ETT DRAMATISKT VITTNESMÅL FRÅN KVÄLLEN då Olof Palme mördades presenteras i nya numret av nättidningen Parabol. Det är den pensionerade överläkaren Odd Greitz, specialist inom barn- och ungdomspsykiatri, som berättar om sina iakttagelser inne på Grandbiografen. Intervjun är gjord av tidningens chefredaktör Kajsa Ekis Ekman.
Odd Greitz var med sin hustru på den sena föreställningen av den japanska filmen Ran. Den pågick fortfarande när Bröderna Mozart – som paret Palme bevistade – slutade. Vid en tidpunkt som bör ha varit när besökarna från Bröderna Mozart gav sig ut efter filmen reste sig en man plötsligt i salongen där Ran visades och gick ut.
Odd Greitz var i kontakt med Palmeutredningen om sina iakttagelser, men de visade inget intresse.
Det är olyckligt, inte minst av två skäl. Enligt Odd Greitz uppvisade mannen stora likheter med Michael Townley, en amerikansk-chilensk yrkesmördare som arbetade för Pinochetjuntan.
Militärregimen i Chile som tagit makten i den blodiga kuppen mot den socialistiske presidenten Salvador Allende var mycket fientligt inställd till Olof Palme. Det finns också bestämda uppgifter om att Townley för Chilejuntans räkning skulle ha varit involverad i planer på att mörda Palme under 70-talet. (Åtskilligt om Townley finns att läsa i min bok Konspiration Olof Palme, sid 264-273.)
Townley hade under 70-talet dömts för sin roll i mordet på Chiles tidigare ambassadör i USA, Orlando Letelier. Mordoffret hade varit en av juntans mest fräna kritiker. Han föll offer för en bilbomb.
En annan av Chilejuntans motståndare, Bernardo Leighton, och hans hustru hade utsatts för ett mordförsök i Rom. Båda skadades allvarligt. Dådet hade stora likheter med attacken mot Olof och Lisbeth Palme. Townley hade varit djupt inblandad i att organisera även detta attentat.
Värt att notera är också att Townley visserligen inte varit formellt anställd av CIA men att han haft nära kontakt med den amerikanska underrättelseorganisationen. Hans uppdragsgivare, militärregimen i Chile, hade också täta band med apartheidregimen i Sydafrika som även den var fientligt inställd till Palme.
Men det finns också en annan omständighet kring Odd Greitz berättelse som är värd att uppmärksamma. Den är känd för den som läst min nya bok Rättsskandalen Olof Palme. Det är att mannen som hastigt lämnade biosalongen där Ran visades tycks ha sina motsvarigheter i andra iakttagelser av män som agerat på liknande sätt. En man reste sig under föreställningen av filmen Amadeus och gick ut, även han vid en tidpunkt som kan ha sammanfallit med att Bröderna Mozart slutade. En besökare på Amadeus har också berättat att det hördes något som lät som en ljudsignal alldeles innan mannen reste sig. En liknande iakttagelse gjorde ett vittne på närbelägna Restaurang Strindberg: en ensam man som fick en ljudsignal reste sig hastigt och gick ut från restaurangen – även det vid en tidpunkt som kan ha sammanfallit med att Bröderna Mozart slutade.
I nya numret av Parabol har jag som vanligt en Palmekrönika. När jag skrev den hade jag inte läst intervjun med Odd Greitz, men även min text handlar faktiskt om Grandbiografen. Det jag tar upp är det anmärkningsvärda hemlighetsmakeriet kring mannen som satt bredvid Olof Palme under föreställningen.
Det nya numret av Parabol innehåller givetvis åtskillig annan läsning för den samhällsintresserade – om Ryssland/Ukraina och Israel/Palestina, men också om exempelvis David Bowie, ofrivillig barnlöshet och den nigerianska maffian.
Gunnar Walls blogg 
Intressant! Som alltid =)
Sydafrika och Chile var de två länder som hade störts motiv att mörda Palme. Även i viss mån USA. I nämnda ordning.
Inget land hade dock starkare motiv, än vårt eget land. Militären, hemvärnet och polisen ”kokade” efter Palmes lagförslag om polisens roll under en ev ockupation. Vi som minns telefonkatalogerna, minns också ”Om kriget kommer” – varje svensks plikt var att försvara landet även under en ockupation, så även polisen. Men enligt Palmes lagförslag skulle polisen gå ockupationsmaktens ärenden och fängsla de som gjorde motstånd. Detta i samband med Palmes förestående resa till Moskva skapade panik i leden! Lagförslaget begravdes sedan i tysthet tre veckor efter mordet.
Så vitt jag kan se det, är detta det mest logiska motivet. Särskilt om man ser det i relation till vad som hände såväl INNAN som EFTER mordet i samhället.
Om, jag mot förmodan är fel ute vilket jag betvivlar, så är Sydafrika en starkare misstänkt än Chile. Detta emedan vi ”skadade” deras politik mer än vi påverkade Chiles. Kort sagt, Sydafrika hade större anledning att döda Palme än vad Chile hade.
Givetvis kan jag ha fullkomligt fel! Men detta är vad jag TROR efter att ha läst allt jag kommit över om mordet, och då särskilt Dina böcker Gunnar. Även om jag inte kan påminna mig om att Du någonsin verkligen undersökt denna motivbild. Men jag kan missminna mig.
Mordet begick sedan i skydd av en hemlig övning, där någon tog chansen att löpa lina ut. Detta KAN innebära en konspiration, men i så fall behöver ytterst få ha varit inblandade. Ett flertal vittnesmål stödjer detta scenario. Faktum är att det räckte med att EN person löpte linan ut. Att det hela rörde sig om en hemlig övning skulle förklara passiviteten hos polisens ledningscentral, de skilda tidsuppgifterna, med mera. Något såväl jag som Erik Engström kommit fram till, på skilda håll.
”Fan! De skulle ju inte döda honom!” är bara ett av de vittnesmål som stödjer detta. Har varit i kontakt med just det vittnet, och som vidhåller sin historia än idag. Och får stöd av sin väninna.
Jag har en namngiven mördare, som ska ha ”lurats” till mordet. Samt hans bäste vän, en fd SÄPO-polis inom utlänningsroteln, som förekommit flera gånger i utredningen.
Utpekandet av just dessa två får stöd från flera oväntade håll, bla via en läcka på SÄPO. Vill dock inte gå närmare in på vilka de var (båda är avlidna) då jag behöver ”mer på fötterna” för detta.
Motivet och tillvägagångssättet är dock fullkomligt tydligt för min del. Återstår att knyta de utpekade gärningsmännen till själva gärningen. Bortsett från att dessa i onyktert tillstånd faktiskt erkänt mordet ett flertal gånger.
Det största problemet med detta mord-pussel är antalet bitar. 99% av bitarna måste sannolikt sållas bort, den dag pusslet är färdigt. JAG är dock övertygad om såväl MOTIV som TILLVÄGAGÅNGSSÄTT. Dock något mer osäker på de av mig utpekade gärningsmännen.
Nu är Palme-mordet ett område Du behärskar betydligt bättre än jag! Visserligen är jag skribent, men i detta fall har Du givetvis avsevärt större trovärdighet än undertecknad! Så det vore verkligen intressant att se hur Du skulle hantera min teori, efter Ditt sedvanliga grävande! Fullt möjligt att jag sett ett mönster där inget finns, men ingen annan än Du kan få mig att släppa mitt MOTIV och TILLVÄGAGÅNGSSÄTT. Förutsatt att Du verkligen undersökt dessa.
Finns få personer jag har samma tilltro till som Dig Gunnar! Kan Du säga med säkerhet att jag har fel om motivet och hur mordet genomfördes, så accepterar jag det villkorslöst.
ulwencreutz,
jag har inga säkra uppfattningar om vare sig vem eller vilka som utförde mordet och vad motivet kan ha varit.
När det gäller det du beskriver som ”Palmes lagförslag” om att polisen skulle ”gå ockupationsmaktens ärenden och fängsla dem som gjorde motstånd” så menar jag att du gör en väldigt polemisk tolkning av propositionen. Utveckla gärna hur du kommer fram till din slutsats.
Den som är intresserad hittar den här.
Där framgår också att propositionen bygger på ett betänkande från 1979, som i sin tur kan hittas här.
Inte desto mindre är det fullt möjligt att det kan ha funnits folk som tolkat propositionen på det sätt som du beskriver, alltså att en konsekvens av den skulle kunna vara att polisen tvingades gå en ockupationsmakts (läs Sovjetunionens) ärenden. Sådana tankegångar gick ju väl ihop med den polemik som till exempel Hans von Hofsten och en del andra militärer bedrev mot Palme. Och det skulle helt säkert kunna utgöra ett motiv för ideologiskt motiverade personer att mörda Palme om de såg honom som ett redskap för ett kommande sovjetiskt maktövertagande.
Jag kan också gärna hålla med dig om att det fanns inhemska grupper som såg Palme som en säkerhetsrisk och att de kan ha haft starkare motiv än utländska regimer. Det är också en rimlig bedömning att Sydafrika hade starkare skäl än Chile att röja Palme ur vägen. Men det hindrar ju inte att en person som Townley skulle kunna ha anlitats i en mordkomplott mot Palme (iscensatt av till exempel svenskar eller sydafrikaner), även om hans personliga historik mest handlat om uppdrag för den chilenska regimens räkning.
Och slutligen: jag kan absolut inte utesluta att mordet genomfördes i skuggan av en hemlig kuppförsvarsövning eller liknande. Det finns ju åtskilliga partier i min senaste bok som tar upp uppgifter som pekar i den riktningen.
Vet faktiskt inte hur man ska kunna tolka lagförlaget annorlunda. Enligt ”Om kriget kommer”, samt den kompakta versionen i telefonkatalogerna, är det ju varje svensks plikt att bedriva gerillakrigföring bakom fiendelinjen i händelse av ockupation. Så kommer ett lagförslag som går ut på att polisen ska upprätthålla lag och ordning även under en ockupation, dvs gå ockupationsmaktens ärenden.
Kände ingen polis vid den tiden, men väl enstaka militärer samt ett flertal reservare och hemvärnsgubbar, och jag minns att det kokade i leden. Och denna ”tolkning” av lagförslaget var nog den gängse hos dem det berörde.
Hos oss som var långt åt höger, för att inte säga högerextrema, sågs detta som ett enormt förräderi. Så oavsett om Du tolkat lagförslaget på annat sätt, bör Du vara medveten om att detta var hur det tolkades på högerkanten när det begav sig.
ulwencreutz,
ja, det var det jag skrev. Det fanns personer i kretsar som kan kallas högerextrema som just tolkade lagförslaget som landsförräderi. I den meningen kan det givetvis ha bidragit till att trigga Palmemordet.
Men det ska sägas att det fanns kritik också från andra håll, dock utan att det var någon stor fråga i samhällsdebatten. I en sökning i Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters digitala arkiv för 1985 och 1986 förekommer någon av fraserna ”polisens ställning i krig” eller ”polisens ställning under krig” bara vid några enstaka tillfällen. Och våren 1986 blev det ett odramatiskt stopp för propositionen genom att ett enigt försvarsutskott och ett enigt justitieutskott föreslog riksdagen att den skulle avslås.
Den kritik mot förslaget som redovisades med någon sorts utförlighet i DN och SvD bestod egentligen bara av två artiklar. Den ena var en krönika på Svenska Dagbladets ledarsida av Carl Bildt, då ännu inte moderat partiledare, den 11 december 1985. Under rubriken ”Nej till ockupationspolis!” skriver Bildt bland annat:
”Avvägningen mellan ‘totalmotståndslinjen’ och ‘samarbetslinjen’ vid ockupation är aldrig enkel. Skall brandkåren vägra släcka bränder? Skall läkarna vägra operera? Det finns områden där medmänskligheten måste fortsätta att råda oavsett om vi är fria eller ofria. Men med polisen borde det förhålla sig annorlunda.”
Bildt noterar att propositionen har kvar polisens roll i totalförsvaret i samband med ett överraskande angrepp men att när militären väl är mobiliserad ska polisen återgå till civila sysslor. Som Bildt konstaterar argumenterar regeringen att polisen i allt större utsträckning fått i uppgift att skapa social trygghet för medborgarna och att den verksamheten kan äventyras om polisen samtidigt är indragen i stridande aktiviteter. Bildt menar att det resonemanget främst verkar syfta på hur polisen ska agera under en fientlig ockupation och kallar regeringens resonemang för ”denna vidunderliga dumhet”. Han menar att krig mot en ockupationsmakt är nödvändigt för att skydda medborgarna och förordar att polisen ska ingå i de styrkor som deltar i de militära striderna.
Den andre debattören som utvecklar besläktade tankegångar är freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrell som den 26 januari 1986 intervjuas i Dagens Nyheter om regeringsförslaget. Han menar att regeringen ”ryggar tillbaka inför att planera för krigets alla aspekter” och att det kan leda till att polisen kan ”hamna i svåra konflikter och kan utsättas för hårt tryck från ockupationsmakten”. Agrell anser att regeringen ”stuckit huvudet i busken” och menar att det är ”lite komiskt” att polisen under pågående krig ska hjälpa allmänheten på olika sätt men inte hindra ”brott mot rikets säkerhet”.
Det fanns alltså en viss debatt kring propositionen i nyhetsmedia, om än liten. Och kritiken gick, kan man säga, ut på att förslaget var dumt och illa övertänkt. Hela propositionen föll, som tidigare nämnts. Men argumenteringarna från försvarsutskottet och justitieutskottet var rätt odramatiska och gick kortfattat ut på att frågorna om polisens roll i krig lämpligen fick utredas vidare i andra sammanhang.
Stort tack för fördjupningen i debatten, i pressen, ang lagförslaget! Läste varken DN eller SvD vid tiden, så detta var nytt för mig.
Jag tror att Du på många sätt är en bättre människa än jag, Gunnar! Jag har en mer misantropisk och cynisk syn på min omgivning.
När pressen meddelar att det kommit ett politiskt förslag, på sina löpsedlar, oavsett hur tokigt eller från vilket parti, tar ”gemene man” det som ett etablerat faktum. Dvs redan beslutat och genomfört! Har hört resultatet av det resonemanget så otroligt många gånger. Det KAN ha varit samma sak här.
Därtill kollade Du bara DN och SvD, två lite mer seriösa (nåja) tidningar. Frågan är – vad skrev kvällspressen? Och vad skrev alla specialtidskrifter för folk inom försvaret och hemvärnet, tex? Därtill har vi ju Contra och andra skrifter på högerkanten. Militärer i Sverige är ju sällan ”vänster”. von Hofstens ”uppror” uppstod ju inte i ett vakuum precis.
Själv läste jag Contra på den tiden, samt en mängd mer eller mindre obskyra skrifter i stencilformat. Tvivlar på att någon av dessa, utom möjligen Contra, finns på universitetsbiblioteken.
Så – JAG kan bara utgå från hur jag hörde folk resonera när det begav sig, och i viss mån vad jag läste i diverse nyhetsbrev (hade bara ett par olika, och de var ju på papper på den tiden). Min minnesbild är att det kokade just pga förslaget! Oavsett om det skedde offentligt eller inte. Och min ryggmärg reagerar fortfarande när jag läser det gamla förslaget! Det är för mig omöjligt att tolka på annat sätt än vad vi gjorde då. Därtill hör att jag fortfarande tror att det var (höger)extrema krafter inom landet som stod bakom mordet. Och dessa fanns troligen inom försvaret, polisen och SÄPO. Inte som organisationer i sig, utan via individer som umgicks över organisationernas gränser. Tex en gammal officer, en fd- SÄPO-agent och en polisman. Bara som hypotetisk konstellation. För att inte nämna privatpersoner, med samma åsikter!
Jag är fortfarande konservativ och reaktionär, och i mångas ögon högerextrem. Men otroligt mycket har slipats av sedan den tiden. MEN våld eller mord har aldrig varit accepterat i mina ögon! Jag är i grund och botten inbiten demokrat och jag har en fåfäng förhoppning om sunt förnuft.
Det är ju ingen tvekan om att retoriken inom vissa kretsar inom militären och totalförsvaret var att propositionen var ytterligare ett bevis på att Palme skulle sälja ut Sverige till Sovjet och deras åsikt var att frågan inte var OM utan NÄR som ockupationen skulle ske. Sen om de mördade Palme är en annan sak men där fanns säkert folk som skulle kunna tänka sig att göra det. Jag tror inte folk kan förstå hur resonemanget gick på den tiden och jag kan mycket väl tänka mig att någon liten gruppering med rätt personer på rätt platser kan utföra detta, utan någon stor organisation i ryggen. Att utföra det vid en övning vore en perfekt ”utredningsdödare”.
Boken ”Kameleonterna” (1984) av pseudonymen Lars-Göran Hed tar upp ämnet. Hela förordet ägnas åt denna proposition och tankar kring kuppförsvaret och polisens roll vid en ockupation.
https://wpu.nu/wiki/Uppslag14751-07-B
Här förhörs polisen Hans Lundmark av PU om boken (tyvärr sönder-maskat som vanligt). Det var han som enligt en uppgiftslämnare ska ha varit med vid det så kallade ”Norrköpingsmötet”. Han ska även ha tillhört IB tidigare. Boken har sin utgångspunkt i Norrköping så det är väl troligt att någon med koppling till staden samt till polisen och militären har skrivit boken.
”Vid det första mötet i november 1992 medförde MASKAT två böcker, dels polisromanen ”Kameleonterna” och ”En statsministers död”. MASKAT ville veta om MASKAT kände till böckerna, men detta kommenterade han inte.”
Kalle,
länken till WPU gav inte så mycket. Men den här som går till Palmemordsarkivet fungerar bättre och innehåller det förhör du diskuterar.
Kalle:
Det sista citatet är lite missvisande från din sida, kan jag tycka. Den som bara läser citat kan lätt tro att det är polisen som har med sig böckerna till förhöret och att Hans L avstår från att kommentera dessa. Men i själva verket är det ju Hans L som berättar att han blivit uppsökt av en journalist som haft med sig böckerna och Hans L berättar då, inför polisen, att han aldrig velat medverka i några intervjuer med tv/radio om ämnet. Men för polisen berättar ju Hans L vad han vet och menar då att något ”Norrköpingsmöte” aldrig ägt rum i den mening som tipsaren har hävdat och att han heller inte har några särskilda kopplingar till böckerna som nämns.
Adam:
Sorry om det var lite missvisande. Kan sammanfatta att HL säger att han läst boken polisromanen ”Kameleonterna”, som utkom 1984. Samt att han även läst tidningar recensera den.
Min avsikt var inte på något sätt att utpeka någon speciell person utan mer att belysa stämningsläget i vissa kretsar och att det förekom möte som ”Norrköpingsmötet” där de var bekymrade över lagförslaget. Sen hävdar den andra personen att mötet var allvarligare än så men det saknar vi ju insikt kring. Han kan ju ha dragit för stora växlar kring det hela.
PS Försökte få ut förhören med de av mig utpekade mördarna. Fick drygt 500 helsvarta sidor… Detta kan givetvis tolkas på många sätt…
ulwencreutz,
vilken paragraf baserades maskningarna på?
Paragrafen är väl alltid densamma, OSL 35:1. Huvudregeln är sekretess. Inget smaskigt måste finnas för att maskering ska ske, utan det räcker med att obehag (”men”) för enskild inte kan uteslutas. Jag funderade visserligen när jag läste din bok på om de anfört sekretess till skydd för totalförsvaret/rikets säkerhet (OSL 15:2) när du begärde ut om fallskärmsjägare. Är det något du minns?
Johan M,
nej OSL 15:2 har det aldrig hänvisats till när jag begärt ut handlingar. Men Palmeutredarna har förstås rätt att hänvisa till vilken paragraf de vill som de anser passar. Jag fick nyligen besked om en förfrågan om att få ut en handling med koppling till Palmeutredningen som ställts till Säkerhetspolisen. Handlingen lämnades ut i maskat skick och maskningarna motiverades med OSL 18 kapitlet, 2 §.
Varför skulle inte den öppna polisen kunna hänvisa till annat än OSL 35:1?
Även 18:2 kan polisen förstås hänvisa till när man begär ut handlingar om bl.a. spaningsrutiner och inhämtning av information. Det är väl dock framförallt underrättelseverksamhet som skyddas genom den bestämmelsen, verksamhet för att ”förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet”, och detta med sekretess som utgångspunkt. När det gäller förhör med enskilda, som ulwencreutz uppgav att hans begäran rört, kan dock knappast 18:2 komma i fråga. (Undantaget om det rör sig om underrättelsemän eller f.d. sådana som hörts om sin tjänst, naturligtvis.) I en avslutad förundersökning som Palmeutredningen är 18:1 som bekant inte heller aktuell.
Minns inte vilken paragraf man hänvisade till och har troligen inte pappren kvar då de inte gav något.
ulwencreutz,
jag förstår att papperen kan framstå om innehållslösa om de var helmaskade. Nu kan det finnas information även i helmaskade handlingar. Till exempel om det framgår vilken styckeindelning det är på sidorna – då kan de maskade versionerna tjäna som jämförelseobjekt med mindre maskade handlingar som kan dyka upp och som eventuellt, men inte nödvändigtvis, är identiska med dem du fått ut.
Men dessutom: besluten kring sekretessbedömningar har ju alltid ett informationsvärde. Det är tråkigt om du betalat pengar för att få ut alla dessa svarta sidor och ett sekretessbeslut – och sedan gjort dig av med alltihop. Det hade varit bättre att skicka pappersbunten till Palmemordsarkivet, alternativt att du scannat materialet själv och sedan skickat in det.
De KAN finnas kvar här någonstans, vet dock inte var. Men risken är att de kastats.
Tack Gunnar! Intressant, men jag är lite skeptisk till identifikationen. Att känna igen någon på bild efter ca 25 år ställer jag mig lite tveksam till. Men de ljudsignaler som flera olika personer säger sig ha uppfattat vid olika platser kan komma från personsökare som fanns vid denna tidpunkt. Personsökare kunde endast användas för att ta emot en enklare typ av meddelande (ibland endast ljud eller vibration), men för att indikera att ”nu är det dags” var detta fullt tillräckligt.
Om jag minns rätt var det någon som deltog i operationen ”Cosi fan tutte” som har sagt att säkerhetspolisen använde just personsökare under sina uppdrag vid denna tid i mitten av 80-talet (vilket indikerar att de gick att använda för att smidigt förmedla enklare meddelanden vid både laglig och olaglig verksamhet).
Anders Fredric,
givetvis finns det alla skäl att vara försiktig med bedömningen av att mannen skulle ha varit Michael Townley. Inte desto mindre tycker jag att vittnesberättelsen är värd att uppmärksamma.
Ofrivillig barnlöshet känner jag till, men Greitz vittnesmål hade jag inte hört om. Även om polisen ‘visade ointresse’ måste de väl ha skrivit ned detta om vem mannen var lik enligt Greitz? Annars kan väl inte det han säger idag tas på något allvar. Kan någon hänvisa till rätt uppslag i utredningen?
L6056
https://drive.google.com/file/d/1Cp8BXSVScLOQgxPRWfNRDMBwmDhxcjTJ/view?usp=drive_link
Ingen uppföljning ens i form av skrivelse från vittnet? Då bör man rimligen ta det som nu framkommer med en rejäl grävskopa salt.
Tack, Gunnar för svar:
”PJ,
jag vet inte varför du inte hittade möjligheten att kommentera min postning ”Var Michael Townley på Grandbiografen?”
Andra har i alla fall gjort det.
Amadeus gick på Grand 2. (På Grand 3 visades Elim Klimovs krigsdrama Gå och se. Och på Grand 4 visades Ran.)
Ja, operationen Cosi fan tutte finns med bland det som beskrivs och diskuteras i boken.”
Nu hittade jag det mycket finstilta ”kommentarer” nederst!
Underligt att Lisbet varken kommenterat eller sports om grannen i stolen intill.
Vad gäller Greitz iakttagelse är väl mannens beteende intressant oavsett eventuell likhet med Townley. Men lite riskabelt, rentav klumpigt om han var delaktig.
Kan det tænkes, han forlod biografsalen en time før, fordi filmen var dødkedelig?
Jeg husker selv, jeg så Ran med min far, for så vidt jeg faldt i søvn efter en halv time og sov forestillingen ud!
En hypotes så god som att vi har att göra med en sammansvuren i en obestyrkt sammansvärjning. Rentav mer sannolik, eftersom filmen uppenbarligen kan anses tråkig och förskylla att man lämnar salongen, medan det inte finns något som talar för att sammansvurna skulle vara tvungna att lämna biosalongen.
Var det inte så att Mårten ville tipsa Holmér om mordplanerna 1976 i Madrid och just Michael Townley? Men att Holmér inte var intresserad och i det sammanhanget till Åsheden kallade Mårten för amatördetektivernas amatördetekriv? Har för mig att detta framkom i P3 dokumentär-serien om Holmér-banden men det var ju ett tag sedan jag lyssnade på den.
Om han var inblandad, så skulle han väl ändå inte sitta inne på en biograf innan pch exponera sitt ansikte för folk?
Det här gäller ju även alla dessa vittnesuppgifter om förföljande män, walkie talkies, grandmannen, män i skumma bilar etc. Om det nu är en grupp som utfört det, så undrar man ju vad det är för klåpare? Hela Stockholm verkar ha lagt märke till nån övervakning på nåt ställe. Och varför allt detta besvär? Han gick oskyddad till jobbet med morgonkaffet i handen, var och varannan dag. Man kunde ringa på hans ytterdörr och han hade fanimej öppnat.
Han var inte en svår person att komma åt.
Varför liksom bete sig mystiskt överallt med en massa övervakning, som folk lägger märke till. När de bara kunde tagit honom vilken morgon som helst.
Istället väljer de en löningsfredag, mitt i korsning på Sveavägen. I Stockholms polistätaste område.
Nä det här måste vart någe som skedde i stunden utan planering.
Just det. Det här måste vart någe som skedde i stunden utan planering.
Det ville man att folk skulle tro. Därför ville man skjuta Palme på stan. Som en ensam galning hade gjort. En ensam galning som såg Palme på stan. Inte i Gamla Stan.
Ett attentat i Gamla Stan (eller i dörren till bostaden) hade verkat planerat. Ett planerat attentat. Kanske med flera inblandade. Det ville man inte att folk skulle tro.
Vem bryr sig om vad folk ska tro? En grupp med bara utlänningar? Knappast. En grupp där svenskar ingår? Sannolikt. De bryr sig om vad folk ska tro.
Sunda förnuftet säger att 95 % av walkie-talkie-männen inte hade med saken att göra (för att låna en procentsats från Hans Holmér).
Jag kan inte bedöma om den där sista procentsatsen är ironisk eller inte. Och jag vet inte vilka iakttagelser av wt-män du anser bör tas på allvar.
Hej Johan M,
Walkie-talkie-tips bör tas på allvar om den iakttagna walkie-talkie-mannen kan tänkas ha en funktion att fylla. De bör tas på ännu större allvar om tipsen styrks av andra tips. Som i Gamla Stan och på Tunnelgatan (Olof Palmes gata) och Holländargatan. Kanske på Sveavägen senare på kvällen. Kanske ett tiotal tips (av närmare 200).
De flesta iakttagelser av walkie-talkie-män gjordes långt från paret Palmes färdväg (i tid eller rum eller båda delar). Att Joakim Palmes svärmor såg en walkie-talkie-man vid Konserthuset mitt på förmiddagen torde ha mindre intresse (det finns faktiskt ett sådant tips).
En del walkie-talkie-tips är så galna att man undrar om tipsaren driver med polisen.
Tipsen tyder på övervakning längs färden till Grand. Inte i tåget, men på och i närheten av de stationer där resan började (Gamla Stan) och kunde sluta (Hötorget och Rådmansgatan). Skyttarna (sannolikt fanns tre i olika riktningar från Grand) behövde knappast walkie-talkies.
Så kan man väl dock alltid säga om fakta inte passar ihop med ens egna teorier? Att man har anpassat fakta för att man ska tro att teorin är falsk. Om allt talar för att ett dödsfall är ett självmord kan man förstås hävda att en mördare fått ett mord att se ut som ett självmord bara för att förvilla. Men den teoretiska möjligheten betyder väl ingenting i sig. Om det verkar som att ”det här måste vart någe som skedde i stunden utan planering” har väl den som påstår att det inte var det en än brantare uppförsbacke att ta sig upp för…
Det förefaller mig som att man kan arbeta med vilka data som helst och ändå komma fram till samma slutsats. ”Skum” man/bil = konspiration! Den här mannen beter sig på ett sätt som en konspiratör inte borde göra = mannen döljer sin medverkan i konspirationen och vill få mordet att framstå som en ensam galnings verk = konspiration! Med sådana resonemang kan man väl ”bevisa” vad som helst.
Man kan förstås fantisera ihop ett scenario utifrån utvalda fakta, som ”förklarar allt”. Alla ”skumma” iakttagelser – från män med plastpåsar till radiokommunikation som snappas upp med kristallradio – hör ihop, eller förkastas godtyckligt. Eller så bedömer man iakttagelserna för sig och värderar dem sakligt, och konstaterar att en kedja inte är starkare än den svagaste länken.
Jag skulle vilja se en enda (!) iakttagelse från mordnatten som faktiskt går att knyta till mordet och indikerar att det fanns flera skyttar eller någon annan typ av sammansvärjning. Inte något helt spekulativt och utan ens minsta indikation på mordinblandning, som att en man är upptagen, bara beställer pommes eller lämnat en biosalong utan att se färdigt en tråkig film. Inte heller walkie-talkie-iakttagelser som rapporterades sent och/eller lättare kan förklaras med att Säpo eller annan ljusskygg organisation hade någon övning eller övervakning på gång. (Uppenbarligen förekom sådant och uppenbarligen kan man hemlighålla sådant för allmänheten länge.) Grandmannen och gärningsmannen kan förstås ha samverkat, men eftersom de kan vara samma person indikerar väl förekomsten av en grandman knappast en sammansvärjning.
Finns det någon sådan tydlig iakttagelse? Där den bästa förklaringen är att den har med mordet att göra. (Nu håller jag tummarna för bättre än dillchips.)
Z8075 (Ulla S-L i Gamla Stan), EBB1701 (anonymt vittne på Holländargatan) och EAA1884 (Margarethe A och hennes son Per på Olof Palmes gata) kom före 860319 (rätt datum för polisens efterlysning av walkie-talkie-tips).
EEE2618, EAD2778 och EH14839 kom senare (signalementen har likheter). Likaså EAC6951.
EBC2327-25 (som inte har med resten av EBC2327 att göra) är inte ens utrett (så vitt man kan se).
EAC4526 (Peter och Eva) och EBA7183 (Lundgrens gäst) bekräftar EAA1884 (signalementen har likheter). EH20988 (tennistränaren Ove) bekräftar EBB1701.
Ett större antal vittnesuppgifter från mars och april 1986 (både walkie-talkie-tips och andra tips) finns i A11544 (Säpokommissarien Berth Meléns övervakningsanalys från 860424).
”Walkie-talkie-tipsen är en kökkenmödding ur vilken något meningsfullt aldrig kunnat utvinnas” påstod Hans-Gunnar Axberger i boken ”Statsministermordet” från 2022. Ett anmärkningsvärt påstående av GrK:s sekreterare. Att ”något meningsfullt aldrig kunnat utvinnas” säger mer om GrK:s (och kanske Axbergers egna) brister än om tipsen. GrK fattade inte ens när walkie-talkie-tipsen efterlystes (860319). Boken fick ett kort liv som ”standardverk” om statsministermordet (som vissa utnämnde den till).
Intressanta vittnen i Gamla Stan (förutom Ulla S-L) är Z8496 (männen i Yxsmedsgränd 860117 och 860124), Z8041 (männen vid Storkyrkobrinken 860217), Z8641 och Z8713 (walkie-talkie-mannen på Västerlånggatan 860226), Z8136 (mannen på Café Gråmunken 17.30 – 19.00), Z9077 (walkie-talkie-mannen på Kåkbrinken 19.30), Z8028 (mannen i Sven Vintappares gränd 19.50 – 20.10), Z8597 (männen i biljetthallen 20.30) och Z8386 (mannen i trappan till perrongen 20.40).
Ett flertal vittnen såg att ingen följde efter paret Palme under färden (Z8043, Z8031, Z8372, Z8193, Z8134, L829 och EAB1597). Per M:s ”lodartyp” vid Gamla Stans station (Z8124) och Leila K:s berusade man i tåget (Z8332) är mindre intressanta. Tågföraren Göran S såg inte att två män steg på tåget efter paret Palme (uppgiften i Sydsvenska Dagbladet 930905 var ett missförstånd). Göran S visste inte att paret Palme var i tåget (Z8590).
Maria P (Z8445) och andra vittnen på perrongen såg att paret Palme väntade på ett tåg på gröna linjen (mot Grand). Inte ett tåg på röda linjen (mot Spegeln). Hilly J (Z8452) såg att paret Palme lät ett tåg på röda linjen passera.
Även utlänningar som planerar ett mord har väl intresse av att ”spåren” leder till en ensam-agerande galning.
Den chilenska underrättelsetjänsten DINA:s agent Michael Townley planerade att mörda Palme i Mexiko i juni 1975 och i Spanien i december 1976 (se Dagens Nyheter 790131). På begäran av utrikesdepartementet bekräftades dessa planer av FBI i september 1986 (se sidan 237 i GrK).
Townley var ansvarig för mordet på Chiles tidigare arméchef Carlos Prats och hans fru Sofia i Buenos Aires 1974, mordförsöket på den chilenske kristdemokraten Bernardo Leighton och hans fru Anita i Rom 1975 och mordet på Chiles tidigare utrikesminister, inrikesminister och försvarsminister Orlando Letelier i Washington 1976. Bilbomben i Washington exploderade två kilometer från Vita Huset. Townley utlämnades till USA 1978. Han frigavs 1983. Sedan dess bor han i USA med skyddad identitet. Han utlämnades inte till Argentina och Italien. I Italien dömdes han 1993 till 18 års fängelse i sin frånvaro. Idag är han 80 år.
https://www.upi.com/Archives/1993/03/11/Agent-of-Chilean-secret-service-convicted-of-murder-attempt/4895731826000/
Självklart ska han förhöras. Även om han inte var i Stockholm 1986. Han borde ha förhörts i mars 1986. Efter tre månader påminde en brittisk tidning om den saken (se The Observer 860608). Svenska tidningar vaknade (se Dagens Nyheter 860609). DN-läsaren Mårten Palme påminde spaningsledningen om Townley. ”Det var helt uppenbart att de liksom inte hade koll alls på det där … och det är ju rätt slarvigt liksom att inte ens ha koll på tidigare mordförsök liksom … och de var ganska arroganta kommer jag ihåg när jag kom med det där tipset … där fick jag faktiskt en första indikation på att liksom … Holmér är en idiot liksom” (Mårten Palme i P3 Dokumentär 220210). Tyvärr delade inte regeringen Mårtens åsikt om Holmér. Han fortsatte att sabotera utredningen i åtta månader till. Därför ser förhören i E- och L-avsnitten ut som de gör.
https://sverigesradio.se/avsnitt/palmeutredningen-inifran-del-5-brollopssamtalen-och-palmemordet
Kort tid senare påminde en dansk journalist (Henrik Krüger) att WACL är intressant (se Kvällsposten 860724). Townley hade kopplingar till World Anti-Communist League. En internationell paraplyorganisation som gillade militärdiktaturer lika mycket som man ogillade kommunism. WACL hade nämnts i svenska tidningar vid två tidigare tillfällen (enligt KB:s digitala arkiv). Dagens Nyheter skrev om WACL-kongressen i Saigon 1969. Aftonbladet skrev om Anders Larsson 1981 (Larsson besökte flera WACL-kongresser). Att WACL som organisation var ansvarig för mordet på Palme är osannolikt. Delaktiga personer kan ha mött varandra i WACL.
Polisman A och B i GrK hade kopplingar till WACL (via Sveriges Nationella Förbund). Polisman C var i Norrland. Alla som läser EAE340 och ser dåtidens passfoton (som publicerades i flera tidningar 1987) förstår att bussföraren på Birger Jarlsgatan inte såg polisman D och E. Att polisman L kallades L kan ha berott på att dennes bekant Lars L var mer intressant än L själv. Tyvärr har båda gått bort, liksom A och B.
Townley är den enda kända personen som bevisligen planerade att mörda Palme. Självklart är han viktig att höra. Även om han inte var i Stockholm. Självklart har han intressant information. Hans italienske kumpan Stefano Delle Chiaie förhördes i Florens 880527 i närvaro av åklagaren Jörgen Almblad och två Palme-utredare (se sidan 531 i GrK). Att Townley inte är hörd är skäl nog att fortsätta utredningen. Det finns många skäl. Många intressanta spaningsuppslag kan utredas bättre. Även med framgång. Det kan gå fortare än man tror. En sak är säker. Polisens arbete går fortare nu än tidigare (efter digitaliseringen).
Ett svar från amerikanska myndigheter visade att Townley var i USA tre dagar före mordet på Palme och två dagar efter (se sidan 529 i GrK).
”I mars 1991 skickade den amerikanska ambassaden i London en promemoria till RPS, Interpol. Promemorian innehåller information från U.S. Marshals Service om var Michael Townley befann sig under 1986. Michael Townley hade gjort vissa resor inom USA. Man hade haft kontakt med honom på hans arbetsplats den 25 februari 1986 och därefter den 2 mars 1986. Han hade inte fått något amerikanskt pass. Hans fru hade lämnat ”the witness protection program” och återvänt till Chile.”
Den kontrollen borde ha gjorts 1986, inte 1991.
En unik intervju med Michael Townley sändes i chilensk TV 1993.
https://www.youtube.com/watch?v=yg_WUmIv3LA
GrK ägnar ett avsnitt åt den amerikanske litteraturvetaren och desinformatören Oswald LeWinter (”Oswald W”). LeWinter spred desinformation om mordet på Palme. I flera år. Med början 1988. LeWinter påstod att Townley var i Stockholm. Vilket knappast bevisar att så var fallet. Med tanke på vad som är känt om LeWinter.
Många spred desinformation om mordet på Palme. Med olika syften. LeWinter är ett intressant exempel. Han var ”telegramspårets” upphovsman (HA11289). Den italienske fascisten och affärsmannen Licio Gelli och hans påstådda telegram till den amerikanske vicepresidentens kampanjarbetare Philip Guarino tre dagar före mordet på Palme. ”Please tell our friend that the Swedish tree will be felled.”
LeWinter spred falska NATO-dokument (där mordet på Palme planerades). Kodnamnet var (självklart) ”Operation Tree”.
Gelli var lätt att anklaga 1988. Hans hemliga sällskap P2 uteslöts av frimurarna 1976. P2 avslöjades efter en razzia i hans villa i Toscana 1981 (se Dagens Nyheter 810527). Gelli flydde till Chile 1982, återvände till Schweiz 1987 och utlämnades till Italien 1988. Han var (eller misstänktes vara) ansvarig för (eller inblandad i) sprängningen av expresståget Italicus 1974, sprängningen av järnvägsstationen i Bologna 1980, Banco Ambrosianos kollaps 1982 och mordet på bankens styrelseordförande (som hängdes under Blackfriars Bridge i London 1982). Gelli fick 12 års fängelse för bankkollapsen. Han misstänktes även för andra brott under ”anni di plombo” (vågen av höger- och vänsterextrem terror som drabbade Italien 1969 – 1989). Att Roberto Calvis död var mord och inte självmord bevisades i en kriminalteknisk rapport 2002. Gelli mördades inte med sina glasögon (som i ”Gudfadern 3”), utan levde till 2015. Guarino var också lätt att anklaga 1988. Han fick sparken från republikanernas kampanjorganisation, anklagad för samröre med fascister.
https://www.youtube.com/watch?v=D4myPQ_LoBk
LeWinter ”avslöjade” Gellis telegram i ett amerikanskt radioprogram 880917. Den pågående valkampanjen debatterades i programmet. Telegrammet nämndes i förbigående. LeWinter kallade sig ”Razin” i programmet (efter kosackledaren Stenka Razin förklarade han senare). LeWinter hade många alias. Ett av dem var ”mister Alias”(!)
”Telegramspåret” fick större uppmärksamhet 1990. LeWinter intervjuades i italiensk TV. Med dolt ansikte. Han kallade sig ”Agent Zero” (se Aftonbladet 900728). Flera journalister intervjuade ”spårets” upphovsman. LeWinter ”avslöjade” sin källa. Lucchese-familjens capo Paul Vario(!) Mer känd som Paul Cicero i Martin Scorceses film ”Goodfellas”. Filmen hade premiär några månader senare. Paul Vario var svår att förhöra (se sidorna 439 – 440 i GrK). Han var död sedan två år (han dog 880503) och satt i fängelse i slutet av sitt liv (även vid tiden för mordet på Palme). Varför Gelli skulle skicka en sådan komprometterande text till Bush (eller till någon alls) kunde ingen förklara. Inte heller LeWinter.
https://www.youtube.com/watch?v=G_a1zonL-wM
Oswald LeWinter lurade alla. Självaste BBC intervjuade honom i dokumentärserien ”Gladio” 1992 (han utgav sig för att vara ”överste” och ”liaison officer” mellan CIA och NATO-organet ITAC). Med dolt ansikte igen. Två år senare intervjuades han i dokumentärfilmen ”The Maltese Double Cross”. Nu var han inte ”överste” och ”liaison officer”, utan anställd i CIA 1968 – 1985. LeWinter påstod att Sydafrikas utrikesminister Pik Botha och hans sällskap bytte från Pan Am 103 till Pan Am 101 efter en varning. Det finns tre versioner. Att de var bokade på Pan Am 101 från början, att de bytte efter en varning och att de bytte av andra skäl. Ord står mot ord. Vi svenskar är i alla fall glada att Mats Wilander inte valde Pan Am 103. Det gjorde tyvärr Bernt Carlsson och två andra svenskar.
LeWinter greps i Wien 1998 och dömdes till två och ett halvt års fängelse. Han sålde falsk information om prinsessan Dianas död i Paris (till hennes pojkvän Dodi Fayeds far).
http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/185250.stm
LeWinters motiv verkar ha varit privata. En blandning av pengar och personlig tillfredsställelse. Inga uppdragsgivare verkar ha funnits. Åtminstone inga kända. Den brittiske journalisten Philip Willan intervjuade LeWinter efter fängelsetiden i Österrike.
http://www.italianinsider.it/?q=node/2964
Den amerikanska myndigheten Assassination Records Review Board kommenterade LeWinter i sin rapport 980930: ”The Review Board staff examined CIA and FBI records on LeWinter. FBI and CIA files indicate that LeWinter is a well-known fabricator with an interest in intelligence and law enforcement activities who frequently makes claims related to sensational or unusual news events. The records that the Review Board examined did not show that Oswald LeWinter was ever employed by or worked for the CIA in any capacity.”
Vad kan man lära av detta? Att vara källkritisk. Även när källan säger vad man vill höra. Källor kan vara falska av många skäl. Politiska, ekonomiska och personliga.
https://en.wikipedia.org/wiki/Michael_Townley
https://en.wikipedia.org/wiki/Stefano_Delle_Chiaie
https://en.wikipedia.org/wiki/Oswald_LeWinter
https://en.wikipedia.org/wiki/Licio_Gelli
”Kul” killar. Men om Townley saknade amerikanskt pass och bevisligen var i Förenta staterna 25 februari och 2 mars 1986, varför skulle intresset att förhöra honom utgöra grund för att återuppta förundersökningen om Palmemordet? Varför tror du att det är självklart att denne gamle man har ”intressant information” som har något med mordet, såsom det faktiskt utfördes, att skaffa?
Hej Johan M,
Michael Townley har kunskaper om WACL. Sannolikt stora kunskaper. En rad intressanta personer i utredningen har kopplingar till WACL. Även om inte WACL som organisation var ansvarig för mordet på Palme.
För all del, men just eftersom WACL inte kan knytas till mordet lär inte förundersökningen återupptas på grund av denne man. Kanske om vittnet hade berättat detta 1986.
Bara en länk till en bloggpost om Oswald Le Winter jag skrev 2015, kanske kan vara av intresse… https://www.pressyltaredux.com/2015/04/ur-persongalleriet-2/
Kommer du skriva nåt inlägg om Heine H i framtiden?
durgedurg,
Du syftar alltså på en person som förekommer i Sydafrikaspåret, vilket kanske bör nämnas till hjälp för andra läsare. Mitt svar är att det vet jag inte.
En sak som stör mig lite med MOP är att GM valde att visa sitt ansikte utan minsta försök till maskering. Hur vanligt är/var det egentligen? Det får mig att tänka att GM var antingen en person som var helt likgiltig inför, kanske rentav förväntade sig, att åka fast, eller en person som var helt säker på att han inte skulle göra det. Alltså antingen en nihilist eller en utlänning/på annat sätt anonym person som ingen kände igen. Eftersom ingen kunde peka ut någon med säkerhet förrän tre år hade gått, lutar jag mer åt det senarenämnda.
Det finns en del saker omkring mordet på OP som ligger helt klart gömt i ljuset. En sak är BIO-besöket. Sägs gång på gång att INGEN visste att de skulle se B Mozart. Nja – sonen och fästmön. Telefonsamtalen innan till folk. Livvakterna som fått fritt. Alla dessa bara kan ha berättat. ”Varför är du hemma ikväll?” – ”De skulle visst göra något själva”. Så det finns information om detta besök som går runt. MP:s flickvän är intressant i detta sammanhang.
Allt detta har grumlats till och hamnat i skugga. Men det finns där bara man tittar. Folk som lämnar bion när OP kommer till biografen. Kanske taxichaffisar som ser OP? Personal på bion som slutar, går ut, tar en öl och berättar – gissa vem som kom på bion ikväll? Vi pratar om Sveriges mest kände man 1986 här!
Till sist – jag jobbade i flera år på teatrar och konserter i Malmö. Vi höll alltid 2-4 platser, väldigt bra platser tills ca 15 min innan föreställning om någon prominent person skulle dyka upp helt apropå och vilja njuta kultur i natten. Kallades för Kungaplatserna. Om ingen kom såldes dom och inget märktes. En del kunniga biljettköpare visste om detta och dök upp och bytte till sig dessa platser i kassan när de blev fria. Det var ett system. Självklart fick OP och Björn Rosengren sina platser på detta sätt. Tack för väldigt bra bok, btw!
Ur intervjun:
”Tror du att det var Palmes mördare du såg?
Nej, det tror jag inte. Hans utseende stämmer inte in med signalementet på mördaren”
Här hade det varit intressant att få veta vilket utseende Odd Greitz menar att mördaren hade. Dvs vilken bild som media och polis målat upp åt honom.
Jag menar att har man från officiellt håll kunnat peka ut Victor G, Christer P och Stig E så finns det väl inget rent utseendemässigt som diskvalificerar Townley om han nu inte är extremt kortväxt eller råkar vara en rese på 2 meter?
Rockens utseende för i alla fall tankarna till Sherlock Holmes. Det går ju då också kanske att tänka sig att en man som klär sig i en sådan rock också har en mössa i samma stil även om den nu inte råkar sitta på huvudet just när Greitz observerar honom inne på biografen.
Simon, Gunnar
Har det egentligen utretts ordentligt vem mannen, som satt intill Palme på Grand var? Kanske har koppling till iakttagelser av män som efter korta signaler försvinner från filmer och restauranger?
Harriet Sohlman,
polisen vet vem det var, men det är maskat i utlämnade handlingar utom att det i en version av ett förhör med hans fru framgår att han hette Lars. Det förhör som hölls med honom blev fullständigt maskat när jag begärde ut det. Lyckas jag komma fram till mer än vad jag skrev om honom i min senaste bok så återkommer jag.
Inte för jag tror att det finns något större skäl att få fram identiteten på mannen, men det borde inte vara så svårt att ringa in honom.
Man kan börja med att göra en sökning i databasen Sveriges befolkning 1985 (hos Arkiv Digital). Om man håller sig till Stockholms stad och t.ex. söker fram alla Lars inom födelseårsintervallet 1915-1935 + hustru Elisabeth, så finner man 31 par. Av dessa lär sedan ett antal kunna uteslutas när man fastställt tilltalsnamnen (t.ex. genom Sveriges dödbok + dödsannonser). Om det dessutom av maskningen går att gissa sig till efternamnets längd, så har man ytterligare en pusselbit att arbeta med.
Men det kan förstås också hända att någon som vet vem det rör sig om hör av sig efter att ha läst boken.
Mikael B,
tack för kommentar. Jag har gjort en del försök med metoder av det slag som du föreslår att komma fram till vem Lars var, men jag har inte gått i mål än. Det finns också skäl att tro att Lars och Elisabeth inte var bosatta i Stockholm. Titta på sidan 2 i den här dokumentsamlingen från Palmemordsarkivet om spaningsuppslaget L-1634, alltså det som handlar om detta par.
I ett formulär som Lars fyllde i 1987 står det: ”Min hustru tror jag kan ha haft en röd täckjacka, då vi hade skidutrustning med till Stockholm o åkte skidor en dag där.”
Det låter som om paret rest till Stockholm på ett besök som tycks ha varit mer än en dag. I så fall bodde de väl varken i Stockholm eller i någon av kranskommunerna.
OK, det förändrar förstås förutsättningarna. Då rör det sig snarare om ca 300 par i utgångsläget.
Hej Simon
Jag har tagit del av de disparata vittnesuppgifter som finns om mördarens utseende och klädsel bl a med hjälp av det Gunnar Wall har skrivit. Vittnesuppgifterna skiljer sig från varandra avseende f a klädseln, men ingen anger att mördaren bar en ljusrosa – beige lång rock av den typ som mannen i biosalongen bar. Kroppskonstitutionen har dessutom av vittnena beskrivits som kraftig eller i vilket fall inte som smal, vilket var fallet med mannen i salongen.
Jag vill också understryka att jag återkommande iakttog mannen då hans beteende drog till sig min uppmärksamhet. Det var alltså inte en flyktig iakttagelse i stunden. Uppenbart var också att hans fokus var riktad mot foajén och inte filmen. Han behöll rocken på och lämnade salongen diskret när röster började höras utanför.
Vad gäller den rock han bar så är den inte bara kännetecknande för Sherlock Holmes utan förekommer vanligen i f a engelsktalande länder; USA, Australien, Sydafrika etc.
Michael Townley var dessutom f a en organisatör av politiska mord och inte en person som själv höll i mordvapnet.
Hej och tack för ditt svar Odd Greitz. Det uppskattas.
Odd Greitz
Tack för din kommentar och för att du tydligen inte kan helt kan släppa tankarna på mannen på Grand.
Själv kände jag Bertil Wedin, en man med liknande bakgrund. Glömmer honom inte.
Hej Gunnar! Vem bestämnde att Sveavägen skulle korsas?
Fru Palme? Eller statsminister Palme?
Kim,
det vanliga svaret är att det var Lisbeth som tog initiativet, baserat på att hon i olika förhör nämnt att hon ville titta i Saris skyltfönster. Modebutiken Sari låg precis där paret Palme korsade gatan.
En avvikande röst är sjuksköterskan Ingeborg S som talade med Lisbeth på Sabbatsbergs sjukhus under mordnatten. I ett förhör med henne från 1991 får man intryck av att Lisbeth sagt att det var Olof som ville att de skulle gå förbi Dekorima, se sid 9 i den här dokumentsammanställningen.
Det är ju tveksamt vilken vikt man ska lägga vid ett förhör som hölls fem år efter mordet. Men det har ju diskuterats mycket om verkligen Lisbeths önskan att titta i skyltfönstret kan ha varit tillräckligt motiv för att korsa gatan. I tingsrätten (sidan 7 i förhöret) sa Lisbeth att de bara stannade vid fönstret ”mycket kort”, ”ungefär tio sekunder”. Som hon också uttryckte det: ”Jag gick fram till fönstret litet hastigt. Sedan gick vi.”
Vilken vikt man ska lägga vid att makarna Palme korsade gatan beror i viss mån på hur man bedömer vittnesmålet från Inge M. Enligt honom själv hade han ju sett gärningsmannen stå och vänta i Dekorimahörnan i ett par minuter eller mer. Inge fällde i förhöret den 14 mars 1986, sidan 9, den här repliken: ”Det var slakt, han var slaktare, han stod där och vänta helt iskallt. Han visste att de skulle komma den vägen.”
Kim, Gunnar
Kan inte låta bli att återigen framhålla min egen tro om Sari och Lisbeth P.
Jag var jämnårig med Lisbeth P och själv också yrkesarbetande och rörde mig i stan. Jag tror det är mycket osannolikt att hon överhuvudtaget skulle bry sig om denna lilla oansenliga affär. Däremot var hon ju mycket bekant med området och hon sa därför ”vi gick över vid Sari”.
Hej Harriet!
Jag tror inte att Lisbeth var så bekant med området Sveavägen, Skandiahuset. Klädbutiken Saris skylfönster var nedsläckt den tiden på kvällen.
Hej Gunnar!
Tack för ett intressant och utförligt svar. Gärningsmannen visste i förväg att paret Palme saknade livvakter? Det talar för ett mötesscenario? Eller den utplacerade skytten? Vittnet Inge M är intressant, Anders B är också intressant vittne.
Har Eugene de Kock varit i Sverige vid tidpunkten för mordet? Är han i så fall intressant?
Hur väl kände Townley och Bertil Wedin varandra?
”Hur väl kände Townley och Bertil Wedin varandra?”
Ja, det skulle vara intressant att få veta!