Palmeåklagaren Kerstin Skarps vanliga svar om mordutredningen är ”Inga kommentarer”. Är det ett annat sätt att uttrycka att hon inte gör något?
LARS BORGNÄS är den journalist och författare som har de kanske största kunskaperna om Palmeutredningen av alla som skrivit om ämnet. Hans avslöjanden om det konspirativa mötet på polishuset i Norrköping kort tid före mordet banade vägen för tillsättandet av Granskningskommissionen.
Tillsammans med honom har jag nu skrivit ett inlägg på Aftonbladet Debatt som reser frågor om Kerstin Skarps sätt att leda Palmeutredningen. Det handlar både om vad som verkar vara bristen på vilja att ta aktiva initiativ och om omotiverad sekretess vad gäller centrala omständigheter i denna historiska gåta.
Bland annat tar inlägget upp Skarps passivitet när det gäller uppgifterna om diplomatbuggningen. Saken väcktes nyligen av journalisten Anders Hasselbohm i denna debattartikel i Göteborgs-Posten.
Skarps ytterst senkomna – och till synes ganska begränsade – ryck av aktivitet kring just den frågan finns rapporterad i denna Expressenartikel av Claes Petersson som lades ut på nätet i går kväll, 23 februari.
Gunnar Walls blogg 
Mycket TACK för ert debattinlägg – det var verkligen bra.
Det gäller att ”gilla läget” som någon sa,
Sanning ska fram, och Ulf Dahlsten m.fl. kommer att skämmas…
Tack själv för de vänliga orden!
Gunnar: Du tycks ha besökt dagens pressträff. Fick du någon klarhet i vad Dag Andersson egentligen sade om wt-männen? Intrycket från tv-sändningen var att han sade att om de identifierades, så skulle utredningen fokuseras på dem eftersom det då var troligt att de var inblandade. Samtidigt verkade han säga att en del av dem faktiskt var identifierade. Samtidigt så verkade han osäker på om de var inblandade och utredningen var uppenbarligen inte helt fokuserad på dem.
Det verkar kort sagt som att ni fick er till dels en rad motstridiga besked. Eller gick det att få någon klarhet på plats?
Någon av de närmaste dagarna ska jag sammanställa lite av vad Dag Andersson sa och vilka slutsatser man kan dra av detta.
Hur orkar du, Gunnar Wall? Hur du än vrider och vänder på denna tragedi, så kommer du inte ifrån att den ende som verkligen sett mördaren, Lisbeth Palme, har på ett trovärdigt sätt pekat ut Christer Pettersson som den som kallblodigt mördade Olof Palme. Behandlingen av Lisbet Palme kan bara betraktas som grovt kränkande. Varför kränker du och andra Lisbet Palme? Från Christer Pettersson går två spår, dels den s k ”Bombmannen” via Cedergren, dels enskilda polismän hemmahörande inom narkotika- och våldsrotlarna och militärer med högerextrema åsikter som lejde Pettersson (man bör minnas att Pettersson var en känd ”kund” hos knarket på Sthlms pd). I den iof friande domen skrev Svea HovR dock att det var ställt utom all rimligt tvivel att Pettersson verkligen befann sig i kvarten kring Sveavägen under mordnatten. Så varför ägnar du och andra, ex vis Leif G W Persson, er åt att kränka Lisbet Palme?
Du har nog detta om bakfoten. Den som blivit/blir kränkt är Christer Pettersson och behandlingen av honom är en stor rättskandal, ovärdigt en demokratisk rättsstat. Christer var kriminell, missbrukare och tjänade en del pengar på att hålla myten vid liv, men någon måtta på ansträngningarna för att snärja en syndabock får det vara. Sätt dig in i utredningen ordentligt så blir du snart varse om att Lisbeth troligtvis inte alls såg gärningsmannens ansikte på nära håll, och att Christer P omöjligt kan ha varit gärningsman utifrån det upplägg som presenterades i rättegången mot honom. Det stöds dessutom av flera av de erfarna utredarna som arbetar med fallet.
Om du verkligen tycker att själva utpekandet av Christer P gick till på ett trovärdigt sätt så har du antingen ingen aning om omständigheterna eller så tycker du att bagateller som rättssäkerhet och bevisning är strunt.
Jag försöker hålla en något öppen linje och utesluter inte CP. Olika sidor som är inneslutna i sina åsikter leder inte utredningen framåt. Men fortfarande finns det flera delar som är hemligstämplade i palmeutredningen. Med det säger jag inte att det inte är rimligt utan tvärtom att existensen av statshemligheter alltid finns närvarande oavsett vilket land du råkar bo i. Orimligheten ligger i när statshemligheter ökar avståndet mellan makt och dess befolkning mer på ett outhålligt sätt än när det släpps fritt. Det är en avvägning som man skulle kunna jämföra med en individs samvete. Ett klassiskt exempel är när en förälder väntar med att berätta för sina barn att de har ett extra syskon. Hur länge är det rimligt att vänta? När är barnen mogna nog för att få höra sanningen utan att ta skada? Och vad händer om sanningen kommer fram på avigvägar på ett okontrollerat sätt. Jag ber om ursäkt om det är någon person som befinner sig i liknande situation som läser detta. Kom inte på något annat exempel just nu. Situationerna är helt olika, jag vet. Det var inte heller min strävan såklart, utan istället var meningen att man ska förstå min poäng.
Inte relaterat till just detta inlägg ”Vad gör egentligen Kerstin Skarp?”, men jag tycker att det är direkt olämpligt att vår statsminister offentligt säger att en viss missbrukare från Rotebro mördade Palme.
Nu är det visserligen inte första gången Löfven visar bristande omdöme och okunskap, men faktum är att den utpekade personen är frikänd av Sveriges domstolsväsen och därför är det synnerligen omdömeslöst att ändå hävda att vederbörande mördade Palme.
Till sist vill jag passa på att säga att du och Borgnäs genom åren har gjort ett storartat arbete i detta ämne. Hoppas också att vi får se mer av Borgnäs och att han inte har blivit pensionär på heltid.
Bengt Eliasson tyvärr tycker jag att det är du som kränker Gunnar Wall genom att komma in här helt oinsatt och domdera. Han har skrivit hundratals sidor i sina böcker om varför Christer är omöjlig som gärningsman. Läs på !
Hr Wall kan skriva tusen sidor till i detta ämne, men han kommer inte undan det faktum att Lisbet Palme, den enda person som verkligen sett mördaren, har på ett övertygande sätt pekat ut Christer Pettersson som gärningsman. Att som han, och andra likasinnade, hävda att hon gör ett felaktigt utpekande kan bara betraktas som djupt kränkande för henne. Det är dags för oss som litar på Lisbet Palmes omdöme, och jag är helt övertygad om att det är en mycket stor del av det svenska folket, att säga ifrån mot alla dessa ”privatspanare”, som tror sig vara något på spåret. Det var inte fru Palmes omdöme som havererade utan polisutredningen! Dessa s k ”privatspanare” försvårar den läkning som vårt samhälle har så stort behov av ännu 30 år efter mordet på en 1900-talets mest framstående politiker.
Jag vet inte riktigt vad som får dig, Bengt, att lite hånfullt kalla mig ”Hr Wall”. Jag brukar försöka se till att vi upprätthåller en saklig ton i debatten på min blogg och det tycker jag vi ska fortsätta med.
I sak kan jag bara säga att de som visat tvivel på Lisbeth Palmes utpekande inkluderar de två yrkesdomarna i tingsrätten, samtliga ledamöter som deltog i hovrättens beslut, högsta domstolen som inte ville bevilja resning samt den nuvarande Palmegruppen som arbetar hårt med flera andra infallsvinklar, bland annat Sydafrikaspåret.
Det finns gott om specifika omständigheter i detta fall som erbjuder tänkbara förklaringar till att Lisbeth Palme begått ett misstag och som inte på något sätt är kränkande för henne. Den vittnespsykologiska litteraturen är för övrigt full av exempel på hur hedervärda personer gjort alldeles felaktiga utpekanden fastän de själva varit helt säkra på att de haft rätt.
Det finns också många utpekanden som varit helt korrekta. Alla vittnen pekar inte alltid ut fel personer. Men du har rätt i att vittnesbevisning kan vara vansklig, vilket gör det svårt om det är ställt utom allt rimligt tvivel. Det gäller inte bara dem som pekar ut CP, utan alla vittnen- även dem som pekar ut t ex walkie talkie män, poliser m.f.l.
Det blev aldrig någon rättegång i HD, men det berodde på att de inte beviljade resning mest pga formella skäl t ex ettårsfristen. Men ett bevis är lika bra om det är t ex 366 dagar gammalt som om det är 364 dagar gammalt tycker jag i.a.f. Det är svårt att få resning mot en person som blivit friad tidigare. Det ska vara det, men det är oärligt att försöka få det till att juristerna i tingsrätten och hovrätten helt förkastat Lisbets vittnesmål. De ansåg att det inte var ställt utom allt rimligt tvivel att hon mindes rätt. http://www.dn.se/arkiv/nyheter/vittnesmal-forsvarar-rattslig-losning-inte-narmare-mordaren-maste-vara-lik
Om polisen skulle få fram mordvapnet och CP:s fingeravtryck och/eller dna skulle finnas på det, skulle ni erkänna att han var mördaren då eller skulle ni fortsätta förneka det? Jag påstår inte att CP var mördaren men tycker att en hel del tyder på det (dömd i tingsrätten, resning till hd m.m.). Jag skulle ändra mig om övertygande bevisning på något annat skulle komma fram t ex mordvapnet och man kan binda det till en mördare. Det har gått 30 år sedan mordet- någon sådan bevisning lär aldrig dyka upp tyvärr.
Det finns naturligtvis reella och inte bara formella skäl bakom ettårsfristen. Har åklagare tidigare låtit bli att åberopa gammal bevisning för att de inte tyckt att den var tillräckligt värdefull så ska de inte kunna komma dragande med den bara för att de vill chansa på att få igenom en resningsansökan.
Huvudregeln i ett samhälle med rimlig rättssäkerhet är att en dom ska gälla sedan den vunnit laga kraft. Bara om det kommer fram ny information med stor tyngd ska det vara möjligt att få till stånd en ny rättegång. Att åklagarna kom dragande med vad gammalt material från skåpen, sådant som de själva inte brytt sig om att använda tidigare, är givetvis ett tecken på att de inte hade så mycket. Som Ingemar Krusell sa till mig när jag intervjuade honom i min bok ”Mordgåtan Olof Palme” (sid 462): ”Det var inte mycket att gå till resning med. Det enda var dödsbäddsförhöret med Sigge. Det andra var svaga grejer.”
Det mesta av den nya bevisningen var från 1996-1997, var väl bara vittne a som var äldre? Kerstin Skarp m.f.l. försvarar resningsansökan i efterhand.
Sigge Cedergrens uppgifter om att han lånat ut en Smith & Wesson magnumrevolver till Christer Pettersson kom redan i december 1991 men väckte då ingen entusiasm hos åklagarna. Kort tid innan Sigge dog i början av 1996 hördes han igen om saken men själva uppgifterna var alltså betydligt äldre. Uppgifterna från svarttaxiföraren Lennart G (vittne A) om att han sett Pettersson i samband med mordet var i allt väsentligt från slutet av 1989, men hade inte då lett till någon särskild aktivitet från åklagarna.
Det är riktigt att det fanns andra uppgifter som var nyare, till exempel ett antal påståenden från advokaten Pelle Svensson som dessutom förändrades i flera steg under RÅ:s arbete med resningsansökan och som därför höll en hög aktualitet. Men vad som lämnades in till högsta domstolen av åklagarna var alltså en blandning av gammalt och nytt.
I mitt svar till dig, Ulf, tog jag upp en diskussion just om de gamla uppgifterna eftersom du särskilt tagit upp att du tyckte det var tråkigt att de sorterats bort på grund av att de inte var nya. Jag försökte visa vad tanken är med en sådan regel i samband med resningsansökningar. Men självklart fanns det alltså nyare material också, dock inte av sådant slag att det imponerade på HD.
HD kunde inte bedöma bevisen pga ettårsregeln dvs man fick bortse från dem. Bevisen fanns där ändå och om samma bevisning funnits i hovrätten 1989 så hade det sett mörkare ut för CP. Men om det blivit en fällande dom är svårt att avgöra.
Krusell anser att CP var mördaren. I en anonym enkätundersökning som gjordes i slutet av 1980-talet ansåg 29 av 35 st poliser i Palmeutredningen att CP var mördaren.
Tyvärr tycks det ibland hända att information som hade kunnat vara försvarssidan behjälplig inför en resningsansökan helt enkelt inte lämnas över av polis/SÄPO av outgrundliga anledningar. Det skedde i indiciefallet Bertil Ströberg som dessvärre nekades resning trots ny information. Ströberg upplevde trots allt att han precis i slutet av sitt liv erhöll någon form av ”tyst upprättelse” enär svenska staten hade förvägrat honom den,
Fortsättning Ströberg och SÄPO:s slask: Det slog mig efter att ha lyssnat på den ganska nya dokumentären(2014) om Ströbergfallet att den enda medverkande i programmet som tycks vara säker på att Ströberg var skyldig (och då skyldig inte bara till 100% utan hela 300%!) är åklagare KG Svensson. Han var väl åklagare i någon CP-rättegång också om jag inte missminner mig. Det är något konstigt med det den där bestämdheten tycker jag. De flesta andra ställer sig så tvivlande till Ströbergs skuld. Visste KG Svensson något (via SÄPO:s kontraspionage då kanske?) som kanske aldrig ens presenterades ens för Ströbergs försvarsvarare, rättens ledamöter och ännu mindre för allmänheten? Något som hemlighölls? Men tänk om en sådan information isåfall var falsk?
KG Svensson var enbart åklagare i Palmeutredningen under de första månaderna och var den som avskrev misstankarna mot 33-åringen. Han hade inget att göra med åtalet mot Pettersson och var en av undertecknarna av en debattartikel från 2013 där en huvudtanke var att det inte var sannolikt att Pettersson var mördaren: http://www.aftonbladet.se/debatt/article16394424.ab
Herr Eliasson anser vad jag förstår att Lisbet Palmes utpekande av Pettersson är övertygande och fördömer personer som gör en motsatt värdering om den saken, och kallar dessa gärna för privatspanare i en nervärderande och föraktfull ton. Det påstås att Pettersson utförde mordet på uppdrag av den så kallade ”bombmannen” Tingström, och det är en konspirationsteori jag har svårt att ta till mig av flera skäl.Pettersson som gärningsman utan känt motiv likaså. Lyssna gärna på den här inspelningen -nedan länk- av den före detta domaren Jan Jerlin och advokaten Olof Arvidsson, som kommenterar hovrättsförhandlingen mot Christer Pettersson. Försök då ta in, och försök att förstå att alla som engagerat sig i det här komplexa mordfallet anser inte att Lisbet Palmes utpekande av Pettersson är lika övertygande som din privata uppfattning..
Jag tycker fortfarande inte att vi ironiskt ska kalla varandra för ”herr” det eller det och liknande saker. Det bidrar bara till att försämra debattklimatet.
Ja Gunnar du har så rätt så rätt. Våld föder våld om så än i verbala former. Men jag kan peronligen bli lite trött på att ofta få höra epiteten konspirationsteoretiker, privatspanare etc i hånfulla och nervärderande toner, inte sällan när debattörers argument tryter.
Gunnar,
har du hört talas om vittnet Anki Robrandt tidigare ?
Hon framträder i en TV4 intervju nu ikväll,
http://www.tv4.se/nyheterna/artiklar/30-%C3%A5r-sedan-mordet-p%C3%A5-palme-56d29357fca38f978000019b
Hon kan ha stöt ihop med mördaren just ovanför trapporna,
och hon vet att det INTE var Christer P, också hon kände till honom.
Har jag totalt missat detta vittne ? eller har PU dolt hennes vittnesmål ?
Hon var aktuell i den tidiga utredningen mot 33-åringen. Men hennes påstående att Christer Pettersson skulle ha ingått i en konfrontationsgrupp hon fått se våren 1986 ställer jag mig frågande till. Han kan inte ha ingått som misstänkt. Teoretiskt skulle han kunna ha varit med som figurant om han fanns till hands i polishuset av annan anledning. Jag får kolla det vid tillfälle, men det är nästan säkert fel. Däremot kan det ju vara korrekt att hon kände till Petterssons utseende och att han inte var identisk med den man hon berättat om att han såg.
Det är helt ofattbart att dom inte har undersökt det närmare, talar hon sant så kan det inte vara CP.
Om hon ljuger vilket motiv har hon för det och den manliga följeslagaren måste även höras.
”Men hennes påstående att Christer Pettersson skulle ha ingått i en konfrontationsgrupp hon fått se våren 1986 ställer jag mig frågande till.”
Det är konstigt men har hon förväxlad tidpunkten eller såg hon bara bilder på CP.?
När polisen håller saker hemligt så kan inte fakta komma fram.
Om polisen vet att hon ljög så borde det sägas.
Talar hon sanning så borde det vara mördaren hon möter eller har jag fel där.
Hon måste förhöras noga, är hon trovärdig som vittne så måste det tas på allvar.
Är hon mytoman så måste polisen säga att vittnet inte är trovärdigt.
Har verkligen polisen undersökt om hon talar sanning?
Om jag var polis så skulle jag förhöra henne noga och även bett om en bedömning av henne från psykologer.
Det är två vittnen den manliga följeslagaren borde även snett mötet.
Det finns många nyanser på en människas trovärdighetsskala förutom sanningssägare och mytoman.
Jag tycker att Lisbet agerat mycket mänskligt. Dels tycker hon att hon har sett CP sedan tidigare men dessutom tror hon att hon sett mördaren sedan tidigare utanför bostaden (båda gångerna i blå jacka). När man inte har så mycket att hänga upp minnet på så kopplar hjärnan lätt ihop det med det man har… Vill inte nedvärdera Lisbets vittnesmål på något sätt utan de bör tas på fullaste allvar. Det jag vill säga bara är att människan är en mästare på att se samband, men även lätt skapar dom i en trasslig situation. I den mycket förvirrade situation som uppstod på brottsplatsen så tror jag det även kan ha varit lätt att tro att det var 2 gärningsmän därför att det var 2 personer som verkar ha bevakat Palmes bostad en tid innan mordet. Om det nu handlade om en person, varför har det då handlat så mycket om CP? Varför har den s.k. dubbelgångaren inte varit lika intressant? Han var nog speciellt hatiskt just på morddagen när han tidigare på dagen förlorat så mycket pengar…
Såvitt jag vet gick hon dessutom på Regeringsgatan, inte Malmskillnadsgatan, se http://www.leopoldreport.com/SAMSON.html. Det kan vara så att hon bara minns fel, blandat ihop gatorna och blandat ihop 33-åringen med Christer Pettersson. Men TV4 borde ha kollat uppgifterna.
Tror inte att Anki ljuger men hon verkar ha blandat ihop Malmskillnadsgatan med Regeringsgatan som går parallellt med varandra i nord-sydlig riktning och båda korsas av David Bagares gata som leder österut från den punkt där trapporna kommer upp från Tunnelgatan. Hon kan också ha blandat ihop Christer Pettersson med 33-åringen Gunnarsson. Så det finns betydande oklarheter med hennes vittnesmål.
Hon kan i och för sig om hon tittade åt vänster när hon kom fram till hörnet vid Regeringsgatan – David Bagares gata ha sett att en man kom springande från trapporna som leder upp från Tunnelgatan för att en kort stund senare ha blivit påsprungen bakifrån av samma man cirka 10-15 meter längre norrut. Dock uppger hennes bekant S som hon gick i sällskap med att de inte såg vilket håll mannen kom ifrån.
Hon bör ha varit med om en konfrontation med Gunnarsson ett par veckor efter mordet. Åtminstone blev hennes bekant S konfronterad med Gunnarsson. Christer Pettersson kan möjligen ha varit med som figurant vid någon konfrontation men det finns ingen uppgift som styrker det.
Finns alltså en viss osäkerhet dels om det verkligen var mördaren som sprang på henne bakifrån och om hon kan ha blandat ihop Pettersson och Gunnarsson. Var det möjligen Gunnarsson som hon sett förut på stan och kunde utesluta fast hon säger Pettersson? Eller var Pettersson med som figurant vid en konfrontation fast han inte var misstänkt i det läget? Eller fick hon se ett foto av Pettersson och kunde utesluta att det var han som sprang på henne? Frågetecknen är många
http://www.leopoldreport.com/SAMSON.html
Hej Gunnar. Ursäkta att jag svarar dig på ett gammalt inlägg men har du kollat upp närmare om Christer Pettersson deltagit som figurant i någon konfrontationsgrupp våren 1986?
Inte såvitt jag vet.
Hon är inte mer tillförlitlig än de två män som påstår sig ha sett CP ovanför trapporna minuterna efter mordet- se resningsansökan.
Mördaren kan inte ha sprungit nerför både David Bagares gata och Malmskillnadsgatan. Om Anki Robrandts och Yvonne Nieminens observationer är riktiga måste det varit två olika personer de sett.
Ja det kan ha varit fler än en person som rörde sig i det området vid samma tid.
Tydligen var det Regeringsgatan och inte Malmskillnadsgatan som mannen kom springande på och sprang in i Anki bakifrån när hon och hennes vän promenerade Regeringsgatan norrut och befann sig 10-15 meter norr om korsningen med David Bagares gata. Enligt uppgift såg paret inte från vilket håll mannen kom. Han kan mycket väl ha kommit upp för trapporna från Tunnelgatan och fortsatt rakt fram på David Bagares gata och vikt av åt vänster in på Regeringsgatan norrut där han sprang på Anki bakifrån. Länkar förhör med Ankis vän http://www.leopoldreport.com/SAMSON.html
Nu är jag förbryllad. Visst har väl Inge Mårelius tidigare beskrivit GM som att denne hade rört sig som en ”pundare” och detta visste han därför att hans bror jobbade med missbrukare? I intervjun här nedan hävdar han motsatsen. Hur ska det vara egentligen? Vet du Gunnar vad det här två olika uppgifterna kan bero på?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22289205.ab
Den här gången sätter jag ut Inge Mårelius efternamn eftersom han själv nyligen framträtt i Aftonbladet. Annars vet mina läsare att jag är ganska restriktiv när det gäller att namnge privatpersoner.
När jag talade med honom 2010 berättade han för mig att han själv jobbat med ungdomar som hade alkohol- och narkotikaproblem. Dessutom hade många av hans skolkamrater sysslat med olika former av drogmissbruk. ”Så att känna igen en pundare var inget svårt”, som han sa till mig.
I min intervju beskriver Inge också mer konkret vad han tagit fasta på: ”Han står inte helt stilla utan går omkring lite grann. Även när han står på ett ställe rör han sig, det liknar det här typiskt oroliga sättet som en tjackpundare har.”
Inge säger dock också så här om gärningsmannen i min intervju: ”Men skillnaden mellan honom och en normal tjackpundare som går på amfetamin var att den här killen var vältränad. Han hade sin typiska gång men vartenda steg var effektivt.”
Det förefaller som om Inge gjort vissa specifika iakttagelser av gärningsmannen som han helt enkelt tolkat på olika sätt under olika perioder.
Även intressant är hans uppskattning av den tiden som han iakttar mördaren. Visserligen påpekar han att den är svår att uppskatta, men säger dock fem minuter eller längre. Pettersson må ha varit riktigt rapp i steget…..
14 mars 1986 säger Inge M sekunder vilket Tingsrätten, Granskningskommissionen (s 159 http://www.regeringen.se/contentassets/126003cf7f424174863bb0cc252ba919/granskningskommissionens-betankande-i-anledning-av-brottsutredningen-efter-mordet-pa-statsminister-olof-palme-del-1, Palmeåklagarna, Palmepoliserna m.f.l. tar fasta på. Inge M hade blivit mycket påverkad av författaren Kanger när det gällde tiden tyvärr. Han har även ändrat sig långt efteråt när det gäller hur mördaren var. Man kan inte dra någon säker slutsats hur länge han såg mördaren stå där. I december 1986 säger han i förhör att han såg när mördaren kom dit dvs han stod redan parkerad då och det gjorde han bara max 2,5 minuter om man ser på bankomatuttagen m.m. Ser man på alla dem personerna som antigen gick förbi eller/och stannade vid Dekorima bara minuterna, minuten innan mordet och de sade att det var tomt där då. Då måste de ha varit tillfälligt blinda om de hade missat mördaren bara på någon, några meters avstånd med andra ord. Inge M satt 40-50 meter bort, han var inte på mordplatsen strax innan skotten som t ex Nicola F, Hellgren m.f.l. var.
Ca 2315: Inga Ålenius och Anja Landgren. Två skådespelerskor som varit och sett samma föreställning av Bröderna Mozart som paret Palme. De stannar en kort stund vid DH och funderar över om de ska gå igenom den stängda Brunkebergstunneln, men väljer att gå söderut på Sveavägen. De ser ingen annan person vid mordplatsen. .
Ca 2317: Rolder med sällskap stannar vid DH under två minuter pga av illamående. Ser inga andra personer där vid tillfället. Rolder stod och rökte utanför Grand när paret Palme kom ut ur Biografen och gick då söderut på Sveavägen.
Ca 2319 Nicol F passerar DH ser ingen där och inte heller på Tunnelgatan där han tittar in. Om en liten stund ska han möta paret Palme längre norrut på Sveavägen och lägga märke till Anders B i sin ”Tensonjacka”.
Ca 2320 Hellgren passerar DH när han promenerar Sveavägen söderut. Ser ingen på mordplatsen.
I samma tidrymd passerar också Scheffer med sällskap. Inte heller hon lägger märke till en Dekorimaman.
Dessutom blir det ologiskt att mördaren kunde veta i förväg att makarna Palme skulle korsa Sveavägen eftersom det var oplanerat- Lisbet ville kolla i skyltfönster på andra sidan. Samma gäller promenaden hem- de hade flera olika alternativ när de stod utanför Grand och mördaren kunde inte veta hur de skulle göra i förväg. När man läser Helen/Ingrid Klerings förhör så ville Olof och Mårten gå hem och dricka te när de stod utanför bion Grand och pratade med varandra ca kl 23:10-23.15. Lisbet och Helen/Ingrid ville inte det vilket avgjorde. Det visar att han inte stämt möte med någon vid Dekorima. Konstigt ställe att stämma möte på också och konstig tid- lönehelg i slutet av månaden ute på stan sent på kvällen m.m. Det kan inte stämma att mördaren stod 5-7 minuter vid Dekorima och väntade- mördaren kunde inte se in i framtiden och Inge M stod inte parkerad i 5-7 minuter innan skotten. http://lennartremstam.blogspot.se/2015/05/grandvittne-klering.html
Vissa saker verkar nästan omöjliga att diskutera med Ulf eftersom du inte låtsas om mina argument. Det är helt riktigt att Inge använder ordet ”sekunder” i förhöret från den 14 mars 1986. Men det intressanta är förstås vad han syftar på när han talar om sekunder. Vad Inge redan i detta tidiga förhör säger om mannen som sköt Olof Palme är bland annat: ”Han stod bara iskallt där och väntade, sköt ner och sen lugnt och fint bara försvann.” Vidare: ”Det var slakt, han var slaktare, han stod där och vänta helt iskallt. Han visste att de skulle komma den vägen.”
Tidigare i förhöret får Inge frågan vad som är det första han uppfattar i samband med själva brottet. Han svarar: ”Jag sitter, jag ser en kille som står, det går folk som – alltså på andra sidan Sveavägen från mig sett – går ner mot Wennergrens Center. Det kan ha varit fem, sex sju personer som går ner mot Wennergrens Center. Så kommer det två personer, varav den ena går något före, och som jag uppfattade det så var det en kvinna. Sen kommer det upp en man, nu efteråt så, han stod alltså vid om det är ett skyltfönster eller mot väggen redan när den här andra gruppen som kom uppifrån Kungsgatan sett gående. När de hade gått förbi och kvinnan och mannen kommer gående, då går han ut bakom. Och som jag uppfattade det så tog han – men där är jag osäker – men jag uppfattade det som att han tog tag i axeln på honom eller på något sätt. Jag uppfattade det som att nu händer någonting.”
Det här är en mycket tydlig beskrivning. Inge menar att mannen som senare sköt befann sig på platsen redan när en grupp på 5-7 personer passerade gathörnet på väg norrut. Vilka kan det ha varit? Vi känner till en grupp på fyra personer som passerade i den riktningen kort tid före mordet, och det är Anders B och tre av hans arbetskamrater. (Anders vänder sedan om och hamnar därför mitt i händelseförloppet.) Vi vet att det måste ha varit åtminstone ett par, tre minuter före mordet som gruppen passerade, förmodligen lite mera. Och vi känner inte till någon senare grupp av människor som rörde sig så. Åtminstone fanns det ingen grupp som passerade gathörnet i direkt anslutning till själva mordet.
Det betyder att Inges tidiga beskrivning, bara ett par veckor efter mordet, anger att mördaren stått och väntat så länge att Inge noterat det – och att det i efterhand framstått som om han iskallt väntat på sitt offer. Men vad Inge också säger i detta förhör är något som Ulf biter sig fast vid och inte bryr sig om att sätta in i ett sammanhang. Det är när Inge säger: ”När jag observerade honom, det var strax innan, bara precis sekunderna innan mannen och kvinnan kommer, det vill säga paret Palme.”
Det kan ju låta motsägelsefullt i förhållande till vad Inge säger annars i förhöret. Så hur kan det tolkas? Den rimliga tolkningen – vilket också är den bild som Inge förmedlar längre fram – är att Inge gör en serie korta observationer av mördaren före dådet. Däremellan tittar han åt andra håll: på trafikljuset som slår om eftersom han placerat sig vid en avkännare, på gatan bakom så att han inte står i vägen för andra bilar och på sina passagerare vid bankomaten. När Inge ser mördaren bara några sekunder innan denne skjuter är det därför rimligtvis en beskrivning av en av dessa observationer, den mest dramatiska av dem.
Det är inte bara jag som anser att det var en kort stund (sekunder, upp till någon minut) som Inge M såg mördaren innan skotten- detsamma säger Stockholms Tingsrätt i sin dom i juli 1989, Granskningskommissionen s 159, Palmeåklagarna, poliserna i Palmeutredningen m.f.l. Kan inte vara 5-7 minuter, omöjligt med tanke på att promenaden hem var oplanerad, de korsade oplanerat Sveavägen strax innan, bankomatuttagen på Inge M:s passagerare, Inge M blev påverkad av författaren Kanger innan rättegångarna 1989, flera vittnen som passerar och en del även stannar på mordplatsen/vid Dekorima bara minuterna, minuten innan mordet utan att se någon Dekorimaman/mördare där då. Dessutom är Inge M osäker på både hur länge han såg mördaren innan mordet och hur hans beteende var. Man kan inte dra någon säker slutsats exakt hur länge Inge M såg mördaren innan mordet, men det är inte flera minuter i.a.f.
Ulf. Du gör ett klassiskt logiskt felslut här. Du förutsätter det som du vill bevisa, att mördaren inte kunde känna till att paret Palme skulle komma till Dekorimahörnan och så drar du slutsatsen att han inte kan ha stått och väntat flera minuter där. Om Palme lurades i en fälla enligt det så kallade mötesscenariot så kan mördaren ha vetat flera timmar i förväg att Palme skulle komma till Dekorima strax efter att bion var slut. Då är det inget konstigt att han var på plats i god tid innan
Att motbevisa mötesscenariot är upp till dig.
Att bevisa att ett avtalat möte har skett mellan Palme och mördaren är snarare du som har bevisbördan på. Ingen har kunnat bevisa den vaga, osäkra hypotesen. Inge M blev påverkad av författaren Kanger och efter det blev det flera minuter, i början pratade han om sekunder. Granskningskommissionen anser också att flera minuter inte kan stämma när man ser att flera andra vittnen faktiskt var på mordplatsen bara minuterna, minuten innan skotten- se ovan och de såg varken makarna Palme eller någon mördare stå och vänta- var folktomt där då. Det visar med hög sannolikhet att inget möte har skett rum ej heller att mördaren stått i flera minuter o väntat. Även Stockholms Tingsrätt anser att sekunder måste ligga riktigheten närmast men även lite mer tid var möjlig.
När Inge M talar om sekunder är det enligt min mening klart av sammanhanget att han talar om den specifika observationen han gör direkt i samband med skottlossningen. Ulf och jag har diskuterat den här saken många gånger förut. Den som är intresserad hänvisas till att själv läsa polisförhören med Inge och dra sina egna slutsatser: http://www.itdemokrati.nu/page36z.html
Ulf. Nu är det faktiskt du som gör ett obevisat antagande när du hävdar att mördaren inte kan ha känt till i förväg att makarna Palme skulle komma till Dekorimahörnan och därför inte kan ha stått där och väntat i flera minuter. Du måste visa varför mötesscenariot kan uteslutas eller åtminstone peka på konkreta fakta som talar emot den hypotesen. Du kan inte bara utgå från att mördaren inte var fräck nog att lura Palme i en fälla och stämma träff med honom vid Dekorima eller att mördaren på något annat sätt förvissat sig om att Palme skulle komma dit efter bions slut. Du måste motivera varför det inte kan ha gått till på det sättet
Att bevisa att ett avtalat möte har skett mellan Palme och mördaren är snarare du som har bevisbördan på. Ingen har kunnat bevisa den vaga, osäkra hypotesen.
Läs mina inlägg igen- t ex var flera personer var på mordplatsen bara minuterna, minuten innan skotten och såg varken någon mördare stå där o vänta, såg ej heller makarna Palme, såg ej heller något möte mellan Palme och mördaren. Bevisen är att inget möte har ägt rum innan skotten. Inge M var också säker- han såg mördaren komma upp snett bakifrån och sköt två skott- inget möte före. Vilka bevis har du för din osannolika mötesteori?
Man kan väl säga att båda sidor här har ett slags bevisbörda. Man kan inte hävda att mordet gick till enligt X utan att vara skyldig att presentera skäl för det. När så väl är gjort är det andras uppgift att genom saklig argumentation och efter bästa förmåga slå hål på ”bevisen” och visa att ett annat händelseförlopp är mer sannolikt.
I det här fallet tycker jag att det är hur klart som helst att i första hand Gunnar genom sina böcker och sina inlägg här på bloggen har presenterat en teori som han med stöd i relevant utredningsmaterial försökt leda i bevis. Du, Ulf, har också presenterat en del sakliga omständigheter som tyder på att Gunnar och vi andra skulle kunna ha fel. Samtidigt är det som att du inte riktigt lyssnar på sakargument och visar att du tagit dem i seriöst beaktande.
Personligen tycker jag att mötesteorin är mycket intressant och har mycket som talar för sig. Samtidigt kan jag se dess svaga länkar. På samma sätt, Ulf, bör du kunna se mötesteorins styrkor, även om du i slutändan finner ett annat scenario troligare. Då bör du också uttrycka dig på ett annat, mer sakligt och resonabelt sätt.
Ulf, du har rätt i att ingen hittills kunnat BEVISA sanningshalten i mötesteorin. Faktum är ju att ingen har kunnat bevisa någonting i det här fallet. Inte vi och inte du. Värt att hålla i minnet ibland. Vi värderar, tolkat, drar slutsatser utifrån vad vi finner rimligt. Du också. Detta är ingen matematisk ekvation.
Ser inte att du kan bevisa att ett möte inte har ägt rum. Du säger att flera vittnen passerade mordplatsen några minuter före mordet utan att se någon stå där. Nu säger Inge att mördaren inte stod blick stilla på samma fläck hela tiden utan rörde sig lite fram och tillbaka och taxiföraren Anders säger att vad som såg ut som ett möte mellan mördaren och makarna Palme ägde rum vid reklampelaren ett tiotal meter norr om mordplatsen. Mördaren kan alltså ha rört sig fram och tillbaka och befunnit sig en bit ifrån själva mordplatsen när vittnena passerat. Eftersom vittnena inte visste att ett mord snart skulle äga rum på platsen sökte de knappast av omgivningen jättenoga och la på minnet allt och alla som de såg i en vid cirkel runt vad de inte visste snart skulle bli platsen för ett brutalt mord. Att de inte såg någon precis vid Dekorimahörnet betyder inte att mördaren inte fanns i närheten när de passerade
Och som jag skrev ovan så var det både enskilda som grupper av personer som går förbi eller/och stannar vid Dekorima bara minuterna, minuten innan mordet. Även Inge M påstår i förhör att han såg en grupp på fem-sex personer som gick förbi mordplatsen bara ”10-15 sekunder kanske 20 sekunder” innan makarna Palme kommer dit. http://lennartremstam.blogspot.se/2015/07/tingsratten-palmemordet-vittne-inge.html
Ca 2315: Inga Ålenius och Anja Landgren. Två skådespelerskor som varit och sett samma föreställning av Bröderna Mozart som paret Palme. De stannar en kort stund vid DH och funderar över om de ska gå igenom den stängda Brunkebergstunneln, men väljer att gå söderut på Sveavägen. De ser ingen annan person vid mordplatsen. .
Ca 2317: Rolder med sällskap stannar vid DH under två minuter pga av illamående. Ser inga andra personer där vid tillfället. Rolder stod och rökte utanför Grand när paret Palme kom ut ur Biografen och gick då söderut på Sveavägen.
Ca 2319 Nicol F passerar DH ser ingen där och inte heller på Tunnelgatan där han tittar in. Om en liten stund ska han möta paret Palme längre norrut på Sveavägen och lägga märke till Anders B i sin ”Tensonjacka”.
Ca 2320 Hellgren passerar DH när han promenerar Sveavägen söderut. Ser ingen på mordplatsen.
I samma tidrymd passerar också Scheffer med sällskap. Inte heller hon lägger märke till en Dekorimaman.
Mördaren ville uppenbarligen döda två personer. Därmed faller vittnets argument om att det skulle röra sig om något slags iskall professionalism, vilket snarare är en slutsats som vittnet drar än en objektiv observation av omständigheterna. Fakta är ju att mördaren avlossar två skott från mycket nära håll. Det ena dödar Olof Palme, på 30-70 centimeters avstånd; det andra missar Lisbeth Palme trots att mördaren också är väldigt nära henne. Mördaren avlossar inga fler skott utan försvinner därifrån. Rimligtvis bör han innan dess ha observerat att Lisbeth Palme, som för honom kan vara ett ytterst riskabelt vittne, är vid liv. Tycker inte det hela vittnar om någon större grad av professionalism. I sådana fall skulle nog mördaren ha dödat båda.
Aha det var på det viset. Jag kan ju också tänka mig att pundarstil kanske kan påminna om en person som liksom håller på att ”pumpa upp sig själv” med adrenalin medan han står och väntar på sitt mordoffer. En slags ”boxartyp” eller vad man nu kan säga.
Utifrån Mårelius första ”obefläckade” vittnesmål uppfattar han att GM står still vid avfasningen och att denne börjar röra sig när paret Palme har passerat honom. Det kan väl handla om att GM tar högst 4-5 steg innan han lägger handen på Palmes axel och skjuter. När Palme har fallit står GM still en stund och därefter börjar GM avlägsna sig från platsen. Utifrån detta första vittnesmål får inte jag ihop hur Mårelius senare tycker sig ha uppfattat att GM rörde sig som en vältränad pundare. Stod GM inte still vid avfasningen? Och när GM började röra sig mot paret från sitt ”gömställe” tar han kanske fyra-fem steg. Hur är det möjligt att på de korta stegen uppfatta en ”tjackstil”? Någonting stämmer inte.
Och jag tror att Mårelius lite märkliga vittnesmål kan bero på att det fanns två personer vid mordplatsen. En med mörkblå täckjacka (som också Lisbeth och Jeppsson såg) och en annan man iklädd 3/4 mörk rock som vittnena runt Sveavägen såg och som var den person som höll i vapnet. Och jag tror mycket väl Mårelius kan ha sett båda dessa personer men sedan blandat ihop dem just för att han inte tittade på mordplatsen hela tiden. Inte omöjligt att CP kan ha varit på plats (väntat på sin kran Sigge?) och dragit som ev avlöning när skotten föll för att INTE bli inblandad i något. Men så blev han det ändå.
http://www.leopoldreport.com/Morel.html
Och Sigge Cedergren vittnade om att han såg en man komma springande efter skotten som såg ut som Ted Gärdestad. Och Ted Gärdstad i sin tur tycker jag påminner ganska mycket om Birgitta W:s Grandman som hon tecknade ner förutom de kraftigt svarta ögonbrynen. Och hur såg Ted Gärdestad ut? Ja, inte som en kurd i varje fall för han var ju rödhårig (!). Kan Grandmannen ha tagit av sig sin mörka sotarmästare direkt efter mordet då han sprang från mordplatsen och tog in på Luntmakargatan för att förvilla? Var det CP (eller någon annan pundare) i blå täckjacka som sprang uppför trapporna och inte GM i svart, tunn rock? Kan inte GM ha sprungit Luntmakargatan framåt och sedan tagit till vänster och kommit upp på David Bagares gata där Yvonne N och hennes sällskap mötte honom? Eller cyklar jag nu?
PS: den här chilenaren Amigo G vars glasögon hittades den 3 mars på Snickarbacken…har han verkligen alibi för den 28 februari? G uppger nämligen själv att han var hos bekanta under mordkvällen. Man får ju intryck av att Holmer nöjer sig med förklaringen att G tappade glasögonen den 3 mars då han och hustrun besökte ett låneinstitut i Stockholm men det var ju tre (3) dagar EFTER mordet? Nöjde sig Holmer & co med att G:s bekanta intygade att han och hustrun befann sig hos hemma hos dessa mordkvällen? Hur vattentätt är en sådant alibi?
Holmer skriver i sin bok att G och hustrun inte kan ha ”pratat ihop sig” innan polisen förhörde dem. Men det kan de väl? Om glasögonen tappades mordkvällen och de anade att de låg någonstans i närheten av mordplatsen så hann de ju exempelvis boka tid hos låneinstitutet så snabbt som möjligt för att SKAFFA sig ett alibi?
Och som sagt, G gjorde sig känd hos polisen 1981 för att ha hotat en vänsterdemonstrant tidigt 80-ta då han var nyanländ i Sverige. Ja, det är väl smart om man vill bli registrerad som högervriden i svenska polisens register. G kan väl likväl ha varit en vänsterextremist som ville verka under falsk flagg här i Sverige. G är en skummis tycker jag det verkar som.
https://books.google.se/books?id=oH-pBwAAQBAJ&pg=PT51&lpg=PT51&dq=hans+holmer+chile+trosa&source=bl&ots=4nRZ87sujC&sig=2gxataXtfWPEfw85XY_vqAVHc9E&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiLuaGV2qHLAhXMCJoKHc9xCFsQ6AEICjAA
Jag har ett par frågor om Christer Pettersson, som kanske Gunnar eller någon annan kan besvara. Ska bara nämna först att jag själv har aldrig trott på Christer Pettersson som gärningsmannen. Jag har läst Gunnars två senaste böcker om Palmemordet, och lutar snarare åt hans teori om Stay Behind, eller Leif GW Perssons teori om säkerhetspoliser/militärer. Men man ska ju hålla alla dörrar öppna, och jag har fått upp ögonen för några saker kring Christer Pettersson som jag funderar över:
1. Polisen gjorde alltså husrannsakan hemma hos Christer i samband med gripandet, och i beslagsprotokollet omnämns bl.a. ett A4-papper med delvis oläslig text, men där det tydligt går att läsa ”Sveavägen” (sannolikt har Christer skrivit det).
2. Polisen upptäckte i Christers hem åtskilliga brev från och till Lars Tingström. I olika TV3-intervjuer under 90-talet förnekade alltid Christer att han hade någon djupare relation med Tingström, han sa t.ex. vid något tillfälle att de var så olika för Tingström drack inte och tog inte droger. Men den här digra brevskörden visar ju ändå på en djupare relation dem emellan? Breven handlar exempelvis om Tingströms problem med att byta advokat, och Christer har skrivit (till Tingström) i besvikna ordalag att ”det trodde jag INTE om [Palme]”.
3. Polisen noterade även att hemma hos Christer fanns den starkt Palme-fientliga boken Land du förskingrade. På en sida i boken finns en bild av Olof Palme, där någon (Christer?) ritat in en liten ”djävul”.
4. I Christers hem fanns även en karta med öppettider för Danderyds jaktskyttebana.
5. Man hittade två tidningsurklipp som handlade om skjutvapen.
6. Den person som kanske kände Christer Pettersson bäst (?) var hans ”livmedikus” professor Lidberg. Han har sagt att Christer ”är synnerligen möjlig som mördaren” och att Tingström och Pettersson kan ha ”hetsat varandra och jagat upp sig i aggressivitet” – om Pettersson fått syn på paret Palme på bion kan det, enligt Lidberg, ”ha skett en felkoppling hos Pettersson som ledde till mordet”.
7. En sista detalj, som Gunnar kanske ger en bra förklaring till i sin bok från 2010, är Christer Petterssons klädbränning, som enligt Ingemar Krusell skulle ha ägt rum kort tid efter mordet. Jag har som sagt läst Gunnars böcker men minns inte exakt hur detta faktum omnämns. Var det så att Gunnar lyckades bevisa att klädbränningen ägde rum före mordet?
Konkreta frågor om misstankarna mot Pettersson är alltid värdefulla. Jag får försöka titta på saker du tar upp när jag har tid och andra skribenter som har synpunkter att bidra med är alltid välkomna. Det underlättar rent allmänt med källhanvisningar när så är möjligt. Utan att kolla är jag inte spontant säker på vilka av ovanstående uppgifter som kommer från själva beslagsprotokollen och vad som kommer från tidningar.
En fråga kan vi ta direkt: de brinnande kläderna. Jag tar upp dem rätt utförligt i min bok ”Konspirationer”, sid 376-378. I korthet: vad som blev känt är att Pettersson i samband med en klädtvätt kastade ut brinnande kläder från sin balkong. Uppgifterna om de brinnande kläderna kom framför allt från en av Petterssons vänner, Ulf S. Ulf trodde att händelsen hade inträffat lördagen den 1 februari 1986, alltså en månad före mordet. Pettersson medgav i polisförhör att det fanns kläder som hade brunnit och sa att han kastat ut dem på marken från balkongen. Han trodde att kläderna självantänt eftersom de var heta sedan de torkats i hög temperatur. Den förklaringen bedömdes av polisen som osannolik. Däremot var det, som Palmeutredaren Ingemar Krusell medgett i sin bok om mordet, fullt möjligt att heta kläder skulle kunna ha antänts av cigarrettglöd. I vilket fall pekade polisens utredande på att det datum som Ulf angett var korrekt, och då var händelsen inte intressant i förhållande till mordet. Palmeutredarna tog inte upp den påstådda klädbränningen i samband med rättegången.
Utöver detta kan det kanske läggas till att om Pettersson beslutat sig för att göra sig av med kläder han använt i samband med mordet vore det ju sällsynt illa genomtänkt att försöka göra det genom att tända eld på dem och kasta ut dem från balkongen.
Tack för svar, Gunnar. Som du kanske läst tidigare tog Ingemar Krusell upp de brinnande kläderna i en debattartikel i Ölandsbladet så sent som 2006. Han bestrider där, indirekt, uppgiften som du refererar till – att brännandet skulle ha inträffat 1 februari 1986. Krusell skriver 2006: ”Ett tungt indicium är klädbränningen på balkongen. Den ägde rum efter det att kvällstidningarna berättat om vilka spår. t.ex. ‘krutstänk’ som kunde finnas på mördarens kläder. Intressant är inte enbart uppgiften om att klädbränningen ägt rum. Mera anmärkningsvärd är Petterssons förklaring om varför, nämligen att ett klädbylte antänts av sig självt inne i lägenheten!”
Jag ber om ursäkt för att jag inte bifogade källhänvisningar till de detaljer jag tog upp från husrannsakan hemma hos Christer Pettersson. Jag hittade uppgifterna på följande sidor:
Här, i punkt 8, nämns boken Land du förskingrade, med den inritade djävulen:
Här, i punkterna 10, 12 och 13, nämns den besvikna kommentaren om Palme som Pettersson gjorde, kartan och öppettiderna till jaktskyttebanan, samt hans anteckning om Sveavägen:
Här, i punkterna 9 och 10, nämns tidningsartiklar om skjutvapen samt brev till Lars Tingström:
Som sagt: Jag tror inte att Christer Pettersson mördade Olof Palme, jag vill inte tro det, men det är ju viktigt att inte låsa sig och att inte negligera sånt som talar emot den egna ståndpunkten.
För övrigt undrar jag varför det inte blev något av Ingemar Krusells memoarer. I en artikel 2013 berättar han att han skrivit minst ett rejält kapitel om Palmemordet i denna kommande bok, men vad jag kan se har det inte utkommit någon mer bok från hans sida (utöver den som kom redan 1998). Av alla som förespråkar Christer Pettersson som Palmes mördare tycker jag att Krusell är den enda riktigt vettiga (oftast), de övriga talar mestadels mot bättre vetande, d.v.s. de är inte tillräckligt pålästa.
Tack för mer detaljerade uppgifter. En sak kan jag reda ut direkt och det gäller den inritade djävulen i fotot på Palme i boken ”Land du förskingrade”. Boken är skriven av Carl-G Edquist (som även är känd under efternamnet Borgenstierna). Han var en gammal nazist som under en tid var juridiskt ombud för ”bombmannen” Lars Tingström, Petterssons fängelsekompis.
Jag har själv ett exemplar av boken och när jag kontrollerade visade det sig att den tecknade djävulen helt enkelt är en del av den tryckta bilden. Det får väl anses vara klarlagt att Pettersson fått boken av Tingström. Dess innehåll är ganska besynnerligt – ett av kapitlen går till exempel ut på att hävda att det finns stora likheter mellan nazismen och svensk socialdemokrati. Tog Pettersson till sig något av dess budskap? Det är högst tveksamt – den vanliga uppfattningen om Pettersson var att han sympatiserade med socialdemokratin i den mån han brydde sig om politik. I vilket fall ritade han inte någon djävul på bilden av Palme.
Så här ser boksidan ut: https://gunnarwall.wordpress.com/ur-land-du-forskingrade/
Förvisso finns det mycket som det går att spekulera över när det gäller polisens omfattande beslag hemma hos Christer Pettersson. Det gäller ju t ex punkten 13 i din andra länk ovan. Där sammanfattas beslaget som ”5 st handskrivna A4-ark med i stort sett oläslig text, på ett av papperen står det ‘Sveavägen’.”
Jag vet inte om de handskrivna papperen är tillgängliga. I så fall vore det ju intressant att se om det finns flera ord som är läsliga om man verkligen försöker, det borde det ju rimligtvis vara trots att Pettersson hade en rätt svårtydbar handstil. Kanske var det så att de som gjorde beslaget inte ansträngde sig särskilt mycket sedan de konstaterat att det fanns ett ord som teoretiskt pekade på en koppling till mordet. Sedan fick andra sitta i lugn och ro och fundera. Det är i och för sig inte så mycket att säga om det – när poliser gör beslag har de mycket att göra och måste fatta snabba beslut. Men jag är tämligen säker på att inget om dessa papper återkom i rättegången. Möjligen fick Pettersson en fråga om dem i något av polisförhören med honom, men jag minns inte om så var fallet – kanske någon annan är aktuellt påläst?
Annat i dessa beslagslistor har en uppenbar koppling till hypotetiska politiska motiv, som t ex Petterssons formulering i ett brev till Tingström från maj 1985 där han uttrycker förvåning och missnöje med Palmes regering i samband med ett tankeutbyte om Tingströms rättigheter. ”Det trodde jag inte om honom”, skriver Pettersson om Palme. Man får väl säga att det är en ganska stillsam kritik av Olof Palme, jämfört med vad som formulerades av många andra människor. Och Petterssons förvåning passar ju inte särskilt bra ihop med vad t ex Ulf Dahlsten velat ge intryck av i sin debattartikel i DN: http://www.dn.se/debatt/den-obekvama-sanningen-om-mordet-pa-olof-palme/
I den artikeln vill Dahlsten förmedla bilden av att Pettersson redan flera år före mordet åtagit sig att för Tingströms räkning ta livet av Palme. Det rimmar ju rätt illa med formuleringen i brevet från 1985.
Det som är värt att påminna sig är fortfarande att åklagarna inte brydde sig om att försöka formulera ett motiv för Pettersson att mörda Palme när de gick till åtal. Det var först i samband med resningsansökan som de tacksamt tog emot ett sådant motiv när de lät advokaten Pelle Svenssons uppgifter om ”bombmannens testamente” ingå i ansökan. I min bok ”Mordgåtan Olof Palme” ägnar jag ett kapitel åt Svenssons påståenden. Jag tror att jag snarast är välvillig mot Pelle Svensson om jag sammanfattar dem som fladdriga. Det finns hårdare uttryck som är fullt tänkbara.
Tack för utförliga svar, även om alla frågetecken angående Christer Pettersson inte går att räta ut så här omgående. Jag har själv försökt räta ut några av de frågetecken jag nämnde ovan, sen jag skrev inlägget för några dagar sen. Boken Land du förskingrade känns inte längre särskilt beklämmande för Petterssons del. Dels på grund av ditt viktiga konstaterande, Gunnar, att teckningen av djävulen faktiskt ingår i själva boken, att det inte är Pettersson som ritat dit den.
Man kan ju få det intrycket, när man läser beslagsprotokollet. Dåligt av dem (polis/åklagare) att de inte kollat upp det ordentligt – eller att de medvetet slarvat med att uttrycka det tydligt i sina papper.
Jag tycker dock, som Ingemar Krusell säger i något sammanhang, att det här med olika indicier (mot CP) är relevant. Kanske inte direkt ur ett strikt juridiskt perspektiv. Men om man lägger samman flertalet indicier med vittnesuppgifter och sådant som är mer åt bevishållet, då kan indicierna framstå som mer intressanta.
Jag lyssnade häromdagen på Christer Petterssons uttalanden i Tingsrätten sommaren 1989 och han förklarade då varifrån boken Land du förskingrade kom. Att det var Tingströms bok, som han lämnat som en slags gåva. Men Christer framstod som sanningsenlig när han mer eller mindre hävdade att han närmast motvilligt tog emot den. Så tolkade jag honom i alla fall.
Även när det gällde brevväxlingen dem emellan började Christer känna ett slags bristande intresse. En form av distans till Bombmannen, att de inte hade så mycket gemensamt längre vid denna tid. Det kan man också se av det faktum att flera brev skrivna till Tingström aldrig postades av Christer. Tror också att polisen beslagtog några brev från Tingström som Christer aldrig öppnat.
CP berättade i Tingsrätten hur han suttit ner och skrivit några rader som svar på Tingströms beklagande att han nekats nåd – men att det mest var av nån slags artighet, för att vara schysst, som Christer gjorde det. Men att han egentligen inte riktigt brydde sig så mycket. I Tingsrätten sa Christer alltså att den där formuleringen om att ”det där trodde jag inte om Palme” var mest för att visa sig lite förstående. Så uppfattade jag hans svar på Helins fråga om just den formuleringen. Hela CP:s redogörelse kring detta kändes faktiskt uppriktig. Tyckte i alla fall jag, när jag nyligen lyssnade på inspelningen från SR.
Dock kvarstår en del frågetecken, och Hovrätten avslutade ju Christer Pettersson-målet med att säga att CP saknade alibi för tidpunkten för mordet, och att CP faktiskt uppehållit sig vid Grand-området den aktuella tiden. Enligt deras bedömning. Så något totalt frikännande var det ju på sätt och vis inte. Även om hovrättens president Birgitta Blom i senare intervjuer (i slutet av 90-talet) uttryckte sig väldigt skeptiskt angående hypotesen att CP skulle kunna vara Palmes mördare.
En tanke som lite grann gnager är denna: Det måste ju finnas en bra förklaring till varför Palmemordutredningen kört fast så fundamentalt under så lång tid, varför inget händer, varför man bara trampar vatten. Kanske, kanske skulle en förklaring kunna vara just detta: Att man redan har hittat mördaren, men att han frikändes. Är det därför inget nytt kan hända? Avslutningsvis: En viktig person att fråga om CP:s eventuella skuld var ju Anki Sjöberg, hans flickvän från och till under närmare 20 år. Hon dog 2013. Undrar om hon yttrat sig om detta någonstans. Hon borde vara en tillförlitlig källa, eller?
Givetvis kan man förklara att så lite hänt i Palmeutredningen på många år med att man redan hittat mördaren men att han frikändes. Det går också att förklara samma sak med att poliser och åklagare bundit sig vid föreställningen att man redan hittat mördaren och att man därför inte letat ordentligt efter någon annan lösning.
Nu tror jag inte på den första varianten och menar inte heller att den andra varianten är en riktigt bra förklaring. En av de stora satsningarna från Palmeutredarnas sida efter Petterssons frikännande handlade ju om den s k gärningsmannaprofilen, det vill säga: man letade efter personer som skulle kunna stämma överens med den psykologiska profilering av mördaren som tagits fram av psykiatern Ulf Åsgård och kriminalkommissarien Jan Olsson. Det där var ett arbete som vad jag förstås bedrevs med rätt stor energi och det fanns ett antal personer som blev tämligen noggrant utredda. Något sådant skulle väl knappast ha skett om utredarna varit övertygade om Petterssons skuld.
Däremot har det hela tiden funnits områden som blivit väldigt illa utredda på grund av de uppenbara politiska komplikationer som skulle ha uppstått om polisen petat i dem. Granskningskommissionen tar upp flera tydliga exempel på detta. Och med en ofullständigt genomförd utredning är det kanske inte att förvånas över om den hittills inte gett något tillförlitligt resultat.
Vad säger ni om att det skulle ha kunnat vara just exakt en sån här keps som Mårten Palme beskrev att hans Grandman” bar? Med ”knäppe till skärmen” Påminner också lite om en ”Leninkeps” som ett annat vittne beskrev.
http://digitaltmuseum.se/011013847289/brun-keps-och-taximossa-nordiska-museets-foremal-inv-nr-289556-och-317478
En artikel som nog kan tänkas intressera alla palmemordsnördar och palmemordskonspirationsteoretiker. En ombyggd startpistol i kombination med amfetamin.
http://lt.se/nyheter/nyheter/1.3628264-byggde-revolver-av-startpistol
Det Inge M såg var, fem (5) personer som passerade färgaffären Dekorima på väg norrut. Fyra (4) personer (sällskapet med Anders B) gick strax efter in i Götabankens lokal på Sveavägen. Medan den femte personen som gick rakt bakom sällskapet, stannar kvar och väntar på dom fyra (4) framför färgaffären Dekorima.
Jag vet inte riktigt vart du vill komma. Och dina sakuppgifter stämmer dåligt med vad som förefaller klarlagt: Andres B gick aldrig in i Skandiahuset för att använda inomhusbankomaten, han väntade utanför på trottoaren. Och inte heller har jag sett några uppgifter som ger stöd för att någon person som följt efter sällskapet skulle ha stannat vid Dekorima för att vänta på att de fyra skulle komma tillbaka. Vill du föra den här diskussionen vidare tycker jag du ska ge belägg för var du har dina uppgifter ifrån.
Inge M ser gärningsmännen sekunderna innan Lisbet och Olof kommer. Han uppfattar inte at gärningsmännen är en av dom fem han såg passerade. Det kan tyckas som förhörsledaren gör det ?
F: Hur lång tid innan var du observerade honom då. Hur nära var han första gången du ser honom?
M: Jag står ju alltså på andra sidan Sveavägen, jag hade precis vänt bilen, och det här rör sig om minuter.
F: Man kan ju gå langt på en minut också .
M: Men han såg, när jag observerade honom det var strax innan, bara precis sekunderna innan mannen och kvinnan kommer, det vill saga, paret Palme.
F: Sekunderna innan de möts?
M: lnnan de går forbi honom för han står, som jag uppfattade det, mot väggen, och sen sa när de går forbi så kommer han upp bakom.
F: Nu har du sagt att du såg en grupp personer, kanske fem, som just hade passerat platsen på vag ner mot, åt vanster fran ditt håll, var det någon annan i närheten?
M: Just dar var det ganska tomt.
F: Det var det?
M: Ja, det var, nej det var ganska tomt.
Det var tomt, inga ….
M: lnte just då.
Källa: https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMdGUwbjJ1WVNuOXc/view
Innan mordet var Andres B i Götabankens automatiska dörröppning och ser inte Lisbet och Olof när de passerar honom.
”Björkman kan inte säga vad för slags bank men han vet att en av hans arbetskamrater tog upp ett kort stack in i något slags kodlås då öppnede sig en dörr och då kunde arbetskamraterna gå in i någon slags foaje där man skulle få ut pengar. Björkman blev kvar i dörröppningen ensam och rätt som det var så började dörren att stangas”
Källa: https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMYVJEZFdMUGt4Vzg/view
Inge M är inte säker på hur många personer det är i gruppen som passerar norrut en liten stund före mordet. Däremot är det hans uppfattning att gärningsmannen stått och väntat ensam när gruppen passerade honom. Särskilt på sidan som är numrerad 370 i de förhör med honom som du länkar till beskriver han den saken tydligt. Det finns heller inga uppgifter från Anders B – som jag själv talat med utförligt – eller från hans tre arbetskamrater om att någon femte person skulle ha gått tillsammans med dem eller nära efter dem för att sedan stanna upp och bli kvar vid Tunnelgatskorsningen.
Jag tror förvisso att Inge M syftar på Anders och hans kollegor när han talar om gruppen på kanske fem personer. Och jag tror inte det är så konstigt att han i efterhand inte hade en exakt uppfattning om hur många de var.
Som du vet är polisens teori, att gärningsmännen följde efter Lisbet och Olof från biografen och passerade korvkiosken utanför Adolf Fredriks kyrka på Sveavägen. Min teori er at gärningsmännen kom från den motsatta riktningen, från Kungsgatan. Kom gående norr ut på Sveavägen och anlände obemärkt till mötesplatsen, ved at gå en bit bakom Anders och hans kollegor. Ungefär så långt bakom, som det är mellan Götabankens dörröppning och Dekorimas entre. Det är också därför gärningsmännen inte är rädd för Anders B när han ser Anders B kom tillbaka frå Götabanken, 5-10 meter bakom Lisbet och Olof. Han vet att Anders B inte är en säkerhetsvakt. För Inge M händer allt deta i samma veva, han säger det två gånger på sidan 370.
Vid tiden för Palmemålet var definitivt polisens teori att mördaren följt efter Palme från Grand. Och samma tanke finns ju i den senare utvecklade Gärningsmannaprofilen. I dag har inte utredarna uttryckt samma tvärsäkerhet på den punkten. För min del håller jag med dig om att det är mindre troligt att det var så. Och då kommer förstås frågan upp om hur gärningsmannen kom till mordplatsen.
Inge M:s vittnesmål är givetvis väldigt viktigt, inte minst för att han så bestämt hävdar att mördaren fanns på plats flera minuter före mordet. I hans berättelse låter det dock som om han såg gruppen som passerade Dekorimahörnan på väg norrut bara några ögonblick före mordet. Om det var så sent kan det inte ha varit Anders B och hans kollegor. Jag föreställer mig att de bör ha passerat Dekorimahörnan ungefär ett par minuter före mordet. Vad som sedan hände var ju att några i sällskapet bestämde sig för att ta ut pengar i bankomaten, att Anders som inte behövde det blev kvar utanför där han stod och väntade en stund. Under den tiden hann han ändra sina planer och bestämde sig för att inte följa med de övriga ut på lokal utan i stället vända hemåt.
Jag tror att Inge M i efterhand – och givetvis oavsiktligt – förkortat tiden mellan det att gruppen passerar Dekorimahörnan och mordet. Det är lätt att göra ett sådant misstag. Och en särskild anledning till att han kan ha gjort det är att han har en minnesbild av en händelse vid reklampelaren strax norr om mordplatsen – en händelse som han dock inte lyckats att närmare beskriva fast han tror att den kan ha varit av betydelse. Jag har tagit upp det där i flera av mina böcker och tidigare på denna blogg. I korthet tänker jag mig att han observerade hur mördaren mötte makarna Palme vid reklampelaren och hade ett kort samtal med dem där innan han slog följe med dem den sista korta sträckan fram till Dekorimahörnan där han sköt.
För Inges del skulle det vara lätt att sammanblanda iakttagelsen av gruppen som passerade Dekorimahörnan med en senare iakttagelse av flera personer som samtalade vid annonspelaren. Då är det naturligt för honom att dra slutsatsen att gruppen måste ha passerat precis före mordet.
För fullständighetens skull: kan man inte tänka sig att det verkligen var en grupp av människor som passerade mordplatsen alldeles före skottlossningen, men att det inte var Anders och hans kollegor utan några andra? Ja, i princip. men då har ingen i gruppen hört av sig och inte heller kan man hitta minsta spår av den i andra vittnens iakttagelser.
Det tog inte så många sekunder å gå fra Dekorimahörnan til Götabanken (se bild 1) Björkman säger at han ”blev kvar i dörröppningen ensam och rätt som det var så började dörren att stangas” Jag förstår det så att Björkman stod innut i den automatiska slussdörren, som rätt som det var började stangas (se bild 2) Och att det var då Lisbet och Palme passerade Götabanken, varpå Björkman kom ut av dörröppningen och gick efter dom. Så jag tror inte Inge M har förkortat tiden, men tillsatte lite tid där han tror att han ser gärningsmännen innan mordet.
bild 1 http://oi66.tinypic.com/2j1tvg4.jpg
bild 2 http://oi68.tinypic.com/2mepwlt.jpg
Jag har skrivit utförligt på annan plats i denna blog om att det går att härleda hur länge Inge M kan ha gjort observationer upp mot mordplatsen. Två av Inges vänner tog ju ut pengar i bankomaten. Före vännerna var ingen kö men det stod en person vid bankomaten som höll på med ett uttag. Därefter tar den första vännen ut pengar. När den andra vännen knappar in sin kod hörs första skottet. Det går således att räkna bakåt och jag kommer fram till att det bör ha tagit ca. 90s från att Inge parkerat bilen till det första skottet.
även allt han ser händer på andra sidan vägen, tar 90 sekunder. Att han har sett gärningsmännen längre, måste vara en efter konstruktion.
Exakt hur länge Inge satt i bilen och väntade medan hans passagerare gjorde uttag i bankomaten på Tunnelgatan har inte gått att säkert få fram. Men det var i alla fall så länge att han hann bekymra sig över att han stannat där han egentligen inte fick. I förhöret med honom från den 14 mars 1986 – alltså bara två veckor efter mordet – säger han att trafikljusen slog om flera gånger och att det nog berodde på att hans bil stod så att ljusens avkännare reagerade. Se http://www.itdemokrati.nu/page36z.html
Och exakt när Anders B och hans kollegor passerade den blivande brottsplatsen på väg norrut går inte heller att fastställa. Det finns för all del tider för uttagen i bankomaten i Skandiahuset som Anders B:s sällskap gjort, men sådana tider är inte tillförlitliga. Efter att ha vägt samman all information från polisutredningen som de haft tillgång till drog i vilket fall Åsgård/Olsson i Gärningsmannaprofilen slutsatsen att ett av dessa uttag skedde kl 23.16. Om det är korrekt passerade Anders B:s sällskap brottsplatsen mer än fem minuter före mordet. Det pekar i sin tur – om det är riktigt – på att Inge M varit på plats ännu lite längre än så.
Men självklart rör vi oss med sannolikheter och hypoteser. Det vi kan göra är att läsa förhören med de aktuella vittnena och försöka bedöma vilka uppgifter som verkar rimliga när vi lägger ihop det som finns.
Nu vet jag vad Inge M har gjort. Orsaken till att han säger, paret Palme kom gående söder ut nästan samtidigt som sällskapet med Anders B passerade på väg norr ut, är att han har gjort en tidslinjeändring.
Jag håller med om att han sett gärningsmannen vänta utanför Dekorima från och med då sällskapet med Anders B passerade och fram till paret Palmes ankomst (en okänd tidsperiod på tidslinjen)
Det Inge M har gör, är att han skär ut denna okänd tidsperiod (där han observerar gärningsmannen) och flyttar den till tidsperioden innan sällskapet med Anders B passerade Dekorima. Kanske för att han i sitt inre är säker på att gärningsmannen väntade på Olof Palme ? Något jag inte är säker på. Jag tror nämligen gärningsmannen är den femte personen Inge M ser komma gående norr ut bakom sällskapet med Anders B. Och stannar utanför Dekorima medan sällskapet är i banken.
Om vi ska kunna lösa mordet på Olof Palme, måste vi prova alla teorier, även om dom är på kors med andra teorier.
Jag håller med dig om det sista, vi måste förstås pröva och ompröva teorier. Det är en uppmaning jag bör ta till mig själv också lika väl som jag gärna riktar den till andra.
När det gäller din teori ”mötesscenariot” så förutsätter den at Nicola F talar sanning och Lisbet inte gör det. Jag är inte är säker på det. I det första förhör säger Nicola F att han mötte paret Palme utanför huvudingången til Bonnier Fastigheten (Sveavägen 56) Han visste med andra ord inte att paret Palme hade gått på andra sidan Sveavägen från biografen. I det andra förhör säger Nicola F att han mötte paret Palme utanför huvudingången til Skandia Fastigheten (Sveavägen 44) Han hade nu läst att paret Palme korsade Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata på sin väg från biografen til Tunnelgatan. Uppenbarligen är Nicolas möten med paret Palme utanför Sveavägen 56 och Sveavägen 44 konstruktioner. Lisbets möte utanför huvudingången til Dekorima (Sveavägen 42) är dock ingen konstruktion. Det möte bekräftas av många vittnen. Nicolas möten med paret Palme utanför Sveavägen 56 och Sveavägen 44 har ingen sett eller upplevt, inte ens Lisbet P.
”Mötesscenariot” står och faller inte med Nicola F:s uppgifter. De kan vara riktiga eller felaktiga. Men vid rekonstruktionen på plats tar polisen uppenbarligen dessa uppgifter på allvar. Om de är riktiga förstärker de vad övriga vittnen som lade märke till något före skottlossningen uppgett.