DET FINNS HÄNDELSER i vår nutidshistoria som fortfarande kastar en skugga över det som sker i dag.
Mordet på Olof Palme för snart 37 år sedan är en sådan händelse.
Och en lika lång och dyster skugga kastar själva utredningen, den som nu är avslutad utan att vi vet mer än förut. Själva mordet var brutalt, tragiskt och en chock för de flesta av oss som var med på den tiden.
Utredningen blev något annat, den inleddes med en serie skandaler och mynnade till sist ut i ett nedläggningsbeslut, ett försök att sätta punkt som inte förklarade något, som i allt väsentligt inte alls var en avslutning.
Sanningen om mordet får vi vänta på – i värsta fall för alltid. Sanningen om utredningen går att kartlägga. Och till stor del har jag gjort just det i min första bok om mordet på Olof Palme. Den heter Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. Boken kom ut 1997 men hösten 2020, efter utredningens nedläggning, publicerade jag en ny upplaga med ett uppdaterat förord.
Boken börjar med orden:
”Det här är en berättelse från det sena 80-talets och det tidiga 90-talets Sverige. Den handlar om utredningen av mordet på Olof Palme. Trots de väldiga polisresurser som satts in i ett helt årtionde vet vi fortfarande inte vem som sköt honom.”
Jag fortsätter med att konstatera att vi inte ens vet de mest grundläggande sakerna, om det var en ensam gärningsman eller en komplott. Vi vet inget om motivet till mordet och vi vet inte om det var noga planlagt eller ett ögonblicks verk
Jag fortsätter:
”Det går alltså inte att skriva en bok om själva mordet. Det bara finns där som ett kompakt svart hål som hittills trotsat alla försök att låta sig belysas.
Men runt detta till synes ogenomträngliga mörker hittar vi ett halvdunkel där verkligheten i alla fall kan skönjas om vi bara tittar tillräckligt länge för att vänja oss vid det dåliga ljuset.
Där lyfter länspolismästaren sin telefonlur och slår ett nummer till justitiedepartementet. Där sänker säpoteknikern försiktigt ner en liten buggningsmikrofon i kabeltrumman för TV-antennen. Där kliver den svenske förlagsdirektören eskorterad av sin personlige livvakt in genom dörrarna hos den franska säkerhetstjänsten. Och där viskar kriminalinspektören till Christer Petterssons bekanta att det finns 50 miljoner att hämta.”
Det går också att säga så här: det vi vet – eller tror oss veta – om Palmemordet känner vi i första hand till genom det som kommit fram genom utredningen. Utredningen är så att säga ett filter mellan verkligheten och vår kunskap om den. Och de styrkor och svagheter som är knutna till en brottsutredning får alltid effekter på allmänhetens bild av brottet.
När det gäller just Palmemordet så får det problemet en särskild betydelse. Det brottet har nämligen utretts på ett sätt som många gånger väldigt tydligt styrts av andra drivkrafter än av en systematisk vilja att förstå och skaffa kunskap.
Det har handlat om intriger, maktkamp, lögner och olagligheter. Och om halsbrytande försök att leverera någon sorts förklaring till allmänheten helt enkelt för att bli av med ett otympligt problem. Mest av allt detta inträffade under de första åren. Och det händelseförloppet skildras ingående och med tydligt angivna källor i Mörkläggning.
Särskilt detaljerat, ofta dag för dag, beskriver jag Ebbe Carlssons hemliga operationer. Det är en fantastisk, närmast otrolig historia med ett fullkomligt osannolikt persongalleri. Men den är sann.
Jag har talat med nyckelpersoner, jag har läst dokumenten, jag har bevakat rättegångarna. Inte bara Petterssonmålet, utan också buggnings- och smugglingsmålen.
Och den samlade bild som växt fram ur allt detta är en skildring av viktiga delar av svensk nutidshistoria.
Jag arbetar nu på en ny bok om Palmeutredningen. Den kommer inte särskilt mycket att handla om det som står i Mörkläggning men desto mer om vad som hände – och för all del också om det som inte hände – under kvällen den 28 februari.
Tillsammans ger de två böckerna verktyg som, menar jag, kan hjälpa oss att ställa de rätta frågorna om den ännu ouppklarade mordgåtan.
Mina andra böcker om Palmemordet innehåller mycket som jag menar är av stort intresse. Men Mörkläggning har sitt speciella värde genom sitt envisa fokus just på den tidiga utredningen och det märkliga spelet kring den.
Mörkläggning är också utan tvekan den av mina böcker som har blivit mest uppmärksammad av recensenter. Glädjande för mig är att recensionerna genomgående varit positiva.
Här är några citat:
”En tung, obeveklig utredning av Palmeutredningarna… ’Mörkläggning’ är lika grundlig som den är förfärande i sitt blottläggande av Statsmakten och Palmemordet, en förbindelse som också är bokens undertitel… … ett rejält, gediget och fullständigt hederligt stycke journalistiskt hantverk.”
Ragnar Strömberg i Aftonbladet 2.4.97.
”En imponerande bok… en kraftansamling som överträffar det mesta… Vad Wall skildrar är en regering i långt gånget moraliskt förfall, som lägger sig i polisens och åklagarnas arbete och intrigerar på alla nivåer… Man kan se boken som en sorts lektion i demokrati.”
Bo G Andersson i Grävande Journalisters tidskrift Scoop nr 2/97.
”Wall blottlägger det kollektiva fiasko som de inblandade i mordutredningen gemensamt bär ansvaret för.”
Kjell-Olof Bornemark i riksradions deckarmagasin Deadline 9.4.97.
”Wall har lagt ned ett kolossalt arbete på att frammana en riktig bild av Palmeutredningen. Boken kan med sin grundlighet och sina utförliga register nog tjäna som referensverk beträffande allt som hittills hänt i detta oerhörda drama… Han presenterar sina fakta på en lättflytande journalistisk prosa”.
Jan Zingmark i Upsala Nya Tidning 12.8.97.
”Wall har följt utredningen med en systematik som gör hans bild svår att vifta undan. Han vrider och vänder på alla yttranden som aktörerna fällt och gör åtminstone en sak fullständigt klar… Praktiskt taget alla inblandade myndighetspersoner ljuger eller döljer sanningen om den är på minsta sätt olämplig, ända fram till den punkt där de överbevisas.”
Lars Linder i Dagens Nyheter 1.4.97.
”En bok som överskuggar det mesta som skrivits i ämnet... Gunnar Walls bok rispar sönder mörkläggningen; det är en demokratisk bedrift.”
Curt Bladh i Sundsvalls Tidning 23.2.97.
Boken är på sammanlagt ca 1 000 sidor och väger 1,3 kg (så man får lite muskelträning för armarna genom att läsa den också). Den är inbunden med skyddsomslag och är försedd med notapparat, register och litteraturförteckning. Du köper den lättast genom nätbokhandeln där den kostar c:a 265:-
Och för den som föredrar det: Mörkläggning finns också utgiven som ljudbok i åtta delar. Utmärkt inläsare är Per Juhlin, Du kan köpa alla delarna av ljudboken genom nätbokhandeln eller bara lyssna direkt om du använder dig av någon av streamingtjänsterna för ljudböcker.
Gunnar Walls blogg 
Axbergers bok är också att rekommendera.
Janne Pettersson,
det tycker jag också. Sedan har jag en del synpunkter på vissa av hans resonemang, se min recension här.
Janne Pettersson
–
Axberger använder sig av IÖGONFALLANDE faktafel som helt saknar stöd i utredningen när han försöker visa på att SE är oskyldig.
Exempel:
— Paret Palme var förföljd från Grand till gatuköket.
— ”Dekorimamannen” från 14 mars var inget minnesspöke.
— Gärningsmannen hade Jack Nicholson-mössa.
— Gärningsmannen hade ingen handledsväska på sig.
— Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson har substans.
Ännu mer irriterande är Axbergers mörkläggning av sitt eget och Granskningskommissionens katastrofala misstag att inte granska Palmeutredningens fatala beslut 1987 att avföra Skandiamannen från utredningen (”Ölvebro och co trodde inte heller på Skandiamannen, så därför granskades inte det!”).
Alla Palmeboksförfattare har haft sina egna käpphästar. Axberger är inte annorlunda.
1) ”Palmeutredningens fatala beslut 1987 att avföra Skandiamannen från utredningen” Vad fanns det 1987 för konkreta omständigheter som gjorde det värt att vidare undersöka SE? Tre förhör hade hållits och därtill förhör med Jan A och Yvonne N om honom. Man kunde förstås ha frågat Anna H och Karin J om honom, men det fanns ju knappast någon anledning att misstänka honom bara för att han hade rock och liten väska.
2) ”Gärningsmannen hade ingen handledsväska på sig.” Du har inga belägg för att gärningsmannen hade någon handledsväska. En liten väska talar det enda vittnet som nämner en liten väska om.
3) Hur vet du att Dekorimamannen var ett minnesspöke? Inge M:s tidsangivelser stämmer uppenbarligen inte, men en väntande man kan han väl ha sett?
4) ”Gärningsmannen hade Jack Nicholson-mössa.” Föredrar du herrhatt? Jag kan förstå varför du misstror Inge som stod en bit bort, men Anders B borde väl inte kunna missta en gubbkeps för en hoprullad mössa? Och om man kan ta så fel, hur vet vi alls hur mördaren såg ut?
Egentligen vet vi inte mer idag än den 1 mars 1986……Man pratar bara runt. Mordet är perfekt utfört inget snack !!Tycker dina böcker är bra keep digging.
Per-Ola,
tack för det! Jag fortsätter gräva.
Det uppskattar vi! Vad tyckte du om dokumentären 30 sekunder på SVT? Jag tycker att det är intressant med informationen från trafikkontoret om trafiksignalerna. Däremot tycker jag att slutsatsen att LP kan ha sett CP inte är särskilt väl underbyggd. Leif L är säkert en hedersknyffel, men jag ger inte särskilt mycket för hans tvärsäkra utpekande av CP. Inte direkt så att han direkt efter mordet kunde beskriva en person med CPs utseende som varande på platsen. ”Hinsehäxans” vittnesmål känns också tveksamt. Möjligt att CP sagt till henne/andra att han vid mordtillfället befann sig i anslutning till platsen. Men vad har CP inte sagt? Tycker att det är en tunn dokumentär som inte leder något i bevis.
Markus N,
jag har just lagt ut en text i ämnet och hoppas på en bra debatt – gärna med bidrag från dig.
https://gunnarwall.wordpress.com/2023/03/01/christer-pettersson-som-mordvittne-ska-vi-tro-pa-teorin-i-nya-tv-filmen-30-sekunder/
Jag kan bara instämma i lovorden om Mörkläggning och läsning rekommenderas starkt.
Allmänheten vet förstås inte mer än den 1 mars 1986 men jag vill nog tro att det finns personer som vet mer nu än innan utredningen blev nedlagd. Det är förvisso bara 1-2% som begärts ut och offentliggjorts hos PMA, WPU och säkert även på annat håll, samt uppslag som begärts ut men inte offentliggjorts. Lite kan dock ibland räcka långt om man vet man letar efter trots Polismyndighetens ambitiösa maskningar – eller om man råkar på något som gör att man ser saker och ting i ett annat ljus.
Efter att ha begärt ut stora mängder uppslag och läst igenom ännu fler har jag tvingats att diametralt överge mina tidigare hypoteser. Det finns i materialet vad jag anser vara en solid kedja av omständigheter och vittnesmål under kvällen 28 februari och följande natt som PU gissningsvis inte ens uppmärksammat och förmodligen ingen annan heller. Vissa delar har man uppmärksammat men andra inte och därmed har man inte kunnat knyta ihop säcken, eller kanske mer korrekt uppmärksammat det och kört det i botten.
Nu blir väl en och annan irriterad över att jag säger A men inte B men det hör ju liksom till sakens natur och jag vill mest meddela att i mina ögon finns det ännu hopp om en lösning. Hur den lösningen möjligen kan komma att se ut är en annan fråga men om jag har rätt är olika motivbilder – som det ju finns gott om – irrelevanta som utgångspunkt. Det som är centralt är vad som försiggick denna kväll och vad olika vittnen har att säga om den saken.
Och spåret leder inte till en övertidsarbetande grafiker om det nu ens behöver sägas.
Jag är medveten om att det låter övermodigt självsäkert och jag är inte den första personen med den attityden i det här sammanhanget. Personen – vare sig han är i livet eller inte – bör kunna identifieras som en trolig gärningsman och det är kanske så långt man kan komma. Det är vad jag nu tror. Tiden får utvisa.
Hej Gunnar,
Ja, din bok Mörkläggning är en fascinerande läsning, men som du vet lutar jag själv åt en lägre nivå av mörkläggning än den du spekulerar kring i boken.
Jag ser också mycket fram emot din nya bok, och du lägger upp ribban högt när du säger att boken ska handla om ”desto mer om vad som hände – och för all del också om det som inte hände – under kvällen den 28 februar”. Ja, det låter spännande, ”vad som hände”!
Lycka också till på seminariet den 26/2! Själv är jag denna helg upptagen av att fira en 90-årig släkting på en plats i västra Sverige och behöver därför prioritera annat.
Hej,
Idag verkar jag befinna mig på fel sida i Sverige. Inget ont om Västsverige, men jag förmodar att de hetaste diskussionerna idag ske i närheten av Adolf Fredriks kyrka i Stockholm.
Bo G Anderssons dokumentär som releasades på SVT Play 06:00 i morse var intressant, sedan är det en fråga om de redovisade hypoteserna är korrekta eller ej. Den redovisade teorin förutsätter till exempel att vittnet Lars J har missuppfattat skeendet; inte berättat allt eller minns fel. En del debattörer har antytt att Lars skulle kunnat ha varit lite okoncentrerad om han t.ex. uträttade ett naturbehov i samband med händelsen. Och det är klart, om så var fallet kanske detta inte är något Lars ville berätta för polisen.
Vidare finns det andra vittnesutsagor som inte direkt stödjer den framlagda teorin om att Christer P skulle ha anlänt till mordplatsen ca 20 sekunder efter mordet. På ungefär samma avstånd som Inge M befinner sig har vi syskonen Christina V och Per V. Christina har tydligt redogjort för att hon observerat vittnet Anders B, men varken hon eller brodern Per nämner något om en ytterligare man som springer in på Tunnelgatan. Ja, möjligen kan de ha missat detta då de istället var koncentrerade på trafiken på Sveavägen när de skulle korsa gatan, men jag kan tycka att de borde sett en ytterligare man om han dök upp. Å andra sidan missar Per helt och hållet Anders B, så båda syskonen skulle i och för sig kunnat missa en eventuell Christer P.
Det som jag emellertid tycker är givande med dokumentären är att den påvisar att, om vi bortser från en eventuell Christer P, Lisbeth verkar ha varit ensam med Olof i ca 30 sekunder efter mordet innan något annat vittne kom fram. Detta styrker då att Engström kan ha varit ett vittne som anlände till mordplatsen senare än han i efterhand själv upplevde sig ha gjort. Ja, Engström kanske inte ens hade hunnit kommit ut på Sveavägen innan det andra skottet.
””Bingo”, sa vapendirektören Martin A. ”Vapenbyken måste tvättas”, sa utrikesminister Sten Andersson. ”Det är klart att det var en mutaffär, sa Ingvar Carlsson – men först långt efter att han hade avgått som statsminister.
Tre röster om Sveriges största vapenaffär genom tiderna.
I mars 1986 beställde Indien kanoner från Bofors vapenfabriker i Karlskoga för 8,4 miljarder kronor. Indiens premiärminister Rajiv Gandhi hade kommit till Stockholm för att delta i Olof Palmes begravning, och under ett möte med statsminister Ingvar Carlsson på begravningsdagens morgon bekräftade Gandhi definitivt den indiska jätteordern.
För allmänheten hölls den hemlig i ytterligare två veckor.
Ett år senare visade det sig att Bofors betalt ut minst 320 miljoner kronor till hemliga bankkonton i Schweiz för att få igenom affären. Avslöjandet skakade regeringarna både i Sverige och i Indien. I Indien är den politisk dynamit än i dag.”
https://sverigesradio.se/artikel/572570
Bofors – Vapenbyken som inte tvättades
Har läst Mörkläggning och dina andra böcker i ämnet. Fortsätt ditt arbete Gunnar! Finns det någon prognos på när din nya bok kommer ut? Ser verkligen fram emot att läsa den också! Mvh Marcus
Marcus,
den kommer under året. Jag återkommer när jag kan vara mer exakt.
1. You probably know the story of G.Nass (SAPO) in a phonecall to one of his employees a day before the murder.
* How’s life. Anything special?
— Something is going on. They are planning a murder again but don’t know who they are aiming at.
Observations done in the years before made sure to this Sapo-employee that a murder was coming.
When one day later Palme was killed he said: ”Ah, was it him”………..
It became the title of the book I wrote in 2001 about the murder.
2. Just imagine an investigations team, looking for the murdere of your prime minister.
What sounds reasonable if 1 year after the murder a Dutch leader of a police murder squad (30 members), wants to talk about a Dutch murdercase, with POSSIBLE connections to Sweden and/or the Palme murder.
What would an investigation team do, when willing to solve a case.
So, not just a drunk man/woman like hundreds called the team, but a Dutch murder squad-chief with only one question: can we talk.
He was never invited.
One of the typical parts of the Palme Team.
Ser fram emot din nya bok Gunnar.
Underbart att du släpper en ny bok!! Den har jag sett fram emot länge. Kommer den även som ljudbok?
Det tror jag nog den kommer att göra.
Skandiamannen var ju Arlandamannen.
https://gunnarwall.wordpress.com/2015/04/15/ar-arlandamannen-identisk-med-grandmannen/#comment-4011
Här har vi mörkläggning!!
Kullén
–
Hääärligt att du håller Flygare vid liv. En riktig MOP-kämpe.
Landsförrädarspåret
Anders Jallai diskuterar Landsförrädarspåret med Olof F, f d chef för Säkerhetspolisens avd. kontraspionage 1967-78 (byrå B).
https://www.youtube.com/watch?v=uK4PV3ERJ6w
Intressant analys: Palmemordet och Skandiamannen
(tunnelgatan.se)
Noggrann analys av båda alternativen – skyldig eller oskyldig.
Impulsmord?
En av dom spår som man har utrett väldigt lite, är ju om Palmes privatliv, där tror jag att det finns en del att hitta.
Hej Gunnar!
Polismannen”G” Tomas F(K) förhördes ju omgående pga (kopia)likheten med fantombilden.
T.o.m hade kollegorna dragna vapen när man ringde på dörren inför förhöret. Han var som ”hetast” precis när Christer Pettersson-cirkusen drog igång. C-G Östling ska ha sagt: G är skytten.
(Denna kommentar fanns/finns i ett forum med användare ”Bakerstreet”)
Har du någonsin kollat i den riktningen? Polisspåret?
Själv skulle jag också gärna vilje se en granskning av mediernas roll och ibland vilda påståenden. Hans Ölvebro berättade för några år sedan om när spaningen mot Christer Pettersson påbörjat. Journalister luskade ut vad som pågick och berättade att de kommer att offentliggöra det. Detta gjorde att man fick hasta fram den så kritiserade vittneskonfrontationen med Christer Pettersson. (Det togs upp i en radiointervju som låg på youtube ett tag, men tyvärr är borttagen.)
Eller om ”idolporträtten” av Holmér i SVT:s Magasinet kan ha bidragit till att han blev kvar på posten som spaningsledare så länge, trots att han aldrig tidigare lett en mordutredning.
Detta citat i Axbergers bok Statsministermordet tycker jag är väldigt intressant:
”En intressant lärdom var följande. Jag kunde en kväll på tv se ett vittne lämna till synes anmärkningsvärda upplysningar kring en person eller händelse, helt öppet, och dessutom säga att han eller hon talat med polisen som inte brytt sig. Nästa dag kunde jag fråga en utredare eller be om att få se uppslaget – bara för att upptäcka att vederbörande var hörd och då sagt något annat än i tv. Mönstret återkom och gällde lika ofta tidningsintervjuer. Först föreföll fenomenet gåtfullt men så förstod jag vad det kameleontiska beteendet berodde på – journalister och poliser ställde frågor på helt olika sätt. Journalister var inställda på att det fanns vittnen som tappats bort och på att polisen hellre skrämde iväg dem än lyssnade. Det ledde till ett slags frågor och till svar där den ledande frågan ekade. Med polisens förhörsledare var det i princip tvärtom. De misstrodde vittnen som kom med helt nya saker, särskilt om de först uttalat sig i olika medier, och ställde andra slags frågor. De tvivlade, frågade samma sak flera gånger, undrade om det fanns någon som kunde bekräfta och så vidare. Det ledde till försiktiga, avskalade svar.
Den ena ville ha något till sitt reportage, den andra något som skulle hålla i rätten. Journalisten fyllde ballongen med luft, polisen tömde den för att se vad den bestod av. Uppgiftslämnare som varken var vana vid medier eller polisen vajade för frågorna som rö för vinden. Samma personer sa helt olika saker beroende på vem de talade med.
Tesdrivande journalistik kan göra stor nytta men som informationskälla är den opålitlig. Risken att poliser som misstror uppgiftslämnare missar saker de borde beakta med öppnare sinne finns förstås också. Som vanligt finns det två diken att köra ned i.”
Krister Nässén,
jag kan bara hålla med om att mediernas roll är ett viktigt ämne för den som vill researcha Palmeutredningen. Det har funnits många mekanismer och mönster som gjort att nyhetsmedia svikit sitt uppdrag att bevaka viktiga frågeställningar, bidragit till att befästa myter och blåst upp illa underbyggda spekulationer.
Förmodligen finns det ganska många som skulle hålla med mig om det rent allmänt. Sedan kanske vi skulle vara oeniga när det kom till att avgöra vad som varit bra respektive dåligt med medias agerande. Det betyder inte att det skulle vara meningslöst att ta itu med en sådan diskussion. Tvärtom. Det är ju genom saklig granskning och debatt som frågor kan klargöras.
Sedan tycker jag att Axbergers sätt att beskriva saken har en slagsida åt att idealisera polisens utredningsinsatser. Det har gjorts en del kompetent polisarbete, men också väldigt mycket undermåligt, ibland styrt av andra hänsyn än att få fram sanningen.
Just händelsen med Christer Pettersson berodde ju enligt Hans Ölvebro på en ”diariemiss” på åklagarsidan så det är väl snarare de som har felat än pressen som grep tillfället i flykten.
En granskning av mediernas roll och vilda påståenden vet jag inte om den är meningsfull då det inte handlar om en enskild aktör.
Min lilla femöring..
Jag håller med om att det är intressant att se på medias roll i samband med de 37 år vi nu levt med Palmemordet som historisk händelse.
Det är ett stort och brett ämne dock,och olika media kom att behandla ämnet olika.
Som jag minns 1986 så bestod mitt medialandskap av morgontidning,eventuellt kvällstidning samt SVTs två kanaler.Så bör det ha varit för de allra flesta medborgare.
Som jag upplevt det så har media till stor del varit en megafon för PUs olika huvudspår,och det är väl svårt att förvänta sig något annat egentligen.Tidningarna var lösnummersdrivna av lätt insedda affärsmässiga skäl och i detta sammanhang har det ibland dessutom blivit slagsida åt diverse teorier av mera sensationell art därför.
Jag upplever dock att SVT hållit rimlig motvikt emot CP spår och annat..främst som jag minns det via Borgnäs och Breskys olika program.Kritik emot PU tycker jag också har framkommit på hyggligt sätt här.
Det är också skillnad mellan olika av PUs huvudspår som jag ser det.
Tittar man på de två huvudspår som fått mest publicitet..CP och SE..så är väl det ena närmast,vad skall man säga?..Nässendrivet.
SE spåret är främst drivet utifrån utredningen av Larsson i sitt ursprung och senare vidareutvecklat av TP och Filter.
Kort sagt så kanske det sammantagna intrycket ändå blir att media,som mera sammanhållet begrepp,kanske bara uppträtt som kan förväntas?
Lisbet Palme förhördes 1 mars 1986 kl 15.
Jag har full förståelse för att Lisbet Palme var i en väldigt jobbig och utsatt position.
Det jag inte förstår varför både Mårten Palme och Ulf Dahlsten satt med när hon förhördes, borde man inte förhört henne ensam?
Det är mycket möjligt att det är betydelselöst i samhanget, men jag tycket att det inte känns rätt .
Vad tycker ni ?
1986-03-01 15:35
Om eftermiddag/kväll 1986-02-28. Biobesök på Grand. Kort samtal med Mårten och Ingrid K utanför bokhandeln Cirkeln efter filmen. Promenad söderut till Tunnelgatan. Överfallet. Ser gärningsmannen fly inåt Tunnelgatan. Signalementsuppgifter.
Dag och tid som ovan uppsöktes fru Lisbeth Palme i bostaden av krkom Inge R och krinsp Christer H S för förhör i anledning av mordet på hennes make.
Närvarande vid förhöret var statssekreterare Ulf D samt sonen Mårten Palme.
https://wpu.nu/wiki/Uppslag:T116-00
Kalle,
jag tycker att det kan ha varit mänskligt rimligt att Lisbeth fick ha en av sina söner med sig. Men att en representant för regeringen satt med när Lisbeth hördes tycker jag var mindre lyckat. Ganska givet kan man tänka sig möjligheten att regeringen kunde ha intresse av att styra utredningen. Det korrekta hade varit att inte Dahlsten satt med. Om Lisbeth hade behov av att diskutera med Dahlsten före eller efter förhöret så var hon ju fri att göra det.
Gunnar.
Du har nog rätt i det att Mårten kunde få vara med som stöd.
Det mest anmärkningsvärda blir då Ulf Dahlstens närvaro.
Har man motiverat Ulf Dahlstens närvaro på något sätt?
Lisbet Palme kanske hade ett gediget förtroende för Ulf D, men om hon inte hade det kunde det ju begränsa vad hon ville berätta.
Jag kan inte låta bli att tänka att Dahlsten agerar ”överrock”. Hade varit mycket intressant att få reda på vad hans möte med FRA handlade om dagen innan mordet, vilka spaningsåtgärder som vidtagits på Olof Palmes direkta uppdrag.
Simon A:
Innan man vet om sådana uppgifter är intressanta bör man nog ha ett begrepp om normalbilden, vilket jag inte har i det här fallet. Om det är så att statsministern eller Dahlsten vid den här tiden brukade förmedla sig med FRA varje vecka eller månad är det kanske inte så intressant. Om det däremot var en mycket ovanlig händelse är det förstås värt att nysta i.
Hej Madam
Så är det ju. Som jag förstår saken så är det Dahlstens första möte med FRA, vilket indikerar att mötena inte skedde särskilt ofta. Vad som kanske sticker ut än mer är att FRA agerat på direkt uppdrag från statsministern, vilket låter väldigt ovanligt. Jag önskar det gick att få veta mer här.
Simon A:
Regeringen var väl ett av de ganska få organ i staten som överhuvudtaget kunde lägga ut uppdrag på FRA, och man kan ju tänka sig ganska många frågor som bäst behandlades i en mindre krets även där. Fanns väl ingen anledning att involvera ecklesiastikministern i känsliga frågor om USA-stödd signalspaning mot Baltikum, exempelvis. Det låter alltså inte orimligt att rapportering kunde ske till enskild minister, särskilt just stats-, försvars- och utrikesministrarna. Men jag hade nog spontant gissat att det i de flesta fall vore försvarsministern som skötte ruljangsen.
Jag har dock aldrig suttit i regeringen, så jag kan inte uttala mig med någon sakkunskap här.
Mänskligt sett kunde hon väl ha fått ha något stöd, ja. Men om flera nyckelförhör skulle hållas senare med Mårten var han den mest olämplige. Hans närvaro underminerade värdet av fortsatta förhör med honom. Joakim hade det varit mindre fördärvligt att ha med men ändå olyckligt. Bättre en nära vän eller annan anhörig som inte skulle förhöras (och inte ingick i regeringen). Men även det kunde kanske ha vissa problematiska aspekter om det fanns uppgifter hon inte ville avslöja för den personen. Etiskt hade det kanske varit bäst att försöka förklara för Lisbet värdet av att hon var ensam: hon hade ju goda förutsättningar att förstå argumentet även om hon inte var vittnespsykolog.
Lisbet och Mårten har väl uttalat att de undvek att diskutera detaljer för att inte påverka varandras minnesbilder och därigenom bevara deras värde. Men Mårtens närvaro gjorde ju den disciplinen meningslös.
Antag vidare att Lisbet men inte Mårten visste att de var på väg till ett möte på t ex Bohemia. Då hade det ju inte heller varit så lyckat att han satt med.
PJ,
du har rätt – jag kan bara hålla med om dina invändningar. Och hela arrangemanget med att Lisbeth hade personer med sig framstår förstås som ännu mer olyckligt genom att förutom Mårten hade hon en regeringsrepresentant med sig, Ulf Dahlsten.
När vi till det lägger att Lisbeth själv i rätten hävdade att hon varit återhållsam med att ge information vid detta förhör för att hon inte litade på de poliser som förhörde henne så får vi en väldigt olycklig kombination av omständigheter kring förhöret.
Så här sa Lisbeth i tingsrätten när Petterssons försvarare Arne Liljeros frågade henne om hon kom ihåg hur hon i förhöret den 1 mars hade beskrivit mannen hon sett:
”Jag tror inte att jag gjorde någon närmare beskrivning av personen vid det första förhöret. Jag fick heller inget förtroende för dem som var där.”
Med andra ord: Lisbeth hade såväl Mårten som Ulf Dahlsten med sig. Trots det – eller kanske på grund av att hon kände stöd för sitt agerande från sina bisittare – valde hon, enligt vad hon själv uppgav i rätten, att undanhålla polisen väsentlig information om den man hon trodde var mördaren.
Stig Engström vållade huvudbry i Palmerummet 1986 och vållar fortfarande huvudbry 2023.
Om Stig var gärningsmannen så verkar man ha varit nära att lösa mordgåtan redan 1986
EXTRA: Hör Palmeutredarna diskutera Stig Engström i Palmerummet | Ljudinspelning
Här är hela ljudmaterialet (totalt ca 36 minuter) på Lasse Lampers hemsida:
https://lampers.se/nyhet/palmebanden/
Mikael B,
jag skulle just lägga ut en länk till det. Det är verkligen alldeles utmärkt att vi kan ta del av de här inspelningarna, ett stort tack till Lasse Lampers! Det finns också en del annat att titta på när man ändå är inne på hans nystartade hemsida.
En del av det materialet finns alltså också i Otto Ekevis postning på Youtube. Otto Ekevi resonerar också en del kring materialet. Det kan vara värt att ta del av det också. En liten miss i Otto Ekevis presentation är dock att han beskriver Erik Skoglund som säkerhetschef på Skandia. Erik Skoglund var polis och den som hade kontakter med den före detta polisen Per H som arbetade på Skandia med säkerhetsfrågor. Per H var dock inte heller han säkerhetschef på Skandia även om han ibland beskrivits så.
Hej Gunnar!
Du skriver i inlägget ovan, att den före detta polisen Per H arbetade med säkerhetsfrågor.
Per H var dock inte heller säkerhetschef på Skandia även om han ibland beskrivits så.
Är det `klarlagt vilken person som var säkerhetschef på Skandia?
Min fråga, fanns det flera arbetstagare (förutom Stig E) som arbetade sent på Skandia-huset, fredag kväll, den 28 februari 1986? Hur länge pågick bevakningen i närheten av Skandias entré, fram till kl 24.00? eller pågick bevakningen dygnet runt?
Jag utgår i från att Stig E växlade några ord med Per H, när han skulle lämna Skandia-huset, fredag kväll, vem var den andra mannen?
Kim,
det finns säkert någon som har namnet på säkerhetchefen på Skandia 1986. Just nu har jag det i alla fall inte till hands. Däremot kan det nog sägas med säkerhet att Per H inte fanns i Skandiahuset på mordkvällen. Jag tror inte att det under den där kvällen fanns någon annan i huset som arbetade så sent som Stig E – förutom väktarna.
Väktarna var i tjänst hela natten och hade sin tjänstgöring i entrén när de inte var ute på sina ronder.
En outredd sak i detta sammanhang är vem som jobbade tillsammans med Anette K på kvällen den 28 Februari.
Det saknar möjligen betydelse..men bara det att en sådan här sak har fått kvarstå som helt outredd i materialet i 37 år är märkligt.
Vi får som vanligt gå till tillgängligt material,läsa det och när orimlighet framträder försöka att lösa upp denna knut på sannolikast sätt.
Enligt materialet så jobbar Annette K helt ensam på kvällen den 28 Februari.
Det är ett uppseendeväckande konstaterande..men utifrån materialet ett konstaterande lika fullt.
Det är tvärtemot alla formella regler plus att det innebär praktiska problem i tid och rum inne i Skandiahuset eftersom ensamjobbande väktare samtidigt per defintion måste innebära noll närvaro reception alternativt noll arbete rond under tid ifråga.
Om det har någon betydelse gällande huvudhypotes SE får vi med andra ord aldrig veta.
Det är olyckligt,minst sagt.
Tack för länk till ljudmaterialet.
I ljudfilen 15 april 1986
https://lampers.se/nyhet/palmebanden/
Pratar man om mannen i poplinrock som man då i april 1986 menar är Engström men som numera menas skall vara JÅS men är det det? Om denna bild nedan föreställer JÅS på mordplatsen så måste väl rimligen mannen i poplinrock vara någon annan. Kanske något av de nya mordplatsvittnena som dykt upp, mannen i beige?
I så fall har JÅS på sig andra kläder vid rekonstruktionen.
Det skulle kunna förklara varför Jan A inte plockar ut JÅS fotografi när han förevisas bilder utan i stället plockar ut Engströms. Då bör mannen i poplinrock vara ganska lik Engström utan att vara han.
Jag börjar luta åt att det kanske ändå skulle kunna ge något att återigen gå tillbaka till mordplatsen.
Det finns en hel del nytt i Lampers material. Jag reagerade särskilt inför den intressanta ljudfilen från den 20 april 1986. Där diskuterar man faktiskt att kalla Engström till en rekonstruktion. Någon menar till och med att det är helt nödvändigt. Sedan tar samtalet en annan vändning. Det hänvisas bland annat till att Arne Irvell fått upp ögonen för Engström i ett tidigt skede. Diskussionen byter spår och man enas om att det är något misstänkt med SE och att man inte bör bjuda honom på några uppgifter genom att valla honom i mordområdet.
Det är beklämmande att höra detta gubbgäng uttrycka sig i så förklenande ordalag om flera av vittnena och göra sig lustiga över dem, bland andra Anders B, Lars J och Sanna T. Så fullkomligt omdömeslöst.
På slutet av ljudfilen den 7 april 1986 svär också Holmér över nyckelvittnet Anders D. Men där är jag inte riktigt klar över vad det handlar om:
-Ja, men det här är ju…det är ju ett fenomen då med Engström då som har suttit och skrutit överallt om det här, va. Det är..samma…man anar ju samma bakgrund bakom det här [D:s] agerande, va. Med det här jävla mobiltelefonsamtalet som jag inte tror ett skvatt på längre.
Fast så där och mycket värre låter det i andra gäng om dörrarna är låsta och sammanhanget inofficiellt.
Random omklädningsrum fotboll eller hockey de senaste 50 åren exempelvis.
Det var nog aldrig tanken att allmänheten skulle få höra dessa ”arbetsplats samtal”,så det blev som det blev.
Såhär lät verkligheten 1986/87..och jag tror inte att det låter mindre värre idag heller.
Det är inte optimalt,men verklighet är närmast aldrig det.
Det var just det. Att tankarna närmast går till snack i omklädningsrum. Som medborgare har vi rätt att ställa avsevärt högre krav på hur samtal bör föras i ledningsgruppen för Sveriges största mordutredning. Och om jargongen inte har blivit bättre inom polisen sedan 1986, så har myndigheten ytterligare ett allvarligt problem att hantera.
Kvinnorepresentationen torde vara högre idag jämfört med 1986/87.
Detta brukar vanligen betyda att det värsta ”grabbsnacket” dämpas en del.
Palmerummet bestod väl av 100 procent män?
Det ser inte ut så idag i dessa sammanhang,och det torde vara av godo på flera plan.
Samtalston och innehåll förhoppningsvis inkluderat.
Obegripligt hur Linder kunde tycka att ”det är Engström som springer i trapporna; det är Engström som springer där uppe” på åsen, på basis av ”klädsel, utrustning i övrigt och kroppskonstitution”. Medellängd, mörk rock, liten väska och lågskor. Om det var ”kan inte rundas” redan 1986 undrar man ju varför det varit så svårt att få någon fälld för mordet.
Tycker faktiskt inte att det i denna del av processen är en orimlig tankegång att vilja pröva lite djupare.Materialet de har att tillgå tidpunkt ifråga samt var någonstans i utredningsarbetet de ligger så förefaller det mig helt okay att hålla olika dörrar öppna så att säga.
SE borde ha utretts grundligt redan 1987.Det finns vid tiden ifråga klart rimliga skäl för det anser jag.Det hade sannolikt tjänat Stig Engströms eftermäle allra bäst.
Hade de utrett SE som misstänkt redan 1986 så kanske det hade hittat konkreta bevis (om han var gm).
Mattias kressmark announced that is going a your new book on palme murder. Is it truth??
Yes, there will be a new book on the subject from me this year
Dear mr Wall do you already know the title of your new book on palme murder?
No.
I vote for ”Palme murder – The magic ad pillar” as a title.
Mr.Wall not even have you an idea of the title?
Please use the same signature as in your former posting or else I will block your comments. Yes, I have. Maybe something about carrots or caterpillars. Or not.😉
I have a question for you, Danilo Migliore. Eller snarare till ”Gud är min domare” and ”Förbättraren” som man ju faktiskt kan översätta din signatur till om man pratar svenska. Håller du kanske själv på att skriva en bok? Kanske till och med en förbättrad sådan? När kommer den isåfall ut? Och vad blir titeln?
Ellroy JAG forstod ingenting!!!
I believe Ellroy tried to translate the name Danilo Migliore into Swedish and speculated about its meaning as if it was a signature chosen to deliver a message. Ellroy also wondered if you were writing a book. If you understand Swedish I believe you should understand Ellroy’s comment.
Jag försökte inte översätta. Jag översatte. Ett nättroll misstänker jag. De finns tyvärr överallt nuförtiden.
En lite speciell person. Såna finns också överallt.
Something about carrots or caterpillars?????? What means??
Probably I’ll skip those titles. Maybe something with cats or carpets instead. Or not.
What means i’ll skip those titles?? Maybe something with casta or carpets instead. Or not?? What means your swords??
It means that I will not tell you anything about the possible title.
I beg you!! Tell me the possibile title!! I pray you much!! I beg you!!
No.
Inte bör man väl mata de kända trollen?
I beg you very much!!!!!!!!!!!
Why should I care about that? Discussion over. You don’t seem to understand a simple answer.
Dear mr wall what means maybe something with cats or carpets??
Nothing.
Jag tycker att Christer A:s berättelse om vapenförsäljningen av hans revolver inte känns trovärdig.
”Han uppgav att han sålt vapnet för 5500 kr till en okänd man han träffat i Kungsträdgården. GH menade vidare att han vid tidpunkten för mordet legat nedbäddad i bostaden med influensa.”
https://wpu.nu/wiki/Christer_Andersson
Den berättelsen är föga plausibel,för att uttrycka sig på myndighetsspråk.
Christer A som person var inte sådan att han etablerade dylika kontakter som den han säger sig ha gjort med den unge ”sydlänningen” på Cafe Opera.Om han nu talar sanning gällande detta så är det utifrån tillgängligt material en unik händelse,och alldeles särskilt som denna påstådda kontakt sker med kriminell.
Försäljningen som sådan innebär bara ett litet mervärde i ekonomiska termer,jämfört med att sälja den lagligt.
Christer A säger att han försäljer sin Magnumrevolver för att reglera sin hyresskuld om cirka 20 KKR.Pengarna från den påstådda försäljningen täcker ingalunda denna skuld,och Christer A säljer ingenting annat för att betala denna skuld..trots att han tidpunkt ifråga har andra kapitalvaror han kan sälja.Han säger sig endast sälja sin Magnumrevolver,svart,och hans hyresskuld förblir oreglerad efter försäljningen.
Dessutom så är Christer A vid påstådd försäljningstidpunkt ifråga medveten om att PU är intresserade av att provskjuta hans Magnum.Flera olika kallelser och påminnelser har utgått till Christer A,och han är medveten om det.
Det måste anses uppseendeväckande att han trots detta då väljer att sälja sin Magnumrevolver svart till kriminell individ.
Christer As berättelse om vad han gjorde med den enda licensierade Magnumrevolvern som aldrig kunnat provskjutas är starkt ifrågasatt bland annat utifrån ovanstående.
Jag tror att detta kommer att vara en central del i den kommande dokumentären om just Christer A.
Gällande Christer As alibi för tiden för mordet på OP,så vet vi att han kommit med oriktiga uppgifter i sina initiala förhör.
Christer A har inte legat nedbäddad i influensa vid tiden för dådet.Han hjälpte sin bror att flytta och Christer A körde den flyttbil som hyrdes för ändamålet.
Christer A säger att han haft influensa,tills PU förhör hans bror..som motsäger detta i förhör.Christer A ändrar sedan sina uppgifter till att han legat och sovit tiden för mordet.
Sätter man upp tes Christer A oskyldig så kan man påstå att han endast blandar ihop sina minnesbilder gällande influensan och att de initialt lämnade uppgifterna beror på ren missuppfattning.Christer A förhörs ju först många år efter mordet på OP,och detta kan vara en möjlig orsak till de lämnade oriktiga uppgifterna gällande influensan.Christer A var dessutom ofta sjuk i just influensa.
Den som vill argumentera emot pekar på tidpunkten.Det handlar om samma kväll som Olof Palme mördas inte långt från Christer As lägenhet i Vasastan.
Utöver detta finns stark associationsgrund till broderns flytt.Christer A hjälper bara till två gånger i samband med att hans bror flyttar och Christer A kör flyttbilen,hjälper till med att sätta upp tung spegel mm mm.
Den som vill argumentera emot tycker således att Christer A rimligen borde ha kommit ihåg kvällen ifråga utifrån detta.
Under alla omständigheter så blir knappast de lämnade oriktiga uppgifterna om influensa ett plus i kanten för tes Christer A oskyldig.
Är boken i denna tråd boken om PG Näss?
Zombie,
om du menar min kommande bok så kommer den inte att handla särskilt mycket om P-G Näss.
Jag menar boken i denna tråd.
Boken ”Mörkläggning” som du debatterar i denna tråd. Minns att jag diskuterade PG Näss med dig och undrade om denna mystiska och ljusskygga person kunde vara inblandad i mordet. Du trodde inte det och hänvisade till en bok. Är det ovanstående?
Zombie,
ja, Mörkläggning handlar ganska mycket om P-G Näss. Och jag menar att den bild av honom som framträder inte för tankarna till någon som skulle vara inblandad i mordet. Det är svårt att kortfattat sammanfatta detta. Men en betydelsefull detalj tycker jag finns i hans upprörda, och till synes genuina, reaktioner när han åtalades för olovlig avlyssning av PKK-aktivister. Han var förvisso skyldig till det brottet, men som jag ser det gjorde han bara det som förväntades av honom. Och när väl Holmer försvunnit tappade Näss allt intresse för PKK-spåret som han uppenbarligen inte trodde på. Hade han velat dölja en sanning där han själv var inblandad så hade det varit enkelt för honom att driva det vidare.
Jeremiah går i det här klippet igenom Lisbet Palmes vittnesmål
https://www.youtube.com/watch?v=g78mjbHuChg
Gärningsmannen enligt Lisbet Palme | PALMEMORDET