Är Skandiamannen lösningen på mordgåtan?

I VECKAN KOM TIDSKRIFTEN Filter ut med ett nytt nummer som utlovade att avslöja den definitiva sanningen om Palmemordet. Omslaget dominerades av en bild av Olof Palme och rubriken LÖSNINGEN / Gärningsmannen • Motivet • Vapnet.

Inne i tidningen publicerades en lång artikel. Allt handlade om Skandiamannen, den 52-årige grafiker som arbetade på försäkringsbolaget Skandia och som kom ut genom företagets huvudentré ögonblicken före mordet.

Kvarteret på Sveavägens östra sida mellan Adolf Fredriks kyrkogata och Tunnelgatan var den sista sträcka som Olof Palme passerade innan han blev skjuten. Detta kvarter dominerades vid tiden för mordet av Skandias huvudkontor. Och Skandiamannen kom ut på Sveavägen nära mitten av kvarteret för att sedan bege sig söderut i riktning mot mordplatsen. Han hade stannat kvar på jobbet till sent denna fredagskväll, enligt egen uppgift för att han haft mycket att göra.

Ganska tidigt väckte han uppmärksamhet både inom utredningen och bland andra som intresserat bevakade Palmemordet därför att hans egen berättelse om vad han gjorde inte fick någon bekräftelse från andra vittnen. Själv framhöll han att han deltagit i livräddningsinsatser, talat med Lisbeth Palme och informerat polisen om den flyende mördaren. Men det anmärkningsvärda var att ingen tycktes ha sett honom.

2016 kom det ut en bok, Nationens fiende, av Lars Larsson som ägnat stor energi åt att i detalj analysera Skandiamannens egna uppgifter i förhållande till annan tillgänglig information. Larsson använde inte Skandiamannens riktiga namn utan kallade honom Sture E.

Författaren radar upp en mängd omständigheter som enligt honom pekar på att det var Sture som sköt Olof Palme, och mot slutet i boken skissar han ett tänkt händelseförlopp som leder till mordet. Skandiamannen kommer helt enkelt ut på Sveavägen efter avslutat arbete, utan att veta vad han själv snart ska göra. Larsson tänker sig att han rutinmässigt går omkring med en revolver ”som han har skaffat för länge sedan”. Sture är, som Larsson formulerar saken, bekymrad över att ”det händer … så mycket på gatorna på kvällarna”.

Så ser Sture till sin överraskning Olof Palme som han betraktar som ”nationens fiende”. ”Han kramar i hastigt vansinne av två skott”, skriver Larsson och fortsätter sin berättelse med att Sture därefter flyr från platsen.

Menar Larsson att detta helt enkelt är sanningen om mordet, den sanning som så många letat efter så länge? Det låter så. Han tillägger dock försiktigtvis:

”Jag pekar inte ut Sture som gärningsman. Däremot redovisar jag omständigheter som tycks peka i en viss riktning, men det betyder inte att det inte finns naturliga förklaringar som helt och hållet åsidosätter alla resonemang i denna bok.”

Filter bygger i stor utsträckning på samma uppgifter som de som presenterades av Larsson, men här har reservationerna lagts åt sidan. Tidningen presenterar Skandiamannen med namn och bild och även om artikelförfattaren Thomas Pettersson är lite försiktig med definitiva formuleringar i skuldfrågan tvekar inte tidningens chefredaktör Mattias Göransson på den punkten.

I presentationen av den bok om Skandiamannen av Thomas Pettersson som Filters förlag Offside Press ska ge ut senare i vår skriver tidningen i en redaktionell ruta att boken är en ”heltäckande berättelse om den avgörande pusselbiten till Palmemordets lösning”.

Till affärstidningen Resumé säger Göransson: ”Jag skulle aldrig publicera om vi inte var helt säkra. Vi ville visa på det polisen missat och sen hitta ytterligare saker som visar att han är gärningsmannen”.

Göransson förklarar att han varit i långvarig kontakt med artikelförfattaren Thomas Pettersson före publiceringsbeslutet och att han inte velat trycka något om saken innan det var helt klart att Skandiamannen var gärningsman. Samma sak säger Göransson till tidningen Dagens Media: ”Det var inte aktuellt att publicera om vi inte var helt säkra.”

Det där är, kan man kanske tycka, en inställning som verkar ytterst ansvarsfull. Men om Göranssons kriterier för bevisningen i skuldfrågan skulle ha tillämpats på alla skriverier om Palmemordet under de år som gått sedan statsministern mördades är det tveksamt om seriösa journalister skulle ha kunnat rapporera särskilt mycket. För är det något som präglat Palmeutredningen är det just att det funnits mängder med uppgifter om möjliga gärningsmän och anstiftare, men faktiskt ingenting som egentligen kunnat betraktas som säkert.

När nu Göransson beslutat att publicera en text om Skandiamannen i Filter menar han att den texten hör hemma i en alldeles egen kategori av artiklar om Palmemordet – sådana som verkligen berättar den alldeles riktiga sanningen. Och för att riktigt markera distans till i stort sett allt annat som skrivits säger chefredaktör Göransson så här till Resumé: ”Alla teorier och allt som lagts fram som inte rör Skandiamannen är snömos”.

Det är en kraftig formulering. Där blandas allt som sagts och skrivits om ”33-åringen”, PKK, Christer Pettersson, aktiespekulanten Christer A, Sydafrikaspåret, mordets möjliga koppling till de svenska vapenaffärerna samt inte minst de oförklarade walkie-talkieobservationerna ihop till en enda mosig och osaklig röra.

Ganska snabbt efter Filters publicering visar det sig att andra som skrivit om Palmemordet inte brister ut i de reservationslösa hyllningar som Mattias Göransson kanske hoppats på.

I Resumés artikel nämns att jag sagt till SVT att jag tycker att Filter tar till alldeles för stora ord. Göransson kommenterar det med: ”Det är inte lätt för dem som jobbat med det här tidigare. Personer som Gunnar Wall har sina favorithypoteser, vilket gör att det är svårt att ta in.”

Kritiken kanske kan förtjäna några korta kommentarer. För det första: i den citerade SVT-artikeln understryker jag att jag hoppas att uppgifterna om Skandiamannen ska bli ordentligt utredda. Jag vill alltså inte på något sätt vifta undan det Filter publicerat. Men poängen är att det bör utredas, inte godtas utan vidare.

Mattias Göransson påstående att jag har mina favorithypoteser kanske kan misstolkas som att jag har någon annan person än Skandiamannen som favoritmördare. Så är inte fallet.

I mina böcker och artiklar har jag framför allt granskat utredningen och i relativt liten utsträckning spekulerat kring själva mordet.

Men det finns för all del ett par infallsvinklar som jag under årens lopp lyft fram som särskilt intressanta.

En av dem är hypotesen att mordet skulle ha föregåtts av ett förutbestämt kort möte mellan offer och gärningsman. Jag påstår inte att det är så, men jag har beklagat att utredarna i många år undvikit de vittnesuppgifter som pekar i just den riktningen. Jag har också föreställt mig att hypotesen om ett möte skulle kunna förklara valet av brottsplats liksom mördarens framgångsrika flykt.

Men mitt intresse för denna hypotes har inte alls lett till att jag uppfattat just Skandiamannen som en mindre sannolik gärningsman. En av de omständigheter som sticker i ögonen när det gäller honom är just att han lämnade Skandiahuset vid en tidpunkt strax före mordet. Den som vill tänka sig honom som mördare skulle i själva verket kunna ta hjälp av hypotesen att han kan ha vetat att Palme skulle komma förbi Skandiahuset just vid den tidpunkten och att han därför själv dök upp i det avgörande ögonblicket.

Men vad jag har vänt mig emot är bland annat svagheten i bevisningen mot Skandiamannen som person. Det vill säga: han skulle i princip – och i likhet med många andra – kunna vara statsministerns mördare. Men det gäller att visa att han var det. Den inställningen från min sida har inget att göra med favorithypoteser. Det är bara gamla vanliga krav på att det måste finnas tunga argument när någon pekas ut för ett allvarligt brott.

Aftonbladet Morgon 24 maj – Maria Bjaring intervjuar mig om Filters uppgifter.

En annan infallsvinkel som jag funderat över och skrivit om (en favorithypotes om man vill) är att Palme kan ha fallit offer för en mordkomplott med anknytning till det kalla kriget – och kanske till den omfattande men hemliga paramilitära struktur som brukar kallas Stay Behind.

Vi talar nu om ett nätverk som var kopplat till såväl NATO som till tunga svenska intressen men som var okänt vid tiden för mordet. (Se till exempel kapitlet Stay Behind i min bok Konspiration Olof Palme.) Argument för att lösningen kan ligga i den här riktningen är dels omvittnade Palmefientliga aktiviteter bland vissa polis- och militärkretsar. Men också de många oförklarade vittnesmålen om en walkie-talkieoperation i Gamla Stan och kvarteren runt Sveavägen under mordkvällen.

Men inte heller mitt intresse för de här tankegångarna har automatiskt lett till att jag valt bort Skandiamannen som gärningsman. Snarare tvärtom. Stay Behind leddes under många år av Alvar Lindencrona, vd för försäkringsbolaget Thule som senare gick upp i Skandia. Och det finns åtskilliga uppgifter som pekar på att det inte bara fanns trådar mellan Stay Behind och Thule utan också att dessa trådar senare kom att finns kvar mellan den hemliga organisationen och Skandia. Mot den bakgrunden var givetvis en person som arbetade med Skandia och som dök upp på mordplatsen av visst intresse. Saken blir inte sämre av Thomas Petterssons dokumentation i Filter som just visar att Skandiamannen umgicks med Palmefientliga militärer.

Men problemet är att det fortfarande krävs bevis mot en person för att han ska kunna kopplas till mordet.

Och där tycker jag det haltar i Filters presentation.

Jag ser väldigt gärna att Palmemordet klaras upp. Men det måste vara på riktigt. Inte bara med några eleganta formuleringar på tangentbordet. Sådant har inte hjälpt förr, det hjälper inte nu heller.

En sak som ofta har lyfts fram som ett indicium mot Skandiamannen är att han gett vad som verkar vara en uppenbart överdriven – eller rent uppdiktad – bild av sina medborgerliga insatser på mordnatten. Och det här finns förstås med i Filterartikeln.

Det främsta exemplet på glappet mellan Skandiamannens påstådda insatser och vad som är belagt är förmodligen hans beskrivning av hur han hjälpt till med räddningsinsatserna för Olof Palme.

Låt oss titta på just den saken lite närmare.

I det första förhöret från den 1 mars säger Skandiamannen om just detta inte mer än att ”någon låg på marken” och att ”det var folk omkring denne”. Och vi vet att Anna Hage och Stefan G mycket snabbt kom igång med livräddningsinsatser, så det stämde alldeles utmärkt.

I nästa förhör, från den 10 mars, säger han lite mer preciserat att det fanns en ung kvinna och en ung man framme vid den liggande Palme. Och att ”Palme vändes till framstupa sidoläge”. Fortfarande finns dock inte minsta antydan om att han gjort något åt den saken själv.

I tredje förhöret, från den 11 mars, står det rent allmänt att han ”började hjälpa till” men inte med vad. Förhörsutskriften ger intryck av att det handlade om någon sorts medicinsk hjälp eftersom det i sammanhanget står att han är gift med en sjuksköterska och själv har fått viss utbildning i första hjälpen. Skandiamannen uppger att han noterade att det kom blod ur offrets mun och näsa ”varför sidoläge föreföll det enda [han] kunde tänka sig att själv ge sig på.”

Det står dock inte uttryckligen att han själv verkligen deltar i något arbete med att vända på Palme.

I fjärde förhöret, från den 25 april, heter det emellertid: ”Jag har en ung flicka till vänster och en ung grabb till höger. Flickan tar pulsen och vi två andra försöker att få den här personen som visade sig vara Olof Palme i framstupa sidoläge för att blodet skall kunna rinna undan.”

Här har vi något som ser ut som en sorts utveckling, inte speciellt ovanlig när människor återberättar händelser. Deras egen roll blir mer och mer anpassad till det moraliska och kompetenta beteende som kanske förväntas av dem. Något sådant tycker jag mig skönja här. Jag ser i alla fall inte en desperat planerande lögnare som snabbt konstruerat en egen version för att inte åka fast och som planterat den i utredningen så fort han kunnat.

Om Skandiamannen hade egen brottslighet att dölja fanns det knappast några rationella skäl till varför han skulle konkretisera sig mer och mer när det gällde att förgylla de egna insatserna. Han riskerade ju i så fall bara att avslöja sig. Mycket enklare vore att betona att han höll sig i bakgrunden och hålla fast vid en sådan version.

Nu kan man ju säga att det finns brottslingar som agerar irrationellt. Förvisso. Men det går inte att med automatik förutsätta allvarlig brottslighet från en person bara för att han gradvis ändrar sina vittnesuppgifter på ett sätt som framställer honom själv i positiv dagar.

Skandiahuset och mordplatsen. Foto: Polisen

Filter har hittat en speciell och tidigare okänd omständighet som tidskriften lyfter fram: att Skandiamannen umgicks med en vapensamlare som bland mycket annat också hade en licens från 1955 för en Smith & Wesson magnumrevolver – alltså en rätt ålderstigen variant av en sådan revolver som beskrivits som den mest sannolika typen av mordvapen.

Tidningen har också kunnat konstatera att Skandiamannen själv var med i en skytteklubb i sin ungdom.

Det kompletterar bilden av honom, förvisso. Men hur långt leder det? Vid tiden för Palmemordet uppvisade han av allt att döma inget eget vapenintresse och var inte heller innehavare av några registrerade vapen.

Inte heller räcker det så hemskt långt med att konstatera, som Filter gör, att Skandiamannen var aktiv moderat och inte tyckte om Olof Palme.

Det är som om argumentationen slutar halvvägs, just när det börjar låta som om den är på väg någonstans. Men så kommer det inget mera.

I Filters presention av artikeln om Skandiamannen ingår förstås att den är minutiöst genomarbetad, precis som man borde kunna vänta sig av något som ska vara den mödosamt och minutiöst formulerade slutliga sanningen om Palmemordet. Inte desto mindre innehåller den vissa irriterande sakfel.

Ett av dem gäller den historiska rättegången i Stockholms tingsrätt som ledde fram till den fällande domen mot Christer Pettersson. Filter påstår att det var tre nämndemän i tingsrätten som röstade ner de två yrkesdomarna. I själva verket deltog sex nämndemän i målet och samtliga röstade för att fälla Pettersson.

En småsak kanske, tre eller sex. En lite grövre form av slarv dyker dock upp i en passus om en av huvudfigurerna i Palmeutredningen, knarklangaren Sigge Cedergren.

Thomas Pettersson skriver: ”Inledningsvis påstod Sigge Cedergren att han själv passerat mordplatsen och att den ökände kåkfararen Lars-Inge Svartenbrandt skjutit Palme.” Pettersson understryker att Cedergrens berättelse ”saknade varje spår av verklighetsförankring”.

Här staplas faktiskt felen på varann. Sigge höll nämligen envist fast vid att han kört bil hemåt på Luntmakargatan vid en tidpunkt i närheten av mordet, det var inte bara något han hävdade ”inledningsvis”. Även i tingsrätten höll han bestämt fast vid detta på samma sätt som han gjort i många tidigare förhör. Han hävdade dock inte att han sett själva mordet och ännu mindre att han sett Svartenbrandt skjuta Palme. Däremot påstod han något annat som intresserade utredarna rätt mycket under 1986, att han sett en man som sprang Luntmakargatan norrut och att han i efterhand kopplade ihop den observationen med Palmemordet. Även uppgiften om den springande mannen var något han höll bestämt fast vid.

Svartenbrandt nämner han inte alls i de tidiga förhören. Först i det nionde förhöret med Sigge i Palmeutredningen, den 17 mars 1987, säger han att den springande mannen liknade Svartenbrandt – vilket förstås är något helt annat än att han sett Svartenbrandt skjuta Palme.

Sigge har tidigare sagt att mannen som sprang liknade Ted Gärdestad. Båda dessa personer har avförts av Palmeutredarna, och de var för övrigt inte särskilt lika varandra till utseendet. Men det diskvalificerar förstås inte Sigges berättelse om sin hemresa mer än andra vittnens motsägelsefulla uppgifter om signalement diskvalificerar dem i andra avseenden.

Att Sigge verkligen passerade nära mordplatsen ganska snart efter mordet tycks också vara utrett. En målande detalj i hans berättelse om hemresan var nämligen att han själv körde mot enkelriktat en sträcka och då hade stora bekymmer med att ta sig förbi en annan bil som körde åt rätt håll. Granskningskommissionen konstaterar att Palmeutredarna fick tag i den bilens förare som bedömer att episoden ägde rum mellan 23.35 och 23.40. Om den tiden är riktig – det vet vi inte – kanske den springande mannen är ointressant. Men poängen är att det tycks vara utrett att Sigge verkligen körde hem från klubben och passerade mordplatsen vid en tidpunkt inte särskilt långt från tilfället då Palme sköts till döds.

Vissa detaljinslag i Thomas Petterssons argumentering för Skandiamannens skuld väcker också direkta invändningar.

Det handlar till exempel om att han anser det komprometterande att Skandiamannen dagen efter mordet kan lämna en beskrivning av vittnet Lars J till polisen. Han berättar att han ser en ung man i täckjacka stående en bit in på Tunnelgatan. Thomas Petterssons poäng är att bara mördaren som flydde in på Tunnelgatan kunde ha sett Lars J. Men det är inte riktigt. Lisbeth Palme har vid flera tillfällen berättat om hur hon såg en man som stod stilla en bit in på Tunnelgatan och tittade ut mot Sveavägen. Hon trodde det var mördaren som stannat upp en stund sedan han flytt in i gränden. Det är osannolikt. Den hon såg bör just ha varit Lars J. Och om hon kunde ha sett honom kan Skandiamannen förstås också ha gjort det.

En annan sak som Thomas Pettersson anser vara betydelsefull är att Skandiamannen ska ha stämplat ut 23.19, omkring två minuter före mordet. Om den tiden är riktig och om han hastigt begav sig söderut till T-banenedgången vid Kungsgatan bör han ha hunnit förbi det som skulle bli mordplatsen innan mördaren sköt. Men enligt Skandiamannens egen berättelse hade han inte hunnit fram till mordplatsen när det smällde.

Problemet är bara att uppgifterna om när Skandiamannen stämplade ut är motsägelsefulla. Själv sa han i ett förhör den 10 mars att han kollat sin utstämplingstid. Den stämplade tiden hade varit 23.19 men stämpeluret hade gått fel och rätt tid skulle vara 23.20.

Skandiamannen hade frågat en av företagets anställda, Roland B, om sin utstämplingstid. Det är nämligen Roland B som ansvarar för in- och utpasseringskontrollen. Och tre månader senare, den 9 juni, hörs denne av Palmeutredarna. Förhöret kommer in på Skandiamannens utstämplingstid.  Roland B säger att det var 23.19 Skandiamannen stämplade ut.

Förhörsledaren Erik Skoglund frågar: ”Mm. Och klockan var rätt hos er.”

Roland B: ”Ja, den kollade jag med Fröken Ur då. Det var faktiskt så att klockan gick, våran klocka gick inte fel utan vår tidsapparat stod på 23.20 men vår klocka gick en minut fel vilket jag konstaterade vid kontroll med Fröken Ur. Och det var därför jag också sa 23.19 åt honom.”

Det där är knappast glasklart uttryckt. Men det ska väl tolkas som att stämpeluret gick en minut före, medan alltså Skandiamannen kort tid efter mordet uppgett att stämpeluret gick en minut efter.

Det blir inte mera klart av att samma dag som Palmeutredaren Erik Skoglund talar med Roland B talar han också med Per H som även han arbetar med säkerhetsfrågor på företaget. Per H säger till Skoglund att Skandiamannen stämplade ut klockan 23.19 och att stämpelklockorna gick rätt. Här har vi alltså en tredje variant.

Mot bakgrund av det är det naturligt att dra slutsatsen att en viss försiktighet ska iakttas när det gäller frågan om när Skandiamannen gick ut genom entrén. Det som skulle vara ett starkt indicium på hans skuld är kanske inte något indicium alls.

Det finns också mer allmänna argument mot hypotesen att Skandiamannen skulle vara Palmes mördare. Om det var han och om det var ett spontant dåd för att han råkade komma ut på gatan just som Palme passerade måste vi alltså föreställa oss att han hade vapen och ammunition nära till hands trots att det inte finns några uppgifter om att han sysslat med skjutvapen sedan militärtjänstgöring och aktiviteter i en skytteklubb i yngre år.

Skandiamannen var inte dömd för våldsbrott före Palmemordet och blev det inte heller senare. Inte heller finns det vittnesmål om att han skulle vara en våldsam person. Att han skulle ha begått ett impulsdåd av det här slaget framstår som en väldigt spekulativ hypotes.

Finns det alternativ som fortfarande gör honom till gärningsman?

Ja, det finns uppgifter om att han varit ute och ätit middag vid 21-tiden på mordkvällen, dessa redovisas också i Filter. Kunde han då ha begett sig till trakterna kring Grand och upptäckt Palme samt beslutat sig för att skjuta denne efter filmen. Det skulle i princip ge honom lite tid att skaffa ett skjutvapen även om han inte hade ett med sig. Men om han inte hade kriminella kontakter som snabbt skulle leverera ett utan att ställa frågor var saken kanske inte alldeles enkel. Är det tänkbart att hans vän vapensamlaren skulle skicka in en revolver i en taxi som han fångade upp på Sveavägen? I princip kanske, men nu är vi långt ute på en gren och spekulerar.

Och ännu viktigare: varför skulle Skandiamannen räkna med att Palme skulle promenera hemåt, välja att gå just Sveavägen och komma förbi Skandiahuset just omkring 23.20?

Ja, något sådant vore väl bara möjligt om Skandiamannen arrangerat ett möte med statsministern. Men skulle han kunna ha lyckats övertala Palme till något sådant under en snabb ordväxling utanför bion utan att någon märkt det?

Man kan förstås tänka sig att någon annan redan i förväg lockat Palme till ett möte utanför Skandia och att Skandiamannen fick den informationen så att han visste när statsministern skulle dyka upp. Men i så fall: om hans uppdrag var att skjuta Palme, varför skulle han stanna kvar på Skandia och stämpla ut direkt i samband med mordet vilket i onödan knöt honom till brottsplatsen? Och varför kom han i så fall ut med så små tidsmarginaler så att han nästan kom för sent?

När allt detta är sagt återstår att vänta på vad Palmeutredarna kommer att säga.

Det är ingen hemlighet att de bland annat arbetat med Skandiamannen den senaste tiden. Palmeåklagaren Krister Petersson har nyligen intervjuats på SVT Nyheters webbsida. Om Skandiamannen har han hittills bara sagt att ”han är en person som ingår i utredningen”, att han ”funnits med från tidig början” men i övrigt inga kommentarer.

Krister Petersson understryker att utredarna ”jobbar med fler personer som kan vara intressanta”. Han står fast vid att han är övertygad om att mordet kommer att lösas innan han går i pension, vilket är om nio år.

SVT Nyheter skriver också att Petersson säger att han ”utifrån vad han vet i dag, redan har en uppfattning om vem som mördade Olof Palme för 32 år sedan”.

Men han tillägger att utredarna ”arbetar efter olika teorier” och att han inte vill göra några kommentarer om sådana saker. Han säger också till SVT Nyheter att han behöver mer bevis innan han kan ta fallet till domstol.

En rimlig tolkning av det sista är att i alla fall det uttalandet inte syftar på Skandiamannen som ensam gärningsman eftersom han avled år 2000 och inte kan ställas inför rätta.

Om det är så att utredarna kommer fram till något bestämt i ena eller andra riktningen om Skandiamannen vore det rimligt, kan man tycka, att de gick ut och slog fast det. Är det till exempel så att de menar att han är oskyldig finns det skäl att de gör samma sak som den förste Palmeåklagaren K G Svensson gjorde sedan han kom fram till att misstankarna mot Victor Gunnarsson, ”33-åringen”, inte höll. Han gick ut och deklarerade utförligt hur han kommit fram till den ståndpunkten.

*

Några länkar utöver dem som redan finns i texten ovan:

Palmemordet: Det finns inga bevis mot ”Skandiamannen” – Intervju med mig i tidningen Internationalen av Per Leander

Jan Guillous kritik mot nya Palmeteorin – Artikel i Expressen med kommentarer från bland andra Jan Guillou, Pertti Poutiainen, mig och Lena Andersson. Jag citeras i artikeln med orden: ”det var inte han som sköt Palme” om Skandiamannen. Det är ett snäpp mer hårdraget än vad jag anser. Min uppfattning är att Filter på intet sätt bevisar att han gjort det. Och det är inte riktigt samma sak.

Palmejournalisten: ”Skandiamannen kan ha haft en roll i mordet” – Intervju med Lars Borgnäs i Aftonbladet

”Skandiamannen” är intressant – men inte som gärningsman – Artikel av Lars Borgnäs på SVT Opinion

Utredarna behöver fortfarande hitta mordvapnet – Kommentar av Stefan Lisinski i Dagens Nyheter

Tidskrift pekar ut 52-åring som Palmes mördare – Artikel av Clas Svahn i Dagens Nyheter (betalvägg)

*

Snart på bloggen: min genomgång av Mikael Hylins dokumentärserie: Palme, träsket och mordrättegångarna.

Annonser

205 reaktioner på ”Är Skandiamannen lösningen på mordgåtan?

  1. Att det har blivit uppblåsa så upp utan orsak fattar jag inte. Om SE var mördaren, varför skulle han då hålla på och härja i media och få uppmärksamhet, bästa vore väl att de bara somnade in och han bara försvann i drevet mot Pettersson. Dessutom, hur förklara man Palmes korsning på Sveavägen? Nä. detta är en höna av en fjäder och har inte det minsta substans.

  2. Tack och lov för att du och din sunda skepsis finns, Gunnar. Personligen blev jag nästan lite chockad när jag hade läst alla artiklar och krönikörer som mer eller mindre slog fast att den avlidne Skandiamannen ÄR Palmes mördare. Namngiven och allt. De har ingenting alls nytt på fötterna och de ultrasvaga indicier de har räcker ju inte på långa vägar för att ta till de överord de har valt att använda både i rubriker och i brödtext. Jag undrar mest: Vad håller Filter och kvällspressen på med egentligen?

  3. Mördaren ska alltså först ha flytt in på Tunnelgatan och upp för trapporna för att sedan snabbt återvända till mordplatsen om Filter har rätt. Kan omöjligt tänka mig det. Han kan ha haft något med mordet att göra och vetat i förväg att det skulle ske utanför hans arbetsplats vid den tidpunkten men han kan inte vara den som avlossade skotten.
    Är inte detta Förtal av avliden att hänga ut honom med namn och bild endast baserat på lösa indicier?

    1. Förtalsmål kommer bara upp i domstol om den förtalade eller – när det gäller en avliden – någon som kan representera den förtalade väljer att göra rättssak av det. Jag vet inte vilken typ av relation man kan ha till en avliden för att väcka åtal när det gäller förtal. Vi får väl se vad som händer.

      1. Detta tycks vara vad som gäller sedan 2014-07-01:

        Har förtal riktats mot en avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon och, om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt, av åklagare.

        Se sid 11 i denna rättspromemoria. Det lär vara sällsynt att åklagare själva driver fall som kan anses påkallade från allmän synpunkt. En av knäckfrågorna är när ”särskilda skäl” föreligger. Det ges samtidigt viss vägledning i promemorian, se t.ex. sidan 46:

        En situation då det skulle kunna vara av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt att väcka åtal för förtal eller grovt förtal är om det skett omfattande spridning av påståenden om att någon gjort sig skyldig till mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning. Ett sådant exempel skulle t.ex. kunna vara om en person i grannskapet eller på Internet har utpekats som pedofil eller våldtäktsman och det inte finns något som helst stöd för detta påstående. Ju mer klandervärt det påstådda brottet får anses vara desto större anledning att överväga allmänt åtal.

        1. Tack! Jag tolkar det som att åklagare kan väcka åtal för förtal på eget initiativ när det gäller avliden, på samma sätt som när det gäller en person som inte fyllt 18 år. I andra fall kan åklagaren bara gå in och väcka allmänt åtal ifall den som ansett sig förtalad själv vill gå till domstol med saken och det finns särskilda skäl för rättsväsendet att bistå personen i fråga.

      2. Gunnar.
        Håller med om varje stavelse denna gång. Men tänk om Filter vet att dom provskjutit och fått en träff och vill ha en second op?
        Kan inte förstå deras självsäkerhet annars. Han är ju omöjlig som gärningsman (men ändå möjlig på något konstigt sätt).

  4. Går man och skjuter någon på impuls för att slumpen gav detta sammanträffande; tar snabbt fram ett laddat vapen ur väskan när man är klar efter en lång arbetsdag?Som jag förstår var skandiamannen i medelåldern så det borde finnas personer som lärt känna honom ifall han kunde vara impulsiv i vissa situationer. Det skulle annars kunna vara så att skandiamannen visste att Palme skulle dyka upp? Det finns ju annars en dansk som undersöker om någon annan ensam person. Minns inte riktigt namnen nu. Men verkar nästan mer rimligt i sammanhanget. Vet att han har argumenterat emot också, att ifall det varit poliser inblandade så hade de kunnat göra det mer lätt för sig och ringt på hemma hos Palme.

    1. Du syftar på bloggaren Paul Smith. Bloggen har adress http://palmemordet.eu/

      Den person som Paul Smith anser vara gärningsmannen är Christer A, en numera avliden man som var registrerad ägare till en magnumrevolver. När polisen vill provskjuta den hävdade han att han sålt den till en okänd man. Christer A var känd för att tycka mycket illa om Olof Palme. Han bodde inte långt från mordplatsen.

      1. Kan inte tänka mig skandiamannen som gärningsman men den person med keps som sprang förbi Lars J och upp för trapporna. Om det fumlades med något fodral istället för en väska vore intressant, då det ska ha hittats glasögon tappade utmed flyktvägen. Kanske förklarar varför ingen lade märke till någon bärandes glasögon.

  5. Kan man trovärdigt visa att Skandiamannen brukade gå omkring med en laddad revolver i fickan, eller att han haft en revolver med sig till jobbet den dagen, då känns spåret plötsligt intressant. Och skulle man sen göra en provskjutning med positivt resultat på någon av samlarens revolvrar, ja då blir det förstås riktigt hett. Annars är det inte mycket till lösning i mina ögon.

    Det är dock inte första gången Mattias Göransson gjort stora avslöjande reportage som inte hållit för närmare granskning. Han gjorde bl a ett reportage om ubåtsjakterna där han blandade ihop intressanta teorier med bevisade sanningar (se t.ex. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/bKa3W3/bitter-strid-om-ubatar-i-harsfjarden-var-deras-egna-spar ). Jag är förvånad att så många medier hakar på detta reportage så stort, när bevisvärdet i det nya är ganska litet.

    Mvh Mattias

  6. Petersson säger att han ”utifrån vad han vet i dag, redan har en uppfattning om vem som mördade Olof Palme för 32 år sedan”.

    Orden låter som musik i mina öron 🙂

    1. Jonas F. Om det är rätt person den här gången vill säga. Inte ännu ett villospår på svaga indicier

  7. en lätt berusad skandiaman bestämmer sig för att säga ett par sanningens ord till nationens fiende, Palme nobbar honom bryskt vänder dessutom honom ryggen varav han blir riktigt, riktigt förbannad å skjuter honom i berusningsraseri… många brott har begåtts i samband med alkohol

  8. Tack för en nyanserad artikel i frågan. Det är denna typ av sans kombinerat med kunskap som behövs i dessa diskussioner.

    Uppgiften om att det var tre (istället för sex) nämndemän som röstade för att fälla Christer Pettersson är vad jag kan utläsa i wikipedia-artikeln om Christer Pettersson. Där står det angående tingsrättsdomen: ”Emellertid var domstolen oenig, 3-2 för att döma honom.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Christer_Pettersson#Tingsrättsdomen_i_Palmemordsrättegången

    Är Wikipedias uppgifter alltså felaktiga?

    1. Ja, Wikipedia har tyvärr fel ibland, de som alla andra. Just det här vet jag väldigt väl för jag satt med och bevakade Palmemålet i tingsrätten för veckotidningen Internationalen. Och senare gjorde jag en artikel som fokuserade på att kommissarien Åke Rimborn uppgett att Lisbeth Palme på Sabbatsberg talat om två gärningsmän. Rimborns uppgifter redovisades aldrig i rätten och jag frågade alla nämndemännen om de skulle ha röstat annorlunda om de känt till uppgifterna. Bifogar klipp ur Dagens Nyheter från 28 juli 1989 med namn och bild på alla nämndemännen.

      Texten är knappast läslig på översiktsbilden, men jag bifogar också länkar till bildtext och början på artikel.

      Ur DN 890728

      1. Lite kuriosa i sammanhanget: Nämndemannen Nils Thunberg (fp), som ses stående längst till vänster, var bror till skådespelaren Olof Thunberg (av många känd som berättarrösten i Bamse). Olofs son är gift med operasångerskan Malena Ernman, som i samband med 30-årsdagen av mordet citerade sin svärfars bror:

        Alla vi som närvarade under hela rättegången i Stockholms Tingsrätt visste att Christer Pettersson var skyldig till mordet. Alla i rummet visste. Men alla vi visste också att bevisen aldrig skulle räcka till en fällande dom i högre instans.

        1. Mikael B. Malena Ernman är en framstående operasångerska. Som privatspanare däremot ingen tungviktare.

  9. Kan någon bevisa att skandiamannen inte kan vara mördaren?
    Bla bla bla duger inte, jag vill ett bevis som visar att han inte kunde vara mördaren.
    Om det inte går så ska han utredas som tänkbar gärningsman.
    Han kan ha haft ett illegalt vapen sen tiden då han tränade pistol i det militära, fått av Stay-behind , många förklaringar kan finnas.
    Köpt illegalt, många hade på den tiden vapen som det saknades papper på.
    Han kunde haft en medhjälpare som talade om när Palme kom.
    Han kunde blivit rädd när han flydde från mordplatsen sett eller hört polisen och insett att han inte kunde fly och därför vänt om till mordplatsen för att skapa ett falsk alibi.
    Han kan även vara så galen att han vill bli tagen av polisen.
    Gärningsmannaprofilen stämmer på skandiamannen
    Det är många som inte vill lösa mordgåtan.
    En känd brottare har redan kräv att få belöningen, böcker som nu skrivs av olika personer hamnar i papperskorgen, Många av dagens befintliga böcker kommer att bli osäljbara.
    Mordet har blivit affärsrörelser där det görs pengar på mordet och då får mordet inte klaras upp.

    Svaret kanske finns på mordplatsen, mitt framför våra ögon.

    Många vill att mordet ska förbli olöst.

    1. ”Kan någon bevisa att skandiamannen inte kan vara mördaren?” Lisbeth som befann sig närmast av alla pekade ut Cp i domstol som gärningsman.

    2. Har du ens läst Gunnars artikel? Poängen är att det inte går att avfärda Skandiamannen som gärningsman men att varken före eller efter Filters artikel finns det bevis för att det var han. Det går att bygga en trovärdig historia som pekar ut Skandiamannen, vilket Lars Larsson gjorde i sin utmärkta bok från 2016, men det saknas ändå en hel del bevisning. Det är väl bra om Palmeutredarna går till botten med Skandiamannen, allt som är mystiskt bör utredas, men de bör inte släppa alla andra hypoteser för det. Gunnars linje har ju just varit att peka på faran att låsa sig vid en hypotes och poängtera vikten att vara öppen för många förklaringar och utreda dem.

    3. Det ligger förstås något i att den som har en viss teori om Palmemordet kan bli orolig när det dyker upp uppgifter som ser ut att ge ett kraftigt stöd åt en annan teori, kanske till och med leda till att fallet plötsligt anses uppklarat.

      Och det kan förstås leda till sakligt irrationella försök att avfärda de nya uppgifterna.

      Jag har själv grubblat mycket över sådant. Under årens lopp har jag framför allt frågat mig om min skepsis mot olika uppgifter som tycks peka ut Christer Pettersson på något sätt kan ha sin grund att jag har en position att försvara i debatten eftersom jag starkt tvivlat på hans skuld.

      När et gäller Skandiamannen är det inte lika komplicerat för mig i alla fall. Före publiceringen av Filters artikel har jag bara lite försiktigt pekat på att jag ser svårigheter med att tänka mig honom som gärningsman utifrån det som hittills varit känt. Och det var också med verkligt intresse jag såg fram mot att läsa Filters genomgång.

      Självklart måste det vara betydligt mer komplicerat för andra, till exempel ”den kände brottaren” som du talar om, advokaten Pelle Svensson, som satsat så mycket personlig prestige på Pettersson som gärningsman.

      Ja, vi får verkligen hoppas att det kommer fram bevis som visar att Skandiamannen antingen är mördaren eller inte är det. Sedan han nu blivit så kategoriskt utpekad med namn och bild kommer en obestyrkt anklagelse att hänga över hans minne ända tills vi har fakta i fallet.

      Låt oss tänka oss att Skandiamannen inte var mördaren. I så fall kan det nog bli svårt att bevisa hans oskuld innan den verklige gärningsmannen kan bindas vid brottet. Så här många år i efterhand är det sannerligen rätt svårt, kanske omöjligt, att exempelvis hitta säkra bevis för att Skandiamannen inte hade ett vapen med sig.

      Något liknande kan sägas om tusentals män som saknar alibi för mordögonblicket, som vid mordtillfället var i åldern 20-50 år och som helt säkert eller åtminstone eventuellt befann sig i Stockholm. Alla dessa kan vara Palmes mördare. Man kanske kan tänka sig att åtminstone vissa personer med väldigt avvikande fysiska kännetecken skulle kunna räknas bort. Men jag vet inte. 2015 kom Conny Larsson ut med en bok om Palmemordet med namnet Nu ska jag upp och skjuta den jäveln! Olof Palme. I boken pekar Larsson ut en enarmad man för Palmemordet på ett sådant sätt att mannen i alla fall blir identifierbar för personer i sin omgivning.

      Hur framgångsrik har Conny Larsson varit i att få stöd hos andra för sin tes? Det vet jag inte. men på bokens baksida citeras ett omdöme om Larssons teori av författaren Björn Ranelid: ”Förmodligen lösningen på detta nationella trauma.”

      För den som inte blir utpekad som Palmemördare spelar det förstås ingen större roll om han har ett alibi eller inte. Men när en anklagelse väl är utslungad mot en person så sitter den där. Och min gissning är att det kommer sådana utpekanden åtskilliga gånger till innan fallet förhoppningsvis en dag blir uppklarat.

      Låt mig avrunda med en liten filosofisk och moralisk fundering. För oss som skriver om Palmemordet – och det gäller både mig som har den här bloggen och er som medverkar på den – är det en ständig utmaning att hantera ett ansvar vi har: när finns det anledning att formulera en misstanke? Hur kan en sådan diskussion föras så att den blir begriplig men inte i onödan bidrar till ryktesspridning om en identifierbar person? Det finns inga enkla svar. Visserligen finns det en förtalslagstiftning, men den besvarar verkligen inte alla frågor. Och som jag ser det bör var och en ta sitt ansvar inte bara utifrån vad som står i lagen utan också utifrån vad det egna samvetet säger.

      1. För mig är det uppenbart att vara pessimistisk till att det var Skandiamannen då Tex. Inge M var rätt tydlig med att han såg en person i stickad mössa. Lars J som var väldigt nära den som sprang förbi hade en keps. Tyvärr finns det någon passage där han verkar ha varit på väg och nämna att han även hade öronlappar, men han tror i efterhand att det kan ha varit fel. Man kan tycka det är osannolikt att 2 personer skulle kunnat springa in i gränden. Men då ska man komma ihåg att det är mycket som verkar osannolikt i detta. Även att det ska ha funnits stämpelklocka på att han passerat ut och någonstans behöver han rimligtvis tagit vägen. Massor av underligheter finns det. Om inte annat också Cedergrens observation av en vit Volvo och någon som springer på Luntmakargatan. Dessutom flera observationer av en lång blond person runt om i stan som verkar ha varit tysk. T.ex. utanför makarnas bostad dagarna innan och att det även kan ha varit samma person som gav sig iväg från norra Bantorget efter mordet. En sak som jag tycker kan vara viktigt i sammanhanget gällande Inge M också är att polisen var noga med att fråga honom om han såg andra personer runt mordplatsen innan mordet. Det ska ha varit väldigt tomt just där, förutom gärningsmannen som stod mot en vägg och bara stirrade ut mot Sveavägen.

      2. Kloka ord. För vissa räcker det inte ens med alibi, två vittnen hävdar ju att Christer Pettersson var på pendeltåget (eller stationer långt norr om Stockholm) vid mordtillfället. Dessa vittnen har avfärdats på ett i mitt tycke nedvärderande sätt

      3. Alla vi som samtalar kring mordet har givetvis ett ansvar att inte peka ut någon allt för lättvindigt. Samtidigt har vi alla rätt att peka ut vem vi vill förutsatt att vi också är beredda att ta konsekvenserna av det. I just detta specifika fall tänker jag att om det är så att Skandiamannen är oskyldig och hängs ut oförtjänt så har han ju själv i hög grad ett ansvar för det, eftersom han i så stor grad ljugit om sina förehavanden i de olika förhören

        1. Det är en himmelsvid skillnad på att få sitt vittnesmål kraftigt ifrågasatt och att bli utpekad som statsministermördare. Jag har svårt att se att Skandiamannen skulle ha sig själv att skylla, i synnerhet som han inte längre kan försvara sig. De namnpubliceringar som förekommit de senaste dagarna tycker jag också är uppåt väggarna fel när underlaget är så bräckligt.

  10. De upphittade glasögonen? Finns dessa bevarade eller ev. foto? Med dagens dna teknik borde man väl kunna undersöka dessa? Vem hittade dessa och var? Stig E. bar ju glasögon! Kan du Gunnar om du har tid, berätta mera ? Eller var det Holmer som snabbt förstörde detta bevismaterial?

    1. Finns ju bild på dessa och de är ju rätt lika sådan modell som Skandiamannen skulle tänkas ha haft. Vet att jag är väldigt spontan där då det sagts att bara ungefär 10 personer skulle kunnat inneha den typen av glasögon i landet. Men det jag tycker är lite märkligt att varken Lars J eller Yvonne N lade märke till någon med glasögon. Kanske bidrog deras tidiga vittnesmål att Skandiamannen blev modig med att nämna att han ändå sprang mot trapporna men då istället för att hjälpa polismännen. Kanske lite väl komplicerad men ändå rätt intressant frågeställning tycker jag.

      1. Jag ser nu att Google inte tillhandahåller de viktiga sidor, där själva upplösningen av glasögonspåret redovisas. Här är i stället min egen sammanfattning av hela historien:

        De stålbågade glasögonen hittas av en privatperson vid lunchtid måndagen den 3 mars på Snickarbacken 5. En optiker kommer fram till att synkorrigeringen tyder på att glasögonens ägare är i 40-45-årsåldern. Han tycks ha påfallande brett mellan pupillerna. Det spekuleras om en sydeuropé. Ytterligare 130 optiker konsulteras. Glasögonen är ovanliga och slipningen torde bara passa ett fåtal personer. Ägaren lär inte klara sig utan dem. I takt med att tiden går och att mannen inte tycks göra några efterforskningar efter sina glasögon, ökar polisens intresse. Till sist går man ut med en efterlysning i optikernas egen facktidskrift. Denna publicering uppmärksammas av övriga medier och snart visas bilderna på glasögonen också i teves nyhetssändningar.

        Den 28 april får polisen napp hos en glasögonslipare i Malmö. Det klarläggs att glasögonen har levererats till en optiker i Trosa så sent som i februari. Ägaren är 44 år gammal och kommer från Chile. Han ska ha hämtat glasögonen hos optikern den 14 februari. De betalades av socialtjänsten. I polisens personakt är antecknat att mannen varit livvakt hos den förre presidenten Salvador Allende (själv uppger han sig bara ha vaktat presidentpalatset som vanlig soldat). 1981, då han bodde i en Stockholmsförort, ska han ha anmälts för olaga hot.

        Mannen och hans fru förhörs var för sig och lämnar en samstämmig berättelse. De fortsatta kontrollerna gör att glasögonspåret kan avskrivas.

        Den 3 mars hade paret varit hos en bilfirma i Huddinge för att byta bil. Samma dag besökte de också ett finansbolag på Birger Jarlsgatan 33 och parkerade på en tvärgata. Senare upptäckte mannen att han hade tappat glasögonen. Han ringde till bilfirman samma kväll och frågade efter dem. Det bekymrade honom inte särskilt mycket att glasögonen var borta, eftersom han inte tyckte om dem. Istället fortsatte han att använda sitt gamla par. Hustrun hade uppmärksammat efterlysningen på teve och påpekat för maken att det nog var hans glasögon det handlade om, men han tog ingen notis om detta.

        Det kunde också klarläggas att makarna hade alibi för mordkvällen. De hade då varit på besök hos bekanta i en söderförort.

    2. Glasögon kan ju vara en del av en förklädnad. Ett väldigt enkelt knep som rör till det för eventuella vittnen.

    3. Göasögonens ägare spårades upp vet jag och om jag inte minns fel hade han och hans fru varit vid platsen i något ärende vid någon tidpunkt. Har för mig att personerna hade anknytning till Norsborg, söder om söder, men kan minnas fel. Minns i varje fall att jag tyckte att den karln kanske kom undan lite för lätt men vem är jag att veta om han gjorde det. Polisen måste ju ha kollat och dubbelkollat hans alibi. Du kan säkert använda sökfunktionen i Palmetråden på Flashback och hitta det svaren du söker.

    4. Enligt Holmérs bok hittades de på Snickarbacken och tillhörde Allendes livvakt som köpt dem i Trosa och var aggressiv (olaga hot i Jakobsberg) mot en ung kvinna han anklagat för att vara kommunist för att hon bar en röd halsduk.

      Hur han identifierades med optikers bistånd hör till det mest tillfredsställande jag sett i PU.

      Det enda tillfredsställande med Filters skröna är att författaren heter Pettersson.

      https://books.google.co.in/books?id=oH-pBwAAQBAJ&pg=PT49&lpg=PT49&dq=upphittade+glas%C3%B6gonen+mordet+olof+palme&source=bl&ots=4oO_1cAtiD&sig=ZPKURVbbeyInAAw8yWlxsG-m3Do&hl=en&sa=X&ved=0ahUKEwipm5besaHbAhVK7VMKHR-8CV4Q6AEILjAB#v=onepage&q=upphittade%20glas%C3%B6gonen%20mordet%20olof%20palme&f=false

  11. Det är inte mycket nytt i den teori som tidskriften Filter tagit fram kring Skandiamannen, men en del finns det faktiskt. De har på ett förtjänstfullt sätt tagit fram nya uppgifter genom intervjuer med hans umgängeskrets m.m. Dessa uppgifter har snarare stärkt indicierna mot Skandiamannen än tvärtom.

    Oavsett vad man anser om fallet konstaterar jag att det finns tillräckligt många indicier mot denne man att motivera att han utreds djupare än vad man gjorde under de första åren efter mordet. Personligen känns det som en befrielse att veta att Skandiamannen nu utreds närmare.

    Om det är så att han är oskyldig och hängs ut oförtjänt så har han ju själv i hög grad ett ansvar för det, eftersom han i så stor grad ljugit om sina förehavanden i de olika förhören.

    Om det är Skandiamannen som är skyldig så är frågan fortfarande öppen om han ingick i en komplott eller ej. Det är inte heller klart om mordet var planerat eller om det var ett slumpartat dråp. Personligen lutar jag åt det senare. Det skulle förklara varför det inte läckt några uppgifter om mördaren/dråparen under åren. Förklaringen är i så fall helt enkelt att mördaren/dråparen själv är den enda som vetat om att det var han som utförde dådet.

    De flesta människor anser att sannolikheten är allt för liten att en person skall mörda en statsminister på ett slumpartat sätt. De anser också att ett mord på en statsminister måste vara raffinerat och planerat. Gärna också utfört av en sammansvärjning. Man menar sig se mönster som kanske inte alltid finns och fantiserar fram den ena spekulativa teorin efter den andra. Inget fel med det, men kan man bygga sin teori på mer konkreta uppgifter så väger det tyngre. Skillnaden med teorin kring Skandiamannen är just att den grundas på ett antal fakta och indicier som utgår från mordplatsen. Det är tragikomiskt att så många människor som anser sig insatta i mordet, kan välja att helt bortse från alla dessa fakta. Jag ser det ytterst som ett mycket intressant uttryck för de begränsningar som finns i människans psyke.

    När det gäller resonemanget om sannolikheten för ett slumpartat mord skall man ha med sig att en person som Palme var exponerad, vid ett stort antal tillfällen, på olika vis, under 20 års tid. Det är mycket troligt att det vid flera av dessa tillfällen uppehöll sig någon person i hans närhet som hade ett vapen till hands som hade kunnat användas. Summerar man sannolikheten för alla dessa tillfällen under de 20 åren så var risken betydande att Palme under perioden någon gång skulle utsättas för ett allvarligt dåd. Särskilt eftersom han genom sitt utmanande ledarskap med sitt beteende och sina ställningstaganden orsakade en stor polarisering kring sin person.

  12. Betalar du tillbaka pengarna till den som köpt din bok om det visar sig att Stickan
    var mördaren ?

      1. ”Den slutsatsen är viktig nog. Men nu har jag valt att gå vidare. I Konspiration Olof Palme pekar jag på överväldigande och entydiga tecken på att den svenske statsministern föll offer för ett väl planerat politiskt attentat – och vad som låg bakom, vilken sorts krafter som med stor sannolikhet iscensatte dådet.”

        Om du hade fel i din marknadsföring …

          1. Du kanske kunde skriva ett litet tillägg i signaturen. T ex om man i samband med en ny
            boklansering skulle köpa ännu en bok av dig …

            1. Den här diskussionen är lite akademisk i mina ögon eftersom den handlar om vad jag borde göra om det visar sig att mordet inte var ett välplanerat politiskt attentat. Kanske du anser att det redan har visat sig?

  13. Före mordet vet vi inget en stund efter mordet vet vi inget, men minuterna runt mordet vet vi en del tack vare vittnena.
    Från det att skandiamanen går ut tills han är tillbaka på kontoret så måste det göras en rekonstruktion.

    Om jag har förstått det rätt så ser ingen honom hjälpa till med förstahjälpen, slutsatsen är att han inte var där då, då måste det vara han som flyr, eller så var han inte als på mordplatsen.
    Jag kan inte vad vittnena har sagt men det kan Wall och hans läsare.
    Kan vi visa att han var på mordplatsen 10 sekunder efter mordet så måste vittnen se honom och dom måste se honom lämna mordplatsen lite senare.

    1. När jag talade med den tidigare spaningsledaren Stig Edqvist inför skrivandet av min bok Mordgåtan Olof Palme så beklagade han sig – med all rätt, som jag kan bedöma – över att polisen i ett tidigt stadium inte försökte kartlägga vilka observationer vittnena på Sveavägen gjort av andra vittnen. Om det hade skett, menade Edqvist, så hade det varit mycket lättare att slå fast om polisen verkligen hade koll på vilka personer som befann sig på mordplatsen.

      Med det vill jag ha sagt att det kan ha funnits observationer att samla in, kanske till synes obetydliga sådana, som skulle kunna ha klargjort i vilken utsträckning Skandiamannen befann sig på brottsplatsen.

      Min uppfattning är att han förvisso inte var indragen i livräddningsinsatserna. Men jag utesluter inte att han fanns där och höll sig i bakgrunden. De vittnen som vi känner bäst till var som regel aktiva med att försöka rädda Palmes liv, larma polisen och liknande. Under tiden kom det nya människor till platsen. Om de inte gjorde väsen av sig behöver de inte ha blivit särskilt uppmärksammade.

      1. Racingprofilen Janne ”Flash” Nilsson var en av de första på plats efter att Olof Palme sköts.

        Det finns inget papper på antar jag 🙂

        1. Nilsson har redovisat sin berättelse i den här artikeln: https://www.expressen.se/sport/motor/ikonens-hemlighet-om-palme-mordet/

          Den väcker onekligen vissa kritiska funderingar. Det var ju inte alls snöstorm. Och om Nilsson skulle ha varit en av de första på plats stämmer det inte med att det kom en polispiket medan han fortfarande närmade sig mordplatsen – polisen kom flera minuter efter skottlossningen.

          Nilsson påstår ändå att han var allra först, före alla andra som sett en person falla till marken och som skyndade fram för att se vad de kunde göra: ”När jag gick mot paret Palme hade ingen annan kommit fram”.

          Det vore ju sensationellt om det stämde. Men Nilsson beskriver alltså att han vände på klacken i stället för att försöka hjälpa den liggande mannen – och förklarar det med att han såg att polisen var på plats och att han därför inte trodde att han behövdes längre.

    2. Betänk också det faktum att trots att Skandiamannen (enligt honom själv) befann sig bara 20m från mordplatsen då mordet skedde så har han enligt egen utsago inte observerat mördaren varken på mordplatsen eller springandes därifrån. Flera vittnen menar dessutom att mördaren dröjde sig kvar i flera sekunder innan han började springa. Det går att tolka detta som att han inte observerat mördaren just eftersom det var han själv.

      1. Erik, skandimannen anade att något var på tok då han hörde två revolverskott 20 m bort mitt i natten när det var ganska tyst på platsen.På det sättet märkte han en gärningsman även om han inte såg han.

    1. Det har länge funnits spekulationer om flera andra vittnen – spekulationer med innebörden att de egentligen var mördare eller åtminstone inblandade i mordet.
      Det är kanske inte så konstigt. En del resonemang av den typen har kommit in som kommentarer till min blogg. Ibland när jag bedömt påståendena som alltför luftiga har jag avstått från att publicera.

  14. Hej Gunnar

    Har några funderingar som du kanske kan svara på.

    Filter är ju en tidning med cred och MG är ju ingen oerfaren journalist. Kan det vara så tror du att de vet mer än de skriver om just nu med hänsyn till utredningen. Förslagsvis att man har fått en träff på vapnet i början av februari. Det skulle förklara Peterssons optimism i veckans brott för några månader och i aktuellt i förrgår.
    Har svårt att se att en tidning så hårt kör rubrik med ”Lösningen” om det inte finns mer än det man publicerat.
    Det finns ju 50 miljoner anledningar att vara tyst om vapnet man indirekt ordnat fram till utredarna om det skulle visa sig vara rätt vapen.

    En annan detalj som skulle kunna styrka det resonemanget är ju boksläppet i augusti. Borde man inte släppt artikeln i samband med boksläppet eller tvärtom. Nu dör ju storyn innan boken kommer, om det inte är så att man inte kunnat vänta till efter sommaren på grund av polisen kommer agera innan?

    Ha d gott!

    1. Hej!

      När en åklagare talar om att ett mord blir löst tolkar jag det som att denne åklagare talar om att man kan få en person lagförd och dömd och för brottet. Är det någon annan form av lösning som Krister Petersson talar om är han mindre seriös är jag tycker han verkar vara.

      Med vänlig hälsning Håkan

      1. Dessförinnan var ju Holmer lika optimistisk han när han var inne på sitt huvudspår. Det hör till att vara optimist för dom som sitter på avgörande poster i sådana sammanhang. Hur skulle det låta om dom i stället sa att ”nä, det här tror vi inte vi kommer att klara av” ???

        1. Min tanke var att om Krister Petersson optimism gäller Skandiamannen så har han ingen anledning att vara optimistisk eftersom Skandiamannen är död och kan inte åtalas för mordet.

  15. Bedrövelsens, bedrövelse, Skandiamannen har inte mördat Olof Palme! Helt fel ute! Har lovat mina vänner om det är han, att äta upp mina gamla mono- skor från femti talet.

  16. Jag skrev nyss följande kommentar på podden Palmemordets Facebook-sida:

    ”Jag har många invändningar mot artikeln i Filter men tänkte bidra med en observation som jag tycker är viktig: i artikeln skrivs flera gånger att Stig ska ha kommit in vid 21-tiden, officiellt efter att ha ätit, inofficiellt efter att ha druckit. Källan till detta är enligt artikeln en kvinnlig väktare på Skandia som mött honom. Nu har jag dock lyssnat på podden, avsnitt 34, Skandiamannen del 2. Där finns förhöret med väktaren Anna-Lisa G. Hon säger dock att hon kom in 20:10 ungefär och då mötte Stig som hade varit och ätit. Tiden 20:10 upprepas flera gånger i förhöret. Hon började egentligen sitt skift 20:45 men kom tidigt efter att ha handlat. Hon gick på rond 21:00 däremot men såg då inte Stig. Nästa gång hon ser Stig är 23:40 när han kommer tillbaka från mordplatsen till Skandia. I och med detta faller en stor del av Filters hypotes i mina ögon då de menar att Stig ska ha kunnat se paret Palme på väg till bion om han var ute vid 21-tiden och därefter planerat mordet. Nu kom han dock enligt väktaren tillbaka redan vid 20:10 och då hade paret Palme inte anlänt till Sveavägen än. Jag tycker att detta är en ganska stor miss av Filter. Eller är det jag som missat någon annan information som styrker att han var ute vid 21-tiden? Ytterligare en sak från aktuellt avsnitt är att väktaren Henry pratar med Stig innan han ska gå hem. Han säger att de pratade rätt mycket, om Stigs kommande semester bl.a. Henry säger ”ett par minuter” i förhöret. Han får frågan om hur utstämpling går till och om han såg Stig stämpla ut. Han svarar nej, utstämpling sker innan receptionen och kan inte ses därifrån. Om nu Stig stämplade ut 23:20 eller egentligen 23:19 eftersom klockan på stämpeluret gick fel och därefter gick till receptionen, pratade ett par minuter med Henry och sen gick mot mordplatsen är det tveksamt om han hann dit till 23:21 då mordet begicks. Det är ju en bit att gå på Sveavägen också. Har jag hittat något här?”

    Gunnar, vet du var uppgiften om att Stig var ute vid 21-tiden kommer ifrån? Filter citerar Hans Holmér ur ett samtal med Anne-Marie Åsheden och Holmér säger då ”21-tiden”. Men finns denna uppgift även på något annat ställe?

    1. Jag har också noterat väktaren Henrys uppgifter och kommenterat dessa tidigare här på bloggen. Precis som du skisserar öppnar detta för möjligheten att SE kom fram något senare till mordplatsen än vad han själv uppgivit. I så fall är det ännu mer sannolikt att han hamnade i bakgrunden och att andra vittnen därför inte observerade honom. Av olika skäl ger han sig dock själv en centralare roll. Han tycks inte vilja kännas vid att han samtalat med väktaren, utan trycker hårt på utpasseringstiden enligt stämpelklockan (inklusive ev. tidsjustering).

      1. Hur kan han då vara en av de första framme vid mordplatsen och hjälpt till att vända på Palme? Du vet ju att det finns en mängd andra indicier mot Skandiamannen också.

        1. Detta är vad han själv senare påstår, men det ska samtidigt jämföras med de uppgifter som han allra först lämnar till väktarna hos Skandia. En hel del tyder på att han helt enkelt inte var en av de första framme vid mordplatsen. Dock befann han sig där vid en tidpunkt då det alltjämt var möjligt att observera Lars J inne i gränden, liksom att iaktta upplivningsförsöken av mordoffret.

      2. Det går bra att få ihop en kalkyl med sekunder som lämnar utrymme för ett samtal med väktaren. Om han stämplar ut under 23:19 och kommer ut på Sveavägen under 23:20 finns det utrymme för att han sammanträffat med makarna Palme mellan utgången och mordplatsen, tex vid reklamskylten.

    2. Oavsett om Skandiamannen var ute tidigare på kvällen eller inte och avsett vilken tidpunkt så kvarstår möjligheten att mordet/dråpet skedde genom ett spontant sammanträffande. Alternativt att Skandiamannen observerat paret Palme komma gående när han kom ut ur Skandiahuset och sedan inväntat paret vid reklampelaren. Se mitt tidigare inlägg ovan gällande sannolikhetsbetraktelsen.

  17. Hej Gunnar. Alltid trevlig lång läsning här 🙂
    Jag undrar och har funderat kring Skandiamannen.
    Mordplatsen.
    Mordplatsen får mig att välja två alternativ som troliga. Det var slumpen, Inte planerat.
    Eller så var det nån som vill skjuta Sigge.
    Om det senare alternativet tror jag inte gärningsmannen är känd, eller ens vart misstänkt.

    Om det skulle vart ett bestämt möte mellan skandiahuset och mordplatsen för att ta Palme av daga, behöver man väl inte prata 1 minut först. Varför ens skjuta på så nära håll om man vet han kommer dit?

    Behövs alla poliser i närområdet om dom är inblandade? Varför så många. Ska man ända skjuta nån, gör det väl inget om man blir igenkänd. Dom flesta poliser i bilar runt åker ju till mordplatsen. Inte från.

    Svaret till att det finns så många poliser tror jag att jag fick när jag läst boken
    Under Cover : livet som underrättelseagent åt MI5
    av Tom Marcus. Svenska, 2017

    Det berättar Tom hur MI5 gör när dom förföljer en misstänkt terrorist utan att bli upptäckta. Dom är ofta 10-15 personer som byts av. Kommer nån för nära eller möter personen dom skuggar, efter gått efter in på en trång gata där den övervakade vänder. låter dom nån annan ta över. Den som evt blivit sedd avviker och låter dom andra överta jobbet.

    Finns även bilar i området om den förföljda skulle hoppa in i nån bil. Alla har såklart samband i örat. på 80 talet kanske stora saker med antenn…

    Att två finskor känner igen en polis i anslutning mordplatsen, kanske är tur för mördaren.
    Kanske avviker den polisen straxt efter det.
    Kanske är det den polisen Inge sett från sin position på andra sidan vägen när hans sällskap tar ut pengar.
    Polisen kanske rör sig snabbt fram och tillbaka för att hålla värmen i kylan. tas för att vara lik en militär i rörelser.

    Men han lämnar sin post efter blivit igenkänd. Lämnar en lucka i övervakningen.

    Från port 44 på skandiahuset till mordplatsen tar det en viss tid för Palme att gå den sträckan. I din bok har jag för mig nån möter paret Palme straxt innan dom passarar port 44. Den port Skandiamannen kommer ut genom om minnet är det rätta.
    Har för mig personen som möter Palme är kock och heter något på N. Han tänker att Palme inte har några livvakt efter sig.

    Efter han mött Palme hinner han gå en sträcka som borde vara lika lång som paret Palmes. om dom nu haft samma fart vilket får antas som troligt.
    Men som du skrivit i dina böcker verkar det som paret Palme stannat 43 sekunder om minns rätt.
    Efter dom mött kocken fram till mordplatsen.
    Mätt i meter är väl avståndet dom går inte alls långt, jämfört med hur långt kocken gick innan han hörde skott och vände för att se vad som hänt.

    Så varför kan inte det
    mötet ha vart med Skandiamannen?

    Ett oplanerat möte.

    Kanske det inte är på minuten avgörande om Skandiamannen kommer ut exakt på sekunden. För att tajma fram till mordplatsen.
    Dom kan väl både ha pratat i 30 sekunder eller 60 sekunder, då jag antar att tiden för mordet inte är exakt som den sägs vara?
    Mer än tider efter mordet då samtal börjar ringas.
    Men sekunder och minuter före mordet. Där finns väl bara att från Palme möter kocken vid port 44 hinner kocken gå en viss sträcka. som jag inte vet hur lång tid det tar, eller avståndet i meter han går. Men minns det var ca 43 sekunder paret Palme borde gått till. om dom bara gått efter deras möte. Men det har väl du koll på? 🙂

    Det som är lite skamligt är väl att Palme var övervakad av flera poliser. även om ej i tjänst. utan i lite mörkare kvällsaktiviteter.
    Ändå tog dom inte mördaren.

    Att dom fira personligt och som grupp att palme dog. behöver inte vara för att dom deltog och lyckades. Utan för att en tänkt landsförädare för dom blivit skjuten och ett problem löst. dom ville sätta dit honom för spioneri eller som landsförädare. Ha koll vilka han umgicks med när han inte hade livvakterna.

    Jag har inga svar. Bara massa frågor och funderingar.
    Det bästa med att veta man har fel, är att man troligvis fått reda på en sanning 🙂
    Därför gillar jag att ha fel.

    Men tycker mordplatsen blir logisk med Skandiamannen jämfört med många andra spår.

    Mängden poliser tyder mer på övervakning än att dom vill skjuta eller delta i ett mord av den digniteten ett statsministermord innebär.
    Många blir ju igenkänd på bussar och i bilar med nr.

    Att sen skandiahuset sägs ha vart mötesplats för staybehind. Borde väl snarare innebära att man inte vill mörda en statsminister på trappan till huset.

    Skandiamannen kan inte ha ingått i större grupp som skytt. Då hade han aldrig stämplat ut just när Palme kommer.

    Eller så är det så att han bara vill göra sig märkvärdigare än han är..

    Men i olika förhör du skrev om, att han bättra på sin historia varje gång. Det kan ju vara att han efter mer tid får mer kunskap om vad som hänt, efter han lämnat platsen. Om han nu var där. Att han var försiktig i början kan tyda på både att han vill göra sig mer märkvärdig efter hand eller att han anpassar sig till sånt som stå tidningar för att bli mer trovärdig.
    Hur som verkar han inte vart där ett vanligt vittne. Då han inte synkar med några andra vittnen eller poliser. Dom har inre en sett honom där.

    Kanske det planerade mötet var ett oplanerat.
    Kanske var det ett avgörande misstag att gå över gatan.
    Som förändrade inte bara liv utan hela Sverige.

    Kan mördaren ha sett mordplatsen ovan trapporna? Sa inte vittnet bakom barackerna att mördaren stannade till?

    Att sen Lisbeth sägs kommit till sjukhuset i efterhand i polisbil. Beror i mitt huvud på att dom var tvungna att slänga av henne. Hon hindrade ambulanspersonalens arbete med Palme. På mordplatsen hindrade hon första hjälpen. Verkade vart hysterisk. Ambulansen skulle ju åka utan henne men ett vittne hejda den och Lisbeth hoppade ombord. Dom ville inte ha henne där.
    Att hon sen står och viftar längs vägen efter fått lämna ambulansen och blir upplockad av en polisbil ser jag som det troliga i bortgångne svens teori, om att en kappa som vart bytt eller försvann. Kanske hon hade flera lager? tog av sig en den yttre. Antar en människa i panik med en puls på 200 vid ett sånt trauma blir väldig varm.
    Inte känner kyla.
    Får problem att andas och vill lätta på klädsel.

    Eller hur ser du på hennes färd till sjukhuset?

    1. Tack för att du redovisade dina tankegångar. Några saker dock. Du skriver att ”två finskor känner igen en polis i anslutning mordplatsen”. Det är inte riktigt. Du syftar på de två kvinnor, vanligen kallade Anneli och Anki, som beskrivit ett möte med en man med walkie-talkie i hörnet Tunnelgatan/Sveavägen. Den ena av kvinnorna menade att hon kände igen honom från ett gym i Upplands Väsby. Att han sklle ha varit polis – och till och med en namngiven polis – beror på spekulationer från andra.

      Uppgiften att Lisbeth Palme skulle ha kommit i polisbil till Sabbatsberg anser jag att man kan avfärda. Den bygger enbart på ett foto som publicerades i Göteborgs-Posten där man ser en kvinna stiga ur en polisbil utanför Sabbatsbergs akutintag. Enligt en bildtext i tidningen skulle det vara Lisbeth. Det är en dramatisk bild tagen under mordnatten och man förstår att tidningen gärna publicerade den. Men Göteborgs-Posten försökte inte bevisa att det var Lisbeth Palme, det påstås bara utan närmare kommentarer att det är henne man ser. Man ser dock inte kvinnans ansikte och bland annat frisyren pekar på att det inte är Lisbeth Palme.

      Om Lisbeth Palme bytt till en polisbil under den korta färden till sjukhuset måste vi dra slutsatsen att ett antal personer övertalats att tiga eller ändra uppgifter om vad som skedde under ambulansfärden. Det blir väldigt krångligt.

      Din slutsats att det kan ha förekommit någon sorts övervakning av Palme – utförd av poliser eller andra som ansåg sig agera i nationens intresse – som inte är kopplad till mordet anser jag dock att man måste ta på allvar.

      Skandiamannens eventuella roll i förloppet förtjänar förstås också att diskuteras. Det finns olika alternativ, inte bara att han skulle vara gärningsman eller på platsen av en ren slump och fullständigt oskyldig till allting.

        1. Han säger i andra förhöret att han var ”ca tjugo meter från korsningen vid Tunnelgatan” och i tredje förhöret att han var ”ungefär mittför” annonspelaren. Det stämmer ganska bra inbördes. Sedan återstår förstås diskussionen om det är riktigt.

          1. Okay tack för svar, vid den välkända annonspelaren…Hur många minuter tog medans han hjälpte till på plats ?

      1. Om du granskar bilden noga ser du inte om kvinnan verkligen kliver ur polisbilen eller bara råkar befinna sig till vänster om bilen och håller upp högra handen så att det ser ut som hon just stängt bilens vänstra bakdörr. Vid en första anblick tolkar de flesta bilden som att kvinnan just har hoppat ur bilen genom vänster bakdörr men det behöver hon inte alls ha gjort. Även om det mot förmodan är Lisbet på bilden så måste hon inte ha åkt med polisbilen

        1. Det ser i vilket fall ut som om kvinnan är professionellt på språng, det vill säga snabbt vill ta sig in på sjukhuset för att hon har ett jobb att göra. Bara den detaljen borde räcka för att framkalla skepsis mot tanken på att det skulle vara Lisbeth Palme på bilden. Vittnen har ju beskrivit hur hon befann sig i ett chockat och upprivet tillstånd på brottsplatsen – något som ju måste anses ganska naturligt mot bakgrund av vad hon varit med om.

      2. Ja den bilden är krångliga för aldrig nån har avfärdat den på ett bra sätt.
        Så skönt att få bra svar.

        Har för mig läst att sven a begärt ut papper och redovisning från ambulansfärden.
        men inte fått ut det han vill. Därav har jag dragit mina slutsatser att dom inte vill, att t.ex Lisbeth ska drabbas negativt. Eller att allmänheten ska få en bild av att hon kan vara ett dåligt vittne.

        Det enda jag hört om själva färden som jag minns.
        är att ambulansförararen ringde nån som dom har samband med och blir inspelad på band. Där han berättar lite för en kvinna om vad son hänt.
        Hon frågar lite om det verkligen är Palme osv.
        Han berättar att han körde fel, skäms troligen lite att han vart så stressad, så han inte raka hitta vägen. Dom kom ju dit, så troligtvis vart det en liten naturlig omväg dit.

        Så nu tror jag också det vart raka vägen till sjukhuset utan mystiska möten och stopp.

        Ja det är krångligt om några måste ljuga. Det tror jag inte heller på.

        Den personen som finskorna såg. Som kanske inte är känd. Du skriver varit polis. Mena dom att han slutat som polis eller att dom sett honom som polis tidigare nån gång?

        Är inte den person finskorna ser, på ungefär samma plats som Inge observerar en person innan mordet som han tror är mördaren?

        Sen funderar jag på personen som går bakom makarna Palme. Han sägs ju se tre stycken personer som verkar gå ihop. Varav en är mördaren.

        Det kan jag inte heller få ihop. Han måste ju gå bara några meter bakom när skottet går. Varför skjuta mot Lisbeth. Är det för att han är rädd att hon känner igen honom. Har dom haft ett möte alla tre innan?

        Om han vill skjuta henne för hon är nära Olof när han skjuter. Rädd att hon ska se honom. Borde han väl likväl riktat sin revolver mot den person som på första parkett sett allt ihop. Hur dom går ihop och mördaren avviker in på tunnelgatan.
        Då måste hans profil vart tydlig.

        Nu var ju vittnet bakom inte nykter så var ju inte perfekta förutsättningar.
        Men hur tänkte mördaren när han skjuter en person eller två med ett vittne nån eller några meter bakom sig.

        Jag får det till att det är ett vredesmord i stunden. utan att ha planerat platsen för att göra det.
        Då vore der väl bättre att vänta tills smala gränder, eller i en port uppgång utan vittnen.

        Hade mördaren planerat att springa in tunnelgatan och haft hjälp av så många observerande hjälpare för att ska fri flykväg. Borde dom sett till att det inte står en person bakom barackerna.

        Mördaren springer sen upp för trapporna över Malmskillnadsgatan.
        Där observerar ett par en person som springer i halkan och försöker stoppa ner något i en väska eller likande.

        Vet du hur många meter in på David bagares gata dom möts?

        Jag har fått för mig det är 20 meter in. Sen går dom 20 meter samt över Malmskillnadsgatan. Där möter dom i trappens övre del vittnet bakom barackerna som sett mördaren och följt efter.

        Sen kommer en detalj jag funderar på som du kanske har svaret på.

        På väg mer för trapporna möter vittnena som 30-40 meter tidigare sett mördaren på David bagares gata…

        Möter dom verkligen polisen där. Och var i trappen?

        Det kan inte ta särskilt lång tid att gå från. Där dom möter mördaren tills dom möter polisen. Sett ett klipp på Youtube där Dan lagt upp en liten film runt mordplatsen. (Han som gör pod du var med i)
        Jag räknade sekunder när han gick från trappan tills dit sista observationen sägs vara av mördaren. Det var inte många sekunder.

        Jag får det bara till att polisen var inom 1 minut efter mördaren. Eller så är det nån annan som springer en senare tidpunkt än en tänkt mördare.

        Kan det verkligen ha vart polisen dom två vittnena möter så straxt efter att dom sett mördaren och mördarens vittne som förföljer mördaren?

  18. Sträckan från entren på Sveavägen 44 till mordplatsen är bara ett 50-tal meter och tar en halv minut om han gick i rask takt så han bör ha kommit fram ganska precis när skotten föll om samtalet med Henry inte varade längre än två minuter

  19. Hej!

    Jag har inte läst artikeln i Filter, vad har de egentligen fått fram om det där vapnet? Vapnet och att Skandiamannen möjligen kan ha haft tillgång till det verkar vara det nya och intressant med dessa uppgifter. I varje fall i mina ögon. Måste dock vara svårt att så här långt i efterhand, när de inblandade är döda sedan länge, att placera det i händerna på Skandiamannen på mordkvällen.

    Och intressant blir det ju först om den inte redan är provskjuten: ”Under utredningens gång har polisen provskjutit 500 magnumrevolvrar och man har fäst särskild vikt vid att spåra de 10 magnumrevolvrar som vid tiden för mordet var stöldanmälda. Av dessa har polisen kunnat spåra samtliga utom Sucksdorffsvapnet. Den revolver som fått mest utrymme i media. den så kallade Mockfjärdsrevolvern, eftersöktes i drygt 20 år och återfanns till sist år 2006, men var i alltför dåligt tekniskt skick för att man skulle kunna avgöra om det var mordvapnet.” (https://sv.wikipedia.org/wiki/Palmemordet)

    Vilka icke stulna revolvrar har man inte provskjutit?

    Med vänlig hälsning Håkan

  20. Har Stig E. haft svårigheter med att få händelserna i kronologisk ordning, medvetna eller omedvetna rena rama minnesfel? Verkar även som om Stig ändrat sin berättelse allt eftersom han läst på. Sätter man Stig som gärningsman? Hur kan då Lisbet sett så fel? Ett annat vittne som kan ha satt händelserna i fel ordning är nog Inge M. det är nog lätt hänt att kasta om. Ett vittne som är hundra på att Lisbet måste ha sett gärningsmannen är Anders D. Gärningsmannen stod Ca: tio sek. på platsen efter skotten. En sak som förbryllar är nog Stigs påstådda samtal med Lisbet. Är detta lögn eller sanning? Varför då ljuga om detta?
    Stig var ju heller inte alls lik Pettersson! Det är nog något som inte stämmer, det förstår nog vem som helst!
    Har Lisbet sett Pettersson, borde hon väl även sett Stig? Sätter man Stig E. som gärningsman bör nog Lisbet förklara sig! Basta!!

  21. Här kommer en egensnickrad gärningsmannaskala.

    18 p. är max

    10 punkter, i poängordning;

    Max 3p:

    – Ogiltigt alibi

    – Vapenkunskap, användning och åtkomst

    – Möjlighet till vetskap om OP:s sista timmar

    Max 2p:

    – Palmehat/medlem i säk.tjänst/terrororg.

    – Längd

    Max 1p:

    – Man

    – Högerhänt

    – Ålder

    – Bosatt/arbete/besök i Sthlms innerstad

    – Anknytning till brottsplats

    ——
    Kastar in några potentiella gärningsmän för skojs skull…

    En totalt oskyldig som jag själv får 2 poäng ( man & högerhänt).

    Mårten Palme – 7.5

    Skandiamannen – 8.5

    CP – 9.5

    VG – 11

    AA – 12.5

    CA – 13.5

    CW (sydafrika) – 14.5

    CGÖ – 15.5

    1. Jag antar att du inte för fram några egentliga misstankar mot Mårten Palme utan att du tar med honom som exempel på att ganska många personer kan ha vissa av de egenskaper eller kunskaper av det slag du räknar upp.

      Och i den meningen tycker jag du har en poäng.

      Jag ska inte försöka gå in på en diskussion om hur du har räknat i övrigt. Det skulle bli väldigt långt.

  22. Jan Hervig: Det jeg undrer meg på etter at en ny syndebukk er plukket ut som Palme-morder, er hvem skal betale den millionerstatningen som blir resultatet av en ny rettsrunde om injurier? Jeg regner med at det er det samme i Sverige som i Norge, at du ikke uten videre kan henge ut et menneske som morder, med bilde og personlige opplysninger, uten å måtte stå ansvarlig for det. Filter: ”Vi er säkra – Skandiamannen är mördaren”. Personen er for lengst død, men hans etterlatte må synes at dette både er provoserende og etisk forkastelig. Kan Expressen og Filter virkelig fremsette slike påstander uten at det får rettslige konsekvenser?

    1. Hvordan skal de etterlatte bevise at dette ikke er sant Jan ? Först må jo noen annen bli funnet skyldig. Noe som igjen ikke betyr, at Stig ikke er medskyldig ? Problemet til Stig og et par andre vitner, er at de var der det hele skjedde. Personlig tror jeg Sverige er på rett spor nå dvs. at de har begynt å tenke riktig og virkelig forsöker å rydde opp i 32 års rot, de siste tre måneder. Jeg håper de virkelig klarer det og til slutt får leget dette nasjonale såret, Palmemordet er. Jeg tenker da også på Olof Palmes etterlatte.

  23. Hej Gunnar,

    Ordvalet ”potentiella gärningsmän” blev fel.

    Menar verkligen inte att misstänkliggöra Mårten, förlåt om du läser här Mårten.

    Ville bara visa på att jag prioriterar vapenvana, vetskap om OP:s sista timmar, alibi och palmehat/kopplingar till säk.tjänst eller terror högt.

    I och med Mårtens vetskap om sista timmarna och i viss mån anknytning till platsen – hamnar då Mårten oförtjänt högt.

    Töntig lista, javisst, men jag tycker t ex detta med vetskap om Palmes sista timmar är för avgörande, för att inte gå till botten med.

    Tack för att du tog dig tid att kommentera!

  24. Slumpen.

    Kanske det finns ett scenario, där slumpen kan ha spelat in ändå?

    Som förklarar mordplatsen.

    Ett misslyckat rån.

    Men hur vanligt var det med random personrån i city 1986?

    Med revolver?

    (Obs, detta är ej CP):

    ”Mr X står kring Dekorima och vãntar på lämpligt rånoffer”.

    ”Han kan också ha bestämt träff med Mr Y i närheten, för att råna denne på pengar eller knark”.

    ”Makarna Palme kommer. Mr X går fram och säger några ord. Makarna Palme fortsätter. Mr X blir förbannad, går ikapp och skjuter”.

    ”Ett rån har urartat till mord.”

    Om någon har tänkt sig att stå där, just då, i nån kvart.
    För att råna någon, vem som helst.

    Då kommer Palme att komma där, just då. Och då är det en slump.

    En helt otrolig slump.

    Men ändå något sannolikare än slumpen, turen och skickligheten – i scenariot med den galne efterföljaren från Grand.

    Men en sådan rånar-Jeppe måste väl polisen haft koll på, gamla register på revolverrånare?

    Inte kan de väl ha missat något sådant? (klart de kan 😉

    Men sannolikheten att det skulle hända just när Statsministern råkar promenera förbi?

    Och att polisen inte skulle få fast en sådan?

    (Obs CP-spåret är dött och begravet för alltid, enligt mig).

  25. JM, tycker du har en STOR poäng med tidsperspektivet i ditt resonemang där.

    ”Hon säger dock att hon kom in 20:10 ungefär och då mötte Stig som hade varit och ätit. Tiden 20:10 upprepas flera gånger i förhöret. Hon började egentligen sitt skift 20:45 men kom tidigt efter att ha handlat. Hon gick på rond 21:00 däremot men såg då inte Stig. Nästa gång hon ser Stig är 23:40 när han kommer tillbaka från mordplatsen till Skandia. I och med detta faller en stor del av Filters hypotes i mina ögon då de menar att Stig ska ha kunnat se paret Palme på väg till bion om han var ute vid 21-tiden och därefter planerat mordet. Nu kom han dock enligt väktaren tillbaka redan vid 20:10 och då hade paret Palme inte anlänt till Sveavägen än. Jag tycker att detta är en ganska stor miss av Filter.”

    Jag hoppas – och tror väl kanske också – att nuvarande PU är medvetna om dessa uppgifter! Det skulle i så fall helt reducera Filters artikel till rena nonsensuppgifter/vidlyftiga spekulationer.

    Såvida inte: SE verkligen var inblandad på något sätt, kanske t.o.m. GM, men att han då ingick i en större komplott (jag nämnde själv, häromdagen, att han kanske då skulle ha agerat ‘nyttig idiot’ åt några andra, uppdragsgivarna… ). Då SKULLE det kunna vara tänkbart att SE träffat någon när han var ute första gången (och kom tillbaks vid 20.10, istället för angivna ”21-tiden”). Det SKULLE kunna vara tänkbart att någon då berättat för SE att paret Palme var på väg till biografen Grand för en kvällsföreställning (ponera att telefonövervakning skett av parets telefon; och att information sedan vidareförts via olika ‘stationer’ av Walkie Talkies – Varför var det ”Barbro/Lennart”-grupperna som den gamle kontraspionagechefen Olof Frånstedt kom att tänka på när han först hörde talas om dessa uppgifter? Donald Forsberg säger själv att han träffat på några av dess medlemmar bortåt Kungsträdgården den kvällen – men ‘tråcklar’ sedan in sig i resonemang om att han minsann är utbildad och en mästare på desinformation, vad nu sådan info skulle ha för relevans in denna kontext?; Avståndet är annars inte så långt/stort mellan Sveavägen och Kungsträdgården…). OM detta skulle kunna vara ett tänkbart ‘scenario’ så skulle SE (som den ‘nyttige idioten’; den som slutligen, av någon anledning, tog på sig att utföra det mörka dådet i en lång kedja av ”konpsirationsförberedelser”) kunnat ha varit informerad – via ‘WT-budbärare’/kontakter ute på stan – att OP/LP gick på bio, och även – kanske via telefonsamtal till hans kontor (hur var det nu med telefontrafiken i centrala Stockholm den natten… Vem var det som satt på en tjänst där han/man kunde kontrollera/manipulera teletrafiken…?) senare ringa och berätta att de nu lämnade biografen, och att SE borde göra sig beredd att lämna Skandiabyggaden. OM det var ett avtalat möte (som ju också KAN finnas med i ett tänkt scenario) så spelade det kanske heller ingen större roll om han var någon minut för sen (varför han även kunde kosta på sig ett litet samtal med väktaren, efter att ha stämplat ut). OM det inte var ett avtalat möte så måste han ändå ha varit säker på att kunna ‘tajma’ det så att han stötte på paret inom rimligt gångavstånd.(Men enligt vittnet Inge M så stod ju mördaren och väntade på Palme vid Dekorima-hörnet,vilket i så fall kullkastar den teorin.

    Fast vad skulle motivet till ett överlagt dåd KUNNA ha varit? Enligt uppgift hade SE varit aktiv i skytteförening i tidigare skede av sitt liv. Och, enligt uppgift umgicks han – främst via sin hustrus vännina – med en man som samlade på vapen, bl.a. Magnum-revolvrar. Det påstås att SE hade diplomater och höga militärer i sin bekantskapskrets, men ”att dessa inte tog honom riktigt på allvar”. Skulle hans ‘engagemang i saken’ då KUNNA ha varit att han ville ‘visa dem’/stiga i status i deras ögon; göra något som för all framtid skulle garantera honom respekt i ‘vissa kretsars’ ögon? SKULLE han kunna vara den som tog det ‘kontrakt’ som fanns ute på OP? (Kanske t.o.m. med internationella förgreningar; och med internationellt ‘bistånd’ i själva operationen). Och att ingen ändå skulle komma att misstänka just honom med den personlighet han hade(inte ens hans dåvarande fru säger att han kunde göra en fluga förnär), men att han då skulle leva upp till devisen ”I de lugnaste vatten…” (eller ett slags Dr Jekyll och Mr Hyde). Har man kollat upp hans finansiella status de följande åren? (det sägs ju att han hade planer på egen verksamhet, men att detta inte gick så bra…).

    Jag tror inte riktigt på detta scenario (även om det SKULLE kunna ha utspelat sig på något liknande sätt). Fast en sak som ändå inte lämnar mig någon riktig ro: varför återvände han till Skandiahuset efter denna hemska händelse? Han stämplade ju ut 23.19. Varför då återvända? Varför inte ta sig hemåt direkt?

    Niklas B: jag noterar också det faktum att du tycks ha svängt 180 grader från att för några veckor sedan vara helt tvärsäker på att det var SE till att det nu inte kan vara han…

    Jag antar att PU har tänkt på det mesta, alla möjliga variabler/parametrar när det gäller SE, men jag tycker inte desto mindre det är av vikt att JM:s uppgifter angående tiden som den kvinnliga väktaren uppgav är riktigt relevanta.

    1. Varför röra till det så oerhört när det när allt kommer omkring kanske bara var ett helt slumpmässigt sammanträffande vid reklamskylten som urartade?

  26. Kan det inte vara så att den verkliga gärningsmannen skulle med den vita Volvon? Men blev först störd av Jeppson och sedan av Cedergren? Gärningsmannen valde istället att stanna kvar bland barackerna och när den vita Volvon inte kunde stanna kvar (pga Cedergren) istället tog sin tillflykt genom att springa Luntmakargatan norrut.

    1. Jag tror Sigge Cedergren passerade mordplatsen flera minuter efter mordet. Föraren i den bil han mötte har enligt Granskningskommisionen placerat händelsen till efter 23.30. Sigge har själv berättat att han hörde sirener under hemresan – det tyder också på att det inte var vid mordtillfället han kom åkande, utan senare. I något förhör säger han visserligen att han hörde skott. Men det är inte något av de första förhören där han pratar om hemresan. Så det tror jag inte så mycket på.

      1. Det om bilen köper jag. Men det som är det märkligaste är den springande personen norrut (som inte hade joggingkläder enligt Cedergren) för man kan säga att de nästan var 2 vittnen, då Cedergrens kollega bekräftade precis efter mordet att Cedergren hade sagt han tyckte det var märkligt att det kom någon springande mitt på natten. Kan i det sammanhanget inte riktigt glömma heller då den märkliga man som sprang till en taxibil (korsningen längre norrut vid Sveavägen) ung. 30 minuter efter mordet och blev skjutsad till rondellen i höjd med Sollentuna. Det jag vill är att man kan utesluta att det handlar om 2 gärningsmän innan man kan tro att det verkligen handlar om skandiamannen. Tänker också på Cecilias vittnesmål där hon såg 3 personer svänga in vid annonspelaren. Något vittne har också sagt att i trapporna var det så mörkt att man bara kunde se skuggorna efter den som sprang. Annars finns det någon märklig artikel från Ålandstidningen där någon ska ha träffat på Skandiamannen och påpekat att Lisbeth har pekat ut honom. Naturligtvis ska man inte tro allt vad man läser i tidningarna men den typen av artiklar dyker förstås upp i minnet nu. Var det annars så också att det var Skandiamannen som hade ritat Palme som en måltavla? ( Har också något vagt minne av det)

    2. Ägaren till Volvon, som i själva verket var silvergrå, har identifierats av Palmeutredarna, se Granskningskommissionens rapport. Vittnet Lars har inte lagt märke till bilen och det förefaller inte som om Cedergrens bilfärd ägt rum i omedelbar anslutning till mordet, utan minst 5-10 minuter senare. Föraren av Volvon har själv uppskattat tidpunkten till kl. 23.35-23.40.

        1. Vittnet Jan N som körde en svart Mercedeslimousin har berättat att han såg en man komma gående Luntmakargatan norrut på väg mot Tegnérgatan klockan 23.35. (Se http://www.itdemokrati.nu/page36w.html)

          Det skulle möjligen kunna vara samma person som Sigge Cedergren talat om, förutom att Sigge sa att mannen sprang. Men den bil som Sigge pratat om att han mött och haft svårt att ta sig förbi (eftersom han själv körde mot enkelriktat) kan inte ha varit limousinen. Sigge pratar om en vit Volvo. Granskningskommissionen berättar att polisen fick tag i föraren till sist och att Volvon inte var vit utan silvergrå. Se Mordgåtan Olof Palme sid 420f.

  27. Jag tycker inte det känns eller tror att det är skandiamannen som har skjutit. Jag menar att skulle skandiamannen avsiktligt gått gått ut och skjutit på två personer både mot Olof och Lisbeth palme för att ha ihjäl två stycken efter att man har jobbat,, dessutom en statsminister dessutom. Alltså att skjuta och ha mod att skjuta en statsminister är en stor grej,, jag tror att man skulle ha haft en kriminell bakgrund som tex mord tidigare för att utföra en sådan här stor grej.

    Alltså att skandiamannen skulle då efter mordet gå också direkt och visa upp sig i tidningen och visa sig det känns också att om man har mördat någon så det sista man bör göra är att visa upp sig !?? När han då vet Stig att Lisbeth palme skulle ha känt igen honom
    (och visa uppsig vilka kläder man hade under mordnatten) Då känns är det ju orimligt att skandiamannen skulle vara den som hade ihjäl palme

  28. Någon som närmare vet vad ”Filter” har för bakgrund och eventuell uppbackning av intressen, ideologiska eller ekonomiska bakom ? . Första gången jag kan påminna mig se namnet eller ordet i något annat sammanhang än som en detalj i förgasaren på min motorsåg. Artikeln kommer väldigt påpassligt i ett skede när alla andra andra syndabockar just är förbrukade. Kan det möjligen vara ett nytt sidospår någon vill passa på att i förebyggande syfte försöka leda in den fortsatta utredningen med den nya åklagaren på ?

  29. Om det är 50 meter från port 44 där Skandiamannen kommer ut till mordplatsen. Samt att han håller normal gånghastighet enligt trafikverket. tar det honom 36 sekunder dit.
    Träffar han på Palme på vägen dit som sägs ha avverkat sträckan från port 44 till mordplatsen på 43 sekunder för mycket. Dvs verkar ha stått still i 43 sekunder. Tar det totalt 79 sekunder för Palme att gå från port 44 till mordplatsen.
    Drar man bort 1 minut 19 sekunder från 23:21.20 får man att Palme borde passerat port 44 23:20.01

    Det är ungefär den tid Skandiamannen sägs ha stämplat ut.

    1. Om det mot förmodan visar sig vara Skandiamannen. Kommer jag tänka på en film.
      Polis polis potatismos.

      I slutet pratar Beck (Gösta Ekman) med mördaren i filmen

      Jag cyklade förbi hem från skjutbanan. Det var en ren slump, att jag såg Palmgren. Jag tog fram vapnet och sköt den djävulen

      Nu vet jag att den bygger på en bok från länge sen 😉 kanske skulle läsa originalet.

  30. VAR SKANDIAMANNEN GÄRNINGSMAN ELLER ETT OSKYLDIGT MORDPLATSVITTNE?

    Svaret verkar vara att Skandiamannen var oskyldig enligt förundersökningsmaterialet mot Christer Pettersson 1989.

    Det framgår av vittnesförhören 1986 med Skandiamannen den 1 mars och med vittnet i gränden, Lars J den 4 april och 27 augusti. Dessa tre förhör ger Skandiamannen alibi.

    Det har heller inte gått att få fram att detta skulle vara fel från personer väl insatta i spaningsuppslaget Skandiamannen och som tror och pekat på hans skuld. Mikael B har även i inlägg visat på Skandiamannens oskuld..

    Dagen efter mordet lördag den 1 mars kl. 12.20 ringde Skandiamannen till polisen och berättade att han hade efter mordet sett en man i tjugoårsåldern iklädd mörkblå täckjacka stå upplyst vid det s.k. kulturhuset (Luntmakargatan 14), d.v.s. Lars J.

    Att Lars J hade stått vid Luntmakargatan 14 var inte känt för omvärlden eller mördaren vid tidpunkten för Skandiamannens telefonsamtal.

    Lars J stod till höger om barackerna på Tunnelgatan, nästan nere vid Luntmakargatan, när gärningsmannen sprang förbi honom. För att därefter kunna se mördarens flykt uppför trapporna gick Lars J, efter att gärningsmannen hade passerat honom, över till det motsatta hörnet, det nordöstra, av korsningen mellan Tunnelgatan och Luntmakargatan som har adressen Luntmakargatan 14. Där ställde han sig vid ett ”Rikstelefon-brunnslock”.

    Lars J stod då någon minut till vänster om barackerna sett från mordplatsen och följde gärningsmannen uppför trapporna. Lars J var synlig från Sveavägen där bl.a. Skandiamannen och Lisbeth Palme såg honom. Hon uppfattade det som att det var den andre gärningsmannen, den i blå täckjacka (vittnet Anders B vid Dekorimas entré) som hade stannat kvar (antagligen en overklig syn i den traumatiska situation som hon befann sig i).

    Lars J:s förflyttning kunde inte mördaren känna till eftersom han då sprang uppför trapporna. Således ger Skandiamannens telefonsamtal den 1 mars honom alibi.

    Men med tanke på att Skandiamannens signalement m.m. (utseende, klädsel, personlighetstyp, beteende, tillfälle etc.) i stort sett överensstämde med gärningsmannens är det svårt att acceptera att det inte var han, även om det inte ändrar någonting i Skandiamannens oskuld.

    Skandiamannen kan som gärningsman, när han hade kommit upp på trappkrönet och då gjorde ett snabbt ögonkast nedåt ha sett en person stå i hörnet av Luntmakargatan 14. Därefter kl. 23.30 – 23.40 nere på Sveavägen kan han ha tagit del av Lars J:s vittnesmål för en ljushårig kvinnlig polis.

    Teorin är dock mindre sannolik. Bl.a. så preciserade inte Lars J att han hade stått i hörnet vid Luntmakargatan 14 förrän vid förhöret den 4 april. Det här borde också Lars J kunna bekräfta.

  31. Det som retar mig – eller som jag inte kan släppa är:
    Mattias Göransson är ju ingen dumskalle. Han hänger kanske inte så mycket på Palmeforum som vi andra kanske men är ju en mycket begåvad journalist och efter sin briljanta genomskärning av hela Quick-haveriet så vet han ju vad bevisvärde är. Han förstår skillnad på en ren spekulation och att vilja anta någonting vs. ett bevisvärde som håller juridiskt.
    Således borde även han kunna läsa sin egen artikel och se att den verkligen inte håller hela vägen. Den rimliga slutsatsen då borde ju vara att han vet något mer – som vi andra inte vet.
    Därav drar han på dessa stora växlar och säger att han aldrig skulle publicerat om han inte var hundra procent säker.
    Att han då gör så, med så lite på fötterna är just det det som jag inte får ihop. Om jag kan se bristen i hans artikel så borde även han kunna göra det – rimligtvis.
    Vad är det då han vet som vi andra inte gör? Har dom hittat ett vapen? Vad kom fram när PU förhörde Filter? Hänger det ihop med Krister Petersons optimism?
    Alla som jag, som är ohälsosamt intresserade av detta, vet ju att vapnet är en stor del av nyckeln till lösningen. PU har ju uppenbarligen känning på något.
    Jag tycker precis som ni flesta andra att Skandiamannen är en fullständigt otrolig gärningsman, på alla sätt faktiskt. Och är det som ni andra spekulerar i att han har kopplingar till grupperingar, som tex Stay Behind så har jag svårt att tro att hela sanningen någonsin kommer fram i så fall.
    Men, och där i ligger väl kanske hoppet, kanske kanske är Skandiamannen kopplingen till vapnet? Oavsett om han sköt själv eller inte,så kanske man hittat vapnet genom honom? Skandiamannen KANSKE hade kopplingar i dessa så kallade ”kretsar”, kanske agerade själv tillsammans med någon etc men det kan vara genom honom man hittat vapnet, storleken på hans iblandning oviktigt denna frågeställning.
    – Är han nyckeln till vapnet?
    DET är faktiskt något ingen tidigare PU har undersökt, vad vi vet.
    Om så är fallet så blir PU’s senaste optimism, skriverierna om testskjutningar och Göranssons tvärsäkerhet helt plötsligt logisk. Vad säger du Gunnar om denna spekulation?

    1. För tydlighetens skull: artikeln i Mattias Göranssons tidskrift Filter är skriven av Thomas Pettersson.

      Jag återkommer gärna med synpunkter på det du tar upp. Men inte just nu.

    2. 1. Göransson har feltolkat PU
      2. Göransson arbetar för PU
      3. Göransson arbetar omedvetet för PU

    3. Frågan är alltså: skulle Filters uppgifter om Skandiamannens bekantskapskrets, som exempelvis vapensamlaren men kanske också andra personer, kunna leda fram till mordvapnet?

      Mitt spontana svar är som så ofta annars: vi får väl se. Men för att svaret på frågan ska vara ja krävs för det första att Skandiamannen är skyldig till mordet eller åtminstone inblandad. Och för det andra krävs att någon, kanske revolverns ägare, tog hand om vapnet efteråt och inte vidtog några försiktighetsåtgärder för att förhindra att Palmeutredarna skulle kunna få tag i det.

      Det skulle ju förstås vara möjligt om ägaren fick igen det av Skandiamannen efter mordet utan att på något sätt misstänka att det faktiskt kunde ha använts för att skjuta statsministern.

      Men hur sannolikt är det? Visst. Det är i princip möjligt. Men mindre troligt så länge vi inte vet något som pekar i den riktningen, skulle jag säga. Alltså: vi får väl se.

      Krister Peterssons optimism är hedervärd och han kan mycket väl ha skäl till sin optimism. Men han har talat om att lösa mordet innan han går i pension om nio år. Det låter kanske inte direkt som om utredarna fått tag i vapnet.

  32. Statistik.

    Flera aspekter runt MOP är särskiljande och KAN vara viktiga, då de statistiskt pekar i en viss riktning.

    Om vi snävar ner det till 4 gemensamma nämnare. Och tar fram statistiskt underlag för mord/mordförsök. (finns det ens så många liknande fall)?

    – Offret väl känd och kontroversiell.

    – Ouppklarat / okänd gm.

    – Brottsplats utanför hem och vid sidan av ordinarie arbete.

    – Revolver ( / pistol/ gevär)

    —–

    Vore intressant att se denna statistik!

    Finns det ett enda fall med dessa kriterier som kan ha varit ett misslyckat rån?

    Eller ett enda annat, med en förmodat ensam gm, av slumpartad karaktär?

    —–

    I de liknande fall jag har i bakhuvudet, pekar skuldfrågan snarare i riktningen:

    – större organisationer, t ex CIA och Sydafrika (diverse exempel).

    – Insider, vetskap om livvaktsskydd. (Mahatma Gandhi, Indien – dock uppklarat).

    – Förbestämt möte (diverse maffiametoder, ex Jimmy Hoffa, USA).

    Kort sagt; det pekar mot större organisationer, vetskap om offrets sista timmar eller ett mötesscenario.
    ———

    Ett enda möjligt slumpartat mord kan jag komma på:
    Anna Lindh.

    Men det utförs med kniv.

    Det klaras upp nästan omgående.

    Och politiska motiv/ viss planering håller jag inte för uteslutet i det fallet.

    ——–

    Tycker absolut statistiken bör vägas in tungt.

    Vem kan mest om mord, Leif GW eller Guillou?

    —–

    Den sista, mindre undersökningen, jag gjorde – (men enbart mord på politiker och oavsett modus operandi) visade:

    – Ensam gm 25 %

    – Mötesscenario 16 %

    – Konspiration,
    utan möte 59 %

  33. Valet av mordplats är visserligen bra, om man kan tänka sig den teorin.

    Men mördaren har ändå mycket tur som kommer undan.

    Tänk er följande scenario;

    Taxichaufför till växeln:
    – ”Mord vid Sveavägen/Tunnelgatan.
    Gärningsmannen springer mot trapporna upp till Malmskillnadsgatan”.

    Växeln till polisen:
    – Mord Sveavägen/Tunnelgatan. Gärningsmannen tar trapporna upp till Malmskillnadsgatan”.

    Larm, utrop:

    – Alla till Brunkebergsåsen. Trapporna ner mot Tunnelgatan, vid Malmskillnadsgatan. Misstänkt, beväpnad gärningsman”.

    De hade kunna hunnit stå och vänta på honom, uppe på krönet. Och allt hade varit löst…

  34. Det är något med den där klockan som inte stämmer heller. Skandiamannen säger sig ha gått in nära Dekorimas upplysta fönster för att kunna se vad klockan var. Redan där blir det väldigt mystiskt alltihop. Han borde då ha varit väl synlig inför flera vittnen. Dessutom bör han inte varit intresserad av de bestyren om han var på väg att skjuta Palme. Frågan skulle kunna bli om han alls kom så långt i sin promenad och stannade ungefär vid annonspelaren. Flydde istället den obehagliga situationen men hittade på sin historia för att inte bli misstänkt. Lisbeth såg t.ex. någon längre upp på Sveavägen som inte ville hjälpa till och någon bilförare var rätt säker på att någon sneddade nordöst över Sveavägen. Det är sagt att gärningsmannen hade väldigt konstigt springsstil på Tunnelgatan enligt något vittne på Sveavägen. Visserligen var Skandiamannen lite äldre redan då, men hade han underlig springsstil? Finns ju inspelat på film hur han provsprang.

  35. Har också lyssnat på podden om palmemordet och Skandiamannen och där framgår ju tydligt (de läser ur förhörsprotokoll) att väktaren anger runt 20.10 som klockslag när Skandiamannen kommer tillbaka till Skandia och inte kl. 21. Där faller väl indiciekedjan kring att Skandiamannen sett paret Palme vid Grand? Väktaren Henry säger ju också att han pratat några minuter med Skandiamannen och om uppgiften ovan stämmer att utcheckningen är innan receptionen måste Skandiamannen kommit ut på gatan bakom paret Palme och då stämmer det inte med vittnet Inges iakttagelser. Att också återvända till i princip brottsplatsen ca 20 minuter efter mordet känns också märkligt. Varför då fly upp mot Malmskillnadsgatan om man snart återvänder? Sen har jag funderingar kring den springande mannen som vittnena Yvonne och Ahmed ser. Om de inte går extremt långsamt så är polisen väldigt nära den springande mannen med väska. Sträckan mellan där de möter mannen och där de träffar de förföljande poliserna är knappt 100 meter. De har också stannar kort och visat vittnet Lars att de sett någon som springer. En rask promenad tar 1 minut för den sträckan, spatsertakt tar 1.30-1.45. I Gunnars ”mordgåtan Olof Palme” så framkommer i intervjun med taxichauffören Anders D att det tog en bra stund för polisen att springa in på Tunnelgatan (s.496). Om polisen kom 3 minuter efter mordet och det tog en stund innan de sprang iväg, låt oss säga 30 sekunder (vilket känns lite om man läser hur han beskriver situationen), så skulle det tagit tre och en halv minut för Yvonne och Ahmed att ta sig mindre än 100 meter. Antingen måste de stannat på vägen en längre stund, eller så kröp de fram. Vittnet Lars säger i en tidningsintervju i Expressen (19/3 2013) att gärningsmannen försvann åt höger. Det passar ju om han tog södra sidan av David Bagares gata. Men varför sprang han den? Närmaste vägen från trapporna är i princip rakt fram till norra trottoaren på David B:s gata. Stämmer det kanske att han tog höger ner mot Kungsgatan istället?

  36. Otydligt av mig, självklart är den skriven av Thomas Pettersson. Göransson är ju ansvarig utgivare och han som låtit mest i media. Spännande att höra dina synpunkter!

  37. Tack Gunnar.
    Min spekulation var också kring Göransson & co. Är det en klassisk ”Guillou” dom gör? Att veta mer men nu locka ut alla att dementera och sen nästa publicering… Jag menar att Göransson måste ju kunna läsa sin egen artikel, den håller ju inte juridiskt och det ser ju han också. Mycket märkligt – om dom nu inte vet mer. Eller så har jag överskattat Göransson & co. VI får väl se som sagt.

  38. Vore intressant att höra från dem av er som inte tror att Skandiamannen kan vara skyldig, hur ni ser på signalementsfrågan? Håller ni inte med om att Skandiamannens signalement överensstämmer mycket bra med de viktigaste vittnenas angivelser? Eller menar ni att det funnits två personer på mordplatsen med liknande signalement? Eller vad? Jmfr. gärna Lars Larssons sammanställning i Nationens Fiende där han tagit hänsyn till vittnesmålens närhet i tiden samt hur respektive vittne stod placerat i förhållande till mord/dråpplatsen.

    1. Som vi vet kom det inte in något särskilt om mördarens ansikte från vittnena på Sveavägen – i alla fall inte i de tidiga förhören. I det avseendet kan vi inte gärna påstå att Skandiamannen blev utpekad. Hur var det då med hans keps, något som väl möjligtvis skulle kunna ha slagit igenom i vittnesiakttagelserna om han var mördaren?

      Ja, hur det stod till med mördarens eventuella huvudbonad kom det in åtskilliga uppgifter om. Jag gjorde en sammanställning av den saken i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. Låt oss se vad jag hittade. Så här skrev jag på sid 66-67:

      Det offentliga förundersökningsprotokollet från åtalet mot Christer Pettersson redovisar förhör med 42 personer som hörts om ”Sveavägsavsnittet”. Det omfattar skeendet som börjar just när makarna Palme tagit farväl av Mårten och slutar med gärningsmannens flykt.

      Av dessa har 29 personer uppgett att de sett en person som är eller kan vara gärningsmannen. Och av dem har 27 gett någon sorts signalement.

      Låt oss hålla oss till dessa 27. När det gäller huvudbonad kan deras uppgifter beskrivas så här:

      Osäkert om han hade huvudbonad: 13 vittnen

      Barhuvad: 8 vittnen

      Stickad mössa: 2 vittnen

      ”Platt” huvudbonad: 1 vittne

      Jacka med luva: 1 vittne

      Grå herrhatt eller Sherlock Holmesmössa: 1 vittne

      Keps: 1 vittne.

      Det enda vittne som sagt att gärningsmannen hade keps är kontoristen Lars J som talade med polisen redan under mordnatten och då nämnde kepsen.

      1. Jag tolkar dig att du inte ser ett liknande signalement hos gärningsmannen som hos Skandiamannen även om du bara nämner kepsen.

        När det gäller huvudbonaden så är det, förutom Lars J, flera som nämnt en huvudbonad och några av dem att den var mörk (Anders B, Ann-Charlott H, Christina V, Hans J, Inge M, Jan-Åke S). Anders D talar om ”en grå herrhatt som var långt nerdragen i pannan”. Cecilia A nämner ”någonting platt”. Sen beror det säkert på avstånd och placering hur exakt respektive vittnes angivelse kan vara.

        Vi har ju också det allmänna intrycket (mörka kläder), rocken (16 vittnen), byxorna (mörka), skorna (lågskor), ålder, längd, kroppstyp och den omtalade handledsväskan.

        1. Mörka kläder, rock, mörka byxor och även lågskor var förvisso dominerande inslag i vittnesbeskrivningarna av mördaren. Men det stämde också in på väldigt många mäns klädsel en vinterkväll i Stockholms innerstad.

          Väskan dyker upp i Yvonne N:s vittnesmål uppe på åsen, inte i Sveavägsvittnenas uppgifter. Det är en av de omständigheter som skapar osäkerhet kring om det verkligen var mördaren hon såg.

          Det är också att märka att hon i förhören visserligen talar om en väska som mannen är sysselsatt med, men att hon inte ser någon rem, det vill säga det som skulle göra väskan till en handledsväska. En alternativ tolkning är att det är ett fodral till en walkie-talkie. Det finns ju som bekant ett antal vittnesobservationer som pekar på att personer med walkie-talkies rörde sig i området kring mordplatsen.

          En ytterligare omständighet som skapar tvivel kring om det var mördaren hon såg är att hon och hennes sällskap direkt efter observationen mötte vittnet Lars J högst upp i trappan upp mot åsen och att de i slutet av trapporna mötte de poliser från Södermalmspiketen som tagit upp mördarjakten. Det skulle kunna peka på att Yvonnes observation av mannen på åsen är lite för sen för att det skulle vara den flyende gärningsmannen.

          Det ska också noteras att Yvonne N inte vet om mannen på åsen hade någon huvudbonad. Just det säger inget om trovärdigheten i hypotesen att det skulle vara mördaren hon sett – just eftersom det är så oklart om mördaren hade huvudbonad och hur den i så fall såg ut. Men det innebär att hennes beskrivning av mannen hon såg inte stämmer särskilt tydligt in på Skandiamannen. Det skulle kunna vara han, javisst. Men mer än så tycker jag inte man kan säga.

          1. Idag kom det dessutom nya uppgifter i Expressen från ett vittne att Skandiamannen var vid mordplatsen först flera minuter efter mordet. Förstår inte hur allt hänger ihop med tider. Däremot skulle jag kunna förstå om vittnen annars ibland inte vill tar upp fler iakttagelser än själva gärningsmannen på grund av rädsla. Men just när det gäller dessa uppgifter kanske det inte stämmer så väl.

              1. Jag gissar att du menar otillförlitlig. Jag har aldrig hittat något som pekar på att han skulle ha misslett utredningen med avsikt. Däremot finns det uppgifter i hans vittnesutsagor som tycks vara oriktiga (och det är han inte ensam om). Jag kanske låter petig, men jag tror det är viktigt att försöka hålla den här känsliga diskussionen så fri från möjligt från vad som kan uppfattas som påhopp på vittnen. De har nog haft det jobbigt så det räcker ändå.

                1. Ja Gunnar hålla med. Är svårt att bedöma hur viktigt att nya uppgifter är just nu men när det ändras något direkt hos vittnen på plats då kan man inte säga annat det är intressant. Tillförlitlighet bör vara för tidigt att bedöma. Det bör isåfall komma ”bakvägen” där man väger samman olika fakta med det nya innan man ens kan spekulera. Det finns annars 2 saker som jag kommer på hos detta vittne. Dels iakttog han att Lisbeth inte tittade upp mot gärningsmannen och dels säger han sig ha sett gärningsmannen hela vägen från brottsplatsen till upp för trapporna. Men det är klart att det inte räcker med någon enstaka genomläsning av vittnesprotokoll från min sida.

          2. Apropå vittnet Yvonne, så hävdade Ulf Lingärde tre år efter mordet att hon inte såg mördaren – denne tog nämligen en annan väg. Istället såg hon skandiamannen, som då per implikation inte kan vara mördaren. 33.40 och framåt här lägger Lingärde ut texten.

              1. Tillägg: Nästa vecka kommer Dan och Juan också att lansera ett särskilt analysverktyg, där var och en kan mata in sina egna tider och sedan studera hur dessa påverkar sannolikheten för att det verkligen var gärningsmannen som Yvonne N observerade.

                1. Äntligen för en skeptiker som jag! Kanske får backa från min skeptiska ståndpunkt, eller inte…

              2. Det är lättare att följa med i resonemanget om man även har tillgång till videofilen:

      2. Personligen tror jag på Skandiamannen och ”Grandmannen” som en och samma person, Du har en oerhört intressant sida och jag tackar särskilt för det du hänvisar till om Mårten Palmes beskrivning av eventuell ”Grandman”: …”keps och eventuellt stålbågade glasögon”. Du skrev detta i din artikel om ”vittnen från biografen Grand” för några år sedan.

        1. Att Grandmannen skulle ha haft keps eller skärmmössa samt glasögon är något som återkommer i uppgifter från flera vittnen. Se kapitlen Mannen vid Grandbiografen och Förföljda? i min bok Mordgåtan Olof Palme.

          Det reser åtminstone frågan om det kan ha varit Skandiamannen som uppehöll sig vid biografen. Nu finns det mycket som tyder på att samme man bevakade bion både omkring klockan 21 och efter sena kvällsföreställningen två timmar senare. I så fall skulle han ha befunnit sig utanför bion i samband med att makarna Palme började promenera därifrån, bara några minuter innan han stämplade ut från Skandia. Det kanske är möjligt om han skyndade sig från biografen och tog sig in i Skandiahuset genom en bakväg för att sedan uppenbara sig i entrén på väg ut. Men det blir väldigt trångt om tid.

    2. ” Eller menar ni att det funnits två personer på mordplatsen med liknande signalement? ”

      Näe men jag tror på skandiamannens förklaring;att han var aktiv på platsen; han lägger Olof i framstupa sidoläge,han talar med Lisbeth under någon minut,strax därefter visar han poliserna i vilken riktning GM flytt och deltar själv i förföljandet och utsätter sig för en stor risk för att hjälpa polisen.När han återvänder hör han en polis ta upp ett vittnesmål och märker då att det är hans signalement ! Han ber polisen att lyssna att dem fått fel signalement men han blir inte trodd och visste inte vad han skulle hitta på.

      Om du tittar på bilden nedan så hade han inte ändrat sitt utseende som gjorde honom så lätt igenkänd.

      Varför skulle han vilja visa upp sig så här utan att ändra sitt utseende om han vore GM ?

      http://proletaren.se/artikel/elefanten-i-porslinsbutiken

  39. Undrar varför det är så svårt att lösa detta? Om skandiamannen kunde komma med påhittat vittnesmål så är det väl inte orimligt att det kan finnas något mer vittne på plats som kan ha kommit med falska uppgifter. Ibland får man ju uppfattningen att gärningsmannen skulle ha varit väldigt bred över axlarna och muskulös. Vet när jag till exempel tidigare tänkt på Victor Gunnarsson har jag inte tyckt det har stämt så bra.

    1. Vilket vittne är ”väldigt bred över axlarna och muskulös” ”som kan ha kommit med falska uppgifter” Andreas ?

      1. Håller med att ordvalet inte var så lyckat, utan troligare att man kan ha utelämnat något viktigt. På grund av glömska, rädsla, för att man trodde det var oviktigt eller för att helt enkelt vilseleda.

  40. Men varför kände inte Lisbeth Palme igen, eller pekade ut, Skandiamannen som mördaren – om det nu var så att hon såg honom under en (kort) stund? Chock/Trauma? Annat? (Hon borde ju också – i vart fall för PU – kunna verifiera om hon verkligen växlade några ord med honom eller ej). Varför skulle hon inte ‘våga’ peka ut honom?

  41. När Palmeåklagaren skjuter in inriktningen tillbaka till mordplatsen och vittnena , då blir jag hopfull.

    En korrekt utförd brottsplatsrekonstruktion och korrekt hantering av vittnena, hade t o m kanske kunnat lösa mordet rätt tidigt.

    Åtminstone uteslutit många mer eller mindre galna teorier, t ex den ensamme galningen.

    Mycket riktigt börjar utredningen nu också rulla upp, det som åsidosats tidigare, t ex Skandiamannen.

    Men övriga vittnen då, kan de tillföra något nytt igen?

    – AB
    Cilla
    Leif

    Alla 3:s första tolkning, vittnar om ett sällskap på tre personer. Det går inte att ändra på.

    – IM

    De tidigaste vittnesmålen är så ofullständiga att vi inte vet hur de skall tolkas.

    Men han hävdar i dag bestämt och har vittnat i rätten under ed – att gm stått förberedd, tidigare än vad en efterföljande från Grand kan ha hunnit med.

    – LJ och YN

    Här skulle det nog kunna gå att logistiskt räkna ut att mannen på David Bagares INTE är gm.

    Och därmed ha starkare skäl att misstänka:

    Den flyende mannen har sett/hört något skrämmande. Därför flyr han bort från hotet. Därför tog gm antingen till höger eller vänster, på Mallmskillnadsgatan.

    —–

    Så till pudelns kärna:

    Vilket vittne finns kvar att analysera och ev. utreda vidare?

    Med all respekt för Lisbeth.

    Men innan det är för sent har utredarna rätt att få veta;

    – Vad hände mellan Sari och Dekorima? Centimeter efter centimeter.

    – Vad kan ha föranlett tre vittnen att uppfatta ett sällskap, i närheten av reklampelarna? Något, vad som helst!

    – Om LP:s officiella vittnesmål är korrekt. Kan vi då komma överens om att hon enbart sett; AB på långt håll, gm utan ansikte i profil samt LJ vid barackerna?

    – Finns det saker i LP:s tidigaste polisförhör, kanske hemligstämplade, som skulle underlätta en lösning?

    – Finns det aspekter, under LP:s samtal med t ex Holmér eller statsrådsberedning, som skulle underlätta lösningen?

    Utredarna måste få veta detta säkert, innan de kan gå vidare.

    Silkesvantar hit eller dit.

    En normal brottsutredning börjar med brottsplatsen, ögonvittnen och det oklara kring detta – direkt.

    Och det som verkligen är jätteoklart – det är Lisbeths vittnesmål.

    1. Lisbet har ju knappt sagt något offentligt om mordet själv.

      Blev mer eller mindre tvingad att vittna.

      Och det hon säger går tvärs emot övriga vittnen.

      Inte konstigt att vi då undrar om tre vittnen kan ha så fel?

      Eller att det faktiskt kan röra sig om en slags mörkläggning.

      Ändå – prövar mig på ett scenario där allas vittnesmål passar in.

      Mycket fördelaktigt för
      Lisbets officiella version:

      Gm står utanför Dekorima och väntar. Observeras av musikläraren.

      Makarna Palme kommer gående i närheten av pelarna och gm går emot dem. Musikläraren ser inte just detta, utan har annat att tänka på.

      Makarna stannar upp tre sekunder för att titta på klockan eller på reklampelaren.

      Lisbet ser inte ens mannen som nu står på ca 1.5 m avstånd. Hon fokuserar kort och intensivt på något annat (makens klocka, något på pelaren, kort ordväxling med maken).

      Makarna går igen, efter den korta pausen. Lisbet borrar blicken i marken, i den bistra kylan. Gm går ikapp, går med ett par meter, lägger handen mot axeln och skjuter. Han skjuter strax efter att musikläraren tittat upp igen.

      Makarna Palme och mördaren stod nära varandra under kanske tre sekunder. Kanske funderade då gm på när han skulle skjuta.

      De observeras också mycket logiskt som ett sällskap, av tre centrala vittnen.

      Lisbet glömmer bort den lilla pausen, delvis p g a chocken. Och för att det lilla stoppet var högst bagatellartat. Hon kanske aldrig ens fick frågan.

      —-

      Vips så har vi ett ”möte” som, medvetet eller omedvetet, passar in på allas vittnesmål.

      1. Mycket klar redogörelse. Viktigt att en grupp kan te sig som ett sällskap utan att vara det. Dessutom såg musikläraren något vid reklampelaren. Men djävulens advokat invänder att handen på axeln borde ha undvikits om GM då ännu trodde sig osedd; makarna borde dessutom ha märkt skuggor, andedräkt och ljud innan han kom helt inpå; Lisbets utrop kan ha varit riktat till Palme men passar bättre med förskräckelse över vad en ny ledsagare tog sig till. Och i din version svängde makarna på eget bevåg först ut mot pelaren, sedan in mot fasaden i riktning mot avfasningen?

    2. Krister Petersson är skicklig på att ge intervjuer och samtidigt inte säga särskilt mycket. Man kan hur som helst notera att han hos Hasse Aro säger att det slumpmässiga mordet är en teori bland många, men att den kanske ”har en del för sig”. Samtidigt förhåller han sig givetvis neutral och håller alla dörrar öppna. Dock har jag aldrig hört honom kommentera teorin om ett avtalat möte, men det kan ju också bero på att han inte fått frågan. Han för inte självmant fram detta som ett möjligt alternativ i det här studiosamtalet, trots att det vore en given invändning mot Aros resonemang. Intervjun i Krimkvarten börjar ca 6 minuter in på detta klipp:

      1. Under 1990-talet genomfördes som bekant flera omfattande utfrågningar av Palmeutredarna i teve och radio. Det handlade då om genomgångar av olika spår, inte minst polisiära sådana. Likaså berättade utredarna om hur olika walkie-talkie-iakttagelser och andra intressanta vittnesmål hade följts upp. Man gick ofta in på enskildheter. Spaningsledaren redovisade också den gärningsmannaprofil som man arbetade efter osv. Även mötesscenariot diskuterades i teve 1992 med utredare och åklagare på plats i studion.

        Sedan kan man naturligtvis vara kritisk till de svar som gavs i flera av dessa utfrågningar, men intrycket var ändå att man från utredningshåll försökte vara så tillmötesgående som möjligt.

        Givetvis rådde förundersökningssekretess även på den här tiden, men man får ändå säga att åklagare och spaningsledare faktiskt lättade en del på förlåten. Då tänker jag inte på allt det material som med nödvändighet blev offentligt i samband med rättegångarna mot Christer Pettersson, utan information om andra utredningsåtgärder. Sedan dess har också Granskningskommissionens rapport bidragit med ytterligare uppgifter.

        Allt detta kan jämföras med tonläget idag, där utredarna i princip inte säger något alls. Det kan komma någon summarisk genomgång på årsdagen av mordet, men i övrigt redovisas sällan något mer substantiellt. Någon gång kan man möjligen skönja en medveten läcka som syftar till att skapa ringar på vattnet, men i stort sett är det tyst. Journalister och andra intresserade är i regel hänvisade till att försöka tolka nyanser i Krister Peterssons ordval. Det hela liknar snarast kremlologi. Det märkliga är att alla också tycks acceptera detta förhållande, trots det uppenbara allmänintresse som omgärdar dådet och alla offentliga resurser som har tagits i anspråk. Palmeutredarna på Hans Ölvebros tid var närmast ett under av öppenhet jämfört med dagens hemlighetsfulla musslor.

        Vore det inte på tiden med en längre hearing på ett par timmar på bästa sändningstid? Allt som utredarna har gjort på senare år kan det rimligen inte finnas skäl att hemlighålla. Och det måste väl ändå finnas åtskilliga spår som man med god marginal anser sig ha gått till botten med? Det är dags för mediekåren att sätta lite tryck på utredarna.

        1. Det ligger verkligen mycket i vad du säger. Mönstret med närmast total tystnad från förundersökningsledningen etablerades framför allt under förra Palmeåklagaren Kerstin Skarp. Den har verkligen inte varit rådande norm under alla år. Och det är viktigt att komma ihåg att den lagstadgade förundersökningssekretessen aldrig har inneburit att utredarna ska hålla tyst med allting av intresse. Tvärtom finns det förstås många skäl till att de bör dela med sig av sina kunskaper till allmänheten. Ett är att det kan bidra till att de får in information om särskilda frågor som de arbetar med. Ett annat är att det finns ett uppenbart demokratiskt intresse av att omständigheterna kring ett statsministermord och utredningen av det inte hemlighålls mer än nödvändigt.

          Lagen om förundersökningssekretess är till för att skydda utredningen när det skulle vara till skada om det kom ut uppgifter. Och det är förstås lätt att tänka sig omständigheter på när så är fallet – till exempel om det bedrivs spaningar på en misstänkt person som kanske inte vet att han tilldragit sig utredarnas intresse.

          Mycket pekar på att den nuvarande Palmeutredningen just nu befinner sig i en rätt intensiv utredningsfas. Och då kan man ha respekt för en viss tystnad. Men den kan rimligtvis inte pågår hur länge som helst och täcka hur stora delar som helst av utredningen.

          Nu ska det sägas att Palmegruppen har lämnat ut ett antal dokument under de senaste åren och att befattningshavare där också svarat på en del frågor. Men med ett 32 år gammalt statsministermord som fortfarande är ouppklarat finns det alla skäl att kräva att sekretessen hålls ner till ett minimum.

    3. Mickey,

      Anders D men inte Leif L iakttog en klunga med tre personer, eller hur? Medan Inge M halvt, vagt eller indirekt och av och till minns att det var vid annonspelaren han först iakttog paret och GM.

      Men Leif L har ju nyligen givit en ny intressant, dock senkommen, beskrivning om Skandiamannens handlingar:

      https://www.expressen.se/nyheter/chevamannens-nya-uppgifter-om-palmemordet-/

      Den skulle stämma med Skandiareceptionistens rapport om ett informellt samtal mellan honom (jag tror den senare receptionisten var man) och Skandiamannen i receptionen under ett par minuter efter utstämplingen.

      Om Skandiamannens roll var att undanskaffa vapnet – inte helt naturligt eftersom om GM gripits hade nog krutspår räckt som bevisning och han kunde ha velat skjuta mot poliser om inte alla var i maskopi – ja, då kunde han ju setts komma trappan upp och ta sig nedför David Bagares gata till den omparkerade bilen och sedan begivit sig tillbaka till Skandia, medan GM redan hunnit till exempelvis Kungsgatan.

      1. Beträffande olika ”skumheter” i och runt Skandiahuset:

        När det gäller dörren på baksidan, d.v.s. till butiken La Cartaries lager på Luntmakargatan så stängdes den av Securitasväktaren Anna-Lisa G kl. 23.22. Den hade öppnats tidigare av butiksägaren. Han jobbade i skyltfönstren medan Palme passerade 23.19 vilken kocken Nicola F såg efter att ha mött makarna på Sveavägen.

        När det gäller Securitasväktaren Anette K:s sekretessbelagda förhör så togs det inte med till tingsrätten för att uppgifterna var för vaga och det räckte då att ta med den andre väktarens Henrys O:s vittnesmål. Detta enligt ”säker källa”.

        Båda väktarna satt i receptionen och hälsade på Skandiamannen när han lämnade Skandia. Väktaren Anna-Lisa G var då rondering. Chevamannen Leif L påstod så sent som i förra veckan i Expressen att han såg Skandiamannen på mordplatsen. Allting pekar dock på att Leif har blandat ihop Skandiamannen med vittnet Jan-Åke S.

        När det gäller ”Sigges blockerade bil”. Vittnet Lars J stod i korsningen mellan Tunnelgatan och Luntmakargatan i omkring 2 minuter, 23.21 – 23.22. Som jag minns framkommer inget om någon bil i alla förhören med Lars J.

      2. Det är förstås frågan vad Leif L:s senkomna uppgifter egentligen är värda. Visst talar mycket för att Skandiamannen kom senare till mordplatsen, men inte fullt så sent som Leif L anger. Allt tyder ju faktiskt på att SE har observerat Lars J inne på Tunnelgatan.

        Om man skärskådar Skandiamannens uppgifter går det måhända att finna ytterligare ett litet indicium på att han kan ha kommit senare till Dekorima än vad han själv anger.

        Enligt egen utsago tittar han på klockan kring 23.15, tar på sig ytterkläderna och lämnar sitt tjänsterum på första våningen, stämplar ut och kliver ut på trottoaren. Sedan uppger han att han nästan direkt går till ett skyltfönster för att kunna titta på sin klocka. Varför skulle denna manöver vara nödvändig så snart efter den förra tidskontrollen? I synnerhet som det knappast finns någon risk för att han ska missa tunnelbanetiden. Han har mer än tio minuter på sig.

        Frågan är om han hittar på detta med klockan för att ange ett skäl till att han aldrig noterade makarna Palme och gärningsmannen framför sig (eftersom han i själva verket kom för sent). Men om vi nu väljer att faktiskt tro honom på den här punkten, så går det att finna logik även i detta. För om vi tar fasta på väktaren Henrys uppgifter om samtalet i receptionen, som ska ha pågått en stund, så fanns det nog anledning för SE att kontrollera tiden igen när han något försenad kom ut på gatan. Dock lär han ju i så fall aldrig ha hört några skott i det läget.

        1. Det stämmer nog som du skriver. Skandiamannen kom antagligen fram till korsningen strax före Lars J börja springa uppför trapporna någon minut efter skotten. Skandiamannen hann därför se Lars J sista sekunderna stå upplyst till vänster om barackerna vid Luntmakargatan 14, i korsningen med Tunnelgatan. Skandiamannen kunde därför rapportera detta till polisen nästa dag, lördag 1 mars kl. 12.20. Således hade Skandiamannen alibi.

          Att detta inte stämmer, d.v.s. Skandiamannen var Olof Palmes baneman, kommer Filter och Thomas Pettersson att försöka visa på i augusti.

          Spännande!

  42. Det som jag kunde tänka mig i dagens läge är mötesteorin, I senaste boken om Palme av G. Wall så fanns en spekulation om att mördaren kan ha stulit Havarddokumenten och ringt Palme dagtid och senare till hans bostad innan paret gick till bion, då är Filters spekulationer möjliga och då stämmer mycket med det Wall skrev i passagen om Havardpapperen, Om paret Palme pratade med mördaren innan så har Lisbet Palme mycket att förklara för både rättssamhället och det Svenska folket, för i så fall har hon farit ut med lögner och dessutom fortsätta med ljugande eftersom hon än i denna dag vidhåller att CP sköt Palme.

    I annat fall är det mycket svårt att pressa in Skandiamannen om han inte ingick i en större konspiration StayBehind/Polis/Millitär och fungerade som någon sorts vakt, men han var alldeles för lösmynt i käften för en större konspirations bästa, han skulle blivit mördad inom några månader efter mordet på grund av de lögner han kom med.

    1. Det var i min bok Konspiration Olof Palme från 2015 som jag tog upp stölden av Harvardöverklagandet – som alltså utfördes fem timmar före mordet – som en möjlig del i arrangerandet av ett möte där Palme lurades i en fälla.

      Jag har sedan kommit ut med ytterligare en bok, Huvudet på en påle (utgiven 2017), där jag närmare diskuterar Lisbeth Palmes roll i utredningen. Vi ska komma ihåg att hon aldrig har sagt att hon har sett Christer Pettersson skjuta Palme. Hon har bara uppgett att hon har sett honom på mordplatsen. Mycket talar för att hon helt enkelt misstagit sig på den punkten, hon utsattes som vi vet för utstuderad påverkan innan hon fick se konfrontationsgruppen.

      Däremot menar jag, som jag beskriver i boken, att mycket pekar på att Lisbeth Palme har observerat saker som hon inte redovisade i rättegången och inte heller i de polisförhör med henne som offentliggjorts. Med största sannolikhet har hon gett denna information till personer som hon uppfattat som betrodda representanter för svenska myndigheter, personer som samtidigt uppmanat henne att hålla på sekretessen kring dessa uppgifter. Jag ska inte utveckla det mer här, jag går utförligt igenom indicierna för att det förhåller sig just på det sättet i min senaste bok.

      Skarven mellan den officiella och den sekretessbelagda versionen tror jag är den väsentliga förklaringen till att Lisbeth Palme var så ovillig att delta i rättegången. Hon trodde att Pettersson var involverad, men hon hade alla skäl att tro att detta inte var hela sanningen. Men att öppet redovisa dessa skäl skulle samtidigt bryta mot den sekretess som – enligt vad hon blivit övertygad om – var nödvändig att upprätthålla.

      Jag vill understryka att inget av det jag säger ovan ska ses som en egentlig anklagelse mot Lisbeth Palme – jag tror att hon tidigt blev inföst i en omöjlig position. Och hur omöjlig den var tror jag inte hon först förstod. Som jag ser det är det därför inte rättvist eller respektfullt att beskriva det som att hon ”farit ut med lögner”. Min uppfattning är att hon säkert gärna skulle vilja se mordet på sin make uppklarat, men att hon misströstar om den saken.

      1. Har inte fattat vad hans besvärsinlaga i skattemålet skulle kunna ha för roll i mordbilden. Det var ju sedan länge offentligt vad tvisten handlade om, att Palme inte redovisat ett skattepliktigt föreläsningsarvode från Harvarduniversitetet utan kvittat det mot en av sönernas skolavgifter, som inte är avdragsgilla, till samma institution utan att lämna någon upplysning om detta i deklarationen. Det enda av intresse jag kan tänka mig är att Palmes avgivna besvär skulle ha innehållit någon bevisligen osann uppgift som skulle kunnat vara honom till besvär om det kom ut offentligt och som i denna situation därför skulle kunnat användas mot honom som i utpressningssyfte. Oriktig uppgift i korrespondens med skattemyndigheten i ett taxeringsmål är straffbar på samma sätt som om den skulle varit lämnad i den formella självdeklarationen.

        1. Det finns ett par tänkbara varianter som skulle kunna ha betydelse för mordutredningen. Den ena är att överklagandet stals för att skandalisera Palme och att stölden var ett projekt som pågick parallellt med planeringen av mordet utifrån tanken att om inte det ena fungerade så skulle det andra göra det.

          Hur skulle då skandaliseringen ske? Ja, låt oss föreställa oss att den eller de som stal ärendet trodde att alla spår av att överklagandet kommit in sopats igen – det skedde ju också en radering i länsrättens dator. I så fall kan man tänka sig att Palme efter en tid skulle göra en förfrågan till rätten om vad som hänt med hans ärende. Han skulle få svaret att det inte fanns hos länsrätten och alltså inte tycktes ha kommit in. Palme skulle kanske i det läget ha ställt till en scen om han var övertygad om att ärendet verkligen lämnats in. Och det skulle i sin tur kunna ha lett till ryktesspridning om att han trodde sig vara förmer än andra eftersom han försökte utnyttja sin position som statsminister till att komma ifrån det faktum att han glömt lämna in överklagandet.

          För en socialdemokratisk ledare som Palme skulle en sådan misstanke vara förödande i sig. Och den skulle säkert också kunna rubba hans psykiska stabilitet ännu mer än vad som redan skett genom de turer kring Harvardärendet som redan utspelats.

          En annan variant är att stölden hade direkt samband med mordet. Om vi föreställer oss möjligheten att någon skulle ha lockat Palme i en fälla kan betet just ha varit skatteärendet som ju var en fråga som plågade Palme mycket. Den som stal dokumentet skulle kunna ha kontaktat Palme, refererat till detaljer i överklagandet och påstått sig känna till att det pågick försök att diskreditera Palme, försök som han ville rapportera om till Palme öga mot öga och inte i telefon.

          Det är naturligtvis fullt möjligt att stölden inte alls hade minsta samband med dådet på Sveavägen. Men det kusliga faktumet att den inträffade samma kväll som mordet gör att man ändä starkt måste överväga att det fanns någon sorts koppling mellan det ena och det andra.

          1. Inte förrän nu börjat intressera mig för tanken på ett samband, men visst. Manipuleringen med hans besvärsinlaga skulle ju ofrånkomligt medföra att han till synes underlåtit att bemöta myndighetens förslag om tilläggstaxering i förening med skattetillägg därmed lämnande ett indirekt erkännande att han brustit i sanningsplikten i sin deklaration. De politiska följderna skulle i så fall till sin effekt kunna förväntas bli nästan desamma som mordet så sakteliga blev. Kan mycket väl ha varit ett av alternativen, om det nu var A eller B.Dock sagt i avsaknad på fakta när besväret inkom till myndigheten och när besvärstiden utlöpte. Vad som därefter förbryllar är varför man trots att ett av alternativen redan var sjösatt valde att mörda honom. Kan det ha varit för att ta det säkra före det osäkra när ett i så gynnsamt tillfälle ändå uppenbarade sig. Tyder på att det var alternativ A. Man drar nästan efter andan när man reflekterar över vilket nätverk som måste ha varit involverat, högt som lågt inom alla för ändamålet behövliga områden, bara möjligt i mäktiga kretsar med sådana resurser och kontakter. Och sådana saknades definitivt inte under 4:e oktoberrörelsens paraply.

            1. Söker förgäves efter poängen med tillgreppet av dossieren och raderingen i databasen utan att hitta någon plausibel förklaring vare sig enskilt eller som ett tänkt samband med mordet. Det var ju inte bara Palmes besvärsskrivelse som tillgreps utan hela akten ur arkivet med alla samlade dokument och tjänsteanteckningar. Inte helt säkert att tillgreppet och raderingen skedde samtidigt. Kan ha varit så att akten innehöll någon känslig trådända som i efterhand skulle kunna relateras till det planerade i mordet. Inte heller säkert att det var just Palmes besvärsskrivelse som var det mest intressanta i mappen. Kruxet var ändå att Palmes besvärsskrivelse avgivits i två ex och att det andra exemplaret inte kunnat åtkommas därför att det fanns inlåst hos en av cheferna. Kan det därför tänkas att raderingen ansågs nödvändig för att dölja tillgreppet och att det brådskade i ett skede när förberedelserna för mordet redan måste varit igångsatta ? Många frågetecken kring händelserna på länsrätten som tillsammans men också var för sig vid ett yttre påseendet framstår som enbart irrationella i avsaknad av kännedom om vilka uppgifter som fanns i akten som skulle kunnat relateras till mordet. För något måste det ha varit eftersom den uppenbarligen tilldrog sig sådant intresse..Tidpunkten för raderingen i databasen som ett led i de sista förmodligen hektiska förberedelserna som måste varit inledda vid den tidpunkten.

              1. Summa summarum av skattetvisten blev till sist när målet avgjordes i länsrätten efter Palmes död att Skattemyndighetens yrkan på tilläggstaxering underkändes och taxeringen fastställdes i enlighet med Palmes självdeklaration. Ett av skälen kan ha varit att det saknades bindande avtal, ett annat att det efterskänkta föreläsningsarvodet och studiestipendiet de facto gällde skilda skattesubjekt utan inbördes skatterättsliga samband.

            2. Efter närmare check är jag beredd att ta tillbaka och äta upp något av det jag skrivit ovan om Palmes besvärsinlaga och den opinionsmässiga sprängkraft med vilken den skulle kunnat vara förenad inför offentligheten om innehållet skulle läcka ut. Men Herre Gud, hela köret blev ju offentligt redan 25:e juli 1985 i och med Jan Guillous radioutfrågning av den skattskyldige Olof Palme, drygt halvannan månad före riksdagsvalet utan att förorsaka annat än några obetydliga krusningar av indignation på ytan företrädesvis höger ut på väljarskalan men av allt att döma inte av moralisk dimension att påverka valutgången. Därmed torde också den politiska sprängkraften i frågan varit desarmerad och ”nyheten” förbrukad som alternativt vapen att detronisera Palme med från statsministerstolen. Men desto meningslösare framstår då sabotagen mot ärendegången i länsrätten. När akten tillgreps vet vi inte, men raderingen i databasen skedde den 28:e februari 1986 klockan 18:23, en veckoända ungefär två timmar om inte mer efter ordinarie arbetstid. Kan synas som om någon behörig återvänt till arbetsplatsen enkom för att utföra raderingen och nära till att tänka med det uppdraget i samspel med förberedelserna inför mordet som just då borde varit inne i ett hektiskt skede för att gruppera pjäserna. och ordna det kommunikationsmässiga. Slutsatsen blir att det nog inte fanns någon plan B. .

          2. Utmärkt, som alltid, Gunnar! Men inget av detta förklarar varför Ingvar Carlsson skulle vilja sabotera mordutredningen.

            1. Nej, just detta var väl heller inte avsett att förklara något sådant.

              Om det fanns ett samband mellan stölden av Harvardöverklagandet och mordet skulle det förvisso peka på ett organiserat försök att få bort Palme. Det var i så fall dramatiskt, men det var kanske i sig inte ett politiskt problem för Ingvar Carlsson. Vad som kunde vara ett problem var om en utredning utan skygglappar började titta på vissa tänkbara krafter och motiv bakom en förmodad mordkomplott.

              Några av de varianter som skulle få svåröverblickbara följder var om det kom fram uppgifter som pekade på samband:
              • mellan Bofors vapenaffärer och mordet,
              • mellan utländska hemliga tjänster som var vänskapligt sinnade mot Sverige och mordet
              • eller med kretsar inom svensk militär, svensk polis och kanske svenska Stay Behind och mordet.

              Och som jag brukar betona: det krävdes inte att Ingvar Carlsson visste vilka som låg bakom mordet och vilka motiv de hade för att han skulle inse att det fanns allvarliga politiska risker med en förutsättningslös utredning. Det räckte med att han föreställde sig tänkbara sanningar om mordet för att han skulle inse behovet av en effektiv politisk kontroll över utredningen (läs: via partiets tidigare anlitade fixare, Hans Holmér och Ebbe Carlsson).

              Och det ska understrykas att de mycket besvärliga politiska konsekvenserna skulle kunna uppträda även om inget av ovan nämnda spår skulle vara det riktiga. Om väl åklagare börjat rota i någon av detta och rotandet blev känt genom media skulle det vara nästan omöjligt att få slut på de spekulationer som av begripliga skäl skulle sätta igång.

              Palmeutredaren Ingemar Krusell har berättat om hur han i ett skede haft i uppdrag att titta på de utländska spåren i utredningen. Han skrev då ett brev till svenska UD med frågor om CIA:s möjliga inblandning i mordet – ganska detaljerade spaningstips om den saken hade nämligen kommit in. Vad hände? Rätt gissat: han fick inget svar på sina frågor, men däremot en snabb åthutning med innebörden att det där skulle han låta bli att syssla med.

              Den episoden bevisar förstås inget om CIA:s inblandning, men det bevisar desto mer om vad som inte ens fick undersökas.

              1. Tack. Ja, jag uttryckte mig drastiskt, slarvigt och svagt: i sig vore en koppling till Harvardärendet inget att skämmas för, men den skulle kunna leda vidare.

                I förlängningen blir allt seriöst utredningsarbete då omöjligt för någon som grips på goda grunder kan ju dels avslöja sin uppdragsgivare, dels påstå sig ha komprometterande information om regeringsmedlemmar och andra höga befattningshavare (kanske då främst KGB-kopplingar). Redan ryktena kunde även där bli besvärliga.

                Och utländska hemliga tjänster som icke var vänskapligt sinnade mot Sverige (t ex Sydafrikas) kunde man heller inte utreda för det kunde leda till de vänskapligt sinnade. Jag kan se det dilemmat. Men vad som borde ha gjorts är väl att via diplomatiska kanaler informera berörda nationer om bevisning verkligen kommit fram, och att inleda det samarbete som behövs polisiärt. Har förresten t o m Interpol hindrats i Palmemordet?

                Att Bofors, svensk polis och militär och Stay Behind skulle ha varit förbjudna att utreda fullt ut finner jag ännu mera skandalöst eftersom det permanentar hotet om de har skuld: mördarorganisationen förblir ju intakt. Där finns allt att vinna och inget att förlora. Sådana spår skulle naturligtvis också kunna leda vidare till andra nationer men att få skyldiga svenskar dömda skulle ju i alla fall öka den svenska säkerheten, inklusive rättssäkerheten.

                Man kan jämföra med mordet på Jean Jaurès, en verklig hjälte. Han mördades för att han stod i vägen för Första Världskriget. Palme kanske också dog en hjältedöd, men den eventuella sanningen därom har undanhållits det svenska folket av hans kolleger som hindrat polisen att uppdaga den.

                1. Tack för parallellen med Jean Jaurès – jag har aldrig tagit mig tid att studera denne gamle franske socialistledares liv och politiska insatser. Men nu googlade jag lite och det är bara att rekommendera andra intresserade att göra samma sak.
                  In i det sista hade han försökt att mobilisera till generalstrejker i både Frankrike och Tyskland för att förhindra det kommande blodbadet som skulle ödelägga stora delar av Europa. Han mördades kort före krigsutbrottet med två skott i ryggen på en restaurang i Paris. Mördaren var en fransk nationalist, Raoul Villain, som menade att Jaurès försvagade nationen inför kriget och därför måste bort. Villain erkände såväl att han mördat Jaurès som att dådet var planerat. Efter kriget åtalades han men frikändes – vad jag kan kunnat läsa mig till på grund av att han betraktades som en patriot och att han redan suttit häktad under hela kriget.

                  I samband med hundraårsminnet av Jaurès död hyllades den mördade socialistledaren tämligen unisont av ledande franska politiker från olika läger och beskrevs som en stor fransman. Men då var det så dags, kan man tycka.

              2. Är övertygad om att Ingvar Carlsson och den övriga regeringen mycket väl från första stund förstod vad som stod bakom och vad budskapet förmedlade. Förstod, naturligtvis utan att veta.

              3. Polisen borde inte ha tagit kontakt med UD utan med etablerade samtidshistoriker, andra forskare (t ex Wilhelm Agrell) och internationella experter som vet hur CIA arbetar. Dessa kunde ha upplyst PU om hur osannolikt det vore att CIA-inblandning skulle kunna spåras av ens de listigaste svenska poliser.

                Ingvar Carlsson kunde ha varit lugn att inget jobbigt i relationerna med USA skulle ha kommit fram (jag tar tillbaka en del av vad jag skrev ovan). Javisst, att utreda CIA som man utredde PKK hade varit diplomatiskt kinkigt. Men hade man bara koncentrerat sig på brottsplatsen förutsättningslöst hade man nog kunnat hitta de direkt skyldiga. Men kanske inte ens dessa visste eller vet vem som ytterst låg bakom. Nej, Ingvar Carlsson hade nog ingen anledning att frukta diplomatiska problem med USA. Bevisning mot amerikanska privatpersoner hade USA tvingats acceptera. Eventuell utlämning av starkt misstänkta kunde man uppenbarligen inte ha satt sig emot utan att väcka misstankar om egna myndigheters inblandning. Tvärtom hade man därigenom kunnat söka rentvå sig om man verkligen var skyldig. Om CIA-medlemmar visat sig var skyldiga hade CIA tagit sin hand ifrån dem (‘plausible deniability”) och den amerikanske presidenten och kongressen skulle ha fördömt dem. Men dit skulle det som sagt knappast konstaplarna ha nått.

                Jag tycker vi skall revidera dessa förmenta risker i samband med utlandet, t ex CIA: de blir svepskäl. Andra kopplingar (Sydafrika, Iran, Irak, Indien) skulle ha inneburit ett kanske välförtjänt hjälterykte för Palme, i Dag Hammarskjölds efterföljd. Varför skulle Carlsson vilja beröva honom det? Och jag upprepar mig: riskerna med att inte identifiera inhemska direkt inblandade var mycket större än politiska risker med att arrestera ett par dussin Stay Behind-medlemmar, poliser och militärer om bevisning verkligen kommit fram. Jag ser inget känsligt i det senare utan tvärtom en avgrundsdjup livsfara i att inte göra det.

                Ingvar Carlsson torde således ha haft andra bevekelsegrunder. Det borde vara fruktbart att gissa. Men jag kan inte. En privat skandal som skulle slippa ut duger inte. Fruktade han att regeringskolleger skulle visa sig vara agenter och därför handlade som han gjorde, ter han sig mera rutten än man vill tro. Blev han själv hotad, ter han sig mänsklig men alltför feg och svag. Han borde i så fall ha slutat som statsminister mycket tidigare och tagit skydd.

  43. Men det sägs ju att GM stannade kvar i några sekunder – någon har t.o.m. nämnt 10 sek,, vilket låter som väldigt ‘lång’ tid i mina öron. Om LB har yttrat något i stil med ”Men vad gör du??!!”, så måste detta ha varit riktat mot GM, och då måste hon rimligtvis ha varit riktad mot, och också fått mer än bara en snabb skymt av GM. Så varför skulle hon inte ‘våga’ nämna ifall det var SE? För att hon ‘bränt sig’ 1 gång redan, med Christer Pettersson? (nesan att, i så fall, få behöva bekänna att hon ‘tagit fel’ på Pettersson…).

    Och, fick hon växlat några ord med SE, som han påstår – när han säger att det gick att få något vettigt ur henne på brottsplatsen? Det måste ju också kunna verifieras av andra vittnen som då inte hade den möjligheten/chansen. Men SE tycks ju ha varit helt ‘osynlig’ för alla andra…

    1. Lars J har yttrat att han hörde fotsteg omedelbart efter mordet. Så någon lång stund kan det inte ha varit. Att sedan Lars J kunde höra fotsteg på det avståndet får mig att tro att det handlade om en tung bjässe.

    2. Tror för min del att tillropet snarare var riktat mot maken för att han ramlade. Omedelbart innan situationen klarnade för henne måste hon trott att han blivit så överraskad av ”smällaren” hon trodde det vara så att han samtidigt snavat och tappat balansen och farit huvudstupa ner på trottoaren.

  44. Några ytterligare länkar om Skandiamannen som kan vara intressanta:

    Ett inslag i Nordegren & Epstein i P1 från Filters publiceringsdag. Inbjudna gäster är chefredaktören för Filter Mattias Göransson, den socialdemokratiske debattören Daniel Suhonen och dokumentärfilmaren Mikael Hylin. Inslaget börjar 3:20 in i programmet och slutar 25:50. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1078092?programid=4058

    En ledare i Aftonbladet av Daniel Suhonen 25 maj, ”Palmehatarna drömde om ett systemskifte”. https://www.aftonbladet.se/ledare/a/vmPyn4/palmehatarna-dromde-om-ett-systemskifte

    En kolumn i Aftonbladet av Jan Guillou 27 maj, ”Mordet på Olof Palme är ett galenskapens gift – inte bara journalistiskt”. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/ngKl0L/mordet-pa-olof-palme-ar-ett-galenskapens-gift–inte-bara-journalistis

    En krönika i nättidningen Paragraf av kriminalpolisen och författaren Börje R P Carlsson, ”Veckans värsta: Den senaste Palmemördaren”. https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/kronikor/52058-veckans-varsta-den-senaste-palmemordaren/

    1. Här intervjuas Filters ansvarige utgivare Mattias Göransson på Publicistklubben. Fokus ligger på namnpubliceringen. Moderator är Mats J Larsson:

      1. Tack för länk, ska titta med intresse så fort jag hinner. För min del tänker jag dock att namnpubliceringen inte nödvändigtvis är den mest kontroversiella frågan när det gäller Filters publicering. Det är ju inte så svårt att leta reda på namn och bild på Skandiamannen även om Filter bara skulle ha använt den beteckningen. Det mest kontroversiella tycker jag är det kategoriska utpekandet av honom som mördare.

  45. Det har ju spekulerats kring mannen med ljusa kläder som Lisbeth P ser efter mordet och som inte verkar vilja hjälpa till. Läser man förhöret med Jan A den 8 april så berättar han om en välklädd man med ljus, gråaktig, rock. Han kommer på Sveavägens östra sida och går söderut (alltså kommer han från norr). Kan det vara samma person, eller är det någon annan som avses? Om man ser hur Jan A beskriver mannen att han har bestämda åsikter och sprang och dirigerade (lite vagt vad han menar) så stämmer det ju ganska bra på hur Skandiamannen uppfattat sig själv. Däremot stämmer ju inte signalementet så bra; 30-40 år, barhuvad och ljusa kläder.

    1. Det kan vara vittnet Jan-Åke S. Han var vid mordet 34 år, bar ljusgrå rock och var barhuvad. Det är troligtvis honom som även Chevamannen Leif L ser.och sedan i förhör och tidningar blandar ihop med Skandiamannen.
      Se vidare Filter. .

  46. Måste bara ta upp en helt annan vinkel.

    OM Skandiamannen eller typ Christer Pettersson, båda missbrukare, skulle vara gärningsmannen – skulle inte dom berättat det på fyllan för folk?

    Den bilden jag fick av Skandiamannen i Filters reportage hade passat bättre in på att han skulle ta på sig mordet. Som alkoholist och en person som söker rampljus är min analys att han hade erkänt om han gjort det.

    Där tror jag själva kärnan är i lösningen av mordet. INGEN har tjallat! En stor aktion som att skjuta en statsminister krävs många inblandade och någon skulle, med mer än 30 år Nu, tjallat! Jag tror på en ensam gärningsman som klarat/klarar hålla tyst.

    Finns det nåt att gå på här?!

  47. Men vad är Lisbeth Palmes uppfattning om/av ”Skandiamannen” från den kvällen? Har hon pratat med honom eller inte? Hjälpte han till eller inte?

  48. Nej, det är lite det jag menar, Gunnar. Man får hoppas att hon kan tänka sig att kommunicera med den nya utredningen. Kan förstå att hennes situation har varit mardrömslik sedan den kvällen, och med alla turer som varit i olika utredningar, etc. Det hedrar henne att hon inte ‘deltar i alla spekulationer’ som framkommer.

    Fast vid det här laget borde det ha lyckats från den nya utredningens sida att få någon kommentar ifrån henne angående detta. Det skulle i sin tur effektivt kunna stoppa ”en ny Christer Pettersson-kontext” från deras sida, så att det inte går ‘troll’ i det hela, som i fallet med Christer Pettersson. Då kunde både hon och vi andra kunna slippa alla dessa spekulationer i alla tidningar/medier. Så länge tvivel kvarstår så ‘finns det ju en chans’, och tidningarna säljer gärna lösnummer…

  49. Kan det vara så att Lisbet berättat om denne Skandiaman redan för H: Holmer, men Holmer stoppade alla offentliga kommentarer kring denna gubbe, kanske rent av på Lisbets krav och begäran.Vad döljer sig i så fall för hemligheter kring denne Skandiaman? På vilket sätt var han inblandad? Hade Skandiamannen en sådan roll i dramat att det hemlighölls? Holmer bagatelliserade ju hans vittnesmål åtminstone officiellt, med att kalla honom för, elefanten i glashuset, sedan blev det tyst! Var det denna gubbe som skulle skaka Sverige i sina……O:SV:

  50. En sak som ska tala mot Skandiamannen är att vittnena Yvonne och Ahmed såg en flyende man med en likadan handledsväska som Skandiamannen bar. Jag återkommer till den här flyende mannen eftersom jag har svårt att få ihop honom med gärningsmannen. Det som verkar känneteckna gärningsmannen är ju kyla (vittnet Inge kallar honom iskall t.ex.). Han väntar och troligen pratar med paret Palme, skjuter, tittar lugnt så att han gjort vad han skulle, springer iväg utan att stressa, verkar inte kolla sig bakåt (även om ett vittne säger så), springer upp för trapporna och tittar kort ner mot Tunnelgatan för att se om någon följer efter och sen borta. Men sen plötsligt när han passerar vittnena Yvonne och Ahmed en kort bit ner på David Bagares gata, kanske 12-15 sekunder senare, så tittar han sig oroligt bakåt flera gånger. Varför då? Han måste ju sett att ingen var efter honom i trapporna och då borde ju ingen rimligen kunna vara efter honom några sekunder senare. Poliserna är ju inte framme vid mordplatsen förrän kanske 1,5 minuter senare så en massa liv från sirener borde det inte heller vara. Varför ändra beteende så plötsligt? Är det inte troligare att detta är någon annan som kanske har varit i skumma affärer (narkotika eller fallna damer) och kommer gående Malmskillnadsgatan norrut. När han kommer fram till trapporna ner mot Tunnelgatan så ser han första polisbilen komma fram till mordplatsen samtidigt som vittnet Lars börjar jogga fram mot trapporna för att följa efter gärningsmannen. Här är det alltså poliser i farten och springande personer så mannen backar några steg för att inte synas från Tunnelgatan och vänder och springer David B:s gata ner. Det är därför han hamnar på södra sidan av gatan och inte norra som vore mer naturligt om man kommer upp för trapporna. Men vad är det då han gör med sin handledsväska om inte stoppar ner ett mordvapen? Kan det vara så att han istället tar upp något? Om han nyligen införskaffat droger så kanske han har tänkt sig göra sig av med dem. Kanske hellre förlora de pengarna som de kostat än att åka dit för narkotikainnehav (vad nu straffet blev för det 1986) om polisen får tag på honom. Är detta inte gärningsmannen så faller ytterligare en bit kring indicierna mot Skandiamannen, det enda vittnet som sett en handväska liknande hans.

    1. Det kan tilläggas: det är bara Yvonne som har gjort några tydliga observationer av mannen. Och hon säger bara att väskan mannen höll i påminde om en handledsväska. Dock såg hon ingen rem. så det är egentligen formen och storleken hon går på. Man kan ju tänka sig att det var ett walkie-talkiefodral också, till exempel.

      Annars håller jag med dig om att det finns alternativa förklaringar till varför mannen sprang av just det slag som du skissar.

  51. Hur mycket kan rymmas inom den privata integritetssfären när en statschef mördas eller på annat sätt omkommer? Har svenska folket något alls att göra exempelvis med Palme mordet? Vi vet att mycket hålls hemligt i utredningen. Vi kan ju inte veta om Lisbet förhörts om denne Skandiaman, bara anta att så är fallet.Vi förstår även att man inte kan offentliggöra saker som ligger inom fam. Palmes integritet, mot deras vilja. Skandiamannen kan ev. höra till detta hemligstämplade materialet??

    1. Frågan om demokratisk insyn i ett fall som Palmemordet är relevant, det tycker definitivt jag också.

      Men för att vara petig: Palme var inte Sveriges statschef. Det är det kungen som är.

  52. Undrar hur mycket palmeutredningen har jobbat med teorin att mordet kan ha varit riktat mot människan Olof Palme och då inte i egenskap av statsminister och politiker? En förbannad granne? En bedragen äkta man? En besviken kollega som hatade honom personligen för att Palme kan ha satt stopp för karriären? En person som kanske hade gjort en dålig penningaffär av privat natur med Palme. Det sägs ju att de flesta mord har sin grund i kärlek eller pengar. Skulle vi som har satt oss in i mordet (mer eller mindre) så mycket det går kunna övertygas att det kan ha varit på det viset om det så läggs fram otvetydiga bevis? Tveksamt tror jag.

    1. Till och från har det ju förekommit spekulationer på det temat. Och det är väl inget konstigt med det, mord har ju ofta privata motiv. Men mord på politiker har å andra sidan som regel politiska motiv – vare sig det rör sig om mer eller mindre rationella och välplanerade attentat eller spontana våldsutbrott från en förvirrad person.

      Problemet med din fråga är att det sällan går att lägga fram alldeles otvetydiga bevis om motivet till ett mord. Låt oss tänka oss att någon till sist åtalas och fälls för att han mördat Palme och att den åtalade inte bara erkänner utan också säger att det var privata motiv. Skulle det vara alldeles obefogat att ifrågasätta motivbilden ändå?

      Det beror förstås på omständigheterna. Men det är inte alldeles ovanligt att mördare ljuger om bakgrunden till dådet, i synnerhet om de haft uppdragsgivare eller samarbetspartners som de vill skydda. Ta till exempel mordet på gangstern Dragan Joksovic på Solvalla. Se t ex https://www.expressen.se/nyheter/brottscentralen/gangstermordaren-om-dotterns-tarar-i-fangelset/

      Eller ta exemplet med nattklubbsägaren Jack Ruby som sköt Lee Harvey Oswald och sa att det berodde på att han ville bespara president Kennedys änka Jackie lidandet med att behöva gå igenom en rättegång. Det var ju en sorts privat motiv om man så vill. Men av högst rimliga skäl har den förklaringen ifrågasatts. Även Ruby själv kom att säga saker som pekade i andra riktningar.

    2. Lutar nog mest åt pengar i det här fallet. Tom alldeles förbannat mycket pengar, makt och inflytande för en vida kategori. Tycker det är väldigt konstigt att just detta konstant i nästan alla läger och inte minst här i Gunnars blogg negligeras som motiv. Kan det möjligen hänga samman med med oviljan att att i så fall bli ute för att avtäcka någon av våra inrotade föreställningar om den översta samhällsklassens av vår Herre välsignade ofelbarhet ? En fråga som fö präglar hela den här bisarra föreställningen synbarligen i alla läger. Något mer solklart motiv till mordet har i varje fall jag svårt att se i synnerhet med beaktande av tidpunkten i förhållande till vad saken med sina yttersta konsekvenser skulle komma att leda till om………inte en snar och radikal förändring ändå kunde komma till stånd som frälsningen ur den nöd de blivit försatta i.. . .

      1. Är nog benägen att hålla med dig en del där, Arne H Erikson. Ibland är det bara så: ”Follow the Money…”.
        (INTE ENDAST, MEN TILL STOR DEL OCKSÅ).

  53. Sivan, Jag har även haft samma funderingar som du, ända sedan det tragiska mordet. Har paret Palme varit utsatt för något privat rabalder som ev. kunnat legat långt bak i tiden. Kan det vara så? Och vad i så fall? Skulle det förhålla sig så, blir nog mordet väldigt,väldigt svårlöst!

  54. Ett tillägg/ Det kan ev. varit så graverande motiv. att gärningsmannens handling skulle bli helt förståelig, men dock inte försvarbar på något vis.

  55. Det som jag tror hela tiden kan spela ett spratt är att gärningsmannen kan ha haft en skyddsväst. Kan då förklara varför det handlade om en tung och lite klumpig person samtidigt som han visade god spänst
    Det kan då bli en bättre samstämmighet mellan vittnen. Naturligtvis kan det brista rejält i ett försök till logiskt resonemang. Inte minst för att sikten är väldigt dålig en sen kväll. Men ville ändå föra fram detta.

  56. Teori 1 Jag tror att HH var på plats för att han hade fått en uppgift från sina källor att utländsk makt planerade attentat. Kanske han var på det klara med att den galna österikaren var bara ett påfund för de riktiga mördarna. Kanske var HH där för att styra upp initialt-

    Teori 2 Antingen i skandiahuset pågår mordets operandi eller i posthubben på andra sidan vägen
    Jag vet att huddingegruppen slogs sönder av HH och de gick till andra uppdrag en del superhemliga en del inte. HH bildade en ny grupp-jag tror att det är därför HH är på plats-Om det är så att ordinarie mannar i posthubben byts ut och man sätter in HH.s gubbar för att specifikt följa Palme eller följa Palmes förföljare
    HHs mannar blir överumplade bevittnar mordet kanske de förstog vilken mördaren var och vilket land eller grupp som utfärdat mordet. När detta kom fram till IC mfl på natten beslöt man att dölja allt.
    Teori 3 Någon ny grupp tar över posthubben/alt man avbryter så att ingen ska se vad som händer på andra sidan gatan-Man kan ha tagit in ett mordkommando in i posthubben eller kan de varit där hela tiden maskerade som knarkspanare
    Teori 4 Någon av HHs mannar arbetar i hemlighet för utländska intressen o får betalt för MOP
    HH kan ha fattat misstanke men kan inget göra för att inte själv bli misstänkt är han tvungen att förneka att man smugit på Palme i uppdrag av någon inom Sap?

    Sammanfattningsvis Mordets lösning är att man först får fram personerna i hubben-men jag är inte dummare än attt jag förstår att dessa borde man ha. Eller var det bara ett fåtal inom PU eller bara HH o nån till som vet hur mordet gått till o resten av PU vet inget?

    Sammanfatningsvis PU har legat lågt med vilka som var i posthubben? I Hylins dokumentär valde man bara spanare som spanat på sigge borta vid tegnergatan resten då?

  57. Kan de lite mystiska sakerna i skandiahuset medvetet lagts ut som dimridå (Annette K:s förhör,dörren på baksidan 23.31 Någon stod ivägen för Sigges bil)för att dölja att det var på andra sidan vägen i posthuben allt hände ”förbereddes”

  58. Är man en person som anser sig ha fullständigt rätt och även känner starkt för rättvisan, men utan bevis, inte alls kan föra sin talan, ja då växer hatet något fruktansvärt. Var gärningsmannen en sådan person?
    Var mötet bestämt där man försökte mötas och göra upp i godo, men misslyckades? Verkar som om gärningsmannen inte var särskilt rädd att bli identifierad, utan allt tycks ha skett i hastigt vredesmod.
    Sett till det totalt omöjliga brottet, kan denna teori förklara och då även göra brottet mera möjlig.
    Skulle även förklara ett förutbestämt möte, kanske bestämt straxt innan paret Palme lämnade sin bostad.

  59. Karlitos Karlsson:

    * vilka var ”Huddinge-gruppen’? (det var väl inte samma som Baseball-gruppen på Norrmalmsdistriktet, eller?).

    * Vad är det här med ”Posthubben”?

    1. Med Posthubben menade jag postholken skrev fel helt enkelt! ”Holk” Där man spanade på narkotikaaffärer bla nämns i Hylins serie. Huddingegruppen var en erkänt bra grupp för att bekämpa narkotikasmuggling/affärer i början av 80-talet. Pga att de satte dit djupt kriminella hade de hemliga identiteter. Jag har läst om dessa spanare på flashback. De som kan vara wt-männen (de ännu oidentifierade) som kan ha lösningen sett mordet eller andra som rört sig på platsen Tunnelg/Sveav
      Personer inom gruppen kan sitta på information men fått yppandeförbud. Eftersom inget kommit ut på 32 år förutom det lilla om spanarna på Sigges lägenhet i Hylins serie kan man anta att de sitter på viktig saker. Där nämns att flera grupper kunde oberoende av varandra sitta o spana ovetandes om varandra.
      I Hylins serie nämndes Säpo Must lokala o nationella knarkspanare-Sen kan man tänka sig superhemliga ksi/ssi eller utländska agenter cia kgb bulgarer sydafrikaner tjecker östtyskar/västtyskar. En teori är att det utåt hette att OP inte brydde sig om livvakter (detta kunde vara en bra image om hur fint vårt land var) men också en mordplan långt tillbaka mot OP. Säg att man ville ha bort OP och när man planerade säkerheten runt OP kunde man slå blå dunster i ögonen på OP o säga att vi skyddar dig i triangeln vi har ständigt säpofolk o narkotikaspanare som håller koll på dig. Andra saker som väcker intresset är Hans holmer som var deras chef som bröt upp gruppen och de gick till nya jobb-https://www.youtube.com/watch?v=AHddpY9DuoQ
      1. Jag tror att OP trodde han var övervakad i triangeln dvs skyddad oavsett vad media försöker påstå.
      en del tyder på det spanare var i närheten och sa att de var lediga o satt på resturang.
      2. Jag tror att man ville ge en falsk bild till folk som spanade på Palme att de skulle visa sig mer öppet om de trodde OP var oövervakad. Man kunde då avlyssna dem lättare. Man ville ge sken av att Op var obevakad. Då kunde man sitta i lägenheter i holkar på sveavägen luntmakargatan tegnergatan o följa OPs förföljare o registrera dem ovetandes. I skomakarligan se länk figurerare åklagaren Martinger som ju tog upp Dahlgren hhs chafförs vittnesmål o försökte föra fram det till Sap mfl. Genom att studera/kartlägga alla personer i dessa grupper kan man se vilka personer de jobbade för-arbetade någon för utländsk tjänst? Hade något hört att Op skulle skjutas? Fanns det Palmehatare inom spanarna? Såg ni någon från Säpo som ni kände igen på kvällen? När ni satt i postholken vilka såg ni repetera med wt vid mordplatsen? Samt tusen frågor till.
      I mina teorier tidigare så tror jag svaret på varför man inte vill lösa MOP inom staten.
      Ölvesbros ovilja mfl att inte blanda in wt männen gör mig än mer intresserad att här är något man vill dölja-Nu känns det som att mordet är nära att lösas-Säg att HHs män ringer in o berättar att en grupp beter sig underligt vid det sdom ska bli mordplatsen-det finns ett antal alternativ man kan tänka sig
      Jag tror inte HH är inblandad själv men att han är där o iaktar utvecklingen med sin egna grupp av wt män tror jag.
      James du skriver snyggt men ställer enkla frågor-du vet säkert vilka huddingegruppen var intressant att du skriver det var inte samma som basballpoliserna väl? Hehe jag tror du vet att det var baseballpoliser o du hintar det på detta viset. Finns mångs som tror det. [Baseballpoliserna T, P och AA – namnen bortredigerade av mig, GW] påstås ha setts på plats
      Sen har vi ju en annan polis som var full och skrek nästa gång tar vi han-så visst allt är möjligt.
      Kan det va baseballpoliserna som hyrde postholken med HH cruisande utanför
      Ps Jag har ingen aning och spekulerar hej vilt!

  60. Tack Karlitos Karlsson! Väldigt intressant!

    Nej, jag visste inte vilka ”Huddinge-gruppen” var, men ja, jag trodde kanske att H-gruppen och Norrmalms-gruppen kanske kunde ‘tangera’ varandra. Ville få det antingen bekräftat eller dementerat. Nu vet jag, tack! (det låter i.o.f.s. lite logiskt att Holmér skulle använda sig av några av ”Baseboll-ligans” medlemmar även in denna kontext; det var ju hans ‘hjärtebarn’ för att få bukt med kriminaliteten (mycket med narkotikan) i innerstaden från början – men kanske även med andra ‘ambitioner’…?). Och de omfattande knarkspaningarna i dessa kvarter hade jag också hört talas om. Det låter intressant med dina teorier om vilka grupper som kan ha huserat ‘ ‘holken’ (oberoende och ovetandes om varandra). Jag kommer även att tänka på Barbro-/Lennartgrupperingarna…Den där Donald Forsberg tycker jag t.ex. borde höras mer ingående, av ‘kunnigt folk’, gärna från något grannlands polisväsende/underrättelsetjänst (jag antar att du känner till dessa ‘grupper’?). Och också om man lägger till Holmérs chaufförs berättelse om vad Holmér tog sig för under det dygnet, med hämtning och lämning av olika personer vid olika adresser, etc.

    Tror som sagt också att det hela var en ganska omfattande ‘operation’, som planlagts en tid innan, men som hittade sitt optimala tillfälle att iscensätta just denna kväll (med telefonavlyssning av OP:s hemtelefon – vare sig det skedde i konstaffären mitt emot Paret Palmes lägenhet i Gamla Stan, eller på annat sätt – och en väl strukturerad ‘organisation’). De som utförde det var ‘proffs’/totalt ideologiskt övertygade, så därför fanns ingen chans att någon skulle vara intresserad av de 50 miljonerna, eller prata bredvid mun. Det finns/fanns även ett hot om ‘interna repressalier/åtgärder’ om något sådant skulle kunna tänkas ske… Tror också att det sträcker sig både in i statsapparaten, militären och, i viss mån, även inom näringslivet, där -överlappande intressen’ till slut ‘konvergerade’ för att ändra på Sveriges ‘kurs’.

    Ibland är de enkla och raka frågorna de mest effektiva. Om ‘mottagarsidan’ är med på det hela vill säga. Mycket höljs i dunkel, och speciellt när det gäller detta: teorier, spekulationer, insinuationer, etc. Då kan det vara skönt med lite raka besked ibland. Det är ungefär som i HC Andersens ”Kejsarens Nya Kläder” – ingen vågar säga rakt ut att kejsaren inga kläder har, förrän ‘det lilla barnet’ – med sitt ‘oförstörda’ perspektiv – frågar den mest solklara frågan: ”Varför har kejsaren inga kläder på sig”? Det är det enkla som är det svåra många gånger.

  61. Varifrån har Skandias vaktpersonal rekryterats under åren? Har utredningen registrerat all personal, även de som jobbat flera år före mordet. Man borde gå på djupet med Skandiahuset, förhöra även om det fanns pensionerade, eller förflyttade i tjänst, eller personal med invandrar bakgrund, både före och efter mordet.
    Varför ville man ex. vis inte undersöka Skandiamannens nästan hemliga rum, varför? Visste man redan då, en viss inblandning i mordet? De som ville undersöka fick ju sparken. Besökte politiker, polis, säpo, Skandiahuset ? Och i så fall i vilka ärenden? Eller till och med självaste Hans Holmer med flera. Även Stay- Behind:s verksamhet i huset är ett stort frågetecken. Vad f-n har man sysslat med i detta huset. Mördaren kunde Ev, varit en kvinna, utklädd till man och utfört detta med hjälp av Skandiamannen. Det känns onekligen som om allt inte kunde ha varit tillfälligheter. Allt detta med Skandiamannen, huset, tiden och platsen med mera. Även att mördare och Skandiaman kunde ha varit lika klädda. Handlar det om Skandiahuset , ja då håller utredningen detta hemligt, Varför? Spionage, hemliga dokument, hot om avslöjanden, hemliga foton, micro- film, ett syndens näste med mera? Det är dags att den nya utredningen bekänner färg inför folket, avslöjar denna kurragömma och upprättar lagliga rättigheter och skyldigheter för alla i detta smutsiga drama. Men, men, vad är det som gör att man inte vågar? Hoppas inte att man försöker med en lösning, som bara skulle göra att man slipper problemet.

  62. I förhör den 27 april så berättar vittnet Leif om en polisman som springer upp för trapporna. Det är efter att polisen har kommit till mordplatsen. Har han missat de övriga tre (eller fyra) poliserna som springer efter gärningsmannen eller kan han ha sett Skandiamannen springa iväg? Eller är det vittnet Lars han ser som springer iväg uppför trapporna? Om det är han som springer efter gärningsmannen när polisen anlänt stämmer tiderna ganska bra med mötet med vittnena Yvonne och Ahmed och deras senare möte med poliserna från södermalmspiketen. Eller kanske det inte stämmer alls?

  63. En uppgift som vore väsentlig i sammanhanget Skandiamannen och det eventuella mötesscenariot och som inte framgått är huruvida Skandiamannen och Palme kände varandra eller om det är känt om de varit i någon kontakt med varandra tidigare i något sammanhang. I annat fall var Skandiamannen fullkomligt okänd för statsministern och det gör ju mötesteorin mellan de två mindre sannolik.

  64. Det borde nog ha varit en person som Palme litade på i ”viss mån, om vi talar mötesscenariot. Det är ju lite relativt med kändisskap i övrigt. Kan ju ha varit en väldigt känd person, som fått veta för mycket. I ett ev. mötesscenario med en ev. känd, så kan man väl nog tycka att även Olof varit inblandat i något viktigt, som man ville reda ut. Det här var ju ett möte mitt i natten, som Olof då ställde upp på. Håller för övrigt med Arne H. / Viktigt att reda ut, vem kände vem och på vilka grunder? Kändisen kunde ju ha varit en person som blott Olof haft kontakter med, utan någon annans vetskap. En hemlig kompis, ex.vis, spionage?

  65. Ett tillägg/ Utredningen konstaterade att Olofs privata liv inte utretts alls, saker som säkert var svåra att gräva i. Den privata integriteten sätter käppar i hjulet! Men saker som dessa kunde ev. vara en ledtråd framåt, för dagens utredare. Inget borde få vara oviktigt. Det blev ju redan lite strul med Olofs dagboks anteckningar? Eller? Åtminstone inget som vanligt folk fått veta. Ev. hemligstämplat material?

  66. När nu ändå Skandiamannen blivit högaktuell:
    Tror inte att den person som gemensamt gått mot hörnet, stannat upp och ev. fört samtal, var själva
    gärningsmannen. Gissar att denna person var Skandiamannen. Både Leif L och Inge M. säger att gärningsmannen var både till kroppsbyggnad och rörelsemönster, Pettersson lik, så tyder jag deras vittnesmål!

  67. Lennart Remstam som lagt ut så mycket material om Palmeutredningen på nätet uppmärksammade mig nyligen på en bild från mordplatsen som tycks föreställa Skandiamannen. Han hittade den för länge sedan på Stockholms stadsarkiv och har nu lagt ut den på sin blogg.

    http://lennartremstam.blogspot.com/2018/06/stig-engstrom.html

    Bilden är alltså tagen inifrån Tunnelgatan öster om Sveavägen och det är uppenbarligen inte långt efter mordet – en första avspärrning är uppsatt men inga blommor har ännu kommit på plats. Klicka på bilden så blir den större.

    Är det Skandiamannen? Vid första titten tyckte jag att kepsens skärm var lite för lång för att vara hans keps – jämför med de andra bilderna på samma sida, de som uppenbarligen föreställer honom! Men tittar man närmare på bilden syns det att en skugga av mannen med kepsen faller på utryckningsfordonet bortom honom. Den yngre mannen som befinner sig längre till vänster på bilden står längre från bilen och i en annan vinkel från ljuskällan. Han kastar en mer synlig skugga,

    Det här betyder att kepsens skärm ger intryck att vara lite längre än vad den egentligen är. Och med hänsyn till det kan vi dra slutsatsen att
    kepsens utseende nog stämmer väldigt väl med Skandiamannens huvudbonad. Klädseln i övrigt ser också snarlik ut. Mannen är slätrakad och har glasögon, även det stämmer.

    Min första tanke var att det är en av ambulanserna som syns. Men polisens piketbussar kunde också vara väsentligen vita vid den här tiden. Och tittar man noga ovanför och under avspärrningsbandet till höger om mannen med kepsen tycks det som om man kan se de översta och nedersta delarna av bokstäverna OLIS – i så fall är det en piketbuss.

    Hade det varit en ambulans och om vi vågat fastslå att det Skandiamannen på bilden så hade vi också kunnat fastslå att han befann sig på mordplatsen någon gång strax före 23.30. I så fall hade han inte kunnat hinna med att vara uppe på Brunkebergsåsen innan – vi vet att tidskriften Filter vill placera honom där i rollen som flyende gärningsman.

    Nu tycks det vara ett polisfordon och inte en ambulans. Det betyder att bilden kan vara tagen lite senare, men – om det är Skandiamannen vi ser – rimligtvis innan han återvänder till Skandiahuset kring 23.40.

    Andra som kan komma med kompletterande information för att tolka bilden är givetvis välkomna.

        1. Det finns ett tv inslag (Pelle svensson affären) där man ser dem bägge yngre männen lämna platsen samma väg dem kom, ca 9 min in i inslaget ,efter den 2 intervjun med Anders stening om Sydafrikaspåret, och då står inte den ev skandiamannen kvar vid piketen.

          1. Och ser man hur många av männen som har lång rock runt 9.27-9.29 i inslaget så inser man att signalementet på gärningsmannen och den eventuella gärningsmannen vittnet Yvonne ser på David B:s gata inte utesluter alltför många män.

  68. Sensationellt foto i så fall!

    Det kan vara Skandiamannen efter att han återkommit till mordplatsen.

    Skandiamannen återvände chockad till Skandia omkring 23.40 och berättade för väktarna att han hade HÖRT ATT OLOF PALME blivit skjuten borta vid korsningen med Tunnelgatan. Det blev känt först 5-6 minuter efter mordet, 23.26 – 23.27, att offret var Palme sedan Lisbeth Palme skrikit det åt kommissarien Gösta Söderström vilket talar för att Skandiamannen kom något senare än så till brottsplatsen. Att Skandiamannen skulle ha stannat kvar på Skandia och talat så länge med väktarna borde ha framkommit i förhören med dem.

    Han var troligtvis på runda från 23.21.30 till 23.27 – 23.28, men blev blev nog skrämd av både den förföljande Lars J och genskjutande kommissariebilen 1520 på Regeringsgatan. Enligt GMP springer en jagad gärningsman mot bekanta trakter som hemmet eller arbetsplatsen. Antagligen ännu troligare om gärningsmannen är berusad och har en personlighetsstörning.

    I Granskningskommissionens rapport från juni 1999 beskriver den då enligt kommissionen oomtvistade experten på profilering Robert Ressler att en person med personlighetsstörningen borderline kan ha utfört mordet slumpmässigt (opportunistiskt) och med kort varsel.

    Särskilt anmärkningsvärda vittnesuppgifter om gärningsmannen som stämmer in på Skandiamannen är: Keps (vittnet Lars J), väska (Yvonne N), lågskor (Yvonne N), ljusa sulor (Anders B), vaggande löpstil som en alkoholist (Lisbeth P), sprang med svårigheter, tungt och klumpigt (Yvonne N) och missbrukarutseende (Lisbeth P).

    Särskilt upprörande är att polisen intervjuade Yvonne N den 30 januari 1987 och visade henne ett foto av Skandiamannen där hon sa att kroppshyddan, längden, skorna och inte minst handledsväskan stämde, men däremot inte rocken som hade varit tunnare och fladdrade mycket. Att det inte stämde berodde på att polisen inte visat det foto på Skandiamannen hur han var klädd den 28 februari med tunn rock utan istället valt ett foto på honom där han bär en tjock rock.
    Kalasj…………..

    Skandiamannen har ett ”alibi” genom sitt samtal till polisen lördag den 1 mars 1986 kl. 12,20, tjugo minuter efter att Hans Holmérs första presskonferens startade. Det går dock att spräcka.

  69. Förstorade bilden i fotogalleriet, tog sedan min super- skäri- kikare och svängde den till förstoring, även min gamla lupp kom till användning. Tror att mannen är utan huvudbonad. Krylligt hår, lugg som sticker fram samt åvanpå huvudet ett ojämt hårkryll, skulle mannen bära keps borde linjerna i synnerhet åvanpå huvudet vara mera som en rak rund radie. Det som ser ut att vara skärm är nog en tjock hårlugg framtill.
    Mannen bär dock glasögon, och har ett väldigt tjockt och lite krulligt hår. (Min tolkning av bilden)

  70. Hans Holmer avfärdade omedelbart alla de vittnen som hade iakttagit samtal mellan gärningsman och paret Palme. Även på andra punkter ville Holmer styra utredningen i en annan riktning. Jag tror att det redan då fanns hemligheter som inte fick avslöjas. Här min egen tolkning av den nuvarande utredningens framtida målsättning efter uttalanden: Vi kommer ”avslöja mordet efter det att vissa år har förflutit.” Avslöja?? menas här motiv, eller gärningsman? Här tycks nog finnas gott om hemligheter att avslöja, i synnerhet gällande motivet, som man redan tycks veta. Verkar även som om tiden måste gå, innan några avslöjanden alls kan komma. Skall man då avslöja en gärningsman??

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.