Promenad med mobilen i Palmes fotspår – hur bra fungerar det?

Journalisten Anton Berg och kriminologen Christoffer Karlsson har skapat en Palmepromenad för mobilen, en vandring i området kring mordplatsen. Vem vänder den sig till, hur bra fungerar det tekniskt och hur tillförlitligt är det som sägs? Jörgen Gidlöf har testat. Han var en av medförfattarna till den uppmärksammade artikeln på DN Debatt om femton punkter som talar för att Stig Engström var ett vittne och han är välbekant som kommentator den här bloggen.

RECENSION

23:21 – mordet på Olof Palme.

En interaktiv ljuddokumentär för promenad med mobilen.

Producerad av JOHAN ANSTÉRUS & BO GUSTAFSSON 
Manus:
ANTON BERG & CHRISTOFFER CARLSSON 
Ljuddesign & musik:
REDPIPE STUDIOS 

Speltid ca 75 minuter. Startplats: Biografen Grand, Stockholm.

Används med mobilappen Promenad som finns för både iPhone och Android. För Android krävs version 10 av operativsystemet. Appen: gratis. Palmepromenaden: 59 kr.


Av Jörgen Gidlöf

EN FÖR MIG TIDIGARE OKÄND MOBILAPP heter ”Promenad”. Den bygger på konceptet att låta lyssnaren med hjälp av karta och mobilens GPS-funktion följa en guide som berättar om någon typ av historisk eller litterär händelse. Lyssnaren promenerar och berättarna portionerar ut relevant information vid givna positioner längs sträckan.

Själva idén är kul, och appen kan användas i ett väldigt brett spektrum. Allt från historiska vandringar eller böcker till kriminalfall.

Lagom till årsdagen av Palmemordet har kriminologen Christoffer Carlsson och journalisten Anton Berg skapat en ”ljudpromenad” i ämnet Palmemordet, vilket väckte min nyfikenhet – och nu har jag testat den.

I presentationen bygger man upp förväntningarna genom att ställa frågor som: ”Vad vet vi egentligen? Vilka befann sig på plats och vem är den trolige gärningsmannen?”

Intressanta frågor.

Jag frågade mig innan jag gick promenaden: kommer vi att få veta något nytt, eller kommer promenadens skapare kanske att ta ställning för någon av de vanligaste hypoteserna?

Alldeles oavsett så tänkte jag: för att lyckas med denna föresats krävs det att upphovsmännen är väl pålästa i materialet, och är välorienterade i omgivningen.

Promenaden är drygt 3 km lång och tar ca 75 minuter att genomföra i lugn gångfart.

Här går man som namnet på appen antyder till fots med start vid Grandbiografen, så man måste vara noggrann med att välja rätt dag, med tanke på rådande väder.

Jag går inte djupare in på de tekniska förutsättningarna som gäller, men appen finns för nerladdning för både iOS och Android. Man kan läsa mer om detta här.

Nu till det väsentliga:

• Håller appen för vad den lovar rent tekniskt?

• Har Carlsson/Berg lyckats att återge mordet på Olof Palme på ett intressant och korrekt sätt, och vad har de i övrigt att säga i ämnet? Presenterar de kanske en tänkbar gärningsman?

Promenaden börjar alltså vid Grandbiografen, och lyssnaren får på plats en övergripande beskrivning av själva biobesöket, och lite allmän förhandsinformation som riktar sig till den som inte är så insatt i ämnet.

Sedan startar promenaden söderut längs Sveavägens västra sida, och klockan är då 23.15. Det är en tidpunkt som är högst diskutabel, men man kanske inte får vara för petig. Detta är den beräkningen som finns i den så kallade Gärningsmannaprofilen (GMP), ett dokument som utarbetades för Palmeutredningens räkning och som innehåller en detaljerad kronologi, minut för minut. Men GMP:s beräkning är väl tilltagen när det gäller hur lång tid paret Palme behövde för att komma från Grand till mordplatsen. Att de lämnade bion ett par minuter senare än 23.15 är mer rimligt med tanke på vanlig promenadtakt. Detta ”fel” uppenbarar sig i slutet av promenaden, och vi kommer till det.

Ett kort stopp vid gatuköket, med ytterligare lite information i lurarna, och därefter korsas Sveavägen till butiken Sari. Inget större fel så långt, och promenaden fortsätter nu söderut längs den östra trottoaren.

Där får lyssnaren veta att nästa säkra tidskontroll för makarna Palme är 23:19 utanför Skandiaentrén, för då kommer det enligt berättaren en man som är väldigt intressant för utredningen.

Alla förstår förstås vem.

Budskapet tycks vara, att två och en halv minut före mordet befann sig Stig Engström och makarna Palme knappt 60 meter norr om mordplatsen (!), och med en avgångstid från Grand 23:15 är det rimligt, men beräkningen straffar sig i den sista delen av promenaden, eftersom det blir för mycket tid över – eller öppnar de ansvariga för appen kanske upp för ett mötesscenario? Med vem i så fall? Engström?

Den frågan blir hängande i luften och promenaden går vidare mot mordplatsen, där ytterligare en del nyttiga fakta blandade med en del mer diskutabla ”sanningar” förmedlas. Vem av vittnena som var först på mordplatsen är enligt mig en fråga som inte är klarlagd, men även det går att överse med. Egentligen borde det inte vara så viktigt.

Härifrån får vi följa gärningsmannens flyktväg längs Tunnelgatan och upp för trapporna. Vi får veta lite om vittnet Lars J, och att mördaren vänder sig om på krönet och tittar ner mot brottsplatsen.

Även detta är en sanning med modifikation, eftersom Lars J sagt att mannen vred på huvudet och sedan omedelbart fortsatte. I appen får man lätt intrycket att gärningsmannen stannade upp flera sekunder och stod där och spanade bakåt. Brottsplatsen är knappast heller synlig uppifrån krönet på grund av skymmande baracker – vilket borde ha framgått. Petitesser kan man kanske tycka.

Mördarens fortsatta väg från David Bagares gata är inte klarlagd, varför promenaden i appen härifrån fortsätter söderut längs Malmskillnadsgatan via trapporna ner mot Kungsgatan, och vidare mot nya mål. Efter en vända till Café Mon Chéri leds man via Lästmakargatan upp till kvarteren runt spelklubben Oxen, och ytterligare – så vitt jag tycker – felfri information om själva utredningen och de tidigare uppslag som varit mest aktuella (Victor G, PKK, Christer P) är vi via Holländargatan tillbaka vid Grand. Där går vi ytterligare en rutt som är något kortare, men följer den första fram till korsningen Luntmakargatan/Tunnelgatan och fortsätter via Adolf-Fredriks Kyrkogata till makarna Palmes grav på Adolf-Fredriks kyrkogård som är slutdestinationen.

Vid starten vid Grand på detta andra varv utlovas ny och fördjupad information. Det kommer kanske inte så mycket av den varan som man hoppats på, men ändå en del.

När vi passerar Skandiaentrén för andra gången får vi återigen veta att Engström kom ut på gatan ”strax efter 23.19”.

Möjligen har de ansvariga för appen hämtat uppgiften från åklagare Krister Peterssons pressträff, för någon annanstans i materialet kan jag inte hitta den. Att tidpunkten med hänsyn till väktarsamtal skulle kunna vara två minuter senare nämner man inte, utan man fastslår helt enkelt att Engström gick ut på gatan strax efter 23.19.

Här syns en del av sträckan som ingår i promenaden.

Väl tillbaka på mordplatsen och ner mot korsningen Luntmakargatan redogörs i appen för de omständigheter som talar för och emot Engström i skuldfrågan. Man lyfter Anders D, Lars J, Mårten Palme och Yvonne N som de viktigaste vittnena för Engströms skuld, och ett av de starkaste argumenten tycks vara att Lars J och Mårten över 30 år efter mordet sagt att ”det är möjligt att det var han”. De övriga två har aldrig uttalat sig om Engström. Att Mårtens nya ”utpekande” är svagt pga tidigare utpekanden av andra personer framhålls dock, och det är jag helt överens om, men detta borde sagts även om vittnet Lars J. Även om han inte pekat ut någon person tidigare, så är värdet av vad han säger i dag väldigt lågt.

Nästan lika svaga är argumenten för Engströms oskuld. Här är det Leif Ljungqvist och Nicola F som får rollen som friande, men Leif går ju att ifrågasätta på grund av att han i ett förhör på våren 1986 enligt en del bedömare tar udden av sitt senare säkra identifiering av Engström i tingsrätten. Det borde kunnat gå att frambringa bättre indicier, men det är förstås svårt att göra det inom de begränsningar man måste anpassa sig till i det här formatet.

En annan sak som jag ser som ett faktafel är att de ansvariga för appen påstår att Nicola F identifierat den förföljande mannen som Anders B:

De säger:

Läser man förhöret med Nicola F, så får han frågan: ”den här mannen som du såg, som du först trodde var en Säpo-person, men du avfärdade för att du tyckte att han var lite för gammal och rörde sig lite ryckigt. Kände du igen honom senare på platsen?

Ja, säger [Nicola F]. Det var ju en kille som stod vid dekorimaporten och tittade ut flera gånger”.

Det där är inte korrekt återgivet, eftersom förhören med Nicola F är sammanfattningar. Hur orden föll har jag aldrig sett eller hört, men det vore ju intressant om de fått ut ljudbanden, vilket jag inte tror.

Det som står i ett av förhören är:

Han uppger att den man som han såg i en port måste ha varit samme man som hade gått bakom makarna Palme. Han stödjer sig främst på jackan och dess färg.”

Detta innebär att Nicola F inte kan vara säker på att det är samma man. Och avståndet för iakttagelsen är på ett mycket stort avstånd, medan berättaren ger intrycket av att Nicola är ända nere på brottsplatsen.

På slutet lyfter programmakarna ändå fram argumentet att tiden för Engströms utstämpling faktiskt inte är huggen i sten, så som de tidigare gjort gällande. Väktarsamtalet är en felkälla medger de, och det var ju bra att det kom till slut.

Upplevelsen då? Ja, efter en något svajig start fick jag fason på det tekniska, och promenaden gick utan större problem, även om jag fick gå tillbaka ett par gånger för att lyssna om något avsnitt. Det krävs ett visst fokus – för om man går och dagdrömmer ett ögonblick kan man missa något, och då kan man inte spola tillbaka, utan måste traska tillbaka till den aktuella GPS-positionen och lyssna om.

Sammanfattningsvis kan jag säga att denna vandring inte är något för den som är mer än medelmåttigt insatt i ämnet, och det skulle också vara önskvärt med lite mer faktamässig information från själva brottsplatsen. Några slarvfel för mycket var det också för att det skulle lyfta, men man får som sagt inte vara för petnoga med detaljerna. Jag har hört och läst värre saker än så.

Och appen som koncept kan absolut fungera som en introduktion för dem som inte är insatta i ämnet, oavsett vilket – det finns ju även vandringar inom andra ämnesområden. Jag kan t o m rekommendera Palmepromenaden under en fin dag. Den innehåller ingen direkt felaktig information, utan det är snarare så att vissa diskutabla slutsatser presenteras som sanningar.

Någon favoritgärningsman presenterades inte, och det var ju skönt att slippa.

Idén som sådan tycker jag är bra, och den går säkert att utveckla.

*

FOTNOT: Leif Ljungqvist namnges med för- och efternamn i Jörgen Gidlöfs text eftersom han i likhet med ett annat vittne, Anna Hage, valt att publicera en bok om sina upplevelser i samband med mordet. Annars är policyn på den här bloggen att privatpersoner som inte är allmänt kända namnges med förnamn och initialen till efternamnet. Leif Ljungqvist har skrivit sin tunna bok bok (36 sidor) tillsammans med före detta kriminalinspektören Olle Torge. Den heter Den oplanerade möjligheten – Chevamannen berättar och kan beställas för 150:- via mail till Leif Ljungqvist: leif@abll.se /GW

Pyttemjukpiraterna

MONOPOLFÖRETAGET Microsoft brukar i vanliga fall kraftfullt försöka hävda sina intressen i upphovsrättsliga frågor. Men möjligen är man inte lika noga med andras upphovsrätt. Den amerikanska IT-jätten har i alla fall nyligen tvingats erkänna att man begått ett rejält piratdåd mot ett litet företag i mjukvarubranschen, Plurk.

För en kort tid sedan lanserade Microsoft en mikrobloggsajt, MSN Juku, som riktade sig till kinesiska medborgare. Snabbt visade det sig dock att programmeringskoden och den grafiska utformningen stulits i stort sett rakt av från annan sajt som erbjuder liknande tjänster på Filippinerna och Taiwan. Och bakom den sajten låg lilla Plurk. Sedan Plurk gett offentlighet åt saken stängde Microsoft hastigt MSN Juku och skyllde det hela på en kinesisk samarbetspartner.

Elakt spam, betyg godkänt

IBLAND BLIR MAN LITE halvimponerad.

Nyss fick jag ett mail från något som såg påstod sig vara Microsoft Update Center. Adressen såg riktig ut och det hela var skrivet på rätt prydlig engelska. Det var dags för en säkerhetsuppdatering lät det som. Det ovanliga var bara att man måste hämta den själv, därför att om Microsoft lade upp den på sin egen webbplats så skulle det ha lett till ”ett effektivt skapande av en skadlig programvara”. Därför valde man i stället att distribuera en ”experimentell privat version” till alla Windowsanvändare. Det var bara att klicka på länken i mailet och följa instruktionerna…

Nä, det gjorde jag inte. Klassiskt skojeriförsök, rätt snyggt utfört. Tre poäng av fem möjliga. Men Microsoft gör aldrig så där med sina uppdateringar.

Hela upplägget bygger förstås på att det är mycket lättare att infektera någons dator med virus och trojaner om det stackars offret hjälper till själv.

UNDRAR VAD SOM skulle ha hänt om jag följt anvisningarna. Oops, där försvann mina pengar? Kanske. Men det är inte säkert att jag skulle ha märkt något alls. En del intrång i datorer drabbar inte i första hand den som har datorn. Ibland handlar det om att någon vill skaffa kontroll över en stor mängd datorer för att de samordnat ska kontakta en server som man vill stänga ner genom att överlasta den. Till exempel.