MIN NYA BOK ”Maffia – från Capones Chicago till dagens Sverige” handlar precis som titeln antyder just om organiserad brottslighet. Och inte om särskilt mycket annat höll jag på att tillägga.
Det är inte riktigt sant. Indirekt handlar den faktiskt också om Palmemordet.
Visserligen står det inte ett ord om Olof Palme i boken. Men det står desto mera om hur planerade mord vanligen förbereds.
Som bekant har Palmeutredarna inte lyckats besvara frågan om dådet mot den svenske statsministern var noga planlagt eller utfört mer eller mindre i spontant raseri.
Vi vet att de sedan många år föredragit den senare hypotesen. När de inte letat efter bevis mot Christer Pettersson har de försökt hitta någon annan gärningsman som ska vara mer eller mindre av Petterssons typ, en ensam obalanserad person som har lätt att ta till våld.
Här, i hörnet Tunnelgatan/Sveavägen mördades Olof Palme i februari 1986.
Men de har inte lyckats stänga dörren till andra alternativ. Ställer man frågan om det till exempel skulle kunna ha varit den sydafrikanska apartheidregimen som tog Palme av daga har utredarna inte vågat säga nej, bara att det inte finns bevis för något sådant.
Orsaken till denna osäkerhet när det gäller en så grundläggande fråga om hur mordet gick till har sina begripliga orsaker: det finns nämligen omständigheter som tycks peka på att en konspiration är ett direkt osannolikt alternativ. Och det finns samtidigt andra omständigheter som lika bestämt pekar på att det knappast kan ha varit en virrpanna som handlat i stundens hetta.
En ensam gärningsman som utför dådet av impuls – sedan han träffat på Palme vid Grandbiografen – är svår att smälta av framför allt ett enkelt men nog så avgörande skäl. Det fanns i princip ingen tid för honom att först följa efter statsministerparet från bion och sedan passera dem för att i lugn och ro postera sig i hörnet Sveavägen – Tunnelgatan.
Så här är det nämligen: sträckan mellan Grand och mordplatsen är kort, bara omkring 330 meter. Mordutredarna har utgått ifrån att ifall mördaren kom från bion följde han efter makarna Palme i alla fall halva den sträckan, tills de korsade Sveavägen strax efter Adolf Fredriks kyrkogata. Därefter skulle han ha skyndat sig så att han kom före dem till Dekorimahörnan. Här talar vi om korta tidrymder. Även om mördaren sprang skulle han i stort sett bara hunnit postera sig utan att ens andas ut ordentligt efter språngmarschen. Och det finns inga vittnen som sett någon som sprungit fram till mordplatsen strax innan makarna Palme kom dit.
Det enda vittnet som hade mer eller mindre konstant koll på Dekorimahörnan under minuterna före mordet, musikläraren Inge M, säger i stället att mördaren stod där i flera minuter. Åklagarna betraktade honom som ett viktigt och trovärdigt vittne i rättegången mot Christer Pettersson – i alla avseenden utom just detta. För iakttagelsen av en mördare som haft så god tid att postera sig i förväg stämde förstås inte med deras hypotes om förföljaren Pettersson.
Men om vi litar på Inge M även i detta avseende, om vi också konstaterar att utförandet ger intryck av att ha varit kallblodigt och effektivt och om vi slutligen noterar att flykten var framgångsrik – då pekar allt på att gärningsmannen noga förberett sitt dåd och att han valt ut platsen en bra stund innan han sköt.
Så tror jag det var.
Men hur kan han ha gjort det? Han kan visserligen ha haft medhjälpare som signalerade till honom. Men så länge deras information om vart Palme var på väg bara byggde på vad de kunde se hamnar vi i samma problem som med den ensamme spontant agerande gärningsmannen. De kunde inte ha berättat att Palme förväntades passera Dekorimabutiken förrän väldigt sent. Även med ett sådant scenario måste mördaren ha anlänt till platsen mer eller mindre med andan i halsen.
Ett sätt att komma runt problemet är förstås att vi kan tänka oss att det stod attentatsmän på en rad ställen runt biografen. Men det blir ju ganska otympligt. Och det finns inget stöd för detta i kända vittnesobservationer.
Det finns alltså stora problem vare sig man tänker på det ena eller andra av de två sätt som dominerat funderingarna kring mordet.
Och det är här maffiaboken kan vara av intresse.
I den avhandlas nämligen väldigt många mord. Här skildras Valentinmassakern i Chicago 1929 och andra berömda amerikanska gangsteravrättningar som till exempel de på Joe Masseria, Dutch Schultz, Willie Moretti och Albert Anastasia. Och vi bekantar oss också med ett antal svenska maffiadåd som mordet på Danny Fitzpatrick liksom dödsskjutningarna på spelklubben Oasen i Södertälje. Vi får med andra ord gott om möjligheter att bekanta oss med ett makabert ämne: metodiken vid attentat.
Mafioson Albert Anastasia mördades 1957 på Manhattan i den frisersalong han alltid brukade besöka.
Det som ständigt går igen är att förövarna i förväg omsorgsfullt försäkrat sig om var och när de kan hitta sitt offer.
Antingen har de noga kartlagt hans (som regel är offren i gangsterdåd män) vanor och utifrån detta valt ut lämplig tid och plats. Eller också har de lockat det tilltänkta objektet i en fälla genom att helt enkelt kalla honom till ett sammanträffande av något slag.
Det är dessa två inbördes besläktade metoder som ständigt återkommer och det är inte svårt att förstå varför: den som planerar ett mord vill minska riskerna för att något ska gå fel.
Palme hade ganska regelbundna vanor. Men han brukade över huvud taget inte gå på bio. Inte heller brukade han promenera den här sträckan med sin hustru på kvällarna. Därmed blir det logiskt att titta på alternativ två: kan Palmes mördare ha lockat honom i en fälla?
Och så fort man inser att frågan måste ställas är det inte svårt att se hur mycket som talar för att det var så det gick till. I mina böcker om Palmemordet, ”Mörkläggning” och ”Mordgåtan Olof Palme” redovisar jag seriösa vittnesuppgifter och andra fakta som starkt pekar på att Palme gick till ett avtalat möte och till och med pratade med gärningsmannen innan skotten föll. Jag diskuterar också Lisbeth Palmes vittnesmål och konstaterar att det kan vara behäftat med väsentliga minnesluckor, något som kan ha lett utredarna på fel väg.
Många har reagerat mot min hypotes bland annat för att den rent allmänt har känts orimlig eller stötande – så kan det väl ändå inte ha gått till? I det sammanhanget ger min bok ”Maffia – från Capones Chicago till dagens Sverige”, som jag ser det, starka kompletterande argument för att ett sådant scenario inte är bör uteslutas innan det prövats ordentligt.
Och det har utredarna otroligt nog inte gjort under alla de år som gått. Det kanske är därför mordet fortfarande är olöst.
Läs gärna och fundera själva. Och kommentera på denna blogg!
Gunnar Walls blogg 
”Även om mördaren sprang skulle han i stort sett bara hunnit postera sig utan att ens andas ut ordentligt efter språngmarschen.” Om makarna Palme stannade och tittade i skyltfönster så skulle ju mördaren kunna ha just några minuter på sig. Vet dock inte om det är klargjort ifall de gjorde det eller inte.
I princip har du helt rätt i ditt resonemang. Men det finns ingenting som tyder på att makarna Palme gjorde ett uppehåll vid något skyltfönster utom ett kort ögonblick vid modebutiken Sari alldeles efter det att de korsat Sveavägen.
Enligt Lisbeth Palme stannade de där i 10-15 sekunder men inte vid något mer skyltfönster.
Och så var det nog. Ett skäl att dra den slutsatsen är att det inte finns några vittnesmål som handlar om att makarna skulle ha rört sig långsamt och fönstershoppat längs vägen.
Emellertid tror jag att de gjorde ett ytterligare uppehåll om än kort. Och det är alldeles före Dekorimahörnan där det finns skäl att tro att de stannat medan Palme växlade några ord med mördaren. Men det handlar i så fall om ett möte på kanske 45 sekunder, knappast mer,.
Att mötet, om det nu ägde rum, inte gärna kan ha varit mycket längre finns det dubbla belägg för. Dels kan man få fram dessa ungefär 45 sekunder ur ett vittnesmål som lämnats av kocken Nicola F som mötte makarna Palme en bit före Dekorimahörnan och som sedan hunnit gå en tydligt längre sträcka än de när han hörde skottlossningen – fast han uppfattat deras promenadtakt som ungefär lika hastig som hans egen. Och dels är det tämligen klart utifrån övrigt utredningsmaterial att statsministerparet troligen lämnade Grandbiografen först efter 23.15.. Om det är riktigt fanns det ingen tid för någon fönstershopping eftersom mordet ägde rum ungefär 23.21.
Och då är vi där: en efterföljande mördare hade inte mycket tid på sig om han ville passera makarna Palme. Så om vi accepterar att det stod en tålmodigt väntande gärningsman på plats i flera minuter så hade han placerat sig vid Dekorima utifrån någon tidig form av förhandskunskap eller åtminstone kvalificerad gissning om att Palme skulle passera.
Jo, det handlar nog om förkunskap. Men intressant att mördaren stod flera minuter utanför Dekorima (enligt Inge M). För hur visste personen i fråga att paret Palme skulle gå på en sidan av gatan. Det är ju inte den ”naturliga sidan” om de ska till Gamla Stan. Vem skulle då ha avtalat ett möte med personen vid Dekorima, Olof eller Lisbet. Det var väl Lisbet som skulle titta i skyltfönstret vid modebutiken Sari. Platsen för mordet verkar ju så idealiskt, med gränden bort till trapporna som smitväg, så det var kanske inte någon tillfällighet att Palme gick den vägen den kvällen.
Det finns faktiskt inga riktiga belägg för att makarna Palme skulle ha korsat Sveavägen för att Lisbeth Palme ville titta i Saris skyltfönster. Visserligen gav Hans Holmér intryck av att det skulle ha varit så när han skrev ner en sammanfattning av ett förhör han hållit med Lisbeth. Men det är förmodligen en illa grundad slutsats som Holmér helt enkelt valde att presentera för att ge någon sorts förklaring till varför makarna korsade gatan. Under rättegången mot Pettersson bekräftade Lisbeth att hon tittade en kort stund i skyltfönstret sedan makarna tagit sig över Sveavägen, men sa inget om varför de korsat gatan. Min bestämda gissning är att initiativet till att ta denna omväg inte kom från henne.
Hur ser du på kopplingen mellan vittnesobservationer av personer med walkie-talkie kring mordplatsen i förhållande till mötesscenariot? Det finns väl ganska starka vittnesmål om WT-män på både östra och västra sidan av Sveagatan, i höjd med Tunnelgatan. Jag utesluter absolut inte mötesscenariot men tycker samtidigt att den, som det verkar, relativt stora övervakningen känns överdriven om ett möte och mötesplats redan avtalats?
Din synpunkt är logisk, tycker jag. En möjlighet är att övervakarna inte utgjorde ett mordteam. De kan ha varit ute för att skydda Palme (möjligen på hans begäran) och misslyckats. De kan också ha varit ute för att kontrollera om Palme hade några i deras ögon misstänkta kontakter. Vittnesmålen om walkie-talkies gäller i flera fall observationer av personer som uppträtt ganska öppet. Det kan tyda på att de inte förberedde ett mord utan mera såg sina förehavanden som ett led i ett rutinuppdrag.
De kunde ta tre vägar. Taxi, Rådmansgatan (närmast) eller gå till Hötorget. De kunde ha gått rakt fram.
Hade de gått rakt fram hade inte mordet skett, menar jag. Båda nedgångarna kunde bemannas snabbt av två personer, medan skotten avfyrades från långt håll från andra sidan Sveavägen. Således var det bara en postering som var gångbar. Det skulle SE UT SOM den posterade mannen var mördaren, men detta skulle aldrig gå att bevisa, särskilt som han inte gjorde det. Det var en prickskytt. Jag tror dessutom alla nu vet från var. Och var den posterade tog vägen. Det handlar bara om att låsa den posterade vid platsen.
Och det finns ett sätt.
Tack för din kommentar, Michael. Men jag kan inte riktigt följa din tankegång. Särskilt inte varför du tror att det var en prickskytt. Det finns ju vittnen som från nära håll sett att mannen vid Dekorima sköt Palme och det finns ammunitionsrester på Olof Palmes kläder som tydligt pekar på att skottet sköts på ca 20 cm avstånd.
Det är som i palmedebatten på Flashback. Många verkar ta fram stora sågen och såga till en pusselbit för att deras idéer ska kunna kunna passa i deras eget hemsnickrade pussel.
Bara en tanke: Tittade på programmet Palme – sista timmarna” häromkvällen. Jag hade missat att även Leif Ljungqvist vittnade om att mördaren hade en blå jacka på sig. Nog är det ändå lite märkligt att vittnesmålen från Sveavägen svajar mellan mörk 3/4:s mörk rock och blå jacka? Kan det ha varit så att det faktiskt fanns två personer i gränden Tunnelgatan eller är det återigen Anders B. som vittnena förväxlar med GM? Eller är det Stig E. vittnena ser som beskriver en ”GM med mörk rock”? Ibland tycker jag vittnesmålen liknar kaos…
Rikslarmet talar sitt tydliga språk.
Klockan 02.05 sänds ett rikslarm ut.
”Signalement på gärningsmän efter beskjutning av Sveriges statsminister: 2 gärningsmän, 40-45 år, mörkhåriga, en av gärningsmännen är påfallande lång, en av männen var iklädd mörkblå täckjacka, tillhör ev Ustasjarörelsen.”
Och trots att rikslarmet kommer att förekomma i sammanlagt fem versioner under mordnatten finns hela tiden uppgiften om de två gärningsmännen kvar. Man kan tycka att om Rimborn missuppfattat Lisbeth och hon i själva verket aldrig talat om två gärningsmän så borde det ha nått polisens sambandscentral. (Men säkra kan vi ju inte vara.) Om nu vi föreställer oss att uppgiften om två gärningsmän verkligen kom från LIsbeth är det troligt att den berodde på en missuppfattning från hennes sida och att hon syftat på sina observationer av dels mördaren och dels vittnet Anders B. Den mörkblå täckjackan kan i så fall hänföra sig till hennes iakttagelse av Anders B.
Vad vi vet är i alla fall att Hans Holmér på sin första presskonferens utan närmare förklaring slår fast att det inte finns något som pekar på att det var två gärningsmän. Hur han kom fram till den saken finns inte redovisat.
Holmer säger på direkt fråga i någon av kommissionerna att det i alla fall var Sune Sandström, Gösta Welander och Curt Nilsson han pratade med när han kom till polishuset. Kan varit fler som inte nämns vid namn. Har i andra sammanhang sett att Ulf Waldau var på LC vid den tidpunkten. Vidare träffar han regeringens emissarie Klas Bergenstrand.
Det är intressant att han ska talat med Welander som ju både pratat med Lisbet Palme och varit den som tog bort Ustaja ur rikslarmet vid femtiden. Ännu intressantare är Bergenstrands närvaro för här finns en direktlänk till kanslihuset. Ev uppgifter kan plockats bort med hänvisning till rikets säkerhet, men detta är ännu så länge mina spekulationer , återstår att bevisa.