… där låg den, min nya bok, ”Mordgåtan Olof Palme”. Ute i handeln är den inte ännu, det är den först i samband med bokmässan i slutet på september. Jag ska ner dit och prata om boken en liten stund lördagen den 25 för övrigt.
Just nu våndas jag lite grann så där som man gör när man väntar på något. Hur kommer min bebis att tas emot? Hur bra kommer det att nå fram, det jag försöker förklara? Kommer det att bli bråk om vissa inslag i boken? (Det vore inte så dumt, förmodligen.) Eller bryr sig inte folk om det gamla olösta statsministermordet längre?
Många gör inte det eller vill inte göra det – trots att Palmemordet faktiskt lett till något så märkligt som världens största mordutredning. Större än utredningen av mordet på president Kennedy. Större än Lockerbieutredningen.
Sanningen att säga är det ett rätt dystert världsrekord som svenskt rättsväsende kapat åt sig. Det är ju faktiskt ett monument över ett gigantiskt misslyckande. Därmed är det väl också begripligt om det finns folk som inte vill prata om saken. Men för de flesta av oss bör väl detta smått osannolika bottenresultat framstå som just ett argument för att vi verkligen borde få veta.
Den slutgiltiga sanningen om mordet kan jag inte bjuda på. Men kanske viktiga skärvor av denna sanning. Vad jag definitivt kan ge svar på är varför utredningen gått så fruktansvärt illa. Här finns den, den märkliga berättelsen om raden av skenlösningar – och om frågorna som polis och åklagare inte haft lust att ställa.
Jag vet att jag har något att berätta. Nu får vi se hur det når ut.
Gunnar Walls blogg 