsekvent. ”När de kommit nedför trappan, vid ett hus som byggs om, mötte de” poliserna (1986-03-03), ”De fortsatte i vanlig,lugn takt,nedför trapporna och fram till baracken på Tunnelgatan omedelbart väster om Luntmakargatan. Där blev de stoppade av flera polismän” (1986-03-13), ”bredvid -, det finns nån barack där man -, dom bygga nåt hus eller bredvid precis” (1986-05-16).

      Att på grund av Geddas uppgifter från 1988 säga att mötet ”med största säkerhet inte heller ägt rum i korsningen Tunnelgatan-Luntmakargatan, utan cirka 15 meter längre in på Tunnelgatan, precis i slutet av trapporna ner från Malmskillnadsgatan” tycker jag är helt snurrigt. Alla Geddas kollegor och Ahmed säger att mötet skedde någon annanstans.

      ”Yvonne N har även varit mycket bestämd med att någon kommunikation med de fyra poliserna inte förekom” påstås det i artikeln. Det anges inte varifrån denna uppgift kommer. Kanske anspelar man på intervju med Yvonne, publicerad så sent som hösten 2020. Yvonne nämner inget meningsutbyte med polisen enligt sammanfattningen i första förhöret, men varför skulle hon göra det? Eller så gjorde hon det utan att det antecknades; hon tillfrågas såvitt vi vet inte om mötet med poliserna – något sådant tas inte upp i de transkriberade dialogförhören. Ahmed talar om ett meningsutbyte. Djurfeldt talar om ett meningsutbyte. Hermansson talar om ett meningsutbyte. Wikström talar om ett meningsutbyte. Även Gedda (1988-08-26) talar om et sådant. Ett meningsutbyte mellan Yvonne och Ahmed och poliserna ägde tveklöst rum, även om det är oklart vad som sades mer exakt. Det var säkert ett mycket kort samtal, som Ahmed, Wikström och Djurfeldt indikerar.

      Att Wikstöms uppfattning den 11 mars var att vittnena ”uppgav att de hade mött två män” är väl inget konstigt. Ahmed och Yvonne hade ju mött Lars J, han som hade ”mörkblå rock eller täckjacka på sig”, och dessförinnan en springande man på David Bagares gata. Wikström förefaller inte vara någon vidare skribent, och när han skriver om sina ”vitnen” lägger han alltså in de två männen i samma mening, så att det verkar som att båda sprang upp för trapporna (vilket de för all del gjorde, men det visste ju inte Yvonne och Ahmed). Man kan knappast förvänta sig fullständig precision i en utsaga skriven av en polisman. Det sker ju en del förväxlingar i polisernas redogörelser. Signalementsuppgifter som rimligtvis hamnat fel, eftersom ingen på mordplatsen t.ex. talar om någon axelremsväska. Att efter fem dagar minnas i detalj vad som sades är få förunnat (i den mån man unnas sådant – det är väl kanske snarast en förbannelse).

      Och hur var det med det ”försvunna vittnet”? Enligt Länninges förhörssammanfattning sa Wikström att poliserna vid Luntmakargatan stötte på ”två män och en kvinna ([Yvonne] och [Ahmed] samt någon mer)” och att de pratade om två män som de sett (1986-03-11). Att någon sådan person skulle ha funnits får inget stöd av förhören med Ahmed och Yvonne, eller förhör med eller redogörelser av de tre andra polismännen. Artikeln antyder en konspiration bakom att Wikström enligt Länninges förhörssammanfattning sa ”två män” och inte ”en man”. ”Svaret kanske kan var det samma som på frågan varför Peter Wikström efter förhöret 11 mars aldrig återkom till det ‘ytterligare vittnet’. Hade Peter Wikström sagt för mycket?” Rimligast att tro är väl dock att detta ”två män” är en misstolkning från förhörsledaren Länninges sida av vad polisassistent Wikström sa. Sådant händer.

  112. Hej Johan M,

    Du begär en förklaring om Stefan G och Per V. Det vill jag inte neka dig (eller Gunnars läsare). Åklagarens försummelser i Netflix-utredningen (och varför dessa försummelser bör anmälas) har jag redan förklarat.

    Låt mig svara här (så att spalten blir bredare).

    Dina fyra punkter

    1) En ung man är redan framme när Per V kommer dit. Fel. Du syftar på sidan 3 i dialogförhöret med Per V 860327. På sidan 2 säger Per V att ”sedan kom en kille som gjorde konstgjord andning”. Observera: sedan.

    2) Per V uppger sig aldrig ha gjort något med Olof Palmes kropp. Rätt.

    3) Anna Hage är redan i första förhöret tydlig med att samma person som stod hukad vid Palmes huvud gjorde konstgjord andning. Rätt. Vilket inte utesluter att även Per V kan ha stått hukad vid Palmes huvud vid ett tidigare tillfälle. ”Jag försökte se vem det var” (dialogförhöret med Per V 860327).

    4) Endast en person gjorde konstgjord andning, och det var Stefan G. Rätt.

    Förhöret med Göran I 880203

    Vad som triggade Robert att ljuga är uppenbart. Det var förhöret med Göran I 880203. Referat är mindre tillförlitliga än dialogförhör. Förhöret med Göran I 880203 är ett referat. Ett referat av ett telefonförhör dessutom. Dubbel varning. Dessutom görs telefonförhöret nästan två år efter mordet. Trippel varning.

    ”Göran kan inte beskriva de personer som stod runt personen som låg på trottoaren, men det var samma personer som stod kvar när de kom fram. Han kan bara säja att det var en dam och en kille. Killen hade gjort upplivningsförsök för han var alldeles blodig tydligen runt munnen. När han kom fram till platsen kom det ytterligare två tjejer som också hjälpte till med upplivningsförsök av den skadade mannen. Killen som var blodig i ansiktet talade om att det sprungit en person från platsen.”

    Man får intrycket att Göran I inte riktigt vet vem ”killen” är, trots att Göran I satt i samma taxi som Stefan G. Att Stefan G kallas ”killen” i referatet är inte konstigt. Förhören visar att passagerarna i Hans J:s taxi (Stefan G, Kenneth E, Göran I och Lena B) egentligen var två grupper. Stefan G och Kenneth E kände varandra. Göran I och Lena B kände också varandra. De två grupperna kände inte varandra lika bra. Stefan G visste inte vad Lena B hette.

    Man får också intrycket att ”killen som var blodig i ansiktet” fanns på platsen innan taxin kom fram. Ett typiskt syftningsfel av den sorten som man ser då och då i referat. Killen i ”en dam och en kille” är helt enkelt en annan kille än killen i ”killen hade gjort upplivningsförsök”. Ett nytt syftningsfel finns i nästa mening. ”När han kom till platsen” verkar syfta på föregående kille, som självklart inte är föregående kille, utan Göran I själv. Kriminalinspektör Kjellvås hade nog en stressig dag på jobbet.

    ”Ynglingens” signalement i Anna Hages förhör 860303

    Per V stämmer bra med Anna Hages uppgifter om ”ynglingen” (jeans, smalt ansikte och mörkhårig). Anna beskriver ”ynglingens” jacka som en ”mellanblå midjejacka typ dunjacka”. Pers jacka var en grå och tjock midjejacka, men kläder och deras färger kan vara svåra att se i dålig belysning.

    När Per V beskriver den person som vi förmodar är Stefan G (på sidan 3 i dialogförhöret med Per V 860327) är denne ”ljushårig”. Ett svartvitt foto av Stefan G och Anna Hage finns i DN 860330. Stefan har också ett smalt ansikte (liksom Per V), men Stefans hår är inte mörkt. Det är ljusare än Annas, som är ljusare än Pers (enligt polisens foton i förhören). ”Ynglingen” var ”mörkhårig” enligt Annas förhör 860303. Ett referat av ett telefonförhör. Dubbel varning igen.

    Citat

    Mina slutsatser bygger på följande citat.

    ”Bara en tre stycken som var där, när vi kom” (dialogförhör med Christina V 860327). Min slutsats: Lisbeth, Anna Hage och Karin J.

    ”Så sprang vi över Sveavägen och vi var bland dom första som var där och – ja, fru Palme låg väl över honom och – ja. Vad ska man säga, kramade om honom eller något sånt där. Sedan kom en kille som gjorde konstgjord andning och jag försökte se vem det var” (dialogförhör med Per V 860327). Observera: ”Sedan kom en kille”. Min slutsats: Stefan G.

    ”När vi kom över så hade det kommit dom där två tjejerna så var det någon kille” (dialogförhör med Ulrika R 860312). Min slutsats: Anna Hage, Karin J och Per V.

    ”När vi kom dit, då kom vi ungefär samtidigt som den där Anna eller vad hon heter. Och hennes kompis, jag tror att vi kom ungefär samtidigt. Eller så hade de precis kommit. Taxichauffören som stod parkerad, han stod utanför där också, kom precis samtidigt med oss” (dialogförhör med Susanne K 860411). Min slutsats: Anna Hage och Karin J.

    ”Taxichauffören kom i samma stund som vi kom” (Susanne K i tingsrätten 1989).

    Lena B var apotekstekniker på Södersjukhuset. ”Så fort taxibilen stannat så hoppade Lena B ur bilen och sprang fram till den liggande mannen. Samtidigt så kom ytterligare en kvinna som hon senare fick veta heter Anne, samt en man i grå jacka fram” (förhör med Lena B 860516). Observera: ”en man i grå jacka”. Min slutsats: Anna Hage och Per V (som hade en grå jacka).

    Stefan G satt i Hans J:s taxi. Taxin ”kom i samma stund som” Susanne K och Ulrika R. Susanne och Ulrika kom efter Per och Christina V. Slutsats: Stefan G kom efter Per och Christina V.

    Anna Hage och Karin J var etta och tvåa. Syskonen Per och Christina V var trea och fyra. Susanne K och Ulrika R var femma och sexa. Sedan kom passagerarna i Hans J:s taxi (Stefan G, Kenneth E, Göran I och Lena B). Efter mindre än en minut (kanske bara en halv) hade tio vittnen samlats vid paret Palme.

    Slutsatser

    På grund av vittnenas ordningsföljd och ”ynglingens” mörka hår drar jag slutsatsen att ”ynglingen” i Anna Hages förhör 860303 var Per V. Att ”ynglingen” var Stefan G kan inte uteslutas. Trots att Stefan G kom efter Per V. Anna kan ha sett fel på hårfärgen. Eller citerats fel i referatet.

    Vad man kan säga med 100-procentig säkerhet är att ”ynglingen” i Anna Hages telefonförhör 860303 var Per V eller Stefan G (vilket egentligen är en ointressant fråga). Skulle det visa sig att Stefan G hade en ”mellanblå midjejacka typ dunjacka” på mordkvällen kan man dra slutsatsen att ”ynglingen” var Stefan G. Ingen av passagerarna i Hans J:s taxi (Stefan G, Kenneth E, Göran I och Lena B) deltog i rekonstruktionerna i april 1986. Därför saknas foton av dem i förhören. Ingen av dem vittnade i rättegångarna 1989. Någon beskrivning av deras klädsel finns inte i förhören, så vitt jag vet.

    Vad man också kan säga med 100-procentig säkerhet är att Robert ljuger. Självklart måste podden Palmemordet förklara detta för lyssnarna om podden ska ha någon trovärdighet i framtiden.

    Robert säger i avsnitt 380 av podden att han var den förste som kom fram till paret Palme, att han var ensam med paret en stund och att han gjorde mun-mot-mun-metoden på den skjutne Olof Palme.

    Jag vann guld i Vancouver, inte Charlotte Kalla. På den nivån befinner sig podden Palmemordet.

    De första som kom fram till paret Palme efter skotten var Anna Hage och Karin J, inga andra.

    Den som gjorde mun-mot-mun-metoden på den skjutne Olof Palme var Stefan G, ingen annan. Vilket Anna Hage visste fem dagar efter mordet. Då fick Stefan hennes telefonnummer av polisen (på hennes begäran), när han förhördes den 5 mars 1986. Anna och Stefan intervjuades på en halvsida i Dagens Nyheter den 30 mars. Tillsammans. Artikeln har ett vackert foto av Anna och Stefan på mordplatsen.

    Robert har en ”kollega”: https://www.dailymail.co.uk/news/article-11964497/Woman-claimed-Madeleine-McCann-apologised-missing-girls-parents.html

    Diskussionen är slut för min del.

    1. Jag tycker man ska vara försiktig med att utgå ifrån förhören där vittnena haft en månad eller mer på sig att röra ihop sina minnen. Redan tonårsflickorna hörs för sent. Det är tråkigt att man följde upp vittnesmål så sent i flera fall. Vad som är ”precis samtidigt” för någon (t.ex. en tonåring) kan också ifrågasättas. Alla verkar ju tro att de kommer fram samtidigt och att de är i princip först. Det kanske är någon ”sjuka” vittnen har. Att Lena B, som hörs alldeles för sent, sannolikt avser Per med ”en man i grå jacka” håller jag med om. Huruvida han verkligen kom ”[s]amtidigt” kan man ju dock ifrågasätta; Lena minns ju inga andra personer än Anna H och ”mannen i den grå jackan”. Jag nöjer mig med konstaterandet att Per inte påstått att han ”joxat” med Olof Palmes kropp, och att han eller hans syster rimligen skulle ha nämnt en så uppseendeväckande händelse. Exakt kronologi är nog inte särskilt intressant. Man kan konstatera att Stefan själv uppfattade sig själv, Anna och Karin som först. ”Taxichauffören gjorde en u-sväng och Stefan kastade sig ur bilen för att hjälpa till. – Det var bara Lisbet Palme, Anna H[] och hennes kompis och jag,” – Expressen 1986-04-02.

      Om Stefan var ljushårig eller mörkhårig har jag svårt att avgöra utifrån de svartvita bilderna. Dessutom är väl detta delvis en subjektiv bedömning, om någon inte är riktigt blond eller vithårig.

      Jag håller med om att ynglingen inte kan ha varit någon annan, i vart fall. Eftersom Stefan (och möjligen Göran I då) är den ende som ”joxade” med Palmes huvud, såvitt vi känner till, anser jag att det måste vara han som avses. Annars går inte Annas första och andra förhör logiskt ihop. Roberts uppgifter är osanna, och det är uppenbart att Göran I:s vittnesmål har sporrat dem (något som ju också framgår på hans blogg, där han klippt bort att förhöret är från 1988).

      Jag utesluter inte att Robert B tror på sina egna, uppenbart felaktiga, uppgifter. Att han skriver en blogg i vi-form och lägger ut sitt eget Swishnummer på den talar dock inte för ett ärligt uppsåt. Ljuger han hoppas jag att han också ber om ursäkt så småningom.

      1. ”Alla verkar ju tro att de kommer fram samtidigt och att de är i princip först. Det kanske är någon ”sjuka” vittnen har.”

        Här har jag en invändning. Det var ju ett trettiotal personer omkring. Alltså ganska många, och det var kanske därför många som var på plats i alla fall ungefär samtidigt och först. Men det är bara en hypotes.

        1. Jo, Teresa verkar vara inne ungefär på samma. Inom kort kom ju tämligen många dit.

  113. Svar till Johan M (https://gunnarwall.wordpress.com/2023/03/20/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen-3/#comment-44475)

    Om åklagaren nu påstår att Stig Engström sprang på David Bagares gata så behöver han även visa upp att SE inte sprang där som ett vittne, om nu någon frågar om man kan vara helt säker på att det verkligen var mördaren som Yvonne mötte och exempelvis inte ett vittne som sprang från brottsplatsen. Kan det inte ha varit vittnet Engström som sprang där istället för mördaren Engström? Jag ställer bara frågan och åklagaren borde besvara den. Det är ju åklagare och polis som påstår att mördaren sprang där och att mördaren hette Stig Engström. Det är inte jag som påstått det.

    Stig Engström själv:

    ”Han tror att det signalement, som har lämnats på en man i mörk rock, kan gälla honom själv.” (860301), ”Engström hör hur hans keps och stålbågade glasögon, rock, omtalas. Ingen reagerar dock för honom. Den person, som för polismannen beskrev Engströms klädsel, hade inte varit på platsen i inledningsskedet.” (860310), ”När E därefter kom tillbaka till platsen för händelsen stod en person och lämnade uppgifter till en polis. E väntade på sin tur att tala och hörde att uppgiftslämnaren lämnade signalementet på E som hade keps, rock, stålbågade glasögon och handlovsväska.” (860311), ”Just då så har det kommit fram en person för att till den här unga polisen lämna ett vittnesmål på en flyende mördare som han precis innan har sett. Lite granna förvånad blir jag hur signalementet på som han lämnar stämmer överens med det jag själv har på mig. Jag tänker att, jaha det kan ju inte vara jag eftersom jag står en meter framför honom och han borde se hur jag ser ut, så jag tänker väl, det kan vara två personer med likvärdig utstyrsel. Det var ju dessutom den årstiden när man hade rock och keps och annat på sig. Polismannen som just har tagit emot ett signalement som stämmer på mig har heller ingenting särskilt och lägga märke till trots att jag prata med honom sekunderna efteråt.” (860425), ”Ja han beskrivs då en mörk rock med keps, och med tunna glasögon. Jag tror inte att min handlovsväska var med vid det tillfället. Inte vad jag kan komma ihåg.” (860425), ”så sa jag, ja jag skall åtminstone ringa och ta bort ett onödigt signalement eftersom jag upptäckt att det stämde hemskt mycket med mig, medan däremot Lisbeth hade sagt täckjacka. Jag ville hjälpa till att ta bort ett signalement, det verkade knepigt nog ändå. Jag ringde på de numren som var angivna vid presskonferensen,”

    Stig Engström ringde till Palmeutredningen den 1 mars 1986 för att få polisen att plocka bort ett felaktigt signalement, enligt honom. Det var även den föreställningen som han även gick ut i media med.

    1. Visst ville Engström rätta till ett enligt honom felaktigt signalement, men det var knappast Yvonnes signalement.

      Jag tycker att bevisen för att Stig Engström sprang på David Bagares gata är så svaga – en liten väska och en rock – att jag inte ser någon mening med att spekulera i varför han skulle ha sprungit där om han inte mördade Palme. Det största kruxet med att påstå att han sprang där i egenskap av vittne är förstås att det rimligen måste vara han som sprang upp för trapporna, inte gärningsmannen. Hur hamnade Engström annars där? Vad hände i så fall med gärningsmannen? Dessa diskussioner har vi försökt ha tidigare men vi kommer ingen vart. Teorin att Engström sprang på David Bagares gata som vittne innebär att ännu fler frågor måste besvaras, än om man konstaterar att Engström var kvar på mordplatsen som vittne medan gärningsmannen sprang på David Bagares gata. Fram med den gamla rakkniven.

      1. Johan M.

        Vad du eller jag tycker och tror spelar ingen större roll. Nu handlar det om vad en åklagare tycker och tror. Han ansåg sig övertygad om att Stig Engström var en mördare som sprang på David Bagares gata. Ok, han sprang på David Bagares gata – men var han mördare för det?

        Johan M: Fram med den gamla rakkniven.

        Det är ju den jag använder. Finns det någon slutsats som är enklare? Lisbeth såg gärningsmannen, för hon stod närmast. Enligt henne bar gärningsmannen en mörkblå täckjacka och stannade till inne i gränden. Det är en väldigt enkel slutsats. Stig Engström stannade ju inte till inne i gränden och blickade tillbaka. Stig Engström bar inte en mörkblå täckjacka.

        1. VVA:

          ”Nu handlar det om vad en åklagare tycker och tror. Han ansåg sig övertygad om att Stig Engström var en mördare som sprang på David Bagares gata. Ok, han sprang på David Bagares gata – men var han mördare för det? […] Finns det någon slutsats som är enklare?”

          Ja, flera. Den mest uppenbara är att åklagaren hade fel.

          1. Madam.

            Då får du väl bevisa att han har fel, för det är den ordningen som gäller. Själv tänker jag att det gäller att försöka komma fram till rätt slags frågeställning, inte att komma med ”Du har fel och jag har rätt.”

            Hur vet du att det var mördaren som Yvonne iakttog på David Bagares gata?

            1. VVA:

              Nej, det är verkligen inte den ordningen som gäller. Krister Peterssons ord har ingen som helst bevismässig tyngd bara för att de är Krister Peterssons ord.

              Med samma ut-och-in-vända argumentation skulle man kunna man kräva att du motiverar vad Christer Pettersson gjorde vid Dekorimahörnet med en laddad revolver, om han nu inte var mördaren. Att han stod där med puffra i hand har nämligen en åklagare påstått.

              Dessutom förvränger du Peterssons argument.

              Han har aldrig påstått att Engström allt annat oaktat måste vara den springande mannen, utan det antagandet bygger på de övriga delarna i hans teori. Det nyckelargument åklagaren presenterade bestod av förutsättningar och en slutsats:

              1. han konstruerade (korrekt) den ”gula linjen”, d v s siktförhållandena mot Lars J.
              2. han fastslog (helt utan rimlig grund) att Engström inte kan ha varit på brottsplatsen, eftersom det inte finns vittnesmål som tydligt binder honom dit.

              Utifrån dessa två antaganden (varav ett är korrekt och det andra ogrundat) drar han den i sig följdriktiga slutsatsen att Engström då måste ha sett Lars J från trappan, vilket därmed betyder att han flydde området och ljuger om allting, av vilket följer att han troligen är mördaren och därför också den flyende mannen.

              Petersson har däremot aldrig sagt att Yvonne N:s mycket lösa signalementsbeskrivning (mörk klädsel, rock och väska, vilket kan passa på tiotusentals olika män) i sig vore tillräcklig för att placera Engström på David Bagares gata. Den slutsatsen kan du alltså inte lägga i hans mun, utan den får du försöka argumentera för själv.

              1. Nu vilar ju åklagarens beslut om att lägga ner förundersökningen på en motivering som grundar sig på en misstanke mot en som är avliden. Men eftersom Stig Engström är avliden så kan han samtidigt förstås inte försvara sig mot åklagarens misstankar. Motiveringen om att lägga ner förundersökningen stoppar i sin tur möjligheterna att fria den misstänkte från de misstankar som beslutet vilar på.

                Problemet är alltså inte åklagarens tyckande och tänkande utan problemets kärna är den skriftliga motiveringen bakom beslutet att lägga ner förundersökningen. Det låter kanske omvänt, men på grund av motiveringen måste man först fria Engström från misstankar för att kunna befria honom från misstankar. Det enkla sättet är att ifrågasätta om Lars verkligen har iakttagit en mördare. För det vet han ju inte ens själv har det ju visat sig. Det finns det ju bevis på med tanke på brevet som Lars skrivit under. Det visste även åklagaren när han skrev motiveringen bakom beslutet, MEN det struntade han i. Och han berättade inte om det på presskonferensen heller. Det är illa, anser jag när man pekar ut någon som enda misstänkt bakom ett statsministermord utan möjlighet att försvara sig. Jag tror mig veta hur Stig skulle ha försvarat sig. Han hade nämligen medgett att han sprungit in i gränden, att han förväxlats som mördaren men att han var oskyldig.

                Berätta gärna hur du tänker att man ska gå tillväga för att upphäva beslutet bakom att lägga ner förundersökningen utan att blanda in Stig Engström, när beslutet vilar på misstanken mot just Stig Engström. Utan en pågående förundersökning – hur ska polisen hitta någon misstänkt?

                1. ”Det enkla sättet är att ifrågasätta om Lars verkligen har iakttagit en mördare.”

                  Hur är detta det enkla sättet? Enklare vore väl t.ex. att belägga att Stig Engström måste ha varit på brottsplatsen på grund av de uppgifter han eller andra lämnat. Ett ifrågasättande utan grund – som snacket om en kapplöpning (även om du inte gillar ordet) mellan mördaren och Engström i gränden, har inget fog för sig. Det finns inget tecken på två springande män. Det kan inte uteslutas fullständigt (precis som ett flygande tefat inte kan uteslutas fullständigt) men ingenting tyder på det. Om Lars iakttog Stig Engström springa i trapporna, vad hände med mördaren som ungefär samtidigt sprang in i gränden? Varför var Stig Engström i gränden? Varför ljuger han efter en kvart om att han var kvar på mordplatsen istället för att berätta att han flydde från en mördare eller jagade efter mördaren? Du har inga svar, eftersom du inte kan visa att det gick till så. Dina rena spekulationer – för det är allt det är – kommer inte att få Krister Petersson, eller snarare Riksåklagaren, att återuppta förundersökningen. Ifrågasättandet kommer inte att ha någon som helst betydelse, om de inte stöds av någon ny omständighet.

                  ”Det finns det ju bevis på med tanke på brevet som Lars skrivit under.”

                  Nu använder du ”bevis” i ännu vidare mening än inom juridiken och då är det oerhört vitt. NE definierar ”bevis” som ”grund för visshet om något”; ”något som ger kunskap om sanningen eller riktigheten hos ett påstående”. Det finns inga bevis på något annat än att Lars J kan tänka i flera banor. Det hedrar honom att han kan göra det, men det bevisar ingenting alls åt något håll överhuvudtaget. Det Lars skrivit ger inte någon visshet om något, det ger inget ben att stå på, det ger inte ens en antydan till vetskap om hur det förhållit sig under mordnatten. Lars har fortfarande inte hört fotsteg åt flera håll – fotsteg som hade kunnat tyda på två springande män. Hade han sagt att han gjort det, men att han inte vågat berätta det tidigare, hade hans brev kanske haft någon relevans för utredningen. Nu blir möjligheten att en mördare sprang åt ett annat håll bara en spekulation lika ”värdefull” som dina egna. Det spelar ingen roll vad ett vittne säger, om detta ligger utanför vad vittnet kan vittna om. Lars kan inte vittna om två män, eftersom han inte såg två män. Och Lars har redan redovisat sin inställning, till polisen och under ed 1989. Hans minne har inte blivit bättre till år 2020.

                  ”Utan en pågående förundersökning – hur ska polisen hitta någon misstänkt?”

                  Varför ska just polisen göra det? Det är väl det som många Palmemordsintresserade (”privatspanare”) själva gör, dvs. försöker hitta pusselbitar och bevisning mot en viss person. Hade man kunnat hitta en person som köpt ett vapen från Christer A, en rapport till ledningen för PKK om utfört attentat daterad 1 mars 1986, en dagbok från Vic Gunnarsson om hur han sprang efter mordet, en (mörkblå?) jacka med Christer Petterssons DNA och krutstänk, en medgärningsmans erkännande och vidhängande tunnelbanebiljetter som visar att personen befann sig på samma ställe som makarna Palme, etc. etc. etc. så hade man förstås kunnat rentvå Stig Engström ”utan att blanda in Stig Engström”. Dessutom kan nya bevis rentvå Stig Engström utan vilda spekulationer om vad Lars J såg. Något vittne kan ha skrivit en detaljerad redogörelse för sina minnen redan i mars 1986, utan att polisen haft intresse av denna (t.ex. för att vittnet inte såg gärningsmannen). Här nämns kanske en man i 50-årsåldern iförd keps och rock i förbigående. Vittnet kan ha glömt sådan ren brukstext (t.ex. en dagboksanteckning). Sådant kanske påträffas först efter ett vittnes död. Mycket av detta är sådant som privatpersoner kan gräva fram utan tvångsmedel.

                  Stig Engström kommer aldrig att behöva försvara sig. Han är död. Dina och Borgnäs spekulationer är utan värde. Det kommer aldrig att bli fråga om ”rimligt tvivel”, utan fråga om vad som är mest sannolikt när det gäller Palmemordet.

                  ”Jag tror mig veta hur Stig skulle ha försvarat sig. Han hade nämligen medgett att han sprungit in i gränden, att han förväxlats som mördaren men att han var oskyldig.” Hur i all världen kan du veta, eller tro dig veta, detta? Engström har inte påstått att han sprungit in i gränden vid den tidpunkt du implicit menar. Om du vill motbevisa Krister Petersson och tycker att man bör ”ifrågasätta om Lars verkligen har iakttagit en mördare”, så får du väl söka bevis som talar i denna riktning. Inte tjafsa om att polisen borde ha gjort sitt jobb. Polisens jobb är färdigt. Det har åklagaren bestämt. Nu gäller det att sluta gnöla. Vill man lösa brottet får man syssla med mer än grundlösa spekulationer.

                  Själv tror jag inte att man löser brottet. Hade det fått preskriberas hade gärningsmannen kunnat ge sig till känna. Nu lär det inte bli så.

                  1. Johan M: ”Om Lars iakttog Stig Engström springa i trapporna, vad hände med mördaren som ungefär samtidigt sprang in i gränden?”

                    Mördaren sprang förstås före Stig Engström och försvann in mellan byggbarackerna. Det är fakta.

                    1. ”Mördaren sprang förstås före Stig Engström och försvann in mellan byggbarackerna. Det är fakta.”

                      Nu vet inte jag om du driver med mig.

                    2. Johan M.

                      Nej, jag menar allvar. Den sista säkra uppgiften om gärningsmannen som vi känner till är att gärningsmannen försvann någonstans inne bland barackerna. Enligt Stigs vittnesförhör sprang Stig inte före eller som gärningsman i alla fall. Detta bekräftas av Leif L och avsaknad av fakta som visar på något annat.

                      Sen kan vi (du) sitta här och spekulera bäst vi vill. Det har du väl din fulla rätt till.

                    3. Det är inte en spekulation utan slutsats av vittnesmålen. Mördaren tar sig joggande eller springande från mordplatsen, mot gränden. Endast en man springer in i gränden. Hans J ser att mannen påbörjade att ta steg i trappan (även om advokaten försökte kollra bort honom 1989; Lars kan dessutom inte ha varit så snabb med att förfölja gärningsmannen att det kan vara Lars som Hans J ser). Lars J hör, efter att ha sett Palme fara i marken och Lisbeth skrika, fotsteg närma sig (från ett enda håll). Lars ser en enda man som springer upp för trapporna. Efter en stund bestämmer han sig för att följa efter mannen. På David Bagares gata springer en man med liknande signalement, som tittar sig om; denne blir observerad av Ahmed Z och Yvonne N.

                      Detta går ihop. Det är alltså inte en ren spekulation att gärningsmannen 1) sprang upp för trapporna eller 2) sprang förbi Yvonne. Sedan vet vi inte säkert angående senare iakttagelser. Helt säkert kan vi inte veta om Yvonne heller, eftersom mördaren kan ha sprungit på Malmskillnadsgatan samtidigt som en annan man med rock (en torsk?) sprang på David Bagares gata. Denna hypotes är svagare eftersom den kräver fler ovissheter (ännu en man). Om en annan man sprang förbi Yvonne och Ahmed kan denna man inte vara Stig Engström, som knappast hade kunnat ta sig upp dit.

                      Något som däremot inte går ihop är en mördare som springer in i gränden och stannar kvar där, medan en annan man plötsligt springer upp för trapporna. Någon sådan andra man har inte identifierats. Någon sådan andra man har inte gett upphov till några ljud som Lars J har hört. (Du trodde ju förresten själv att gärningsmannen hade täckjacka för att Lars sa det; då kan inte Lars ha sett samme man som Yvonne, och då bör väl ”bytet” ha ägt rum på Malmskillnadsgatan, inte vid barackerna. Eller skedde två ”byten”? Tre springande män?) Man undrar varför mördaren skulle springa in i barackerna för att sedan stå kvar där, och när och hur han tog sig därifrån innan polisen – och möjligen Stig Engström – sprang in i gränden. Att en annan man än gärningsmannen skulle ha sprungit upp för trapporna, DET är ren spekulation. Spekulation som det inte verkar finnas minsta stöd för, om man bortser från Lisbeths iakttagelse av en man – en iakttagelse som lätt kan förklaras med att hon såg Lars. Du och Borgnäs är tämligen ensamma om att tro på något liknande, just för att det rör sig om tro och spekulation.

                    4. Johan M,
                      are the immediate post-killing events really that clearcut so that they can only lead to your stated conclusions? Can reasonable doubt be raised against the connectivity of the scattered observations?
                      1. Is it likely that any witness actually continuously and uninterrupted observed the killer running all the way from the scene to the point of running up the stairs beyond the entrance point to the rolling stairs or even to a possible diversion on Luntmakargatan?
                      2. In Lars’ original statement he did not volunteer that the running steps he heard belonged to the perpetrator of the murder; the police did that for him.
                      3. Lars heard two Magnum 0.357 shots, which, originating at 165 dB at a distance of 1m, would correspond to 136 dB (if no sound barriers in between) 54 m away. Following being exposed to such loud noises, is audibility of steps the whole way from Sveavagan to Luntmakargartan even possible, or do they only become audible during the last stretch?
                      3. The length of time Lars stayed in position post-murder on the Southern side of the sheds remains somewhat unclear – so can we be sure there is continuity in his observation of a running man?
                      4. The killers initial dash (to the darkness on the Northern side of the sheds and its relative obscurity) would probably have lasted about 10 seconds, during which time Lisbeth’s realization of what had just occurred, and subsequent reactions must have created considerable both auditory and visual distractions to any observer.

                    5. Fakta är att ingenting talar för att Engström springer in i gränden varken före eller efter gärningsmannen åtminstone inte innan polisens ankomst till platsen. Gärningsmannen försvinner inte in mellan byggbarackerna utan fortsätter upp för trapporna och observeras av Lars J som står gömd bakom barackerna men synlig från Sveavägen och av både Lisbet och Engström till en början misstas för att vara gärningsmannen. Absolut ingenting talar för att Lars J ser Engström springa mot och upp för trapporna. Inget vittne har sett någon man springa in i gränden direkt efter den flyende gärningsmannen
                      Åklagaren Peterson har fel när han påstår att Engström springer in i gränden och upp för trapporna direkt efter skotten. Sluta krångla till det för dig

                    6. Chan60,

                      Jag sysslar med vanliga sannolikheter här. Beviskrav om rimliga tvivel kan gott hålla sig i brottmålsprocesserna; här har de ingen plats. Så länge ingenting talar för två springande män, förblir en spekulation om två springande män blott en spekulation. Jag medger att det är teoretiskt möjligt att mördaren skrämde en intet ont anande person på flykten och stannade kvar i gränden, men jag ser ingen som helst anledning att tro detta, och anser att sannolikheten för detta är mycket låg. I teorin är det mesta möjligt.

                      1. Det som hände på platsen var ju just att någon föll till marken och någon annan sprang därifrån. Rimligt är att vittnena fäste blicken på något av detta. Hans J fäste sig vid mannen som sprang in i gränden och upp för trapporna.

                      2. Lars är ett vittne. Han ska redogöra för det han sett och hört, inte analysera detta eller försöka dra slutsatser. (Därför är det väldigt bakvänt när VVA använder ett brev från 2020 för att ifrågasätta andras slutsatser av vad Lars framfört. Lars egna slutsatser har inget värde i sammanhanget, endast hans utsaga.) Omständigheterna i sekvens talar för ett enda scenario – Lars hör den springande mördaren, ser sedan denne och denne tar sig upp för trapporna. ”Han ser sedan en kvinna som faller ihop bredvid mannen och skriker till. Han hör sedan springande steg på Tunnelgatan i riktning mot sig själv. Dessa steg är på norra sidan av barackerna. Jeppsson vänder sig om för att se den springande personen. Jeppsson själv befinner sig då några steg in på Tunnelgatan på söder sida om baracken. Han ser sedan en man springa uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan.” (1986-03-04)

                      3. Det tekniska har jag inte de vetenskapliga kunskaperna att uttala mig om, så det låter jag bli. Att Lars kunde höra en kvinna ”skrika hysteriskt” (1986-03-01 01:15) talar väl för att han faktiskt kan höra. Han ser ju kvinnan endast i silhuett (så det kan rimligen inte vara ett synintryck att hon skrek, särskilt som han kan säga vad hon skrek) och ”Då hör [han] samtidigt en person börjar springa.” (1986-04-04)

                      4 (3 2). Att han skulle ha fäst uppmärksamheten vid något annat medan han hörde steg, och missat en helt annan man förefaller mig inte sannolikt. ”Jag ser honom när han dyker upp i korsningen.” Lars ser personen när denne dyker upp bakom barackerna (1986-04-04). Om det inte genom en makalös slump fanns en annan person där, som skrämdes på flykten av mördaren (som stannade kvar i gränden), måste det rimligen vara mördaren som Lars J ser.

                      5 (4). Det beror väl på akustiken på platsen. Det rör sig ändå om en så pass lång bit att en person måste kunna skilja på steg i närheten och steg som springer över Sveavägen (eller billjud). Framförallt skulle en person med normal syn ju rimligen se två män som springer åt olika håll, om man först hört skott och sedan springande steg och förstått att någon inblandad i mordet springer åt ens håll.

                    7. Johan M,
                      Well, my intended point was really a simple one – there is no certainty of continuity and consistency in the observations. Not whether any particular observation holds a higher degree of likelihood than any other.
                      Your assumptions are certainly not unlikely.

                      However, if we look at how the statements developed over time, there are examples of uncertainties and speculations turning into facts and facts being changed – like wearing no hat turns to wearing a hat, jacket turns to coat, etc. Also, the role of the police and reporting should be carefully considered, when determining ”facts”.

                      The statements attributed to both Hans J and Lars are examples of just that. Especially Hans J went through a very busy minute – he observed the second shot, executed a U-turn (and originally placed it at Apelbergsgatan), spotted the killer hold a revolver, observed Lisbeth kneel, run around and scream, called the taxi-central twice, parked the car, observed the start of the run, observed Stephan initiate first aid, observed the runner hesitate about 25m away, observed him run to up the first three steps of the stairs.

                      Is a continuous uninterrupted focus on all that simultaneously even possible?

                      It is only natural to fill observational gaps of events with expected progressions in the mind and believe you actually saw it happen. We are trained to do that, and in most situations our visual projections are likely or even correct, but our perceptions can be illusions – especially in the presence of distractions, as proved by the showbiz art of magic.

                    8. Hej Johan M.

                      Du skriver bland annat:”Spekulation som det inte verkar finnas minsta stöd för, om man bortser från Lisbeths iakttagelse av en man – en iakttagelse som lätt kan förklaras med att hon såg Lars. Du och Borgnäs är tämligen ensamma om att tro på något liknande, just för att det rör sig om tro och spekulation.”

                      Ja, precis. Om man bortser från Lisbeth, då går det ihop. Alltså om man tror att hon inte sett någon mördare. Det trodde Thomas Pettersson och det trodde tydligen även åklagaren, men det tror ju inte jag. Jag anser att det är att göra det allt för svårt för sig. Jag tror att hon borde ha sett mördaren, vilket hon själv verkade fullkomligt övertygad om. Fundera kring detta: hade man pekat ut Stig Engström och lagt ner utredningen om Lisbeth varit vid liv och börjat protestera högljutt? Nej, vad skulle hon säga åt dem? Hon skulle förstås säga att hon såg mördaren och han bar inte en mörk rock som Stig Engström. Nu spekulerar jag, men jag kan tänka mig att hon skulle fråga om de vore helt från vettet. Men det är en ren gissning. Skulle sen Mårten Palme, statsminister Stefan Löfvén och det svenska folket gå med på utpekandet? Hade man tänkt att det lät tillräckligt trovärdigt? Nej. Skulle åklagaren fått problem? Ja, det tror jag. Man skulle aldrig ha klarat av att peka ut Stig Engström som mördaren om Lisbeth fortfarande levt. Men så fort både hon och Stig var döda så var det fritt fram. Det var varken rätt mot Lisbeth Palme eller mot Stig Engström – men det brydde man sig tydligen inte om.

                      Dessutom måste man ju även bortse från Stig Engströms vittnesmål, vilket man ofta har gjort under åren som gick. Stig Engström menade att han såg personen i blå täckjacka cirka ”15 – 16 sekunder efter att skottet avlossats”, vilket Engström uttalar att ”det bör stämma, med tiden fram och en liten kort orienteringsstund, så bör den tiden stämma.” Engström menade att han kom fram till Palme cirka 5-6 sekunder efter det andra skottet. (86-04-25) Om du nu drar en slutsats utifrån vittnesmålen – varför tar du inte hänsyn till Stigs vittnesmål i din bedömning, Johan M? Det är från april 1986 så det är inte så sent. Skulle Stig ta fel på några få sekunder? Ja, troligen. Skulle han ta fel på några minuter? Nej, troligen inte. Det är min bedömning i alla fall. Under rättegången mot Christer P sa Stig Engström att han såg siluetten i gränden ”En tio-femton sekunder, jag är lite osäker” från det att han kom fram. Hur lång tid tog det från att han hörde smällen tills han kom fram till Palme? Jo, cirka 6-7 sekunder plus någon sekund för att titta på klockan. Då skulle han alltså sett vittnet Lars J (om han nu såg vittnet Lars J) runt 22 sekunder (högt räknat) efter skott nummer 2? Det var även vad spaningsledningen inne i Palmerummet ansåg vara för tidigt, de började därför fatta misstankar om att han ljugit i förhör – eller att han var mördaren. Om Engström såg Lars J i cirka 10 sekunder som han också påstod i ett förhör – då ska Lars alltså springa uppför trappan cirka 32 sekunder efter det andra skottet. Hur stämmer det överrens med att han möter polisbilen och har springande poliser efter sig?

                      Därmed går ju inte detta riktigt ihop tänker jag – för du måste bortse från flera viktiga uppgifter, som exempelvis när du skriver: ”Hans J ser att mannen påbörjade att ta steg i trappan (även om advokaten försökte kollra bort honom 1989; Lars kan dessutom inte ha varit så snabb med att förfölja gärningsmannen att det kan vara Lars som Hans J ser). ”

                      Man måste inte bara bortse från vad Lisbeth och Stig iakttagit, utan man måste ju även bortse från Lars J:s första uppfattning av gärningsmannens blå jacka. Däremot bör man inte bortse från att han faktiskt verkar ha ändrat uppfattning kring både signalementet och flyktvägen.

                      Johan M: ”Detta går ihop.”

                      Nej, men så sa Hans Ölvebro också. Hur gick det? Inte så bra. Både Olle Minell och Leif GW Persson sa i TV-rutan att det inte gör ju det. Leif GW Persson och Hans Ölvebro kom fram till att det istället för polisens uppgifter som var felaktiga så var det Lars uppgifter som inte riktigt stämde – han måste varit långsammare än vad han själv hävdat. Jaha?! Vad gör polisen åt det då? Man får väl undersöka detta närmare då?! Exakt hur lång tid tog egentligen Lars J på sig? Det får man ju ta och reda ut med Lars J, anser jag. Det är ju lite mycket begärt att poliser utan vidare räknekunskaper ska behöva sitta och räkna sekundrar hit och dit. Då får de lov att ta in nån som kan räkna, annars blir lite väl mycket gissande. Så det baseras på rena spekulationer för tillfället.

                      Men är alltså tvärtom alldeles för mycket här som inte går ihop. Det finns fortfarande alltför många frågetecken och osäkerhetsfaktorer kring gärningsmannens flyktväg och signalement. Det är ju i det närmaste en fanatisk övertygelse som en del verkar ha kring det här med flyktvägen och signalementet på en gärningsman och som vi efter 37 fortfarande inte vet vem det är. Detta är nog det som mest lockar min nyfikenhet – hur kan så många och under så lång tid bli så övertygad om något som jag anser verkar vara så uppenbart osäkert? Mycket märkligt.

                      Dessutom är det ju ingen annan expert i ämnet än just Lars Borgnäs som har haft tillgång till Arne Irvells gamla anteckningsbok och därmed kunnat läsa Irvells frågeställning om Engströms agerande vid mordplatsen.

                      Jag gör med andra ord därmed bedömningen att både flyktvägen och signalementet på gärningsmannen kan vara lite tokiga. Men det är vad jag anser. Visa gärna att jag har fel, men man kan inte enbart utgå från ett enda vittnes uppgifter anser jag – hur trovärdiga och pålitliga jag än anser att de må vara. Jag behöver ha lite mer än bara min egna tro och övertygelse kring det.

                    9. Det finns säkert en poäng i att man inte hade presenterat en sådan teori som Skandiamannenteorin när Lisbeth levde, men det beror knappast på att man hyste tilltro till hennes uppgifter. Man har kunnat ifrågasätta hennes uppgifter hela tiden, även från åklagarhåll. Du tycks blanda ihop respekt för Lisbeth med att man skulle fästa tilltro till hennes uppgifter. Den bästa förklaringen till att hon påstår det hon påstår är att hon sett Lars, inte att mördaren höll sig kvar i gränden.

                      Tider och avstånd är svåra att uppskatta, särskilt nästan två månader senare. (Du kan ju försöka själv att. Låt någon spela in något du gör, utan att du vet om det, och fråga dig efter två månader hur lång tid det du gjorde tog.) Vi vet förresten inte ens om Stig Engström hörde något skott. Han hör en knall av något slag, uppger han, och vid sin tidsbedömning utgår han ifrån den. Jag hör ofta knallar eftersom jag bor i närheten av en bilväg. Dessutom vet vi ju inte när Engström kommer ut från Skandia, eftersom utstämplingen sker innan man går ut till väktarna. Så tidpunkten då Engström ser Lars är svår att uppskatta utifrån endast Engströms vittnesmål. Gunnar m.fl. har argumenterat för att Engström kommer ut senare än han tror. Det är inte att ”bortse ifrån” Engström, utan att försöka förklara hans iakttagelser.

                      Din indignation över polisen begriper jag inte. Hur ska man kunna undersöka exakt när Lars började sitt förföljande? Det är väl snarast detta som man menar med Lars var långsam, att han dröjde med förföljandet, inte att hans hastighet när han tog sig upp för trapporna var låg. ”Så det baseras på rena spekulationer för tillfället.” begriper jag än mindre. Vari består spekulationen? Vi vet förstås inte exakt när på sekunden som Lars sprang upp för trapporna, men det sprang ju bara en person där före honom, oavsett, och Lars möter ju Ahmed och Yvonne som just sett en springande man.

                      På vilket sätt skulle Arne Irvells anteckningsbok och frågeställningar visa vad Lars såg? Det är ju Lars vittnesmål vi diskuterar, inte Borgnäs eller Irvell. (Epitetet ”expert” besparar jag dig mitt omdöme beträffande.)

                      Jag förstår fortfarande inte vad sådant som ”inte går ihop” enligt dig har för relevans. När man inte har ett förlopp som är inspelat med flera kameror kan man sällan beskriva det 100 % rätt. I detta fall har vi tyvärr bara vad Lars och Hans säger, och de säger att den man som sprang in i gränden springer upp för trapporna (Hans ser det och Lars ser och hör det). Det finns inte någon annan man som de observerar – och inte någon man som någon annan observerar heller. Varför ska vi då utgå ifrån en sådan hypotetisk andra man? För att jag inte kan visa att en sådan inte fanns? Jag kan inte visa att halva PKK inte stod på Luntmakargatan och tryckte, och tog sin sammansvurne med sig till en väntande bil. Naturligtvis kan jag inte det, men ingenting talar för att det gick till så.

                      Ingen har sett två män springa in i gränden. Om det fanns två springande män måste rimligen en av dem redan ha stått i gränden och den andre gått upp i rök.

                      Tror du alltså, på fullaste allvar, att Stig Engström mer sanningsenligt borde ha uppgett t.ex. följande: ”Jag stod och pissade i gränden vid byggbarackerna på Tunnelgatan. Då hör jag skott och plötsligt kommer en man springande mot mig. Jag blir livrädd och springer Tunnelgatan fram, över korsningen, upp för trapporna mot Malmskillnadsgatan och ner för David Bagares gata, medan jag ser mig om för att kontrollera att jag inte är förföljd. Vid ett tillfälle, på trappan, när jag såg mig om, såg jag en ung man. När jag inser att kusten är klar vänder jag åter till Skandia. Där ljuger jag om att en person blev skjuten och såg liten ut. Jag ljuger om att jag hört ett skott kort efter att jag lämnat arbetsplatsen, och sett en tant som var lik Lisbeth Palme, som polisen var brysk mot. Jag ljuger även om att ha sett blod välla ur munnen på den skjutne mannen och om att jag vänt dennes kropp. På natten får jag definitivt reda på att den som blivit skjuten, som jag aldrig sett, var Olof Palme. Under natten och morgonen tar jag del av massmedia och ljuger ihop en berättelse om att jag deltog i livräddningsåtgärder och dessutom såg en ung man vid kulturhuset (den man jag såg från trapporna). Jag hittar på att Lisbeth Palme försökte stoppa bilar och dessutom berättade för mig att mördaren hade blå täckjacka. Jag hittar även på att jag följde efter poliserna som förföljde mördaren i syfte att tala om det som Lisbeth Palme sagt till mig. Sedan såg jag till att vara med i massmedia och redogjorde för min påhittade historia. Allt detta gjorde jag för att inte själv bli utpekad som gärningsman, trots att jag inte ägt något vapen eller avlossat något sådant på mordnatten. Jag hade ju bara pissat i gränden och blivit överraskad.”?

                    10. Jag tar det viktigaste, det du fortfarande helt och hållet missuppfattat:

                      Johan M: ”Tror du alltså, på fullaste allvar, att Stig Engström mer sanningsenligt borde ha uppgett t.ex. följande: ”Jag stod och pissade i gränden vid byggbarackerna på Tunnelgatan.”

                      Nej, givetvis inte. Borgnäs placerar Engström felaktigt inne på Tunnelgatan när mördaren skjuter Palme. Jag placerar istället Engström mellan Skandiaentrén och brottsplatsen. Det har jag försökt att förklara för dig flera gånger nu.

                    11. Chan60,

                      Indeed, illusions are possible and filling of gaps even probable, but I have no reason to suspect that it is a mere illusion on Hans’ part, since Lars confirms the man running up the stairs. Absolute certainty is seldom seen in murder investigations. Of course, ”possibiliter ergo probabiliter” is always incorrect, but here probabilities are all we have. This is not a murder trial.

                    12. VVA,

                      Om Engström var mellan Skandiaentrén och brottsplatsen när skotten avlossades, hur ska han kunna vara den som Lars hör och ser? Varför skulle denne timide 52-årige grafiker få för sig att omgående jaga efter en beväpnad mördare (som han väl inte ens hunnit se själv?)? Det kan inte förklaras med någon nyfikenhet eller rättrådighet. Det är ju bara dumt.

                      Men man kan alltså byta ut första delen av min redogörelse mot ”Jag kom gående på Sveavägen då jag hörde skott. Jag ser en bit bort en man falla ihop och en annan man springa ifrån platsen. Utan någon anledning rusar jag så snabbt jag kan efter mannen som sprungit därifrån. Inne i gränden på Tunnelgatan ser jag inte till mannen längre; han måste ha slukats upp av marken (eller av ett flygande tefat?). Då blir jag plötsligt nervös och livrädd och kutar upp för trapporna mot Malmskillnadsgatan och vänder mig om för att se att den försvunne mannen inte förföljer mig.” Från ”Vid ett tillfälle … sådant på mordnatten.” förblir min redogörelse alltså i linje med vad du påstår, vad jag förstår. (Inte bara Robert kan skriva fiktion.) Och då undrar jag om du tycker att detta verkar rimligt.

                2. VVA:

                  Ingenting i ditt svar rör sakfrågan, eller min senaste kommentar. Om du vill pröva en gång till, var så god. Annars kan vi kanske avbryta övningen här.

                  Jag är vanligen rätt diskussionsglad, men att döma av vår hittillsvarande interaktion verkar du mest intresserad av att få stickrepliker till din ständigt pågående monolog.

                  1. Hej Madam.

                    Tråkigt att höra din kritik mot mina inlägg, då jag försöker göra mitt bästa för att vara såpass tydlig så att alla ska förstå.

                    Madam: “Nej, det är verkligen inte den ordningen som gäller. Krister Peterssons ord har ingen som helst bevismässig tyngd bara för att de är Krister Peterssons ord.
                    Med samma ut-och-in-vända argumentation skulle man kunna man kräva att du motiverar vad Christer Pettersson gjorde vid Dekorimahörnet med en laddad revolver, om han nu inte var mördaren. Att han stod där med puffra i hand har nämligen en åklagare påstått.”

                    Vi sitter ju inte i en domstol och ska försöka bedöma en åtalad person, det är ju det som är en del av problemet. Du måste fråga dig – VILL någon ansvarig lösa mordet på Olof Palme? Finns det någon VILJA kvar efter det kritiserade utpekandet av Stig Engström? Nej, det finns i nuläget inget folkligt eller politiskt stöd i att någon ansvarig ska återuppta utredningen. Varför? För att folk är trötta, oinsatta och har viktigare saker för sig. Medierna har näst intill slutat rapportera om det. Krister Petersson sa att Engström var mördaren och visst, i folks ögon agerade han ju rätt konstigt. Och vad är då alternativet till Stig Engström för en vanlig Svensson? Att nu Pettersson sprungit in i gränden som vittne? Ska vi åter kosta på att skicka nya mordutredare till Sydafrika medan folk skjuts på gator och torg? Att några poliser åter ska sitta och granska PKK-spåret? Att man ska gå igenom SÄPO-arkiven – efter att några poliser åter suttit och gått igenom Palmeutredningen under två år bara för att sätta sig in i den? Vanligt folk har ju inget alternativ till det som åklagaren har berättat. Det känns troligen bara hopplöst. Det finns inga konkreta bevis mot någon. Folk är less. Det måste finnas något konkret att ta på för att vanligt folk ska ställa krav. Det måste komma upp kritik i program som uppdrag granskning för att folk ska ställa krav så att politiker ska ställa krav på sina myndigheter att granska fallet på nytt. Samtidigt måste det finnas nya, konkreta uppgifter att granska. Janne Josefsson måste jaga någon tjänsteman med blåslampa för att ansvariga ska agera.

                    Det är ju för övrigt inte Christer Pettersson som motiveringen bakom nedläggningen av förundersökningen. Det var ju inte han som åklagaren riktade misstankar mot innan sitt beslut. Domstol har ju redan tagit beslut i den frågan, han var oskyldig. Åklagare, statsministrar och gamla poliser kan sen få hävda vad de vill men det är redan beslutat att det saknas bevis mot Christer Pettersson. Det är lite annorlunda med Stig Engström.

                    Madam: “Nej, det är verkligen inte den ordningen som gäller. Krister Peterssons ord har ingen som helst bevismässig tyngd bara för att de är Krister Peterssons ord.”

                    Men det är den ordningen som gäller. Du måste ha en annan misstänkt för att öppna upp utredningen. Men för att hitta en misstänkt behöver du troligen ha något konkret att visa upp. För att ha något att visa upp behöver saker och ting undersökas. Annars är Stig misstänkt i folkets ögon, precis som Christer Pettersson för evigt är misstänkt i mångas ögon. Är man inte insatt (som 98 procent av nuvarande befolkningen troligen inte är) så har man i princip dessa två alternativ. Båda är döda sedan över 20 år och då ställs inga krav med risk att slösa bort 20 år till på ingenting.

                    Madam: “Dessutom förvränger du Peterssons argument.

                    Han har aldrig påstått att Engström allt annat oaktat måste vara den springande mannen, utan det antagandet bygger på de övriga delarna i hans teori. Det nyckelargument åklagaren presenterade bestod av förutsättningar och en slutsats:

                    1. han konstruerade (korrekt) den ”gula linjen”, d v s siktförhållandena mot Lars J.
                    2. han fastslog (helt utan rimlig grund) att Engström inte kan ha varit på brottsplatsen, eftersom det inte finns vittnesmål som tydligt binder honom dit.

                    Utifrån dessa två antaganden (varav ett är korrekt och det andra ogrundat) drar han den i sig följdriktiga slutsatsen att Engström då måste ha sett Lars J från trappan, vilket därmed betyder att han flydde området och ljuger om allting, av vilket följer att han troligen är mördaren och därför också den flyende mannen.

                    Petersson har däremot aldrig sagt att Yvonne N:s mycket lösa signalementsbeskrivning (mörk klädsel, rock och väska, vilket kan passa på tiotusentals olika män) i sig vore tillräcklig för att placera Engström på David Bagares gata. Den slutsatsen kan du alltså inte lägga i hans mun, utan den får du försöka argumentera för själv.”

                    Jag har inte påstått att YN:s iakttagelse är åklagarens enda argumentet mot Stig Engström. Jag har i tidigare inlägg tagit upp olika citat från åklagarens presskonferens. Förvränger jag åklagarens argument? Nej, jag har snarare läst hur Christian Dahlman bedömde åklagarens uppgifter. Enligt Christian Dahlman, professor vid juridiska fakulteten vid Lunds universitet (med expertområde bevisvärdering i brottmål) “bygger Engström-hypotesen på följande tankegång:

                    Eftersom Engströms berättelse om sin insats på mordplatsen inte bekräftas av personer på platsen så hjälpte han inte till på det sätt han påstår. Det innebär att han ljuger, och anledningen till att han ljuger är att han i själva verket var mördaren.”

                    Enligt Dahlman behöver man ALLTID beakta ALTERNATIVA HYPOTESER när man ägnar sig åt bevisvärdering. Han menar även att vittnespsykologisk forskning “visat att människor får tunnelseende i traumatiska situationer, vilket innebär att de fokuserar på det som är viktigt och inte lägger märke till perifera detaljer. Detta är en plausibel förklaring till att AH och SG, som måste ha haft allt fokus på Palme, inte lade märke till Engström.”.

                    Vidare menar Dahlman att “Åklagare Krister Petersson framförde som ytterligare stöd för sin hypotes att vittnet YN, som ser en springande man på David Bagares gata strax efter mordet, lägger märke till att mannen har en liten väska i handen. Om den springande mannen är mördaren så stämmer väskan in på Engström, eftersom han hade en liten handledsväska.”

                    Christian Dahlman radade i SvD-artikeln även upp några punkter som han menar talade emot Engström-hypotesen. Där nämner han bl.a. att Engströms handledsväska var för liten (22 cm lång) för att rymma en magnumrevolver.

                    Enligt Yvonne N så var väskan på mannen som hon såg “20×15 cm”. (86-03-02) Det borde alltså inte vara en väska som en Magnum-revolver får plats i, om man får tro Yvonne N. Varför skulle sen en springande mördare stoppa ner sin revolver i en liten handledsväska för? Det är alltså inte säkert att den springande mannen är mördaren, oavsett om han är Engström eller inte. Men detta bör ju samtidigt vara den man som Lars J springer efter. Och varför tog inte mördaren rulltrappan upp och sparade lite på krafterna?

                    Men Thomas Pettersson gav Dahlman en motreplik i Svenska Dagbladet den 26 juni 2020 och menade att Dahlman missuppfattat åklagaren och att det istället i “Grunden för åklagare Peterssons framställning om Engström som misstänkt gärningsman är att Engströms signalement i allt väsentligt överensstämmer med vittnesuppgifter från brottsplatsen. Det är Engströms klädsel, längd och kroppsform som i första hand pekar ut honom som misstänkt gärningsman. […]

                    Denna samstämmighete i signalement mellan gärningsman och Engström är huvudargumentet i Krister Peterssons framställning, inte hans lögner.

                    Samstämmigheten mellan mördaren och Engström förstärks av iakttagelser gjorda av två nyckelvittnen: LJ vid några byggbaracker på brottsplatsen och YN uppe på David Bagares gata.”

                    Vidare menar Pettersson att det som utmärker LJ är att han ser gärningsmannen på nära håll och att kepsen är en återkommande detalj i hans vittnesmål.

                    Det här menade ju Christian Dahlman var ett “ännu svagare huvudargument.” och att “signalementet numera är Thomas Petterssons huvudargument för att peka ut Stig Engström”. (SvD, 2020-06-29)

                    Det är de här debattartiklarna som legat för grund för min egen bedömning av åklagarens (och Petterssons) argument. Jag tror inte jag gör bättre bedömning än Christian Dahlman och Thomas Pettersson. De två borde vara tillräckligt kunniga kring åklagarens bedömning kring utpekandet Stig Engström. Sen kan jag väl hålla med efter att ha sett pressträffen. De gjorde en varsin bedömning, en som jag baserade min bedömning på.

                    Vänliga hälsningar
                    VVA

                    1. VVA,
                      du skriver att du försöker vara så tydlig så att alla ska förstå. Jag förstår i alla fall inte och jag är inte säker på att det finns så mycket att förstå heller. Vad jag uppfattar är många ord men ingen tydlig röd tråd. Vågar jag hoppas på lite självdisciplin från din sida?

                    2. Det var ett oerhört långt inlägg, men grunden till diskussionen var ju din (enligt mig bakvända) idé att ”[o]m åklagaren nu påstår att Stig Engström sprang på David Bagares gata så behöver han även visa upp att SE inte sprang där som ett vittne” och Madams konstaterande att du förvrängt vad Petersson faktiskt sa. Madam har inte tagit upp Sydafrika, Janne Josefsson, etc. Varken Madam eller någon annan här är behjälpt av långa citat angående ovidkommande saker.

                      Jag ser inte hur dina citat från Dahlman m.fl. visar det du försökt göra gällande. Jag kan konstatera att Petersson inte skrivit debattartiklarna du hänvisar till. (Varför i all världen borde Dahlman och Pettersson ”vara tillräckligt kunniga kring åklagarens bedömning kring utpekandet [av] Stig Engström”, så kunnig att du kan citera dem istället för Petersson?)

                      ”Du måste ha en annan misstänkt för att öppna upp utredningen.” Som du vet motsägs detta av vad Krister Petersson själv framfört. Ett starkt alibi för Engström skulle räcka. Hittills har inget sådant kunnat påträffas.

                      Dahlmans inställning i fråga om vittnenas observationer är för övrigt rimlig. Vittnena har inget skäl att nämna en passiv Stig Engström. Vittnena nämner för övrigt inte Göran I eller Anders E heller, trots att dessa torde ha deltagit i vändandet av Palme.

                      Så VVA, kan du göra en lista – helt utan citat och längre utläggningar – med argument för att Stig Engström i själva verket i egenskap av vittne sprang upp för trapporna och på David Bagares gata. Annars är jag nog beredd att hålla med Madam om det där med monologen. (Jag har ju inte heller fått några som helst sakliga argument om Robert B…)

                    3. Gunnar Wall:

                      Jag grundade min kritiserade bedömning om Krister Peterssons bedömning på debattartiklarna av Christian Dahlman och Thomas Pettersson i SvD under juni 2020. Inte ens de var eniga om vad åklagaren egentligen grundade sina anklagelser på. Men jag tog därför med båda dessa ”experters” bedömning i min bedömning om Peterssons bedömning för att försöka slå hål på hans argument mot Stig Engström.

                3. ”Det enkla sättet är att ifrågasätta om Lars verkligen har iakttagit en mördare.”

                  Jag förstår inte ditt resonemang här. Vad man kommit fram till är att Lars inte sett att den som sprang förbi var samma person som sköt, men det är väl fortfarande mycket sannolikt att det var mördaren som sprang förbi. Ingen har ju sett två personer springa in samtidigt.

                  1. Zombie.

                    Tack för att du håller dig kort och saklig och inte drar in flygande tefat, förintelsen, osv.

                    Bara för att ingen sett Stig Engström vid mordplatsen så betyder det inte att Stig Engström aldrig fanns vid mordplatsen. Som tur är stämplade han ut, pratade med väktarna, hörde Lisbeths signalement på mördaren samt såg vad andra vittnen inte såg. Vi alltså vet att han befann sig vid mordplatsen vid tillfället. Om vi enbart gick på vad andra vittnen berättat om Stig så fanns han inte där, med möjligt undantag från Leif L senare uppgifter. Betyder det att Stig inte fanns där? Betyder det i sin tur att två personer inte sprungit in i gränden? Nej, Leif L har framfört uppgifter till polisen om att han faktiskt sett två personer springa in i gränden. Stigs bekantskapskrets har framfört uppgifter om att Stig haft en annan version för dom om sitt agerande. Den uppfattningen fanns hos väktaren Anette K och inom spaningsledningen redan 1986. Den frågan ställde sig den erfarne mordutredaren Arne Irvell i sin anteckningsbok, enligt journalisten Lars Borgnäs. Även den gamle spaningsledaren Hans Ölvebro verkar ha haft den uppfattningen när han påpekat att Stig hävdat att han sprungit in i gränden och förväxlats som gärningsman. Den uppgiften publicerades även i DN dagar efter mordet, som jag redan nämnt i ett inlägg förra året. Så otroligt osannolikt är det inte.

                    Det finns däremot en närmast fanatisk övertygelse om det här med flyktväg och signalement på mördaren som är rätt intressant ur ett psykologiskt perspektiv.

                    Du skriver att vad man kommit fram till ”att Lars inte sett att den som sprang förbi var samma person som sköt, men…”

                    Ordet ”men” är ett motsatsord som suddar bort innebörden av det som står skrivet eller sägs framför. Ta bort ordet ”men”. Sätt hellre en punkt där. Sedan kan du ge en vidare förklaring.

                    1. VVA,

                      Leif påstår inte att två personer sprang in i gränden vid samma tillfälle. Du kan ju läsa vad han påstår i ”Den oplanerade möjligheten”. Eller än hellre vad han säger i april 1986, nämligen att han inte sett någon med Engströms signalement på mordplatsen. Leif bevisar ingenting.

                      Engströms bekantskapskrets var inte på mordplatsen och såvitt känt har de inte tillfrågats förrän 20-30+ år efter mordet. Tillförlitligheten torde vara mycket låg. Vad spaningsledningen eller Irvell ansåg är inte ett bevis för någonting, eller ens en svag indikation. Vad Annette K hört men inte från Engström belägger inte vad Engström gjorde på mordplatsen. Hon var inte heller där.

                      För att få veta vad som skedde på mordplatsen man vi inte fråga Holmér, Irvell eller Linder, eller gubbar som en gång pratade med Engström. Vi får helt enkelt se om tesen om två springande män har något fog för sig utifrån vad vi vet om mordplatsen och skeendena där. Det har den inte. Bo G Andersson greppade efter halmstrån som att Söderström använde pluralform i hovrätten 1989 (dock aldrig 1986), eftersom hans tes var så erbarmligt svag. Du verkade inte heller imponerad, men tydligen köper du samma resonemang om man byter springande man.

                      Du gillar ”namedropping”, eller argumentum ab auctoritate. Det är ett argumentationsfel att hänvisa till vad andra känt och tyckt och sedan dra slutsatser av detta, som ”Så otroligt osannolikt är det inte.”

                      Lars har inte sett att den som sprang förbi var samma person som sköt (särskilt som han inte såg vem som sköt) MEN eftersom ingen har observerat två personer springa in i gränden direkt i sekvens, och Stig Engström inte ens påstått att han redan befann sig i gränden när mördaren gav sig in där, finns det ingenting som talar för att Stig Engström skulle vara den som sprang upp för trapporna om han inte samtidigt är gärningsman. Som Zombie skriver är det ”fortfarande mycket sannolikt att det var mördaren som sprang förbi. Ingen har ju sett två personer springa in samtidigt.” Om du, VVA, påstår att två personer sprang in där, får du belägga detta. Inte med hörsägen om vad Stig Engström ska ha sagt, utan med uppgifter som faktiskt talar för att två personer sprang in i gränden efter varandra.

                      Sätt inte punkt. Sätt kommatecken och förklara ditt resonemang med argument. Eller sätt punkt i frågan för gott.

                    2. Att Lars inte sett att mannen som sprang förbi var samma person som sköt innebär inte att det var någon annan som sprang förbi honom och upp för trapporna. Vi vet att bara gärningsmannen sprang in i gränden direkt efter skotten. Teoretiskt kan gärningsmannen ha stannat och gömt sig mellan barackerna men då måste den andre mannen som Lars observerar ha startat sin språngmarsch från barackerna och inte från mordplatsen.

                      Teoretiskt kan Lars J alltså ha observerat någon annan än mördaren men det är absolut INTE Engström som springer förbi honom. Du antar väl inte att Engström passerat Dekorimahörnan och vikt av in i gränden och gömt sig mellan barackerna innan skotten avlossas och sedan efter skotten flytt i panik mot och upp för trapporna.

                      Att Lars observerar Engström springa förbi honom efter skotten kan vi utesluta om vi utgår från att Engström inte har passerat Dekorimahörnan innan skottlossningen utan då befunnit sig på Sveavägens östra trottoar och varför ska vi krångla till det för oss i onödan.

                      Varför inte utgå från Engströms egen utsaga att han inte springer in på Tunnelgatan förrän efter polisens ankomst och att han vänder tillbaka redan vid Luntmakargatan. Lars har antingen sett gärningsmannen springa förbi eller en medhjälpare till gärningsmannen som utförde en skenmanöver medan gärningsmannen gömde sig bland barackerna

                    3. Fullt medhåll till Jonas J. Borgnäs orimliga kapplöpningsteori är teoretiskt möjlig. En Engström som befinner sig där han sagt att han befann sig kan inte ha observerats av Lars. Inte ens om Engström jagade mördaren kan han vara den som Lars ser, eftersom två män inte sprang från mordplatsen. Det kanske är dags att sluta diskutera den helt obestyrkta tanken att Stig Engström skulle vara mannen i trapporna (om han inte var gärningsman)?

                    4. ”Ordet ”men” är ett motsatsord som suddar bort innebörden av det som står skrivet eller sägs framför. Ta bort ordet ”men”. Sätt hellre en punkt där. Sedan kan du ge en vidare förklaring.”

                      Haha! Jag tror du förstår vad jag menar med det jag skrev, och att du förstår själv att du är tarvlig.

                    5. Jag menar teoretiskt möjlig (förutsatt att det mesta Stig Engström själv säger är ren lögn, något VVA rimligen förutsätter). Teoretisk möjlig, praktiskt löjlig.

                    6. Jonas J: ”Att Lars inte sett att mannen som sprang förbi var samma person som sköt innebär inte att det var någon annan som sprang förbi honom och upp för trapporna. Vi vet att bara gärningsmannen sprang in i gränden direkt efter skotten. Teoretiskt kan gärningsmannen ha stannat och gömt sig mellan barackerna men då måste den andre mannen som Lars observerar ha startat sin språngmarsch från barackerna och inte från mordplatsen.”

                      Det innebär det inte. Det innebär ju samtidigt inte heller att det måste varit den som sköt som sprungit förbi Lars, även om det förstås kan vara ganska naturligt att tänka sig det. Vi vet att gärningsmannen sprang in i gränden direkt efter skotten. Vi vet inte om fler kan ha sprungit in före polisens ankomst. Om vi nu är överrens om att Lars verkade vara långsammare än vad han själv berättat i att bege sig uppför trapporna och eftersom han numera även råkat tvivla på sin egen berättelse så kan det helt enkelt även vara så att han inte alls hörde och observerade en springande man sekunderna efter skotten. Han kanske hörde och observerade den springande mannen vid ett något senare tillfälle – om det 0,5-2 minuter så var det kanske inte mördaren som sprang förbi vittnet Lars. Om det inte var mördaren som sprang förbi Lars så var det snarare ett vittne. Lättast att i så fall är ju att då tänka sig att det var den man som påstått sig ha blivit förväxlad på grund av att han gav sig in i gränden, precis som han själv i april 1986 kom fram till. Syftet lär ju i så fall ha varit att leta efter var gärningsmannen tagit vägen. Då stämmer det bra in på Engströms bekantas uppgifter. Helt teoretiskt eller praktiskt omöjligt att dessa uppgifterna som lämnats stämmer – det är det inte.

                      Jonas J: ”Teoretiskt kan Lars J alltså ha observerat någon annan än mördaren men det är absolut INTE Engström som springer förbi honom. Du antar väl inte att Engström passerat Dekorimahörnan och vikt av in i gränden och gömt sig mellan barackerna innan skotten avlossas och sedan efter skotten flytt i panik mot och upp för trapporna.”

                      Nej, jag tror inte att Engström gömt sig mellan barackerna. I så fall borde väl Lisbeth iakttagit en man i mörk rock? Jag misstänker att Engström istället KAN ha begett sig uppför trapporna för att leta efter en gärningsman och att han någonstans på vägen upp även tittat ner mot brottsplatsen och då förstås även Luntmakargatan. Stig kan då ha fått en skymt av Lars i blå jacka på Luntmakargatan. Han kan förstås även ha skymtat Lars från brottsplatsen innan han begav sig in i gränden. Med tanke på vad han själv vid brottsplatsen hört av Lisbeth så kan han i så fall ha blivit rädd eftersom han då KAN ha uppfattat att det stod en beväpnad mördare mellan honom ensam i trappen och brottsplatsen där Gösta Söderström precis anländer med sina blinkande blåljus, just därför KAN han, som påbörjade initiativet att leta efter en mördare åt polisen, istället ha börjat fly i panik på David Bagares gata med Lars springandes efter sig och därmed förväxlats som mördaren av Yvonne N som mötte Lars vid trappen samt springande pikétpoliser vid Luntmakargatan. SE har ju själv sagt att han trodde att mannen han såg i den blå jackan var mördaren. Han har ju själv sagt att det var tomt på Luntmakargatan när han kom dit. Han har själv berättat att Lisbeth pekade upp mot trapporna. Andra har ju uppgett att SE snarare sprang efter mördaren för att se var denne tog vägen. Yvonne berättade i ett förhör att hon ”fick direkt intrycket av att mannen verkade jagad. Han vände sig om 2-3 gånger under den tid det tog tills han passerat dem. Mannen sprang inte speciellt fort. Han hade nedförsbacke.”

                      Jonas J: ”Att Lars observerar Engström springa förbi honom efter skotten kan vi utesluta om vi utgår från att Engström inte har passerat Dekorimahörnan innan skottlossningen utan då befunnit sig på Sveavägens östra trottoar och varför ska vi krångla till det för oss i onödan.”

                      Hur kan du helt utesluta det, uifrån uppgifter som enbart kommer från vittnet Lars? Ja, varför ska man krångla till det för oss i onödan? Då kan man lika gärna fråga sig varför man ska bedriva en mordutredning överhuvudtaget? Är inte det krångligt? Mördaren såg ju i media hur chockade och ledsna folk blev och förstod nog då att något sådant gör man inte?! Mördaren lärde sig nog en läxa lär inte göra om det eftersom statsministern numera går promenader med livvakter.

                      Jonas J: ”Varför inte utgå från Engströms egen utsaga att han inte springer in på Tunnelgatan förrän efter polisens ankomst och att han vänder tillbaka redan vid Luntmakargatan. Lars har antingen sett gärningsmannen springa förbi eller en medhjälpare till gärningsmannen som utförde en skenmanöver medan gärningsmannen gömde sig bland barackerna”

                      Varför då inte utgå från Roberts egen utsaga – att han gör livräddande insatser på Olof Palme med Anna H? Varför inte utgå från att alla inblandade talar sanning när det handlar om en mordutredning? Självklart ska man utgå från att inblandade personer eller påstått inblandade personer KAN tala sanning. Lika självklart behöver man utgå från andra scenarior – att inblandade kanske inte vill eller kan tala sanning av olika orsaker. Man behöver försöka undersöka det så får man väl se var man landar i för slutsats kring det hela. Polis/åklagaren landade till slut i slutsatsen att Stig var mördaren – eftersom han ljög i förhören, enligt Dahlman. För att han hade mörk rock och keps, enligt Pettersson. Och för att han hade en slags ”förväxlingsstrategi”, enligt både åklagare och Pettersson. Annars hade de inte tagit upp inslaget i Rapport. Du landar däremot i raka motsatsen. Det gör många andra med. Vad ska då okunniga, oseriösa och ohyfsade lilla lättlurade jag då gå omkring och tro? Alla bättre vetande människor säger ju olika! Antingen är det bara jag som är dum i huvudet eller så kanske det snarare är alla andra som är dumma i huvudet? Risken är förstås ganska stor att det bara är jag, men ibland visar det sig faktiskt vara tvärtom. Två psykologer har ju i alla fall gjort bedömningen att det snarar var tvärtom då de undersökte mig vi två olika tillfällen. Jag tänker alltså snarare såhär – kan det finnas några gråskalor någonstans mitt i denna svartvita värld? Mina barn är ju varken svarta eller vita. I min värld är saker sällan antingen eller. Kan man ljuga utan att vara brottsling? Kan man tala sanning och ändå uppge felaktigheter? Sanningen finns oftast någonstans mittemellan ytterligheterna. Då gäller det att ta reda på vilken måttstock vi har tillgång till och titta på alla olika uppfattningar av händelsen. Ofta finns korn av medvetna eller omedvetna sanningar och lögner i alla berättelser.

                      Det finns en rad olika förklaringar till det som hände som man kan välja mellan att fördjupa sig i. En förklaring är att Olof och Lisbeth mötte en man som de stämt möte med på Sveavägen. En annan är att Stig var mördaren. En tredje är att utländska terrororganisationer eller säkerhetstjänster utfört dådet. En fjärde är Olof bara spelat teater. En femte är att Christer P sköt, en sjätte att Christer A sköt… osv, bortom nästan all oändlighet. Vare sig Palmeutredningen eller universum verkade ha haft ett slut. Det finns nästan hur många olika förklaringar och teorier som helst. SÅ VAR BÖRJAR MAN I EN MORDUTREDNING MED ÖVER TUSEN MISSTÄNKTA MÖRDARE? För mig är det i närmaste en självklarhet (om jag utgår från att försöka vara professionell). Man börjar givetvis att noga undersöka och jämföra fyra mycket centrala personers berättelser: Lisbeth Palme, Anders B, Lars J och Stig E. Det ansåg ju spaningsledningen också i början av mars 1986. Men någonstans mitt i alla vittnesmål, tips och fantasier så glömde man väl bort det. Lisbeth verkade ha virrat ihop det. Anders B och Stig E ansågs inte vara några ”sanningsvittnen”. Kvar blev Lars och hans berättelse om flyktvägen. Skulle man ifrågasätta även honom så fanns ju nästan ingenting att gå på, ingenting att rapportera till massmedia under sina presskonferenser. SÄPO hade misslyckats med sitt livvaktsskydd. Att mördaren dessutom kunde springa uppför trapporna skilde ju dessutom denna plats mot andra platser där man kunde valt att skjuta Palme efter bion. Mördaren kunde fly. Det var en noga utvald plats. Det var alltså något med Lars uppgifter som lockade en fd.SÄPO-chef.

                      Man behöver dock vrida och vända på dessa 4 centrala berättelser ur olika synvinklar. De måste ju trots allt ha sett mördaren, om deras berättelser är sanningsenliga:

                      Lisbeth – för att hon blev beskjuten.
                      Stig – för att han måste kommit fram först till mordplatsen.
                      Lars – för att han befunnit sig i mördarens flyktväg.
                      Anders B – för att han befann sig närmast när skotten small och tittade i riktning mot offren.

                      Dessa 4 borde ha sett mördaren, men vi vet inte säkert. Det här bedömer jag vara de 4 mest centrala vittnen i denna händelse. Lisbeth och dessa 4 borde ha sett mördaren om deras berättelse nu stämmer. Det är med dessa fyra personer som utredningsarbetet börjar. Man börjar inte utreda utifrån osäkra uppgifter från Anders D, Inge M, Yvonne N eller Anna H.

                      En fråga som jag ändå tycker kan vara värd att fundera eller undersöka lite närmare är följande:

                      Varför tog mördaren inte rulltrapporna?

                    7. Jag vill ju verkligen inte diskutera mer med VVA, men jag måste påpeka att detta alltför långa inlägg är en orgie i ”possibiliter ergo probabiliter”. En massa ”om man förutsätter si, så kan man också anse så”. Sannolikheten för en tes minskar (!) ju fler icke underbyggda faktorer man lägger till. Den ökar inte.

                      VVA:s resonemang bygger på hypoteser för vilka VVA saknar stöd, och på hjälphypoteser till dessa, in absurdum. Om X så är Y faktiskt teoretiskt möjligt och om Y är möjligt kan utan tvivel Z också vara möjligt, åtminstone ibland, och stämmer Z då ligger Å minsann i farans riktning, vissa torsdagar… Och detta utan minsta belägg för X. Hur bemöter man ens sådant? Vad hade Tage Danielsson sagt om sannolikheterna? De flesta här vill inte diskutera teatermord eller teorier från ”Avsändare Pusselbiten”, eftersom det är trams.

                      Exempel från VVA:s respons till Jonas: Om man antar att 1. Lars ”inte alls hörde och observerade en springande man sekunderna efter skotten” (belägg: Lars var långsam med att springa efter mördaren och visade osäkerhet på mördarens flyktväg i ett brev 34 år efter händelsen), 2. att Lars ”kanske hörde och observerade den springande mannen vid ett något senare tillfälle” (belägg: ingenting, utan ett logiskt felslut utifrån 1), 3. att det ”kanske inte [var] mördaren som sprang förbi vittnet Lars” (belägg: ingenting, utan en slutsats utifrån 2), 4. att den som sprang ”var den man som påstått sig ha blivit förväxlad på grund av att han gav sig in i gränden” (belägg: ingenting, utan är endast en gissning), då ”stämmer det bra in på Engströms bekantas uppgifter” 30 år efter mordet, om vad Engström ska ha berättat.

                      Det finns ingen anledning att tro 1 på anförda skäl, eftersom ett dröjsmål med att springa efter en beväpnad mördare är något fullt naturligt och inte har något med en generell motorisk långsamhet eller nedsatt hörsel att göra. (Här kan jag egentligen sluta.) 3. motsägs av Hans J, som ser den springande mannens första steg. Det motsägs också av det faktum att ingen (!) sett två män springa in i gränden. 4 vilar på premissen att Engström talar sanning om att han kände sig förväxlad, men ljuger om exakt allting annat som skett efter att han börjat springa. Det är ett bisarrt sätt att värdera ett vittnesmål. Och vad är resultatet av denna mentala övning? Jo, att man får det högst teoretiska scenariot, för vilket det helt saknar stöd, att stämma med Engströms bekantas uppgifter om vad de hört av Engström skulle ha hänt 20-30+ år efter mordet. Är detta överhuvudtaget en värdefull utgångspunkt? Att få verkligheten att stämma med 20-30+ år gamla minnesbilder av vad någon ska ha sagt om sina egna motiv?

                      Andra utläggningen är ännu mer besynnerlig. Kronologin är helt kajko. Engström skulle alltså ha ”begett sig uppför trapporna för att leta efter en gärningsman” och då sett Lars – Lars som redan sett gärningsmannen springa förbi. Eller så har Engström sett Lars från brottsplatsen innan han springer – medan Lars redan observerar mördaren? Plötsligt görs Lars till en person som inte kan skilja på sekunder och flera minuter. Lars ska tydligen se Palme falla och höra Lisbeth skrika, och sedan gör han inget i flera minuter, tills Söderström anländer och Stig Engström, som ”påbörjade initiativet att leta efter en mördare åt polisen”, började ”fly i panik på David Bagares gata med Lars springandes efter sig”. Hela resonemanget är verklighetsfrämmande – ja, barockt. Grunden för resonemanget är återigen vad andra personer säger sig minnas om Engströms uppgifter om sitt MOTIV, 20-30+ år efter gärningen (”Andra har ju uppgett att SE snarare sprang efter mördaren för att se var denne tog vägen.”). Att det inte finns något spår av denna saga ens i Per H:s utredning är talande. Jag bedömer att detta är grundlöst och verklighetsfrämmande och därtill ett direkt underkännande av Lars som vittne.

                      Sedan kommer i VVA:s inlägg orealistisk non sequitur-retorik som ”Ja, varför ska man krångla till det för oss i onödan? Då kan man lika gärna fråga sig varför man ska bedriva en mordutredning överhuvudtaget? Är inte det krångligt?” som respons på Jonas rimliga fråga ”varför ska vi krångla till det för oss i onödan”. VVA:s rakkniv tycks man således inte kunna skära ens blött franskbröd med.

                      Plötsligt kommer VVA därefter med någon någon märklig relativism, som strider mot vad VVA själv tidigare framfört. Jonas anser att man kan utgå ifrån Engströms utsaga, att han inte springer in i gränden förrän vid polisens anländande. Det jämför VVA, som själv försvarade Robert (om än utan argument), med att ”utgå från Roberts egen utsaga – att han gör livräddande insatser på Olof Palme med Anna H”. Att en man ett halvt dygn efter mordet säger att han sprang in i en gränd flera minuter efter mordet är alltså jämförligt med att en då 16-årig grabb efter 37 år säger att han försökte rädda livet på den skjutne statsministern. Den jämförelsen är fantastisk, saknar motstycke. Efter påståndet att man måste ”utgå från att inblandade personer eller påstått inblandade personer KAN tala sanning” men samtidigt ”utgå från andra scenarior [sic]” (och här kan man verkligen fråga sig vad ordet ”utgå” har för apart betydelse) följer en massa snömos om att man kan ha rätt eller ha fel, och om gråskalor. Sakligt innehåll saknas.

                      VVA berör följaktligen inte med ett ord Jonas högst rimliga inställning, att Lars antingen har sett gärningsmannen eller ”en medhjälpare till gärningsmannen som utförde en skenmanöver medan gärningsmannen gömde sig bland barackerna”. Istället använder VVA versaler i fetstil och något om Säpo som inte verkar relevant. Efter vad som väl endast kan beskrivas som filibustering avslutar VVA med en fråga som inte hör till det som diskuterades.

                      Jag kanske plägar skriva för långt. Jag kanske skriver för självsäkert och behöver få fler mothugg. Det kan jag inte avgöra. Däremot kan jag instämma i Gunnar Walls fråga till VVA den 11 juni kl. 22:01: ”Vågar jag hoppas på lite självdisciplin från din sida?”. Jag vet inte om jag vågar, men hoppas gör jag. Något annat jag hoppas på är att slippa påhopp som att jag sysslar med ”utspel” och ”tokerier” eller är likadan som Robert B (som framför osanningar om mordnatten). Något jag verkligen, verkligen, aldrig någonsin mer vill se är förnumstig självgodhet av typen ”jag kan faktiskt tänka kritiskt, men det kanske inte du kan för att du inte har min utbildning/min godhet” eller ovidkommande självförhärligande av annat slag.

                      Detta var en metafråga. Hädanefter skulle jag vilja slippa lägga tid på metafrågor om debattsätt etc. och fokusera på sakfrågorna som rör Palmemordet. Det är dock förstås omöjligt att fokusera på dem om debattstilen är sådan som jag skisserar ovan, och om debatten förs i form av textväggar. Jag manar alla till måttlighet och till stringenta skriverier.

        2. Varför handlar det plötsligt om vad åklagare tycker och tror? Detta är ett kommentarfält på en blogg. Vi sysslar inte med någon rättsutredning som ska presenteras för Riksåklagaren.

          Åklagaren har dessutom tecknat bilden att samma person lämnar mordplatsen, springer i trapporna och springer på David Bagares gata. En som faktiskt framfört ett argument angående detta är Mikael A, som konstaterat att mannen vände sig om innan han sprang in i gränden, på trappan och sedan på David Bagares gata. Detta var en man på flykt. Rimligen var det samma man. Åklagaren har inte påstått att endast mannen på David Bagares gata var Engström. Man kan rimligen inte bryta ut en del av åklagarens helhetsresonemang och fokusera på den i strid med vad åklagaren själv gjorde. Åklagarens tes är att Engström sprang hela vägen, och att han var mördaren, inte att han sprang just förbi Yvonne.

          Du är nog ganska ensam om att tycka att det är så enkelt att bara Lisbeth lämnar ett korrekt signalement. Lisbeth såg säkert gärningsmannen. Hon såg säkert också åtminstone en man i blå täckjacka, Anders B. (Säkert två – även Lars.)

          Om en man i blå täckjacka sågs av Lisbeth och Lars J – de påstår ju något liknande båda två – då undrar man vart denne man tog vägen. Varför hamnar plötsligt en man med rock på David Bagares gata? Om detta är Engström, hur förflyttades han från Skandia till Malmskillnadsgatan? Det är här jag anser att du inte använder någon rakkniv.

          1. Johan M: ”Om en man i blå täckjacka sågs av Lisbeth och Lars J – de påstår ju något liknande båda två – då undrar man vart denne man tog vägen. Varför hamnar plötsligt en man med rock på David Bagares gata?”

            Visst är det konstigt, det anser ju jag med. Åklagaren verkar dock tycka att allt är helt i sin ordning. Det är det jag inte begriper. Hur i h-e resonerade egentligen åklagaren kring detta? Jag anser att det snarare är åklagaren som tappat bort sin rakkniv. Skulle Lisbeth ha förväxlat 3 vittnen (Anders B, Stig E och Lars J) med mördaren? Dessutom senare förväxla dem med Christer P? Man försvarar sig med att hon såg Christer P på mordplatsen, vilket lägger grunden till den fantasifulla dokumentären ”30 sekunder”. Det är väl inte att använda rakknivens skarpaste sida?

            Det enkla är istället att gå på vittnespsykologen Julia Korkmans bedömningar – en rad vittnen kan av olika orsaker (kanske främst det långa avståndet och den snabba händelsen) ha uppfattat saker och ting fel. Lisbeth stod däremot närmast mördaren, vände sig om direkt och då är det svårare att uppfatta fel. Särskilt när Lisbeth uppfattade en gärningsman utan skägg medan Anders B är fotograferad av polisen med skägg. Dessutom ansåg Lisbeth att gärningsmannen stod vid fönstret på Dekorima, inte vid porten till Dekorima. Hon ansåg att gärningsmannen flydde in i gränden. Inte in i porten.

            1. Lisbeth kan mycket väl ha fått intryck av gärningsmannen. Hon kan också blanda ihop olika intryck och beskriva Anders täckjacka men gärningsmannens ansikte. Situationen var chockerande och hennes avståndsbedömningar är helt fel.

              Du säger att mördaren hade täckjacka, eftersom Lisbeth påstår det. Därför frågar jag dig – inte åklagaren, som inte påstått något sådant – hur mördaren kan springa från platsen och upp för trapporna i täckjacka, men Stig Engström plötsligt dyka upp på David Bagares gata med sin rock. Är det det du påstår? Hur får du ihop Lars man med täckjacka med din teori om Stig Engström som springer upp för trapporna? Eller har Lars bara rätt när han säger det du vill att han ska säga (dvs. rätt om keps men fel om täckjacka)? Så resonerar Mikael A, och det är inte ett smakfullt sätt att resonera.

              Själv tycker jag inte att vi kan dra några slutsatser alls av Lars vaga uppgifter, utom att det var en man med bred ryggtavla som sprang i trapporna. Eftersom jag inte tror att Stig Engström lämnade mordplatsen tror jag inte att han sprang i trapporna heller. Att Yvonne ser en rock och en liten väska får mig inte att tänka att det minsann måste vara Engström.

              1. Johan M: ”Du säger att mördaren hade täckjacka, eftersom Lisbeth påstår det. Därför frågar jag dig – inte åklagaren, som inte påstått något sådant – hur mördaren kan springa från platsen och upp för trapporna i täckjacka, men Stig Engström plötsligt dyka upp på David Bagares gata med sin rock.”

                Jag var inte där, så den frågan skulle jag snarare ha ställt till Lars J. Han var ju i alla fall där och det är hans uppgifter som du baserar din övertygelse (om flyktvägen) på. Jag lägger inte all min tillit på ett enda vittnes uppgifter. Mördaren hade en blå täckjacka för att Lisbeth, Stig E och Lars J berättat det för polisen i ett tidigt skede. Yvonne befann sig ju inte ens vid mordplatsen när skotten avlossades.

                1. Lars ändrade sig och såg inte mycket alls. Stig berättar vad Lisbeth sade sig ha sett, och är inte något självständigt belägg för hur mördaren var klädd (han såg ju inte mördaren). Lisbeth kan förväxla med Anders B:s jacka. Så enkelt är det alltså inte.

                  1. Lars ändrade sig från att ha sett en blå jacka på mördaren till att ha sett en mörk rock på den springande mannen som begav sig uppför trapporna. Att andra vittnen sett en mörk rock fick han ju, enligt honom själv, veta av inkompetenta poliser då när han lämnade sina uppgifter i pikétbussen. Lisbeth kan alltså ha sett rätt. Så enkelt är det alltså inte att avfärda Lisbeths vittnesmål med att hon förväxlat mördaren med två [!] vittnen i blå jacka och helt har missat mördaren som befann sig strax bakom hennes rygg. Hon såg ju dessutom ett ansikte som inte kan vara skäggige Anders B. Mördaren kan lika gärna ha burit en blå jack, mer troligt skulle jag vilja påstå eftersom det finns ett vittne i mörk rock som hävdade att andra förväxlat hans signalement med mördarens signalement.

                    1. VVA,
                      Lisbeth påstod ju att mannen som hon pekade ut som mördaren stod stilla och tittade på henne på ungefär sju meters håll när hon tittade upp från Olof för att söka hjälp. Det finns såvitt jag kan se inga belägg från andra vittnen att gärningsmannen gjorde så. Han hade möjligtvis stannat upp som hastigast alldeles efter det att han skjutit sitt andra skott. Sedan gav han sig iväg utan att stanna efter några meter.

                      Och som Lisbeth själv sagt: när hon observerade mannen hade hon inte tanken att det skulle ha varit mördaren. Inte heller såg hon ett vapen i mannens hand.

                      Att Anders B hade skägg behövde inte ha varit relevant för henne. Hon ville ha hjälp av någon, inte studera personens ansiktsbehåring. Vi pratar ju inte heller om något Gustav Vasaskägg utan om en viss kort skäggväxt som delvis kan ha dolts av jackans krage.

                      För mig är det fortfarande ett mycket realistiskt alternativ att det inte var mördaren hon såg när hon gjorde denna observation, utan Anders.

                      Men eftersom du oftast har hög tilltro till vad Lisbeth sagt: tror du att mördaren hade väldigt stora likheter med Christer Pettersson?

                    2. Gunnar.
                      Tack för en intressant fråga. Jag vet nog inte om min tilltro till Lisbeths uppgifter är så hög. Min tilltro till olika saker och ting är väl egentligen inget att bry sig om, anser jag. Jag anser bara att hennes uppgifter åter behöver tas på större allvar efter 10 juni 2020. Ena stunden fäster åklagare otroligt stor tillit till hennes uppgifter. Sen viftar man bort det helt och hållet – vilken slags kunskap har man grundat sina antaganden på? Jag vet inte. Jag blir bara yr av åklagarnas bergochdalbana kring sina bedömningar om olika vittnen. Finns det inga färgskiftningar inom juridiken? Troligen inte, det är antingen eller.
                      Din fråga är alltså om jag tror att mördaren hade väldigt stora likheter med Christer Pettersson.
                      Det enkla svaret är nej. Men först vill jag påpeka att det är ett relativt realistiskt alternativ för mig med, att Lisbeth kan ha förväxlat mördaren med Anders B i en blå jacka. Hon kan ha beskrivit Anders B som mördaren. Hon kan ha missat att han haft en grå mössa och inte ett mörkt eller brunaktigt hår. Hon kan även ha missat att han hade skägg. Hon kan förstås helt ha missat när gärningsmannen sprang in i gränden. Jag anser förstås att det finns skäl att utreda saken ur flera olika synvinklar. Det här är bara ett av flera scenarior som jag anser man borde utrett. Men om jag skulle utreda saken så börjar jag kanske inte med den utgångspunkten.
                      Lisbeth bör ha sett Anders B vid Dekorima-porten eftersom hon stirrade rakt mot honom, enligt Anders B,och han stirrade ju i sin tur rakt mot henne. Men varför beskrev hon då inte Anders B:s ansikte redan från första början? Såhär står det i protokollet från förhöret den 1 mars 1986: ”I övrigt lade fru Palme inte märke till några detaljer i vare sig utseende eller klädsel.” förutom en blå, lite ”bullig” täckjacka som gick en bit nedanför midjan, kompakt hals, mörkbrunt hår och troligen grå byxor.
                      Vittnespsykologen Holgerssons ifrågasatte om Lisbeth verkligen sett ett ansikte överhuvudtaget eftersom Lisbeth sett en man, snett bakifrån, springa in i gränden. Holgersson menade att det inte sagts någonting om att hon sett en man framifrån, något ansikte, någon blick – dvs. att hon skulle ha sett Anders B:s skäggiga ansikte rakt framifrån.
                      Det är, enligt min mening, alltså den utgångspunkten vi behöver börja utreda från. Att Lisbeth inte sett något ansikte och ingen blick sekunderna efter mordet. Hon ser bara en man i blå jacka springa in i gränden. Det sägs alltså ingenting om att hon sett någon man framifrån eller något ansikte i tidiga förhör. Därmed kanske hon inte gjorde det.
                      Lisbeth lär ju inte heller ha sett Christer P som gärningsman om det nu inte var hans jacka hon såg. Men domstol har ju faktiskt bedömt att det inte var Christer P:s jacka som Lisbeth såg. Domstolen har även bedömt att Lisbeth haft fel uppfattning om gärningsmannens ansikte.
                      Lisbeths ”minne” om ansiktet kan istället ha konstruerats under exempelvis samtal med Mårten, tänker jag. Det kan finnas korn av sanning i det ansikte Lisbeth säger sig ha uppfattat. Men man kan inte påstå att det vore Christer P:s ansikte. Därmed är det svårt att avgöra om mördaren liknar Christer P.
                      Mårten såg ju en man som han uppfattade förföljde hans föräldrar. Jag tror att Lisbeth lade stor tillit till sin sons uppgifter och såg det som naturligt att det var den förföljande mannen från biografen som sköt hennes man. Hon funderade på om Olof blivit medveten om att de var förföljda eftersom han dröjde sig kvar vid skyltfönstret.
                      Om det nu är ett ansikte som Mårten sett men som Lisbeth medvetet eller omedvetet tagit till sitt är förvisso mina spekulationer. Men som psykologen Christiansson sa till Borgnäs en gång i tiden så kan ju minnet vara konstruerat utifrån andra informationskällor.
                      Så för att slutligen komma tillbaka till ett enkelt svar på din fråga: nej, jag tror inte att mördaren måste vara lik Christer Pettersson. Han kan ju ha liknat Christer P, det är möjligt men jag vet ju förstås inte hur gärningsmannens ansikte såg ut. Sen tror jag ju inte att Mårten Palme såg Stig Engströms ansikte utanför biografen Grand, så mycket kan jag ju i alla fall säga. Sen vet jag inte om det var Mårtens uppfattning om ansiktet på en förföljande man, som kanske Lisbeth också delade.

                    3. ”Men domstol har ju faktiskt bedömt att det inte var Christer P:s jacka som Lisbeth såg. Domstolen har även bedömt att Lisbeth haft fel uppfattning om gärningsmannens ansikte.”

                      Jag kan i mitt stilla sinne konstatera att juridik inte fungerar så. Domstolar tar inte reda på sanningen; det varken är eller ska vara deras uppgift. Domstolen har inte sagt att Lisbeth haft fel uppfattning om gärningsmannens ansikte eller jacka, utan endast beaktat den uppenbara risken för en felaktig identifiering av CP. Det vet den som läser domen.

                      Jag håller med om att Mårten kan ha påverkat Lisbeth, eftersom hon plötsligt säger sådant som ”rektangulärt … ansikte” (Lisbeth 1986-05-07 [29/4, 5/5 och 6/5]) – jfr Mårtens ”fyrkantigt ansikte” (1986-04-16). Som Holgerson konstaterar har Lisbeth alltså ändrat ett tidigare ”rundare och fylligare” till rektangulärt.

                    4. Johan.

                      Hovrättens beslut grundades bland annat i Holgerssons bedömning som vittnespsykolog. Holgerssons bedömning grundades i sin tur troligen i den då bästa tillgängliga forskningen. Att grunda sina bedömningaf utifrån evidens är viktigt för en utredare. Jag litar kanske inte fullt ut på domstolsbedömningar ens i fall ända upp till HD, men jag litar desto mer på FORSKNING. Holgerssons bedömning (ur forskningssynpunkt) var del av den evidens som jag har tillgängligt att arbeta med kring det här fallet. Hon ansåg att Lisbeth inte sett ett ansikte. Om Lisbeth inte sett ett ansikte så borde Lisbeth (eller någon annan) inte heller klara av att göra en trovärdig åldersbedömning eller bedöma om han var alkoholiserad missbrukare. Då faller utpekandet av Christer P. Är det sannolikt så att det ändå var Christer P som borde vara misstänkt? Robert Ressler bedömde att gärningsmannen inte var en nedgången missbrukare, liknande Christer P. En GMP gör man för att arbeta med sannolikheter. Det blir flera olika bedömningar sammantaget alltså mycket osannolikt, bedömer jag, att just Christer P vore den som sprang i den jackan från mordplatsen. Han borde nog alltså inte suttit som misstänkt från första början. Lisbeth borde nog inte ens ha konfronterats med Christer P och därmed fått en felaktig uppfattning om vem hon sett. Jag har själv hört vad alla vittnen sagt under rättegångarna och jag bedömer tillsvidare att hovrättens och Högsta Domstolens beslut var korrekta.

                    5. Gunnar och Johan.

                      Texten fick inga mellanrum. Så för att förtydliga ur den långa kommentaren så vill jag citera mig själv i mycket viktigt ett stycke ur texten:

                      ”Vittnespsykologen Holgerssons ifrågasatte om Lisbeth verkligen sett ett ansikte överhuvudtaget eftersom Lisbeth sett en man, snett bakifrån, springa in i gränden. Holgersson menade att det inte sagts någonting om att hon sett en man framifrån, något ansikte, någon blick – dvs. att hon skulle ha sett Anders B:s skäggiga ansikte rakt framifrån.

                      Det är, enligt min mening, alltså den utgångspunkten vi behöver börja utreda från.

                      Mördarens signalement är troligen det som Lisbeth uppgett: mörkbrunt hår, mörk/mörkblå täckjacka, grå byxor, kompakt kropp och kort hals. Det stämmer alltså väldigt illa med utpekandet av Stig Engström. Det stämmer dåligt med olika vittnens berättelser. Med andra ord är det ett slags tokeri tidigt i utredningen och som fått med sig en lång kedja av tokerier i 34 år.

                    6. Gunnar W,

                      Det finns vittnen som stödjer Lisbeths version. Titta på Ann-Charlott H:s rekonstruktionsbilder så ser du att Lisbeth satt på huk när hon gjorde sina iakttagelser. Se Lisbeths markeringar på skissen.Sedan reste hon sig och såg en man i beige rock fast det är från en annan plats. Ej från samma plats som på nämnda rekonstruktionsfoton.

                    7. JB,
                      dessa rekonstruktionsfoton är förstås av intresse liksom allt annat som dokumenterar hur vittnen minns händelseförloppet. Men jag kan inte riktigt se att de bekräftar att det var mördaren som Lisbeth såg när hon beskrev mannen i den blå jackan. Första gången hon anger vilket avstånd mannen i blå jackan befann sig på är i rikskriminalens förhör med henne våren 1986. Då säger hon att han befann sig på 10-15 meters avstånd. Bortåt tre år senare när hon hörs på RÅ:s kansli i slutet av januari 1989 säger hon att han stod på 5-7 meters avstånd.

                      Men mannen på rekonstruktionsfotona står ju bara omkring två meter från Lisbeth.

                      Det är ingen tvekan om att gärningsmannen stod så nära – och ännu lite närmare – när han sköt mot henne. Och det finns ju vittnesuppgifter om att de tittade på varann då. Men det Lisbeth beskriver är av allt att döma en lite senare observation, en observation som hon gör när hon menar att gärningsmannen förflyttat sig bortåt – och då hon säger att hon inte ens förstod att det var gärningsmannen hon såg. Den slutsatsen drog hon först efteråt.

                      Jag menar att det finns en hel del omständigheter som pekar på att Lisbeth såg gärningsmannen på nära håll. Men några beskrivningar av det återfinns inte i förhören med henne. Enligt henne själv såg hon honom inte före mordet, inte när han sköt och inte heller när han började avlägsna sig. Hon säger att hon såg honom först när han stannat upp, antingen 10-15 meter bort eller 5-7 meter bort.

                      Gärningsmannens placering på fotona kan också diskuteras. Han befann sig ju norr om Lisbeth när han sköt mot henne, det kan vi nog fastslå som säkert. Men på bilden står figuranten söder om henne. Det kan vara ett minnesfel från Ann-Charlott. Eller också rundade mördaren Lisbeth innan han gav sig in i gränden.

                    8. Gunnar,det som för mig bekräftar att mannen i blå jacka var gärningsmannen är att han lät honom ligga där och även det som du skriver – att gärningsmannen var alldeles i närheten hela tiden- varför skulle det då inte kunna vara samma gubbe de ser Ann-Charlotte och Lisbeth kan man undra . Det är ju knappast en månad mellan deras iakttagelser ?

                    9. JB,
                      jag kan inte riktigt följa ditt resonemang. Vad menar du med att gärningsmannen var ”alldeles i närheten hela tiden”? Jag uppfattar det som att det är ganska klart från de samlade vittnesmålen att han gav sig iväg tämligen omgående sedan han skjutit. Och vad gäller vittnesuppgifterna om gärningsmannens klädsel lutar det tydligt över åt att han hade en rock, inte en jacka.

                      Menar du att omständigheten att mannen som Lisbeth såg lät Palme ligga kvar på trottoaren skulle vara ett tecken på att han var gärningsmannen? Varför det? Anders B har ju förklarat att han inte visste om skottlossningen var över och att han därför inte vågade lämna porten när Lisbeth tittade på honom. Det här var ju innan Anna Hage och Stefan G hade kommit fram och börjat med livräddning. Mördaren hade förvisso gett sig in i gränden men var inte långt borta. Och Anders hade för sin del varit mycket nära när mördaren sköt, det är fullt begripligt att han var chockad.

                    10. Gunnar Wall.

                      Jag har egentligen skrivit ner en hel del tankar kring detta. Men jag tar just nu i alla fall en sak som jag undrar kring för tillfället och det är det här med avståndet till mördare. Lisbeth menade att hon var usel på att bedöma avstånd. Du skriver: ”Det är ingen tvekan om att gärningsmannen stod så nära – och ännu lite närmare – när han sköt mot henne. Och det finns ju vittnesuppgifter om att de tittade på varann då. Men det Lisbeth beskriver är av allt att döma en lite senare observation, en observation som hon gör när hon menar att gärningsmannen förflyttat sig bortåt”

                      Jag har för mig att jag läst att det var cirka 70 cm mellan mördaren och Olof Palme när första skottet brann av. Men det andra skottet då? Hur tänker man kring den bedömningen?

                      Vad baseras ”av allt att döma en lite senare observation” på för slags uppgifter? Vad jag kan se så är det snarare så att av allt jag kan döma så är det en tidig observation precis efter skottet.

                      Anders D menade i tingsrätten att mördaren stod cirka 5 meter (i hovrätten menar han snarare cirka 3-5 meter) från paret när han skjuter det andra skottet, alltså det skott som Anders D menade att han sett. Då måste väl mördaren ha rört på sig några meter mellan skott ett och skott två? Det stämmer väl inte så bra in med Anders B:s vittnesberättelse. Där verkar väl mördaren ändå stå rätt stilla mellan skotten? Att mördaren sköt Olof på nära håll vet vi, men hur gjorde polisen sin bedömning kring skott nummer 2? Anders D menar ju dessutom att mördaren verkar tveka eller vela om var han ska ta vägen efter det andra skottet. Det stämmer ju i så fall ändå ganska bra med vad Lisbeth uppgett om mördaren. Sen tror jag inte vi ska dra på för stora växlar när det gäller hennes förmåga att bedöma avstånd.

                      Enligt Anders D:s bedömning så skulle mördaren bege sig från platsen cirka 20 sekunder efter skott nummer 2, om jag förstått honom rätt? Varför skulle mördaren tveka eller vänta kvar vid offret så pass länge? Det får jag absolut inte ihop med att det skulle vara en professionell mördare. Och vore det ett möte på Sveavägen – varför skulle mördaren stå och tveka en bra stund (om mördare nu gjorde det)? Anders D:s vittnesuppgifter får jag inte riktigt ihop.

                    11. VVA,
                      i ditt tillägg till kommentaren ovan hänvisar du till vad Holmér säger om skottavståndet. Men vi behöver inte förlita oss på Holmér. I förundersökningsprotokollet till åtalet mot Christer Pettersson finns en redovisning som baserar sig på den kriminaltekniska undersökningen av vad man kallar ”blybilden”. Det handlar enkelt uttryckt om att skott som avlossas på nära håll avsätter partiklar på kläder och hud hos den person som träffas på ett sätt som gör det möjligt att uppskatta avståndet mellan vapnet och den träffade personen.

                      På det sättet kom utredarna fram till att Palme blev skjuten på så nära håll som 20 cm avstånd. Uppgiften preciseras som ”10 cm – 30 cm vid tillämpning av en felmarginal på 10 cm åt vardera hållet.” På samma sätt bestämdes mordvapnets avstånd till Lisbeth Palme till 70 – 100 cm, vilket också är väldigt nära.

                      Hur nära mördaren stod Palme beror då förstås på hur mycket han sträckte ut armen. Men de 70 cm som du anger som avstånd mellan offer och mördare rimmar ganska väl med 20 centimeter mellan vapnet och Palme, tycker jag. När det gäller Lisbeth får vi i så fall på samma sätt lägga på en halvmeter. Då hamnar vi på att mördaren stod 120 till 150 cm från Lisbeth när han sköt.

                      Hon var då till hälften vänd mot gärningsmannen, vi vet ju att kulan strök längs med hennes rygg. Såg hon mördaren då? Det är ju en osäker men rimlig gissning som dessutom får stöd av vittnesuppgifter. Men i så fall redovisar hon det inte. Kan hon ha förträngt det? Ja, det är en förklaring.

                      Lisbeth hörs i tingsrätten av åklagaren Anders Helin och har just berättat om mordtillfället. Hon har hört något som hon tolkar som smällare. Hon har vänt sig mot sin man och då sett honom sjunka ihop. Samtidigt har hon själv blivit beskjuten. Hon bestämmer sig för att söka hjälp: ”Då ser jag en person som står under hörnet … och stirrar … mot mig … och Olof …”.

                      Hon beskriver mannen och förklarar: ”Jag gjorde omedelbart bedömningen att jag inte kunde få hjälp av personen.” Däremot tror hon inte då att det är han som skjutit: ”Jag uppfattade att skotten kom från längre håll.”

                      Att det skulle vara mördaren som stirrar på henne är alltså inget som hon i det läget föreställer sig.

                      Direkt efteråt vänder hon sig om i riktning norrut och ser en man komma mot henne. Det syftar uppenbarligen på en man i beige som hon tidigare berättat om. Inte heller han ger intryck av att vilja hjälpa henne.

                      Snart kommer dock andra människor till platsen.

                      Men rättegången handlar alltså om hennes observation av den förste mannen som inte hjälper henne. Det är helt klart att från hennes sida är det en slutsats i efterhand att det skulle vara mördaren.

                      Och vi talar alltså om en observation av en man som enligt Lisbeths tidigare uppgifter står 10-15 meter från henne och enligt senare uppgifter 5-7 meter från henne.

                      Det skulle i så fall kräva att gärningsmannen stannat upp under sin flykt och ställt sig att titta på Lisbeth innan han flyr vidare.

                      Du hänvisar till Anders D:s vittnesmål för att göra det troligt att mördaren tog god tid på sig innan han flydde. Vad säger då Anders D om saken i polisförhören med honom?

                      I polisförhöret från mordnatten säger han att han ser ”hur mannen som blivit beskjuten faller omkull, samtidigt beger sig den som avlossat skottet springande från platsen.”

                      I nästa förhör, hållet den 14 mars, heter det: ”Mannen tvekade 1-2 sekunder och sprang sedan in på Tunnelgatan mot Malmskillnadsgatan.”

                      I tingsrätten, mer än tre år efteråt, uppskattar Anders D det till att mannen befann sig fem meter från Olof och Lisbeth när han sköt det andra skottet. Det skulle ju kunna tolkas som att mördaren först sköt Olof, sedan förflyttade sig fem meter bort och först då sköt mot Lisbeth. Men det tror jag vi kan bortse från med tanke på den kriminaltekniska analysen och vittnesuppgifterna i övrigt.

                      Vad gäller din uppgift om att mördaren enligt Anders skulle ha väntat på platsen i ca 20 sekunder efter skott nummer två så har den inget stöd i vad han säger i polisförhör och inte heller i tingsrättsförhöret. Där får Anders frågan om hur lång tid det tog från det att han först observerade mördaren till det att denne började sin flykt. På den frågan svarar Anders 20 sekunder. Och då står det klart att dessa tjugo sekunder innefattar tiden från att han upptäcker paret Palme och mördaren före mordet över det att han får grönt ljus och börjar köra och då hör skotten fram till det att mördaren flyr. Det har ingenting att göra med att mördaren skulle ha väntat i 20 sekunder efter andra skottet.

                      Tingsrättsförhöret är tillgängligt här.

                    12. Gunnar Wall.

                      Tack för din kommentar, jag ska ytterligare kommentera det här men lite på rak arm vill jag ta upp en sak som jag anser du har fel: ”Du hänvisar till Anders D:s vittnesmål för att göra det troligt att mördaren tog god tid på sig innan han flydde.”.

                      Nej, jag hänvisar inte till Anders D:s vittnesmål pga. det. Jag var medveten om att det kunde förknippas med det, men det är inte den bild jag har haft med tanke på min bild av Stig Engström. Då skulle ju mördaren stått kvar intill Stig när han kommit fram och det är ju inte trovärdigt att han helt missat mördaren på någon meters avstånd. Så här är det: jag hänvisar snarare till Anders D:s vittnesmål för att jag anser att han kan ha blandat ihop två minnesbilder av mördaren och Stig Engström. Att Anders D förväxlat mördaren med Stig Engström (som sprang iväg in i gränden något senare). Jag tror inte mördaren tog någon större tid på sig att fly, eftersom jag anser att Stig kom till platsen cirka 10 sekunder efter det andra skottet.

                      Den ”beige mannen” som Libseth nämner bedömer jag kan vara Anders B. Annars borde antingen Anders D, Jan A, Stig Engström, Anna H eller någon annan ha nämnt denna beige man som befann sig där i närheten sekunderna efter skotten. Tidigare spaningsledaren gjorde samma bedömning, vilket nämndes i din bok. Vad den senaste spaningsledaren hade för uppfattning om denna beige man verkar vara okänt.

                      Det är en intressant diskussion och det finns det mer att kommentera kring detta. Jag ber om att få återkomma. Din kunskap kring mordet är helt enorm, anser jag. Polisens utredare borde inte enbart lyssnat på Thomas Pettersson. De borde ha tagit in dig och Borgnäs också. Ni två är mer erfaren och stridslysten ”Djävulens advokat” till Engström än vad Hans Melander var.

                      Jag behöver väl knappast påpeka detta, men tack Gunnar för att du delar med dig av 37 års erfarenhet. Det är verkligen guld värt och polisen borde bättre tagit vara på detta.

                    13. Gunnar, Nej han gav sig inte iväg direkt efter skottlossningen. Lisbeth såg hur en man sprang tvärs över Tunnelgatan, se hennes markering på skissen,han stannade en bit in och vänder sig om. Lisbeth satt på knä och tittade mycket uppmärksamt runt omkring efter hjälp och lägger märke till honom. Ann Charlott kunde urskilja hur han stoppade in revolvern i fickan. Det jag menar är att han var nära – ända tills han stoppade in revolvern fickan med ansiktet vänt norrut och började springa.

                      Sedan när ej får hjälp av mannen vänder sig Lisbeth snett bakåt och ser en man i beig rock. Alltså, den första och den andra hon ser har ansiktena i riktning vänt mot varann.

                  2. Gunnar Wall.

                    Tjuvkikade nyss i Holmérs bok (det får duga just i denna diskussion) och där står det att Olof sköts på 10-30 cm. Lisbeth sköts på mellan 70-100 cm. Det senare skottet stämde inte riktigt med Anders B:s avståndsbedömning i tingsrätten eller hovrätten.

  114. Teresa A.

    Enligt hovrättens slutsats så var det snarare så att Anna H och Stig E var första vittnen på platsen. Men det är alltid väldigt bekvämt att komma med tvärsäkra uttalanden som ex. ”100-procentig säkerhet att Robert ljuger.” och sedan efter en kort diskussion avsluta med ”Diskussionen är slut för min del.” Det låter inte särskilt trovärdigt i mina öron i alla fall. Eller vad anser du, Teresa A?

    1. I hovrätten har inte alla vittnen hörts, så det är meningslöst att redovisa vad hovrätten kom fram till i detta sammanhang. VVA, du verkar slänga dig med begrepp som har en annan innebörd för dig än den lexikala. Vad menar du med att Teresas agerande inte är ”trovärdigt”? Vilken ”trovädighet” ska man uppvisa som anonym debattör på Gunnars blogg? Det är förstås en ren pseudofråga.

      Teresa har framfört argument för att Anna H i sitt andra förhör med ”ynglingen” avsett Per V. Jag håller inte med Teresa om detta utan anser att Anna H konsekvent avser Stefan G. Jag och Teresa är ense om att det inte var Robert och att Robert inte har någon plats i berättelsen. Olle har ironiskt listat 15 punkter som talar för att Robert var på platsen. Det var en retorisk bedrift men bevisar naturligtvis ingenting, och var inte avsett att bevisa något. Madam har också utvecklat varför Roberts utsaga inte håller.

      Så istället för att diskutera huruvida debattörer här är ”trovärdiga” enligt någon för mig obekant definition, kan vi väl diskutera sakfrågan? Du verkar ducka den genom att kalla mig liten vän och ifrågasätta Teresas ”trovärdighet” när hon anser sig ha diskuterat saken till punkt.

      Vad sägs om att diskutera Roberts vittnesmål i sak för en gångs skull, inte generella ”trovärdigheter” eller annat ovidkommande. Jag ser fram emot en lista över vad som gör dig benägen att tro att Roberts berättelse innehåller någon sanning alls. Du har ju tagit del av mina, Teresas och Madams argument emot Robert, så din lista bör bemöta dessa. Lycka till!

      1. Johan M.

        Ja, det vet jag väl. Robert säger att han var först. Jag tänkte mig att Stig var först. Teresa ansåg att Anna H var först. Någon annan hävdar något annat. Man kan bedöma vittnen olika, vilket hovrättens slutsats visar. Vill man diskutera detta får man även lov att vara öppen för en diskussion. Att vräka ur sig vilda anklagelser mot Robert och sen lägga locket, det anser jag är en felaktig inställning.

        Ja, men Lisbeth såg ju också någon vid barackerna. Det gjorde Robert med. Jag blir därför nyfiken på vad Robert har att säga om saken. Är det något fel med det? Låt Robert få komma till tals. Vad är du egentligen rädd för att Robert ska säga, Johan M? Värre kan det väl ändå inte bli? Vad har vi att förlora?

        1. VVA:

          ”Värre kan det väl ändå inte bli? Vad har vi att förlora?”

          Förståndet, om det du föreslår är att man ska betrakta alla påståenden som lika vederhäftiga, även när det rör sig om solklara osanningar.

          1. Där måste jag hålla med. Den som får en massa bevis som bekräftar eller motsäger något och ändå säger ”men jag kan faktiskt inte veta” har förlorat förnuftet. Om inga studier visar att vaccin leder till autism, så är det oförnuftigt att mena att ”det gör det nog ändå, för det känner jag starkt”. Om ingenting talar för någonting, men det inte kan uteslutas, har man en viss uppförsbacke. Om ingenting talar för någonting och det mesta talar emot detta, måste paradigmskiftet motiveras grundligt.

            Om man trots att man presenteras för vittnesmål efter vittnesmål om att Stefan G gjorde konstgjord andning och endast Stefan G, om att Stefan snabbt sprang och var framme vid Palme, då har man två valmöjligheter. Man kan säga som Robert själv, enligt citat ovan: ”Du får titta i de första förhören innan polisen började diktera vad hon skulle säga.” Eller så kan man acceptera att det Anna H sagt hela tiden, att samma unga man som tidigt befann sig vid Olof Palmes huvud var den som gjorde konstgjord andning medelst mun-mot-mun-metoden, dvs. Stefan G.

            Antingen är det fel i materialet från 1986 överallt eller så är det fel på Roberts utsaga. Båda är inte möjliga när det gäller samma omständigheter. En fråga till VVA och andra som tror på Robert är således om de tror att polisen har dikterat att Anna H ska namnge Stefan G. Har polisen dikterat att Anna och Stefan skulle intervjuas tillsammans i slutet av mars? Har polisen dikterat att Hans J ska känna igen Stefan G i tidningen som den passagerare som gjorde konstgjord andning på Palme? Om inte, kan Roberts historia inte stämma.

            Ingen här har kunnat peka på någonting som talar för att Roberts utsaga faktiskt är en självupplevd händelse. Att Robert berättar sådant som är känt från mordplatsen bevisar ingenting efter 37 år. Att Robert talar om en man i gränden visar inte att berättelsen är sann. Alla som var 15+ år gamla 1986 och som har tillgång till internet hade kunnat berätta samma sak som Robert efter 37 år. Om inte X kan framföra någonting som talar för att Robert talar sanning, men ändå vidhåller att han KAN ha gjort det, trots att vittnesmålen från 1986 talar entydigt emot detta och inte allihop är fel, då har X förlorat sitt förnuft, enligt min mening. Jag hoppas därför att det inte förhåller sig på det viset avseende någon här. Att försöka diskutera med förnuftslösa människor som tror på något är ett meningslöst företag.

            1. Johan M

              Man får ju lyssna på fortsättningen av vad Robert har att säga. Ingen undrar vem han gick med innan han kom ner till mordplatsen. O vilka fler han umgicks med den kvällen ska han ju berätta om.

              1. Även om han säger att han var där med Christer Pettersson och V Gunnarsson tillsammans har det ingen betydelse så länge ingenting han säger bär sannolikhetens prägel. Det han hittills har sagt kan inte vara sant, så jag förstår inte vad en del 2 skulle kunna tillföra.

        2. Jag konstaterar att du fortfarande inte ens vill försöka diskutera i sak. Teresa diskuterade i sak. Hon vräkte inte ur sig några ”vilda anklagelser mot Robert”, utan summerade utifrån en analys av fakta hur hon bedömde Roberts utsagor. Och du har inte ens velat försöka bemöta/problematisera vad hon skrivit, så du lägger ju lika mycket locket på. Allmän relativism av typen ”vittnen säger si eller så, så vem ska man tro på?” fungerar bara om det är sant (t.ex. gällande om mördaren bar jacka eller rock). I detta fall är det inte sant.

          Jag har aldrig med ett ord antytt att jag skulle vilja ‘tysta’ Robert B. Jag säger att hans utsaga hittills strider mot övriga vittnesmål och således inte kan vara riktig. Det enda jag är rädd för är att personer utan intellektuell förmåga och/eller förmåga till kritiskt tänkande sväljer alla berättelser som innehåller detaljer som de tycker passar deras egna teser, hur orimlig helheten än synes vara. Jag är rädd att många slösar sin tid på ”mysteriet” om ”ynglingen” trots att det aldrig varit något mysterium. Jag är inte rädd för att Robert berättar i sig. Jag är inte rädd för förintelseförnekare eller personer som påstår att Jorden är platt heller. De tar mest upp tid för godtroget men ibland hederligt folk, och det tycker jag är tråkigt. Extra tråkigt är det förstås att Robert försöker tjäna pengar på sin berättelse, genom att lägga sitt Swishnummer på en blogg skriven i vi-form. Intellektuellt hederliga, kritiska människor har ingenting att förlora på att Robert fortsätter att berätta. Det är de andra jag oroar mig för. Måtte de stå emot sina frestelser att tro istället för att tänka.

          1. Johan M.

            Om du läser vad jag skriver så märker du att jag inte argumenterar för förintelseförnekelse, att jorden är platt eller att Olof Palme bara spelat någon sjuk teaterföreställning på Sveavägen. Sådana dumheter har jag inte framfört, så försök inte blanda in mig i dessa kategorier av människor. Jag har argumenterat emot förintelseförnekare, klimatförnekare och människor som påstår att jorden är platt. Om jorden är platt eller inte beror på vilket perspektiv man har på jorden. Den är platt för den som har ett väldigt begränsat perspektiv på livet. Det gäller ju att kunna se världen utanför sitt egna synfält ibland. Att våga tro och lita på evidens. Är det ett evidensbaserat påstående att mördaren flydde uppför trapporna om den enda som kan uttala sig om saken är osäker på sina egna uppgifter? Jag läste i Holmérs bok att detta baserades på en ren gissning från Holmérs sida. Det kändes därmed något oroväckande. Jag såg på åklagarens presskonferens att han också baserade det hela på en ren gissning. Det kändes även det oroväckande eftersom jag vet hur viktigt det är med kritiskt tänkande.

            Jag vet ju ärligt talat inte om Robert hittar på eller inte. Men jag vill ha möjlighet att lyssna färdigt på Robert, innan jag vet vad jag ska tro kring Roberts utsaga. Jag utgår fortfarande från att vi vet att mördaren sprungit in i gränden och därefter vet jag inte längre var mördaren tog vägen. Det är inte att tro, det är att veta – att tro, det är att tro sig veta att Yvonne såg mördaren springa på David Bagares gata. Att tro – det är att tro att Lisbeth inte såg gärningsmannen blicka tillbaka från gränden. Jag vet bara att jag inte tror det ena eller det andra.

            Jag tar alla uppgifter om att mördaren kan ha befunnit sig inne i gränden på allvar, vare sig de kommer från Robert eller Lisbeth. Det innebär inte att jag ”tror” på dessa uppgifter. Det innebär att jag tar det seriöst och vill försöka undersöka de uppgifterna noga först innan jag kan säga att jag avfärdar dom. Det kan visa sig vara ett s.k. ”tokeri”, men det kan ju den springande mannen på David Bagares gata också anses vara. Därför avvaktar jag min bedömning tills jag hört Roberts hela utsaga. Den har jag ännu inte hört, därför kan jag inte jämföra den med andra vittnesuppgifter och inte heller avfärda den.

            Mig behöver du knappast vara orolig för.

            1. Du säger fortfarande ingenting med innehåll. Du argumenterar inte i sak. ”Jag vet ju ärligt talat inte om Robert hittar på eller inte.” Detsamma gäller väl Förintelsens offer och månlandare. Du var ju inte där. Om du inte kan se syre, kan du då andas det? Ja. Du var inte på mordplatsen så du kan inte minnas om Robert var där. Du var inte i Treblinka så du kan inte minnas några mord där. Vad gör du om du vill veta? Du läser på. Läs på i vittnesförhören. Sluta tro på folk, för att de säger något du tycker är intressant, och analysera vad de säger utifrån fakta. Då kommer du att nå slutsatsen att massmord skedde i Treblinka och att Robert inte kan tala sanning om det han hittills sagt om sina egna förehavanden på mordplatsen.

              Du har ingen vilja (förmåga?) att debattera i sak. Jag oroar mig inte för annat än att du slösar andras tid i onödan. Som Robert. Men jag kan ge dig en chans till: Punkta upp hur Roberts hittillsvarande berättelse är förenlig med vad vi vet om Anna H, Stefan G och förhållandena på mordplatsen. Du behöver inte Roberts fullständiga berättelse för att kunna göra det. (Om inte andra delen av berättelsen är ”Haha. Jag skojade.”) Om du inte vill eller kan diskutera Robert tycker jag att du kan sluta producera ord om hur viktigt det är att tro på honom.

              1. Jag har påpekat att det är viktigt att lyssna klart på någon som vill framföra, enligt denne, viktiga uppgifter. Sen ska jag göra min bedömning. Fram till dess tänker jag be podden Palmemordet) om att få lyssna klart. Jag kan hålla med om att hans berättelse inte låter trovärdig MEN det är å andra sida inte den första berättelse att göra det i den här historien.

                Att lyssna, ta in och att TRO på att Robert talar sanning är inte samma sak. Eftersom jag är intresserad av mänskligt beteende är min första fråga – varför skulle han ljuga om en sådan sak? Jag blir nyfiken och vill veta mer oavsett om han ljuger eller inte. Ljuger han – vilka drivkrafter ligger bakom? Kan man i så fall få ökad förståelse för exempelvis Stig Engström och andras agerande? Talar han sanning? Ja, då har vi också något att bita tag i. Jag drivs av nyfikenhet. Det är väl därför jag nyligen läst socialpsykologi, trots att jag redan har jobb och utbildning i det. Det finns alltid något att lära genom att lyssna på vad folk har att berätta, oavsett om det är sanning eller lögn. Sen kan man göra sin bedömning. Jag tror tills han är färdig – sen vet jag nog mer än bara att jag går omkring och tror en massa. Du kanske borde prova?

                När Robert är klar kan jag börja punkta upp åt dig. Sådana listor gjorde jag när jag började undersöka utredningsarbetet. Ta det lugnt. Vi har nog tid på oss.

                1. Själv är jag mer intresserad av sådant som faktiskt rör Palmemordet än av motiven till att någon ljuger om att han försökte återuppliva Palme. Men man är olika. Att Roberts Swishnummer anges på en blogg i vi-form är inte en slump.

                  1. Jag är intresserad av att få reda på mer om vad som hände kring brottsplatsen. Det borde du också vara. Vill man swisha pengar finns det många alternativ att välja på. Jag har själv ett swish-nummer jag ofta gärna delar med mig av. En gång ringde en kvinna och frågade om jag kunde tänka mig swisha tillbaka de 300 hon swishat fel. Jag tog en funderare och bestämde mig för att göra det enda rätta – swisha tillbaka pengarna. 300 kronor är rätt billigt för att få behålla sin heder och göra en okänd kvinna glad.

                    1. VVA,
                      ämnet för debatten är inte dina goda personliga egenskaper. Starta gärna en egen blogg om du vill skriva om dem.

    1. Klart att tonårige Robert var inne på Skandiahuset också. Inget konstigt här! Och så latjar de lite i de aktuella trapporna, till synes utan något vettigt skäl. Och det är förstås Stig Engström själv som Robert råkar möta i trappan?!? Mystiken tätnar och spänningen är oooooolidlig. Du får swisha lite till Robert så att han orkar med att fantisera. Han kanske kan skriva en roman?

      1. Johan M.
        Jaha, så du sitter trots allt och smygläser om vad Robert, eller vem det är, som skriver på bloggen?

        1. Jag smygläser ingenting. Du länkade och jag läste. Skönlitteratur kan också vara roande. Det som inte roar mig är att människor tror att skönlitteratur är historia.

          1. Märkligt nog försvann hela Roberts berättelse från bloggen, och länken till bloggen försvann från hans Facebooksida. (Hans Swishnummer är dock inte borttaget.) Börjar han få kalla fötter? Kanske är han rädd för ett bedrägeriåtal? På sidan som togs bort för webbplatsen stod bl.a. ”Robert är angelägen om att dela detta med andra och ser ingen anledning med att sitta och hålla på ett så viktigt vittnesmål, nu när den äntligen är avslöjad.” (https://tinyurl.com/22dve493) Så angelägen var han uppenbarligen inte. Själva berättelsen är försvunnen. Tror VVA fortfarande på den?

            1. Johan M.
              Du har förutfattade meningar innan du vet vad som ens framförs. Opartisk som jag är så viftar jag varken bort dina eller Roberts tokerier till dess att jag fått lyssna klart. Du kan ha rätt, jag säger inte det. För mig handlar det inte om du har rätt eller fel.
              Den enda skillnaden mellan dina utspel och Roberts utspel är väl egentligen att Robert anser att han befann sig på brottsplatsen och det gör tydligen inte du. Robert säger sig veta hur det ligger till. Det anser ju du också. Du och Robert verkar i grund och botten vara rätt lika.
              Eftersom jag lyssnar på dig och vad du har att berättat om vad du anser så behöver jag förstås även ta mig tid att lyssna på Robert och höra vad han anser. Jag vet ju inte vad som hände och jag försöker vara opartisk och ta människors berättelser på allvar, oavsett om vad jag tror eller inte. Jag antar att en jurist inte behöver agera lika opartiskt i alla situationer. Men det behöver jag. Du har väl din utbildning och yrkesroll och jag har min utbildning och yrkesroll. Vänligen respektera det.

              1. Mina tokerier? Mina utspel? ”Du och Robert verkar i grund och botten vara rätt lika.” ”Jag antar att en jurist inte behöver agera lika opartiskt i alla situationer. Men det behöver jag. Du har väl din utbildning och yrkesroll och jag har min utbildning och yrkesroll. Vänligen respektera det.” Vilket obehaglig, förnumstig och självgod ton och vilket obehagligt bemötande.

                Jag har aldrig sagt mig veta hur något gått till. Jag argumenterar för det jag finner rimligt. I detta fall raljerade jag över att Robert raderat uppgifter som han var angelägen om att dela med sig av häromdagen. Roberts agerande inger inte någon trovärdighet. Åtskilliga gånger har jag bett dig att argumentera för att Roberts historia skulle stämma. Själv har jag argumenterat för att den inte kan stämma. Du har undvikit frågan, gjort långa utläggningar om annat, och sagt att man måste låta Robert tala till punkt innan man bedömer honom. Varför kan inte Roberts redogörelse av sitt agerande på mordplatsen bedömas självständigt och stå på egna ben? Det finns inget förnuftigt skäl till detta.

                Eftersom du inte vill diskutera utan endast anklaga mig för saker i brist på argument låter jag dina skriverier bero. Vill du kalla någon partisk och anklaga den för utspel och tokerier kan du gott göra det långt från mig och mina inlägg. Fy farao.

                1. Johan M.

                  Jag tänker att flyktvägen och även signalementet kan vara ett slags ”tokeri” (som utredningsexperten Bo Edvardsson kallar vissa felaktigheter som skapar en lång kedja av felaktigheter). Utspelen är ju mot Robert där han anklagas för lögnare innan vi ens vet vad han ville få fram för något.

                  En åklagare är inte särskilt opartisk i mina ögon. Inte en försvarsadvokat heller. De har sina intressen att skydda och argumentera för. Juristen Krister Petersson var inte direkt opartisk och det fanns ingen som kunde försvara Stig mot anklagelserna mot honom. En åklagare behöver ha någon som företräder den andra sidan av myntet. Juristutbildade journalisten Lars Borgnäs tog på sig rollen som Stigs försvarare. Det försvar han tänkte sig var att först och främst ifrågasätta gärningsmannens flyktväg och lägga fram Lisbeths utpekande av Christer Pettersson som argument mot åklagaren. Jag tyckte han verkade lyckas rätt bra med det. Åklagarens viktigaste vittne ifrågasatte sina egna uppgifter. Juristen Axberger menade att detta spred en osäkerhet kring vittnet. Axberger menade även att åklagaren hade varit tvungen att svara på Borgnäs fråga om fallet tagits upp i domstol. Nu slapp han ju detta.

                  Borgnäs försvar hade alltså sina för- och nackdelar. Jag tänker att det är svårt att vara opartisk om man inte ifrågasätter helhetsbilden, dvs. vrida åklagarens synsätt 180 grader och försöka se det ur en försvarsadvokats roll. Om åklagaren ser vitt så ser försvarare det svart och tvärtom, även om sanningen finns i gråskalorna. Oavsett hur Stig nu än kan ha agerat (som antingen mördare eller som vittne) så har han rätt till ett försvar som vrider och vänder på (nästan) alla tänkbara möjligheter.

                  Sen uppskattar jag trots allt de flesta inlägg som du gör. Det är oftast bättre när man inte håller med än när man håller med. Sanningen finns ju oftast inte i vare sig ditt eller mitt svar utan troligen någonstans mitt emellan. Robert berättar inte enbart sanningen. Han berättar inte enbart lögner. Han kanske ljög om återupplivningsförsöket? Än sen? Han kanske var ärlig om något annat? Han kanske trots allt befann sig vid mordplatsen men var oviktig eller bara gjorde något dumt? Om det kan finnas små guldkorn av sanningar i någons berättelse – vågar man chansa att missa dem i en viktig utredning? Finns det möjlighet att hitta guld så vill jag vaska fram dem, hur små korn det än må vara.

                  1. VVA:

                    ”Utspelen är ju mot Robert där han anklagas för lögnare innan vi ens vet vad han ville få fram för något.”

                    Det beror på att vi vet att Robert talar osanning i det han hittills har lagt fram, helt oavsett vad mer han kan tänkas säga i framtiden. Den saken går enkelt att konstatera genom att jämföra med övriga vittnesutsagor och kontrollerbara fakta, vilket Johan M nu i flera inlägg pedagogiskt har förklarat.

                    Huruvida Roberts osanningar är medvetna lögner är en annan fråga, och det kan jag knappast veta något om. Ett falskt påstående kan ju ha många skäl. Han kan t ex själv tro att det han säger stämmer. Men att berättelsen levererades tillsammans med en uppmaning att sätta in pengar på ett Swishkonto väcker, som Johan M också konstaterade, vissa onda aningar.

                    1. Madam.

                      Swish-kontot väcker väl snarare förhoppningar om att polis ska ta tag i frågan. Jag kan tänka mig våga offra 100 kronor för att sen kanske anmäla honom för bedrägeri sen om han nu talat osanning. Men det vill jag inte tro om Robert. Kanske värt en 100-lapp för att få saken utredd en gång för alla.

              2. ”Du och Robert verkar i grund och botten vara rätt lika.”

                Haha! Hör på det, Johan M.

                1. Ja, vad ska man säga… Innebär det att jag också skulle göra mun-mot-mun-metoden för att rädda döende statsministrar? Mest betyder det väl att man inte bör skriva alls om man bara har gott att säga om sig själv och i övrigt ingenting att säga.

                  Det verkar som om mannen med estniskt Swishnummer och Protonmail (en tjänst inriktad på integritet) har tagit klivet till att bli publicist. Det står nämligen ”Ansvarig utgivare: Robert Barestrand” på https://sanningenompalmemordet.wordpress.com/. Och därmed borde väl Gunnar tillåta oss att använda hans namn här, i analogi med vad som ansetts om Leif L och Anna H. Det är förstås komiskt att hans blogg fortfarande är skriven i vi-form.

                  Kanske har Robert sett det vi här skrivit om bedrägeri. Nu finns nämligen ett förbehåll på bloggen: ”Vi förbehåller oss rätten för felaktigheter i textmaterialet. Ändringar kan komma att göras. Texterna kan på inget sätt ses som juridiskt bindande för en eventuell stämning mot hemsidan eller Robert eller hans medarbetare, då varken Robert eller vi anklagar någon, utan endast gör en återgivning av hans upplevelser. Alla bilder är copyrightskyddade och får varken kopieras eller användas utan vår tillåtelse. Inte heller får citerat material ifrån Robert Barestrand användas till TV-program, filmer, poddar, böcker, dagstidningar eller tidskrifter och liknande i vinstdrivande syfte, utan vårt medgivande.”

                  Jag undrar varför man ska tro på en person som förbehåller sig rätten att publicera felaktigheter så länge han inte anklagar någon.

                  1. Johan M,
                    skriv ut namnet du. Någon som har en sida på nätet där han själv framträder som ansvarig utgivare är inte någon som skyr publicitet.

                    Det betyder å andra sidan att jag kommer att vara lite mer noga med VAD som skrivs om Robert. Den som vill uttrycka grovt nedsättande formuleringar om honom får vända sig till honom själv och inte använda min blogg som mellanhand.

                    Att Robert förbjuder andra att citera honom utan hans tillåtelse tror jag inte han har någon som helst juridisk täckning för. Däremot går det ju inte att publicera hela texter som han skrivit utan hans medgivande. Och inte heller längre utdrag från dem. Ifall någon nu skulle vilja göra det.

                    1. ”Däremot står det allmänheten fritt att få citera och använda allt material (förutom bilder, ljud och filmer) som är publicerat utav oss och Robert, om man på egna forum eller på intressesidor eller på Youtube och liknande önskar publicera saker utan vinstdrivande syfte.”

                      Kopierade denna sida från Roberts site. Citera materialet verkar vara ok om det inte görs i vinstdrivande syfte och inte rör bilder, ljud eller filmer.

                    2. Zombie,
                      ja, det där sträcker sig ju längre än till att citera. Det låter som om Robert erbjuder andra att använda hela texter om det inte görs i vinstdrivande syfte. Han avsäger sig alltså upphovsrättsliga anspråk i det avseendet. Men det är förstås en regel han kan ändra. Jag kommer i alla fall inte att publicera hela texter från Robert här på bloggen. Vill någon att vi andra ska läsa sådana texter går det däremot utmärkt att länka till det sammanhang där han publicerat dem själv.

      1. Carita.
        Jag kan väl egentligen bara hålla med om att det är lite rörigt detta där. Men vi får väl se om det utvecklar sig. Dataspels- och Facebook-generationerna har ofta alltför dåligt tålamod med allt som inte är som de själva vill. Man vill få allt levererat på silverfat utifrån sin egen uppfattning och hela tiden fuska sig fram till sista banan. En annan har lärt sig att man kan få vänta lite ibland och försöka reda ut saker i tur och ordning.

        1. Man kan inte ”lappa” på ett dåligt vittnesmål och göra det mer sannolikt. Man får inte en ”andra chans”. Vem skulle tro på ett vittne som först säger ”Jag gjorde livräddningsförsök på Palme tillsammans med Anna H efter att ha varit ensam med Lisbeth.” och sedan ”Nej, det där var inte sant, men jag var faktiskt på platsen!”. Vi kan redan nu på mycket goda grunder avfärda Robert B och hans sagor. Men man kan förstås läsa dem som ren fiktion, om det roar en.

      2. Att strukturera sina tankar och presentera dem på ett stringent sätt var väl inget som RB lärde sig i ”livets hårda skola”.

  115. Jag är nu säker på att vi under 2023 kommer att få klart för oss, i det stora hela, hur mordet på Olof Palme gick till för över 37 år sedan och att det var en stor konspiration som åtminstone på markplanet var helt svensk.

    Många kommer att spjärna emot, särskilt på den här bloggen där flera har hoppats på den ensamma ’galningen’. Och sanningen är hemsk på flera sätt. Gärningsmannen kommer att avslöjas. Det blir intressant och se hur olika grupper i det svenska samhället kommer att hantera denna tragedi.

    1. Hej laggargunnar,
      Inressant! Men jag blir lite nyfiken på din (?) teori. Är det samma teori som Stocklassa har om kretsen kring Enerström med flera, eller är det något annat?
      Berätta gärna mer!

  116. Jag tycker att Gunnar bör införa (eller rättare sagt skärpa) ett krav på saklighet på denna blogg. Bara ett önskemål från en trogen läsare. Det går alldeles utmärkt att framhärda att Christer Pettersson eller Stig Engström sköt Palme. Om man har sakliga argument och svarar med nya sakliga argument när argumenten kritiseras. Det går alldeles utmärkt att framhärda att Roger Östlund såg mordet eller att kvinnan på Åland såg Engström. Om man har sakliga argument och svarar med nya sakliga argument när argumenten kritiseras. Det finns två vanligt förekommande debattörer som inte uppfyller kravet på saklighet. Kanske fler. Jag har inte räknat. De svarar inte med nya argument när argumenten kritiseras. De svarar med upprepningar. Som tydligt framgår i debatten är jag inte ensam om den åsikten. Synd att denna förtjänstfulla blogg med många intressanta debattörer och många kontrasterande åsikter gästas av samma oseriösa, okunniga och ohyfsade människor som befolkar Flashback och vissa av Facebook-grupperna, YouTube-kanalerna och poddarna. Som bara vill tjäna pengar eller sabotera debatten (eller båda delar). Inför varningar för osaklighet. Användare som varnas x gånger bör stängas av i y månader. Om man svarar måste man svara sakligt på den kritik som framförs. Bloggens ägare måste förbehållas rätten att själv bestämma var gränsen går för saklighet. Regeln bör tillämpas tillräckligt ofta för att bloggen ska behålla sitt värde. Vilket många önskar att den ska göra.

    1. Teresa A,
      dina önskemål må framstå som förståeliga. Problemet är att jag har egna uppfattningar om många av de frågor som förekommer i debatten om utredningen. Det gör att det skulle kännas särskilt knepigt att stoppa kommentarer från meningsmotståndare när jag bedömer argumenten som osakliga, det tror jag du förstår.

      Utöver det har jag tyvärr inte tid att göra det du efterfrågar, analysera varje kommentar och bedöma om den framstår som tillräckligt seriös för att leva upp till en viss standard.

      I allmänhet tror jag dessutom att själva debatten i allmänhet är det instrument som bäst kan hantera dåliga och osakliga argument.

      Det händer dock att jag ingriper. Dels när jag anser att debattnivån sänkt sig till personangrepp på meningsmotståndare och dels när jag bedömer det som att kommentarer innebär eller gränsar till förtal. Det här är också svåra frågor, men jag är ändå tvungen att ta itu med dem.

      Dessutom ingriper jag när jag anser att debattörer direkt missbrukar bloggen, till exempel genom att klistra in samma texter om och om igen. Jag har nyss varnat Mikael A med anledning av just detta, se följande kommentar från mig.

    2. Teresa A.

      Vilka två anser du vara ”oseriösa, okunniga och ohyfsade människor” här på bloggen?

      1. Kan någon fortsatt debatt gynnas av att Teresa A svarar på denna fråga? Även om det vore jag som namngavs tror jag inte att debatten skulle ändras på grund av detta. Metadebatterna kan vi väl hålla till ett minimum, kan jag tycka.

        Gunnar, även om du förstås har en knivig uppgift som moderator tycker jag att det ligger något i att stoppa osakligheter. Om man diskuterar en sakfråga och någon kommer långt ifrån sakfrågan har du ju själv reagerat. Om någon vägrar svara utan bara framhärdar utan argument, har du också reagerat. Jag tror att vissa skribenter bör påminnas om att diskussionen inte bara går på tomgång utan är helt innehållslös. Även om det så är jag som skulle stå för innehållslösheten.

        1. Johan M,
          jag brukar ibland godmodigt påpeka när jag tycker att någon far iväg från ämnet. Och mitt främsta redskap som moderator kommer nog att fortsätta vara vänliga uppmaningar. Men visst kan det finnas skäl att sätta stopp om jag tycker att en debattör bara förstör samtalet.

          1. Gunnar

            Jag tycker du sköter jobbet på ett ypperligt sätt. Det är väl inget tvång att svara på inlägg. Bara att nonchalera om man inte är nöjd med någons argumentation.

        2. Du är en bra debattör, Johan M. De flesta debattörer är bra på Gunnars blogg. Eller åtminstone läsvärda. Om jag får säga vad jag tycker. Debatten får nog ett lyft av Gunnars nästa bok. Hoppas han tar den tid han behöver.

          1. Tack. Jag kan säkert vara alltför mångordig och inte tillräckligt stringent. Eller kanhända för säker, även om jag inte har någon egen teori att försvara. Mina ”bias” är tydliga – jag har svårt för grundlösa konspirationsteorier (av typen ‘walkietalkiemän fanns, ergo var Palme övervakad, ergo konspiration’) och teorier med avtramp i sena vittnesuppgifter. (Axberger förlitade sig för mycket på sena uppgifter till hela sin framställning.) Min spatiala förmåga är inte tillräcklig för att jag alls ska delta i diskussioner om avstånd och tider; sådant är ofta rena grekiskan för mig. Så jag föredrar nog konkreta noggranna framställningar utan för mycket tekniskt finlir som framförallt synes ägnat att förvirra läsaren. Gunnar brukar vara tillräckligt pedagogisk.

            Jag håller också tummarna för en lyft debatt. Diskussioner om sådant det borde råda konsensus om, som vem som gjorde konstgjord andning på Palme och att mördaren sprang upp för trapporna mot Malmskillnadsgatan, finner jag tröttsamma och tidskrävande och jag tror inte heller att de för saken närmare en lösning. Vad som nu gör det…

    3. Själv anser jag att alla bör lära sig att scrolla förbi de textinlägg som inte tilltalar en själv. Precis så som man alltid går tillväga då man sållar i mediefloran. Själv scrollar jag ofta förbi skribenter som mer eller mindre maniskt levererar evighetslånga, självgoda och pompösa textmassor. Jag hoppas oftast också över debattörer härinne som utan att ha något annat mandat än sitt eget tycke och smak önskar censurera och diktera debattvillkoren inne på Gunnar Walls eminenta bloggsida. Det gör ju Gunnar Wall så väldigt bra själv och dessutom är det till syvende och sist Gunnar som är Herre på täppan. Eat it.

      1. Att skapa en egen filterbubbla tror jag sällan är särskilt sunt. De flesta scrollar väl förbi sådant de inte är insatta i, men att scrolla förbi bara för att något inte tilltalar en låter inte så intellektuellt. Att blunda för det man uppfattar som ett problem förefaller mig inte särdeles hederligt.

        Gunnar har förstås möjlighet att utifrån det du kallar tycke och smak ”censurera” skribenter, dvs. låta dem skriva någon annanstans. Debattklimatet är väl dock en angelägenhet för alla – kanske särskilt de som inte tilltalas av vad de uppfattar som självgoda, pompösa textmassor. Även en vis moderator kan behöva de modererades stöd för att förstå vad som behöver modereras, liksom en vis konung kan vara behjälpt av råd även i en absolut monarki.

        Om någon tycker att bl.a. jag kväser debattklimatet – något som vissa var inne på avseende Stig Engström – är nog både jag och Gunnar behjälpta av att den åsikten luftas. Huvudsaken är väl att debatten blir så bra som möjligt, tänker jag. Inte att någon tvingas äta skit och inte ens får gnälla efteråt.

  117. Fråga: Hur många kända vittnen var mindre än 10 meter från mordplatsen en minut efter skotten?

    Svar:
    Anders B
    Anna H
    Karin J
    Per V
    Christina V
    Susanne K
    Ulrika R
    Hans J
    Stefan G
    Kenneth E
    Göran I
    Lena B
    Leif L
    Jan A
    Jan-Åke S
    Bengt P

    Sexton stycken (Jan-Åke S och Bengt P kvalar väl in nätt och jämnt). Lisbeth oräknad. Snart kom andra personer (som inte såg mordet).

    Det var denna folksamling som Engström anslöt sig till. Närmare en minut efter skotten. En medelålders tjänsteman. Han såg ut som de såg ut på 80-talet. Rock och keps. Att Engström var svår att komma ihåg två månader senare är inte förvånande.

    Leif L, Stefan G och Lena B tillfrågades om Engström. Tre av de sämsta vittnena att fråga (Leif L var upptagen med att larma och stoppa en ambulans, Stefan G gjorde mun-mot-mun-metoden och Lena B mådde illa). Jan A visades ett foto av Engström i maj 1986. Han kände igen Engström och upprepade i tingsrätten 1989 att han kände igen honom. Vilket Filter och polisen konstigt nog missade.

    De tolv andra vittnena tillfrågades inte om Engström. De tretton poliserna som anlände några minuter senare tillfrågades inte om Engström. Lisbeth tillfrågades inte om Engström.

    Det finns många bevis att Engström var ett vittne. Dessa bevis har andra nämnt (många gånger). Jag vill bara påminna att andra vittnen hade goda förutsättningar att glömma Engström. Inte minst när man väntade i två månader och frågade tre av de sämsta vittnena att fråga. Vad jag anser om (vissa) journalisters slutledningsförmåga ska jag inte skriva här.

    Självklart ska en ny åklagare och nya poliser fortsätta utredningen. Det finns många intressanta uppslag som kan utredas bättre. Det går fortare nu (materialet är digitaliserat och lättare att söka i än tidigare).

    1. Här måste jag försvara Filter avseende Jan A. Jan A:s ”utpekande” av Engström är uruselt. Jan A och Leif L interagerade uppenbarligen med Jan-Åke S, något som framgår även av LAC-bandet. Sedan höll Jan A mest fokus på Anders B. Den pratsamme man som gick fram till bilen där Jan A och Leif L satt ”hade glasögon, ganska snygg överrock … poplinaktig” och han pratar med Jan A innan denne gått ur bilen (Jan A 1986-04-08). Stig Engström har däremot inte pratat med någon i någon bil (1986-04-25). Jan A tittar på Engströms foto och gör den reflektionen att han ”tycker … sig känna igen glasögonen”. Han är osäker men har en ”minnesbild av mannen som välliknande detta foto”. Vem är ”mannen” i bestämd form, som avses här? Rimligen den beskäftige och pratsamme man som Jan A tidigare i samma förhör pratat om, och som alltså är Jan-Åke S. Jan A tillägger att ”enligt hans minnesbild av möjligen mannen tunnhårig samt något yngre än på fotot”. Något säkert eller ens halvsäkert utpekande av Stig Engström är detta inte. Fotot på Engström är, enligt en osäker Jan A, välliknande, men Engström ser för gammal ut. Jan-Åke S var 34 och Engström 52. Observeras bör att Engström redan hade kunnat observeras med sin keps i Rapport den 8 april 1986 (något som kan förklara varför Jan A förknippar Engstöms fotografi med en keps).

      Jan A nämner en man som passar in på Engströms signalement i hovrätten 1989. En ocean av tid har förflutit. Jag tror att Jan A mycket väl kan ha fått ett falskt minne av Engström genom att titta på Rapportsändningen och genom fotovisningen hos polisen (även Expressen hade en artikel som Jan A mycket väl kan ha läst). Han kan ha intalat sig att han sett Engström på mordplatsen. Detta har uppenbarligen Leif L gjort, eftersom denne inte mindes någon med Stig Engströms signalement 1986, men ”mindes” honom i tingsrätten 1989, och idag ”minns” honom alltför tydligt. Falska minnen är en realitet, och det är olyckligt att förhör inför rätta tillmäts så stor betydelse bara för att vittnena är edsvurna. De minns inte mer eller bättre för att de svär eder.

      Inget av detta har för övrigt missats av Thomas Pettersson eller Krister Petersson.

      Jag håller med om att vittnen hade goda förutsättningar att glömma Engström, såvida denne var tämligen passiv. Karin J och Anna H tillfrågades först under Krister Peterssons ledning av förundersökningen. (Och frågan är om de hade kommit ihåg Engström oavsett.) Frånvaron av alibi innebär inte att någon är mördare – det gäller både Christer Pettersson och Stig Engström. Det behövs ingen Algot eller Jan A för att fria någon av dem.

    1. Tack för det Avsnittredaktionen,
      en fråga bara: jag antar att ni har tillgång till uppslagsnumret på detta brev – vad är det i så fall? Det vore ju intressant att titta i Palmeutredningens liggare (som finns på Palmemordsarkivet) för att se om det finns flera handlingar inom ramen för samma uppslag.

      1. Numret framgår av spaningsuppslaget, som finns på https://magasinetavsnitt.files.wordpress.com/2023/06/spaningsuppslag.jpg (länkad i artikeln). Vi hanterar bara eventuella personuppgifter inom det grundlagsskyddade området. Spaningsuppslaget och brevet ligger i Palmemordsarkivet i maskerad form sedan i januari. Något kuvert verkar inte finnas kvar, eftersom något sådant inte lämnades ut. Det är nog svårt att utreda ett sådant tips.

        1. Avsnittsredaktionen.
          Jag har någon gång frågat efter kuvertet o då fanns det. Men nu glömt till vilket uppslag.

        2. Hej!

          Jag har fått ut kuvertet! Skulle ju kollat innan jag skrev. Har inte lämnat det till arkivet pga trött. O det var såna ljusa kopior.

          /Carita

          1. Bra jobbat, Carita om du fått ut kopia på kuvertet. Har du länk eller något? Breven kan vara intressanta. De är inlämnade i tidigt skede OCH verkar även desperat försöka undergräva förtroendet för Stig Engström och Lisbeth Palmes vittnesmål. Ett DNA på det där brevet vore intressant att utforska. Men de befogenheterna och möjligheterna har förstås inte jag. Däremot bör man ställa krav på ansvariga att kontrollera det närmare. Nu kommer Johan att reagera, men ska man vara noggrann och seriös så ska man. Det kan ju vara en galenpanna som skrivit. Det beror ju på vem som skrev breven och i vilket syfte. Det borde man försöka efterforska lite mer. Även om det är en rätt vild gissning att mördaren själv skulle ha författat det. Men man får ta det man har och börja där.

              1. Carita,
                jag har inte gjort någonting. Om någon postar en kommentar till bloggen och samtidigt mailar mig bilder som är avsedda som illustrationer så brukar jag publicera dem om det inte finns juridiska komplikationer. Men jag har inte fått någon sådan förfrågan för dig, vad jag vet.

            1. Det där med galenpanna lät inte långsökt. Tvångsmedel som DNA-test för att någon skriver sina egna teorier till polisen anonymt låter dock både långsökt och som slöseri med skattemedel.

              1. Johan M.

                Kan man koppla ihop fler brev med varandra än vad som redan kopplats ihop så kan man dra fler slutsatser utifrån det. Det finns ju erkännandebrev med DNA från mars 1986 och 1989 som man upptäckte hade samma avsändare. Dessutom fanns även hot riktat mot Lisbeth. Kan detta brev ha samma avsändare? Det är ju inte att ta till någon tvångsåtgärd mot någon i det läget. Men har man brev med erkännande, hot och dessutom försök till vilseledande information så har vi med stor sannolikhet mördarens DNA. Det vore ett genombrott eftersom man kan i så fall fråga sig – varför skulle någon erkänna för att fria Victor Gunnarsson från misstankar, hota brottsoffret i att inte peka ut Christer Pettersson och dessutom i ett annat brev försöka rikta vilseledande misstankar mot Stig Engström?

                Det vore ju en väldigt märklig brevskrivare i så fall. Åklagare trodde ju att Stig kunde ligga bakom erkännandebrev trots att han inte kunde bindas till dem med hjälp av DNA. Men kan man koppla ihop dem med ett brev som försöker peka ut Stig som mördare – hur trovärdigt är det att Stig skrivit de breven då?? Och vem har skrivit dem istället för Stig?

                Men det gäller ju att ansvariga kollar upp sånt noga så man vet om de har något samband med varandra och inte behöver gå omkring och tro. Sånt får myndigheterna gärna använda mina skattepengar till.

              2. Johan M. Men om samma person skrivit mängder med brev, till utredningen och andra, med olika skrivsätt så måste ngn sortera upp det och kolla av så långt det går.

                /Carita ________________________________

                1. Jo, men hur visar man att det är samma person? I detta fall verkar ju en vanlig skrivmaskinsmodell användas.

    2. Hej Avsnittsredaktionen (och Gunnar Wall).
      Ni ska ha stort tack för att ni engagerat er i detta brev med den fantastiska teorin. Jag har nog själv bara skummat förbi detta brev men gav upp då det var såpass maskat.
      Nu till min fråga:
      Vet ni om polis kontrollerat om det finns det DNA-spår på detta brev? Har polisen i så fall jämfört det med spår av DNA på de s.k. ”erkännandebreven” som inkom vid samma period?
      Det är ju uppenbara stavfel. Värre än vad en dyslektiker som jag tidigare jobbat med skrev och den kunde inte stava till pizza utan det blev ”pitza”. Själv kan jag slarva gill det ordentligt i kommentarsfältet ibland beroende på den situation man är i, men inte såpass slarvigt. Vill man lämna ett tips får man väl anstränga sig lite? Det kan ligga ett förståndshandikapp bakom men dessa uppenbara stavfel får mig nästan att tro att någon medvetet stavat fel. Hade förståndshandikappade tillgång till skrivmaskin 1986? En oerhört vild chansning nu (det finns ju väldigt få halmstrån i denna utredning att gripa tag i) – men det kan ju kanske vara mördaren själv som skrivit detta i ett slags desperat försök att vilseleda utredarna med detta tips, eftersom Stig funnits med flitigt i media under april 1986. Eller så var det en vanlig galenpanna som snöat in i sin egen hjärna. Jag vet inte, men det är rätt intressant ändå trots att man vill skratta åt det.
      En sak är ju säker, att om polisen tagit det mer seriöst och ändå bitit sig i tungan och utrett ”dår”-tipset från 1986 ordentligt så hade vi sluppit sitta bänkade den 10 juni 2020. Det kan finnas något i det där tipset, trots allt.

  118. Läs långsamt, Johan M (och andra intresserade).

    Förhören med Jan A kräver en uppmärksam läsare.

    Man måste läsa dialogförhöret 860408 (då Jan A inte fick några frågor om Engström) för att förstå fotovisningsförhöret 860514 (som inte var offentligt före 2020) och tingsrättsförhöret 890628.

    Man måste läsa alla tre och jämföra dem. Fotovisningsförhöret finns på wpu.nu sedan 2021 (E9978-1-C).

    Dialogförhöret 860408: Jan A beskrev ”mannen i blå täckjacka” (Anders B) och ”mannen som pratade mycket” (Jan-Åke S).

    Fotovisningsförhöret 860514: Jan A beskrev ”mannen i blå täckjacka” (Anders B) och ”mannen som pratade mycket” (Jan-Åke S) och identifierade ”mannen i keps” (Stig Engström).

    Tingsrättsförhöret 890628: Jan A beskrev ”mannen i blå täckjacka” (Anders B), ”mannen i keps” (Stig Engström) och ”mannen som pratade mycket” (Jan-Åke S).

    Vad Thomas Pettersson skriver i boken ”Den osannolika mördaren” är nonsens. Jan A förväxlade ingen (varken i fotovisningsförhöret 860514 eller något annat förhör).

    Man kan fråga sig om åklagaren överhuvudtaget läste fotovisningsförhöret 860514. Han visade inte fotovisningsförhöret på pressträffen 2020 och verkar inte ha begripit innehållet. Liksom han inte begrep att Engström samtalade med väktarna i Skandiahusets reception efter utstämplingen, inte före. Man kan även fråga sig om åklagaren läste (och lyssnade på) dialogförhöret med Engström 860425. Då hade åklagaren begripit att Engström inte pekade ut vittnet Helena L (som var på andra sidan Sveavägen), utan först granskade fotot av Helena L och sedan valde fotot av Lars J. Åklagaren hade också begripit att Engström inte försökte dölja sin middagsrast eller när den ägde rum. Mera nonsens av Thomas Pettersson. Istället för fotovisningsförhöret visade åklagaren delar av Håkan Ströms PM 870209. Den nämner att fotovisningsförhöret är ett bevis att Engström ”uppehållit sig på brottsplatsen i enlighet med sin förhörsutsaga”. Vilket självklart är ett oavvisligt faktum. Ett faktum som åklagaren inte nämnde på pressträffen 2020.

    Ett allvarligt misstag var att låta Per H befatta sig med utredningen. Han var en uppgiftslämnare, inte en polis. Per H var inte säkerhetschef (som ofta påstås). Hans-Olof O var säkerhetschef. Per H utredde försäkringsbedrägerier. Hans bidrag var att förvanska en rad fakta som polisen borde ha skaffat själva. Otroligt att ingen journalist reagerade.

    Kriminalinspektör Håkan Ström missuppfattade Jan A:s beskrivning av Jan-Åke S i fotovisningsförhöret 860514 (som framgår av Ströms PM 870209). En annan polis höll i fotovisningsförhöret. Ström trodde att Jan A beskrev Engström istället för Jan-Åke S i fotovisningsförhöret. Ström trodde att Jan A både beskrev Engström och identifierade Engström i fotovisningsförhöret. Det står så i Ströms PM 870209 och det är fel. Det gjorde inte Jan A. Som framgår i fotovisningsförhöret beskrev han ”mannen i blå täckjacka” (Anders B) och ”mannen som pratade mycket” (Jan-Åke S) och identifierade (men beskrev inte) ”mannen i keps” (Stig Engström). Det är alldeles uppenbart. Thomas Pettersson skriver nonsens.

    Jan A:s identifiering av Engström i fotovisningsförhöret 860514 duger alldeles utmärkt som bevis. Att Jan A spontant nämner att mannen på mordplatsen hade en keps (till skillnad från mannen på fotot) styrker vittnets tillförlitlighet, inte tvärtom. I tingsrättsförhöret 890628 ombads Jan A att beskriva ”mannen i keps”. Jan A svarade ”det var en äldre man, mellan 50-60-årsåldern. Vad vi diskutera och vad vi prata om det har jag svårt att komma ihåg va. Det var väl mest vad som skulle göras så att säga. Ja, det var väl innan polisen kom va, för det var väl, gått säkerligen en tre minuter nånting sånt där.”

    Ingen (varken Jan A eller Engström) påstod att Jan A talade med Engström när Jan A satt kvar i bilen. Mera nonsens från Thomas Pettersson. När Jan A satt kvar i bilen talade han med Jan-Åke S (som hörs på LAC-bandet med samma skånska röst som i ljudinspelningarna från rättegångarna 1989). ”Han sprang ner i den smala gränden” (LAC-bandet 23.23.11).

    Som framgår i tingsrättsförhöret 890628 talade Jan A med Engström när ”tre minuter hade gått”. Då hade Leif L och Jan A lämnat bilen. De lämnade bilen när Leif L la på luren (LAC-bandet 23.23.35). Thomas Pettersson läser bara vad han vill läsa. Därför skriver han nonsens och använder nonsensargument.

    Jan A skulle inte låta sig påverkas av Leif L. Se E9978-1-H. Jan A slutade att umgås med honom. Att en person har synts på bild i Expressen innebär inte att ingen kan utpeka den personen.

    Det är alldeles uppenbart att Jan A talar om tre män i fotovisningsförhöret 860514 och tingsrättsförhöret 890628, inte två. Det är alldeles uppenbart att han talar om samma tre män i fotovisningsförhöret 1986 och tingsrättsförhöret 1989. ”Mannen i blå täckjacka” (Anders B), ”mannen som pratade mycket” (Jan-Åke S) och ”mannen i keps” (Stig Engström).
    Jan A:s vittnesuppgifter 1986 och 1989 är samstämmiga och duger alldeles utmärkt som bevis. Jan A är ett utmärkt vittne. Ett av de bästa vittnena som såg mordet.

    ”Beträffande Jan Andersson kan man betvivla att det var Engström han beskrev”, påstod åklagaren på pressträffen 2020. Det kan man betvivla, om man i likhet med åklagaren och Thomas Pettersson inte kan läsa.

    Det var mitt bidrag till bloggen.

    Vad jag anser om (vissa) journalisters slutledningsförmåga ska jag inte skriva här. Vad jag anser om deras läsförmåga ska jag inte skriva alls.

    1. Jag har (långsamt) läst både det du skriver och fotokonfrontationsförhöret. (En del du skriver, bl.a. om Per H, har dock ingen bäring på frågan om fotokonfrontationen.) Jag håller fortfarande inte med dig i sak.

      Jag delar naturligtvis din inställning att Håkan Ström missförstod och trodde att Jan A beskrev Engström när han i själva verket talade om Jan-Åke S. Samma uppfattning fanns i Palmerummet. Det verkar om om man tjusades av Jan A:s negativa beskrivning av Jan-Åke S som en beskäftig pratmakare, och tyckte att det passade utmärkt in på ”elefanten” Engström, som haft mage att påstå att polisen inte kunde lägga pussel.

      Någon äldre man med keps nämner Jan A inte i polisförhören. Däremot har både Leif L och Jan J fått för sig att mannen som ”tog sin tillflykt till en närbelägen port”, och hade en blå täckjacka, också bar ”ceps” (Jan A 1986-03-01). Den mannen är som vi vet Anders B. Leif: ”Denne s.k. cepsman hade han och speciellt Leifs kamrat under hela händelseförloppet ögonkontakt med. Denne man tog nämligen sin tillflykt till en närbeliggande port.” (1986-03-01).

      Jan A fokuserade alltså på Anders B en stund. Tillfrågad om han lade märke till andra ”som tyckte sig kanske ha bevittnat händelsen som inträffat” svarade han ”inte mer än den här taxikillen då som vi pratade med”. Han tillade att han själv inte var ”framme så mycket, framme där vid Olof Palme”, men han ”går ju förbi”; ”det fanns ju redan folk där” (1986-04-08). Här kan observeras att något samtal med någon äldre herre med keps inte nämns.

      Du säger att Jan A pekar ut tre män. Någon ”mannen med keps” finns dock inte i majförhöret, utan de enda män som Jan A berättar om är ”mannen i blå täckjack[a] och väska[]”, dvs. Anders B, och ”ytterligare en man [som] kom uppdykande framför motorhuven [och] verkade lite överlägsen”. Inte tre män. Den som kom uppdykande är uppenbart samma man i 30-40-årsåldern som verkade ”väldigt säker på sin sak” och ”pratade väldigt mycket”, som nämns i dialogförhöret från april, dvs. Jan-Åke S. Du säger att Jan A identifierar Stig Engström som en man med keps under fotovisningen. I så fall identifierar han en person han inte ens har nämnt tidigare. Det är i sig knappast ett rimligt antagande att Jan A plötsligt när han får se fotografierna skulle börja prata om någon annan, okänd, man.

      När Jan A får se bilden på Engström säger han att ”möjligen hade han keps eller annan huvudbonad”. Det är det enda som Jan A spontant förknippar med fotografiet av Engström. Att Jan A förknippar Engström med keps är knappast konstigt. Jan A hörs 14 maj, och i början av april hade Engström synts i sin keps i medierna. (Polisen synes inte ha varit benägen att fråga Jan A om han sett Engström på Rapport eller i någon tidning.) ”Utpekandet” är klart villkorat. Jan A är ”osäker” och säger att han har en minnesbild av ”mannen” som ”välliknande detta foto”. Men ”enligt hans minnesbild var möjligen mannen tunnhårig samt något yngre än på fotot”. Här kan med ”mannen” knappast avse en tidigare helt okänd kepsman, som i så fall endast antyds i precis föregående mening, utan uttrycket ”mannen” måste rimligen syfta på den man som Jan A tidigare beskrivit förutom Anders B. Och Jan-Åke S ser händelsevis ut att ha högt hårfäste och han ser onekligen yngre ut än Stig Engström. Det kan noteras att Jan A uppenbarligen har missat fotografiet av Jan-Åke S, som han besvisligen pratade med under mordnatten (om fotovisningen skedde på ett seriöst sätt).

      Utpekandet i sig kan alltså ifrågasättas. Fotot var ”välliknande” men mannen på fotot var äldre än den som Jan A minns, och dessutom möjligen tunnhårig. Antingen kan man ifrågasätta Jan A:s minnesbilder 1986 helt, eller så såg han en person som var något yngre och (möjligen) mer tunnhårig än Stig Engström. Den person vi vet att Jan A pratade med, Jan-Åke S, passar alltså in på denna beskrivning.

      Först 1989 talar Jan A om tre olika män. Då är det inte längre Anders B som har keps i hans utsaga. Då berättar Jan om en äldre, lite bastant karl. Det torde vara densamme som Jan A nämner som en ”äldre man, mellan 50-60-årsåldern” som hade keps. Denne fick Jan kontakt med ”innan polisen kom”; det ”hade väl gått säkerligen en tre minuter, någonting sådant där”. Vad de pratade om minns han inte. Han minns inte heller vart mannen tog vägen. Jan mindes inte vad Jan-Åke S hade sagt när han hördes i april 1986 heller. Exakta ordval kan man svårligen minnas.

      Minnesbilden av Engström är således väldigt fragmentarisk (något som för all del är naturligt efter så lång tid). Jan A ”minns” endast att mannen var äldre, lite bastant och att han hade keps, dvs. just det han fick se vid fotokonfrontationen och kunnat observera i media. Under över tre år kan minnet spela en många spratt. Jag tycker inte att det är mer troligt att Jan A faktiskt sett Stig Engström och minns honom från mordplatsen än att Engström är ett falskt minne som Jan A skapat utifrån polisens fotovisning och mediauppgifter. Att Jan A nämner tre minuter beror rimligtvis på att han vet att han hade gått ur bilen efter tre minuter; att han skulle minnas exakt på minuten när han talade med Engström, men likväl minnas så lite om samtalet, förefaller inte rimligt och stöds inte av det sätt Jan säger detta på.

      För Leif L förhåller det sig uppenbart på det viset att observationen av Engström är falsk, eftersom Leif resonerar och berättar att han inte såg någon som liknade Engström, i förhöret 1986-04-27. Leifs mer moderna ”minnesbilder” av Engström är i flera delar fel. Han säger bl.a. att (den 182 cm långe) ”Skandiamannen är så pass mycket kortare än den gärningsman som han uppfattade på platsen att det omöjligen skulle kunna vara så att dessa två är identiska med varandra” (2020-03-11). Kanske är det att Jan och Leif trott sig minnas en keps på Anders B som gör att de senare velat få in en annan man i keps i sin minnesbild?

      Det är inte konstigt att ingen såg eller minns Stig Engström. Det är däremot konstigt att två personer som känner varandra börjat tala om Engström 1989, efter att först inte ha nämnt någon sådan person. Det talar inte för äkta minnesbilder, utan för att exponeringen av Engström i media har påverkat vittnena.

      Jag säger för övrigt inte att Jan A är ett dåligt vittne till själva mordet. Då höll han fokus på den springande kappmannen, och sedan riktades han fokus mot Anders B. Likväl blev Anders B:s huvudbonad i första förhöret en keps. Inga vittnen är ofelbara. Själv är jag tydligen lika felbar som Thomas Pettersson och andra icke läskunniga.

      1. Jan A talar om tre män både 860514 och 890628. Inte ”först 1989”. Dessutom talar Jan A om samma tre män 860514 och 890628 (Anders B, Jan-Åke S och Stig Engström).

        De var 39, 34 och 52 år och skilde sig mycket till utseendet. Jan A är tydlig i sitt sätt att skilja på ”mannen i blå täckjacka”, ”mannen som pratade mycket” och ”mannen i keps”.

        Två män talar Jan A om i dialogförhöret 860408 (Anders B och Jan-Åke S). Då var Jan A inte tillfrågad om Engström.

        Jan A identifierade Stig Engström 860514. Som Håkan Ström mycket riktigt påpekade i sin PM 870209. Vad som var en överdrift i Ströms PM var att Jan A ”beskrev” Engström 860514. Det har ingen betydelse. Jan A uppgav att Engströms foto var ”välliknande” mannen som han såg på mordplatsen. En man som Jan A beskrev i tingsrättsförhöret 890628. På ett sätt som ytterligare bekräftade att det var Engström som Jan A syftade på. Som åklagare hade du inte kunnat ”skjuta ner” Jan A.

        1. De två huvudalternativen är:

          1. Jan A har blivit påverkad av media där han sett Stig Engström, och gör sedan en utsaga i tingsrätten som grundar sig på en falsk minnesbild som han fått från media.
          2. Jan A har verkligen sett och minns Stig Engström.

          Om alternativ 1 gäller frågar jag mig: Borde inte Jan ha reagerat på Engströms framträdande i media direkt han såg inslaget, och omedelbart tänkt att ”denna man minns jag inte. ”Det kom ingen person med keps och rock som var mellan 50-60 år så vitt jag minns”?
          Att han sedan ändrar sig och säger det rakt motsatta – samtidigt som han hade den spontana reaktionen i relativt färskt minne vore ju väldigt märkligt?
          Men ännu märkligare blir det när han i tingsrätten påstår att han har pratat med en sådan person.
          En person som han i verkligheten aldrig sett men i stället har byggt upp en fantasibild av pga vad han läst eller sett på TV?
          Jag tycker nog att det lutar starkt mot att han sett och samspråkat en sådan person.
          Och om inte denna person var Stig Engström, så åligger det den som avfärdar Jan A att hitta en mer passande person. Det blir svårt.
          Jan A är inget bevis för att Engström var på platsen, men ett starkt indicium. Den ”tredje mannen” är definitivt inte Jan-Åke S.

          1. Jag tror att tämligen få vittnen, när så många vittnen fanns på platsen, skulle få aha-upplevelsen ”denna man minns jag inte”. (Särskilt inte Jan A, som hade fokus på annat, enligt vad han själv sa.) Därför fäster jag ingen större vikt vid att vittnena inte säger sig minnas Engström. De som påstår att Engström var mördaren säger att han försökt förvilla vittnen genom att uppträda i pressen, så att de inte kan peka ut honom; effekten blir ju dock densamma oavsett om Engström var mördare eller vittne – han blir ”bränd”. Den som pekar ut honom efter framträdandena i Rapport och Expressen kan inte förutsättas ha en obesudlad minnesbild. Mediaframträdandena påverkade åtminstone ett par på Åland och Leif L (och ”Avsändare Pusselbiten”); i både Ålandsparets och Leifs fall torde det vara fråga om falska minnen. Jag förstår inte varför just Jan A skulle var immun mot sådana.

        2. Det finns inget belägg för att Jan A talar om tre män 1986-05-14. Detta med ”mannen i keps” hittar du på. Dessa tre ord finns inte i sekvens i förhöret. Det som finns är ett förhör där Jan A pratar om två män. Först nämns ”mannen i blå täckjack och väskan”. Sedan kommer en lång utläggning om Jan-Åke S (”GAnska omgående efter … gav sig iväg någonstans.”) Sedan får Jan se fotona. Han pekar ut den förste mannen han nämnt, Anders B, ”den man han haft ögonen på”. Sedan ser han Engströms foto och anser att fotot är välliknande hans ”minnesbild av mannen”, efter att ha nämnt att ”han möjligen hade keps eller annan huvudbonad”. Det sista kan rimligen inte innebära att Jan plötsligt både nämner identifierar en tidigare okänd man, som inte nämnts i tidigare förhör och som inte heller nämns vidare här. (Förhörsledaren vore ju från vettet om han inte reagerar på att en tredje man plötsligt förs in i berättelsen.) Jan har ju inte talat om någon man som han kan avse, utom Jan-Åke S. Och Jan-Åke S pekar han av någon anledning inte ut; detta är talande i sig, eftersom Jan A faktiskt samtalat med Jan-Åke S. Dessutom sker ”utpekandet” från Jan A:s sida med reservationer om att mannen på fotot nog ser för gammal och inte tillräckligt tunnhårig ut. Jan A borde alltså rimligen ha pekat ut en yngre man – Jan-Åke S.

          Nej, Jan A har inte uppgett att Engström var välliknande ”mannen som han såg på mordplatsen”. Så står det inte. Jan A har inte nämnt någon sådan man, och att han säger något 1989 kan inte tolkas in i ett ”utpekande” 1986. Det står bara ”mannen”, som om det är underförstått att det rör sig om en man som tidigare har nämnts, och då finns bara ett alternativ.

          Pettersson och Petersson gör rätt som avfärdar Jan A:s uppgifter om en bastant man i 50-60-årsåldern som lämnas först 1989 (1986 finns inget sådant). Engström har figurerat i tv i helfigur. Leif L har uppenbarligen inlemmat tv-sändningen i sin egen minnesbild, så att han rentav kan berätta om Engströms motiv m.m. (”Han hade ju arbetat på Skandia … jag tror att han hade några uppgifter … han skulle tala med någon polis”). På liknande sätt förhåller det sig förstås med Leifs vän Jan. Jan är enligt min mening ett hyggligt mordplatsvittne men ett uselt Engströmvittne.

          Det är tur att Engströms skuld eller oskuld inte vilar på detta. Åklagaren kunde, med fullt fog, ”skjuta ned” Jan A:s väldigt sena uppgifter.

          1. Självklart är ”mannen i keps” min benämning på den person som Jan A identifierar i fotovisningsförhöret 860514. En bra benämning. Jan A anmärkte att personen hade keps, till skillnad från mannen på fotot, som annars var ”välliknande” den tredje mannen som Jan A hade sett på mordplatsen. Jan-Åke S hade inte keps. Han hade dessutom en helt annan typ av glasögon än Engström (se polisens foto) och var 18 år yngre än Engström.

            Det framgår tydligt i fotovisningsförhöret 860514 att identifieringen av Engström handlar om en tredje man. En annan man än de män som beskrivs tidigare i förhöret, Anders B och Jan-Åke S.

            Som sagt, som åklagare hade du inte kunnat ”skjuta ner” Jan A.

            Du är osaklig och anklagar debattörer för att ”hitta på”. Jag ser ingen anledning att fortsätta diskussionen med en ohyfsad och osaklig debattör.

            1. Om man använder citattecken när man inte citerar, utan att förklara varför man gör det, uppfattar jag det som att man hittar på ett citat. Det är inte osakligt att påpeka att Jan A faktiskt aldrig 1986 pratade om ”mannen med keps” (förutom då när han initialt sa att Anders B hade keps).

              Att Jan A förknippar en bild på Stig Engström med keps är inte konstigt. Jag har inga siffror på tittarsiffrorna för det populära nyhetsprogrammet Rapport 1986, men 1991 räknar man med drygt 50 %. Expressen tog en del ikoniska bilder på Stig Engström i keps den 7 april 1986 också. Tidningen torde ha haft en upplaga på kanske 700 000, och nådde uppenbarligen ut till Åland. Man kan räkna med att miljoner svenskar sett Stig Engström i keps i maj 1986 och således kunde förknippa honom med sådan, även om de kanske inte kunde placera honom.

          2. Du resonerar helt rätt, liksom KP och Melander gjorde 10/6 2020. JA uppgifter om en man i 60-årsåldern 1989 har inte med SE att göra. Dessutom fanns det bra många andra män på mordplatsen efter mordet som var medelålders med mössa eller keps. Den JA pratade med vid bilen var JÅS- inte SE. SE var inte kvar på mordplatsen efter mordet- han måste varit osynlig och helt tyst i ca 20 minuter och sedan gått tillbaka till Skandiahuset. SE hade heller inte missat chansen att få ha varit med i media redan på mordkvällen och ingen polis pratade med SE på mordplatsen efter mordet. Verkar alltså som att SE inte var kvar på mordplatsen efter mordet.

            1. Det finns lika lite bevis för att det är Jan-Åke S som beskrivs i något av fallen. Exakt hur han agerade vet vi ju inte heller.
              Jag tror förstås att det var så, men man kan inte veta, eftersom han inte reagerat på fotot av Jan-Åke om vi nu förutsätter att det också låg i fotosamlingen.
              Så, det finns inget som bevisar någonting, utan det enda som är någorlunda starkt är att Jan reagerat för ett foto föreställande Engström, men med tillägget att han antagligen hade en huvudbonad, typ keps, och att han i tingsrätten beskriver en person som enligt uteslutningsmetoden bör vara Engström. Det är något sent, men ändå.
              Sedan kan man ju om man tycker så, hävda att det är en minnesbild som kommit senare. Men det märkliga är i så fall att han inte beskriver honom i det moment som Leif L gör, som springande in i gränden, utan som en man som likt den andra mannen (JÅS?) kom fram och pratade.
              Sedan undrar jag lite över det som Ulf skriver. Att det fanns gott om medelålders män i mössa eller keps.
              Vilken person som vi vet var en medelålders man med keps så nära inpå själva mordet om det inte var Engström?

              1. Det är att göra det alltför enkelt för sig att säga att ”det finns inget som bevisar någonting”. Teresa redogör ju helt korrekt för materialet som sådant (även om jag inte anser att tolkningen av just fotovisningen är rimlig).

                LAC-bandet visar interaktion mellan Jan-Åke S och Leif L:s och Jan A:s bil. Leif L: ”En man vet jag som hade glasögon, men han hade ingen keps eller nånting annat. … När jag satt i bilen och ringde, då kom det en man och frågade mig har ni biltelefon.” (1986-04-27) Jan-Åke S: ”Han går ur och kollar med den amerikanska bilen om denne har larmat polis och ambulans men denne kommer inte fram på 90 000” (1986-03-10). Jan A: ”Som jag uppfattade som hade glasögon, ganska snygg överrock på sig, poplinaktig […]”. Rocken var ”gråaktig, ljus” och på frågan om mannen hade något på huvudet svarar Jan ”Nej, det hade han inte.” Mannen var ”mellan 30-40”. ”Han dök upp framför oss och våran bil pekar då åt det hållet. […] Han kommer fram sedan och börjar prata då när vi satt i bilen.” (1986-04-08) På frågan ”har du pratat med någon i bil, i något fordon efter denna händelse, ett fordon som har stått i närheten” svarar Stig Engström kategoriskt ”Nej, det har jag inte gjort.” (1986-04-25)

                Så jo, bevisen är helt entydiga. En man i 30-40-årsåldern med glasögon och utan keps, i gråaktig, ljus rock, var den som kom fram till Leif och Jan när de satt i bilen. Detta var den 34-årige Jan-Åke S. Det är denne man som Jan A säger pratade mycket och verkade säker på sin sak, etc. Det är inte Stig Engström och det är inte någon annan okänd man.

                Ska man hitta något belägg för att Jan A såg Stig Engström får man göra det i fotovisningen i maj 1986 och i tingsrättsförhöret 1989. Enligt min mening är fotovisningen inget belägg för annat än att Jan A associerar Stig Engström med en keps, något säkert miljoner svenskar kunde göra även undermedvetet i maj 1986, efter Engströms exponering i media i april. 1989 års uttalanden tror jag är ett falskt minne.

                Jag tycker däremot inte att det är märkligt att ingen minns eller berättar om en medelålders man. Bengt P var 40 och hade blå jacka, ”med gröna ok vid axlarna, samt gröna och gula ränder runt ärmarna”. Han säger att han pratat med Leif L (1986-04-17), men Leif nämner honom inte. Varför skulle han göra det? Vittnen behöver inte nämna varandra.

                1. Ja, jag säger också att det är mycket sannolikt att Jan-Åke är en av de personer som Jan A beskriver, och eftersom han beskriver två personer i tingsrätten, så var han med allra största sannolikhet en av de båda.
                  Vi har ingen aning om hur aktivt Jan-Åke uppträdde för övrigt. Han var ju inte ens framme vid kroppen.
                  Det framgår inte heller av LAC-bandet att han pratade ”väldigt mycket” med Jan. Vi vet inte heller om han pratade med passageraren Jan, eller om han bara stod på förarsidan och pratade med föraren Leif.
                  Jan beskriver alltså en person som med stor sannolikhet är Jan-Åke S, men nämner aldrig spontant när han ska beskriva honom att han hade skägg.
                  Det jag härmed tycker är att man inte kan vara helt säker på någonting i detta fall, och på fråga i tingsrätten om Jan pratat med någon annan, så nämner han den bastanta mannen i 50-60 års åldern först, sedan kom han på att det även kom fram en annan som pratade väldigt mycket, men minns inte vad de pratade om lika lite som han minns vad han pratade om med den äldre mannen i keps.
                  Jag tycker inte att han är speciellt mycket tydligare med att han pratat med JÅS än med SE, och det kan ju vara så att Jan minns båda, men har svårt att i efterhand hålla i sär dem.
                  Jan kan ha pratat med båda efter att han gått ur bilen, men det är inte givet att Leif var närvarande då.
                  Jag tycker att poplinrock, glasögon och åldersbedömningen stämmer bra på JÅS, men jag tror definitivt att den andra äldre mannen också finns med som ett äkta minne.
                  Vi värderar ju ofta vittnesmålen lite olika, och vem som har rätt är ju omöjligt att säga.

                  1. Märklig dubbelstandard om vi inte ska anse oss kunna vara helt säkra på någonting – ja, rentav anse det ”omöjligt” att vara säker – för att Jan A inte spontant säger att Jan-Åke hade skägg (vet vi förresten ens hur mycket skägg denne hade 28 februari?), när Jan A, Leif och Jan-Åke är ense om att Jan-Åke (eller snarare en person som helt passar in på Jan-Åkes signalement, men inte alls på Engströms, bortsett från glasögonen och kön) kom fram till bilen och pratade. Stig Engström säger ju till råga på detta att han inte gick fram och pratade med någon i någon bil. Samtidigt ska man alltså köpa att Jan A pratat med just Stig Engström, för att Jan berättar om ett vagt sådant samtal över tre år efter händelsen? Detta är ett greppande efter halmstrån (skäggstrån?), enligt min mening.

                    För det första är det Jans subjektiva uppfattning att Jan-Åke pratade mycket. För det andra varar hela Leifs samtal på LAC-bandet runt 80 sekunder, så det kan väl inte visa hur mycket Jan-Åke pratade under all tid han stannade kvar kring mordplatsen. Jan A är tydlig med att han som ”kom fram där och pratade väldigt mycket” var den man som var mellan 30-40, som hade glasögon, ingen huvudbonad men snygg gråaktig, ljus överrock, och att denne man kom fram medan Jan A satt i bilen – Jan A ”satt kvar ganska länge i bilen”. Dessutom behöver Jan A faktiskt inte ens mena att Jan-Åke pratade mycket med honom personligen, utan bara att han pratade mycket. Jan A verkar rentav mena just att Jan-Åke pratade mycket med andra. Mannen ”dirigerade”; ”han var väldigt säker på sin sak, det han sa, men vad han sade det kan jag inte påminna mig. Menhan verkade ganska säker på vad ungefär,med dem han pratade med sedan efteråt. Han var ju kvar hela tiden vad jag vet. […] Han hade bestämda åsikter om saker och ting.” säger Jan A (1986-04-08) I majförhöret säger Jan A att mannen som ”kom uppdykande framför motorhuven” verkade ”lite överlägsen beskäftig och liksom talade med flera personer runt platsen och däribland den långe taxichauffören”. Hans ”uppträdande gav en tendens att mannen liksom ville blanda sig i”. Mannen var kvar på platsen så länge att Jan A tror att han kvar kvar när han och Leif hämtat Leifs söner (1986-05-14). (Det sistnämnda kan väl knappast stämma in på Stig Engström, som ju gick tillbaka till Skandia.)

                    Jan-Åke pratar onekligen med folk på platsen och försöker uppenbarligen hjälpa till, enligt sin utsaga. Han ”försäkrade sig om att man” i Leifs bil ”försökte få tag i hjälp” (1986-04-09) – han ”pratar med dem, ser till att de försöker att komma i kontakt med polis och ambulans”, om man av någon anledning föredrar hans ord i tingsrätten (s. 2); han svarar jakande på åklagarens fråga om han ”tog kontakt med dem som hade mobiltelefon i sin bil” (s. 7). Jan-Åke berättar så fort polisen stannat ”åt vilket håll gärningsmannen sprungit”. Han anmälde sitt namn till polisen Lena L. Han har även ”gått fram till” Anders B och ”bett denne stanna kvar” och han ”såg även till att” Anders B lämnade sitt namn till polisen. (1986-04-09). Jan-Åke verkar även ha pratat med taxichauffören, eftersom han säger att Leif inte kom fram på 90 000 men att det ”visar sig sedan att taxin har larmat” (1986-03-10). Jag kan ha viss förståelse att Jan A, som också hade ögonen på Anders B och vars kompis Leif redan ringt polisen, tyckte att Jan-Åkes agerande föreföll något besserwisseraktigt.

                    Det finns hos mig inte minsta tvekan om att den person som Jan A beskriver som pratkvarn både i april och maj 1986 (och förstås även i juni 1989) är Jan-Åke S. Det finns helt enkelt inte utrymme för att det skulle vara någon annan. Allt stämmer. Att Jan A inte spontant nämner ett skägg, som vi inte ens vet hur omfattande det var, är ett mycket svagt argumentum ex silentio. Absoluta säkerheter är ingenting vi kan syssla med här, utan endast med övervägande sannolikheter. Det är enligt min mening övervägande sannolikt att Jan A beskriver endast Jan-Åke S och inte Stig Engström när han talar om pratkvarnen.

                    Jan A hade alltså under flera minuter fullt upp med att hålla koll på Anders B, något som till och med understryks i vid rekonstruktionen på platsen (”[Jan A] koncentrerade därefter sina iaktagelser på en man … senare identifierad som Anders B”). Jan ”släppte inte … denna man ur sikte förrän kvinnlig polis fick kontakt med mannen” (1986-03-01 21:35). Sedan kommer tydligen Jan-Åke S och tar åt sig äran! Jag undrar om Jan, som mest gick förbi mordplatsen, alls inlät sig i några samtal med andra vittnen (utom med ”taxikillen” som Jan säger att ”vi” pratade med, 1986-04-08, och måhända med Anders B, när Jan A satt i bilen). Han nämner ju ingen annan än Jan-Åke och taxikillen på direkt fråga, och har goda skäl till detta; ”själv var jag ju inte framme så mycket … det fanns ju redan folk där … jag måste ju kolla den här killen då i porten så att han inte försvinner”, sa han (1986-04-08).

                    Jag tycker inte att det är konstigt att Jan A i tingsrätten i juni 1989 pratar mer om den äldre bastanta kepsbärande karlen, och att Jan-Åke S, som gjort sådant starkt (och negativt) intryck på Jan A 1986, reduceras till ”någon som bara helt plötsligt dök upp där, som pratade väldigt mycket” och inte ens får ett kön eller signalement. Jag tror ju att Engström är ett helt falskt minne. Jan A har förstås Engström, som förekommit i press och tv och även vid fotokonfrontationen, i färskare minne än den vid det här laget rimligen väldigt vaga Jan-Åke från mordnatten. (Jag har ingen aning om montören Jan A:s politiska sympatier, men kan konstatera att Stig Engström finns med på bild, med keps, i KPML(r):s/Frank Baudes ”Mordet på Olof Palme och polisspåret”, 1989, s. 26, och i Proletären i januari 1989.)

                    Man kan sannerligen fråga sig hur Stig Engström, om han var ett äkta minne hos Jan A, kan ha växt till en lite bastant kepsbärande man i 50-60-årsåldern som Jan ”diskuterade och pratade” med, från att i förhöret 1986-05-14 endast vara en i övrigt helt okänd person som verkade mindre tunnhårig och dessutom äldre än Jan A:s minnesbild, vars enda (antecknade) utmärkande drag var ”möjligen hade han keps eller annan huvudbonad”. Ett sådant svällande indikerar för mig endast en sak, att Stig Engström var ett falskt minne (precis som hos Ålandsparet och precis som hos Leif L).

                    1. Vad är det för ”dubbelstandard”?
                      Man kan vara säker på väldigt mycket, men ibland visar det sig att man har fel ändå.
                      Jag är också (nästintill) säker på att Jan A avser JÅS när han pratar om mannen i poplinrock, men det verkar ju som om han senare inte kände igen honom på ett foto – jag säger ”verkar” eftersom jag inte vet om fotot av JÅS förevisades, men det där kanske du vet?
                      Vi ska inte göra en för stor sak av skägget, jag nämnde det mer i förbigående, och det kan ju vara så att han låtit det växa ut under mellantiden.
                      Intressant att du säger att du ”tror” att Jan A har ett falskt minne av Engström, för när allting kommer omkring kan vi alltså inte vara säkra.
                      Jag tror också att verkliga minnen kan väckas till liv och bli tydligare efter en viss tid, medan andra förbleknar. Kan vara så att SE illustrerar det ena och JÅS illustrerar det andra?
                      Jag brukar sällan ge mig in på psykologiska äventyr, rent generellt, men jag har väldigt svårt att sitta och döma ut vittnesmål som rena fantasiprodukter.

                    2. Jörgen, min tanke är att man använder dubbla måttstockar om man slår fast att ”Jan är vittnet som utgör det absolut största hotet mot hypotesen Engström” samtidigt som man säger att det är omöjligt att veta om Jan åsyftade Jan-Åke när han talar om en man som helt matchar Jan-Åkes signalement och beteende – en man som även Leif nämner.

                      Skäggargumentet funkar väl åt båda hållen. Kanske hade Jan-Åke odlat så mycket skägg att Jan inte kände igen Jan-Åke? Jag har ju ingen aning om vilket ansiktsminne Jan har.

                      Naturligtvis kan man inte vara säker på att något är ett falskt minne. Personen som bär på minnesbilden tror ju att den är äkta, och det kan vara en i övrigt trovärdig och rekorderlig person. Jag har t.ex. inte anklagat Leif L för lögn. Hans utsaga i tingsrätten visar att han tagit del av Engströms berättelse och inte (bara) observerat Engström. I april 1986 hade Leif inte sett någon lik Engström. Så jag har ingen anledning att inte döma ut dagens påståenden från Leif som fantasiprodukter, dock utan att anklaga honom för något illvilligt alls. Att verkliga minnen av äldre män i keps, som man haft ovidkommande samtal med, skulle stärkas med tiden utan yttre stimuli bedömer jag som osannolikt. Vi ser ju hur Jan-Åke reduceras i Jans berättelse 1989 från att ha gjort ett väsentligt intryck på Jan 1986.

                      Att vi inte vet är inte relevant i sig. Vi kan inte veta. Vi bedömer sannolikheter.

                    3. Johan.

                      ”Vi kan inte veta. Vi bedömer sannolikheter.”

                      Ja, det är ju precis den poängen jag försöker landa.
                      Jag gör bedömningen att minnesbilden är äkta, och du gör det inte. Vi är nog båda överens om att JÅS är en äkta minnsesbild, även om Jan i maj inte kunde peka ut honom på ett foto.
                      Om Engström var på platsen i tio minuter bör han ju ha synts, och det vore väl inte så konstigt om Jan sett honom i vimlet och kanske pratat ett par ord med honom. Vi kanske inte ska låsa fast oss i att det måste ha varit när Jan satt i bilen. Det kan lika väl ha varit på trottoaren. Vi som tror att Engström var ett vittne tycker inte att det vore så konstigt om minnesbilden vore äkta.

                    4. Det vore väl inte så konstigt i sig om något vittne minns Engström, men jag tycker inte att något i Jans berättelse från 1986 öppnar för någon konversation med Engström. Jan var ju upptagen med Anders, som jag förstår det även när han gått ur bilen. Att det skulle ha funnits utrymme för Jan att tala med Engström just innan polisen kom, framstår som klart oklart just med hänsyn till vad Jan säger om sitt fokus på Anders tills polisen kom (som Leif bekräftar). Och om Jan bytt några ord med Engström endast, efter att polisen kom, förvånar det mig att Jan i juni 1989 har en starkare bild av Engström (som han aldrig pratat om i förhören) än av Jan-Åke S. Det tycker jag också talar för att Jan försökt få ihop minnesbilderna till något begripligt i en för hans iakttagelser under mordnatten mycket perifer fråga.

                      Vi kan inte veta om minnet är äkta eller falskt. Jag bedömer det som falskt, du ej. Teresas påstående att ”[s]om åklagare hade du inte kunnat ‘skjuta ner’ Jan A” förefaller mig långtifrån styrkt. (Och en åklagare kunde dessutom just detta.)

                    5. Johan M,
                      vad en åklagare kan i en rättegång är ju inte samma sak som vad Krister Petersson kunde göra på sin presskonferens. Jag menar nog att om Engström hade levat och om han hade åtalats – vilket framstår som långsökt för mig, men eftersom Christer Pettersson åtalades på svaga grunder så inser jag att man inte kan veta säkert – så hade Jan A:s vittnesuppgifter räckt ganska långt för att skapa det rimliga tvivel som hade krävts för en friande dom.

                      Nu finns det ju många andra omständigheter som med framgång skulle ha kunnat anföras som grund för detta rimliga tvivel. Så frågan om Jan A:s iakttagelser är för mig intressant men inte avgörande.

                    6. Hade Engström varit i fokus för utredningen hade Jan A förstås tillfrågats på ett annat sätt. Han kanske rentav hade fått samma fråga som Leif L fick i april 1986. Hade Jan A kallats till en huvudförhandling 1986 är jag tämligen säker på att han inte med någon högre grad av säkerhet hade kunnat utgöra alibi för Stig Engström. Det blir ju endast en akademisk diskussion huruvida Jan A hade kunnat hjälpa Engström alls.

                    7. Johan.

                      Man behöver ju inte ha som utgångspunkt att Jan A bevakade Anders B så intensivt att han inte hade möjlighet att iaktta något annat.
                      Alla vittnesmål är avskalade från sådant som förhörsledaren inte tyckte var relevant att fråga om, eller sådant som vittnet i fråga inte tyckte var värt nämna.
                      Jan A har naturligtvis vaga minnen av folk som rörde sig på platsen men kanske bara fragmentariska minnen. Anna H:s röda kappa, Bengt P:s blå jacka med olika färger på ärmarna, någon persons frisyr, en taxichaufför, men kan inte identifiera dem ens på ett foto.
                      Stig Engström kan ha varit en sådan person som han vid närmare eftertanke dragit sig till minnes. En man i 50-60 års åldern med keps som han växlade några flyktiga ord med, men inte kom sig för att nämna då frågan ställdes 1986.
                      Jan-Åke S tycker jag stämmer väldigt bra på beskrivningen av mannen som kom fram till bilen, men minnet av hans utseende hade förbleknat.
                      Jag tänker mig att Jan A dragit sig till minnes den kepsprydde mannen i 50-60 års åldern efter att han bearbetat sina äkta minnesbilder, och inte genom att han på något underligt sätt fått för sig att han pratat med den man han sett på TV och läst om.
                      Så tycker jag, och du tycker annorlunda.
                      Även jag tror att Jan A:s vittnesmål i tingsrätten och i fotoförevisningen hade räckt bra för att så tillräckligt mycket tvivel som krävts för en friande dom.

                    8. Slutligen kan jag anse att det vore ett intressant experiment att undersöka hur många som menar att Jan A talar om tre personer i https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E9978-01-C och hur många som anser att han talar om två. Ni som inte deltagit i diskussionen kanske kan läsa och redovisa er inställning.

                    9. Jörgen (och i frågan om rimligt tvivel även Gunnar)

                      Faktum är att Jan A inte säger ”Nu när jag ser den här bilden minns jag att jag pratade med en tredje person, som jag inte tidigare nämnt. Det var en lite äldre man som jag tror hade keps.” Tvärtom säger han att fotot på Engström är (ehuru osäkert) välliknande ”mannen”, och logiskt måste han väl avse den enda man han tidigare nämnt, dvs. Jan-Åke S. Dessutom villkorar Jan sitt utpekande på flera talande sätt, som jag redan tagit upp i andra inlägg. Jag tycker att det är märkligt att den som inte köper Lisbeths och andras utpekanden av Christer P, för att dessa är villkorade eller tveksamma etc., med hull och hår sväljer ett osäkert och villkorat utpekande av Stig Engström. Dubbla måttstockar enligt min mening.

                      Om Engström skulle ha åtalats, i en alternativ tillvaro, vore det knappast 1989 eller senare. Vi vet inte i vilken mån skriverier m.m. om Engström 1986 (Rapport, SvD, Expressen), 1987 (Expressen), 1988 (DN) eller 1988 (Proletären, vitboken) påverkat Jan A och Leif L, men det förefaller ju mycket sannolikt att Leif L påverkats starkt av sådant, särskilt som han säger det själv. Vittnesmålet av Jan A i tingsrätten hade rimligen fokuserat mer på hur Jan kan vara så säker på att han sett den här äldre mannen, om nu Jan alls hade nämnt en sådan. Kanske hade man tagit fram fotona från fotovisningen, spelat upp mediasändningar etc. och frågat Jan hur säker han egentligen är. Detta är akademiska frågor.

                      Nu blev det inget åtal mot Engström. Att teoretisera om ett åtal år 2020 är meningslöst. Inget sådant skulle eller kunde ju ha väckts. Frågan om rimligt tvivel idag är meningslös. Utan DNA eller dylikt föreligger rimligen för det mesta rimliga tvivel efter 34 år när brottet inte är erkänt. Det kommer aldrig att ske någon rättegång, så att hålla en sådan i sitt huvud för oss ingenstans. Vi måste resonera i termer om sannolikheter, och den historiska sannolikhetsprocenten är knappast den juridiska 98 %.

                      Om frågan är huruvida det är övervägande sannolikt att Jan A ger Engström fullgott alibi är mitt svar nej. Hans ”utpekande” 1986 är villkorat och osäkert. 1989 redogör Jan för sådant som vem som helst kunnat ta del av i media, men lämnar inte någon uppgift om samtalet med kepsgubben som ger intrycket att han beskriver något självupplevt. Av Jan-Åke kvardröjer sig pratkvarnsintrycket men Engström har tydligen inte lämnat något intryck alls.

                      Utifrån vad Jan själv säger har jag svårt att se att han skulle ha haft diverse samtal innan polisen kom. Leif verkar ha varit den som pratade med andra och förmedlade information till Jan. Det är förstås i teorin möjligt att prata med andra medan man bevakar Anders B, men Jan använder ju att han bevakade Anders som skäl just till att han inte pratat med andra. Samt det faktum att han knappt gick fram till själva mordplatsen. Jag tror att Jans vän Leif L beskrev situationen korrekt: ”man fäste inte så mycket uppmärksamhet just på personerna som var på platsen.” Och beträffande Engström: ”där är man ju influerad av vad man har hört och sett i massmedia” (1986-04-27)

                    10. Läst och skriver på mobilen från badstranden så gör ingen ordentlig koll nu, men vet att en av de vittnen som pratat med Leif (och/eller) Jan A är i alla fall Bengt P. Vad jag vet har inte Jan A eller Leif nämnt honom , däremot säger han det själv om jag inte minns fel. Borde inte förhöret med Jan A från 1996 och senare gå att begära ut mindre maskat nu efter utpekandet av Stig Engström? Det vore rätt intressant att ta del av.

                    11. Johan M.

                      Jag håller med om mycket.
                      Det är ingenting som är helt klart här, och det är värdefullt att det finns personer som pekar på svagheterna i JA och LL:s vittnesmål i fallet Engström. Men samtidigt är det är just detta som borde ha räckt för att så tvivel i ett eventuellt åtal mot SE. Bland mycket annat. Det går alltså inte att som Krister Petersson närmast fastslå att den man som beskrivs av JA före fotokonfrontationen och den man som avses då fotot på Engström förevisades är samma person, och att det utan tvivel handlar om JÅS.
                      färgen på den poplinaktiga rocken är definitivt överensstämmande med JÅS, men riktigt så elegant var den inte, utan mer mittemellan.
                      Engströms rock var däremot snyggare i den meningen, men då stämmer inte färgen. Båda var väl ungefär lika tunnhåriga, så det går inte att säga något om det heller.
                      JÅS hade ingen huvudbonad, så varifrån fick JA det
                      Engström kan ju ha uppfattats som en person som visste vad han pratade om när han som han säger förordade framstupa sidoläge framför konstgjord andning. En person som var säker på sin sak.
                      Vilken sak var JÅS säker på utöver att polisen borde tillkallas?
                      Vi vet inte hur folk agerade och interagerade med varandra. Vi har bara vår egen föreställning i huvudet, men om vi tror att den bilden är den hundraprocentiga sanningen så lurar vi oss själva.

                    12. Jörgen,

                      Som jurist hade jag säkert kunnat roa mig med diskussioner om rimligt tvivel, om det inte föreföll så meningslöst. Stig Engström vore knappast oskyldig om det var 90 % sannolikt att han var skyldig, även om han skulle ha frikänts. (Man kan i sitt stilla sinne fråga sig hur det låg till med ”Gryningspyromanen” och Heliga Trefaldighetskyrkan egentligen. Se även bl.a. NJA 2003 s. 113; den där frikände sedermera erkänt och dömts för brottet.) ”Rimligt tvivel” är ett särdeles uselt mått för både sanning och historisk diskussion.

                      Här handlar det väl snarare om att pröva olika hypoteser snarare än att avgöra skuldfrågan. Skuldfrågan kan vi avgöra först när hypoteserna skärskådas. Den hypotes vi nu prövar är ”Jan A samtalade med Engström på mordplatsen och kan ge Engström alibi”. Om vi kommer fram till att sannolikheten för detta påstående inte kommer över 50 % och alltså att det är övervägande sannolikt att Jan A samtalade med Engström, spelar det knappast någon roll vad en hypotetisk försvarare hade anfört i en hypotetisk rättegång. Rättslig argumentation hör nog bäst hemma i rätten.

                      Jag trodde faktiskt att alla var ense om att Jan A pratar om Jan-Åke när han talar om en pratmakare, men jag får väl fortsätta debattera den frågan. Att ta fasta på Jans subjektiva (!) bedömning av Jan-Åkes rock (”ganska snygg överrock”, ”rätt snygga kläder”) tycker jag är ännu ett tämligen desperat försök att få Jan att beskriva en annan person. Om Jan skulle ha sagt att personen var ful, kan man utifrån detta slå fast att han måste mena någon annan person, om man själv tycker att Jan-Åke såg helt okej ut? Som Mikael A brukar säga, om än utan fog i hans fall: ALLT STÄMMER. Jan-Åke S hade vad som kan beskivas som en poplinrock; den räckte över knäna. ☑ Jan-Åke S kom fram och började prata när Leif och Jan sitter i bilen (bekräftas även av Leif). ☑ Jan-Åke S var kvar på platsen tämligen länge, även när polisen är på plats. ☑ Jan-Åke S hade glasögon. ☑ Jan-Åke S rock var ljus och gråaktig. ☑ Jan-Åke S hade ingenting på huvudet (bekräftas även av Leif). ☑ Jan-Åke S (34) var mellan 30 och 40 år gammal. ☑ Det verkar även som om Jan-Åke hade en kostym under rocken, men jag kan inte bedöma detta säkert. ⍰ Jan-Åke verkar ha pratat med taxichauffören, eftersom han säger att det visar sig att taxin larmat. ⍰ Varken ålder, klädsel eller huvudbonad stämmer på Stig Engström, som dessutom på direkt fråga svarat att han inte pratat med någon i någon bil. ☒☒☒☒ Jag skulle säga att det är inte bara övervägande sannolikt att Jan A beskriver Jan-Åke S i aprilförhöret och inte Stig Engström, utan att det står bortom varje rimligt tvivel att det förhåller sig så. (Vad nu sådan bevisvärdering ska tjäna till, som sagt.)

                      ”Båda var väl ungefär lika tunnhåriga, så det går inte att säga något om det heller.” synes mig feltänkt. Inte på någon endaste bild av Stig Engström iförd keps kan man göra någon bedömning av dennes tunnhårighet. Ska vi anta att Stig Engström i februarinatten tog av sig kepsen och gav Jan möjlighet att studera hans hår?

                      ”Engström kan ju ha uppfattats som en person som visste vad han pratade om när han som han säger förordade framstupa sidoläge framför konstgjord andning. En person som var säker på sin sak.” Jan A var inte framme vid mordplatsen i detta skede. Han satt kvar i bilen i flera minuter. Att han skulle ha uppfattat någon eventuell diskussion om framstupa sidoläge framför konstgjord andning förefaller mig tämligen osannolikt. Jan A tyckte att det var läskigt med den skjutne statsministern. Engström har för övrigt aldrig talat om någon sådan diskussion, vad jag känner till.

                      ”Vilken sak var JÅS säker på utöver att polisen borde tillkallas?”. Att ta vittnen på orden är nog inte alltid en värdig övning; det är inte exegetik vi sysslar med. Nu är det Jan A:s subjektiva uppfattning att Jan-Åke hade ”bestämda åsikter om saker och ting” och ”var väldigt säker på sin sak”. Någon konkret ”sak” avser man sällan när man använder detta uttryck i sådant sammanhang. I majförhöret säger Jan att mannen ”verkade lite överlägsen beskäftig”. Jan-Åke pratar med Leif och Jan och försäkrar sig om att de ringt efter hjälp, Jan-Åke talar med taxichauffören, Jan-Åke ser till att Anders B inte avviker från platsen, Jan-Åke talar om för poliserna vart gärningsmannen har sprungit, Jan-Åke såg till att Anders B pratade med polisen, Jan-Åke lämnar sina uppgifter till polisen (framgår av ingångsanmälan). Redan att Jan-Åke kommer och förvissar sig om att de ringt polis, och pratar med Anders, kan Jan, som också har koll på Anders, ha uppfattat som förnumstigt och besserwisseraktigt. Jan A:s subjektiva uppfattning om Jan-Åkes sätt att bete sig är väl inte så intressant egentligen. (Även om man i Palmerummet uppenbarligen tyckte att det var roligt att tillskriva Stig Engström dessa negativa egenskaper.)

                      Jan-Åke gick aldrig fram till Olof Palme själv (av delvis samma skäl som Jan A anför angående sig själv), utan synes hålla sig runt bilarna, förutom när han promenerar förbi brottsplatsen och möter poliserna. Jan A får i bilen veta av Leif att det rör sig om Olof Palme. Jan säger i tingsrätten: ”jag håller mig en bit ifrån för då har jag fått reda på att … det är Olof Palme … jag ville inte gå fram, för jag tyckte att det var lite väl… ja, läskigt, helt enkelt”. ”när jag går och tittar, då går jag cirka tre-fyra meter ifrån, va, förbi in och sedan tillbaks”. Jan berättar om detta 1989 på liknande sätt som i förhöret i april 1986. Det är uppenbart att Jan har haft större möjlighet att observera Jan-Åke från bilen än han haft att observera Stig Engström. Man kan ifrågasätta vilket utrymme Jan A överhuvudtaget har haft för ett samtal med Engström före polisens ankomst. Även om vi inte vet hur folk interagerade vet vi vad de år 1986 har berättat att de gjorde och inte gjorde.

                      Avslutningsvis kan jag konstatera att ingen hundraprocentig sanning torde efterfrågas om någon här. Det vi kan är att diskutera och försöka komma fram till vad som är mest sannolikt. Beträffande att Jan A beskriver Jan-Åke S både i april och maj anser jag att det med sannolikhet gränsande till visshet kan sägas att det förhåller sig så. Det verkar även Teresa anse. En mer intressant fråga är huruvida Jan A med de korta meningarna ”När han kommer till … på fotot” i majförhöret avser Stig Engström, trots att han inte tidigare har talat om Engström. Detta har jag redan diskuterat i andra inlägg.

                    13. Johan M: ”Ska vi anta att Stig Engström i februarinatten tog av sig kepsen och gav Jan möjlighet att studera hans hår?”

                      Att Engström plockar av sig kepsen och låter Jan A studera hans hår en stund låter långsökt. Ungefär lika långsökt som att Lisbeth skulle ha förväxlat två till tre vittnen som gärningsmän. Nej, det är lätt för en enkel, normalbegåvad människa som jag att hålla med i Johans argumentering kring detta.

                      Jörgen: ”Jag tycker att poplinrock, glasögon och åldersbedömningen stämmer bra på JÅS, men jag tror definitivt att den andra äldre mannen också finns med som ett äkta minne.
                      Vi värderar ju ofta vittnesmålen lite olika, och vem som har rätt är ju omöjligt att säga.”

                      Just i detta fall har Johan M rätt och du har fel, Jörgen. Jan A har inte pratat med Stig Engström. Leif L har berättat att Stig pratade med Lisbeth och att han ska ha sprungit in i gränden. Om Leif L ville försvara Stig kunde han berättat att Jan A pratade med Stig Engström, så han kan ju inte vara mördaren. Så valde Leif L inte att försvara Stig. I stället försöker Leif L försvara Stig med att han sett honom springa in i gränden vid ett mycket senare tillfälle?!

                      Nej, du är en ofta sunt ifrågasättande människa men här har du fel Jörgen. Erkänner man när man har haft fel så ökar ju ens trovärdighet i andra frågor där man kanske kan ha rätt.

              2. Sorry, diskussionen är slut. Det finns inget att diskutera. Gunnar får hitta något annat att skriva om. Det tjänar inget till att fråga vittnena, poliserna och Lisbeth om de såg Engström. Alla sådana frågor är meningslösa. Sedan den 7 april 1986.

                Han var med i Rapport och Expressen. Alla som nu berättade att de såg Engström hade bara sett honom där. Har du varit varit med i Rapport och Expressen kan du begå hur många brott som helst. Ingen kan peka ut dig.

                Har du inte varit med i Rapport och Expressen? Oroa dig inte. Håll dig undan i tre år! Sedan kan ingen peka ut dig. De har bara ”falska minnen”.

                Allt enligt Johan M:s logik.

                Som tur är tillämpas inte den logiken i svenska domstolar.

                Därför hade ingen åklagare kunnat ”skjuta ner” Jan A.

                1. Teresa A

                  Att vara saklig och att göra logiska analyser är inte helt tvillingar, vilket Johan M förtjänstfullt har visat med en djupare analys. Här hade Filter och senaste utredningen rätt och du gjorde en undermålig analys tyvärr. Nu kan vi lägga detta med Jan A:s och Engström:s korsade vägar i sopkorgen, precis som vi kan göra med ”ynglingen” Roberts utsagor.

                  Ett tips – läs Julia Korkmans senaste bok om vittnespsykologi. Den heter Minnets makt och är riktigt bra. Ett bra exempel hur minnen påverkas över tid, är Leif L som utvecklade sin historia om Engström från 0 till 110.

                  1. Tack, men jag vill inte säga att Teresa gjort en undermålig analys. Hon har ju underkänt Palmerummets förväxling av Jan-Åke och Engström och tror att Jan hela tiden med pratmakaren avser Jan-Åke. Vi skiljer oss i hur vi värderar fotokonfrontationen.

                    Jag tycker att ”utpekandet” är mycket svagt. Det består i att Jan känner igen glasögonen och förknippar mannen med keps eller annan huvudbonad. I övrigt stämmer inte hår eller ålder. Alla vittnen är förstås inte nödvändigtvis brända för att Engström var med i tv, men det är naturligtvis en väsentlig faktor att ta i beaktande om man vill förklara varför Jan i maj 1986 förknippar Engströms foto med en keps och känner igen hans glasögon. Båda har ju förekommit i väsentliga riksmedier. Ordvalet i majförhöret ger inte vid handen att personen i keps är ett tidigare inte nämnt mordplatsvittne; då borde det väl nämnas vad det är för tidigare okänd man som fotot skulle vara välliknande. Jag tror att Håkan Ström förväxlade Jan-Åke och Engström just för att förhöret i maj 1986 inte verkar öppna för någon annan tanke än att Jan pekar ut någon som liknar den han sett (Jan-Åke) men som verkar för gammal på fotot och som Jan dessutom förknippar med en keps.

                    Leifs exempel är talande. Jan gör en liknande resa. Från att inte nämna andra interaktioner än med Anders B, Jan-Åke och ”taxikillen” (trots frågor) berättar Jan 1989 om en äldre bastant man i keps. Jan-Åke reduceras. Vilken dialog de hade är glömt. Jan synes inte minnas mer av Engström än det han kunnat läsa i Expressen eller Proletären (även Wechselmanns artiklar i DN kunde väl väcka ”minnen” till liv) eller sett på Rapport.

                    Veta säkert kan vi aldrig göra. Men är Jan A:s ”utpekande” 1986 och uttalande 1989 något starkt belägg för att Stig Engström pratat med vittnen på mordplatsen? Knappast.

                    1. Johan M

                      Nu tycker jag att du är lite väl ödmjuk. Hen glider in i bloggen och sticker ut hakan och totalsågar Filter och senaste utredningen och menar att dom är dumskallar och hen är en bättre vetande människa, för det är det som är innebörden av resonemanget, inte tu tal om det.

                      Hen ifrågasätter om dom verkligen tittat på allt kring Jan A. Det baserar hen på två inparametrar, fotokonfrontationen och utsagan från Jan A i Tingsrätten. Jan A associerar dock inte bilden av Engström vid fotokonfrontationen med det han senare uppger i Tingsrätten vad vi kan se.

                      Hen åkte på en rejäl käftsmäll helt enkelt och det är naturligtvis märkligt att hävda att detta inte är kollat när man själv inte sätter de två uppgifterna in i ett sammanhang.

                      Logiken säger att fler parametrar ger bättre förutsättningar att göra bedömningar. Om det råder inget tvivel. Du Johan radad upp betydligt fler parametrar vilket ger en enormt mycket bättre helhetsbild. Om det råder inte heller några tvivel. Då svarar hen dig med att du är osaklig, ofattbart för mig. Du är en mycket bra analytiker i mitt tycke. Den uppfattningen tror jag inte att jag är ensam om att ha. Dessutom är du ödmjuk, det gillar jag. För mig är frågan slutbehandlad i alla fall. Tack för bra input.

                    2. Olle har inte läst på tillräckligt.

                      ”Jan A associerar dock inte bilden av Engström vid fotokonfrontationen med det han senare uppger i Tingsrätten vad vi kan se.”

                      Det är just vad han gör. Vilket man ser om man läser förhören. Har man åsikter om förhören innan man har läst dem är man osaklig.

                      Jag är en vänlig själ och ska läsa dem för dig, Olle.

                      I fotovisningsförhöret 860514 står följande.

                      ”När han kommer till fotografi föreställande Engström E 63 tycker han sig känna igen glasögonen och han säger att möjligen hade han keps eller annan huvudbonad. Han är dock osäker men har en minnesbild av mannen som välliknande detta foto. Han säger att enligt hans minnesbild var möjligen mannen tunnhårig samt något yngre än på fotot.”

                      Det är exakt vad som står i förhöret. Varken mer eller mindre.

                      När Jan A säger att han är ”osäker” syftar han på kepsen. Vilket alla med godkänt betyg i grundskolans svenska begriper. Jan A tror att mannen hade en keps (trots att Jan A betraktar ett foto av Engström utan keps). Han vill dock inte utesluta en annan huvudbonad. En tydligare identifiering av Engström kan man inte tänka sig. Trots att Bäckström och Jonsson visar ett foto av Engström utan keps säger Jan A att mannen var ”välliknande” fotot. Inte nog med det. Om mannen säger Jan A att ”möjligen hade han keps”. Identifieringen av Engström är hur tydlig som helst.

                      Vad Jan A säger i tingsrättsförhöret 890628 är ett svar på en fråga. Från advokaten Arne Liljeros. Frågan löd:

                      ”Kan du ta om det där, hur det var med den här mannen med keps?”

                      Följande ordväxling utspelade sig.

                      Advokaten: Kan du ta om det där, hur det var med den här mannen med keps?
                      Jan A: Ja, det var en äldre man, mellan 50-60-årsåldern. Vad vi diskutera och vad vi prata om det har jag svårt att komma ihåg va. Det var väl mest vad som skulle göras så att säga.
                      Advokaten: I vilket skede fick du, såg du honom, fick kontakt med honom?
                      Jan A: Ja, det var väl innan polisen kom va, för det var väl, gått säkerligen en tre minuter nånting sånt där.

                      Iakttagelsen av ”mannen i keps” sker inte när Jan A sitter i bilen och håller koll på Anders B och talar med Jan-Åke S, utan senare.

                      Jan A syftar på samme man i båda förhören.

                      Därför hade ingen åklagare kunnat ”skjuta ner” Jan A.

                    3. Jag misstänker att Olle faktiskt läst relevanta förhör, men gör en annan bedömning. Att anklaga andra för okunskap för att de inte håller med är något av en härskarteknik man träffar på ibland. I denna diskussion hör väl knappast sådant hemma. Jag försöker att läsa förhören på ett sådant sätt att jag ser ett giltigt utpekande av Engström, men jag lyckas inte. En sista gång får jag väl kommentera argumenten som framförts.

                      Det är knappast möjligt att, som förhöret är avfattat, veta om ”osäker” syftar på ”välliknande” eller på det om kepsen eller annan huvudbonad. (Särdeles språkligt exakt eller välskrivet är förhöret inte.) Gällande kepsen finns ju redan reservationen ”möjligen”, som talar för att Jan inte ens är säker beträffande att mannen hade huvudbonad; då behövs knappast dubbla osäkerheter beträffande just huvudbonaden. Jag lutar snarast mot att man menar att Jan A:s påstående om ”välliknande” är osäkert. Att ”utpekandet” faktiskt är osäkert framgår också av det som sägs om tunnhårig och yngre.

                      Jag undrar fortfarande vem ”mannen” är som foto är välliknande. Dock inte särskilt välliknande, eftersom ”mannen” möjligen var tunnhårig och yngre än mannen på fotot. Detta talande om en man i bestämd form tyder tveklöst på att det här avses någon särskild man. Annars hade det rimligen stått att fotot var välliknande en person som Jan A pratat med på mordplatsen, eller något liknande. Nu står det ”mannen”, och den enda man som har omnämnts är Jan-Åke S (förutom den även utpekade Anders B). Varför säger inte Jan A att han pratade med en tredje man, dvs. någon annan än de två han nyss pratat om, och att denne hade glasögon och möjligen bar keps? Förhörsledaren kan knappast instinktivt begripa att Jan plötsligt pratar om en man som han inte nämnt med en stavelse tidigare.

                      ”En tydligare identifiering av Engström kan man inte tänka sig. […] Identifieringen av Engström är hur tydlig som helst.” skriver Teresa. Jag kan tänka mig en mycket tydligare identifiering. Exempelvis kan man säga ”Mannen med de där glasögonen pratade jag med på mordplatsen, när jag hade gått ur bilen. Han var i 50-årsåldern och hade mörk rock. Kanske hade han keps.” Istället för att säga att säga att fotot är välliknande ”mannen” som Jan A minns, men att mannen på fotot ser äldre ut än den han minns. Vilken bild polisen än hade på Engström i maj 1986 kan denne väl knappast ha sett äldre ut än han gjorde den aktuella februarinatten. Och hur skulle Jan A kunna ha några åsikter om mannens tunnhårighet om han sett honom iförd keps under mordnatten? Jan-Åke var däremot barhuvad. Det är minnet av Jan-Åke som Jan A försöker få ihop med sitt synintryck, enligt min bedömning.

                      Jan A vet naturligtvis att han inte pratade med någon äldre keps när han satt i bilen, eftersom han vet vad han gjorde då. Han tror dock 1989 att samtalet ägde rum innan polisen kom. Vad gjorde Jan A innan polisen kom? Jan observerade Anders B. Det upprepar han. Han såg ”en man gå in i en port bredvid, ser förvirrad, eventuellt påverkad ut. Kvinnlig polis tog sedan uppgifter av denne.” (1986-03-01 13:30) ”Denne mans beteende verkade på Jan mystiskt och han fick det intrycket, att antingen var han helt chockad eller starkt påverkad av någonting. Därför släppte inte Jan denna man ur sikte förrän en kvinnlig polis fick kontakt med mannen och började nedteckna uppgifter.” (1986-03-01 21:35) ”Vi hör att taxikillen har redan larmat polisen och fått kontakt. Och då går vi ut. Jag själv går inte direkt ut utan jag håller fortfarande ett öga på den här killen i porten.” På frågan ”Lade du märke till några andra människor där som tyckte sig kanske ha bevittnat händelsen som inträffat?” svarar Jan, som redan framförts: ”Nej, inte mer än den här taxikillen då som vi pratade med. Och själv var jag ju inte framme så mycket, framme där vid Olof Palme låg utan, det fanns ju redan folk där så då tyckte jag att det var så dumt. Och så tänkte jag att jag måste ju kolla den här killen då i porten så att inte han försvinner.” (1986-04-08 14:55)

                      Leif L bekräftar. ”Denne s.k. cepsman hade han och speciellt Leifs kamrat under hela händelseförloppet ögonkontakt med. Denne man tog nämligen sin tillflykt till en närbeliggande port och detta med all säkerhet beroende på rädsla eller chock. Inte förrän en kvinnlig polis kom i direktkontakt med denne man och började ta upp anteckningar han lämnade så släppte de kontakten med honom.” (1986-03-01 20:05) ”Och innan vi avvek från platsen så uppgav vi då till en kvinnlig polis där, att registrera honom för han måste ha varit oerhört nära själva skottet va.” (1986-04-27 13:10)

                      Att Jan A, som före maj 1986 inte pratar om någon annan än Anders B, taxikillen och pratkvarnen Jan-Åke S, överhuvudtaget skulle ha haft något minnesvärt samtal med någon annan person (utöver Leif L) får inget stöd i förhören 1986. Jan A hade helt enkelt inte tid med sådant, eftersom han hade koll på Anders B, och även pratade med denne. (Mordplatsen gick han förbi men han synes inte ha uppehållit sig där.) På LAC-bandet förefaller man höra man Leif L, Jan A, Anders B och Jan-Åke S. Att Jan A skulle sitta på ett starkt minne av ett samtal med en perifer gubbe med keps och inte nämna detta överhuvudtaget förrän i juni 1989 (något samtal med en sådan nämns överhuvudtaget inte 1986) förefaller mig märkligt. Jan försökte uppenbarligen hjälpa polisen och svara på förhörsledarens vaga frågor. Och om Teresa nu tolkar det föga välskrivna majförhöret rätt och Jans osäkerhet rörde just kepsen (vilket jag för all del inte tror), har kepsminnet uppenbarligen växt sig klart starkt till 1989. Tämligen udda, om man frågar mig. Kan man verkligen utesluta att Jan läst om den aktuelle äldre mannen med keps i Expressen (t.ex. 1987-02-23), DN, KPML(r):s vitbok eller Proletären, eller har sett Rapportsändningen? ”De flesta av vittnena … uppger ett signalement som har med Skandiamannen att höra [sic]: mörk, lång rock, keps, handledsväska, glasögon” påstod Wechselmann (DN 1988-04-25).

                      Förmodligen har vi nått vägs ände beträffande detta. Var och en kan lätt ta del av materialet och värdera det med hjälp av andra förhör och fakta, och kanhända vår diskussion. Jag ser själv inte något skäl efter denna diskussion att revidera inställningen att Jan A:s uppgifter i tingsrätten ger intryck av att vara ett falskt minne. Teresa upprepar gång på gång att en åklagare aldrig skulle kunna komma förbi Jans alibi för Engström. Teresa menar att utpekandet av just Engström i maj 1986 är supertydligt. Jag menar att ”utpekandet” snarare 1986 tämligen uppenbart är ett felaktigt utpekande – Jan A beskriver Jan-Åke S beteende och väljer sedan ut Engströms foto, men kommenterar diskrepanserna mellan sin minnesbild av Jan-Åke och fotot på Engström (hår och ålder). Jan A förknippar dock Engström med en keps, något som han i maj 1986 knappast var ensam om.

                      The rest is silence.

                    4. Teresa A

                      Nej, Jan A associerar inte mannen på fotot med mannen i Tingsrätten enligt materialet. Det är du som gör det och därefter stänger du för vidare analys därför att du är förblindad.

                      Jan A säger inte vid fotokonfrontationen att mannen föreställandes Engström var en man runt 50-60 år som kom fram och pratade med honom, det är fakta.

                      Jan säger inte heller i Tingsrätten det omvända, nämligen att den man runt 50-60 år som kom fram och pratade med honom är den man som han fick se vid en fotokonfrontation vid ett tidigare tillfälle, det är fakta.

                      Jan A nämner, före Tingsrättsförhöret, överhuvudtaget inte någon man runt 50-60 år som var fram och pratade med honom. Det är fakta.

                      Dessutom sätter du inte in de uppgifter som lämnats av Engström och Jan A i något sammanhang. Engström nämner inte i något förhör att han pratat med någon kring bilen som Jan-A befann sig i och kring. Det är fakta.

                      Uppgifterna från de båda är inte alls kompatibla. En bredare analys ger ett bättre bedömningsunderlag, därför är din analys både undermålig och osaklig och bevisar ingenting. Du har inte fullt stöd av någon i bloggen, vilket du borde se.

                      Min åsikt är att om ditt eget förslag om saklighet vunnit laga kraft, hade du som förste person åkt ut ur bloggen med baken före. Tänk Leif L och hans berättelse. Läs Julia Korkmans bok Minnets makt. Du kan inte sitta på höga hästar längre.

                    5. Fler frågor av Olle.

                      Jan A nämner, före Tingsrättsförhöret, överhuvudtaget inte någon man runt 50-60 år som var fram och pratade med honom. Det är fakta.

                      Nej, det är riktigt. Det är bättre än så. Jan A identifierar den 52-årige Stig Engström i fotovisningsförhöret 860514.

                      Jan säger inte heller i Tingsrätten det omvända, nämligen att den man runt 50-60 år som kom fram och pratade med honom är den man som han fick se vid en fotokonfrontation vid ett tidigare tillfälle, det är fakta.

                      Nej, det är riktigt. Jan A förstår att advokaten som frågar har läst fotovisningsförhöret 860514. Advokaten frågar efter ”mannen med keps”.

                      Jag kan tyvärr inte göra mer för din läsförståelse.

                    6. Eller så har advokaten läst de första förhören med Leif och Jan, där de säger att Anders B hade keps (”ceps”). Därav frågan ”När du talar om mannen med keps, åsyftar du den här mannen som…?” när Jan just talat om Anders B och uppenbarligen inte minns vilken huvudbonad Anders bar. Inte konstigt alls om advokaten tror att Anders är den som bär kepsen, eftersom både Jan och Leif sa det dagen efter mordet. Advokaten har ju just hänfört sig till förhören 1 mars, aldrig till förhöret i maj.

                    7. Varför skulle advokat Liljeros hänföra sig till majförhöret förresten? Advokaten hänför sig till sidan 205 och 206 i förundersökningsprotokollet, dvs. de första förhören med Jan A från 1 mars 1986. I förhöret med början 21.35 säger Jan A att mannen ”som direkt i samband med gärningen tog sin tillflykt till en närbelägen port” var ”klädd i blå halvlång täckjacka samt ceps”.

                      Utifrån förhören 1 mars ifrågasätter advokaten om gärningsmannen bar jacka eller rock. Jan A lutar mot rock. (I 21.35-förhöret hade han sagt ”knälång ytterrock som fladdrade”, något advokaten tog fasta på.) Advokaten ställer några frågor om gärningsmannen, som Jan besvarar. Jan säger att han sedan koncentrerade sig på mannen i den blå täckjackan (Anders B). Advokaten frågar vilken huvudbonad denne hade. Jan låter tveksam och säger att han koncentrerade sig på täckjackan. Advokaten, som just läst 21.35-förhöret, frågar om Jan A med ”mannen med keps” åsyftar den här mannen, dvs. Anders B. Jan A svarar nekande och advokaten synes bli lite förvirrad och säger ”Kan du ta om det där; hur var det med den här mannen med keps?”. Sedan kommer Jans utläggning om Engström (eller någon som i allt väsentligt stämmer in på Stig Engström).

                      Efter Liljeros utfrågning ställer advokat Ekman fler frågor. Denne hänför sig till sidan 214 i förundersökningsprotokollet, dvs. förhöret den 8 april 1986.

                      Sidorna 205-224 i förundersökningsprotokollet handlar om Jan A, och slutar med rekonstruktionen på mordplatsen. Majförhöret finns inte med. På sida 225 börjar första förhöret med Anna H. (Sidorna 172-204 är förhören med Leif L.) Majförhöret torde tillhöra den s.k. ”slasken” som rätten, advokaterna och åklagaren inte hade med sig till huvudförhandlingen. Jag förstår inte varför vi ska förutsätta att advokat Liljeros läst slaskförhöret och/eller (högst indirekt) hänför sig till detta. Det uppenbara är att Liljeros just precis innan han ställt frågan läst 21.35-förhöret från 1 mars, där Jan påstår att Anders B bar ”ceps”. Då är det förstås naturligt att han frågar om detta. (Påståendet att ”Jan A förstår att advokaten som frågar har läst fotovisningsförhöret 860514” är för övrigt helt verklighetsfrämmande. Ett vittne i en rättegång kan inte förväntas minnas alla förhör och detaljer om vad som sades vid dem, tre år senare. Det gör vittnena inte heller, visar det sig i förhören. Man får inte någon kopia på sina förhör, handlingar som inte är allmänna förrän åtal väcks, och då endast om de lämnas till domstolen.)

                      Det hör till ren hyfs i en rättegång att man hänvisar till de dokument man hänför sig till, både för motpartens och rättens skull. Rätten kan inte bedöma motstridiga vittnesutsagor om inte motstridigheten påpekas med hänvisning till förundersökningen. Rätten får inte läsa vittnesförhören i förundersökningsprotokollet, förutom i den del det används för att påpeka att vittnet tidigare uttryckt sig på ett annat sätt (se 35 kap. 14 § och 36 kap. 16 § 2. st. rättegångsbalken).

                      Jag tycker gott man kan undvika både oklädsam självsäkerhet och gliringar om andras undermålighet och läsförståelse etc., från alla håll och kanter, och fokusera på materialet och vad de kan säga oss om händelseförloppet. Det försöker jag att göra. Om jag misslyckats ber jag om ursäkt.

                    8. Bra att du nämnde det, Johan M.

                      Det finns inget dialogförhör där Jan A sätter en ”ceps” på Anders B. Kriminalinspektör Börje Wingren sätter en ”ceps” på Anders B i referatet från telefonförhöret med Leif L kvällen efter mordet. Samme Wingren upprepar felet i referatet från telefonförhöret med Jan A senare samma kväll. Fel som överförs från ett referat till ett annat är inte ovanliga. Ett av flera skäl att undvika referat, särskilt när man förhör ögonvittnen.

                      I tingsrättsförhöret med Jan A 890628 utspelade sig följande ordväxling:

                      Advokaten: Den här mannen i blåa täckjackan, som var vid någon port där tydligen?
                      Jan A: Ja…
                      Advokaten: Vid Dekorima-hållet?
                      Jan A: Ja, en skyltfönsterport in…
                      Advokaten: Vad hade han för huvudbonad?
                      Jan A: Ja, det som jag koncentrerade mig på, det var hans blåa täckjacka mest.
                      Advokaten: När du talar om mannen med keps, åsyftar du den här mannen som…?
                      Jan A: Nej, nej det var en annan…
                      Advokaten: Det var en annan person?
                      Jan A: Ja.
                      Advokaten: Kan du ta om det där, hur det var med den här mannen med keps?
                      Jan A: Ja, det var en äldre man, mellan 50-60-årsåldern. Vad vi diskutera och vad vi prata om det har jag svårt att komma ihåg va. Det var väl mest vad som skulle göras så att säga.
                      Advokaten: I vilket skede fick du, såg du honom, fick kontakt med honom?
                      Jan A: Ja, det var väl innan polisen kom va, för det var väl, gått säkerligen en tre minuter nånting sånt där.

                      Jan A identifierade Engström i fotovisningsförhöret 860514 och beskrev fotot som ”välliknande” mannen vid mordplatsen. ”Möjligen hade han keps”, tillade Jan A. Han var ”osäker” på den saken. Denna kommentar styrker identifieringen ytterligare (eftersom fotot som Jan A betraktade föreställde Engström utan keps).

                      Tingsrättsförhöret 890628 visar att Jan A ser ”mannen med keps” efter tre minuter, när Jan A har lämnat bilen. När advokaten frågar om ”mannen med keps” har Jan A nyss förklarat att han inte syftar på Anders B.

                      Jan A syftar på mannen som Jan A identifierade som Engström i fotovisningsförhöret 860514.

                      Jan A nämnde inte ordet ”keps” vid något annat tillfälle före tingsrättsförhöret.

                      Felet i Wingrens referat gällde Anders B (som Jan A förklarade att han inte syftade på i tingsrättsförhöret).

                    9. Krister Petersson försökte underkänna fotovisningsförhöret.

                      ”Enligt vår uppgift är det ju Jan-Åke S som pekas ut av Jan A”, säger Petersson när han kommer till bild 83 i PowerPoint-presentationen 200610.

                      Petersson visar inte TV-tittarna vad som står i fotovisningsförhöret 860514. Istället visar han en del av dialogförhöret 860408 (där Jan A beskrev Anders B och Jan-Åke S).

                      Största bluffen på hela pressträffen. Större än bluffen med utstämplingen (som ägde rum före och inte efter samtalet med väktarna i receptionen). Större än bluffen med Helena L.

                      Knappast en avsiktlig bluff. Minns Hanlons rakkniv. ”Never attribute to malice that which is adequately explained by ignorance.” En del säger ”stupidity”. Petersson är inte dum. Han var kanske dåligt påläst (om E9978-1-C).

                    10. Jag förstår inte varför du betraktar det som ett (dubbelt) fel i materialet när Jan och Leif aldrig med en stavelse antytt att det förelegat något sådant fel. Det verkar som om du läser in ett materialfel bara för att du så gärna vill att Jan A ska peka ut just Stig Engström i majförhöret, och rentav ha antytt Engströms existens redan 1 mars (trots att inget sådant är belagt). Leif bekräftar ju senare att han ringde ”Börje eller nånting sånt där som väl haft tidigare förhör [för] att försöka få honom och ta bort den där kepsen. För den här gärningsmannen hade ingen keps alltså.” (1986-04-27 13:10) Leif hade goda skäl att ta upp keps och sin teori om denne keps 1 mars. Historien i Börje Wingrens förhör med Leif 1 mars 1986 om att mördaren förväxlats med ”kepsmannen” Anders B förefaller således fullt plausibel, särskilt som Leif inte nämner någon med Engströms signalement som kan ha haft den keps som ”råkat” hamna på mördaren. (”Men jag kan inte minnas att jag har sett honom. En man vet jag som hade glasögon, men han hade ingen keps eller nånting annat.” 1986-04-27) Att Anders B i själva verket inte hade keps betyder inte att Leif och Jan, som naturligtvis talade om Anders med varandra, kan ha trott att han hade keps. (Att Leif skulle ha ringt Wingren och berättat om en Engström han glömt bort i april synes helt otänkbart. Så Leif måste ha satt en keps på Anders B i samtalet med Wingren.)

                      Det är enligt min mening högst besynnerligt att Jans utsaga från 1989, över tre år efter mordet, skulle utgöra något slags ”facit” om vad han i själva verket menade 1986. Så fungerar inte minnet. Man minns inte bättre tre år senare. Observera förresten att Jan 1989 inte minns vad Anders hade för huvudbonad 1989 heller, så det är knappast vederlagt att Jan faktiskt talat om keps på Anders 1 mars. Han tillfrågades uppenbarligen inte om vad Anders hade på huvudet i aprilförhöret eller i majförhöret.

                      Jag delar inte din språkliga tolkning av ett språkligt tveksamt förhör. Det enda som finns är ”När han kommer till fotografi föreställande Engström E 63 tycker han sig känna igen glasögonen och han säger att möjligen hade han keps eller annan huvudbonad. Han är dock osäker [Om ”osäker” syftar på kepsen, varför är den bland det enda Jan A ”minns” 1989?] men har en minnesbild av mannen [Vilken man? Ingen man som ser ut som Engström har nämnts av Jan A tidigare.] som välliknande detta foto. Han säger att enligt hans minnesbild var möjligen mannen tunnhårig [Hur kan Jan uttala sig om Engströms hår alls?] samt något yngre än på fotot [Åldrades Engström väldigt fort våren 1986?].” Vem kunde Jan A se på mordplatsen, även från sin plats i bilen, som var tunnhårig och yngre än Stig Engström, men hade glasögon? Jo, händelsevis Jan-Åke S, den man Jan ägnat merparten av majförhöret åt att berätta om! Vilken makalös slump, om Jan nu avsåg att peka ut Engström!

                      Jag tror att tittarna på presskonferensen skulle kunna förstå att den som först talar om två män, varav en länge, och sedan pekar ut just två män, inte avsett att peka ut andra män än de som just omtalats. (Det var ju dessa och ”taxikillen” som Jan fäst sin uppmärksamhet på alls.) Det är dock förstås olyckligt att fotovisningsförhöret inte visades.

                      Man kan förresten undra vilket ansiktsminne Jan A överhuvudtaget har. Han pekar i majförhöret ut Anders B, som han höll under uppsikt länge, endast utifrån ”att dennes jacka och väska liknar den man han särskilt höll ögonen på”.

                    11. Vissa av dina ”språkliga tolkningar” är orimliga eller ovidkommande eller båda delar. Vilka framgår av tidigare kommentarer.

                      Två saker är väsentliga i sammanhanget.

                      1. Jan A identifierar Engström i fotovisningsförhöret 860514. Det enda förhör (före tingsrättsförhöret 890628) där man vet att Jan A nämner ordet ”keps”.

                      2. Jan A uppmanas i tingsrättsförhöret 890628 att beskriva ”mannen med keps”. Vittnet gör då en kortfattad beskrivning som stämmer med Engström, även om andra män i ”50-60-årsåldern” (som har förblivit okända i 37 år) kan ha funnits på platsen tre minuter efter skotten.

                      Jan A nämnde ordet ”keps” i fotovisningsförhöret 860514. Den enda rimliga slutsatsen är att vittnet uppfattar advokatens fråga (om ”mannen med keps”) som en uppmaning att beskriva mannen som vittnet identifierade i fotovisningsförhöret. Vittnet borde annars ha svarat med en motfråga. ”Vem menar advokaten?” Att advokaten tänker på referatet 860301 när han ställer frågan är ett rimligt antagande. Vad som är intressant är vad Jan A tänker när han får frågan.

                      Jan A vet att frågan inte gäller Anders B eller Jan-Åke S. Vittnet har nyss sagt till advokaten att ”mannen med keps” var en annan person än ”mannen i blå täckjacka” (Anders B). Jan A nämnde Anders B (”mannen i blå täckjacka”) och Jan-Åke S (”mannen som pratade mycket”) när åklagaren ställde frågor tidigare i förhöret.

                      Den enda rimliga slutsatsen är att Jan A uppfattar advokatens fråga (om ”mannen med keps”) som en uppmaning att beskriva mannen som vittnet identifierade i fotovisningsförhöret 860514.

                      Du tycker kanske att det finns andra rimliga slutsatser. Det tycker inte jag.

                    12. Det är inte exegetik vi sysslar med. Majförhöret är otydligt och språkligt knappast välförmulerat. Vi kan inte tolka det som heliga ord från ovan. Jag tycker gott att du kan skippa den högfärdiga tonen, så blir debatten trevligare.

                      Du ”vet” väl lika lite att Jan faktiskt nämnde någon keps vid fotovisningsförhöret 14 maj som du vet att Jan inte sa ”keps” (ceps) 1 mars? I ingetdera fallen handlar det om dialogförhör. Med ditt resonemang kan det ju lika gärna röra sig om materialfel. Att Leif faktiskt sa keps 1 mars är ett rimligt antagande, eftersom han senare i dialogförhör berättar att han ringde Wingren och ville få bort kepsen från gärningsmannens huvud.

                      ”Vad som är intressant är vad Jan A tänker när han får frågan. […] Den enda rimliga slutsatsen är att Jan A uppfattar advokatens fråga (om ”mannen med keps”) som en uppmaning att beskriva mannen som vittnet identifierade i fotovisningsförhöret 860514.” Jag tror att Jan A helt enkelt anser att han får frågan om han minns någon man med keps från mordplatsen, och så svarar han på detta. Jag tror inte att han tänker på förhöret i mars 1986 eller förhöret i maj 1986. Det är inte för att redogöra för förhören (om han ens har något starkt minne av dem efter tre år) som han har kommit till Stockholms tingsrätt.

                      Det är inte advokaten som säger att ”frågan inte gäller Anders B eller Jan-Åke S”. Det är ju Jan som svarar att det inte rörde sig om Anders B. Advokaten läser kvällsförhöret med Jan den 1 mars 1986. Det vet vi, eftersom advokaten hänvisar dit. Där talas det om ”en man som direkt i samband med gärningen tog sin tillflykt till en närbelägen port”. Det står uttryckligen: ”Denne man var enligt Jan klädd i blå halvlång täckjacka samt ceps.” Det är klart att advokaten undrar om det var Anders som bar kepsen, eftersom Wingren har skrivit det. Advokaten frågar vad Anders hade för huvudbonad. Jan svarar att han fokuserade på täckjackan. Advokaten frågar om det är Anders som Jan menar med ”mannen med keps”. Detta svarar Jan nekande på. Advokaten är frågande och vill ha en utveckling om detta med mannen i keps. Jan utvecklar detta. Jan har inte i tingsrätten tidigare nämnt någon man i keps, så advokaten kan inte syfta på någon sådan. Den enda man i keps som advokaten kan syfta på är den man i keps som nämns i förhöret 1 mars, som åklagaren och rätten har framför sig i förundersökningsprotokollet som advokaten just har hänvisat till.

                      Vi vet inte om advokaten överhuvudtaget hade läst förhöret med Jan 14 maj 1986. Det ligger inte i förundersökningsprotokollet och rörde ju inte det som var det mest väsentliga för advokaten, gärningsmannen och hans signalement och eventuella förväxlingar med detta. Att advokaten inte anspelade på förhöret står klart. Så kan man inte göra i en rättegång – anspela på material som parterna inte har tillgång till, utan att ens hänvisa till materialet. Processuellt omöjligt. (Och att förutsätta att Jan tre år senare skulle minnas vad han sa 14 maj 1986, utan att ens påminna honom om detta, vore också magstarkt av en advokat.) Advokaten menade förstås ”Vem menade du när du den 1 mars enligt förhöret talade om en man med keps?”. Han kan inte mena något annat.

                      Om man ska tolka de korta raderna 14 maj som du vill – ”han säger att möjligen hade han keps eller annan huvudbonad. Han är dock osäker” – dvs. som att Jan endast osäkert har nämnt en man som ”möjligen” hade ”keps eller annan huvudbonad”, då kan man fråga sig varför det skulle vara självklart för Jan att detta osäkra omnämnande av en huvudbonad skulle ligga till grund för advokatens fråga om ”mannen med keps”. Jag tror som sagt inte att Jan överhuvudtaget hade sina gamla förhör i åtanke när han satt där som vittne och var fokuserad på de frågor som ställdes till honom om mordnatten. Det är inget du kan visa eller veta och det är dessutom egentligen irrelevant just därför. Vad Jan trodde att advokaten menade – något vi aldrig kan veta – har ingen betydelse för värderingen av Jans utsaga.

                2. Teresa A

                  Att dom inte pratar om fotokonfrontationen i Tingsrätten kan vi väl säga är styrkt. Först pratar man om ett tidigt förhör den 1 mars, sen hänvisar man till ett senare förhör samma kväll. Ingenstans nämner man majförhöret. I det förhöret nämns för övrigt ingenting
                  om en man som befunnit sig i en port. https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E9978-01-C

                  Du menar ändå att Jan A av någon anledning fått för sig att det är fotokonfrontationen som avses. Vad vi kan se av majförhöret är han väldigt osäker på bilden av Engström. Vad vi också kan se så berättar han hyfsat utförligt om mannen i 50-60 års ålder i Tingsrätten, vilket inte är superkompatibelt med osäkerheten vid fotokonfrontationen. Hur kan han vara så säker på vad han sa i respektive förhör efter 3 år?

                  På vilket sätt är det styrkt att Jan A verkligen avser fotokonfrontationen? Kan det uteslutas att det kan vara en annan man än Engström som var vid Jan A strax före polisens ankomst? På vilket sätt är det styrkt att mannen runt 50-60 (en berättelse som inte existerar alls före Tingsrätten) inte är ett falskt minne?

                  Det kan ju tyckas märkligt att man kan komma ihåg så galet, men Jan A:s kompis i bilen berättar en historia som inte går av för hackor. Vad är det som styrker att Jan A inte var påverkad av media när han såg bilden av Engström vid fotokonfrontationen oavsett antal personer han beskrev?

                  PÅ LAC-bandet kan man höra både Jan A och Jan-Åke S. ”Såg du vart han tog vägen”, säger en som låter som Jan A. En person som med all säkerhet är Jan-Åke S, säger något senare typ ”Han sprang in i den smala gränden”, Att Jan-Åke S har stort avtryck på Jan A anser jag klarlagt.

                  Slutligen ber jag om ursäkt för att jag uttryckt mig på ett dåligt sätt, det var onekligen dumt.

                  1. Olle,
                    stort tack för din avslutning om hur du uttryckt dig. Det finns ett antal debattörer som på sista tiden polemiserat på ett sätt som tenderar att skada samtalsklimatet på bloggen. Det är lätt hänt. Men jag skulle vara tacksam om andra också intar samma eftertänksamma attityd som du gjort, Olle.

                  2. Jag delar inställningen att Jan-Åke har gjort ett stort intryck på Jan, och att båda hörs på LAC-bandet står ju bortom tvivel. Gällande tingsrätten tror jag det är som jag ovan skrev, att advokaten syftar på omnämnandet av ”ceps” i kvällsförhöret med Jan 1 mars. (Jag tror inte att detta är ett materialfel, eftersom Leif nämner att han ringt pratat med polisen Börje W om just keps.) Vi kan inte veta om advokaten ens läste majförhöret, och vittnen får inte några egna förhörskopior. Jag tror inte att Jan alls kopplade advokatens fråga till ett förhör tre år tidigare. Och Jans hypotetiska tankar 1989 förblir hypoteser – inte ens Jan lär kunna svara på hur han tänkte. Faktum är att han inte ger Anders en keps (utan inte kan svara på vilken huvudbonad denne hade) och att han istället placerar kepsen på någon som minner om Stig Engström.

                    Jag tror inte att det fanns två kepsmän i 50-60-årsåldern på plats som vittnena inte nämner eller som gett sig tillkänna. Om Jan överhuvudtaget talar om Engström i majförhöret 1986 (vilket jag inte tror) är han osäker avseende huvudbonaden. 1989 har han dock tydligen ett starkt minne av en äldre, bastant man med keps. (Händelsevis lik den man som omskrivits och varit med i tidningarna med bild.) I övrigt finns ingen koherens i berättelsen om mannen. Jan håller ögonen på Anders, sitter länge kvar i bilen och pratar med Anders därifrån (och kanske med Jan-Åke, som i vart fall tilltalar Jan och Leif), går fram till mordplatsen för att kika från några meters avstånd och går tillbaka igen. Jan och Leif ber polisen att prata med Anders och lämnar platsen när ambulansen åkt. Varken Jan eller Jan-Åke tycker att de behövs vid själva mordplatsen och Jan tycker att det är läskigt med den skjutne. Någonstans här ska man klämma in ett samtal med Stig Engström, som dessutom passar med Stig Engströms egen berättelse. Som du, Olle, visat tidigare är det svårt att klämma in något (icke minnesvärt) samtal med Jan före polisens ankomst.

                    Man kan konstatera att Stig Engström aldrig nämner eller åberopar Jan när han talar om sin mordnatt. Trots att han blir misstänkliggjord, som han anser det, av Per H, Minell och Anér, som åberopar Anna H och Gösta Söderström, säger han inte ”killen med jeans och svart jacka kan faktiskt bekräfta att jag var där efter skotten!”

                    1. Johan M

                      —– Var SE den äldre man som Jan A talade med på brottsplatsen EFTER skotten?

                      TIDIGARE

                      Gunnar:
                      — ”När Jan A hörs i tingsrätten i Palmemålet 1989 berättar han om att han på brottsplatsen samtalade med en ”äldre man”, i ”50 – 60-årsåldern” som hade keps”

                      Saknas:
                      — Jan A uppmärksammade just Anders B för hans avvikande okontaktbara beteende (som även LP hade enligt mordplatsvittnena) så Jan höll AB under uppsikt tills polisen kom vid 23.24 – 23.25-tiden. Jan nämner inget avvikande beteende för den äldre man på mordplatsen vid 23.30 – 23.40-tiden (efter att offret blev känt 23.26 – 23.27) som Jan talade med. Jämför det med väktarnas beskrivning av SE UNGEFÄR SAMTIDIGT vid återvändandet till Skandia vid 23.30 – 23.35-tiden (Bland annat Lampers tid baserat på Anette K): Svårt chockad, osammanhängande, ”HJÄLPLÖS” som LP och AB och chocken märkte även personalmannen Roland B av dagen efter.

                  3. Olle

                    Det är väl ganska klart att det är Anders B som säger”såg ni var han tog vägen” på LAC-bandet (på Jan A:s fråga ”du måste ha sett nåt”). Sedan är det, som du skriver, JÅS som säger ”Han sprang in i den smala gränden”.

                    Övriga

                    Vad gäller denna debatt om vem Jan A avser blir det, som med alla vittnesuppgifter i denna historia, moment 22 då det inte går att utläsa vad som uppfattats och sagts mellan raderna i protokoll och domstolsförhör, vad som egentligen utspelats. Man gör sin egen subjektiva tolkning och den, vilket väl med all tydlighet framgår här, resulterar i olika uppfattningar – som dom olika människor vi är. Intressant var ju dock att Christer Petersson valde att kommentera just Jan A:s uppgifter om att det handlar om JÅS. Han förstod nog att det var/är komprometterande uppgifter som skulle kunna peka på SE som vittne.

                    Allt gott

                    /PJ

                    1. Per Johan

                      Tack för din input. Jasså det var Anders B som sa ”Såg ni var han tog vägen”. Rösten på Jan-Åke S går inte att ta miste på i alla fall med den speciella dialekten. Den är solklar.

                  4. Olle

                    —– ”Kan det uteslutas att det kan vara en annan man än Engström som var vid Jan A strax före polisens ankomst?”

                    JA, HELT SÄKERT!

                    Detta har blivit klarlagt TIDIGARE här hos Gunnar och ändå fortsätter galenskaperna som det ödslas meningslös tid och energi på och fyller bloggen med tok trots att kunskapen finns att det är bara snömos. Fulspelet drivs på.

                    Precis som Stocklassa i TV-serien från 2023 ”inte mindes” att hans bok sågades totalt av Nya Palmegruppen FEM ÅR TIDIGARE (Den Osannolika……).

                    Allmänna frågor och synpunkter kring Palmeutredningen 3

                    1. Mikael A,
                      du hade en chans att notera mitt varnande finger om att försöka uttrycka sig civiliserat. Ändå fortsätter du med ”galenskaper”, ”fulspelet”, ”snömos”. Det vittnar inte ens om att du försöker skärpa dig.

                      Jag beklagar. Du hamnar i karantän i sex månader och är välkommen tillbaka till bloggen om du så önskar den 18 december 2023.

        3. Vet någon varför det finns luckor i det redovisade utredningsmaterialet för Jan A? Förhöret 1986-05-14 har löpnummer E9978-01-C, medan nästa förhör från 1989-03-29 är numrerat E9978-01-G. Däremellan borde väl -D, -E och -F finnas?
          https://wpu.nu/wiki/Jan_Andersson

      2. Johan M:

        Jag förhåller mig försiktigtvis agnostisk i Jan A-frågan än så länge, men följer diskussionen med intresse. Om denna detalj skulle jag dock vilja resa invändning:

        ”Jan A fokuserade alltså på Anders B en stund. Tillfrågad om han lade märke till andra ‘som tyckte sig kanske ha bevittnat händelsen som inträffat’ svarade han ‘inte mer än den här taxikillen då som vi pratade med’. Han tillade att han själv inte var ‘framme så mycket, framme där vid Olof Palme’, men han ‘går ju förbi’; ‘det fanns ju redan folk där’ (1986-04-08). Här kan observeras att något samtal med någon äldre herre med keps inte nämns.”

        Det stämmer, men här har väl inte Jan A heller något skäl att nämna Engström? Han har ju inte fått frågan om han såg en äldre grafiker i keps, och han uppmanas heller inte berätta om han talade med andra personer på platsen. Frågan är istället specifikt om han minns någon annan som såg ”händelsen som inträffat”, alltså mordet.

        Engström hade ju faktiskt inte sett händelsen, ens enligt sig själv. Vare sig han minns ett eventuellt samtal med Engström eller inte, har därför Jan A inget skäl att nämna Engström i detta sammanhang.

        1. Jag antog att den invändningen skulle komma, faktiskt, men ansåg inte att den var värd att ta upp på förhand.

          Enligt min mening vore det lite väl hyperspecifikt (ja, närmast autistiskt) av Jan A att resonera ”En herre i keps såg bara efterdyningarna av mordet och inte själva skottlossningen, så jag behöver inte nämna honom”. Sådant verkar inte Jans tänkande vara. Jan nämner ju Jan-Åke S efter frågorna ”Fick du uppfattningen att någon där på platsen så att säga var inblandad på något sätt? […] Typ att det verkade som att han kände till att det skulle ske..?” trots att han inte verkar tro att Jan-Åke hade något med mordet att göra.

          Och frågan från förhörsledaren var ju faktiskt tämligen vag – ”Lade du märke till några andra människor där som tyckte sig kanske ha bevittnat händelsen som inträffat?”. Tyckte sig kanske ha. Ska vi tro Engström har han ju rentav sett en man i gränden, så något har han ju sett. Jan A säger dessutom inte att han samtalat med flera andra personer, som inte sett mordet, utan ”inte mer än den här taxikillen då som vi pratade med. Och själv var jag ju inte framme så mycket, framme där vid Olof Palme låg utan, det fanns ju redan folk där så då tyckte jag att det var så dumt. Och så tänkte jag att jag måste ju kolla den här killen då i porten så att inte han försvinner.” (1986-04-08)

          Jan var, som både Jan själv och Leif konstaterat, mest fokuserad på Anders B, inte inbegripen i samtal med en massa andra vittnen.

          1. Johan M

            Klockrent inlägg av dig. Det kan vara bra att man sätter in uppgifter i ett sammanhang ibland också. Engströms berättelse är inte särskilt kompatibel med en diskussion med Jan A.

            Engström (som sen till mordplatsen) hörde ett ljud, såg en skjuten man, såg ganska omgående Lars J i gränden, fick höra av Lisbeth att mördaren hade mörkblå täckjacka, varefter han gick fram till Jan A och sa ingenting av betydelse (enligt Jan A i Tingsrätten, pratade han med en man strax före polisens ankomst).

            Därefter försökte Engström lufsa efter poliserna för att berätta att han kanske hade sett mördaren och det stämde utmärkt med vad Lisbeth hade sagt.

            1. Ja, precis. Jag kan väl för all del inte utesluta att Engström pratade med någon under någon del av kvarten som han ska ha vistats i krokarna, men han verkar ju mest ha tittat på, om man ska tro Henry O:s intryck. Det är väl vad en lite harig och småfeminin lite äldre herre kan förväntas göra, när andra redan sköter livräddningsförsöken. Och Jan A hade ju koll på Anders B tills polisen kom, så när Jan A skulle ha hunnit med sitt obetydliga samtal med Engström (som Jan trots dess obetydlighet minns efter över tre år) är ovisst för mig. Redan initialt understryker Leif L: ”Denne s.k. cepsman hade han och speciellt Leifs kamrat under hela händelseförloppet ögonkontakt med.” (1986-03-01 20:05)

              Jag kan inte låta bli att tro att Jan och Leif för in Engström långt senare för att de pratat om keps inledningsvis. Minnen är ju delvis verbala. Minns man att man tänkte eller sa keps, kanske man också minns en keps. Tänk inte på en vit kanin.

          2. Johan M:

            ”Enligt min mening vore det lite väl hyperspecifikt (ja, närmast autistiskt) av Jan A att resonera ‘En herre i keps såg bara efterdyningarna av mordet och inte själva skottlossningen, så jag behöver inte nämna honom’. ”

            Men Jan A nämner ju nästan ingen? Det var ett helt gäng människor där som han måste ha noterat, utan att lägga större vikt vid dem. Varför ska han ta upp just Engström, om han nu såg och minns honom?

            Ett svar på den frågan skulle förstås kunna vara: de kanske talade med varandra mer ingående, givet signalementen om kepsherrar och så vidare, och därför borde Jan A minnas just Engström. Men om de talade med varandra är väl också en högst tänkbar förklaring att de pratade just om mordet, och att Engström då sade det han alltid sade: han kom dit när det redan låg en död man på marken och mördaren var borta. Jag tycker inte det känns det minsta märkligt att Jan A i så fall skulle bortse från Engström vid förhörsfrågan senare. Vad vore poängen med att räkna upp personer som han vet dök upp för sent, när polisen specifikt frågar om mordvittnen?

            Det är ju först i våra dagar som Engström överhuvudtaget framstår som en intressant figur i utredningen, och det är inte för att han har sett något av värde utan enbart på grund av mordanklagelserna. För Jan A och övriga samtida måste Engström ha framstått som lika utredningsmässigt irrelevant som, exempelvis, de två pojkarna som promenerade upp från Kungsgatan efter mordet, eller de restauranggäster på väg hem från Bohemia som då och då droppar in vid avspärrningarna.

            Det är möjligt att jag missar någon vinkel i er diskussion ovan, men för mig framstår det här som bara ytterligare en variant på det gamla felslutet att om Engström inte specifikt omnämns måste han ha varit osynlig.

            Med detta sagt vet jag fortfarande inte riktigt vad jag tror om Jan A:s vittnesmål och Engström!

            1. Jan nämner nästan ingen och han redovisar ju varför. Han höll koll på Anders och var knappt framme vid mordplatsen. Något liknande säger förresten även Jan-Åke S.

              Polisen vill uppenbarligen ha tips om andra vittnen. Trots att Jan inte verkar tro att Jan-Åke var inblandad berättar Jan om Jan-Åke och dennes beteende. Jan säger ju att han inte vet om Jan-Åke sett eller bara hört något. Dessutom är polisens fråga som sagt vag, ”Lade du märke till några andra människor där som tyckte sig kanske ha bevittnat händelsen som inträffat?”. Att Engström uppgav sig ha sett en ung man i gränden kanske är en sådan sak som polisen kunde ha varit intresserad av? Jan verkar vilja hjälpa polisen så mycket han kan. Jag tycker inte att han verkar vilja ”hålla” på ett samtal med en 50-årig grafiker med den inre motiveringen att denne nog inte såg något intressant ändå. (Och ska man ställa sig retoriska frågor kan man undra varför Jan nämner den för polisen rimligen kände taxichauffören.)

              Huruvida Engström föreföll ointressant i sin samtid vet vi ju inte. Leif L hade uppenbarligen teorier om vad som hänt i Engströms fall. Engström hade kallat polisen för glada amatörer i media och sagt att polisen inte kunde lägga pussel, eftersom de inte hörde honom.

              Att Engström inte nämns betyder inte att han var osynlig. Men det betyder inte heller att man kan läsa in honom mellan raderna.

              1. Johan M:

                ”Polisen vill uppenbarligen ha tips om andra vittnen. Trots att Jan inte verkar tro att Jan-Åke var inblandad berättar Jan om Jan-Åke och dennes beteende. Jan säger ju att han inte vet om Jan-Åke sett eller bara hört något.”

                Nu är slirar du lite i formuleringarna, tycker jag. Polisen ber inte om tips om andra vittnen i betydelsen ”personer som befann sig mordplatsen” (dvs det sätt vi i detta kommentarsfält ofta använder ordet, kanske något oegentligt). De ber honom uttryckligen berätta om han känner till någon som såg ”händelsen”, alltså mordet, eller någon som på något sätt var ”inblandad” (vilket kan tolkas lite olika).

                Som du själv konstaterar vet Jan A inte om Jan-Åke S har sett eller bara hört mordet, men han har helt tydligt fått för sig att Jan-Åke S på något vis noterade själva mordförloppet. Sen blir det en längre diskussion om Jan-Åke S eftersom polisen fortsätter ställa frågor.

                Om det var så att Jan A noterade att Engström anlände efteråt (och Engström kanske dessutom sagt, till eller inom hörhåll från Jan A, att han inte såg något) så är ju Engström helt fel svar på frågan. Han har då varken skäl att tro att Engström var inblandad eller att han sett/hört något av värde.

                Det är sannolikt att Jan A har haft kontakt med åtminstone några personer under den tid han tillbringade på trottoaren, och att han dessutom har hört flera andras konversationer/uttalanden (även om det mesta säkert bleknade bort fort i minnet). Vad är alternativet, att femton människor stod i en tyst cirkel runt en död man i några minuter? Engström kan givetvis ha varit en av dem Jan A växlade några ord med, eller som han hörde tala med någon annan. Han har säkert också pratat med Leif L i bilen efteråt, och det är rimligt att anta att de då nämnt vad de sett/hör från andra. Det finns alltså många sätt för Jan A att få med sig intryck av Stig Engström från brottsplatsen.

                Därmed alltså inte sagt att det faktiskt var så. Det vet ingen, och det är inte alls uppenbart i materialet. Men du gör ovan en poäng av att Jan A inte specifikt tog upp att han talade med/märkte en grafiker bland vittnena på platsen. För mig framstår detta som samma resonemangsfel som drabbat Engström i stort. Och för mig framstår det dessutom som klart att Jan A inte har något skäl att ta upp Engström som svar på den specifika fråga han fått, om han nu ens såg/minns Engström — och det återstår ju att bevisa.

                1. Polisen ställer frågor som inte borde gälla Jan-Åke, men Jan vill uppenbarligen vara hjälpsam och nämner ändå Jan-Åke efter initial tvekan. Jan får sedan frågan om andra ”tyckte sig kanske ha bevittnat” händelsen och nämner då bara taxikillen. Taxikillen är uppenbart inte inblandad i mordet utan stannade vid mordplatsen efter mordet, men Jan nämner honom efter denna fråga. Jag märker inte att Jan skulle hålla på något här. Han verkar försöka vara så fullständig han kan.

                  Påståendet att ”[d]et är sannolikt att Jan A har haft kontakt med åtminstone några personer under den tid han tillbringade på trottoaren” finns det inget sakligt stöd för i Jans eller Leifs förhörsuppgifter. Varifrån kommer den sannolikhetsbedömningen? Vem har sagt sig prata med Jan? Om Jan hade pratat med vittnen hade han väl nämnt dessa personer för polisen, liksom han nämnde taxikillen. Eller skulle han själv göra bedömningen att polisen säkert inte är intresserade av dem, efter att ha brett ut sig om Jan-Åke (som han inte ens vet såg händelsen)? Om Jan pratat med diverse vittnen som såg mordet (vilket ju många som kom till platsen hade gjort) hade han förstås redovisat detta, om han kommit ihåg det.

                  Jans invändning när han bara nämner taxikillen är inte heller ”jag pratade med några, men de hade inte sett eller hört något”. Hans invändning är att han inte var framme mycket till mordplatsen och att han hade Anders B under uppsikt till dess Lena Löhr tog dennes uppgifter. Jan och Leif redovisar båda den 1 mars att Anders hölls under ständig uppsikt till dess polisen kom. (Inte att Jan pratade med gubbar om inget.) Invändningen från Jans sida tar alltså sikte på att han inte pratade med folk vid mordplatsen. Det var redan folk där så det var onödigt att ens gå dit, mer än att bara gå förbi, ansåg uppenbarligen Jan.

                  Jag tycker att det vore att underskatta Jans intellektuella förmåga att inbilla sig att han tänkte ”den där äldre mannen i keps, som såg en kille inne i gränden strax efter mordet och var tidigt på plats, honom syftar nog inte förhörsledaren på, så honom nämner jag inte”.

                  ”Han har säkert också pratat med Leif L i bilen efteråt, och det är rimligt att anta att de då nämnt vad de sett/hör från andra. Det finns alltså många sätt för Jan A att få med sig intryck av Stig Engström från brottsplatsen.” Detta förefaller mig något desperat – som att man till varje pris vill få Jan till alibi även om inget Jan säger 1989 skulle stämma. Om Jan bara hört om Engström från Leif har Jan ju inte haft något sådant samtal som han beskriver 1989. Och dessutom har Leif i så fall glömt bort sitt samtal med Engström till april 1986, då han ju specifikt tillfrågas om en man med dennes signalement och inte har sett någon sådan man. Så ett samtal mellan Engström och Leif kan man nog slå ur hågen; inte ens idag, då Leif synes ha väldigt levande minnen av den springande Engström, påstår Leif sig ha pratat med den äldre grafikern. Frågan här har aldrig varit om Jan i teorin kunde ”få med sig intryck” av Engström, utan huruvida Jan utgör något alibi för Engström.

                  Jag har förstås ingen aning om huruvida Jan såg Engström eller inte. Jan nämner inte någon sådan person i aprilförhöret. Utpekandet i majförhöret är osäkert och villkorat och jag tycker att Jan snarast gör invändningar mot fotot än bekräftar att han faktiskt sett just denna person. (Och om det inte är så att Jan jämför sin minnesbild av Jan-Åke med Engströms foto, varför nämner han både ålder och tunnhårighet? Ska vi anta att Engström i februarinatten tog av sig kepsen för att ge Jan möjlighet att studera hans hårväxt? Och att Engström föreföll märkbart äldre på polisens fotografi än han varit ett par månader före fotovisningen?) Leif har uppenbarligen inte pratat med Engström. Inte heller Engström tog i förhören upp att han pratat med någon karl i jeans under natten (och har vad jag vet inte gjort det någon gång efter 1986 heller, ens för att kontra Anérs insinuationer), och han pekade inte ut Jan i sin egen fotovisning. (Att båda pekar ut Anders B talar dock förstås för att både Jan och Engström observerade Anders B.) Jan hade fullt upp med just att hålla fokus på den berusade och måhända flyktbenägne Anders, som Jan-Åke uppenbarligen också var framme och pratade med (något som störde Jan?). Jag ser faktiskt utifrån materialet inga skäl att tro att Jan och Engström var i något samspråk innan polisen anlände eller att Leif förmedlat några uppgifter om Engström.

                  Sannolikhetsbedömningar grundade på gissningar om generellt socialt beteende (”Vad är alternativet, att femton människor stod i en tyst cirkel runt en död man i några minuter?”) ger jag inte mycket för. De säger ju inget om vem som pratat med vem. Jan-Åke och Jan A synes ha pratat med Anders B och med taxichauffören, men de verkar i övrigt inte ha gått och pratat med mordplatsvittnena så särdeles mycket, om alls. (Ändå beskriver Jan Jan-Åke som en pratkvarn. Relativt sett var Jan-Åke säkert en sådan.) Människor är olika. Vissa är mer introverta än andra. Vissa pratar, andra inte. Vissa vill agera och andra sitta lugnt i båten. Jan var rättrådig och ville se till att det viktiga vittnet Anders B inte lämnade platsen. Jag är inte säker på att Engström skulle ha pratat en massa med folk på platsen och att någon således borde ha något starkt minne att förmedla om honom någon månad eller tre år senare. Och jag ser inget konstigt i det heller. ”Jan A och Engström samtalade, eller så stod femton personer tysta i några minuter” är förstås en falsk dikotomi (eller förmodligen mest en retorisk överdrift).

                  Vi vet naturligtvis ingenting säkert. Det är därför jag har svårt att förstå hur man kan se ett så säkert alibi i Jans vaga ord i majförhöret 1986, om den möjligen kepsbärande, möjligen tunnårige och möjligen yngre mannen som (med viss osäkerhet) var välliknande Stig Engström och hade glasögon. Jag ser det som ett sätt att jämka Engströms foto med en minnesbild av Jan-Åke. Jag har inte sett någon som tycker att utpekandet är så perfekt förklara varför det är så pass villkorat. Det verkar som om resonemanget är ”han plockade fram bilden, och då spelar det ingen roll att han anser att hans minnesbild var yngre och tunnhårig”. Så kan man inte värdera utpekanden. Det är som att säga ”om man sätter på honom en mustasch så liknar det killen jag såg” – minskar säkerheten i utpekandet markant.

                  Jag tror inte att Stig Engström sköt Palme. Jag finner dock inte att det finns några hållbara alibiuppgifter i materialet heller. (Utstämplingen och samtalet om semester med väktarna vore väl det bästa alibit i så fall, och jag tror det ligger något i Gunnars idé att Engström var senare ut på gatan än han trodde. Utstämplingstiden bevisar dock inte att Engström inte hade en minut tillgodo att mentalt förbereda sig för statsministermord. En absurd och närmast löjeväckande tanke, men likväl inte en omöjlighet.)

                  1. Johan M:

                    “Påståendet att ‘[d]et är sannolikt att Jan A har haft kontakt med åtminstone några personer under den tid han tillbringade på trottoaren’ finns det inget sakligt stöd för i Jans eller Leifs förhörsuppgifter. Varifrån kommer den sannolikhetsbedömningen? Vem har sagt sig prata med Jan?”

                    Om jag får svara på frågorna i fel ordning: ingen har mig veterligt sagt det, men sannolikhetsbedömningen hänger på faktorer som jag tror vi båda känner igen från Engströmdiskussionen. Nämligen:

                    1. Att ingen nämner en viss sak är inte ett bevis för att det inte har hänt, särskilt om polisen (eller journalister osv) inte specifikt frågar om det.

                    2. Vi vet ju att massor av vittnen har talat med varandra utan att detta nämns i protokoll. För att ta ett av många exempel: Ahmed Z går runt på mordplatsen och tar reda på vem den mördade är, men inte en enda person (utom hans sällskap, Yvonne N) nämner att det fanns en påverkad marockansk man i afrofrisyr på platsen. Att Jan A kan ha växlat några ord med personer på platsen utan att det hamnat i protokoll framstår för mig som en banal självklarhet.

                    3. Jag nämnde också att Jan A kan ha deltagit mer eller mindre passivt i samtal med flera inblandade, och hört saker som sagts av andra utan att direkt delta. Sådant bör inte ens finnas återberättat av andra.

                    4. Om han kliver ur bilen för att ansluta sig till folksamlingen runt Palme tycker jag det är mycket sannolikt att han interagerar åtminstone lite med andra som är där av samma skäl, exempelvis kastar ut ett “Vet du vad det var som hände?” eller hummar med i dialogen; och han kan även ha haft mer direkta interaktioner med vittnen som han inte nämner. Det behöver ju inte röra sig om några långa och minnesvärda samtal, särskilt om inget av vikt för utredningen har framkommit. Vad ska han annars ur bilen och göra, om han ändå inte ska fram till liket?

                    “Jag tycker att det vore att underskatta Jans intellektuella förmåga att inbilla sig att han tänkte ‘den där äldre mannen i keps, som såg en kille inne i gränden strax efter mordet och var tidigt på plats, honom syftar nog inte förhörsledaren på, så honom nämner jag inte’.”

                    Jag tycker vi fastnar på samma punkt hela tiden här. Jan A har ju aldrig ombetts att berätta om alla människor han minns från platsen. Det var massor av folk där, och han måste själv ha sett att många var vanliga förbipasserande och i efterhand ankomna, som polisen av uppenbara skäl inte skulle ha något intresse av. Varför skulle han överhuvudtaget ta upp Engström, om han har något minne av honom?

                    Det jag föreslagit förutsätter naturligtvis inte att Engström skulle ha berättat för Jan om sin observation av Lars J eller att Jan A skulle ha ansett att Engström var tidigt på plats. (Tidigt jämfört med vad, för övrigt? Det viktiga är ju att Engström kom för sent för att ha sett något av värde, inte hur lite för sent han kom). Tvärtom är väl det troligaste att om han talade med/hörde Engström, så sades inget minnesvärt eller uppenbart utredningsrelevant.

                    ”Detta förefaller mig något desperat – som att man till varje pris vill få Jan till alibi även om inget Jan säger 1989 skulle stämma.”

                    Det säger jag alltså inte — möjligen blev det ett missförstånd nu. Jag vet att det är detta din diskussion med Teresa A m fl handlar om, men jag menar inte att Jan A ger Engström ett alibi (även om jag för all del tycker det verkar möjligt, dock inte bevisat, att han såg/minns Engström).

                    Vad jag försökte säga här var att frånvaron av tydliga kommentarer om Engström inte bevisar någonting alls. Jan A kan ha noterat/pratat med/kommit ihåg Engström ändå, eller inte. Vi vet inte, och det går inte att avgöra utifrån det mycket begränsade och svårtolkade materialet. Jan A kan (ja, till och med bör) ha sett och gjort en massa saker som inte redovisas i förhören, och en av dessa saker kan ha varit någon form av Engströmupplevelse, troligen av enklare snitt. I så fall kan fotokonfrontationen ha utgjort en genuin identifiering. Du verkar mena att det inte ens kan beaktas som alternativ, (bl a) eftersom Jan A inte själv på ett tydligt sätt tar upp Engströms närvaro. Det tycker jag inte håller alls.

                    “Människor är olika. Vissa är mer introverta än andra. Vissa pratar, andra inte.”

                    Så är det naturligtvis. Men betänk att Jan A:s vittnesmål inte skiljer sig från de flesta andra vittnesmål i det här avseendet. Väldigt få nämner mer än en, två personer som de talat med eller ens sett, ibland med undantag för det egna sällskapet. Vi har väl inte att göra med tjugotalet introverta enstöringar, utan vi måste ju förmoda att rätt mycket gjordes och sades på platsen som ingen har tagit upp med polisen (eftersom det var helt orelaterat till brottet).

                    Vad gäller fotot och jämkandet av minnesbilder: De här två herrarna är verkligen inte lika varandra. Även om Engström vore lite yngre skulle han fortfarande vara helt olik Jan-Åke S, och denne bar som bekant inte keps. Jag tycker de sannolikaste alternativen är att (a) Jan A faktiskt minns Engström från platsen och sedan korrekt men trevande identifierar honom i fotosamlingen, eller (b) att igenkänningen helt/främst bygger på Engströms medieuppträdanden. Att fotoidentifikationen skulle utgöra en förväxling med Jan-Åke S tycker jag är en mindre sannolik lösning på just den frågan.

                    Vad gäller Engström i allmänhet, i slutet av ditt inlägg, så är vi nog eniga. Revolver-i-fickan-och-spontanskott-teorin är helt absurd, men den är förstås inte totalt omöjlig, för det är det väldigt få hypotetiska resonemang som är. Sen kommer efterspelet som är bisarrt som helhet (mördaren rusar runt kvarteret, söker polisuppmärksamhet direkt, och försöker därefter maximalt exponera det egna ansiktet och lögnerna i riksmedia) och dessutom innehåller element (att Engström korrekt redovisar händelser på brottsplatsen och Lars J:s agerande) som kräver långa serier med detaljerade antaganden ner på sekundnivå.

                    När man på det viset tar en absurd serie förutsättningar och hänger på en lika absurd fortsättning, utan att leverera ett uns av faktastöd, så går resultatet inte att ta på allvar som seriös hypotes. Jan A:s eventuella Engströmobservationer, som jag alltså anser vara möjliga men inte bevisade (jag har i nuläget ingen klar idé om vad som är troligast, bland annat eftersom just du malde ner min gamla mer alibipositiva inställning i en tidigare diskussion), är inte nödvändiga för att nå den slutsatsen.

                    1. Jag säger inte ”det nämns inte, alltså hände det inte”. Det vore ett ogiltigt argumentum ex silentio (1-2). Samtidigt gäller inte possibiliter ergo probabiliter heller; att du tycker att Jan borde ha pratat med personer vid mordplatsen (3) betyder inte att han gjorde det.

                      Jag tycker fortfarande att du tolkar polisens fråga onödigt hyperspecifikt (4); det framgår ingenstans att Jan skulle vara autistisk. Han berättar om Jan-Åke i aprilförhöret trots att frågan var ”Fick du uppfattningen att någon där på platsen så att säga var inblandad på något sätt? … Typ att det verkade som att han kände till att det skulle ske..?”.

                      Din huvudpoäng är bara att tystnadsargumentet inte är principiellt giltigt. Jag gör inte något tystnadsargument. Jag argumenterar utifrån vad Jan säger att han gjorde. Kan han ha gjort även annat? Visst, men att förutsätta detta verkar onödigt; att det är möjligt gör det inte troligt. ”vi måste ju förmoda att rätt mycket gjordes och sades på platsen som ingen har tagit upp med polisen”. Säkert, men det betyder knappast att just Jan gjorde något annat än det Jan sa att Jan gjorde.

                      Jag kan återigen erinra om att Jan inte på polisens fråga svarar eller antyder att han pratade med personer som inget sett. Han säger ”själv var jag ju inte framme så mycket … det fanns ju redan folk där så då tyckte jag att det var så dumt. Och så tänkte jag att jag måste ju kolla den här killen då i porten så att inte han försvinner.” (Det första är vad Jan-Åke S också anför som skäl till att han inte var framme vid mordplatsen.) Dessa skäl anförs uppenbarligen som anledning till att Jan inte samtalade med folk i allmänhet, inte som anledning till att han inte samtalade just med personer som sett något (det vore ju oförnuftigt att skilja på kategorierna vid sådana invnändningar). ”Vad ska han annars ur bilen och göra, om han ändå inte ska fram till liket?” frågar du dig. I tingsrätten utvecklar Jan detta med vara framme vid mordplatsen genom att han säger att det var ”läskigt” med den skjutne Palme och att han (Jan) bara var hastigt framme; ”när jag går och tittar, då går jag cirka tre-fyra meter ifrån, va, förbi in och se’n tillbaks. Jag ser ju profilen att…”.

                      Du förutsätter att Jan ”kliver ur bilen för att ansluta sig till folksamlingen”. Det är inte vad Jan säger att han gör dock. Han säger att han gått förbi och tittat några meter från Palme och sedan gått tillbaka. Han var väl nyfiken? Han säger, sedan 1 mars, att han hade fullt fokus på Anders B. När Jan egentligen skulle ha pratat med någon Engströmliknande man förblir ett mysterium, särskilt som Engström själv inte, när han ansattes av Anér och i Proletären, anförde att han faktiskt pratat med en jeansklädd man och alltså visst var på mordplatsen efter skotten. Osis.

                      Gällande huruvida Engström och Jan-Åke S var lika eller inte, beror det väl helt och håller på hur man ser det. De är män med högt hårfäste och glasögon. Stig Engström bar keps så han gav knappast Jan möjlighet att studera hans tunnhårighet. Observationen av Jan-Åke sker från en bil i februarimörkret. Jan A säger egentligen inte ens att han pratade direkt med Jan-Åke, utan att denne gick och pratade mycket med andra. Leifs observation av Jan-Åke är hastig – ”Han frågade bara när han passerade förbi, har ni biltelefon så ni kan larma, menade han på. Det var väl ungefär den enda kontakten vi hade med varann.” (1986-04-27 13:10)

                      Dessutom kan man inte bedöma likhet objektivt i detta sammanhang. Jan A:s ansiktsminne i maj 1986 är ju det väsentliga. Som jag tidigare konstaterat pekar Jan ut Anders B endast utifrån ”att dennes jacka och väska liknar den man han särskilt höll ögonen på”. Och Jan hade, enligt både Jan och Leif, Anders under uppsikt under flera minuter, och pratade dessutom med Anders på mordplatsen. Ändå är det alltså inte ansiktet Jan identifierar Anders på. Jag tycker nog att ”välliknande”, men möjligen yngre och tunnhårig, är ett bra sätt för en person med dåligt ansiktsminne att mena Jan-Åke när han tittar på en bild av Engström.

      3. Tilläggas kan också att Leif L själv erkänner redan våren 1986 att man kan påverkas av uppgifter i media (tidningar och Rapportinslag m.m.). Vittnesforskningen bekräftar detta som Leif redan förstod våren 1986. Nya uppgifter år 1989 var inte tillförlitliga.

        https://svenska.yle.fi/a/7-1376166

        Minnesbilder “smittar av sig”
        Det finns en hel del minnesforskning som visar att vittnen kan påverka varandra negativt. Minnesbilderna påverkas och förändras när man pratar med ett annat vittne som har sett samma situation. Människor tar helt enkelt intryck av varandras minnesbilder.

    2. Teresa A

      En mycket välformulerad kommentar.
      Jag har kommit fram till exakt samma slutsats när det gäller Jan A. Jan är vittnet som utgör det absolut största hotet mot hypotesen Engström, och det man då gör är att medvetet misstolka honom, och samtidigt göra gällande att han egentligen beskriver Jan-Åke S.
      Det där med att Engström skulle ha pekat ut Helena L, och sedan göra en stor sak av det är också långt över gränsen.

      1. Medhåll om Helena L; att han är ”intresserad av foton” är inte något klart utpekande. Utpekandet av Anders B är väl ändå en indikation på att Engström talade sanning; Anders B var väl inte någon linslus i mars-april 1986?

        Om dock Jan A skulle utgöra ”det absolut största hotet mot hypotesen Engström” får jag nog börja tänka om angående Engströms skuld. Trots att jag anser att beläggen för denna är ytterst svaga.

      2. Jörgen och Teresa A.

        Håller med Johan M här även om Teresa A är bra på att uttrycka sig och skriva välformulerat för sin sak. Jag anser nog att det största hotet mot SE-hypotesen är bristen på bevisning, vittnet Lars J:s tvivel, Stigs lögner, Anders D:s iakttagelser om ett osannolikt möte och Lisbeths utpekande av Christer P.

        Annars kunde åklagaren öppet ha berättat om brevet från Lars J, varför inte t.om. ha visat upp det för publiken till Borgnäs stora förtjusning? Han kunde berättat öppet om mötet som Anders D vittnat om. Åklagaren hade även haft en förståelig förklaring till Lisbeths utpekande av Christer Pettersson. Han kunde berättat att det finns många orsaker till att Stig kunde ha ljugit utan att vara mördare. Han kunde ha visat upp förhör med Jan A, inte vittnet Yvonne.

        Om Jan A var av så stor vikt hade inte Lars Borgnäs skapat ett hypotetiskt försvar baserat på Lars J och Lisbeth och annars hade Axberger inte nämnt brevet i sin bok som argument om Lars försvar av Christer P och att Axbergers tillsynes försök i att framhäva att Lisbeths utpekande av Christer Pettersson kanske stämt trots allt.

    3. Teresa A:

      Jag har inte hunnit läsa hela diskussionen mellan dig och Johan M ännu, men jag fastnade på detta:

      ”Man kan även fråga sig om åklagaren läste (och lyssnade på) dialogförhöret med Engström 860425. Då hade åklagaren begripit att Engström inte pekade ut vittnet Helena L (som var på andra sidan Sveavägen), utan först granskade fotot av Helena L och sedan valde fotot av Lars J.”

      Jag har nu bläddrat lite i polisdokumenten, men jag förstår faktiskt inte vad du syftar på här. Var/hur i dokumenten kan man dra man denna slutsats?

      1. Dialogförhöret 860425

        Allan Bäckström: Vi skall visa några fotografier, så vi stänger av bandspelaren under tiden. Du har nu fått titta på en fotosamling, och innan du vet syftet med att titta på den fotosamlingen så uttrycker du spontant att du är mest intresserad av foton som är benämnda E 15. Du är också intresserad av foton som är benämnda E 107:l, men mest E 15. Du tycker att det skulle vara den mest välliknande till siluetten vad jag förstår.

        Stig Engström: Ja det är riktigt. Det stämmer väldigt bra överens med min bild utan siluetten.

        Anmärkning: på bandet hörs att Engström säger ”utav” och inte ”utan”.

        E 15 är Lars J. E 107:1 är Inge M:s dåvarande flickvän Helena L.

        Senare i samma förhör identifieras även Karin J (E 20) av Engström.

        Thomas Pettersson försöker bortförklara detta. Han påstår att Karin J syntes mer i massmedia än Anna H i mars och april 1986. Det korrekta förhållandet är det omvända. Karin J syntes mindre i massmedia än Anna H. Thomas Pettersson läser vad han vill läsa. När det inte hjälper skarvar han.

        1. Anna H var ju dessutom på bild i artikeln i Aftenposten där Engström själv lämnat uppgifter. Att han inte kan peka ut henne talar visserligen inte för att han var särdeles behjälplig med livräddande åtgärder, men egentligen är han inte särskilt tydlig på denna punkt heller, åtminstone inte i tidiga förhör. Engström ser sig som en del av ett kollektivt ”vi” som försöker rädda Palmes liv, men hans egna insatser torde ha varit minimala.

          1. Johan M:

            Inte för att det gör så mycket till eller från i sakfrågan, men jag tror inte man kan utgå från att Engström läste Aftenpostenintervjun. Den publicerades ju trots allt i Norge.

            Det är fullt möjligt att han nosade rätt på den i efterhand ändå, exempelvis via bibliotek, och hans personlighet (som jag uppfattat den) pekar möjligen i den riktningen. Men givet är det ju inte.

            1. Var linslusen SE nu så angelägen om att Norge ville ha hans uppgifter, som väl redan Roland B talar om, såg han väl till att få ett exemplar. Men det är klart att man aldrig kan veta. Något album med utklippta artiklar har vi ju inte.

  119. Kuvert med frimärken måste ju ha varit mumma för palmemordsutredarna hela 2000-talet utifrån dagens moderna DNA-teknik. Jag tar för givet att palmeutredarna DNA-testade i synnerhet den gäckande Skelleftehamnsmannens kuvert. Om utredarna inte utförde tekniska undersökningar av intressanta brev innan de lade ner utredningen, har utredarna varit orimligt urusla. Fler än en expert har ju framfört under åren att Palmes mördare möjligen kan ha varit av den personlighetstypen som kontaktar polisen för att ”leka lite Gud” med dem.

    1. Ellroy.

      De DNA-kollade ju brevet de trodde att Engström skrivit fast det var en orimlig handstil för honom kan man tycka.
      Någon har väl beställt ut om DNA-koll på brev? Det har kollats fingeravtryck då förr.
      De nya utredarna har inte brytt sig om vad de gamla höll på med verkar det som när det gäller just brev.
      Sen är det ju inte förbjudet att skriva konstiga brev men när man får ihop dom med ngn person blir det något.

    2. Även om man skulle få ut användbar DNA, vad skulle man jämföra den med? Christer P? Stig Engströms släkt? Man får ju inte söka mot släktforskningsdatabaser precis.

      1. Johan M. Man hade kollat DNA mot brottsregistret iaf.

        /Carita ________________________________

    3. Ellroy, m.fl.

      Du har den korta förklaringen. Jag håller i stort med om det där du skriver. Då du tog en kort version så tänkte jag därför att man kanske kunde ta en lite längre förklaring till varför man borde intressera sig för brevet och undersöka det närmare.

      Dock tror jag inte att personlighetstypen bakom mordet kontaktar polisen bara för att ”leka lite Gud” med dem. Så kanske det kan vara med seriemördare som vill gäcka polisen och blir mer självsäkra för varje mord de utför (om man får tro vissa dokumentärer kring sånt), men det här är ingen seriemördare utan någon som troligen ”bara” begick ett enda mord i sitt liv. Det kan finnas andra orsaker bakom att man som gärningsman bakom ett statsministermord kanske möjligtvis skickar in tips, erkännanden eller vilseledande brev. Åtminstone när det fortfarande inte gått någon längre tid efter mordet. Man kanske är stolt över vad man gjort och vill ta på sig mordet så ingen annan får den äran. Det här brevet upplever jag (om det är mördaren som skrivit det) att det i så fall finns en viss rädsla bakom och man vill komma med en slags förklaring. Efter Stigs utspel i TV och tidningar med den debatt som då uppstod i april 1986 om att polisen kan ha fått ett felaktigt signalement och att polisen inte tog Stigs uppgifter på allvar, så kan det ju väckas viss oro inom mördaren att sanningen ska fram om Stig blev tagen på större allvar från polisen. Det kan ju få en mördare att försöka ta till vissa vilseledande metoder. Att istället försöka misstänkliggöra Stig Engström och även få fram en förklaring till att Lisbeth fått ett felaktigt ansikte. En slags vilseledande mask och att Stig hade medhjälpare var väl i så fall det bästa som mördaren (om brevskrivaren vore mördaren) nu kunde komma på som bortförklaring.

      Brevskrivaren menar alltså att platsen var utvald i förväg av Stig Engström och hans medhjälpare för att lura Lisbeth Palme att känna igen ett felaktigt ansikte på mördaren, eftersom Stig bär en mask. Det är förstås en oerhört fantasifull och väldigt långsökt förklaring. Hur kommer man på den tanken så tidigt i utredningen dessutom? Kanske om man vet att Lisbeth sett ett ansikte på mördaren som överensstämmer med det egna ansiktet, tänker jag. På ett kreativt sätt försöker brevskrivaren/mördaren alltså komma med en dåligt genomtänkt bortförklaring till detta. För personen som skriver kan det däremot vara en rimlig förklaring att Stig använt en mask för att förklara bort ansiktet hon sett. Mördaren Stig lurade Lisbeth så att hon förväxlade honom med någon som är väldigt olik 52-årige Stig. Låter nästan lite som åklagarens och Petterssons ganska märkliga förklaring för att desperat försöka hävda att Lisbeth sett några andra personers ansikten än mördarens ansikte.

      I början av brevet står det ”platsen för mordet upplyst så mördarens ansikte skulle kännas igen”. På andra ställen stavas ”mördaren” utan ”r” med ”mödaren” utan ”r”. Om brevskrivaren inte visste att mördaren stavas utan ”r” borde denne inte skrivit det första ordet med ”r” utan hållit sig konsekvent med ”mödaren. Brevskrivaren kan alltså ha gjort ett misstag där om han försökte dölja sig genom felstavningar. Att dölja sig genom felstavningar kan i sin tur bero på att brevskrivaren inte ville bli förknippad med tidigare brev, där han redan erkänt mordet på Palme. Ett handskrivet sådant kan även lättare döljas genom att detta brev är maskinskrivet istället.

      Teckningen som brevskrivaren nämner tänker jag nog är den teckning som visades i Rapports första sändning den 1 mars vid 04-tiden, vilket beskrivs såhär: ”Den tredje [som var delaktig i mordet] var den som kunde teckna bilden av mödaren, för att vilseleda både tid och flygtväg.” Jag tror att den som mördat Palme var rätt uppspelt under mordnatten och kanske somnade ungefär när offrens anhöriga somnade, dvs. tidigt på morgonen dagen efter. Mördaren kan ha haft TV:n på under natten och därmed sett den tecknade bilden i rapport vid 04-tiden och memorerat denna bild. I den sändningen berättar programledaren att de säkraste uppgifterna kommer från tre personer, vilka fanns 50-60 meter från paret Palme och mördaren beskrivs vara cirka 175 cm lång, mörka byxor och mörk täckjacka – möjligtvis mörk blå. Gärningsmannen var barhuvad och försvann springande från platsen upp mot Malmskillnadsgatan. Andra vittnen ska ha berättat att det var två gärningsmän som var klädda i mörka rockar. Signalementet på två springande personer iklädda mörka rockar bedömdes under mordnatten vara felaktigt. Men dessa kan vara Stig Engström och Per V, som båda vid olika tillfällen har berättat att de sprungit in i gränden men att det skedde i ett något senare skede och att de letade efter en gärningsman. Brevskrivaren kan, tänker jag, alltså ha antecknat från Rapport detta redan under mordnatten och försökt fantisera ihop en alternativ förklaring. Då undrar man ju som betraktare – varför gjorde brevskrivaren det klockan 04.00 under mordnatten, när många inte ens kände till vad som hänt? En förklaring kan alltså vara att brevskrivaren är mördaren. Mördaren kan ha behövt notera från den första sändningen för att få veta vad olika vittnen sett redan på mordnatten. Vad visste polisen och vad hade vittnen egentligen sett? Hur bygger han nu upp ett framtida försvar mot eventuella misstankar mot honom? Mördaren är ju troligen helt ensam med sin hemlighet.

      Den teckningen, om det är den som brevskrivaren menar, visade ju bara en mördare som springer in i gränden. Den vilseleder ingenting. Varken att någon skulle sprungit åt sidorna på Luntmakargatan eller uppför trapporna. Barackerna saknades på bilden. Men det är ju inte riktigt att försöka vilseleda om flyktvägen. I Rapport, innan brevet, så visade Stig snarare att han sprungit snabbt in i gränden. Brevskrivaren menade istället att Stig begav sig iväg långsamt in i gränden och sedan fick upp farten efter att han ”försvann ur sikte då blev det en annan fart för att snabbt springa runt för att komma tillbaka till avtalad plats.”

      Om nu mördaren gömde sig mellan barackerna kan han ju dessutom ha sett Stig ta sig in i gränden i ett tidigare skede och inte alls sprungit som han gjorde i Rapport. Om brevskrivaren är mördaren kan denne alltså ha fått en annan syn på hur Stig begav sig in i gränden än den Stig förmedlade i Rapport. Och råkat göra ett litet misstag i sitt försök att vilseleda utredarna. Brevskrivaren kan alltså ha haft mer kunskap som man inte borde veta om man bara ”följt med i radio och T V om Palmemordet”.

      Men om mördaren sett Stig lunka in tidigare än han berättat så gäller det förstås samtidigt att Stig faktiskt lunkade in i gränden i ett tidigare skede än vad han själv sagt. Det är samtidigt vad brevskrivaren också menar. Det mer naturliga borde utifrån vad Stig berättat i media i april 1986 kanske istället vara att Stig vore en slags medhjälpare åt konspirationen som låg bakom mordet. Men brevskrivaren misstänker istället att Stig ljuger, att det var han som sköt och att det var han som sprungit in i gränden som en slags mördare. Hur kan brevskrivaren redan då och med den begränsade kunskap som fanns veta att Stig ljög i TV? Möjligtvis för att han ”vet” att Stig ljög på grund av att brevskrivaren själv var mördaren.

      Därför borde man ju trots allt ta det brevet på allvar och undersöka det närmare med hjälp av några som verkligen kan analysera brev, kontrollera DNA-spår, jämföra med andra brev, osv. De brev jag skulle rekommendera att man jämför ev. DNA-spår med är det erkännandet som kom in veckan efter mordet.

      Finns det en och samma brevskrivare bakom både erkännande bakom mordet, hot riktat mot Lisbeth Palme och ett slags vilseledande försök att peka ut Stig Engström som mördaren – då har man en mördare på spåren. Men dit är det förstås en bit och då krävs ett intresse att analysera breven på allvar. Att det vore svårt att i nutid undersöka breven håller jag dock inte med Avsnittsredaktionen om. Det är nog lättare och säkrare idag än vad det var 1986. Varför inte utnyttja det? Något proffs måste det ju finnas att leta upp och analysera brevet mer noga och i jämförelse med andra brev. Blir det ett positivt resultat från någon erfaren expert så kanske ett större intresse kan väckas och ge ringar på vattnet.

      Det är förvisso som att famla runt efter en nål i en höstack men för att hitta nålen måste man gräva i höstacken och undersöka alla avvikande strån med ett förstoringsglas. Försöker man inte så hittar man ju aldrig nålen. Riskerar man inget så vinner man oftast inget.

  120. Engströms personlighet förbryllar mig en aning.

    Han beskrivs som fridsam, men att hela tiden ta åt sig äran av vad andra gör, att säga ”vi gjorde detta” när han egentligen stod bredvid och tittade på, låter som en ganska manipulativ och fulspelande person, som också typiskt beter sig på samma sätt i arbetslivet och också typiskt kan skaffa sig fördelar genom detta. S. k. härskartekniker.

    En alternativ förklaring är att han inte är psykiskt frisk.

    1. Zombie,
      jag nämner bara här på bloggen att du kontaktade mig och bad mig ta ställning till om jag vill publicera detta. Du framhöll att du inte ville baktala Engström utan att ditt syfte var att diskutera hans karaktär så att det skulle vara lättare att avgöra om han kunde ha varit gärningsman.

      Jag uppskattar att du ställde frågan och jag tror inte du har något emot att jag relaterar här att du gjorde det. I det här fallet är det ju dock så att Stig Engström pekats ut av en åklagare och av en tidskrift och att uppgifterna om honom har fått stor spridning i media. Och han är avliden sedan länge. I det fallet finns det, som jag ser, inget värde i att lägga locket på den sorts diskussion som du reser.

      I sak skulle jag dock vilja säga att jag tycker att de två alternativen du tar fram är ytterligheter och att det går att göra en betydligt mer odramatisk tolkning av att Engström på ett mindre trovärdigt sätt placerar sig i centrum för räddningsinsatser och annat.

      Det skulle man kunna beskriva så här: han hamnar mitt i en mycket dramatisk händelse där det finns möjligheter att agera på ett handlingskraftigt sätt som en ansvarsfull medborgare: livräddningsinsatser, kontakt med det brottsoffer som är vid medvetande, överlämnande av relevant information till polisen. För en utåtriktad person som gärna berättar om vad han har varit med om när han tror att andra är intresserade blir det då givetvis lockande att tänja beskrivningen av den egna insatsen i den riktningen.

      Låt oss tänka oss

      • att Engström var på platsen,

      • att han kanske bidrog med något framkastat råd om livräddning,

      • att han kanske till och med gjorde ett kortvarigt försök att fysiskt hjälpa till med att vända på Palme,

      • att han försökte växla något ord med Lisbeth och möjligen fick ett svar men att han i alla fall hörde vissa saker som hon sa,

      • att han i likhet med andra gjorde ansatser till att söka polisens uppmärksamhet genom att peka in i gränden,

      • att han gjorde en ansats till att bege sig efter de spanande poliserna,

      • och att han gjorde ett fåfängt försök att lämna en egen vittnesberättelse till polisen.

      Då kan vi också tänka oss att de inslagen förstärktes när han själv berättade vad han varit med om. Jag skulle vilja säga att det är ganska vanligt att människor gör så och att det inte finns någon anledning att på den grundvalen beskriva dem som vare sig manipulativa eller psykiskt sjuka.

      En del andra människor – kanske du, kanske jag – är i sådana lägen väldigt korrekta och överdriver inte alls. Och det är ju i så fall bra. Men en sådan exakt saklighet är definitivt inte det enda normala beteendet. En del skulle välja att inte ens ge sig till känna för att de inte gillade uppmärksamhet eller var rädda för att det skulle kunna innebära obehag om de vittnade. Det är också normalt även om vi kan ha invändningar mot det. Och ytterligare andra kan i efterhand bygga upp en personlig övertygelse om att de sett en gärningsman så väl att de kan identifiera honom även fast de faktiskt inte gjort det. Det är också normalt.

      1. Gunnar, VVA

        Nej, jag menade inte svårt psykiskt sjuk. Detta är uppenbart att han inte var. Men vissa har ju beskrivit honom som inte riktigt mytoman, men nästan.

        1. Zombie,
          jag vet inte vilka ”vissa” du tänker på. Ska man diskutera frågor av den här typen kan det vara bra att redovisa faktaunderlag så tydligt som möjligt.

            1. Zombie,
              OK, tack för länk. Uttalandena i artikeln ger förvisso stöd för att Stig Engström hade en tendens att bättra på när han återberättade vad han varit med om.

    2. Zombie.

      Stig kan tvärtom ha hjälpt till. Han kan ha böjt sig ner och hastigt lagt över Olof i framstupa sidoläge innan Anna H kommit fram och samtidigt konstaterat att det var försent att rädda den liggande mannen. Han kan ha givit något muntligt råd om att inte göra hjärt- och lungräddning på en så allvarligt skjuten person men som kanske bara Lisbeth tagit till sig (och därför började bråka med Anna H). Det behöver inte ha handlat om en hjälteinsats som Anna H och Stefan G. Folk kom fram och hjälpte ju till på olika sätt, enligt Lisbeth Palme. Stig visade inga tecken på att vara psykiskt sjuk 1986. Han hade en fru, en villa i Täby och ett vanligt arbete. Han hade en god relation till grannar och andra. Han hade några år tidigare varit aktiv lokalpolitiker där han gick emot sitt eget parti en en fråga som gällde en skola. Han hade inga kontakter med psykiatrin. Det alternativet känns därför inte så trovärdigt.

  121. Tråden tog slut, så jag flyttar ner Johan M:s inlägg hit, med förhoppningen om att fler ska göra som han föreslår. Jag vore också intresserad av att höra det:

    Johan M skriver:

    ”Slutligen kan jag anse att det vore ett intressant experiment att undersöka hur många som menar att Jan A talar om tre personer i https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E9978-01-C och hur många som anser att han talar om två. Ni som inte deltagit i diskussionen kanske kan läsa och redovisa er inställning.”

    Tja, det tråkiga svar jag får ge för egen del är väl protokollet är otydligt. Några ytterligare ord kunde ha undanröjt alla tvivel: ”den här tredje mannen” eller ”den ovannämnde mannen” istället för bara ”mannen”. Men de finns inte där, och i dagsläget går det inte att säga något säkert. Jag kan se tre alternativ, som alla framstår som möjliga:

    1) Två personer, AB och JÅS. Beskrivningen matchar i viktiga avseenden hur Jan A tidigare har beskrivit någon som bör vara JÅS. Något som talar mot detta är att han väljer ut SE:s fotografi istället för JÅS (om det ingick), och dessutom lägger på fel huvudbonad för JÅS (men rätt för SE).

    2) Två personer, AB och SE. Beskrivningen kan ju stämma på SE också. Något som talar emot detta är dels att Jan A tidigare har uttryckt sig i liknande termer om någon som bör vara JÅS, och aldrig förut gjort klart att han hade att göra med två jobbiga herrar, inte bara en; och dels att Engström knappast bör ha sagt att han ”såg alltsammans”, vilket däremåt JÅS kan ha gjort.

    3) Tre personer, AB, JÅS och SE. ”Mannen” i de två sista meningarna syftar då på den man han just sagt sig känna igen på fotot, dvs SE, inte på någon av de två män han tidigare diskuterat, dvs JÅS och AB. Att det rörde sig om tre män kan ha varit kristallklart under förhöret, men nedtecknats på ett förvirrande vis. Det som talar emot detta är att vi i så fall måste utgå från att protokollet är illa skrivet. Även om det knappast vore första gången i just den här utredningen ska man ju undvika att ta sådant för givet.

    Man kan tillägga att det minne av Engström som Jan A ger uttryck för i alternativen 2 och 3 inte behöver vara sakligt grundat, särskilt inte i alternativ 3 där det inte kombineras med någon beskrivning av personens agerande. Igenkänningen kan istället bygga på Rapportinslaget eller annan medieexponering.

    Avslutande fundering till arkivkunniga: finns det någon chans överhuvudtaget att ett sånt här förhör kan ligga bandat i Palmeutredningens arkiv, som visade sig vara fallet med SE-dialogförhöret från april? Eller att det går att uppbringa ytterligare arbetsanteckningar, utkast, eller liknande?

    Det borde ju i så fall vara högvilt för bevisjägare.

    1. Detta tycker jag var en tämligen föredömlig sammanfattning. 2 tycker jag saknar förankring i materialet; inte ens 1989 förknippar Jan Engströmkaraktären med pratkvarnandet.

      Gällande den avslutande funderingen kan det konstateras att det inte framgår någonstans av förhöret att det är upptaget på band. Arbetsanteckningar och utkast/koncept vore inte allmänna handlingar och skulle inte ha sparats. Dessutom har Polismyndigheten mig veterligen inte lämnat ut ett enda bandat förhör utom Stig Engströms. Huvudregeln är sekretess så de släpper inte sådant frivilligt.

  122. Det här är ett fortsatt svar på Gunnar Walls kommentar:

    Allmänna frågor och synpunkter kring Palmeutredningen 3

    Gunnar Wall: ”Hon var då till hälften vänd mot gärningsmannen, vi vet ju att kulan strök längs med hennes rygg. Såg hon mördaren då? Det är ju en osäker men rimlig gissning som dessutom får stöd av vittnesuppgifter. Men i så fall redovisar hon det inte. Kan hon ha förträngt det? Ja, det är en förklaring.

    Nej, det är inte en evidensbaserad och rimlig förklaring menar jag. Lisbeth var även tydlig med att hon uppfattat personen hon sett som mördaren, vilket – som du berättar – även får stöd av vittnesuppgifter. Christianson har på senare tid förklarat att många verkar ha missförstått hans minnesforskning:

    ”Vi människor minns negativa traumatiska händelser väl, bortträngning är ett mycket ovanligt fenomen. Våra studier visar att vittnen är tillförlitliga när det gäller starkt känsloladdade händelser, speciellt med avseende på det centrala i händelseförloppet”

    Källa: https://fof.se/artikel/2014/3/det-stora-kriget-om-borttrangda-minnen/

    Det här får även stöd av en annan docent i psykologi – Edvardsson (2003; 2021). Sven Åke Christianson bedrev minnesforskning under 1980-90-talet tillsammans med den amerikanska psykologen Elizabeth Loftus som forskade om falska minnen. När polisen jagade Anna Lindhs mördaren gick Christianson ut i media och beskrev att signalementet på mördaren ”är nästan värdelös information”:

    ”Vittnena var många. De var på plats när polisen kom dit och minnena av vad de sett var alldeles färska. Men signalementet som polisen gått ut med är ändå knappt, enligt Sven Åke Christianson. Bland annat förekom uppgifter om en kamouflagejacka som sedan inte stämde. – Det är inte bara ett vagt signalement, det har även varierat kraftigt. Han tycker att polisen borde ha kunnat få fram mycket mer specifik information, som till exempel smycken, ärr, sår eller frisyr. Sven Åke Christianson utbildar poliser i att samla in vittnesmål. Grundläggande är att mjölka vittnena på informationen så fort som möjligt. Redan den första timmen faller en stor del observationerna ur minnet. Efter överfallet mot Anna Lindh hade poliserna ett drömläge med så många vittnen samlade, anser Sven Åke Christianson. […]
    Sven Åke Christianson förstår inte varför inte alla poliser har tillgång till bandspelare. – Vi har haft med detta i undervisningen. Och efter Palmemordet – att man inte har lärt sig. Sven Åke Christianson är inte särskilt orolig att de maskerade bilderna på en möjlig gärningsman, som spreds i medierna igår, ska förstöra utredningen. Vid en vittneskonfrontation bör man ta med flera personer med de kännetecken som spridits i medier.”
    (https://www.svd.se/a/dd2d046c-e8ce-3391-80a6-a9cc56eb33ef/psykolog-kritisk-till-polisens-signalement)

    Som tur var så var ju mördaren inspelad på film. Det fanns även DNA på kniven så man kunde fria ”35-åringen” från misstankar efter 10 dagar. Annars hade ju polisen gjort exakt samma misstag ännu en gång. I mordet på Olof Palme var det snarare en felaktig rock som olika vittnen uppfattat på mördaren, vilket åklagaren hakade upp sin berättelse på för att peka ut Stig Engström. Trots det var [det osäkra] signalementet grunden för misstankarna bakom åklagarens utpekande, enligt Thomas Pettersson i SvD i juni 2020 i en debattartikel mot Christian Dahlman. (https://www.svd.se/a/na8vk5/signalementet-ar-grunden-for-misstankarna)

    Det om det. För att försöka återgå till sakfrågan: Kan Lisbeth ha förträngt att hon sett mördaren? Edvardsson (2003, s. 174) menar att man rent allmänt kan konstatera att begreppet ”förträngning” saknar stöd i modern forskning. Edvardsson menar att dessa idéer saknar forskningsstöd och det har dessutom visats av Scharnberg, enligt Edvardsson, att Freud på ett omfattande sätt förfalskade patientdata i samband med begreppets uppkomst.

    ”Antingen kommer man ihåg övergreppen, eller så kommer man inte ihåg dem och då kan det hävdas att de förträngts. Detta innebär att man genom sådan tolkning alltid kan hävda övergrepp obegränsat, när så anses lämpligt. Begreppet framstår som ideologiskt och icke-vetenskapligt Loftus, 1993; Scharnberg, 1993b).” (Edvardsson, 2003, s. 174)

    Christiansson feltolkades med andra ord av Lars Borgnäs i Striptease (25 februari 1998; PALME-Nytt nr 3/98:3): ”Men enligt Sven-Åke Christianson kan Lisbeth Palme ha råkat ut för det som kan hända vid en traumatisk, känsloladdad upplevelse: att man har svårt att till en början ta fram minnesbilden.”

    Därmed feltolkades Christiansson inte bara av Borgnäs utan även bl.a. Sven Anér, som citerade det i PALME-Nytt. Nu handlade det inte om ett ansikte utan även om ett klädesplagg. Därmed spreds en felaktig bild av minnesforskningen ut bland privatspanare och journalister med intresse för Palmemordet. Den blå jackan var något som tillhörde Christer Pettersson. Signalementet blev nu åter den mörka rocken i mångas ögon, eftersom flera vittnen sett en man i mörk rock springa in i gränden. Till slut så hamnade det hos Thomas Pettersson (och därmed myndigheterna) – de feltolkade Christianssons bedömning på grund av Lars Borgnäs, Gunnar Wall och Sven Anér. Thomas Pettersson skrev i sin bok (2020, e-bok) nämligen att ”Jag kompletterade med relevanta böcker av journalister som Lars Borgnäs och Gunnar Wall, båda med en lång historia av kritisk granskning av polisarbetet. Den bok Pettersson läste var i så fall den 1000-sidiga boken ”Mörkläggning” från 1998. I den nya upplagan skrev du, Wall såhär:

    ”Mycket pekar på att Lisbeth Palmes offentligt kända redovisning av vad som skedde är missledande. Det tar jag upp i boken och det tycker jag fortfarande. Men när jag skrev Mörkläggning funderade jag mycket över om hon helt enkelt hade drabbats av en sorts minneslucka, något som kan vara en konsekvens av PTSD, post-traumatiskt stressyndrom. På senare år har jag varit mer benägen att föreställa mig en annan förklaring: att hon faktiskt gett en mer utförlig beskrivning av sina upplevelser till en krets av personer som hon hade förtroende för. Och att hon samtidigt låtit sig övertalas att undvika att redovisa vissa känsliga omständigheter för poliser i lägre ställningar och journalister.”

    Det sista visste troligen inte Thomas Pettersson om, för han läste bara den gamla upplagan innan han och Filter pekade ut Stig Engström.

    Astrid Holgersson menade att det är den utgångspunkten som vi måste börja med: ”Hon ser en man, snett bakifrån, springa in i gränden. Och det sägs ingenting om att hon sett någon man framifrån, något ansikte någon blick.”.

    Lisbeth uppfattade därmed inte Anders B som mördaren.

    Anders B (86-03-04): ”han vet att när kvinnan tittade upp så var hon blodig i ansiktet.”. Lisbeth tittar på Anders B men det gjorde han först efter att hon skrikit någonting mot mördaren och Anders B hörde inte vad hon skrek. Trots att han befann sig i närheten. Om däremot Lars J hör detta långt där inne i gränden så måste Lisbeth ha riktat sig in mot Tunnelgatan. Därför kan vi konstatera att hon först bör ha tittat mot mördaren. Lisbeth skrek mot mördaren så att Lars J som stod 60 meter bort hörde vad hon skrek. Efter det att Lisbeth tittat på och skrikit mot mördaren så letar hon vidare efter hjälp. Det är först då som hon ser Anders B. Hon beskriver honom som den beige mannen som tittar avvisande och försvinner [in i porten på Dekorima].

    ”Holgersson: Det finns ingen forskning som stöder att hon skulle kunna ha sett ett ansikte någon gång fastän hon inte sade det första kvällen utan bara såg honom bakifrån. Det är spekulationer.

    Borgnäs: Men ansiktena som kommer fram senare i förhör, var kommer de ifrån?
    Holgersson: De kommer ifrån, om vi tänker oss omkring, och försöker fylla på, särskilt i ett mål som är så omskrivet som detta. Då lägger man till och tänker att så såg han nog ut. Och så kom ju fantombilden och hjälpte till också. Och undan för undan – och så beror det ju på vilka frågor som ställt.”

    ”Snett bakifrån såg hon hur en man sprang in på Tunnelgatan. Han stannade en bit in och vände sig om varefter han fortsatte. Någon annan lade hon inte märke till.” Efter detta skrek hon på hjälp: ”Hon skrek på hjälp och på kort tid samlades flera personer kring henne och Olof Palme och försökte hjälpa till på olika sätt.”. (Lisbeth, 86-03-01).
    Åsheden frågar Holmér (Sveriges Radio: Palmeutredningen inifrån): ”Skjutit bakifrån, går rakt fram [på Tunnelgatan] och vände om” varpå Holmér svarar ”jaa… precis vid fönsterrutan vid Dekorima.”.

    Det var den placering på gärningsmannen som Lisbeth några år senare upprepade under rättegången. Skillnaden är ju att det här bandades strax efter mordet. Anders B var inte placerad där.

    Så Lisbeth såg mördaren och hon kunde dessutom beskriva honom. Varför har man aldrig utrett med tanke på Astrid Holgerssons utgångspunkt?

    Helt enkelt för att Hans Holmér intalade DN-journalisten Åsheden detta: ”Det hjälper inte” menar Hans Holmér till Åsheden. Hans Holmér menar att det vore en annan sak om hon sett ett vapen i handen på den här personen. ”Det går inte att komma längre på den punkten”, menade Holmér. (Sveriges Radio: Palmeutredningen inifrån, del 2)
    Holmér beskrev det i sin bok och Åsheden (1988) beskrev det i sin bok: ”- När är det hon tittar upp? Det kanske är mycket senare än hon upplever. Den här mannen som tittar på henne kanske är en skräckslagen åskådare, som drar sig undan? Det kanske är den berusade herr B …?”

    Spaningsledaren Holmér lekte alltså vittnespsykolog och lade här grunden till misstron mot Lisbeth Palme och detta fick fäste med vinden då de båda böckerna gavs ut, något som troligen lästes av mängder av privatspanare och journalister. Men då kan man fråga sig: såg då Lars J ett vapen i handen på den personen som sprang förbi honom? Nej, det gjorde ju inte Lars J heller. Ändå valde man att okritiskt tro på att Lars J sett en mördare springa förbi. Utan att undersöka det närmare.

    Här har du ju alltså själva grundproblemet: ALLA som på något sätt har varit inblandade i utredningen har haft en uppfattning av Lisbeth Palmes vittnesuppgifter som saknar saklig grund. Kanske var det bara enda person i hela den här historien som kan ha haft ”rätt” i sin bedömning av Lisbeths vittnesmål: Astrid Holgersson.

    Enligt Edvardsson (2003, s.171) är det viktigt att ”utredaren har en forskningsbaserad förståelse av minnesprocesser (se t.ex. Dahlman-Giannias, 1998; Edvardsson & Sund, 1998, 2002; Groeger, 1997, Koriat m fl, 2001) och inte tror att minnesuppgifter från personkällor utgör något slags fullständiga eller exakta återgivningar av vad som skedde.”
    Det är den kunskapen som jag tänker har saknats i utredningsarbetet (med undantag av rättegången), dvs. en forskningsbaserad förståelse av minnesprocesser. Den kunskapen hade Astrid Holgersson, tänker jag. Hon låg nämligen i minnesforskningens framkant år 1989. Det gjorde troligen inte spaningsledaren Hans Holmér när han berättade kring vittnespsykologi med Ann-Marie Åsheden våren 1986.

    Så jag är inte så säker på att Lisbeth förträngde minnet av mördaren. Jag menar att hon faktiskt såg mördaren och det finns det ju faktiskt vittnesuppgifter på. Vittnesuppgifter om ett signalement på en mörk rock är fel. Spekulationerna om att Lisbeth förväxlat mördaren med vittnet Anders B är felaktiga. Det är ett evidensbaserat påstående, till skillnad från det som Thomas Pettersson, Hans Melander och Krister Petersson lade fram. Det de lade fram baserades på vittnespsykologi av självaste Hans Holmér medan han pratade med DN-journalisten Ann-Marie Åsheden. Men… vad grundades det egentligen på? Rena spekulationer. Jag menar att Lisbeth aldrig fick en ärlig chans och det kan vi inte belasta brottsoffret för.

    1. Fattar inte. Holgerson säger att Lisbet inte såg mördaren framifrån. Du säger att hon minns mördarens ansikte men ändå att Holgerson har rätt. Eller tolkar jag tossigt? Förträngt mördaren, kanske inte, men hur mkt såg hon då?

      1. Birki H.

        Länken till tidigare kommentarer blev fel, här är den rätta: https://gunnarwall.wordpress.com/2023/03/20/allmanna-fragor-och-synpunkter-kring-palmeutredningen-3/#comment-44788

        Bra fråga. Ja, du tolkar fel. Lisbeth såg inte ansiktet, enligt Holgersson. Lisbeth såg inte mördaren framifrån, enligt Holgersson. Om Lisbeth inte beskrev Anders B framifrån så kan hon inte ha uppfattat Anders B som mördaren eftersom hon ju såg Anders B framifrån. Varför beskrev hon inte Anders D:s ansikte i ett tidigt skede? För att hon såg Anders B men uppfattade aldrig Anders B som gärningsmannen. Den hon uppfattade som gärningsman tog några steg in i gränden (försvann därmed ur Anders B:s synvinkel) och vände sig hastigt för att se hur skottet mot Lisbeth träffat. Gärningsmannen dröjde sig inte kvar (troligen medveten om att människor som Anders B befann sig i närheten) utan det tog kanske nån enstaka sekund efter skottet och gärningsmannen flydde därefter snabbt in i gränden. Då inser Lisbeth att den mannen kan vara den som avlossat skotten. Hon vänder sig bakåt och ser Anders B. Ljuset vid Dekorima gör att hon uppfattar klädseln och mössan som beige, snarare än blå och grå. Anders B försvinner in i porten. Bakom Anders B befinner sig Stig Engström. Han tittar mot Lisbeth och förstår att någonting har hänt men inte vad och inte mot vem. Han skyndar sig snabbt fram till den hjälplösa, stackars kvinnan och det liggande offret. När Stig ser blodet rinna ur munnen så kopplar han ihop skottet han nyss hört med den blodiga mannen. Men några andra vittnen kopplar snarare ihop offret på gatan med ljudet de hört samt mannen i mörk rock som nu står på mordplatsen.

    2. Jag fann en intressant podd (Juridisk Publikations podcaster) från 7 december 2017 som avhandlar teorin om bortträngda minnen och dess uppkomst på 1800-talet när en läkare i Paris jobbade med det psykiatriska (främst kvinnliga) tillståndet ”hysteri”, som sedan 1990 har avskaffats som psykiatrisk diagnos. Mycket intressant med neurokirurgen Rickard L. Sjöberg som ger en balanserad bild av teorin (just detta börjar cirka 25 minuter in). I sammanhang med konsekvenser (dvs. i vetenskapliga sammanhang och i rättssaler) är diskussionen om förträngning av minnen rätt meningslös, menar Rickard. (cirka 30 minuter in i podden). Denna podd ger en rätt balanserad bild. Skulle barn som inte berättar om sexövergrepp må bättre än de som inte varit med om sexövergrepp? Sådana studier ger inte stöd åt bortträngningsteorin.

      Christianson (som jag uppfattar det som) nämndes i slutet ej vid namn i podden, men det antyds viss kritik mot hans dåtida höga auktoritetsställning i Kevin-fallet. Christianson försvarade sig dock efteråt bl.a. såhär:

      ”Jag har blivit en representant för en bortträngningshypotes, men det är ju bara att läsa mina böcker och artiklar om trauman, om starka och svåra känslomässiga händelser och vad vi minns efter dessa. Mitt svar är att man minns men har väldigt svårt att berätta. Ju svårare händelse, ju otryggare livssituation, desto större behov av ett kognitivt avvärjande. Jag har aldrig fört in teorin om bortträngning i detta fall.”
      (https://psykologtidningen.se/2017/06/08/sven-a-christianson-talar-ut-om-kevin-fallet/)

      https://podcasts.google.com/feed/aHR0cHM6Ly9qcG1vdGVyLnBvZG9tYXRpYy5jb20vcnNzMi54bWw/episode/aHR0cHM6Ly9qcG1vdGVyLnBvZG9tYXRpYy5jb20vZW50cnkvMjAxNy0xMi0wN1QwNV8wNl8yNC0wOF8wMA?ep=14

      Rekommenderas starkt och tankeväckande om man snabbt vill fördjupa sig i ämnet ur en neurokirurgs perspektiv.

      1. Gunnar Wall.

        Det här är intressant. Jag googlade lite och upptäckte nyligen att magasinet Filter skrivit en artikel om bortträngda minnen, där bl.a. Loftus och Sjöberg omnämns. (https://magasinetfilter.se/reportage/borttrangda-minnen-den-stora-glomskan/)

        Här skjuter alltså Filter sig själva i foten när det gäller sin argumentering kring Lisbeth Palme. De utgår ju egentligen från den teori om bortträngda minne som de tidigare har kritiserat.

        Thomas Pettersson (2020, e-bok):

        ”Att den chockade Lisbet Palme, som överraskades av en gärningsman som dök upp bakifrån, och som av naturliga skäl fokuserade främst på sin fallne make, blandade ihop intrycken är naturligt och i överensstämmelse med vittnespsykologisk forskning. Ämnet var ändå känsligt, eftersom den som ifrågasätter ett vittnesmåls tillförlitlighet även anses ifrågasätter uppgiftslämnarens trovärdighet.
        Men dessa saker är väsensskilda. Också trovärdiga personer kan lämna felaktiga uppgifter, beroende på omständigheterna.”

        Thomas Pettersson verkar dock förtränga den beige mannen som Lisbeth sade sig ha sett. Han glömde dessutom en viktig punkt: Lisbeth måste ha sett mördaren när han springer in i gränden. Wall skrev såhär i sin bok (2018, e-bok): ”Med andra ord kan vi tänka oss att av de tre iakttagelserna Lisbeth Palme minns handlar den första om Anders B, den tredje om Lars J och den andra om gärningsmannen. Men då såg hon inte hans ansikte.”

        Gunnar Wall, du menar ju att en tänkbar möjlighet är att Lisbeth bör ha sett gärningsmannen, men inte hans ansikte. Då måste hon ändå sett en blå jacka vid det andra tillfället? Men om man får tro Thomas Petterssons föreställning så ska hon ha sett samma sak MEN förträngt minnet av mannen i den mörka rocken (andra iakttagelsen) eftersom hon var så chockad. Det rimmar ganska illa med vad Filter några år tidigare skrev om bortträngda minnen?

        Kanske är magasinet Filters utpekande av Stig Engström i själva verket förundersökningens allra svagaste punkt? Om Filter offentligt tvingas erkänna att de haft fel så lär ju myndigheterna få väldigt svårt att försvara sitt rättsvidriga beslut. För att få Filter att tvingas erkänna sitt misstag kan man använda deras egna artiklar mot dem. Det här är en sådan artikel man skulle kunna utnyttja för att fria Stig Engström från misstankar, tänker jag. Thomas Pettersson utgick från en felaktig teori om bortträngda minnen. Därmed utgick Filter från en felaktig teori. Det gjorde att åklagaren utgick från en felaktig teori kring hysteriska kvinnors beteenden som uppkom i slutet av 1800-talet och felaktigt myntades som begrepp av Freud? Detta blev populärt på 80-talet och förkastades sen av forskning under slutet av 1980-90-talet.

        Oj… jag tänker att vi kanske äntligen har något som någon borde kunna gräva i vad gäller detta. Något som borde kunna sparka igång utredningen igen?

        Tack Gunnar, för din fråga.

        1. VVA,
          mycket kort. Hela den debatt som rasade för en del år sedan om bortträngda minnen kontra falska minnen var väldigt infekterad och framstår i efterhand som lite förvirrande. I korthet handlade den om att tolka förloppet när en person – ibland efter många år – tyckte sig minnas övergrepp som hon eller han blivit utsatt för, ofta som barn. Det där gav upphov till teorier om minnen som skulle ha trängts bort för att verkligheten varit för plågsam. Mot det kom andra som menade att dessa påstådda bortträngda minnen kunde förklaras som falska minnen, konstruktioner från hjärnan som framstod som riktiga minnesbilder utan att vara det.

          Det finns som jag kan se inget skäl att tro annat än att båda varianterna kan förekomma. Båda skolorna hävdar i vilket fall – var och en från sitt håll – att våra minnesbilder, som de ser ut, är mycket opålitliga. Och slutsatsen blir att exempelvis Lisbeth Palmes redovisade minnesbilder måste bedömas med stor försiktighet. Till det kommer förstås den ytterligare aspekten att människor inte alltid berättar allt de minns eller tycker sig minnas. Lisbeth Palmes ovilja att tala offentligt om sina upplevelser från mordnatten är ju väl dokumenterad.

          Jag diskuterar gärna vidare om dessa frågor någon annan gång, men inte nu.

  123. In reference to the recent discussion on this blog highlighting the lack of clarity in some of the available material from the police investigation, more demoralizing information has been publicized.
    In a recent post by Otto Ekevi on YouTube (https://www.youtube.com/watch?v=5Sm0D_m9zTE) he raises a troubling issue: The inability of the authorities to locate certain important firsthand witness recordings.
    That is very disappointing.

    In general, I find the Police summaries quite unsatisfactory as source material, and I therefore hoped that tape recordings would eventually be made available for scrutiny by the sleuthing community. However, if original key statements have not been securely and properly archived, we are left with little hope.

    As you can’t know the potential significance of information acquired at the initial stages of an investigation, you would expect the police to methodically collect and archive information in a way easily retrievable for later analysis. Additionally, the time it took to get the interviews done of those present at the scene also seem less than ideal.
    The most helpful tool as a starting point for the understanding of the murder scene, I have seen so far is Remstam’s web-site (even though the West-side Bankomat is mis-placed).

    The current gold standard for crime scene sleuthing must be Mark Tyler’s work on the JFK-assassination attempting to detail the events on Dealey Plaza.
    https://www.marktyler.org/mc63.html

      1. Avsnittredaktionen,

        Thank you for your swift ”fact-infusion” to my comment.

        Given the difficulties described in the official letter from the archivists I can’t help but wonder, if the public would be better served by an obligatory release of all of the investigative material subject to justified safety and security considerations.

        It is understandable, if the normal administrative organizational setup is not geared to serve the public in this case given the big body of investigative materials.

        Perhaps it would be pertinent to officially assign and organize the resources for a special administrative body to execute a scheduled gradual release of all relevant information rather than dealing with individual requests of specifics?

  124. Svar på nedanstående inlägg av VVA

    Allmänna frågor och synpunkter kring Palmeutredningen 3

    Alltså!

    Både VVA och Johan M.
    Den poäng jag egentligen försöker få fram är att tvärsäkerhet inte är min metod när jag bedömer vittnesutsagorna, varken sinsemellan eller i tidsordning. Jag är medveten om att människor påverkas av faktorer som tid, och medieskriverier.
    Sådant måste tas med i beräkningen när man sammanväger.
    När någon debattör – oavsett hur påläst och duktig han är, eller åtminstone tror sig vara, så finns utrymme för enorma felslut.
    Varför?
    Jo helt enkelt för att debattören i fråga inte själv var på platsen, utan har bara skapat sig en bild i sitt eget huvud hur allting hänger i hop med motstridiga förhörssammanfattningar som underlag.
    När någon säger att jag har fel i något sammanhang har jag inget problem med det, men det gäller endast om jag påstått att jag vet att jag har vet att jag har rätt, vilket jag i detta fall inte gjort, och f.ö mycket sällan gör.
    Jag har endast kommit fram till att jag bedömer sannolikheten att JA växlat några ord med en äldre man i keps som större än att han inte gjort det.

    1. Jörgen G.

      Det är väl en väldigt sund inställning som du har. Jag tror mig förstå själva poängen. Problemet är att vi ju inte vad som är rätt eller fel i denna utredning. Hur ska man bli säker om vi inte vågar ha några hypoteser som kan prövas? Innan vi kan avgöra vad som hände behöver vi tänka oss fram till vad som hände. Då kan vi pröva det. Men för att komma fram till en tanke om vad som hände behöver vi försöka förstå begreppet utredande.

      Utredande betyder ”klargörande” och ”sammanställning av uppgifter”. Utredande kan betraktas som en process, ”där frågeställningar och hypoteser skapas och där uppgifter/data för att besvara dessa skapas, prövas, analyseras och tolkas. Detta ställer krav på såväl kreativa inslag som logisk och källkritisk prövning.”, enligt Edvardsson, 2003, s.10). Det är alltså inte en mekanisk, rutiniserad process, även om dokumentation och kontroll görs rutinmässigt. ”De grundläggande saklighhetsprinciperna är desamma som vid forskningsarbete och kraven på stringens är snarast större”, menar Edvardsson (2003, s. 22)

      Det är alltså inte jag som påstår detta. Det är inte ur min egna felbara hjärna det kommer från, utan det kommer från en hjärna som har större kunskap än min och de flesta andras hjärnor här på bloggen när det kommer till utredningsarbete. Därmed inte sagt att man får ifrågasätta auktoriteten och docenten i psykologi, Edvardsson. Det kan väl vem som helst få göra. Fast han är väl docent i psykologi samtidigt som jag inte är en docent i psykologi, detta troligen på grund av någon kunskapsmässig anledning, tänker jag. Jag går inte på yrkestitel utan snarare på utbildning och erfarenhet. Edvardsson har större erfarenhet och högre utbildning än jag. Jag kan kritiskt ifrågasätta Edvardsson, men jag har inte hittat tillräckliga skäl för det än.

      Vi behöver alltså inte kritiskt värdera idéer/hypotesen under själva ”idéfasen” som Edvardsson (2003, s.22) uttrycker den första delen av utredningsprocessen. Varför? Jo för att om värdering sker under denna fas ”skulle idéskapandet allvarligt störas.” menar Edvardsson. Däremot behöver man pröva och kontrollera idéerna noga under den lika viktiga delen som kallas för ”prövningsfasen” av själva utredningsprocessen. Edvardsson menar att tänkandet under utredningsprocessen ”växla mellan idéfaser och kritiska prövningsfaser.”. Det är det här som Edvardsson menar är ett ”avancerat tänkande” i en utredning – förmågan att växla mellan idé (hypotes) och prövning av hypotesen.

      Det finns alltså en kreativ idé om att Jan A pratar med den anklagade Stig Engström. Jag och Johan lutar för närvarande åt motsatsen. Det gjorde man även från myndighetshållet. Förklara för oss i så fall hur Jan A kan bedöma Stigs tunnhårighet om nu Stig bär en keps. Tog han plötsligt av sig kepsen i handen och visade Jan A det för att Jan skulle kunna beskriva Stig vid ett senare tillfälle? Varför försvarar Leif L Skandiamannen med att han sett Skandiamannen springa in i gränden före polisens ankomst? Det gjorde Leif L i Aftonbladet den 12 juni 2020. Eftersom du har kontakt med Leif L undrar jag om du kan fråga Leif L några frågor kring detta. Du får gärna vidarebefodra mina frågor som jag önskar få ställa till honom, så vi kan undvika att hamna i något missförstånd. Jag uppfattar nämligen fortfarande att Leif L påstått att Skandiamannen sprang in i gränden före polisens ankomst, alltså inte som mördaren utan som ett vittne. Om nu Stig Engström anländer ”två och en halv minut senare” och samtidigt som Leif stiger ur bilen så ser han Engström ”springer in i gränden” – före polisens ankomst, hur kan Leif ha missat att Stig Engström pratade med Jan A. Borde Leif L istället inte ha försvarat Stig med att Stig pratade med kamraten Jan A innan han sprungit in i gränden? Varför uppger den okända mannen inget signalement för Leif L, trots att Stig ska ha pratat med Lisbeth innan han pratat med Leif? Stig Engström ska ju ha fått ett signalement som han väldigt gärna verkar vilja dela med sig av. Varför gör han inte det i den stunden när han pratar med en kille som har mobiltelefon och är ute efter att larma polis? Och varför går inte Stig till taxichauffören och meddelar vad Lisbeth har sagt? Varför springer han inte fram till Gösta Söderström eller hans poliskollega och berättar vad Lisbeth sagt? De vill ju ha tag på ett signalement så snabbt som möjligt. Nu blev det väldigt många frågor.

      Hur resonerar du kring det?

      1. Angående din blinda auktoritetstro har jag några invändningar som gäller just Palmeärendet. Jag antar att Hans Ölvebro har mycket kunskap och erfarenhet om mordutredningar, men i t. ex. Lars Borgnäs program märktes det uppenbart att han blev mycket besvärad när han skulle utreda poliser. Han reagerade mycket upprört. Poliserna förhördes oftast endast genom s. k. alibiförhör och enligt hypotesen att de i så fall skulle agerat ensamma.

        1. Zombie,
          när jag läser din kommentar i mobilen ser jag inte vem du svarar på. Oavsett det: undvik att anklaga andra debattörer för att ha ”blind auktoritetstro”.

          1. Ja, i detta fall har jag ju debatterat åtskilligt med personen i fråga och trodde väl inte att han skulle ta illa upp, men har jag misstagit mig ber jag om ursäkt.

        2. Zombie.

          Jag ser ingen anledning att misstänka att några poliser skulle ha varit inblandade i mordet på statsministern. Att en polischef blir besvärad och ”upprörd” av att en journalist hävdar i TV att man ska utreda poliser för att ha dödat statsministern har jag i så fall viss förståelse för. Varför skulle poliser få för sig att döda Olof Palme? Det är ju rena spekulationer.

          1. Vad jag menar är att det, som du säger, kan finnas andra skäl att auktoriteter agerar som de gör än att de är kompetenta. Därför kan man inte lita blint på dessa. Att HÖ var ovillig att utreda poliser tror jag var av sociala skäl.

            Det är ju ett faktum att det inkommit massor av tips som pekar mot polisen och/eller poliser hur som helst, och dessa bör ju utredas oavsett poliser/polisen sedan visar sig vara inblandade.

            ”Varför skulle poliser få för sig att döda Olof Palme?”

            Denna fråga har vi debatterat massor av gånger här och jag tänker inte upprepa mig. Men de sköt ju uppenbarligen på måltavlor med Palmes porträtt…

            Och allt är väl spekulationer så länge ingen har dömts utom allt rimligt tvivel så jag förstår inte heller denna kommentar.

            1. Zombie.

              Jag brukar kasta pil på en piltavla föreställande en nutida kontroversiell politiker. Jag spyr ofta galla över olika politiker i fråga när de kommer på tal under släktmiddagar. Jag har skjutit prick på tavlor föreställande springande soldater, när jag varit inom det militära. Är jag mördare för det? Men jag skulle aldrig få för mig att fegt en fredagkväll skjuta politiker eller andra i ryggen för det. Jag har min fulla rätt att uttrycka mina politiska åsikter inför nära och kära, utan att behöva bli misstänkt som mördare om nu någon galen människa ser att han går en fredagkväll utan livvakter.

              Jag har kört ett eget race när det gällde Palmeutredningen. Jag hade en annan teori en gång. Men det slutade en galen teori, dock blev i alla fall en galen teori utan förankring med verkligheten. Tyvärr insåg även jag att den teorin inte stämde trots mina vilda fantasier. Jag valde att nollställa mig. Jag tog mig i kragen och började undersöka fallet utifrån hur jag gjort om jag fått uppgiften på högskolan. När jag började ifrågasätta faktaunderlaget så kom jag tyvärr inte längre än några meter från mordplatsen.

              När jag granskade ett rättsfall som uppgift i en kurs på högskolan hade läraren inte sett något liknande bland sina studenter tidigare. Läraren, som även varit rådgivare åt myndigheter i rättsfall och skrivit en bok om juridik blev överlycklig av mina inlämningar. Det gav mig hopp och tro att jag kanske ändå kunde granska detta fall utifrån en liknande metod, där man ifrågasätter fakta och påståenden. Jag behövde bara inse att jag behövde skärpa till mig lite och ta fallet på lite större allvar. Man kan inte anklaga 25 personer för delaktighet i en konspiration mot statsministern helt utan grund. Jag kan inte lämna in uppgifter på högskolan om jag bara hänvisar till mig själv och mina vilda och fantasifulla spekulationer. Det funkar inte att få toppbetyg då. En gång testade jag det och det var med en brysk kommentar som läraren godkände med minsta möjliga marginal min inlämning. Jag behöver även delta i diskussioner med andra studenter. De kan vara ungefär som på denna blogg, dock inte alltid lika engagerade och livfulla. Lärare beter sig ungefär som Gunnar med sin pekpinne när folk bryter mot forumsregler. Men jag vet att det förekommer dåligt underbyggda påståenden även bland studiekamrater och kollegor. Folk kan slarva utan onda avsikter och trots att de redan har höga positioner. Folk är inkompetenta trots att de är chefer och ansvarar för andras välbefinnande och säkerhet, jag har nämligen haft sådana chefer och myndigheters tjänstemän som mina studiekamrater i olika kurser. En del är kompetenta och andra mindre kompetenta. Men om lärare med kompetens kastar upp studieböcker åt mig, böcker av exempelvis Edvardsson, så har läraren vid universitetet redan gjort sin bedömning av författarna. Dessa böcker höll i det första filtret. Edvardssons bok är relevant både på högskolan och här.

              Jag har snarare hänvisat till forskning och expertutlåtanden. Jag litar mer på andra än mig själv och mina egna galna och fantasifulla teorier som skapats ur tomma intet, bara baserade på osäkra vittnesuppgifter och poliser som betett sig oprofessionellt. Det är nämligen så det fungerar om man ska få något (bra) betyg på högskolan för de uppgifter man lämnar in – jag behöver göra bedömningar utifrån andras bedömningar och slutsatser, inte mina egna. Det handlar alltså inte om ”blind auktoritetstro”. I så fall hade jag inte vågat käfta emot Gunnars och Borgnäs bedömningar. De är auktoriteter inom ämnet. Jag lyssnar, kritiserar och samlar in ytterligare bedömningar från andra auktoriteter och ifrågasätter faktaliknande påståenden. Det kanske visar sig inte vara fakta? Det är så man själv till slut blir en auktoritet inom ett område.

              Allt är inte spekulationer. Den som föll död ner på gatan var statsminister Olof Palme. Om någon ifrågasätter det så ifrågasätter jag dennes psykiatriska tillstånd. Det är fakta, inte spekulationer. Vi vet namnet på offret och vi vet att han blev skjuten med ett skott. Det andra skottet träffade hans fru. Vi kan alltså börja där. Vi vet att mördaren sprang in mot gränden. Det är inte spekulationer utan det är fakta. Vi vet att Lisbeth skrek. Det är fakta. Vi vet att både Anders B och Lars J befann sig i närheten när mordet inträffade – det är fakta. Vi vet att Stig Engström påstod att han blivit förväxlad av andra vittnen. Det är fakta. Vi vet en del i alla fall. Sen vet vi inte så mycket mer som kan påstås vara fakta. Då börjar man utreda utifrån det och inte att poliser varit inblandade i mordet.

              Som granskare eller utredare behöver man gå igenom ett fall i tur och ordning. Du behöver prioritera när det finns tusentals misstänkta. Man kan inte förhöra 10000 personer, som man gjorde i Palmeutredningen. Det var det min lärare blev så imponerad över – min prioritering. Så hur vansinnigt svårt kan det egentligen vara? Det gäller väl bara att ta sig själv i kragen och skaka om sig lite. Sen kan man börja granska eller utreda.

              Så vad grundar du dina anklagelser mot poliser på? Punkta upp det i tur och ordning så ska jag titta på det. Även en dömd människa kan vara felaktigt dömd pga. osakliga spekulationer – se bara på Christer Pettersson.

              1. Nej, jag tänker inte rabbla upp vartenda tips som pekar in mot polisen. Jag hänvisar till Borgnäs reportage. Dessa tips har också diskuterats på bloggen flitigt. Och dessa tips bör väl också tas i beaktande precis som händelserna på Sveavägen.

                ”Varför skulle poliser få för sig att döda Olof Palme?”

                Här har jag också en omvänd fråga. Varför skulle de inte kunna göra det? Menar du att alla poliser är hederliga personer som aldrig skulle få för sig att begå några brott överhuvudtaget? Borde alla brottsmisstankar mot poliser avskrivas med motiveringen att ”något sådant skulle aldrig en polis göra.”

                1. Zombie.

                  Varför skulle poliser inte döda statsministern?

                  Ja, det är ju en bra och intressant fråga. För att de kanske har en familj därhemma som vill ha hem dem igen och även få mat på bordet, för att de får en lön på kontot, för att de har en karriär att tänka på, för att de gillar att gå till jobbet med sina kollegor, för att de har intressanta fritidsintressen, för att de har släkt och vänner omkring sig som de är mån om, för att de vill sitta hemma i soffan och se Rapport med en öl i ena handen och mata in jordnötter med den andra handen? För att de inte vill behöva bli fängelsekamrater med personer som Christer Pettersson och Lars Tingström? De måste ha bedömt chansen att komma undan som extremt liten. VARFÖR skulle de riskera att offra sina egna liv bara för att få döda en demokratiskt vald statsminister med såpass stort folkligt stöd som han ändå hade? Det var ju inte Hitler som de skulle döda år 1944, när alla inser att deras egna familjers liv står på spel om de inte röjer galningen ur vägen. Olof Palme hotade inget värdefullt i deras liv, det tror inte jag i alla fall.

                  Sen tror ju inte heller Robert Ressler att gärningsmannen var konspiration med poliser.

                  Det ska mer till för att en polis lite hastigt och lustigt ska få för sig att fråga kollegorna – ”hörni, vad sägs om att skjuta statsministern? Jo, men på allvar alltså. Skjuta han. Nej, jag skojar inte. Vi tar och knäpper den djäveln! Men kom igen, bara alla lovar att hålla tyst om det även inför frun och icke-deltagande kollegor. Möjligtvis kan vi få Hans Holmér att sköta spaningsarbetet.” Sen frågar någon – ja, men vad gör vi om någon civilist lägger sig i när den som skjuter flyr? ”Ja, men då knäpper vi väl den med? Annars kanske vi alla åker dit.” svarar polisen med idén. Dessutom ska det vara en riktig lyckträff att statsministern inte hoppade in i en taxi och åkte hem. Eller gick med Mårten.

                  Nej, det känns inte särskilt sannolikt med poliser inblandade i ett sådant här fall. Poliser är oftast hederligare än att de medvetet planerar att mörda en statsminister. Någon tilltro till poliser måste man väl ändå ha? Poliser vore inte de första jag skulle misstänka i alla fall. Jag tror mer på inkompetens bland vissa poliser.

                  Rada upp några punkter så kanske jag ändrar mig, men man kan inte bara sätta igång utredningar mot tjänstemän utifrån vilda spekulationer. Då bli man nog inte långvarig som spaningsledare.

                  1. Så du menar att gärningsmannen (liksom ev. medarbetare) måste vara en som inte har familj, lön, och allt annat du nämner? Hur kom du fram till det?

                    1. Erik K.

                      Efter att ha gjort en fantasifylld och oseriös granskning (som gjorde att mitt intresse väcktes till liv) så försökte jag nollställa mig och granska fallet lite mer seriöst. Men då hade jag i alla fall fått en liten översiktsbild av olika teorier. Jag hade även fått lite självkännedom om vart mina fantasier kan leda någonstans. Jag fick en uppfattning av att det var så mycket kring vittnesuppgifterna som var konstiga. De hängde till viss dem samman, men ändå inte.

                      Då utgick jag istället från vad jag kunde hitta av relevans: jag gjorde en GMP som baserades på Åsgårds och Olssons GMP. Jag punktade upp denna GMP för att få en bättre översikt. Sen redigerade jag punkterna utifrån Robert Resslers synpunkter på GMP, som presenterades i granskningskommissionens rapport. Därefter tittade jag igenom punkterna och gjorde en egen kritisk granskning av det utifrån min egen utbildning och erfarenhet. Tilläggas kan att jag även läste igenom Resslers bok, som fanns i referenslistan till polisens GMP.

                      Då upptäckte jag att det varken var en alkoholiserad missbrukare, någon konspiration eller någon familjefader med en polisutbildning i bagaget som sannolikt hade fått för sig att skjuta Palme. Samtidigt var Stig Engströms agerande konstigt. Jag förstod inte hans agerande, jag förstod inte Borgnäs förklaring, osv.

                      Det kan visa sig vara fel på GMP, jag säger inte det – men GMP avslöjar trots allt den mest sannolika gärningspersonligheten. Att då börja med att utreda poliser eller Sydafrika anser jag är att börja i en fel ände. Polisutredningen slutade dessutom där den började – med Stig Engström. Vi kom inte längre från mordplatsen än så då måste vi gå tillbaka på nytt och börja på mordplatsen. Där måste vi ifrågasätta signalement, flyktväg och tillvägagångssättet. Varför? För Stig Engström stämmer inte in på GMP. Polisens utredare måste ha börjat i fel ände. En sannolik mördare har ingen väntande fru därhemma, som han hade ett långvarigt förhållande med. Han hade ingen skidresa inbokad till helgen. Han bodde inte i en villa i Täby. Han fick inte alkoholproblem efter mordet (för det blir svårare att hålla tyst om sin gärning). Han umgicks troligen inte med grannarna. Han hade ingen högre utbildning för att ha ett något mer kvalificerat arbete som grafiker. Osv.

                      När jag gick igenom det som många verkade anse vara ”fakta” så insåg jag en sak: erfarne Lars Borgnäs höll ju inte med om det. Lars Borgnäs, Gunnar Wall, Sven Anér hade tidigare ifrågasatt gärningsmannens klädsel – nu ifrågasatte Borgnäs även flyktvägen. Lars Borgnäs kan givetvis ha fel, men det kan samtidigt inte anses vara fakta att gärningsmannen sprang förbi Lars J när nu inte bara Lars J ifrpgasatte sina egna uppgifter utan då även Lisbeth Palme sade sig ha iakttagit en gärningsman inne i gränden. Skulle en mördare gömt sig bland byggbarackerna om han deltog i en sammansvärjning av poliser? Å andra sidan, skulle en ”professionell” mördare ha riskerat bli fälld av Lars J om han sprungit förbi och Lars fällt honom (som han berättat att han funderade på att göra)? Skulle han riskera att bli igenkänd av Yvonne och Ahmed (om de istället möttes i trappan)? Osv. Det blir en väldigt lång resa att ta om man börjar med att utgå från en konspiration. Hans Holmér valde den vägen. Men var ska man då börja, som Stieg Larsson frågade sig? Nej, jag behöver utreda/granska utifrån logik och säkerställd fakta. Att mördaren var en ”ensamvarg” är det mest logiska. Det har vi ju även sett senare exempel på när det gäller liknande mord, kanske allra främst vid mordet på politikern Anna Lindh och dubbelmordet i Linköping. Jag anser att även mordförsöket (Hinckeley) på Ronald Reagan var ett liknande fall. Vad är då fakta? Det har jag till viss del redan radat upp i tidigare kommentarer.

                    2. ”Därefter tittade jag igenom punkterna och gjorde en egen kritisk granskning av det utifrån min egen utbildning och erfarenhet.”

                      VVA

                      Vilken är din egen utbildning och erfarenhet? Detta är relevant att nämna i detta fall.

                  2. VVA

                    Det känns som att du resonerar mycket yvigt och är mycket dåligt påläst på Palme-ärendet. Det känns också som att du (avsikligt?) sammanblandar olika saker. Att ha tilltro till polisen betyder ju t. ex. inte att man måste tro att alla poliser är hederliga. Jag håller med om att poliser kanske inte är de första jag heller skulle misstänka, men nu finns det ju massor av tips som pekar in mot polisen.

                    1. Carita

                      Ja, man kan väl inte utesluta att massor av polisspåren är resultatet av uppstyltad journalistik, och en mera kvalitativ granskning av Lars Borgnäs skulle ju vara mycket intressant. Den s. k. ”Granskningsdebatten” var ju mest en uppvisning i fulspel.

                      Men nu förekommer ju mycket intervjuer i Lars Borgnäs program och såvida dessa inte är förfalskade så ansåg ju många att Palme var en fara för rikets säkerhet och måste röjas ur vägen. Uppgifter om en mötesverksamhet i Gamla Stan där detta diskuterades finns, och där faktiska planer på att röja Palme ur vägen diskuterades. Poliser ska också varit frekventa deltagare.

                      VVA

                      Jag är förvånad om du inte uppmärksammat ovanstående och tror att det beror på din egen politiska attityd. Det är ju inget fel att ha en politisk attityd men du kan ju inte använda denna som underlag för att skriva GMPs o. s. v. , utan måste betrakta den faktiska hotbilden.

                    2. Zombie.

                      Jag utesluter ingenting, inte ens poliser. Däremot tar jag saker och ting i turordning. Där jag är i min granskning finns ingenting som tyder på att några poliser varit inblandade. Det ka ske visar sig så senare, men inte nu.

                      Det där om att jag kastat pil på nån politiker, det var förresten bara en lögn. Jag ville visa att folk ljuger titt som tätt. Sen anser jag att det är stor skillnad på att kasta pil på ett foto av en politiker och att skjuta någon i ryggen. Vill någon polis kasta pil på Ulf Kristersson har jag ingenting emot det. Jag misstänker inte polisen för det. Poliser står kanske och hitlerhälsar varandra i duschen, vad vet jag? Man får hoppas de har mer förnuft än så. Men om de gör det så hoppas jag att de följer lagar och regler i tjänsten oavsett.

                      Dessutom kan man ha en politisk åsikt om saker och ting (vem har inte det?) och samtidigt vara objektiv när man granskar något. Olle Minell som undersökte polisspåret gjorde det troligen inte för att han var politiskt obunden? Inte är det konstigt att Stieg Larsson föll för Sydafrika? Eller att poliser gärna såg en missbrukare som Christer Pettersson som skyldig? Eller att fd. SÄPO-chefen Hans Holmér var säker på PKK-spåret? Jag erkänner bara att jag har en (socialdemokratisk) politisk åsikt. Som sosse har jag svårt att tro att Lisbeth Palme skulle försökta dölja ett hemligt möte. Sen kritiserar jag ofta sossar lika mycket som jag kritiserar moderater, vänsterpartister, liberaler och sverigedemokrater. Jag anser att många socialdemokrater har svikit sina gamla arbetarideal. Framför allt svek man många av de ideal som Olof Palme värderade högt.

                      Men Lisbeth kan ha undanhållit ett möte, jag utesluter inte det. Däremot är det varken om hemliga möten eller poliser som jag i nuläget kan se skulle ligga bakom mordet. Skulle Krister Petersson, Hans Ölvebro, Hans Melander, Hans Holmér och Thomas Pettersson ha deltagit i denna enorma konspiration för att mörklägga polisens inblandning? Eller fuskade de sig fram i utredningsarbetet, så som du verkar anse att jag också ska göra?

                      Men ta något exempel på ett tips. Länka gärna så jag slipper gissa. Vad är det du vill granska? Eller har du bara fått för dig att det måste vara poliser inblandade på grund av någon politisk övertygelse?

                    3. VVA

                      Jag kan rekommendera att du ser Lars Borgnäs dokumentär ”Mannen, mordet, mysteriet”.

                  3. ”Sen tror ju inte heller Robert Ressler att gärningsmannen var konspiration med poliser.”

                    Din stora idol Robert Ressler sa i ett Borgnäs-program att man inte enbart från brottsplatsen kan dra några slutsatser om vad för slags GM det är frågan om. Om han senare kommit till någon annan åsikt beror det sannolikt på att han fått ta del av mer information. Och då är frågan om vad han har fått veta och varifrån denna information kommer, då utredningen var sekretessbelagd. HÖ var ju helt låst på en ensam GM. Denna fråga bör du nysta i om du ska göra en egen GMP. Jag säger dock inte att det är enkelt.

      2. VVA, det intressanta med Jan A är INTE bedömningen han gör om tunnhårighet eller ålder. Det är just bedömningar.

        Det är mer spännande och kanske avgörande att JanA säger: ”När han kommer till fotografi föreställande Engström E63-00 tycker han sig känna igen glasögonen och han säger att möjligen hade han keps eller annan huvudbonad”.

        Ja nA har fått se femton(15) fotografier på olika vittnen runt mordplatsen. Han reagerade för två(2). En av dem är Engström. Bra för Engström dåligt för senaste PU. (att bara peka ut två visar också hur lite koll vittnen har på andra vittnen på en kaosartad mordplats).

        Det förbluffande och märkliga är att PU visar ett foto på Engström UTAN den stora kepsen. Det är väl just på den stora kepsen som man kan känna igen Engström. Så inte undra på att vittnen har svårt att peka ut Engström.

        Men trots detta så reagerar Jan A på fotot men vill han en keps på honom! Kan det bli ett bättre utpekande än det.

        (för övrigt var det inte många mordplatsvittnen som fick chansen att peka ut Engström, kan det ha varit 4-5 st) Övriga har alltså inte fått chansen. Det ska man även beakta när man säger att ingen känner igen Engström. Förutom Jan A då som tycks göra ett klockrent utpekande trots avsaknad av keps på Engströmfotot)

        1. Hej Coincidence underestimateD.

          Klockrent utpekande håller jag inte riktigt med om.

          JÅS berättade att han stannade framför Leifs bil och gick omedelbart fram till Leifs bil för att se om de larmar. JÅS pratar med Jan A och Leif L samtidigt som Leif sitter och ringer 90 000, då borde han vara den som hörs på LAC-bandet, inte SE. Enligt Jan A så pratar dom inte med flera olika personer medan Jan A sitter i bilen. Varken Leif L eller Jan A mindes ju i ett tidigare skede någon med keps på huvudet på den man som de suttit och pratat med.

          Det är alltså JÅS som är svagt inspelad på LAC-bandet, inte SE.

          1. VVA, så kan det vara. Att Jan A beskriver JÅS i förhör är väl alla överens om. Men vad har det med Jan A:s fotokonfrontation att göra? Det kanske mest anmärkningsbara är att KP blundar för fotokonfrontationen Ja nA gör och istället babblar om förhöret för att hålla kvar Engströmspåret på banan.

            (vet inte/tror inte Jan A blivit tillfrågad om någon med keps i tidiga förhör)

            1. Coincidence underestimateD.

              Förhöret med Jan A den 8 april 1986, angående mannen (JÅS) som kom till bilen och pratade med Leif och L:

              ”F: Hade han någonting på huvudet?
              A: Nej, det hade han inte.”

              Så det var ju inte Stig Engström som pratar på LAC-bandet, då är vi alltså överrens om den saken. Har Jan A sett Stig Engström vid mordplatsen och känner igen honom? Ja, Leif L säger sig ju också ha känt igen Stig Engström. Däremot menar Leif att Stig sprang in i gränden före polisens ankomst (det är svårt att förstå Leif L på annat vis menar jag). Det bevisar inte att Stig var mördaren för det, utan snarare tvärtom. Det borde förstås åklagaren ha berättat vid presskonferensen.

              Om JÅS nu parkerade framför Leif och Jan A, gick ut och pratade med dem, så kan han dessutom inte vara mannen i beige (som Lisbeth Palme beskriver). Mannen i beige befann sig där tidigare och är med andra ord Anders B. Lisbeth har därmed inte förväxlat en blå jacka med Anders B. Därmed har andra vittnen troligtvis förväxlat en man i mörk rock med mördaren så som SE påstod. Troligen för att SE betedde sig ungefär som Leif L beskrivit – SE sprang in i gränden före polisens ankomst. I så fall pratade han inte med Jan A eller Leif L, utan då gjorde han som åklagaren berättat om. Fast vid en senare tidpunkt.

              Att åklagaren inte berättade om den hypotesen istället anser jag är det mest anmärkningsvärda.

    2. jo men när vet man ngt säkert egentligen? Det tror väl ingen här, man får väl gå på det troligaste.
      Hade Jan sett Skandiamannaen hade han väl inte sagt att den som han kom ihåg nog var yngre än han….

      1. Birki H och övriga.

        Jan säger att han har en ”minnesbild” av att mannen välliknande fotot var ”något” yngre. Något yngre alltså, och då vet man ju inte om han menar 3-5 år yngre eller kanske lite mer ändå? Kanske upplevde han Engström som något yngre i verkligheten, eller är det bara så som han minns det för stunden?
        I Tingsrätten pratar han om en man mellan 50-60, och det stämmer bra på Engstöm.
        Hur gammal såg Engström ut på bilden som förevisades?
        Upplevde Jan att han var över 60? Personligen skulle jag gissa på 60 plus.
        Jan-Åke S var 17 år yngre än Engström. Han var 34 år – Alltså betydligt yngre, inte ”något” yngre, men sedan kan ju Jan-Åke också ha upplevts som äldre i verkligheten?
        Men jag tycker nog inte att de var särskilt lika i ansiktsdragen heller, så varför reagerade Jan just på fotot föreställande Engström, men verkar ha bläddrat förbi fotot av Jan-Åke S utan kommentar.
        Man kan enligt min ringa åsikt inte hävda att Jan A ”råkade missa lite”, och fastslå att han egentligen menade en annan person – vars foto han inte ens reagerade på.
        För det är väl vad Krister Petersson och tydligen många andra gör?

        1. Men han missar ju faktiskt JÅ eftersom han HAR sett JÅ. Gäller oavsett om han menar SE eller inte.
          Men nog man kan säga att han menar JÅ eftersom han pratar om JÅ iövrigt,inte SE som har gråa rocken och kommer till bilen m m

          Gunnar borde byta tråd för denna sida laggar

        2. Jörgen G

          Har du kunskap om de 15 fotografierna som användes vid fotokonfrontationen, i så fall kan du eller någon annan gärna tala om vilka de föreställde?

          Om Jan-Åke S var med, vet du ifall Jan A verkligen fick se fotot av honom?

          1. Jag har frågat det tidigare här i tråden, men inte fått något svar.
            I min senaste kommentar ser det ut som jag vet, men det gör jag inte. Jag utgår dock från att JÅS var med, men om han inte var det, så kommer saken i ett helt annat läge på sätt och vis. Nu reagerade han ändå på en bild föreställande Engström, så den detaljen ligger ju kvar.
            Jag har träffat Jan, och visat bilden på JÅS, och hans kommentar var att ”det ringer ingen klocka”
            Men detta var ju en herrans massa år senare, så den uppgiften är egentligen inte värd mycket.

  125. ”Hade man pratat med ”Robert” 1986 hade man kunnat undersöka om det ens finns någon möjlighet att han var i närheten av mordplatsen. Nu finns knappast någon sådan möjlighet”

    Vad grundar du detta på ? Varför påstår du detta?
    / Roberts medarbetare

    1. Om någon bevittnade allt som Robert påstår sig ha berättat så hade vederbörande förstås gett sig till känna för polisen. Även grovt kriminella personer samtalade ju med polisen om mordet, och en stor belöning utfästes. Som Högsta domstolen och Svea hovrätt konstaterat måste man ta sena vittnesmål med en nypa salt. Vittnesmål som kommer efter 30+ år bör man rimligen ta med en lastbil salt. Att de stämmer med vittnesutsagor som har varit offentliga sedan 1989 betyder knappast någonting alls. Den som påstår sig ha sett något väsentligt har rimligen bevisbördan för att den inte fabulerar.

Lämna ett svar till Gruto Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.