Så här stor var bloggen 2021 – visningar, besökare, kommentarer

2021 har varit ett innehållsrikt år på bloggen – bland annat intervjuade jag Henrik Bromander om hans roman om det svenska Stay Behindnätverket. Och antalet besök på bloggen liksom antalet kommentarer har varit fortsatt högt.

DEN HÄR BLOGGEN fortsätter att nå ut stort, det visar den statistik för 2021 som sammanställts av WordPress. Under året besöktes bloggen vid 608 160 tillfällen. Nu är det givetvis många personer som varit inne flera eller många gånger, så antalet unika besökare är mindre men stort ändå – 86 858 personer har besökt bloggen under året.

Det ska sägas på en gång att detta inte är lika höga siffror som rekordåret 2020 då nedläggningen av Palmeutredningen orsakade väldigt många besök till bloggen – 683 569 visningar, fördelade på 141 843 besökare. Och att siffrorna för 2020 blev så höga berodde i stor utsträckning på siffrorna för juni, alltså den månad då Krister Petersson höll sin digitala pressträff. Enbart under juni 2020 hade bloggen 159 364 visningar.

Siffrorna för 2021 innebär å andra sidan att de som besökt bloggen det år som gått i genomsnitt har varit inne avsevärt fler gånger än de som var inne året innan. Antalet visningar per besökare var för 2020 i snitt 4,82 och för 2021 7,00.

Det dominerande ämnet för bloggen är ju Palmeutredningen och om jag ska försöka göra ett försök till tolkning av siffrorna pekar de på att de många som fortsatt att intressera sig för detta ouppklarade rättsfall har fått ett fördjupat intresse för frågan – alternativt att de stärkts i sin uppfattning att denna blogg är en bra källa till information om ämnet och därför kommit igen oftare än året innan.

För att sätta den senaste statistiken i lite perspektiv: det här är en ganska gammal blogg som till en början inte var särskilt välbesökt. Jag startade bloggen i början på december 2009 och det året hann det bara bli 121 visningar vilket är i princip ingenting. Följande år, alltså 2010 – då bloggen var igång från årets början – blev siffran 2 030 visningar för hela året. Det var fortfarande inte mycket. Några år senare såg det bättre ut: 2013 var antalet visningar 41 308. Bloggen fortsatte att växa: 2018 var årssiffran 249 838 och följande år var siffran något högre. Men det stora klivet kom alltså 2020 och att ökningen inte var tillfällig bekräftades av året som just avslutats.

Under 2021 har den överväldigande majoriteten av besöken på bloggen (91 procent) kommit från personer som tycks ha befunnit sig i Sverige. Men statistiken ska tas med en nypa salt, den som använder en VPN-tjänst kan använda en server i ett annat land än det där hon eller han verkligen befinner sig. Och självklart kan dessutom besökare som suttit i utlandet vara svenska turister på tillfälligt besök. Med den reservationen, de länder som stått för de flesta besöken är i tur och ordning: USA (9 044 besök), Norge (8 616), Storbritannien (8 035), Danmark (6 830) och Finland (6 435). Utöver det har bloggen registrerat besök av läsare från mer än ytterligare 80 länder.

Det enskilda blogginlägg som haft mest besökare är min text Den osannolika mördaren uppdaterad – har något viktigt tillkommit? Det var min kritiska genomgång av den nya upplagan av Thomas Petterssons bok om Stig Engström.

Den texten ingick i en serie artiklar med den gemensamma rubriken Thomas Pettersson och fullversionen av teorin om Skandiamannen.

Den första hette Varför vill inte åklagaren Petersson låtsas om journalisten Pettersson? Och den handlade om den komplicerade relationen mellan Thomas Pettersson som fick stor uppmärksamhet för sin lansering av teorin om Skandiamannen och Krister Petersson som visserligen hakade på Thomas Petterssons teoribygge men inte ville ge honom något erkännande för den saken. Jag tog också upp hur såväl Thomas Pettersson som Krister Petersson först ville placera in Stig Engström i en konspiration men sedan bytte hypotes till att han skulle ha varit en ensam gärningsman.

Den andra artikeln var den nyss nämnda, Den osannolika mördaren uppdaterad – har något viktigt tillkommit?

Den tredje och den fjärde artikeln var en detaljerad – och kritisk – genomgång av ett samtal mellan Thomas Pettersson och Mattias Göransson i Filterpodden där de ytterligare utvecklade teorin om Engström som slugt beräknande gärningsman. Dessa två artiklar var rubricerade Uppsluppna spekulationer om Engström som systematisk lögnare respektive Filterspanarnas älsklingshypotes – och ett spår som de inte har koll på.

Thomas Pettersson har blivit erbjuden att svara på kritiken i mina artiklar och han har också sedan länge utlovat ett svar. Möjligheten står öppen för honom även under 2022.

En annan text på bloggen som väckt en del uppmärksamhet var min intervju med JO Per Lennerbrant som kommit med en skarp kritik av Krister Peterssons agerande vid pressträffen där han pekade ut Stig Engström.

Under 2021 har dessutom flera andra skribenter publicerat sig med egna inlägg på bloggen:

• TV-journalisten Lars Olof Lampers har svarat på min kritik av hans bok om Palmeutredningen,

• Författaren Gunnar Pettersson har skrivit om en mystisk gestalt i Ebbe Carlssonaffärens utkanter,

• Journalisten Anders Hasselbohm har skrivit om fredsforskaren Ola Tunanders nya bok om den sovjetiska ubåten som gick på grund utanför Karlskrona,

Ola Tunander har kommenterat debatten på bloggen om hans bok,

• Journalisten Thomas Pettersson har kommenterat Lars Olof Lampers bok om Palmeutredningen

• och ståuppkomikern och manusförfattaren Johannes Finnlaugsson har skrivit en satirisk krönika om Netflixserien Den osannolika mördaren.

Dessutom har bloggens läsare bidragit med 7 273 (!) kommentarer under året. Många av dessa kommentarer har bidragit med mycket värdefull information om Palmeutredningen och om andra frågor som diskuterats här på bloggen. I ett antal fall har kommentarerna innehållit länkar till information som annars kan ha varit svår att hitta. Särskilt bör nämnas att många av dessa länkar gått till dokument på Palmemordsarkivet, en oumbärlig och växande resurs för den som vill skaffa sig seriös kunskap om det olösta statsministermordet.

Välkomna till ett nytt år med bloggen! Låt oss hoppas att vi tillsammans ska kunna fortsätta att bidra med klarhet kring frågor som diskuteras här.

Gott nytt år – och här är dokumenten om Cosi fan tutte

Kungsträdgården, parken i centrala Stockholm där man åkt skridsko på vintrarna i årtionden. Intill ligger Café Opera där chefen för kontraspionaget på Säpo, Tore Forsberg, satt tillsammans med en medarbetare, Rose S, strax före mordet på Olof Palme. Nyligen släppta dokument visar att han ledde en operation uppkallad efter Mozarts opera Cosi fan tutte. I operationen uppges en spaningsgrupp från Säpo ha deltagit. När Forsberg fick besked om att Palme var död gjorde han inte som andra chefer på Säpo. De samlades i polishuset. Han åkte hem. Foto: Holger Ellgaard, Creative Commons.

SÄPOS HEMLIGA OPERATION I STOCKHOLMS innerstad natten då Palme mördades blev känd för två månader sedan genom en artikel i nättidskriften Kvartal av Jan Almäng, docent i teoretisk filosofi som även forskat om hybridkrig.

Han hade fått fram tidigare hemliga dokument som visade att chefen för kontraspionaget, Tore Forsberg, lett en insats i centrala Stockholm. Med sig på plats hade han en medarbetare, Rose S. De samverkade i sin tur med en spaningsgrupp från Säpo. Tiden närmast före mordet på Palme tillbringade Tore Forsberg och Rose S på Café Opera vid Kungsträdgården. I nära tidsmässigt samband med skotten vid Dekorima lämnade de den lokalen och tog sig till fots genom centrala Stockholm till Embassy Club nära Humlegården. När de kommit dit fick Forsberg rapport från en annan Säpomedarbetare om att Palme var död.

Beskedet om mordet nådde ganska snart också andra befattningshavare på Säpo som genast gick i tjänst och tog sig till polishuset på Kungsholmen. Men till skillnad från dem begav sig Tore Forsberg i stället hem. Rose beskriver det som att operationen Cosi fan tutte avbröts efter beskedet om statsministermordet. När hon hörs av Palmegruppen hösten 2018 säger hon att hon tror att hon och Forsberg får skjuts av någon till Forsbergs hem i Enskede. Först nästa dag inställer han sig på Säpo.

Här är de dokument som släppts om saken. Det förekommer sekretesstrykningar som polisen gjort på sidorna 3 (drygt en rad) och 5 (1,5 rader) i bifogade sammanställning. Jag har dessutom maskat efternamnen på säpomedarbetarna Rose, Lars-Erik och Bengt samt Roses och Lars-Eriks namnteckningar.

Dokumenten väcker väldigt många frågor. Jag hoppas kunna berätta mer längre fram.

Och så passar jag på att säga: gott nytt år till alla som läser den här bloggen och särskilt till er som också medverkar i den genom egna kommentarer. Ni når en publik som inte är obetydlig. I morgon publicerar jag lite statistik om bloggen för år 2021.

Det dramatiska spaningstipset om Palmemordet som inte får utredas

Han har visat hat mot Palme och socialdemokratin, en vecka efter mordet skickade han ett anonymt brev till Kjell-Olof Feldt med två tomma patronhylsor till magnumammunition, han har haft en Smith & Wesson magnum som aldrig blivit provskjuten – och han har aldrig utretts av Palmegruppen. Det sker inte nu heller eftersom utredningen är nedlagd och Krister Petersson inte vill återuppta den.

PLÖTSLIGT FINNS DET ett spaningstips om Palmemordet som har mycket av det som utpekandet av Stig Engström saknar.

Svenska Dagbladet i dag presenterar utförligt en rad omständigheter som väcker frågor kring en man som gått under radarn i alla år – men där en rad omständigheter ser ut att teckna bilden av en tänkbar ensam gärningsman. I tidningens reportage kallas han ”Ingenjören”.

En vecka efter mordet skrev han ett anonymt brev till dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt. I brevet påstod han sig företräda en organisation som låg bakom mordet på Palme. Själv kallade han det inte mord, utan ”avrättning”. I brevet fanns också två tomhylsor till just den sortens patroner som motsvarade de kulor som hittas på Sveavägen – sådana som var avsedda att användas i en revolver av typ .357 Magnum.

Teknisk utredning av tomhylsorna visade att det inte kunde uteslutas att de kom från skjutningen på Sveavägen. Men avsändaren blev inte identifierad och spaningsuppslaget lades till sist ad acta som polistermen lyder, det vill säga: det lades åt sidan därför att det inte verkade gå att komma längre.

Till Svenska Dagbladet säger Ingenjören nu att det ”förmodligen” är han som skrivit brevet, ”strax efter att Palme avrättades”. Han tillägger: ”För att brevet skulle få lite tyngd skickade jag med de där tomhylsorna.”

Han nekar dock till att ha skjutit Palme: ”Jag har inte den läggningen”.

Han hänvisar också till en kvinna som han menar kan ge honom alibi för tidpunkten för mordet. När SvD kontaktar kvinnan säger hon att hon hade ett förhållande med Ingenjören vid den tidpunkten, men att hon inte minns om han var tillsammans med henne den 28 februari: ”Det enda jag minns från den helgen är lördagen när jag fick höra på radion om mordet. Då var jag på jobbet.”

Den organisation Ingenjören sa sig representera – och som bestod av honom själv – hade en enda fråga som fokus. Den handlar om förbättring av trafiksäkerheten på svenska vägar. Det är en fråga Ingenjören hållit fast vid genom åren, han har jämfört svenska myndigheters agerande i den frågan med folkmordet på judarna under andra världskriget.

Han har genom åren skickat mängder av skrivelser till myndigheter och politiker. På senare tid har han skrivit till social­demokraten Anders Ygeman. Där heter det: ”Ta dig av daga, Ygeman, innan du blir avrättad av ansvarsfulla och kompetenta medmänniskor, zozze-jävel! Hur gick det för Palme (avrättad)”.

Mordet på Palme har Ingenjören betecknat som ”det bästa som har hänt Sverige och det svenska folket”.

Ingenjören har varit utredd för bombhot mot Trafikverket. Han åtalades aldrig för det, men fakta som kom fram i utredningen ledde till att han dömdes för brott mot knivlagen.

Enligt egen uppgift har Ingenjören genom åren fysiskt närmat sig ett antal politiker i offentliga miljöer för att pressa dem på ställningstagande i den trafikfråga han driver. Han är dömd för vapenbrott och hot mot tjänsteman.

Ett vapen som han helt lagligt innehade vid tiden för Palmemordet var en Smith & Wesson .357 Magnum. Den hade han införskaffat 1974. Efter domen för vapenbrott, tjugo år efter Palmemordet, togs magnumrevolvern i beslag av polisen. Men den har, enligt vad som syns av polisens uppgifter, aldrig provskjutits för Palmeutredningens räkning.

Revolvern såldes senare av Statens Kriminaltekniska Laboratorium till en vapenhandlare. Var den finns i dag är okänt. De två tomhylsorna har enligt Svenska Dagbladets efterforskningar slarvats bort inom polisen under de år som gått.

Bakom Svenska Dagbladets omfattande granskning ligger två grävande reportrar, Frida Svensson och Mathias Ståhle. För dem började det med att de fått del av ett omfattande material om Ingenjören som samlats in av en 42-årig ”privatspanare” med förnamnet Simon som väljer att inte framträda med efternamn i tidningen och en av hans bekanta som också har ett starkt intresse för Palmeutredningen, komikern Johannes Finnlaugsson (välkänd för denna bloggs läsare). Tillsammans genomförde de ett utforskningsarbete som Svenska Dagbladet fick del av.

Palmegruppens chef vid tiden för nedläggningen av utredningen, Hans Melander, säger till SvD om uppslaget med Ingenjören: ”Jag kan inte på eget bevåg börja vidta utrednings­åtgärder. Då måste åklagaren väcka liv i för­undersökningen först.”

Andra som arbetat med fallet uttalar sig också i tidningen. SvD har talat med den tidigare chefen för rikskriminalen, Tommy Lindström, som menar att detta uppslag är värt att titta på och att utredningen borde öppnas igen.

Lennart Gustafsson, kriminalinspektören som arbetade i Palmeutredningen i 33 år, är av samma uppfattning. Han säger att det finns all anledning att titta vidare på uppgifterna om Ingenjören.

Men Krister Petersson säger till SvD att han inte har för avsikt att öppna utredningen igen. Han kan inte tänka sig att det kommer att ske: ”Ärendet är avslutat hos oss.”

Krister Petersson pekade alltså förra sommaren ut den Skandiaanställde Stig Engström som misstänkt gärningsman. Men i samband med nedläggningen av utredningen var han å andra sidan tvungen att medge att det inte fanns bevis mot Engström som skulle ha räckt till åtal. Petersson menade att det inte gick att komma vidare eftersom Engström var avliden. Och några andra uppslag ansåg han inte heller meningsfulla att utreda vidare.

Den man som kallas Ingenjören lever å andra sidan och det borde alltså finnas goda möjligheter för polisen att gå vidare utifrån det material som redovisats i Svenska Dagbladet.

Om det skulle ske, om utredningen återupptas, kommer det i så fall att leda till att Palmes verklige mördare kan ställas inför rätta?

Några sådana slutsatser går det inte att dra i det här läget. Det som är anmärkningsvärt är att det här högst konkreta uppslaget inte kan undersökas av polisen. Om det sker skulle det kunna leda till att misstankarna mot Ingenjören antingen fördjupas eller avskrivs.

Det som dessa nya uppgifter illustrerar tydligt är i vilket fall att Krister Petersson hade fel i åtminstone ett väsentligt avseende. Han menade att det inte gick att komma vidare, det fanns inget mer för polisen att göra.

Det bör tilläggas att det givetvis finns mängder av andra uppgifter i utredningen som hänger kvar omgivna av stora frågetecken.

Men spaningsuppslaget om Ingenjören har en konkretion som är slående. Det handlar om en man som hade tillgång till vapen, dessutom just den sorts vapen som polisen letat efter, som tycks ha haft ett starkt motiv och som saknar alibi.

Det tål att jämföra med den den fridsamme grafikern från Täby som enligt vad som är känt inte hade tillgång till ett skjutvapen, som inte var känd för Palmehat och som enligt personer i hans omgivning aldrig skulle kunna ha skjutit ihjäl en människa.

Hur länge kommer det att stå sig, chefsåklagare Krister Peterssons beslut att sätta stopp för vidare utredande av dådet på Sveavägen?

Det finns bara en sak att understryka i detta läge till Åklagarmyndigheten: gör om, gör rätt, öppna utredningen av mordet på Olof Palme igen! Av respekt för den döde statsministern, av respekt för den på lösa grunder utpekade Stig Engström och av respekt för de rättsprinciper som nonchalerades den 10 juni förra året.

UPPDATERING 211216 kl 1101: I en första version av denna artikel stod det att Ingenjörens magnumrevolver sålts vidare till en vapenhandlare av polisen. Det var fel, revolvern såldes av SKL, Statens Kriminaltekniska Laboratorium som var en självständig myndighet som samarbetade med polisen. Vid namnbytet till NFC, Nationellt Forensiskt Centrum, 2015 kom organisationen och dess verksamhet att införas under polismyndigheten. Uppgiften är rättad i den nya versionen av texten.

Morgan Johanssons nya utspel gäller förstås inte Palmemordet

Morgan Johansson, justitie- och inrikesminister, vill inte att gärningsmän bakom gamla brott ska känna sig säkra. Polis och åklagare ska jobba vidare, år efter år efter år. Men den regering han tillhör hade intressant nog inga invändningar när åklagaren Krister Petersson föra året satte stopp för utredandet av Sveriges mest uppmärksammade brott. FOTO: Kristian Pohl/Regeringskansliet.

NU SKA INTE LÄNGRE GAMLA BROTT få ligga ouppklarade. Brottslingar ska fortsätta att känna sig osäkra i år efter år. Preskriptionstiderna ska förlängas och ett antal brott som tidigare haft preskriptionstid ska aldrig preskriberas.

Årtiondena kan gå, men de skyldiga ska inte känna sig säkra.

Det var budskapet från Morgan Johansson för en vecka sedan när han välkomnade en nu färdig utredning om preskriptionstider.

Morgan Johansson: ”Personer som har begått ett allvarligt brott eller dömts till fängelse ska veta att lagen når dem, även långt in i framtiden. ”

Och: ”Signalen är att lagen kan nå dig.”

Vissa brott, som mord, har sedan flera år tillbaka inte någon preskriptionstid. Tidigare var preskriptionstiden för mord 25 år men den saken ändrades alldeles innan det hade gått 25 år sedan Palmemordet.

Själva sakfrågan, i vilken utsträckning gamla brott ska skrivas av och inte längre vara åtalbara, kan man förstås ha olika åsikter om. Få människor skulle väl vilja att polisen och domstolsväsendet lade ner resurser på cykelstölder, rattfylleri eller snatteribrott från 80-talet. Och även när det gäller brott som brukar uppfattas som mer allvarliga finns det förstås olika skäl att argumentera för att det vid en viss tidpunkt är rätt att sätta punkt

• . Det kostar pengar att hålla liv i gamla brottsutredningar.

• Det blir med tiden svårare att få fram tillförlitlig vittnesbevisning.

• Och det kan framstå som onödigt, eller till och med direkt negativt, att riva upp gamla sår om det handlar om människor som lämnat ett kriminellt beteende bakom sig sedan länge.

Vissa brott – till exempel mord – är förstås av det slaget att sådana invändningar inte är lika starka. Och ny förbättrad teknik har gjort att i somliga fall mycket gamla brott kan klaras upp med hjälp av exempelvis övertygande DNA-bevisning.

Morgan Johansson har med sitt nya utspel inte precis gett uttryck för någon vilja att problematisera frågan och när han nu i starten på valrörelsen slår på trumman för hårdare tag över hela linjen passar det väldigt väl in i de nya stämningar i kriminalpolitiken som de flesta partier tävlar om att exploatera. Det gäller att låta tuffast. Vad som egentligen leder till minskad kriminalitet och till ett bättre och tryggare samhälle är en annan och alldeles för krånglig sak att diskutera.

Men det är samtidigt svårt att ta själva argumenteringen i Johanssons utspel riktigt på allvar. Menar han verkligen det han säger? För alla grova brott?

Låt oss påminna oss regeringens attityd i samband med det senaste tunga rättsliga beslutet om Sveriges mest uppmärksammade brott i modern tid, Krister Peterssons nedläggning av Palmeutredningen den 10 juni förra året.

Morgan Johansson var vid den tiden justitieminister och ställföreträdande statsminister och kan därmed rimligtvis göras ansvarig för Stefan Löfvens uttalade förhållningssätt till åklagarbeslutet – ända tills han öppet tar avstånd från vad Löfven sagt.

Som vi minns avslutade Petersson utredningen med hänvisning till misstankarna mot Stig Engström trots att han var tvungen att medge att dessa misstankar inte skulle ha räckt till åtal om Engström levt. Innebörden av det åklagarbeslutet var förstås att om Engström var oskyldig – eller för den delen om han var skyldig och hade medgärningsmän – så bjöd Petersson på fri lejd för sådana personer som hittills kommit undan. Saken var klar. Den eller de ansvariga för mordet på Olof Palme skulle inte längre eftersökas.

Och Stefan Löfven valde att låta som om den ”lösningen” fick duga alldeles utmärkt. Hans kommentar var att han hoppades att Peterssons beslut skulle ”läka såren”. Han tillade: ” Även om familjen [Palmes familj] också är besviken över att det inte finns någon riktig konklusion kring vem som är skyldig, så hör jag att också de tror att det här nog är så nära sanningen som man kan komma.”

Det vill säga: det var i sin ordning att åklagaren på en höft pekade ut en avliden person som inte tilldelats någon försvarare. Det var nog han som sköt, att det inte var bevisat var väl inte hela världen. Och så fick saken vara klar. Här handlade det alltså inte precis om att sända signaler till personer som kunde ligga bakom mordet att lagen kan nå dem. Tvärtom faktiskt.

I förbifarten mumlade också Löfven något överslätande om det besvärande faktumet att han själv tidigare med bestämdhet pekat ut en helt annan gärningsman än Engström, det vill säga Christer Pettersson. På icke närmare redovisade grunder hade han alltså nu ändrat sig och ersatt missbrukaren från Rotebro med försäkringstjänstemannen från Täby.

Det viktigaste för Löfven kanske var att utredningen nu kunde läggas till handlingarna och att det därmed förhoppningsvis skulle bli slut på alla jobbiga frågor om vad som kunde ligga bakom mordet – och om vad Löfvens partikamrater på 80-talet egentligen sysslade med när de lät Hans Holmér och Ebbe Carlsson ta hand om utredningen.

Men för att återvända till frågan om ny lagstiftning när det gäller preskriptionstider. Andra som försvarat åklagarbeslutet om att avsluta Palmeutredningen har vanligtvis hänvisat till att a) det knappast går att få fram sanningen så lång tid efteråt och b) det kostar för mycket pengar att fortsätta utreda detta brott.

Det ska bli intressant att se vilka av dem som argumenterat så som kraftfullt i det avseendet också går emot Morgan Johanssons utspel om att polis och åklagare nu ska spendera stora resurser på att hålla liv i andra gamla brottsutredningar, alltså sådana som inte gäller statsministermord.

Stig Engströms alibi på DN Debatt: 15 belägg för att han var ett vittne

Stig Engström har utan egentlig bevisning blivit uthängd som Palmemördare i nyhetsmedia och senast också i en underhållningsserie på Netflix. Samtidigt finns det, menar fyra skribenter på DN Debatt, ett stort antal konkreta omständigheter som visar att han var ett vittne på platsen efter dådet, inte en flyende gärningsman. FOTO: Polisen

ANKLAGELSERNA MOT STIG ENGSTRÖM FÖR ATT ha mördat Olof Palme har till stor del gått ut på att hävda att han inte fanns på mordplatsen minuterna efter dådet.

I en artikel som i kväll publicerats på DN Debatt går fyra debattörer konkret igenom vad Engström berättat om vad som skedde på platsen sedan mördaren flytt. En stor del av dessa uppgifter lämnade han mycket tidigt. Det är, menar debattörerna, orimligt att tänka sig att han skulle ha fått rätt om allt detta ifall han inte varit där.

Genomgången är uppdelad i femton punkter. De rör konkreta uppgifter om sådant som Engström sagt och som handlar om till exempel livräddningsåtgärder, Lisbeth Palmes uppträdande och hur polisen agerade på platsen. Bland annat handlar punkterna om vad Engström sa till väktarna när han återvände till Skandiahuset tjugo minuter efter Palmes död, vad han sa till sin hustru när han kom hem på natten och vad han sa till olika personer dagen efter mordet.

Den som vill studera källmaterialet till de femton punkterna kan gå till de här länkarna som leder till dokument på Palmemordsarkivet respektive ljud- och bildfiler på Youtube.

De fyra debattörerna bakom artikeln är:

Mattias Kressmark, en av administratörerna för Palmemordsarkivet;

Anders Olsson som gjort ett par uppmärksammade filmer om utpekandet av Engström, Analys av sannolikheten att Stig Engström var Palmes mördare och Stig Engströms beskrivning av mordplatsen. Filmerna är tillgängliga på Youtube;

Jörgen Gidlöf, debattör på denna blogg;

• och jag själv, Gunnar Wall.

Med all sannolikhet kommer de frågor som reses i inlägget att debatteras vidare i Dagens Nyheter. Och samtidigt är förstås debatten i ämnet nu öppnad här på bloggen.

Johannes Finnlaugsson recenserar DOM, avsnitt 1: Klassisk slapstick? Nej, kolla den grådassiga färgskalan


Johannes Finnlaugsson, ståuppkomiker och manusförfattare, har tittat på Netflixserien om Palmemordet. Här recenserar han första avsnittet – och kommer med en rad spännande – men obevisade – påståenden!

Mordet på Olof Palme är verklighet – medan den nya Netflixserien Den osannolika mördaren förstås är fiction.

Men även fiction förtjänar att kommenteras. Och med start nu kan denna blogg stolt erbjuda en serie recensioner av de olika avsnitten i serien.

Och den som står för bedömningarna är inte jag – mig får ni ändå läsa så det räcker här på bloggen – utan ståupparen Johannes Finnlaugsson.

Den här gången kommenterar Johannes det första avsnittet – och diskuterar bland annat vilken genre serien egentligen hör hemma i.

Här springs det i dörrar och Robert Gustafssons huvudperson faller pladask på golvet – är det en komedi? Det kan möjligen verka så, men Johannes har ett annat svar. /Gunnar Wall


Av Johannes Finnlaugsson

VI BÖRJAR MED EN BRASKLAPP. Den fem avsnitt långa serien Den osannolika mördaren har i skrivande stund funnits ute på Netflix i knappt en vecka. Den har redan tröskats igenom grundligt på kultursidor, bloggar, youtube, facebook-grupper och podd. Lyssna till exempel gärna på PALMEMORDSPODDEN där jag och K Svensson samtalar om första avsnittet – och där jag även kommer prata med andra gäster om kommande avsnitt.

Så det här är varken första eller sista inlägget i ämnet. Det jag får göra för att försöka sticka ut är att utgå från mig själv och gräva där jag står. Nu kör vi.


Jag heter Johannes. Jag är född tidigt åttiotal och min hjärna började således skapa minnen ungefär samtidigt som Sveriges statsminister sköts på öppen gata och följetongen som är mordutredningen drog igång.

Jag är också komiker, och var tidigt intresserad av humor. På nittiotalet konsumerade min endorfin-suktande tonårshjärna hungrigt samma serier som alla i min ålder tyckte var det roligaste som någonsin skapats — först NileCity och snäppet senare Varan-TV. På den nya balla kanalen TV3 sprang Gert Fylking runt och fes ikapp med Christer Pettersson.

Med denna bakgrund är det svårt att titta på Netflix nya serie Den osannolika mördaren och inte slås av hur världarna möts. På ytan har vi nämligen alla ingredienser för ett humoristiskt storverk. Visst, det finns en tragik i botten. Men det gjorde det ju även med Torsk på Tallinn.

Kolla in, det är Robert Gustafsson, han knasbollen från Killinggänget! Han har klätts ut med knasig mask så han fått närmast parodiskt runda kinder! Är det kanske i en av dessa han kommer gömma mordvapnet, så som en hamster lagrar mat?

Och kolla, han i bilen! Det är ju han där från Varan-TV! Vilken häftig mashup, att få se representanter från det sena 90-talets två största humorgäng i samma serie. Kanske kommer Farbror Barbro att spela Stig Engströms fru. Kanske kommer Tord Yvel läsa upp nyheten om statsministermordet i Österlen-nytt, med en bevingad fras som fanns med i original-sketchen men passar minst lika bra i detta sammanhang: “Ingen uppges ha skadats. En dog.”

Inledningen av första avsnittet bär också tydliga inslag av klassisk slapstick. Skandiamannen, gestaltad av Robert Gustafsson, springer lustigt på isiga gator. När han återvänder in på Skandia efter mordet ramlar han pladask ner på golvet. Han är full, deklarerar en kollega. Han har väl varit ute med sin kompis, illern Göran.

Manuset är dessutom baserat på ett material av Thomas Pettersson. Den humorintresserade studsar till, men för att vara tydlig — det handlar inte om ståuppkomikern och fars-artisten från Halmstad. Vilket i och för sig hade varit rimligt, då det hade förklarat Skandiamannens evinnerliga springande i dörrar.

Nä, det här är baserat på en bok av en namne till honom. Thomas Pettersson –  journalisten. Vilket nog är det epitet han själv föredrar, eftersom alternativet privatspanare anses som ett fult ord i sammanhanget. Men han spanade i alla fall, och han gjorde det privat. Åtminstone till en början, för senare blev det mer offentligt när han förde fram sin teori i en artikel i hipstermagasinet Filter och sedermera (förmodligen efter att artikeln kortats) i en bok. Och boken har mig veterligen aldrig stått i bokaffärernas humoravdelning. Författaren, hans redaktör och förläggare, och representanter för tv-serien (åtminstone i promotion-tider) insisterar på att det här är allvar.

Det är förvisso många som anser att teorin Pettersson lagt fram är komisk i sig, och att Filters storslagna utropande om att detta var den enda sanna lösningen på mordmysteriet är extra skrattretande. Men åklagare Krister Petersson, som inte omedelbart ger intrycket av att vara någon som ser humor i tillvaron, tog allting på fullaste allvar.

Det här är således inte en komediserie. Den exakta genren syns istället tydligt på den grådassiga färgskalan. Dessutom röker folk inomhus, vilket för tittaren signalerar att det antingen är förr i tiden eller Danmark. Men de pratar skådissvenska, så okej. Inte Danmark. Då snackar vi alltså en så kallad “period piece.” Både mord OCH nostalgi — det här är hårdvaluta i streamingvärlden. Det här är true crime.

Just vad som är “true” i begreppet true crime är förstås en tolkningsfråga. De högst verkliga huvudpersonerna och deras efterlevande har en distinkt annan åsikt än upphovsmännen i fråga om vad som är sant. Det är lätt hänt att råka påstå att verkligheten nog ligger nånstans mitt emellan, men det är lite som att säga att verkligheten om medeltiden ligger nånstans mittemellan historiska underlag och Game of Thrones.

Att försöka sila fram korn av sanning i en gyttjig flod av fiktion lämnar jag åt folk med bättre stövlar. Istället väljer jag att runda av detta inlägg med lite så kallad trivia. Intressanta fakta om tv-serien, helt enkelt. Precis som förlagan är den baserad på ett verkligt fall, även om det förstås kan förekomma ett visst mått av spekulation.

TRIVIA OM DEN OSANNOLIKA MÖRDAREN, AVSNITT 1

* TV-serien heter “Den osannolika mördaren”. Man valde därmed bort arbetstiteln “Förtal av avliden.”

* När Hans Holmér under ett förhör med Lisbeth Palme hakar upp sig på att hon beskrivit en vit överläpp, så stod det inte i manus. Det var Mikael Persbrandt som reagerade instinktivt, då han tyckte att signalementet stämde in på honom själv.

* Olof Palme spelas av Peter Viitanen. Hans CV stoltserar nu med ordet “Palmelik” såväl under rubriken utseendebeskrivning som tidigare roller.

* “Den osannolika mördaren” är den enda skandinaviska true crime-serien de senaste 15 åren där David Dencik inte spelar mördaren. Anledningen är rent logistisk, då Dencik var upptagen med att spela mördare i en annan produktion samtidigt.

* Robert Gustafsson gick endast med på att spela Skandiamannen på villkoret att han också fick rättigheterna att använda karaktären i framtida sketcher på exempelvis Idrottsgalan eller i Melodifestivalen.

* Prislapparna på Hans Holmér-peruken fick avlägsnas digitalt i postproduktionen efter en konflikt med huvudsponsorn Buttericks.

OBS! Det är inte bevisat att ovanstående lista är sanningsenlig. Det är en teori bland flera, men den svenska komikern Johannes Finnlaugsson och hans podcast Palmemordspodden misstänker att den är ungefär lika korrekt som teorin om Skandiamannen som Olof Palmes mördare.

För mer trams och ibland lite allvar om TV-serien och om Palmeutredningen i övrigt, prenumerera på PALMEMORDSPODDEN på underproduktion.se/pmp!

Ny Palmekommission, omstartad utredning – eller både och? Eller bara släppa frågan och ”gå vidare”?

Fredrik Malm, riksdagsledamot för Liberalerna, vill ha en ny granskningskommission om Palmemordet – inklusive av utpekandet av Stig Engström. Han ifrågasätter om Sverige fungerat som en rättsstat när utredningen lades ner genom att en försvarslös och avliden Engström framställdes som lösningen på mordgåtan. FOTO: Riksdagen.

FREDRIK MALM, RIKSDAGSLEDAMOT för Liberalerna, kräver i dag på DN Debatt en ny kommission om Palmeutredningen, en som tar vid där Granskningskommissionen slutade.

Den kommissionen kom med sin rapport 1999 och det Malm föreslår är en kommission som granskar de följande omkring tjugo åren fram till utredningens nedläggning.

En av de frågor han menar att den nya kommissionen måste ta itu med är det utpekande av Stig Engström som Krister Petersson kom med när han avslutade utredningen.

Fredrik Malm skriver:

”Chefs­åklagarens beslut sågades av Justitieombudsmannen, tunga experter, jurister och av före detta Palmeutredare samt också av svenska folket.”

Han hänvisar till en opinionsundersökning som visar att inte ens var femte svensk låtit sig övertygas om Engströms skuld. Och samtidigt nämner han att utpekandet av den avlidne Engström på presskonferensen skedde utan att någon advokat fick möjlighet att tala för hans sak och försvara honom mot den allvarliga anklagelsen.

Fredrik Malm nämner vidare dokumentären ”Palmemordaren” i SVT där utpekandet ifrågasätts och en artikel på DN Debatt på årsdagen av mordet där 19 experter på Palmemordet kräver en återupptagen utredning. (Bland undertecknarna fanns förre spaningsledaren Dag Andersson och Inga-Britt Ahlenius, ledamot i den förra granskningskommissionen.)

Malm tillägger: ”Om denna hårda kritik är rättvis eller inte kan jag inte svara på, men jag konstaterar att de många frågorna inte fått några svar. Den officiella motiveringen till nedläggningsbeslutet bestod av en enda mening.”

Och om vad som företrädare för rättsapparaten sagt efter Krister Peterssons presskonferens skriver Malm: ”Det har /…/ blivit knäpptyst, trots all kritik. Så ska inte en rättsstat fungera.”

Fredrik Malm menar dessutom att en en ny kommission bör kunna lämna rekommendationer om att utredningen återupptas ifall den finner skäl till det.

Erik Helmerson, ledarskribent på oberoende liberala Dagens Nyheter, avfärdar Fredrik Malms förslag. Han menar att det är dags att säga nej till ytterligare utredande för att i stället ”ta den kunskap vi har”, lämna Palmemordet bakom oss och ”gå vidare”. FOTO: Vogler, Creative Commons.

Samtidigt som Fredrik Malms artikel publiceras går Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmerson ut i tidningen och tar starkt avstånd från förslaget. Han skriver:

”Liknande krav – nya kommissioner, nya utredningar, nya expertgrupper – återkommer ständigt även för Estonia.

Men vad tror ni egentligen ska hända? Kommer en slutlig kommission verkligen fram till ett slutligt svar som gör alla slutligt nöjda? Kommer det offentliga Sverige att dunka utredningen i bordet och rida bort i solnedgången till svulstig musik och ett storståtligt ‘The End’?

Eller är det kanske mer sannolikt att även denna kommission – förutom att än en gång riva i de sår som aldrig får läka – kommer att ifrågasättas och kritiseras av nya debattörer, nya privatspanare, nya riksdagsmän?”

Erik Helmerson avslutar med att det är dags att släppa frågan om Palmemordet, ”nöja oss och gå vidare”.

Vad tycker bloggens läsare? För min egen del menar jag att det inte borde behövas en ny kommission för att Palmeutredningen ska återupptas. Men vi har sett att motståndet från Riksåklagaren mot att över huvud taget pröva Krister Peterssons djupt kontroversiella beslut hittills har varit envist – om än tystlåtet. Ifall det finns en opinion för en ny kommission – och om en sådan kommer till stånd – skulle det förmodligen kunna öka pressen på RÅ. Och det vore verkligen välkommet.

Samtidigt: oavsett det högst rimliga kravet på att utredningen öppnas igen behövs givetvis en granskning av de senaste tjugo årens utredande – inte minst av vad som hände under den period som ledde fram till nedläggningsbeslutet.

Och låt oss komma ihåg att det ena inte utesluter det andra: den förra granskningskommissionen arbetade parallellt med att det pågick en mordutredning. Det finns inget som hindrar att något sådant skulle kunna ske igen.

Debatten här på bloggen är öppen.

Den osannolika mördaren som TV-fiction – nära eller långt från verkligheten?

Robert Gustafsson spelar Stig Engström i Netflixserien Den osannolika mördaren som nu släppts. FOTO: Johan Paulin/Netflix

SÅ HAR DÅ DEN LÄNGE FÖRHANDSANNONSERADE serien om Skandiamannen och Palmemordet släppts av Netflix. En påkostad produktion, kända skådespelare, omfattande lansering i nyhetsmedia.

Det här är alltså en berättelse om Palmemordet som möjligen kommer att kunna ge avtryck i det allmänna medvetandet. Men exakt vad påstår den – och hur sann är den?

Vad jag anser om både Thomas Petterssons och Krister Peterssons utpekande av Stig Engström har jag tagit upp i många sammanhang här på bloggen.

Jag anser att deras argument inte på något sätt räcker och att han just framstår som osannolik i rollen som mördare. Det vill säga: jag tror inte att Stig Engström sköt Olof Palme.

Men Netflixserien har jag inte sett än och jag kommer inte att kommentera den själv förrän jag med omsorg tagit del av alla avsnitten. Det kommer i alla fall inte att ske det här veckoslutet.

Samtidigt vet jag att många som följer den här bloggen kommer att se den redan de närmaste dagarna och jag öppnar därför redan nu en tråd för debatten.

Det finns förstås utrymme för bedömningar av konstnärliga kvaliteter och underhållningsvärde för den som vill kommentera det.

Men den diskussion som hör hemma på den här bloggen rör framför allt två saker: i vilken utsträckning stämmer serien överens med verkligheten? Och vilka moraliska synpunkter kan det läggas på den här typen av deckarhistoria där en ganska nyligen avliden person kopplas ihop med det mest sensationella brottet i Sverige i modern tid?

Utan att ha sett serien föreställer jag mig att båda frågorna behöver diskuteras noga. Och jag tror att den här bloggen är ett av de bästa tänkbara forumen för det. Bland er som hittills deltagit i debatten om utpekandet av Stig Engström finns både stora kunskaper och ett djupt engagemang.

Välkomna att börja hamra på tangenterna!

Ståupparen Johannes Finnlaugsson frågar ut mig om nedläggningen av Palmeutredningen

Johannes Finnlaugsson är en ståuppare med ett stort intresse för Palmemordet. Det slog honom att de två infallsvinklarna – humor och det tragiska dådet på Sveavägen – kunde förenas till en podcast. FOTO: David Möller.

DET GÅR ATT VARA ROLIG OCKSÅ OM ALLVARLIGA ämnen. Till och med om Palmemordet. Det visade filmproducenten Schiaffino Musarra med TV-serien We Got This om amerikanen som ville lösa mordgåtan och få de 50 miljonerna.

Lika rolig, men mera faktabaserad, är Johannes Finnlaugsson som skapat podcasten Palmemordspodden – inte att förväxlas med Dan Hörnings och Tobias Henricssons välbekanta podd Palmemordet.

Medan Hörning/Henricsson har en saklig och mestadels strikt ton så tar Johannes Finnlaugsson ut svängarna en del – och gör det med hjälp av gäster som ofta (men inte alltid) har sin bakgrund i stand-up comedy.

Johannes är själv en av drivkrafterna bakom ståupp-klubben Under Jord i Malmö. Han har dessutom kunnat ses och höras i många andra sammanhang som på ståuppscenerna Oslipat och Norra Brunn liksom i radioprogrammet Tankesmedjan.

En första lång omgång av Palmemordspodden inleddes 2013 och fortsatte fram till 2016.

Bland de medverkande fanns Kalle Lind, Liv Strömquist, Soran Ismail, Josefin Johansson, David Batra, Hasse Aro och Jan Guillou. Och jag, för den delen – i ett dubbelavsnitt eftersom jag pratade så mycket.

I flera år såg det ut som om podden var avslutad för alltid. Men efter Krister Peterssons nedläggningsbeslut bestämde sig Johannes för att det var dags igen. Han gjorde ett enstaka särskilt avsnitt med anledning av den händelsen. Och från mars i år kommer det regelbundet nya avsnitt. Bland Johannes samtalspartners sedan nystarten har funnits Farah Abadi, Johanna Hurtig Wagrell och Fredrik Strage.

Jag blev inbjuden att vara med igen. Rubriken för avsnittet med mig satte Johannes till Mordet på Palmeutredningen. Tanken var att det skulle handla om nedläggningsbeslutet och så blev det också. Bland annat, ska väl tilläggas.

Jag frågade efteråt Johannes hur länge han tänker hålla på. Han svarade: ”Tills vidare.”

Om han med en eller två meningar skulle säga vad som är tanken bakom podden, vad skulle han säga då?

Johannes tvekade lite. ”Ja, den är inte helt målgruppsanalyserad”, svarade han. ”Det är den här lite konstiga blandningen av humor och Palmemordet. Det är inte helt optimalt om man tänker i termer av målgrupper. En del som gillar humor kanske inte gillar att man blandar det med seriösa saker. Och en del som intresserar sig för Palmemordet kanske tycker att jag tramsar för mycket. Men jag är intresserad av både humor och Palmemordet och jag tänkte att jag kanske kunde kombinera det. Och folk som lyssnar verkar gilla podcasten.”

Här är startsidan för nya Palmemordspodden. Den första halvtimmen av intervjun med mig går att lyssna på gratis här. Den som vill höra hela avsnittet, avsevärt längre, kan ta en prenumeration för 29 kronor i månaden här.

Om jag själv levde upp till poddens ambitioner att vara underhållande? Det är upp till andra att bedöma. Johannes Finnlaugsson försåg i alla fall avsnittet med den här presentationsbilden. För undvikande av alla missförstånd: bilden är ett montage. (Fast jag tänkte väl att ni redan gissat det.)

Så här presenteras den nya intervjun med mig i ståupparen Johannes Finnlaugssons podcast Palmemordspodden.

Hemlig Säpo-operation under mordnatten avslöjad efter 35 år

Först nu, när utredningen av mordet på Olof Palme lagts ner, kommer det fram dokumentation om en hemlig spaningsoperation från Säpo som pågick under mordnatten. FOTO: Sloggi

UNDER KVÄLLEN DÅ OLOF Palme mördades hade Säpo en spaningsoperation i centrala Stockholm. Operationen som internt gick under namnet Cosi fan tutte (efter Mozarts opera).

Jan Almäng, docent i teoretisk filosofi, hittade en promemoria i den nu avslutade Palmeutredningen. Innehållet i den och sina egna fortsatta efterforskningar om saken presenterar han i en artikel i nättidskriften Kvartal.

En konsekvens av de nya uppgifterna är att de många vittnesmålen om personer om walkie-talkies kvällen då Palme mördades nu framstår i ett nytt ljus. Länge hävdades det från utredningens sida att alla dessa vittnen inbillat sig eller fabulerat.

Vad Säpos operation handlade om råder det fortfarande oklarheter kring. Från Säpos sida har man valt att lägga locket på.

Jag kommenterar det nya avslöjandet i en kortare artikel i Kvartal.

Saken har också tagits upp i dagens Expressen.