HÄROM DAGEN kom ett brev till mig.
Mestadels blir jag kontaktad via mail, telefon, via min blogg eller Facebook/Messenger. Men ibland, faktiskt, via vanliga pappersbrev.
Det kan ju vara begripligt i dessa dagar att någon väljer det sättet att kommunicera – just för att det är lite ålderdomligt. Det lämnar ju inga elektroniska spår.
Det här brevet, med handtextad adress, innehöll bara ett enda papper. På pappret fanns datorproducerad text utskriven på en laserskrivare. Rubriken var Mordet på statsminister Olof Palme.
Brevet innehöll en kortfattad genomgång av de senaste årens händelseförlopp kring Palmeutredningen med start i februari 2017 då Krister Petersson tillträdde som förundersökningsledare.
Brevskrivaren lyfter fram att det i början lät som om Petersson var mycket optimistisk. Allra längst gick åklagaren möjligen i maj 2018. I brevet finns en hänvisning till en intervju som publicerades av SVT, där det bland annat heter:
Petersson säger att han, utifrån vad han vet i dag, redan har en uppfattning om vem som mördade Olof Palme för 32 år sedan.
– Det har jag men det är ingenting som jag vill torgföra i media. Vi arbetar efter olika teorier och det finns olika personer som kan vara olika intressanta i olika sammanhang, men mina personliga åsikter eller vad vi inom Palmeutredningen bedömer är ingenting som jag kommenterar, säger Krister Petersson och tillägger att han behöver mer bevis innan han kan ta fallet till en domstol.
Men ju längre tiden gått desto mer dämpad har Peterssons optimism verkat vara, vilket brevskrivaren understryker. I februari i år säger Petersson till Aftonbladet: ”Jag har begärt förstärkning men inte fått det, så det går ju inte framåt med ljusets hastighet”. Då berättar han också för tidningen att varken han eller utredarna jobbar heltid med fallet.
Brevskrivaren frågar sig:
Vilka eller vad gynnas av att mordet inte klaras upp? Varför ströps utredningens resurser efter att åklagaren den 23 maj 2018 tydligt berättat att han har en uppfattning om vem mördaren är och att han behöver mer bevis för att ta ärendet till en domstol?
Varför tycks inte makthavare lyssna på åklagare Krister Petersson – eller är det precis det dom gjort?
Vilka är det i praktiken som har makten över utredningen?
Brevet är undertecknat ”Visselblåsaren”. Det är ju en term som i vanliga fall syftar på personer som har kunskaper inifrån en verksamhet och som slår larm.
Jag kan inte bedöma om brevskrivaren har sådana kunskaper, men frågorna i brevet är relevanta. Några andra personer som också offentligt engagerat sig i frågorna kring mordutredningen har just berättat för mig att de nyligen fått samma brev. Enda skillnaden är att en introducerande handskriven rad högst upp på pappret har varit olika formulerad i olika fall.
På mitt brev löd det handskrivna budskapet: Det är inte utredningen som behöver granskas just nu!
Gissningsvis var det en anspelning på innehållet i en artikel som Lars Borgnäs och jag publicerade i Göteborgs-Posten tidigare i år där vi argumenterade för en ny kommission som skulle granska Palmeutredningen. Brevskrivarens poäng är – tänker jag – att problemet inte finns i, utan ovanför, utredningen.
Det är givet att den som vill tro att den politiska makten i Sverige är genomskinlig och tillgänglig för demokratisk insyn blir illa berörd av sådana tankar. Bör de inte avfärdas som konspirationsteorier?
Ja, det är det som är frågan. Under utredningens tidiga år fanns det definitivt en alldeles tydlig inblandning från politisk nivå i vad som skedde med mordspaningarna. Ebbe Carlssonaffären är det mesta kända – men inte alls det enda – exemplet på hur kanslihuset agerade i hemlighet för att styra utredandet.
Mordutredningen bör rimligtvis vara mindre politiskt laddad nu efter alla dessa år. Men kanske är den fortfarande känsligare än vad många av oss vill föreställa oss. Och som vi minns var det inte så länge sedan statsminister Stefan Löfven gick ut och markerade att han ansåg att det var Christer Pettersson som var Palmes mördare.
Förundersökningsledaren Peterssons inledande entuasiasm som nu mer eller mindre verkar ha tagit slut är i alla fall något att fundera vidare över. Därför skulle jag självklart vara tacksam om du som skrivit brevet kontaktar mig igen, inte minst för att klargöra om du enbart är en alert och tänkande mediakonsument eller möjligen någon som har ytterligare inblickar.
Jag kommer förstås att göra allt för att upprätthålla din anonymitet.
Gunnar Walls blogg 
Jag fick direkt tanken att detta är en B Skådis. Som vill sätta sitt namn på kartan….Tyvärr
Mvh: Håkan G Lillån ÖREBRO
är det verkligen laddad för dagens generation politiker? palme generationens politiker är i stort sett borta, lika så dom poliser och militärer som var med då. dagens polis och militär har väl inget att döja.
Problemet är att GM lever och ingen vet vad han kan komma att säga om han blir åtalad. Det är lättare att presentera lösningen när GM dör.
Som jag varit inne på tidigare tror jag Krister Peterssons tynande optimism beror på att deras utredning helt enkelt körde fast. KP tog över med den enkla idén att man ska återvända till brottsplatsen och utgå från de ursprungliga vittnesmålen. Vips dyker Thomas Petersson upp med Skandiamanspåret med en koppling till en vapensamlare. Allt verkar stämma tycker Thomas Petersson som kanske självbelåtet tänker att han är nog en alldeles särdeles begåvad utredare när det kommer till kritan. Det här ska nog vara löst inom något år. I bakhuvudet maler redan tankerna om vad detta kommer att betyda för karriären, bokutgivning och sen filmrättigheter på det. Inte konstigt om tonen blir lite småputtrig i media.
Men sen hände det som ofta händer när det är i verkligheten och inte fiktionens underbara värld man befinner sig. Tipsen leder ingen vart. Vapenspåret visar sig vara en återvändsgränd som alla andra vapenspår genom åren. Alla indicier faller ihop som ett korthus och högre upp i polishuset börjar man nog undra hur KP kunde tro att den enligt alla uppgifter lätt fjollige försäkringstjänstemannen som mest av allt verkade intresserad att vara med i media skulle kunna vara mördaren man letat efter i alla år. En mördarteori som dessutom levererats av en journalist(!). Herregud, tänker nog cheferna – det kanske är lika bra att låta den där utredningen självdö genom att dra ner på tillgänglig personal. Lägger vi ner den så blir det ju himla liv och då måste vi säkert släppa massor av material, så det är ju inget alternativ.
Ärligt talat har jag svårt att förstå varför så många fått för sig att KP skulle vara ett lyft för utredningen. Vad har han egentligen gjort eller sagt som övertygat så många att han är bättre än de tidigare utredningsledarna? Jag tycker han verkar vara av samma mediokra sort som de flesta andra som haft jobbet tidigare. Det här med att tala om en trolig lösning inom ett år och sen backa ur det efter hand är ju klassisk Ölvebro a la 90-tal. Det var BS varenda gång då har det ju visat sig i efterhand. De var aldrig nära bindande bevisning en enda gång. Men detta är tydligen ett trick som man kan köra hur många gånger som helst då det tydligen alltid finns en godtrogen allmänhet som är villig att svälja krok, lina och sänke.
/Mattias
Gissar jag fel när jag tror att när du i första stycket skriver: ”Allt verkar stämma tycker Thomas Petersson” så menar du i själva verket Krister Petersson?
I övrigt: tack för rolig och raljant kommentar som förstås är tänkvärd. Och i sakfrågan: vad som gladde mig när Krister Petersson tog över var att han verkade ha en genuin entusiasm för uppdraget, något som man knappast kan hävda att Kerstin Skarp visade.
Dessutom tycker jag att det var bra, om än senkommet, att Palmeutredarna i och med hans markering avfärdade den bräckliga mordhypotesen om Christer Pettersson.
Krister ska det förstås vara i den meningen. Det är för många Petersson i den här utredningen, helt klart!
/Mattias
Ja, visst är det. 🙂
Det är absolut ett rimligt alternativ att KP:s optimism berodde på att de trodde på Skandiamannen men att de spåret senare visat sig vara fel. Då tycker jag iofs att det vore rimligt att man publicerade någon form av resultat, ”vi har gått till botten med det i media uppmärksammade Skandiamannen spåret men har kunnat konstatera att det är falskt pga det här och det här och det här”. Det kan möjligen finnas något annat spår som falnat och att KP därför inte är lite entusiastisk längre. Utöver detta kommer inte jag på så många alternativ förutom det som brevskrivaren säger, att det tagit stopp högre upp i hierarkierna. Måste inte ha varit direkta order om att inte fortsätta gräva utan kan lika gärna vara andra hinder som t.ex. att tillgången till information (t.ex. hos Säpo) har strypts
Vi kan väl egentligen inte vara säkra på att KP gjort tummen ner för det spåret. Visst, KP har ändrat sitt tonläge, men det bevisar väl inte att KP har ändrat sin eventuella uppfattning om Skandiamannen. Jag tror och hoppas att PU fortfarande arbetar med just det spåret.
Till det där med att brevskrivaren misstänker att det kanske tagit stopp högre upp i hierarkien. Jag tror att LGWP har en del klokt att säga om orsaken till varför PU inte får fler resurser:
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/g-w-persson-om-palmeutredningen-pengarna-behovs-till-annat
Det han säger kanske speglar allmänhetens åsikt, och det är väl den som politikerna går på. Vi som är ”Palmemordsnördar” är väl max 10 000 till antalet, dvs en promille av populationen.
Hej Mattias
Du skriver ” Alla indicier faller ihop som ett korthus…”. Allt som TP sagt i sin bok stämmer förmodligen inte. Men att skriva ”alla indicier” är att ta i, tycker jag. Det har framförts många kloka åsikter på bloggen, men i vissa fall är man lite väl säkra på att man har vederlagt vissa teorier i det spåret Jag håller inte med TP om allt, men i skuldfrågan är min ståndpunkt oförändrad eller t om stärkt, och kommentarerna på bloggen har definitivt inte fått spåret att falla ihop. Åtminstone inte i mina ögon.
Du talar om ”fiktionens underbara värld”. Skandiamannens knytning till mordplatsen, hans märkliga beteende och signalement som så väl stämmer in på mångas vittnesmål, är allt annat än fiktion. Ska man leta efter fiktion bland alla olika spår så finns det nog bättre alternativ, speciellt om man rör sig långt bort från Sveavägen. Där finns hur mycket fiktion som helst.
Vad gäller KP står jag fast vid vad jag tidigare sagt. Han har gjort ett oerhört bra intryck på mig. Han säger att man ska ta mordet ner till Sveavägen. Detta tycker jag är väldigt mycket smartare än att göra tvärtom. Många teorier och möjligheter som framförs är oerhört långt Sveavägen, och kommer förmodligen aldrig ens dig.
Någon på bloggen påstår att KP sagt att man bara intresserar sig för folk som varit på Sveavägen. Jag har inte läst i vilket sammanhang han sagt så och jag kan inte citera exakt, men det låter bra, tycker jag.
Du skriver ”…och sen backa ur…”. Jag kan inte se att han har backat ur. Jag tror att de fortfarande arbetar med Skandiamannen. Kanske har de något ess i rockärmen.
Med ‘alla indicier faller ihop som ett korthus’ menade jag bara att de inte leder till något konkret. Man hittar inget vapen, eller de vapen man provskjuter visar sig vara fel vapen. Det behöver inte betyda att teorin med Skandiamannen är fel eller att motbevis funnits, men om inga direkta resultat uppnås får sig säkert självförtroende en törn vilket leder till mer pessimistiska uttalanden (vad jag kallade ‘backa ur’).
Med ‘fiktionens underbara värld’ syftade jag inte på Thomas Peterssons bok utan på just fiktion, som i deckare och teve-serier.
Det är möjligt att du är övertygad om Skandiamannens skuld, men i sammanhanget spelar det inte så stor roll. Jag och många andra är inte alls övertygade. Endast konkreta bevis, som t.ex. ett mordvapen, kan räta ut frågetecknen. Nya vittnesmål om att Skandiamannen brukade gå omkring med en laddad revolver vore förstås också intressanta, givet att de kan betraktas som trovärdiga. Folk som hör sig av med just den pusselbit polisen letar efter är ju tyvärr inte alltid de mest tillförlitliga (som de ‘nya’ vittnena i resningen mot Christer Pettersson).
Vad gäller ‘återvända till vittnesmålen från brottsplatsen’ tror jag det uppstått en myt att det är endast så man löser brott i verkligheten och att det är pga att polisen gjorde ett så uselt arbete med vittnesmålen som mordet aldrig löstes. Ibland kanske det är så men ibland så löses brott som det inte fanns några vittnen till och ibland vet man inte ens var brottsplatsen var. Det kan finnas många vägar till en GM.
Jag tror alla är överens om att vittnesförhören sköttes uselt av polisen men det betyder inte per automatik att det hade gett något om man gjort det bättre. Såg ingen mördarens ansikte så är det möjligt att vi inte hade vetat så mycket mer ändå. Vi hade kanske haft lite mer info om det exakta händelseförloppet men det är inte säkert att det betytt något i slutändan.
/Mattias
Tack för ditt klargöranden. Jag hade missförstått vad du menade med ”fiktion” och ”alla indicier”.
Visst är det problem med det där ,med revolvern. Och jag tror det kan bli svårt att hitta någon som bekräftar att han ibland gick omkring beväpnad (jag tror inte ens att frugan visste det). Men det är ju egentligen samma problem med många andra spår. Vapnet är kanske den svåraste biten.
Absolut är det väl så att man kan avgöra fall utan vittnen och utan att återvända till brottsplatsen. Men just i fallet Palmemordet har jag känslan av att det kan finnas mycket information att hämta därifrån. Men sen är det väl förstås så att 33 år är väldigt lång tid och det måste vara svårt för PU att avgöra hur mycket vissa vittnen har glömt. Det krävs förmodligen en del fingertoppskänsla.
Sedan Ebbe & Hasses dagar där mörkläggningen med PKK spåret var den stora skandalen har ju mordfallet brutit igenom barriärer och slagit nya rekord i sjaskighet allt eftersom.
Vad som hände under Holmér-tiden var bara toppen på isberget.
Den rövarhistoria frammanad av manipulerad bevisning, styrda vittnen och rena lögner som hela åtalet mot Pettersson vilade på skruvade åt locket ytterligare.
Sedan dess innefattar lösningen också momentet av en rättskandal som kommer att tvingas fram i ljuset till fullo.
Om utredningen skulle drivas seriöst och med nödvändiga resurser till sitt förfogande kommer en del grandiosa typer att sätta sig på tvären.
Garanterat.
Svårt att tänka sig att speciellt många i skulle vilja erkänna att de hade fel.
Tror att majoriteten av debattörerna på denna blogg har bättre insikt i mordfallet än de flesta av dem. (Ingen nämnd ingen glömd)
Som ibland framförs här så undrar man varför det 33 år efter mordet skulle vara känsligt att lösa mordet. Dåtidens politiker/ poliser/ militärer eller vad det nu kan vara är ju borta. Men om det är något politiskt extremt känsligt som ligger bakom mordet så finns många kvar i skuggorna även om de inte har formella poster längre. Visst tror jag att exempelvis Ingvar Carlsson och Thage G Peterson har ett inflytande i S än. Och visst finns ju Ulf Adelsohn och Carl Bildt någonstans i M:s bakgrund. Och personkopplingar mellan höga poliser och militärer finns naturligtvis kvar även efter pension. Och allt har ju inte kommit fram om Stay Behinds verksamhet än och ska man vara ärlig så är väl kännedomen om SB tämligen liten bland den stora allmänheten där ju många tror på CP som mördare än (däremot inte sagt att det är SB som genomförde mordet). En grundlig genomlysning skulle definitivt behövas för SB:s verksamhet, men rikets säkerhet går väl först….Skulle det vara så att man vet om främmande makts inblandning så skulle det naturligtvis vara extremt känsligt om det vore en västmakt som hade sitt finger med i spelet. Personligen tror jag däremot att man lättare skulle kunna släppa ett östligt lands inblandning, men jag kanske har fel. Skulle man vara konspiratorisk så kanske Stefan Löfvens uttalande att han trodde på Christer P som mördare var markering åt vilket håll utredningen borde rikta sig och inte åt ”fel” håll. Andra länder har ju försökt tvätta sin smutsiga byk, exempelvis Tyskland med sitt Stasi, men jag tror att så länge man från politiskt håll inte är intresserad att verkligen tränga ner i de djupa skrymslena kring Palmemordet så kommer inte utredningen komma till vägs ände med utredningen av eventuell inblandning av militärer/ poliser.
Ja, det förtjänar ju att påpekas i sammanhanget att Sverige inte varit i närheten av att utreda Stay Behinds verksamhet här i landet. Ändå finns det skäl att utreda den saken särskilt i Sverige eftersom Sverige var alliansfritt och Stay Behind var ett direkt NATO-projekt.
Detta om något är en påminnelse om att den information allmänheten får om väsentliga delar av svensk utrikes- och säkerhetspolitik är ytterst urvattnad och ibland direkt lögnaktig. Och det innebär i sin tur att om mordet på Palme kunde tänkas ha någon anknytning till sådana teman så var det från början omöjligt att utreda på vanligt sätt. Och i nästa led betyder det att en senkommen utredning av Palmemordets eventuella kopplingar till Stay Behind inte bara skulle vara ytterst besvärande för ljugande och tigande beslutsfattare som var med i bilden 1986. Det skulle vara nästan lika besvärande för deras efterträdare som fortsatt att mörka under de år som följt.
Nu ska inte det här tolkas som att känsliga sanningar aldrig blir utredda någonstans. Parlamentariska utredningar av Stay Behind har faktiskt genomförts i Italien, Belgien och Schweiz (som inte heller är ett NATO-land). Se till exempel den här artikeln av Daiele Ganser, författare till boken Natos hemliga arméer.
Mattias
KP trodde aldrig att SE var mördaren.
Krister Petersson vill väl ha kvar sitt jobb fram till pensioneringen kan jag tänka mig (inom 8 år). Hans optimism inledningsvis fick mig nästan att tro på honom men vetskapen om att de är underbemannade gör mig lite tveksam. Bristen på personal borde gå att åtgärda om man nu har en lösning i sikte. Eller är de ”i trappan men kan inte gå längre”. ; )
Hei – det som förvånade mig häromdagen var att när Robert Gustafsson i Aftonbladet, talar om sin erfarenhet den ödesdigra kvällen. är hans utsaga ett vittnes utsaga. Det är möjligt att jag har misförstått ngt, men jag tyckte det var mycket ovanligt/stötande att läsa KP's kommentar om RG som hans "åsikter" Detta är så nonchalant att uttrycka sig så och kan lätt tolkas som att åklagare inte riktigt gör skillnad på utsaga, dvs. ett vittnes erfarenhet av objektiv observation och vad han tycker. Nåväl RG's konklusion var att det här var ett beställningsmord, dvs. fakta utifrån hans erfarenhetsmässiga observation och kanske är det det som KP refererar till som "åsikt" Men jag uppfattade det som stötande att läsa, dvs. det var som tillintetgörande av fakta.
Ber att du har det i åtanke när du synar den sorgliga processen när obduktionsprotokollet blev offentligt med Marjasin och fler närvarande för att gå igjenom skadorna/medisins information. Möjligtvis var meningen att avfärda rykten i befolkningen gjenom att detta blev offentliggjort/alternativt politisk agenda för att tillintetgöra eventuella frågor i samband med det hela.
Det var en sorglig läsning………………om offret? Nei, faktiskt inte. Det var rysande sorglig läsning om hur attityderna i hela processen tydliggjordes. Och våran Statsminister blev på något sätt en medelålders person utan ngn politisk dignitet. Min Gud, tänkte jag……………….vad har familjen fått gå igjenom! Inte nog med att fadern var död, en fader som också var ett rikes statsminister och av en politisk dignitet som få har kunnat komma i närheten av. Nu tillintetgjordes han till en medelålders man och det frossades i medisinsk information som var utan relevans i sammanhanget. Vilken vanvördnad. De professionella…………! Det var nästan så att man undrade om de på något sätt var en kvarleva från NAZI vetenskapsakademien: dessa kliniskt rena avskräden vars cyniska hållning såg ut att vara deras mest framträdande kvalifikation.
Var går det att skriva så på en offentlig plats. Varför: svenska folket behöver vakna.
mvh Emelia
Sent: Thursday, May 23, 2019 at 5:07 PM
Har KP varit och intervjuat BW än?
Inte vad jag vet. Men däremot stod det stilla i min skalle i några sekunder innan det slog mig att du menade Bertil Wedin. Jag har visserligen en policy att inte i onödan publicera hela namnet på framför allt vittnen på min blogg. I stället står det Anders B, Inge M och så vidare. Det är inte svårt att ta reda på deras riktiga namn. Och det är inte heller otillåtet att publicera dem. Men det är ett sätt för mig att påminna om att när vi diskuterar ska vi vissa största möjliga respekt för personers privatliv och integritet.
I många fall när det gäller personer som är kända för sin roll i samband med Palmeutredningen låter jag dock hela namnet stå utskrivet. I Bertil Wedins fall har jag gjort det. Jag kan tänka mig att det kan vara svårt att avgöra för er som skriver till bloggen exakt hur jag resonerar. Ibland framgår det förstås om personen varit nämnd tidigare på bloggen. Om det inte gör det så är det mitt ansvar att ändra så att publiceringen blir i linje med bloggens policy. Är ni tveksamma, se i alla fall till så att skriva så att jag lätt förstår vad som avses.
ett exempel att dom gammal makthavarna finns i skuggorna är när D.Trump i usa tänkte släppa alla dokumet gällande kennedy mordet. då fick han kritik offentlig men säkert kritik i det tysta vilket fick honom att backa och inte släppa allt. kanske lika i palmemålet, dom nya cheferna kanske vill berätta men vågar inte pga dom gammla hökarna
(Ursäkta att ännu en Pettersson dyker upp…) Om man ska blicka tillbaka, inte bara på Palmeutredningen i sig utan hela ”historien”, så måste man förstås konstatera att det politiskt/institutionella motståndet (implicit eller explicit) mot att ”lyfta på vissa stenar”, som Thomas Kanger en gång uttryckte det, är av avgörande betydelse. Men en av de böcker jag skulle vilja läsa är en grundlig genomgång av press och medias roll från 28 februari 1986 och framåt. Med några hedervärda undantag – Lars Borgnäs, Olle Alsén, Arbetets journalister, iofs Stieg Larsson också, och det finns fler – har riksmedias attityd varit att ”vänta tills något kommer på faxen/från TT”. Press och media har sluppit undan alltför lätt, om nu ”blame placing” är vad man ska ägna sig åt. Jag skulle alltså vilja läsa en bok som handlar om den undersökande journalistikens historia i Sverige (säga från Kreugerkraschen och framåt); om Palmemordet, specifikt: Stockholmsmedias många träd där andra skulle sett en skog; om personkontakternas politiska ekonomi, t.ex. hur många medier lånade sig till Holmérs kurdtillslag i början på 1987, för att inte tala om hela Rotebromytologin. Det faktum att en DN-journalist satt med i Palmegruppen under den första tiden (för att inte tala om en regeringsrepresentant) är något som är oerhört betydelsefullt som ännu inte (vad jag sett) rullats ut på ett kritiskt, överblickande sätt. Kort sagt, och för att låta lite melodramatisk, vad hade media för roll i mörkläggningen?
Om vi ska starta ett nytt Parti? ”Vem sköt Palme”? Vi ska jobba för mer öppenhet inom rättsväsendet, polisen och för att öka förtroendet mellan dessa och medborgare. Valslogan ”demokrati är ett tillstånd som ska vårdas” huvudfråga – lös mordet.
☺️😌
Det är en bra idé att lyfta de frågorna. Men det är, tror jag bestämt, inte alls en bra idé att bilda ett parti kring saken. Det skulle mycket snabbt bli ett parti som slets sönder av de mest besynnerliga interna strider. Partier förväntas också, av helt rimliga orsaker, ha en sorts helhetspolitik för samhället. Och det skulle ju inte ett sånt här parti ha – antar jag.
Ja, det är väl helhetspolitiken som blir ett problem 🙂 Men som det ser ut nu finns det inte så många partier som har en helhetslösning på vårt land kan jag tycka. Om inte annat så sägs det ju att redan vid 1% har man förflyttat makten lite grand. Vi kan väl tänka oss att vara vänsterorienterat! Och inte skulle väl vi bråka!? 😉 Nej jag var inte helt seriös i min idé – gjorde en tankevurpa mest. Men nog skulle vi få frågor, skapa uppmärksamhet och inte vara helt bekväma. Skulle nog vara lite jobbigt att vara partiledare! Men man kan inte låta bli att fundera om GW och Peterson skulle stå på vår EU-lista! 🧐 nej jobbiga och viktiga frågor behöver få en glimt av humor också för att överleva. Allt gott!
Intressant kommentar då jag gått i samma tankar.
Jag tittade på ett kritiskt reportage från -87(Rekordmagasinet), där palmemordets första dygn samt medias roll granskas.
Värt att understryka, pgm:et är alltså från -87 och man har så kort som endast ett år in på utredningen, en vad jag vill kalla det ”sund syn” på hur illa det verkar vara ställt utredningsmässigt.
(Skrattade gott åt Guillous kommentar till PKK-spåret:
”Hårborttagningsmedel från Turkiet som bevis på knark och böcker av Marx som bevis på mord😄”)
Svarade du på min kommentar så har jag faktiskt hört fler som också funderat. ☺️ Vi medborgare styr ju och ganska fantastiskt att möjligheten ändå finns att kunna starta ett parti! Nåväl. Spännande brev du har fått Gunnar. Hoppas det kommer ett svar och att du kan gå vidare och håller oss uppdaterade om du kan och får 🙂
Ja – visst gjordes det – minst om inte bättre program om detta på 80-90talet? Fantastiska jobb och otroligt intressanta. Rekomenderar alla att youtuba gamla avsnitt av Striptease och Norra magasinet. Man hittar alltid nån ”godbit” man inte läst nån annan stans eller nån intervju med nån man inte trodde uttalade sig. Även Aschbergs Insider gjorde 4 program där i princip alla ”intressanta” var med. Inkl polismännen i piketbussen, andra poliserna i radiobilarna, Mårten Palme, ja det var nog upp emot 15 st intressanta gäster i den djupdykningen och panelen. GW var programledare om jag inte minns fel. Kul att se!
KP har ju sagt att utredningen går framåt och att dem vill höra bekanta till någon som figurerar där. Jag skulle gissa att det rör sig om ny info gällande CP-spåret.
CP uppger att orsaken till besöket på oxen var att köpa knark åt en vän som var kvar i Rotebro, men han hade återvänt hem utan att lyckas.
Vet du Gunnar om CP frågade någon om att få köpa det på Oxen ?
Sigge Cedergren säger i ett förhör som Thure Nässén håller i oktober 1988 att Pettersson dök upp på Oxen omkring kl 22 mordkvällen och fick lite amfetamin.
Pettersson uppgav för sin del i förhör redan i april 1987 att han tagit en sväng in till stan för att få tag i amfetamin och att hans vän Ulf S hade väntat i lägenheten. När Pettersson kom hem hade Ulf S somnat på golvet. När Pettersson hörs den 14 december 1988 utvecklar han sin berättelse och säger att han var på Oxen där han träffade olika personer, bland annat Sigge, men att han inte fick amfetamin av någon av dem – och att han för övrigt aldrig fått amfetamin av Sigge.
Det där är kanske ett utslag av Pettersson ”tjyvheder”, att han inte gärna golade för polisen om att någon försett honom med narkotika.
Under sin tid i häktet får han dock veta att Sigge erkänt att han försett Pettersson med amfetamin på Oxen denna kväll. Han medger då att det var som Sigge påstått och säger att han fick med sig narkotikan hem. Han tillägger att han inte velat dela med sig till Ulf utan låtsats som om han inte fått något knark. Först sedan Ulf gått hade han injicerat det.
Han medger också att han inte bara då utan många gånger fått amfetamin av Sigge, att det var just Sigge som varit hans ”kran” – och att det ofta varit i dennes bostad på Tegnérgatan som knarket lämnats över. Pettersson envisas dock med att han just den 28 februari aldrig var norr om Kungsgatan, det vill säga aldrig i närheten av Sigges lägenhet, Grand eller mordplatsen.
Intressant läsning. Oavsett man tycker om dessa herrars insatser så är det intressant att höra vad dom säger. Riktigheten i vad dom säger har jag för lite kött på benen att uttala mig om, men ändå spännande att läsa , speciellt Thure… vadå för fadäs vid Dekorima? Vilken knarkspanare? Gunnar är också med och kan kanske kommentera ytterligare om fakta inte fått plats! Kristi Himmels läsning! Trevlig dag alla intressanta läsare på bloggen!
https://www.expressen.se/nyheter/palmegatan-knackte-de-maktiga-poliserna/
Ja, det där med Thure Nässéns uppgifter verkar ju lite ‘intressant’. Är det den – vid det här laget – ‘legendariska’ narkotikaspaningen/operationen i dessa kvarter som han syftar till? Och varför inte säga B när han sagt A? (eller väntar han och skriver det i sina ‘memoarer’…).
Annars verkar alla överens om en sak: ”förhäxningen” av mordutredningen. Och den, tillsammans med omorganisation av polisen och krympande anslag lär ju inte direkt förbättra förutsättningarna för mordutredningen. Och tiden bara går…
(I Kennedyfallet har ju framkommit en hel del saker de senaste 10-15 åren som gör att de flesta amerikaner idag inte anser att det var Harvey Lee Oswald som var mördaren, och skulle det vara så så var han i vart fall inte ensam gärningsman, Det var ju det här med ‘den magiska kulan’… Går inte att logiskt bortförklara den; det kom skott ifrån olika vinklar/håll, något som också bekräftas av olika vittnen på plats. De flesta tippar väl nu på något slags ohelig ‘allians’ mellan maffian och delar av CIA…),
Thure Nässén är avliden sedan ett halvår. En memoarbok från honom hade annars varit efterlängtad även av mig. Men det kan ha funnits alla möjliga skäl till att det inte blev någon. Jag talade med honom rätt utförligt i samband med att jag skrev min bok Mordgåtan Olof Palme. Då, 2010, var han ganska bitter över att Palmeutredarna inte efterfrågade hans kunskaper.
Det är ingen tvekan om att han hade haft ett stort kontaktnät bland kriminella, vilket förstås lett till att han fått fram så mycket uppgifter, sanna eller falska, i samband med utredningen av Pettersson. Det är också helt klart att det funnits kritik mot hans sätt att arbeta, både inom polisen och bland personer som polisen intresserade sig för. Han hade till exempel – enligt vad han själv berättade för mig – inte haft de bästa relationerna till narkotikaroteln i Stockholm. Och hans egna metoder i samband med utredningen av Pettersson kritiseras till exempel i Lillemor Östlins bok Hinsehäxan.
Förmodligen var hans förhållande till sina egna polisinsatser lite komplicerat, så jag gissar att det skulle ha varit besvärligt för honom att skriva en riktigt ärlig bok om vad han varit med om, vad han gjort och vad han visste. Och så många år efter mordet, när han själv uppnått hög ålder, är det förstås också svårt att veta hur exakta hans minnesbilder var, även om han skulle velat berätta.
Tråkigt med Nässén. Kan tänkas att allt ‘ståhej’ kring hans person och hantering av ”CP-affären”, som kom i dagern igen för något år sedan, inte var direkt behjälpligt till hans allmänna hälsotillstånd. Som du skriver här, Gunnar så hade han nog ett ganska komplicerat förhållande till vad som sagts och gjorts på den tiden, samt då även ‘dåliga relationer’ med narkotikaavdelningen, etc.
Ändå så undrar man förstås över det där med att någon narkotikaspanare som var placerad runt Dekorima lär skola ha avvikit i förtid för att bli varse MOP. Om Nässén nu ville ha upprättelse, och visste att han ‘ínte hade långt kvar’, så tycker man att han kanske borde ha försökt att rentvå sig lite mer. Men kanske skulle, som du också säger Gunnar, det i så fall visat på att han själv kanske inte agerat helt enligt ‘regelboken’ på den tiden. Var Nässén en som visste mer än han ville/vågade säga, om någonting ‘större’ i MOP? Fanns det ‘rivaliserande falanger’ ute på dessa gator denna kväll?
Nu kvarstår denna lilla uppgift om ”någon på narkotika-avdelningen’ som då lär ha avvikit från sin postering, runt Dekorima (!), i förtid som ytterligare en ‘kuriositet’ i det här med den ‘narkotikaspaning/operation’ som nu börjar anta rent ‘mytologiska’ proportioner (alltså inte bara skådespelaren/komikern Robert Gustavsson som inkommer med – ‘för någon? – ‘besvärande iakttagelser/information). Lägg därtill uppgifterna om walkie talkies…
Egentligen borde man, från någon instans, se till så att KP och hans lilla grupp med utredare, la ner en hel del energi på uppgifter kring just denna ‘narkotika-spaning/-operation’; medan de ännu har någon energi kvar… En gång för alla: ”Vad var det för slags ‘narkotika-operation’ som försiggick i dessa kvarter under kvällen för MOP”? (och som Leif GW Persson, och andra poliser, ‘hintar om’ men inte vill tala ur skägget om för allmänheten).
Det börjar bli väldigt svårt att se att dessa två saker på något sätt inte har något slags samband.
Var t.ex. de individer från den lika ‘beryktade’ Barbro-gruppen som ‘mästerspionen’ Donald Forsberg, enligt egen uppgift, träffade något senare (i närheten av Kungsträdgården?) på kvällen/natten inblandade i denna ‘narkotika-spaning-operation¨ nere på/runt Sveavägskvarteren? Det kan i så fall börja skönjas något slags ‘mönster’ här…
Tack för utförligt svar, Gunnar !
”Han medger då att det var som Sigge påstått och säger att han fick med sig narkotikan hem. Han tillägger att han inte velat dela med sig till Ulf utan låtsats som om han inte fått något knark. Först sedan Ulf gått hade han injicerat det.”
Dem var alltså ej två som var orsaken till besöket på oxen – dvs Ulf och CP ?
Nej, gissningsvis hade Christer Pettersson aldrig några planer på att bjuda Ulf S på amfetamin. I alla fall finns det ingen anledning att tro att det var som ombud för Ulf han besökte Oxen för att tigga av Sigge.
Ok, det var ju bra att Sigge klämde fram sanningen till slut om amfetaminet. förhöret 4/4-89 sade Sigge att det inte ställdes fram några flaskor sprit på bordet som CP sagt i förhör – att dem slagit sig ner på oxen och Lena ställt fram en bricka med två flaskor vodka på bordet och han druckit upp 50cl starksprit – var det också bara ett påhitt av CP:s ”tjuvheder” ?
Christer Petterssons detaljerade beskrivning av vad han gjorde mordnatten behöver inte vara sann även om han – som jag ju tror – var oskyldig till Palmemordet.
Han kanske valde att konstruera en detaljerad och rimlig berättelse i stället för att säga som det kanske var, att han inte kom ihåg. Möjligt är ju också att han hade saker för sig under mordkvällen som han verkligen kom ihåg men som han inte haft lust att berätta om i tidiga förhör och därför inte ville slänga in senare – till exempel att han begått något brott som i hans värld framstod som vardagligt men som var onödigt att informera polisen om.
Hans berättelse om sitt besök på Oxen får dålig uppbackning av andra personer i de konkreta detaljerna. Den kan vara alltigenom riktig ändå. Men jag tvivlar på det.
Jag instämmer med dig. Det är väl ingen som vet varför han höll inne med saker han visste. Hans handlingsätt kan mycket väl bero på det du skriver.Men jag kan tänka mig att det var irriterande för dem poliser lagt ner mycket tid på att försöka ta reda på vad som hände på oxen och försöka lägga fram en teori, och just då, när han satt i häkte talade han om hur saken låg till, istället för att säga vad han visste direkt.
Är det så här det kanske egentligen förhåller sig, om man nu ska/kan tillåta sig att bli lite ‘dramatisk¨..?
(Från filmen ”A Few Good Men”/”På Heder & Samvete”. Citat: ”Son, we live in a world with walls, and these walls are guarded by men with guns”… ”We folllow orders, or people die”… ”You want the truth, you can’t handle the truth”…).
Gunnar – vet du ngt mer om den Smith and Wesson 358 som en av Palmes livvakter anmälde borttappad/stulen på en buss efter ett avslutat pass då han övervakat sratsministern. Kom den tillbaka? Det är ju Borgnäs som tar upp det i SVTs utfrågning av Ölvebro så det verkar inte va nån skröna. Ölvebro sa ju att det inte verkar varit hans tjänstevapen iaf.
Tyvärr har jag inte koll på detta. Kanske kan jag återkomma, annars är givetvis andra med bättre kunskaper välkomna att svara.
Ja gör gärna det. Förmodligen är det nog bara en ikke fråga, ngt som har en naturlig förklaring, är nog utrett, men lite anmärkningsvärt tycker jag nig det är. Iaf vore det intressant att få veta hur det gick. Vore kul att få höra mera. 1:21:38 in i Klippet.
Ursäkta, detta är ingen kommentar till det ni diskuterar här, bara ett annat gammalt klassiskt klipp med en annan liten obegriplighet:
Hur kan den anonyma damen i taxins baksäte ha hört på radion strax efter midnatt att Olof Palme var skjuten? Den banala förklaringen vore att Claes Palme hade fel om tiden (vilket Joakim Palme skulle ha vetat) eller att kvinnan inte refererade till radion utan ett TT-telegram. Annars kanske hon hört det på stan. Eller kunde hon varit där för att hämta upp brodern – i så fall i vilket syfte (välvillighet, nyfikenhet)? Eller kan det styrka vad fotografen Åke M efter minnesmiddag på Tennstopet rapporterat om vad han uppfattade tydligt på polisradions våglängd ca 23.35?
Hursomhelst, trettiotre år efter är det inte lätt att hålla tårarna borta under storebroderns berättelse – hur många gånger man än sett klippet.
Blev fel. Eventuellt syfte med att vänta där med taxi vid den tiden kom bland förklaringarna till att hon fått veta om mordet så tidigt.
En mer betydelsefull taxiincident som tycks försummad är den i vilken mannen med ulster och skrymmande föremål under nästan kapade en taxi i eller nära Gamla Stan vid den här tiden. Kvinnan som hade den blev sedan illa behandlad av polisen. Han kan ha vair sista utposten om mordet misslyckats norrut.
Kaliber 38 var det – skrev fel.
Det är som väl är personer med obevekligt intresse för lösningen på Palmemordet. När det gäller processen mellan KP och som jag uppfattar som riksåklagare, dvs ngn som har beslutsposition över utredaren så är det ngt märkligt. Han går ut i media med konkret information – ”behöver ytterligare resurser” som utmynnar ngt år senare i att ytterligare resurser stryps. Sedan, dvs nu i juni, förekommer riksåklagare i media i samband med konstaterande om att hon inte har ngt med det hela att göra (allmänt ordat) Således är ingen ansvarig för någonting. Det är så det fungerar, dvs de tog ut varandra i processen av ansvar.
Men kronan på verket uppenbarade sig ganska så fort efter den här överdramatiserade ”presskonferansen” – det var informationen om att det skulle kosta att ta del av utrednings materialet; 1 miłljon för det hela som jag förstod det. Jo, svenskarna ska veta hut.
Jaha …lät det sjunka in för att sedan undra: jaha så det var ”Judas-beloppet”!
Immunitetens högborg behöver saneras.
KP här inte varit ngt lyft i utredningen. Hans tidigare meriter har förbleknat. SE blev bottenskrapet. Hade mina onda aningar.
Åtal kan inte väckas då personen är avliden. Och teorierna om konspirationer är intressanta men ju närmare mordplatsen man kommer desto svårare blir dessa. Talade helt för SE.
Man har förhört släkt och vänner i flera omgångar och fått samma besked från alla.
SE är otänkbar som GM. Ändå tar man inte till sig detta. Varför? När nu inget specifikt talar för SE.
Det enda som är fakta är att han lämnade Skandia och återvände. Allt annat är vaga iakttagelser. Och hypoteser.
Vi har tillgång till utredningen säger KP. Men finns sanningen här? Marginellt i så fall.
Stocklassa har rätt
Mordet är för stort för Sverige.