Kan ett belgiskt mordmysterium från kalla kriget äntligen klaras upp?


Från nyhetsbyrån Reuters rapportering

GÅR GÅTAN MED Brabantmorden till sist mot sin lösning?

Det handlar om en serie brutala och till synes meningslösa våldsdåd i Belgien under det tidiga 80-talet. 28 människor dödades i samband med en serie rån mot bland annat livsmedelsaffärer.

Det har spekulerats om att dåden varit ett led i Stay Behinds verksamhet – en belgisk parlamentskommitté försökte utreda detta men utan att komma till något svar.

Vad som nu hänt är att det blivit känt att en före detta polis på sin dödsbädd erkänt att han var den så kallade ”Jätten”, ledaren för mördarligan.

Den som läst min bok Konspiration Olof Palme vet att jag ser ett antal omständigheter som pekar på att det svenska Stay Behindnätverket kan ha haft anknytning till Palmemordet. Men jag tar också upp lite grann om Stay Behinds verksamhet i andra länder, exempelvis Belgien. Det står en del om Brabantmordet på sid 236-39.

Dan Hörning har tidigare i år tagit upp de mystiska Barabantmorden i Seriemördarpodden.

Låt oss hoppas att äntligen det kan bli klarhet kring dessa händelser – och kanske att det i sin tur också öppnar för nya rön om andra händelser från samma tid och liknande sammanhang.

Annonser

Måndag 23 oktober: möte om Palmemordet på Solna Folkets hus

FÖR ER SOM BOR I STOCKHOLMSTRAKTEN: nu på måndag talar jag på Solna Folkets hus om det fortfarande olösta statsministermordet. Rubrik är helt enkelt: ”Mordet på Olof Palme”.

Och jag kommer att sammanfatta mina viktigaste slutsatser från mina olika böcker som berör ämnet, inklusive den senaste: ”Huvudet på en påle”.

Det kommer att finnas plats för frågor och jag kommer att ha med mig lite böcker för den som vill köpa.

Välkomna!

Pris 50 kr, fika ingår. I samarbete med ABF

Plats: Solna Folkets hus, Skytteholmsvägen 2, T-bana Solna Centrum.
Tid: Måndag 23 oktober kl 18.00.

Se även information från Solna Folkets hus på Facebook.

Köp ”Mörkläggning” innan priset höjs!

morklaggn bada

SNART ÄR min första Palmebok, Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet, slutsåld.

Egentligen är det två böcker. Den blev så tjock att Bokförlaget Kärret publicerade den i två delar som säljs tillsammans.

Länge har Mörkläggning gått att köpa till ett pris avsevärt lägre än originalpriset. Men nu när upplagan snart är slut går priset upp till mer normala nivåer igen. Prishöjningen kommer 1 oktober.

Den som beställer boken via min hemsida kan fortfarande, september ut, köpa boken för 218:-. För det priset får du två volymer på sammanlagt 980 sidor. Böckerna är inbundna med skyddsomslag och innehåller källor, notförteckning och register. Priset är inklusive moms, expeditionsavgift och porto.

Från och med 1 oktober höjs priset på hemsidan till 346:-. Den som vill köpa Mörkläggning sparar alltså 128:- på att skynda sig. (Motsvarande höjning blir det för den som köper via andra försäljningskanaler som nätbokhandeln.)

Det var med Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet jag vann Grävande Journalisters pris Guldspaden.

Boken kom 1997 men är fortfarande den mest utförliga genomgången av de tidiga årens Palmeutredning. Den är oumbärlig särskilt för den som är intresserad av Holmérs tid som spaningsledare och hela det märkliga förlopp som brukar kallas Ebbe Carlssonaffären. Ett långt avsnitt går igenom polisens olagliga avlyssningsoperationer som delvis genomfördes med hjälp av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA.

”En tung, obeveklig utredning av Palmeutredningarna”, menade Ragnar Strömberg i Aftonbladet.

Och Lars Linder i Dagens Nyheter skrev:

”Wall har följt utredningen med en systematik som gör hans bild svår att vifta undan. Han vrider och vänder på alla yttranden som aktörerna fällt och gör åtminstone en sak fullständigt klar… Praktiskt taget alla inblandade myndighetspersoner ljuger eller döljer sanningen om den är på minsta sätt olämplig, ända fram till den punkt där de överbevisas.”

Beställ via min hemsida, här.

 

Lögner, lönnmord och tortyr – vart tog demokratin i världen vägen?

”KOM INTE OCH SÄG ATT det inte funkar. Tro mig, tortyr funkar. Okej?”

Det är ingen större idé att ordna någon gissningstävlan om vilken ledande internationell politiker som formulerat sig så. Alla gissar rätt.

Ingen blir heller överraskad av att få höra att samma politiker förtydligat sig med orden: ”Jag får faktiskt inte säga detta, men det är jävligt skönt med tortyr.”

Och det är det där sista som är poängen, för som Donald Trump – ja, det är klart det var han – också förklarat spelar det honom ingen större roll om tortyr fungerar för att få fram information: ”De förtjänar det i alla fall för vad de gör mot oss.”

Och vilka är ”de”? Förmodligen vilka som helst som Vita huset betraktar som sina fiender. Trumps CIA-chef Mike Pompeo är känd för sina uttalanden om att visselblåsaren Edward Snowden borde avrättas.

Vi har just börjat vänja oss vid att leva i en värld vars viktigaste enskilda makthavare låter som en serietidningsskurk.

Donald Trump. Foto: Marc Nozell. https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/legalcode

Det här sker samtidigt som det som Edward Snowden och andra varnat för: att vi håller på att glida in i en värld där extrem detaljövervakning av enskilda människor är ren rutin för de stora underrättelsetjänsterna.

Om det finns något som är positivt med den här eskalerande utvecklingen är det att vi kanske på allvar har en chans att få en diskussion om demokrati, en diskussion som går bortom de självförhärligande klyschor som de flesta regimer i världen omger sig med.

För faktum är att nästan vartenda land på vårt jordklot kallar sig demokratiskt. Saudiarabien och Vatikanstaten tillhör de ytterst få undantagen. Men verkligheten ser, i varierande utsträckning, annorlunda ut.

Så här börjar min ny bok Huvudet på en påle:

”Vi vill gärna föreställa oss att det finns skarpa gränser mellan demokrati och diktatur. Att vi lever i den förra sortens samhälle och att vi därmed befinner oss långt ifrån den andra obehagliga varianten.

Och med ‘långt ifrån’ kan vi mena två saker.

Dels att det samhälle vi lever i har stabila inbyggda spärrar som gör att det inte i första taget utvecklas i odemokratisk riktning. Och dels att demokratiska regeringar också håller ett visst praktiskt avstånd till diktatoriska regimer, det vill säga: inte inleder sig i alltför intimt samarbete med dem.

Det är trevligt att föreställa sig att det är så. Men nu fungerar det inte alltid på det sättet i praktiken, vare sig med spärrarna eller avståndet.”

Och Trump må vara hur grotesk som helst. Men inget av det där startade med Trump.

De första kapitlen i min nya bok handlar om Rafael Trujillo som härskade över Dominikanska Republiken i 31 år, från 1930 till 1961. Under hela den tiden upprätthölls på papperet långtgående demokratiska rättigheter för medborgarna: pressfrihet, allmänna val och så vidare. Men det var bara på papperet. Om någon utmanade Trujillos maktutövning försvann personen i fråga för att till sist rapporteras död i en bilolycka eller liknande.

Det visste alla. Men de fick inte prata om det.

Personkulten tog sig extrema former. Såväl landets huvudstad som landets högsta bergstopp namngavs efter diktatorn och fick heta Ciudad Trujillo respektive Pico Trujillo.

Samtidigt var den dominikanske ledaren en väl sedd samarbetspartner till Washington. Han var antikommunist och därmed en respektabel representant för frihet och demokrati.

Till sist blev den bisarre härskaren i alla fall en politisk belastning – och då försvann han med samma sorts drastiska metoder som han själv använt mot sina motståndare. Mordet på Trujillo arrangerades, givetvis höll jag på att säga, av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA.

Under samma årtionde som inledde Trujillos tid vid makten, 1930-talet, förberedde också toppkretsar i det amerikanska näringslivet en fascistisk militärkupp i USA. Det är väl dokumenterat, men planerna sprack och i samma veva sopades spillrorna av dessa planer under mattan. Jag berättar om saken i Huvudet på en påle.

Där finns också berättelsen om hur den sekulära och demokratiska regim som fanns i Iran i början av 50-talet störtades av CIA – därför att den hotade amerikanska och brittiska oljeintressen. Vad som följde var mer än 25 år med brutal diktatur under shahen, följt av en ännu längre period med den islamiska republik vi ser i dag. Under shahen slogs den politiska oppositionen systematiskt sönder, så den starkaste kraften vid shahens fall var just mullorna. Det är ingen överdrift att säga att CIA-kuppen 1953 bäddade för dagens situation.

I Huvudet på en påle återkommer jag till FN:s pågående utredning av den svenske generalsekreteraren Dag Hammarskjölds mystiska död i en flygkrasch i september 1961. FN fortsätter att utreda omständigheter som är mycket besvärande för USA, Belgien och Storbritannien – men svenska media skriver i princip ingenting. Det är lite besynnerligt för att uttrycka det milt.

Boken innehåller också en intervju med Mathias Mossberg som var huvudsekreterare i den tredje svenska ubåtsutredningen och som skrivit en uppmärksammad bok i ämnet, I mörka vatten.

Mossberg menar, och har många argument som talar för hans sak, att svensk militär i samarbete med NATO förde svenska folket bakom ljuset under 80-talet. Vad som skulle se ut som aggressiva sovjetiska ubåtskränkningar av svenska vatten var med största sannolikhet hemliga övningar med ubåtar från väst. Det hela tjänade inte bara till att höja försvarsanslagen och föra Sverige närmare NATO, det undergrävde också Olof Palmes nedrustningssträvanden. Och det var ingen oviktig fråga under den här tiden. Palme sågs som ett stort irritationsmoment i Washington. Och bland svenska militärer fanns det många som såg honom som ett direkt hot mot nationens intressen.

Det avsnittet leder osökt över till andra halvan av boken som är ägnad åt Palmemordet. Det är ju ett ämne jag skrivit om förr. men den här gången sätter jag särskilt fokus på Lisbeth Palmes vittnesmål och det märkliga sätt på vilket det har hanterats av utredarna under olika perioder.

Vad såg egentligen Lisbeth Palme i det märka gathörnet den där februarikvällen? Och varför var Holmér till synes totalt ointresserad av hennes vittnesuppgifter? Kontrasten mellan det och vad som kom senare är häpnadsväckande stor. För plötsligt, tre år senare, lyftes plötsligt Lisbeth Palme fram till rollen som det helt centrala vittnet i rättegången mot Pettersson.

I den här delen av boken intervjuar jag Åke Rimborn, polisen som hade det första längre samtalet med henne efter mordet. Jag talar också med den tidigare Palmeåklagaren Solveig Riberdahl, förre spaningsledaren Dag Andersson och nuvarande spaningsledaren Hans Melander. Och jag redovisar en rad okända omständigheter som tillsammans fördjupar vår förståelse för de fortfarande ouppklarade händelserna på Sveavägen.

BTJ, tidigare Bibliotekstjänst, har redan hunnit ut med den första recensionen av boken. Recensent är Anders Weidung. Han skriver bland annat:

”Kring flera dramatiska politiska händelser och kända personers död, t.ex. Palme, Hammarskjöld och Kennedy, kvarstår misstankarna att de officiella utredningarna döljer/mörklägger mäktiga, högt uppsatta aktörer även i demokratiska stater. Gunnar Wall är frilansjournalist och sedan lång tid inriktad på frågor om statliga konspirationer, hemlig underrättelseverksamhet m.m. /…/ Den andra delen ägnas åt en mycket noggrann och välinformerad genomgång av Palmeutredningen och de många frågetecknen kring den. Framställningen, som präglas av stor förmåga att lyfta oklarheter i de officiella förklaringarna, är medryckande, ofta spännande, och har ett stort antal referenser.”

Nu återstår det att se hur boken tas emot av andra recensenter. Och framför allt av er, läsarna.

Förhoppningsvis kan den bidra både till att vässa den svenska debatten om demokratin och dess förutsättningar och till att föra oss några steg närmare sanningen om Palmemordet.

Hur hade Sverige sett ut i dag om inte Palme blivit mördad?


Dogge Doggelito och Jörgen Gustafsson talar med mig om Palmeutredningen i ett avsnitt av podden OAndraSidan.

Vad hade varit annorlunda – hur hade Sverige (och världen) sett ut i dag om inte Palme blivit mördad? Hade det varit någon skillnad? Det var en av frågorna som kom upp till diskussion när jag var inbjuden att prata om Palmeutredningen på podden OAndraSidan.

Podden drivs av artisten Dogge Doggelito (eller Douglas León som han egentligen heter) och Jörgen Gustafsson som presenterar sig som medium och är känd från TV-program som Förnimmelse av mord.

Långt blev det, över 80 minuter. Publicerades i dag, fredag 14 juli.

Lyssna gärna också på samma podds avsnitt 1 om Palmemordet där Lars Borgnäs är gäst.

Och absolut värt att lyssna på hörvärt är Dogges sommarprat om sitt liv, om uppväxten i förorten, om musiken och om kärlek och saknad. Sändes 27 juni i sommar i P1.

Trettioett år, frågorna står kvar

veckans-brott-170228

Leif GW Persson, jag och Camilla Kvartoft i Veckans Brott 28 februari. I förgrunden en modell av platsen där Olof Palme mördades.

DET HAR NU GÅTT 31 ÅR SEDAN OLOF Palme mördades. Och frågorna kvarstår.

Själv deltog jag på årsdagen i webb-TV-sändningen från Aftonbladet Morgon och kommenterade läget för utredningen. Det blev också en liten diskussion mellan mig och Gert Fylking, en av de mer kategoriska förespråkarna för uppfattningen att det var missbrukaren Christer Pettersson som sköt statsministern.

På kvällen var jag med i Sveriges Televisions Veckans Brott (säsong 14, avsnitt 8) dit jag bjudits in för att presentera ”mötesscenariot”. Vad som avses med det är bekant för dem som läst mina böcker och för andra som noga följt debatten om Palmemordet. Men för många TV-tittare var uppgifterna i inslaget säkert nya och sensationella. Det handlar helt enkelt om de fem vittnen som – förutom Lisbeth Palme – såg delar av händelseförloppet ögonblicken före skottlossningen utanför Dekorima.

Sammantaget ger deras vittnesmål utrymme för händelseförloppet inte alls var det som blivit den mer eller mindre officiella historieskrivningen, den som åtalet mot Christer Pettersson byggde på.

Den etablerade versionen ser ut så här: mördaren följde efter makarna Palme från biografen och passerade dem i ett sent skede. När han kommit fram till Dekorimabutiken gömde han sig bakom avfasningen i gathörnet. Då makarna Palme kom fram gled han upp bakom statsministern och sköt.

Men dessa fem vittnesmål pekar starkt på ett helt annat möjligt förlopp, något som märkligt nog utredarna ignorerat. Det kan beskrivas så här: mördaren stod på plats utanför Dekorima flera minuter i förväg, vilket i så fall utesluter att han kan ha följt efter statsministerparet från Grand. När han såg makarna Palme komma gick han dem till mötes och inledde ett stillastående samtal med Palme. Sedan det korta samtalet avslutats gick statsministerparet vidare med gärningsmannen vid deras sida. Plötsligt och utan förvarning sköt mördaren Palme i ryggen från mycket nära håll.

Denna version av händelseförloppet är förstås kontroversiell eftersom den inte stämmer överens med de uppgifter som offentligt redovisats av Lisbeth Palme. Men betyder det att dessa andra vittnesuppgifter därmed automatiskt ska avfärdas? Det tyckte inte GW och det var därför jag var inbjuden att medverka i Veckans Brott. Hör och se hur jag presenterar hypotesen och hur Leif GW Persson kommenterar den.

I samma program medverkar också den nye Palmeåklagaren Krister Petersson som trätt in som förundersökningsledare nu i månadsskiftet efter Kerstin Skarp.

Samma dag, fortfarande på årsdagen av mordet, intervjuades också Krister Petersson i Aftonbladet.

Och 28 februari publicerade även Aftonbladet Debatt en artikel av Lars Borgnäs, välkänd från många års bevakning av Palmemordet i radio och TV. Artikeln har rubriken ”Palmemordet är inte alls löst, Löfven” och den kritiserar statsministerns offentligt framförda utpekande av Christer Pettersson som Olof Palmes mördare.

I Eskilstuna har det startats en nättidning, Efolket, som har ambitionen att fylla tomrummet efter den nedlagda socialdemokratiska tidningen Folket – inte genom att vara partipolitiskt anknuten utan som en obunden tidning som ”tar sin utgångspunkt i arbetarrörelsens värderingar”. Tidningen har inför årsdagen av Palmemordet publicerat en artikelserie (del 1, 2 och 3) om Palmeutredningen och en intervju med mig i ämnet.

Palmemordet på Boulevardteatern

jonas_hallberg_2011_02
 Jonas Hallberg. Foto: boberger/Wikimedia Commons

JONAS HALLBERG var programledare för legendariska TV-programmet Måndagsbörsen på 80-talet och brukar höras i Sveriges Radios Spanarna. Han har etablerat ett koncept på Boulevardteatern i Stockholm, en kort teaterpjäs kring ett aktuellt ämne följs av debatt med inbjudna gäster.

Årsdagen av det mer än 30 år gamla men fortfarande olösta statsministermordet närmar sig. Och nu på måndag den 13 februari är temat ”Palme – vem mördade honom?”

Debattdeltagare är:

Inga-Britt Ahlenius som var ledamot i den kommission som på 90-talet granskade mordutredningen och som därefter under fem år var chef för FN:s internrevision;

Daniel Suhonen som är författare till boken ”Partiledaren som klev in i kylan” och chef för den fackföreningsägda tankesmedjan Katalys;

och jag själv, Gunnar Wall, författare till flera böcker om Palmemordet – senast ”Konspiration Olof Palme.

Länk till Boulevardteaterns hemsida med tider, biljettpriser och så vidare här.