Granskningsnämnden är en sorts domstol för sändningar i radio och TV. Den har fått in två anmälningar mot filmen 30 sekunder, anmälarna menar att filmen bryter mot kravet på saklighet som Sveriges Television ska leva upp till. Rättvisan avbildas ofta med en bindel för ögonen, en symbol för att domstolen ska döma lika för alla. När det gäller den första av de två anmälningarna kan man tala om att nämnden har en bindel för ögonen i ett annat avseende – den ska nämligen inte granska anmälan och därmed inte studera vad frågan gäller. FOTO: Tim Green/Creative Commons.
FILMEN ”30 SEKUNDER” har väckt livlig diskussion bland dem som intresserar sig för det ännu ouppklarade Palmemordet.
I filmen påstås att Christer Pettersson inte varit gärningsman men att han varit på platsen, visat sig för Lisbeth Palme och sedan rusat iväg samma väg som gärningsmannen.
Påståendena i 30 sekunder har lett till två anmälningar till Granskningsnämnden, den instans som bland annat ska bedöma om TV-program varit sakliga och opartiska.
Den första anmälan kom in tidigt. Den finns att läsa här.
Anmälaren – som inte velat framträda offentligt med namn – motiverade skälen till att programmet behövde granskas med orden:
”Redan anklagelsen om att Christer Pettersson skulle ha befunnit sig på mordplatsen och vägrat hjälpa den döende statsministern är en allvarlig anklagelse som kräver stark uppbackning.”
Och en sådan uppbackning fanns inte, menade anmälaren.
Filmens centrala påstående går alltså på tvärs emot uppfattningen hos dem som hävdat att Pettersson var mördaren. Men det bygger samtidigt på centrala påståenden i åtalet mot Pettersson: att han var på platsen och att Lisbeth Palme korrekt identifierade honom.
Frågan har varit: lyckades teamet bakom filmen med att hitta en sanning som alla andra missat? Eller var det hela en spekulation utan verklighetsunderlag där filmarna på ett oacceptabelt sätt vridit och vänt på fakta för att få ihop sin tes?
Granskningsnämndens beslut har nog emotsetts med rätt stort intresse från många som satt sig in i diskussionen kring filmen. Skulle nämnden anse att filmen tillräckligt välunderbyggt presenterat en redogörelse för vad som skedde på mordplatsen? Eller skulle den landa i anmälarens ståndpunkt, att filmen brustit i saklighet och till och med förvrängt uppgifter från myndigheter?
Nu har svaret kommit. Granskningsnämnden säger ingenting alls.
Det som var väntat var kanske att nämnden skulle välja ett av tre alternativ: fria filmen, fälla den eller kritisera den. Det sista alternativet ligger någonstans mitt emellan. Det innebär att filmen frias men att nämnden ändå påpekar att den ansett sig hitta sådant som är olämpligt.
Men nämnden kunde inte välja något av dessa alternativ eftersom den inte fick möjlighet att granska filmen. Ordföranden ensam har nämligen rätt att fatta beslut om att sortera bort anmälningar så att de inte prövas av nämnden. Och det är vad som inträffat i fallet med den första anmälan av 30 sekunder.
Hur har det kunnat bli så?
Det officiella svaret som ges har anmälaren fått del av. Det lyder så här:
Tack för din anmälan mot SVT, 30 sekunder – Skotten på Sveavägen.
En ordförande i granskningsnämnden har läst din anmälan och beslutat att den inte ska leda till en granskning.
Skälen för ordförandens beslut
Anmälningar och synpunkter från allmänheten är viktiga som underlag för nämndens tillsynsarbete. Enligt Myndigheten för press, radio och tv:s instruktion ska nämndens granskning främst avse de anmälningar vars prövning bidrar till effektiv kontroll och en god efterlevnad av gällande regler. Frågor av principiell betydelse eller som berör en enskilds personliga intressen eller liknande intressen för företag ska dock alltid prövas. För att effektivt utnyttja myndighetens och granskningsnämndens resurser behöver nämnden prioritera vissa anmälningar. Detta innebär att alla anmälningar inte kan prövas.
Beslutet är inte överklagbart
Granskningsnämndens beslut får inte överklagas. Det framgår av 20 kap. 6 § radio- och tv-lagen.
En andra anmälan har nyligen kommit in från Anders Olsson, en välbekant granskare av utredningen med egen kanal på Youtube, Skivis 73.
Anders Olsson skriver bland annat: ”Felaktigheterna är vid en grundläggande kontroll av centrala uppgifter så uppenbara, att kontrollen av de faktiska omständigheterna som upphovsmakaren gjort inte kan betraktas som rimlig.” Han menar att det inte är sannolikt att 18 personer skulle ha missat att ytterligare en person förutom mördaren skulle ha befunnit sig på mordplatsen. Han går också in på filmens resonemang kring hur trafiksignalerna på mordplatsen slog om och hur det skulle ha påverkat vittnens möjligheter att göra korrekta iakttagelser.
Anders Olssons anmälan väntar fortfarande på beslut. Här finns hela texten samt en bild som han sänt med som bilaga.
Och den som vill bilda sig en egen uppfattning, oavsett vad som händer med hanteringen i nämnden, kan dels titta på filmen 30 sekunder som ligger på SVT Play och dels studera debatten som förts här på bloggen i fyra tidigare trådar. Varje tråd inleds med ett inlägg från antingen mig eller Bo G Andersson, huvudansvarig för researchen bakom filmen.
De fyra trådarna är:
Christer Pettersson som mordvittne – ska vi tro på teorin i nya TV-filmen ”30 sekunder”?
Bo G Andersson: inte osannolikt att Pettersson var på mordplatsen
Gunnar Wall svarar Bo G Andersson: Viktigt med respekt för detaljer
Slutreplik från Bo G Andersson: Lillemor Östlins uppgifter är trovärdiga
Gunnar Walls blogg 
.jpg){kind=link}
Det lär gå likadant med den nya anmälan. Sorgligt att man låter SVT komma undan med vad som helst.
Påståendet att Hans J blev stående för rött ljus i 15 sekunder efter det första skottet är ett mycket grovt sakfel.
Att det tog honom ytterligare 15 sekunder att vända runt och köra in till trottoarkanten är inte heller vad han sagt. Han körde precis då första skottet brann av, om det råder det ingen tvekan och han kom fram på tio sekunder.
Var U-svängen ägde rum är i det avseendet oväsentligt. Jag vill vara mer försiktig när jag uttalar mig om det.
Hasse har aldrig ändrat sig på den punkten, så jag tror att han åtminstone kan ha rundat bilarna i norrgående riktning, och det gör man ledigt på tio sekunder.
Enligt filmens idé: 15+15 betyder att det tog honom 30 sekunder, vilket också är titeln på filmen.
Men utan att förvanska Hasse J:s berättelse hade hela idén med filmen spruckit. Christer måste ju dyka upp och försvinna en bit in i gränden då Hasse är ute på sväng.
Var det anledningen till att man fördröjde Hasse med ytterligare 20 sekunder, och passade in honom i tidsglappet som man själva skapat?
Tycks handla om resursbrist och prioriteringar så det lär väl gå likadant med den andra anmälan. Om någon kan få till att någon enskild berörs av filmen kan den ju granskas, men Christer Pettersson har ju som sagt pekats ut för avsevärt värre saker än att vara ett ohjälpsamt vittne på platsen utan att ge sig till känna.
Vi skulle behöva en dokumentärfilm om palmeutredningens alla märkliga turer, och fokus borde ligga på hur den senaste utredningsgruppen ledda av Krister Petersson arbetat sig fram till sina slutsatser.
I stället får vi ”30 sekunder” som inte gör några sådana ansatser, utan bidrar till ännu större förvirring.
Det åklagare Krister Petersson lämnade efter sig var den obesvarade frågan om varför Lisbeth Palme pekade ut Christer Pettersson?
Har hon ljugit, eller pekade hon ut honom för att Christer var så lik mördaren att misstaget går att överse med?
Det stora dilemmat för åklagare Petersson var att Stig Engström knappas kunde anses vara lik Christer Pettersson. Har hon alltså ljugit?
Frågan blev en slags elefant i rummet. Ytterst pinsam dessutom eftersom man inte kunde prestera bättre än Hans Melanders lama försök:
”Lisbeth Palme har ju pekat ut Christer Pettersson vid en konfrontation. Konfrontationen kan man ha synpunkter på, och man ska ju dessutom vara medveten om att vad Lisbeth Palme gjorde var ju att hon pekade ut den man hon såg när hon vände sig om och tittade upp. Hon har alltså inte sett själva skjutningen, hon vet inte vem det är som avlossat vapnet, utan det som hon säger är att Christer Pettersson är den personen som hon såg när hon vände sig om. Det är intressant att hålla i minnet.”
Så det Bo G Andersson nu gör, avsiktligt eller oavsiktligt är en ansats till att täppa till den luckan. Det var ju Christer hon såg, och därmed är ju hennes ära räddad i den mån att man inte längre ska behöva betvivla att hon talade sanning.
Denna effekt kan man då åstadkomma genom att lyfta fram Lillemor Östlin som vederhäftig då hon menar att Christer befann sig ett tiotal meter från mordet, och gick fram och visade sig för Lisbeth, som då förväxlat honom med den verklige mördaren.
Och det fina är att oavsett vem man nu själv tror är mördaren så ligger ju fortfarande fältet öppet för spekulationer i alla riktningar; Engström är bara en av dem.
Men det krävs också att man ger Christer Pettersson det tidsfönster som han måste ha för att under några sekunder inta scenen, och det kräver alltså att man i stället ger sig på Leif L och Hans J.
Men inte ens då…Vi får nog inget bättre svar än det vi fick från Hans Melander.
Man kan ju diskutera om man ska föra en juridisk eller realistisk debatt. Tycker Hans Melander har en poäng när han ifrågasätter att det var GM som LP såg. Denna uppfattning delar jag, även om det förmodligen inte heller var CP.
Hej,
Som jag noterat tidigare är debatten kring Palmemordet mycket uppskruvad. Bo G Andersson har i dokumentär form framfört en kontroversiell teori, som jag personligen i och för sig inte delar, om att Christer Pettersson kan ha befunnit sig nära mordplatsen i samband med mordet. Andersson stödjer sin tes bland annat på uppgifter från Lisbeth Palme respektive vittnet Leif L; tolkning av olika uttalanden från Christer P samt delvis nya uppgifter från Lillemor Östlin om att Christer P ofta brukade uppehålla sig i närheten av Dekorimahörnan.
Det går självklart att framföra både synpunkter och kritik mot Anderssons hypotes men jag har svårt att inse att Anderssons film/dokumentär skulle strida mot kravet på saklighet. Sveriges Television skulle bli mycket fattig på innehåll om denna typ av program inte får visas.
En invändning mot dokumentären är till exempel att 20 vittnen ska ha sett att en person avlägsnade sig från mordplatsen och förflytta sig in på Tunnelgatan österut. Anderssons hypotes består här ungefär av att det är korrekt att många personer har sett en man försvinna in på Tunnelgatan, men att det inte är klarlagt att alla dessa vittnen har sett samma man; vittnen kan t.ex. ha sett två sinsemellan olika män vid skilda tidpunkter eller moment av skeendet.
Ja, det finns alltså ingen definitiv sanning tycks Andersson mena, och åtminstone inte jag kan fastställa att Andersson skulle ha helt fel. I en kommentar tidigare i veckan skrev jag ”I denna ’smet’ av intryck, samtal och eventuella intervjuer är det inte lätt att avgöra vad som är genuina och korrekta minnesbilder”, och detta gäller nog för de flesta av vittnesutsagorna.
Det går alltså att argumentera kring rimligheten i Anderssons förslag till scenario för Christer Petterssons eventuella närvaro, men Granskningsnämnden tycker uppenbarligen – och säkert korrekt ur ett prioriteringsperspektiv – att den inte är rätt forum för denna debatt. Men här på bloggen brukar Gunnar tillåta en debatt med mycket högt i tak, så den som inte är nöjd bör kunna fortsätta att här finslipa sina argument både för och emot Bo G Anderssons teori.
Anders Fredric,
för min del hade jag gärna sett en prövning från Granskningsnämndens sida av den anmälan som nu lämnats utan åtgärd – det hade varit intressant att se vad nämnden skulle ha kommit fram till.
Samtidigt har du förstås en poäng, det skulle inte vara önskvärt med ett klimat där TV-inslag fälldes så fort de testade djärva hypoteser.
För min del är jag väl också av åsikten att det är viktigt att inte se Granskningsnämnden som någon absolut auktoritet, lika lite som jag anser att en vanlig domstol är det. Det vill säga: en sakdebatt måste kunna fortsätta även efter ett utslag från en instans som inte bör ses som ofelbar.
Samtidigt tycker jag det är bra att det går att anmäla program. Ett sänt program har en väldig genomslagskraft och de ansvariga för sändningen kan inte nödvändigtvis förväntas redovisa sakliga invändningar mot innehållet i programmet om de inte måste.
Men som du avslutar med, det går att fortsätta debatten här på bloggen. Och det som skrivs här skrivs inte bara för nuet utan också för framtiden – så länge bloggen finns kvar finns det möjligheter för den som vill att fördjupa sig i de diskussioner som förs här. 30 sekunder ligger kvar på SVT Play i i nästan två år till. Men bloggen kommer förhoppningsvis att vara tillgänglig för den som vill mycket längre än så.
LP har ju tittat på hundratals bilder utan att kunna peka ut någon. Frågan är om vittnet AB fanns bland dessa bilder. Hade LP pekat ut AB som mördaren (eller den man som stämmer med hennes minnesbild) så hade man fått någon slags slutpunkt för diskussionen om LP’s minnesbild, där t.o.m. Holmér och K-G Svensson var överens.
Men det jag sett av utredningen är att man har ingen vettig slutpunkt på någonting. Diskrepanser mellan AB och hans vänners vittnesmål har inte retts ut, diskrepanser mellan IM och hans vänner har inte retts ut. Diskrepanser om mördarjakten uppför trapporna de första 3-4 minuterna har inte retts ut. Tjogtals med diskrepanser mellan vad olika poliser i sambandscentralen påstår har inte retts ut.
Inte ens de granskande kommissionerna har rett ut någonting. Som bröderna Poutiainen sammanfattar (Inuti labyrinten, sid 27) om juristkommissionen: Om två uppgifter är inbördes motstridiga så anses bägge korrekta.
Det hela leder till vad kriminalinspektör Söderblom träffande säger i hovrätten: ”… jag tror man kan få fram nästan vad man vill om man går in i det här materialet och tittar, om man inte är förutsättningslös.” (Inuti Labyrinten, sid 715).
Kanske det Söderblom säger har varit fullt avsiktligt.
Skall det göras TV-film kan man börja med ”Inuti Labyrinten”. Ett 90-120 minuter långt program för varje kapitel.
Stämmer det där med att LP tittat på hundratals bilder utan att ha pekat ut någon?
Jag har läst någonstans,minnet sviker…Krusells bok?,att Lisbeth fick titta på en mängd foton och i samband med detta pekade ut Christer P.
Ragnar,
Lisbeth Palme fick se cirka 600 bilder. Hon plockade ut ett antal foton, där hon tyckte sig urskilja vissa likheter med gärningsmannen. Enligt förhörssammanfattningarna handlade det då genomgående om enskildheter i utseendet, till exempel att någon hade liknande näsa, ansiktsform eller dylikt. Det rörde sig alltså inte om något utpekande. Däremot kan man tycka att det sammantaget borde ha funnits underlag för att skapa en fantombild.
Vittnespsykologen Astrid Holgersson tog i hovrätten upp det problematiska med den omfattande bildvisningen, som fru Palme utsatts för. I det sammanhanget försäkrade åklagaren att Christer Pettersson inte hade förekommit på någon av de förevisade bilderna. Det är dock oklart om försvararna någonsin kontrollerade riktigheten i påståendet. Holgersson var angelägen om att det hela måste kontrolleras, men var mycket kritisk till bildvisningarna också av andra skäl. Ett förfarande av det här slaget riskerade i hög grad att förvirra och påverka vittnet, menade hon bland annat. Se även denna tråd:
https://gunnarwall.wordpress.com/2021/05/22/filterspanarnas-alsklingshypotes-och-ett-spar-som-de-inte-har-koll-pa/#comment-26645
Det vore också intressant att få se nedanstående foton som Lisbeth Palme förevisas den 9 september 1987 och som hon kommenterar på följande sätt.
G 1168 är lik mannen på Sveavägen. Han har de ljusa ögonen, kanske något för vek.
/—/
LP lägger ut alla bilderna som hon stannat för och tittar ingående på dem. Mannen på bild N 23 är mest lik den man som hon iakttog på Sveavägen.
G 5427 har också det uttryck som LP minns.
https://drive.google.com/file/d/143e6znSkwPe9bjgzqB4It3zhlamaYA2-/view
Vet vi om AB fanns med bland bilderna?
Sannolikt inte. Det verkar ju huvudsakligen ha varit foton på kriminellt belastade personer eller potentiellt misstänkta, som förevisats LP.
I innehållsregler för radio och tv-sändningar läser jag följande i avsnittet om saklighet:
”Uppgifter som är av betydelse ska vara korrekta. Inslag får inte vara vilseledande, till exempel genom att betydelsefulla uppgifter utelämnas. Om programföretaget har gjort en rimlig kontroll före sändning och uppgifter senare visar sig vara felaktiga, så strider inte inslaget mot kravet på saklighet. En felaktig sakuppgift måste dock alltid rättas när det är befogat”.
Uppgiften att Hans J kommer rullande mot korsningen vid det första skottet, och stannar för rött ljus, och kan börja rulla vidare efter 15 sekunder är inte korrekt. Det är inte heller korrekt att påstå att han stannar vid mordplatsen 30 sekunder efter mordet. Uppgifterna är helt klart av stor betydelse. De är helt bärande för tesen.
Om programföretaget gjort en ”rimlig kontroll” strider alltså inte inslaget mot kravet, men kan de verkligen ha gjort en rimlig kontroll?
Jag har tidigare citerat vad han sagt i tings och hovrätt ang ljussignalerna.
Mest frapperande tycker jag ändå är att man klippt och klistrat efter behag i återgivandet av Lisbeths eget vittnesmål. Så fick inte ens Råstam hålla på – https://web.archive.org/web/20190302024857/http://www.mprt.se/CaseDecisions/200521.pdf.
”The show must go on” för de flesta. Jag är dock till 99% säker att det var SE faktiskt. CA, CP och konspirationer m.m. går helt bort för mig.