Leif GW om mordscenariot som utredarna inte ville höra talas om

Leif GW Persson och Lena Andersson i diskussion om Palmemordet på bokmässan i Göteborg under fredagen. Diskussionen arrangerades av tidskriften Vi Läser. Moderator var Stina Jofs.

DIREKT FRÅN BOKMÄSSAN ett klipp från fredagseftermiddagens samtal mellan Leif GW Persson och Lena Andersson om Palmemordet. Tack Otto Ekevi som lagt upp det på Facebook!

Leif GW talar i lite inlindade ordalag om det som brukar kallas mötesscenariot. Det är förståeligt att han inte försöker sig på att sammanfatta det på den korta stund han har på sig. Men det är positivt och värt att notera att han alls går ut offentligt med sina tankegångar om den laddade mordhypotesen.

Den som läst mina Palmeböcker – eller Lena Anderssons essä Elementär induktion i boken Förnuft och högmod från 2011 – vet vad det går ut på: att Olof Palme lockats till ett möte och att mördaren väntade på honom.

Lenas essä handlar just om mötescenariot och om varför den hypotesen så länge framstått som en otänkbar tanke. Hon skriver bland annat: ”De personer som bevittnar händelserna minuterna och sekunderna före mordet ger i tidiga förhör uppgifter som talar för att det funnits en längre kontakt mellan paret Palme och gärningsmannen innan denne skjuter.”

Men ändå har dessa vittnesmål sopats undan. Och utredningen har kört fast. Som Lena skriver: ”När det mesta talar för att jorden snurrar runt solen men vi ändå bestämmer oss för att solen snurrar runt jorden är det mycket som inte går att få klarhet i.”

Det är just de där sakerna Lena och Leif GW samtalar om.

”Jag är ingen stor vän av vittnen, men ibland säger de konstiga saker och det är då jag blir intresserad”, säger GW bland annat. Han säger att han i det sammanhanget tog intryck av vad Lena skrivit och att han också tog upp den infallsvinkeln inom utredningen: ”Jag försökte torgföra dina teser där”, säger han till Lena, ”men de väckte ingen större succé.”

Den som vill veta mer om argumenten för mötesscenariot kan läsa någon av mina böcker om Palmemordet. Eller min senaste bok Huvudet på en påle som till hälften handlar om utredningen av mordet på den svenske statsministern och då framför allt om Lisbeth Palmes vittnesmål.

Annonser

185 reaktioner på ”Leif GW om mordscenariot som utredarna inte ville höra talas om

  1. Kan mördaren ha lurat Olof Palme i en fälla genom att stämma träff med honom utanför Dekorima?
    Kände Olof Palme sin mördare eller kan han ha accepterat att träffa en för honom okänd person vid en så pass udda plats och tidpunkt? Utgav sig mördaren för att vara någon person som Olof kände och hade förtroende för? Vad tänker du Gunnar?

    1. Ja, min tanke är att mördaren – som möjligen ingick i en grupp – helt enkelt kan ha lurat Palme till ett möte. En variant på temat är att någon helt annan person stämde möte med statsministern men att fiender till Palme avlyssnade samtalet och beslutade sig för att skicka en mördare som slog till när han var på väg till mötet. I så fall kan mördaren ha agerat som om han var utsänd av den person som Palme stämt träff med.

      Om Palme begett sig till ett möte: kände han i så fall mördaren (eller den person han räknade med att träffa)? Kanske. Men det är också möjligt att personen Palme stämt möte med hade gett intryck av att representera en gruppering som Palme hade förtroende för. Eller att personen övertygande kunde hävda att han hade information som Palme behövde få del av och att den informationen borde överlämnas på ett sekretessfullt sätt.

      Det kan förefalla konstigt att Palme skulle gå med på ett hastigt möte på stan. Men om han trodde att det till exempel handlade om att dryfta känslig information så var det inte så långsökt. Risken för att ett sådant möte skulle avlyssnas var minimal jämfört med om han träffat personen på tjänsterummet eller talat i telefon med honom.

      Och vem skulle kunna tro att det var farligt att mötas mitt i centrala Stockholm med fullt av människor i närheten?

      Vad trodde Palme att mötet skulle handla om? Det finns många alternativ. Det kan ha varit en sådan relativ småsak som Harvardärendet som då plågade Palme mycket starkt – det handlade om misstankar om att han skulle ha ägnat sig åt ekonomiska oegentligheter om än i liten skala. Vi vet att Palmes överklagande när det gällde skattebeslutet om Harvard stals från länsrätten i Stockholm bara några timmar före mordet – här finns det möjligheter att tänka sig ett samband mellan händelserna.

  2. Hans Holmér lär ha yttrat något i stil med: ”Olof Palme valde själv platsen…” (där han blev skjuten). Jag har läst det någonstans, kommer inte på vart nu. Någon som känner igen det? OM han sa det så implicerar det att OP själv valt platsen för ett ev. möte med ‘någon’.

  3. Att Krister Petersson skulle ha utlovat lösningen på mordgåtan före årsskiftet har då åtminstone inte jag hört någonstans. Man kan misstänka att Leif GW spånar här, vilket i så fall inte skulle vara första gången. Sedan ger han alltså sken av att veta att utredarna inte kommer att presentera ett mordscenario som liknar Lena Anderssons teori. Där tror jag visserligen att GW har alldeles rätt, men frågan är återigen om det inte mera är en gissning från hans sida. Det som däremot kanske kan vara att vänta från utredningshåll i närtid är någon slags kommentar om Skandiamannen. Eftersom han troligen inte alls är inblandad i mordet, finns det väl, efter allt ståhej, skäl för Palmeutredarna att rentvå honom.

    1. För övrigt känner jag inte igen uppgifterna om att Holmér skulle ha utlovat en lösning på mordet vid de tidpunkter som professor emeritus Persson nämner. Däremot är vi väl många som minns Hans Ölvebros olika uttalanden om att mordet skulle vara löst under 1994. Där skedde en framflyttning av tidpunkterna ungefär på det sätt som GW beskriver.

  4. Intervju med Kari Poutianien från ganska nyligen. Intressant. Anmärkningsvärt att han inte vill tillskriva det här med ”WT-männen” så stor relevans, att han inte vill närmre diskutera Alf Karlssons (Säpo) olika förehavanden under mordnatten, han tonar snarast ner detta, tycker jag. Samt att Nässén (och Wingren) försökte få fast Gunnarsson med löfte om miljonbelöning till kriminella . Även att han nämner att hans och broderns bok ”Inuti Labyrinten” inte ansågs vara intressant förrän Kjell Olof Feldt hade uttalat sig i ‘positiva ordalag’ om den – att det var beroende på VEM som sa något, snarare än VAD som sades.

  5. Intressant från Leopold-rapporten om ”33-åringen” (Victor Gunnarsson), boken ”Han sköt Olof Palme”, av kriminalinspektör Börje Wingren (som var den som förhörde Gunnarsson först) och Anders Leopold:

    http://www.leopoldreport.com/OPbok1.html

    Samt även intervju med Anders Leopold från Youtube med samma innehåll::

    1. Jag vet – fick erfara det i denna intervju – att Anders Leopold inte är någon stor ‘fan’ av din mötesteori, Gunnar. Även om det skiljer åt så finns det ändå en del intressant angående Victor Gunnarsson, och att han inte blev häktad/åtalad tycks ha varit ett slags ‘misch-masch’ mellan K-G Svensson och Hans Holmér, etc. (där Svensson tycks ha underkänt Wingrens PM om häktning/åtal efter bara ha läst 1 sida, därför att någon fått se VG på något foto tidigare, något som inte var Wingrens fel tydligen, och Holmér tyckte att VG skulle sparkas ut och placeras på Beckombergaför att han ‘spelade apa’…). Det spekulerades i om det var medvetet att man inte skulle häkta/åtala VG – om det var KG Svensson eller Holmér som, ‘av någon anledning’, inte ville det.

      Annars tycks det ha funnits en del indicier som varit mycket besvärande för VG:

      * Han satt på ett centralt beläget café, och samtalade (raljerade om att han ‘hatade Palme’, och kunde överglänsa både honom och Lars Werner i en politisk debatt, etc.) med 3 kvinnor och upprepade flera gånger att ‘folk blev skjutna i ryggen’ om de sa vad de tyckte/tänkte i Palmes Sverige. Han gick strax efter kvinnorna och kunde inte riktigt och tydligt redogöra för vad han gjort mellan kl. 22.45 – 23.30 den kvällen.
      * Hans klädsel kan ha överensstämt med mördarens.
      * Det kan ha varit honom som vittnet Yvonne såg uppe på David bagares gata; som – i steget – fumlade med att stoppa in något i en axelremsväska innanför rocken, men annars rörde sig med ganska god kondition (efter 89 trappsteg; hade Christer Petterson klarat detta?).
      * Han identifierades av ett vittne som blev stoppat av honom, och han ville få lift med honom i dennes bil (snabbt!!) för att komma därifrån, på någon av tvärgatorna i närheten, och viftade med pengar, och hade endast en handske på sig (en vänsterhandske placerad på högerhanden…). Detta vittne fick konfronteras öga mot öga med VG senare i polishuset, och identifierade honom då (och blev så rädd på kuppen att han fick leva skyddad av polisen under en del veckor/månader efteråt).
      * Han överensstämde mycket väl i signalementet med den man som smög in på en film på biograf Saga 45 minuter efter att filmen börjat (efter 23.30). Fick köpt biljett precis när kassan stängde. Blev identifierad av två kvinnor.
      * Något av det mest ‘graverande’: det återfanns ett fragment av samma ammunition som Palme sköts med på hans rock. Hur kom det dit?
      * På omslaget till en amerikansk tidning i hans lägenhet hade ‘någon’ ritat en gravsten med bokstaven ”P” på. VG sa att det inte var han, men kunde inte säga vem det var.
      * VG verkar ha känt till, och haft adresser till ‘CIA-folk’ i USA i sin digra adressbok (med över 2000 namn/adresser).
      * VG skrev många brev anonymt/i fingerat namn, bl.a. ett där han utger sig för att vara mördaren (en afrikan) som ett par år efteråt vill ‘bikta sig’; även om han inte ångrar sig så beklagar han det besvär det åsamkat Lisbeth Palme, Christer Pettersson och Victor Gunnarsson (!). Där anges också hur det hela skulle ha gått till, att det var 3 bilar, 2 män med WT och 6 olika män från olika länder som var inblandade i ‘operationen’.
      * Efter alla turer med VG, och att han placerats i olika städer efter att ha varit aktuell i Palme-undersökningen, och fått problem efter det, så flyttade VG till USA. Han verkar inte ha haft något problem att snabbt skaffa både uppehållstillstånd, och arbetstillstånd där.
      * VG sägs i USA ha skrutit – inför åtminstone 2 olika personer – om att det var han som sköt Palme, och hur han gjorde det.
      * Det sägs – här och på andra ställen – att den man (en f.d. polis vars f.d. fästmö VG sägs ha haft en relation med, därav ett svartsjukemord) som sägs ha mördat VG på ett groteskt sätt, blev ‘ditsatt’ för mordet – att det egentligen var 2 andra som gjorde det, och också har berättat om det, men sedan försvunnit.

      Det finns mycket att ‘läsa in’ när det gäller VG. Även om du och Anders L inte har samma syn på det där med ett ev. möte i samband med mordet så hindrar det inte att det KAN finnas något där ändå. KAN VG ha varit den som faktiskt sköt OP? Möte eller ej. (Men kanske då ändå ingått i en lite större kontext där han övertalats till detta av ‘några andra’? För pengars skull, etc., han var en notorisk Palme-hatare, hade stort ego, och var ‘äventyrslysten’, var lätt att påverka, behövde pengar, etc.). Kan det ha varit så att han sedan sprang, med vältränade steg, uppför trapporna, och väl där, av någon anledning, INTE plockades upp av någon flyktbil (ev. av någon polisbil som KAN ha varit inblandad) som tidigare kommits överens om, och därför irrade omkring ett tag på tvärgatorna, och slutligen begav sig in på biograf Saga några kvarter därifrån? (och när filmen var slut – vid 1-tiden – lugnt promenerade därifrån utan att passera Sveavägen…). Kanske var det t.o.m. meningen att han skulle åka fast?

      Kan han ha varit den ‘nyttiga idiot’ (”ensamma galning”) som en något större konspiration (med förgreningar i både Sydafrika-spåret, polisspåret och CIA) kan ha använt sig av vid MOP? Någon som sedan (medvetet) ‘schabblats bort’ i utredningen av KG Svensson och Hans Holmér, och sedan fortsättningsvis fått skadestånd, (plus ‘de 2 miljoner dollars som t.ex. Ivan Von Birch erbjöds) fått hjälp av ‘andra’ (kanske sådana som CIA t.o.m.) att lämna Sverige och få en ny tillvaro i USA?

      Det finns mycket att fundera över där. Det låter nästan som om att han var mer plausibel än Skandiamannen… Vad tycker/säger du, Gunnar, även om du inte är överens med Anders Leopold i en del saker.

      1. Tack för utförlig kommentar. Jag ska inte vara lika utförlig själv utan hänvisar till kapitlet Den förste huvudmisstänkte i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. Den är för närvarande slutsåld men finns på bibliotek. Där presenterar jag ett antal uppgifter som går på tvärs mot den sammanställning du gör ovan.

        Till exempel visade det sig att Gunnarsson fick stöd av ett par vittnen för sin egen version som gick ut på att han stannade kvar en bra stund på caféet Mon Chéri efter att ha talat med de flickor som du nämner. Wingren och Holmér lät medvetet bli att efterlysa dessa vittnen och det var först sedan Palmeåklagaren K-G Svensson såg till att det blev en efterlysning som den gick ut och snabbt ledde till resultat.

        Det kan dessutom noteras att Gunnarsson hade lämnat sitt telefonnummer till flickorna, vilket gjorde det väldigt lätt för polisen att hitta honom sedan de berättat om den i deras tycke konstige mannen som de samtalat med. Bara den omständigheten gör det ju mindre troligt att han ingått i en internationell mordkonspiration med koppling till CIA, kan man tycka.

        Om det hade gått att slå fast att det funnits fragment av den sorts ammunition som Palme sköts med på Gunnarssons rock så hade det ju varit bestickande. Men det är som jag förstår saken ren fiktion.

        Det finns allvarliga skäl att betvivla påståendet att han skulle ha stoppat en bil för att få lift (det skulle för övrigt ha skett på Döbelnsgatan och inte på någon av tvärgatorna till Sveavägen).

        Och slutligen: det finns inte ett enda vittne på mordplatsen som pekat ut Gunnarsson.

        1. Döbelnsgatan utgör en direkt fortsättning på Malmskillnadsgatan norrut och börjar bara ett hundratal meter norr om den senares korsning med David Bagares gata där mördaren förmodas kommit upp från trapporna från Tunnelgatan. Om mördaren tog vänster direkt efter trapporna hade han alltså bara ett par minuter efter mordet befunnit sig på Döbelnsgatan. Vittnesuppgifter gör dock gällande att han fortsatte rakt fram längs David bagares gata om jag är rätt informerad

        2. Tack för ganska utförligt svar ändå, Gunnar. Jag får försöka få tag på din bok ”Mörkläggning”. Där står nog också varför det finns skäl att betvivla påståendet att han skulle ha stoppat en bil på Döbelnsgatan, och hur fiktionen om ett fragment från samma sorts ammunition ska ha funnits på VG:s rock uppstod.

          1. Ja, du får ursäkta att jag inte svarat i detalj här. Jag märker hur debatterna på bloggen lätt tar över utrymmet från sådant jag planerat att skriva och frågan om Gunnarssons eventuella gärningsmannaskap är inte vad jag just nu har så högt på min lista.

            Men om du anser att det jag skriver i Mörkläggning inte är tillräckligt övertygande får du gärna återkomma här på bloggen. Jag lovar att försöka titta förutsättningslöst på dina synpunkter i så fall.

            1. Jag förstår helt, Gunnar! Får se om jag återkommer med just det här uppslaget; då får jag nog lov att läsa din bok först.

  6. Jag tror att den som sköt Palme var samma person som hade stämt möte. Vem skulle vara så dum att lova skjuta Statsministern åt någon annan? En starkt Palmehatande person gör nog jobbet själv. Var det dock ett utsänt ”proffs, då var det nog frågan om stora pengar. Denna teori är ju inte helt omöjlig. PS/ Alla känner nog till den enorma risken med att skicka ut en mördare, för att ta livet av en Statsminister. I korrupta länder är det en helt annan femma.

  7. Men låt säga att Olof Palme skulle möta någon person kort efter bion för att exempelvis få någon väldigt hemlig/känslig information: Skulle Lisbeth isåfall ha blivit informerad dessförinnan av sin man att han skulle träffa någon snabbt efter bion? Det förutsätter jag nästan att Lisbet måste ha blivit isåfall, för annars hade ju hon ju bombarderat Olof med frågor i efterhand. Och vilken make utsätter sig frivilligt för det? Och om hon nu då blev informerad om mötet av sin man…skulle hon omedelbart ha valt att vara tyst om vem GM var? Skulle hon verkligen ha sagt att ”det var Ustasja som gjorde det!” om hon hade vetat vem ”mötespersonen” var eller om hon visste vilken organisation personen tillhörde? Isåfall är ju saken biff som jag ser det. Isåfall var det väl helt enkelt någon från organisationen Ustasja ”som gjorde det”? Och om det inte var ett förplanerat möte betyder väl Lisbet Palmes ord ”Det var Ustasja som gjorde det” att det var just den organisationen som oroade paret Palme mest vid denna tid och som ansågs farligast för deras säkerhet.

    1. Lisbeth Palme kan ha fått klart för sig att Olof skulle möta någon som hastigast men inga närmare detaljer om vad saken gällde.

      Och även om hennes man samtalade med gärningsmannen behöver Lisbeth inte ha fått klart för sig vad bakgrunden till samtalet var. Hon kan till och med ha valt att inte lyssna så noga.

      Hon behöver givetvis inte heller ha känt igen mördaren sedan tidigare. Och hon kan ha berättat allt hon noterat för någon hon hade förtroende för under timmarna närmast efter mordet – någon med anknytning till utredningen eller till regeringen.

      Varför känner inte vi till det i så fall, kan man förstås fråga sig. Ja, vi vet att Lisbeth Palme vid upprepade tillfällen markerat att det är väldigt viktigt att upprätthålla sekretessen kring hennes iakttagelser. Det är svårt att förstå att hon skulle vara så angelägen om det om hon inte hade gjort fler observationer än dem som hon berättade om under rättegången.

      Jag tillägger gärna att hon kan ha trott att Christer Pettersson var involverad i mordet. Det hon beskriver i rättegången är en man som står på visst avstånd från henne – omkring sju meter bort – och som inte hjälper henne fast hon söker hans hjälp. Det är den iakttagelsen som hon hänvisar till när hon pekar ut Pettersson. Vi vet att kommissarien Åke Rimborn på Sabbatsberg hade ett samtal med Lisbeth där hon enligt hans uppfattning talade om två gärningsmän. Jag tolkar det som att hon trodde att mördaren hade en medhjälpare på plats och att det var den personen som inte hjälpte henne. Tre år efter mordet föreställde hon sig att det var Christer Pettersson som var den personen. I hennes ögon var han i så fall en medgärningsman och i det avseendet kan hennes utpekande ha varit fullständigt ärligt.

      1. Ibland undrar jag hur chockad och därmed kanske också osammanhängande Lisbet Palme kan ha varit då den första polisen (Rimborn) talade med henne på sjukhuset? Som jag förstår letar hon i minnet efter två personer hon tycker sig ha sett utanför bostaden i gamla stan en tid innan mordet då hon talar med Rimborn. Kan det ha blivit något fel i kommunikationen dem emellan? Jag tänker då på att man på morgonen ändrar efterlysningen till en person och inte två. Lisbet själv kan ju då ha hört att efterlysningen gällde två personer men att hon själv ber att få korrigera sin egen utsaga under mordnatten?

        1. Du reser en naturlig invändning. Men biträdande länspolismästaren Gösta Welander begav sig, sedan han tagit del av Rimborns uppgifter, till Sabbatsberg för att tala med Lisbeth och få fler signalementsuppgifter. Det är känt att han träffade henne men det finns ingen offentligt känd dokumentation av hans samtal med henne. (Han är numera avliden.) Det vi vet är dock att Welander höll koll på vad som gick ut i de olika versionerna av rikslarmet under natten – det fanns fem versioner – och själv såg till att uppgiften om Ustasja togs bort eftersom den enligt hans mening mest var spekulativ. Uppgiften om de två gärningsmännen behöll han dock.

          Den försvann officiellt från utredningen i och med Holmérs första presskonferens på lördagen. Hur kom Holmér fram till att den skulle tas bort? Han kan förstås ha tagit del av förhören med vittnen från mordplatsen och sett att de bara talade om en person som utförde dådet. Men hur kunde han veta vad Lisbeth Palme observerat om han inte talat med henne – eller med någon representant för henne? Det kunde han knappast.

          Vad vi kan konstatera är att det inte finns någon känd dokumentation om kontakter mellan Holmér och Lisbeth Palme – direkt eller via en mellanhand – under tiden mellan mordet och hans presskonferens. Vi vet alltså inte på vilka grunder Holmér avförde uppgiften om två gärningsmän. Och – kan det tilläggas – vi vet heller inte varför Lisbeth Palme, till skillnad från de allra flesta andra mordplatsvittnena, inte deltog i någon rekonstruktion på Sveavägen.

          När jag talade med Inge Reneborg, en av de två poliser som hörde Lisbeth på lördagseftermiddagen, sa han att han inte hade hört ett ord om att hon skulle ha sagt att det var två gärningsmän. Annars hade han tagit upp det i förhöret. Nu gjorde han inte det och Lisbeth sa inte själv något i den riktningen.

    2. Sivan. Varför måste Lisbet ha bombarderat Olof med frågor om vad mötet handlade om??
      I efterhand när mötet var slut hann hon ju knappast fråga Olof om något innan skotten föll

      1. Jag menade alltså att LP hade bombarderat sin man med frågor kring ett ev snabbt möte i mörka, kalla natten med en okänd person OM OP inte hade blivit skjuten. Förstås. Och hade mördaren varit igenkänd av LP skulle hon väl ha uppgett det efter mordet och inte prata Ustasja? Såvida inte hennes man var ”agent of Influence” för USA eller Sovjet förstås och att LP visste om att kontaktpersonen var utsänd från någon av dessa två supermakter. Då hade hon kanske knipit. Och istället sagt ”Det var Ustasja som gjorde det”.

        1. Det är mycket som är svårt att svara på därför att vi inte känner till så mycket om den privata relationen mellan Lisbeth och Olof Palme. Till exempel: hur mycket lade hon sig i de olika politiska kontakter hennes man hade? Att han måste ta sig tid till snabba överläggningar med för henne okända personer kanske var vanligt, vare sig det var i telefon, i samband med att makarna tillsammans var ute på något politiskt möte eller bara när han mötte någon ute på stan.

          Lisbeth Palme kan alltså, menar jag, ha observerat att hennes man var inbegripen i ett samtal men själv inte lyssnat så noga och inte känt till personens identitet. Om det verkligen ägde rum ett samtal – vilket alltså har stöd i flera vittnesuppgifter – tycks varken Lisbeth eller Olof ha visat någon oro eller upprördhet i det skedet. Men i efterhand, efter mordet, är det givet att Lisbeth undrade över vad det egentligen var för en person Olof hade talat med, i den mån hon inte visste det i förväg. Och då var Ustasja något som fanns med i den kända hotbilden. Som framgår av förhöret som Holmér höll med henne i slutet av mars kunde hon dock tänka sig andra internationella aktörer.

  8. Det bjuder mig emot att kritisera en person som lidit i den grad hon gjort, men om hon pekat ut en man som hon visste (genom att hon kunde skilja på dem båda utseendemässigt) inte sköt som Mördaren, inte som en medhjälpare, och uppenbarligen hela rättegångens sammanhang innebar att en man kunde dömas för mord, ingen stod ju åtalad för medhjälp till mord, så vore det enligt mitt sanningsbegrepp, och om man sätter likhetstecken mellan ärlighet och att säga sanningen, hela sanningen och ingenting annat än sanningen, tvärtom fullständigt oärligt.

  9. Vad gäller moral i övrigt skulle ju LP i det skisserade scenariot medverkat till att den verklige mördaren gick fri och kunde mörda fler samt att i bästa fall en medhjälpare fick sona brottet i hans ställe.

    Hennes ärlighet skulle väl ha avspeglats endast i hennes ovilja att medverka, vilken dessvärre icke förslog till sist under trycket. En ursäktlig oärlighet, dvs en vit lögn, hade väl varit att spela med åklagarna fram till rättegången men där berättat hela sanningen om mötet osv, om det nu var så. Det hade kanske varit bästa sättet att förhindra polisen och åklagarna från att begå justitiemord.

  10. PS. Att inte vara under ed gör det ju inte mera ärligt att inte säga hela sanningen, bara mera lagligt.

    Givetvis kan LP ha varit fullständigt ärlig, och vi hoppas och kanske tror att hon var det, men det kräver att hon inte sett något möte och att Rimborn fått iakttagelsen om de tvenne gärningsmännen om bakfoten. Hade hon själv reviderat den delen av historien så borde det ju förklarats i rättegångarna.

  11. Väldigt konstigt uttalande av Lisbet Palme när hon pressas i förhör av Anders Helin. När Lisbet väl pekat ut Christer Pettersson frågar Helin om det inte kan vara ett önsketänkande för att få mordet löst att peka ut just Pettersson? Lisbet svarar / ”Den blir aldrig löst för mig”. Verkar som om Lisbet ändå i stundens allvar, innerst inne tänkt sig annat.?

    1. Det är Petterssons försvarsadvokat Arne Liljeros som säger: ”Är det någon form av önsketänkande för att få den här frågan löst?” Och det är då Lisbeth svarar: ”Den blir aldrig löst för mig”. Se utskriften av förhöret med Lisbeth Palme i tingsrätten, sidan 56.

      Ja, det är ett intressant uttalande från Lisbeth Palme, inte minst i det sammanhang som hela förhöret utgör. Det framgår att hon har beslutat sig för att göra sitt utpekande av Pettersson och att sätta sin personliga auktoritet bakom utpekandet – men i övrigt undvika att säga mer än vad hon absolut måste.

  12. Bra att du Gunnar rättade, jag blandade ihop Helin och Liljeros. Ur förhöret med LP. finns många frågetecken. Verkar som om Lisbet var på sin vakt efter att ha sett en man stå vid bokhandeln. Lisbet ville flytta på sig när de skulle bestämma sig för hur de skulle gå hem. ”Om någon står nära hör han vad vi säger”. Hade hot kommit innan dom gick hemifrån? Varför reagera så specifikt på en gubbe? Här fanns säkert en massa andra människor. Redan i de första förhör i hemmet med Lisbet borde inte Mårten fått vara med, korsförhörsnoteringar hade varit av största vikt, i synnerhet av vad som hände efter Bio besöket. Exempelvis/ Under vilken tid under dagen beslöts om detta Bio- besök? Var det en gardering av Lisbet att notera denne man vid Bion? Hade Olof pratat med denne? ( Ingalill och Gun). Var det samma gubbe Mårten hade iakttagit? Ur alla förhör med både LP: och Mårten P. har jag ständigt ställt frågan/ VAD VET VI OM DET? Fanns här saker som varken Lisbet eller Mårten absolut inte ville säga, eller kanske rent av inte fick säga? Skulle man själv haft en anhörig som skulle ha drabbats och ”relationerna till denne varit på bästa sätt”, ja då hjälper man nog verkligen till, på alla sätt och vis.

    1. Många relevanta synpunkter. Men om det sista vill jag tillägga att Lisbeth och Mårten mycket väl kan ha haft goda relationer med Olof Palme och ändå – eller därför – varit ovilliga att svara på vissa frågor om mordkvällen. Det kan ha funnits saker som kändes för privata eller som kunde bidra till spekulationer. Både Lisbeth och Mårten kan för övrigt ha berättat mer för personer i någon sorts ansvarig ställning än vad som syns i de offentliggjorda förhören.

    1. Brian Sandberg är alltså den gymnasielärare som skrivit läsarbrevet i den danska dagstidningen Amtsavisen. Hans uppfattning är att Palme föll offer för en mordkomplott organiserad av högerkrafter i det svenska samhället och med internationell medverkan. Sandberg skriver också att han hört från inofficiella källor att åklagaren Krister Petersson arbetar med en teori om en mordkonspiration och att Skandiamannen kan ha spelat en roll i konspirationen.

      Det är inte lätt att veta vad för sorts källor Sandberg varit i kontakt med. Min erfarenhet är att Palmeutredarna själva just nu är ovanligt tystlåtna, så gissningsvis handlar de inofficella källorna om personer som tror sig veta, eller gissar, vad utredarna håller på med.

      Leif GW Persson hävdade på bokmässan att Krister Petersson lovat att presentera sanningen före årsskiftet. Exakt det har jag aldrig i något annat sammanhang hört eller läst att Petersson sagt, även om han förvisso gett uttryck för en tydlig optimism. Det ska väl noteras att Leif GW inte sa att han själv tror att så kommer att ske.

      Givetvis vore det roligt om vi får veta sanningen inom en så kort tidrymd. Men jag tror snarare att vi i bästa fall kan hoppas på att Palmeutredarna är viktiga pusselbitar på spåret.

      Senast jag hörde något, och det var ganska nyligen, jobbade bara fyra personer i polisens Palmegrupp. Tänker de försöka presentera något som ska gälla för att vara lösningen på denna gigantiska mordgåta tror jag att det första steget blir att de tjatar sig till en ordentlig personalförstärkning. Om något sådant sker skulle jag tolka det som att stora saker verkligen är på gång. Vilket förstås fortfarande inte nödvändigtvis behöver peka på att mordgåtan är på väg att lösas. Utredningen har på olika sätt och av olika skäl hamnat inne på stickspår tidigare.

      Men det har väl aldrig skadat att hålla tummarna. Och rent allmänt tror jag fortfarande att det finns människor i livet som känner till avgörande saker om mordet. Och att kanske en del av dem till sist är villiga att prata.

    2. Detta var vad Krister Petersson sa i samband med årsdagen av mordet tidigare i år:

      DN: – När får vi veta mer om vad Palmegruppen har kommit fram till?
      KP: –  Jag hoppas att inom en inte alltför avlägsen framtid kunna berätta mer, svarar Palmeåklagaren.
      Som längst handlar det om de tio år som Krister Petersson har kvar innan han själv pensioneras, men han har förhoppningar om att det ska gå snabbare än så. Till dess ska mördaren pekas ut, enligt Krister Petersson.

      https://www.dn.se/arkiv/nyheter/chefsaklagaren-mordet-pa-palme-narmar-sig-en-losning/

      1. Det kan ju vara så att Krister Petersson bluffar för att skrämma fram GM och eventuella medhjälpare ? Förklaring till tystnaden är då att de inte har sett någon reaktion och allt är som förut.

  13. Knappast träder någon fram och säger ”jag sköt Palme, även fastän brottet skulle ha preskriberats. Hur skulle dennes liv se ut efter ett sådant erkännande?

  14. Tydligen har Craig Williamson fått avskrivit/kan inte dömas för brott begångna i Sydafrika. Men när det gäller internationella brott så har han ingen amnesti. Varför åker inte Krister Petersson & co. ner och gör rejäla förhör med honom? Ölvebro var väl där nere på den tiden, men det var väl mest pliktskyldigast av vad som framkommit. Eller skulle Sverige kunna begära honom utlämnad? Har vi något sådant utlämningsavtal med Sydafrika?

  15. Gunnar, angående argumentet i Mötesscenariot att makarna Palmes väg hem var onaturlig och förvånande, att dem vek av åt Sveavägens östra gångbana blev en omväg – men hur lång omväg är det ? Det ändå ganska nära mellan Sveavägens gångbanor.Man ser ju tydligt till andra sidan om man går där.

    1. Nej, det är klart att det inte var någon lång omväg att korsa Sveavägen. Men om vittnet Inge M har rätt så stod gärningsmannen och väntade på den sidan av gatan i flera minuter. Det tyder på att han förväntade sig att hans offer skulle komma gående på den sida där han placerat sig. Och i ljuset av det blir det ju intressant att paret Palme gått över från den västra till den östra sidan, fast det inte var motiverat om de ville ta närmaste vägen hem.

      Självklart kan Inge ha fel, och det finns många som har argumenterat för att han har det. Men han har ändå – tidigt – lämnat en rad konkreta och målande uppgifter som tyder på att han hunnit med att observera en väntande gärningsman under så lång tid att det är svårt att förena med att mördaren följt efter makarna Palme från Grand och sedan passerat dem för att invänta deras ankomst i gathörnet.

      Nu har Lisbeth Palme hänvisat till att de korsade gatan av en mycket prosaisk anledning, för att hon ville titta i skyltfönstret på modebutiken Sari. Och visst kan människor gå tvärs över gatan av en sådan anledning. Men hon sa själv i tingsrätten att de bara stannade upp vid skyltfönstret i tio sekunder, så något större intresse av att studera vad butiken hade att erbjuda föreföll hon inte ha haft.

      Fortfarande går det ju inte att dra några bestämda slutsatser av den saken. Men i kombination med vittnesuppgifterna som pekar på en kontakt mellan offer och gärningsman så får även små detaljer sitt intresse.

          1. Hej Gunnar

            Den politiska situationen i dagsläget visste man sedan tidigare. Om den rödgröna eller den blå vinner några procent så det samma situation som nu liksom tidigare. För egen del ser jag nu bara Snön faller…., vilken utveckling av skådespelandet??? Mycket bra. Har köpt två böcker om 101-åringen men det tar väl 3-4 år innan jag läser igenom dem. House of Cards sista film kommer till Netflix i början av november. Men då är inte huvudskådespelaren Kevin Spacey med vad jag kan förstå. Hur ser din framtid ut?

            Ha det gott

            GM

            ________________________________

            1. Ha det gott, GM! Jag tror jag förstår och hakar på! Inte om rådande nuläge utan med en tillbakablick.

              Ur Wikipedia: ”Efter ett år på Bali så har Allan Karlsson hunnit fylla 101 år. Allan och hans vänner har vid det här laget blivit rastlösa av sitt liv i lyx. Men när Allan bjuder på den oerhört goda läsken ”Folksoda” så börjar saker att hända. Inte bara med Allan och sällskapet, men även med hämndlystna gangsters, ryska bekanta från förr och amerikanska CIA.”

              ”Dådens år.
              Skivan blev indragen eftersom Ulf Lundell inte hade fått rättigheterna till den svenska översättningen på ”Den lille landstrykaren” (Musik: Lundell, Svensk text: Viveka Heyman, Originaltext: William Blake). Nådens år drogs in och det släpptes en censurerad version vid namn Dådens år. Omslaget är detsamma, fast Ulf Lundell har klottrat över bland annat titeln (”Nådens” ändrades till ”Dådens”) och sitt eget ansikte. ”Den lille landstrykaren” är ersatt med ”Ack Blake, käre Blace”, som är samma melodi, men texten handlar istället om hur Heyman inte tillät Lundell använda hennes text. Låttiteln är en hint om att Heymans förnamn var felstavat, med C istället för K (alltså Viveca). Detta var något Heyman var upprörd över; för övrigt beskrev hon låten som ”bullerterror”.[2]

              Låtlista
              ”Nådens år” – 2:47
              ”Snön faller och vi med den” – 4:33
              ”Höga hästar” – 5:08
              ”Natten har sitt sätt” – 2:53
              ”Den lille landstrykaren” – 3:02
              ”Kärlekens hundar” – 2:47
              ”Warum All This Black Stuff” – 4:38
              ”Prärien igen” – 6:51
              ”Sonjas vals” – 3:10
              ”Kitsch” – 5:12
              ”Vit flagg” – 5:24″

              Viveka Heyman var svägerska till Olof Palmes kusin. Kusinens mormor, Olofs farmor, klädde sig i svart till bröllopet. Sorg. Från Nåden till Dåden. CIA. Inte bara snön faller. Bullerterror. Ryska bekanta från förr. C eller K? Christer eller Krister? Folksoda…

              Spacey förklarar hur publiken blir medkonspiratörer i mordkomplotterna inom toppen av maktens hierarki: https://www.youtube.com/watch?v=y1eoBTTFqbo

              GM vet något om GM.

              1. Jag får då och då in kommentarer av det här slaget, kommentarer som jag i brist på bättre ord frestas att kallas esoteriska.

                https://sv.wikipedia.org/wiki/Esoterism

                Och jag brukar vanligtvis inte släppa igenom dem. Den här gången gör jag ett undantag för PJ som ju är en återkommande debattör på dessa sidor, ofta med intressanta synpunkter.

                Men den här sortens intellektuella övningar – som säkert kan fascinera en del och som är svåra att klassificera på skalan skämt eller allvar – ligger bortom gränsen för vad jag egentligen publicerar. Jag tror att min blogg mår bäst när den förhåller sig lite närmare den mer handfasta verkligheten.

                1. Tack, Gunnar, för den tillåtande flexibiliteten och den liberala vidsyntheten! Jag har tagit regeln – som jag borde gissat mig till – ad notam och dylika snedtramp skall icke upprepas.

                  Jag blev bara så nyfiken på signaturen GM:s poetiska referenser så min fantasi skenade iväg när jag fått ett par bestickande napp (jag missade att Allan Karlsson i den refererade filmen spelades av Robert Gustafsson som var med på Grand). Jag ville uppmuntra GM till att förbinda punkterna.

                  Sedan kunde jag inte låta bli att samtidigt försöka, fast jag nog misslyckades så det stänkte, göra narr av det esoteriska: det finns alltid någon syssling, styvmoster eller annan förbindelselänk man kan andra (t ex Scandia, Ströms). Och långsöktheten kan bli komiskt bisarr.

                  Mitt skrala försvar grundar sig på två element i videodiskussionen intill mellan GW och Lena Andersson och ett tredje som indirekt ofta kommer upp på bloggen.

                  För det första att hon menar att Grisfesten, som antedaterar mordet, kan innehålla ledtrådar. Kevin Spacey talar ju i klippet ovan om en extremt cynisk, narcissistisk och maktlysten mördare, Richard III, men också i stor dramatik tror jag man kan finna psykologiska ledtrådar. Boken och filmen med 101-åringen som signaturen GM refererade till och som kom ut nyligen skulle mera direkt kunna innehålla någonting av intrikat värde.

                  För det andra gäller det Perssons paradox: ju fler fakta, desto svårare att hitta dem man skall ta fasta på. Det är en svår balans mellan att blint samla in information och att testa hypoteser med riktat letande. Men man kan aldrig sluta sig till scenarion från aldrig så goda fakta: det krävs intuition innan man med deduktion kan se om man kan ha rätt. Jag ville och vill slå ett slag för intuitionen, även om dess bidrag kanske överdrivs i den deckargenre jag tillstår mycket tungt och långvarigt missbruk av.

                  Det tredje argumentet är förlängningen av Gunnars tro att åtskilliga personer tvekar om de skall berätta vad de vet om mordet. Ett sätt för de tveksamma vore att plantera ledtrådar lite varstans. Huruvida Holmers boktitel Olof Palme är skjuten (första bokstäverna baklänges blir Säpo) var ett tidigt exempel kan man spekulera om men det skulle ha inneburit en stark ambivalens eller sen ånger hos honom. GW:s En pilgrims död är kanske ett bättre exempel och en guldgruva för fiktivt förklädda fingervisningar. Måhända har mången insiktsfull antydan planterats på denna blogg men hittills gått oss förbi?

                  1. Jo, jag tror du har rätt både när det gäller behovet av intuition för att skilja agnarna från vetet och när det gäller att personer som vet något kan tänkas komma med kryptiska antydningar bara för att de inte kan låta bli.

                    När det gäller det senare finns det en bok som nog borde vara en klassiker i Palmemordslitteraturen fast den ofta är förbisedd: Ebbe Carlssons deckare Liket i lådan som kom 1991. Den är skriven av en bitter och döende man som personligen fått bära huvuddelen av skulden för den märkliga politiska skandal som fått bära hans namn.

                    De flesta som skrivit om Ebbe Carlssonaffären har enligt min mening missat vad de märkliga hemliga aktiviteterna egentligen utgjorde: en systematisk mörkläggningsoperation avsedd att sopa undan känsliga frågor kring Palmemordet genom att återupprätta Holmérs PKK-spår och utropa det till den slutliga sanningen.

                    Ebbe Carlsson var genom en rad lojalitetsband knuten till den socialdemokratiska partitoppen. Och inte ens när han blivit övergiven av denna partitopp beslutade han sig för att tala klarspråk om vad alltihop handlat om. Jag intervjuade honom i början på 1991, då hade boken ännu inte kommit ut men bör ha varit färdigskriven. Han var fortfarande mycket hemlighetsfull när jag ställde konkreta frågor. Men han var ärlig beträffande en sak. Jag citerar ur min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet, sid 41:

                    ”Eftersom jag inte är journalist lever jag inte i föreställningen att alla talar sanning. Alla som rör sig i en miljö med brottslighet och terrorism där man mördar statsministrar, alla som rör sig i den miljön ljuger. Det är grundhypotesen.”

                    Jag ville vara säker på att inte ha missuppfattat honom, så jag frågade om det också innefattade säpofolk, statsråd och höga poliser.

                    ”Ja, i högsta grad. Det finns ingen anledning att tro att någon talar sanning, varför skulle de göra det?”

                    För att jag inte skulle missa budskapet tillade Ebbe:

                    ”Man ska inte föreställa sig att det här kan utredas ungefär som man utreder ett vanligt misshandelsmål. Det går inte till så i den här världen. Det är för stora intressen som står på spel.”

                    Och det är exakt den infallsvinkeln Ebbe har i sin deckare. Den är förvisso inte stor litteratur, den är inte ens särskilt bra som deckare i traditionell mening. Men den handlar så mycket om Palmemordet – och identifierbara personer i det sammanhanget – som är möjligt utan att direkt vara en bok om Palmemordet.

                    Den som gillar att fundera över dolda – och inte särskilt dolda – budskap har en högtidsstund. Och en diskussion om tolkningar av inslag i den boken håller jag gärna öppet för. Ebbe Carlsson var en centralfigur i mordutredningen under de första åren, med start långt innan Palme var begravd.

      1. Det är inte säkert ”att han förväntade sig att hans offer skulle komma gående på den sida där han placerat sig” Gunnar Han förväntade nog att hans offer skulle komma gående Sveavägen söderut på den västra sidan. Att han själv var på denna östra sidan beror nog på att han hela tiden var på denna östra sidan Sveavägen också när Palme var längre norrut på Sveavägen.

      2. Och om man lägger till de finska unga kvinnornas iakttagelse av walkie-talkie-mannen som var posterad på samma ställe och som enligt dem fick meddelandet ”nu kommer de” kanske strax innan Inge M började sina observationer, så undermineras scenariot om att GM skulle ha följt makarna Palme och sprungit om dem ytterligare.

        Deras och Inge M:s vittnesmål torde också kunna vara tidsmässigt oförenligt med Skandiamannen som GM; och det vore viktigt om de kunde utesluta eller rentav bekräfta att den man de talade med var Skandiamannen.

        För att rädda endera av dessa två hypoteser, måste man ge den man eller de män Inge M och finskorna iakttog en annan roll in en konspiration eller i en relaterad men inte inblandad bevakning av Palme.

        1. Inge M upptäckte ”Dekorimamannen” 30-60 sekunder före skotten. Det framkommer i förhören med Inge M och hans medpassagerare och där Helena L:s 41 sekunder långa bankomatuttag backar upp tidpunkten.

          Det går inte att finna trovärdiga förklaringar till att ”Dekorimamannen” inte var Skandiamannen, exempelvis Skandiamannens utpekande av Lars J 1 mars kan inte förklaras trovärdigt på annat sätt än att Skandiamannen var gm.

      3. Just det. Den där förmenta omvägen, helt försumbar, har hela tiden tett sig som ett desperat pytteargument. Dessutom hade Kungsgatan-Regeringsgatan-Norrbro varit en mysigare, delvis vackrare och mindre blåsig väg än via Sergels Torg, Centralen och .Vasabron.

        Men vi har ju ställt två typer av mötesscenarion mot varandra tidigare: i förväg överenskommet eller ett i vilket Palme blir indragen i ett samtal utan egen förkunskap med ett attraktivt eller annorledes listigt, kanske hotande, lockbete. Man måste tillstå att det mesta i Inge M:s och finskornas vittnesmål gynnar det förra. Ett utbrett nätverk av walkie-talkie-personer, inklusive en som setts på västra sidan, gynnar dock fortfarande det senare (eftersom nätverket blir en överflödig polis- och vittnes-magnet i det förra).

        Om Dekorimamannen verkligen fick meddelandet, ordagrant, ”nu kommer de” kunde det ju ha föregåtts av ett annat: ”nu går de över till östra trottoaren”, men isolerat tyder det på att Dekorimamannen visste precis vilken sida de skulle komma på, etc.

        1. PJ Den väg som du föreslår innebär en rejäl omväg om du ska ta dig från biografen Grand till Gamla stan. Rakaste och enklaste vägen hem hade varit att vika av från västra sidan av Sveavägen redan norr om Adolf Fredriks kyrkogård och följa Kammakargatan västerut ner till Drottninggatan och sedan följa Drottninggatan söderut så kommer du direkt in på Västerlånggatan efter passage av Riksbron.
          Enligt dig borde makarna Palme ha följt Sveavägen söderut till Kugsgatan för att sedan följa den österut två kvarter och ta sig upp för de höga trapporna från Kungsgatan till Regeringsgatan och fortsätta längs denna söderut ner till Gustav Adolfs torg och gå över Norrbro för att sedan behöva runda slottet för att nå Västerlånggatan. En väldigt krånglig omväg

          1. Jonas J, Tack. Ja, jag glömde Riksbron som blir ju mycket naturligare än Vasabron och Riksbron kunde man valt även om man kommit ned Regeringsgatan (om man inte gillar att runda Slottet!!!), men ännu lite närmare hade varit att gå Sveavägen ända till Sergels Torg eller igenom till Brunkebergstorg och anknyta till Drottninggatan därifrån (aningen kortare avstånd mellan Sveavägen och Drottninggatan än vid Kammakargatan). Trapporna är nog också en bra poäng, om inte för ansträngningen så för att de kunde leda till obehagliga konfrontationer (makaber tanke). Annars tror jag det är väldigt subjektivt hur man väljer: lång rak våg eller lite omväxling, vilka kvarter man tycker om – troligen inte förutbestämt i detalj och skillnaderna i längd i procent blir ju ganska futtiga.

            Betydelsen av detta vore att ett walkie-talkie nätverk skulle ha haft ett väldigt sjå att i sista sund rapportera om parets navigation mot olika utposterade potentiella mördare. Hade de tagit Kammakargatan kanske Dekorimamannen skulle ha hunnit ned till Drottninggatan via gamla Tunnelgatan.

  16. En teori kunde vara att Paret Palme trodde att T- Bane nedgången var öppen, medan den offentliga förklaringen utåt fick bli Saris skyltfönster. Om så Inge M,s gubbe gick framför på betryggat avstånd hann han säkert se att paret Palme bytte sida och sedan stå och invänta dem i någon minut. Så en fråga: Vart kommer man, om man skulle tagit denna T- Bana? Gamla stan eller?

    1. Den stängda T-banenedgången gick till station Hötorget som hade – och har – direkt förbindelse, alltså utan byte av tåg, med Gamla Stan. Det fanns för övrigt andra nedgångar till Hötorget lite längre söderut som inte var stängda.

    2. Niklas Hade paret Palme förväntat sig att nedgången på östra sidan var öppen hade de nog förväntat sig att även nedgången på västra sidan var öppen och hade ingen anledning att gå över till östra trottoaren. Bägge nedgångarna leder till samma gångtunnel som i sin tur har nedgång till norra änden av Hötorgets plattform

  17. Okay intressant. Inges uppgifter kan ju stämma.

    ”Men om vittnet Inge M har rätt så stod gärningsmannen och väntade på den sidan av gatan i flera minuter. Det tyder på att han förväntade sig att hans offer skulle komma gående på den sida där han placerat sig.”

    Ja. Men ordet du använder ”förvänta” tolkar jag som att man vädjar till slumpen och har enligt mig inget med planerat att göra. Men jag kanske förstår fel. Du har ju nämnt tidigare att det kanske funnits medhjälpare, WT män ute också.

    1. Om mördaren stod på plats i flera minuter, långt innan han kunde se att makarna Palme närmade sig, så tyder det på att han hade konkreta skäl att vänta sig att de skulle dyka upp. Ett förutbestämt möte är den enklaste förklaringen.

      1. Jag är med på mötesteorin som förklaring. Men att stå på en sådan öppen plats på en stor gata och vänta flera minuter på att utföra ett mord verkar inte särskilt smart. Varför bryr mördaren sig inte om att han kommer bli betraktad av flertalet förbipasserande minuterna före mordet?

        1. Kanske för att han är iskall nog att dra slutsatsen att om han bara tar det lugnt så är det ingen som bryr sig om en man i ett gathörn. Det som är farligt för honom är inte minuterna före mordet. Det är de människor som finns i närheten i samband med mordet som kan erbjuda problem.

          Vittnet Inge M var ett särfall eftersom han befann sig på en plats där han hade utsikt över Dekorimahörnan från och med flera minuter före mordet (det är i varje fall vad han själv tror och jag menar att det är sannolikt) och fram till mordögonblicket och efteråt. Men han befann sig så långt bort att han inte kunde urskilja mördarens ansiktsdrag. Om det under en sammanhängande tidrymd före mordet hade funnits någon annan människa på plats utanför själva Dekorimabutiken så är det mycket som talar för att mördaren hade fått ändra sina planer på ett eller annat sätt.

          1. Om mordet är planerat – hur förklarar man valet av vapen? Att vid en sådan plats skjuta med en Magnum .357 vars knall genast drar till sig uppmärksamhet. Ammunitionen från ett sådant vapen kan visserligen tränga genom skottsäkra västar, vilket kanske var tanken, men känns ändå inte särskilt professionellt utfört. Jo, jag känner till att skytten anses vara van. Men om mordet utfördes av exempelvis utländsk underrättelsetjänst skulle det vara ljuddämpare alla gånger. Jag vill minnas att du resonerar kring valet av mordvapen i ”Mordgåtan Olof Palme”, men det var ett tag sedan jag läste den. Du får gärna hänvisa till det avsnittet i boken.

            1. I Mordgåtan Olof Palme intervjuade jag förre rikskriminalchefen Tommy Lindström och då kom samtalet in på mordvapnet, det är kanske det du syftar på. Så här sa han, jag citerar från sid 60-61 i boken:

              ”Många poliser tycker att det är polisiärt löst. Men jag är inte riktigt säker. Jag har inga bekymmer med motivbilden. Christer Pettersson har utdelat en massa hotelser som visat hans samhällshat, att han var på Sveavägen under mordkvällen köper jag, till och med att han kollade in Olof och Lisbeth vid biografen. Det jag har problem med är skott nummer två.”

              Skott nummer två? Det var ju det som i stort sett missade Lisbeth Palme?

              ”Det första skottet, det som dödade Olof Palme, det kan nog en amatör klara av eftersom det var på så nära håll. Men en magnum har en kraftig rekyl. Och här kommer då mördaren igen med ett andra skott som faktiskt är mycket välriktat. Det är tveksamt om någon skulle klara av det utan att vara förtrogen med vapnet. Hur mycket vi än kontrollerade saken kom vi inte fram till några belägg för att Pettersson var någon bra skytt eller att han brukade använda skjutvapen.”

              ”Det är en sak om man skjuter med vanliga Walther 7.65:or, tjänstepistolen som vi hade på polissidan förr. De rycker och sliter inte på det sättet som en .357 magnumrevolver. De är ett slags combatvapen egentligen, de här 357:orna. Det var amerikanarna som plockade fram dem, bland annat för att man skulle kunna skjuta med dem i motorblock och stoppa bilar på det sättet. Magnumrevolvrar är helt enkelt rätt häftiga vapen som folk övar på i skytteföreningar. Jag har bekymmer med att sätta en sådan i Christer Petterssons hand. Jag tycker det där kräver en skytt.”

              Det kan tilläggas att det Tommy Lindström menade med välriktat var att om Lisbeth Palme inte svängt runt i skottögonblicket skulle denna andra kula troligen ha träffat på samma sätt och med samma förödande effekt som kulan som träffade hennes make.

              1. Precis! Tack! Men jag har fortfarande svårt att förstå varför man väljer ett vapen med en sådan kraftig knall, som drar till sig onödig uppmärksamhet. Dvs om mordet är planerat.

                1. En effekt av en kraftig knall torde vara att den kan chocka personer som befinner sig i närheten så att de blir handlingsförlamade åtminstone i några ögonblick. Om gärningsmannen använt ljuddämpare är det troligt att en del personer i omgivningen inte alls förstått att det ägt rum skottlossning.

                  1. Det bör väl ändå ses som en stor fördel för mördaren om omgivningen inte inser vad som har hänt.
                    Ju färre som observerar händelsen, eller sekunderna närmast därefter, desto bättre. Om ljuddämpare hade använts, så torde ett flertal vittnen ha reagerat senare, eller rentav inte alls. Då hade det nog snarare varit Lisbeth Palmes reaktioner som hade tilldragit sig uppmärksamheten. Begreppet riskminimering verkar inte ha varit centralt för gärningsmannen. Nu slumpade det sig visserligen så att vittnesiakttagelserna ändå blev ganska oprecisa, men det kan knappast ha varit något som mördaren kunnat räkna med på förhand.

                  2. ”Om gärningsmannen använt ljuddämpare är det troligt att en del personer i omgivningen inte alls förstått att det ägt rum skottlossning.”

                    Vilket väl hade varit bra? Lättare för en mördare att smita undan vid ett ljudlöst mord än vid en kraftig knall, även om denna knall hade i syfte att handlingsförlama personer i närheten i några ögonblick. Det sista tycker jag dock låter lite långsökt.

                    1. Jag tänker mig att många människor kommer fram om de ser att någon fallit ihop och kan behöva hjälp. Men har det just smällt ett par kraftiga skott så är det väl naturligt att tveka. Men visst ligger det en del i din synpunkt också.

                    2. Håller med om att skjuta två kulor med låg ljudvolym så ingen märker är ju naturligtvis bra. Problemet är ju att det fungerar avsevärt sämre med revolver än pistol. Och problemet med pistol är att du får hylsor kvar på brottsplatsen som kanske kan användas i bevisningen mot dig. Då måste man även bygga någon typ av fångare för hylsorna till pistolen och då får man ett ganska klumpigt vapen som är svårt att lägga i en rockficka eller ett hölster. 357. magnum har väl större anslagsenergi än vanlig 9 mm pistolammunition också. Det finns för- och nackdelar med allt. Hade jag velat smyga undan ostört så vore väl några skott med ljuddämpare i Gamla stan bättre. På Sveavägen borde GM förstå att det kan finnas vittnen som ser vad som händer, oavsett hur vapnet låter. Då är vi ju tillbaka till att GM kanske valde mordplats utifrån ett förutbestämt möte och en planerad flyktväg, kanske med en väntande bil på Brunkebergsåsen eller en lokal i området att slinka in i. Men så länge vi inte vet vem som är gärningsman så blir ju allt bara spekulationer om hur denne resonerade innan mordet.

                  3. Flera vittnen uppfattar det ju som ett slagsmål och då är man kanske mer beredd att springa efter en medelålders gärningsman som precis slagit ner en stackars 60-åring. Men om det smäller rejält av en revolver så kanske man som vittne, precis som Lars och Inge säger senare, inte är lika benägen att springa efter. Sen kan det ju vara det kraftigaste vapen man har att tillgå, speciellt med ammunition som kan tränga genom skottsäker väst. Vet inte hur vanligt att Palme hade det, men ”better safe than sorry”.

              2. Vad som inte talar för ett ”proffs” ÄR såklart det faktum att han bara skjuter ett skott. Mördaren kan omöjligen veta att skottet till 100% är dödligt. Hur ska han veta det? Palme har en rock, kavaj och skjorta på sig. Det går inte att se exakt att skulle vara ett dödligt skott tex. Hade kulan tagit nån cm åt det ena eller andra hållet, så hade Palme haft rimliga chanser att klara sig. Vad hade det tagit att skjuta att ett eller två skott till? Nån sekund. Palme ligger ju där, mitt framför honom. Varför skulle han prioritera den minimala tiden med att fly istället för att med full säkerhet veta att han är död?
                Dessutom så tittar huvudvittnet honom rakt i ansiktet och han låter henne leva. Kom igen.
                Inget talar för ett proffs.
                Det här att att han dröjer sig kvar en stund efter mordet tycker jag däremot är talande för motsatsen.
                Det är en person som är tagen av stundens allvar. Han fryser till.

                Här har ni för övrigt ett litet klipp om hur det är att skjuta med en 357 magnum. Inga större konstigheter alls, på nära håll. Inte ens för en nybörjare. Från Palmemordet med D. Hörning

                1. Tack för länk. Men det du säger om hur viktigt det var för mördaren att träffa exakt rätt motsägs av Kari Ormstad, en av de rättsläkare som obducerade Palme.

                  Till Marjasinkommissionen sa hon att skytten skulle klara sin uppgift om han träffade Palmes rygg var som helst inom ett område som var ungefär 20 cm högt och 10 cm brett. På så nära avstånd som mördaren befann sig kan det inte ha varit svårt att klara det, även om det var ett tungt vapen, menade hon. Hade mördaren skjutit från en eller två meters håll hade det genast varit svårare. (Se vidare min bok Mordgåtan Olof Palme, sid 61-62.)

                  Men märdaren sköt alltså på mycket nära håll – vilket som jag ser det tyder på en viss kallblodighet. En nervös person hade kanske frestats att hålla ett lite större avstånd till sitt tilltänkta offer.

                2. Fast skillnaden är att vi Palmemordet så rörde sig målet framåt hyfsat fort plus att gärningsmannen rörde sig också plus att det var dåligt ljus. Att står så här och skjuta på en gul tavla fixar nog många.

                3. Titta på klippet runt 4.37-4.38 när han skjuter två skott i rad med enhandsfattning så ser man att vapnet har en rejäl rekyl. Få de två skotten på rätt ställe i ryggen på ett mål som rör sig är nog inte helt lätt.

                  1. Nej det är inte helt lätt och för mig framstår det som troligast att båda skotten var avsedda att träffa Olof på samma ställe i ryggen men bara det första skottet träffade rätt. Andra skottet passerade över Olof och snuddade vid Lisbet. Mördaren dröjde kvar en stund och övervägde att skjuta fler skott mot Olof men gjorde bedömningen att första skottet hade varit tillräckligt effektivt och avvek från platsen

                    1. Just precis: eftersom det första skottet träffade ryggraden och ryggmärgen föll Palme så fort att det andra skottet missade, blev överflödigt. Hade han raglat framåt kunde det andra skottet ha träffat högre upp med ytterligare katastrofala konsekvenser. Vittnena talar om två skott, sedan OP:s fall: inte skott-fall-skott. Mördaren kan ha hunnit lokalisera ingångshål och konstatera blod ur munnen och blivit säker.

                      Planen kan ha varit att Lisbet Palme skulle kunna berätta om vad som föregått mordet, som en försäkring om att utredningen skulle bli som den blev. Om hon eliminerats hade sannolikheten för en förutsättningslös utredning varit större. Den skulle kanske ha kommit igång och behövt saboteras senare: mycket vanskligare. Det gällde inte bara att komma undan den där kvällen utan för gott. Det stora misstaget var att LP:s liv kom i farozonen, tror jag. Men kanske det misstaget ytterligare hjälpte mördaren genom att förvirra intrycket av vad som skett.

                      Det var hart när omöjligt att en riktig utredning inte skulle ha kommit GM med anhang på spåren. Planen tarvade ett skyddsnät, t ex av något slags utpressningskaraktär, och har lyckats i 32 år.

              3. CP har faktiskt själv besvarat Tommy Lindströms fråga: ”Det jag har problem med är skott nummer två” troligen utan att känna till att frågan fanns, och det blev heller inte känt förrän långt senare efter att din bok ”mordgåtan” vart klar.

  18. Vem var den tredje personen som Cecilia A. såg, som var längre än Olof och som gick strax bakom paret Palme? Var det Anders B? Var det Skandiamannen? Eller gärningsmannen? Stod Inge M:s gubbe i hörnet samtidigt som Cecilias iakttagelse? Tidsmässigt borde väl allt detta gå att utreda? Vi har ju här tre eller fyra personer rätt samtida strax före skotten. Anders B, Skandiamannen, Inge M:s gubbe och Cecilias gubbe, som alla borde ha befunnit sig tidsmässigt och även rätt samtida på trottoaren. Cecilia har ju inte heller mig veterligt berättat om någon klädsel på förföljaren, som hon såg? Man borde pricka in personerna på en skiss och få dessa tidsmässigt placerade i förhållande till varandra och även då paret Palmes olika positioner, i förhållande till iakttagelserna.

  19. Ja. Och då kunde det hända att dem ändrade sig och kom ur vägen för mördaren, för man kan ju inte veta vad dem tar sig till. Det går ju inte att planera i förväg vad andra skall ta sig till. Det är på det sättet jag menar att det var en slump.

  20. Hej Gunnar.
    Några saker du måste komma runt med mötesteorin.
    Lisbeth säger att det är hennes idé att gå över gatan. Det är alltså pga LISBETH som de hamnar i Dekorimahörnet. Hon säger även att mördaren bara dök upp bakom och avfyrade skotten.
    Inget om något samtal eller liknande (visserligen något utredarna inte frågade om men ändå).
    Sen pekar hon ut Christer Pettersson (Jag vet alla tveksamheter kring det).
    För att få mötesteorin att gå ihop så måste man i princip avfärda allt som LP säger. Hon ljuger av nån anledning. Hon undanhåller information. Eventuellt är hon helt virrig och kommer ihåg allting fel.
    Jag kan bli lite trött på detta. Att allt hon säger ständigt avfärdas för allt folk vill få ihop sina egna teorier.
    Vad säger du om det här?

    Sen själva utförandet. Om det skulle varit planerat och utfört av nån sorts gruppering.
    I min värld så skickar man då fram någon, som i nån mening kan sånt här.
    Han skjuter ETT skott på OP. Det är omöjligt att med säkerhet veta, om skottet är dödligt. OP skulle mycket väl kunnat överleva, om kulan hamnat nån cm i en annan riktning.
    Sedan låtar han huvudvittnet överleva. Ett vittne som eventuellt ser hans ansikte.
    Inget av detta känns ”väl utfört”.
    Vad säger du om det?

    1. Jag har utförligt diskuterat Lisbeth Palmes vittnesuppgifter i min senaste bok Huvudet på en påle. Bara några saker: Lisbeth har hela tiden markerat att hon är mån om att sekretessen kring utredningen ska upprätthållas. Till åklagaren Solveig Riberdahl så hon långt före rättegången att hon inte bestämt sig för att medverka i den. I rätten sa hon så lite som möjligt. Jag tror att hon tidigt lät sig övertygas om att det bästa var om hon bara redovisade allt hon observerat för en liten skara personer.

  21. Ok men. LP säger att det är hennes idé att gå över gatan. Ljuger hon om det då? Det måste hon ju göra om mötesteorin ska gå ihop. Alternativt vet hon om mötet och ljuger om själva anledningen till sidbytet?

    1. Det finns ju flera alternativ utöver att någon ljuger eller att samma person återger fakta korrekt och entydigt.

      Vi kan ju exempelvis tänka oss att Olof Palme när paret befinner sig utanför bion fortfarande inte berättat för Lisbeth några närmare detaljer om det tilltänkta mötet. Sedan de börjat sin promenad frågar han henne om de ska gå över gatan vid Adolf Fredriks kyrkogata så att hon kan titta i Saris skyltfönster. Han vet att hon visat intresse för den butiken.

      Lisbeth svarar att det inte behövs för hennes skull. Olof säger att för honom passar det bara bra, han ska ändå möta någon som hastigast lite längre fram. Lisbeth säger att då kan de ta sig en titt.

      De går över gatan och stannar vid fönstret. Hennes intresse är inte stort vid det här tillfället – själv har hon ju sagt att de bara stannar upp i tio sekunder – och de är snart på väg igen.

      När hon senare ska berätta om varför de korsar gatan vill hon inte berätta för personer hon ser som obehöriga om det där mötet. Det har hon, om det verkligen var ett möte, berättat för någon betrodd person så att kunskapen finns där hon anser att den behöver finnas. När hon får frågan om varför de korsade Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata hänvisar hon till Sari och finner ingen anledning att nämna att saken kom upp för att hennes make föreslog det.

      Det här är bara ett alternativ. Det passar, som jag ser det, väl ihop både med de uppgifter som pekar på att det var ett möte och med Lisbeth Palmes personlighet och agerande i mordutredningen i övrigt. Men det kan naturligtvis förhålla sig på ett annat sätt. Till exempel kan Lisbeth ha glömt omständigheterna kring varför de gick över gatan. Hon vet däremot att de stannade upp som hastigast vid Sari och då blir det förklaringen till varför de korsat Sveavägen.

      1. ” När hon senare ska berätta om varför de korsar gatan vill hon inte berätta för personer hon ser som obehöriga om det där mötet. Det har hon, om det verkligen var ett möte, berättat för någon betrodd person så att kunskapen finns där hon anser att den behöver finnas. När hon får frågan om varför de korsade Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata hänvisar hon till Sari och finner ingen anledning att nämna att saken kom upp för att hennes make föreslog det.”

        Gunnar, Vilket straff skulle Lisbeth riskera utsätta sig för om det uppdagades att hon inte berättat sanningen om mötet i domstol – och varför skulle hon vilja utsätta sig själv för ett långt fängelsestraff?

        1. Inget straff alls. Hon var målsägande och var i samma rättsliga situation som Christer Pettersson när det gällde påföljder i det avseendet. Det vill säga: hon talade inte under ed och därmed fanns det inget rättsligt utrymme för att pröva eventuella påståenden om att hon inte talade sanning.

          När det gäller en åtalad är det lätt att förstå att den personen inte ska behöva tala under ed. Han måste ju få försvara sig. Och om Pettersson talat under ed i Palmerättegången hade tingsrätten inte bara dömt honom för mord utan också för att han hävdade att han var oskyldig. En målsägande är också en part och har på samma sätt rätt att tala för sin sak utan att riskera straff för sina uttalanden.

          Läs mer här:
          https://www.aklagare.se/ordlista/e/ed/
          https://lawline.se/answers/kan-en-malsagande-bega-mened
          http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:781426/FULLTEXT01.pdf

          1. Men Gunnar, jag menade om polisen hade avslöjat alltihopa, att hon lurat dem och fört domstolen bakom ljuset och den ordern kom från någon högt uppsatt tjänsteman inom ud – Det måste väl vara straffbart ? Är du helt säker på att det är fullkomligt tillåtet ?

            ”När hon senare ska berätta om varför de korsar gatan vill hon inte berätta för personer hon ser som obehöriga om det där mötet. Det har hon, om det verkligen var ett möte, berättat för någon betrodd person så att kunskapen finns där hon anser att den behöver finnas. När hon får frågan om varför de korsade Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata hänvisar hon till Sari och finner ingen anledning att nämna att saken kom upp för att hennes make föreslog det.”

            1. Det är inte straffbart att komma med osanna uttalanden inför en domstol om man inte talar under ed.

              Däremot är det självklart att om någon utanför rättssalen begår ett brott som har att göra med att sprida falska uppgifter – låt oss tänka oss bedrägeri eller förtal – så försvinner ju inte det brottet bara för att personen medverkar i en rättegång.

              Så värst mycket längre vågar jag nog inte föra resonemanget utan att konsultera juridisk expertis.

              Och det är av naturliga skäl väldigt ovanligt att offer för allvarliga våldsbrott blir åtalade för att deras berättelser kan ifrågasättas. Det gäller även om det kan finnas skäl att tro att de med avsikt håller inne med ett och annat eller att de ger en medvetet oriktigt bild av vissa händelseförlopp.

  22. Kan hålla med om att mycket av det som LP berättar efter skotten är minst sagt rörigt.
    Det som stör mig gällande diverse teorier där mördaren ”vet” att OP kommer, är att man ständigt, nästintill omyndigförklarar LP. INGET av det hon säger stämmer. Säger inte att du gör det, men många andra.
    Allt för att sina egna teorier ska gå ihop. Rena spekulationer.
    Min gissning är att det gått till ungefär så som hon säger. Sen kan man ta detaljbeskrivningar i hennes vittnesuppgifter med en nypa salt, precis som man alltid bör göra med sådant.
    Att olika vittnen beskriver förloppet olika är inget konstigt. Några tycker det ser ut som att tre personer står och samtalar, någon inte.
    Några säger att skotten smäller högt och några beskriver smällarna som kinapuffar.
    Nån säger mössa, inte mössa, lång rock, midjelång täckjacka etc etc.

    En sak jag skulle veta din teori kring, är just skotten. Man kommer inte ifrån att en del vittnen, där ibland LP, uppfattar det som ”kinapuffar” eller en bil som baktänder. Vad jag vet, så smäller en 357 magnum som en jäkla kanon. LP är bara nån meter ifrån.
    Har inte lyckats hitta nån rimlig förklaring från PU gällande detta. Min gissning är att det bara är något man säger. Det är rimligare att uppfatta en hög smäll som kinapuffar eller dylikt. De flesta har inte hört ett riktigt skott och relaterar därför inte till det.
    Vad tror du?

    1. Det verkar vara en vetenskap för sig att få grepp om hur olika vittnen kan uppfatta ljudstyrkan i skottlossning. Men jag har förstått att det inte bara handlar om avståndet (vilket ju är den mest lättbegripliga biten) utan också om psykologiska faktorer och om position inte bara i förhållande till ljudkällan utan också till annat som kan påverka ljudbilden: husväggar och så vidare.

      När det gäller Lisbeth Palme står det så här i protokollet med henne från förhöret på eftermiddagen den 1 mars:

      Framme vid korsningen hörde fru Palme ”smällar”, sannolikt två till antalet. De lät inte som om de kom från nära håll. Hon trodde det var ungdomar som lekte med smällare och vände sig mot maken.

      Det är ju en anmärkningsvärd beskrivning. Vi vet att mördaren sköt från mycket nära håll och att Lisbeth Palme bör ha utsatts för ett mycket kraftigt ljud.

      Nu säger hon inte i förhöret att ljudet var svagt. Man kan alltså tänka sig att det fanns andra skäl till att hon inte spontant kunde föreställa sig att ljudkällan var mycket nära henne själv.

      En orsak till en sådan spontan slutsats kan ju ha varit att hon inte kunde föreställa sig att det fanns ett hot alldeles inpå henne.

      Nu vet vi att mördaren sköt hennes make på maximalt 20 cm håll. Det betyder att det bör ha smällt något fruktansvärt i Lisbeths öron. Dessutom, och kanske lika viktigt, befann sig mördaren väldigt nära henne när han sköt ihjäl hennes make. Märkte hon verkligen inte att det fanns en person så nära? Om vittnesuppgifterna om ett samtal är korrekta hade hon förstås märkt det. Men även om de uppgifterna skulle vara felaktiga allihop är det fortfarande anmärkningsvärt att hon inte märkte att en person befann sig alldeles inpå henne. Och om hon då märkte att en främmande person plötsligt befann sig direkt intill och att det samtidigt smällde mycket kraftigt är det naturligt, kan man tycka, att hon skulle ha kopplat ihop den främmande personen med ljudet.

      Däremot, om Lisbeth Palme visste att en person som gett intryck av att ha välvilliga avsikter befann sig intill henne och Olof fanns det inte några naturliga skäl att koppla det höga ljudet till den personen. Då var alternativet med ungdomar som lekte med smällare en mer naturlig förklaring.

      I offentligt kända förhör har inte Lisbeth Palme på något sätt gett uttryck för att hon observerat mördaren före skottlossningen. Och så kan det ju vara. Hon har inte heller gett uttryck för att hon observerar honom när han skjuter sitt andra skott (det som är riktat mot henne själv), på högst en meters håll från henne och när hon är delvis vänd mot honom. Så kan det också vara. Och hon har slutligen inte märkt hur mördaren efter skottlossningen förflyttat sig från hennes omedelbara närhet.

      Det hon pratar om i rättegången är att hon efter skottlossningen observerar en man ”som står under hörnet” och ”stirrar”. Hon söker hans blick för att få hjälp men får ingen hjälp. Efteråt drar hon slutsatsen, säger hon, att det var mördaren.

      Ja, det kan givetvis också vara så att hon inte heller gör några observationer av mördaren omedelbart efter skottlossningen. (Den person hon beskriver som står och stirrar är för övrigt med stor sannolikhet vittnet Anders B. Och då pratar vi om ett avstånd på omkring sju meter. I tingsrätten gissar Lisbeth Palme på att mannen stod fem meter bort. Tidigare har hon angett ett större avstånd, i rikskriminalens förhör med henne från våren 1986 säger hon 10-15 meter.)

      Men Lisbeth Palmes berättelse om hur hon över huvud taget inte märker att någon befinner sig inpå henne och Olof, vare sig före, under eller efter skottlossningen är av det slaget att den måste kunna ifrågasättas. Och särskilt så eftersom andra vittnen gett en annan bild av saken.

      Låt oss ta ett enda exempel: vi tittar på vad vittnet som brukar kallas Chevamannen, Leif L, har att säga om saken. Han genomgick 1987 ett hypnosförhör som för mordutredningens räkning hölls av psykiatrikern Ture Arvidsson.

      Jag citerar ur min bok Huvudet på en påle, sid 396:

      En bit in i förhöret berättar Leif om vad han ser direkt efter det andra skottet:

      Leif L: »Där står han alltså och tittar då ner på Lisbeth Palme, va. Och han står ganska lugnt och avslappat, trots att han har avskjutit såna salvor.«

      Ture Arvidsson: »Det gör han?«

      LL: »Ja.«

      TA: »Lisbeth Palme, är hon på knä där eller?«

      LL: »Nej, hon står och tittar upp i ansiktet på honom och sen så faller hon ner, då över offret, ja över kroppen som ligger.«

      TA: »Vad sa du först? Vad gör hon?«

      LL: »Hon tittar alltså gärningsmannen rakt in i ansiktet.»

      TA: »Hon tittar honom rakt in i ansiktet?«

      LL: »Ja, jag upplever det så.«

      TA: »Jaha, och sen så sa du?«

      LL: »Så faller hon ner på knä över offret, och samtidigt avviker då gärningsmannen från platsen, lugnt.«

      Om Leif L:s uppgifter i detta hypnosförhör är tillförlitliga har vi alltså ett händelseförlopp där mördaren står kvar några ögonblick på den plats han befann sig när han sköt och att han och Lisbeth Palme tittar varann i ansiktet när hon fortfarande står upp. Inte förrän efter det går hon ner på knä.

      Leif L medverkar i TV4-dokumentären Palme – sista timmarna från 2016.

      Han filmas på mordplatsen och berättar:

      »Först ser jag att han har ögonkontakt. Eller frun har ögonkontakt med gärningsmannen. På cirka en meters avstånd.«

      1. Håller med om ljudvolymen. Enligt naturvårdsverket så är ljudnivån med en .357 magnum på 10 meters håll 128 db vid en vinkel om 45 grader från vapnet, vilket det borde vara på ett ungefär om GM höll vapnet i mitten på ryggen och OP och LP gick armkrok. Men det är på 10 meters håll och här borde LP: s vänstra öra vara kanske en halv meter från vapnet. Något måste ha gjort att hon tolkade det som smällare och inte ett vapen. Skulle jag vara ute och gå en kväll och det smällde så precis bakom utan förvarning skulle man nog bli rejält skrämd (och jag tycker även lomhörd). Men gick någon man precis haft ett samtal med alldeles bakom och det smäller kan man ju tolka det annorlunda.

      2. Nej jag tycker inte det är ett dugg konstigt att LP beskriver ljuden som smällar. Det handlar en hel del om att LP inte förväntar sig att höra skott från ett skjutvapen denna kalla kväll på Sveavägen och därför beskriver hon de två korta ljuden som ”smällar” och inte som ”skott”. Jag var själv i en festlokal i min ungdom söder om söder där en tokig typ plötsligt dök upp och avlossade flera skott med en pistol/revolver kanske en fem-sex meter från mig. Polisen kom dit, det blev förhör av alla partydeltagare och jag minns fortfarande att jag sade till polisen att jag hörde flera ”smällare” och inte ”skott” för jag hade ännu inte begripit att en person hade skjutit med ett riktigt vapen. En annan grej jag minns från just den kvällen är att den förhörande polisen blev fly förbannad på mig för att jag uppgav att jag bodde på Beckomberga och polisen trodde jag behagade skämta med honom. Grejen var att jag faktiskt bodde på Beckis vid den tiden då jag pluggade till skötare där och till slut fick jag polisen att fatta det. Kul minne!

        1. Jag håller med och håller även inte med. Man kan nog tolka skotten som smällare om man befinner sig i en festlokal och det är ett antal personer mellan smällen och en själv. Kropparna mellan vapnet och den som uppfattar ljudet dämpar ju en del av ljudet och befinner man sig i ”festligt stämning” (behöver naturligtvis inte betyda berusad) så bör det vara lättare att tolka det som smällare än ett vapen. Men som jag skrev ovan, här borde vapnet vara max en halv meter från vänster öra. Eller är det så som några tycker sig uppfatta att LP befinner sig något framför OP (ex. Inge M vid förhör 14/3) och därför dämpas ljudet av hans kropp?

          1. Ja, kanske är det så som du skriver och nog befann man sig i lite av en festlig stämning. Jag har alltid haft uppfattningen att LP lösgör sig från armkroken och går någon eller två meter framför OP (till höger) då han skjuts. Kan ju isåfall tolkas som att LP uppfattar mannen kliva ut från Dekorimahörnet och att hon med någon slags automatik vill dra sig undan och skapa ett tryggare avstånd till den plötsligt framdykande okände personen. Skulle kanske jag också ha gjort.

  23. Lisbets förklaringar stämmer inte alls med de fyra säkraste ögonvittnena/ Nämligen/ Anders B. Anders D. Inge M. Cecilia A. Det är den nakna sanningen i Palmemordet.

  24. Ett tillägg/ Glömde bort Leif L. Dessa fem vittnen kan inte ha fel. Slutsats: Det är något som hålls hemligt.
    Jobbar fortfarande på att försöka klura ut denna hemlighet. Vad är det man inte vågar säga? Eller avslöja?

  25. OM det är/var så att LP och mördaren stod och tittade varandra rakt in i ansiktet under några hemska sekunder på väldigt nära håll så borde LP kommit ihåg detta (om hon inte drabbades av en chock som gjorde att hon förträngde allt – kanske borde även hon ha genomgått en utfrågning under hypnos…?). Det kan även finns andra detaljer i det. Vi tror oss veta att LP sa något i stil med ”…Men va gör du…?”. OM detta var riktat till OP (som ‘faller ifrån’) eller mördaren vet vi inte, även om det ligger nära till hands att tro att det var riktat till OP. Fast kanske lyckades även mördaren (vars primära och enda (?) mål tycks ha varit OP – annars hade nog även LP varit död den kvällen) prata/väsa fram något hot om vad som skulle ske med henne/familjen om hon någonsin berättade något närmre om mördaren, alternativt berättade vem han/de – förutsatt en komplott – var och varför de nu mördat OP, och kanske att hon aldrig skulle kunna ‘sätta fast honom/dem’ (p.g.a. ena eller andra orsaken). OM mördaren stannade kvar dessa sekunder så fanns det då tid till att dels konstatera att OP var ‘oskadliggjord’ – utifrån en professionell mördares bedömning – och dels föra fram en varning/ett hot till LP om konsekvenserna av ‘skvaller’. Tänk också tanken om GM ev. var någon som LP kände till/visste om… (kanske någon av de män hon sett i närheten av sin bostad vid tidigare tillfällen; därmed med vetskapen att hon/familjen aldrig skulle kunna beskyddas fullt ut? Eller någon annan hon visste hade ‘förgreningar’ åt ena eller andra hållet?).

    Detta KAN vara en förklaring till LP:s ‘beteende’/agerande.Hur skulle man själv reagerat? I den ytterst känsliga position som OP befann sig, som dels äkta make till en – förmodar man – högt älskad familj, och dels i den yttersta av yttersta positioner som landets (officiellt) ‘mäktigaste’ man, med mycket ansvar och förpliktelser, med många bekantskaper, och även en hel del fiender.

    OM ovanstående scenario ev. hade någon bäring så var LP totalt utlämnad, och visste antagligen inte till vem hon borde/kunde/skulle kunna vända sig, och vad som ev. inte kunde/borde/skulle sägas/avslöjas. Vad/Vem skulle hon kunna lita på, utan att riskera sitt eget och sin familjs säkerhet? (med tanke på vilka ‘krafter’ som ev. var i görningen). Det påminner inte så lite om ett scenario som Kafka skulle kunnat skriva. Ingen som helst utväg: Vad göra? Vad säga? Hur många frågor – utan svar – måste inte ha snurrat i hennes huvud, speciellt om det var något som helst likt det ovan beskrivna? (och – givetvis – även utan ett sådan scenario).

    Jag tror/tycker fortfarande att ‘man’ borde kolla upp ”Sydafrika-spåret” närmre, och även försöka förhöra Craig Williamson, som inte har någon amnesti/immunitet för brott begångna utanför Sydafrika. Och då borde man även kolla upp en del andra människor i det sammanhanget också, bl.a. en svensk f.d. legosoldat – numera boendes i/kring Medelhavet någonstans, som var närmre bekant med Williamson & co, och kan tänkas sitta inne med en hel del information som är av vitalt intresse för att kunna lösa MOP. Och då må ”Skandiamannen” vara inblandad (på något sätt) eller inte. Samt även fråga/förhöra både PG Vinge (medan tid ännu är) och Alf Karlsson om ‘vissa lösa trådar’. OM ‘man’ verkligen vill lösa mordet. Mördaren var inte ensam i detta.

  26. Med tanke på LP:s uttalande att hon är utbildad och väldigt skärpt i sin iakttagelseförmåga, så ter sig hennes berättelse om händelsen ännu mera förbryllande. Det är något hon inte säger, eller förbjudits att säga, det är nog min absoluta åsikt.

  27. I skott ögonblicket var mördaren bakom Olof, inte bakom Lisbet, Lisbet gick framför Olof. I skott ögonblicket var Olof ensam med mördaren. Olof och Lisbeth gick inte armkrok, Lisbeth drogs inte med, när Olof föll. Stående vände hon sig om och tittade på mördaren, samtidigt som hon skrek Hjälp, vad gör du! innan hon gick ned i knä och la sig över Olof.

    Förhörare: Hur pass nära dom stod den mannen från Olof Palme?

    Taxiföraren Hans J: Ja, Lisbeth, men jag undrar om inte Lisbeth fick, för att jag tror att hon sprang tillbaka där på han och bara kasta sig rakt över han va, for att antagligen så kanske, kanske han gick ensam där direkt va.

    Förhörare: Var Lisbeth några meter framför Olof?

    Hans J: Jag skulle tro det för att hon kom springande och la på han och kasta sig rakt över honom

    Inge M säger ”Som jag uppfattade det så gick hon något framför honom”

  28. Vill påpeka att jag inte har en teori för eller emot mötesscenariot, dock är jag ganska vänlig till Stay Behind/Palatskupp-spåret och i det kan man ju inte helt orimligt få in ett mötesscenario. Men, det är lätt att spola baklänges och pussla in som man tycker passar sin egen teori. Så om man utgår från vad som faktiskt hänt så finns det två saker som stör mig och som blir intressant med era synpunkter på:
    1. Varför skjuta Lisbeth? Det gör man ju endast om man är igenkänd, eller om man har djupt hat mot personen i fråga. Argumentet är ju alltid att det är en professionell mördare och ”dom gör så”, en professionell mördare som sätter en 357 Magnum på 20cm avstånd i ryggen på någon borde ju rimligtvis veta att jobbet är avklarat och sen börja springa omedelbart.
    Detta menar jag KAN tala för ett mötesscenario,
    2. Att dom inte går armkrok vilket det påståtts att dom gjort innan, alltså har denna armkrok upplösts vid något tillfälle. Kan ju vara vid skyltfönstret tidigare men också vid ett möte.

    Jag tycker lite problemet är mördarens beteende med detta att han skjuter Lisbeth vilket han bommar och att han sägs dröja kvar innan han kutar. Sonny Björk och Krim-gubbarna menar ju att detta är ett självklart tecken på att det måste vara Christer Pettersson för ett proffs skulle tömma magasinet och sen försvinna.
    Hmm…då har vi ju problemet att det vittnet som sett gärningsmannen på nära håll i gränden säger klart och tydligt att det inte var CP så då är det någon annan.
    Nästa problematik i denna fråga blir ju ”han bommar Lisbet”, för om han då dröjer sig kvar för att försäkra sig om att han träffat borde han ju då upptäcka att hon inte är träffad, det är vad jag tror ett iskallt proffs skulle klara iallafall, alternativet till det är då just att avlossa alla sex skott.
    Om vi då ändå håller med Sonny Björk om att ett proffs skulle tömma trumman i revolvern och heller kanske inte missa Lisbet, då är det ju så att denna gärning inte är utförd av ett proffs, den är heller då inte utförd av Christer Pettersson uppenbarligen.
    Hela gärningen är så fel. Hela platsen är så fel. Försöker att inte spekulera bara utgå från vad man faktiskt vet och vilka slutsatser man kan dra av detta.
    Några tankar råd et?

    1. Många bra frågor. Här är ett par ansatser till svar så hoppas jag andra bidrar med sina synpnkter.

      Proffs eller inte? Ibland tror jag att vi kan skapa oss ett närmast mytisk bild av ett proffs. Vi ska ju komma ihåg att ett stort antal av de poliser som arbetade under mordnatten måste betecknas som proffs i den meningen att de var vana att hantera svåra våldsbrott. Ändå blev den samlade spaningsinsats som faktiskt bedrevs om inte värdelös så åtminstone ytterst bristfällig.

      Vad kan det bero på? Visst finns det utrymme att föreställa sig att det fanns personer som bromsade vissa åtgärder helt avsiktligt. Och likaså att den öppna polisens insatser förlamades av att Säpo gick in på ett sätt som inte offentligt redovisats. Men en återkommande förklaring som man inte kan bortse från är att åtminstone en del av förvirringen berodde på att det handlade om ett statsministermord. Om då poliser som var i tjänst i timme efter timme gjorde fel för att de var uppskärrade – kan man i så fall inte också tänka sig att en tämligen kompetent gärningsman gjorde vissa misstag under de få sekunder som var som mest kritiska? Det vill säga: även någon som mer eller mindre förtjänar beteckningen proffs behöver inte i varje läge bete sig som en fullständigt iskall mordmaskin.

      Vad vi vet är ändå att mördaren kom undan och fortfarande är oidentifierad. Bland annat det talar som jag ser det för att det inte var ett oplanerat och okontrollerat impulsdåd utfört i raseri utan av någon som hade en plan och visste vad han gjorde. Men jag medger: det behöver förstås inte ha varit ett proffs i den snäva betydelsen yrkesmördare. Det går lika bra att tänka sig någon som varit vältränad i polisiära eller militära ingripanden.

      Och slutligen: jag förstår inte riktigt varför det mest proffsiga skulle ha varit att stanna kvar och tömma magasinet. Det måste väl ha varit en fördel både att komma iväg snabbt och att ha kvar eldkraft att sätta in under flykten om det blev ett riktigt skarpt läge.

      1. Gunnar. Håller med dig i allmänhet och i synnerhet om det sista stycket. Ett proffs tömmer inte magasinet helt i onödan så att han inte kan skjuta mot eventuella förföljare under flykten. Ett proffs gör sig inte av med mer ammunition än uppdraget kräver.

    2. Jag har skrivit om detta förr. Det blir lätt att polarisera med proffs på ena sidan och Christer Petterssontypen på den andra. Det finns ju ett jättespann mellan dessa mordmaskiner som det verkar som och en ensam galning. Jag har flera bekanta inom polisen som nog kan hantera ett rejält vapen och de skulle nog se på hur OP faller (benen viker sig) att ryggraden och då med stor sannolikhet luftstrupe, kroppspulsåder m.m. träffats. De skulle nog tolka att andra skottet mot LP tagit bra, hon skriker, ramlar/kastar sig ner. Då blir nog tolkningen att kulan gått lite mer snett in, hon dör inte omedelbart, men lungan är träffad och hon borde dö inom en kort tid. De är inga mordproffs, men har den kompetensen som gärningsmannen verkar ha.

  29. Kanske han stannade kvar för att skjuta vittnet Anders B tillsammans med Lisbeth? Men sedan Anders B inte kom, gav han upp och gick därifrån? Varför döda bara en av två vittnen? båda eller ingen.

  30. En analogi: Zlatan Ibrahimovic och Leoni Messi är båda två proffs, fotbollsproffs. Ibland skjuter de in bollen i mål från långt håll, ibland från nära håll, ibland nickar de in bollen i mål. Målet är att bollen ska in i buren. Det finns, förstås, stora skillnader i en jämförelse mellan ett fotbollsproffs och en mördare/’proffsmördare’. MEN, det finns i båda fallen ett övergripande fokus – att ‘sätta dit den i målet’ s.a.s. Då får man ibland anpassa sig efter rådande omständigheter/situation. OM så krävs så får man t.o.m. improvisera för att ‘få dit den’. Skillnaden består även i att ett målgörarproffs inte behöver tänka på att fly undan på ett effektivt sätt efter att ha ‘satt dit den.’ Han kan gå, lunka eller springa ut till sidolinjen efter förrättat värv, en mördare måste medvetet tänka på vilka vägar som finns att tillgå efter att ha ‘satt dit den’, och inom en viss tidsram.

    Poängen är: även om det finns sätt att ta någon av daga som kan anses mer/mest optimala så finns det inget ‘tvång’ för någon ev. mördare att göra på just detta/dessa sätt varje gång. Det finns – och här kan ju en ev. ‘fotbollsanalogin’ spela viss roll – tusen olika variabler som kan hända i varje given situation. Ett ‘proffs’ har till uppgift att se till att kunna läsa av/tolka/verka i dessa uppkomna variabler. Även om det finns vissa ‘regler’/rutiner att följa så kan man vara tvingad att just improvisera, i vart fall något, i olika situationer.

    När det gäller MOP: det är nästintill alldeles klarlagt att mördaren befunnit sig på OP:s vänstra sida – medan LP varit på den högra, ut mot trottoaren. Det är klarlagt att mördaren skjutit OP på ett helt avgörande ställe/sätt för att OP skulle avlida. (OM mördaren stannat upp i några sekunder – med vad detta än inneburit av ögonkontakt med Lisbet eller ej – för att se så att OP ‘oskadliggjordes’ så verkar det ganska ‘kallt’/medvetet gjort, som för att bekräfta ‘regeln’ att skjuter man på det sättet på det stället in i en människokropp så finns endast ett resultat. (Man kan ju skjuta ett andra skott i ‘det häradet’ för att försäkra sig till 100 %….).Det verkar vara något som är klarlagt i princip redan innan, och sålunda bekräftat via OP:s kroppsliga reaktioner (han faller genast okontrollerat till marken, blodet börjar forsa ur munnen på honom, etc.). Vet man sedan med sig att man har en ‘säkrad väg’ som är så nära optimal som är möjlig under de rådande omständigheter som gäller en sen/mörk fredagskväll i storstadsvimlet så behöver man knappast drabbas av överdriven stress, panik , etc. Man vet att man med största säkerhet kommer att kunna försvinna på ett tämligen säkert sätt, och ganska snart vara som ‘uppslukad av marken’ (och få ‘professionell ‘ hjälp att ‘försvinna’, och att det dessutom finns ett slags ‘distraktions-operation’ som sätts igång ungefär direkt efter skotten). Dessutom har man bara fått instruktioner om att OP är det ‘mål’ som gäller – och vet med sig att LP aldrig (av ena eller andra anledningen) aldrig kommer att kunna vittna på ett adekvat sätt mot en – så är det en ‘variabel’ man inte behöver bekymra sig nämnvärt om. Två skott, ett som gjorde vad det skulle – släckte statsministerns liv. det andra – som var ett slags ‘back-up missade sitt mål p.g.a. andra variabler i situationen (Han föll, hon vred sig, böjde sig, etc.). Mer behövdes inte. Uppdraget utfört.

    Det hela verkar vara väldigt proffsigt utfört, i mina ögon.

    1. Jag tycker det finns mycket tänkvärt i det resonemanget. Hur professionell gärningsmannen var vet vi ju inte. Men det finns ingenting i det vi vet om hans agerande som utesluter att han var högkompetent på det han gjorde.

  31. Jag håller med helt och hållet Gunnar, mina tankar går i liknande banor.
    En galning med raseri alla Reagan åker ju fast etc.
    Och jag försöker med detta resonemang komma lite närmare palatskuppen, att någon med viss skjutvana men inte en agent från en underrättelsetjänst skulle kunna agera så här.
    Sen har vi ju vittnesmålet, (är det Inge?) som säger ”att det var en slakt”. Det talar ju då kanske för någon som är ganska stadig på handen så att säga.
    Men min kärnfråga är fortfarande varför han skjuter Lisbeth? Hon måste ju ha sett något som hon inte skulle se eller?

  32. Mördarens motiv: Det är bara vi tre som vet, själv har jag inte något som jag kan styrka eller bevisa, att bli ense har inte gått, min sak har bara tystats och nonchalerats, när jag inte kunnat framföra bevis. Här är min hämnd… pang, pang, en kula åt vardera.

  33. Filip: ”Hon måste ju ha sett något som hon inte skulle se eller?” OM det var så att hon och mördaren utbytte blickar under ett par sekunder så har hon med all säkerhet sett något ”hon inte skulle se”, nämligen mördarens ansikte/utseende. (även fast det var mörkt, under en väldigt kort tidsrymd, med stor anspänning, etc.).

    MEN, det andra skottet var kanske inte ämnat mot LP; utan ett snabbt uppföljningsskott mot OP, med rekyl, och i åtanke att OP snabbt föll ur vinkel, samt att LP vred/böjde sig ner mot honom, och då kan ha kommit in i ‘skottbanan’? Ren tur att hon inte träffades mer allvarligt då s.a.s. OP var MÅLET. Mördaren kan ha tolkat det som att även hon, oavsiktligt, blev dödligt sårad, och att hennes böjning ner mot OP också var resultatet av detta, även om detta egentligen inte varit något mål i sig. Egalt vilket kanske?

    OM det var medvetet mot LP så tolkade nog mördaren det som att hon också träffats vitalt, och ganska snart antagligen också skulle avlida. Mer tid än så hade han kanske inte att avsätta i operationen, OP, MÅLET, var död/döende, kanske LP också; ‘det var dags att ge sig av’.

    1. Det mesta talar mycket riktigt för att det andra skottet inte var avsett för Lisbeth Palme. Om gärningsmannen verkligen hade velat avsluta hennes liv, hade det inte tagit många sekunder att i så fall avlossa ett skott till. Den tiden hade han utan tvivel. Jag har svårt att föreställa mig att mördaren skulle ha trott att Lisbeth var dödligt sårad. Troligen var han, lika lite som Lisbeth själv, medveten om att det andra skottet snuddat vid henne.

      Om mördaren inte var angelägen om att döda även hustrun, så talar detta agerande starkt emot ett tänkt mötesscenario.

      1. Precis som med diskussionen amatör/proffs tycker jag att det är svårt att dra slutsatser om gärningsmannens syften utifrån skotten. Vissa hävdar att andra skottet var det dödande, det andra kan ha varit avsett för Lisbeth, det andra kan ha varit ett extra skott mot Olof för säkerhets skull men som träffade Lisbeth av misstag. Finns bra argument för alla. Om gärningsmannen inte sköt mot Lisbeth för att döda, varför talar det emot ett mötesscenario? Det talar väl bara för att gärningsmannen inte ville döda Lisbeth. Han kan ha vetat hur svårt det skulle vara för henne att identifiera honom? Han kanske var från en annan del av världen och varit säker på att komma undan och aldrig behöva återvända till Sverige? Han kanske inte brydde sig om han skulle åka fast? Finns massor av scenarier.

        1. Visst ägnar vi oss alla åt en gissningslek. De alternativ du skisserar talar ännu starkare för någon som inte tycks ha varit särskilt bekant med begreppet riskminimering och som inte var angelägen om att ta det säkra före det osäkra. Även om gärningsmannen inte trodde att Lisbeth kunde identifiera honom, så kunde ju möjligen bara det faktum att ett möte ägt rum utgöra en ledtråd som riskerade att leda utredningen i riktning mot mördaren. Och något av konversationen borde väl ändå offrets hustru ha uppfattat.

  34. Mördaren sköt nog ett andra skott mot Olof mest för säkerhets skull men sedan ville han spara på ammunitionen för att kunna skjuta mot eventuella förföljare under flykten om det skulle bli nödvändigt

    1. Jag tror vi ska hålla i minnet att Olof Palme generellt försökte ha så lite livvaktsskydd som möjligt. Han drev ju igenom att han skulle slippa livvakter i Gamla Stan. Säkerhetsmässigt var ju det till synes allvarligare än om han hoppade över livvaktsskyddet vid ett enstaka biobesök.

      Vad vann han med det? Kanske att han kunde träffa folk för känsliga överläggningar utan att det blev känt. Var skulle han kunna göra det? Ja, en av hans nära vänner, forskaren Emma Rothschild, hade en lägenhet i Gamla Stan.

      1. Jag tror OP helt enkelt var obekväm att ständigt ha livvakter runt omkring sig. Vem skulle inte känna så? Och om nu OP hade haft en affär med Emma Rotschild…livvakter håller tyst. Jag menar, det tog ju en evighet innan allmänheten fick veta att kungen hade ihop det med Camilla Henemark. Och kungen går väl inte en meter utan livvakter gissar jag? Det var nog inte via glappande livvakter den här kungligt smaskiga affären drogs fram i ljuset utan av helt annat folk

  35. Varför blev det så brått och akut med detta möte? Sett ur ett sådant perspektiv verkar ett avtalat möte lite mera osannolik.

  36. Att mördaren och LP ska ha utbytt blickar under någon/några sekund/sekunder måste i så fall ha skett efter att det andra skottet föll, när LP fortfarande hade något slags stående/halvstående position. Då borde mycket riktigt mördaren ha haft tid på sig att skjuta ytterligare ett skott från nära håll för att s.a.s. ‘avsluta jobbet’ OM det var menat att LP också skulle dödas. Därför tyder nog mycket på att det andra skottet också var ämnat för OP – men allas ‘rörelsescheman’, samt några vinkelgraders rekyl, gjorde att det missade den då fallande/fallne OP och istället snuddade vid den ‘vridna/böjda’ LP. Efter det tog mördaren tid på sig att se så att jobbet verkligen var gjort, tittade under några fasansfulla sekunder på LP, beslöt sig för att uppdraget (att döda OP) var utfört, och började sedan att bege sig iväg på sin planerade flyktbana.

  37. Hur prövad är teorin om att mordet inte hade politiska skäl, utan privata?
    Att mördaren är någon som makarna Palme vet vem det är, eller åtminstone vet anledningen till varför han gör det han gör.
    Att LP i princip inte kan peka ut honom, för då skulle denna mörka skandal/hemlighet komma ut. Vad det skulle kunna röra sig om är såklart omöjligt att säga. Hört och läst en massa dumheter som mestadels hör hemma i en dålig Beck-film, men det skulle fortfarande kunna vara nån form av privata skäl, eller hur?

    1. Självklart måste påpekanden av det här slaget få göras i en diskussion om Palmemordet. Men jag vill flagga för att jag inte kommer att upplåta utrymme åt yviga spekulationer på det temat.

      1. Det förstår jag såklart. Ville mest veta om du hade nån info om PU över huvud taget undersökt det scenariot.
        Hade inte tänkt spekulera i övrigt. Jag vet vart sånt brukar landa…

        1. Hans Holmér och Tommy Lindström tog direkt efter mordet hand om förhören med personer i Palmes nära omgivning. Vad de förhören gav är inte känt. Jag tror den skriftliga dokumentation som finns i utredningen är rätt torftig.

  38. Var det trotts allt ett misstag? Fanns en Sigge Cedergren hatare som på sätt eller annat blivit grundlurad av Sigge? Christer hade vapnet, visste vilken väg Sigge och hans damsällskap skulle ta, de bodde i närheten av mordplatsen. Ville man blott skrämma? Och skott gick av i ett drog- tillstånd? Det har för övrigt framkommit ytterst lite om utredningen kring spelklubben Oxen, penga- knarkaffärer, ägarbyten med mera, allt handlade om Christer Pettersson. Kan sätta Pettersson som medhjälpare i en skrämsel operation, dock inte som gärningsman. I det rådande mörkret trodde man att det var Sigge och damsällskapet som gick hemåt och tog fel. En drogpåverkad ser ju till och med smågubbar. Denna teori har framförts många gånger, men då med Christer som tänkt gärningsman, det kunde dock ha funnits en riktig Sigge hatare som tog hjälp av Pettersson?? Utred Oxen på nytt och grundligt. Christer Pettersson/ ”Jag vet vem som sköt”

    1. De flesta tycker nog att Oxen/Christer Pettersson är ett uttömt spår. Om inte Gunnars böcker och Lars Borgnäs reportage räckte borde Uppdrag Granskning program i vintras ha visat på det. Du verkar ständigt vilja komma tillbaka dit trots att du på senaste tiden spekulerat i andra alternativ. Nästan all ansträngning genom åren från utredningens sida har riktats mot Christer Pettersson, jag tycker att det är dags att pröva andra vägar

  39. Jon, Ville bara testa denna gamla teori för att ev. höra andras åsikter. Christer Pettersson kunde ha varit som blott åskådare när mordet hände, dessa kvarter var ju trots allt Christers revir. Verkar som om Christer haft kännedom om vem det var som sköt. Vill trots allt hålla alla dörrar öppna i Palmemordet, vissa dörrar på glänt och vissa dörrar då mera öppna.

    1. Inom underrättelsevärlden brukar man vara försiktig med att sätta intentioner och programförklaringar på pränt med mindre än att man använder kodord för bl.a. spaningsobjekt och andra centrala uppgifter som kan röja en operations inriktning. Det gäller även dokument som bara är avsedda för en snäv krets. Anledningen till detta är uppenbar.

      1. Jo, det låter sig sägas, och äger nog sin riktighet. Fast hur vet vi hur Apartheidregimen i Sydafrika fungerade/resonerade – ett totalt autonomt system, utan några demokratiska intentioner än att bibehålla rådande samhällsordning? Man kanske ansåg sig så pass säkra , och överens, i olika ‘prekära frågor’ (i vart fall säkra på att undvika insyn ifrån omvärlden) att man helt enkelt inte brydde sig – alla ‘spelade i samma lag/liga’ s.a.s. Just a thought..

        1. Det är ju sant att säkerhets- och underrättelsekulturer kan skilja sig åt. De publicerade dokumenten bör därför jämföras med sådant material som man med säkerhet vet är äkta och som författats vid ungefär samma tid. När de här uppgifterna blev allmänt kända för cirka 15 år sedan vill jag minnas att de betraktades med stor skepsis och att ett flertal experter dömde ut dem som falsarier.

          Vi kan utgå ifrån att det fanns ett sydafrikanskt säkerhets- underrättelseintresse för Folkriksdagen mot apartheid där Palme deltog kort tid före mordet. Utsända agenter lär också ha bevakat evenemanget. Det verkar också rimligt att denna händelse alstrade en del dokument i underrättelsesfären. För den som i ett senare skede ville skruva det hela i riktning mot mordet fanns det då ett tacksamt grundmaterial att utgå ifrån, där man med vissa ändringar och kompletteringar kunde få det hela att se ut som en annan operation.

          1. Så kan det vara. En av invändningarna mot de ‘fakturorna’ (varpå de ‘nullifierades’ som ‘bevis’) var väl att det stod den 29/2-1986 på en av dem – och sedan har det debatterats huruvida 1986 kunde räknas som skottår eller inte? Enligt vår Gregorianska kalender så var det väl inte så, eller? OM det var detta som övrigt ‘material’ föll på, hos kritiker, så är det väl lite väl tunt…Ett skriftligt misstag, om datum, sker så lätt. Men det fanns kanske annat? Som du säger så kanske ursprunglig dokumentering var ‘tacksam’ att skruva till för att få det dit hän man ville för att kunna ‘slutgiltigt bevisa’ sydafrikansk inblandning i mordet. Fast det finns ju en del andra indicier att ta ad notam också. Det är väl i vart fall verifierat att Craig Williamson var i Stockholm då denna ANC-träff ägde rum (?). Och här antyds att det egentligen var då som mordet skulle ha skett, men att bevakningen var för stor kring OP då. Williamsons ‘CV’ är ganska bekant vid det här laget. Att en sådan som den svenske B W – p.g.a. sin bekantskap med nämnde Williamson – kanske haft något slags roll i det hela kan nog inte heller helt uteslutas. Tror/tycker det finns tillräckligt mycket för att en gång för alla gräva så djupt det går i det spåret. Om de vill/vågar.

            Anders Leopold tycks ju t.o.m. lyckas belägga något slags indiciekedja där CIA, Pinochet och Sydafrika på något sätt gjort något slags ‘joint venture’. Lägg där till svenska ‘intressenter’, både från ‘militären’/’underrättelstjänsten’ och ‘näringslivet’, så kan det ha funnits en ganska stabil organisationsstruktur bakom det hela. Eller som polisman ”Ö” lär ha yttrat vid en transport till amerikanske ambassaden en gång i tiden: ”Vi vet vilka som dödade OP, och det finns ingen som kan göra något…”

  40. Hade Skandiamannen gjort klädbyte? Leif L. säger att Skandiamannen kom till platsen samtidigt som den första polispatrullen 23:24. men att mannen hade beige ytterrock med keps och glasögon. Gun, Ingalill och Katrin talar även om en person i beige rock som utanför bion verkade hotfull emot Olof, är detta då en och samma gubbe, Skandiamannen? Även Lisbet iakttog en man i beige klädsel vid Dekorima hörnet, lite längre norrut. De flesta andra ögonvittnen har ju inte ens sett någon Skandiaman på platsen. Var ev. Skandiamannen vid Grand, skyndade tillbaka och stämplade ut 23:19? Kom till platsen enl. Leif 23:24. Var var han då i dessa 5 minuter? Svårt få någon rätsida på denna röra.

  41. Leif L såg Jan-Åke S, inte Skandiamannen.

    Thomas Pettersson har beskrivit i ”Den osannolika mördaren” tre alternativa scenarion med samma slut.

    1) Skandiamannen stämplade ut 23.19 och kom ut alkoholpåverkad på Sveavägen 23.19 – 23.20 och upptäckte makarna av en slump.

    2) Skandiamannen stämplade ut och kom ut alkoholpåverkad på Sveavägen 23.19.30-40 och gick norrut mot nattbussen på Odenplan och upptäckte makarna komma mot honom. Han vände om och följde efter paret Palme. Kocken Nicola F mötte de tre.

    3) Skandiamannen gick ut och ”drack” middag” och på vägen tillbaka såg han Palme utanför Grand. Han återvände till Skandia, där han blev påkommen av väktaren Anna-Lisa G, därefter ringde han sin vän vapensamlaren i Täby. 22.35 gick Skandiamannen ut genom lagerdörren på baksidan mot Luntmakargatan och larmet slogs på. Han fick vapnet av vapensamlaren och gick tillbaka till Grand där flera personer la märke till honom, som t.ex. Marianne S, Anneli K och Mårten Palme. Skandiamannen insåg att han inte kunde utföra dådet utan att åka fast så han lämnade Grand vid 23.15-tiden, gick tillbaka till Skandia via bakdörren, stämplade ut och kom ut på Sveavägen och upptäckte överraskande Palme igen som gått över till östra trottoaren. Skandiamannen återfick alkoholmodet igen, bara 100 meter att fly till tryggheten bakom lagerdörren på Luntmakargatan. Skandiamannen hade inte räknat med Lars J vid nästa korsning.

    I Thomas P:s bok på sidan 228 redogör experten på politiska mord, professor James W Clarke, bakgrunden till Skandiamannens beteende.

    Även om scenario 3 är komplexast faller många pusselbitar på plats som t.ex. att han kom tillbaka till Skandia först vid 21-tiden efter att ha ”druckit middag”, hans överensstämmande signalement med Grandmannen, hur han lyckas få tag på mordvapnet, dörrlarmet 22.35, varför han gick till bussen vid Odenplan och inte till tunnelbanan på Hötorget samt mannen som gick efter paret Palme som Nicola F såg.

    1. Nattbussen från Odenplan gick raka vägen hem till Täby där han kunde kliva av bara ett stenkast från sin bostad. Skandiamannen hade ingen anledning att ta tunnelbanan från Hötorget för att sedan bli tvungen att byta till buss vid Odenplan eller Danderyds sjukhus. Att han valde att promenera bort till Odenplan för att ta bussen hem är inget konstigt och talar inte för att han har något med mordet att göra.

      1. Det som vore komprometterande för honom vore förstås om det bevisades att han gick mot nattbussen eftersom hans egen berättelse gick ut på att han tänkte ta t-banan.

        1. Han kan ju ha börjat gå Sveavägen norrut mot Odenplan och ångrat sig och vänt för att gå mot tunnelbanan. Kanske mötte han paret Palme och blev nyfiken på vart de var på väg någonstans och bestämde sig för att diskret följa efter dem utan att för den skull ha några tankar på att angripa Olof och blev så vittne till mordet. Att han faktiskt valt att skugga paret Palme av ren nyfikenhet ville han kanske
          inte tillstå i efterhand utan modifierade sanningen och sa att han skulle åt samma håll för att ta tunnelbanan från Hötorget

  42. Mikael/ Intressanta teorier. Men, men……
    När man läser Lars Larssons bok/ Nationens Fiende, hittar man överallt frågetecken kring Skandiamannen. Man tycker att allt är lögn. Det mesta verkar vara minnesfel, där han sätter alla händelserna i fel ordning.
    Som trött efter en lång arbetsdag och alkoholpåverkad, var Palmemordet en för stor händelse för honom.
    Om han dock visste på förhand att Palme skulle komma den vägen, kan han ha varit inblandad. Skandiamannen är ingen mördare, dom får nog söka någon annan.

    1. Professor James W Clarke är USA:s främste expert på politiska mord enligt Thomas Pettersson.

      Om Skandiamannen som Palmes mördare säger Clarke: ”Bevisningen förefaller övertygande”.

      Så vem ska man tro på Clarke vs Niklas B?

      1. Man behöver inte tro på Niklas B. Men man behöver förstås inte heller tro på Clarkes påståenden i en specifik fråga bara för att Thomas Pettersson säger att denne är USA:s främste expert på politiska mord.

  43. I denna video om skandiamannen fick jag en ide https://www.youtube.com/watch?v=9FaHYH4_NyI
    Fortfarande tror jag inte på Skandiamannen som mördare men delaktighet på något sätt
    Man använder skandiamannen som ett alibi för mördaren.
    Ingen har sett Skandiamannen enligt vittnena som jag fått för mig.
    Så… 3 alternativ som jag omedelbart kan tänka mig
    Skandiamannen byter av med mördaren inne i skandiahuset då krävs det att mördaren är allierade med väktarna (dvs mördaren kan använda skandiamannens kort att stämpla ut (krävs förstås att inga kameror är på) Skandiamannens uppgift är att ge mördaren alibi genom att påstå att han kom ut genom skandia ifall någon skulle se mördaren gå ur huset så skulle skandiamannen kunna påstå att han ju var den som kom ut ur huset fast det egentligen var mördaren. Därav kan man tänka sig att de var liknande klädda.
    alternativ 2 Musikläraren sa att något hände vid trekanten
    kan skandiamannen gått ut rent av stannat kvar bakom trekanten där mördaren redan stod o man bytte skandiamannen blev dröjande vid trekanten mördaren gick vidare o låtsades va skandiamannen? mördaren skjuter Palme o skandiamannen springer då fram för att?
    Alt 3. Skandiamannen står o pratar med wt vid skandiahuset går sen möter palme vid trekanten då mördaren byter plats med skandiamannen och börjar gå bakom palme o skandiamannen stannar till vid trekanten (minst trolig)
    Som vanligt går det inte skicka mail till mig.

    1. Det här är en kommentar som jag publicerar med tvekan. Det finns, vad jag kan se, inga som helst anledningar att misstänka väktarna i Skandiahuset för delaktighet i en komplott. Och när vi för den här allvarliga diskussionen om det gamla statsministermordet bör vi komma ihåg att vi yttrar oss om andra människor som kan fara rätt illa av att förekomma i spekulationer om bakgrunden till dådet. Det går självklart inte att undvika sådana effekter, det ligger så att säga i ämnet. Men det betyder inte, som jag ser det, att det är fritt fram att peka ut vem som helst som möjlig medgärningsman – inte ens om personen är relativt anonymiserad.

      Och frånsett det: dina resonemang i den här kommentaren framstår för mig som långsökta. Men jag inser att den typ av hypoteser som du för fram ganska naturligt växer fram ur den diskussion som väckts av Thomas Petterssons artikel i Filter och i den efterföljande boken. I väldigt stor utsträckning bygger, som jag ser det, teorin om Skandiamannen som Palmemördare på bräckliga antaganden om hur det möjligen skulle kunna vara. Ett av de tydligaste exemplen är gissningen att han skulle ha varit utrustad med ett skjutvapen. Det är ju en gissning som är nödvändig för den mordteorin. Men det finns inte några som helst belägg för att han över huvud taget haft något att göra med vapen sedan han långt tidigare i livet deltog i skytteklubben på sin dåvarande arbetsplats. Inte heller finns det ju några belägg för att han ägnat sig åt våldsam kriminalitet eller annan allvarlig brottslighet. Struntar vi i sådana invändningar, som Thomas Pettersson gör, blir det förstås fritt fram för många andra spekulationer.

      En sak till: jag vet att jag vid ett tidigare tillfälle misslyckats med att skicka mail till en debattör på den här bloggen som använde en annan signatur än den du nu använder och som hade uppgett en annan mailadress än den du uppgett nu. Jag förstår av det du nu skriver att du ligger bakom även den signaturen/mailadressen, tack för att du berättar.

      Rent generellt kollar jag inte om era mailadresser fungerar innan jag publicerar kommentarer. Men jag vill kunna komma i kontakt med den som skriver till min blogg och jag uppskattar inte att skribenter anger falska mailadresser. Jag avslöjar inte era identiteter i den mån jag känner till dem om ni väljer att skriva anonymt. Och jag publicerar inte heller era mailadresser, vare sig de innehåller era namn eller inte. Vill ni bli publicerade på min blogg får ni lita på den saken. Om jag i fortsättningen märker att någon uppgett en påhittad mailadress kommer jag inte att publicera kommentaren såvida jag inte ser väldigt starka skäl till att göra det.

  44. Att inte Skandiamannen hann upp någon av 6 poliser känns inte trovärdigt-När det sägs att de gick försiktigt framåt in i dunklet på tunnelgatan o btade av vrå efter vrå. Vidare på David bagares gata bord han sett någon av de 6 poliserna rycka i lägenhetsdörrar o titta under bilar (uppdiktad historia?)

    1. Den här kommentaren från signaturen ThePalmemurder skickades nästan samtidigt som den förra. (Se mitt svar till den.) Annars hade jag inte publicerat den, just av de skäl som anges där – att skribenten angav en påhittad mailadress.

  45. Hade Skandiamannen utsikt norrut på Sveavägen från något fönster i Skandiahuset? Om han inte på förhand visste att de skulle komma just den vägen, borde han väl ha varit ut på gatan tidigare? Att fatta ett så snabbt beslut och överraskad av vägvalet, stämpla och beväpnad rusa ut på gatan ca: två min. före mordet är nog lite långsökt. Även att sitta på kontoret och vänta är ju huvudlöst, om Olof och Lisbet ev. tagit Taxi. Även att anmäla sig själv som nästan skyldig till mordet och tro att man skall klara sig? Som den värsta Kriminalgåtan, tokigt hela vägen, ingenting annat.

  46. Att beskylla någon för Palmemordet utan teknisk bevisning som, vapen DNA. med mera, skulle vara på gränsen till det omöjliga, oberoende om personen är död eller levande. Även en godtycklig förklaring av händelsen räcker inte långt. Ex. Hittas vapnet, vem höll då i detta? Men om det ev. finns saker i en kommande lösning som L. P. inte fått säga, kunde det förändra saken, även i det som verkar vara ”hemligstämplat material, kan finnas överraskningar. Spännande tider väntar.

  47. Då har Lisbeth Palme avlidit. Hennes liv tog en tvär vändning 28/2 1986 – och har sedan dess präglats av detta. Hon har säkert inte haft det ‘så kul’ sedan dess. Hon har ändå åtnjutit respekt och fått ‘vara i fred’ ganska mycket från närgången granskning. Kan ändå inte låta bli att undra om hon tar med sig ‘hemligheter’?

    Vila i frid!

  48. Bra där, Gunnar! Vi får bara hoppas att den nya PU:n hann tala lite med henne. Det blir ju som sagt svårare att belägga ‘saker och ting’ nu.

  49. Gunnar Wall/ Mycket bra analys du gör i Aftonbladet. Få se nu om det ”hemliga” avslöjas och leder till en lösning av mordet. Det kan ju finnas nya saker som både Lisbet och utredningen kommit fram till. Bäst man håller låg profil nu och ser vad dom småningom kommer med. Har dock fortfarande tankar om de frågor som är och har varit” så svåra” att gå in på.

    1. Den andre mannen på månen, Buzz Aldrin, sa redan för många år sedan att han inte längre hade några egentliga minnen av rymdresan 1969. Det enda han kom ihåg var sina egna berättelser om den historiska månfärden.

      Man kan på goda grunder befara att det förhåller sig på precis samma sätt med vittnena till Palmemordet.

      Även om Lisbeth Palme, till skillnad från många andra mordvittnen, inte var sönderintervjuad, så gick hon rimligtvis igenom händelseförloppet för sig själv otaliga gånger. Kanske delade hon också med sig av detta till de allra närmaste. Men om det rörde sig om genuina minnesbilder eller den egna berättelsen om händelsen gick nog till slut inte längre att avgöra.

      Det förefaller osannolikt att Lisbeth skulle ha kommit med nya eller modifierade uppgifter på senare år. Men om hon mot förmodan skulle ha gjort det, så torde det vara utomordentligt svårt att bedöma värdet av den informationen.

      Sedan har vi då möjligheten att hon hållit inne med uppgifter, som hon dittills bara delat med en snäv krets, och att hon på ålderns höst valde att bryta tystnaden. Detta har jag dock utomordentligt svårt att föreställa mig, eftersom jag starkt betvivlar att det någonsin förekommit någon sådan mörkläggning från politiskt eller polisiärt håll.

      Det mesta talar för att hon ända in i det sista stod fast vid den redogörelse som hon lämnade i rätten 1989, och att det inte fanns något att tillägga. Hon utelämnade ingenting där, som skulle ha kunnat bringa nytt ljus över mordet.

      Men den som vill kan säkert läsa in något annat i den sista stora intervjun som hon gav 2011. Där blir hon i vanlig ordning korthuggen när intervjuaren fiskar efter direkta uppgifter om mordkvällen och händelserna på Sveavägen. Då använder Lisbeth formuleringar som ”Jag tänker inte diskutera det. Det finns nedtecknat” eller ”Jag har gjort min del i det”.

      Den konspiratoriskt lagde tolkar givetvis detta som att hon redan på mordnatten lämnade sin version av händelseförloppet, där vissa delar tämligen omedelbart hemligstämplades. Det vill säga: Lisbeth gjorde sin del och såg till att allt tecknades ned, Sedan var det högre intressen som avgjorde hur informationen skulle hanteras.

      Själv tror jag att hennes ovilja att tala om mordet handlade om något helt annat och djupt mänskligt. Hon stod inte ut med mediernas ständiga frossande i den ojämförligt värsta och mest smärtfulla händelsen i hennes liv. En händelse som dessutom förmörkade minnet av hennes man och överskuggade hans politiska gärning. Det hela handlade om integritet och mänsklig värdighet, inte om mörkläggning av ett statsministermord.

  50. 28 februari 2018

    Camilla Kvartoft: Lisbeth Palme, förhör ni henne igen?
    Krister Petersson: Inte kontinuerligt.

    Med andra ord, han förhör Lisbeth sporadiskt.

    Jag tro Lisbeth Palme ändrade sitt vittnesmål och att Krister Petersson har detta dokumenterat. Varför skulle han annars säga att det inte var Christer Pettersson?

    Något har fått familjen Palme att ändra sin uppfattning.

    1. Mycket bra poäng. För det är ju rimligt att föreställa sig följande:

      Om familjen Palme INTE (i t.ex. Krister Peterssons sporadiska förhör med Lisbeth Palme) visat sig beredd att uttrycka en annan uppfattning i Christer Pettersson-frågan än den som familjen i alla år uttryckt, så skulle det Krister Petersson i Veckans brott i vintras gjorde, äventyra utredningens relation till familjen/Lisbeth Palme.

      Det Krister Petersson i Veckans brott gjorde, var att på frågan ”Tror du över huvud taget att det var han?” svara: ”Nej.”

      För en som gör sitt bästa för att klara upp mordet, som är tillräckligt kompetent för att arbeta med uppgiften, och som därmed kan förväntas ha varit intresserad av att tala med Lisbeth Palme, skulle det ha varit irrationellt att äventyra utredningens relation till henne och resten av familjen.

      Att Krister Petersson ansåg sig kunna göra som han i Veckans brott gjorde, går alltså att tolka som dels en bekräftelse på att nya förhör med Lisbeth hade ägt rum, dels en antydan om vad som sagts i dem.

      Länk till klipp från Veckans brott: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/palmeaklagaren-tror-inte-christer-pettersson-ar-mordaren

  51. Hej Gunnar!

    Tror du det kan komma fram nya uppgifter ang, omständigheterna kring LP vittnesmål mot CP nu när hon gått bort.
    Det finns ju även många frågetecken runt hennes agerande redan från morddagen.

    Kan man tänka sig att det blivit mindre känsligt iochmed LPs bortgång och att det nu skulle kunna komma fram nya uppgifter, ifall det eventuellt förekommit något som påverkat eller tvingat LP till att agera på det sätt hon gjorde.

    1. Vi får väl se. Jag tror ju inte att Palmeutredarna berättar något offentligt om inte de gör det i samband med att det väcks åtal eller att något motsvarande sker. Men det kan ju tänkas att sönerna eller andra som funnits i Lisbeth Palmes närhet fyller i bilden. Dock kanske inte den allra närmaste tiden.

      1. Att Palmeutredarna nu är ovanligt tystlåtna kan indikera att ett åtal väcks mot någon eller några.

        Och Lisbeth Palme kan inte komma i rätten och förhöras av försvaret.

          1. Tack, Magnus D. Just det: kryptiskt (om kortet Petersson skulle kunna ha). Men dessutom underligt om Lisbet Palme. Hennes utpekande var en missuppfattning. Sedan: hon var övertygad. Ett stort glapp i beskrivningen.

        1. Det är möjligt att du har rätt, men just tystlåtenheten indikerar i mina ögon ingenting alls. Det har snarare varit normaltillståndet för Palmeutredningen under många år. Inte heller Krister Petersson har i sina intervjuer lämnat någon substantiell information, förutom möjligen hans personliga tvivel om Christer Petterssons skuld, vilket han senare har tonat ned.

          En helt annan sak är att många har läst in både det ena och det andra i chefsåklagarens intetsägande kommentarer. Och precis som väntat tycker man sig finna stöd för just den egna favoritteorin. De som tror på Skandiamannen hävdar givetvis att det är detta som är Krister P:s huvudspår. Andra är övertygade om att utredarna äntligen har fått upp ögonen för den mindre konspirationen och kanske även mötesscenariot. Och självklart finns det vissa som är säkra på att man nu har funnit avgörande bevis för att Christer A är den skyldige. Leif GW å sin sida tycks antyda att polisen har en helt annan lösning i sikte, som inte handlar om någon av dessa. Allt är sig likt med andra ord.

  52. Jonas F/ Håller helt och fullt med din uppfattning. Även Mårten Palmes uppfattning om Christer Pettersson som gärningsman har börjat svikta. Den riktiga lösningen kan ha funnits länge.

  53. Man kan ev. ha fått nya uppgifter från Lisbet Palme och tveksamheter hos henne angående utpekandet av Christer Pettersson.Två vid mordet var ju nästan det första hon hade uppfattat. Är det nu fritt fram att konstruera en trovärdig förklaring och byta ut Christer Pettersson och i stället sätta Skandiamannen som gärningsman? Finns ev. saker i Palmemordet som inte tål dagsljus kan vad som helst komma, bara man slipper undan den riktiga skandalen. Håller ”getögat” öppet.

    1. Følger utviklingen med interesse her fra den andre siden av Kjølen. Det er mulig det er ”tidsånden”, men det er jo unektelig tankevekkende at vi her i Norge nå er i gang med både den såkalte Orderudsaken og Nygaard-saken. Attentatet på forlagssjef William Nygaard er 25 år gammel i disse dager, og politiet har tatt ut tiltale så saken ikke blir preskribert. (Vi har fortsatt denne regelen i Norge). Orderudsaken skriver seg fra 1999 og står foran gjenopptakelse. Det disse sakene har felles er skjebnessvangre løgner fra involverte i sakenes innledningsfase. To av de tiltalte og straffede i O-saken løy om vesentlige saksforhold på et tidlig tidspunkt, og i N-saken var hovedvitnet så livredd at hun ikke torde å fortelle sannheten før det var gått tre måneder. Kanskje er dette også nøkkelen til Palmegåten? Også Lisbet Palme kan ha hatt en ”sekretessens ryggmargsrefleks” og er først løgnen/fortielsen etablert, er veien tilbake vanskelig. All ære til den utholdenheten svenske uavhengige journalister og skribenter har vist gjennom snart et tredjedels århundrede. Jeg tror man også i Palmesaken står foran et gjennombrudd.

      1. Stort tack för dina synpunkter. Jag är själv inte så väl orienterad i vare sig Orderudfallet eller Nygaardfallet, trots att båda fallen har fått mycket stor uppmärksamhet i Norge under årens lopp. Lars Tore, du får gärna komma med tips om länkar för oss som vill få en bra överblick av dessa fall – och särskilt av de aspekter som du nämner.

  54. Tveksamt om mordet på Olof Palme var politiskt. Sådana mord i historien har mera tillhört politiskt korrumperade och ostabila länder. Även religiösa motsättningar och fanatism, fattigdom, ojämlika samhällen med mera har varit grogrund för attentat. Skall här nämna några länder som inte alls är jämförbara med Sverige varken nu eller tidigare. Yitzhak Rabin Israel/ Ion Duca Rumänien/ Ali Khan Pakistan/ Benazir Bhutto Pakistan/ Indira Gandhi/ Indien/ Che Guevara Argentina/ Mahatma Gandhi Indien/ Inte heller Kennedy morden var renodlade politiska. Många andra attentat eller överfall kan hittas som ex.vis Anna Lind,med mera. Ofta har politiska motsättningar som lett till mord varit knutna till just fattigdom, ojämlika samhällen, religiösa motsättningar, korrupta stater, kaos med mera. Att politiska högerkrafter och motsättningar skulle varit så starka i Sverige att detta lett till ett planlagt mord på Statsministern och nästan hans fru, har jag fortfarande svårt att tro och inte heller att någon utländsk stat skulle vara inblandad och ligga bakom mordet. Även det att en attentatsgrupp skulle försökt nå snabba politiska förändringar i Sverige med ett Statsministermord tror jag heller inte på. Skulle mordet varit en politisk konspiration, vore mordet löst för länge sedan. Mordet tillhör nog i stället/ det ”offentlig” svårlösta. Det som kan lösa gåtan är nog om Lisbet Palme berättat mera före sin bortgång, även sönernas åsikter är av betydelse.

    1. Jag ska inte ta upp din handske den här gången, Niklas B. Bara ett påpekande: Che Guevara var visserligen född i Argentina men han förknippas ju mest med den kubanska revolutionen där han spelade en central roll. Och han mördades i Bolivia under sina försök att sprida revolutionen till det latinamerikanska fastlandet. Ansvaret för hans död faller på regimerna i Bolivia och USA. Någon argentinsk koppling till mordet förekommer knappast.

  55. Jag vill bara påminna om att jag som regel inte publicerar kommentarer från skribenter som uppgett en icke fungerande mailadress. Jag publicerar inte mailadressen så att andra kan se den, men jag vill ha tillgång till den för att kunna komma i kontakt med den som skriver.

    Jag fick igår en kommentar som jag misstänkte var av det slaget och sände ett kontrollmail till adressen. Mitt mail studsade. Jag publicerar därför inte kommentaren.

    Den som vill nå ut med sina synpunkter utan att ge mig möjlighet att återkoppla kan säkert hitta andra forum.

  56. Undrar om Palmemordet blir svårare eller lättare löst efter Lisbet Palmes bortgång? Vad är din åsikt Gunnar? Lisbets utpekande av Pettersson står ju fast.

    1. Vi vet inte i vilken utsträckning det står fast. I februari markerade Krister Petersson att det var angeläget att fortsätta samtalen med Lisbeth. Han ville inte säga om hon nyligen hörts igen eller om det fanns planer på att höra henne. Men det kan alltså finnas aktuella förhörsuppgifter från henne, lämnade tämligen kort tid före hennes död.

      Det kan till och med vara så att Peterssons vid det här laget berömda uttalande – också från februari – om att han inte tror att det var Christer Pettersson bland annat kan ha varit en följd av något Lisbeth Palme sagt till honom.

  57. En fråga Gunnar, hur vanligt var det att Palme vistades ute så pass sent på kvällen som vid mordet? Det är förståeligt med biobesöket men lite märkligt att de valde att promenera hem.

    1. De brukade bara gå på bio någon gång om året, men det hände ju att de var ute på kvällarna av andra skäl.

      Enligt överenskommelsen med Säpo skulle Palme ha livvakter när ha var utanför ”gyllene triangeln” (bostaden – riksdagen – Rosenbad). Biobesöket var givetvis ett exempel på en situation där han skulle ha haft personskydd. Det hände att han slarvade med den saken, men den långa promenaden hemåt genom det vinterkalla Stockholm en avlöningsfredag är lite anmärkningsvärd. Att ha livvakter med sig skulle knappast ha inneburit ett obehag, kan man tycka, jämfört med risken för att råka på någon full och förbannad medborgare. Eller något värre, förstås.

      1. Fast tittar man på livaktsschemat under februari 1986, så ser man att Palme undviker skydd i princip hela tiden. Det var egentligen inte särskilt märkligt att de ej fanns i hans närhet under mordkvällen heller.
        Är ju uppenbart att det var något han tyckte rätt illa om.
        Han ville kunna röra sig fritt oavsett veckodag och klockslag.

  58. Jag undrar om distinktion ”möte” vs. ”avtalat möte”. Om någon pratar en minut eller så på gatan, finns det väl i sig inget skäl att anta att mötet var förberedd. Finns det andra separata skäl som leder tanken till ett planerat möte?

    Det finns ju gott om kändisar ute vid denna tid som skulle kunna känna statsministern.

    1. Det finns, menar jag, en del skäl som talar för att det kan ha rört sig om ett avtalat möte. Ett av skälen är att mordet ägde rum just på den plats där det skedde. Om mordet var planerat och kanske resultatet av en komplott bör mördaren/mördarna i god tid ha velat försäkra sig om var det tilltänkta offret skulle befinna sig och förberett sig att slå till på en sådan plats. Men ingen kunde ha vetat att paret Palme skulle passera Skandiahuset förrän mycket kort tid innan de kom dit – såvida inte någon stämt möte med Palme.

      Tillvägagångssättet att boka ett möte med offret är ganska vanlig när det gäller planerade mord. Uppgörelser inom till exempel den amerikanska maffian inrymmer slående exempel på det.

      Till kommer förstås frågetecknen omkring faktumet att Palme valde att promenera hemåt längs Sveavägen en kall vinterkväll utan livvakter – hur naturligt var ett sådant beslut?

      Även omständigheten att det finns ett antal vittnesmål om walkie-talkieobservationer kring mordplatsen, observationer som startade långt innan Palme kom dit, kan peka på att det fanns folk som visste att något var planerat där. De kan i så fall ha ingått i mordkomplotten eller bara känt till att Palme skulle möta någon och varit angelägna att kartlägga den saken. I det senare fallet: ifall det handlade om en kartläggning av Palme från folk som inte litade på honom ska vi nog inte förvånas över att de inblandade valt att i efterhand hålla sig undan även om de inte var inblandade i mordet.

      1. Här går Dan Hörning igenom Palmes livvaktsschema för februari 1986.
        Som sagt tidigare. Palme undviker beskydd i princip hela tiden.
        Att han inte har det på mordkvällen skulle man kunna kalla för naturligt

        1. Dan Hörning refererar den danske författaren Paul Smith som i sin tur baserar sig på en sammanställning i Olssons och Åsgårds gärningsmannaprofil. Här är sammanställningen.

          Som synes är det en rätt ordentlig överdrift att säga att Palme undviker beskydd i princip hela tiden.

          Det är redan tidigare känt att han inte har livvaktsskydd i triangeln bostaden – riksdagshuset – Rosenbad. Så långt inget nytt.

          Men han har livvakter till exempel när han reser till SSU:s konferensanläggning Bommersvik den 12 februari, när han bevistar Alva Myrdals begravning i Solna kyrka den 17 februari och när han spelar tennis på morgonen den 28 februari.

          Det framgår förvisso att han avstår från skydd vid ett antal andra tillfällen – till exempel när han och Lisbeth promenerar på Djurgården den 2 febaruari eller när de är barnvakter i Vällingby på kvällen den 22 februari. I vissa fall är sammanställningen inte glasklar, till exempel framgår det inte om Palmes besök hos sin tandhygienist den 12 februari är innanför eller utanför triangeln.

          Generellt verkar han dock ha avstått från livvakter när han umgåtts med medlemmar av familjen – vilket inte hindrat att Joakim Palme i TV-programmet Skavlan varit inne på att fadern skulle ha försökt få livvakter mordkvällen men inte lyckats.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.