Är Skandiamannen lösningen på mordgåtan?

I VECKAN KOM TIDSKRIFTEN Filter ut med ett nytt nummer som utlovade att avslöja den definitiva sanningen om Palmemordet. Omslaget dominerades av en bild av Olof Palme och rubriken LÖSNINGEN / Gärningsmannen • Motivet • Vapnet.

Inne i tidningen publicerades en lång artikel. Allt handlade om Skandiamannen, den 52-årige grafiker som arbetade på försäkringsbolaget Skandia och som kom ut genom företagets huvudentré ögonblicken före mordet.

Kvarteret på Sveavägens östra sida mellan Adolf Fredriks kyrkogata och Tunnelgatan var den sista sträcka som Olof Palme passerade innan han blev skjuten. Detta kvarter dominerades vid tiden för mordet av Skandias huvudkontor. Och Skandiamannen kom ut på Sveavägen nära mitten av kvarteret för att sedan bege sig söderut i riktning mot mordplatsen. Han hade stannat kvar på jobbet till sent denna fredagskväll, enligt egen uppgift för att han haft mycket att göra.

Ganska tidigt väckte han uppmärksamhet både inom utredningen och bland andra som intresserat bevakade Palmemordet därför att hans egen berättelse om vad han gjorde inte fick någon bekräftelse från andra vittnen. Själv framhöll han att han deltagit i livräddningsinsatser, talat med Lisbeth Palme och informerat polisen om den flyende mördaren. Men det anmärkningsvärda var att ingen tycktes ha sett honom.

2016 kom det ut en bok, Nationens fiende, av Lars Larsson som ägnat stor energi åt att i detalj analysera Skandiamannens egna uppgifter i förhållande till annan tillgänglig information. Larsson använde inte Skandiamannens riktiga namn utan kallade honom Sture E.

Författaren radar upp en mängd omständigheter som enligt honom pekar på att det var Sture som sköt Olof Palme, och mot slutet i boken skissar han ett tänkt händelseförlopp som leder till mordet. Skandiamannen kommer helt enkelt ut på Sveavägen efter avslutat arbete, utan att veta vad han själv snart ska göra. Larsson tänker sig att han rutinmässigt går omkring med en revolver ”som han har skaffat för länge sedan”. Sture är, som Larsson formulerar saken, bekymrad över att ”det händer … så mycket på gatorna på kvällarna”.

Så ser Sture till sin överraskning Olof Palme som han betraktar som ”nationens fiende”. ”Han kramar i hastigt vansinne av två skott”, skriver Larsson och fortsätter sin berättelse med att Sture därefter flyr från platsen.

Menar Larsson att detta helt enkelt är sanningen om mordet, den sanning som så många letat efter så länge? Det låter så. Han tillägger dock försiktigtvis:

”Jag pekar inte ut Sture som gärningsman. Däremot redovisar jag omständigheter som tycks peka i en viss riktning, men det betyder inte att det inte finns naturliga förklaringar som helt och hållet åsidosätter alla resonemang i denna bok.”

Filter bygger i stor utsträckning på samma uppgifter som de som presenterades av Larsson, men här har reservationerna lagts åt sidan. Tidningen presenterar Skandiamannen med namn och bild och även om artikelförfattaren Thomas Pettersson är lite försiktig med definitiva formuleringar i skuldfrågan tvekar inte tidningens chefredaktör Mattias Göransson på den punkten.

I presentationen av den bok om Skandiamannen av Thomas Pettersson som Filters förlag Offside Press ska ge ut senare i vår skriver tidningen i en redaktionell ruta att boken är en ”heltäckande berättelse om den avgörande pusselbiten till Palmemordets lösning”.

Till affärstidningen Resumé säger Göransson: ”Jag skulle aldrig publicera om vi inte var helt säkra. Vi ville visa på det polisen missat och sen hitta ytterligare saker som visar att han är gärningsmannen”.

Göransson förklarar att han varit i långvarig kontakt med artikelförfattaren Thomas Pettersson före publiceringsbeslutet och att han inte velat trycka något om saken innan det var helt klart att Skandiamannen var gärningsman. Samma sak säger Göransson till tidningen Dagens Media: ”Det var inte aktuellt att publicera om vi inte var helt säkra.”

Det där är, kan man kanske tycka, en inställning som verkar ytterst ansvarsfull. Men om Göranssons kriterier för bevisningen i skuldfrågan skulle ha tillämpats på alla skriverier om Palmemordet under de år som gått sedan statsministern mördades är det tveksamt om seriösa journalister skulle ha kunnat rapporera särskilt mycket. För är det något som präglat Palmeutredningen är det just att det funnits mängder med uppgifter om möjliga gärningsmän och anstiftare, men faktiskt ingenting som egentligen kunnat betraktas som säkert.

När nu Göransson beslutat att publicera en text om Skandiamannen i Filter menar han att den texten hör hemma i en alldeles egen kategori av artiklar om Palmemordet – sådana som verkligen berättar den alldeles riktiga sanningen. Och för att riktigt markera distans till i stort sett allt annat som skrivits säger chefredaktör Göransson så här till Resumé: ”Alla teorier och allt som lagts fram som inte rör Skandiamannen är snömos”.

Det är en kraftig formulering. Där blandas allt som sagts och skrivits om ”33-åringen”, PKK, Christer Pettersson, aktiespekulanten Christer A, Sydafrikaspåret, mordets möjliga koppling till de svenska vapenaffärerna samt inte minst de oförklarade walkie-talkieobservationerna ihop till en enda mosig och osaklig röra.

Ganska snabbt efter Filters publicering visar det sig att andra som skrivit om Palmemordet inte brister ut i de reservationslösa hyllningar som Mattias Göransson kanske hoppats på.

I Resumés artikel nämns att jag sagt till SVT att jag tycker att Filter tar till alldeles för stora ord. Göransson kommenterar det med: ”Det är inte lätt för dem som jobbat med det här tidigare. Personer som Gunnar Wall har sina favorithypoteser, vilket gör att det är svårt att ta in.”

Kritiken kanske kan förtjäna några korta kommentarer. För det första: i den citerade SVT-artikeln understryker jag att jag hoppas att uppgifterna om Skandiamannen ska bli ordentligt utredda. Jag vill alltså inte på något sätt vifta undan det Filter publicerat. Men poängen är att det bör utredas, inte godtas utan vidare.

Mattias Göransson påstående att jag har mina favorithypoteser kanske kan misstolkas som att jag har någon annan person än Skandiamannen som favoritmördare. Så är inte fallet.

I mina böcker och artiklar har jag framför allt granskat utredningen och i relativt liten utsträckning spekulerat kring själva mordet.

Men det finns för all del ett par infallsvinklar som jag under årens lopp lyft fram som särskilt intressanta.

En av dem är hypotesen att mordet skulle ha föregåtts av ett förutbestämt kort möte mellan offer och gärningsman. Jag påstår inte att det är så, men jag har beklagat att utredarna i många år undvikit de vittnesuppgifter som pekar i just den riktningen. Jag har också föreställt mig att hypotesen om ett möte skulle kunna förklara valet av brottsplats liksom mördarens framgångsrika flykt.

Men mitt intresse för denna hypotes har inte alls lett till att jag uppfattat just Skandiamannen som en mindre sannolik gärningsman. En av de omständigheter som sticker i ögonen när det gäller honom är just att han lämnade Skandiahuset vid en tidpunkt strax före mordet. Den som vill tänka sig honom som mördare skulle i själva verket kunna ta hjälp av hypotesen att han kan ha vetat att Palme skulle komma förbi Skandiahuset just vid den tidpunkten och att han därför själv dök upp i det avgörande ögonblicket.

Men vad jag har vänt mig emot är bland annat svagheten i bevisningen mot Skandiamannen som person. Det vill säga: han skulle i princip – och i likhet med många andra – kunna vara statsministerns mördare. Men det gäller att visa att han var det. Den inställningen från min sida har inget att göra med favorithypoteser. Det är bara gamla vanliga krav på att det måste finnas tunga argument när någon pekas ut för ett allvarligt brott.

Aftonbladet Morgon 24 maj – Maria Bjaring intervjuar mig om Filters uppgifter.

En annan infallsvinkel som jag funderat över och skrivit om (en favorithypotes om man vill) är att Palme kan ha fallit offer för en mordkomplott med anknytning till det kalla kriget – och kanske till den omfattande men hemliga paramilitära struktur som brukar kallas Stay Behind.

Vi talar nu om ett nätverk som var kopplat till såväl NATO som till tunga svenska intressen men som var okänt vid tiden för mordet. (Se till exempel kapitlet Stay Behind i min bok Konspiration Olof Palme.) Argument för att lösningen kan ligga i den här riktningen är dels omvittnade Palmefientliga aktiviteter bland vissa polis- och militärkretsar. Men också de många oförklarade vittnesmålen om en walkie-talkieoperation i Gamla Stan och kvarteren runt Sveavägen under mordkvällen.

Men inte heller mitt intresse för de här tankegångarna har automatiskt lett till att jag valt bort Skandiamannen som gärningsman. Snarare tvärtom. Stay Behind leddes under många år av Alvar Lindencrona, vd för försäkringsbolaget Thule som senare gick upp i Skandia. Och det finns åtskilliga uppgifter som pekar på att det inte bara fanns trådar mellan Stay Behind och Thule utan också att dessa trådar senare kom att finns kvar mellan den hemliga organisationen och Skandia. Mot den bakgrunden var givetvis en person som arbetade med Skandia och som dök upp på mordplatsen av visst intresse. Saken blir inte sämre av Thomas Petterssons dokumentation i Filter som just visar att Skandiamannen umgicks med Palmefientliga militärer.

Men problemet är att det fortfarande krävs bevis mot en person för att han ska kunna kopplas till mordet.

Och där tycker jag det haltar i Filters presentation.

Jag ser väldigt gärna att Palmemordet klaras upp. Men det måste vara på riktigt. Inte bara med några eleganta formuleringar på tangentbordet. Sådant har inte hjälpt förr, det hjälper inte nu heller.

En sak som ofta har lyfts fram som ett indicium mot Skandiamannen är att han gett vad som verkar vara en uppenbart överdriven – eller rent uppdiktad – bild av sina medborgerliga insatser på mordnatten. Och det här finns förstås med i Filterartikeln.

Det främsta exemplet på glappet mellan Skandiamannens påstådda insatser och vad som är belagt är förmodligen hans beskrivning av hur han hjälpt till med räddningsinsatserna för Olof Palme.

Låt oss titta på just den saken lite närmare.

I det första förhöret från den 1 mars säger Skandiamannen om just detta inte mer än att ”någon låg på marken” och att ”det var folk omkring denne”. Och vi vet att Anna Hage och Stefan G mycket snabbt kom igång med livräddningsinsatser, så det stämde alldeles utmärkt.

I nästa förhör, från den 10 mars, säger han lite mer preciserat att det fanns en ung kvinna och en ung man framme vid den liggande Palme. Och att ”Palme vändes till framstupa sidoläge”. Fortfarande finns dock inte minsta antydan om att han gjort något åt den saken själv.

I tredje förhöret, från den 11 mars, står det rent allmänt att han ”började hjälpa till” men inte med vad. Förhörsutskriften ger intryck av att det handlade om någon sorts medicinsk hjälp eftersom det i sammanhanget står att han är gift med en sjuksköterska och själv har fått viss utbildning i första hjälpen. Skandiamannen uppger att han noterade att det kom blod ur offrets mun och näsa ”varför sidoläge föreföll det enda [han] kunde tänka sig att själv ge sig på.”

Det står dock inte uttryckligen att han själv verkligen deltar i något arbete med att vända på Palme.

I fjärde förhöret, från den 25 april, heter det emellertid: ”Jag har en ung flicka till vänster och en ung grabb till höger. Flickan tar pulsen och vi två andra försöker att få den här personen som visade sig vara Olof Palme i framstupa sidoläge för att blodet skall kunna rinna undan.”

Här har vi något som ser ut som en sorts utveckling, inte speciellt ovanlig när människor återberättar händelser. Deras egen roll blir mer och mer anpassad till det moraliska och kompetenta beteende som kanske förväntas av dem. Något sådant tycker jag mig skönja här. Jag ser i alla fall inte en desperat planerande lögnare som snabbt konstruerat en egen version för att inte åka fast och som planterat den i utredningen så fort han kunnat.

Om Skandiamannen hade egen brottslighet att dölja fanns det knappast några rationella skäl till varför han skulle konkretisera sig mer och mer när det gällde att förgylla de egna insatserna. Han riskerade ju i så fall bara att avslöja sig. Mycket enklare vore att betona att han höll sig i bakgrunden och hålla fast vid en sådan version.

Nu kan man ju säga att det finns brottslingar som agerar irrationellt. Förvisso. Men det går inte att med automatik förutsätta allvarlig brottslighet från en person bara för att han gradvis ändrar sina vittnesuppgifter på ett sätt som framställer honom själv i positiv dagar.

Skandiahuset och mordplatsen. Foto: Polisen

Filter har hittat en speciell och tidigare okänd omständighet som tidskriften lyfter fram: att Skandiamannen umgicks med en vapensamlare som bland mycket annat också hade en licens från 1955 för en Smith & Wesson magnumrevolver – alltså en rätt ålderstigen variant av en sådan revolver som beskrivits som den mest sannolika typen av mordvapen.

Tidningen har också kunnat konstatera att Skandiamannen själv var med i en skytteklubb i sin ungdom.

Det kompletterar bilden av honom, förvisso. Men hur långt leder det? Vid tiden för Palmemordet uppvisade han av allt att döma inget eget vapenintresse och var inte heller innehavare av några registrerade vapen.

Inte heller räcker det så hemskt långt med att konstatera, som Filter gör, att Skandiamannen var aktiv moderat och inte tyckte om Olof Palme.

Det är som om argumentationen slutar halvvägs, just när det börjar låta som om den är på väg någonstans. Men så kommer det inget mera.

I Filters presention av artikeln om Skandiamannen ingår förstås att den är minutiöst genomarbetad, precis som man borde kunna vänta sig av något som ska vara den mödosamt och minutiöst formulerade slutliga sanningen om Palmemordet. Inte desto mindre innehåller den vissa irriterande sakfel.

Ett av dem gäller den historiska rättegången i Stockholms tingsrätt som ledde fram till den fällande domen mot Christer Pettersson. Filter påstår att det var tre nämndemän i tingsrätten som röstade ner de två yrkesdomarna. I själva verket deltog sex nämndemän i målet och samtliga röstade för att fälla Pettersson.

En småsak kanske, tre eller sex. En lite grövre form av slarv dyker dock upp i en passus om en av huvudfigurerna i Palmeutredningen, knarklangaren Sigge Cedergren.

Thomas Pettersson skriver: ”Inledningsvis påstod Sigge Cedergren att han själv passerat mordplatsen och att den ökände kåkfararen Lars-Inge Svartenbrandt skjutit Palme.” Pettersson understryker att Cedergrens berättelse ”saknade varje spår av verklighetsförankring”.

Här staplas faktiskt felen på varann. Sigge höll nämligen envist fast vid att han kört bil hemåt på Luntmakargatan vid en tidpunkt i närheten av mordet, det var inte bara något han hävdade ”inledningsvis”. Även i tingsrätten höll han bestämt fast vid detta på samma sätt som han gjort i många tidigare förhör. Han hävdade dock inte att han sett själva mordet och ännu mindre att han sett Svartenbrandt skjuta Palme. Däremot påstod han något annat som intresserade utredarna rätt mycket under 1986, att han sett en man som sprang Luntmakargatan norrut och att han i efterhand kopplade ihop den observationen med Palmemordet. Även uppgiften om den springande mannen var något han höll bestämt fast vid.

Svartenbrandt nämner han inte alls i de tidiga förhören. Först i det nionde förhöret med Sigge i Palmeutredningen, den 17 mars 1987, säger han att den springande mannen liknade Svartenbrandt – vilket förstås är något helt annat än att han sett Svartenbrandt skjuta Palme.

Sigge har tidigare sagt att mannen som sprang liknade Ted Gärdestad. Båda dessa personer har avförts av Palmeutredarna, och de var för övrigt inte särskilt lika varandra till utseendet. Men det diskvalificerar förstås inte Sigges berättelse om sin hemresa mer än andra vittnens motsägelsefulla uppgifter om signalement diskvalificerar dem i andra avseenden.

Att Sigge verkligen passerade nära mordplatsen ganska snart efter mordet tycks också vara utrett. En målande detalj i hans berättelse om hemresan var nämligen att han själv körde mot enkelriktat en sträcka och då hade stora bekymmer med att ta sig förbi en annan bil som körde åt rätt håll. Granskningskommissionen konstaterar att Palmeutredarna fick tag i den bilens förare som bedömer att episoden ägde rum mellan 23.35 och 23.40. Om den tiden är riktig – det vet vi inte – kanske den springande mannen är ointressant. Men poängen är att det tycks vara utrett att Sigge verkligen körde hem från klubben och passerade mordplatsen vid en tidpunkt inte särskilt långt från tilfället då Palme sköts till döds.

Vissa detaljinslag i Thomas Petterssons argumentering för Skandiamannens skuld väcker också direkta invändningar.

Det handlar till exempel om att han anser det komprometterande att Skandiamannen dagen efter mordet kan lämna en beskrivning av vittnet Lars J till polisen. Han berättar att han ser en ung man i täckjacka stående en bit in på Tunnelgatan. Thomas Petterssons poäng är att bara mördaren som flydde in på Tunnelgatan kunde ha sett Lars J. Men det är inte riktigt. Lisbeth Palme har vid flera tillfällen berättat om hur hon såg en man som stod stilla en bit in på Tunnelgatan och tittade ut mot Sveavägen. Hon trodde det var mördaren som stannat upp en stund sedan han flytt in i gränden. Det är osannolikt. Den hon såg bör just ha varit Lars J. Och om hon kunde ha sett honom kan Skandiamannen förstås också ha gjort det.

En annan sak som Thomas Pettersson anser vara betydelsefull är att Skandiamannen ska ha stämplat ut 23.19, omkring två minuter före mordet. Om den tiden är riktig och om han hastigt begav sig söderut till T-banenedgången vid Kungsgatan bör han ha hunnit förbi det som skulle bli mordplatsen innan mördaren sköt. Men enligt Skandiamannens egen berättelse hade han inte hunnit fram till mordplatsen när det smällde.

Problemet är bara att uppgifterna om när Skandiamannen stämplade ut är motsägelsefulla. Själv sa han i ett förhör den 10 mars att han kollat sin utstämplingstid. Den stämplade tiden hade varit 23.19 men stämpeluret hade gått fel och rätt tid skulle vara 23.20.

Skandiamannen hade frågat en av företagets anställda, Roland B, om sin utstämplingstid. Det är nämligen Roland B som ansvarar för in- och utpasseringskontrollen. Och tre månader senare, den 9 juni, hörs denne av Palmeutredarna. Förhöret kommer in på Skandiamannens utstämplingstid.  Roland B säger att det var 23.19 Skandiamannen stämplade ut.

Förhörsledaren Erik Skoglund frågar: ”Mm. Och klockan var rätt hos er.”

Roland B: ”Ja, den kollade jag med Fröken Ur då. Det var faktiskt så att klockan gick, våran klocka gick inte fel utan vår tidsapparat stod på 23.20 men vår klocka gick en minut fel vilket jag konstaterade vid kontroll med Fröken Ur. Och det var därför jag också sa 23.19 åt honom.”

Det där är knappast glasklart uttryckt. Men det ska väl tolkas som att stämpeluret gick en minut före, medan alltså Skandiamannen kort tid efter mordet uppgett att stämpeluret gick en minut efter.

Det blir inte mera klart av att samma dag som Palmeutredaren Erik Skoglund talar med Roland B talar han också med Per H som även han arbetar med säkerhetsfrågor på företaget. Per H säger till Skoglund att Skandiamannen stämplade ut klockan 23.19 och att stämpelklockorna gick rätt. Här har vi alltså en tredje variant.

Mot bakgrund av det är det naturligt att dra slutsatsen att en viss försiktighet ska iakttas när det gäller frågan om när Skandiamannen gick ut genom entrén. Det som skulle vara ett starkt indicium på hans skuld är kanske inte något indicium alls.

Det finns också mer allmänna argument mot hypotesen att Skandiamannen skulle vara Palmes mördare. Om det var han och om det var ett spontant dåd för att han råkade komma ut på gatan just som Palme passerade måste vi alltså föreställa oss att han hade vapen och ammunition nära till hands trots att det inte finns några uppgifter om att han sysslat med skjutvapen sedan militärtjänstgöring och aktiviteter i en skytteklubb i yngre år.

Skandiamannen var inte dömd för våldsbrott före Palmemordet och blev det inte heller senare. Inte heller finns det vittnesmål om att han skulle vara en våldsam person. Att han skulle ha begått ett impulsdåd av det här slaget framstår som en väldigt spekulativ hypotes.

Finns det alternativ som fortfarande gör honom till gärningsman?

Ja, det finns uppgifter om att han varit ute och ätit middag vid 21-tiden på mordkvällen, dessa redovisas också i Filter. Kunde han då ha begett sig till trakterna kring Grand och upptäckt Palme samt beslutat sig för att skjuta denne efter filmen. Det skulle i princip ge honom lite tid att skaffa ett skjutvapen även om han inte hade ett med sig. Men om han inte hade kriminella kontakter som snabbt skulle leverera ett utan att ställa frågor var saken kanske inte alldeles enkel. Är det tänkbart att hans vän vapensamlaren skulle skicka in en revolver i en taxi som han fångade upp på Sveavägen? I princip kanske, men nu är vi långt ute på en gren och spekulerar.

Och ännu viktigare: varför skulle Skandiamannen räkna med att Palme skulle promenera hemåt, välja att gå just Sveavägen och komma förbi Skandiahuset just omkring 23.20?

Ja, något sådant vore väl bara möjligt om Skandiamannen arrangerat ett möte med statsministern. Men skulle han kunna ha lyckats övertala Palme till något sådant under en snabb ordväxling utanför bion utan att någon märkt det?

Man kan förstås tänka sig att någon annan redan i förväg lockat Palme till ett möte utanför Skandia och att Skandiamannen fick den informationen så att han visste när statsministern skulle dyka upp. Men i så fall: om hans uppdrag var att skjuta Palme, varför skulle han stanna kvar på Skandia och stämpla ut direkt i samband med mordet vilket i onödan knöt honom till brottsplatsen? Och varför kom han i så fall ut med så små tidsmarginaler så att han nästan kom för sent?

När allt detta är sagt återstår att vänta på vad Palmeutredarna kommer att säga.

Det är ingen hemlighet att de bland annat arbetat med Skandiamannen den senaste tiden. Palmeåklagaren Krister Petersson har nyligen intervjuats på SVT Nyheters webbsida. Om Skandiamannen har han hittills bara sagt att ”han är en person som ingår i utredningen”, att han ”funnits med från tidig början” men i övrigt inga kommentarer.

Krister Petersson understryker att utredarna ”jobbar med fler personer som kan vara intressanta”. Han står fast vid att han är övertygad om att mordet kommer att lösas innan han går i pension, vilket är om nio år.

SVT Nyheter skriver också att Petersson säger att han ”utifrån vad han vet i dag, redan har en uppfattning om vem som mördade Olof Palme för 32 år sedan”.

Men han tillägger att utredarna ”arbetar efter olika teorier” och att han inte vill göra några kommentarer om sådana saker. Han säger också till SVT Nyheter att han behöver mer bevis innan han kan ta fallet till domstol.

En rimlig tolkning av det sista är att i alla fall det uttalandet inte syftar på Skandiamannen som ensam gärningsman eftersom han avled år 2000 och inte kan ställas inför rätta.

Om det är så att utredarna kommer fram till något bestämt i ena eller andra riktningen om Skandiamannen vore det rimligt, kan man tycka, att de gick ut och slog fast det. Är det till exempel så att de menar att han är oskyldig finns det skäl att de gör samma sak som den förste Palmeåklagaren K G Svensson gjorde sedan han kom fram till att misstankarna mot Victor Gunnarsson, ”33-åringen”, inte höll. Han gick ut och deklarerade utförligt hur han kommit fram till den ståndpunkten.

*

Några länkar utöver dem som redan finns i texten ovan:

Palmemordet: Det finns inga bevis mot ”Skandiamannen” – Intervju med mig i tidningen Internationalen av Per Leander

Jan Guillous kritik mot nya Palmeteorin – Artikel i Expressen med kommentarer från bland andra Jan Guillou, Pertti Poutiainen, mig och Lena Andersson. Jag citeras i artikeln med orden: ”det var inte han som sköt Palme” om Skandiamannen. Det är ett snäpp mer hårdraget än vad jag anser. Min uppfattning är att Filter på intet sätt bevisar att han gjort det. Och det är inte riktigt samma sak.

Palmejournalisten: ”Skandiamannen kan ha haft en roll i mordet” – Intervju med Lars Borgnäs i Aftonbladet

”Skandiamannen” är intressant – men inte som gärningsman – Artikel av Lars Borgnäs på SVT Opinion

Utredarna behöver fortfarande hitta mordvapnet – Kommentar av Stefan Lisinski i Dagens Nyheter

Tidskrift pekar ut 52-åring som Palmes mördare – Artikel av Clas Svahn i Dagens Nyheter (betalvägg)

*

Snart på bloggen: min genomgång av Mikael Hylins dokumentärserie: Palme, träsket och mordrättegångarna.

Annonser

447 reaktioner på ”Är Skandiamannen lösningen på mordgåtan?

  1. Att det har blivit uppblåsa så upp utan orsak fattar jag inte. Om SE var mördaren, varför skulle han då hålla på och härja i media och få uppmärksamhet, bästa vore väl att de bara somnade in och han bara försvann i drevet mot Pettersson. Dessutom, hur förklara man Palmes korsning på Sveavägen? Nä. detta är en höna av en fjäder och har inte det minsta substans.

  2. Tack och lov för att du och din sunda skepsis finns, Gunnar. Personligen blev jag nästan lite chockad när jag hade läst alla artiklar och krönikörer som mer eller mindre slog fast att den avlidne Skandiamannen ÄR Palmes mördare. Namngiven och allt. De har ingenting alls nytt på fötterna och de ultrasvaga indicier de har räcker ju inte på långa vägar för att ta till de överord de har valt att använda både i rubriker och i brödtext. Jag undrar mest: Vad håller Filter och kvällspressen på med egentligen?

  3. Mördaren ska alltså först ha flytt in på Tunnelgatan och upp för trapporna för att sedan snabbt återvända till mordplatsen om Filter har rätt. Kan omöjligt tänka mig det. Han kan ha haft något med mordet att göra och vetat i förväg att det skulle ske utanför hans arbetsplats vid den tidpunkten men han kan inte vara den som avlossade skotten.
    Är inte detta Förtal av avliden att hänga ut honom med namn och bild endast baserat på lösa indicier?

    1. Förtalsmål kommer bara upp i domstol om den förtalade eller – när det gäller en avliden – någon som kan representera den förtalade väljer att göra rättssak av det. Jag vet inte vilken typ av relation man kan ha till en avliden för att väcka åtal när det gäller förtal. Vi får väl se vad som händer.

      1. Detta tycks vara vad som gäller sedan 2014-07-01:

        Har förtal riktats mot en avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon och, om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt, av åklagare.

        Se sid 11 i denna rättspromemoria. Det lär vara sällsynt att åklagare själva driver fall som kan anses påkallade från allmän synpunkt. En av knäckfrågorna är när ”särskilda skäl” föreligger. Det ges samtidigt viss vägledning i promemorian, se t.ex. sidan 46:

        En situation då det skulle kunna vara av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt att väcka åtal för förtal eller grovt förtal är om det skett omfattande spridning av påståenden om att någon gjort sig skyldig till mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning. Ett sådant exempel skulle t.ex. kunna vara om en person i grannskapet eller på Internet har utpekats som pedofil eller våldtäktsman och det inte finns något som helst stöd för detta påstående. Ju mer klandervärt det påstådda brottet får anses vara desto större anledning att överväga allmänt åtal.

        1. Tack! Jag tolkar det som att åklagare kan väcka åtal för förtal på eget initiativ när det gäller avliden, på samma sätt som när det gäller en person som inte fyllt 18 år. I andra fall kan åklagaren bara gå in och väcka allmänt åtal ifall den som ansett sig förtalad själv vill gå till domstol med saken och det finns särskilda skäl för rättsväsendet att bistå personen i fråga.

      2. Gunnar.
        Håller med om varje stavelse denna gång. Men tänk om Filter vet att dom provskjutit och fått en träff och vill ha en second op?
        Kan inte förstå deras självsäkerhet annars. Han är ju omöjlig som gärningsman (men ändå möjlig på något konstigt sätt).

  4. Går man och skjuter någon på impuls för att slumpen gav detta sammanträffande; tar snabbt fram ett laddat vapen ur väskan när man är klar efter en lång arbetsdag?Som jag förstår var skandiamannen i medelåldern så det borde finnas personer som lärt känna honom ifall han kunde vara impulsiv i vissa situationer. Det skulle annars kunna vara så att skandiamannen visste att Palme skulle dyka upp? Det finns ju annars en dansk som undersöker om någon annan ensam person. Minns inte riktigt namnen nu. Men verkar nästan mer rimligt i sammanhanget. Vet att han har argumenterat emot också, att ifall det varit poliser inblandade så hade de kunnat göra det mer lätt för sig och ringt på hemma hos Palme.

    1. Du syftar på bloggaren Paul Smith. Bloggen har adress http://palmemordet.eu/

      Den person som Paul Smith anser vara gärningsmannen är Christer A, en numera avliden man som var registrerad ägare till en magnumrevolver. När polisen vill provskjuta den hävdade han att han sålt den till en okänd man. Christer A var känd för att tycka mycket illa om Olof Palme. Han bodde inte långt från mordplatsen.

      1. Kan inte tänka mig skandiamannen som gärningsman men den person med keps som sprang förbi Lars J och upp för trapporna. Om det fumlades med något fodral istället för en väska vore intressant, då det ska ha hittats glasögon tappade utmed flyktvägen. Kanske förklarar varför ingen lade märke till någon bärandes glasögon.

  5. Kan man trovärdigt visa att Skandiamannen brukade gå omkring med en laddad revolver i fickan, eller att han haft en revolver med sig till jobbet den dagen, då känns spåret plötsligt intressant. Och skulle man sen göra en provskjutning med positivt resultat på någon av samlarens revolvrar, ja då blir det förstås riktigt hett. Annars är det inte mycket till lösning i mina ögon.

    Det är dock inte första gången Mattias Göransson gjort stora avslöjande reportage som inte hållit för närmare granskning. Han gjorde bl a ett reportage om ubåtsjakterna där han blandade ihop intressanta teorier med bevisade sanningar (se t.ex. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/bKa3W3/bitter-strid-om-ubatar-i-harsfjarden-var-deras-egna-spar ). Jag är förvånad att så många medier hakar på detta reportage så stort, när bevisvärdet i det nya är ganska litet.

    Mvh Mattias

  6. Petersson säger att han ”utifrån vad han vet i dag, redan har en uppfattning om vem som mördade Olof Palme för 32 år sedan”.

    Orden låter som musik i mina öron 🙂

    1. Jonas F. Om det är rätt person den här gången vill säga. Inte ännu ett villospår på svaga indicier

  7. en lätt berusad skandiaman bestämmer sig för att säga ett par sanningens ord till nationens fiende, Palme nobbar honom bryskt vänder dessutom honom ryggen varav han blir riktigt, riktigt förbannad å skjuter honom i berusningsraseri… många brott har begåtts i samband med alkohol

  8. Tack för en nyanserad artikel i frågan. Det är denna typ av sans kombinerat med kunskap som behövs i dessa diskussioner.

    Uppgiften om att det var tre (istället för sex) nämndemän som röstade för att fälla Christer Pettersson är vad jag kan utläsa i wikipedia-artikeln om Christer Pettersson. Där står det angående tingsrättsdomen: ”Emellertid var domstolen oenig, 3-2 för att döma honom.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Christer_Pettersson#Tingsrättsdomen_i_Palmemordsrättegången

    Är Wikipedias uppgifter alltså felaktiga?

    1. Ja, Wikipedia har tyvärr fel ibland, de som alla andra. Just det här vet jag väldigt väl för jag satt med och bevakade Palmemålet i tingsrätten för veckotidningen Internationalen. Och senare gjorde jag en artikel som fokuserade på att kommissarien Åke Rimborn uppgett att Lisbeth Palme på Sabbatsberg talat om två gärningsmän. Rimborns uppgifter redovisades aldrig i rätten och jag frågade alla nämndemännen om de skulle ha röstat annorlunda om de känt till uppgifterna. Bifogar klipp ur Dagens Nyheter från 28 juli 1989 med namn och bild på alla nämndemännen.

      Texten är knappast läslig på översiktsbilden, men jag bifogar också länkar till bildtext och början på artikel.

      Ur DN 890728

      1. Lite kuriosa i sammanhanget: Nämndemannen Nils Thunberg (fp), som ses stående längst till vänster, var bror till skådespelaren Olof Thunberg (av många känd som berättarrösten i Bamse). Olofs son är gift med operasångerskan Malena Ernman, som i samband med 30-årsdagen av mordet citerade sin svärfars bror:

        Alla vi som närvarade under hela rättegången i Stockholms Tingsrätt visste att Christer Pettersson var skyldig till mordet. Alla i rummet visste. Men alla vi visste också att bevisen aldrig skulle räcka till en fällande dom i högre instans.

        1. Mikael B. Malena Ernman är en framstående operasångerska. Som privatspanare däremot ingen tungviktare.

  9. Kan någon bevisa att skandiamannen inte kan vara mördaren?
    Bla bla bla duger inte, jag vill ett bevis som visar att han inte kunde vara mördaren.
    Om det inte går så ska han utredas som tänkbar gärningsman.
    Han kan ha haft ett illegalt vapen sen tiden då han tränade pistol i det militära, fått av Stay-behind , många förklaringar kan finnas.
    Köpt illegalt, många hade på den tiden vapen som det saknades papper på.
    Han kunde haft en medhjälpare som talade om när Palme kom.
    Han kunde blivit rädd när han flydde från mordplatsen sett eller hört polisen och insett att han inte kunde fly och därför vänt om till mordplatsen för att skapa ett falsk alibi.
    Han kan även vara så galen att han vill bli tagen av polisen.
    Gärningsmannaprofilen stämmer på skandiamannen
    Det är många som inte vill lösa mordgåtan.
    En känd brottare har redan kräv att få belöningen, böcker som nu skrivs av olika personer hamnar i papperskorgen, Många av dagens befintliga böcker kommer att bli osäljbara.
    Mordet har blivit affärsrörelser där det görs pengar på mordet och då får mordet inte klaras upp.

    Svaret kanske finns på mordplatsen, mitt framför våra ögon.

    Många vill att mordet ska förbli olöst.

    1. ”Kan någon bevisa att skandiamannen inte kan vara mördaren?” Lisbeth som befann sig närmast av alla pekade ut Cp i domstol som gärningsman.

    2. Har du ens läst Gunnars artikel? Poängen är att det inte går att avfärda Skandiamannen som gärningsman men att varken före eller efter Filters artikel finns det bevis för att det var han. Det går att bygga en trovärdig historia som pekar ut Skandiamannen, vilket Lars Larsson gjorde i sin utmärkta bok från 2016, men det saknas ändå en hel del bevisning. Det är väl bra om Palmeutredarna går till botten med Skandiamannen, allt som är mystiskt bör utredas, men de bör inte släppa alla andra hypoteser för det. Gunnars linje har ju just varit att peka på faran att låsa sig vid en hypotes och poängtera vikten att vara öppen för många förklaringar och utreda dem.

    3. Det ligger förstås något i att den som har en viss teori om Palmemordet kan bli orolig när det dyker upp uppgifter som ser ut att ge ett kraftigt stöd åt en annan teori, kanske till och med leda till att fallet plötsligt anses uppklarat.

      Och det kan förstås leda till sakligt irrationella försök att avfärda de nya uppgifterna.

      Jag har själv grubblat mycket över sådant. Under årens lopp har jag framför allt frågat mig om min skepsis mot olika uppgifter som tycks peka ut Christer Pettersson på något sätt kan ha sin grund att jag har en position att försvara i debatten eftersom jag starkt tvivlat på hans skuld.

      När et gäller Skandiamannen är det inte lika komplicerat för mig i alla fall. Före publiceringen av Filters artikel har jag bara lite försiktigt pekat på att jag ser svårigheter med att tänka mig honom som gärningsman utifrån det som hittills varit känt. Och det var också med verkligt intresse jag såg fram mot att läsa Filters genomgång.

      Självklart måste det vara betydligt mer komplicerat för andra, till exempel ”den kände brottaren” som du talar om, advokaten Pelle Svensson, som satsat så mycket personlig prestige på Pettersson som gärningsman.

      Ja, vi får verkligen hoppas att det kommer fram bevis som visar att Skandiamannen antingen är mördaren eller inte är det. Sedan han nu blivit så kategoriskt utpekad med namn och bild kommer en obestyrkt anklagelse att hänga över hans minne ända tills vi har fakta i fallet.

      Låt oss tänka oss att Skandiamannen inte var mördaren. I så fall kan det nog bli svårt att bevisa hans oskuld innan den verklige gärningsmannen kan bindas vid brottet. Så här många år i efterhand är det sannerligen rätt svårt, kanske omöjligt, att exempelvis hitta säkra bevis för att Skandiamannen inte hade ett vapen med sig.

      Något liknande kan sägas om tusentals män som saknar alibi för mordögonblicket, som vid mordtillfället var i åldern 20-50 år och som helt säkert eller åtminstone eventuellt befann sig i Stockholm. Alla dessa kan vara Palmes mördare. Man kanske kan tänka sig att åtminstone vissa personer med väldigt avvikande fysiska kännetecken skulle kunna räknas bort. Men jag vet inte. 2015 kom Conny Larsson ut med en bok om Palmemordet med namnet Nu ska jag upp och skjuta den jäveln! Olof Palme. I boken pekar Larsson ut en enarmad man för Palmemordet på ett sådant sätt att mannen i alla fall blir identifierbar för personer i sin omgivning.

      Hur framgångsrik har Conny Larsson varit i att få stöd hos andra för sin tes? Det vet jag inte. men på bokens baksida citeras ett omdöme om Larssons teori av författaren Björn Ranelid: ”Förmodligen lösningen på detta nationella trauma.”

      För den som inte blir utpekad som Palmemördare spelar det förstås ingen större roll om han har ett alibi eller inte. Men när en anklagelse väl är utslungad mot en person så sitter den där. Och min gissning är att det kommer sådana utpekanden åtskilliga gånger till innan fallet förhoppningsvis en dag blir uppklarat.

      Låt mig avrunda med en liten filosofisk och moralisk fundering. För oss som skriver om Palmemordet – och det gäller både mig som har den här bloggen och er som medverkar på den – är det en ständig utmaning att hantera ett ansvar vi har: när finns det anledning att formulera en misstanke? Hur kan en sådan diskussion föras så att den blir begriplig men inte i onödan bidrar till ryktesspridning om en identifierbar person? Det finns inga enkla svar. Visserligen finns det en förtalslagstiftning, men den besvarar verkligen inte alla frågor. Och som jag ser det bör var och en ta sitt ansvar inte bara utifrån vad som står i lagen utan också utifrån vad det egna samvetet säger.

      1. För mig är det uppenbart att vara pessimistisk till att det var Skandiamannen då Tex. Inge M var rätt tydlig med att han såg en person i stickad mössa. Lars J som var väldigt nära den som sprang förbi hade en keps. Tyvärr finns det någon passage där han verkar ha varit på väg och nämna att han även hade öronlappar, men han tror i efterhand att det kan ha varit fel. Man kan tycka det är osannolikt att 2 personer skulle kunnat springa in i gränden. Men då ska man komma ihåg att det är mycket som verkar osannolikt i detta. Även att det ska ha funnits stämpelklocka på att han passerat ut och någonstans behöver han rimligtvis tagit vägen. Massor av underligheter finns det. Om inte annat också Cedergrens observation av en vit Volvo och någon som springer på Luntmakargatan. Dessutom flera observationer av en lång blond person runt om i stan som verkar ha varit tysk. T.ex. utanför makarnas bostad dagarna innan och att det även kan ha varit samma person som gav sig iväg från norra Bantorget efter mordet. En sak som jag tycker kan vara viktigt i sammanhanget gällande Inge M också är att polisen var noga med att fråga honom om han såg andra personer runt mordplatsen innan mordet. Det ska ha varit väldigt tomt just där, förutom gärningsmannen som stod mot en vägg och bara stirrade ut mot Sveavägen.

      2. Kloka ord. För vissa räcker det inte ens med alibi, två vittnen hävdar ju att Christer Pettersson var på pendeltåget (eller stationer långt norr om Stockholm) vid mordtillfället. Dessa vittnen har avfärdats på ett i mitt tycke nedvärderande sätt

      3. Alla vi som samtalar kring mordet har givetvis ett ansvar att inte peka ut någon allt för lättvindigt. Samtidigt har vi alla rätt att peka ut vem vi vill förutsatt att vi också är beredda att ta konsekvenserna av det. I just detta specifika fall tänker jag att om det är så att Skandiamannen är oskyldig och hängs ut oförtjänt så har han ju själv i hög grad ett ansvar för det, eftersom han i så stor grad ljugit om sina förehavanden i de olika förhören

        1. Det är en himmelsvid skillnad på att få sitt vittnesmål kraftigt ifrågasatt och att bli utpekad som statsministermördare. Jag har svårt att se att Skandiamannen skulle ha sig själv att skylla, i synnerhet som han inte längre kan försvara sig. De namnpubliceringar som förekommit de senaste dagarna tycker jag också är uppåt väggarna fel när underlaget är så bräckligt.

  10. De upphittade glasögonen? Finns dessa bevarade eller ev. foto? Med dagens dna teknik borde man väl kunna undersöka dessa? Vem hittade dessa och var? Stig E. bar ju glasögon! Kan du Gunnar om du har tid, berätta mera ? Eller var det Holmer som snabbt förstörde detta bevismaterial?

    1. Finns ju bild på dessa och de är ju rätt lika sådan modell som Skandiamannen skulle tänkas ha haft. Vet att jag är väldigt spontan där då det sagts att bara ungefär 10 personer skulle kunnat inneha den typen av glasögon i landet. Men det jag tycker är lite märkligt att varken Lars J eller Yvonne N lade märke till någon med glasögon. Kanske bidrog deras tidiga vittnesmål att Skandiamannen blev modig med att nämna att han ändå sprang mot trapporna men då istället för att hjälpa polismännen. Kanske lite väl komplicerad men ändå rätt intressant frågeställning tycker jag.

      1. Jag ser nu att Google inte tillhandahåller de viktiga sidor, där själva upplösningen av glasögonspåret redovisas. Här är i stället min egen sammanfattning av hela historien:

        De stålbågade glasögonen hittas av en privatperson vid lunchtid måndagen den 3 mars på Snickarbacken 5. En optiker kommer fram till att synkorrigeringen tyder på att glasögonens ägare är i 40-45-årsåldern. Han tycks ha påfallande brett mellan pupillerna. Det spekuleras om en sydeuropé. Ytterligare 130 optiker konsulteras. Glasögonen är ovanliga och slipningen torde bara passa ett fåtal personer. Ägaren lär inte klara sig utan dem. I takt med att tiden går och att mannen inte tycks göra några efterforskningar efter sina glasögon, ökar polisens intresse. Till sist går man ut med en efterlysning i optikernas egen facktidskrift. Denna publicering uppmärksammas av övriga medier och snart visas bilderna på glasögonen också i teves nyhetssändningar.

        Den 28 april får polisen napp hos en glasögonslipare i Malmö. Det klarläggs att glasögonen har levererats till en optiker i Trosa så sent som i februari. Ägaren är 44 år gammal och kommer från Chile. Han ska ha hämtat glasögonen hos optikern den 14 februari. De betalades av socialtjänsten. I polisens personakt är antecknat att mannen varit livvakt hos den förre presidenten Salvador Allende (själv uppger han sig bara ha vaktat presidentpalatset som vanlig soldat). 1981, då han bodde i en Stockholmsförort, ska han ha anmälts för olaga hot.

        Mannen och hans fru förhörs var för sig och lämnar en samstämmig berättelse. De fortsatta kontrollerna gör att glasögonspåret kan avskrivas.

        Den 3 mars hade paret varit hos en bilfirma i Huddinge för att byta bil. Samma dag besökte de också ett finansbolag på Birger Jarlsgatan 33 och parkerade på en tvärgata. Senare upptäckte mannen att han hade tappat glasögonen. Han ringde till bilfirman samma kväll och frågade efter dem. Det bekymrade honom inte särskilt mycket att glasögonen var borta, eftersom han inte tyckte om dem. Istället fortsatte han att använda sitt gamla par. Hustrun hade uppmärksammat efterlysningen på teve och påpekat för maken att det nog var hans glasögon det handlade om, men han tog ingen notis om detta.

        Det kunde också klarläggas att makarna hade alibi för mordkvällen. De hade då varit på besök hos bekanta i en söderförort.

    2. Glasögon kan ju vara en del av en förklädnad. Ett väldigt enkelt knep som rör till det för eventuella vittnen.

    3. Göasögonens ägare spårades upp vet jag och om jag inte minns fel hade han och hans fru varit vid platsen i något ärende vid någon tidpunkt. Har för mig att personerna hade anknytning till Norsborg, söder om söder, men kan minnas fel. Minns i varje fall att jag tyckte att den karln kanske kom undan lite för lätt men vem är jag att veta om han gjorde det. Polisen måste ju ha kollat och dubbelkollat hans alibi. Du kan säkert använda sökfunktionen i Palmetråden på Flashback och hitta det svaren du söker.

    4. Enligt Holmérs bok hittades de på Snickarbacken och tillhörde Allendes livvakt som köpt dem i Trosa och var aggressiv (olaga hot i Jakobsberg) mot en ung kvinna han anklagat för att vara kommunist för att hon bar en röd halsduk.

      Hur han identifierades med optikers bistånd hör till det mest tillfredsställande jag sett i PU.

      Det enda tillfredsställande med Filters skröna är att författaren heter Pettersson.

      https://books.google.co.in/books?id=oH-pBwAAQBAJ&pg=PT49&lpg=PT49&dq=upphittade+glas%C3%B6gonen+mordet+olof+palme&source=bl&ots=4oO_1cAtiD&sig=ZPKURVbbeyInAAw8yWlxsG-m3Do&hl=en&sa=X&ved=0ahUKEwipm5besaHbAhVK7VMKHR-8CV4Q6AEILjAB#v=onepage&q=upphittade%20glas%C3%B6gonen%20mordet%20olof%20palme&f=false

  11. Det är inte mycket nytt i den teori som tidskriften Filter tagit fram kring Skandiamannen, men en del finns det faktiskt. De har på ett förtjänstfullt sätt tagit fram nya uppgifter genom intervjuer med hans umgängeskrets m.m. Dessa uppgifter har snarare stärkt indicierna mot Skandiamannen än tvärtom.

    Oavsett vad man anser om fallet konstaterar jag att det finns tillräckligt många indicier mot denne man att motivera att han utreds djupare än vad man gjorde under de första åren efter mordet. Personligen känns det som en befrielse att veta att Skandiamannen nu utreds närmare.

    Om det är så att han är oskyldig och hängs ut oförtjänt så har han ju själv i hög grad ett ansvar för det, eftersom han i så stor grad ljugit om sina förehavanden i de olika förhören.

    Om det är Skandiamannen som är skyldig så är frågan fortfarande öppen om han ingick i en komplott eller ej. Det är inte heller klart om mordet var planerat eller om det var ett slumpartat dråp. Personligen lutar jag åt det senare. Det skulle förklara varför det inte läckt några uppgifter om mördaren/dråparen under åren. Förklaringen är i så fall helt enkelt att mördaren/dråparen själv är den enda som vetat om att det var han som utförde dådet.

    De flesta människor anser att sannolikheten är allt för liten att en person skall mörda en statsminister på ett slumpartat sätt. De anser också att ett mord på en statsminister måste vara raffinerat och planerat. Gärna också utfört av en sammansvärjning. Man menar sig se mönster som kanske inte alltid finns och fantiserar fram den ena spekulativa teorin efter den andra. Inget fel med det, men kan man bygga sin teori på mer konkreta uppgifter så väger det tyngre. Skillnaden med teorin kring Skandiamannen är just att den grundas på ett antal fakta och indicier som utgår från mordplatsen. Det är tragikomiskt att så många människor som anser sig insatta i mordet, kan välja att helt bortse från alla dessa fakta. Jag ser det ytterst som ett mycket intressant uttryck för de begränsningar som finns i människans psyke.

    När det gäller resonemanget om sannolikheten för ett slumpartat mord skall man ha med sig att en person som Palme var exponerad, vid ett stort antal tillfällen, på olika vis, under 20 års tid. Det är mycket troligt att det vid flera av dessa tillfällen uppehöll sig någon person i hans närhet som hade ett vapen till hands som hade kunnat användas. Summerar man sannolikheten för alla dessa tillfällen under de 20 åren så var risken betydande att Palme under perioden någon gång skulle utsättas för ett allvarligt dåd. Särskilt eftersom han genom sitt utmanande ledarskap med sitt beteende och sina ställningstaganden orsakade en stor polarisering kring sin person.

  12. Betalar du tillbaka pengarna till den som köpt din bok om det visar sig att Stickan
    var mördaren ?

      1. ”Den slutsatsen är viktig nog. Men nu har jag valt att gå vidare. I Konspiration Olof Palme pekar jag på överväldigande och entydiga tecken på att den svenske statsministern föll offer för ett väl planerat politiskt attentat – och vad som låg bakom, vilken sorts krafter som med stor sannolikhet iscensatte dådet.”

        Om du hade fel i din marknadsföring …

          1. Du kanske kunde skriva ett litet tillägg i signaturen. T ex om man i samband med en ny
            boklansering skulle köpa ännu en bok av dig …

            1. Den här diskussionen är lite akademisk i mina ögon eftersom den handlar om vad jag borde göra om det visar sig att mordet inte var ett välplanerat politiskt attentat. Kanske du anser att det redan har visat sig?

  13. Före mordet vet vi inget en stund efter mordet vet vi inget, men minuterna runt mordet vet vi en del tack vare vittnena.
    Från det att skandiamanen går ut tills han är tillbaka på kontoret så måste det göras en rekonstruktion.

    Om jag har förstått det rätt så ser ingen honom hjälpa till med förstahjälpen, slutsatsen är att han inte var där då, då måste det vara han som flyr, eller så var han inte als på mordplatsen.
    Jag kan inte vad vittnena har sagt men det kan Wall och hans läsare.
    Kan vi visa att han var på mordplatsen 10 sekunder efter mordet så måste vittnen se honom och dom måste se honom lämna mordplatsen lite senare.

    1. När jag talade med den tidigare spaningsledaren Stig Edqvist inför skrivandet av min bok Mordgåtan Olof Palme så beklagade han sig – med all rätt, som jag kan bedöma – över att polisen i ett tidigt stadium inte försökte kartlägga vilka observationer vittnena på Sveavägen gjort av andra vittnen. Om det hade skett, menade Edqvist, så hade det varit mycket lättare att slå fast om polisen verkligen hade koll på vilka personer som befann sig på mordplatsen.

      Med det vill jag ha sagt att det kan ha funnits observationer att samla in, kanske till synes obetydliga sådana, som skulle kunna ha klargjort i vilken utsträckning Skandiamannen befann sig på brottsplatsen.

      Min uppfattning är att han förvisso inte var indragen i livräddningsinsatserna. Men jag utesluter inte att han fanns där och höll sig i bakgrunden. De vittnen som vi känner bäst till var som regel aktiva med att försöka rädda Palmes liv, larma polisen och liknande. Under tiden kom det nya människor till platsen. Om de inte gjorde väsen av sig behöver de inte ha blivit särskilt uppmärksammade.

      1. Racingprofilen Janne ”Flash” Nilsson var en av de första på plats efter att Olof Palme sköts.

        Det finns inget papper på antar jag 🙂

        1. Nilsson har redovisat sin berättelse i den här artikeln: https://www.expressen.se/sport/motor/ikonens-hemlighet-om-palme-mordet/

          Den väcker onekligen vissa kritiska funderingar. Det var ju inte alls snöstorm. Och om Nilsson skulle ha varit en av de första på plats stämmer det inte med att det kom en polispiket medan han fortfarande närmade sig mordplatsen – polisen kom flera minuter efter skottlossningen.

          Nilsson påstår ändå att han var allra först, före alla andra som sett en person falla till marken och som skyndade fram för att se vad de kunde göra: ”När jag gick mot paret Palme hade ingen annan kommit fram”.

          Det vore ju sensationellt om det stämde. Men Nilsson beskriver alltså att han vände på klacken i stället för att försöka hjälpa den liggande mannen – och förklarar det med att han såg att polisen var på plats och att han därför inte trodde att han behövdes längre.

    2. Betänk också det faktum att trots att Skandiamannen (enligt honom själv) befann sig bara 20m från mordplatsen då mordet skedde så har han enligt egen utsago inte observerat mördaren varken på mordplatsen eller springandes därifrån. Flera vittnen menar dessutom att mördaren dröjde sig kvar i flera sekunder innan han började springa. Det går att tolka detta som att han inte observerat mördaren just eftersom det var han själv.

      1. Erik, skandimannen anade att något var på tok då han hörde två revolverskott 20 m bort mitt i natten när det var ganska tyst på platsen.På det sättet märkte han en gärningsman även om han inte såg han.

    1. Det har länge funnits spekulationer om flera andra vittnen – spekulationer med innebörden att de egentligen var mördare eller åtminstone inblandade i mordet.
      Det är kanske inte så konstigt. En del resonemang av den typen har kommit in som kommentarer till min blogg. Ibland när jag bedömt påståendena som alltför luftiga har jag avstått från att publicera.

  14. Hej Gunnar

    Har några funderingar som du kanske kan svara på.

    Filter är ju en tidning med cred och MG är ju ingen oerfaren journalist. Kan det vara så tror du att de vet mer än de skriver om just nu med hänsyn till utredningen. Förslagsvis att man har fått en träff på vapnet i början av februari. Det skulle förklara Peterssons optimism i veckans brott för några månader och i aktuellt i förrgår.
    Har svårt att se att en tidning så hårt kör rubrik med ”Lösningen” om det inte finns mer än det man publicerat.
    Det finns ju 50 miljoner anledningar att vara tyst om vapnet man indirekt ordnat fram till utredarna om det skulle visa sig vara rätt vapen.

    En annan detalj som skulle kunna styrka det resonemanget är ju boksläppet i augusti. Borde man inte släppt artikeln i samband med boksläppet eller tvärtom. Nu dör ju storyn innan boken kommer, om det inte är så att man inte kunnat vänta till efter sommaren på grund av polisen kommer agera innan?

    Ha d gott!

    1. Hej!

      När en åklagare talar om att ett mord blir löst tolkar jag det som att denne åklagare talar om att man kan få en person lagförd och dömd och för brottet. Är det någon annan form av lösning som Krister Petersson talar om är han mindre seriös är jag tycker han verkar vara.

      Med vänlig hälsning Håkan

      1. Dessförinnan var ju Holmer lika optimistisk han när han var inne på sitt huvudspår. Det hör till att vara optimist för dom som sitter på avgörande poster i sådana sammanhang. Hur skulle det låta om dom i stället sa att ”nä, det här tror vi inte vi kommer att klara av” ???

        1. Min tanke var att om Krister Petersson optimism gäller Skandiamannen så har han ingen anledning att vara optimistisk eftersom Skandiamannen är död och kan inte åtalas för mordet.

  15. Bedrövelsens, bedrövelse, Skandiamannen har inte mördat Olof Palme! Helt fel ute! Har lovat mina vänner om det är han, att äta upp mina gamla mono- skor från femti talet.

  16. Jag skrev nyss följande kommentar på podden Palmemordets Facebook-sida:

    ”Jag har många invändningar mot artikeln i Filter men tänkte bidra med en observation som jag tycker är viktig: i artikeln skrivs flera gånger att Stig ska ha kommit in vid 21-tiden, officiellt efter att ha ätit, inofficiellt efter att ha druckit. Källan till detta är enligt artikeln en kvinnlig väktare på Skandia som mött honom. Nu har jag dock lyssnat på podden, avsnitt 34, Skandiamannen del 2. Där finns förhöret med väktaren Anna-Lisa G. Hon säger dock att hon kom in 20:10 ungefär och då mötte Stig som hade varit och ätit. Tiden 20:10 upprepas flera gånger i förhöret. Hon började egentligen sitt skift 20:45 men kom tidigt efter att ha handlat. Hon gick på rond 21:00 däremot men såg då inte Stig. Nästa gång hon ser Stig är 23:40 när han kommer tillbaka från mordplatsen till Skandia. I och med detta faller en stor del av Filters hypotes i mina ögon då de menar att Stig ska ha kunnat se paret Palme på väg till bion om han var ute vid 21-tiden och därefter planerat mordet. Nu kom han dock enligt väktaren tillbaka redan vid 20:10 och då hade paret Palme inte anlänt till Sveavägen än. Jag tycker att detta är en ganska stor miss av Filter. Eller är det jag som missat någon annan information som styrker att han var ute vid 21-tiden? Ytterligare en sak från aktuellt avsnitt är att väktaren Henry pratar med Stig innan han ska gå hem. Han säger att de pratade rätt mycket, om Stigs kommande semester bl.a. Henry säger ”ett par minuter” i förhöret. Han får frågan om hur utstämpling går till och om han såg Stig stämpla ut. Han svarar nej, utstämpling sker innan receptionen och kan inte ses därifrån. Om nu Stig stämplade ut 23:20 eller egentligen 23:19 eftersom klockan på stämpeluret gick fel och därefter gick till receptionen, pratade ett par minuter med Henry och sen gick mot mordplatsen är det tveksamt om han hann dit till 23:21 då mordet begicks. Det är ju en bit att gå på Sveavägen också. Har jag hittat något här?”

    Gunnar, vet du var uppgiften om att Stig var ute vid 21-tiden kommer ifrån? Filter citerar Hans Holmér ur ett samtal med Anne-Marie Åsheden och Holmér säger då ”21-tiden”. Men finns denna uppgift även på något annat ställe?

    1. Jag har också noterat väktaren Henrys uppgifter och kommenterat dessa tidigare här på bloggen. Precis som du skisserar öppnar detta för möjligheten att SE kom fram något senare till mordplatsen än vad han själv uppgivit. I så fall är det ännu mer sannolikt att han hamnade i bakgrunden och att andra vittnen därför inte observerade honom. Av olika skäl ger han sig dock själv en centralare roll. Han tycks inte vilja kännas vid att han samtalat med väktaren, utan trycker hårt på utpasseringstiden enligt stämpelklockan (inklusive ev. tidsjustering).

      1. Hur kan han då vara en av de första framme vid mordplatsen och hjälpt till att vända på Palme? Du vet ju att det finns en mängd andra indicier mot Skandiamannen också.

        1. Detta är vad han själv senare påstår, men det ska samtidigt jämföras med de uppgifter som han allra först lämnar till väktarna hos Skandia. En hel del tyder på att han helt enkelt inte var en av de första framme vid mordplatsen. Dock befann han sig där vid en tidpunkt då det alltjämt var möjligt att observera Lars J inne i gränden, liksom att iaktta upplivningsförsöken av mordoffret.

      2. Det går bra att få ihop en kalkyl med sekunder som lämnar utrymme för ett samtal med väktaren. Om han stämplar ut under 23:19 och kommer ut på Sveavägen under 23:20 finns det utrymme för att han sammanträffat med makarna Palme mellan utgången och mordplatsen, tex vid reklamskylten.

    2. Oavsett om Skandiamannen var ute tidigare på kvällen eller inte och avsett vilken tidpunkt så kvarstår möjligheten att mordet/dråpet skedde genom ett spontant sammanträffande. Alternativt att Skandiamannen observerat paret Palme komma gående när han kom ut ur Skandiahuset och sedan inväntat paret vid reklampelaren. Se mitt tidigare inlägg ovan gällande sannolikhetsbetraktelsen.

  17. Hej Gunnar. Alltid trevlig lång läsning här 🙂
    Jag undrar och har funderat kring Skandiamannen.
    Mordplatsen.
    Mordplatsen får mig att välja två alternativ som troliga. Det var slumpen, Inte planerat.
    Eller så var det nån som vill skjuta Sigge.
    Om det senare alternativet tror jag inte gärningsmannen är känd, eller ens vart misstänkt.

    Om det skulle vart ett bestämt möte mellan skandiahuset och mordplatsen för att ta Palme av daga, behöver man väl inte prata 1 minut först. Varför ens skjuta på så nära håll om man vet han kommer dit?

    Behövs alla poliser i närområdet om dom är inblandade? Varför så många. Ska man ända skjuta nån, gör det väl inget om man blir igenkänd. Dom flesta poliser i bilar runt åker ju till mordplatsen. Inte från.

    Svaret till att det finns så många poliser tror jag att jag fick när jag läst boken
    Under Cover : livet som underrättelseagent åt MI5
    av Tom Marcus. Svenska, 2017

    Det berättar Tom hur MI5 gör när dom förföljer en misstänkt terrorist utan att bli upptäckta. Dom är ofta 10-15 personer som byts av. Kommer nån för nära eller möter personen dom skuggar, efter gått efter in på en trång gata där den övervakade vänder. låter dom nån annan ta över. Den som evt blivit sedd avviker och låter dom andra överta jobbet.

    Finns även bilar i området om den förföljda skulle hoppa in i nån bil. Alla har såklart samband i örat. på 80 talet kanske stora saker med antenn…

    Att två finskor känner igen en polis i anslutning mordplatsen, kanske är tur för mördaren.
    Kanske avviker den polisen straxt efter det.
    Kanske är det den polisen Inge sett från sin position på andra sidan vägen när hans sällskap tar ut pengar.
    Polisen kanske rör sig snabbt fram och tillbaka för att hålla värmen i kylan. tas för att vara lik en militär i rörelser.

    Men han lämnar sin post efter blivit igenkänd. Lämnar en lucka i övervakningen.

    Från port 44 på skandiahuset till mordplatsen tar det en viss tid för Palme att gå den sträckan. I din bok har jag för mig nån möter paret Palme straxt innan dom passarar port 44. Den port Skandiamannen kommer ut genom om minnet är det rätta.
    Har för mig personen som möter Palme är kock och heter något på N. Han tänker att Palme inte har några livvakt efter sig.

    Efter han mött Palme hinner han gå en sträcka som borde vara lika lång som paret Palmes. om dom nu haft samma fart vilket får antas som troligt.
    Men som du skrivit i dina böcker verkar det som paret Palme stannat 43 sekunder om minns rätt.
    Efter dom mött kocken fram till mordplatsen.
    Mätt i meter är väl avståndet dom går inte alls långt, jämfört med hur långt kocken gick innan han hörde skott och vände för att se vad som hänt.

    Så varför kan inte det
    mötet ha vart med Skandiamannen?

    Ett oplanerat möte.

    Kanske det inte är på minuten avgörande om Skandiamannen kommer ut exakt på sekunden. För att tajma fram till mordplatsen.
    Dom kan väl både ha pratat i 30 sekunder eller 60 sekunder, då jag antar att tiden för mordet inte är exakt som den sägs vara?
    Mer än tider efter mordet då samtal börjar ringas.
    Men sekunder och minuter före mordet. Där finns väl bara att från Palme möter kocken vid port 44 hinner kocken gå en viss sträcka. som jag inte vet hur lång tid det tar, eller avståndet i meter han går. Men minns det var ca 43 sekunder paret Palme borde gått till. om dom bara gått efter deras möte. Men det har väl du koll på? 🙂

    Det som är lite skamligt är väl att Palme var övervakad av flera poliser. även om ej i tjänst. utan i lite mörkare kvällsaktiviteter.
    Ändå tog dom inte mördaren.

    Att dom fira personligt och som grupp att palme dog. behöver inte vara för att dom deltog och lyckades. Utan för att en tänkt landsförädare för dom blivit skjuten och ett problem löst. dom ville sätta dit honom för spioneri eller som landsförädare. Ha koll vilka han umgicks med när han inte hade livvakterna.

    Jag har inga svar. Bara massa frågor och funderingar.
    Det bästa med att veta man har fel, är att man troligvis fått reda på en sanning 🙂
    Därför gillar jag att ha fel.

    Men tycker mordplatsen blir logisk med Skandiamannen jämfört med många andra spår.

    Mängden poliser tyder mer på övervakning än att dom vill skjuta eller delta i ett mord av den digniteten ett statsministermord innebär.
    Många blir ju igenkänd på bussar och i bilar med nr.

    Att sen skandiahuset sägs ha vart mötesplats för staybehind. Borde väl snarare innebära att man inte vill mörda en statsminister på trappan till huset.

    Skandiamannen kan inte ha ingått i större grupp som skytt. Då hade han aldrig stämplat ut just när Palme kommer.

    Eller så är det så att han bara vill göra sig märkvärdigare än han är..

    Men i olika förhör du skrev om, att han bättra på sin historia varje gång. Det kan ju vara att han efter mer tid får mer kunskap om vad som hänt, efter han lämnat platsen. Om han nu var där. Att han var försiktig i början kan tyda på både att han vill göra sig mer märkvärdig efter hand eller att han anpassar sig till sånt som stå tidningar för att bli mer trovärdig.
    Hur som verkar han inte vart där ett vanligt vittne. Då han inte synkar med några andra vittnen eller poliser. Dom har inre en sett honom där.

    Kanske det planerade mötet var ett oplanerat.
    Kanske var det ett avgörande misstag att gå över gatan.
    Som förändrade inte bara liv utan hela Sverige.

    Kan mördaren ha sett mordplatsen ovan trapporna? Sa inte vittnet bakom barackerna att mördaren stannade till?

    Att sen Lisbeth sägs kommit till sjukhuset i efterhand i polisbil. Beror i mitt huvud på att dom var tvungna att slänga av henne. Hon hindrade ambulanspersonalens arbete med Palme. På mordplatsen hindrade hon första hjälpen. Verkade vart hysterisk. Ambulansen skulle ju åka utan henne men ett vittne hejda den och Lisbeth hoppade ombord. Dom ville inte ha henne där.
    Att hon sen står och viftar längs vägen efter fått lämna ambulansen och blir upplockad av en polisbil ser jag som det troliga i bortgångne svens teori, om att en kappa som vart bytt eller försvann. Kanske hon hade flera lager? tog av sig en den yttre. Antar en människa i panik med en puls på 200 vid ett sånt trauma blir väldig varm.
    Inte känner kyla.
    Får problem att andas och vill lätta på klädsel.

    Eller hur ser du på hennes färd till sjukhuset?

    1. Tack för att du redovisade dina tankegångar. Några saker dock. Du skriver att ”två finskor känner igen en polis i anslutning mordplatsen”. Det är inte riktigt. Du syftar på de två kvinnor, vanligen kallade Anneli och Anki, som beskrivit ett möte med en man med walkie-talkie i hörnet Tunnelgatan/Sveavägen. Den ena av kvinnorna menade att hon kände igen honom från ett gym i Upplands Väsby. Att han sklle ha varit polis – och till och med en namngiven polis – beror på spekulationer från andra.

      Uppgiften att Lisbeth Palme skulle ha kommit i polisbil till Sabbatsberg anser jag att man kan avfärda. Den bygger enbart på ett foto som publicerades i Göteborgs-Posten där man ser en kvinna stiga ur en polisbil utanför Sabbatsbergs akutintag. Enligt en bildtext i tidningen skulle det vara Lisbeth. Det är en dramatisk bild tagen under mordnatten och man förstår att tidningen gärna publicerade den. Men Göteborgs-Posten försökte inte bevisa att det var Lisbeth Palme, det påstås bara utan närmare kommentarer att det är henne man ser. Man ser dock inte kvinnans ansikte och bland annat frisyren pekar på att det inte är Lisbeth Palme.

      Om Lisbeth Palme bytt till en polisbil under den korta färden till sjukhuset måste vi dra slutsatsen att ett antal personer övertalats att tiga eller ändra uppgifter om vad som skedde under ambulansfärden. Det blir väldigt krångligt.

      Din slutsats att det kan ha förekommit någon sorts övervakning av Palme – utförd av poliser eller andra som ansåg sig agera i nationens intresse – som inte är kopplad till mordet anser jag dock att man måste ta på allvar.

      Skandiamannens eventuella roll i förloppet förtjänar förstås också att diskuteras. Det finns olika alternativ, inte bara att han skulle vara gärningsman eller på platsen av en ren slump och fullständigt oskyldig till allting.

        1. Han säger i andra förhöret att han var ”ca tjugo meter från korsningen vid Tunnelgatan” och i tredje förhöret att han var ”ungefär mittför” annonspelaren. Det stämmer ganska bra inbördes. Sedan återstår förstås diskussionen om det är riktigt.

          1. Okay tack för svar, vid den välkända annonspelaren…Hur många minuter tog medans han hjälpte till på plats ?

      1. Om du granskar bilden noga ser du inte om kvinnan verkligen kliver ur polisbilen eller bara råkar befinna sig till vänster om bilen och håller upp högra handen så att det ser ut som hon just stängt bilens vänstra bakdörr. Vid en första anblick tolkar de flesta bilden som att kvinnan just har hoppat ur bilen genom vänster bakdörr men det behöver hon inte alls ha gjort. Även om det mot förmodan är Lisbet på bilden så måste hon inte ha åkt med polisbilen

        1. Det ser i vilket fall ut som om kvinnan är professionellt på språng, det vill säga snabbt vill ta sig in på sjukhuset för att hon har ett jobb att göra. Bara den detaljen borde räcka för att framkalla skepsis mot tanken på att det skulle vara Lisbeth Palme på bilden. Vittnen har ju beskrivit hur hon befann sig i ett chockat och upprivet tillstånd på brottsplatsen – något som ju måste anses ganska naturligt mot bakgrund av vad hon varit med om.

      2. Ja den bilden är krångliga för aldrig nån har avfärdat den på ett bra sätt.
        Så skönt att få bra svar.

        Har för mig läst att sven a begärt ut papper och redovisning från ambulansfärden.
        men inte fått ut det han vill. Därav har jag dragit mina slutsatser att dom inte vill, att t.ex Lisbeth ska drabbas negativt. Eller att allmänheten ska få en bild av att hon kan vara ett dåligt vittne.

        Det enda jag hört om själva färden som jag minns.
        är att ambulansförararen ringde nån som dom har samband med och blir inspelad på band. Där han berättar lite för en kvinna om vad son hänt.
        Hon frågar lite om det verkligen är Palme osv.
        Han berättar att han körde fel, skäms troligen lite att han vart så stressad, så han inte raka hitta vägen. Dom kom ju dit, så troligtvis vart det en liten naturlig omväg dit.

        Så nu tror jag också det vart raka vägen till sjukhuset utan mystiska möten och stopp.

        Ja det är krångligt om några måste ljuga. Det tror jag inte heller på.

        Den personen som finskorna såg. Som kanske inte är känd. Du skriver varit polis. Mena dom att han slutat som polis eller att dom sett honom som polis tidigare nån gång?

        Är inte den person finskorna ser, på ungefär samma plats som Inge observerar en person innan mordet som han tror är mördaren?

        Sen funderar jag på personen som går bakom makarna Palme. Han sägs ju se tre stycken personer som verkar gå ihop. Varav en är mördaren.

        Det kan jag inte heller få ihop. Han måste ju gå bara några meter bakom när skottet går. Varför skjuta mot Lisbeth. Är det för att han är rädd att hon känner igen honom. Har dom haft ett möte alla tre innan?

        Om han vill skjuta henne för hon är nära Olof när han skjuter. Rädd att hon ska se honom. Borde han väl likväl riktat sin revolver mot den person som på första parkett sett allt ihop. Hur dom går ihop och mördaren avviker in på tunnelgatan.
        Då måste hans profil vart tydlig.

        Nu var ju vittnet bakom inte nykter så var ju inte perfekta förutsättningar.
        Men hur tänkte mördaren när han skjuter en person eller två med ett vittne nån eller några meter bakom sig.

        Jag får det till att det är ett vredesmord i stunden. utan att ha planerat platsen för att göra det.
        Då vore der väl bättre att vänta tills smala gränder, eller i en port uppgång utan vittnen.

        Hade mördaren planerat att springa in tunnelgatan och haft hjälp av så många observerande hjälpare för att ska fri flykväg. Borde dom sett till att det inte står en person bakom barackerna.

        Mördaren springer sen upp för trapporna över Malmskillnadsgatan.
        Där observerar ett par en person som springer i halkan och försöker stoppa ner något i en väska eller likande.

        Vet du hur många meter in på David bagares gata dom möts?

        Jag har fått för mig det är 20 meter in. Sen går dom 20 meter samt över Malmskillnadsgatan. Där möter dom i trappens övre del vittnet bakom barackerna som sett mördaren och följt efter.

        Sen kommer en detalj jag funderar på som du kanske har svaret på.

        På väg mer för trapporna möter vittnena som 30-40 meter tidigare sett mördaren på David bagares gata…

        Möter dom verkligen polisen där. Och var i trappen?

        Det kan inte ta särskilt lång tid att gå från. Där dom möter mördaren tills dom möter polisen. Sett ett klipp på Youtube där Dan lagt upp en liten film runt mordplatsen. (Han som gör pod du var med i)
        Jag räknade sekunder när han gick från trappan tills dit sista observationen sägs vara av mördaren. Det var inte många sekunder.

        Jag får det bara till att polisen var inom 1 minut efter mördaren. Eller så är det nån annan som springer en senare tidpunkt än en tänkt mördare.

        Kan det verkligen ha vart polisen dom två vittnena möter så straxt efter att dom sett mördaren och mördarens vittne som förföljer mördaren?

  18. Sträckan från entren på Sveavägen 44 till mordplatsen är bara ett 50-tal meter och tar en halv minut om han gick i rask takt så han bör ha kommit fram ganska precis när skotten föll om samtalet med Henry inte varade längre än två minuter

  19. Hej!

    Jag har inte läst artikeln i Filter, vad har de egentligen fått fram om det där vapnet? Vapnet och att Skandiamannen möjligen kan ha haft tillgång till det verkar vara det nya och intressant med dessa uppgifter. I varje fall i mina ögon. Måste dock vara svårt att så här långt i efterhand, när de inblandade är döda sedan länge, att placera det i händerna på Skandiamannen på mordkvällen.

    Och intressant blir det ju först om den inte redan är provskjuten: ”Under utredningens gång har polisen provskjutit 500 magnumrevolvrar och man har fäst särskild vikt vid att spåra de 10 magnumrevolvrar som vid tiden för mordet var stöldanmälda. Av dessa har polisen kunnat spåra samtliga utom Sucksdorffsvapnet. Den revolver som fått mest utrymme i media. den så kallade Mockfjärdsrevolvern, eftersöktes i drygt 20 år och återfanns till sist år 2006, men var i alltför dåligt tekniskt skick för att man skulle kunna avgöra om det var mordvapnet.” (https://sv.wikipedia.org/wiki/Palmemordet)

    Vilka icke stulna revolvrar har man inte provskjutit?

    Med vänlig hälsning Håkan

  20. Har Stig E. haft svårigheter med att få händelserna i kronologisk ordning, medvetna eller omedvetna rena rama minnesfel? Verkar även som om Stig ändrat sin berättelse allt eftersom han läst på. Sätter man Stig som gärningsman? Hur kan då Lisbet sett så fel? Ett annat vittne som kan ha satt händelserna i fel ordning är nog Inge M. det är nog lätt hänt att kasta om. Ett vittne som är hundra på att Lisbet måste ha sett gärningsmannen är Anders D. Gärningsmannen stod Ca: tio sek. på platsen efter skotten. En sak som förbryllar är nog Stigs påstådda samtal med Lisbet. Är detta lögn eller sanning? Varför då ljuga om detta?
    Stig var ju heller inte alls lik Pettersson! Det är nog något som inte stämmer, det förstår nog vem som helst!
    Har Lisbet sett Pettersson, borde hon väl även sett Stig? Sätter man Stig E. som gärningsman bör nog Lisbet förklara sig! Basta!!

  21. Här kommer en egensnickrad gärningsmannaskala.

    18 p. är max

    10 punkter, i poängordning;

    Max 3p:

    – Ogiltigt alibi

    – Vapenkunskap, användning och åtkomst

    – Möjlighet till vetskap om OP:s sista timmar

    Max 2p:

    – Palmehat/medlem i säk.tjänst/terrororg.

    – Längd

    Max 1p:

    – Man

    – Högerhänt

    – Ålder

    – Bosatt/arbete/besök i Sthlms innerstad

    – Anknytning till brottsplats

    ——
    Kastar in några potentiella gärningsmän för skojs skull…

    En totalt oskyldig som jag själv får 2 poäng ( man & högerhänt).

    Mårten Palme – 7.5

    Skandiamannen – 8.5

    CP – 9.5

    VG – 11

    AA – 12.5

    CA – 13.5

    CW (sydafrika) – 14.5

    CGÖ – 15.5

    1. Jag antar att du inte för fram några egentliga misstankar mot Mårten Palme utan att du tar med honom som exempel på att ganska många personer kan ha vissa av de egenskaper eller kunskaper av det slag du räknar upp.

      Och i den meningen tycker jag du har en poäng.

      Jag ska inte försöka gå in på en diskussion om hur du har räknat i övrigt. Det skulle bli väldigt långt.

  22. Jan Hervig: Det jeg undrer meg på etter at en ny syndebukk er plukket ut som Palme-morder, er hvem skal betale den millionerstatningen som blir resultatet av en ny rettsrunde om injurier? Jeg regner med at det er det samme i Sverige som i Norge, at du ikke uten videre kan henge ut et menneske som morder, med bilde og personlige opplysninger, uten å måtte stå ansvarlig for det. Filter: ”Vi er säkra – Skandiamannen är mördaren”. Personen er for lengst død, men hans etterlatte må synes at dette både er provoserende og etisk forkastelig. Kan Expressen og Filter virkelig fremsette slike påstander uten at det får rettslige konsekvenser?

    1. Hvordan skal de etterlatte bevise at dette ikke er sant Jan ? Först må jo noen annen bli funnet skyldig. Noe som igjen ikke betyr, at Stig ikke er medskyldig ? Problemet til Stig og et par andre vitner, er at de var der det hele skjedde. Personlig tror jeg Sverige er på rett spor nå dvs. at de har begynt å tenke riktig og virkelig forsöker å rydde opp i 32 års rot, de siste tre måneder. Jeg håper de virkelig klarer det og til slutt får leget dette nasjonale såret, Palmemordet er. Jeg tenker da også på Olof Palmes etterlatte.

  23. Hej Gunnar,

    Ordvalet ”potentiella gärningsmän” blev fel.

    Menar verkligen inte att misstänkliggöra Mårten, förlåt om du läser här Mårten.

    Ville bara visa på att jag prioriterar vapenvana, vetskap om OP:s sista timmar, alibi och palmehat/kopplingar till säk.tjänst eller terror högt.

    I och med Mårtens vetskap om sista timmarna och i viss mån anknytning till platsen – hamnar då Mårten oförtjänt högt.

    Töntig lista, javisst, men jag tycker t ex detta med vetskap om Palmes sista timmar är för avgörande, för att inte gå till botten med.

    Tack för att du tog dig tid att kommentera!

  24. Slumpen.

    Kanske det finns ett scenario, där slumpen kan ha spelat in ändå?

    Som förklarar mordplatsen.

    Ett misslyckat rån.

    Men hur vanligt var det med random personrån i city 1986?

    Med revolver?

    (Obs, detta är ej CP):

    ”Mr X står kring Dekorima och vãntar på lämpligt rånoffer”.

    ”Han kan också ha bestämt träff med Mr Y i närheten, för att råna denne på pengar eller knark”.

    ”Makarna Palme kommer. Mr X går fram och säger några ord. Makarna Palme fortsätter. Mr X blir förbannad, går ikapp och skjuter”.

    ”Ett rån har urartat till mord.”

    Om någon har tänkt sig att stå där, just då, i nån kvart.
    För att råna någon, vem som helst.

    Då kommer Palme att komma där, just då. Och då är det en slump.

    En helt otrolig slump.

    Men ändå något sannolikare än slumpen, turen och skickligheten – i scenariot med den galne efterföljaren från Grand.

    Men en sådan rånar-Jeppe måste väl polisen haft koll på, gamla register på revolverrånare?

    Inte kan de väl ha missat något sådant? (klart de kan 😉

    Men sannolikheten att det skulle hända just när Statsministern råkar promenera förbi?

    Och att polisen inte skulle få fast en sådan?

    (Obs CP-spåret är dött och begravet för alltid, enligt mig).

  25. JM, tycker du har en STOR poäng med tidsperspektivet i ditt resonemang där.

    ”Hon säger dock att hon kom in 20:10 ungefär och då mötte Stig som hade varit och ätit. Tiden 20:10 upprepas flera gånger i förhöret. Hon började egentligen sitt skift 20:45 men kom tidigt efter att ha handlat. Hon gick på rond 21:00 däremot men såg då inte Stig. Nästa gång hon ser Stig är 23:40 när han kommer tillbaka från mordplatsen till Skandia. I och med detta faller en stor del av Filters hypotes i mina ögon då de menar att Stig ska ha kunnat se paret Palme på väg till bion om han var ute vid 21-tiden och därefter planerat mordet. Nu kom han dock enligt väktaren tillbaka redan vid 20:10 och då hade paret Palme inte anlänt till Sveavägen än. Jag tycker att detta är en ganska stor miss av Filter.”

    Jag hoppas – och tror väl kanske också – att nuvarande PU är medvetna om dessa uppgifter! Det skulle i så fall helt reducera Filters artikel till rena nonsensuppgifter/vidlyftiga spekulationer.

    Såvida inte: SE verkligen var inblandad på något sätt, kanske t.o.m. GM, men att han då ingick i en större komplott (jag nämnde själv, häromdagen, att han kanske då skulle ha agerat ‘nyttig idiot’ åt några andra, uppdragsgivarna… ). Då SKULLE det kunna vara tänkbart att SE träffat någon när han var ute första gången (och kom tillbaks vid 20.10, istället för angivna ”21-tiden”). Det SKULLE kunna vara tänkbart att någon då berättat för SE att paret Palme var på väg till biografen Grand för en kvällsföreställning (ponera att telefonövervakning skett av parets telefon; och att information sedan vidareförts via olika ‘stationer’ av Walkie Talkies – Varför var det ”Barbro/Lennart”-grupperna som den gamle kontraspionagechefen Olof Frånstedt kom att tänka på när han först hörde talas om dessa uppgifter? Donald Forsberg säger själv att han träffat på några av dess medlemmar bortåt Kungsträdgården den kvällen – men ‘tråcklar’ sedan in sig i resonemang om att han minsann är utbildad och en mästare på desinformation, vad nu sådan info skulle ha för relevans in denna kontext?; Avståndet är annars inte så långt/stort mellan Sveavägen och Kungsträdgården…). OM detta skulle kunna vara ett tänkbart ‘scenario’ så skulle SE (som den ‘nyttige idioten’; den som slutligen, av någon anledning, tog på sig att utföra det mörka dådet i en lång kedja av ”konpsirationsförberedelser”) kunnat ha varit informerad – via ‘WT-budbärare’/kontakter ute på stan – att OP/LP gick på bio, och även – kanske via telefonsamtal till hans kontor (hur var det nu med telefontrafiken i centrala Stockholm den natten… Vem var det som satt på en tjänst där han/man kunde kontrollera/manipulera teletrafiken…?) senare ringa och berätta att de nu lämnade biografen, och att SE borde göra sig beredd att lämna Skandiabyggaden. OM det var ett avtalat möte (som ju också KAN finnas med i ett tänkt scenario) så spelade det kanske heller ingen större roll om han var någon minut för sen (varför han även kunde kosta på sig ett litet samtal med väktaren, efter att ha stämplat ut). OM det inte var ett avtalat möte så måste han ändå ha varit säker på att kunna ‘tajma’ det så att han stötte på paret inom rimligt gångavstånd.(Men enligt vittnet Inge M så stod ju mördaren och väntade på Palme vid Dekorima-hörnet,vilket i så fall kullkastar den teorin.

    Fast vad skulle motivet till ett överlagt dåd KUNNA ha varit? Enligt uppgift hade SE varit aktiv i skytteförening i tidigare skede av sitt liv. Och, enligt uppgift umgicks han – främst via sin hustrus vännina – med en man som samlade på vapen, bl.a. Magnum-revolvrar. Det påstås att SE hade diplomater och höga militärer i sin bekantskapskrets, men ”att dessa inte tog honom riktigt på allvar”. Skulle hans ‘engagemang i saken’ då KUNNA ha varit att han ville ‘visa dem’/stiga i status i deras ögon; göra något som för all framtid skulle garantera honom respekt i ‘vissa kretsars’ ögon? SKULLE han kunna vara den som tog det ‘kontrakt’ som fanns ute på OP? (Kanske t.o.m. med internationella förgreningar; och med internationellt ‘bistånd’ i själva operationen). Och att ingen ändå skulle komma att misstänka just honom med den personlighet han hade(inte ens hans dåvarande fru säger att han kunde göra en fluga förnär), men att han då skulle leva upp till devisen ”I de lugnaste vatten…” (eller ett slags Dr Jekyll och Mr Hyde). Har man kollat upp hans finansiella status de följande åren? (det sägs ju att han hade planer på egen verksamhet, men att detta inte gick så bra…).

    Jag tror inte riktigt på detta scenario (även om det SKULLE kunna ha utspelat sig på något liknande sätt). Fast en sak som ändå inte lämnar mig någon riktig ro: varför återvände han till Skandiahuset efter denna hemska händelse? Han stämplade ju ut 23.19. Varför då återvända? Varför inte ta sig hemåt direkt?

    Niklas B: jag noterar också det faktum att du tycks ha svängt 180 grader från att för några veckor sedan vara helt tvärsäker på att det var SE till att det nu inte kan vara han…

    Jag antar att PU har tänkt på det mesta, alla möjliga variabler/parametrar när det gäller SE, men jag tycker inte desto mindre det är av vikt att JM:s uppgifter angående tiden som den kvinnliga väktaren uppgav är riktigt relevanta.

    1. Varför röra till det så oerhört när det när allt kommer omkring kanske bara var ett helt slumpmässigt sammanträffande vid reklamskylten som urartade?

  26. Kan det inte vara så att den verkliga gärningsmannen skulle med den vita Volvon? Men blev först störd av Jeppson och sedan av Cedergren? Gärningsmannen valde istället att stanna kvar bland barackerna och när den vita Volvon inte kunde stanna kvar (pga Cedergren) istället tog sin tillflykt genom att springa Luntmakargatan norrut.

    1. Jag tror Sigge Cedergren passerade mordplatsen flera minuter efter mordet. Föraren i den bil han mötte har enligt Granskningskommisionen placerat händelsen till efter 23.30. Sigge har själv berättat att han hörde sirener under hemresan – det tyder också på att det inte var vid mordtillfället han kom åkande, utan senare. I något förhör säger han visserligen att han hörde skott. Men det är inte något av de första förhören där han pratar om hemresan. Så det tror jag inte så mycket på.

      1. Det om bilen köper jag. Men det som är det märkligaste är den springande personen norrut (som inte hade joggingkläder enligt Cedergren) för man kan säga att de nästan var 2 vittnen, då Cedergrens kollega bekräftade precis efter mordet att Cedergren hade sagt han tyckte det var märkligt att det kom någon springande mitt på natten. Kan i det sammanhanget inte riktigt glömma heller då den märkliga man som sprang till en taxibil (korsningen längre norrut vid Sveavägen) ung. 30 minuter efter mordet och blev skjutsad till rondellen i höjd med Sollentuna. Det jag vill är att man kan utesluta att det handlar om 2 gärningsmän innan man kan tro att det verkligen handlar om skandiamannen. Tänker också på Cecilias vittnesmål där hon såg 3 personer svänga in vid annonspelaren. Något vittne har också sagt att i trapporna var det så mörkt att man bara kunde se skuggorna efter den som sprang. Annars finns det någon märklig artikel från Ålandstidningen där någon ska ha träffat på Skandiamannen och påpekat att Lisbeth har pekat ut honom. Naturligtvis ska man inte tro allt vad man läser i tidningarna men den typen av artiklar dyker förstås upp i minnet nu. Var det annars så också att det var Skandiamannen som hade ritat Palme som en måltavla? ( Har också något vagt minne av det)

    2. Ägaren till Volvon, som i själva verket var silvergrå, har identifierats av Palmeutredarna, se Granskningskommissionens rapport. Vittnet Lars har inte lagt märke till bilen och det förefaller inte som om Cedergrens bilfärd ägt rum i omedelbar anslutning till mordet, utan minst 5-10 minuter senare. Föraren av Volvon har själv uppskattat tidpunkten till kl. 23.35-23.40.

        1. Vittnet Jan N som körde en svart Mercedeslimousin har berättat att han såg en man komma gående Luntmakargatan norrut på väg mot Tegnérgatan klockan 23.35. (Se http://www.itdemokrati.nu/page36w.html)

          Det skulle möjligen kunna vara samma person som Sigge Cedergren talat om, förutom att Sigge sa att mannen sprang. Men den bil som Sigge pratat om att han mött och haft svårt att ta sig förbi (eftersom han själv körde mot enkelriktat) kan inte ha varit limousinen. Sigge pratar om en vit Volvo. Granskningskommissionen berättar att polisen fick tag i föraren till sist och att Volvon inte var vit utan silvergrå. Se Mordgåtan Olof Palme sid 420f.

  27. Jag tycker inte det känns eller tror att det är skandiamannen som har skjutit. Jag menar att skulle skandiamannen avsiktligt gått gått ut och skjutit på två personer både mot Olof och Lisbeth palme för att ha ihjäl två stycken efter att man har jobbat,, dessutom en statsminister dessutom. Alltså att skjuta och ha mod att skjuta en statsminister är en stor grej,, jag tror att man skulle ha haft en kriminell bakgrund som tex mord tidigare för att utföra en sådan här stor grej.

    Alltså att skandiamannen skulle då efter mordet gå också direkt och visa upp sig i tidningen och visa sig det känns också att om man har mördat någon så det sista man bör göra är att visa upp sig !?? När han då vet Stig att Lisbeth palme skulle ha känt igen honom
    (och visa uppsig vilka kläder man hade under mordnatten) Då känns är det ju orimligt att skandiamannen skulle vara den som hade ihjäl palme

  28. Någon som närmare vet vad ”Filter” har för bakgrund och eventuell uppbackning av intressen, ideologiska eller ekonomiska bakom ? . Första gången jag kan påminna mig se namnet eller ordet i något annat sammanhang än som en detalj i förgasaren på min motorsåg. Artikeln kommer väldigt påpassligt i ett skede när alla andra andra syndabockar just är förbrukade. Kan det möjligen vara ett nytt sidospår någon vill passa på att i förebyggande syfte försöka leda in den fortsatta utredningen med den nya åklagaren på ?

  29. Om det är 50 meter från port 44 där Skandiamannen kommer ut till mordplatsen. Samt att han håller normal gånghastighet enligt trafikverket. tar det honom 36 sekunder dit.
    Träffar han på Palme på vägen dit som sägs ha avverkat sträckan från port 44 till mordplatsen på 43 sekunder för mycket. Dvs verkar ha stått still i 43 sekunder. Tar det totalt 79 sekunder för Palme att gå från port 44 till mordplatsen.
    Drar man bort 1 minut 19 sekunder från 23:21.20 får man att Palme borde passerat port 44 23:20.01

    Det är ungefär den tid Skandiamannen sägs ha stämplat ut.

    1. Om det mot förmodan visar sig vara Skandiamannen. Kommer jag tänka på en film.
      Polis polis potatismos.

      I slutet pratar Beck (Gösta Ekman) med mördaren i filmen

      Jag cyklade förbi hem från skjutbanan. Det var en ren slump, att jag såg Palmgren. Jag tog fram vapnet och sköt den djävulen

      Nu vet jag att den bygger på en bok från länge sen 😉 kanske skulle läsa originalet.

  30. VAR SKANDIAMANNEN GÄRNINGSMAN ELLER ETT OSKYLDIGT MORDPLATSVITTNE?

    Svaret verkar vara att Skandiamannen var oskyldig enligt förundersökningsmaterialet mot Christer Pettersson 1989.

    Det framgår av vittnesförhören 1986 med Skandiamannen den 1 mars och med vittnet i gränden, Lars J den 4 april och 27 augusti. Dessa tre förhör ger Skandiamannen alibi.

    Det har heller inte gått att få fram att detta skulle vara fel från personer väl insatta i spaningsuppslaget Skandiamannen och som tror och pekat på hans skuld. Mikael B har även i inlägg visat på Skandiamannens oskuld..

    Dagen efter mordet lördag den 1 mars kl. 12.20 ringde Skandiamannen till polisen och berättade att han hade efter mordet sett en man i tjugoårsåldern iklädd mörkblå täckjacka stå upplyst vid det s.k. kulturhuset (Luntmakargatan 14), d.v.s. Lars J.

    Att Lars J hade stått vid Luntmakargatan 14 var inte känt för omvärlden eller mördaren vid tidpunkten för Skandiamannens telefonsamtal.

    Lars J stod till höger om barackerna på Tunnelgatan, nästan nere vid Luntmakargatan, när gärningsmannen sprang förbi honom. För att därefter kunna se mördarens flykt uppför trapporna gick Lars J, efter att gärningsmannen hade passerat honom, över till det motsatta hörnet, det nordöstra, av korsningen mellan Tunnelgatan och Luntmakargatan som har adressen Luntmakargatan 14. Där ställde han sig vid ett ”Rikstelefon-brunnslock”.

    Lars J stod då någon minut till vänster om barackerna sett från mordplatsen och följde gärningsmannen uppför trapporna. Lars J var synlig från Sveavägen där bl.a. Skandiamannen och Lisbeth Palme såg honom. Hon uppfattade det som att det var den andre gärningsmannen, den i blå täckjacka (vittnet Anders B vid Dekorimas entré) som hade stannat kvar (antagligen en overklig syn i den traumatiska situation som hon befann sig i).

    Lars J:s förflyttning kunde inte mördaren känna till eftersom han då sprang uppför trapporna. Således ger Skandiamannens telefonsamtal den 1 mars honom alibi.

    Men med tanke på att Skandiamannens signalement m.m. (utseende, klädsel, personlighetstyp, beteende, tillfälle etc.) i stort sett överensstämde med gärningsmannens är det svårt att acceptera att det inte var han, även om det inte ändrar någonting i Skandiamannens oskuld.

    Skandiamannen kan som gärningsman, när han hade kommit upp på trappkrönet och då gjorde ett snabbt ögonkast nedåt ha sett en person stå i hörnet av Luntmakargatan 14. Därefter kl. 23.30 – 23.40 nere på Sveavägen kan han ha tagit del av Lars J:s vittnesmål för en ljushårig kvinnlig polis.

    Teorin är dock mindre sannolik. Bl.a. så preciserade inte Lars J att han hade stått i hörnet vid Luntmakargatan 14 förrän vid förhöret den 4 april. Det här borde också Lars J kunna bekräfta.

  31. Det som retar mig – eller som jag inte kan släppa är:
    Mattias Göransson är ju ingen dumskalle. Han hänger kanske inte så mycket på Palmeforum som vi andra kanske men är ju en mycket begåvad journalist och efter sin briljanta genomskärning av hela Quick-haveriet så vet han ju vad bevisvärde är. Han förstår skillnad på en ren spekulation och att vilja anta någonting vs. ett bevisvärde som håller juridiskt.
    Således borde även han kunna läsa sin egen artikel och se att den verkligen inte håller hela vägen. Den rimliga slutsatsen då borde ju vara att han vet något mer – som vi andra inte vet.
    Därav drar han på dessa stora växlar och säger att han aldrig skulle publicerat om han inte var hundra procent säker.
    Att han då gör så, med så lite på fötterna är just det det som jag inte får ihop. Om jag kan se bristen i hans artikel så borde även han kunna göra det – rimligtvis.
    Vad är det då han vet som vi andra inte gör? Har dom hittat ett vapen? Vad kom fram när PU förhörde Filter? Hänger det ihop med Krister Petersons optimism?
    Alla som jag, som är ohälsosamt intresserade av detta, vet ju att vapnet är en stor del av nyckeln till lösningen. PU har ju uppenbarligen känning på något.
    Jag tycker precis som ni flesta andra att Skandiamannen är en fullständigt otrolig gärningsman, på alla sätt faktiskt. Och är det som ni andra spekulerar i att han har kopplingar till grupperingar, som tex Stay Behind så har jag svårt att tro att hela sanningen någonsin kommer fram i så fall.
    Men, och där i ligger väl kanske hoppet, kanske kanske är Skandiamannen kopplingen till vapnet? Oavsett om han sköt själv eller inte,så kanske man hittat vapnet genom honom? Skandiamannen KANSKE hade kopplingar i dessa så kallade ”kretsar”, kanske agerade själv tillsammans med någon etc men det kan vara genom honom man hittat vapnet, storleken på hans iblandning oviktigt denna frågeställning.
    – Är han nyckeln till vapnet?
    DET är faktiskt något ingen tidigare PU har undersökt, vad vi vet.
    Om så är fallet så blir PU’s senaste optimism, skriverierna om testskjutningar och Göranssons tvärsäkerhet helt plötsligt logisk. Vad säger du Gunnar om denna spekulation?

    1. För tydlighetens skull: artikeln i Mattias Göranssons tidskrift Filter är skriven av Thomas Pettersson.

      Jag återkommer gärna med synpunkter på det du tar upp. Men inte just nu.

    2. 1. Göransson har feltolkat PU
      2. Göransson arbetar för PU
      3. Göransson arbetar omedvetet för PU

    3. Frågan är alltså: skulle Filters uppgifter om Skandiamannens bekantskapskrets, som exempelvis vapensamlaren men kanske också andra personer, kunna leda fram till mordvapnet?

      Mitt spontana svar är som så ofta annars: vi får väl se. Men för att svaret på frågan ska vara ja krävs för det första att Skandiamannen är skyldig till mordet eller åtminstone inblandad. Och för det andra krävs att någon, kanske revolverns ägare, tog hand om vapnet efteråt och inte vidtog några försiktighetsåtgärder för att förhindra att Palmeutredarna skulle kunna få tag i det.

      Det skulle ju förstås vara möjligt om ägaren fick igen det av Skandiamannen efter mordet utan att på något sätt misstänka att det faktiskt kunde ha använts för att skjuta statsministern.

      Men hur sannolikt är det? Visst. Det är i princip möjligt. Men mindre troligt så länge vi inte vet något som pekar i den riktningen, skulle jag säga. Alltså: vi får väl se.

      Krister Peterssons optimism är hedervärd och han kan mycket väl ha skäl till sin optimism. Men han har talat om att lösa mordet innan han går i pension om nio år. Det låter kanske inte direkt som om utredarna fått tag i vapnet.

  32. Statistik.

    Flera aspekter runt MOP är särskiljande och KAN vara viktiga, då de statistiskt pekar i en viss riktning.

    Om vi snävar ner det till 4 gemensamma nämnare. Och tar fram statistiskt underlag för mord/mordförsök. (finns det ens så många liknande fall)?

    – Offret väl känd och kontroversiell.

    – Ouppklarat / okänd gm.

    – Brottsplats utanför hem och vid sidan av ordinarie arbete.

    – Revolver ( / pistol/ gevär)

    —–

    Vore intressant att se denna statistik!

    Finns det ett enda fall med dessa kriterier som kan ha varit ett misslyckat rån?

    Eller ett enda annat, med en förmodat ensam gm, av slumpartad karaktär?

    —–

    I de liknande fall jag har i bakhuvudet, pekar skuldfrågan snarare i riktningen:

    – större organisationer, t ex CIA och Sydafrika (diverse exempel).

    – Insider, vetskap om livvaktsskydd. (Mahatma Gandhi, Indien – dock uppklarat).

    – Förbestämt möte (diverse maffiametoder, ex Jimmy Hoffa, USA).

    Kort sagt; det pekar mot större organisationer, vetskap om offrets sista timmar eller ett mötesscenario.
    ———

    Ett enda möjligt slumpartat mord kan jag komma på:
    Anna Lindh.

    Men det utförs med kniv.

    Det klaras upp nästan omgående.

    Och politiska motiv/ viss planering håller jag inte för uteslutet i det fallet.

    ——–

    Tycker absolut statistiken bör vägas in tungt.

    Vem kan mest om mord, Leif GW eller Guillou?

    —–

    Den sista, mindre undersökningen, jag gjorde – (men enbart mord på politiker och oavsett modus operandi) visade:

    – Ensam gm 25 %

    – Mötesscenario 16 %

    – Konspiration,
    utan möte 59 %

  33. Valet av mordplats är visserligen bra, om man kan tänka sig den teorin.

    Men mördaren har ändå mycket tur som kommer undan.

    Tänk er följande scenario;

    Taxichaufför till växeln:
    – ”Mord vid Sveavägen/Tunnelgatan.
    Gärningsmannen springer mot trapporna upp till Malmskillnadsgatan”.

    Växeln till polisen:
    – Mord Sveavägen/Tunnelgatan. Gärningsmannen tar trapporna upp till Malmskillnadsgatan”.

    Larm, utrop:

    – Alla till Brunkebergsåsen. Trapporna ner mot Tunnelgatan, vid Malmskillnadsgatan. Misstänkt, beväpnad gärningsman”.

    De hade kunna hunnit stå och vänta på honom, uppe på krönet. Och allt hade varit löst…

  34. Det är något med den där klockan som inte stämmer heller. Skandiamannen säger sig ha gått in nära Dekorimas upplysta fönster för att kunna se vad klockan var. Redan där blir det väldigt mystiskt alltihop. Han borde då ha varit väl synlig inför flera vittnen. Dessutom bör han inte varit intresserad av de bestyren om han var på väg att skjuta Palme. Frågan skulle kunna bli om han alls kom så långt i sin promenad och stannade ungefär vid annonspelaren. Flydde istället den obehagliga situationen men hittade på sin historia för att inte bli misstänkt. Lisbeth såg t.ex. någon längre upp på Sveavägen som inte ville hjälpa till och någon bilförare var rätt säker på att någon sneddade nordöst över Sveavägen. Det är sagt att gärningsmannen hade väldigt konstigt springsstil på Tunnelgatan enligt något vittne på Sveavägen. Visserligen var Skandiamannen lite äldre redan då, men hade han underlig springsstil? Finns ju inspelat på film hur han provsprang.

  35. Har också lyssnat på podden om palmemordet och Skandiamannen och där framgår ju tydligt (de läser ur förhörsprotokoll) att väktaren anger runt 20.10 som klockslag när Skandiamannen kommer tillbaka till Skandia och inte kl. 21. Där faller väl indiciekedjan kring att Skandiamannen sett paret Palme vid Grand? Väktaren Henry säger ju också att han pratat några minuter med Skandiamannen och om uppgiften ovan stämmer att utcheckningen är innan receptionen måste Skandiamannen kommit ut på gatan bakom paret Palme och då stämmer det inte med vittnet Inges iakttagelser. Att också återvända till i princip brottsplatsen ca 20 minuter efter mordet känns också märkligt. Varför då fly upp mot Malmskillnadsgatan om man snart återvänder? Sen har jag funderingar kring den springande mannen som vittnena Yvonne och Ahmed ser. Om de inte går extremt långsamt så är polisen väldigt nära den springande mannen med väska. Sträckan mellan där de möter mannen och där de träffar de förföljande poliserna är knappt 100 meter. De har också stannar kort och visat vittnet Lars att de sett någon som springer. En rask promenad tar 1 minut för den sträckan, spatsertakt tar 1.30-1.45. I Gunnars ”mordgåtan Olof Palme” så framkommer i intervjun med taxichauffören Anders D att det tog en bra stund för polisen att springa in på Tunnelgatan (s.496). Om polisen kom 3 minuter efter mordet och det tog en stund innan de sprang iväg, låt oss säga 30 sekunder (vilket känns lite om man läser hur han beskriver situationen), så skulle det tagit tre och en halv minut för Yvonne och Ahmed att ta sig mindre än 100 meter. Antingen måste de stannat på vägen en längre stund, eller så kröp de fram. Vittnet Lars säger i en tidningsintervju i Expressen (19/3 2013) att gärningsmannen försvann åt höger. Det passar ju om han tog södra sidan av David Bagares gata. Men varför sprang han den? Närmaste vägen från trapporna är i princip rakt fram till norra trottoaren på David B:s gata. Stämmer det kanske att han tog höger ner mot Kungsgatan istället?

  36. Otydligt av mig, självklart är den skriven av Thomas Pettersson. Göransson är ju ansvarig utgivare och han som låtit mest i media. Spännande att höra dina synpunkter!

  37. Tack Gunnar.
    Min spekulation var också kring Göransson & co. Är det en klassisk ”Guillou” dom gör? Att veta mer men nu locka ut alla att dementera och sen nästa publicering… Jag menar att Göransson måste ju kunna läsa sin egen artikel, den håller ju inte juridiskt och det ser ju han också. Mycket märkligt – om dom nu inte vet mer. Eller så har jag överskattat Göransson & co. VI får väl se som sagt.

  38. Vore intressant att höra från dem av er som inte tror att Skandiamannen kan vara skyldig, hur ni ser på signalementsfrågan? Håller ni inte med om att Skandiamannens signalement överensstämmer mycket bra med de viktigaste vittnenas angivelser? Eller menar ni att det funnits två personer på mordplatsen med liknande signalement? Eller vad? Jmfr. gärna Lars Larssons sammanställning i Nationens Fiende där han tagit hänsyn till vittnesmålens närhet i tiden samt hur respektive vittne stod placerat i förhållande till mord/dråpplatsen.

    1. Som vi vet kom det inte in något särskilt om mördarens ansikte från vittnena på Sveavägen – i alla fall inte i de tidiga förhören. I det avseendet kan vi inte gärna påstå att Skandiamannen blev utpekad. Hur var det då med hans keps, något som väl möjligtvis skulle kunna ha slagit igenom i vittnesiakttagelserna om han var mördaren?

      Ja, hur det stod till med mördarens eventuella huvudbonad kom det in åtskilliga uppgifter om. Jag gjorde en sammanställning av den saken i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. Låt oss se vad jag hittade. Så här skrev jag på sid 66-67:

      Det offentliga förundersökningsprotokollet från åtalet mot Christer Pettersson redovisar förhör med 42 personer som hörts om ”Sveavägsavsnittet”. Det omfattar skeendet som börjar just när makarna Palme tagit farväl av Mårten och slutar med gärningsmannens flykt.

      Av dessa har 29 personer uppgett att de sett en person som är eller kan vara gärningsmannen. Och av dem har 27 gett någon sorts signalement.

      Låt oss hålla oss till dessa 27. När det gäller huvudbonad kan deras uppgifter beskrivas så här:

      Osäkert om han hade huvudbonad: 13 vittnen

      Barhuvad: 8 vittnen

      Stickad mössa: 2 vittnen

      ”Platt” huvudbonad: 1 vittne

      Jacka med luva: 1 vittne

      Grå herrhatt eller Sherlock Holmesmössa: 1 vittne

      Keps: 1 vittne.

      Det enda vittne som sagt att gärningsmannen hade keps är kontoristen Lars J som talade med polisen redan under mordnatten och då nämnde kepsen.

      1. Jag tolkar dig att du inte ser ett liknande signalement hos gärningsmannen som hos Skandiamannen även om du bara nämner kepsen.

        När det gäller huvudbonaden så är det, förutom Lars J, flera som nämnt en huvudbonad och några av dem att den var mörk (Anders B, Ann-Charlott H, Christina V, Hans J, Inge M, Jan-Åke S). Anders D talar om ”en grå herrhatt som var långt nerdragen i pannan”. Cecilia A nämner ”någonting platt”. Sen beror det säkert på avstånd och placering hur exakt respektive vittnes angivelse kan vara.

        Vi har ju också det allmänna intrycket (mörka kläder), rocken (16 vittnen), byxorna (mörka), skorna (lågskor), ålder, längd, kroppstyp och den omtalade handledsväskan.

        1. Mörka kläder, rock, mörka byxor och även lågskor var förvisso dominerande inslag i vittnesbeskrivningarna av mördaren. Men det stämde också in på väldigt många mäns klädsel en vinterkväll i Stockholms innerstad.

          Väskan dyker upp i Yvonne N:s vittnesmål uppe på åsen, inte i Sveavägsvittnenas uppgifter. Det är en av de omständigheter som skapar osäkerhet kring om det verkligen var mördaren hon såg.

          Det är också att märka att hon i förhören visserligen talar om en väska som mannen är sysselsatt med, men att hon inte ser någon rem, det vill säga det som skulle göra väskan till en handledsväska. En alternativ tolkning är att det är ett fodral till en walkie-talkie. Det finns ju som bekant ett antal vittnesobservationer som pekar på att personer med walkie-talkies rörde sig i området kring mordplatsen.

          En ytterligare omständighet som skapar tvivel kring om det var mördaren hon såg är att hon och hennes sällskap direkt efter observationen mötte vittnet Lars J högst upp i trappan upp mot åsen och att de i slutet av trapporna mötte de poliser från Södermalmspiketen som tagit upp mördarjakten. Det skulle kunna peka på att Yvonnes observation av mannen på åsen är lite för sen för att det skulle vara den flyende gärningsmannen.

          Det ska också noteras att Yvonne N inte vet om mannen på åsen hade någon huvudbonad. Just det säger inget om trovärdigheten i hypotesen att det skulle vara mördaren hon sett – just eftersom det är så oklart om mördaren hade huvudbonad och hur den i så fall såg ut. Men det innebär att hennes beskrivning av mannen hon såg inte stämmer särskilt tydligt in på Skandiamannen. Det skulle kunna vara han, javisst. Men mer än så tycker jag inte man kan säga.

          1. Idag kom det dessutom nya uppgifter i Expressen från ett vittne att Skandiamannen var vid mordplatsen först flera minuter efter mordet. Förstår inte hur allt hänger ihop med tider. Däremot skulle jag kunna förstå om vittnen annars ibland inte vill tar upp fler iakttagelser än själva gärningsmannen på grund av rädsla. Men just när det gäller dessa uppgifter kanske det inte stämmer så väl.

              1. Jag gissar att du menar otillförlitlig. Jag har aldrig hittat något som pekar på att han skulle ha misslett utredningen med avsikt. Däremot finns det uppgifter i hans vittnesutsagor som tycks vara oriktiga (och det är han inte ensam om). Jag kanske låter petig, men jag tror det är viktigt att försöka hålla den här känsliga diskussionen så fri från möjligt från vad som kan uppfattas som påhopp på vittnen. De har nog haft det jobbigt så det räcker ändå.

                1. Ja Gunnar hålla med. Är svårt att bedöma hur viktigt att nya uppgifter är just nu men när det ändras något direkt hos vittnen på plats då kan man inte säga annat det är intressant. Tillförlitlighet bör vara för tidigt att bedöma. Det bör isåfall komma ”bakvägen” där man väger samman olika fakta med det nya innan man ens kan spekulera. Det finns annars 2 saker som jag kommer på hos detta vittne. Dels iakttog han att Lisbeth inte tittade upp mot gärningsmannen och dels säger han sig ha sett gärningsmannen hela vägen från brottsplatsen till upp för trapporna. Men det är klart att det inte räcker med någon enstaka genomläsning av vittnesprotokoll från min sida.

          2. Apropå vittnet Yvonne, så hävdade Ulf Lingärde tre år efter mordet att hon inte såg mördaren – denne tog nämligen en annan väg. Istället såg hon skandiamannen, som då per implikation inte kan vara mördaren. 33.40 och framåt här lägger Lingärde ut texten.

              1. Tillägg: Nästa vecka kommer Dan och Juan också att lansera ett särskilt analysverktyg, där var och en kan mata in sina egna tider och sedan studera hur dessa påverkar sannolikheten för att det verkligen var gärningsmannen som Yvonne N observerade.

                1. Äntligen för en skeptiker som jag! Kanske får backa från min skeptiska ståndpunkt, eller inte…

              2. Det är lättare att följa med i resonemanget om man även har tillgång till videofilen:

      2. Personligen tror jag på Skandiamannen och ”Grandmannen” som en och samma person, Du har en oerhört intressant sida och jag tackar särskilt för det du hänvisar till om Mårten Palmes beskrivning av eventuell ”Grandman”: …”keps och eventuellt stålbågade glasögon”. Du skrev detta i din artikel om ”vittnen från biografen Grand” för några år sedan.

        1. Att Grandmannen skulle ha haft keps eller skärmmössa samt glasögon är något som återkommer i uppgifter från flera vittnen. Se kapitlen Mannen vid Grandbiografen och Förföljda? i min bok Mordgåtan Olof Palme.

          Det reser åtminstone frågan om det kan ha varit Skandiamannen som uppehöll sig vid biografen. Nu finns det mycket som tyder på att samme man bevakade bion både omkring klockan 21 och efter sena kvällsföreställningen två timmar senare. I så fall skulle han ha befunnit sig utanför bion i samband med att makarna Palme började promenera därifrån, bara några minuter innan han stämplade ut från Skandia. Det kanske är möjligt om han skyndade sig från biografen och tog sig in i Skandiahuset genom en bakväg för att sedan uppenbara sig i entrén på väg ut. Men det blir väldigt trångt om tid.

        2. Det verkar helt osannolikt att Skandiamannen och Grandmannen skulle vara samma person. Enligt väktaren Anna-Lisa G återkom Skandiamannen till Skandia vid 21-tiden efter att han hade varit ute och ”druckit middag”. 23.19 (23.19.00 – 23.19.59), d.v.s. 1.30 – 2.30 minuter före skotten, stämplade han ut och gick därefter fram till receptionen och pratade med väktarna. Således finns inget som tyder på att Skandiamannen var Grandmannen.

          Däremot såg Nicola F en man följa efter, på 5-10 meters avstånd, paret Palme när Nicola mötte makarna 23.19.55 (beräknat) tio meter norr om Skandias entré. Nicola beskriver att mannen gick lite underligt, hade ett blått ytterplagg som räckte till lårets mitt och verkade vara för gammal för att vara säkerhetsvakt. Nicola bedömde honom som äldre än 45 år.

          Vem var mannen? Det kan inte ha varit Anders B. Kan ha varit Skandiamannen eller Grandmannen, om han existerade, eller någon helt oskyldig som passerade paret och hann fram till Kungsgatans brus innan skotten.

          1. Enligt förhöret med Anna-Lisa G den 10/6-86 så kom Skandiamannen in 20.10 efter att ha varit ute och ätit, och inte runt 21. Stämmer det så var han tillbaka på kontoret innan paret Palme gick hemifrån.

            1. Anna-Lisa G ändrade tidpunkten till 21-tiden i en intervju 2008 med journalisten Thomas Pettersson,

              1. Om Skandiamannen var gärningsmannen så upptäckte han Palme först när han kom ut på Sveavägen från Skandia 23.19 – 23.20. Den sena utstämplingstiden, 1.30 – 2.30 minuter före skotten, och att han därefter stannade till och pratade med väktarna är ett kvitto på det.

                Antagligen gick heller inte Skandiamannen i kylan så långt som till Grands närhet för att ”dricka middag”. Således såg han aldrig Palme utanför biografen vid 21-tiden..

                1. Mikael. Du kan inte veta hur långt Skandiamannen gick. Grand är bara 300 meter från Skandias entre eller en promenad på tre minuter i rask takt. Självfallet kan han ha tagit några minuters promenad norrut längs Sveavägen för att hitta någonstans att dricka middag och fått syn på makarna Palme. Därmed inte sagt att han är mördaren.

                  1. Vad jag menar är att det spelar ingen roll om Skandiamannen såg Palme före bion eller inte. Hans sena utstämplingstid 23.19.00 – 23.19.59 och att han därefter valde att stanna till och prata med väktarna om sin kommande Idre-semester talar starkt för att han inte visste att paret Palme samtidigt gick hemåt på Sveavägen.Samtalet påbörjades då i receptionen 1.20 – 2.20 minuter före skotten, 70 meter från mordplatsen.

                    Skandiamannen kan ha förvarat ett vapen på Skandia eftersom han hade ett eget låst kontorsrum dit bara han hade nyckel. Den här fredagen kan han av säkerhetsskäl och i fyllan och villan tagit med sig vapnet hem eftersom han skulle åka på en veckas vintersemester. I sin ungdom hade Skandiamannen tränat och tävlat i pistolskytte.

                    Om Skandiamannen var gärningsmannen upptäckte han paret Palme först när han kom ut på Sveavägen 23.19 – 23.20. Han var då berusad och hans personlighet och speciella uppväxt kan även för en amatörpsykolog peka på en lättare personlighetsstörning som exempelvis borderline.

                    I Granskningskommissionens rapport från juni 1999 beskriver den då enligt kommissionen oomtvistade experten på profilering Robert Ressler att en person med personlighetsstörningen borderline kan ha utfört mordet slumpmässigt (opportunistiskt) och med kort varsel.

                    ”Ressler tillfrågades om han inte fann dådet slumpmässigt och om det var sannolikt att en person av det slag som profilen tecknar skulle agera på så kort varsel som det i så fall måste ha varit fråga om här, dvs. under förutsättning att gärningsmannen fick syn på Olof Palme vid Grand, antingen klockan 21 eller klockan 23, för att sedan skrida till verket. Ressler ansåg att man kunde dra vissa slutsatser av detta, bl.a. att gärningsmannen var väl förtrogen med området och bodde eller arbetade där. Det var vidare förenligt med personlighetstypen att begå ett ”spontant” och ”opportunistiskt” brott, som det uppenbarligen var fråga om. Han ansåg att det förhållandet att Olof Palme så ofta rörde sig fritt ute utan livvakter ökade sannolikheten för att ett ”opportunistiskt” brott av det här slaget skulle kunna inträffa; det förtog något av slumpmässigheten i mötet. En person av det här slaget kan mentalt ha planerat att attackera en auktoritet av något slag, genom att ha genomlevt det i sin fantasi om och om igen. I den meningen kan mötet med Olof Palme ha utlöst en gärning som gärningsmannen i sitt sinne var förberedd att begå.”

                    1. Det är många om i resonemanget.

                      1) Skandiamannen kan ha förvarat ett vapen på Skandia, visst. Men det är, som vi vet, en ren spekulation.

                      2) Du utgår från att han var berusad, till och med så kraftigt att du använder uttrycket ”i fyllan och villan”. Men hur starka är egentligen beläggen för att han druckit alkohol den här kvällen – och framför allt så mycket alkohol att det lett till att han begick en typ av handling som han annars inte tycks ha varit i närheten av att utföra?

                      3) Skandiamannen kan för all del ha träffat på makarna Palme när de promenerade förbi Skandias entré, men det är ju också bara något som är tänkbart. Det finns inga vittnen – varken Lisbeth Palme eller någon annan – som säger att någon kom ut från Skandia när makarna Palme passerade. Det utesluter förstås inte att så kan ha skett. Men Skandiamannens exakta utpasseringstid är inte möjlig att fastslå, han kan mycket väl ha kommit ut sedan Olof och Lisbeth hunnit passera Skandias entré – precis i linje med hans egen berättelse. Bedömningen av när han gick ut kompliceras inte minst av de motsägelsefulla uppgifterna vad gäller om stämpeluret gick före eller efter.

                      4) Och jag anser nog att det är lite lättvindigt att sätta diagnosen ”borderline” på Skandiamannen.

                      Typiska inslag i en sådan diagnos är starka känslosvängningar och självdestruktivt beteende. Jag vet inte om det som är känt om Skandiamannen pekar på att han utmärkte sig jämfört med andra personer i vare sig det ena eller andra avseendet. Och även om så vore fallet ska det understrykas att det finns andra diagnoser som kan ge liknande symptom som borderline – ADHD, Asperger, autism, PTSD och bipolär sjukdom. Och här finns det förstås skäl att understryka att i vanliga fall ger ingen av dessa diagnoser (varken borderline eller någon annan) anledning att tro att personen i fråga skulle vara benägen att begå allvarliga våldsbrott.

                      Vad som kan konstateras är att Skandiamannen mot slutet av sitt liv hade påtagliga alkoholproblem. Men 1986 tycks han ha varit tämligen välfungerande såväl på jobbet som i sitt sociala liv.

                      Att Christer Pettersson kunde vara mycket våldsam och hade dålig impulskontroll vet vi rent empiriskt utifrån hans brottskatalog och också genom hans diagnostiserade skada på frontalloben. Men i fallet med Skandiamannen rör vi oss bara med lösa spekulationer.

                      Citatet från Robert Ressler passar förvisso in på en del kända brottsförlopp. Själv kommer jag att tänka på mordet på Anna Lindh och det vi känner till om hennes mördare Mijailo Mijailović. Han hade begått våldsbrott tidigare – bland annat attackerat sin far med en kökskniv – och hade allvarliga dokumenterade psykiska problem. Själv har han berättat om bakgrunden till sitt dåd på ett sätt som för tankarna till Resslers resonemang, se här.

                      I fallet Skandiamannen känns det däremot – tycker jag – inte helt välmotiverat att försöka fastslå en psykologisk bakgrund till hans påstådda gärningsmannaskap utifrån ett närmast obefintligt underlag vad gäller allvarlig psykisk instabilitet och våldsbenägenhet.

                    2. Ressler förutsätter utan saklig motivering att mordet skedde slumpmässigt och spontant av en ensam gärningsperson utan längre föregående planering.

                    3. Det framgår av Granskningskommissionens rapport (se sid 900ff) att Ressler ombads att yttra sig om den gärningsmannaprofil som utarbetats inom Palmeutredningen och att det enda underlaget han fick var just detta profildokument.

                      Hans egna kunskaper om Palmemordet var uppenbarligen ytliga, kommissionen skriver till exempel: ”Han hade enligt egen utsago, och att döma av de frågor han ställde, ingen kännedom om Christer P:s [Petterssons] person.”

                      Kommissionens kontakt med Ressler var under 1998, alltså nio efter Palmerättegången. En mängd information om fallet, och inte minst om Pettersson, hade alltså sedan länge funnits tillgänglig för den intresserade – men någon sådan information hade inte Ressler inhämtat. Man kan med andra ord utgå från att han i praktiken var i händerna på författarna till gärningsmannaprofilen, Ulf Åsgård och Jan Olsson. Inte desto mindre är hans kommentarer förstås intressant läsning, bland annat för att han på flera punkter är kritisk mot Åsgård/Olsson. Men någon översiktlig kunskap om den tänkbara bakgrunden till mordet hade han alltså inte.

                    4. Skandiamannen kan mycket väl ha varit en helt oskyldig försäkringstjänsteman som råkade befinna sig alkoholpåverkad (Lars Larsson och Thomas Pettersson) vid eller närheten av brottsplatsen när mordet skedde. Han hade heller inget brottsligt förflutet.

                      Däremot finns många frågetecken kring honom. ETT exempel är då hur han kunde veta att en person i tjugoårsåldern stod vid hörnet Luntmakargatan 14 i samband med mordet, d.v.s. kartarkivarien Lars J, 25 år. Skandiamannen hade identiskt signalement med gärningsmannen enligt nyckelvittnen som Lisbeth Palme, Inge M, Anders B, Lars J och Yvonne N, men ingen av de FÅTAL vittnena (även minuter efter) på platsen hade sett Skandiamannen, trots att polisen frågade efter honom i förhören. De kunde däremot peka ut varandra!

                      Hur förklaras det enstaka exemplet?

                      En långsökt och mindre trovärdig förklaring är att Skandiamannen stannade kvar på mordplatsen efter 23.30 och lyckades höra förhöret där med Lars J och utifrån det skapade han en hjältehistoria som han berättade för polisen dagen efter, lördag 1 mars 1986 kl. 12.20, tjugo minuter efter att Hans Holmers första presskonferens börjat.

                      Skandiamannen har bevisat befunnit sig på mordplatsen. Det gäller exempelvis inte för NÅGOT ANNAT spår som t.ex. 33-åringen, Christer Pettersson eller Christer A.

                      Sålunda är Skandiamannen det enda kända icke korthusspår som finns.
                      Därmed inte sagt att han var mördaren.

                    5. Bara en synpunkt på din kommentar. Du skriver ”Skandiamannen hade identiskt signalement med gärningsmannen enligt nyckelvittnen som Lisbeth Palme, Inge M, Anders B, Lars J och Yvonne N”.

                      Det stämmer inte, menar jag. En detalj som tydligare än andra visar detta är vad dessa vittnen sagt om gärningsmannens eventuella huvudbonad. Den mest uppenbara aspekten av Skandiamannens signalement var gissningsvis att han bar keps, något som skilde honom från de flesta andra som rörde sig på stan den här kvällen. Men bara ett av de vittnen du räknar upp har uppgett att gärningsmannen hade keps, nämligen Lars J. Och hans första intryck av den flyende gärningsmannens klädsel i övrigt var att denne hade en dunjacka – alltså inte en rock av det slag som Skandiamannen bar.

                      Var och en som vill kan gå in på Lennart Remstams informationsspäckade webbplats Itdemokrati, sidan för vittnen, och själv jämför dessa vittnens tidiga uppgifter med Skandimannens utseende och klädsel.

                    6. Ja, det är förvisso sant att skribenterna Lars Larsson och Thomas Pettersson varit inne på att Skandiamannen var alkoholpåverkad under mordkvällen och använt det som ett argument för att han kan ha beslutat sig för en så extrem handling som att skjuta statsministern, trots att han inte tidigare begått våldsbrott.

                      Men frågan är fortfarande a) hur starka belägg Larsson och Pettersson har för att han verkligen var alkoholpåverkad, och b) om det i så fall fanns skäl att tro att han blivit våldsbenägen av det.

                      De allra flesta människor blir inte våldsamma av måttlig alkoholförtäring. Om någon dricker sig riktigt full släpper förstås olika spärrar, men då kan det leda till alla möjliga sorters beteenden – inte nödvändigtvis aggressiva. Och frågan är till sist vad det egentligen finns för vittnesmål som anger att Skandiamannen var full (eller ens lindrigt berusad)?

                      Jag får en sorts déja vu-känsla här. Det liknar de gamla diskussionerna om Christer Pettersson som enligt vad man vet aldrig använde skjutvapen och vars kända våldsdåd utlöstes av snabba impulser. Ändå uppstod i debatten en sorts halvetablerad (om än helt odokumenterad) ”sanning” som gick ut på att han lånat eller stulit en revolver från Sigge Cedergren och sedan kallblodigt skjutit ihjäl Palme med den.

              2. Det vore intressant att ha den intervjun inspelad på band för att höra om Thomas P har styrt intervjun till den tiden (då är han ju redan inne på Skandiamannen som gärningsman uppfattar jag). Läser man förhörsprotokollet så säger hon ett antal gånger att det är kl. 20.10 och att hon började jobba då och Skandiamannen kom samtidigt. Hon säger att hon vanligen brukar komma runt 20.20, men var där lite tidigare eftersom hon handlat på stan. Måste finnas en bra förklaring att hennes tid ändras 22 år efteråt jämfört med ett förhör drygt tre månader efter mordet.

                1. Det kan ju tänkas att Thomas Pettersson kommer att lägga ut delar av sitt researchmaterial på det sätt som ibland har gjorts av Uppdrag Granskning. Och det vore ju bra.

                  Anmärkningsvärt är dock att i Filterartikeln skriver han om tiden för Skandimannens återkomst efter middagen som om saken är klar, det vill säga att denne kom in vid 21-tiden. På ett ställe i artikeln heter det: ”en av väktarna hade stött ihop med honom [Skandiamannen] i receptionen, varvid han uppgivit att han varit ute och ätit. Detta var vid 21-tiden.” Och senare i artikeln: ”I motsats till vad han själv uppgivit hade han dessutom inte befunnit sig där [i Skandiahuset] hela mordkvällen, utan alltså återvänt från att ha ätit middag vid 21-tiden”.

                  Det där är viktigt eftersom den tidigare tidsangivelsen 20. 10 – den som Anna-Lisa G gett till polisen men som inte syns i artikeln – utesluter att Skandiamannen kan ha sett makarna Palme vid Grand innan föreställningen började, medan den senare, omkring 21, gör det möjligt att han träffade på dem där – vilket skulle kunna ha triggat honom till att börja förbereda sig för mordet.

                  Man måste gå till avdelningen för källmaterial och noter till artikeln på Filters hemsida för att få en minsta aning om att saken inte är så glasklar som Thomas Pettersson påstår. Där står det att Anna-Lisa G ”i ett samtal med författaren 2008” berättade att ”hon tagit miste på tiden” när hon hördes av polisen och angett en för tidig tidpunkt. Hon skulle däremot enligt Filter ha sagt rätt tid före polisförhöret, att Skandiamannen kom in vid 21-tiden, när hon samtalat med en medarbetare på Skandia, Per H.

                  Inte desto mindre: i polisförhöret från den 10 juni 1986 är det alltså inte bara så att hon återkommer flera gånger till tiden och anger den som 20.10. Hon har hållpunkter för detta också, precis som Magnus D framhåller. Hon brukade komma till jobbet 20.20 men denna kväll hade hon kommit tidigare, omkring 20.10, eftersom hon åkt in till stan för att handla innan hon började jobba. Och det var i samband med att hon själv anlände till jobbet som Skandiamannen kom in utifrån. Se förhöret här.

                  Det Anna-Lisa G sagt till polisen kan förstås möjligen vara fel. Men det bör nog inte viftas undan alltför lättvindigt.

                  Låt oss ändå utgå från att hon 2008, 22 år efter mordet, verkligen sa till Thomas Pettersson att klockan egentligen varit omkring 21 när Skandiamannen kom tillbaka från sin middag.

                  Men kom hon i så fall ihåg rätt? Under dessa år kan hon själv ha reflekterat en del – och också diskuterat med kollegan Per H – och på det sättet dragit slutsatser som påverkat hennes minnesbilder.

                  Det ska framhållas att Per H hade arbetat som polis tidigare och redan direkt efter mordet visat sig vara mycket intresserad av att hitta en gärningsman. Han hade snabbt börjat spekulera kring en teori som låg nära till hands från den position där han befann sig, att Skandiamannen kunde vara mördaren, och förde också fram sina synpunkter om saken till Palmeutredarna.

                  2008 hade också spekulationer om Skandiamannen som gärningsman sedan länge förts fram i den offentliga debatten kring Palmemordet. Så hur kan man vara säker på att Anna-Lisa G inte tagit intryck av tankar av det slaget och sent omsider velat korrigera vad hon sagt i polisförhör några månader efter dådet på Sveavägen?

    2. ” Eller menar ni att det funnits två personer på mordplatsen med liknande signalement? ”

      Näe men jag tror på skandiamannens förklaring;att han var aktiv på platsen; han lägger Olof i framstupa sidoläge,han talar med Lisbeth under någon minut,strax därefter visar han poliserna i vilken riktning GM flytt och deltar själv i förföljandet och utsätter sig för en stor risk för att hjälpa polisen.När han återvänder hör han en polis ta upp ett vittnesmål och märker då att det är hans signalement ! Han ber polisen att lyssna att dem fått fel signalement men han blir inte trodd och visste inte vad han skulle hitta på.

      Om du tittar på bilden nedan så hade han inte ändrat sitt utseende som gjorde honom så lätt igenkänd.

      Varför skulle han vilja visa upp sig så här utan att ändra sitt utseende om han vore GM ?

      http://proletaren.se/artikel/elefanten-i-porslinsbutiken

  39. Undrar varför det är så svårt att lösa detta? Om skandiamannen kunde komma med påhittat vittnesmål så är det väl inte orimligt att det kan finnas något mer vittne på plats som kan ha kommit med falska uppgifter. Ibland får man ju uppfattningen att gärningsmannen skulle ha varit väldigt bred över axlarna och muskulös. Vet när jag till exempel tidigare tänkt på Victor Gunnarsson har jag inte tyckt det har stämt så bra.

    1. Vilket vittne är ”väldigt bred över axlarna och muskulös” ”som kan ha kommit med falska uppgifter” Andreas ?

      1. Håller med att ordvalet inte var så lyckat, utan troligare att man kan ha utelämnat något viktigt. På grund av glömska, rädsla, för att man trodde det var oviktigt eller för att helt enkelt vilseleda.

  40. Men varför kände inte Lisbeth Palme igen, eller pekade ut, Skandiamannen som mördaren – om det nu var så att hon såg honom under en (kort) stund? Chock/Trauma? Annat? (Hon borde ju också – i vart fall för PU – kunna verifiera om hon verkligen växlade några ord med honom eller ej). Varför skulle hon inte ‘våga’ peka ut honom?

  41. När Palmeåklagaren skjuter in inriktningen tillbaka till mordplatsen och vittnena , då blir jag hopfull.

    En korrekt utförd brottsplatsrekonstruktion och korrekt hantering av vittnena, hade t o m kanske kunnat lösa mordet rätt tidigt.

    Åtminstone uteslutit många mer eller mindre galna teorier, t ex den ensamme galningen.

    Mycket riktigt börjar utredningen nu också rulla upp, det som åsidosats tidigare, t ex Skandiamannen.

    Men övriga vittnen då, kan de tillföra något nytt igen?

    – AB
    Cilla
    Leif

    Alla 3:s första tolkning, vittnar om ett sällskap på tre personer. Det går inte att ändra på.

    – IM

    De tidigaste vittnesmålen är så ofullständiga att vi inte vet hur de skall tolkas.

    Men han hävdar i dag bestämt och har vittnat i rätten under ed – att gm stått förberedd, tidigare än vad en efterföljande från Grand kan ha hunnit med.

    – LJ och YN

    Här skulle det nog kunna gå att logistiskt räkna ut att mannen på David Bagares INTE är gm.

    Och därmed ha starkare skäl att misstänka:

    Den flyende mannen har sett/hört något skrämmande. Därför flyr han bort från hotet. Därför tog gm antingen till höger eller vänster, på Mallmskillnadsgatan.

    —–

    Så till pudelns kärna:

    Vilket vittne finns kvar att analysera och ev. utreda vidare?

    Med all respekt för Lisbeth.

    Men innan det är för sent har utredarna rätt att få veta;

    – Vad hände mellan Sari och Dekorima? Centimeter efter centimeter.

    – Vad kan ha föranlett tre vittnen att uppfatta ett sällskap, i närheten av reklampelarna? Något, vad som helst!

    – Om LP:s officiella vittnesmål är korrekt. Kan vi då komma överens om att hon enbart sett; AB på långt håll, gm utan ansikte i profil samt LJ vid barackerna?

    – Finns det saker i LP:s tidigaste polisförhör, kanske hemligstämplade, som skulle underlätta en lösning?

    – Finns det aspekter, under LP:s samtal med t ex Holmér eller statsrådsberedning, som skulle underlätta lösningen?

    Utredarna måste få veta detta säkert, innan de kan gå vidare.

    Silkesvantar hit eller dit.

    En normal brottsutredning börjar med brottsplatsen, ögonvittnen och det oklara kring detta – direkt.

    Och det som verkligen är jätteoklart – det är Lisbeths vittnesmål.

    1. Lisbet har ju knappt sagt något offentligt om mordet själv.

      Blev mer eller mindre tvingad att vittna.

      Och det hon säger går tvärs emot övriga vittnen.

      Inte konstigt att vi då undrar om tre vittnen kan ha så fel?

      Eller att det faktiskt kan röra sig om en slags mörkläggning.

      Ändå – prövar mig på ett scenario där allas vittnesmål passar in.

      Mycket fördelaktigt för
      Lisbets officiella version:

      Gm står utanför Dekorima och väntar. Observeras av musikläraren.

      Makarna Palme kommer gående i närheten av pelarna och gm går emot dem. Musikläraren ser inte just detta, utan har annat att tänka på.

      Makarna stannar upp tre sekunder för att titta på klockan eller på reklampelaren.

      Lisbet ser inte ens mannen som nu står på ca 1.5 m avstånd. Hon fokuserar kort och intensivt på något annat (makens klocka, något på pelaren, kort ordväxling med maken).

      Makarna går igen, efter den korta pausen. Lisbet borrar blicken i marken, i den bistra kylan. Gm går ikapp, går med ett par meter, lägger handen mot axeln och skjuter. Han skjuter strax efter att musikläraren tittat upp igen.

      Makarna Palme och mördaren stod nära varandra under kanske tre sekunder. Kanske funderade då gm på när han skulle skjuta.

      De observeras också mycket logiskt som ett sällskap, av tre centrala vittnen.

      Lisbet glömmer bort den lilla pausen, delvis p g a chocken. Och för att det lilla stoppet var högst bagatellartat. Hon kanske aldrig ens fick frågan.

      —-

      Vips så har vi ett ”möte” som, medvetet eller omedvetet, passar in på allas vittnesmål.

      1. Mycket klar redogörelse. Viktigt att en grupp kan te sig som ett sällskap utan att vara det. Dessutom såg musikläraren något vid reklampelaren. Men djävulens advokat invänder att handen på axeln borde ha undvikits om GM då ännu trodde sig osedd; makarna borde dessutom ha märkt skuggor, andedräkt och ljud innan han kom helt inpå; Lisbets utrop kan ha varit riktat till Palme men passar bättre med förskräckelse över vad en ny ledsagare tog sig till. Och i din version svängde makarna på eget bevåg först ut mot pelaren, sedan in mot fasaden i riktning mot avfasningen?

    2. Krister Petersson är skicklig på att ge intervjuer och samtidigt inte säga särskilt mycket. Man kan hur som helst notera att han hos Hasse Aro säger att det slumpmässiga mordet är en teori bland många, men att den kanske ”har en del för sig”. Samtidigt förhåller han sig givetvis neutral och håller alla dörrar öppna. Dock har jag aldrig hört honom kommentera teorin om ett avtalat möte, men det kan ju också bero på att han inte fått frågan. Han för inte självmant fram detta som ett möjligt alternativ i det här studiosamtalet, trots att det vore en given invändning mot Aros resonemang. Intervjun i Krimkvarten börjar ca 6 minuter in på detta klipp:

      1. Under 1990-talet genomfördes som bekant flera omfattande utfrågningar av Palmeutredarna i teve och radio. Det handlade då om genomgångar av olika spår, inte minst polisiära sådana. Likaså berättade utredarna om hur olika walkie-talkie-iakttagelser och andra intressanta vittnesmål hade följts upp. Man gick ofta in på enskildheter. Spaningsledaren redovisade också den gärningsmannaprofil som man arbetade efter osv. Även mötesscenariot diskuterades i teve 1992 med utredare och åklagare på plats i studion.

        Sedan kan man naturligtvis vara kritisk till de svar som gavs i flera av dessa utfrågningar, men intrycket var ändå att man från utredningshåll försökte vara så tillmötesgående som möjligt.

        Givetvis rådde förundersökningssekretess även på den här tiden, men man får ändå säga att åklagare och spaningsledare faktiskt lättade en del på förlåten. Då tänker jag inte på allt det material som med nödvändighet blev offentligt i samband med rättegångarna mot Christer Pettersson, utan information om andra utredningsåtgärder. Sedan dess har också Granskningskommissionens rapport bidragit med ytterligare uppgifter.

        Allt detta kan jämföras med tonläget idag, där utredarna i princip inte säger något alls. Det kan komma någon summarisk genomgång på årsdagen av mordet, men i övrigt redovisas sällan något mer substantiellt. Någon gång kan man möjligen skönja en medveten läcka som syftar till att skapa ringar på vattnet, men i stort sett är det tyst. Journalister och andra intresserade är i regel hänvisade till att försöka tolka nyanser i Krister Peterssons ordval. Det hela liknar snarast kremlologi. Det märkliga är att alla också tycks acceptera detta förhållande, trots det uppenbara allmänintresse som omgärdar dådet och alla offentliga resurser som har tagits i anspråk. Palmeutredarna på Hans Ölvebros tid var närmast ett under av öppenhet jämfört med dagens hemlighetsfulla musslor.

        Vore det inte på tiden med en längre hearing på ett par timmar på bästa sändningstid? Allt som utredarna har gjort på senare år kan det rimligen inte finnas skäl att hemlighålla. Och det måste väl ändå finnas åtskilliga spår som man med god marginal anser sig ha gått till botten med? Det är dags för mediekåren att sätta lite tryck på utredarna.

        1. Det ligger verkligen mycket i vad du säger. Mönstret med närmast total tystnad från förundersökningsledningen etablerades framför allt under förra Palmeåklagaren Kerstin Skarp. Den har verkligen inte varit rådande norm under alla år. Och det är viktigt att komma ihåg att den lagstadgade förundersökningssekretessen aldrig har inneburit att utredarna ska hålla tyst med allting av intresse. Tvärtom finns det förstås många skäl till att de bör dela med sig av sina kunskaper till allmänheten. Ett är att det kan bidra till att de får in information om särskilda frågor som de arbetar med. Ett annat är att det finns ett uppenbart demokratiskt intresse av att omständigheterna kring ett statsministermord och utredningen av det inte hemlighålls mer än nödvändigt.

          Lagen om förundersökningssekretess är till för att skydda utredningen när det skulle vara till skada om det kom ut uppgifter. Och det är förstås lätt att tänka sig omständigheter på när så är fallet – till exempel om det bedrivs spaningar på en misstänkt person som kanske inte vet att han tilldragit sig utredarnas intresse.

          Mycket pekar på att den nuvarande Palmeutredningen just nu befinner sig i en rätt intensiv utredningsfas. Och då kan man ha respekt för en viss tystnad. Men den kan rimligtvis inte pågår hur länge som helst och täcka hur stora delar som helst av utredningen.

          Nu ska det sägas att Palmegruppen har lämnat ut ett antal dokument under de senaste åren och att befattningshavare där också svarat på en del frågor. Men med ett 32 år gammalt statsministermord som fortfarande är ouppklarat finns det alla skäl att kräva att sekretessen hålls ner till ett minimum.

    3. Mickey,

      Anders D men inte Leif L iakttog en klunga med tre personer, eller hur? Medan Inge M halvt, vagt eller indirekt och av och till minns att det var vid annonspelaren han först iakttog paret och GM.

      Men Leif L har ju nyligen givit en ny intressant, dock senkommen, beskrivning om Skandiamannens handlingar:

      https://www.expressen.se/nyheter/chevamannens-nya-uppgifter-om-palmemordet-/

      Den skulle stämma med Skandiareceptionistens rapport om ett informellt samtal mellan honom (jag tror den senare receptionisten var man) och Skandiamannen i receptionen under ett par minuter efter utstämplingen.

      Om Skandiamannens roll var att undanskaffa vapnet – inte helt naturligt eftersom om GM gripits hade nog krutspår räckt som bevisning och han kunde ha velat skjuta mot poliser om inte alla var i maskopi – ja, då kunde han ju setts komma trappan upp och ta sig nedför David Bagares gata till den omparkerade bilen och sedan begivit sig tillbaka till Skandia, medan GM redan hunnit till exempelvis Kungsgatan.

      1. Beträffande olika ”skumheter” i och runt Skandiahuset:

        När det gäller dörren på baksidan, d.v.s. till butiken La Cartaries lager på Luntmakargatan så stängdes den av Securitasväktaren Anna-Lisa G kl. 23.22. Den hade öppnats tidigare av butiksägaren. Han jobbade i skyltfönstren medan Palme passerade 23.19 vilken kocken Nicola F såg efter att ha mött makarna på Sveavägen.

        När det gäller Securitasväktaren Anette K:s sekretessbelagda förhör så togs det inte med till tingsrätten för att uppgifterna var för vaga och det räckte då att ta med den andre väktarens Henrys O:s vittnesmål. Detta enligt ”säker källa”.

        Båda väktarna satt i receptionen och hälsade på Skandiamannen när han lämnade Skandia. Väktaren Anna-Lisa G var då rondering. Chevamannen Leif L påstod så sent som i förra veckan i Expressen att han såg Skandiamannen på mordplatsen. Allting pekar dock på att Leif har blandat ihop Skandiamannen med vittnet Jan-Åke S.

        När det gäller ”Sigges blockerade bil”. Vittnet Lars J stod i korsningen mellan Tunnelgatan och Luntmakargatan i omkring 2 minuter, 23.21 – 23.22. Som jag minns framkommer inget om någon bil i alla förhören med Lars J.

      2. Det är förstås frågan vad Leif L:s senkomna uppgifter egentligen är värda. Visst talar mycket för att Skandiamannen kom senare till mordplatsen, men inte fullt så sent som Leif L anger. Allt tyder ju faktiskt på att SE har observerat Lars J inne på Tunnelgatan.

        Om man skärskådar Skandiamannens uppgifter går det måhända att finna ytterligare ett litet indicium på att han kan ha kommit senare till Dekorima än vad han själv anger.

        Enligt egen utsago tittar han på klockan kring 23.15, tar på sig ytterkläderna och lämnar sitt tjänsterum på första våningen, stämplar ut och kliver ut på trottoaren. Sedan uppger han att han nästan direkt går till ett skyltfönster för att kunna titta på sin klocka. Varför skulle denna manöver vara nödvändig så snart efter den förra tidskontrollen? I synnerhet som det knappast finns någon risk för att han ska missa tunnelbanetiden. Han har mer än tio minuter på sig.

        Frågan är om han hittar på detta med klockan för att ange ett skäl till att han aldrig noterade makarna Palme och gärningsmannen framför sig (eftersom han i själva verket kom för sent). Men om vi nu väljer att faktiskt tro honom på den här punkten, så går det att finna logik även i detta. För om vi tar fasta på väktaren Henrys uppgifter om samtalet i receptionen, som ska ha pågått en stund, så fanns det nog anledning för SE att kontrollera tiden igen när han något försenad kom ut på gatan. Dock lär han ju i så fall aldrig ha hört några skott i det läget.

        1. Det stämmer nog som du skriver. Skandiamannen kom antagligen fram till korsningen strax före Lars J börja springa uppför trapporna någon minut efter skotten. Skandiamannen hann därför se Lars J sista sekunderna stå upplyst till vänster om barackerna vid Luntmakargatan 14, i korsningen med Tunnelgatan. Skandiamannen kunde därför rapportera detta till polisen nästa dag, lördag 1 mars kl. 12.20. Således hade Skandiamannen alibi.

          Att detta inte stämmer, d.v.s. Skandiamannen var Olof Palmes baneman, kommer Filter och Thomas Pettersson att försöka visa på i augusti.

          Spännande!

  42. Det som jag kunde tänka mig i dagens läge är mötesteorin, I senaste boken om Palme av G. Wall så fanns en spekulation om att mördaren kan ha stulit Havarddokumenten och ringt Palme dagtid och senare till hans bostad innan paret gick till bion, då är Filters spekulationer möjliga och då stämmer mycket med det Wall skrev i passagen om Havardpapperen, Om paret Palme pratade med mördaren innan så har Lisbet Palme mycket att förklara för både rättssamhället och det Svenska folket, för i så fall har hon farit ut med lögner och dessutom fortsätta med ljugande eftersom hon än i denna dag vidhåller att CP sköt Palme.

    I annat fall är det mycket svårt att pressa in Skandiamannen om han inte ingick i en större konspiration StayBehind/Polis/Millitär och fungerade som någon sorts vakt, men han var alldeles för lösmynt i käften för en större konspirations bästa, han skulle blivit mördad inom några månader efter mordet på grund av de lögner han kom med.

    1. Det var i min bok Konspiration Olof Palme från 2015 som jag tog upp stölden av Harvardöverklagandet – som alltså utfördes fem timmar före mordet – som en möjlig del i arrangerandet av ett möte där Palme lurades i en fälla.

      Jag har sedan kommit ut med ytterligare en bok, Huvudet på en påle (utgiven 2017), där jag närmare diskuterar Lisbeth Palmes roll i utredningen. Vi ska komma ihåg att hon aldrig har sagt att hon har sett Christer Pettersson skjuta Palme. Hon har bara uppgett att hon har sett honom på mordplatsen. Mycket talar för att hon helt enkelt misstagit sig på den punkten, hon utsattes som vi vet för utstuderad påverkan innan hon fick se konfrontationsgruppen.

      Däremot menar jag, som jag beskriver i boken, att mycket pekar på att Lisbeth Palme har observerat saker som hon inte redovisade i rättegången och inte heller i de polisförhör med henne som offentliggjorts. Med största sannolikhet har hon gett denna information till personer som hon uppfattat som betrodda representanter för svenska myndigheter, personer som samtidigt uppmanat henne att hålla på sekretessen kring dessa uppgifter. Jag ska inte utveckla det mer här, jag går utförligt igenom indicierna för att det förhåller sig just på det sättet i min senaste bok.

      Skarven mellan den officiella och den sekretessbelagda versionen tror jag är den väsentliga förklaringen till att Lisbeth Palme var så ovillig att delta i rättegången. Hon trodde att Pettersson var involverad, men hon hade alla skäl att tro att detta inte var hela sanningen. Men att öppet redovisa dessa skäl skulle samtidigt bryta mot den sekretess som – enligt vad hon blivit övertygad om – var nödvändig att upprätthålla.

      Jag vill understryka att inget av det jag säger ovan ska ses som en egentlig anklagelse mot Lisbeth Palme – jag tror att hon tidigt blev inföst i en omöjlig position. Och hur omöjlig den var tror jag inte hon först förstod. Som jag ser det är det därför inte rättvist eller respektfullt att beskriva det som att hon ”farit ut med lögner”. Min uppfattning är att hon säkert gärna skulle vilja se mordet på sin make uppklarat, men att hon misströstar om den saken.

      1. Har inte fattat vad hans besvärsinlaga i skattemålet skulle kunna ha för roll i mordbilden. Det var ju sedan länge offentligt vad tvisten handlade om, att Palme inte redovisat ett skattepliktigt föreläsningsarvode från Harvarduniversitetet utan kvittat det mot en av sönernas skolavgifter, som inte är avdragsgilla, till samma institution utan att lämna någon upplysning om detta i deklarationen. Det enda av intresse jag kan tänka mig är att Palmes avgivna besvär skulle ha innehållit någon bevisligen osann uppgift som skulle kunnat vara honom till besvär om det kom ut offentligt och som i denna situation därför skulle kunnat användas mot honom som i utpressningssyfte. Oriktig uppgift i korrespondens med skattemyndigheten i ett taxeringsmål är straffbar på samma sätt som om den skulle varit lämnad i den formella självdeklarationen.

        1. Det finns ett par tänkbara varianter som skulle kunna ha betydelse för mordutredningen. Den ena är att överklagandet stals för att skandalisera Palme och att stölden var ett projekt som pågick parallellt med planeringen av mordet utifrån tanken att om inte det ena fungerade så skulle det andra göra det.

          Hur skulle då skandaliseringen ske? Ja, låt oss föreställa oss att den eller de som stal ärendet trodde att alla spår av att överklagandet kommit in sopats igen – det skedde ju också en radering i länsrättens dator. I så fall kan man tänka sig att Palme efter en tid skulle göra en förfrågan till rätten om vad som hänt med hans ärende. Han skulle få svaret att det inte fanns hos länsrätten och alltså inte tycktes ha kommit in. Palme skulle kanske i det läget ha ställt till en scen om han var övertygad om att ärendet verkligen lämnats in. Och det skulle i sin tur kunna ha lett till ryktesspridning om att han trodde sig vara förmer än andra eftersom han försökte utnyttja sin position som statsminister till att komma ifrån det faktum att han glömt lämna in överklagandet.

          För en socialdemokratisk ledare som Palme skulle en sådan misstanke vara förödande i sig. Och den skulle säkert också kunna rubba hans psykiska stabilitet ännu mer än vad som redan skett genom de turer kring Harvardärendet som redan utspelats.

          En annan variant är att stölden hade direkt samband med mordet. Om vi föreställer oss möjligheten att någon skulle ha lockat Palme i en fälla kan betet just ha varit skatteärendet som ju var en fråga som plågade Palme mycket. Den som stal dokumentet skulle kunna ha kontaktat Palme, refererat till detaljer i överklagandet och påstått sig känna till att det pågick försök att diskreditera Palme, försök som han ville rapportera om till Palme öga mot öga och inte i telefon.

          Det är naturligtvis fullt möjligt att stölden inte alls hade minsta samband med dådet på Sveavägen. Men det kusliga faktumet att den inträffade samma kväll som mordet gör att man ändä starkt måste överväga att det fanns någon sorts koppling mellan det ena och det andra.

          1. Inte förrän nu börjat intressera mig för tanken på ett samband, men visst. Manipuleringen med hans besvärsinlaga skulle ju ofrånkomligt medföra att han till synes underlåtit att bemöta myndighetens förslag om tilläggstaxering i förening med skattetillägg därmed lämnande ett indirekt erkännande att han brustit i sanningsplikten i sin deklaration. De politiska följderna skulle i så fall till sin effekt kunna förväntas bli nästan desamma som mordet så sakteliga blev. Kan mycket väl ha varit ett av alternativen, om det nu var A eller B.Dock sagt i avsaknad på fakta när besväret inkom till myndigheten och när besvärstiden utlöpte. Vad som därefter förbryllar är varför man trots att ett av alternativen redan var sjösatt valde att mörda honom. Kan det ha varit för att ta det säkra före det osäkra när ett i så gynnsamt tillfälle ändå uppenbarade sig. Tyder på att det var alternativ A. Man drar nästan efter andan när man reflekterar över vilket nätverk som måste ha varit involverat, högt som lågt inom alla för ändamålet behövliga områden, bara möjligt i mäktiga kretsar med sådana resurser och kontakter. Och sådana saknades definitivt inte under 4:e oktoberrörelsens paraply.

            1. Söker förgäves efter poängen med tillgreppet av dossieren och raderingen i databasen utan att hitta någon plausibel förklaring vare sig enskilt eller som ett tänkt samband med mordet. Det var ju inte bara Palmes besvärsskrivelse som tillgreps utan hela akten ur arkivet med alla samlade dokument och tjänsteanteckningar. Inte helt säkert att tillgreppet och raderingen skedde samtidigt. Kan ha varit så att akten innehöll någon känslig trådända som i efterhand skulle kunna relateras till det planerade i mordet. Inte heller säkert att det var just Palmes besvärsskrivelse som var det mest intressanta i mappen. Kruxet var ändå att Palmes besvärsskrivelse avgivits i två ex och att det andra exemplaret inte kunnat åtkommas därför att det fanns inlåst hos en av cheferna. Kan det därför tänkas att raderingen ansågs nödvändig för att dölja tillgreppet och att det brådskade i ett skede när förberedelserna för mordet redan måste varit igångsatta ? Många frågetecken kring händelserna på länsrätten som tillsammans men också var för sig vid ett yttre påseendet framstår som enbart irrationella i avsaknad av kännedom om vilka uppgifter som fanns i akten som skulle kunnat relateras till mordet. För något måste det ha varit eftersom den uppenbarligen tilldrog sig sådant intresse..Tidpunkten för raderingen i databasen som ett led i de sista förmodligen hektiska förberedelserna som måste varit inledda vid den tidpunkten.

              1. Summa summarum av skattetvisten blev till sist när målet avgjordes i länsrätten efter Palmes död att Skattemyndighetens yrkan på tilläggstaxering underkändes och taxeringen fastställdes i enlighet med Palmes självdeklaration. Ett av skälen kan ha varit att det saknades bindande avtal, ett annat att det efterskänkta föreläsningsarvodet och studiestipendiet de facto gällde skilda skattesubjekt utan inbördes skatterättsliga samband.

            2. Efter närmare check är jag beredd att ta tillbaka och äta upp något av det jag skrivit ovan om Palmes besvärsinlaga och den opinionsmässiga sprängkraft med vilken den skulle kunnat vara förenad inför offentligheten om innehållet skulle läcka ut. Men Herre Gud, hela köret blev ju offentligt redan 25:e juli 1985 i och med Jan Guillous radioutfrågning av den skattskyldige Olof Palme, drygt halvannan månad före riksdagsvalet utan att förorsaka annat än några obetydliga krusningar av indignation på ytan företrädesvis höger ut på väljarskalan men av allt att döma inte av moralisk dimension att påverka valutgången. Därmed torde också den politiska sprängkraften i frågan varit desarmerad och ”nyheten” förbrukad som alternativt vapen att detronisera Palme med från statsministerstolen. Men desto meningslösare framstår då sabotagen mot ärendegången i länsrätten. När akten tillgreps vet vi inte, men raderingen i databasen skedde den 28:e februari 1986 klockan 18:23, en veckoända ungefär två timmar om inte mer efter ordinarie arbetstid. Kan synas som om någon behörig återvänt till arbetsplatsen enkom för att utföra raderingen och nära till att tänka med det uppdraget i samspel med förberedelserna inför mordet som just då borde varit inne i ett hektiskt skede för att gruppera pjäserna. och ordna det kommunikationsmässiga. Slutsatsen blir att det nog inte fanns någon plan B. .

          2. Utmärkt, som alltid, Gunnar! Men inget av detta förklarar varför Ingvar Carlsson skulle vilja sabotera mordutredningen.

            1. Nej, just detta var väl heller inte avsett att förklara något sådant.

              Om det fanns ett samband mellan stölden av Harvardöverklagandet och mordet skulle det förvisso peka på ett organiserat försök att få bort Palme. Det var i så fall dramatiskt, men det var kanske i sig inte ett politiskt problem för Ingvar Carlsson. Vad som kunde vara ett problem var om en utredning utan skygglappar började titta på vissa tänkbara krafter och motiv bakom en förmodad mordkomplott.

              Några av de varianter som skulle få svåröverblickbara följder var om det kom fram uppgifter som pekade på samband:
              • mellan Bofors vapenaffärer och mordet,
              • mellan utländska hemliga tjänster som var vänskapligt sinnade mot Sverige och mordet
              • eller med kretsar inom svensk militär, svensk polis och kanske svenska Stay Behind och mordet.

              Och som jag brukar betona: det krävdes inte att Ingvar Carlsson visste vilka som låg bakom mordet och vilka motiv de hade för att han skulle inse att det fanns allvarliga politiska risker med en förutsättningslös utredning. Det räckte med att han föreställde sig tänkbara sanningar om mordet för att han skulle inse behovet av en effektiv politisk kontroll över utredningen (läs: via partiets tidigare anlitade fixare, Hans Holmér och Ebbe Carlsson).

              Och det ska understrykas att de mycket besvärliga politiska konsekvenserna skulle kunna uppträda även om inget av ovan nämnda spår skulle vara det riktiga. Om väl åklagare börjat rota i någon av detta och rotandet blev känt genom media skulle det vara nästan omöjligt att få slut på de spekulationer som av begripliga skäl skulle sätta igång.

              Palmeutredaren Ingemar Krusell har berättat om hur han i ett skede haft i uppdrag att titta på de utländska spåren i utredningen. Han skrev då ett brev till svenska UD med frågor om CIA:s möjliga inblandning i mordet – ganska detaljerade spaningstips om den saken hade nämligen kommit in. Vad hände? Rätt gissat: han fick inget svar på sina frågor, men däremot en snabb åthutning med innebörden att det där skulle han låta bli att syssla med.

              Den episoden bevisar förstås inget om CIA:s inblandning, men det bevisar desto mer om vad som inte ens fick undersökas.

              1. Tack. Ja, jag uttryckte mig drastiskt, slarvigt och svagt: i sig vore en koppling till Harvardärendet inget att skämmas för, men den skulle kunna leda vidare.

                I förlängningen blir allt seriöst utredningsarbete då omöjligt för någon som grips på goda grunder kan ju dels avslöja sin uppdragsgivare, dels påstå sig ha komprometterande information om regeringsmedlemmar och andra höga befattningshavare (kanske då främst KGB-kopplingar). Redan ryktena kunde även där bli besvärliga.

                Och utländska hemliga tjänster som icke var vänskapligt sinnade mot Sverige (t ex Sydafrikas) kunde man heller inte utreda för det kunde leda till de vänskapligt sinnade. Jag kan se det dilemmat. Men vad som borde ha gjorts är väl att via diplomatiska kanaler informera berörda nationer om bevisning verkligen kommit fram, och att inleda det samarbete som behövs polisiärt. Har förresten t o m Interpol hindrats i Palmemordet?

                Att Bofors, svensk polis och militär och Stay Behind skulle ha varit förbjudna att utreda fullt ut finner jag ännu mera skandalöst eftersom det permanentar hotet om de har skuld: mördarorganisationen förblir ju intakt. Där finns allt att vinna och inget att förlora. Sådana spår skulle naturligtvis också kunna leda vidare till andra nationer men att få skyldiga svenskar dömda skulle ju i alla fall öka den svenska säkerheten, inklusive rättssäkerheten.

                Man kan jämföra med mordet på Jean Jaurès, en verklig hjälte. Han mördades för att han stod i vägen för Första Världskriget. Palme kanske också dog en hjältedöd, men den eventuella sanningen därom har undanhållits det svenska folket av hans kolleger som hindrat polisen att uppdaga den.

                1. Tack för parallellen med Jean Jaurès – jag har aldrig tagit mig tid att studera denne gamle franske socialistledares liv och politiska insatser. Men nu googlade jag lite och det är bara att rekommendera andra intresserade att göra samma sak.
                  In i det sista hade han försökt att mobilisera till generalstrejker i både Frankrike och Tyskland för att förhindra det kommande blodbadet som skulle ödelägga stora delar av Europa. Han mördades kort före krigsutbrottet med två skott i ryggen på en restaurang i Paris. Mördaren var en fransk nationalist, Raoul Villain, som menade att Jaurès försvagade nationen inför kriget och därför måste bort. Villain erkände såväl att han mördat Jaurès som att dådet var planerat. Efter kriget åtalades han men frikändes – vad jag kan kunnat läsa mig till på grund av att han betraktades som en patriot och att han redan suttit häktad under hela kriget.

                  I samband med hundraårsminnet av Jaurès död hyllades den mördade socialistledaren tämligen unisont av ledande franska politiker från olika läger och beskrevs som en stor fransman. Men då var det så dags, kan man tycka.

              2. Är övertygad om att Ingvar Carlsson och den övriga regeringen mycket väl från första stund förstod vad som stod bakom och vad budskapet förmedlade. Förstod, naturligtvis utan att veta.

              3. Polisen borde inte ha tagit kontakt med UD utan med etablerade samtidshistoriker, andra forskare (t ex Wilhelm Agrell) och internationella experter som vet hur CIA arbetar. Dessa kunde ha upplyst PU om hur osannolikt det vore att CIA-inblandning skulle kunna spåras av ens de listigaste svenska poliser.

                Ingvar Carlsson kunde ha varit lugn att inget jobbigt i relationerna med USA skulle ha kommit fram (jag tar tillbaka en del av vad jag skrev ovan). Javisst, att utreda CIA som man utredde PKK hade varit diplomatiskt kinkigt. Men hade man bara koncentrerat sig på brottsplatsen förutsättningslöst hade man nog kunnat hitta de direkt skyldiga. Men kanske inte ens dessa visste eller vet vem som ytterst låg bakom. Nej, Ingvar Carlsson hade nog ingen anledning att frukta diplomatiska problem med USA. Bevisning mot amerikanska privatpersoner hade USA tvingats acceptera. Eventuell utlämning av starkt misstänkta kunde man uppenbarligen inte ha satt sig emot utan att väcka misstankar om egna myndigheters inblandning. Tvärtom hade man därigenom kunnat söka rentvå sig om man verkligen var skyldig. Om CIA-medlemmar visat sig var skyldiga hade CIA tagit sin hand ifrån dem (‘plausible deniability”) och den amerikanske presidenten och kongressen skulle ha fördömt dem. Men dit skulle det som sagt knappast konstaplarna ha nått.

                Jag tycker vi skall revidera dessa förmenta risker i samband med utlandet, t ex CIA: de blir svepskäl. Andra kopplingar (Sydafrika, Iran, Irak, Indien) skulle ha inneburit ett kanske välförtjänt hjälterykte för Palme, i Dag Hammarskjölds efterföljd. Varför skulle Carlsson vilja beröva honom det? Och jag upprepar mig: riskerna med att inte identifiera inhemska direkt inblandade var mycket större än politiska risker med att arrestera ett par dussin Stay Behind-medlemmar, poliser och militärer om bevisning verkligen kommit fram. Jag ser inget känsligt i det senare utan tvärtom en avgrundsdjup livsfara i att inte göra det.

                Ingvar Carlsson torde således ha haft andra bevekelsegrunder. Det borde vara fruktbart att gissa. Men jag kan inte. En privat skandal som skulle slippa ut duger inte. Fruktade han att regeringskolleger skulle visa sig vara agenter och därför handlade som han gjorde, ter han sig mera rutten än man vill tro. Blev han själv hotad, ter han sig mänsklig men alltför feg och svag. Han borde i så fall ha slutat som statsminister mycket tidigare och tagit skydd.

          3. En annan variant är att det är mordet som får dokumentet att försvinna. De två anställda på Länsrätten som dröjt sig kvar på sitt jobb fredagkvällen söker fram dokumentet och råkar radera det ut registret. En av dem tar med sig handlingen hem för att visa upp för bekanta. När Palme blivit skjuten vågar han inte ta det tillbaka till arbetsplatsen.

            1. Tänkbart. Men bara för att någon bestämmer sig för att låna hem det fysiska dokumentet över helgen – varför skulle personen över huvud taget ge dig in i datordiariet, vilket ju är den första förutsättningen för att en radering av misstag alls skulle kunna ske?

              1. Eller var det på uppdrag av OP själv och var det han som bokade ett möte som blev en fälla?

              2. Har inte detaljerna kring den utredning som ändå gjordes i färskt minne. Men visst erkände väl de två anställda – en av dem dock bara en ung praktikant som enligt annan personal var ”bra på datorer” – att de hade sökt fram dokumentet för att titta på Palmes namnteckning. (De ”jobbade” inte över utan fördrev bara tid; gjorde även andra tramsiga slagningar.)

                Får jag spekulera fritt råkar de (eller någon av dem) radera filen ur registret i tron att det bara är sökningen som undanröjs eller på grund av allmän dålig koll på systemet. Kanske försöker de skyla över tabben genom att plocka bort eller flytta det fysiska dokumentet för att få det att framstå som oregistrerat. Av någon anledning kan de sen tycka att ett direkt avlägsnade av dokumentet är lämpligast när de kommer in igen måndag morgon.

                Inte vattentätt så klart men man bör alltid pröva kausalitet från båda håll när två händelser ser ut att hänga samman.

                1. Jag har hört rykten i den vägen men aldrig sett dem bekräftade. Det kan vara en del av den mytbildning som gör att ett problematiskt fall inofficiellt ses som ”polisiärt uppklarat”.

  43. Men det sägs ju att GM stannade kvar i några sekunder – någon har t.o.m. nämnt 10 sek,, vilket låter som väldigt ‘lång’ tid i mina öron. Om LB har yttrat något i stil med ”Men vad gör du??!!”, så måste detta ha varit riktat mot GM, och då måste hon rimligtvis ha varit riktad mot, och också fått mer än bara en snabb skymt av GM. Så varför skulle hon inte ‘våga’ nämna ifall det var SE? För att hon ‘bränt sig’ 1 gång redan, med Christer Pettersson? (nesan att, i så fall, få behöva bekänna att hon ‘tagit fel’ på Pettersson…).

    Och, fick hon växlat några ord med SE, som han påstår – när han säger att det gick att få något vettigt ur henne på brottsplatsen? Det måste ju också kunna verifieras av andra vittnen som då inte hade den möjligheten/chansen. Men SE tycks ju ha varit helt ‘osynlig’ för alla andra…

    1. Lars J har yttrat att han hörde fotsteg omedelbart efter mordet. Så någon lång stund kan det inte ha varit. Att sedan Lars J kunde höra fotsteg på det avståndet får mig att tro att det handlade om en tung bjässe.

    2. Tror för min del att tillropet snarare var riktat mot maken för att han ramlade. Omedelbart innan situationen klarnade för henne måste hon trott att han blivit så överraskad av ”smällaren” hon trodde det vara så att han samtidigt snavat och tappat balansen och farit huvudstupa ner på trottoaren.

  44. Några ytterligare länkar om Skandiamannen som kan vara intressanta:

    Ett inslag i Nordegren & Epstein i P1 från Filters publiceringsdag. Inbjudna gäster är chefredaktören för Filter Mattias Göransson, den socialdemokratiske debattören Daniel Suhonen och dokumentärfilmaren Mikael Hylin. Inslaget börjar 3:20 in i programmet och slutar 25:50. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1078092?programid=4058

    En ledare i Aftonbladet av Daniel Suhonen 25 maj, ”Palmehatarna drömde om ett systemskifte”. https://www.aftonbladet.se/ledare/a/vmPyn4/palmehatarna-dromde-om-ett-systemskifte

    En kolumn i Aftonbladet av Jan Guillou 27 maj, ”Mordet på Olof Palme är ett galenskapens gift – inte bara journalistiskt”. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/ngKl0L/mordet-pa-olof-palme-ar-ett-galenskapens-gift–inte-bara-journalistis

    En krönika i nättidningen Paragraf av kriminalpolisen och författaren Börje R P Carlsson, ”Veckans värsta: Den senaste Palmemördaren”. https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/kronikor/52058-veckans-varsta-den-senaste-palmemordaren/

    1. Här intervjuas Filters ansvarige utgivare Mattias Göransson på Publicistklubben. Fokus ligger på namnpubliceringen. Moderator är Mats J Larsson:

      1. Tack för länk, ska titta med intresse så fort jag hinner. För min del tänker jag dock att namnpubliceringen inte nödvändigtvis är den mest kontroversiella frågan när det gäller Filters publicering. Det är ju inte så svårt att leta reda på namn och bild på Skandiamannen även om Filter bara skulle ha använt den beteckningen. Det mest kontroversiella tycker jag är det kategoriska utpekandet av honom som mördare.

  45. Det har ju spekulerats kring mannen med ljusa kläder som Lisbeth P ser efter mordet och som inte verkar vilja hjälpa till. Läser man förhöret med Jan A den 8 april så berättar han om en välklädd man med ljus, gråaktig, rock. Han kommer på Sveavägens östra sida och går söderut (alltså kommer han från norr). Kan det vara samma person, eller är det någon annan som avses? Om man ser hur Jan A beskriver mannen att han har bestämda åsikter och sprang och dirigerade (lite vagt vad han menar) så stämmer det ju ganska bra på hur Skandiamannen uppfattat sig själv. Däremot stämmer ju inte signalementet så bra; 30-40 år, barhuvad och ljusa kläder.

    1. Det kan vara vittnet Jan-Åke S. Han var vid mordet 34 år, bar ljusgrå rock och var barhuvad. Det är troligtvis honom som även Chevamannen Leif L ser.och sedan i förhör och tidningar blandar ihop med Skandiamannen.
      Se vidare Filter. .

  46. Måste bara ta upp en helt annan vinkel.

    OM Skandiamannen eller typ Christer Pettersson, båda missbrukare, skulle vara gärningsmannen – skulle inte dom berättat det på fyllan för folk?

    Den bilden jag fick av Skandiamannen i Filters reportage hade passat bättre in på att han skulle ta på sig mordet. Som alkoholist och en person som söker rampljus är min analys att han hade erkänt om han gjort det.

    Där tror jag själva kärnan är i lösningen av mordet. INGEN har tjallat! En stor aktion som att skjuta en statsminister krävs många inblandade och någon skulle, med mer än 30 år Nu, tjallat! Jag tror på en ensam gärningsman som klarat/klarar hålla tyst.

    Finns det nåt att gå på här?!

  47. Men vad är Lisbeth Palmes uppfattning om/av ”Skandiamannen” från den kvällen? Har hon pratat med honom eller inte? Hjälpte han till eller inte?

  48. Nej, det är lite det jag menar, Gunnar. Man får hoppas att hon kan tänka sig att kommunicera med den nya utredningen. Kan förstå att hennes situation har varit mardrömslik sedan den kvällen, och med alla turer som varit i olika utredningar, etc. Det hedrar henne att hon inte ‘deltar i alla spekulationer’ som framkommer.

    Fast vid det här laget borde det ha lyckats från den nya utredningens sida att få någon kommentar ifrån henne angående detta. Det skulle i sin tur effektivt kunna stoppa ”en ny Christer Pettersson-kontext” från deras sida, så att det inte går ‘troll’ i det hela, som i fallet med Christer Pettersson. Då kunde både hon och vi andra kunna slippa alla dessa spekulationer i alla tidningar/medier. Så länge tvivel kvarstår så ‘finns det ju en chans’, och tidningarna säljer gärna lösnummer…

  49. Kan det vara så att Lisbet berättat om denne Skandiaman redan för H: Holmer, men Holmer stoppade alla offentliga kommentarer kring denna gubbe, kanske rent av på Lisbets krav och begäran.Vad döljer sig i så fall för hemligheter kring denne Skandiaman? På vilket sätt var han inblandad? Hade Skandiamannen en sådan roll i dramat att det hemlighölls? Holmer bagatelliserade ju hans vittnesmål åtminstone officiellt, med att kalla honom för, elefanten i glashuset, sedan blev det tyst! Var det denna gubbe som skulle skaka Sverige i sina……O:SV:

  50. En sak som ska tala mot Skandiamannen är att vittnena Yvonne och Ahmed såg en flyende man med en likadan handledsväska som Skandiamannen bar. Jag återkommer till den här flyende mannen eftersom jag har svårt att få ihop honom med gärningsmannen. Det som verkar känneteckna gärningsmannen är ju kyla (vittnet Inge kallar honom iskall t.ex.). Han väntar och troligen pratar med paret Palme, skjuter, tittar lugnt så att han gjort vad han skulle, springer iväg utan att stressa, verkar inte kolla sig bakåt (även om ett vittne säger så), springer upp för trapporna och tittar kort ner mot Tunnelgatan för att se om någon följer efter och sen borta. Men sen plötsligt när han passerar vittnena Yvonne och Ahmed en kort bit ner på David Bagares gata, kanske 12-15 sekunder senare, så tittar han sig oroligt bakåt flera gånger. Varför då? Han måste ju sett att ingen var efter honom i trapporna och då borde ju ingen rimligen kunna vara efter honom några sekunder senare. Poliserna är ju inte framme vid mordplatsen förrän kanske 1,5 minuter senare så en massa liv från sirener borde det inte heller vara. Varför ändra beteende så plötsligt? Är det inte troligare att detta är någon annan som kanske har varit i skumma affärer (narkotika eller fallna damer) och kommer gående Malmskillnadsgatan norrut. När han kommer fram till trapporna ner mot Tunnelgatan så ser han första polisbilen komma fram till mordplatsen samtidigt som vittnet Lars börjar jogga fram mot trapporna för att följa efter gärningsmannen. Här är det alltså poliser i farten och springande personer så mannen backar några steg för att inte synas från Tunnelgatan och vänder och springer David B:s gata ner. Det är därför han hamnar på södra sidan av gatan och inte norra som vore mer naturligt om man kommer upp för trapporna. Men vad är det då han gör med sin handledsväska om inte stoppar ner ett mordvapen? Kan det vara så att han istället tar upp något? Om han nyligen införskaffat droger så kanske han har tänkt sig göra sig av med dem. Kanske hellre förlora de pengarna som de kostat än att åka dit för narkotikainnehav (vad nu straffet blev för det 1986) om polisen får tag på honom. Är detta inte gärningsmannen så faller ytterligare en bit kring indicierna mot Skandiamannen, det enda vittnet som sett en handväska liknande hans.

    1. Det kan tilläggas: det är bara Yvonne som har gjort några tydliga observationer av mannen. Och hon säger bara att väskan mannen höll i påminde om en handledsväska. Dock såg hon ingen rem. så det är egentligen formen och storleken hon går på. Man kan ju tänka sig att det var ett walkie-talkiefodral också, till exempel.

      Annars håller jag med dig om att det finns alternativa förklaringar till varför mannen sprang av just det slag som du skissar.

  51. Hur mycket kan rymmas inom den privata integritetssfären när en statschef mördas eller på annat sätt omkommer? Har svenska folket något alls att göra exempelvis med Palme mordet? Vi vet att mycket hålls hemligt i utredningen. Vi kan ju inte veta om Lisbet förhörts om denne Skandiaman, bara anta att så är fallet.Vi förstår även att man inte kan offentliggöra saker som ligger inom fam. Palmes integritet, mot deras vilja. Skandiamannen kan ev. höra till detta hemligstämplade materialet??

    1. Frågan om demokratisk insyn i ett fall som Palmemordet är relevant, det tycker definitivt jag också.

      Men för att vara petig: Palme var inte Sveriges statschef. Det är det kungen som är.

  52. Undrar hur mycket palmeutredningen har jobbat med teorin att mordet kan ha varit riktat mot människan Olof Palme och då inte i egenskap av statsminister och politiker? En förbannad granne? En bedragen äkta man? En besviken kollega som hatade honom personligen för att Palme kan ha satt stopp för karriären? En person som kanske hade gjort en dålig penningaffär av privat natur med Palme. Det sägs ju att de flesta mord har sin grund i kärlek eller pengar. Skulle vi som har satt oss in i mordet (mer eller mindre) så mycket det går kunna övertygas att det kan ha varit på det viset om det så läggs fram otvetydiga bevis? Tveksamt tror jag.

    1. Till och från har det ju förekommit spekulationer på det temat. Och det är väl inget konstigt med det, mord har ju ofta privata motiv. Men mord på politiker har å andra sidan som regel politiska motiv – vare sig det rör sig om mer eller mindre rationella och välplanerade attentat eller spontana våldsutbrott från en förvirrad person.

      Problemet med din fråga är att det sällan går att lägga fram alldeles otvetydiga bevis om motivet till ett mord. Låt oss tänka oss att någon till sist åtalas och fälls för att han mördat Palme och att den åtalade inte bara erkänner utan också säger att det var privata motiv. Skulle det vara alldeles obefogat att ifrågasätta motivbilden ändå?

      Det beror förstås på omständigheterna. Men det är inte alldeles ovanligt att mördare ljuger om bakgrunden till dådet, i synnerhet om de haft uppdragsgivare eller samarbetspartners som de vill skydda. Ta till exempel mordet på gangstern Dragan Joksovic på Solvalla. Se t ex https://www.expressen.se/nyheter/brottscentralen/gangstermordaren-om-dotterns-tarar-i-fangelset/

      Eller ta exemplet med nattklubbsägaren Jack Ruby som sköt Lee Harvey Oswald och sa att det berodde på att han ville bespara president Kennedys änka Jackie lidandet med att behöva gå igenom en rättegång. Det var ju en sorts privat motiv om man så vill. Men av högst rimliga skäl har den förklaringen ifrågasatts. Även Ruby själv kom att säga saker som pekade i andra riktningar.

    2. Lutar nog mest åt pengar i det här fallet. Tom alldeles förbannat mycket pengar, makt och inflytande för en vida kategori. Tycker det är väldigt konstigt att just detta konstant i nästan alla läger och inte minst här i Gunnars blogg negligeras som motiv. Kan det möjligen hänga samman med med oviljan att att i så fall bli ute för att avtäcka någon av våra inrotade föreställningar om den översta samhällsklassens av vår Herre välsignade ofelbarhet ? En fråga som fö präglar hela den här bisarra föreställningen synbarligen i alla läger. Något mer solklart motiv till mordet har i varje fall jag svårt att se i synnerhet med beaktande av tidpunkten i förhållande till vad saken med sina yttersta konsekvenser skulle komma att leda till om………inte en snar och radikal förändring ändå kunde komma till stånd som frälsningen ur den nöd de blivit försatta i.. . .

      1. Är nog benägen att hålla med dig en del där, Arne H Erikson. Ibland är det bara så: ”Follow the Money…”.
        (INTE ENDAST, MEN TILL STOR DEL OCKSÅ).

  53. Sivan, Jag har även haft samma funderingar som du, ända sedan det tragiska mordet. Har paret Palme varit utsatt för något privat rabalder som ev. kunnat legat långt bak i tiden. Kan det vara så? Och vad i så fall? Skulle det förhålla sig så, blir nog mordet väldigt,väldigt svårlöst!

  54. Ett tillägg/ Det kan ev. varit så graverande motiv. att gärningsmannens handling skulle bli helt förståelig, men dock inte försvarbar på något vis.

  55. Det som jag tror hela tiden kan spela ett spratt är att gärningsmannen kan ha haft en skyddsväst. Kan då förklara varför det handlade om en tung och lite klumpig person samtidigt som han visade god spänst
    Det kan då bli en bättre samstämmighet mellan vittnen. Naturligtvis kan det brista rejält i ett försök till logiskt resonemang. Inte minst för att sikten är väldigt dålig en sen kväll. Men ville ändå föra fram detta.

  56. Teori 1 Jag tror att HH var på plats för att han hade fått en uppgift från sina källor att utländsk makt planerade attentat. Kanske han var på det klara med att den galna österikaren var bara ett påfund för de riktiga mördarna. Kanske var HH där för att styra upp initialt-

    Teori 2 Antingen i skandiahuset pågår mordets operandi eller i posthubben på andra sidan vägen
    Jag vet att huddingegruppen slogs sönder av HH och de gick till andra uppdrag en del superhemliga en del inte. HH bildade en ny grupp-jag tror att det är därför HH är på plats-Om det är så att ordinarie mannar i posthubben byts ut och man sätter in HH.s gubbar för att specifikt följa Palme eller följa Palmes förföljare
    HHs mannar blir överumplade bevittnar mordet kanske de förstog vilken mördaren var och vilket land eller grupp som utfärdat mordet. När detta kom fram till IC mfl på natten beslöt man att dölja allt.
    Teori 3 Någon ny grupp tar över posthubben/alt man avbryter så att ingen ska se vad som händer på andra sidan gatan-Man kan ha tagit in ett mordkommando in i posthubben eller kan de varit där hela tiden maskerade som knarkspanare
    Teori 4 Någon av HHs mannar arbetar i hemlighet för utländska intressen o får betalt för MOP
    HH kan ha fattat misstanke men kan inget göra för att inte själv bli misstänkt är han tvungen att förneka att man smugit på Palme i uppdrag av någon inom Sap?

    Sammanfattningsvis Mordets lösning är att man först får fram personerna i hubben-men jag är inte dummare än attt jag förstår att dessa borde man ha. Eller var det bara ett fåtal inom PU eller bara HH o nån till som vet hur mordet gått till o resten av PU vet inget?

    Sammanfatningsvis PU har legat lågt med vilka som var i posthubben? I Hylins dokumentär valde man bara spanare som spanat på sigge borta vid tegnergatan resten då?

  57. Kan de lite mystiska sakerna i skandiahuset medvetet lagts ut som dimridå (Annette K:s förhör,dörren på baksidan 23.31 Någon stod ivägen för Sigges bil)för att dölja att det var på andra sidan vägen i posthuben allt hände ”förbereddes”

  58. Är man en person som anser sig ha fullständigt rätt och även känner starkt för rättvisan, men utan bevis, inte alls kan föra sin talan, ja då växer hatet något fruktansvärt. Var gärningsmannen en sådan person?
    Var mötet bestämt där man försökte mötas och göra upp i godo, men misslyckades? Verkar som om gärningsmannen inte var särskilt rädd att bli identifierad, utan allt tycks ha skett i hastigt vredesmod.
    Sett till det totalt omöjliga brottet, kan denna teori förklara och då även göra brottet mera möjlig.
    Skulle även förklara ett förutbestämt möte, kanske bestämt straxt innan paret Palme lämnade sin bostad.

  59. Karlitos Karlsson:

    * vilka var ”Huddinge-gruppen’? (det var väl inte samma som Baseball-gruppen på Norrmalmsdistriktet, eller?).

    * Vad är det här med ”Posthubben”?

    1. Med Posthubben menade jag postholken skrev fel helt enkelt! ”Holk” Där man spanade på narkotikaaffärer bla nämns i Hylins serie. Huddingegruppen var en erkänt bra grupp för att bekämpa narkotikasmuggling/affärer i början av 80-talet. Pga att de satte dit djupt kriminella hade de hemliga identiteter. Jag har läst om dessa spanare på flashback. De som kan vara wt-männen (de ännu oidentifierade) som kan ha lösningen sett mordet eller andra som rört sig på platsen Tunnelg/Sveav
      Personer inom gruppen kan sitta på information men fått yppandeförbud. Eftersom inget kommit ut på 32 år förutom det lilla om spanarna på Sigges lägenhet i Hylins serie kan man anta att de sitter på viktig saker. Där nämns att flera grupper kunde oberoende av varandra sitta o spana ovetandes om varandra.
      I Hylins serie nämndes Säpo Must lokala o nationella knarkspanare-Sen kan man tänka sig superhemliga ksi/ssi eller utländska agenter cia kgb bulgarer sydafrikaner tjecker östtyskar/västtyskar. En teori är att det utåt hette att OP inte brydde sig om livvakter (detta kunde vara en bra image om hur fint vårt land var) men också en mordplan långt tillbaka mot OP. Säg att man ville ha bort OP och när man planerade säkerheten runt OP kunde man slå blå dunster i ögonen på OP o säga att vi skyddar dig i triangeln vi har ständigt säpofolk o narkotikaspanare som håller koll på dig. Andra saker som väcker intresset är Hans holmer som var deras chef som bröt upp gruppen och de gick till nya jobb-https://www.youtube.com/watch?v=AHddpY9DuoQ
      1. Jag tror att OP trodde han var övervakad i triangeln dvs skyddad oavsett vad media försöker påstå.
      en del tyder på det spanare var i närheten och sa att de var lediga o satt på resturang.
      2. Jag tror att man ville ge en falsk bild till folk som spanade på Palme att de skulle visa sig mer öppet om de trodde OP var oövervakad. Man kunde då avlyssna dem lättare. Man ville ge sken av att Op var obevakad. Då kunde man sitta i lägenheter i holkar på sveavägen luntmakargatan tegnergatan o följa OPs förföljare o registrera dem ovetandes. I skomakarligan se länk figurerare åklagaren Martinger som ju tog upp Dahlgren hhs chafförs vittnesmål o försökte föra fram det till Sap mfl. Genom att studera/kartlägga alla personer i dessa grupper kan man se vilka personer de jobbade för-arbetade någon för utländsk tjänst? Hade något hört att Op skulle skjutas? Fanns det Palmehatare inom spanarna? Såg ni någon från Säpo som ni kände igen på kvällen? När ni satt i postholken vilka såg ni repetera med wt vid mordplatsen? Samt tusen frågor till.
      I mina teorier tidigare så tror jag svaret på varför man inte vill lösa MOP inom staten.
      Ölvesbros ovilja mfl att inte blanda in wt männen gör mig än mer intresserad att här är något man vill dölja-Nu känns det som att mordet är nära att lösas-Säg att HHs män ringer in o berättar att en grupp beter sig underligt vid det sdom ska bli mordplatsen-det finns ett antal alternativ man kan tänka sig
      Jag tror inte HH är inblandad själv men att han är där o iaktar utvecklingen med sin egna grupp av wt män tror jag.
      James du skriver snyggt men ställer enkla frågor-du vet säkert vilka huddingegruppen var intressant att du skriver det var inte samma som basballpoliserna väl? Hehe jag tror du vet att det var baseballpoliser o du hintar det på detta viset. Finns mångs som tror det. [Baseballpoliserna T, P och AA – namnen bortredigerade av mig, GW] påstås ha setts på plats
      Sen har vi ju en annan polis som var full och skrek nästa gång tar vi han-så visst allt är möjligt.
      Kan det va baseballpoliserna som hyrde postholken med HH cruisande utanför
      Ps Jag har ingen aning och spekulerar hej vilt!

  60. Ja, som jag skrivit i annat sammanhang konstaterade Granskningskommissionen att bilföraren var identifierad. När jag talade med Thure Nässén och frågade om detta sa han att han kom ihåg att så var fallet. Men av allt att döma kom Sigge åkande nedför Luntmakargatan från Apelbergsgatan flera minuter efter mordet. Då var inte Lars J kvar.

  61. Tack Karlitos Karlsson! Väldigt intressant!

    Nej, jag visste inte vilka ”Huddinge-gruppen” var, men ja, jag trodde kanske att H-gruppen och Norrmalms-gruppen kanske kunde ‘tangera’ varandra. Ville få det antingen bekräftat eller dementerat. Nu vet jag, tack! (det låter i.o.f.s. lite logiskt att Holmér skulle använda sig av några av ”Baseboll-ligans” medlemmar även in denna kontext; det var ju hans ‘hjärtebarn’ för att få bukt med kriminaliteten (mycket med narkotikan) i innerstaden från början – men kanske även med andra ‘ambitioner’…?). Och de omfattande knarkspaningarna i dessa kvarter hade jag också hört talas om. Det låter intressant med dina teorier om vilka grupper som kan ha huserat ‘ ‘holken’ (oberoende och ovetandes om varandra). Jag kommer även att tänka på Barbro-/Lennartgrupperingarna…Den där Donald Forsberg tycker jag t.ex. borde höras mer ingående, av ‘kunnigt folk’, gärna från något grannlands polisväsende/underrättelsetjänst (jag antar att du känner till dessa ‘grupper’?). Och också om man lägger till Holmérs chaufförs berättelse om vad Holmér tog sig för under det dygnet, med hämtning och lämning av olika personer vid olika adresser, etc.

    Tror som sagt också att det hela var en ganska omfattande ‘operation’, som planlagts en tid innan, men som hittade sitt optimala tillfälle att iscensätta just denna kväll (med telefonavlyssning av OP:s hemtelefon – vare sig det skedde i konstaffären mitt emot Paret Palmes lägenhet i Gamla Stan, eller på annat sätt – och en väl strukturerad ‘organisation’). De som utförde det var ‘proffs’/totalt ideologiskt övertygade, så därför fanns ingen chans att någon skulle vara intresserad av de 50 miljonerna, eller prata bredvid mun. Det finns/fanns även ett hot om ‘interna repressalier/åtgärder’ om något sådant skulle kunna tänkas ske… Tror också att det sträcker sig både in i statsapparaten, militären och, i viss mån, även inom näringslivet, där -överlappande intressen’ till slut ‘konvergerade’ för att ändra på Sveriges ‘kurs’.

    Ibland är de enkla och raka frågorna de mest effektiva. Om ‘mottagarsidan’ är med på det hela vill säga. Mycket höljs i dunkel, och speciellt när det gäller detta: teorier, spekulationer, insinuationer, etc. Då kan det vara skönt med lite raka besked ibland. Det är ungefär som i HC Andersens ”Kejsarens Nya Kläder” – ingen vågar säga rakt ut att kejsaren inga kläder har, förrän ‘det lilla barnet’ – med sitt ‘oförstörda’ perspektiv – frågar den mest solklara frågan: ”Varför har kejsaren inga kläder på sig”? Det är det enkla som är det svåra många gånger.

  62. Varifrån har Skandias vaktpersonal rekryterats under åren? Har utredningen registrerat all personal, även de som jobbat flera år före mordet. Man borde gå på djupet med Skandiahuset, förhöra även om det fanns pensionerade, eller förflyttade i tjänst, eller personal med invandrar bakgrund, både före och efter mordet.
    Varför ville man ex. vis inte undersöka Skandiamannens nästan hemliga rum, varför? Visste man redan då, en viss inblandning i mordet? De som ville undersöka fick ju sparken. Besökte politiker, polis, säpo, Skandiahuset ? Och i så fall i vilka ärenden? Eller till och med självaste Hans Holmer med flera. Även Stay- Behind:s verksamhet i huset är ett stort frågetecken. Vad f-n har man sysslat med i detta huset. Mördaren kunde Ev, varit en kvinna, utklädd till man och utfört detta med hjälp av Skandiamannen. Det känns onekligen som om allt inte kunde ha varit tillfälligheter. Allt detta med Skandiamannen, huset, tiden och platsen med mera. Även att mördare och Skandiaman kunde ha varit lika klädda. Handlar det om Skandiahuset , ja då håller utredningen detta hemligt, Varför? Spionage, hemliga dokument, hot om avslöjanden, hemliga foton, micro- film, ett syndens näste med mera? Det är dags att den nya utredningen bekänner färg inför folket, avslöjar denna kurragömma och upprättar lagliga rättigheter och skyldigheter för alla i detta smutsiga drama. Men, men, vad är det som gör att man inte vågar? Hoppas inte att man försöker med en lösning, som bara skulle göra att man slipper problemet.

  63. I förhör den 27 april så berättar vittnet Leif om en polisman som springer upp för trapporna. Det är efter att polisen har kommit till mordplatsen. Har han missat de övriga tre (eller fyra) poliserna som springer efter gärningsmannen eller kan han ha sett Skandiamannen springa iväg? Eller är det vittnet Lars han ser som springer iväg uppför trapporna? Om det är han som springer efter gärningsmannen när polisen anlänt stämmer tiderna ganska bra med mötet med vittnena Yvonne och Ahmed och deras senare möte med poliserna från södermalmspiketen. Eller kanske det inte stämmer alls?

  64. En uppgift som vore väsentlig i sammanhanget Skandiamannen och det eventuella mötesscenariot och som inte framgått är huruvida Skandiamannen och Palme kände varandra eller om det är känt om de varit i någon kontakt med varandra tidigare i något sammanhang. I annat fall var Skandiamannen fullkomligt okänd för statsministern och det gör ju mötesteorin mellan de två mindre sannolik.

  65. Det borde nog ha varit en person som Palme litade på i ”viss mån, om vi talar mötesscenariot. Det är ju lite relativt med kändisskap i övrigt. Kan ju ha varit en väldigt känd person, som fått veta för mycket. I ett ev. mötesscenario med en ev. känd, så kan man väl nog tycka att även Olof varit inblandat i något viktigt, som man ville reda ut. Det här var ju ett möte mitt i natten, som Olof då ställde upp på. Håller för övrigt med Arne H. / Viktigt att reda ut, vem kände vem och på vilka grunder? Kändisen kunde ju ha varit en person som blott Olof haft kontakter med, utan någon annans vetskap. En hemlig kompis, ex.vis, spionage?

  66. Ett tillägg/ Utredningen konstaterade att Olofs privata liv inte utretts alls, saker som säkert var svåra att gräva i. Den privata integriteten sätter käppar i hjulet! Men saker som dessa kunde ev. vara en ledtråd framåt, för dagens utredare. Inget borde få vara oviktigt. Det blev ju redan lite strul med Olofs dagboks anteckningar? Eller? Åtminstone inget som vanligt folk fått veta. Ev. hemligstämplat material?

  67. När nu ändå Skandiamannen blivit högaktuell:
    Tror inte att den person som gemensamt gått mot hörnet, stannat upp och ev. fört samtal, var själva
    gärningsmannen. Gissar att denna person var Skandiamannen. Både Leif L och Inge M. säger att gärningsmannen var både till kroppsbyggnad och rörelsemönster, Pettersson lik, så tyder jag deras vittnesmål!

  68. Lennart Remstam som lagt ut så mycket material om Palmeutredningen på nätet uppmärksammade mig nyligen på en bild från mordplatsen som tycks föreställa Skandiamannen. Han hittade den för länge sedan på Stockholms stadsarkiv och har nu lagt ut den på sin blogg.

    http://lennartremstam.blogspot.com/2018/06/stig-engstrom.html

    Bilden är alltså tagen inifrån Tunnelgatan öster om Sveavägen och det är uppenbarligen inte långt efter mordet – en första avspärrning är uppsatt men inga blommor har ännu kommit på plats. Klicka på bilden så blir den större.

    Är det Skandiamannen? Vid första titten tyckte jag att kepsens skärm var lite för lång för att vara hans keps – jämför med de andra bilderna på samma sida, de som uppenbarligen föreställer honom! Men tittar man närmare på bilden syns det att en skugga av mannen med kepsen faller på utryckningsfordonet bortom honom. Den yngre mannen som befinner sig längre till vänster på bilden står längre från bilen och i en annan vinkel från ljuskällan. Han kastar en mer synlig skugga,

    Det här betyder att kepsens skärm ger intryck att vara lite längre än vad den egentligen är. Och med hänsyn till det kan vi dra slutsatsen att
    kepsens utseende nog stämmer väldigt väl med Skandiamannens huvudbonad. Klädseln i övrigt ser också snarlik ut. Mannen är slätrakad och har glasögon, även det stämmer.

    Min första tanke var att det är en av ambulanserna som syns. Men polisens piketbussar kunde också vara väsentligen vita vid den här tiden. Och tittar man noga ovanför och under avspärrningsbandet till höger om mannen med kepsen tycks det som om man kan se de översta och nedersta delarna av bokstäverna OLIS – i så fall är det en piketbuss.

    Hade det varit en ambulans och om vi vågat fastslå att det Skandiamannen på bilden så hade vi också kunnat fastslå att han befann sig på mordplatsen någon gång strax före 23.30. I så fall hade han inte kunnat hinna med att vara uppe på Brunkebergsåsen innan – vi vet att tidskriften Filter vill placera honom där i rollen som flyende gärningsman.

    Nu tycks det vara ett polisfordon och inte en ambulans. Det betyder att bilden kan vara tagen lite senare, men – om det är Skandiamannen vi ser – rimligtvis innan han återvänder till Skandiahuset kring 23.40.

    Andra som kan komma med kompletterande information för att tolka bilden är givetvis välkomna.

        1. Det finns ett tv inslag (Pelle svensson affären) där man ser dem bägge yngre männen lämna platsen samma väg dem kom, ca 9 min in i inslaget ,efter den 2 intervjun med Anders stening om Sydafrikaspåret, och då står inte den ev skandiamannen kvar vid piketen.

          1. Och ser man hur många av männen som har lång rock runt 9.27-9.29 i inslaget så inser man att signalementet på gärningsmannen och den eventuella gärningsmannen vittnet Yvonne ser på David B:s gata inte utesluter alltför många män.

    1. Det är synd att det inte gjorts någon professionell röstanalys av rösterna som hörs på LAC-bandet.
      Själv tror jag att det är Stig E som säger ”han vart skjuten” kl: 23.22.35(fröken ur).
      LAC-bandet: (Utan fröken ur: 0.22 in i filmen. Med fröken ur: 2.04 in i filmen).

      1. http://lennartremstam.blogspot.com/2018/06/stig-engstrom.html
      2. LAC-bandet, brusreducerat: https://www.youtube.com/watch?v=BcyP-QFyT64
      3. Stig E. i Tingsrätten: https://www.youtube.com/watch?v=L1S7heuGTTQ
      4. Stig E. på TV: https://www.youtube.com/watch?v=xE-KsxPJaFU&app=desktop

      Likheterna är bra.
      Vem kan det annars vara som ropar?
      Det låter som en man runt 50 år.
      Mannen låter övertygad om att Palme blivit skjuten, efter en minut in på LAC-bandet.

      Vilka andra finns det att välja på vid tiden det sägs 23.22.35? 4 st.
      1. Stefan G. 22 år.
      2. Anders E. 22 år.
      3. Bengt I. 23 år.
      4. Per V. 23 år.
      5. Anders B, livrädd säger ingenting efter 1 minut.
      6. Jan A, sitter bredvid Leif L, går inte ur bilen och ropar.
      Någon mer att välja på?

      1. Finns det något övertidsschema på Stig E när han jobbade på Skandia, från morddagen och några år tillbaks i tiden, eller var det bara den här kvällen som Stig jobbade över?
      2. Stig E. hade en otrolig handstil, inte många som skriver så här i normal hastighet:
      Kolla in handstilen: https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMYXNnSkxqSkFLUHc/view
      Stig E. var säkert en duktig tecknare och målare, har han lämnat efter sig något material?
      En utställning med Stig E:s alster vore intressant att gå på.

        1. Är det möjligt att göra en röstanalys som med säkerhet kan avgöra om det är SE på bandet eller inte?
          Det borde väl i så fall ge SE ett otvetydigt alibi.

      1. Skandiamannen kan ha befunnit sig vid mordplatsen vid 23.22-tiden. Dagen efter mordet kl. 12.20 ringde han till polisen och berättade att han sett en man i tjugoårsåldern med mörkblå täckjacka stå inne i gränden i hörnet vid fastigheten Luntmakargatan 14. Den som Skandiamannen såg var då kartarkivarien Lars J, 25 år. Först efter att gärningsmannen hade börjat springa uppför trapporna ställde sig Lars vid hörnet. När mördaren gjorde ett snabbt ögonkast uppe på trappkrönet kan han ha sett en person stå nere vid Luntmakargatan 14.Gärningsmannen kan dock inte ha sett detaljer som man, tjugoårsåldern och mörkblå täckjacka. När Skandiamannen ringde till polisen dagen efter var åtminstone ”tjugoårsåldern” inte känd för omvärlden vilket ger Skandiamannen alibi.

        Det finns dock starkare indicier på att Skandiamannen befunnit sig på flykt uppe på Brunkebergsåsen runt 23.22. Vid den tidpunkten fanns endast ett tiotal personer på mordplatsen där de kunde peka ut varandra och ingen hade sett Skandiamannen. Däremot hade de då sett gärningsmannen vars signalement överensstämde med Skandiamannen. Yvonne N som mötte och la märke under ett tio-tal sekunder till en flyende man uppe David Bagares gata vid 23.22 – 23.23-tiden. Hon berättade i ett senare förhör, den 30 januari 1987, när polisen visade henne ett foto av Skandiamannen, att kroppshyddan, längden, skorna och inte minst handledsväskan stämde, men däremot inte rocken som hade varit tunnare och fladdrade mycket. Att det inte stämde berodde på att polisen inte visat det foto på Skandiamannen hur han var klädd den 28 februari med tunn rock utan istället valt ett foto på honom där han bär en tjock rock!?

        Skandiamannen återvände chockad till Skandia omkring 23.40 och berättade för väktarna att han hade HÖRT ATT OLOF PALME blivit skjuten borta vid korsningen med Tunnelgatan. Det blev känt först 5-6 minuter efter mordet, 23.26 – 23.27, att offret var Palme sedan Lisbeth Palme skrikit det åt kommissarien Gösta Söderström vilket talar för att Skandiamannen kom något senare än så till brottsplatsen. Att Skandiamannen skulle ha stannat kvar på Skandia och talat så länge med väktarna borde ha framkommit i förhören med dem. Hade han varit på mordplatsen vid 23.22-tiden hade han uttryckt sig på ett annat sätt för väktarna. De som berättat om Palme för Skandiamannen kan ha varit de två killarna som står bredvid Skandiamannen på fotot som du tagit fram. Det togs antagligen någon gång mellan 23.30 och 23.40.

      2. Håller med om att rösten låter medelålder/ övre medelålder. Däremot känns tonläget något lägre och mannen pratar mer i bakre delen av munnen jämfört med Skandiamannen som låter lite mer som han pratar långt fram i munnen. Å andra sidan så kan ju inspelningen förvränga en del och som du skriver, vem kan det vara annars? Kan det vara Jan A som ropar ut ur bilen? Men det låter som det kommer utifrån. Intressant!

      3. Det låter inte alls som Stig E. Dessutom är det svårt att förstå varför han skulle använda vi-form. Hela sekvensen får jag till följande:

        Han vart skjuten…nä, för att vi hörde bara ett skott

        1. Analys av Skandiamannens ordval (det finns mycket material!) skulle kunna ge vid handen huruvida han brukade använda det ovanligare ”vart” i stället för ”blev”.

        2. Finns ingen likhet med Skandiamannen.
          23.22.35 befann sig antagligen Skandiamannen på annan plats,

      4. Jag har försökt höra om polissirener hörs i ljudupptagningen, men inte lyckats höra något sådant. Borde ju kunna vara en pusselbit i frågan om när första polisbil kom fram. Det har ju sagts att om vittnet Leif skulle hört eller sett någon polisbil så borde han lagt på, men här kanske man kan på mer goda grunder anta att polisbilen med Gösta S inte kom innan 23.23.40 i alla fall.

        1. Tror det var Gösta S som berättade att man for utan sirener för att inte varna GM eller medskyldiga.

  69. Sensationellt foto i så fall!

    Det kan vara Skandiamannen efter att han återkommit till mordplatsen.

    Skandiamannen återvände chockad till Skandia omkring 23.40 och berättade för väktarna att han hade HÖRT ATT OLOF PALME blivit skjuten borta vid korsningen med Tunnelgatan. Det blev känt först 5-6 minuter efter mordet, 23.26 – 23.27, att offret var Palme sedan Lisbeth Palme skrikit det åt kommissarien Gösta Söderström vilket talar för att Skandiamannen kom något senare än så till brottsplatsen. Att Skandiamannen skulle ha stannat kvar på Skandia och talat så länge med väktarna borde ha framkommit i förhören med dem.

    Han var troligtvis på runda från 23.21.30 till 23.27 – 23.28, men blev blev nog skrämd av både den förföljande Lars J och genskjutande kommissariebilen 1520 på Regeringsgatan. Enligt GMP springer en jagad gärningsman mot bekanta trakter som hemmet eller arbetsplatsen. Antagligen ännu troligare om gärningsmannen är berusad och har en personlighetsstörning.

    I Granskningskommissionens rapport från juni 1999 beskriver den då enligt kommissionen oomtvistade experten på profilering Robert Ressler att en person med personlighetsstörningen borderline kan ha utfört mordet slumpmässigt (opportunistiskt) och med kort varsel.

    Särskilt anmärkningsvärda vittnesuppgifter om gärningsmannen som stämmer in på Skandiamannen är: Keps (vittnet Lars J), väska (Yvonne N), lågskor (Yvonne N), ljusa sulor (Anders B), vaggande löpstil som en alkoholist (Lisbeth P), sprang med svårigheter, tungt och klumpigt (Yvonne N) och missbrukarutseende (Lisbeth P).

    Särskilt upprörande är att polisen intervjuade Yvonne N den 30 januari 1987 och visade henne ett foto av Skandiamannen där hon sa att kroppshyddan, längden, skorna och inte minst handledsväskan stämde, men däremot inte rocken som hade varit tunnare och fladdrade mycket. Att det inte stämde berodde på att polisen inte visat det foto på Skandiamannen hur han var klädd den 28 februari med tunn rock utan istället valt ett foto på honom där han bär en tjock rock.
    Kalasj…………..

    Skandiamannen har ett ”alibi” genom sitt samtal till polisen lördag den 1 mars 1986 kl. 12,20, tjugo minuter efter att Hans Holmérs första presskonferens startade. Det går dock att spräcka.

  70. Förstorade bilden i fotogalleriet, tog sedan min super- skäri- kikare och svängde den till förstoring, även min gamla lupp kom till användning. Tror att mannen är utan huvudbonad. Krylligt hår, lugg som sticker fram samt åvanpå huvudet ett ojämt hårkryll, skulle mannen bära keps borde linjerna i synnerhet åvanpå huvudet vara mera som en rak rund radie. Det som ser ut att vara skärm är nog en tjock hårlugg framtill.
    Mannen bär dock glasögon, och har ett väldigt tjockt och lite krulligt hår. (Min tolkning av bilden)

  71. Hans Holmer avfärdade omedelbart alla de vittnen som hade iakttagit samtal mellan gärningsman och paret Palme. Även på andra punkter ville Holmer styra utredningen i en annan riktning. Jag tror att det redan då fanns hemligheter som inte fick avslöjas. Här min egen tolkning av den nuvarande utredningens framtida målsättning efter uttalanden: Vi kommer ”avslöja mordet efter det att vissa år har förflutit.” Avslöja?? menas här motiv, eller gärningsman? Här tycks nog finnas gott om hemligheter att avslöja, i synnerhet gällande motivet, som man redan tycks veta. Verkar även som om tiden måste gå, innan några avslöjanden alls kan komma. Skall man då avslöja en gärningsman??

  72. Apropå eventuellt samtal mellan gm och paret Palme, så är det utifrån vad vi nu vet svårt att frigöra sig från intrycket att Lisbeth farit med osanning. Gunnars hypotes om ett mötesscenario är plausibel, men osanningarna kan också ha mer triviala orsaker. Vi vet från rättspsykologin att det inte är ovanligt att brottsoffer ljuger eller förtiger omständigheter som får vederbörande att framstå i mindre fördelaktig dager.
    Lägg till detta Lisbeths utsatta läge med hela nationens ögon på sig så kan man mänskligt sett inte klandra henne.

    1. Jag kan bara hänvisa till min senate bok ”Huvudet på en påle” där jag argumenterar för att Lisbeth Palme förmodligen lämnat information till personer som hon sett som representanter för staten och utredningen, men att hon efter samråd med dessa kommit fram till att vissa av de observationer hon gjort inte bör komma ut till offentligheten.

  73. Hör det till det hemligstämplade materialet det som Gun, Katrin och Ingalill observerade utanför Grand straxt efter filmens slut? Vet någon här om det i utredningen kommit fram något om denna observation? Detta måste ha med mordet att göra, om det hålls hemligt. Har Lisbet nämnt något?

    1. En koppling, om än mycket svag, som finns mellan Grand och Sveavägen är den man som Mårten Palme såg utanför biografen och den man som Nicola F såg gå 5-10 meter efter paret Palme strax norr om Skandias entré.

      Båda uppger att männen de såg bar ett blått ytterplagg som räckte till lårets mitt. I övrigt skiljer sig deras vittnesmål åt.

      Om det var samma man de såg, i så fall vem var han? Det kan inte ha varit Anders B. Det kan heller inte ha varit Skandiamannen då utstämplingstid och samtalet med väktarna placerar honom inne på Skandia. Kan det ha varit gärningsmannen eller någon helt oskyldig som passerade paret och hann fram till Kungsgatans brus innan skotten?

      1. Nicola själv menade att det var samma person som efter skottlossningen tagit sin tillflykt till Dekorimas port, dvs Anders B. Han utgick då från jackan som han tyckte sig känna igen.

        Hade han rätt? Det vet vi inte. Han kan knappast ha observerat Anders B i porten från den position han befann sig i när han hörde skotten, borta vid Sveavägen 56. Om han gjort några observationer av mordplatsen måste han efter skottlossningen ha dragit sig söderut på Sveavägen för att se vad som hänt. Det vore inte konstigt om han gjorde så eftersom han känt igen makarna Palme som han nyss mött. Men det framgår inte i förhör att han skulle ha begett sig söderut.

        Den observation av mannen i blått som Nicola berättar om är också lite för långt norrut för att stämma in på Anders egen berättelse. Då får vi förutsätta att Anders medan han väntade på sina vänner som gjorde bankomatuttag drog sig en bit norrut på trottoaren och att han sedan vände söderut och råkade komma en bit bakom makarna Palme utan att själv lägga märke till dem. Det är inte omöjligt, men förstås inte heller bevisat.

        1. Antagligen har inte Mårten Palme och Nicola F sett samma man då signalementsuppgifterna skiljer sig åt. I så fall faller den svaga kopplingen mellan Grand och brottsplatsen. Finns det någon annan med substans?

          Nicola beskrev att mannen gick lite underligt, hade ett blått ytterplagg som räckte till lårets mitt och verkade vara för gammal för att vara säkerhetsvakt. Nicola bedömde honom som äldre än 45 år.

          Det var inte den 39-åriga och 173 cm långa Anders B som befann sig längre söderut.

          Nicola såg mannen följa efter paret Palme när denne befann sig 15-20 meter norr om Skandias entré. Då var klockan omkring 23.19.55 (beräknat av polisen i förhållande till 23.21.30).

          Signalementet kan stämma på Skandiamannen. Om det var han måste Skandiamannen ha stämplat ut nära 23.19.00, haft ett kort samtal med väktarna och kommit ut på Sveavägen senast 23.19.30 – 40 och då upptäckt makarna längre norrut.

          1. Den starkaste kopplingen mellan Grand och brottsplatsen är, tycker jag, att ett antal vittnesuppgifter pekar på att Palme kan ha varit övervakad i samband med biobesöket. Flera av dessa vittnesuppgifter, både omkring klockan 21 och klockan 23, tycks gälla en och samma person som bevakat biografens entré.

            Somliga av resonemangen om en ensam mördare – särskilt de som går ut på att mordet skedde mer eller mindre av en slump – handlar om att den blivande gärningsmannen upptäckt Palme vid Grand och sedan följt efter honom.

            Men även om man föreställer sig att mordet var planerat och organiserat – och även om man tänker sig att gärningsmannen och hans medhjälpare på något sätt visste att Palme skulle passera Dekorimahörnan – är det naturligt att tänka sig att det fanns (minst) en person som uppehöll sig utanför Grand och höll koll på Palme. Och vittnesmålen om Grandmannen pekar definitivt i den riktningen.

            Det betyder dock inte att Grandmannen och mördaren behöver vara en och samma person. Tvärtom pekar vittnet Inge M:s berättelse på att mördaren fanns på plats så tidigt att han inte gärna kan ha följt efter makarna Palme från biografen. Av alla de personer som befann sig vid bion finns det heller ingen som sett att någon följde efter statsministerparet. Och det kan tilläggas att vittnesuppgifterna om mördarens signalement inte sammanfaller särskilt väl med uppgifterna om Grandmannen.

            1. ” Men även om man föreställer sig att mordet var planerat och organiserat – och även om man tänker sig att gärningsmannen och hans medhjälpare på något sätt visste att Palme skulle passera Dekorimahörnan – är det naturligt att tänka sig att det fanns (minst) en person som uppehöll sig utanför Grand och höll koll på Palme. ”

              Naturligt vet jag inte om det är,Om Olof inte varit på bion hade han kunnat kommit dit till mötet ändå, Vad är anledning för dekorima mannen att bevaka grand entren vid 21 om dem bestämt ett möte kl 23?

              Men om dekorima mannen inte sett Olof vid 23 tiden är det väl naturligt att han skulle kunnat skicka dit någon för att kolla vad det blivit av han, men inte vid 21 tiden för om han ville ha koll på han långt innan måste va beredd att undersöka hela sthlm, inte bara grand entren.

              1. Om mordet var ett resultat av att Palme lurats i en fälla – alltså att han lockats till Dekorimahörnan – kan ju mördaren/mördarna fortfarande ha varit osäkra på att fällan skulle fungera. Palme skulle kunna ångra sig och inte dyka upp. Om gärningsmannen/gärningsmännen visste att hans plan var att passera Dekorima på hemväg från bion var det därför naturligt att vilja bevaka även bion och kolla att Palme verkligen kom dit samt att han efter filmen begav sig söderut längs Sveavägen såsom planerat.

                Det kan ju tilläggas att olika vittnens walkie-talkieobservationer kring mordplatsen – observationer som startade redan kring 20.30 – tyder på att det fanns personer som visste att något skulle hända i Dekorimahörnan senare under kvällen och att de tidigt etablerade sina positioner i omgivningarna. Dessa walkie-talkiemän behöver inte ha ingått i en mordkomplott, de kan lika gärna ha fått kunskap om ett planerat möte och varit angelägna om att bevaka det.

                Om walkie-talkieobservationerna, se t ex den här artikeln i Expressen från 2016.

                1. Två walkie-talkiemän tycks ha varit inblandade: Dekorimamannen och den han talade med – i varje fall om de finska unga kvinnornas och Inge M:s observationer går inom lott. Finskorna var bara ett par kvarter bort och Inge M observerade mannen flera minuter. Har man fått kunskap om ett planerat möte och väljer att bevaka det utan att anmäla det till polisen som åtminstone oroväckande även om man inte visste om det egentliga syftet har man väl inte heller rent mjöl i påsen. Walkie-talkiemän som trots att de inte varnade Palme och polisen på något outgrundligt sätt hade ärliga avsikter borde ha gjort sig till känna omedelbart efter mordet, blivit stjärnvittnen och framför allt inte förblivit ett mysterium i 32 år. Jag antar att du tänker dig ohederliga men inte inblandade walkie-talkiemän, t ex en exalterad och med mordkomplotten sympatiserande Stay Behind-grupp.

                  Kanske den typen av observatör skulle dra sig undan sekunderna innan GM infinner sig, knappast någon annan plausibel typ skulle ha gjort det.

                  Men Ockhams rakkniv skär nog bort alla icke inblandade walkie-talkiemän.

                  1. Angående de finska unga kvinnorna:
                    Den 13 juni 1993 samtalade Olle Alsén med Hans Ölvebro i telefon om dessa uppgifter. Det var inte precis första gången, eftersom det ju var Alsén som gav spaningsledningen tipset i november 1992. I det här samtalet finns det en intressant passus:

                    HÖ: Problemet är då att det finns andra uppgifter i utredningen där det har pratats om annan brottslighet, men det kan alltså hänga ihop med det, och då stämmer det ändå inte riktigt när det gäller plats och såna här saker, av iakttagelser.
                    OA: Annan brottslighet som inte har med mordet att göra?
                    HÖ: Ja, just det. Det är alltså rent kriminella, vanliga svenska inbrottstjuvar, va, som då planerar att göra nånting. Och den uppgiften finns tidigare i utredningen. Och vi försöker nu titta på om det möjligen är på det sättet, för det finns alltså… finnar också i den gruppen.
                    OA: Men det stämmer inte med platsen?
                    HÖ: Nä, ja det är möjligt att det kan ha stått en där också, men det hänger inte ihop med mordet på Olof Palme.
                    OA; Men hänger det ihop med Sveavägen över huvud taget, annars blir det väl…
                    HÖ: Ja, i området här.

                    Man kan naturligtvis fråga sig i vilken utsträckning vanliga inbrottstjuvar brukar springa omkring med walkie-talkies. Hur som helst är det hög tid att den nuvarande spaningsledningen eller chefsåklagaren säger något om denna och andra iakttagelser av kommunikationsradioapparater. Det duger inte längre att hänvisa till förundersökningssekretessen. Om Ölvebro kunde uttala sig om diverse enskildheter bara några år efter mordet, så kan givetvis också dagens spaningsledare göra det. Det gäller bara för media att ställa rätt typ av frågor och att göra det enträget. Det kommer rimligen att ge resultat.

                    Hela samtalet mellan Alsén och Ölvebro finns att läsa här:
                    http://svenanerpalmemordet.blogspot.com/2013/11/polisens-hans-olvebro-och-dn.html

                    1. Tillägg: När man tar del av samntalsuppteckningen får man givetvis bortse från Sven Anérs anklagelser och inskjutna kommentarer.

                2. Intressant artikel,

                  ”Om mordet var ett resultat av att Palme lurats i en fälla – alltså att han lockats till Dekorimahörnan – kan ju mördaren/mördarna fortfarande ha varit osäkra på att fällan skulle fungera. Palme skulle kunna ångra sig och inte dyka upp.”

                  Ja och vad skulle följden bli om personen som bevakade grand kl 21 inte lagt märke till Olof ? Att dekorimamannen trodde att Olof skulle lämna han i sticket, håller inte, som förklaring till att bevaka grand.

                  1. ”Ja och vad skulle följden bli om personen som bevakade grand kl 21 inte lagt märke till Olof ? Att dekorimamannen trodde att Olof skulle lämna han i sticket, håller inte, som förklaring till att bevaka grand.”

                    Nja, men kanske för att ändå försäkra sig om att OP var på ‘rätt’ väg, och meddela detta via WT, så att också ev. ‘förberedelser’ (‘synkande’ av olika ‘detaljer’/positioneringar/etc.) kanske kunde göras? Makes sense…

                    1. ”Nja, men kanske för att ändå försäkra sig om att OP var på ‘rätt’ väg,”

                      Eftersom avsikten från början var ju att OP skulle gå på mötet, förstår jag inte hur du menar, varför skulle han inte gå dit ?

          2. Den man som Nicola F såg på trottoarkanten bakom reklampelaren kan vara Skandiamannen som säger att han gick på trottoarkanten bakom reklampelaren. Men det kan också vara Anders B som säger att han var utmed trottoarkanten och tittade efter sina vänner. Det vill säga att Nicola F minns fel och mötte paret Palme efter att de passerat den södra reklampelaren, inte den norra reklampelaren.

            1. Mannen som gick efter makarna var knappast Anders B även om din tanke är bra att Nicola F kan ha blandat ihop reklampelarna, Nicola la t.ex. märke till att en man arbetade inne i butiken La Cartarie som låg vid norra reklampelaren vilket gör Nicola F;s vittnesmål trovärdigt,

              Från Filter:
              ”Nicola passerade makarna Palme – och den man som förföljde dem – strax norr om Skandiahusets entré. När han en stund senare hörde två smällar tänkte han: »Nu är det Palme som har blivit skjuten.« När han vände sig om såg han från långt håll att människor samlats runt en liggande man, samt observerade en undansmygande person med blå täckjacka. Nicola drog slutsatsen att denne var identisk med makarna Palmes förföljare, och fortsatte sedan hemåt.

              Den undansmygande personen var Anders B, men av hans vittnesmål framgår att han aldrig gick bakom paret Palme på den plats där Nicola observerade förföljaren. Även Anders B;s signalement talar mot att han skulle vara identisk med förföljaren: han är 173 centimeter lång och bar toppluva, bruna chinos samt en väska över höger axel. Hans blåa täckjacka – som fick Nicola att förväxla honom med förföljaren – slutade vid midjan. Han kunde svårligen tas för en livvakt.

              En försvårande omständighet var att Nicola befann sig närmare 200 meter från brottsplatsen när han vände sig om. Han kan ha haft svårt att urskilja och minnas de olika aktörerna korrekt, konstaterar författarna till Gärningsmannaprofilen.”

              1. Ja, magasinet Filter tror Nicola F såg Skandiamannen på trottoarkanten bakom den norra reklampelaren.

                Från Filter: ”Däremot passade Stig Engström väl in på Fauzzis beskrivning av förföljaren”

                Men om vi tänker oss att Nicola F såg Skandiamannen på trottoarkanten bakom den södra reklampelaren, där Skandiamannen själv säger att han var. Så förklarar det varför Nicola F hör 2 skott och ser Anders B gömma sig i närmaste port. Nicola F var i omedelbar närhet, inte 200 meter från brottsplatsen.

                Nicola F kan ha blandat ihop reklampelarna + Skandiamannen och Anders B. Mannen i butiksfönstret kan också vara en ihopblanding i tid och rum. Magasinet Filter säger Nicola var ”lite trött efter kvällens jobb”

                Arbetade han för Mancini på Tunnelgatan, där Göran Berntsson tjäkade, när mordet ägde rum ?

                1. Din teori saknar stöd i förundersökningen. Exempelvis så vallades Nicola på mordplatsen av kriminalkommissarie Jan Länninge den 25 mars och fick bl.a. provgå sträckan som han gick när han mötte paret Palme. Det är uteslutet att den 28 februari nyktre och uppmärksamme Nicola tagit fel på var han mötte makarna Palme.

                  Nicola arbetade som kock på hotell Prins Philip i Skärholmen.

                  1. Ok, du tror som magasinet Filter att Nicola F såg Skandiamannen på trottoarkanten bakom den norra reklampelaren. Betyder det att du tror Skandiamannen var på trottoarkanten bakom båda den norra och den södra reklampelaren ? (Skandiamannen visar och säger att han var bakom den södra reklampelaren inte bakom den norra reklampelaren) Jag menar, om det var Skandiamannen, Nicola såg på trottoarkanten bakom reklampelaren så måste det vara bakom den södra reklampelaren, där Skandiamannen själv visar och säger att han var.

                    Förundersökningen visar att Nicola tagit fel på var han mötte makarna Palme (jämför förhören 3 och 25 mars) Jan Länninges rekonstruksjoner och tider kan også vara fel. Med tanke på att både Skandiamannen och Anders B säger dom var på trottoarkanten bakom den södra reklampelaren, är det mer troligt att Nicola F såg en av dom bakom den södra reklampelaren.

                    Det är teorien om att Anders B eller Skandiamannen var bakom den norra reklampelaren, som saknar stöd i förundersökningen.

                    1. Förhöret med Nicola F den 3 mars blev misslyckat och det var antagligen därför det gjordes ett nytt 25 mars med en annan polis som då dessutom, p.g.a. förhöret den 3 mars, genomförde en vallning. Den 12 april gjordes en ny rekonstruktion med fotografering med Nicola som gav samma resultat. Det finns således stöd i förundersökningen för att Nicola mötte paret Palme vid butiken La Cartarie bredvid norra reklamskylten och då såg en man gå efter makarna. Nicolas beskrivning av mannen stämmer varken in på Anders B eller på Mårten Palmes ”Grandman”.

                      Den kriminalinspektör som gjorde förhöret 3 mars utförde även ett totalt misslyckat med Yvonne N den 30 januari 1987 om Skandiamannen. Hade det skötts rätt hade Skandiamannen blivit utredd då eftersom Holmér försvann i samma veva.

                      Den 3 juli gjorde jag nedan inlägg. Observera att jag skrev ”Om det var han”.

                      ”Signalementet kan stämma på Skandiamannen. Om det var han måste Skandiamannen ha stämplat ut nära 23.19.00, haft ett kort samtal med väktarna och kommit ut på Sveavägen senast 23.19.30 – 40 och då upptäckt makarna längre norrut.”

                      Om det var Skandiamannen gick han således först norrut mot norra reklamskylten. Skälet till det måste i så fall vara att han ville säkerställa att det verkligen var paret som han såg befinna sig längre norrut.

  74. Om Se var med i SB kan det förklara HHs ovilja att ta upp han som vittne.
    Om SB aldrig skulle avslöjas i Sverige förrän på 90-talet kunde SE stå där och kallprata med poliser det var ännu 1986 och ingen skulle avslöja SB även om han skjutit OP och det visste SE så väl
    Ingen skulle göra något som eventuellt avslöjade att vi hade SB i Sverige.
    Om den personen också tillhörde SB som gav OP en avhyvling/hotade vid grandhörnet
    förklarar det att allt som hade med SB och OP aldrig skulle gås vidare med. Lisbet minns inget av denna person kanske för att hon ombetts vara hemlig om de som var med i SB
    Detta är tankar jag fick av att läst hmmm2 sista inlägg på flashback https://www.flashback.org/f439
    Jag är lite oroligt, oförtjust i att SE skulle vara mördaren-Hans handstil är magnefik hans röst försynt
    inte alls typen. Vad menade säkerhetschefen på Skandia att en viss övervakning hade skett?
    Mot Palme av vilka då? och varför?

  75. Jag tycker man kan vara lite tveksam till Nicolas historia. Han nämner trots allt i första förhöret att han möter paret Palme på en plats där de ej har befunnit sig då de korsade gatan senare. Visst det kan vara ett missförstånd men det kan även vara Nicola som vill ”rädda” sin historia. Det känns ej heller sannolikt att han på 200m håll kan urskilja personer under dessa dåliga ljusförhållandena. Samt mannen som jobbar i butiksfönstret kan ha jobbat där en bra stund, vilket innebär att Nicola kan ha passerat vid ett tidigare klockslag (tex 10 min innan).

    Bjarne Moelv har nämnt att han har hört att Skandiamannen har kopplingar till civilförsvaret och tolkskolan, men vad jag förstår så är det inget som han helt säkert vet. Och det är konstigt då om filter gräver djupt och ändå ej lyckas hitta kopplingen. Men folk är ej så snacksaliga i de kretsarna och åren har gått. Bara hoppas att ”nya” PU gör ett bra jobb.

    Sen om Skandiamannen skulle ha Stay Behindkoppling så är den troligen endast perifer och ett fällande av honom skulle knappast utgöra nån större risk mot hela rörelsen i stort. Och om det skulle göra det så hade det funnits folk som hade ”övertygat” honom att gå han borde snacka mindre med media. Och det fanns det ej då han fortfarande sökte uppmärksamhet 1992.

    Jag tror då hellre att han har en koppling till något som sker under mordkvällen.Kanske en hemlig övervakning av OP då man ej litade på honom och vilka kontakter han kunde ha med ryssarna. Det skulle även förklara Häggströms (säkerhetschefen på Skandia) uttalande om att en viss övervakning hade skett. Sen finns det de mer spekulativa uppgifterna från Ola Tunander att det utgick någon operation från skandiahuset under mordkvällen med amerikansk inblandning. Det skulle verkligen förklara varför man vill hålla blicken därifrån, men det får nog ändå mest ses som ett rykte.

  76. Inge M. säger i förhör att L.P. ännu inte satt sig på huk, utan är stående, när mördaren går runt sitt offer och att hon absolut måste ha sett mördaren. Inge M. ser även allt i ett svep, upp bakom och pang! Anders D. är däremot helt säker på att mördaren stått och pratat med paret Palme. Hur ur detta möjligt? Har Anders D. sett paret Palme längre norrut ? Kanske då i samtal med Skandiamannen? Vi vet att skotten föll 23.21.20/ När så Anders D. ser detta samtal äga rum, vad var klockan? Anders säger sig svänga bilen efter skotten och hann väl inte då uppfatta den sista biten, som paret Palme gick mot hörnet? Detta har Gunnar Wall bra koll på och bra teorier i sina böcker, men för egen del har ändå frågetecknen ”malat. Det finns osäkerheter!

    1. Inge M ser att Olof vänder sig mot mördaren, Anders D tror då att Olof pratar med mördaren, som istället skjuter Olof. Mördaren är den ca 180 cm långa, ca 25-30 åriga mörhåriga utlänning i brun skinnjacka som Jan Nilsson såg. Skandiamannen kom några sekunder efter mordet.

      1. Känns mycket tveksamt. Läser man förhören 1/3 och 8/4 så verkar han inte se något av själva mordet utan endast att en taxi gör en u-sväng och att några flickor springer fram till någon som blöder. Det borde vara ett antal sekunder (10-20?) efter skotten. Signalementet blir då ytterst tveksamt plus att de flesta pratar om en mörk, lång rock. Men om han nu såg någon som sprang med en brun skinnjacka, vem var det då? Den enda med brun skinnjacka runt mordplatsen vad jag vet är den man med walkie-talkie som en taxichaufför ser på västra sidan av Sveavägen runt 23.15. Samma man (om nu det vittnesmålet stämmer) eller har vittnet Jan sett fel?

        1. Rättstavningsprogrammet spelade visst ett spratt. Ska vara walkie-talkie och inte wallin-taljor.

          1. Jag har rättat i din kommentar nu, fast den kanske var roligare innan. 🙂 Jo, jag var just i färd med att ställa en fråga om vad du menade med Wallintaljor, men jag hade lite ont om tid när jag godkände kommentaren. Trodde att det kanske var något äldre uttryck för ett speciellt klädesplagg som jag missat och släppte det hela.

  77. Inte omöjligt att mördaren var utlänning med invandrar bakgrund. Nilsson har sett en person som han säger sig vara säker på att denne var utlänning. Vem var flickan vid gallerstängslet vid T- Nedgången? Var det samma flicka som Gun och Ingalill såg stå med Lisbet utanför bion? Kan mordet röra sig om bråk med sociala myndigheter som gått riktigt snett, där både Lisbet och Olof på något sett blivit inblandade? Någon form av hämndaktion? Dessa teorier om mordet har jag själv haft, ända från första början, där man kände den svåra situationen och ville få den utredd, genom ett möte, som tyvärr ledde till mord. PS/ Vi vet att även Skandiamannen var där och råddade till ögonvittnens iakttagelser, bland annat med sin klädsel, både för Anders B. och Anders D. och även för många andra. Kan nog vara så att denne Skandiaman inte alls har något med mordet att göra.

    1. Jag känner mig ytterst tveksam till vittnesuppgiften från Jan N att mördaren skulle se utländsk ut. Läser man det mer ingående förhöret från 8/4 så stannar han för rött vid Sveavägen och ser en taxi som gör en u-sväng och två flickor som springer ut. Det är inte förrän han får grönt och kör ut som han ser någon med brun skinnjacka som ser utländsk ut och som springer längs Tunnelgatan. Eftersom de två skotten sker när det slår om till grönt på Sveavägen så väntar han alltså en hel röd period på trafikljusen innan han kör ut på Sveavägen innan han ser den springande mannen. Är det mördaren så måste han hunnit en bra bit in på Tunnelgatan. Med de dunkla förhållandena där så borde det vara svårt att se att någon är av utländsk bakgrund och till råga på allt bakifrån. Kan det vara någon annan som sprang iväg? När det gäller motivet så är det ju intressant hur många man kan tänka sig, förutom palmeutredarna som i decennier bara sett en ensam ”galning” från Rotebro.

      1. Jan N och Hans J såg samma man springa på Tunnelgatan. Hans J och Lisbet P säger gärningsmannen vände sig och tittade tillbaka när han var en bit in på Tunnelgatan. När han sprang vidare, såg Jan N honom. Hans J och Lisbeth P pratade om utlänningar strax efter mordet. Vittnesuppgiften från Jan N att mördaren skulle se utländsk ut, är nog rätt.

  78. Lisbeth nämnde väl, senare. för Hans Holmér att det kunde vara alltifrån en kroat (Ustasja), till sydafrikan, israel, och t.o.m. amerikan. Undrar varför hon gjorde den ‘avgränsningen’?

    1. Ja, som det står i Holmérs mycket kortfattade sammanfattning av detta förhör med Lisbeth – eller ”samtal” som han kallar det – som pågick i 90 minuter:
      ”Lisbet tror att det kan vara kroater, tyskar, israeler, sydafrikaner eller amerikaner som ligger bakom mordet. Knappast kurderna.” Se http://www.itdemokrati.nu/page36ar.html

      Men den fråga jag ställer mig är inte varför Lisbeth Palme tänkte i internationella termer när hon sökte förklaringar till det brutala mordet på hennes make. Det jag funderar över är i stället hur det kom sig att Hans Holmér visserligen pliktskyldigt tog med hennes kommentarer i vad som förefaller vara ytterst sammanfattad form – men att han inte verkar ha ställt några som helst följdfrågor om varför hon dragit sådana slutsatser. Hon kan ju ha haft mängder med bakgrundsinformation som Olof delgett henne. Men Holmér traskar vidare ungefär som om han menar att det hon säger är fullständigt ointressant.

      Och man frågar sig hur det kom sig att det står i Holmérs sammanfattning att Lisbeth markerat att det ”knappast” var ”kurderna” som begått mordet. Rimligtvis måste hon ha sagt något sådant. Men hur kom det upp? Var det så att Holmér försökte styra henne i riktning mot att peka ut PKK, men att han fick så bestämt avvisande svar att han var tvungen att ta med någonting från henne som visade att hon inte var med på det resonemanget. Man kan tycka att det hade varit enklare för Holmér att inte nämna vad hon trodde om ”kurderna” över huvud taget. Men han måste ändå utgå från att hon skulle läsa hans förhörssammanfattning och om hon verkligen avvisat PKK-spåret på ett tydligt sätt var det väl säkrast för Holmér att låta något av det vara kvar så att han inte retade henne för mycket.

      Vi måste definitivt utgå från att Holmér redan vid tiden för detta förhör, i slutet av mars, hade börjat formulera den strategi som gick ut på att knyta PKK till skotten på Sveavägen och därmed få mordet ur världen. Bara några få veckor senare hade han helt släppt ”33-åringen” och börjat satsa alla utredningsresurser på PKK. Säkert var det viktigt för honom att försiktigt testa om Lisbeth Palme skulle kunna vara användbar i detta hans scenariobygge. Men hennes inställning måste ha gjort att han insåg att han inte hade något att hämta från henne på den här punkten. PKK-spåret fick han konstruera utan hjälp av det viktigaste mordvittnet.

      Men varför var Holmér så ivrig att peka ut PKK trots den högst bristfälliga bevisning som fanns när det gällde just den hypotesen? Kanske var en av anledningarna att han befarade (eller till och med visste) att sanningen åtminstone till en del låg i någon av de riktningar som Lisbeth var inne på – och att den sanningen inte var politiskt efterfrågad.

      1. Nej, förstås, det kan ju ha varit viktigt för Holmér att ‘ha ryggen fri’, och ändå ha en liten notis om att Lisbeth har sagt att det ”knappast kan ha varit kurderna.”. Dock fäster jag mig vid att det är dessa andra hon anger som möjliga alternativ. Varför just dessa? (för att risken att någon av dessa nationaliteter var att misstänka p.g.a ‘den politiska kontexten’, eller att hot från dessa håll förekommit tidigare?).

        Hon nämner inte Indien, eller Iran/Irak, Chile, etc. där man också skulle kunna tänka sig en eventuell hotbild ifrån. OCH, hon nämner inte heller någon svensk… (typ ”33-åringen”, Christer P, etc. – även om dessa var ‘mörka’ och ev. skulle kunna ha tagits för någon annan nationalitet).

        Och åter, när det gäller hennes utpekande av CP. Hon befann sig i en fruktansvärd mardrömssituation, och tänkte kanske att polisen faktiskt gjort ett rigoröst jobb med att ‘ringa in/nagla fast’ CP, och inte att det var hennes utpekande (utifrån denna kontext, och att hon fick reda på vem som var ‘alkis’ redan innan hon vittnade) som skulle bli det utslagsgivande i ett åtal. När det sedan gick upp för henne så var det ‘för sent’ att göra något åt det, bollen var redan satt i rullning, och hon blev kanske själv mer och mer övertygad om att det faktisk framstod som logiskt att det kunde vara han, med ‘hans ruskiga utseende’…

        1. Jag tror också att Lisbeth hade bibringats uppfattningen att det fanns mycket bevisning mot Pettersson när hon kallades att titta på konfrontationsvideon. Det sa hon själv i rätten att hon hade trott och det är ju också vad som borde vara rimligt – brottsutredare ska inte arrangera en konfrontation innan det finns ganska starka misstankar mot just den aktuella personen. Här fanns det ingenting av betydelse före den 14 december, men det kan knappast Lisbeth ha föreställt sig.

          Vad jag närmast tror har jag varit inne på i min senaste bok Huvudet på en påle. Jag föreställer mig att Lisbeth verkligen uppfattade det som att det fanns två gärningsmän på platsen, skytten och en medbrottsling – precis som kommissarie Rimborn redovisat att hon berättat på Sabbatsberg. Och den hon trodde var medhjälpare var helt enkelt den man som hon såg stående vid Dekorima efter skottlossningen och som vägrade hjälpa henne.

          Jag är ganska säker på att hon också gjort observationer av mördaren, i boken går jag igenom varför jag tror det. Men de uppgifterna blev Lisbeth förmodligen snabbt övertalad att bara delge ett litet antal utredare och andra personer i höga positioner – och att inte redovisa dem för någon annan. Hennes återkommande uttalanden om att det var viktigt att hålla på sekretessen om vad hon sett på mordplatsen tyder på just det, liksom hennes ovilja att gå in på detaljer om vad hon sett när hon vittnade i rättegången. Den där inställningen har framstått som något av en besatthet från hennes sida. I själva verket tror jag det har varit logiskt ur hennes perspektiv – hon hade snabbt inledd på den hemlighetsfulla vägen och det måste ha varit viktigt för henne att tro att hon verkligen gjort rätt.

          Varför hon bara – enligt Holmér – nämnde vissa nationaliteter och inte andra är lite osäkert att spekulera om. Det är ju långt ifrån säkert att hans lista på möjliga internationella aktörer bakom mordet som hon nämnde är fullständig. Hela hans sätt att skriva om saken vittnar ju om närmast demonstrativ nonchalans.

          1. Det finns som bekant ett utförligare referat från 29/4 1986, där Lisbeth Palmes resonemang om internationella och inhemska motiv redovisas. Och den gången är det ju inte Holmér som håller i förhöret.

            Det jag alltid har undrat är hur Lisbeth själv ställde sig till de referat som polisen gjorde. När hon nu genomgående ställde flera villkor och var allmänt besvärlig, vore det väl logiskt om hon också var angelägen om att förhören med henne refererades korrekt. Men frågan är om hon ens brydde sig om att läsa protokollen. Jag har nämligen svårt att tro att hon skulle ha tyckt att Holmérs korta sammanfattningar återgav samtalen på ett riktigt sätt.

            1. Jag gissar att Holmér inte var riktigt säker på om Lisbeth skulle vilja läsa hans anteckningar. Vi kan i efterhand konstatera att de inte är signerade av henne, så vi vet faktiskt inte om hon läst dem.

              Förmodligen var det som du var inne på, att Lisbeth på olika sätt valde att fjärma sig från mordutredningen och därför inte läste protokollen eller bara läste dem väldigt hastigt.

              Den första gången hon signerar ett protokoll är faktiskt från förhöret den 26 januari 1989 där hon gör ett bestämt utpekande av Pettersson (något som hon egentligen inte gjorde vid det mer omtalade konfrontationsförhöret den 14 december 1988).

              Jag kan tänka mig att åklagarna Almblad och Riberdahl var väldigt angelägna om att få hennes underskrift under protokollet från förhöret i januari 1989. Därmed hade hon bundit sig för sitt utpekande.

              Och det gjorde i sin tur det mindre riskabelt för dem att gå vidare för att få till stånd ett åtal. Det hade ju annars varit katastrofalt för dem om hon plötsligt backat från utpekandet. Men med sin signatur under förhörsprotokollet kunde hon inte gärna göra det utan att framstå som ombytlig eller rentav vimsig. Och åklagarna var nog tämligen säkra på att hon absolut inte ville ge det intrycket. Så när de fått hennes namn på papperet var det bara att sikta på en lösning i domstolen med missbrukaren från Rotebro som gärningsman.

              1. Jag tycker det är viktigt att betona att alla åklagare som visste att LP identifierade CP som medhjälpare, och inte som skytten, med berått mod handlade så att skytten skulle gå fri och kunna känna sig säker för evigt: fallet skulle ju ha lagts ned efter en fällande dom i Hovrätten. De som dessutom visste att det var Anders B som LP förväxlat med CP skulle med berått mod ha fått en oskyldig dömd till livstids fängelse och gjort honom till landets mest föraktade person in i döden och därefter. Vilken bottenlös nedrighet! Och vilken korrupt tystnad i landet idag!

                Vad för slags utpressning användes mot LP för få henne att skydda sin mans mördare – för gott – och förstöra livet för en oskyldig? Bara ett moraliskt monster skulle göra något sådant utan de allvarligaste hot.

                Det är något ruttet i den svenska staten!

                1. Det är naturligtvis väldigt svårt att veta vad olika åklagare – och polischefer – visste vid tiden för åtalet mot Pettersson. Anders Helin medgav i efterhand för Marjasinkommissionen att han såg stora brister i bevisningen mot Pettersson och att han inte tyckte det var läge att gå till åtal.

                  Vad åklagarna visste var att Lisbeth aldrig påstått att hon sett Pettersson med ett vapen i handen och att hon först upptäckte honom när han stod en bit bort från henne. Hon hade trott att mannen hon såg – och som hon senare identifierade som Pettersson – var ett vittne som skulle kunna hjälpa henne. Som hon sa i rätten var det först efteråt som hon drog slutsatsen att det var mördaren.

                  Den version hon höll fast vid i rätten var att hon inte sett mördaren vare sig före skottlossningen eller i samband med att hon själv blev beskjuten på en meters håll. Trodde åklagarna på de uppgifterna – och ignorerade Rimborns redovisning av två gärningsmän som låg till grund för rikslarmet – så behöver de inte ha tänkt tanken att Lisbeth föreställde sig att Pettersson bara varit medhjälpare till skytten.

                  Anders Helin har vittnat om att Lisbeth i princip inte ville prata med honom utanför rättssalen. Solveig Riberdahl har berättat att Lisbeth var mycket motsträvig att tala med. Den som hade mest förtroliga samtal med henne tycks ha varit den nu avlidne Jörgen Almblad, samma åklagare som också planterade informationen hos henne att den misstänkte hon skulle få se i en konfrontationsuppställning var missbrukare.

                  1. De visste ju att mördaren inte begav sig till Dekorima-ingången där mannen hon vädjade till stod. Och KG Svensson och Holmer var ense att det var Anders B, vilket de visste. I övrigt hänger det på vad som står i de hemligstämplade förhören, vilka alla åklagare borde kunna utantill.

    1. Intressanta uppgifter Gunnar, skulle du kunna gå med på att skandiamannen ändå kan ha varit med och sett till att allt gick juste till, att alla skötte sig ? Det låter kanske absurt att skriva så när Olof dog och mördaren flydde men i varje fall kollat att allt var i sin ordning just då ?

      1. Jag utesluter ingenting när det gäller Skandiamannen. Givetvis är det anmärkningsvärt att han jobbade över sent en fredagskväll och dök upp just i samband med mordet samt att hans egna uppgifter om vad han gjorde inte är tillförlitliga.

        Det är med andra ord fullt möjligt att tänka sig att han dök upp på platsen som en del av en plan. Men i så fall måste man lämna öppet för att han kan ha varit oskyldig till mordet och att saker och ting helt enkelt inte utvecklade sig som han hade tänkt sig. Han kan till exempel ha ställt in sig på att han skulle delta i en diskret spaning på Palme, inget mer, och så hamnade han i stället mitt i ett skottdrama.

        Det borde i så fall ha chockat honom ordentligt. Och det skulle kunna förklara en del av hans reaktioner, som hans iver att kolla upp när han lämnade byggnaden och hans oro för att ha blivit förväxlad med gärningsmannen.

        1. Okay intressant, men min fråga blev lite otydlig . Jag menade inte om han varit delaktig på något sätt i mordet, utan om du tror att han kan ha varit ett vanligt vittne som uträttade något genom att se till att alla skötte sig och styrt upp det lite i början ?

          1. Kanske såg han sig själv som en sådan person fast han i så fall lyckades dåligt med det eftersom han inte tycks ha gjort något intryck på andra vittnen. Han kan ju ha stått lite vid sidan och slängt ur sig lite lama uppmaningar och upplysningar i stil med: ”Se till att vända på honom så han får fri luftpassage!” eller ”Mördaren sprang åt det där hållet!”, kommentarer som drunknade för att han uttalade dem alltför försynt och för att han höll sig i bakgrunden.

            Och så bättrade han på sin roll steg för steg i senare förhör.

            Det är kanske mitt huvudalternativ. Men jag är öppen för andra tolkningar.

            1. Ok jag tror på huvudalternativet

              ” Kanske såg han sig själv som en sådan person fast han i så fall lyckades dåligt med det eftersom han inte tycks ha gjort något intryck på andra vittnen. ”

              Han skötte sig hyfsat jämfört med andra vittnen, men han kanske var så försynt och alldaglig i hela sitt yttre – röst, sätt, ordinär kroppsbyggnad, medellängd, ögonfärg, som gjorde att man inte la märke till han.

            2. Tilägg: Vem var flickan som enligt förhöret gick fram till skandiamannen och frågade om han visste vem det var dom skjutit – Var det Anna h ?

    2. Mordet skedde omkring 23.21.20 – 30. Lars J stod kvar i gränden någon minut innan han började springa uppför trapporna och försvinna från synfältet från brottsplatsen.

      I förhör med Skandiamannen den 10 och 11 mars 1986 beskrev han att hann se Lars sista sekunder innan hann försvann uppför trapporna. Det stöds av att Skandiamannen stämplade ut 23.19 (23.19.00 – 23.19.59), talade med väktarna en stund och då kom fram till mordplatsen någon minut efter skotten och hann se Lars J vid Luntmakargatan 14 innan denne försvann. Trovärdigt, varför ljuga om att han såg Lars J:s sista sekunder i gränden?

      Det som talar mot att det är sant och att Skandiamannen är gärningsmannen är att 23.22, en minut efter dådet, fanns endast ett tiotal personer på mordplatsen där samtliga blivit identifierade av varandra. Dessa tiotal kan knappast ha undgått att ha sett Skandiamannen med identisk klädsel som gärningsmannen om han stod på en plats där han kunde se Lars J i detalj, t.ex. vid trottoarkanten eller vid Dekorimahörnet.

      I podden blandas äpplen och päron friskt med en raljerande ton utan motfrågor. Skandiamanspåret och Skandiaamnnen som bevisat befunnit sig på mordplatsen jämförs med korthusspår som Christer A, 33-åringen, Stay Behind och andra som bygger på vilda spekulationer utan bevisad koppling till brottsplatsen. Lars J som hade tid att studera mördaren och kan ha sett att denne hade keps jämförs med vittnen som knappt hann fatta vad som hände. Yvonne N som hann studera den flyende mannen under ett tiotal sekunder berättade i förhör den 30 januari 1987 att det som stämde på Skandiamannen var kroppshyddan, längden, skorna, rocken som var tunn och fladdrade och inte minst handledsväskan. I podden blir detta ifrågasatt för att Yvonne inte hade lagt märke till väskans eventuella rem och om mannen hade keps eller inte.

      I podden påstås att mordvapnet var ”stort”. Var i materialet finns det stöd för det? Hans Holmérs presskonferens? I tingsrätten tog Anders D tillbaka att vapnet hade lång pipa. Skandiamannen kan just denna kväll ha tagit med sig vapnet från sitt låsta kontorsrum för att han troligtvis var alkoholpåverkad och skulle vara ifrån arbetsplatsen en vecka p.g.a. semester.

      Robert Ressler som Granskningskommissionen hyste stor tillit till i jämförelse med polisens egna då oerfarna profilerare menade att en gärningsman med den personlighet som profilen pekade på kan ha agerat med kort varsel i ett område där han bodde eller arbetade. Att Ressler inte hade samma detaljkunskap om Palme-fallet som t.ex. Hans Holmér, Krusell, Wingren, GW eller Pelle Svensson gör inte hans profilering mindre trovärdig utan det är hans kompetens och erfarenhet inom profilering som gör skillnad mot Holmér & Co.

      1. Problemet med Ressler är förstås att han saknade kunskap om den politiska situation som rådde vid tiden för mordet och om vittnesuppgifter som pekade på en organiserad aktivitet runt mordplatsen. Han var tvungen att utgå från vad som stod i Gärningsmannaprofilen. Och de brister som fanns i den fortplantade sig ganska naturligt till Resslers möjlighet att göra korrekta bedömningar.

        En magnumrevolver – som ju antas vara mordvapnet – är ett stort vapen. Givetvis är det mindre om pipan är kort, men de upphittade kulornas kondition tyder på att pipan var åtminstone sex tum. Då talar vi om ett vapen som väger en bit över ett kilo och är nästan 30 cm långt.

        En väska som saknar handledsrem är inte en handledsväska. Man kan alltså inte av Yvonnes vittnesmål dra slutsatsen att det var en handledsväska, ett givet alternativ är t ex en väska för att förvara en walkie-talkie.

        Samtliga personer på mordplatsen är inte identifierade. Lisbeth Palme talar om en man i ljus klädsel som kommer norrifrån efter mordet. Stig Edqvist, den tidigare spaningsledaren, sa till mig när jag intervjuade honom för boken Mordgåtan Olof Palme att det var ett stort misstag att inte vittnena på mordplatsen på ett systematiskt sätt förhördes om vilka andra personer de sett.

        1. Vittnet Anna H tycker sig även se ett äldre par som kommer norrifrån när hon springer fram till Palme. De är väl inte identifierade (om hon har rätt).

        2. Jag var medvetet provokativ i mitt inlägg till dig för att tydliggöra att Skandiamanspåret har bevisad koppling till brottsplatsen till skillnad från andra spår. Styrkan i spåret, i jämförelse med andra, visas också av ditt svar då det är tvivel kring fakta kopplade till mordplatsen och inte tvivel om spekulationer. Dina tvivel är fullt rimliga. Får se om Thomas Pettersson kan i augusti skingra dimmorna, åtminstone något.

        3. Att YN nämnt att mannen hade en handledsväska är ostridigt! I intervjun med Lars Borgnäs i Kanalen 1987 sa hon: ”Sen ser jag att han har en handledsväska, och den har han i sin vänstra hand. Och med den högra handen försöker han stoppa ned nånting i den här väskan. Jag kan inte säga vad det var, för det var för långt ifrån, men jag ser just den här väskan som han håller på med…”

  79. Man kanske dock på tidsmässiga grunder kan utesluta att Skandiamannen var Dekorimamannen. Skandiamannen, efter semesterprat med väktaren eller ej, kom ut minuter efter att Inge M inlett iakttagelserna av Dekorimamannen och de unga finskorna tilltalat denne. Sedan kanske Skandiamannen inte kunde finska. Men det hade varit enkelt att få honom identifierad av finskorna om det var han.

    Kunde Skandiamannen ha varit skytten istället för Dekorimamannen? Då skulle Skandiamannen snabbt ha bytt ut Dekorimamannen och uppfattats som samma person av Inge M. Tämligen o-ockhamskt.

    1. Mordet skedde omkring 23.21.30.
      Inge M parkerade ca 23.20.00 baserat på medpassagerarnas bankomatuttag.
      Skandiamannen stämplade ut 23.19.00 – 59, hade ett kort samtal med väktarna enligt Per H. Han kan ha kommit fram till Dekorimafönstret 23.20.30 – 23.21.00, d.v.s. före skotten.

      Dekorimamannen fanns inte med i första förhöret med Inge M utan kom fram först efter två veckor. Inge har i förhör och intervjuer sagt att han parkerade bilen 23.15 – 23.17 vilket då inte stämmer. Inge M har kanske mints fel om Dekorimamannen?

      Enligt Filter har Dekorimamannen inte existerat utan Skandiamannen ”kom ifatt” Palme 23.21.30 vilket stämmer bättre med första förhöret med Inge. Det är dock mycket kortfattat.

      1. Vi har diskuterat Inge M:s vittnesmål och tiderna för hans observationer många gånger på denna blogg.

        Det finns ett utrymme för att diskutera under hur lång tid Inge såg mannen stå och vänta i Dekorimahörnan, det skriver jag gärna under på. Men din tolkning går längre än så – du menar att det aldrig stod någon man och väntade. Det går ju fullständigt på tvärs mot vad Inge sagt – och det gäller även de tidiga förhören. Utskriften av det telefonförhör som hölls på morgonen den 1 mars är så kortfattad – och med all sannolikhet nedtecknad under extremt stressiga förhållanden – att man måste vara mycket försiktig med att dra slutsatser av den, framför allt av att något inte står med där. Det vill säga: att det inte beskrivs att Inge såg mannen stå och vänta bör inte tolkas som han fabulerar när han senare i bandade och ordagrant utskrivna förhör berättar om just det. Två veckor efter telefonförhöret, den 14 mars, hålls ett utförligt förhör med Inge. Där berättar han att mördaren står på pass i Dekorimahörnan medan ett antal människor passerar och han säger också: ”Det var slakt, han var slaktare, han stod där och vänta[de], helt iskallt. Han visste att de [makarna Palme] skulle komma den vägen.”

        Den som vill bekanta sig med Inges utsagor hittar dem här.

        1. Det är lätt med facit i hand att kunna peka på misstag som jag gör här. Av Inge M:s telefonförhör 1 mars framgår att han borde ha blivit ett prioriterat vittne och förhörts utförligt tidigare än 14 mars. Två veckor försvagar minnesbilderna vilket Inge M:s tidsuppfattningar visat. Om Dekorimamannen existerade, vilket ändå är mest troligt, så behöver det inte utesluta att det var Skandiamannen som var Dekorimamannen.

  80. Hur förhör i brottmål skall hållas och redovisas finns detaljerade bestämmelser om i RB 23:21 och FUK $$ 20-25. Således finns ingen grund för att förhörspersonen skall behöva vidimera sin utsaga med namnteckning eller signatur vilket förekommer i protokollet från ….. RÅ-ämbetet (!!!!).Har läst igenom förhören med LB och förvånas över det torftiga intryck de förmedlar. I de flesta fall nedtecknade på fel blankett med irrelevant ledtext och genomgående i avsaknad av av det väsentligaste av allt i sammanhanget nämligen en anteckning om att hon varit i tillfälle att granska utskriften för att försäkra sig om att Inget utelämnats eller blivit fel återgivet. Av protokollen får man heller inget begrepp om hur frågorna ställts. Exempelvis räknar hon i förhöret som HH höll med henne 25/3 1986 upp ett antal alternativt misstänkta från olika länder men protokollet ger ingen som helst förklaring om det resonabla sammanhanget. Vad man kan misstänka är att det i verkligheten var en replik på förhörsledarens framkastande av PKK fast lossryckt och infogat separat för att dölja sammanhanget. Men en sak framstår som mer eller mindre uppenbar när man läser hennes redogörelser nämligen att de hamnade utanför på grund enbart pga av tillfälligheter och stundens ingivelse och att det mänskligt att döma inte låg något förutbestämt i deras orientering. Vilket i sin tur rätt bestämt pekar på att deras rörelser minutiöst följdes av bevakande ögon och att ”mötet” som verkligen skedde var med den post som var satt att bevaka just den utrymningsvägen.

    1. Sent omsider när jag far utefter tangentbordet går det plötsligt upp för mig att de rätta paragrafsymbolerna dyker upp på en helt annan tangent än den jag minns att jag använde när när jag skrev inlägget ovan. Haha omvandlade stadfästa bestämmelser till dollar i en handvändning i dålig belysning och bristande fokus. Ber att få skicka med två äkta paragraftecken §§ att infoga i stället för att inte behöva förorsaka extra huvudbry för den som eventuellt läser och förlåt blundern.

      1. Tillåtet att lätta upp stämningen lite ytterligare i sommarhettan med lite kuriosa vid sidan av ämnet ? Visste ni att palmeåklagaren K G Svensson i mera privata sammanhang visat sig vara en skicklig pianist ? Fick, med förvåning när jag upptäckte att det var han, tillfälle att dansa gammalt efter hans hans musik på en tillställning i Gustavsberg någon gång i slutet på 1970-talet. Vi dansade och han spelade så svetten lackade kvällen i ända.

  81. Halva sanningen om Palmemordet har man efter trettiotvå år vågat avslöja/ ”Det var inte Crister Pettersson! Ett sådant avslöjande kan inte kännas helt lätt för Lisbet Palme. Man kan nog fråga sig/ Hur länge har man innehaft denna sanning? Och är avslöjandet ett led i att så småningom offentliggöra den verkliga sanningen? Verkar som om ett avslöjande av Palmemordet måste ske stegvist och först när tiden är inne. Kan ju även vara så, att någon i utredningen varit helt tvungen att undanhålla sanningen, redan från första början. Här var ju för utredarna att ta hänsyn till de personliga integritetsfrågorna med Lisbet Palme, som målsägande.

  82. För att säga rent ut som det är ser alla som står runt kungen och gapa och diskuterar en genommanipulerad historia där den nakna sanningen till varje pris måste hållas oomnämnd, För mina ögon går det en symboliskt röd tråd från Ådalen 1931 till Palmemordet. Samma krafter som varje gång deras hegemoni hotas på allvar inte tvekar att ta till vilka medel som helst till sitt försvar.

  83. Jag fick nu i veckan ett mail från Thomas Pettersson, författare till den uppmärksammade Filterartikeln där Skandiamannen pekas ut som Palmes mördare. Pettersson hade nya uppgifter om en bild som privatresearchern Lennart Remstam lagt ut på sin blogg och som jag uppmärksammat även här på bloggen.

    Enligt Remstam visar bilden att Skandiamannen befann sig kvar på mordplatsen strax efter mordet, något som i så fall gör det mindre sannolikt att han var identisk med den flyende mördaren. För Remstams presentation av saken, se här.

    Konkret gäller det denna bild:

    Man med keps på Sveavägen.

    Thomas Pettersson påpekar att bilden är en beskuren variant av en bild från den kriminaltekniska redovisningen av mordet som förekommer i förundersökningsprotokollet mot Christer Pettersson. Och Pettersson drar slutsatsen att bilden är tagen av en kriminaltekniker någon gång efter klockan 01.10 under mordnatten, alltså vid en tidpunkt då det förefaller klart att Skandiamannen sedan länge begett sig hemåt.

    Så här skriver Thomas Pettersson till mig, jag har hans tillåtelse att citera ur mailet på denna blogg:

    Jag har haft kontakt med Lennart Remstam om en oidentifierad bild som han anser visar [Skandiamannen] på brottsplatsen 20 minuter efter mordet.

    Han har inte kunnat ange var bilden är hämtad ifrån, mer än att det ska vara från Stockholms stadsarkivs samlingar. Jag såg också att du kommenterat bilderna.

    Efter en del jobb fick arkivarierna tag på den aktuella bilden. Döm om min förvåning när jag får se att bilden ingår i en serie polisbilder ur den kriminaltekniska undersökningen.

    De första teknikerna kom till brottsplatsen 01 10, som du vet. Börje Moberg och Torsten Kviberg höll i det hela. Och då plåtade man av brottsplatsen, som du ser.

    Det märkliga är att Lennarts bild är beskuren, förstorad och tagen ur sitt sammanhang. Ser man bilden i original tillsammans med övriga bilder så framgår det ju att bilderna tidigast är tagna i samband med teknikernas första undersökning. Mannen i keps förekommer dessutom på bild nr 1, med ryggen mot kameran. Förmodligen någon av teknikerna.

    Jag kan inte se annat än att Lennart medvetet har beskurit bilden, dragit upp den och tagit den ur sitt sammanhang. Han har såpass bra koll på materialet, att jag har svårt att se att han inte skulle ha koll på detta. Tråkigt, tycker jag.

    Så långt Thomas Pettersson.

    Bilden som Lennart Remstam publicerat i beskuret skick ser ut så här i sin ursprungliga version:

    Bild ur fotoserie som polisen redovisat från brottsplatsen

    Och bild nummer 1 i polisens fotosamling från brottsplatsen som Thomas Pettersson nämner ovan syns här:

    Foto 1 i polisens bilder från brottsplatsen..

    Jag kan inte bedöma om mannen med keps på den bild som Remstam uppmärksammat också syns här. Kanske andra kan bidra med synpunkter på detta.

    Jag har kontaktat Lennart Remstam och hoppas kunna publicera en kommentar från honom snart.

      1. Lennart, framgick det inte när du fotograferade av bilden att den ingick i förundersökningen mot CP och att det var polisens tekniker som hade tagit den? Vad var det annars för material som du hade beställt fram? Jag hittar inget svar på din blogg.

        1. Hej Mikael B.
          Bilderna är från Brottsplatsundersökningen och måste då ingå i FUP, tycker jag.
          http://www.itdemokrati.nu/page35b.html
          Undersökningen påbörjades kl 01.10 av kriminalinspektörerna Börje Moberg och Torsten Kviberg.
          Kl 01.30 anlände Vincent Lange.
          Var dom inte fler i början, vem av dom tre fotograferade?
          Alla är väl vid liv idag och borde, tycker jag, kunna berätta för att dokumentera våran historia.

          Att kunna precisera bättre när och av vem som har tagit fotona är viktigt för utredningen.
          Negativen på dom intressanta bilderna måste framkallas på nytt för att kunna bättre fastslå vilka personer som är på fotona.
          Med dagen digitalisering borde bilden med S.E.? kunna få ett helt annat innehåll.
          Även nya förhör med dom tre personerna på samma bild, för att få fram ett tidsschema över när bilderna är tagna.
          Den finklädda mannen blir också offentlig, vem det nu är?

          Allt går bara viljan finns.

          1. Tack, Lennart. Men om det nu kan konstateras att varken bild 6 eller någon av de övriga bilderna i serien är tagna i nära anslutning till mordet, utan cirka två timmar senare, så faller ju detta med SE. Visst kan det ändå vara av intresse att identifiera personerna, om inte annat för just dokumentationens och kronologins skull.

            Vincent Lange avled 2005, 81 år gammal. Han syns på tevebilderna från mordplatsen i Rapports första sändning kl. 04.00 den 1 mars. Som jag redan konstaterat i en annan kommentar nedan, betyder det att vi här har en tidsmarkör som visar att filmbilderna bör ha tagits efter kl 01.30. Man kan också ha detta som en referenspunkt när man studerar bilderna från brottsplatsundersökningen liksom ett flertal pressbilder tagna i ett tidigare skede.

            1. Hej Lennart,

              Det förklarar saken varför du trodde att det var Skandiamannen. Av bilden kan man nu tro att Skandiamannen stannade kvar på brottsplatsen på natten när brottsteknikerna fanns på plats. I de intervjuer som hans exfru medverkat i maj har hon inte berättat att Skandiamannen kom hem sent på natten vilket då gör det troligt att personen på fotot är någon annan.

              Jag tycker att för trovärdigheten och bloggens skull bör du svara på Thomas Petterssons inlägg nedan.

              ”Det märkliga är att Lennarts bild är beskuren, förstorad och tagen ur sitt sammanhang. Ser man bilden i original tillsammans med övriga bilder så framgår det ju att bilderna tidigast är tagna i samband med teknikernas första undersökning. Mannen i keps förekommer dessutom på bild nr 1, med ryggen mot kameran. Förmodligen någon av teknikerna.

              Jag kan inte se annat än att Lennart medvetet har beskurit bilden, dragit upp den och tagit den ur sitt sammanhang. Han har såpass bra koll på materialet, att jag har svårt att se att han inte skulle ha koll på detta.”

              1. Hej Mikael.
                1. Jag har inte manipulerat bilderna på något sätt.
                2. Det enda jag gjort är att jag har gått närmare bilden med kameran, bilden är inte beskuren.

                Om vi misstänker att det är en kriminaltekniker i kepsen(Vincent Lange, kanske)?
                1. Varför står han utanför avspärrningen?
                2. Vad gör han där?
                3. Står han där och försöker rekonstruera?

                4. Jag tycker att mannen i keps ser ut som en åskådare:
                Rad a: En tjej som står och pussar en man.
                Rad b: S.E. + en man mellan S.E. och polisvanen.
                Jag förstår inte vad Vincent Lange eller någon annan kriminaltekniker står där bakom paret, bland åskådarna.

                1. Jag tycker inte att det ser ut som Vincent Lange, som man kan studera här (mannen i skägg till höger) innanför avspärrningen.

                  Något som vore intressant att klarlägga är hur länge den unge mannen (ev. tillsammans med sin kamrat) uppehöll sig på platsen. Det verkar vara samma person som man ser invid piketbussen på en filmsekvens, då alltjämt Gösta Söderströms kommissariebil står kvar på trottoaren. Ynglingen och hans kamrat ska också ha fotograferats vid Sabbatsbergs sjukhus. Frågan är om de besökt mordplatsen mer än en gång under mordnatten. På tevebilderna ser det ut som om de lämnar hörnan och går norrut.

                  Som framgår av diskussionen nedan fanns Söderströms bil kvar på mordplatsen ännu vid midnatt.

                2. Hej igen Lennart,
                  Jag antar att Thomas P läser ditt svar.
                  Skandiamannen återvände till Skandia omkring 23.40, så om det är han på fotot så är det taget mellan det att avspärrningsbandet sattes upp på Tunnelgatan och ca 23.38-39.

      1. Tack för det. Fortfarande är det oklart för mig om mannen med kepsen som syns på bilden tagen inifrån Tunnelgatan också återfinns på denna bild. Det skulle kunna vara mannen längst till höger i gruppen som syns här: jag har förstorat en detalj i foto 1 så långt som det är meningsfullt.

        Detaljur ur foto 1, polisens brottsplatsbilder i FU-protokollet i Petterssonmålet

        1. Jag tittade nu på Lennart Remstams nya sida som tar upp Thomas Petterssons kritik, den är fortfarande under redigering. Där finns en bättre återgiven detaljbild från foto 1 som visar samma grupp människor.

          Så här ser den ut:

          Detalj från foto 1, återgiven av Lennart Remstam

          Thomas Pettersson har hävdat att mannen till höger tycks vara samma man som mannen med kepsen på bilden som startade diskussionen – och därmed sannolikt en av polisens tekniker eftersom han här står med en grupp poliser. Men på denna bild som håller en högre kvalité verkar det som om mannen till höger har en herrhatt och inte en keps. Troligen också en jacka och inte en rock.

          Det ser alltså ut som om mannen med kepsen är en annan person. Vilket förstås inte betyder att det måste vara Skandiamannen. Där är fortfarande frågan om när bilden är tagen helt avgörande.

          Se vidare Lennart Remstams sida: http://www.itdemokrati.nu/page53b.html

          1. Det verkar mycket riktigt vara fråga om två olika herrar. Men det avgörande här är ju att vi nu vet att bilden på mannen i keps är tagen av polisens tekniker. Därmed kan tidpunkten ringas in.

            1. Jag vet inte om det är tänkbart att någon med polisiära uppgifter befann sig på brottsplatsen med en kamera innan den tekniska undersökningen sattes in och tog några bilder. I förundersökningsprotokollet till Petterssonmålet där bilderna publicerades (se detta dokument sid 17ff) saknas det uppgifter om både klockslag och fotograf.

              Av brottsplatsundersökningsprotokollet (se samma dokument sid 10ff) framgår att de tidiga bilderna i serien – de som intresserar oss – är tagna under den tid då det bara fanns avspärrningar med plastband och inte med kravallstaket. Det syns också att det ännu inte lagts ner några blommor på mordplatsen. Kanske någon vet när de första blommorna kom på plats?

              1. I den gängse kronologin brukar anges att kravallstaketen skaffades fram kl. 03.00-04.00. Detta sedan bevakningsproblem uppstått på mordplatsen.

                Det förefaller osannolikt att någon annan än polisteknikerna tagit bilderna.

                Några blommor syns inte till på de första rörliga bilderna från mordplatsen, där man också skymtar Vincent Lange. Denne anlände till platsen först kl. 01.30:
                https://www.oppetarkiv.se/video/1154357/forsta-nyhetssandningen-om-mordet-pa-olof-palme

                1. Det är nog på sin plats att jag gör en komplettering/rättelse till min egen kommentar ovan:

                  Jag utgick ifrån att de tidigaste filmbilderna var de som förekom i inledningen av den första Rapportsändningen några timmar efter mordet. De bör ha varit tagna tidigast kring kl. 01.30. Men det finns faktiskt minst en sekvens som är filmad ännu tidigare. En av tidsmarkörerna i det fallet är Gösta Söderströms Saab, som då ännu står kvar på trottoaren. Dessutom verkar den unge mannen på bild 6 vara identisk med en av personerna på filmen. Detta visade Jimmy i en tidigare kommentar:
                  https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-7460

                    1. Jag tycker det är mycket bra att vi kan ha en konstruktiv diskussion där vi kan kosta på oss att kasta fram hypoteser och rätta dem vid behov.

                      Men vad är det som får dig att vara så säker på att Söderströms bil är borta när DN-bilden tas?

                    2. Jag garderade med ett ”nog”, eftersom det finns en liten möjlighet att Söderströms bil ändrat position. På andra bilder, liksom de rörliga filmsekvenserna, ser det annars ut som om Saaben står mycket nära avspärrningen.

                    3. Jag tror till och med att Söderströms bil kan stå som på den här bilden och att fotografen står på bilens högra sida (alltså till vänster på bilden).

                      Kommissarie Söderström på mordplatsen

                    4. Ja, fronten är framme vid plastbandet. Men plastbandet sitter högt. Jag kan fortfarande tänka mig att Söderströms bil står på just den platsen när DN-bilden tas. Men det är alltid svårt för en amatör som jag när det gäller fototeknik att bedöma sådana saker, i synnerhet som jag inte ens vet vilken optik som fotografen använde.

                    5. Nej, det är inte alldeles enkelt att analysera bilder. Jag är inte heller någon expert på området. Men nu har jag hittat DN-bilden i obeskuret skick och där framgår det tydligare att Söderströms bil inte står framme vid plastbandet på trottoaren, där den syns på andra bilder:
                      https://politikensplatser.wordpress.com/category/uncategorized/page/2/

                      Och denna bild torde ha tagits i nära anslutning (jämför mannen invid bussen):
                      https://www.websta.one/media/BjKGGDLFITe

                      Sedan finns det ett annat foto, som inte är lika lätt att placera kronologiskt, till en del beroende på om det är samma piketbuss som man ser på de andra bilderna, eller ej. Bussen ses här på en annan plats med strålkastarna påslagna, kanske i rörelse.. Söderström är borta, inga blommor syns till och skyddsstaketen är ännu inte på plats. Den bevakande polisen med öronlappar verkar vara densamma som på DN-bilden:
                      https://www.sydsvenskan.se/2016-02-27/idag-kunde-digitala-spar-ha-rojt-en-mordare

                    6. Intressant Mikael du kan ha rätt i att någon bytt plats med Söderström.Vet du var hundföraren parkerade sin bil ?

                    7. Jimmy, jag har inte sett något bildbevis på att någon annan polisbil än Söderströms befunnit sig på trottoaren, så något platsbyte i den meningen har jag inte talat om. Däremot har det givetvis sett olika ut med parkerade polisbilar på gatan under mordnatten. Att reda ut alla turer där, är kanske inte ens möjligt. Man får nog vara nöjd om man kan fastställa vissa hållpunkter. Detta med hundförarens bil har jag inga närmare kunskaper om.

                    8. Förtydligande hur jag tänker, om bilen på bild nr 6 skulle vara tagen på en annan befälsbil alltså innan Söderström ställer sin Saab på ungefär samma ställe så är filmsekvensen med söderströms Saab tagen efter bilderna 1 och 6.

                    9. Jimmy, det framgår av redogörelsen att det handlar om Söderströms befälsbil, dvs Saaben.

                      Det bör också påpekas att om det, mot förmodan, skulle vara Skandiamannen som syns på bild 6, så skulle fotot vara sensationellt även i ett annat hänseende. Det skulle sannolikt vara den allra första bilden från mordplatsen, tagen någon gång under perioden kl. 23.32 – 23.40 (avspärrningen fanns på plats först efter att ambulansen gett sig av). Eller har någon kännedom om någon tidigare bild?

                      Såvitt känt var journalisten Tommy Schönstedt och fotografen Kalle Melander från Expressen de första tidningsmänniskorna på platsen. Schönstedt har förklarat att de bl.a. fick en pratstund med Anna Hage, som berättade att statsministern hade förts bort i ambulans cirka tio minuter tidigare. Senare intervjuar han också Anders D.

                      Det var ju efter två tips från personer som hade lyssnat på polisradion, som Schönstedt och Melander begav sig från Marieberg till Norrmalm. Det var särskilt tips nr 2, där det uppgavs att det skulle kunna handla om statsministern, som gjorde att de satte extra fart. Tipsaren kan ha hört Gösta Söderströms berömda anrop eller en kvittens på detta. Den radiokonversationen ska enligt Söderström ha ägt rum samtidigt som lastningen av ambulansen pågick, dvs kl 23.27 – 23.28 (Söderströms eget tidsschema är dock som vi alla vet ett helt annat. Han anger kl. 23.34).

                      Detta ger en god uppfattning om hur tidigt Schönstedt/Melander kan ha kommit fram till mordplatsen och när de första Expressenbilderna kan vara tagna.

                      Kalle Melander skrev följande om Skandiamannen 26/5, när Filterartikeln diskuterades:

                      han va inte där när vi kom dit , o ingen av dom kända vittnen har sett honom, så har han varit där så är han den som gjorde det
                      https://www.websta.one/media/BjKGGDLFITe

                      Detta är ett väl långtgående uttalande. Att Schönstedt och Melander inte minns Skandiamannen är inte alls konstigt. Tvärtom, sannolikt har denne just hunnit återvända till Skandia, när Expressenmedarbetarna kommer till mordplatsen. På sin höjd har alla tre befunnit sig samtidigt på Sveavägen en mycket kort stund, tillsammans med ett antal nervösa poliser, vittnen som väntade på att få bli förhörda, olika förbipasserande osv. Det är inte lätt att minnas alla ansikten i den röran.

                    10. Någon bild före avspärrningen har jag aldrig sett. Frågan är om någon sådan verkligen existerar.

                      Fotot med alla människorna i fonden är taget i ett betydligt senare skede under natten. Tidigast vid tretiden. Det var vid Schönstedts och Melanders andra vända på mordplatsen. Dessförinnan hade de bl.a. varit på Sabbatsberg och på redaktionen. Du kan läsa vad Kalle Melander själv berättar:
                      http://www.helagotland.se/start/gotlandsk-fotografforst-pa-mordplatsen-6681066.aspx

                      Sedan är det viktigt att påpeka att det fanns flera tidiga fotografer på plats. Att jag tog upp Expressenmedarbetarna beror på att de själva upplevde att de var först. Dessutom finns en tydlig beskrivning av händelseförloppet i deras fall med viktiga hållpunkter. Aftonbladet m.fl. var hack i häl på Expressen. En Rapportfotograf befann sig också alldeles i närheten, vilket förklarar de tidiga rörliga bilderna.

                      Jag har nu också hittat en annan filmsekvens, där en polistekniker med kamera på magen figurerar på Tunnelgatan tillsammans med Vincent Lange, dvs tidigast vid kl. 01.30. I nästa sekvens visas sedan piketbussen, där man tydligt kan läsa registreringsnumret: EOR 611. Det kan förhoppningsvis underlätta identifieringen. Sekvensen börjar vid 08.10 :

                      Man kan tänka sig att bilderna i brottsplatsundersökningen tagits ca kl 01.15 – 01.45.

                    11. Intressant med piketbussar, det kan vara en viktig pusselbit.Angående Melanders foto , om det är taget vid ett senare skede samma natt,vad har då hänt med avspärrningsbandet?Titta på Remstams brottsplatsfoton 2 så ser du att avspärrningsbandet fanns där dagen efter.

                    12. Vid närmare eftertanke skulle jag tro att Melanders bild på människohopen och kvinnorna vid Skandia i förgrunden är tagen på kvällen den 1 mars, dvs efter att avspärrningen på Tunnelgatan hävts. Det borde kunna gå att få fram publiceringsdatumet.

                    13. Det är också intressant att ta del av Aftonbladetfotografen Janne Schmidts material. Hela filmrullen med alla de tidiga bilderna från mordplatsen publicerades i Aftonbladet 27/2 2016. Han var där med reportern Bengt Michanek, som uppger att de anlände till hörnan kl. 23 36. Här är bildserierna:
                      https://goo.gl/images/RdM8PD
                      https://goo.gl/images/mLCxCR

                      På flera av bilderna ser man ett par av mordvittnena, men också konkurrenten på Expressen, Tommy Schönstedt

                      Här berättar Bengt Michanek om mordnatten:
                      https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/RxzwLx/alla-tystnade-till-minnet-av-palme

                    14. På Janne Schmidts bilder ser man att Anders D:s vita taxi står på den plats på gatan, som är av intresse för bedömningen av bild 6. Där finns alltså ingen polisbil.

                      Kan man slå fast att taxin befinner sig där under det korta tidsintervall som är av intresse, borde man alltså kunna utesluta att bild 6 är tagen vid detta tillfälle.

                    15. Mikael, Melanders bild ser ut att vara den tidigaste.Titta på Pelle Svenssonsekvensen,09:20 in i inslaget så ser du att avspärrningen då var mer en trekant; från dekorimahörnan till pelaren vid tb-nedgången vidare mot trädet.Det är efter den avspärrningen folkhopen på Melanders bild stod.I inslaget ser vi oxå de yngre männen lämna platsen.Det då de börjar med att ändra avspärrningen och göra den mer större och fyrkantig. Bild 6 skulle kunna vara tagen medan det arbetet pågår eftersom de yngre männen syns på bilden igen när polisen knyter fast bandet i skandiaentrén.Isåfall skulle bild 6 mycket väl kunna vara tagen innan Anders taxi syns i bild.

                    16. Jimmy, till att börja med är det uteslutet att så mycket folk som man ser på Melanders bild skulle ha vistats på mordplatsen så kort tid efter mordet, dvs strax efter att ambulansen skulle ha kört därifrån. Man kan ju jämföra med övriga pressfoton i samma veva.

                      Bilden på folkhopen lär vara tagen efter att avspärrningarna hävts, troligen på kvällen den 1 mars. För den som önskar närmare besked är det bara att vända sig till Kalle Melander själv. Han om någon borde veta. Själv bedömer jag fotot som irrelevant i samband med diskussionen om bild 6.

                      Detta torde däremot vara en av de allra tidigaste bilderna från mordkvällen, där man är i färd med att få avspärrningen på plats, vilket du så riktigt observerat:
                      https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rLMr6R/han-var-forst-pa-mordplatsen

                      Om man studerar andra tidiga foton, som är tagna en stund senare, ser man att det inte finns någon fästpunkt vid Skandiadörren utan att plastbandet löper hela vägen från pelaren över till stupröret på andra sidan Tunnelgatan. Så om det överhuvudtaget gjordes någon fästpunkt vid dörren, så togs den snabbt bort och bandet drogs sedan på annat sätt.

                      Omedelbart efter skottlossningen gjorde Anders D en U-sväng med sin taxibil. Jag blir alltmer övertygad om att taxin sedan stod kvar där hela tiden tills han åkte därifrån för att bli förhörd hos polisen. Den stod där i varje fall när de första pressfotograferna kom till platsen. Man skymtar den även på de tidigaste tevebilderna.

                      Av Janne Schmidts bilder framgår det tydligt var taxibilen stod parkerad. Positionen är densamma i ett senare skede omkring midnatt, strax efter att Gösta Söderström har lämnat trottoaren:
                      https://www.websta.one/media/BjKGGDLFITe

                      Det förefaller alltså osannolikt att bild 6 är tagen under perioden ca 23.35 – ca 00.00, eftersom man i det fallet kan observera en polisbil på taxins plats.

                      Som jag redan varit inne på tidigare, finns däremot en polisbil parkerad på förväntad position under ett skede vid brottsplatsundersökningen. Det framgår av de rörliga tevebilderna som togs vid tillfället.

                      Sammanfattningsvis talar allt för att bild 6 är tagen av polisteknikerna, som kom till platsen kl 01.10. Detta är också precis vad man skulle kunna förvänta sig. Att någon för polisens räkning skulle ha tagit en miljöbild inifrån gränden redan strax efter halvtolv ter sig mycket osannolikt.

                      Vad gäller de unga männen tycks de ha varit mer intresserade av händelsen än många andra, vilket inte minst besöket på Sabbatsberg visar. Nästan som journalister. Det kan också betyda att de besökt platsen mer än en gång under natten.

                      Det har varit intressant att gå igenom alla tillgängliga tidiga foton från mordplatsen, men bild 6 kan vi nu lämna därhän, åtminstone vad Skandiamannen beträffar.

              2. Yttre befälet Gösta Söderström var väl på plats med sin befälsbil först av all polispersonal såvitt jag har kunnat läsa mig till. På min tid på RP skulle alla befälsbilar vara utrustad med kamera och kunna tillkallas iför att snabbt vara på plats när så påkallades. Hur det förhöll sig med den saken vid tiden för mordet vet jag däremot inget om.

          2. Mannen till höger är troligen polis,titta noga på toppen av hans mössa så syns det typiska mönstret igen, kan vara den polis som syns på den första nyhets sändningen från Sabbatsberg där man ser några poliser vid entrén, en i kort jacka utan hängsel och båtmössa.

    1. Remstams foto.

      Skandiamannen återvände till Skandia omkring 23.40. Han berättade då för väktarna Anna-Lisa G och Henry N att han hade hört att Olof Palme blivit skjuten. I övrigt berättade han att Palme hade blivit vänd och fått konstgjord andning av personer som rusat till. Det hade vällt ut blod ur munnen på statsministern och han var blodig i ansiktet. Skandiamannen berättade också att polisen varit brysk mot Lisbeth Palme.

      Om Skandiamannen var gärningsmannen måste han hört detta från någon som befunnit sig på mordplatsen. Att offret var Olof Palme blev känt först 23.26 – 23.27 genom Lisbeth Palme.

      Var Skandiamannen hörde uppgifterna måste ha varit på eller vid brottsplatsen, kanske nära Skandia.

      Så även om Renstams foto skulle vara äkta tar det inte död på Skandiamanspåret.

  84. På Remstams bild syns Söderströms Saab till vänster på gångbanan så han hade inte lämnat när bilden togs.

    1. Polisbilen till vänster på den obeskurna bilden kan inte ha stått på gångbanan, eftersom den i så fall skulle ha befunnit sig innanför avspärrningen.

      1. Men hur kan då bilen skymma trädet som avspärrningsbandet var lindat runt om den stod på körbanan ?

        1. Jag kan inte urskilja det som du beskriver. Möjligen talar vi om olika bilder. Jag utgick alltså från foto 6 i bildsviten ovan. Det är ju den bilden som hela denna diskussion gäller.

          1. Vi talar om samma bild nr 6,Om du tittar noga så ser du dem två stolparna till hänvisningsskylten ( brunkebergstunneln) och sedan bilen men inget träd; bilen står mellan stolparna och trädet på gångbanan.

            1. Det tycks vara som Jimmy skriver, polisbilen stod på gångbanan. Här är en detaljförstoring från vänstra delen av polisens foto nr 6:

              Från vänstra delen av polisens foto nr 6

              Jämför den bilden med detaljen från polisens bild nr 1 som finns högt upp i den här kommentaren. Trädet står på trottoaren, om än en bit ut mot gatan. Polisbilen stod mellan hänvisningsskylten mot tunneln och trädet.

              Det visar att det har gått en viss tidrymd mellan polisfotona 1 och 6. På foto 1 finns inte polisbilen av personbilsstorlek på den platsen, bara piketbussen. Frågan är förstås vilken bild som tagits först och vid vilka tidpunkter de två bilderna tagits.

              1. Jag kan inte få det till annat än att den vänstra polisbilen står på körbanan. Troligen är det samma
                bil som förekommer på de första rörliga bilderna som jag länkade till ovan och som är tagna tidigast kl 01.30. Piketbussen har dock vid den tidpunkten lämnat platsen. Och när det gäller Gösta Söderströms Saab, så ser man hur den stod på gångbanan i ett betydligt tidigare skede.
                http://www.politiskamord.com/p4gosta.html

                1. Beträffande trädet, så skulle det troligen ha varit synligt framför polisbilen om bilden hade tagits från en position längre åt höger.

                2. Jag tycker det framgår ganska tydligt att polisbilen på bild 6 står mycket nära hänvisningsskylten, framför trädet och alltså på trottoaren.

                  Här har vi en bild på vad som bör vara samma polisbil – tydligt uppe på trottoaren – tagen vid ett tillfälle då taxichauffören Anders D är kvar på mordplatsen. Det är som synes en pressbild från Expressen, publicerad den 1 mars.

                  Från Expressen 1 mars 1986

                  Anders D – ett av de mest centrala vittnena – fick följa med till polishuset och förhördes där. Förhöret inleddes enligt protokollet klockan 00.20 och höll på till 01.30. Bilden bör alltså vara tagen innan dess, senast några minuter efter midnatt. Och polisbilen som syns bör vara Gösta Söderströms kommissariebil som stod just där, uppe på trottoaren. Se till exempel bilden högt upp på den här sidan.

                  Det betyder att polisfoto nr 6 – det med kepsmannen – bör vara taget när Gösta Söderström är kvar på platsen. Jag har inte just nu aktuellt för mig när han lämnade Dekorimahörnan, men det kanske någon annan har koll på.

                  1. Jag kan svårligen urskilja någon Saab på bild 6 och därmed inte heller Gösta Söderströms kommissariebil. Trädet är helt enkelt inte synligt från den vinkel som bilden är tagen. Man får bättre koll på vinklarna när man studerar de rörliga bilderna.

                    1. Ja, det är ju helt klart att Söderströms bil står längre söderut – närmare Kungsgatan – än vad den bil gör som syns på polisens foto nr 6.

                      Men det besvarar förstås inte alla frågor. Det kan fortfarande vara Söderströms bil på bild 6 om vi inte klart ser detaljer som visar att så inte kan vara fallet. Det kan ju ha funnits skäl att flytta bilen en liten bit från dess ursprungliga position, till exempel för att kontrollera att det inte låg något bevismaterial på marken under den eller av någon annan, i efterhand kanske ointressant, anledning.

                      Om det är någon annan bil borde det gå att klarlägga vilken. Den måste i så fall ha kommit dit sedan Söderströms kommissariebil gett sig iväg eller åtminstone bytt position ett antal meter.

                    2. Och som framgår av bl.a. de tidigare bilderna på Söderströms kommissariebil kan ett fordon som skulle ha befunnit sig på trottoaren, endast ha varit synligt från Tunnelgatan på detta sätt (bild 6) om det hade befunnit sig en bra bit innanför avspärrningen. Allt talar alltså för att polisbilen är parkerad på gatan.

                    3. För att bild 6 ska vara intressant med avseende på Skandiamannen måste ju bilden ha tagits i ett ganska snävt tidsfönster kort tid efter mordet. Då inställer sig framför allt frågan varför någon för polisens räkning skulle ha tagit en sådan bild i detta tidiga skede.

                      Jag har nu tittat noggrannare på den första Rapportsändningen och tycker att polisbilens position på gatan stämmer bra med den vänstra bilen på bild 6. Tevefotografen står till höger om bilen, inte rakt framför. Det får man ta hänsyn till när man ska försöka avgöra hur stor del av bilens front som kan vara synlig inifrån gränden. Sedan är det förstås möjligt att en likadan polisbil stått på samma plats i ett tidigare skede.

                      En hypotes skulle kunna vara att bild 6 är tagen strax efter att polisteknikerna har kommit till platsen kl. 01.10. Piketbussen lämnar sedan hörnan någon gång därefter och syns därför inte till på de rörliga bilderna i Rapportsändningen, som är tagna tidigast kring kl 01.30.

                      Det som förbryllar är detta med den unge mannen, som hittills bara har varit synlig på bilder, då Gösta Söderströms Saab fortfarande har varit kvar.

                      Här har också en stillbild på polisbilen tagits fram (bild 2). Betänk alltså att fotografen står något till höger:
                      https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/8wxzWQ/nya-vittnen-forhorda-om-palmemordet–har-vallats-pa-mordplatsen

    1. Märkligt att tidningen tagit in detta läsarbrev. Den berättigade frågan inställer sig hur en dansk gymnasielärare skulle kunna veta mer om de senaste turerna i mordutredningen än någon annan. Det verkar i vanlig ordning röra sig om skribentens egna spekulationer.

    2. Ja, som du säger: ”lite vagt men en god sammanfattning”. En teori som många av oss ‘här’ kan vara beredda att ‘skriva under’ på, och som nämnts här många gånger. Alltså, lite intressant, men inte mycket nytt att komma med. OM det sker något som helst avslöjande inom ett halvår återstår att se.Det verkar lite osannlikt, med tanke på vilka krafter ‘vi’ tror ligger bakom det hela. Men man hoppas.

  85. Gunnar – Expressens artikel från 2011 som du la ut 27 juni, där Anna Lindhs mördare Mijailo Mijailović intervjuas är mycket intressant. I den framgår att Mijailović inte är en helt avvikande person som styrs av inre röster utan en kille som hamnat i utanförskap med droger och annat som följd. Jag tycker som du att hans berättelse för tankarna till Robert Resslers resonemang.

    Jag tycker även att det finns likheter med Skandiamannen.

    Exempel:

    TILLFÄLLE
    * Mijailo Mijailovic 2011:
    ”Jag såg Anna Lindh och hennes väninna utanför NK. Där och då bestämde jag mig för att attackera henne”.
    * Profileraren Robert Ressler 1998:
    Ressler menade att en gärningsman med den personlighet som profilen pekade på kan ha agerat med kort varsel i ett område där han bodde eller arbetade. Det var vidare förenligt med personlighetstypen.
    * Scenario Skandiamannen gärningsman 2018:
    Lämnade sin arbetsplats Skandia alkoholpåverkad, 60 meter norr om mordplatsen, kl. 23.19 – 23.20, 1-2 minuter före skotten och med sitt vapen som han annars förvarade i sitt låsta kontorsrum. Ute på Sveavägen upptäckte han paret Palme.

    Jag har gjort en sammanställning nedan baserat på artikeln som jämför morden och med ett scenario där Skandiamannen var gärningsmannen.

    ——————————————————————————————————————————–

    *** LIKHETER OCH OLIKHETER MELLAN MORDEN PÅ OLOF PALME OCH ANNA LINDH ***

    PROFILERAREN ROBERT RESSLER (1998)
    Profileraren Robert Ressler som Granskningskommissionen hyste stor tillit till i jämförelse med polisens egna, då 1998 oerfarna, profilerare. I princip rekommenderade han att man rensar bort allt som inte kan slås fast som fakta. Exempelvis att gärningsmannen skulle ha lagt sin hand på offrets axel före skottet torde få betraktas som ett antagande snarare än belagda fakta. Exempel på fakta är istället valet av vapen och ammunition, skottets placering, att Lisbeth Palme inte dödades och valet av plats. Det fakta Ressler behövde för profileringen hade han antagligen tillgång till.

    Att Ressler inte hade samma detaljkunskap om Palme-fallet, alla dess motivbilder och den politiska situationen som t.ex. Hans Holmér, Krusell, Wingren, GW, Jan Guillou eller Pelle Svensson gör inte hans profilering mindre trovärdig utan det är hans kompetens och erfarenhet inom profilering som enbart bygger på fakta som gör skillnad mot Holmér & Co.

    TILLFÄLLE
    * Mijailo Mijailovic 2011:
    ”Jag såg Anna Lindh och hennes väninna utanför NK, jag var på väg ut från varuhuset och de var på väg in.” Där och då bestämde han sig för att attackera henne. Han säger att han stod kvar utanför och laddade.
    På frågan om han hade tänkt anfalla någon den dagen, säger han:
    ”- Nej, men sen fick jag syn på henne. Om jag hade tänkt så där, då hade jag kunnat ta vem som helst, före eller efter. Det var ingen slump att det blev hon. Folk ställer så dumma frågor: Kände du igen eller visste du vem hon var? Hur kan man tro att någon inte visste vem hon var?”

    * Profileraren Robert Ressler 1998:
    Ressler menade att en gärningsman med den personlighet som profilen pekade på kan ha agerat med kort varsel i ett område där han bodde eller arbetade. Det var vidare förenligt med personlighetstypen att begå ett ”spontant” och ”opportunistiskt” brott, som det uppenbarligen var fråga om. Han ansåg att det förhållandet att Olof Palme så ofta rörde sig fritt ute utan livvakter ökade sannolikheten för att ett ”opportunistiskt” brott av det här slaget skulle kunna inträffa; det förtog något av slumpmässigheten i mötet. En person av det här slaget kan mentalt ha planerat att attackera en auktoritet av något slag, genom att ha genomlevt det i sin fantasi om och om igen. I den meningen kan mötet med Olof Palme ha utlöst en gärning som gärningsmannen i sitt sinne var förberedd att begå.”

    * Scenario Skandiamannen gärningsman 2018:
    Lämnade sin arbetsplats Skandia alkoholpåverkad, 60 meter norr om mordplatsen, kl. 23.19 – 23.20, 1-2 minuter före skotten och med sitt vapen som han annars förvarade i sitt låsta kontorsrum. Ute på Sveavägen upptäckte han paret Palme. En gissning varför han hade vapnet med sig var att det var sen fredagskväll i City och att han skulle åka bort på en veckas semester.

    PERSONLIGHET
    * Mijailo Mijailovic 2011:
    Hade du skadat någon annan om de hade försökt hålla fast dig? ”Nä, det fanns ju flera tusen där, och jag hade hat mot politiker, inte någon annan. Det är liksom, det känns obehagligt att prata öppet om det. Man har ju… jag är medveten om att jag har orsakat mycket sorg.” Men det var inte drogernas fel, säger han.
    ”- I efterhand inser jag att det var svagt att skylla sina egna misslyckanden på politiker. Det är inte politikerns fel att det har gått snett för en, att man inte hittat sig själv i tillvaron.”
    Hur han försökte och nästan lyckades lura till sig vård i stället för fängelse:
    Tingsrätten skrev i sin dom: Tingsrätten finner sammantaget att Mijailo Mijailovic brister i trovärdighet och att hans uppgifter om att en inre röst styrde honom därför inte förtjänar avseende och dömde honom till fängelse. Högsta domstolen blev sista instans. Då hävdade överläkaren Göran Fransson från rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall, där Mijailovic suttit tiden innan den sista rättegången, att Mijailovic agerat medvetet för att få rättspsykiatrisk vård. HD gick på tingsrättens linje och dömde Mijailo Mijailovic till livstids fängelse.
    Något han själv nu säger var riktigt.
    ”- Jag svamlade för att få rättspsykiatrisk vård. Allt var påhittat. Jag hörde inte röster. Det var bara ruffel och båg.
    – Jag vet inte vad det är för domstol och läkare att du i Sverige 2004 kan säga Jag hörde röster när jag begick brottet och de går på det. En läkare som tror på tomtar och troll, som ska lära upp studenter, men själv inte vet vad som är rätt och fel.”
    Vad tror du är den största missuppfattningen om dig?
    ”- Att jag är sjuk, allvarligt psykiskt störd. Människor skapar sig en bild genom media och det är inte alltid det är sant.
    – Att må dåligt är inte samma som att vara sjuk.”
    Mijailovic säger att poliserna som hörde honom sa att de skulle informera Anna Lindhs familj om vad han nu berättat. Själv har han inget han vill säga till dem.
    ”- Nä, nej. Det känns osmakligt att säga någonting. Det är två grabbar som blivit föräldralösa i en väldigt ung ålder. Du kan inte begå ett mord och sen säga förlåt. Man kan inte bli förlåten för vad som helst.”

    * Profileraren Robert Ressler 1998:
    Enligt Ressler är den person som profilen föreställer inte psykopat, utan snarare det Ressler ville kalla borderliner (”a borderline personality”). Graden av personlighetsstörning var med andra ord inte så kraftig som den framställdes i profilen. Det beteende som gärningsmannen i detta fall företett är tillräckligt sofistikerat för att utesluta en psykopat (”there is too much intricate behavior for a psychotic in this case”), men förenligt med vad en ”disorganized killer” är kapabel till. (Ett mer typiskt beteende för en psykopat hade enligt Ressler varit att skjuta Olof Palme i eller utanför biografens entré.). Gärningsmannen har sannolikt haft relationssvårigheter hela livet, särskilt med auktoriteter av olika slag. I vuxen ålder formas tillvaron av hans misslyckanden. Han är inåtvänd, ensam och personlighetsstörd men inte psykotisk. Hans tillstånd tycks nära kopplat till att han misslyckats i livet, dvs. det har mer att göra med hans livsvillkor än med endogen psykisk sjukdom. Allt eftersom åren går, misslyckandena fortsätter och ingen lycka kommer hans väg blir han mer deprimerad. Han blir en inåtvänd grubblande person som funderar över saker som egentligen inte berör honom – ”he becomes the type that sits and broods over social issues that really don’t affect him”. I den meningen kan han ha ett känslomässigt intresse för politik och koppla samman sitt liv med sådant som i verkligheten inte har med hans situation att göra. Han kan t.ex. tänkas irritera sig på sådant som ”Harvard-affären”, ”ubåtarna” eller andra saker som diskuteras i medierna. – De två grundläggande personlighetsdrag som man kan förvänta sig hos gärningsmannen, utgående från beskrivningen i GMP, är enligt Ressler alltså depression och paranoia.
    Tillståndet har antagligen successivt förvärrats och fortsatt att förvärras efter mordet. Personlighetstypen är sådan att gärningsmannen mycket väl har kunnat leva med detta utan att berätta det för någon, något som enligt Ressler inte skulle gälla för en psykopat, som förr eller senare skulle ha röjt brottet för personer i sin omgivning. Att gärningsmannen begått självmord är en påtaglig möjlighet.

    * Scenario Skandiamannen gärningsman 2018:
    Extremt självhävdelsebehov som omgivningen uppfattat som narcissistiska och att han även var en mytoman. Uppvuxen i Indien på trettiotalet där han lämnades bort på internat och även senare på Sigtuna internat när föräldrarna stannade kvar i Indien. Den blyge Skandiamannen kände sig ensam och övergiven i sin uppväxt. Andra exfrun: ”Han var en svag själ. Han hade dåligt självförtroende och var nog född sådan. Han ville bli något helt annat och betydlig mer glamoröst. Han tålde inte motgångar och han ojade sig när han såg Palme på TV”.
    Skandiamannen begick självmord i juni 2000.
    I läkarböckerna står att en traumatisk upplevelse i barndomen, exempelvis att ha blivit övergiven, kan leda till en lättare personlighetsstörning som borderline.

    VÅLDSBENÄGEN HISTORIK
    * Mijailo Mijailovic 2011:
    Ja, bl.a. attackerat sin pappa.

    * Profileraren Robert Ressler 1998:
    En psykopat skulle enligt Ressler också vid 35-45 års ålder ha en dokumenterad historia av våld bakom sig, vilket Ressler inte trodde att denna person hade. Gärningsmannen kunde mycket väl ha haft andra bekymmer med rättsvårdande myndigheter, men inte en bakgrund som våldsbrottsling. I det sammanhanget kunde Ressler mycket väl tänka sig att gärningsmannen var vad han kallade en ”auktoritetsmördare” (”authority-killer”), som livet igenom vänt sig mot auktoriteter som fadern, skolan, militären och arbetsgivare samt därigenom successivt byggt upp en fientlighet mot överheter av olika slag.

    * Scenario Skandiamannen gärningsman 2018:
    Nej.

    MOTIV:
    * Mijailo Mijailovic 2011:
    Varför attackerade du Anna Lindh? ”För att jag kände hat mot politiker, både svenska och serbiska. Jag skyllde alla mina egna misslyckanden på politiker, säger Mijailo Mijailovic.”
    När du stod och laddade, som du säger, vad tänkte du då?
    ”Jag tänkte: Nu fick jag syn på en politiker. De ska liksom, de ska få se nu. Jag levde på a-kassa, sjukbidrag, hade låg ersättning och ingen utbildning. Ingen framtid. Jag var är en människa utan jobb, utan bil, utan vänner, utan chans.”
    – ”Jag ansåg att politiker var roten till allt ont. Att de skulle bestämma över ens liv, och man skulle dansa efter deras pipa.”
    Han säger en annan toppolitiker lika gärna hade kunnat bli hans offer:
    ”- Grejen är den att jag tittade också på Lars Leijonborg, på ett torgmöte. Men då hade jag ingen kniv på mig. Om jag hade haft det så hade jag kanske angripit honom.”
    Nästan exakt ett dygn senare stötte han av en slump på utrikesministern. Då låg kniven som han tagit med sig hemifrån i hans ficka, säger Mijailovic. ”Jag var förvånad att det inte fanns livvakter. Jag tycker att det är märkligt än i dag att det inte fanns livvakter.”
    Det har spekulerats i ett politiskt motiv, att Mijailo Mijailovic ville hämnas för att Anna Lindh offentligt hade tagit ställning för Natos bombningar av Serbien. Men enligt Mijailovic kände han inte ens till att utrikesministern uttalat sig om bombningarna.
    ”- Det har ingenting med det att göra.”

    * Profileraren Robert Ressler 1998:
    I grunden saknas det motiv här. I stället rör det sig om vad Ressler kallade ”personal cause”. Han delade därför uppfattningen i GMP att det rör sig om ett personligt till skillnad från privat motiv. Det betyder att gärningsmannens ”motiv” härrör från omständigheter i hans eget personliga liv. Enligt Ressler borde det röra sig om en fixering vid Olof Palme, eller irritation över denne (”Olof Palme represented what was irritating this guy in his life.”). Ressler såg därvid Olof Palme som symbol – ”syndabock” – för gärningsmannens egna tillkortakommanden och frustrationer i livet.

    * Scenario Skandiamannen gärningsman 2018:
    ”För att få en guldstjärna i kanten hos personer han ville vara duktig inför” (Närstående). ”Han ojade sig när Palme syntes i TV” (Andra exfrun).

    ALKOHOL- OCH/ELLER DROGPÅVERKAN
    * Mijailo Mijailovic 2011:
    ”Jo, jag förstod direkt, men jag var fortfarande hög. Jag nyktrade till i skogen i Södertälje, när jag slängde kläder.” Mijailovic säger att han tog tre milligram Flunitrazepam – ett receptbelagt lugnande och sövande medel, samma aktiva substans som används i Rohypnol – innan han åkte in till stan den 10 september. Att han var i sin egen värld.
    ”- Det gjorde det lättare att gå över tröskeln. I vanliga fall kanske man tänker på konsekvenser, men med Flunitrazepam tas spärren bort. Då går man ett steg längre.”

    * Profileraren Robert Ressler 1998:
    Han ansåg det vidare helt osannolikt att en person av den typ som beskrivs i profilen skulle vara narkotikamissbrukare och knappast heller alkoholmissbrukare.

    * Scenario Skandiamannen gärningsman 2018:
    Andra exfrun: ”Efter mordet på Palme blev han ganska alkoholiserad”. På mordkvällen hade han varit ute och ”druckit middag” enligt väktaren Anna-Lisa G vilket tyder på att personalen på arbetsplatsen kände till hans dryckesvanor under arbetstid, tillika alkoholkonsumtion. Begick självmord i juni 2000 med hjälp av alkohol och värktabletter.

    VAPEN
    * Mijailo Mijailovic 2011:
    Medtagen kniv i fickan.

    * Profileraren Robert Ressler 1998:
    Valet av vapen och ammunition tyder på en icke professionell gärningsman.

    * Scenario Skandiamannen gärningsman 2018:
    Tävlade och tränade pistolskytte under femtiotalet, okänt för hans båda exfruar. Hade genom nära vän tillgång till vapen av samma typ som mördade Palme.

    https://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/mijailovic-talar-ut-det-ar-dags-att-sanningen-kommer-fram/

  86. Är Skandiamannens förklaringar rena rama lögnen? Eller,alternativt/ En helt alkoholförvirrad som minns alla händelserna i en totalt fel ordning. Han sade sig ha pratat med Lisbet? Holmer borde fått sparken med att helt nonchalera ett så viktigt vittne och kalla denne för en elefant i glashus. Under ”noll, totalt under noll!
    S- Sverige börjar bli värre än Ljug- Ryssland. (Bananrepublik) Maktmissbruk och naiv vänskapskorruption. Hoppas väljarna får en kursändring till stånd i det kommande valet i höst.

  87. Ytterst är det partiet som låter MOP hända. Sap har byggt upp landet tillsammans med näringsliv och deras kontakter.
    Nu ville näringslivet och deras kontakter inte längre ha Palme kvar Sap lät då de hemligtjänster runt OP förflatas och missköta sitt jobb. Makten framförallt Avundsjuka lockelse till pengar om nya system infördes
    Tillräckligt många sossar ville ha CHANGE! Tillräckligt många sossar ville ha en annan politik
    Yuppinas framgångar ville ledande sossepampar också ha-sossar utan själ för partiet sossar som bara såg politk som karriär.

    1. Vill man få bort sossarna från makten föreslår jag att man kritiserar deras förda politik de senaste fyra åren istället för att ägna sig åt allehanda konspirationsteorier som inte går att belägga. Går alldeles utmärkt att debattera sossarnas högervridning utan att dra in MOP.

  88. För egen del blandar jag mig inte alls i det kommande svenska valet. Palme var S- politiker! Det jag närmast tänkte på var nog hur en lösning av Palmemordet skulle påverka landets politik. Lösningen kan vara skrämmande. Palmemordet är nog politiskt färgat, oberoende vem eller vilka motiv som ligger bakom, det går inte att komma ifrån.

  89. Ett tillägg/ Palme blev mer och mer maktfullkomlig, därav hatet och det ev. motivet till mordet. Sverige har ju varit det trygga folkhemmet ända sedan August Palm steg i land, så det finns djupa politiska rötter och krafter, som till och med kan påverka mordets lösning i en viss riktning, åtminstone i den småningom kommande officiella lösningen.

  90. Av hensyn til rikets sikkerhet?
    Først takk til deg, Gunnar, for utholdenhet og integritet. Her fra den andre siden av Kjølen kan det synes som om din blogg er den mest seriøse og mest åpne for kreative innspill. Jeg har fulgt ditt forfatterskap en stund, særlig etter at det såkalte Stay Behind-sporet (SB) ble løftet fram. Her i Norge har vi jo vært klar over denne ”staten i staten” siden 1978 da Hans Meyers våpenlager ble eksponert i sentrale Oslo. Vi fikk Lund-utredningen på midten av 1990-tallet som avdekket ulovlig overvåking, og det kom etterhvert fram at i den demokratiske velferdsstaten opererte krefter med andre agendaer enn det som kom fram i åpne diskusjoner og main-stream-media. Det har hele tiden vært en repetisjonsøvelse i forbindelse med Palmemordet at dersom dette handlet om en konspirasjon ville noen, før eller siden, sprekke og fortelle det de visste. Fra SB ble dannet i 1948 til den ble faset ut omkring 1995 gikk cirka 1000 personer inn og ut av denne organisasjonen og alle holdt kjeft! Lojaliteten var absolutt! SB ble avløst av E-14 i 1995 og denne organisasjonen ble hemmeligholdt fram til 2011. Den fungerte på siden av Forsvarets E-tjeneste (svenske MUST) og opererte på Balkan, i Irak og Afghanistan lenge før 11.september 2001. Alle holdt kjeft. Det er mulig at et av ofrene i den såkalte Orderudsaken – Anne Orderud Paust – tjenestegjorde i E-14. Denne saken nærmer seg nå gjenopptagelse.Det er paralleller til MOP her som jeg ikke skal gå nærmere inn på.
    Så til den siste utviklingen med FILTERs artikkel og bombastiske løsning. Her er det, som mange har påpekt, svært mange løse tråder, og jeg antar at tidsskriftet sitter inne med mer. Dette må gjelde mordvåpenet. Jeg har særlig blitt overrasket over Securitas-personalet på Skandiahuset som husker feil -( Anna-Lisa G). Interessant er også [Skandiaanställde] Per H:s rolle, som vi gjerne skulle hatt flere detaljer om. Jeg følger videre med interesse.

    1. Intressant med ett norskt perspektiv på det hela.
      Vore även intressant med mer info angående ”Orderudsaken”, och vilka parallellerna till MOP var, som du inte vill gå in på i denna post…(?).

  91. Fråga:
    Jag vet att det påstås vara en revolver 357 magnum (ett vapen som också kan skjuta cl 38 special)
    han har något vitten pekat ut ett vapen, eller är det en hypotes utifrån krutstänksfragment från ammunition ? ?
    det är i så fall inte ett tekniskt bevis för vapnet utan för ammunitionen.
    Redan inledningsvis reagerade jag för att mordet skedde med ETT skott (av ett vapen för 6 skott)
    närmaste vittnet (trodde jag blev lindrigt skadad – men har nu läst mig till att hon inte fick ens blodvite)
    :-:
    Jag påstår att alla – UTOM DE ABSOLUT MEST DUGLIGA – INTE skulle nöja sig med ett skott mot offret.
    Mest sannolika är 4+2 (offer + vittne) – möjligen 3+3.
    ALLTSÅ OM – vapnet hade möjligheter till fler än 2 skott.
    :-:
    TÄNK :-: hagelbössa – kapa pipor å kolv – du har ett vapen för 2 skott. ( ok – hagelpatroner)
    MEN det är centrumantändning på pistolammunitionen – med 2 instickspipor ( som senare totalförstöres med hjälp av en skärbrännare ) och du har ett vapen för 2 snabba skott – ett vapen som inte kommer att hittas.
    :-:
    all ammunition finns tillgänglig – utifrån den – de instickspipor som tillverkas.
    det går att köpa ‘gevär som surplus’ exempelvis på många ställe ni USA,
    eller på andra ställen bra att kapa i rätt längd – lite jobb med en borrmaskin och du får in patronerna – lite silvertape för att fixa så att de passar in i hagelpartonläget
    :-:
    Som sagt ett – ospårbart vapen –
    :-:
    Åter igen – varför bara ett skott i offret -?-
    där kan man fråga sig varför inte även vittnet drabbades – ? –
    och vad var det VERKLIGA motivet ???
    kanske var skottet som svedde vittnet enbart för att ge att alibi ???

    beakta att av alla morden så är övervägande antalet mördade av nära anhöriga ! ! ! !
    .

    1. Hypotesen om en magnum bygger på de upphittade kulorna i kombination med resultatet av en jämförande analys av dessa kulor och ammunitionsresterna på makarna Palmes kläder.

      1. Gott – alltså ingen har ‘identifierat’ VAPENFORMEN visuellt.
        OM upphittade kulor verkligen är från mordvapnet är alltså fortfarande ovisst.
        DE KAN VARA ‘planterade’ men av samma typ som utsträmmningsgasen på offrets kläder anger.
        och i så fall KAN de vara planterade av mördaren – eller personer i mördarens gruppering.
        Det jag saknar är identifieringen av räfflingen,
        varje vapen har sin form av räffling, ett gevär har sin form – pistoler – revolvrar mm har olika utifrån tillverkningen. skulle till exempel räfflingen tyda på ‘gevär/karbin’ liknande så faller ju hela revolver 357 magnum-identifieringen, och ‘varför’ skulle kulorna tvättas innan det kunde konstateras verkligen vara från offret – var det möjligen för att HINDRA att fastställa att de INTE hade passerat genom offret.
        Alltså är räfflingen överensstämmande med 357-magnum-revolver : eller kan den möjligen vara ‘oidentifierad’ ? ?

        Visst är det bra om mördaren – och motivet kan fastställas, men det underlättar också om VAPNET kan identifieras – och med det kan ett tekniskt bevis finnas, om det skulle gå att hitta anskaffningsbevis för vapnet – vapendelar.
        Exempel: Om jag transporterar mig internationellt med flyg, så kan kapade gevärspipor sannolikt transporteras i kryckor av metallrör (om jag går med kryckor) – eller kanske i en golfbags metallrör – vem skulle se det. även några patroner skulle kunna smugglas på det sättet sen behövs det inte so mycket metallarbete för att ha ett vapen för 2 skott. (vi talar om säkerhetskontrollerna i tiden 1980 – 1990 : inte dagens kontroller ))
        (( alltså med ett sådant vapen så faller allt ‘dravel’ om möjlig tillgång till befintlig revolver ))

    2. Du säger det själv:

      Jag påstår att alla – UTOM DE ABSOLUT MEST DUGLIGA – INTE skulle nöja sig med ett skott mot offret.

      En utbildad hitman med mycket träning och erfarenhet av dylika operationer får väl räknas till en av ”DE ABSOLUT MEST DUGLIGA”, eller?

      1. skott 2 – motsäger det – eller vad som egentligen hände.
        ingen lämnar ett ögonvittne – i onödan.
        6-skottsvapen ???

    3. Den allra tidigaste vittnesbeskrivningen av mordvapnet görs av taxichauffören Anders D i ett förhör bara en timme efter mordet. Han uppger då att vapnet hade ”en ovanligt lång pipa, typ Colt”:
      https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMM3cyUjBZTVFTV0E/view

      Till journalisten Tommy Schönstedt har han strax innan beskrivit vapnet som ”en sån där vilda västern-revolver med lång pipa”:
      https://www.expressen.se/nyheter/statsministern-kan-vara-skjuten-ak-for-fan/

      1. I tingsrätten ändrade sig Anders D till att ha sett en mynningsflamma istället för en lång pipa. Det finns väl då inget vittne som har sett vapnet?

        1. I hovrätten säger han sig vara säker på att han har sett ett vapen. Referatet börjar vid 03.45:

          1. Anders D tog tillbaka i tingsrätten att han hade sett att vapnet hade lång pipa. På frågan från åklagaren om vapnet var stort eller litet kunde Anders D endast svara att han sett en lång mynningsflamma, inte någon lång revolverpipa. ”Vilda västern-revolvern” var således en synvilla och någon känd detaljerad trovärdig vittnesbeskrivning av vapnet finns inte.

            Däremot visar spåren på kulorna att pipans längd måste ha varit minst 4 tum (10,2 cm) för att de inte har blivit ”uppsvampade”. Därmed behöver inte mordvapnet ha varit lika stort som GW:s ”spädgris”.

            Ett vapen med en piplängd på 4 eller 6 tum (10, 15 cm) ger också förklaring till vad den klumpigt flyende mannen, som Yvonne N mötte, försökte stoppa ner med högra handen i sin cirka 15 * 20 cm stora väska utan att verka lyckas.

            Sannolikheten kan bara vara akademisk att den klumpigt flyende mannen med fladdrande mörk trekvartslång rock och lågskor var någon annan än den någon minut innan rymmande gärningsmannen med fladdrande mörkt trekvartslångt ytterplagg och lågskor nere på Tunnelgatan.

            I ett misslyckat förhör med Yvonne N den 30 januari 1987 berättade hon när polisen visade henne ett foto av Skandiamannen att kroppshyddan, längden, skorna och inte minst handledsväskan stämde, men däremot inte rocken som hade varit tunnare och fladdrade mycket. Att det inte stämde berodde på att polisen inte visat det foto på Skandiamannen hur han var klädd den 28 februari med en tunn rock som kunde fladdra utan istället valt ett foto på honom där han bär en tjock rock som inte kunde fladdra!?

            Till det kommer då att Skandiamannen har bevisat befunnit sig på mordplatsen eftersom han såg Lars J stå inne i gränden. Skandiamannen själv hävdade att han var ett mordplatsvittne men ingen av de fåtal vittnena, även minuter efter, på platsen såg Skandiamannen, trots att polisen frågade efter honom i förhören. De kunde däremot peka ut varandra.
            ”Chevamannen” Leif L påstod så sent som i maj i Expressen att han såg Skandiamannen på mordplatsen. Allting pekar dock på att Leif igen har blandat ihop Skandiamannen med vittnet Jan-Åke S.
            För att kunna se Lars inne i gränden måste Skandiamannen som vittne, dessutom med gärningsmannasignalement, ha stått på en plats där även de övriga i korsningen borde ha sett honom. Det gäller även han om stod vid trottoarkanten.

            Att Skandiamannen kunde agera med kort varsel som en minut före skotten efter samtal med väktarna, Inge M:s tveksamma tidsangivelser, vapentillgången, varför han bar vapen just denna kväll, motiv, personlighet och andra frågetecken finns det trovärdiga förklaringar till i Palmeutredningen, Lars Larssons ”Nationens fiende” och i Filters Palme-magasin.

            Det finns naturligtvis även frågetecken kring Skandiamannen som ännu inte har fått troliga svar. Exempel på dem är mannen som Nicola F såg följa efter paret Palme och som inte var Anders B och detaljerna från mordplatsen som Skandiamannen kunde berätta om för väktarna kl. 23.40.

            När Thomas Petterssons ”Den osannolika mördaren” kommer i augusti kanske även de svaren kommer och övriga nya fakta som framkommit ändra den allmänna uppfattningen om vem som var Olof Palmes trolige baneman och ge upprättelse och avböner till Christer Petterssons familj.

  92. Såg en dokumentär på Netflix nyligen om ett gäng brittiska rekryter som fick genomgå samma tester och träning som SOE-agenterna genomgick under 2:a världskriget. De fick lära sig att alltid skjuta dubbelskott mot mänskliga mål ”för säkerhets skull”. Bara lite kuriosa så här i sommarvärmen och inget mer än så. Själv tror jag ju att andra skottet som träffade Lisbeth var ett vådaskott ELLER att det var direkt riktat mot henne och att Palmes mördare därför var en klantig amatör.

    1. Eller varför inte ett ALIBI, till vittnet.
      Ingen ‘vettig’ i maktapparaten ifrågasätter fru Palme’s medverkan i mordet.
      TROTS hor hon enligt rapportering hur hon har betett sig.

    2. ”…ELLER att det var direkt riktat mot henne och att Palmes mördare därför var en klantig amatör.”

      Fast det rimmar ju dåligt med uppgiften om att GM stannade kvar några sekunder på plats (hur länge?) för att försäkra sig om att OP var dödligt sårad, innan han lugnt började jogga bort i nattens mörker (När han såg OP segna ner som han gjorde och att blodet så snabbt vällde ut ur munnen på honom så förstod han säkert att han ‘lyckats’). Då borde han ju även försäkrat sig om att LP var dödligt sårad, för att slippa hennes eventuella vittnesmål.

      Tror snarare på ditt första antagande där – LP var aldrig ämnad som ‘objekt’, snarare träffad av en andra kula som var ämnad för OP när hon drogs med ner av OP i fallet mot gatan. Det hela var nog snarast ett väldigt proffsigt jobb, utfört med kall precision av en man som visste exakt hur han skulle göra: närma sig OP, komma in från sidan, ta tag i OP och resolut rikta revolvern mot ryggraden där träffytan var dödlig inom ett ganska stort område, och så snabbt trycka av (”det var ren slakt”, som Inge M uttryckte det i sitt vittnesmål). Det kan ju även ha varit rekylen från första skottet, samt OP:s direkta fall, som gjorde att andra kulan missade OP och strök Lisbets rygg istället. Så tror jag.

      1. Och det gör jag också. Hade Palme raglat någon sekund längre skulle det andra skottet ha träffat honom. Man kan till och med spekulera om att LP:s vittnesmål om ett möte ville man alls inte slippa, utan det var en del av planen, ett sätt att förhindra en förutsättningslös utredning genom något komprometterande som mötet pekar på.

      2. Fast jag tycker nog inte att man kan göra slutsatsen att GM var ett proffs på basis av att GM stannade upp några sekunder efter skotten. Det är att dra tolkningarna alldeles för långt.

  93. En liten kort fråga bara: Är killen som sprang som en galning på Luntmakargatan och som såg ut som Ted Gärdestad (enligt Sigge Cedergren) identifierad? Är det ens möjligt (tidsmässigt) för Sigge Cedergren att han eventuellt kan ha mött mördaren där han satt i sin bil? OM det nu inte var mördaren som sprang uppför trappan utan någon annan som kan ha dolt sig i mörkret borta vid byggfutterna och valt att sticka när han hörde skotten
    ?

  94. ”Nu är det dags” Gunnar för Dig i spetsen för ett allmänt upprop med krav på sanningen ifråga om mordet på Olof Palme. Varför du ? Därför att det är i huvudsak just du som förvaltar förtroendekapitalet i denna fråga. Förlåt att jag egentligen frekventerar fel blogg men det är bara den här som fortfarande är varm på temat. Jag föreställer mig att du nog inte skulle behöva sakna anslutning men kanske en smula sent påtänkt.med tanke på valrörelsen till vilken ett upprop kunde blivit ett effektfullt ackompanjemang som vid sidan av pensionsfrågor och andra vardagliga teman kunnat återuppväcka aktualiteten i denna ouppklarade samvetsfråga hos massan men tiden behöver för den sakens skull inte vara förliden. Den propå du själv varit delaktig i och som redovisats i egen blogg synes ännu inte rönt någon reaktion från vederbörande och om så kommer att ske är förmodligen höjt i dunkel. Men som sagt, ett upprop med tillräcklig anslutning och uppmärksamhet skulle nog kunna bidra till att skapa tillräckliga obehag hos ansvariga för att framtvinga åtminstone någon form av aktivitet i riktning framåt.

    1. Tack för förtroendet, Arne. Men jag tror tidpunkten är fel vald. Att väcka frågan om Palmemordet när valrörelsen går in i sitt slutskede är inte lätt. Vi har också en relativt ny Palmeåklagare som gått ut ganska hårt med uttalanden om att en lösning kan vara i sikte. Många vill säkert ge honom en chans att visa vad han har att komma med. Med andra ord tänker jag så här: upprop kan fylla en nog så viktig funktion. Men inte bara vad man kräver utan också timingen är avgörande för att det ska fungera. Och den som försöker för många gånger riskerar att inte bli tagen på allvar.

      1. Instämmer. Det gäller att invänta rätt tillfälle. Om det inte framkommer något från utredningshåll under de närmaste månaderna och det inte heller sägs något mer substantiellt i samband med årsdagen nästa gång, är det nog lämpligt att agera.

          1. Det är kanske en optimistisk tidshorisont, men här ansluter jag mig närmast till Gunnars synpunkter på hanteringen av misstankarna mot Skandiamannen. Med tanke på att Filterartikeln fick ett stort genomslag i medierna och att Thomas Petterssons bok lär komma att få viss uppmärksamhet, vore det rimligt om spaningsledningen kommenterade det hela i närtid. Gärna utförligt.

            Utredarna behöver inte nödvändigtvis avkrävas synpunkter på allehanda teorier som lanseras, men i det här speciella fallet vore det faktiskt på sin plats med en kommentar.

            Sedan kan man förstås diskutera hur länge det kan anses vara försvarbart att Palmeutredarna håller tyst i största allmänhet. Ett sådant agerande brukar ju känneteckna en utredning där antingen inget nytt har framkommit eller där arbetet befinner sig i ett känsligt läge. Här tycker jag utredarna bör vara tydliga med vad som gäller. Det enda som framgått är att man har haft en hel del att göra under våren.

      2. Kanske valrörelsen och dess försvarsdebatt istället lämpar sig för att kräva utredning av Stay Behind utan inriktning på Palmemordet. I avsaknad av full kunskap om Stay Behind, hur kan vi bedöma nuvarande samarbetsplaner och allianssträvanden? En förutsättningslös utredning av Stay Behind måste dock per definition ha rätt att snubbla över något med relevans för mordet. Drömordförande: Inga-Britt Ahlenius eller Wilhelm Agrell.

        1. Kan bara instämma. Med tillägget att debatten bör innefatta hela det hemliga svenska Natosamarbetet under kalla kriget där Stay Behind bara var det kanske mest hemliga och mest extrema inslaget.

          I sammanhanget länkar jag gärna till följande artikel av Pierre Schori som visserligen förenklar bilden när den refererar till den socialdemokratiska politiken på Palmes tid men som med all rätt visar att frågan om Sveriges relationer till Nato verkligen hör hemma i valrörelsen:
          https://www.svd.se/pierre-schori-odesfragan-i-hostens-val-ar-karnvapen

  95. Tror nog som Sivan, mördaren var inget proffs. Mördaren var en ”hatare där både Olof och Lisbet på något sätt ”klottat in sig i en privat olöslig situation. Mördaren kunde ha legat inne med sanningen, men hade inga bevis och hade då heller ingen talan. I en sådan låst och oresonlig situation, steg hatet till nivåer som ledde till mord. Jag tror att en del av detta, hör till det hemliga i utredningen.

    1. Jag har markerat det förr: dina spekulationer om utpekade personer som du inte underbygger med faktauppgifter tangerar gränsen för vad jag vill publicera.

  96. Jo-Jo…… Men det som är fakta i dag i Palmemordet, kan vid en kommande lösning visa sig vara helt fel, även så min sista kommentar. T.e.x, Ögonvittnens iakttagelser med mera, är inga absolut fakta enl. min mening. Skulle vi sitta inne med absolutfakta vore mordet löst. Utredningen kan däremot ev. inneha vissa absolut fakta, som kan vara hemligstämplat. När det gäller lösningen av mordet måste jag sila bort det som jag anser vara det mest osannolika, annars vore det meningslöst att kommentera och komma med åsikter.

  97. Har sett de 2 första avsnitten om spionen Stig Wennerström på TV4:

    https://www.tv4play.se/program/stig-wennerström-spion-i-kallt-krig

    Väldigt intressant och spännande, även med paralleller till den engelske chefen för spionage, Kim Philby, som visade sig tillhöra spionringen ”The Cambridge Five” – ett kamratgäng från studietiden i Cambridge som fascinerades/förfördes av den kommunistiska utopin, och ‘sålde ut’ England till Sovjetunionen. Wennerström hade liknande bakgrund som dessa fem engelsmän: högreståndsbakgrund, bortom misstankar att vara ‘landsförrädare’, kunnig i ryska, etc.

    Kunde detta vara ett motiv nog för militära kretsar i Sverige att misstänka även Olof Palme ett par decennier senare- och att man därför beslöt sig (i samarbete med andra, även internationella, ‘aktörer’) för att agera ‘proaktivt’, och inte ‘göra samma misstag’ en gång till? Palme, även han sprungen ur burgen bakgrund – som regeringschef, var nog ‘snäppet värre’ – om det nu kunde tänkas vara möjligt – än Wennerström om det skulle gälla landsförräderi. Och fanns det då olika fraktioner även inom ‘de egna leden’ (så som Stay Behind, (krigs-)IB,, etc) som också resonerade så, och antog att det var bättre att ‘förekomma’ än att ‘förekommas’?

    Sedan var det än mer komplicerat med att Palme var FN-medlare mellan Iran-Irak, men samtidigt ‘tillät’ (till en början) svensk försäljning av vapen till den ena sidan; att han ville väcka till liv Erlanders gamla tankar med en nordisk försvarsallians istället för medlemskap i Nato; att han nekade USA att lägga ut ny signalspaningsapparatur på svenskt vatten; och även nekade den ‘illegala’ amerikanska vapenexporten att använda den svenska ‘rutten’, ”Sydafrika-situationen”, Löntagar-fonder, etc.

    Konklusionen blir, och har alltid varit: Palme var ‘problematisk’, för väldigt många, och hans försvinnande skulle gagna väldigt många intressen, och göra det lättare – både för Sverige och för ‘den nyliberala agendan’ som stod för dörren i USA/Västvärlden. En rejäl ‘hat’ (”motivations”-) kampanj, en sofistikerat organiserad operation med många olika ‘nivåer’, och ett antal dedikerade – både inhemskt och internationellt – ‘aktörer’, och så två snabba skott en sen vinterkväll ‘ute på stan’ (en perfekt avskräckande uppvisning i vad som händer om man inte anser sig vilja ”play ball”) – vare sig under ett föregivet möte eller ej; i vart fall nogsamt övervakat – och så skulle problemet vara borta.

  98. Klart att det finns för lite fakta att gå på i Palmemordet. E.x.v. Ett år före att handlingarna skulle släppas fria
    stiftade väl riksdagen en ny lag. En lag om att myndigheter får hålla handlingar hemliga i femtio år då det gäller mord. Även en ny lag om preskribering kom i Palmemordets närtid. verkar som om Regeringen velat mörka Palmemordet. ??

    1. Jag vet inte vad det är för en lag som skulle göra det möjligt att hemligstämpla handlingar gällande mord i 50 år. Jag såg att uppgiften har förekommit i förbigående i tidningen Proletären. Men jag tvivlar på att den är riktig. Det borde ha gett eko i den offentliga debatten. Någon som vet vad det kan handla om?

  99. Sekretess?
    De statliga arkiven är ju i princip allmänna handlingar. Vissa är dock sekretessbelagda av hänsyn till e.x.v. personlig integritet eller Rikets säkerhet. Viss sekretess kan till och med gälla längre tid än sjuttio år.
    Är inte så insatt i denna fråga, men när det gäller e.x.v. Palmemordet ger nog lagen myndigheter rätt att hålla tyst. Försökte hitta på nätet om den nya femtioårs lagen när det gäller mord , men hittade inget. Att begära ut hemliga handlingar i Palmemordet går dock inte, man skyller på att utredningen kan ta skada. ??
    Vet någon mera av vad som gäller, i dags dato?

    1. Palmeutredningen är en pågående förundersökning och då kan uppgifter i den hemlighållas med hänvisning till förundersökningssekretess.

      Om inte lagen ändrats så att mord aldrig preskriberas så hade förundersökningen lagts ner 1 mars 2011 och då hade det inte funnits någon förundersökningssekretess kring Palmemordet längre.

      Det ska tilläggas att vissa uppgifter i utredningen kan klassas som hemliga på grund av annan sekretess än förundersökningssekretessen, t ex utrikessekretess.

  100. Hur viktiga var riktigheten i alla ögonvittnes iakttagelser? Av de som vittnat i domstol, blev dessa tvingade att vittna under ed? Vi vet ju att t.e.x Lisbet inte ville vittna under ed. Det finns ju många olika aspekter kring detta med vittnesed. Om man t.e.x gör ett grovt minnesfel, kan man ju i värsta fall beskyllas för att rent av ha ljugit och begått mened. Vi vet ju även att många ändrat sina uppgifter gång på gång i Palmemordet.
    Lite förvånande ändå, att Lisbet inte ville vittna under ed. Domstolar kan väl heller inte tvinga någon som inte vill, vittna under ed? Detta med vittnesed är väl mest en personlig moralisk fråga för var och en. Det kan finnas många orsaker till att ett vittne inte vill vittna under ed. Skulle Lisbets uppgifter blivit mera trovärdiga under ed? Det är nog en svår fråga!

    1. Lisbeth Palme behövde inte vittna under ed eftersom hon räknades som målsägande, dvs part i målet. Pettersson hördes inte heller under ed.

      Varken Pettersson eller Lisbeth Palme var skyldiga att svara på frågor eller tala sanning, de var bara skyldiga att infinna sig i rätten.

      Annars råder vittnesplikt och för vittnen är det straffbart att ljuga. Eden är egentligen bara en påminnelse om det.

  101. Det kan väl inte ha varit så svårt att utreda om gärningsmannen var ensam, eller om dom var flera? Det gällde ju bara att backa tiden från själva smällen. Det borde ju finnas ganska exakta klocktider mellan de fem viktigaste ögonvittnena. Vem fanns var och när i förhållande till varann och när de gjorde sina respektive iakttagelser. Vad var klockan när Anders B. gjorde sin första iakttagelse? Vad var klockan när / Inge M, Fauzzi N, Anders D. Cecilia A. gjorde sina iakttagelser? Klocktider för var och en, så exakta som möjligt. Detta skulle säkert GW Persson rett ut redan som sju åring! Dom måste bara veta, om det var en eller flera gärningsmän, kan inte tro annat.

    1. Det är nog ingen tvekan om att det endast var en gärningsman vid själva mordplatsen.
      Frågan är om det var andra som ändå var inblandade.

    2. Bra tanke där, Niklas B. Även om det här med tidsangivelser kan vara lite vanskligt – se Skandiamannen och hans utstämpling från Skandiahuset; olika tidsuppgivelser, klockor som kanske inte var riktigt synkade, etc. Men på ett ungefär borde det kunna gå.

      Man kan ju utvidga det lite och även lägga vikt vid de vittnen – och deras tidsangivelser! – som tidigare ‘trollats bort’ av Holmér m.fl. gällandes ”walkie talkie-män”, polismän som ‘hoppat på bussar’, konstiga rivstarter av polisbil med avancerad teknisk apparatur där bak några kvarter därifrån, etc. Då får man nog fram ett intressant mönster.

    3. Nog för mycket begärt a<tt vara och en skall hålla reda på var han befinner sig och vad han ser,hör och sysslar med exakt på sekunden. Inte ens säkert att alla klockan på sig eller ens äger en klocka. Och skulle man ha klocka tillgänglig, går till mig själv nu, är väl klockan och tidpunkten på sekunder räknade inte det första som kommer i ttankarna om man plötsligt och oförmodat blir vittne till eller inblandad i något remarkabelt. Tidsperspektivet blir väl i sådana fall relativt utrett i efterhand med stöd av andra hållpunkter och kan av naturliga skäl inte bli annat än relativ.

  102. Som det engelska ordstävet lyder: ”Where there is a will there is a way”…

    När jag läste statsvetenskap i början på 90-talet så gjorde vi vid något tillfälle ett litet experiment/rollspel.

    Problemet att lösa:

    Några företrädde en Stormakt, några tillhörde en lite Mindre nation. Den större staten hade tillgång till teknologi som den mindre nationen ville ha tillgång till. MEN, den större staten krävde att ‘vissa villkor’ uppfylldes för att den mindre nationen skulle få tillgång till det. Den mindre nationen var egentligen inte så attraherad av att ”sälja ut sin integritet” för att få tillgång till denna nya teknologi från den större staten.

    Lösning:

    Hur lösa det? Man/Vi fick ha/göra olika ‘förhandlingsrundor’ med båda parter involverade. Det kvittade i princip vilka personer som ingick i grupperna så länge premisserna var dessa; det,hela slutade i vilket fall som helst hela tiden med att Stormakten fick igenom de flesta av sina krav i utbyte mot att den mindre nationen fick tillgång till vad den ville ha/”behövde”, d.v.s. mer sofistikerad teknologi. D.v.s. den mindre nationen fick göra väldigt mycket avkall på sin ”integritet” för att överhuvudtaget få till en deal.

    Nå, vad påminner det här om? Som det också heter på icke formell engelska: ”Just sayin’…”.

    Detta var endast 1 perspektiv, som vi utförde på utbildningen. Man kan tillsammans med en 3-4 andra ‘tunga’ saker som skulle ‘förenkla’ såväl för den mindre nationen som för Stormakten, och dess ‘allierade’ (även inom den egna mindre nationen), bara dra slutsatsen att det fanns ”ETT STORT PROBLEM ATT LÖSA” för att det hela skulle gå ‘så smidigt som möjligt’. (Lite fler ‘eftergifter’ för den mindre nationen att göra s.a.s. Vill man vara med i leken får man leken tåla; och inte skulle det väl kunna vara så att endast EN person skulle kunna ställa sig i vägen för ett helt lands utveckling/välstånd/försvar?).

    Jag förstår inte VARFÖR man – från officiellt svenskt håll – tidigare inte vågat se ”The Big Picture”. Eller, jo, jag förstår det, men jag ‘köper inte det’. Hoppas inte att den nya Palme-undersökningen, med Krister Petersson i spetsen, gör det heller.

    ”VÅR RELATION TILL FRÄMMANDE MAKT”… Mja…

  103. Stämmer månne Aners uppgifter om att Lisbet kom till Sabbatsberg sju minuter efter ambulansen? Varifrån har dessa uppgifter kommit? Stämmer dessa uppgifter så är det nog lite underligt och att hon dessutom skulle ha kommit i polisbil. ??

    1. Uppgifterna kommer ifrån en bildtext i Göteborgs-Posten från början av mars 1986. På bilden syns en kvinna som stiger ur en polisbil utanför akuten på Sabbatsberg. Hon syns bara bakifrån och har vid hastigt påseende en viss likhet med Lisbeth Palme. men hon är inte klädd i den genomskjutna kappan och inte heller stämmer hennes frisyr. Göteborgs-Posten har dock i sin bildtext angett att det är Lisbeth Palme vid sjukhuset.

      Sven Anér drog utifrån denna bild slutsatsen att Lisbeth Palme lämnat ambulansen under vägen till sjukhuset och bytt till polisbil samt att det fanns två kappor med i händelseförloppet, den hon bär på bilden och den genomskjutna kappan. Men det finns ju en betydligt enklare förklaring, välkänd för alla som vet något om tidningsproduktion (vilket förvisso Sven Anér gjorde): att det blev fel när någon skrev bildtexten.

      Saken har varit uppe på den här bloggen ett flertal gånger.

    1. Inte vad jag kan påminna mig. Men som framgår av dessa bilder är kulhålen inte särskilt synliga ens i god belysning och när kappan är utbredd för maximalt tydlig exponering: http://www.itdemokrati.nu/page19.html

      För att något vittne på Sveavägen skulle ha kunnat observera kulhålen hade det troligen krävts att personen undersökt kappan. Och vi kan vara ganska säkra på att något sådant inte skedde.

  104. Hej Gunnar

    Lyssnade precis på ett avsnitt av podden Palmemordet, med en intervju med dig.
    Kom att tänka på två saker:
    Ett: att en tunnelbanenedgång är stängd är väl inget som syns på avstånd? Är det inte så, att dörrarna ”en trappa ned” helt enkelt låses? I sådana fall kan man ju vara på väg mot den ändå, i tron om att den är öppen.

    Två: Är inte det faktum att Palme saknade livvakter under mordkvällen överordnat frågan om han hade avtalat möte vid mordplatsen? Man kan väl haft anledning att misstänka att Palme skulle infinna sig där (om man hade kommit överens om det), utan att känna till att han skulle komma dit utan livvakter? Alltså måste man ha känt till det också, (och blivit informerad av någon som kände till det), och SEDAN kontaktat Palme och föreslå mötet. För att ett möte MED livvaktsbeskydd kan väl inte ha varit särskilt lockande alternativ?

    1. Det normala brukar såvitt jag vet vara att tunnelbanenedgångar låses med en gallergrind i gatuplanet när nedgången är stängd. Annars skulle trapporna nog bli nedpissade under nätterna. Jag är tämligen säker på att det var så när det gällde nedgången vid Tunnelgatan. Det bör synas på bilder från mordnatten, den som har någon sådan bild till hands får gärna kommentera.

      Om livvaktsskyddet: jag kan tänka mig att om någon föreslog ett hastigt och diskret möte med Palme ute på stan så kanske det också låg i förslaget att diskretionen var det väsentliga. I så fall var det säkert inte svårt att komma överens med Palme om att han inte skulle ha någon livvaktseskort.

      Som vi vet hade han förhandlat sig till att slippa livvakter i Gamla Stan och det hände dessutom att han rörde sig utan livvakter även i andra sammanhang även om det var mot reglerna.

      1. Jalusigallret vid tunnelbanenedgången syns tydligt på en av de första bilderna från mordplatsen, tagen av Ulf Karlsson strax efter att ambulansen kört därifrån och då arbetet med avspärrningen ännu pågår.
        https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rLMr6R/han-var-forst-pa-mordplatsen

        Det har ju spekulerats i att mördaren trott att makarna Palme var på väg mot denna nedgång och att Dekorimahörnan i så fall kunde vara sista chansen att slå till, åtminstone på Sveavägen. Om nu inte gärningsmannen hade nedsatt syn, så kan han rimligen inte ha tänkt i de banorna när han väl kommit till platsen.

  105. Hade gärningsmannen stark orsak till sin handling? Svar:JA! Tror inte det räckte med att sitta på krogen och hota med att mörda Olof Palme. Men att lista ut vad som ligger bakom mordet är inte alls så lätt.
    Säger fortfarande som Ingvar Karlssons fru när hon fick vetskap om mordet: ”Vad gjorde Palme på Sveavägen en fredagsnatt? Och dessutom utan livvaktsskydd.? Tänker man noggrant igenom hela händelsen, verkar den totalt sett peka på ett motiv som är helt ofattbart.

  106. Vad menar du egentligen att en dylik analys pekar på?

    Kanske inte så fruktbart att diskutera men mer ofattbar ter sig utredningen och flera politikers inställning – ofattbart också hur lama de vettigare politikerna varit (se nedan).

    Fattbara motiv behöver inte vara mindre ondskefulla än ofattbara sådana.

    Nyligen skedde ett utbyte här på bloggen om vad som borde komma upp i valet: mordutredningen direkt eller bara indirekt genom en granskning av Stay Behind och underrättelsetjänster. Till det senare som lämpligt krav i valdebatten kan man foga vapenexporten som angeläget ämne för utredning, oavsett om det kastar ljus över mordet eller ej.

    https://www.hd.se/2002-10-31/bjorn-molin-tar-ater-upp-vapenbyken

    1. Detta var alltså 2002. Vad hände med detta uppslag senare? Antar att starka krafter fick tystat ner det, igen. Frapperande att dåvarande marknadsdirektör på Bofors, Martin Ardbo, hade bakgrund inom ‘marinen’…?

      (Just med tanke på de marinofficerare som gjorde ‘revolt’ mot Palme hösten 1985. De verkade vara rejält missnöjda med Palme och hans förhållningssätt till u-båtsaffärerna och Sovjet då. Många ‘bäckar små’…).

    2. Intressant:

      https://www.livemint.com/Politics/7unpeccmrrIUshfPBnoUGM/Sten-Lindstrom–Now-is-the-time-to-speak-again.html

      I artikeln:

      ”Bofors was a wake-up call for most Swedes who thought corruption happens only far away in Africa, South America and Asia. There was disbelief and hurt when they found that some of their top politicians, bureaucrats and businessmen were no better than others.”

      ”Looking back, what would you say are some of the lessons learnt?
      There are several, but I could mention a few. The role of the whistle-blower is a part of democracy. When all official channels are clogged, you have to take a decision. We have a culture here that it is okay to blow the whistle. I have met other whistle-blowers. I knew what I was doing when I leaked the documents to you. I could not count on my government or Bofors or the government of India to get to the bottom of this. My only option was to leak the documents to someone we could trust.”

      ”The Indian deal was the straw that broke the camel’s back because it showed that corruption had reached right to the top in Sweden and in India. They were very brazen about it. There was no evidence of any bribe being paid to Palme, but he and some of his ministers knew exactly what was going on.”

      ”Can you imagine a situation where no one from India met the real investigators of the gun deal? That was when we saw the extent to which everyone was compromised. Many politicians who had come to my office claiming they would move heaven and earth to get at the truth if they came to power, fell silent when they held very important positions directly linked to the deal.”

      1. Och, om polischef Sten Lindström själv:

        ”Why have you decided to identify yourself now?

        Twenty five years is a good landmark. We have had some time for reflection. Now it is time to speak again. Corruption levels in the world are increasing. There is new business around corruption with companies selling products that measure corruption instead of questioning why it is there in the first place. In a world of shrinking resources and ruthless ambition, we have to ensure that survival instincts that brought us out of the caves do not push us back in there because of a few greedy people. I hope, I can contribute to the global struggle against corruption by sharing what I know. ”

    3. Det tycks ha blivit ett glapp i länken till Reeves artikel som istället leder till Wilhelm Wachtmeisters invändning. Jag försöker igen:

  107. Niklas B:

    ”Men att lista ut vad som ligger bakom mordet är inte alls så lätt.”

    ”Tänker man noggrant igenom hela händelsen, verkar den totalt sett peka på ett motiv som är helt ofattbart.”

    Det kan förstås vara ‘en ensam galning’, som av ena eller andra orsaken fått för sig att världen vore bättre utan Olof P, det kan man inte helt utesluta. Men motiv fanns det annars ganska gott om, för väldigt många.
    När man sätter allt i en/den storpolitisk/-a kontext som Palme verkade i, så finns det väldigt många motiv, och de verkar alla väldigt förståeliga. Många säger att man ska ‘ta ner mordet till Sveavägen’, och det är förstås helt rätt och riktigt… rent tekniskt. Men om man bortser ifrån alla politiska kopplingar som fanns till Palme 1986 så gör man både sig själv och det ‘utredningstekniska’ en stor björntjänst.

    Palme tillhörde väl den typen av individer/personligheter som man antingen älskade eller hatade; väldigt få verkade i vart fall vara likgiltiga inför hans person (det är något jag själv minns, som var 22 år gammal då skotten på Sveavägen föll, och som ‘vuxit upp’ med honom i det kollektiva medvetandet, i media, etc. under 60-, 70-, och 80-talen; intervjuade honom faktiskt en gång själv också). De som älskade honom slöt upp på möten och i vallokaler, de som hatade honom manifesterade sig på många olika sätt, via media, och i olika ‘kampanjer’ (politiska eller privata..). ”Palmehatet” var väldigt starkt i många läger – det finns även dokumenterat att det var så – och kanske speciellt under de 5 sista åren av hans liv. I många fall känns det som att det fanns en slags organiserad tanke bakom det – och det har ju också dokumenterats/spekulerats i – som ville få honom att framstå som djävulen själv. Man kan ju bara tänka sig vad sådan vulgärpropaganda i slutändan hade för effekt på ‘folk’. Och vilka motiven bakom sådana kampanjer i så fall kunde tänkas vara. Tänker rent på spontant på EAP, många högerfalanger, etc.

    Förutom detta så finns det många andra indicier som pekar på att det fanns något ‘större’ som låg bakom mordet. Dels verkar han ha varit övervakad en tid innan mordet, dels alla dessa vittnesmål om ”walkie-talkie”-män (som inte enbart går att bortförklara med att narkotikapolisen höll på med en stor operation samma natt; det finns ju rapporter om ‘WT-män’ ända från parets bostad i Gamla Stan, och till, och efter Grand). Dels finns det även väldigt många motstridiga uppgifter om vad Holmér, Ebbe Carlsson, Alf Karlsson, Carl Lidbom, ”Norrmalmspoliser”, m.fl. gjorde/höll på med vid/efter mordtillfället. Det verkar vara höljt i dunkel, men om man kunde kartlagt en helt ärlig bild av vad några av dessa höll på med så tror jag många dimridåer hade skingrats. Likadant är det med alla de ‘rapporter’ om folk som säger att de visste att det fanns en ‘konspiration’ under vardande 1984-1986, och några som t.o.m. sägs ha blivit tillfrågade om de ville vara den som avlossade skottet/skotten. Sedan finns ju också uppgifterna om Palmes Harvardakt. Varför avlägsnades detta dokument från arkivet, av vem gjordes det, och varför gjordes detta just den 28/2-1986? Det finns fakta som visar att Palme ställde ‘delar’ av näringslivet ‘Off Side’ (inte bara genom effektueringen av löntagarfonderna; som om det kanske inte skulle räcka som ett plausibelt motiv…), genom att förbjuda (illegal) export av vapen till krigförande länder i mellanöstern.

    Dessutom finns det dödsfall som på ena eller andra sättet också verkar kunna kopplas till MOP : Vice statsministern Bernt Carlsson (tillika vice generalsekreterare i FN just då, med just självständighetsprocesserna i provinserna kring Sydafrika på sitt bord. Varför dog han i ett flygattentat när han skulle redovisa sina slutsatser i FN bara någon dag senare?). Krigsmaterielinspektör Fredrik Algernon (som dels fått i uppgift av Palme att undersöka och redogöra för den svenska, just illegala, vapenhandeln, och skulle redovisa detta dagen innan han omkom i Stockholms tunnelbana. Och dels sägs ha medverkat på ett Nato/Stay Behind-möte, med bl.a. svenske ÖB också närvarande, där man diskuterat och kommit överens om att ‘svenskarna själva skulle ta hand om den svenskaka ‘premiärministern’, som det står i något slags protokoll). Och kanske t.o.m ”33-åringen” (varför togs han av daga på det sätt som gjordes, i USA? Om det var ett ‘svartsjukemord’ så verkar det – i sitt groteska utförande – ha varit ett väldigt konstigt sådant).

    Så allt detta sammantaget – och även om en hel del av det kanske inte har någon direkt signifikans i det som skedde – gör att man anar ‘något större’.

    När man många gånger ställer sig frågan varför det är så svårt att tänka sig att det kunde vara ‘ensam galning’, så kan man även vända på frågan: Varför är det – med bl.a. dessa ovan nämnda ‘indicier’, samt mer därtill – så svårt att tänka sig ett större perspektiv?

    Varför vågar ‘vi’ inte se ”The Big Picture”? (kanske hade Carl Lidbom trots allt rätt då, när han yttrade något i stil med att ”det bästa vore om mordet på Olof Palme aldrig klarades upp”. Eller?).

    1. Palmehatet verkar levat vidare efter mordet. Läste precis Gunnars ”Mörkläggning” (lånad på bibliotek) och på sid. 29 i samband med beskrivning av hur Palmes sinnelag åren innan 1986 beskrivs så har någon satt en asterisk i slutet av en mening och längst ner på sidan är en asterisk med ordet Hitler? bakom. För mig var den kopplingen ny: Palme och Hitler.

  108. Ja, vore synnerligen intressant att se en bild från åttiosex och om huruvida det syntes på avstånd om tunnelbanenedgången är stängd. För är inte det en extremt viktig omständighet? Om det inte syntes, så är de antagligen på väg till den, och inget avtalat möte behöver ha ägt rum, de råkade hamna på den sida Sveavägen, helt enkelt. ”Mötet” eller ”samtalet” med mördaren behöver ju inte ha varit mycket mer än ”fredagspackad upprörd skattebetalare”, stannar Palme för att vilja diskutera det höga skattetrycket, eller vad som helst.

    1. Eller upprörd en industriarbetare. Mordet är fullständig ”blown out of proportion” motivet var något enkelt och privat.

      1. Jo. Det verkar smartare att betrakta det som ett mord, liksom. Men vad jag menade med ”upprörd skattebetalare” var snarare att det kan vara vad ”mötet” i själva verket kokar ner till, Mördaren spelade packad och allmänt diskussionslysten

        1. Enligt Lars Christianssons PM, som skrevs några veckor efter mordet, underströk Lisbeth Palme redan under mordnatten att någon kontakt med gärningsmannen INTE hade ägt rum före dådet. Den utsagan kan förstås ifrågasättas, precis som det mesta i det här ärendet, men det är lite svårt att se varför Lisbeth själv eller någon annan skulle ha intresse av att hemlighålla uppgiften om ett samtal av denna alldagliga typ. I så fall borde det väl ha rört sig om ett möte av en helt annan karaktär.

          1. Bara omständigheten att det inte finns någon officiellt känd dokumentation från Christianson som skrevs ned under mordnatten gör ju att det finns anledning att ställa frågor om denna PM som författades först 24 mars. Hans uppgifter om vad Lisbeth sa på sjukhuset borde förstås ha varit av central betydelse de första timmarna efter mordet.

            1. Visst är det anmärkningsvärt att PM:en tillkom så sent. En välvillig tolkning är att det kan förklaras av den villervalla som rådde tiden närmast efter mordet. En mer konspirativ variant skulle väl gå ut på att Christianson fått order om att skriva ned något mer officiellt på basis av hans samtal med Lisbeth på mordnatten, medan de verkligt intressanta och känsliga uppgifterna i ett tidigt skede hemligstämplades av Säpo. Det behöver dock inte vara mer dramatiskt än att Lisbeth varit mer specifik i sina spekulationer om vem eller vilka som kan ha legat bakom mordet än Ustasjarörelsen. Hon kan ha nämnt enskilda individer och/eller uppgifter som på ett direkt sätt rörde främmande makt. Det skulle kunna vara tillräckligt för att hemligstämpeln åkte fram. Säpos tröskel brukar vara låg i dylika fall.

              Skulle då detta vara känsliga uppgifter även idag? Det är förstås svårt att avgöra. Mig veterligt är det länge sedan bröderna Poutiainen försökte få ut materialet, så kanske skulle det vara intressant att göra en ny förfrågan.

              Och en sak är jag rätt övertygad om: Ifall Lisbeth skulle ha kommit med sådana uppgifter, som var så känsliga att hon fick stränga förhållningsorder om att fortsättningsvis hemlighålla dem eller endast diskutera dem med utvalda personer, skulle de aldrig ha satts på pränt.

              1. Det kan väl inte uteslutas att Christianson tog emot anmärkningsvärda uppgifter av Lisbeth Palme, uppgifter som han inte kunde värdera, att han skrev ner dem och att de hemligstämplades av Säpo under mordnatten.

                Det enklaste hade sedan kanske varit att bara försöka trolla bort Christianson från alla officiella redogörelser om mordnatten. Men problemet var att inte bara Christianson utan också Rimborn talat med Lisbeth på sjukhuset. Och han envisades med uppgifter som gick på tvärs mot vad som skulle bli den officiella versionen av vad hon varit med om. I det sammanhanget blev det praktiskt att i samband med åtalet mot Pettersson publicera Christiansons i efterhand skrivna PM som dokumentation från Sabbatsberg – och låtsas som om det var Rimborn som inte fanns.

                Jag diskuterar allt detta i den andra halvan av min senaste bok, Huvudet på en påle.

                1. Nej, det är inte särskilt mycket man kan utesluta, om det nu är där ribban ska läggas. Riktigt så högt ställer man ju inte beviskraven i brottmål.

                  Ska vi också hålla det för sannolikt att Granskningskommissionen inte heller tagit del av dessa eventuella anmärkningsvärda uppgifter?

          2. Oavsett om det var ett möte av den typen jag beskrev, det vill säga ett samtal som inte var planerat, eller om det var ett samtal till följd av ett avtalat möte, så måste Lisbeth Palme ha sett mördaren, vilket kan vara skälet till att hon inte berättat om något samtal, bestämt på förhand eller ej.

            1. Rättelse: att hon inte SÄGS ha berättat om något samtal. För att naturligtvis har hon berättat om det, om det ägt rum.

  109. De kan också vara på väg mot den trots att den är stängd, slår det mig. De var inte tillräckligt nära för att hinna konstatera det, efter att den fulla skattebetalaren börjat besvära dem.

  110. Hej-James.
    Du säger dig ana något större kring mordet än en ensam galning. Jag själv kan mycket väl tänka mig en ensam gärningsman, dock ingen galning. Dina kommentarer är för övrigt, väldigt intressant läsning.
    För egen del litar jag på folk, dock inte förutsättningslöst eller naivt. Räknar inte upp alla här du anser ha kopplingar till mordet, men det blir totalt ca ett fyrtiotal smått ljugande syndabockar. Skulle alla dessa på sätt eller annat varit inblandade i mordet ? Knappast! För egen del håller jag fast vid teorin/ Ensam gärningsman med ett starkt motiv. En stor konspirationsgrupp bestående av män med hjärna, mördar heller inte Statsministern på detta så helt orimliga sättet. Inte heller går man runt som småpojkar och pratar i WT. helt synliga. Nej- då…Mordet verkar vara en aggressiv och ett i vredesmod utförd handling, denna teori håller ja fortfarande som nummer ett, som det mest troliga.Visheten kommer med åren/ Niklas B. 38 år vid mordet! För polis och många andra blev mordet en kaos liknande händelse, detta bör vi tänka på när vi bedömer polis och utredares handlande,i det då så stressade läget,där det mesta gick snett.

  111. Tror inte det har så mycket med att lita på folk eller inte – det var nog inte riktigt det som var ‘grejen’ här. (Förutom att Palme i en intervju ang. ”officersupproret” hösten ´85, sade så här på frågan om de höga marinofficerarna kunde lita på Palme/att han inte sålde ut Sverige till Sovjet: ”Ja, det kan de, frågan är om jag kan lita på dem…” Och så log han ett tolkningsbart leende, och gick iväg och satte sig i sin bil. Så kunde han det då, lita på de höga marinofficerarna?).

    För övrigt ber jag att få citera Sten Lindström här ovan, polisen som utredde Boforshärvan, och som, så småningom, agerade ”whistleblower” kring hela affären, via indisk press, och som 2012 tyckte att det var dags att ta bladet ifrån munnen angående denna så infekterade affär:

    ”In a world of shrinking resources and ruthless ambition, we have to ensure that survival instincts that brought us out of the caves do not push us back in there because of a few greedy people. I hope, I can contribute to the global struggle against corruption by sharing what I know. ”

    Och, lite längre ner i texten:

    ””Bofors was a wake-up call for most Swedes who thought corruption happens only far away in Africa, South America and Asia. There was disbelief and hurt when they found that some of their top politicians, bureaucrats and businessmen were no better than others.”

    Jag vet att du förespråkar en ensam gärningsman. Jag gör inte det. Finns för mycket som talar för ett välorganiserat dåd. Om tillräckligt många har fingrarna i samma syltburk så avslöjar man inte gärna de andra. Av ena eller andra orsaken…

    Våra åldrar spelar väl roll mest så till vida att vi var gamla nog att uppleva samhällsklimatet under 60-, 70-, 80-talen. Om du inte uppfattade ett ”Palmehat” under någon del av de åren så undrar jag stillsamt var du befunnit dig då, antagligen inte i Sverige.

  112. Jag kan också tänka mig att mordet organiserades utifrån olika nivåer och premisser. Affärsmännen ville inte få sina ‘affärer’ stoppade; det var kanske de som låg bakom/medverkade till en del av planering, finansiering, rekrytering, etc De som var med och ‘effektuerade’ operationen drevs nog snarast av mer ‘ideologiska’ skäl, som de av ena eller andra anledningen var övertygade om (”Palme var en landsförrädare, en kommunist, och en Nato-förrädare” Lite ‘klassförräderi’ kunde nog den första grupperingen också bistå bevis för…). Sedan kan de ha funnits en tredje gruppering som så att säga ‘pendlade’ mellan dessa två grupperingar. Att Palme liknades vid Hitler var inget ovanligt på den tiden. (Men om då ‘folk’ med nazistiska sympatier var med och utförde dådet så blir det även riktigt paradoxalt).

  113. Du James/ Du speglar samhällsklimatet i Sverige väldigt bra från denna tid. Tror dock inte att man var så rädd för Olof:s politik, att man måste skjuta honom. Olof:s politik innehöll många nyanser. S- var dessutom ändå småningom på det politiska fallrepet. Det politiska motivet känns för urvattnat. Den som sköt statsministern hade absolut en annan orsak!

    1. Du tycks vara väldigt övertygad om detta! Är det så att du sitter inne med kunskap som ingen annan av oss har? Eller är det bara så att du blivit ‘visare med åren’, och ser allt mycket klarare?

      Får jag påminna dig om att S fortsatte att regera även efter MOP, fast under Ingvar Carlsson istället. Han ansågs mindre kontroversiell och mer ‘medgörlig’ för ‘the Powers That Be’, som det så vackert heter. (T.ex. fick amerikanerna ganska omgående efter MOP tillstånd att lägga ut ny sofistikerad signalspaningsutrustning i vårt vatten…). De borgerliga kom inte till makten förrän på 90-talet – då hade ‘den nyliberala agendan’ fått ordentligt fäste även i Europa.

  114. Gunnar, du är – och livnär dig på att vara – undersökande journalist. Du har gjort ett fantastiskt jobb med dina böcker, och särskilt belyst MOP, och utredningen av det, från ett mer djuplodande och kritiskt perspektiv. Mycket välförtjänt med allt arbete och all tid du lagt ned i detta arbete.

    Med detta sagt så vill jag försöka ge dig ett uppslag. OM jag hade varit i din sits – vilket jag då inte är, har ett helt annat yrke – så hade jag, kanske som nästa bokuppslag, försökt få till intervjuer med olika intressanta personer som, av ena eller andra anledningen, är/varit intressanta i inom detta ‘ämne’. Jag tänker faktiskt nästan först på en sådan som Sten Lindström ovan (eftersom det var det ‘senaste’ jag halkade in på…). Vore väldigt intressant att höra honom utveckla sina erfarenheter kring ”Boforsaffären” (Vad menar han t.ex. med att Palme antagligen visste om att mutor förekom mellan Bofors och Indien, även om Palme själv inte tog emot några? Vilka är de ”toppolitiker” som han nämner i omständigheterna kring denna affär? Är det Sten Andersson, som lovade att tvätta ‘vapenbyken’ ordentligt efter MOP men sedan aldrig kom riktigt till skott med det, eller är det någon/några andra? Vilka var byråkraterna? Affärsmännen?). Det finns många andra som kan vara intressanta att intervjua, och försöka få en utvidgad syn på det hela.

    Som sagt är jag ju inte journalist, och kan nog inte bistå alltför mycket, men jag skulle kunna tänka mig att ‘bollplanka’ eller så kanske. Det finns säkert andra som skulle kunna tänka sig det med. tror det finns mycket att upptäcka fortfarande.

  115. James/ Mordet var inte politiskt. Det är motivet till gärningen, som gett utredarna huvudbry. Sent omsider kommer svaren.

  116. Den som lever får se, Niklas, så att säga. Du kan ha rätt. Tror dock det dröjer ett ganska bra tag till innan svaren börjar komma, finns för många nu som vet vad som skedde, fortfarande inte nyttigt att avslöja något.

    1. Det kan ju också vara så att man lockat Palme till möte vid Skandiahuset genom att på något sätt nämna stay behind. Palme kanske såg det som intressant och ofarligt och även om konspirationen låg på en lägre nivå så ansåg man kanske uppifrån att det var en ”sammanslutning” som inte skulle avslöjas, med alla problem som skulle följa med det. Bättre att mörka sanningen.

      1. Det skulle faktiskt kunna vara så. Det skulle kunna vara Stay Behind som organisation man vill/-e skydda. Kanske är det det som skulle ”skaka Sverige i dess grundvalar” – att få organisationen, och vilka som eventuellt ingick däri avlöjad/-e. Men nu är ju ”Pandoras Box” öppnad så… Antagligen fortfarande för många som vet, som skulle kunna ‘ta skada’ av ett officiellt avslöjande.

  117. Hej Gunnar,

    Jag har en längre tid funderat kring det hemliga Säpo PM 1986-04-24, A11544, som blev registrerad hos rikskriminalens Palmeutredning först den 1989-05-12.

    I sommar har jag läst om ”INUTI LABYRINTEN” och din grundläggande bok ”MÖRKLÄGGNINGEN”,
    och där hittar jag ju inget om detta hemliga Säpo PM.

    Jag har googlat och hittat Sven Anérs PALME-nytt från 2001 nr 12, som verkar vara den första utförliga beskrivningen av detta hemliga PM. Jag har gjort en PDF-fil av detta nummer

    PALME-nytt nr 12 för 2001 – sida 1-13
    https://drive.google.com/open?id=1tfFVu5SH3_hPum3fUxmIgBzi2p-D3dI2

    baserat på:
    http://runeberg.org/palmenytt/2001/0189.html

    Sedan tidigare har jag Erik Holmberg, Fd hovrättslagman, artikel:
    2001-12-14 DN Debatt – Hovrättslagman kräver – Säpo-analys om Palmemordet måste utredas
    https://drive.google.com/open?id=1OLaCFMmPaCc1EV80vu1xodaw2KryqxNu

    Erik Holmberg skriver: ” Säpoanalysen präglas av en professionalism som saknar motstycke i den officiella förundersökningen, som med en påfallande enögdhet var inriktad mot Christer Pettersson.”

    Jag har många frågor kring detta Säpo PM.

    Sven Anér skriver att:
    1986-03-11 Utredningsgrupp under en kriminalkommissarie tillsätts inom SÄK ”för att undersöka och analysera om OP varit föremål för övervakning”

    Är det känt vem denna kriminalkommissarie är.?

    Vem tillsatte utredningsgruppen?? Hans H borde ha haft makten över SÄK vid detta tillfälle…
    Eller är det PG Näss som tar detta initiativ på egen hand.?

    Jag har någonstans läst att när Hans H fick detta Säpo PM den 1986-04-24 så låste han in det i kassaskåpet utan att diarieföra det, någon som vet varifrån dessa uppgifter kommer.?

    Hur kom det sig att Säpo PM ’hamnade’ i Palmeutredningen den 1989-05-12.?

    Har du Gunnar skrivit och kommenterat detta PM, det började ju sippra fram info om det först 1999.?

    1. Jag har inte läst hela denna promemoria utan bara sett den refererad. Problemet med de korta referat som jag tagit del av är att det är svårt att utifrån dem avgöra i vilken utsträckning promemorian bygger på en genuin analys av faktiska observationer.

      Problemet är framför allt följande: inom Säpo bedrevs i början av utredningen en hel del arbete som gick ut på att hitta kopplingar mellan den kurdiska organisationen PKK och Palmemordet. Att det verkligen skulle finnas några sådana kopplingar framstår idag som osannolikt, och det finns anledning att fråga sig om vissa krafter inom Säpo medvetet bidrog till att odla PKK-spåret som ett villospår eller åtminstone rutinmässigt tenderade att skylla på en organisation som i Säpos värld tillhörde motståndarsidan.

      Om sådana tankegångar spelade in när promemorian från vårvintern 1986 författades är det ju risk att värdet av denna promemoria är tämligen litet. Låt oss komma ihåg att kriminalkommissarien Jerker Söderblom som samarbetade med Säpos PKK-grupp i ett senare skede, i december 1987, formulerade en annan promemoria där det hette: ”Vi anser oss /…/ha funnit tecken på att mordet med största sannolikhet utförts i organiserad form under samverkan av flera personer. Dessa personer som iakttagits i anslutning till mordplatsen är av utländsk härkomst. Av vittnesuppgifterna kan man direkt eller indirekt sluta sig till att personerna kommer från ett område avgränsat i öster av Iran, i väster av Marocko och i norr av Bulgarien.” Söderblom berättade under Palmerättegången att formuleringarna var avsedda att frammana ett PKK-scenario men att det rörde sig om spekulationer utan substans. (Se min bok Mörkläggning, sid 382.)

      1. I Granskningskommissionens betänkande (sid 635) är det just under PKK-avsnittet som promemorian nämns:

        I materialet från säkerhetspolisen finns också allmänt material om organisationen PKK, en promemoria från den 24 april 1986, där en särskilt tillsatt utredningsgrupp analyserat utredningsmaterial med utgångspunkt från frågan om Olof Palme varit utsatt för övervakning samt en promemoria av den 19 januari 1987, där personer i PKK-avsnitten studerats med sikte på signalementsuppgifter, alibi, tidigare förekomst i vapensammanhang och psykisk kapacitet att genomföra mord.

  118. Allt annat bara dom inte sätter Skandiamannen till gärningsman för att komma lätt undan och försöka dölja den riktiga sanningen. Kommer en offentlig lösning bör den vara trovärdig och tåla granskning från alla de otänkbara och tänkbara håll. En lösning av mordet kan ju innehålla sådana saker att något mordvapen inte nödvändigtvis bör hittas, eller presenteras. Min motivbild av mordet bygger mycket på att paret Palme samtalat med mördaren. enl. Anders B och Anders D:s rätt säkra iakttagelser. Detta faktum ville H. Holmer redan i 1986/ års förhören sopa under mattan, så fort som möjligt. Utredarna kan sannerligen få svettiga dagar vid en kommande presentation. Här kan huvuden börja rulla, både levande och döda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild