Finns det ett gränssnitt mellan stat och kriminella?

maktensdel3
VAD MENAS EGENTLIGEN MED GRÄNSSNITT? Man tänker spontant på datorer. Och Svenska Akademiens ordlista anger också den här definitionen av ordet: ”förbindelselänk mellan en dator och dess kringutrustning”. Ibland talar man om användargränssnitt och menar utformningen av samspelet mellan dator och människa. På Wikipedia har skribenterna klart för sig att begreppet ofta används för att beskriva andra aspekter av kommunikation än de rent tekniska och där heter det följaktligen: ”Gränssnitt är utformningen av en viss förbindelse mellan olika objekt”.

Vilken definition man än använder så handlar det om kontaktytorna mellan olika storheter som inte ingår i samma system.

Och man kan faktiskt med fördel tänka i just de termerna när man ska försöka förstå hur en statsmakt förhåller sig till grupperingar och instanser i det omgivande samhället. Staten består – i alla fall mestadels – av ett antal organisationsstrukturer som är väl reglerade i lagar och föreskrifter. Varje lärobok i samhällskunskap med någon självaktning kan beskriva relationerna mellan olika statliga organ, till exempel regering och riksdag. Och det finns förstås också regelverk som anger hur olika statliga myndigheter ska förhålla sig till de enskilda medborgarna.

Men allt det där är i första hand i teorin. Verkligheten ser sällan ut som i modellerna. Till exempel händer det – rätt ofta – att personer som befinner sig inom den ena eller andra myndigheten anser sig ha ett överordnat uppdrag som gör att de behöver bryta mot de petiga regler som finns. Ibland kan de fixa till det som behöver göras inom myndigheten, utan att blanda in utomstående. Men är det riktigt diskutabla saker som ska utföras kan det finnas en fördel med att vända sig till personer som inte alls har med den aktuella statliga instansen att göra – som förefaller ha agerat på egen hand om de händelsevis skulle bli upptäckta.

Till sådana figurer kan förstås inte myndighetspersonen skicka formella skrivelser på det officiella brevpapperet – och inte heller ta emot dem på tjänsterummet under kontorstid. I stället behövs det någon sorts informella kanaler för överföring av beställningar och information. Ett lämpligt och diskret gränssnitt om man säger så.

Den som läst mina genomgångar av Ebbe Carlssons hemliga insatser i Palmeutredningen har kunnat bekanta sig med ett praktexempel på hur det kan gå till. Ebbe var inte polis, han var förlagsdirektör med politiska kontakter på högsta nivå. Men under några månader ledde han en dold operation tillsammans med samarbetspartners inom säkerhetspolisen. Syftet var att tillverka en politiskt godtagbar skenlösning på Palmemordet. Krasst uttryckt gällde det att få fram syndabockar – i det här fallet en grupp politiskt aktiva kurder. Allt skedde med stöd från kanslihuset men bakom Palmeåklagarnas rygg.

Här fanns det inga formella regler som gjorde Ebbes aktiviteter tillåtna. Inte desto mindre fanns det väldigt välfungerande kanaler mellan honom och en rad personer i mycket hög maktställning. Annars hade han inte kunnat agera.

Ebbes hemliga operationer avslöjades till sist på grund av en rad mycket speciella omständigheter (läs någon av mina böcker ”Mörkläggning” eller ”Mordgåtan Olof Palme” för att få de häpnadsväckande detaljerna). Och med tiden slog faktiskt Svea hovrätt fast att Ebbe och vissa av hans samarbetspartners, till exempel den nazistiske vapenhandlaren ”Ö”, ägnat sig åt kriminell verksamhet. Det blev de också dömda för. Men de personer i staten som stått bakom Ebbe – och gjort hans operationer möjliga – klarade sig bättre. Somliga fick avgå. Men inte alla. Det elegant utformade gränssnittet, osynligt för medborgarna, fungerade i alla fall delvis när det sattes på prov.

Det finns flera svenska politiska märkligheter från det bisarra 80-talet, märkligheter som fortfarande inte blivit utredda. Ett exempel är raden av mystiska vapenaffärer som storföretaget Bofors var inblandat i. Dimmorna ligger alltså ännu täta, men vad som är uppenbart är i alla fall att det handlade om härvor som berörde såväl svenska politiker och höga statstjänstemän som företagsledare på toppnivå i Sverige och utomlands. Ingredienserna var hemliga överenskommelser, mutor och kanske också mord. Den svenske krigsmaterielinspektören Carl-Fredrik Algernon som spelade en nyckelroll i sammanhanget dog under ett tunnelbanetåg i januari 1987. Officiellt avfördes det hela som självmord, men många har ifrågasatt den versionen. En av dem är Björn Molin som var folkpartistisk handelsminister i början av 80-talet och som hade anledning att sätta sig in i skandalerna kring Bofors. I sina memoarer skriver Molin att både han själv och utredare inom polisen drog slutsatsen att Algernon blev mördad – för att han visste för mycket.

Palmemordet och Bofors handlade förstås om extrema händelseförlopp. Men på sina håll inom statsmakten finns också en ständigt pågående vardagsverksamhet utanför lagen. Ett typiskt exempel: tjänstemän inom Säpo eller andra delar av polisen samarbetar med kriminella som regelbundet lämnar upplysningar – i utbyte får dessa brottslingar en sorts immunitet för den verksamhet de bedriver.

I ”Maktens mörka korridorer” möter vi Freddy Sundén, ledare för en kriminell mc-klubb, ”Mad Zombies”. Men han är inte bara det. Han är också privat och högst informell fixare åt en samvetslös hanterare inom Säpo. Det ger Freddy det skydd han behöver. Dessutom får han bra betalt.

Men det stannar inte med detta. Snart får nämligen denne gangsterledare ytterligare uppdrag – mycket våldsamma sådana – som är beställda av en högt uppsatt person på ett av departementen.

Givetvis pratar inte makthavaren direkt med Freddy. Det finns ett fungerande gränssnitt även för den kontakten…

Freddy Sundén är en fiktiv person. Men han skulle mycket väl kunna finnas. Hans uppdragsgivare också. Det är det som är det värsta.

”Maktens mörka korridorer” är ute i handeln den 17 september.

Annonser

276 reaktioner på ”Finns det ett gränssnitt mellan stat och kriminella?

  1. Det här är intressant läsning och det är ju svårt att låta bli att fundera över om ”gränssnittsfolk” kan ha varit inblandade i MOP. Har man tagit del av alla teorier som florerar kring MOP, inklusive Hinsehäxans, så börjar man ju fundera. Ska definitivt köpa din bok!

    Hursomhelst så har jag funderat mera över mördarens och Grandmannens ytterkläder. Vittnen beskrev att mördarens rock ”fladdrade”, vilket inte vinterrockar brukar göra. Jag lanserade ju idén om att mördaren kanske hade en slags regnrock på sig som han tog av sig bakom en bil på David Bagares gata. Vittnet Lars J tyckte sig ju se en person som dolde sig bakom en bil där? Yvonne N som mötte mördaren på David Bagares gata sade att han joxade med en svart väska som mätte ca 20×15 cm. Jag har kollat upp ”regnrock med fodral” på google och hittade en som mötte 15×12. Måtten stämmer rätt bra. Att mördaren skulle ha tagit fram väskan under sin flykt från Tunnelgatan för att stoppa ner revolvern i den verkar ju väldigt konstigt. Varför skylta med revolvern då den var redan var väl gömd i en ficka?

    Att inget vittne har beskrivit mördarens ytterkläder som en regnrock, kan ju kanske bero på att ingen förväntar sig att en person bär en sådan en råkall februarikväll? Ungefär samma fenomen som när Lisbet uppgav att hon trodde hon hörde smällare och att ett annat vittne trodde det var avgassmällar då skotten avfyrades?

    Studerade också en del beskrivningar av Grandmannen igår kväll och då slog det mig: Kan Grandmannen ha haft lite ”utklädningsgrejer” instoppade innanför sin blå jacka (däribland fodralet med regnrocken) och kanske en och annan huvudbonad av keps- och mösstyp? Mårten Palme och någon mer har ju uppgett att Grandmannen hade lite rondör runt magen? Kan Grandmannen ha varit så förslagen att han bytte huvudbonader och tog på/tog av glasögon invid biografen och slutligen drog på sig en svart stickad mössa och en svart regnrock över sin blå vinterjacka någonstans på vägen mot mordplatsen? Är det scenariot möjligt?

    Hursomhelst så hade ju Grandmannen gott om tid att planera dådet och skaffa sig en lätt förklädnad under tiden paret Palme var på biografen. Mordet behöver ju inte vara planerat längre än att Grandmannen såg paret av en ren slump mordkvällen? Men visst, det kan ju också vara så att Grandmannen befann i gränssnittet . Och då kan ju mordet mycket väl ha varit planerat. Det är svårt att låta bli att fundera över om den förestående Moskvaresan ändå inte hade med MOP att göra. Anette K som såg Grandmannen mycket väl inifrån biografen beskrev att denne hade en ”Leninkeps” på huvudet. Det går ju inte att utläsa något av det förstås, men det är ändå lite småintressant kuriosa i det större sammanhanget.

  2. Slutligen…det lär ha funnits 19 kameror placerade vid T-Centralen. Det skulle inte förvåna mig om mördaren tog av sig rocken, gick ner ”lugnt och fint” på Kungsgatan och sedan tog ett pendeltåg norr- eller söderut. Men blir ju gräsligt nyfiken på om polisen kollade dessa kameror och även har bevarat dem fram tills denna dag. Isåfall borde de nog leta efter en person med blå täckjacka (som ju Lisbet och vittnet Lars J faktiskt vittnade om) och inte en man klädd i svart rock. Eftersom rocken fladdrade runt benen då mördaren ”joggade lugnt” från mordplatsen, kan rocken inte ha varit knäppt hela vägen ner. Och då kan faktiskt både Lisbet och möjligen även Lars J ha skymtat den blå jackan under rocken. Det trodde inte Hans Holmér men det tror jag. 😉

  3. Fast å andra sidan…om det fanns 19 hemliga övervakningskameror på T-Centralen 1986 och filmerna blev bevarade borde man ju ha sett Christer Pettersson stegandes in där med sin karaktäristiska gång och ta tåget mot Sollentuna. Pettersson ägde ju ingen bil i varje fall och att någon skulle ha ställt en flyktbil till Petterssons förfogande efter mordet förefaller ganska uteslutet på något sätt.

    1. Att T-banan hade TV-övervakning är ju inte riktigt samma sak som att pendeltågstrafiken hade det. Den senare ingår i det vanliga järnvägsnätet och man når alltså pendeltågen via Centralstationen, inte T-Centralen. Däremot är det givet att vad som kan ha synts på övervakningskameror i T-banan borde ha varit av intresse att titta på i mordutredningen.

  4. Men T-Centralen och pendeltågsstationen är ju nästan sammanbyggda med varandra, så visst når du pendeltågen via T-Centralen om du vill. De flyter ju mer eller mindre ihop via ”Suckarnas gång” som förbindelsen mellan T-Centralen och pendeltågen kallas av pendlarna. Om varken stora entrén till Centralstationen och platsen framför pendeltågsspåren var TV-övervakade 1986, undrar man ju allt hur man tänkte. För där kunde det minsann bli ordentligt stökigt. Mycket fylla och mycket droger.

    1. Ja, det är väl mycket som talar för att det fanns TV-övervakning på själva Centralstationen också. Jag var bara lite petig eftersom det inte var det som berättades i den artikel du länkade till.

      1. Och rent allmänt är det ju en bra forskningsuppgift att kolla upp hur mycket TV-övervakning av centrala staden som fanns tiden närmast efter mordet och som blev genomgången av Palmeutredarna. Tack för att du tog upp det.

  5. Det är jag som ska tacka. Glad över att kunna väcka ditt intresse! Och visst är det en bra forskningsuppgift att kolla upp stadens övervakningskameror? Om man som jag tror att mördaren och Grandmannen var samma person så tror jag som GW Persson en gång spekulerade kring i ett TV-program: han måste ha bytt huvudbonader ett antal gånger. Och jag säger: varför inte? Gjorde Grandmannen det bör denne ha varit en ordentligt förslagen och förutseende typång .

    En förklädnad behöver inte utgöras av t.ex peruk och lösskägg för att vara effektiv vilket jag själv har erfarenhet av. I början på 80-talet satt jag i en tågkupé i Frankrike. Mittemot mig satt en man som såg ut som en helt ordinär person. Vi talade inte med varandra vill jag minnas. En stund innan tåget rullade in i Valence (tror jag det var) så reste sig mannen upp från sitt säte och gick in på toaletten. Efter en stund kom han tillbaka, hade ett brev i handen och sade till mig: ” Skulle ni vilja vara så vänlig att lägga det här brevet på brevlådan åt mig OM ni ser att jag blir tagen av polisen när jag kliver av tåget? Det är ett brev till min fru. Jag vill bara tala om att jag älskar henne. Om ni ser att allt går bra ber jag er riva sönder brevet”. Jag blev ju lite chockad förstås. Vem vill bli inblandad i olagligheter liksom? Jag tittade upp på mannen och såg då att han hade gjort något med sitt utseende under tiden då han var på toaletten. Minns inte exakt vad han hade gjort men han kan ha rakat av sig en mustasch (eller ett skägg) , satt på sig ett par glasögon och kanske bytt kläder. Han hade nog inte gjort mycket med sitt utseende men det han hade gjort gjorde ändå mycket stor skillnad . Jag svarade mannen att jag kunde hjälpa mannen. Jag vågade väl inget annat gissar jag!. När tåget stannade på perrongen klev mannen av och själv lutade jag mig ut genom fönstret för att spana hur det gick för honom. Såg inga poliser på perrongen så jag antog att han klarade sig. Brevet lade jag aldrig på lådan, däremot drev mig nyfikenheten att läsa det innan jag rev sönder det. Det var faktiskt ett slags kärleksbrev till frun precis som mannen hade sagt.

    I efterhand har jag förstås funderat över varför jag inte själv larmade polisen den gången, för karln var ju definitivt mysko och ute på olagligheter. Men framförallt tänker jag på hans enkla, men väldigt effektiva, byte av utseende med rätt små medel. Kan Grandmannen (som jag numera tror är OP.s mördare) ha gjort samma sak? En gul mössa? En svart? En ljusbrun? En keps? Snabba och omärkliga växlingar mellan mössbytena och alla vittnesbeskrivningar blir fullständigt bortkollrade? Om det var på det viset bör Grandmannen ha varit en hemskt förslagen och utstuderad typ. Och då kan ju impulsive Pettersson definitivt avskrivas, för så särskilt förslagen verkar ju inte han ha varit. 😉

  6. Gunnar: Kanske har du redan sett det här, men BBC sände i somras en dokumentär om mordet. Dokumentären finns här:

    http://www.bbc.co.uk/programmes/b04bn28m

    I själva programmet låter det som om journalisten Duncan Campbell hade fått information om att Sydafrika försökte kontakta en hit man i London. I den artikel som Campbell refererar till och som han själv skrev 1988 (MI6, Whistleblowers in Baltic Battle, New Statesman 17 june 1988) framställs emellertid det hela på ett annorlunda sätt. Så här skriver Campbell:

    ”Shortly after Palme was killed, I was told by three independent sources that recruiters for the killing – variously described as a group of Swedish businessmen, with Finns and Germans also involved, possibly financed by a South-African group – had approached mercenaries and arms dealers in London in order to find a suitable ‘hit man’.
    All the sources agreed that the former SAS and other possible killers approached had turned down the contract, and had then passed details of the approaches to Special Branch or MI6 contacts. In turn, MI6 had passed a warning to Sapo, the Swedish secret police. One source said that the purpose of the killings [sic!] was to destabilise Sweden and its powerful liberal stance on such matters as apartheid”

    Läser man artikeln framträder mao en annan bild. Initiativet till att försöka rekrytera en hit man kom från svenska kretsar. MI6 varnade säpo.

    Då det bara är en källa som sägs hävda att apartheid-kritiken låg bakom mordet, kan man sannolikt anta att två av tre källor inte anger sydafrika som initiativtagare bakom mordet.

    Enkelt uttryckt så verkar det som att Campbells källor snarast stärker bilden av att det i Sverige fanns en grupp som letade mördare, och att säpo inte reagerade på varningar.

    1. Det där är värt att titta vidare på. Men kanske du övertolkar Campbells artikel i New Statesman något. Enligt den hävdade en av de tre källorna att syftet var att destabilisera Sverige bland annat på grund av landets hållning i apartheidfrågan. Men det utesluter inte att fler än en källa hävdat att mordprojektet möjligen var finansierat av en sydafrikansk grupp. Borde kollas med Campbell. I vilket fall är ju helhetsintrycket av uppgifterna att det definitivt fanns en svensk grupp med en egen agenda.

      1. Nej, det är visserligen sant. Men jag tänkte att om det bara var en som nämnde apartheid-kritiken som mordmotiv, så låg det nära till hands att anta att de andra inte alls nämnde Sydafrika.

        Det är hursomhelst intressant att Campbell hävdar att varningen kom innan mordet. K-G Bäck hävdar ju att han fick information från MI 6 efter mordet om att både Sydafrika och säpopoliser skulle ha varit inblandade. Men mig veterligt har det aldrig framkommit att MI 6 skulle ha varnat innan mordet.

  7. PS till Gunnar (man vill ju inte bli långrandig…)

    Har kollat in en karta och den plats där vittnet Lars J tyckte sig se en person gömma sig bakom en bil (korsningen Regeringsgatan/Johannesgatan) och tänker så här: Om mördaren hade T-Centralen i sikte och kanske gömde sig bakom en bil för att ”om- eller demaskera sig” innan denne fortsatte sin flykt, så kan han exempelvis fortsatt till t-banestation Östermalmstorg. Den stationen ligger ganska nära och i motsatt riktning från mordplatsen. Man kan ju tänka sig att mördaren inte gärna återvände till kvarteret runt mordplatsen igen utan sökte sig därifrån? Tog mördaren inte t-banan från Östermalmstorg kan han istället lugnt och iskallt ha promenerat ned mot Centralstationen och gått ner i T-centralen via Sergels Torg eller Åhlens. Och då borde han ju finnas på bild om bilderna är bevarade?

      1. Ang. gränssnitt och blå täckjackor skriver Elving Gruvedal följande i sin bok:

        ”Det som så småningom borde ha blivit en tankeställare för åklagarna och spaningsledningen är följande:

        ”delges Jansson (Raymond) narkotikaspanarnas (KSN) uppgifter från 25 februari 86. 19.35 kommer Jansson till Cedergren i sällskap med en man iförd blå täckjacka och ytterligare tider på besökande. Förhörsledaren frågar om det är Pettersson men Jansson är säker på att det inte är Pettersson. 19.47 kommer männen ut. Jansson överlämnar en sedel och männen går sedan till korsningen Rådmansgatan-Sveavägen där de tar en taxi.”

        Det uppstår ju en del frågor tycker jag:
        – Vem var då mannen i blå täckjacka? Kan denne ha varit i kvarteret runt mordplatsen även den 28:e?
        – Varför överlämnar Raymond Jansson en sedel till mannen ute på gatan om de båda besökte Cedergren för att köpa knark? Om det var betalning för knarkköpet borde ju Cedergren ha fått den sedeln. för det var väl ha varit Cedergren och inte Janssons sällskap i blå täckjacka som sålde knarket? Dessutom kunde ju Jansson ha överlämnat sedeln till mannen i blå jacka i taxin, istället för att skylta med den på ”öppen gata” utanför ett känt knarknäste? Och som knarkspan uppenbarligen dokumenterade dessutom?Verkar lite konstigt.
        – Och varför tycker spaningsledningen att det är intressant att veta om Pettersson besökte Cedergren den 25 februari? Mordet på Palme skedde ju tre dagar senare och att Pettersson (som ju brukade ha en blå täckjacka) frekventerade Cedergrens bostad och spelklubb rätt ofta kan väl inte ha varit en nyhet?

    1. Men Yvonne N och hennes sällskap mötte aldrig Stig E. i trappan när de var på väg ner. Så hans väska är väl ganska ointressant i sammanhanget tycker jag det verkar som?

  8. Det var en kommentar om utstyrsel här. En av de mest intressanta detaljerna är att ingen såg att mördaren hade några handskar. Ändå såg något vittne att mördaren tog tag i Palmes axel. Det kan ha varit en ingivelse i stunden. Det kan ha varit viktigare att komma i närheten av Palme för att försöka undvika något förspillt skott gå över sveavägen än att tänka på att inte ta tag i Palmes axel. Nej detta med planerad utstyrsel tror jag inte riktigt på när mördaren inte verkar ha haft några handskar. Det finns något oplanerat just här över mördarens sätt att agera. Efter många år sedan Palmemordet skedde kan en hel del mytbildning ha uppstått. Men det kan helt enkelt vara en slump att mördaren sprang på tunnelgatan. Det kan också ha varit oplanerat då mördaren var iaktagen av traffikerade bilar på Sveavägen och snabbaste sättet att då ta sig därifrån var då att ta tunnelgatan. Med detta menar jag inte att det inte kan ha funnits något planerat i botten men för en ökad förståelse kan det vara bra att förstå sådant som kanske inte var så planerat

    1. Tror inte handskar på eller av bekymrade mördaren särskilt mycket. 1986 fanns inte nutidens DNA-teknik och fingeravtryck funkar väl inte på kläder heller såvitt jag känner till?

      1. Det är intressant det du säger. Hur kan en person vara insatt att det saknar betydelse på kläder? Det kan också vara tvärtom förstås att mördaren inte var så noga på alla sätt. Jag tror på det senare och att hatet tog överhanden i stunden. Tills mördaren blev medveten om all trafik igen på sveavägen!? Mordet var inte så planerat på alla sätt tror jag att mördaren hade tid att köpa, låna eller hämta handskar innan. På ett sätt kan man kalla det tur då handskar kunde varit en bra vittnesuppgift innan och efter mordet.

        1. Andreas:
          Du presenteras för information om att slutsatsen som du först logiskt försökte argumentera fram, inte gick att logiskt argumentera fram. I stället väljer du att lämna logiken och gå över till din personliga övertygelse. Utan att du har något stöd för det.

          Sådant blir sällan användbart, eller särskilt bra.

  9. Såg nu att man syftade på grandmannen. Kunde inte låta bli att kommentera. Men om mördaren inte hade någon speciell utstyrsel bör ev utstyrsel för grandmannen vara osannolik. Men hypotesen bör naturligtvis testas

    1. Men om Grandmannen och GM är en och samma person,, vilket jag då tror, så kan man ju säga att båda hade en slags ”utstyrsel”. Grandmannen hade en blå jacka av bävernylon, stålbågade glasögon (ibland), två olika huvudbonader som han snabbt drog på och av samt svärtade ögonbryn. Någonstans på vägen mot Dekorimahörnan (eller i mörkret vid Tunnelgatan) drar Grandmannen över sig en mörk tunn, rock (nylon eller plast) och sätter på sig en mörk sotarmössa som är upprullad ett par gånger a lá Jack Nicholson i Gökboet. Et voilá! En liten men effektiv förklädnad. Och visst vore det kul om någon ville testa hypotesen, för det är klart att det bara är en hypotes. Men jag tror nog det är lite förmätet att tro att inte ”maskringshypotesen” redan är prövad av polisen. Det är liksom inte möjligt att jag kom på den idén först. 😉

      1. För min del har jag svårt att tänka mig att Grandmannen och gärningsmannen är samma person. Jag tar upp den diskussionen rätt utförligt i ”Mordgåtan Olof Palme”. Det här är ett centralt avsnitt (Ingemar Krusell som nämns var biträdande spaningsledare vid tiden för rättegången mot Christer Pettersson och den som sammanställde polisens förundersökningsprotokollo):

        Som vi konstaterat tidigare slutade den sena föreställningen av ”Bröderna Mozart” enligt Palmeutredningens egna uppgifter mellan 23.05 och 23.10. Makarna Palme dröjde sig kvar i salongen enligt Lisbeth Palme. Det är nog korrekt: det tidigare nämna vittnet Pia E satt snett bakom paret Palme under föreställningen och hon berättar att de stod kvar vid sina platser när hon lämnade salongen. Och när Olof och Lisbeth kom ut på trottoaren stod de och pratade en stund med Mårten och Ingrid. Det är, som vi konstaterat, rimligt att tänka sig att de gick ungefär 23.15. Och det stämmer också bra med den tid det tar att gå i promenadtakt från Grand till mordplatsen – maximalt sex minuter.

        Under arbetet med den här boken gick jag själv den här sträckan med en bekant och småpratade. Jag var så noga med detaljerna som det var möjligt. Vi stannade upp ordentligt innan vi korsade Sveavägen. Och vi stod stilla så mycket som en halv minut vid platsen för Saris skyltfönster.

        Promenaden tog 5 minuter och 46 sekunder.

        Ingemar Krusell har laborerat med helt andra tider. När jag frågar honom uttryckligen säger han till mig:

        ”Makarna Palme gav sig iväg från Grand ungefär 23.10. Det tog dem ungefär elva minuter att gå från Grand till Dekorima.”

        För säkerhets skull undrar jag hur säker är han är på de tidsuppgifterna.

        Han svarar:

        ”Nog klarar man det på elva minuter. Inte för att jag har provgått sträckan.”

        Jo, nog klarar man det – om man står ut med att gå så extremt långsamt en kylig februarikväll. Men det finns inga vittnesmål som strider mot det Lisbeth Palme själv har sagt, att de gick ”ganska fort”. Dessutom är det mindre sannolikt att de kunde komma iväg så tidigt som 23.10 eftersom de först dröjde sig kvar i salongen och sedan stod och pratade en stund med Mårten och Ingrid.

        Krusells resonemang handlar, som vi noterat, om att gärningsmannen kommer fram till gathörnet i god tid. Och för att få ihop det måste han sakta ner makarna Palme så mycket han kan. Låt oss därför – som ett tankeexperiment – hjälpa honom rimligt mycket och se om det kan fungera. Vi säger att Olof och Lisbeth kommer iväg från bion så tidigt som 23.13. Då tar de åtta minuter på sig för att gå till Dekorima.

        Det är långsamt, men låt oss föreställa oss att de står en hel minut vid Saris fönster trots att Lisbeth Palme talar om tio sekunder. Och låt oss i övrigt tänka oss att de verkligen strosar i stället fär att gå raskt – återigen i motsättning till Lisbeth Palmes beskrivning.

        Det ger Krusells gärningsman lite mer tid. Men inte så mycket. För mer än halva sträckan, fram till dess att makarna Palme korsar Sveavägen, är mördaren bakom dem – i alla fall om man ska utgå från vittnesmålet från Ljubisa N i gatuköket som var ett av åklagarnas viktigaste vittnen. Och lägger vi tid för makarna Palmes stopp vid Saris skyltfönster precis när de gått över gatan måste vi rimligtvis också låta den ensamme gärningsmannen stanna upp för att se vad deras närmaste planer verkar vara. Först när de återupptar promenaden kan han med någorlunda säkerhet föreställa sig att de kommer att fortsätta fram till nästa gathörn.

        Från Saris skyltfönster har makarna Palme en gångsträcka på ungefär 100 meter kvar.

        Enligt Krusell befinner sig statsministerparet ett drygt hundratal meter från brottsplatsen när gärningsmannen ställer sig där. Han har alltså tagit sig dit på ingen tid alls, om han ger sig iväg med raska steg i samma ögonblick som Olof och Lisbeth lämnar Saris skyltfönster.

        Några sådana övernaturliga egenskaper hade knappast mördaren. Men även om vi för resonemangets skull låter Olof och Lisbeth ha gått halva Skandiakvarteret innan mördaren ställer sig på plats är det ont om tid. Låt oss säga att de promenerar de sista hundra meterna i så maklig takt att det tar dem två minuter. Efter halva sträckan har de en minut kvar. Gärningsmannen har lite längre väg kvar än de eftersom han ska korsa Sveavägen också. Men om han rör sig lite mer än dubbelt så fort som de och inte stannar och tvekar längs vägen kan han vara på plats en minut innan han ska skjuta.

        Gör han ett sprinterlopp eller joggar hastigt går det förstås fortare. Men då skulle säkert en del vittnen ha lagt märke till hans framfart.

        Så någonstans där, en minut i förväg, verkar gränsen gå. Längre tid före makarna Palme kan knappast gärningsmannen ha varit på plats vid Dekorima om han förföljt sina offer från Grand. Och det är under gynnsamma omständigheter han kan klara den marginalen, det vill säga om makarna Palme går mycket långsamt. Det bygger också på att mördaren åsidosätter alla andra överväganden än att han ska fram till just det gathörnet. Snabbt, målmedvetet och utan att tveka måste han satsa totalt på just detta kort. När makarna Palme går över gatan gäller det att han är kallblodig nog att stå kvar på västra trottoaren och vänta. Så fort de tittat färdigt i Saris skyltfönster och börjar gå söderut är det dags för honom. Då måste han själv hasta Sveavägen framåt i samma riktning men på sin sida av gatan. Det finns ingen tid att vänta in paret Palme och försäkra sig om att de verkligen kommer, där måste han chansa. Till sist, när han kommit fram till Tunnelgatan, är det dags att fullborda den kringgående rörelsen genom att ta sig över Sveavägen och ställa sig i position vid Dekorima, mer eller mindre med andan i halsen.

        Varför allt detta? Han är tvungen att släppa kontakten med sitt tilltänkta offer. Och platsen han väljer att vänta på är en gatukorsning nära Hötorget där det cirkulerar rätt mycket folk och där bilar står och väntar vid rödljusen. Makarna Palme, å andra sidan, rör sig under tiden på en ganska folktom trottoar. Skulle det inte ha varit enklare för gärningsmannen att se till att behålla sin relativa närkontakt med sitt tilltänkta offer och försöka utföra dådet under den sträckan? Hans snabba manöver andas visserligen målmedvetenhet, men en smått obegriplig målmedvetenhet. Man måste fråga sig: vad är orsaken till att han följer denna invecklade plan? Därför, tvingas man nästan säga, att Krusells facit säger att han måste dit – för det är ju där det händer.

        Så långt citatet från ”Mordgåtan Olof Palme”. Det finns flera argument som pekar på att makarna Palme inte var förföljda. Ett av dem, som jag noga går igenom i min bok, är att inte en enda människa som var vid Grandbiografen lade märke till att någon följde efter makarna Palme därifrån. Däremot var det flera som observerade att de gick ensamma, utan eskort av livvakter. Mårten Palme såg visserligen en man i keps som tittade efter makarna Palme. Men i hovrätten är han mycket noga med att han aldrig såg mannen följa efter Olof och Lisbeth.

      2. Viktigt också att komma ihåg. Räknade mördaren även antal avlossade skott? Om mördaren ville spara hälften av skotten under sin flyktväg, då tror jag vi pratar om en person som redan i god tid i förväg hade beräknat ungefär vad som skulle ske.

    2. Det är ett missförstånd. För det första kan ju inte en mördare tänka ut innan att handskar inte behövs på grund av detta. Sedan tycker jag det är orimligt att mördaren ska hinna tänka ut om Palme hade på sig en jacka av sådant matrial där ett fingeravtryck var omöjligt. Nej jag tycker det finns en del som skedde var rätt oplanerat. Framförallt detta. Man får förmoda att pistolen var fulladdad men mördaren tog inte det säkra före det osäkra och smällde av alla skott. Om nu inte mördaren var väldigt duktig på att bedömma att de redan användna skotten var direkt dödande. Däremot så lämnade mördaren ett vittne på väldigt nära håll. Lisbet. Bedömningsförmågan verkar annars överlag ha varit bra. I det ingår att mördaren inte stannade kvar tillräckligt länge med risk att personer på plats kunnat bli svåra vittnen. Mördaren verkar också haft tillräcklig sinnesnärvaro att stoppa tillbaka vapnet snabbt. Främsta skälet är nog för att kunna springa snabbare men även för att inte väcka uppmärksamhet. Lars J har vittnat om att mördaren tittade efter sig när han sprang uppför trappan. Det är möjligt att mördaren hann tänka att han kanske skulle vara tvungen atr plocka upp pistolen igen för att avfyra skrämselskott ifall någon följde efter

      1. Men jag har aldrig påstått att mördaren funderade över handskar, textilier och/eller fingeravtryck. Jag delar helt GMP-profilens åsikt att detta var ett kaotiskt brott utfört av en ensam galning, men det utesluter ju inte att GM trots allt hade två timmar på sig att fundera över viss förklädnad i form av t.ex svärtade ögonbryn, bortrakad mustasch och kanske då också en regnrock som täckte hans blå täckjacka?

  10. Andreas skrev: ” Det är intressant det du säger. Hur kan en person vara insatt att det saknar betydelse på kläder? Det kan också vara tvärtom förstås att mördaren inte var så noga på alla sätt. Jag tror på det senare och att hatet tog överhanden i stunden. Tills mördaren blev medveten om all trafik igen på sveavägen!? Mordet var inte så planerat på alla sätt tror jag att mördaren hade tid att köpa, låna eller hämta handskar innan. På ett sätt kan man kalla det tur då handskar kunde varit en bra vittnesuppgift innan och efter mordet.”

    Jag kanske inte riktigt förstår vad du menar men varför skulle GM INTE vara insatt i att det INTE går att få ett fingeravtryck på textilfibrer och därmed strunta i handskar? Jag har då själv alltid tagit för givet att det inte går att ta fingeravtryck från textilier varje fall. Själv gissar jag på att GM inte använde handskar i vinterkylan för att förmodligen är svårare att skjuta med handskar än utan. Om man är ovan vill säga.

    Till skillnad från dig tror jag nog GM la ner lite tid på viss förklädnad (han hade ju ändå 2 timmar på sig att fundera över hur han skulle gå tillväga) men i likhet med dig tror också jag att GM fick syn på paret Palme av en slump och kanske drevs av ett slags hat både mot Palme som person och mot socialdemokraternas politik. Regnrocken och mössorna kan han ha fått tag på hemma hos någon bekant som bodde i närheten alternativt ute på någon lokal. Pistolen med den speciella ammunitionen kan ju GM ha haft i sin ägo sedan länge (Sucksdorffvapnet?) alternativt fått av någon ”initierad” samma kväll som hade det stulna vapnet i sin ägo. Det är ju inte omöjligt att GM kan ha haft en slags medhjälpare eller åtminstone någon som blev invigd i GM:s planer samma kväll och som inte hade något emot dem?

  11. Ja du Gunnar, nu krossade du allt min teori med detaljerad verklighet! 😉 Ska fördjupa mig i dina uppgifter och låta mig övertygas om att det var helt omöjligt för GM att gå bakom paret Palme, passera dem och slutligen ställa sig i bakhåll vid Dekorima. Men det finns ju i varje fall ett vittne, Kerstin N. som från sitt fönster såg att en man följde efter paret då de korsade Sveavägen vill jag minnas? Ska man inte tro på henne? Vart tog den mannen isåfall vägen?

    Apropå flyktväg såg jag att Anders Leopold hade lagt ut ett förhör med två kvinnor som satt i Sagabiografen och som uppgav att en man hade smugit in på bion ca 23.45? Klädsel och utseende påminde onekligen om GM:s (så som vittnena runt Sveavägen beskrev honom). Ja, kanske är det inte omöjligt att GM ”gick i cirkel” från mordplatsen? Han kanske kände sig säkrare närmare mordplatsen än om han hade befunnit sig längre bort? Ingen skulle väl kunna tro att GM hade så kalla nerver att denne sökte sig tillbaka till kvarteret runt mordplatsen, när han väl hade flytt därifrån? Nä, det där sista var nog lite väl långsökt. 😉

    1. Vi har ju både Kerstin N som från sitt fönster möjligen såg makarna Palme korsa Sveavägen med en man efter sig och lite före henne längs promenadvägen Ljubisa N som stod i gatuköket och berättar att han såg makarna Palme med en man som kom efter dem. Jo, jag tar upp båda dessa vittnen i ”Mordgåtan Olof Palme”.

      Ljubisa N:s första uppgifter om mannen som kommer gående en bit efter makarna Palme går ut på att denne är i 45-50-årsåldern, fetlagd och grov och har en gråaktig sliten rock. Det låter varken som vittnesuppgifterna om Grandmannen eller som uppgifterna om gärningsmannen.

      Låt mig nu citera direkt ur ”Mordgåtan Olof Palme”:

      Det är alltså fullt tänkbart att han inte är en förföljare utan bara en man som råkar gå samma väg som makarna Palme. I så fall skiljs deras vägar naturligt när Olof och Lisbeth strax efter gatuköket går över till andra sidan Sveavägen.

      Eller är det ändå så att mannen följer efter? Att han gör det är den möjliga innebörden av pensionären Kerstin N:s vittnesmål. Hon bor vid tiden för mordet ensam i sin lägenhet sex trappor upp på Sveavägen 39 i korsningen med Adolf Fredriks Kyrkogata.

      När hon hörs av polisen tycker hon sig minnas omständigheterna ganska väl – utom i ett avseende där hon är tveksam. Hon vet att hon suttit uppe och sett en film på TV. När den var slut gick hon efter en stund in i sovrummet för att lägga sig. Hon gick fram till fönstret för att dra för gardinen och blickade då ut en stund över Sveavägen. Då såg hon ett par, en man och kvinna, som korsade gatan i riktning österut vid övergångsstället nedanför hennes lägenhet. När paret kommit över såg hon att en ensam mörkklädd man korsade Sveavägen i samma riktning. Hon stod kvar en stund och såg paret fortsätta Sveavägen söderut medan de tittade i skyltfönster. Däremot observerade hon inte åt vilket håll den ensamme mannen tog vägen. Sedan gick hon tillbaka till vardagsrummet för att öppna balkongdörren och släppa in lite luft i lägenheten.

      Det är kring frågan om vad som händer nu som hon är osäker. Antingen öppnar hon balkongdörren direkt eller också sätter hon sig först framför TV:n och stickar i 15–30 minuter för att sedan gå upp och öppna dörren. Det är i vilket fall när hon gjort det och tagit ett par steg tillbaka in i rummet som hon hör ljudet av skott. När hon tittar på sin klocka är den 23.22. Hon tittar ut och ser tre, fyra personer i korsningen borta vid Tunnelgatan. En av dem ligger ner, någon annan försöker tydligen ge hjärtmassage. Hon hör folk som skriker och snart hörs också sirener.

      Problemet är framför allt skillnaden mellan hennes två minnesbilder. Den är väsentlig. Om den senare varianten är sann, om hon suttit och stickat i en kvart eller mer sedan människorna gick över gatan, kan det inte vara makarna Palme och heller inte förföljaren som hon sett. Och om det var dem hon såg är det fortfarande långt ifrån säkert att den ensamme mannen som korsade Sveavägen var en förföljare – hon såg ju aldrig att han gick åt deras håll sedan han kommit över gatan.

    2. Helt omöjligt var det inte att gm följde efter makarna Palme från Grand. När de gick över Sveavägen för att kolla i skyltfönster på andra sidan Sveavägen efter gatuköket, så fortsatte antagligen mördaren på samma sida Sveavägen och korsade den längre fram. Det ser också Inge M- han ser att mördaren ”släntrade fram” till Dekorimahörnet och ställde sig där. Det viktiga är att flera vittnen som gått förbi Dekorima minuterna innan mordet inte sett någon mördare stå och vänta där t ex Hellgren gick förbi där så sent som kl 23:20 och då stod ingen mördare vid Dekorima- var tomt där just då. Även minuterna innan var det ingen av de andra vittnena som såg någon som stod vid Dekorima. Inge M sade att mördaren stod där hela tiden, han gick inte omkring vid mordplatsen. Det talar för att mördaren var vid Dekorima i max 1,5 minuter-1 minut, ev. kortare tid- kanske bara sekunder som Inge M säger i första förhöret. Inge M är osäker på tiden, så vi kan inte med 100% säkerhet säga hur länge mördaren stod vid Dekorima innan skotten 23:21:10-20 s.

        1. Detta utpekande lider av en rad uppenbara brister. Bland dem att ns första beskrivning av mannen inte alls liknar Pettersson. Tre år efter händelsen deltar han i en konfrontationsvisning och ger inget tecken på att känna igen Petttersson – vilket i sig inte bevisar någonting åt vare sig ena eller andra hållet eftersom det handlar om en flera år gammal och vid själva tillfället odramatisk iakttagelse. Sedan ändrar han sig på oklara grunder och menar att det var Pettersson han sett.

      1. I GMP rekonstruktion finns inte mindre än fem vittnen som passerar Dekorimahörnan kl 2315-2320 utan att se skymten av en ev Grandman.

        Ca 2315: Inga Å och Anja L. Två skådespelerskor som varit och sett samma föreställning av Bröderna Mozart som paret Palme. De stannar en kort stund vid Dekorima och funderar över om de ska gå igenom den stängda Brunkebergstunneln, men väljer att gå söderut på Sveavägen. De ser ingen annan person vid mordplatsen.

        Ca 2317: Rolder med sällskap stannar vid Dekorima under två minuter pga av illamående. Ser inga andra personer där vid tillfället. Rolder stod och rökte utanför Grand när paret Palme kom ut ur Biografen och gick då söderut på Sveavägen.

        Ca 2319 Nicola F passerar Dekorima ser ingen där och inte heller på Tunnelgatan där han tittar in. Om en liten stund ska han möta paret Palme längre norrut på Sveavägen och lägga märke till Anders B i sin ”Tensonjacka”.

        Ca 2320 Hellgren passerar Dekorima när han promenerar Sveavägen söderut. Ser ingen på mordplatsen.

        19861211 lämnar Inge M en uppgift till krinsp. Ingvar Kjellvås som skriver följande protokoll: Han såg hur mördaren kom gående Sveavägen söder ut på den östra gångbanan framför en reklampelare (alltså på utsidan sett från Inge M:s håll) som är placerad strax innan korsningen med Tunnelgatan. Mördaren släntrade fram och ställde sig vid skyltfönstret bredvid ingången till Dekorima.

        Det här skriver Polisen inte jag Ulf:

        ”(Ett tydligt tecken på att gärningsmannen sneddat över Sveavägen och placerat sig vid fönstret en kort stund före Palmes uppdykande. Det ger en del intressanta infallsvinklar. Bland annat att han insåg att makarna skulle passera där, att han kände till att det var en bra plats för ett bakhåll och att det fanns en passande flyktväg in på Tunnelgatan.)”.

        Mördaren kommer alltså ”släntrande” dit (tyder på en missbrukartyp/beteende som också Inge M hävdar att mördaren hade på mordplatsen när han stod och väntade på Palme), korsar Sveavägen, vilket tyder på att han fortsatte gå på samma sida Sveavägen när makarna Palme gick över den dvs. att han förföljde dem från Grand. Inge M ser heller inget 40 sekunders ”möte” mellan makarna Palme och mördaren äga rum strax innan mordplatsen.

        Det är också det mest logiska för mördaren kunde inte veta i förväg hur, vart makarna Palme skulle ta sig från Grand. De kunde gå tillbaka till tunnelbanestation Rådmansgatan tillsammans med flera andra biobesökare.
        · De skulle hämtas i bil av livvakterna.
        · De skulle skjutsas i bil av någon bekant.
        · De skulle ta taxi från Grand.
        · De skulle ta bussen från busstationen framför ABF-huset.
        · De skulle promenera in på någon av tvärgatorna åt väster eller
        öster.
        · De skulle promenera mot Kungsgatan.

        Dessutom väljer dem att korsa Sveavägen för att kolla i ett eller ett par skyltfönster (bland annat Sari) på andra sidan och det kunde inte mördaren heller veta i förväg. Det tyder också på lokalkännedom m.m.

        1. Att ett antal passerande personer inte lade märke rill en väntande gärningsman bevisar inget. De hade ingen uppenbar anledning att kolla om någon (som enligt Inge M inte stod stilla utan var i rörelse) uppehöll sig i gathörnet. Inge M som satt i bilen med utsikt över Dekorima hade däremot goda möjligheter att observera att nmannen posterat sig på platsen.

          Vad Inge såg och hur det ska tolkas diskuterar jag ingående i ”Mordgåtan Olof Palme” i samband med min intervju med honom.

          Slutligen: i samma bok presenterar jag också en rad argument för hypotesen att mördaren visste att Palme skulle gå den vägen hem.

      2. Jag vet inte hur många gånger jag diskuterat detta med dig Ulf. De som går bakåt i bloggen hittar alla mina argument för att Inge M aldrig avsett att säga att han bara sett gärningsmannen i några sekunder före skotten. Det han talar om i det citat du refererar till är den specifika observation av gärningsmannen han gjorde vid själva mordtillfället.

  12. Bara en sista fundering…vad är då som säger att inte Palmes mördare gick före paret Palme och inte bakom? När Olof och Lisbet stannade vid övergångsstället stod och väntade vid övergångsstället (1 minut?) och sedan stannade upp vid Saris skyltfönster (10 sekunder?) kan ju GM mycket väl förmoda att paret är på väg mot T-banenedgången vid Tunnelgatan och då kanske GM väljer att snedda över Sveavägen längre ner på Grandsidan? Då borde ju GM ha minst 1 minut och 10 sekunders försprång i förhållande till paret Palme? Vet att vittnet Inge M uppger att han iakttog GM i 2-3 minuter men jag vet av egen erfarenhet att det KAN vara väldigt svårt att uppskatta tid. Har för mig att Lisbet också har sagt att de möjligen stannade upp vid ännu ett skyltfönster och då ”vann” ju GM kanske några sekunder till?

  13. Gunnar,

    I UNT häromdagen publicerades det en intervju med dig där du sägs skriva på en ny bok om mordet. Kan du säga något mer om den? Kommer den att innehålla mycket nytt och när väntas den publiceras?

  14. Läste om Kerstin N:s vittnesmål och osäkerheten beträffande tidpunkten för hennes observation på sveavägen. Jag slogs utav att man i alla fall enkelt kunde bringa klarhet om vilken utav hennes två olika minnesbilder som var den korrekta genom att studera kvällens (på den tiden rätt begränsade) tv-tablå och vid vilken tid hennes film slutade.

    1. Bra tänkt. Meddela gärna denna blogg om du hinner kolla innan jag gör det. Slutade filmen några få minuter före mordet så ökar ju möjligheten för att det vat paret Palme hon såg. Och om det var det är det i alla fall tänkbart att hon såg en förföljare.

      1. Hej Gunnar! Efter att ha slagit i Svensk mediedatabas för den aktuella kvällen så kom jag fram till att det visades filmer i både 1:an och 2:an den aktuella tiden. I tvåan gick en långfilm mellan 22.15-00.45 så den kan vi utesluta. I ettan däremot så visades kortfilmen ”bruden” mellan 22.10-22.45 vilket ju stämmer mycket väl med den ena utav hennes minnesbilder. Den om att hon efter att ha observerat paret nere på gatan satte sig och stickade ett tag innan hon hörde skottlossning. Det verkar ju alltså som att det inte var statsministerparet som hon hade sett.

        1. Tack, Anders! Det ska betonas att det var dessa två kanaler som fanns vid tiden för mordet. TV3 började sända i december 1987. Och TV4 kom i september 1990.

          Kanske Palmeutredarna hade fått den här omständigheten klar för sig redan vid tiden för rättegången eftersom Kerstin N inte ingick bland dem som vittnade där.

    2. Är det säkert att affären Sari låg söderut när de gick över sveavägen? Jag menar vet man det? Ifall den istället låg norrut kan en förföljare haft mer tid

      1. Bra tänkt, men om Lisbeth Palmes uppgifter är korrekta korsade de Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata och kom då till Saris skyltfönster ganska direkt – utan att behöva vända tillbaka. Visst kan man tänka sig att Lisbeth har fel i sina uppgifter i och för sig. Men det finns – och fanns – inga ytterligare gatukorsningar mellan Adolf Fredriks Kyrkogata och Tunnelgatan och alltså inga naturliga ställen att gå över gatan på, så det skulle ha varit ett rätt speciellt tillvägagångssätt från deras sida om de tagit sig över Sveavägen längre söderut och sedan gått tillbaka.

      2. Konstigt att mördaren väntade med att smälla till i höjd med tunnelgatan. Varför använde man inte någon bil heller norrifrån eller söderifrån på sveavägen. Borde varit mindre risk om någon hoppade ur snabbt och tillbaka. Nej, det finns en del som tyder på ett mötesscenario då istället. Behöver ju inte vara men mystiskt är det. Det var ju på tapeten tidigare att det kunde varit chilenare inblandade (men visst det finns även varianter med ustaja, sydafrikaner, ). Skulle kunna vara intressant att veta hur de har gjort vid tidigare mordförsök i olika länder. Hade de sett till att ha tillgång till bil vid de tillfällena. Hur gick det till?

        1. Det finns ju ett känt exempel på ett politiskt mord på en framstående politiker utfört utomlands av den chilenska militärjuntan. Och det är mordet på Orlando Letelier i Washington 1976. Letelier mördades med en bilbomb. Han hade varit en av Salvador Allendes nära medarbetare och spelade efter kuppen en viktig roll i arbetet med att isolera Pinochetregimen internationellt. FBI kom fram till att den som organiserat mordet var amerikanen Michael Townley som hade en bakgrund i CIA och som vid tiden för mordet arbetade för den chilenska hemliga polisen DINA. Townley dömdes till ett fängelsestraff i USA men fick senare hjälp av amerikanska myndigheter att starta om sitt liv med hjälp av ett federalt vittnesskyddsprogram.

          Uppgifter om Townleys eventuella inblandning i Palmemordet har förekommit i Palmeutredningen. Den som vill läsa mera om såväl Letelier som Townley kan börja på Wikipedia.

          Tillvägagångssättet i mordet på Letelier, för att återvända till Andreas fråga, var alltså annorlunda än i mordet på Palme. Likheterna var att mordoffret var en internationellt känd politiker, att mordet skedde på öppen gata och att det inte fanns några försök att dölja att det rörde sig om ett mord.

          När det gäller tillvägagångssätt vid planerade och organiserade mord – om vi tänker oss att Palmemordet var ett sådant – finns det annars många exempel att studera ur kriminalhistorien. I min bok ”Maffia” som kom för två år sedan tar jag upp åtskilliga mord på mäktiga personer som kriminella grupper valt att röja ur vägen. Det som slog mig under arbetet med boken var att det fanns två huvudalternativ som kom igen i stort sett hela tiden: antingen utfördes mordet på en plats där det tilltänkta offret brukade befinna sig och vid en tidpunkt som stämde överens med hans vanor. Eller också såg mördarna till att locka offret till en plats som de själva valt. I båda fallen underlättades planeringen och risken för misslyckande minimerades.

          Det är ett av skälen, men långt ifrån det enda, till att jag lutar starkt åt följande tanke: ifall mordet på Palme var planerat så hade mördarna också valt brottsplatsen i förväg.

      3. Jag förstår dina tankegångar. Men var det så optimalt? Det låg till exempel en restaurang nedanför trappavsatsen på tunnelgatan. Om det hade kommit ut ett gäng därifrån när mordet hade begåtts hade flera utmärkta vittnen kommit ifråga. Nu vet jag att det stod en byggnad mitt på tunnelgatan vid angiven tidpunkt så eventuella vittnen skulle ha svårare att se ett samband mellan mordet och en person som kom springande. Men dessutom om det var så planlagt varför riskera en person som kunde snubbla i ishalkan? Isåfall vore det spännande att veta om det fanns en plan b. Vill inte säga om något var bättre eller sämre men tycker det är intressant att testa hypoteser.

        1. Ja, det är givet att det alltid finns en viss risk för den som begår ett mord i en miljö där det finns ett okänt och svåröverblickat antal andra människor.

          Eftersom han var beväpnad och hade överraskningseffekten på sin sida hade han förstås ett övertag gentemot eventuellt uppdykande restaurangbesökare. Risken för att snubbla i trappan fanns förstås kvar. Exakt hur isig den var är jag osäker på. Han kan givetvis ha haft skor som på det ena eller andra sättet minskade halkrisken.

          Om dådet var planerat bör han ha haft en förberedd plan på hur han skulle ta sig iväg sedan han kommit uppför trapporna. Antingen snabbt iväg längs en i förväg utstakad sträcka tills han var långt från mordplatsen. Eller också fort in i en bil eller i en port. Möjligen, som har diskuterats i detta forum, förändrade han också sin klädsel i ett tidigt stadium under flykten.

          Fanns det en bil på plats så fanns det förmodligen också en förare. Även om han flydde på annat sätt kan det ha funnits medarbetare i närheten, medarbetare som på det ena eller andra sättet skulle förhindra att han blev förföljd.

          Eftersom han kom undan kan vi bara konstatera att han kan ha haft en effektiv plan och medhjälpare. Men vi vet ju inte.

          Det kan tilläggas att det också har framförts tankar om att han aldrig sprang uppför trappan utan svängde in på Luntmakargatan. Det förutsätter att vittnet Lars J:s uppgifter är felaktiga. Så kan förstås vara fallet och det behöver inte innebära att Lars J fabulerar. Någon annan kan ha sprungit uppför trappan för att förvilla eventuella förföljare. Skulle Lars kunna ha missat detta? Det är väl mindre troligt, och för min del lutar jag åt att gärningsmannen verkligen tog trapporna.

      4. Försöker komma på fördelen också med denna väg. Naturligtvis att det var en flyktväg som inte var så välfrekventerad med personer. Om det var planerat går det inte heller komma ifrån att det kan ha varit en fördel om det bara var en person som sprang åt detta håll. För det öppnar för teorin att det bara handlade om en ensam galning, vilket det också kan vara. Det som slår mig är att personen verkar ha varit kraftigt byggd och kanske inte den första som en utomstående ger sig på, för att förhindra vägen. Kanske visste han det också. Viktigare kanske att komma undan då än att haft oturen med någon som kom ut från restaurangen som kan ha haft kameran uppe.

        1. Intressanta synpunkter, flera av dem. Men sannolikheten för att någon som kom ut från restaurangen (Källaren Bohemia) i korsningen Tunnelgatan/Luntmakargatan med en kamera i nypan var väl inte så stor. Detta var inte bara före de smarta telefonernas tid, det var före mobilerna. Visst kunde turister och andra vifta med sina kameror i centrala Stockholm. Men knappast en mörk och kall fredagskväll i februari.

      5. Håller med Gunnar, risken kan inte varit stor. Det är just ifall det var planerat, vilka konsekvenser skulle det kunna leda till och hur var det då med plan b och sådana planer? En risk är viktig att bedöma men bör ju alltid bedömas ihop med konsekvenserna såklart. Det jag också har funderat på är ifall det handlade om 2 personer, en mördare och en medhjälpare är det troligast att de stack åt 2 olika håll. Bäst av allt är om de visade att de hörde ihop så lite som möjligt. Samma där. Risk/Konsekvens igen. Hursomhelst så tror jag inte allt var så genomtänkt som jag beskriver nu. Det enda man kan konstatera är att mördaren inte verkat särskilt rädd för att kunna bli iaktagen. Det vill säga lång sträcka att springa. Sedan precis innan trapporna finns det ju även 2 alternativa flyktvägar till höger och vänster. Så det där med kameror hade nog ingen funderat på så mycket. Men samtidigt om nu alternativa flyktvägar var aktuella bör det innebära att mördaren antingen var väldigt påläst om vägarna runtomkring eller så var han hembekant med trakten…

  15. Att ett antal personer som passerade Dekorimahörnet minuterna och minuten innan mordet inte såg någon överhuvudtaget vid Dekorima, visar att mördaren kom dit sent, högst en minut innan mordet skedde. Hellgren kom dit kl 23:20 och då stod ingen vid Dekorima dvs mördaren kom dit tidigast kl 23:20. Inge M påstår inte att mördaren var i rörelse utan han stod där och väntade vid Dekorima hela tiden innan makarna Palme kom dit. Inge M säger sekunder i första förhöret men efter påtryckningar blir det konstigt nog flera minuter, det kan inte stämma med övriga vittnen dvs dem som gick förbi Dekorima minuterna innan mordet som inte såg någon Dekorimaman, mördare stående vid hörnet. De sade att det var tomt där när de gick förbi eller stod vid Dekorima en stund strax innan mordet. Det blir bara spekulationer när man påstår att mördaren stod där i flera minuter, även GK säger att Inge M senare tidsangivelser inte kan stämma eftersom övriga vittnen sagt annorlunda. Inge M såg heller inget möte vid annonspelaren, han såg bara mördaren komma släntrande förbi annonspelaren och ställde sig vid Dekorima.

    Inge M påstår i din bok att han anser att det var CP han såg stå och vänta vid Dekorima (bland annat pga att mördaren verkade ha ett beteende som en missbrukare och Inge M hade jobbat med personer som var missbrukare och kände igen det beteendet) dvs att CP var Palmes mördare.

    1. Som jag skrivit tidigare så pekar det mesta på att mördaren måste ha följt efter makarna Palme från Grand för han kunde inte veta i förväg att makarna Palme skulle gå förbi Dekorima kl 23:21. Det visste dem inte själva heller direkt efter att bion var slut.
      De kunde gå tillbaka till tunnelbanestation Rådmansgatan tillsammans med flera andra biobesökare.
      · De skulle hämtas i bil av livvakterna.
      · De skulle skjutsas i bil av någon bekant.
      · De skulle ta taxi från Grand.
      · De skulle ta bussen från busstationen framför ABF-huset.
      · De skulle promenera in på någon av tvärgatorna åt väster eller
      öster.
      · De skulle promenera mot Kungsgatan.

    2. Det som sägs i det första förhöret måste ändå anses som mer tillförlitligt än det som sägs nästan 30 år senare.

      1. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att få dig att ta reson på den här punkten, Ulf. Du har blivit överbevisad om att du har fel – Inge M sa inte alls i det första förhöret att mördaren bara befann sig på brottsplatsen i några sekunder. Inte för att övertyga dig, om det har jag inget hopp, men för att ge nya läsare nödvändiga fakta i fallet ska jag citera vad jag skrev till dig den 17 april i år på denna blogg, ett av de tillfällen då denna diskussion varit uppe.

        Så här skrev jag:

        Var och en kan ju läsa det relevanta förhöret med Inge M från den 14 mars 1986, se http://www.itdemokrati.nu/page36z.html

        På den sida i förhöret som är numrerad 365 står det:
        F: Vad har du för uppfattning om honom?
        M: Det var slakt, han var slaktare, han stod där och vänta helt iskallt, han visste att de skulle komma den vägen.
        F: Hur lång tid innan var du observerade honom då. Hur nära var han första gången du ser honom?
        M: Jag står ju alltså på andra sidan Sveavägen,jag hade precis vänt bilen, och det här rör sig om minuter.
        F: Man kan ju gå långt på en minut också.
        M: Men han såg, när jag observerade honom, det var strax innan, bara precis sekunderna innan mannen och kvinnan kommer, det vill säga, paret Palme.
        F: Sekunderna innan de möts?
        M: Innan de går förbi honom, för han står, som jag uppfattade det, mot väggen, och sen så när de går förbi så kommer han upp bakom.

        Det här är det avsnittet som du, Ulf, lutar dig mot när du hävdar att Inge M för första gången såg mördaren bara sekunderna innan han sköt. Som var och en kan se är förhöret inte särskilt professionellt skött, frågorna är ibland suddiga och när svaret är oklart frågar inte förhörsledaren om för att reda ut vad Inge M menar. Men vissa saker går ändå att utläsa ganska klart.

        En sådan är att den speciella observation Inge M talar om inleds med att gärningsmannen står mot väggen. Det är alldeles innan makarna Palme passerar honom. Kan det verkligen vara den första observationen Inge M gör av gärningsmannen?

        Nej, det kan det inte. Du brukar själv, Ulf, hänvisa till att Inge M sett gärningsmannen röra sig med släntrande gång före mordet. Det måste i så fall vara en tidigare observation, eller hur?

        Inge har också talat om en grupp av personer som passerar gärningsmannen. Det rör sig också helt uppenbarligen om en tidigare observation, oavsett om det är Anders B och dennes vänner eller någon annan grupp han ser.

        Och Inge själv säger i det nyss citerade avsnittet: ”Det var slakt, han var slaktare, han stod där och vänta helt iskallt, han visste att de skulle komma den vägen.” En sådan beskrivning är naturligtvis helt meningslös om den handlar om ögonblicken då Olof och Lisbeth är i färd med att passera mördaren. Det Inge säger är att som han uppfattade det visste mördaren att Olof och Lisbeth skulle komma redan innan de dök upp utanför Dekorima. Och mycket riktigt säger Inge också som svar på frågan hur lång tid före mordet han observerade mördaren att det ”rör sig om minuter”. (Se det citerade avsnittet ovan.)

        Exakt hur lång tid Inge M var på plats kan diskuteras. Men det korta förhörsavsnittet där han använder ordet ”sekunder” är inte en beskrivning av hela den rad av observationer som han redan mycket tidigt redogjorde för.

    3. Lite konstig logik att dissa alla vittnen som gick förbi Dekorima minuterna innan mordet eller dissa ett bra vittne som Lisbet Palme, men sedan påstå att andra vittnen som t ex påstått sig ha sett kroppsbyggare vid mordplatsen eller påstår sig ha sett personer med walkie talkies skulle vara 100% tillförlitliga? (Kanske finns någon eller några som ha sett personer med walkie talkies men det måste inte ha något med mordet att göra).

    4. Kan inte mördaren ha stått och tryckt i en någon av portarna längs Sveavägen 42 och gått fram till Dekorimahörnet kanske 1,5 minuter innan paret kom fram? Osedd för t.ex Fauzzi och Björkmans kollegor? Han kanske också kan ha lurat bakom pelaren framför den stängda nedgången till t-banan? Vet inte om han kunde se paret närma sig därifrån men kunde han det så kanske han valde att ställa sig i hörnet så sent som möjligt för att inte exponera sig? Men man kan ju fundera över varför han inte sköt dem framifrån isåfall,för det kunde han ju ha gjort.

      1. Bara om varför mördaren sköt Palme bakifrån: enligt min tolkning av tillgängliga fakta etablerade han en till synes fredlig kontakt med paret Palme, främst Olof, strax intill annonspelaren alldeles norr om Dekorima. Detta gjorde det möjligt för honom att promenera tillsammans med makarna den sista biten fram till hörnan. Och på det sättet kunde han placera revolvern strax bakom Palmes rygg och skjuta utan att offret var medvetet om den hotfulla situationen. Hade han dragit upp sitt vapen framför makarna Palme kunde mycket ha gått annorlunda.

      2. Jag tror inte att mördaren och makarna Palme hade någon kontakt innan skotten. Det mest sannolika är att mördaren gick bakom Palme från Grand, att Ljubisa pekade ut rätt person utanför gatuköket. När makarna Palme gick över Sveavägen för att kolla i skyltfönster på andra sidan, så fortsatte mördaren på samma sida Sveavägen för att korsa vägen lite längre fram vid annonspelaren. Det var det som Inge M såg- mördaren kom släntrande till Dekorimahörnet. Det är också därför han sköt Palme bakifrån, han smög upp bakom, bredvid makarna Palme och sköt två skott.

  16. Detta utpekande lider av en rad uppenbara brister. Bland dem att ns första beskrivning av mannen inte alls liknar Pettersson. Tre år efter händelsen deltar han i en konfrontationsvisning och ger inget tecken på att känna igen Petttersson – vilket i sig inte bevisar någonting åt vare sig ena eller andra hållet eftersom det handlar om en flera år gammal och vid själva tillfället odramatisk iakttagelse. Sedan ändrar han sig på oklara grunder och menar att det var Pettersson han sett.

    Ljubisa N var rädd för att peka ut någon, CP vid första konfrontationen. Det låter inte som en oklar grund. Att han sedan ångrar sig (inte så konstigt, viktigt att man berättar sanningen speciellt i mordfall) och pekar ut CP som den man som gick förbi gatuköket efter makarna Palme låter inte konstigt, osannolikt. Han var dock säker på att det var CP han såg utanför gatuköket gående efter makarna Palme. Varför skulle alla vittnen som pekar ut CP vara otillförlitliga men alla andra per automatik tillförlitliga?

    1. Jag har sagt det förut också, (särskilt till dig, Ulf) var gärna tydliga med när ni citerar en annan skribent och när ni ligger fram era egna synpunkter. Då blir det lättare för dem som följer denna blogg. Det första stycket i Ulfs kommentar (”Detta utpekande…”) är alltså min uppfattning, det andra stycket Ulfs.

  17. Ljubisa N var rädd för att peka ut någon, CP vid första konfrontationen. Det låter inte som en oklar grund. Att han sedan ångrar sig (inte så konstigt, viktigt att man berättar sanningen speciellt i mordfall) och pekar ut CP som den man som gick förbi gatuköket efter makarna Palme låter inte konstigt, osannolikt. Han var dock säker på att det var CP han såg utanför gatuköket gående efter makarna Palme. Varför skulle alla vittnen som pekar ut CP vara otillförlitliga men alla andra per automatik tillförlitliga?

    1. Och en så odramatisk händelse var det inte heller eg. Att få se makarna Palme komma promenerande utanför gatuköket en fredagkväll bara så där, lär väl de flesta kommit ihåg långt senare. Ljubisa sade också att han kollade ifall Palme hade någon livvakt med sig och då såg han mannen som förföljde dem (som han påstår var CP). Dessutom mördas Palme strax efteråt.

    2. Ljubisa N ser Palmes under några sekunder medan han serverar korv åt några kunder. Samtidigt säger han sig se en man som går bakom paret palme. Hur troligt är det att han ska känna igen den personen nästan tre år senare? Chansen är försumbar.
      Dessutom har du vittnet Pia E som ser paret palme gå iväg och reflekterar över att dom inte har några livvakter.

      1. Och det ska betonas: det fanns åtskilliga vittnen som gjorde observationer av sådant de uppfattade som avvikande utanför Grand efter bioföreställningen. Framför allt handlade det om observationer av en ensam, till synes väntande man. Det är bakgrunden till föreställningen att det fanns en ”Grandman” – mördaren eller en medhjälpare som fanns på plats för att spana på Palme. Men inget av vittnena vid bion såg att någon följde efter statsministerparet, trots att ett antal personer givetvis lade märke till makarna Palme i samband med att de kom ut på gatan.

        Man kan givetvis säga att en mycket skicklig och professionell förföljare skulle kunna följa efter makarna utan att göra sig synlig. Men det känns inte som en beskrivning på Christer Pettersson. Och vi vet alltså också att många lade märke till en ”Grandman” som inte var särskilt diskret av sig – flera av dem uppfattade honom också som kuslig. De som hävdar att Pettersson var mördaren utgår vanligtvis från att han var denne väldigt synlige Grandman. Desto mer anmärkningsvärt då att Grandmannen inte tycks ha följt efter Palme.

      2. Med det resonemanget kan man dissa nästan alla vittnen, men det kan man naturligtvis inte göra. Varför är vittnen som pekar ut CP alltid otillförlitliga i era ögon, men när det gäller vaga observationer av walkie talkies m.m. så är de alltid 100% tillförlitliga? Det är inte seriöst, objektivt. När det gäller Ljubisa N så är inte han (eller Lisbet m.f.l.) mindre tillförlitlig än andra vittnen som varit i grand/mordområdet 28/2 1986. Han pekade ut CP med 100% säkerhet.

        1. Jag vet inte vem som har sagt att vittnen som kommit med vaga observationer av walkie-talkies är ”100 % tillförlitliga”. Du gör ett dubbelfel när du kommer med sådana slängar, Ulf. För det första finns det ett antal observationer av personer med walkie-talkies som inte alls är vaga utan ganska distinkta. Titta till exempel på vad Granskningskommissionen skriver om några av dessa iakttagelser, (se betänkandet sid 400 och framåt): Ulla S observationer i Gamla Stan betecknas som redovisade på ett tidigt stadium, ”dealjerade” och ”tämligen rediga”. Om Sunniva T:s observationer skriver kommissionen att hennes uppgifter ”är på många sätt detaljerade, konsistenta och synes inte innehålla några motsägelser”. Om Magnus P som detaljerat beskrev en man med walkie-talkie skriver kommissionen att det finns ”anledning att utgå från att Magnus P såg det han beskriver ungeför vid tiden för mordet”.

          Det här betyder förstås inte att det är säkert att dessa vittnen korrekt återgivit sina iakttagelser. Och om de har gjort det är det inte säkert att iakttagelserna har att göra med mordet. Men de kan inte viftas bort. Mycket pekar på att det fanns personer med radiokommunikationsutrustning kring mordplatsen, personer som ännu inte identifierats. Det är anmärkningsvärt och oroade.

          Frågan om vittnesutpekandena av Pettersson erbjuder förstås problem i en helt annan kategori. Det finns till exempel ingen anledning att ifrågasätta att flygledaren Lars-Erik E verkligen såg en man utanför Grandbiografen i samband med att ”Bröderna Mozart” slutade. Åtskilliga detaljer i hans iakttagelser är trovärdiga också för att de får stöd av andra vittnen. Men frågan om identifieringen av Pettersson är en helt annan sak. Om man vill ha en anständig rättslig prövning av anklagelserna mot en människa måste man betänka alla de kända skäl som gör vittnesutpekanden osäkra om det finns omständigheter som försvårar ett korrekt utpekande.

      3. Som jag skrev häromdagen så måste det anses vara en speciell händelse att bara så där få se makarna Palme utanför gatuköket en fredagkväll. Ljubisa N observerade om de hade någon livvakt med sig men såg bara mannen som gick bakom dem. Det tyder på att han var mer koncentrerad på Palme än ev, korvkunder just då i.a.f. Dessutom blev Palme mördad strax efteråt. Jag skulle aldrig glömma en sådan händelse i.a.f.

        1. Nej, glömma händelsen skulle du säkert inte göra. Men skulle du minnas detaljerna rätt, så rätt att du skulle kunna göra ett korrekt utpekande? Subjektiv säkerhet är, har det visat sig, inte en tillräcklig förutsättning för att man ska dra slutsatsen att någon verkligen är tillförlitlig i sådana sammanhang. Det finns all anledning att ta till sig vad hovrätten skriver i den friande Palmedomen när den hänvisar till Devlinkommissionens varningar på denna viktiga punkt.

  18. Kanske inte helt överensstämmer med CP men han pekade faktiskt ut CP senare. Det kan vara svårt att med exakta ord få fram ett perfekt signalement också i.o.f.s.

    1. Ljubisa hade inte heller svenska som modersmål, så man vet inte om det har blivit helt korrekt pga det dvs både när det gäller tolkning och vad Ljubisa menat översatt till svenska. Spekulation, men kan delvis stämma.

      1. Och ljusförhållandena kvällstid kan göra att det är svårt att exakt avgöra t ex hårfärg m.m. men han såg ansiktet i profil och gångstilen m.m.

      1. Beskrev inte Ljubisa dessutom att mannen hade ljusstrimmigt hår? Eller något ditåt? Då går ju Pettersson ”fetbort” som ungdomarna brukar säga.

      2. Men hårfärgen kan vara svår att exakt avgöra kvällstid naturligtvis och CP var inte smal direkt. Det viktiga var att han pekade ut CP som den man som förföljde Palme utanför gatuköket.

        1. Christer Pettersson 1986Jo, i februari 1986 var Pettersson smal – vilket inte var fallet när han anhölls nästan tre år senare. Här är en spaningsbild tagen ungeför vid tiden för Palmemordet.

      3. Men han pekade ut CP- är det viktiga. Tycker CP såg rätt bredaxlad ut, även våren 1986, vilket kan ha gett ett större intryck av honom.

      4. Exakta färger på rockar, jackor m.m. kan inte vara lätt att veta i efterhand, när det är mörkt ute och olika belysning kan det vara svårt. Större skillnader mellan färger borde man dock kunna skilja på, men om det t ex är grå eller ljusblå färg kan inte vara lätt att veta i efterhand. Minnesforskaren Lars Göran Nilsson tar upp detta. Vilken slags rock, jacka, färger på dem m.m. kommer man inte ihåg lika bra eftersom det är perifer information. Central information är t ex ansikten m.m. Ljubisa såg i.a.f. personens ansikte i profil/från sidan, såg gångstilen m.m. och han pekade ut CP (jag tror att det stämmer).

        1. Det verkar som om du, Ulf, inte kan föreställa dig några problem alls när vittnen åratal efter en händelse pekar ut en person som de bara observerat hastigt och som de inte kände sedan tidigare. Vittnena kan visserligen tidigt ha redovisat iakttagelser när det gäller personens ålder, kroppsbyggnad och klädsel som inte alls stämmer med den person som polisen senare plockar fram som misstänkt gärningsman – men om dessa vittnen till sist ändå säger det polisen hoppas att de ska säga när det gäller själva identifieringen så finns det inga bekymmer.

  19. ”Det var slakt, han var slaktare, han stod där och vänta helt iskallt, han visste att de skulle komma den vägen.” Ja, men det är inte så konstigt eftersom Palme t ex inte gärna kunde gått in i en affär eller liknande sent en fredagkväll och då förstod väl mördaren någon minut innan mordet att Palme skulle gå förbi Dekorima, inte flera minuter innan. Då visste inte ens Palme själv att han skulle gå förbi Dekorima kl 23:21. Som jag skrivit flera ggr. tidigare hade de flera valmöjligheter när makarna Palme stod utanför Grand ca kl 23:15. Jag tror inte på något möte mellan Palme och mördaren, så jag anser att Palmeutredningen/Palmeåklagarna har rätt när de anser att mördaren måste ha följt efter Palme från Grand.

    När Palme korsade Sveavägen så fortsatte antagligen mördaren på samma sida Sveavägen och korsade den lite längre fram framför annonspelaren. Det var det som Inge M såg och det skedde antagligen ca kl 23:20. Hellgren gick förbi Dekorima kl 23:20 och såg ingen grandman, mördare vid Dekorima, ingen annan av de andra vittnena såg det heller minuterna innan mordet. På en minut händer det en del naturligtvis t ex så såg Inge M en grupp med berusade ungdomar som gick förbi Dekorima strax innan mordet. Synd att man inte fått tag i den gruppen i efterhand.

    1. Jag noterar att du nu lutar åt att Inge M såg mördaren i ”någon minut”, inte bara ”sekunder”. Betyder det att du ansluter dig till min tolkning av Inge M:s uttalande om sekunder (den som också Inge själv står för), det vill säga att det handlade om den speciella iakttagelsen Inge gjorde av gärningsmannen precis i samband med skottlossningen?

      Har du hittat något belägg för att gruppen med berusade personer passerade Dekorimahörnan den allra sista minuten före mordet trots att det inte finns några vittnesuppgifter som stöder den uppfattningen?

      1. Vittnet Hellgren såg ingen som stod vid Dekorima bara minuten innan mordet, så mördaren kom dit tidigast kl 23:20 dvs inte flera minuter innan mordet. Dessutom har vi flera vittnen till som sagt att det var tomt vid Dekorima när de passerade där minuterna innan mordet. Inge M såg gruppen med berusade ungdomar strax innan mordet, det var i.a.f. inte flera minuter innan mordet för då var inte Inge M ens parkerad där. Man kan dra slutsatsen att det är fel att påstå att mördaren stod vid Dekorima i flera minuter, snarare högst en minut.

      2. Det står inte att Inge M själv påstår att det handlar om sekunder av hans observation av mördaren under själva mordögonblicket. Men jag kan hålla med om att det borde ställts fler frågor för att utröna vad Inge M i början ansåg, för vad han säger 25-30 år senare är inte lika tillförlitligt naturligtvis. När han sitter och diskuterar med författare m.f.l. långt senare som själva är av åsikten att det handlar om flera minuter konstigt nog.

        Dessutom blev Inge M påverkad av en journalist, författare, vilket gör att Inge M senare uppgifter om att han såg mördaren stå vid Dekorima i flera minuter inte stämmer.

        Detsamma säger Granskningskommisionen SOU 1999:88 som kommer fram till denna slutsats: ”De tidsuppskattningar Inge M kommit att ange vinner inte heller stöd i annan utredning; uppgiften att han iakttog gärningsmannen flera minuter framstår tvärtom som svår att förena med vad som i övrigt framkommit.”
        Ja, som jag skrivit flera ggr. så fanns det flera vittnen som inte sett någon mördare, grandman minuterna, minuten innan mordet när de gått förbi Dekorima- var tomt där då.

      3. I förhören med Inge M står det om att han såg en grupp med 5-7 personer (har för mig han sagt att de var berusade och yngre i annat förhör och det påminner inte om vittnet Anders B och hans kollegor som var i 40-årsåldern när mordet skedde) som gick förbi Dekorima strax innan mordet. Du tar även upp det i din bok från år 2010. Inge M är ändå den enda personen som hade mordplatsen under mer uppsikt innan skotten. De andra t ex taxichauffören Anders D m.f.l. fick uppmärksamhet åt det hållet först efter skotten mot makarna Palme. Inge M ser inte heller något 40 sekunders möte mellan makarna Palme och mördaren innan skotten. Sedan finns det flera andra vittnen t ex Hellgren som gått förbi Dekorima minuterna innan mordet som inte sett någon Dekorimaman stående där. Inge M säger i det första förhöret i mars 1986 att mördaren går upp bakom makarna Palme och skjuter två skott- inget möte eller samtal mellan dem innan skotten.

        INGE [M] förhör 860314. Förhörsledare krinsp Lars Borgström

        ”M:-Jag sitter och ser en kille som står, det går folk som… alltså på andra sidan Sveavägen går ner mot Wennergren Center. Så kommer det två personer varav den ena går något före. Och som jag uppfattade var det en kvinna. Sen kommer det upp en man… nu efteråt så han stod alltså vid, om det är ett skyltfönster, eller mot väggen när den här andra gruppen (5 – 7 personer) som kom uppifrån Kungsgatan och passerade. När de hade gått förbi och kvinnan och mannen kommer gående då går han ut bakom, och som jag uppfattade det, så tog han, men där är jag osäker, men jag uppfattade det som han tog tag i axeln på honom eller på något sätt. Jag uppfattade det som om att här händer det någonting. Jag trodde att det skulle bli bråk, jag fick en sådan där underlig känsla. Sen small det bara två skott. Han som sköt, efter skotten tog han ner handen lugnt och fint, tog ett par steg bakåt och kvinnan hon vände sig om och ropade. Då rör han sig lugnt och försiktigt, backar han och vänder sig om och så försvinner han och joggar bort. Han rusar inte.
        F:- Från vilket håll… var kom han ifrån?
        M: -Han stod på Sveavägen. Han stod vid kåken, hörnan Sveavägen – Tunnelgatan. Han kom inte från Sveavägen utan jag uppfattade det som att han kom … han stod där redan när jag satt i bilen. Och när paret kom gick han ut ifrån väggen och gick upp bakom. Jag uppfattade det som att han stod… nu efteråt uppfattar jag det som att han måste ha stått och väntat”.

        1. Jag nöjer mig med en sak, nämligen ditt påstående att taxichauffören Anders D riktade uppmärksamheten mot Palme och hans mördare först efter skottlossningen. Så var det ju inte. Centralt i hans vittnesmål från mordnatten, något som han hållit fast vid sedan dess, var ju att han såg Olof, Lisbeth och mördaren samtala med varandra före skottlossningen. Jag vet att du tror att Anders D missuppfattat något och att man därför inte ska bry sig om vad han har sagt. Men du behöver ju inte förneka att uppgiften finns klart och tydligt dokumenterad.

    2. I polisförhör pratar Inge M att makarna Palme mötte en grupp vid annonspelaren och det gör att de sinkades även där en kort stund, om det stämmer. Det är lite konstigt att ingen av dem har identifierats och kunnat lämna något signalement (och, eller ev. pekat ut CP) på personen som stod vid Dekorima när de gick förbi där.

      Förhör med Inge [M] 860408 11.50. Förhörsledare Lars Hamrén.

      M:- Det var en grupp människor som gick förbi mannen vid skyltfönstret. Så kommer det två personer, en man och en kvinna. Kvinnan går något framför mannen på innersidan så att säga gående upp mot Kungsgatan och när de gått förbi mannen som står vid skyltfönstret då händer det någonting så jag vänder mig om och säger något om att nu jävlar händer det någonting. Jag fick för mig att han skulle rycka handväskan eller någonting.
      ………
      M: -Jo, men jag hade ändå blicken framåt. Jag kan inte säga exakt, jag vet att jag såg att han lämnade skyltfönstret och gick upp bakom de här människorna. För det var så uppenbart att han var ute efter något.
      F: -Du säger att han tog det här offret med vänster hand på axeln?
      M:-Mmm.
      F: – Gick han runt offret då?
      M: -Nej, bakifrån. Offrets vänstra axel.
      F:- Offrets vänstra axel. Hur reagerade han då?
      M: -Vad jag förstod, vad jag minns såg han sig väl sakta bakåt för att se vad som hände men han kom inte så långt, det small direkt mer eller mindre.
      ………..
      I detta förhör erinrar sig Inge M plötsligt reklampelaren, som spelar så stor roll i Mötesscenariot.
      Han säger att han har en minnesbild av att gänget som passerade mannen vid skyltfönstret mötte makarna Palme vid reklampelaren (är detta embryot till Mötesscenariot?) han har också uppfattningen att paret gick långt ut på trottoaren för att komma undan gänget de mötte.
      F: -Var gänget borta när makarna Palme passerade mannen?
      M: -Ja. Vad jag försöker dra mig till minnes det var… om paret Palme mötte gänget vid den här reklampelaren och någonting… jag är osäker på om paret Palme mötte det här gänget eventuellt vid reklampelaren.

      1. Det allra mesta tyder på att paret Palme inte mötte något gäng vid reklampelaren – vi talar, som de flesta nog vet, om en plats bara några meter från brottsplatsen. Och det leder i sin tur till frågan om det Inge M minns att han såg vid reklampelaren i själva verket var ett annat möte – mellan gärningsmannen och paret Palme.

        Alla bedömningar av Inges vittnesmål måste ju göras i medvetande om att han flackade med blicken från Dekorima till den bankomat på Tunnelgatan där hans resesällskap tog ut pengar. Han hade ingen kontinuerlig uppsikt över den blivande mordplatsen.

  20. Gunnar Wall skriver 25 september 2014 kl. 17:45: ”Eftersom han kom undan kan vi bara konstatera att han kan ha haft en effektiv plan och medhjälpare. Men vi vet ju inte”.

    Effektiv plan? Mördaren hade bara tur som kom undan, men det är inget som är unikt sk spaningsmord är vanliga (ett ex är dubbelmordet i Linköping i oktober 2004 där mördaren ännu inte hittats trots dna och teknisk bevisning). Tyvärr sjabblade Holmér bort CP under första årets kurdspår till och med Granskningskommisionen 1999 påpekar det vilket är förståeligt. http://www.government.se/content/1/c4/12/44/9bb90f1c.pdf s 759-761

    Det var Palme som ”valde” sin egen mordplats kan man säga när de valde att gå hem från Grand och dessutom gå över Sveavägen för att kolla i skyltfönster på andra sidan var också oplanerat, vilket inte mördaren kunde veta i förväg.

    1. Utanför Grand stod makarna Palme inför dessa möjligheter för att ta sig hem:
      De kunde gå tillbaka till tunnelbanestation Rådmansgatan tillsammans med flera andra biobesökare. De kunde följa med Mårten och hans flickvän hem på t ex te.
      · De skulle hämtas i bil av livvakterna.
      · De skulle skjutsas i bil av någon bekant.
      · De skulle ta taxi från Grand.
      · De skulle ta bussen från busstationen framför ABF-huset.
      · De skulle promenera in på någon av tvärgatorna åt väster eller
      öster.
      · De skulle promenera mot Kungsgatan.

    2. Varken du eller jag vet säkert om Palmes promenadväg hem var planerad eller oplanerad. Vi kan bara resonera utifrån tillgängliga fakta. På samma sätt vet vi inte om mördaren hade en effektiv plan eller bara tur. Vi kan bara ta argumenten för eller mot och vrida och vända på dem. Men den sortens trosvisshet som du ger uttryck för, Ulf, är inte särskilt fruktbar som jag ser det.

        1. Du får gärna under diskussionens gång peka på konkreta exempel på när jag är mer trosviss än vad mina argument ger utrymme för. Jag anstränger mig verkligen för att inte påstå mer än vad jag kan underbygga, men jag kan säkert göra fel ibland.

      1. Lisbet har aldrig pratat om att det var planerat i förväg hur de skulle ta sig hem från Grand efter bion. Makarna Palme och sonen Mårten med flickvän stod och diskuterade det utanför bion, ett av flera alternativ var om de skulle följt med Mårten hem. Låter inte som att promenaden hem förbi Dekorima var planerad i förväg när man lyssnar på vad Lisbet och Mårten sagt. Varför misstro dem?

        1. Det kan finnas många skäl till att de uppgifter som personer lämnar i en polisutredning inte är korrekta. Det är aldrig klokt att bara godta någons påståenden rakt av.

  21. Gunnar Wall skriver: 26 september 2014 kl. 8:12
    ”Det verkar som om du, Ulf, inte kan föreställa dig några problem alls när vittnen åratal efter en händelse pekar ut en person som de bara observerat hastigt och som de inte kände sedan tidigare. Vittnena kan visserligen tidigt ha redovisat iakttagelser när det gäller personens ålder, kroppsbyggnad och klädsel som inte alls stämmer med den person som polisen senare plockar fram som misstänkt gärningsman – men om dessa vittnen till sist ändå säger det polisen hoppas att de ska säga när det gäller själva identifieringen så finns det inga bekymmer”.

    Ja, vittnesbevisning är inte lika bra som dna- och teknisk bevisning naturligtvis. Man får bedöma från vittne till vittne, men man kan inte dissa alla vittnen heller per automatik. Alla vittnen har inte heller 100% rätt hela tiden.

  22. Gunnar Wall skriver: ”Nej, glömma händelsen skulle du säkert inte göra. Men skulle du minnas detaljerna rätt, så rätt att du skulle kunna göra ett korrekt utpekande? Subjektiv säkerhet är, har det visat sig, inte en tillräcklig förutsättning för att man ska dra slutsatsen att någon verkligen är tillförlitlig i sådana sammanhang. Det finns all anledning att ta till sig vad hovrätten skriver i den friande Palmedomen när den hänvisar till Devlinkommissionens varningar på denna viktiga punkt”.

    Devlinkommissionen fick väl aldrig något direkt genomslag i rättegångar? Som jag skrev så kan man heller inte dissa alla vittnesmål som pekar ut en person. Hovrättsdomen tog upp Devlinkommisonen, men de tog även upp minnesforskningen ang. traumatiska minnen som Lars Göran Nilsson forskat om. Tyvärr missuppfattade, feltolkade tydligen hovrätten det mesta som han talade om ang. minnesforskningen och bland annat därför underkändes Lisbets vittnesmål. Professor Lars Göran Nilsson sade i en intervju i DN 25/10 2001 att hovrätten missuppfattat hans minnesforskning. Han påstår snarare att Lisbet borde kommit ihåg mördarens ansikte från mordplatsen- central information i en hotfull, traumatisk situation. Bifogar den intervjun igen, var i våras jag gjorde det senast, det kan vara bra att kunna läsa den igen här.

    Citat från intervjun med Lars Göran Nilsson i DN 25/10 2001:

    ”Svea hovrätt gjorde flera felbedömningar i samband med Palmemordet. Minnesforskaren Lars Göran Nilsson var expertvittne i rätten men han blev misstolkad på avgörande punkter. Detta kan ha påverkat bedömningen av Lisbet Palmes vittnesmål, säger han.”
    ”Han hade en känsla av att hovrätten redan på förhand bestämt sig för hur den skulle döma.- Den tog bara upp en liten del av min rapport och drog fel slutsatser om den aktuella minnesforskningen, säger Lars Göran Nilsson.”

    ”Men rätten valde en egen ”sunt-förnuftsuppfattning” om minnets funktion- utan förankring i det aktuella forskningsläget. Rätten spekulerade i vad Lisbet Palme kunde minnas och inte minnas säger Lars Göran Nilsson”. ”När DN tar kontakt med Lars Göran Nilsson berättar han att rätten missuppfattade hans rapport. Det handlar om skillnaden mellan hur minnet hanterar ”central” och ”perifer” information. Hovrätten menade att det centrala för Lisbet Palme var att hennes make låg skjuten på trottoaren. Hon visste inte att den person hon först vände sig till för att få hjälp vad gärningsmannen. Därför kan hon ”i det läget inte rimligen haft någon anledning att registrera detaljer i mannen utseende; det centrala för henne var ju att skaffa hjälp till sin skadade make” ansåg hovrätten. -Rätten feltolkade forskningsrönen. När Lisbet Palme tittade bort mot den man som stod närmast henne var ansiktet viktigast- det var den centrala informationen i just detta ögonblick och den minns man.” ”All forskning visar att minnes fungerar automatiskt. Det är inte så att man i den stunden bestämmer sig för att den här mannens ansikte ska jag minnas- eller glömma bort.”

    ”Så när Lisbet Palme pekar ut Christer Pettersson är detta inte särskilt konstigt?” – Nej, inte alls. hon kanske inte minns vilka kläder han hade eller andra igenkänningstecken, det är perifer information i minnesbilden. Men ansiktet, det borde hon ha en klar uppfattning om. Det är centralt i just den minnesbilden”. ”Vi har ofta bättre bättre minnesbilder av dramatiska händelser. De är ofta unika och minnet skapar därför mycket specifika ledtrådar, som är effektiva under lång tid. Risken att minnesbilden blandas ihop med andra intryck är liten. Den ursprungliga minnesbilden påverkas inte av senare intryck”. ”Lars Göran Nilsson menar att rätten misstolkat den aktuella forskningen kring ”förvanskade och oförvanskade minnesbilder.- Det går egentligen inte att tala om förvanskade och oförvanskade minnesbilder. minnet fungerar inte så att en människa bara lagrar ett fotografi i hjärnan. Bra ledtrådar kan aktivera minnesbilden och dåliga ledtrådar kan göra att bilden förblir oåtkomlig”.

    Varför har då inte Lars Göran Nilsson tidigare berättat offentligt om detta? – Jag var kallad som minnesexpert till rättegången och såg det inte som min uppgift att på eget initiativ offentligt kritisera den legala hanteringen av fallet. Inför kollegor och vänner berättade jag om min kritik. Men frågan hamnar i ett annat läge när Ulf Dahlsten nu tar upp den i sin nya bok”.

    ”Kan man minnas?” Visst är det möjligt att Lisbet Palme minns ansiktet på den man som fanns på mordplatsen, anser minnesforskaren Lars Göran Nilsson. Han anklagar Svea hovrätt för spekulation”.

    1. Var och en som läser detta inser ju att Lars Göran Nilsson helt uppenbart talar i egen sak. Hans påståenden är därför bara intressanta om han på ett begripligt sätt kan underbygga dem – och det gör han inte. Exempel: han påstår att ansiktet var det väsentliga för Lisbeth att minnas när hon såg sig om efter hjälp och upptäckte en person. Varför var det väsentligast? Vi vet ju att Lisbeth när hon gjorde observationen inte alls trodde att personen hon såg var mördaren. På vilket sätt var då mannens specifika anletsdrag viktiga för henne? Var det inte viktigare att notera att han inte kom till hennes hjälp och att hon därför måste söka den hjälpen på annat håll?

      Jag tycker att Nilsson mest svänger sig med formuleringar som ska gå ut på att han fattar saker och ting mycket bättre än hovrätten. Men i sak har han inget annat att komma med än tyckanden, upphöjda till vetenskap i kraft av hans akademiska position.

      När vi kommer ner till väsentligheterna är det ju som följer: Nilsson kan givetvis inte garantera att Lisbeth korrekt kom ihåg att det var Pettersson hon såg. Och hovrätten kan förstås inte heller garantera motsatsen – och det försökte den inte heller göra. Men sedan Nilsson ställt upp för åklagarsidan och den sidan förlorat kändes det tydligen som ett bakslag för honom att det hela inte gick hans väg.

      Hur subjektiv Nilsson är framkommer när han slarvigt och insinuant ger uttryck för en känsla av att hovrätten bestämt sig i förväg. Det är en allvarlig anklagelse mot domstolen och man kunde ju vänta sig någon sorts argumentering från Nilssons sida. Men någon sådan hittar jag inte. Det gör att hela hans utspel känns lite trist.

      1. Som Nilsson säger så fungerar minnet automatiskt dvs man kommer ihåg ett ansikte efter en hotfull situation- är det centrala, inte vilken färg byxorna eller jackan hade- är perifer information. Klart att det väsentliga när man söker hjälp är mottagarpersonens ansikte, inte vilka skor m.m. den har. Du pratar väl inte till en persons skor? Enligt minnesforskningen kunde Lisbet ha kommit ihåg mördarens ansikte, men tyvärr så ansåg hovrätten felaktigt att hon inte var tillförlitlig. Hovrätten kunde dock inte hänvisa till Nilssons minnesforskning när de ansåg det och ja vad en vetenskapsman inom minnesforskningen anser om traumatiska vittnen är mer tillförlitligt än vad jurister tror, tycker. Detsamma kan man säga till dig- du kan inte garantera att Lisbet mindes fel och felaktigt har pekat ut CP. Du kan inte heller avgöra vad professor Nilsson kände när han var i hovrätten. Deras dom är helt felaktig när det gäller deras bedömning av Lisbet och övrigas vittnesmål, i.a.f. om man ser till minnesforskningen.

  23. När det gäller ev. walkie talkie observationer så kan problemet också varit att det var den första spaningsledningen med Holmér som ville att allmänheten skulle berätta om ev. sådana iaktagelser. Det kan ha skapat ”observationer” som aldrig funnits. Problemet är att de flesta av de observationerna antagligen inte är korrekta- fel dag och tid, ej kring mordplatsen och att man ändå har sett walkie talkies, men att det då handlar om poliser eller annat säkerhetsfolk som varit ute den kvällen på stan som inte haft något med mordet att göra m.m. F.d spaningsledaren Ölvebro m.f.l. har väl kommenterat detta på liknande sätt.

    1. Ulla S larmar polisen om sin iaktagelse i gamla stan redan femte mars, tre dagar innan Hans Holmer gör sin efterlysning av WT-män. Alla lögner som PU med Jörgen Almblad i spetsen kom med, SÄPO, Eko-roteln, narkotikapoliser och Spanare på Skinheafs visar på hur PU med alla medel försökte göra Ullas iaktagelse ovidkommande.

      Förtalet att hon skulle varit en Bag-lady som PU spred inom poliskåren visar hur störda man var över hennes vittnesmål. Holmer tycker i sin bok att det är för noggrannt ang klädsel. Han verkar inte vara medveten om hur uppmärksamma kvinnor kan vara just angående klädsel.

      Ullas WT.iaktagelse i gamla stan runt 2040 mordkvällen indikerar att paret palme kan ha varit övervakade när de var på väg mot tunnelbanan. Utrikeminister Sten Andersson berättar i Borgnäs dokumentär ”Mannen, mordet , mysteriet” om hur han inifrån SÄPO fått info om att tre namngivna SÄPO-män som bedrev illegal övervakning av OP tiden före MOP.

  24. Summasumarum skriver: 25 september 2014 kl. 18:40
    ”Beskrev inte Ljubisa dessutom att mannen hade ljusstrimmigt hår? Eller något ditåt? Då går ju Pettersson ”fetbort” som ungdomarna brukar säga”.

    i just bilden, fotot som Wall bifogade kan man se ”ljusstrimmor” i CP.s hår. Dessutom måste det vara svårt att få exakt färg på håret när det är mörkt, men finns belysning runt omkring. Hårfärgen är inte heller central information utan perifer. Ansiktet och en speciell gångstil är mer central information.

    1. Ulf – Du verkar ju vara noga påläst om MOP så därför skulle jag vilja fråga:

      Vems ansikte och kropp tror du är det som Lisbet egentligen beskriver en tid efter mordet? Det kan ju inte vara Anders B, för han hade ju skägg? Och då Lisbet beskriver GM:s kropp som ”satt” eller ”kompakt” (om jag minns rätt) kan det väl knappast vara CP hon beskriver heller? Han ser ju rätt tunn och ”slimmad” ut på fotot från 1986? Vem tror DU det är Lisbet egentligen beskriver?

      Och en fråga till som jag inte blir klok på: De närmaste vittnena Lisbet och Lars J säger båda att GM bar en blå täck- eller dunjacka till skillnad från vittnena som satt i diverse bilar vid Sveavägen som alla talade om halvlång mörk rock. Lisbets vittnesmål gällande klädsel förklarades med att hon hade misstagit sig på Anders B som ju var klädd i en blå täckjacka. Men hur förklarade polisen Lars J:s beskrivning av GM då? Lars J kan ju definitivt inte ha misstagit GM för Anders B från sin position? Vet du det?

      1. Lisbet beskriver naturligtvis mördaren och hans ansikte- det var det centrala direkt efter skotten (inte vilka skor eller färg på jackan som mördaren hade).Vittnet Inge M såg att Lisbet och mördaren hade ögonkontakt i flera sekunder efter skotten.

        1. Något sådant kunde Inge M rimligtvis inte se inifrån sin bil på andra sidan Sveavägen. Däremot har Anders B berättat att han och Lisbeth hade ögonkontakt – vilket pekar på att pekar på att det var honom hon sökte hjälp hos – och inte mördaren. Och då var det honom och inte mördaren som hon såg stående vid husväggen.

    2. Forts: Och om du anser att hårfärg är perifer info medan ansikte och speciell gångstil är mer central info. varför tror du att man inte accepterade Lars J:s vittnesmål om att det inte var CP som sprang förbi honom nedför trapporna på Tunnelgatan? Lars J sade ju att han skulle ha känt igen CP bland annat på grundval av dennes specielle gångstil, som han hade sett många gånger i sitt bostadsområde?

      1. Det var mörkt där och han såg inte mördarens ansikte, det gjorde däremot Lisbet under flera sekunder. Dessutom så blir gångstilen inte samma när man joggar uppför en trappa och dessutom var det som sagt mörkt där så Lars J kunde knappt sett så mycket av mördaren. Det finns andra vittnen som är säkra på att det var CP bland annat vittne A som såg CP flera ggr i mordområdet, vittne d som såg CP vid Cedergrens bostad vid 21 tiden mordkvällen, Lisbet som såg mördaren i ögonen under flera sekunder, flygledaren utanför Grand, Roger som kände CP sedan tidigare, Ljubisa som såg CP utanför gatuköket, chevamannen, flera som såg CP efter mordet- se resningsansökan.

        1. Artikeln i Expressen ger olyckligtvis ett väldigt oriktigt intryck av hur ”svarttaxiföraren”, i resningsansökan kallad ”vittnet A”, dök upp i utredningen. Så här står det bland annat: ”Christer Pettersson var friad i hovrätten – det kunde inte bevisas att han följt efter Olof och Lisbet Palme vid Dekorima på Sveavägen. Men plötsligt fick polisen och åklagaren en ny chans när Lennart Gräntz dök upp och ville berätta.”

          Så var det inte: den första kontakten med Lennart G fick utredarna så tidigt som i januari 1989, och det första regelrätta förhöret hölls följande månad. Redan då pekade Lennart tydligt ut Pettersson. Det var före både tingsrätts- och hovrättsförhandlingarna i Petterssonmålet. Den mer utbyggda versionen av vad Lennart G påstod sig ha sett, den som användes i resningsansökan, kom han med i november 1989. Det var efter hovrättsförhandlingarna, men i god tid för att användas i en överklagan till högsta domstolen om åklagarna hade velat. Det ville de inte, sannolikt för att de inte betraktade Lennart G som särskilt tillförlitlig. Det var först flera år senare, när de städade skåpen för att hitta tillräckligt med material till en resningsansökan, som de bestämde sig för att använda sig av det tidigare bortsorterade påstådda mordvittnet.

          Det finns en utförlig genomgång av Lennart G:s vittnesmål i Granskningskommissionens betänkande. Om den genomgången finns inte ett ord i Expressenartikeln vilket är synd. För kommissionen landade nämligen i slutsatsen att Lennarts uppgifter var ”så otillförlitliga att de inte kan läggas till grund för några slutsatser alls”. Det vill säga: man ifrågasatte inte bara hans utpekande av Pettersson utan konstaterade också att polisutredningen kring hans vittnesmål inte gav belägg för att han över huvud taget varit ute och kört svarttaxi under mordkvällen. Det är förstås en långtgående sågning av ett påstått vittne som Riksåklagaren valde att luta sig mot i resningsansökan, men den är begriplig. Den som vill titta på vad som fått kommissionen att komma till sin uppfattning kan själv kontrollera i betänkandet på sid 767, 770-775, 819-824, 828-829 samt 839-840.

          Betänkandet kan laddas ner som tre pdf från denna adress: http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/1244

  25. Gunnar Wall skriver: 26 september 2014 kl. 13:06
    ”Det kan finnas många skäl till att de uppgifter som personer lämnar i en polisutredning inte är korrekta. Det är aldrig klokt att bara godta någons påståenden rakt av”.

    Det finns ingen anledning att misstro Lisbet och Mårten Palmes uppgifter att de diskuterade utanför bion om hur de skulle ta sig hem. Man kan konspirera, misstänka en massa saker om allt, men det är inte rimligt.

    1. Uppgifterna från samtalet utanför bion utesluter inte alls tolkningen att det var Olof som var mest mån om att promenera hem – och att han hade ett motiv till detta: att han bokat in ett kort och diskret sammanträffande med någon vid Skandiahuset. Om sammanträffandet gällde något känsligt kan man lätt föreställa sig att han inte ville beröra saken i Mårtens flickväns närvaro. Lisbeth kunde han ju varsko under promenadens gång.

      Att inte Lisbeth berättat om något möte med gärningsmannen kan förklaras med att den fruktansvärda chock som mordet måste ha inneburit försatte henne i en chock med ett åtföljande posttraumatiskt stress-syndrom som bl a yttrade sig i en minneslucka kring de händelser som ledde fram till mordet. Lisbeths övriga beteende, särskilt i samband med Petterssonrättegången, understryker att mordet tycks ha lett till ett långvarigt tillstånd av psykiskt trauma.

      Behöver det vara så att Lisbeth glömt bort ett möte med mördaren? Givetvis inte, men det är en av flera tänkbara förklaringar till att hon kan ha gett en felaktig beskrivning av händelseförloppet.

      1. Du får ge dig när det gäller ev. möte mellan Palme och mördaren- det har inte varit något möte innan skotten. Det passar kanske i en roman. Det är som Lisbet säger.

  26. Gunnar Wall skriver: 26 september 2014 kl. 13:10
    ”Det allra mesta tyder på att paret Palme inte mötte något gäng vid reklampelaren – vi talar, som de flesta nog vet, om en plats bara några meter från brottsplatsen. Och det leder i sin tur till frågan om det Inge M minns att han såg vid reklampelaren i själva verket var ett annat möte – mellan gärningsmannen och paret Palme”.

    En grupp av 5-7 personer kan inte gärna förväxlas med två personer och en person till dvs gärningsmannen. Inge M påstår snarare att mördaren stod vid Dekorima hela tiden, han var inte ute och gick runt omkring etc. Det finns också flera personer som gått förbi Dekorima minuterna, minuten innan mordet och de har inte sett varken sig ett möte mellan Palme och mördaren eller någon mördare, dekorimaman heller för den delen- var tomt där då i.a.f. fram till kl 23:20. Vittnet Anders B har heller inte sett något 40 sekunders möte mellan mördaren och Palme.

    1. Inge M har troligen sett Anders B:s grupp när den passerade annonspelaren på väg norrut och särskilt lagt märke till den då eftersom sällskapet uppträdde på ett lite berusat sätt. Kanske befann sig mördaren nära annonspelaren just då. Inges uppgifter till mig om sina observationer handlade bland annat om att mannen rörde sig otåligt på ett sätt som förde tankarna till en missbrukare – han stod alltså inte stilla som en staty.

      Men kan vi verkligen tänka oss att Inge blandar samman en tidigare observation av gänget vid annonspelaren med en senare iakttagelse då gärningsmannen möter upp där då paret Palme kommer?

      Ja, Inges uttalade bekymmer med vad han egentligen minns av vad som hände vid annonspelaren – trots att han föreställer sig att något väsentligt skett just där – pekar i den riktningen.

      1. Visst kan väl mördaren ha stått och ”tryckt” bakom pelaren för att undvika att bli sedd av vittnen som närmade sig Tunnelgatan (t.ex det överförfriskade gänget och Nicola F) och inte bestämde sig för att gå fram till Dekorimas hörn förräns någon minut innan paret kom fram. GM hade kanske först tänkt skjuta dem framifrån men bestämde sig strax innan för att istället skjuta dem bakifrån?

      2. Spekulationer. Mördaren stod vid Dekorima tidigast kl 23:20 när man ser vad andra vittnen sagt. Hellgren gick förbi Dekorima kl 23:20 och då var det tomt där, även minuterna tidigare har det gått förbi flera andra personer och det har varit tomt vid Dekorima. Det kan ha varit två olika grupper av personer (Anders B:s och en yngre grupp) som gick förbi Dekorima. Det här var en fredagkväll i slutet av månaden, februari, så det var mycket folk ute.

      3. Inget pekar mot en förutbestämt möte mellan mördaren och Palme. Finns ingen anledning att misstro Lisbet m.f.l. som inte har sett något 40 sekunder möte innan skotten.

  27. Gunnar Wall skriver:
    26 september 2014 kl. 13:04
    ”Jag nöjer mig med en sak, nämligen ditt påstående att taxichauffören Anders D riktade uppmärksamheten mot Palme och hans mördare först efter skottlossningen. Så var det ju inte. Centralt i hans vittnesmål från mordnatten, något som han hållit fast vid sedan dess, var ju att han såg Olof, Lisbeth och mördaren samtala med varandra före skottlossningen. Jag vet att du tror att Anders D missuppfattat något och att man därför inte ska bry sig om vad han har sagt. Men du behöver ju inte förneka att uppgiften finns klart och tydligt dokumenterad”.

    Visst kan Delsborn ha missuppfattat händelseförloppet som att de tre var i sällskap t ex när mördaren smög upp bakom makarna Palme och sköt två skott bakifrån. Han satt i en bil för röttljus och var mest koncentrerad på trafiken och trafikljuset, han kunde inte veta att det skulle ske ett statsministermord inte långt därifrån kl 23:21. Om det nu stämmer att han såg mördaren stå med ryggen mot väggen så borde han rimligtvis kunna avgöra om det var CP han såg där eller inte. Det förminskar hans vittnesmål att han inte kan det. Samma gäller för den berusade Björkman. Om det var någon slags kontakt kunde det bara varit att mördaren sade något till Palme när de kom till Dekorima, men inget mer. För att direkt efteråt skjuta honom i ryggen. Det borde Lisbet ha kommit ihåg också. Förstår faktiskt inte misskrediteringen av henne och hennes vittnesmål, men för att få ihop konspirationsteorier om kontakt, möte innan skotten måste man göra det.

  28. Summasumarum skriver:
    27 september 2014 kl. 10:06
    ”Visst kan väl mördaren ha stått och ”tryckt” bakom pelaren för att undvika att bli sedd av vittnen som närmade sig Tunnelgatan (t.ex det överförfriskade gänget och Nicola F) och inte bestämde sig för att gå fram till Dekorimas hörn förräns någon minut innan paret kom fram. GM hade kanske först tänkt skjuta dem framifrån men bestämde sig strax innan för att istället skjuta dem bakifrån?”

    Nej. Inge M såg mördaren komma ”släntrande” till Dekorima för att sedan ställa sig där en kort stund (högst en minut när man ser på vittnesuppgifterna t ex Hellgren). Mördaren kunde inte i förväg veta att Palme skulle gå förbi Dekorima kl 23:21. Det visste inte ens Palme minuterna innan mordet.

  29. Det enda som känns säkert i hela denna soppa är de första vittnesuppgifterna från sveavägen. Det var mycket folk på sveavägen precis som vanligt denna fredagskväll och vi kan utgå att uppgifterna som kom in också kom från vanliga människor. Det finns många konstiga omständigheter att fundera kring där. En är, varför sköt inte gärningsmannen Palme när han tittade in i Saris skyltfönster om han var förföljd?

    1. Därför att mördaren antagligen inte gick förbi precis bakom Palme vid skyltfönstret utan fortsatte på andra sidan Sveavägen och lite längre fram korsade vägen till Dekorima (vid annonspelaren).

      1. Varför skulle mördaren fortsätta istället? Verkar ologiskt. Känns som gjort att någon från allmänheten hade kommit ihåg honom då när han skyndsamt korsade sveavägen. Mördaren visste inte heller att paret Palme skulle stanna vid Saris skyltfönster. Tiden var väldigt knapp

  30. Gunnar Wall skriver: 27 september 2014 kl. 20:14
    ”Något sådant kunde Inge M rimligtvis inte se inifrån sin bil på andra sidan Sveavägen. Däremot har Anders B berättat att han och Lisbeth hade ögonkontakt – vilket pekar på att pekar på att det var honom hon sökte hjälp hos – och inte mördaren. Och då var det honom och inte mördaren som hon såg stående vid husväggen”.

    Det är klart han kunde se det, längre än så satt han inte från mordplatsen. Den första personen som Lisbet sökte hjälp hos var mördare dvs den som var närmast och hon har inte pekat ut Anders B som den personen. Det skulle hon ha gjort om din teori skulle stämma. Dessutom har de helt olika signalement, mördaren och Anders B som hade mörkt helskägg, var mer rundlagd och hade en ljus mössa på huvudet. Lisbet beskrev mördarens hår som mer brunaktigt det hade hon inte kunnat se om mördaren hade en mössa på sig. Mördaren hade ingen mustasch eller skägg. Varken tings- eller hovrätten ansåg att Lisbet sammanblandat mördaren med Anders B, ej heller Polisen.

    1. Vittnena sade också att på mordplatsen fanns det bara tre st personer direkt efter skotten- makarna Palme och mördaren.

  31. Lisbet säger att GM såg ut så här: ”Stirrande blick. Ljus blick. Kindknotorna är liksom bulliga. Han har vit överläpp. Kort hals, uppdragna axlar, ett kompakt utseende. Han bär mörkblå jacka. Den är inte midjelång, inte heller väldigt lång. Han har mörka byxor. Det är inte jeans. När Lisbeth ser honom går han ut till vänster snett fram mot det upplysta fönstret i affären i hörnan. Han blickar tillbaka som för att kontrollera att han har lyckats och fortsätter in i gränden. Lisbeth har sedan intrycket att han kan ha stått kvar inne i gränden en stund och stirrat tillbaka på henne.”

    : ”Hon beskriver mannen som vara i 40-årsåldern och omkring 180 cm lång, ha en intensivt stirrande blick, ha smala, tunna läppar och ljus, platt överläpp, ha en rak panna med raka ögonbryn samt ha ett rektangulärt och stelt stirrande ansikte med kraftigt, något framskjutet hakparti och markerade kindsidor.”

    Ljus blick? Bulliga kindknotor? Kort hals? Ett kompakt utseende? Skulle det vara CP det?!
    Och ang. artikeln du bifogade: om nu målningarna av CP var så klockrena som det beskrivs i artikeln, varför presenterades inte de vid rättegången mot CP? Varför offentliggöra Grandvittnet Birgitta W:s och vittnet från Brunkebergsåsen, tecknerskan Susanne T:s, målningar av ”Grandmannen”, men inte Mårten Palmes och den här kvinnans som det talas om i artikeln?

    Nej, jag tror LP PÅVERKADES under de tre år som följde innan CP blev aktuell. Jag har alltid undrat vilket tonfall Lisbet hade då hon sade ”Det ser väl vem som helst vem som är alkoholist” vid konfrontationen med CP. Jag tycker det låter som att hon är anklagande och arg. Vem vet, hon kanske var förbannad över att polis och rättsväsende försökte PÅVERKA henne att peka ut CP? Om polis och rättsväsende var så himla säkra på sin sak att CP var GM, är det ju verkligen inte uteslutet att de påverkade Lisbet så mycket att hon slutligen pekade ut CP i tron att hon gjorde rätt.

    Slutligen fråga till Ulf – Jag har fortfarande inte fått något svar på min fråga varför polisen och rätten inte tycks ha trott på vittnet Lars J:s vittnesmål att GM bar en blå dun- eller täckjacka. För som sagt, Lars J kan ju definitivt inte ha blandat ihop GM med Anders B i varje fall.

    1. Vart står det att Polisen inte trott på Lars J uppgift om blå täckjacka? Jag tror som sagt tvärtom dvs att Lisbet kände igen CP från mordplatsen och minnesforskningen anser att det är möjligt. Lisbets uppgifter i polisförhören våren 1986 om mördarens utseende liknar CP signalement. Till Dahlsten (han skriver om det i sin bok- Nirvana kan vänta har jag för mig den heter, berättade Lisbet att hon inte trodde på att hon skulle få se mördaren igen (hon blev snarare överraskad att hon gjorde det) när hon skulle få se videofilmen med bland annat CP. Det låter inte som att hon innan konfrontationen visste vem hon skulle peka ut.

      1. Får ta tillbaka mitt påstående. Lars J blev ju inte trodd då han sade att det inte var CP (eftersom han tyckte han borde ha känt igen honom) men hans iakttagelse av jackan har jag inte hört. Men det uppstår i och för sig en fråga till: om polisen trodde på Lars J:sutsaga att Gm bar en blå täckjacka, hur föklarade man att vittnena i bilarna runt mordplatsen beskrev att mördaren var klädd i en mörk, halvlång rock som fladdrade runt benen då han sprang från platsen? Det är ju liksom ingen ”mörkblå täckjacka” som beskrivs av ca 10-11 vittnen?

      2. Fantiserar till det lite: Mördaren sprang in bland byggnadsställningarna. Där väntade ersättaren som skulle springa vidare uppför trapporna. Riktiga mördaren tittade tillbaka på Lisbeth och väntade på att Lars J skulle försvinna. När kusten var klar så fortsatte mördaren runt det vänstra hörnet på huset och in genom den olåsta dörren. Denna variant är väldigt långsökt och bör ses som en nödlösning på jackproblemet. Jag tror helt enkelt bara det var väldigt svårt att identifiera en jacka i den sena timmen

        1. Jag tror nog det var Lars J som Lisbeth såg stående och tittande ut mot Sveavägen. Att gärningsmannen eller dennes eventuelle stafettkamrat skulle ha exponerat sig så för Lars och eventuella andra vittnen genom att ställa sig och titta mot Sveavägen är osannolikt. Lars uppfattade ju heller inte något sådant. Kan man däremot utesluta att någon stod mer eller mindre dold för att i rätt ögonblick synligt springa uppför trappan för att lura förföljare medan gärningsmannen diskret slank undan på annat sätt? Nej, det kan nog inte uteslutas utan vidare. Om det hela var planlagt skulle ett sådant agerande tjäna viktiga syften. Mannen som tog sig uppför trappan skulle ju inte ha någon revolver på sig och inga krutstänk på händerna. Inte heller skulle han ha varit sedd av vittnena på Sveavägen. Det skulle med andra ord vara svårt att binda honom vid brottet även om han av någon anledning blev fasttagen.

          Spekulationer? Ja, givetvis. De går ju på tvärs mot vad Lars J anser sig ha sett. Men vittnen kan förstås ha fel, särskilt om någon agerar med syfte att missleda dem. Frågan är i så fall vart gärningsmannen tog sig. Kan han ha hukat en stund på platsen för att sedan fly längs Tunnelgatan? Det finns ju hypoteser om att gärningsmannen ska ha flytt in en bakväg in i Skandiahuset. Och så finns Sigge Cedergrens bestämda påstående (ett av de få påståenden han höll fast vid genom utredningen) om att han sett en springande man som rörde sig Luntmakargatan norrut. Under ett års tid togs dessa uppgifter på allvar inom polisen. Sedan dök det plötsligt upp uppgifter om telefonavlyssning av Sigges bostad som tycktes ge belägg för att hela hans berättelse om hemfärden var oriktig. Sigge blev hårt pressad av polisen som ville att han skulle ändra sig, men på den punkten backade han inte.

      3. Nej Gunnar, håller med om att det känns som vilda spekulationer. Det finns också sådant som jag tycker stämmer med övriga vittnen. En bredaxlad person till exempel. Något vittne ovanför trappan såg även någon med oknäppt jacka och hade en mindre väska med sig också och styrde med. Låter inte som en ersättare. Tror inte man kommer någon vart vidare med detta. Ibland tror jag att en anledning till att Palme mördades var att han tappat kontroll med sin tredje vägens politik på grund av alla ubåtskränkningar och att det skulle kunna leda till statskupp. När mordet sedan skedde använde man bara någon anledning som svepskäl för de som skulle utföra det.

    2. Lisbet har inte heller blandat ihop mördaren med någon annan. Den första hon ser efter skotten var mördaren och enligt minnesforskaren Lars Göran Nilsson så var ansiktet det centrala i det ögonblicket och det minns man (man pratar inte med en persons skor, byxor).

  32. Gunnar Wall skriver: 28 september 2014 kl. 8:30
    ”Betänkandet kan laddas ner som tre pdf från denna adress: http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/1244

    I GK skriver de även att det var ”utomordentligt olyckligt” att Christer P sjabblades bort under det första året. s 759-761. Det kan man hålla med om.

    ”Att utredarna missade möjligheten att på ett tidigare stadium utreda
    Christer P:s förehavanden på mordkvällen är som sagt utomordentligt
    olyckligt. Detta gäller självfallet oavsett vilket resultat utredningen
    skulle ha lett till, dvs. oavsett om misstankarna mot Christer P skulle ha
    försvagats eller stärkts. Det hela är som vi ser det inte ett utslag av det
    kaos som i många delar obestridligen präglade polisarbetet under den
    första tiden. Detta hade kunnat vara slutsatsen om ingångsuppgifterna
    avseende Christer P blivit liggande outredda. Men nu bedömdes de
    faktiskt, och uppslaget prioriterades samt ledde till åtgärder. Utredningen begåvades till och med med litet tur genom att Ulf SP. dök upp ”bakvägen”. Men ändå sjabblades Christer P bort. Spaningsarbetets uppläggning, utredningsmaterialets redan då stora omfattning m.m. har
    naturligtvis sin betydelse för att detta kunde ske, men det framstår ändå
    som ett obestridligt faktum att det rent polisiära utredningsarbete som
    uppslaget föranledde sköttes på ett oskickligt sätt”. s 761

    http://www.government.se/content/1/c4/12/44/9bb90f1c.pdf

    1. Anledningen till att riksåklagaren och palmeåklagarna inte begärde resning 1989 var väl delvis för att man inte hann utreda vittne a i tid (inom ansökningstiden). Sedan tillkom fler vittnen som såg CP i mordområdet, motivbilden med bombmannen, Cedergren som sade att han lämnat en magnumrevolver till CP tiden innan mordet, personer som sett en magnumrevolver hemma hos CP tiden för mordet, personer som hört CP erkänna mordet m.m. Det var mest pga formella skäl resningsansökan avslogs 1998 t ex ettårsregeln. Men ett bevis försvinner inte eller blir mycket sämre bara för att det är äldre än ett år, lite konstig regel kan man tycka. Ju mer man diskuterar mordet desto tydligare blir det vem som var Palmes mördare.

    2. Bra att du citerar detta, Ulf. Det illustrerar ju tydligt att inte Granskningskommissionen var inställd på att avfärda spåret Christer Pettersson. Enligt min mening var kommissionen i själva verket ofta alltför okritisk mot uppgifter som tycktes peka på Petterssons skuld. Desto tyngre väger då kommissionens hårda kritik mot centrala inslag i Riksåklagarens resningsansökan.

  33. Andreas skriver: 28 september 2014 kl. 10:29
    ”Varför skulle mördaren fortsätta istället? Verkar ologiskt. Känns som gjort att någon från allmänheten hade kommit ihåg honom då när han skyndsamt korsade sveavägen. Mördaren visste inte heller att paret Palme skulle stanna vid Saris skyltfönster. Tiden var väldigt knapp”

    Jag vet inte hur mördaren tänkte, det vet väl bara mördaren själv. Tycker inte det låter så konstigt dvs att mördaren fortsatte på samma sida av Sveavägen för att korsa vägen lite längre fram vid Dekorima. (Det är väl det enda jag håller med Leif GW om). När de gick över vägen så förstod ju mördaren att Palme skulle gå förbi Dekorima längre fram, ev för att ta tunnelbanan. Mördaren sprang inte heller utan ”släntrade” fram till Dekorima och ställde sig där för att vänta på Palme (enligt vittnet Inge M). Det är möjligt att han var snabbare dvs joggade eller sprang innan Inge M såg mördaren komma dit, men det vet vi inte.

    1. Man tycker ju det borde finnas något vittne som gick på trottoaren i riktning MOT Grand i samma stund som mördaren ev. lämnade biografen och som kan ha mött denne på väg mot Dekorimahörnet. Om nu mördaren var i Grandområdet överhuvudtaget förstås.

      1. Det kan ha funnits det (t ex berusade personer eftersom det var en fredagskväll i slutet av månaden), men som inte visste att det var Palmes mördare de mötte. Det är någonstans mellan 350-400 m från Grand till mordplatsen

        1. Givetvis kan man tänka sig att en Palmemördare tog sig från Grand till mordplatsen utan att ha blivit observerad av vittnen. Men då föreställer vi oss nog i första hand en kallblodig person med alldagligt utseende som tog sig fram diskret och till synes lugnt utan några specifika rörelsemönster som drog blickarna till sig.

          Den som föreställer sig att Christer Pettersson var såväl Grandman som mördare får, som jag ser det, svårare att göra troligt att inga mötande skulle ha lagt märke till den vildögde missbrukaren från Rotebro under hela denna långa sträcka.

    2. Ulf tycker inte du det är konstigt att bröderna Palme sitter i programmet Skavlan och säger att Palme begärde livvaktsskydd? Vad har dom för anledning efter allt detta med Christer Pettersson? Sedan har det framkommit att en livvakt skulle ha suttit på restaurang 50 meter ifrån när mordet skedde. Iallafall enligt livvakten själv. Visst är det slump ibland men man blir förvånad, Bröderna Palme är verkligen inte vilka som helst som kom med den informationen. Detta har påverkat hela deras liv, så jag tycker det finns tydliga skäl att ta detta på allvar. Det pågår fortfarande en polisutredning idag. Låt vara att en del bitar är hemliga. Nej, jag tror verkligen inte att några livvakter är inblandade men det hela känns underligt. Men om ‘Uppsala group’ till exempel, som Leopold nämner, är ett kodord för en ort norr om Stockholm, dvs Östersund. Då skulle det också kunna bli mer intressant med livvakter tror jag, då Palme var på besök där sista dagarna.

  34. Ljubisa såg en man komma gående efter Palme utanför sitt gatukök och han pekar ut CP senare. Jag tycker inte det var så konstigt att de inte hittat fler (?) med tanke på att det var en fredagskväll, många berusade personer, mörkt och kallt ute m.m. De personer som var ute kunde inte heller veta att Palme skulle bli mördad vid Dekorima kl 23:21. Det är desto flera som sett mördaren när han avlossat två skott fick han, platsen mycket mer uppmärksamhet naturligtvis, även om ett par st såg hon honom lite tidigare..

    Det finns fler vittnen som pekat ut CP i Grand, mordområdet t ex vittne d som träffade på CP inte långt ifrån Cedergrens bostad vid 21-tiden, konstnären Birgitta W var väl mer tveksam, men har för mig hon tyckte att CP påminde mest om den man hon hade sett vid 21-tiden vid Grand, Roger Ö som kände CP sedan tidigare, flygledaren utanför Grand vid 23-tiden, Mårten som tyckte att CP var den som var mest lik den man han hade sett utanför Grand efter bion, vittne a som visste vem CP var sedan tidigare, Inge M såg själva mordet från sin bil och han berättade för Gunnar Wall att han trodde det var CP som var mördaren bland annat pga missbruksbeteende som han tyckte sig känna igen och att Lisbet hade sett mördaren i ögonen under flera sekunder, Lisbet som pekar ut CP som mördaren och hon var den enda som sett mördarens ansikte på nära håll, ett par st till efter mordet som dock är mer osäkra eftersom de dök upp långt senare tyvärr.

    1. Jag ska inte här ta upp alla invändningarna mot de vittnen som du räknar upp, Ulf. Det har jag gjort i många andra sammanhang. Vad som ska noteras här är bara att den enda person som påstår sig ha sett Christer Pettersson under dennes förmodade förflyttning från Grand till brottsplatsen är Ljubisa N. Och som tidigare konstaterats beskrev han först för polisen en man med ett helt annat utseende än Petterssons – varken kroppsbyggnad, ålder, hårfärg eller klädsel låg i närheten av att handla om Pettersson. Och han pekade inte heller ut Pettersson när han fick se denne i konfrontationsuppställningen.

      Vanligen föreställer sig de som tror att Pettersson var gärningsmannen att det var ett dåd i raseri utan några rationella motiv, precis som de andra våldsdåd han begått. Och när samma personer vill skänka trovärdighet åt de vittnen som tre år efteråt anser sig ha kapacitet att peka ut den för dem okände Pettersson vid bion är det vanliga argumentet att han såg så speciell och kuslig ut, att han rörde sig så karakteristiskt osv. så att det var närmast omöjligt att glömma honom.

      Om det nu var så – borde då ingen av de personer Pettersson mött på Sveavägen ha lagt märke till honom när han fylld av raseri hastade fram för att ta livet av Sveriges statsminister? Även om de inte med säkerhet såg att det var Pettersson, borde de åtminstone inte ha kvar en minnesbild av en ruskig och avvikande person? I vanliga fall har ju du, Ulf, den största tilltro till människors förmåga att med säkerhet observera Christer Pettersson och minnas honom utmärkt flera år efteråt. Menar du att just vittnena som var på väg Sveavägen norrut allihop var så berusade att de ingenting mindes? Till dessa personer som var på väg norrut måste förstås läggas andra människor som var på väg söderut och som Pettersson bör ha passerat om han med någon hastighet begav sig i samma riktning som dem för att hinna fram till Tunnelgatan före makarna Palme? Även om personer som gick söderut inte hade samma möjlighet att se gärningsmannens ansikte bör de åtminstone ha haft anledning att notera att någon med brådska tog sig förbi dem, i synnerhet om han, som Pettersson, hade en avvikande gångstil.

      Om du håller fast vid att det är fullt möjligt att alla dessa vittnen – vi vet inte hur många – helt kan ha missat Pettersson finns det väl också skäl för dig att ifrågasätta de vittnen du annars lutar dig så hårt mot, de vittnen som passerade mordplatsen minuterna före dådet och inte såg någon väntande mördare. Hur kan du vara så säker på att mördaren inte stod där bara för att de inte såg honom?

      1. Ljubisa pekade ut CP, han ångrade sig efter första konfrontationen eftersom han var rädd att peka ut någon, men insåg sitt misstag och gjorde om konfrontationen dagen efter har jag för mig. Säger vittnena att det var tomt vid Dekorima minuterna, minuten innan mordet så var det tomt där helt enkelt. Fler av dem gick antingen förbi Dekorima eller stod där en kort stund och de måste varit blinda om de missat någon där. Finns ingen anledning att misstro de vittnena bara för att de säger att det var tomt vid Dekorima minuterna, minuten före mordet. Du gör felet att hela tiden misstro till det som pekar åt ett annat håll än din mötesteori (som det inte finns belägg för) t ex Pettersonspåret, att mördaren var där i max en minut m.m. Det är inte objektivt, seriöst. Anledningen är att det var tomt där då, så din teori om att mördaren var där i flera minuter kan inte stämma- detsamma säger Granskningskommissionen, palmeåklagarna, polisen. Mördaren kunde inte heller veta att Palme skulle gå förbi Dekorima kl 23:21, det visste inte ens Palme själv bara minuter innan skotten- var oplanerat enligt Lisbet och Mårten.

        Det är lätt att ifrågasätta varför ingen mer har sett CP, men den enda som sett någon komma gående bakom makarna Palme var Ljubisa som pekar ut CP. Tycker inte det är så konstigt med tanke på att det var mörkt, kallt, många var säkert berusade, ingen kunde veta att Palme skulle bli mördad vid Dekorima kl 23:21. speciellt bråttom hade väl inte mannen som gick bakom Palme utanför gatuköket, låter på dig som att mördaren sprungit från Grand till mordplatsen, men inget tyder på det. Inge M säger att mördaren släntrade fram till Dekorima. Om du är ute o går en fredagskväll på stan, lär inte du registrera alla som du möter heller, speciellt inte om det är vinter och mörkt m.m. Man kan jämföra med t ex dubbelmordet i Linköping där man inte fått tag i mördaren efter 10 år. Inte speciellt många såg den personen heller fast det var ljust ute m.m.

      2. Dessutom borde någon av alla dem som gick förbi Dekorima minuterna, minuten t ex Hellgren innan mordet sett ditt påstådda 40 sekunders möte mellan Palme och mördaren innan skotten .Ingen av dem har gjort det heller, ej heller Anderfs B som kom bakom dem m.f.l.

        1. Det finns fem vittnen som observerat makarna Palme sekunderna före mordet. Alla har gjort observationer som pekar på ett möte.

          1) Anders D såg från sin taxi vad som liknade ett samtal mellan makarna Palme och gärningsmannen. De stod stilla på Sveavägens trottoar. Om han såg rätt kan det inte ha utspelats ända framme vid brottsplatsen då makarna Palme var i rörelse. Det bör därför snarare ha utspelats strax söder om reklampelaren.

          2) Anders B upptäckte plötsligt makarna Palme och gärningsmannen när de, enligt hans uppfattning, kom gående tillsammans den sista korta sträckan fram till Dekorimahörnan. Varför såg han dem så plötsligt? Hade han gått ifatt dem? Knappast, han gick inte fort. Den mer sannolika förklaringen är i stället att de varit dolda bakom reklampelaren tills de började röra sig tillsammans söderut.

          3) Cecilia A har berättat att hon såg tre personer röra sig snett över trottoaren, från en plats nära gatan och i riktning mot huskroppen vid gathörnan – vilket underbygger de andra iakttagelserna.

          4) Inge M har ett minne som han inte riktigt kommer åt men som gäller ett möte vid annonspelaren.

          5) Polisens vallning av Nicola F pekar på att makarna Palme stannat upp i c:a 40 sekunder under den sista korta sträckan de gick sedan de passerat Skandiahusets entré.

          Därmed har jag plockat in alla de fem vittnena som sett makarna Palme under de sista ögonblicken före mordet. Kan man verkligen bortse från dem?

  35. Att makarna Palme tog längre tid till Dekorima från gatuköket än mördaren beror på att de kollade i ett skyltfönster- Sari och ev. ett till+ blev hindrade vid annonspelaren pga att de mötte en grupp av personer där, antingen Anders B:s grupp eller gruppen med yngre, berusade personer i 20-25 års åldern som Inge M såg – han såg inget möte mellan mördaren och Palme. Varför misstro alla dem som inte sett något möte innan skotten? Hellgren m..f.l. borde ha sett det när han kom till Dekorima kl 23:20, men då var det tomt där. Anders B (som var berusad, full tyvärr- otillförlitlig pga det) har inte heller sett något 40 s möte mellan Palme och mördaren, ej heller Lisbet som var med Olof fram till Dekorima. Inge M har inte heller sett något möte och han såg redan mördaren när han kom till Dekorima. Det mest tillförlitliga vittnet måste ändå Lisbet anses vara som var precis där det hände. Nej, något möte har det inte varit mellan Olof, Lisbet och mördaren.

      1. Tycker flera saker pekar på att det inte är ett proffs som var mördaren. Det ena är som Gunnmo tar upp intervjun ovan- han lämnade kvar huvudvittnet och det skulle inte ett proffs gjort. Skottet i Palmes rygg kan vem som helst klara av som har tillräcklig känslokyla etc. krävdes ingen skjutskicklighet på så kort avstånd. Skillnad om det varit flera meter bakom och inte bara 10-20 cm. Uppe på malmskillnadsgatan åker det förbi en polisbil bara någon minut innan skotten, kunde lika gärna kunnat åkt förbi ett par minuter senare- om det varit en konspiration med t ex poliser skulle man haft koll på polisbilar m.m. Mördaren var omaskerad och hade ett vapen utan ljuddämpare, var kvar rätt länge på mordplatsen istället för att direkt springa därifrån står han kvar och kollar ner på Lisbet (+rundar dem) som då kunde identifiera honom senare m.m. Mordplatsen var bra, men att den blev där berodde på att makarna Palme valde att gå hem (fanns flera andra alternativ) och efter gatuköket plötsligt valde att korsa Sveavägen för att kolla i skyltfönster på andra sidan- var Lisbet som ville det, inte Olof. Ytterligare en sak som gör att man kan avfärda ett möte mellan Palme och mördaren vid annonspelaren, Dekorima.

    1. Jag ska inte upprepa mig, utan bara peka på en sak: makarna Palmes uppehåll vid Sari saknar relevans när det gäller att förklara det förbryllande tidsglappet som uppmärksammades i samband med vallningen av vittnet Nicola F. När Olof och Lisbeth mötte Nicola hade de ju redan lämnat Sari bakom sig. Det är mot slutet av promenaden mot mordplatsen, efter mötet med Nicola F, som de tycks ha stannat upp i c:a 40 sekunder. Och det blir i så fall i området kring annonspelaren.

      1. Ja, Lisbet har sagt det i förhören att det var hon som tog initiativet till att de skulle gå över vägen för att kolla i Saris skyltfönster och ev. ett till, det var inte Olof som vill det. Finns ingen anledning att misstro det. Vad har du för belägg att det inte var så?

        1. Vill du vara snäll och citera det uttalande från Lisbeth som du syftar på i så fall? Jag vet ju också vad hon antas ha sagt. Men själva uppgiften förekommer vad jag vet bara i Holmérs undermåliga sammanfattande förhörstext och ger där mer eller mindre intrycket av att kunna vara en slutsats av de två omständigheterna att de gick över gatan och att Lisbeth när de väl gjort det ville titta i fönstret. När vi studerar förhören med Lisbeth i tingsrätten och hovrätten som ju just fokuserade på promenaden från bion finns inga sådana uppgifter. Med tanke på att Lisbeth sagt att de bara stannade och tittade i Saris fönster i tio sekunder finns det ju anledning att ifrågasätta om det verkligen var så att det var möjligheten att titta i det fönstret som var orsaken till att de korsade gatan – en manöver som ju förde dem lite grann i fel riktning om nu syftet var att promenera hem.

  36. Som jag skrev så mötte de en grupp av människor vid annonspelaren och det fördröjde dem+ ev. ett skyltfönster till som de stannade vid. Lisbet pratar om det i förhör med Holmér 25/3 1986 eller något av de andra i april-maj 1986. Att dra slutsatsen att mördaren och makarna Palme stod och pratade vid annonspelaren är fantasier, befängt.

    1. Som jag skrivit många ggr. tidigare så har inget av alla de vittnen t ex Hellgren som gått förbi Dekorima minuterna, minuten innan mordet kl 23:21 sett Palme stå och prata med mördaren innan skotten, ej heller Inge M som såg hela händelseförloppet. Det borde dem ha sett om det hade varit ett möte där. Finns inga konkreta bevis för något möte vid annonspelaren, mest spekulationer, fantasier.

    2. Det var synd att inte Lisbet var med i rekonstruktionen så hade man fått veta mera detaljer vad de gjorde, stannade upp m.m. sista 100 talet meter innan Dekorima. Men något möte med mördaren innan Dekorima hade de inte kommit fram till i.a.f. eftersom det aldrig skedde.

      1. Att inte Lisbeth Palme medverkade i någon rekonstruktion är en av de omständigheter som gör att man måste bedöma hennes uppgifter med en viss försiktighet. Hennes ovilja att medverka i utredningen är ju välkänd och bland annat bekräftad av Palmeåklagaren Riberdahl.

      1. Det var hon som ville kolla i skyltfönster- Sari på andra sidan Sveavägen, inte Olof.

        Det är inte så konstigt eftersom allt läckte ut till media m.f.l. Jag m.f.l. skulle säkert också blivit mer reserverade om vi hade varit i samma situation. Dessutom var Lisbet målsägande och inget vanligt vittne. Att hon ställde vissa krav gör henne inte mindre tillförlitlig pga av det, men i efterhand kan man se att det hade varit bättre med inspelade förhör m.m. Hon var dessutom nykter, frisk för övrigt m.m.

        1. Jag bara undrade om du hade några andra källor till din uppfattning än Hans Holmérs bristfälliga förhörssammanfattning. Jag visste vad du tror så det behöver du inte upprepa.

  37. Är man konspiratoriskt lagd så kan man ifrågasätta allting som t ex Lisbet m.f.l. säger, men vad har det med verkligheten att göra? Vad är det som är så otroligt att hon ville kolla i butiken Saris skyltfönster och ev. flera på den sidan? Det var hon som kollade i skyltfönstren, inte Olof.

    1. Det blir konstigt att hela tiden påstå att allt som inte pekar på en konspiration eller som pekar på CP som mördaren per automatik är fel. Men vittnen som påstår sig ha sett walkie talkies i mordområdet skulle vara mer tillförlitligt eller vaga påståenden om att Palme skulle pratat med någon innan skotten.

    2. Vad har du för belägg att det var Olof som ville gå över Sveavägen? Enligt förhören var det Lisbet som kollade i skyltfönstren, inte Olof.

      1. Jag tror också att det var Lisbeth som tittade i Saris skyltfönster. Men enligt vad hon sa var det alltså mycket hastigt. Jag konstaterar, som jag skrev, att det otillräckligt utrett hur det kom sig att makarna Palme gick över Sveavägen. Holmérs anteckning räcker inte för mig.

      2. Vad Lisbet sade bara tre veckor efter mordet i polisförhör räcker för mig i.a.f. varför de gick över Sveavägen just där. Även varför de gick hem. De stod utanför Grand och pratade med Mårten o hans dåvarande flickvän. Mårten (som var kvällsmänniska enligt Lisbet) ville dricka te, men det blev inte så. Makarna Palme bestämde då att promenera hem. Kan inte se något konstigt, konspiratoriskt i detta.

      3. I GMPs rekonstruktion anges att Sveavägen korsas på Olof Palmes initiativ. Lisbet har lämnat andra uppgifter men det som står i GMP är vad utredarna trodde när den skrevs.

    3. Jag bara eftersträvar en viss noggrannhet när det gäller fakta. Det har ingenting att göra med att vara konspiratoriskt lagd. Ska man förstå händelseförloppet på Sveavägen är det viktigt att känna till vad som verkligen hände – till exempel hur det kom sig att makarna Palme kom att befinna sig på den plats där mordet skedde. Att det inte tycks ha gjorts någon riktig polisutredning av bakgrunden till att makarna Palme korsade gatan är beklagligt. Självklart finns det ingenting otroligt eller konstigt med att Lisbeth Palme kastade en blick i Saris skyltfönster. Frågan är bara om det var det som fick paret Palme att korsa Sveavägen eller om det kan ha funnits något annat skäl. Jag förstår inte varför du, Ulf, reagerar så negativt över att sådana frågor ställs.

      1. Fakta är att Lisbet ville kolla i butiken med indiska kläder på andra sidan Sveavägen. Därför gick de över vägen just där och att de även kollade i några affärer till. Fakta är inte att konspirera och misstänkliggöra t ex Lisbet eller påstå att Palme och mördaren hade ett ”möte” innan skotten. Du har inga belägg för att det var Olof som ville gå över Sveavägen- inte mycket till fakta från din sida, men påstå saker är lätt att göra.

      2. Nu är det väl utrett att Lisbet ville gå över Sveavägen för att kolla i skyltfönstret med indiska kläder? Även om hon hade varit med i en rekonstruktion så hade inte det blivit annorlunda.

      3. Det mesta gjordes väl halvdant eller inte alls de första två åren tyvärr. Granskningskommissionen kritiserar även att man sjabblade bort Christer P de första två åren, fast man tidigt fick upp hans namn i utredningen

      4. Uppgiften om att det var på Olof Palmes initiativ finns i GMPs rekonstruktion över morddagen. Publicerad i Sven Aners bok Cover-UP. Enda stället där den publicerats.
        Finns mycket intressant i den. Många vittnen som jag inte sett på andra ställen och som ej plockades in i rättegångarna.

        Vittnena runt mordplatsen minuterna innan MOP finns också publicerade där. Jag har skrivit om dom tidigare i din blogg.

        Ca 2315: Inga Å och Anja L. Två skådespelerskor som varit och sett samma föreställning av Bröderna Mozart som paret Palme. De stannar en kort stund vid DH och funderar över om de ska gå igenom den stängda Brunkebergstunneln, men väljer att gå söderut på sveavägen. De ser ingen annan person vid mordplatsen.

        Ca 2317: Rolder med sällskap stannar vid DH under två minuter pga av illamående. Ser inga andra personer där vid tillfället. Rolder stod och rökte utanför Grand när paret Palme kom ut ur Biografen och gick då söderut på sveavägen.

        Ca 2319 Nicola F passerar DekorimaHörnan och ser ingen där och inte heller på Tunnelgatan där han tittar in. Om en liten stund ska han möta paret palme längre norrut på Sveavägen och lägga märke till Anders B i sin ”Tensonjacka”.

        Ca 2320 Hellgren passerar DH när han promenerar sveavägen söderut. Ser ingen på mordplatsen.

        Ingen av dessa fem ovanstående vittnen har sett någon Dekorimaman och indikerar att mördaren kommer till mordplatsen som mest en dryg minut före mordet. Förutom Nicola F är dom okända även för många granskare då de endast finns med i GMP;s rekonstruktion , publicerad endast av Sven Aner i dennes bok ”Cover-UP”.

        Dessa vittnens iaktagelser stämmer inte samman med Inge M;s uppgifter om den väntande mördaren. Inge M:s iaktagelser kan inte viftas bort lättvindigt då de dessutom styrks av bankomatuttagen som görs av Glenn M och Helena L. Som jag tidigare skrivit visar detta på att Inge M var på plats 231830.

        Samtidigt är det inte sannolikt att alll GMP-reks vittnen skulle missa en ev person på mordplatsen. Det går inte ihop. Jag funderar i banorna om GM rört sig runt mordplatsen under de tre minuterna före skotten 232130. Uppenbarligen har han inte stått och hängt i dekorimahörnan hela tiden , för då hade de passerande vittnena sett honom,

        En möjlighet skulle vara att GM under en viss tid gömde sig på utsidan reklampelaren och därför inte sågs av vittnena. Men även det blir lite osannolikt då Rolder uppger att hans sällskap pga av illamående väntar ett par minuter vid mordplatsen.

        I detta finns frågan hur mördaren tar sig till Dekorimahörnan, varifrån kommer han. PUs snack om GMs förföljande redan från Grand är rena önsketänkandet. Och uppgiften från Nicola F visar på att bara Anders B finns på Sveavägens Östra trottoar någon minut före MOP. Uppgiften att GM ska sneddat över sveavägen har ingen bäring i verkligheten.

        Hur mördaren tar sig till mordplatsen är en centralfråga i de flesta spaningsmord, i fallet MOP är den synnerligen dåligt belyst av både officiella och privata granskare. Kanske kan vi ändra på det?

        1. Tack för detta, Lasse Larsson! När jag lusläste Gärningsmannaprofilens rekonstruktion över morddagen klockslag för klockslag hittade jag till sist vad du syftade på. Det var inte själva anteckningen om korsandet av Sveavägen. Där stod det nämligen bara: ”Paret Palme passerar korsningen Sveavägen-Adolf Fredriks Kyrkogata från nordvästra hörnet till sydöstra hörnet och går fram mot SARI-butikens skyltfönster.”

          Ingenting som pekar på vilken av makarna som tog initiativet till att korsa gatan alltså.

          Men några rader längre ner, efter en sammanfattning av vittnesuppgiften från kvinnan som tittade ut genom fönstret, står det: ”Paret Palme dröjer sig kvar vid SARI-butikens skyltfönster på Olof Palmes! initiativ.” (Utropstecknet är insatt av författarna till Gärningsmannaprofilen, inte av mig.)

          Det där låter ju förstås väldigt intressant. Men det handlar alltså inte nödvändigtvis om vem som tog initiativet till att korsa gatan, även om man kan frestas att dra den slutsatsen.

          Var kommer då uppgiften ifrån? Det kan man läsa sig till, det står en beteckning, ”T 116-L”, alldeles intill. Och det är, visar det sig, Palmeutredarnas beteckning på det förhör med Lisbeth som hölls med henne den 3 november 1993 och som återgavs i förundersökningsprotokollet till resningsansökan. Förhöret är hållet av kriminalkommissarie Paul Johansson, biträdande förhörsledare är kriminalinspektör Lars Hamrén. Joakim Palme är närvarande vid förhöret som hålls i Lisbeths bostad. Protokollet återger inte förhöret ord för ord utan är en sammanfattning, men det är genomläst och godkänt av Lisbeth Palme.

          Avsnittet som handlar om promenaden från bion har följande lydelse:

          Lisbeth Palme kan inte komma ihåg några människor eller speciella iakttagelser under promenaden fram till mordplatsen. Det finns bara en mycket vag minnesbild att dom mött något par efter det dom passerat över Sveavägen, men minnesbilden är så vag att det också kunnat varit innan dom gick över Sveavägen. Dom passerade över Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata. Troligen gick dom från norra sidan av Adolf Fredriks kyrkogata snett över korsningen så att dom kom över på slutet av övergångsstället vid sydöstra hörnet av korsningen. När dom passerat Sveavägen och Lisbeth Palme ville att dom skulle titta i skyltfönstret till butiken Sari så uppfattade hon att Olof Palme dröjde något. Efteråt har Lisbeth Palme spekulerat i om han märkt att de var förföljda.

          Där har vi källan till anteckningen i GMP. Det handlar alltså inte om att det var Olof som tog initiativet till att de skulle korsa gatan och inte heller om att Olof nödvändigtvis visade något intresse för Saris skyltfönster. Som synes finns det inte heller någon uppgift om att det var Lisbeth som fick dem att korsa gatan även om det är lätt att dra slutsatsen att det var hon som tog initiativet till det för att hon ville titta i skyltfönstret. Men vi står vid samma punkt som tidigare: det är bara det lilla ordet ”för” i Holmérs samtalsanteckningar som ger uttryckligt stöd för en sådan tolkning. Med tanke på att det finns anledning till skepsis när det gäller Holmérs anteckningar och att vi bara har hans ord på att Lisbeth godkänt dem måste frågan anses öppen fortfarande.

          Till sist: vad kan man dra för slutsatser av Lisbeths minnesbild av att Olof dröjde något? Det är svårt att säga. Det kan vara en efterhandskonstruktion från hennes sida. Men det kan också vara riktigt. I så fall kan hennes iakttagelse tolkas på flera sätt. En variant är att de var förföljda och att Olof märkt det. En annan är att Olof var lite nervös för att han ställde in sig på ett lite hemlighetsfullt möte som han snart skulle ha med en person och att han därför övervägde möjligheten av att han var övervakad. Det är inte särskilt långsökt att spekulera i de banorna – bland annat för att det ju finns ett antal vittnesmål som pekade på att området kring mordplatsen verkligen var övervakat av män med radiokommunikationsutrustning.

  38. Där står det att Lisbet kollade i skyltfönster på andra sidan. Vad är ditt problem ang. det? Det kommer upp i förhören våren 1986. Från förhöret 25/3: ”När de kom fram till Adolf Fredriks kyrkogata gick de över Sveavägen för Lisbet ville titta i affären med indiska kläder.” ”När de hade kommit över på motsatta sidan så gick de och tittade i några affärer” Där har du dina 40 sekunder.
    http://www.itdemokrati.nu/page36ar.html

    Du påstår alltså att Lisbet medvetet ljuger?

    1. Dina citat kommer från ett dokument som bär namnet ”Anteckningar från samtal med Lisbet Palme den 25 mars 1986 mellan kl 0930 – 1100”. Det är Holmér som undertecknat dokumentet. Det finns inga uppgifter om att det är godkänt av Lisbeth Palme. Samtalet kallas inte förhör. Hur ofullständiga dessa anteckningar är framgår inte minst av att de ska sammanfatta ett samtal som pågått i 90 minuter, men de består bara av två och en halv sida text med stora marginaler och glest radavstånd. I dessa anteckningar finns alltså meningen ”När de kom fram till Adolf Fredriks kyrkogata gick de över Sveavägen för Lisbet ville titta i affären med indiska kläder.”

      Det är alltså det lilla ordet ”för” som anger att syftet med att gå över gatan var att Lisbeth ville titta i skyltfönstret. Och detta lilla ord är det enda ställe i hela förundersökningen och under hela rättegångsförhandlingarna som jag känner till som ger stöd för att det var detta som var förklaringen till att makarna Palme gick över till Sveavägens andra sida.

      Meningen ”När de hade kommit över på motsatta sidan så gick de och tittade i några affärer” är lika otillfredsställande. Vilka affärer? Stannade de upp eller passerade de bara skyltfönstren? Inte heller detta tycks vara utrett någon annanstans. Formuleringen antyder i vilket fall att makarna Palme (tydligen båda två) ägnade viss uppmärksamhet åt några affärsfönster ganska snart efter att de gått över gatan. Det är ju inte uteslutet att det var så även om närmare utredning av den saken saknas. Men att paret Palme skulle ha stannat upp i 40 sekunder för att titta i skyltfönster alldeles innan Palme blev skjuten, efter mötet med Nicola F, finns det inga som helst belägg för – varken från Lisbeth eller från andra vittnen.

      1. Som du skriver så visar detta att man gick över Sveavägen för att Lisbet ville kolla i affären med indiska kläder, inte för något hemligt möte med en mördare kl 23:21 en kall februarikväll vid Dekorima. De verkar även ha kollat i fler skyltfönster vilket lär tagit en del tid och då förklarar det dem 40 s+ att de ev. mötte en grupp av personer som de fick vänta på vid annonspelaren. Är det som Inge M berättar om när det gäller annonspelaren+ att mördaren kom släntrande förbi där strax innan mordet. Det finns inga belägg för något hemligt möte mellan makarna Palme och mördaren vid annonspelaren.

        1. Jag får intryck av att den här diskussionen blir ovanligt lång för att du inte läser mina kommentarer ordentligt, Ulf, och svarar innan du hinner tänka efter och kolla. Bara ett exempel: du påstår, och riktar dig till mig: ”Som du skriver så visar detta att man gick över Sveavägen för att Lisbet ville kolla i affären med indiska kläder”. Det har jag förstås aldrig skrivit, jag har ju ifrågasatt just detta. Och kanske du inte menar att jag har skrivit så heller, det kanske bara var en väldigt snabb formulering från din sida. Men ta i så fall ett djupt andetag och räkna till tio nästa gång innan du svarar. Och läs sedan igenom vad du skrivit innan du postar. Du vill antagligen att andra ska läsa vad du skrivit och dessutom att de ska fundera över det. Behandla då dina läsare med respekt och var lite mer nogggrann!

      2. Det är väl bara du och några få till som tycker att just den detaljen är oerhört viktig? Det vill säga att de valde att korsa Sveavägen pga att Lisbet ville kolla i skyltfönster på andra sidan låter inte som något onormalt, konstigt etc som får en att tro på något konspiratoriskt efter det.

      3. Holmér var spaningsledare det första året och vilka formalia som det samtalet hade gör inte Lisbets uppgifter mindre tillförlitliga i.a.f. Men det var synd att de inte spelade in samtalen, förhören. Det finns inga uppgifter om att samtalsanteckningarna av Holmér är underkänt av Lisbet Palme heller.

        Säger hon ca tre veckor efter mordet att de gick över Sveavägen just där för att hon ville kolla i skyltfönster på andra sidan så är det det mest sannolika. Varför ifrågasätta, misstro det?

      4. Du är tveksam till varför makarna Palme gick över Sveavägen just där. Jag tycker snarare det låter som en bra förklaring när Lisbet säger att det beror på att hon ville kolla i skyltfönster på andra sidan bland annat det med indiska kläder. Kan inte se något onormalt, konstigt med det.

      5. Du har fel som påstår att ”samtalet” mellan Holmér och Lisbet 25/3 inte kan kallas för förhör. Vi kan se att Granskningskommisionen tar upp detta: ”Vissa omständigheter kring förhören m.m.
        Beträffande förhöret den 25 mars 1986 har Hans Holmér upplyst
        följande.9 Skälet till att just han höll detta förhör – det första ”grundliga”
        och ”samlade” förhöret, som han själv kallade det….
        De handskrivna anteckningarna hade han gått igenom med och läst upp
        för Lisbeth Palme. Anteckningarna utgjorde en fullständig redogörelse
        för vad Lisbeth Palme sagt.” s 725-726

        Ja, att visa läsarna (och mig) respekt och vara noggrann gäller även dig.

        1. Jag tillåter mig att citera lite mer utförligt ur kommissionens betänkande:
          Beträffande förhöret den 25 mars 1986 har Hans Holmér upplyst följande. Skälet till att just han höll detta förhör – det första ”grundliga” och ”samlade” förhöret, som han själv kallade det – var hennes [Lisbeths] svåra situation, att han sedan tidigare var bekant med henne och att hon inte ville tala med någon annan. Förhöret ägde rum hemma hos Ebbe Carlsson. Det var ett antal dagar efter begravningen. Hon var mycket tydlig. Han frågade om förhöret kunde tas upp på band men det ville Lisbeth Palme inte. De pratade länge i lugn och ro och hon gav en fullständig bild av vad hon sett. Det finns inga minnesanteckningar kvar från förhöret. Det som finns är det som är med i förundersökningsprotokollet, det är i sin tur direkt avskrivet från det han skrev för hand under förhöret. Han skrev ut det direkt när han kom till arbetet. De handskrivna anteckningarna hade han gått igenom med och läst upp för Lisbeth Palme. Anteckningarna utgjorde en fullständig redogörelse för vad Lisbeth Palme sagt.

          Hans Holmérs redogörelse för vad Lisbeth Palme uppgav avviker från vad som antecknats i promemorian från förhöret. Inför kommissionen uppgav Hans Holmér att Lisbeth Palme sagt att hon dragits med ned på trottoaren, eftersom hon och Olof Palme gick i armkrok (i protokollet står bara att de gick i armkrok). Inför kommissionen uppgav han vidare att hon därefter tittade bakåt för att söka hjälp och att den person hon då såg retirerade, varför hon förstod att hon inte hade någon hjälp att hämta från denne. Hon skall därefter ha beskrivit den personens klädsel och enligt vad Holmér uppgav stod det för honom klart att Lisbeth Palme beskrev ett vittne, nämligen Anders B, och att Lisbeth Palme i själva verket aldrig hade sett gärningsmannen. Någon iakttagelse som skulle motsvara detta vittne går inte att återfinna i förhörsanteckningarna. Den person som Lisbeth Palme uppges beskriva benämns i samtalsanteckningarna för övrigt ”gärningsmannen”.

          Kommissionen tillfogar i en not om Holmérs anteckningar från samtalet med Lisbeth:

          På fråga om de utgjorde sammanfattningar, svarade Holmér: ”Nej det var inga sammanfattningar i den meningen att jag tog bort någonting. Men det var inget pratprotokoll, det var inte pratminus. Jag var ju väldigt mån om att ta med allting som framkom. Så jag strök ingenting som oviktigt eller så utan det hon sa vid det där förhöret, det finns med där. Någonting annat har hon inte sagt.”

          Det här är alltså Holmérs version. Kan vi lita på den? Redan kommissionen konstaterar alltså att Holmérs redogörelse för dess ledamöter skiljer sig en del från vad som står i hans samtalsanteckningar. En annan kontrovers kring vad Lisbeth delgav Holmér kom upp i samband med en intervju som radiojournalisten Hans-Göran Björk gjorde med Lisbeth 1994. Där påstår hon att hon redan i mars -86 berättat för Holmér att gärningsmannen såg ut som en ”missbrukare” som ”levt ett hårt liv”. Hon hade inte kunnat föreställa sig, sa Lisbeth till Björk, att denna viktiga information inte funnits dokumenterad hos Palmeutredarna. Men den finns inte i protokollet och Holmér kommenterade i samband med skriverierna om Björks intervju Lisbeths påstående med att det var felaktigt, någon sådan information hade han aldrig fått.

          Det finns alltså stora frågetecken kring Holmérs skriftliga sammanfattning av samtalet med Lisbeth – inklusive Lisbeths egna påstående om vad Holmér undvikit att notera. Vi noterar dessutom att han – enligt vad han själv påstod för kommissionen – gjorde sig av med de ursprungliga anteckningarna och vi inser att det som finns bevarat omöjligt kan täcka den långa tid som samtalet pågick.

          Hela sammanträffandets informella karaktär understryks – förutom frånvaron av tillförlitlig dokumentation – av att det hölls hemma hos Holmérs gode vän, den politiske fixaren Ebbe Carlsson. Det var Ebbe Carlsson som när jag intervjuade honom för min bok ”Mörkläggning” fick frågan om trovärdigheten hos människor som sysslade med Palmeutredningen. Ebbes svar: ”Alla som rör sig i en miljö med brottslighet och terrorism där man mördar statsministrar, alla som rör sig i den miljön ljuger. Det är grundhypotesen… Det finns ingen anledning att tro att någon talar sanning, varför skulle de göra det?”

          Mot den här bakgrunden måste man vara försiktig med slutsatser om varför makarna Palme gick över gatan. Så länge uppgiften om att det var Lisbeth som tog initiativet bara kommer från Holmérs anteckningar finns det anledning att ställa sig tveksam. Det kan tilläggas att i sammanfattningen av brottsförloppet som inleder förundersökningsprotokollet till åtalet mot Christer Pettersson finns det bara en allmän beskrivning: ”Efter att ha passerat över Adolf Fredriks kyrkogata valde de att gå över till Sveavägens östra sida.”

    2. Lisbeth Palme kan ifrågasättas. Hennes uppträdande i samband med PU är häpnadsväckande. Hade en annan målsägare vägrat delta i rekonstruktioner, vägrat den misstänktes advokat att delta vid konfrontaition, vägrat att låta sina förhör bandas hade detta setts som misstänkt.
      Polis och åklagares undfallenhet mot Lisbet Palmes beteende har varit vämjelig att se. .

      Kvar finns alltid de två gärningsmän hon pratar om med Åke Rimborn / Gösta Welander mordnatten. Det är Lisbeth Palmes första uppgifter innan hon hunnit diskutera igenom det hela med Mårten Palme, ligger till grund för rikslarmet 020542. Rimborn är tillbaka på LC första gången vid halvett då han briefar Sven-Åke Hjälmroth och ngn annan SÄPO-gubbe, oklart vem. Sedan författar han rikslarmet som Welander efter en hel del sölande skickar ut.

      Efter detta åker Rimborn, på Lisbeths begäran, tillbaka till SABB. Strax efteråt dyker Ingvar Carlsson, Kjell-Olof Feldt m Birgitta von Otter och Anita Gradin tillsammans med Gösta Welander som nu lämnar LC utan att ge ordentliga direktiv hur spaningarna ska skötas.
      Rimborn, Welander och regeringsledamöterna får samma info två gärningsmän. 0506 ändras Rikslarmet med att Ustaja plockas bort, men två gärningsmän är kvar!!!!!

      1050 anländer Hans Holmer till polishuset och 1200 går han vid presskonferensen ut med en gärningsman. Lisbeths uppgifter är borttrollade och hon säger inget om dom när hon träffar Inge Reneborg/Christer Sjöblom 1500. Precis som i fallet Anders Delsborn plockas vital info bort ur PU och vad Lisbeth sagt under natten vinner ingen tilltro.

      En sak som starkt talar mot direkt inblandning är hennes uppgift i rättegångarna om den långe i beigt, tjugo meter norrut på sveavägen som hon uppfattar som avvisande. Här finns plötsligt en tänkbar koppling i signalementet till en av dom hon tidigare under vintern sett på Västerlånggatan. De hon kopplade samman med de två gärningsmännen runt sveavägen, Givetvis skiter PU totalt i den uppgiften.

  39. En annan sak som kunde ha fått klarhet med bandinspelningar är att Lisbet påstod att hon tyckte mördaren hade en ”borderliner-typ”. Det hade fått ökad tyngd till Lisbets utpekande av missbrukaren, kriminelle Christer P. Det var Tommy Lindström som hade hört Lisbet berätta detta redan i förhör 1986. Konstigt att de inte skrev upp detta, det visar hur Lisbet uppfattade mördaren redan 1986. (Lisbet var utbildad psykolog).

    ”Här kan inskjutas att Tommy Lindström då han intervjuades av
    RRV-experterna berättade att Lisbeth Palme under de förhör Lindström
    deltog i uppgav att gärningsmannen ”var en borderliner-typ”.11
    Lindström ansåg emellertid inte att detta var en sådan uppgift som
    borde tas med i förhörsdokumentationen (”vi skall bara ha med fakta”).” SOU 1999:88 s 727

  40. ”Lasse Larsson skriver:
    30 september 2014 kl. 10:33

    I GMPs rekonstruktion anges att Sveavägen korsas på Olof Palmes initiativ. Lisbet har lämnat andra uppgifter men det som står i GMP är vad utredarna trodde när den skrevs”.

    I samtalet, förhöret med Holmér 25/3 1986 säger Lisbet att de korsade Sveavägen för att hon ville kolla i butiken med indiska kläder på andra sidan Sveavägen.

    1. Det står en hel del intressant i SOU 1999:88 och om gärningsmannaprofilen. Läser på sidorna 867-868, men det står inte att Olof tagit initiativet till att korsa Sveavägen just där. Sidorna 875ff är intressanta när de skriver om en ensamagerande gärningsman. På sidan 882 står det bland annat under Konklusion: ”Det är helt klart att det föreligger ett efterföljande från biografen till mordplatsen, att en gärningsman ensam flytt iväg från mordplatsen och att ingen annan flytt iväg i någon annan riktning i närheten av mordplatsen.”

    2. Uppgifterna står mot varandra. Vore intressant att veta var GMP-rekonstruktörerna fått sina uppgifter ifrån.

  41. Gunnar Wall skriver: ”Mot den här bakgrunden måste man vara försiktig med slutsatser om varför makarna Palme gick över gatan. Så länge uppgiften om att det var Lisbeth som tog initiativet bara kommer från Holmérs anteckningar finns det anledning att ställa sig tveksam. Det kan tilläggas att i sammanfattningen av brottsförloppet som inleder förundersökningsprotokollet till åtalet mot Christer Pettersson finns det bara en allmän beskrivning: ”Efter att ha passerat över Adolf Fredriks kyrkogata valde de att gå över till Sveavägens östra sida.”

    Det var Lisbet som påstod redan 25/3 1986 att de gick över Sveavägen just där pga att hon ville kolla i butiken, skyltfönstret med indiska kläder, inte Olof. Låter inte konstigt, onormalt att hon ville kolla i skyltfönster på andra sidan- det med indiska kläder och ev. ett eller ett par st till. Varför konspirera långt i efterhand och anta att det är fel? Lite skillnad om hon hade velat gå över just där utan anledning, men det är inte alltid man går helt logiskt från punkt a till b heller. Det behöver inte betyda en massa.

    1. Lisbet godkänner i efterhand det som Holmér skrev efter förhöret 25/3 dvs att hon ville gå över vägen för att kolla i butiken med indiska kläder. Kan finnas ofullständig dokumentation om allt som sades, men just det saknas inte. Låter på dig som att det per automatik vore fel för att det inte stämmer med din konstiga mötesteori.

      1. Jag hittar inget godkännande från Lisbeth någonstans annat än att Holmér inför kommissionen påstår att hon godkänt det. Det räcker inte för mig och borde inte räcka för dig heller med tanke på Lisbeths anklagelser om att Holmér låtit bli att redovisa väsentliga utredningsuppgifter som hon lämnat till honom vid den här tidpunkten – nämligen att gärningsmannen såg ut som en missbrukare.

  42. I samtals/förhörsanteckningarna står det att Lisbet godkänt det som Holmér skrivit. Om Holmér missat något annat som de pratade om 25/3 står det inget om, men han missade inte den här uppgiften i.a.f. bevisligen.Tommy Lindström var inte med i det här förhöret 25/3, så då kan du inte påstå att Holmér missade detta påstående 25/3. Att Lisbet sade det där om borderline-typ i andra förhör kan stämma- det hörde i.a.f. Tommy Lindström att hon sade när han var med, men tyvärr togs det inte med. Påstår du att Tommy Lindström också ljuger medvetet eller hört helt fel? Det låter osannolikt att han skulle gjort det. Du kan i.a.f inte säga att det absolut inte kan stämma för att Holmér missat att dokumentera precis allt eller inte brydde sig om det heller- han var fokuserad på kurderna m.m. och hade aldrig lett en mordutredning tidigare.

    Tror du att Lisbet och Holmér konspirerar, ljuger om detta dvs att hon ville gå över Sveavägen just där för att kolla i skyltfönster- indiska kläder på andra sidan? Att det är nedskrivet i efterhand att Holmér och Lisbet gått igenom samtalet, förhöret? Det står där faktiskt i samtalsanteckningarna (som var ett riktigt förhör), inte bara att Holmér sade det till kommissionen långt senare. Vad är det som tyder på det? Inget enligt mig i.a.f. Det är inte seriöst och objektivt att försöka dissa allt som pekar mot att det var oplanerat att mordplatsen blev vid Dekorima och att mördaren antagligen var en amatör.

    Återigen du skrev att: ”Det finns inga uppgifter om att det är godkänt av Lisbeth Palme. Samtalet kallas inte förhör.” Det gör det visst, både att Lisbet godkände detta efter förhöret med Holmér 25/3 och att det till och med är det första grundliga och samlade förhöret med Lisbet. Granskningskommisionen tar upp detta: ”Vissa omständigheter kring förhören m.m.
    Beträffande förhöret den 25 mars 1986 har Hans Holmér upplyst
    följande.9 Skälet till att just han höll detta förhör – det första ”grundliga”
    och ”samlade” förhöret, som han själv kallade det….
    De handskrivna anteckningarna hade han gått igenom med och läst upp
    för Lisbeth Palme. Anteckningarna utgjorde en fullständig redogörelse
    för vad Lisbeth Palme sagt.” s 725-726

    1. Nu har du nog haft lite bråttom igen, Ulf. Samtalsanteckningarna från förhöret med Lisbeth som är på 2,5 sidor ingår i huvudprotokollet till förundersökningsprotokollet mot Christer Pettersson. Där står inte ett ord om att Lisbeth godkänt dessa anteckningar. Däremot rapporterar kommissionen om att Holmér sagt att Lisbeth godkänt anteckningarna. Det är inte riktigt samma sak.

      Tommy Lindström vandrar in i din polemik helt utan anledning. Till Tommy Lindström – som inte deltog i mötet som Holmér hade med Lisbeth utan som deltog i ett förhör med henne som hölls senare – sa Lisbeth att gärningsmannen verkade vara en borderlinetyp. Tommy Lindström har bekräftat att hon sa det och förklarat att han inte tog med det i protokollet för att han inte tyckte det var en relevant sakuppgift. Det har ingenting att göra med Holmérs samtal med Lisbeth den 25 mars.

      Jag har aldrig påstått – eller på minsta vis menat – att Lisbeth och Holmér konspirerat vad gäller uppgiften om att det var hon som skulle ha tagit initiativet till att makarna Palme korsat Sveavägen. Jag har i stället konstaterat att den uppgiften bara finns i Holmérs anteckningar och aldrig förts fram av Lisbeth i något annat känt sammanhang. Risken finns därför att det rör sig om ett misstag från Holmérs sida. Som jag visat så har Lisbeth anklagat Holmér för att ha slarvat med redovisningen om en annan sak hon hävdar att hon sa till honom i mars. Någon sådan anklagelse skulle knappast kunna ha uppkommit om Lisbeth noga läst igenom och godkänt Holmérs utskrift av samtalsanteckningarna. Nu är det mycket oklart vilken tyngd man ska lägga vid Holmérs redovisning av detta samtal.

      Jag har i andra sammanhang kritiserat den påfallande låga sakliga kvalitén på Holmérs anteckningar från samtalet. Där finns till synes oväsentliga uppgifter om trubadurer i Gamla Stan återgivna med stor omsorg medan Lisbeths påpekanden om vilka internationella aktörer hon misstänker som anstiftare av mordet bara noteras pliktskyldigt och utan några synbara försök att följa upp hur hon kommit fram till de slutsatserna.

      1. Jag ser inget problem, konstigt, onormalt m.m. i att hon i det förhöret 25/3 påstår att anledningen till att de gick över vägen just där var för att kolla i skyltfönster på andra sidan, speciellt det med indiska kläder. Hon är osäker om de såg i fler skyltfönster innan mordet. Holmér sade dock till kommissionen att de läste igenom det i efterhand och vad är som låter onormalt, konstigt, osannolikt med det? Det som styrker att det stämmer är att de faktiskt gick över precis där och kollade i skyltfönster på andra sidan.

        Du kan inte styrka att det var Olof som tog initiativ till att gå över Sveavägen just där. Holmér har inte varken skrivit ner eller sagt till kommissionen att det var Olof som gjorde det. Det var Lisbet som ville gå över just där och det har väl inte Lisbet förnekat i efterhand heller?

        Återigen du skrev att: ”Det finns inga uppgifter om att det är godkänt av Lisbeth Palme. Samtalet kallas inte förhör.” Det gör det visst. Uppgiften från Holmér till kommissionen är faktiskt en uppgift, även om du nu konstigt nog inte tror på den och 25/3 1986 hölls det första grundliga och samlade förhöret med Lisbet. Det kunde gjorts bättre och dokumenterats bättre i efterhand, men det var ändå ett förhör. Du påstod att det inte var det, men du hade fel.

        Jag påstår inte att Tommy Lindström var med 25/3 utan snarare tvärtom. Då kan inte heller uppgiften om borderline typ saknas efter förhöret 25/3. Det väsentliga är att Tommy Lindström i förhör 1986 hört Lisbet säga att mördaren var en borderline typ, men som tyvärr inte togs med i dokumentationen. Det är ändå konstigt att de inte tog med Lisbets uppgift om att hon uppfattade mördaren som en borderline typ. Det hade stärkt hennes utpekande av CP 1988 naturligtvis. Han var en missbrukare, kriminell, suttit på rättspsyk m.m.

      2. Palmeutredningen tyckte väl inte att den lilla detaljen om att de gick över Sveavägen skulle ha en sådan oerhörd betydelse för vissa 28 år senare. Att Lisbet själv säger till Holmér 25/3 1986 att de gick över Sveavägen för att hon ville kolla i skyltfönster på andra sidan låter som en bra förklaring varför de gjorde det. Du väljer att inte tro på Holmérs uttalande till kommissionen dvs att de gick igenom anteckningarna från förhöret efteråt. Jag tycker inte just det låter konstigt, ologiskt eller osannolikt, snarare tvärtom. Lisbet har väl inte heller i efterhand påstått något annat t ex att Olof tog det initiativet. Skulle vilja se belägg för det i så fall.

    2. Att Holmér såg ner på Lisbet tydliggörs också när han till och med felaktigt tror att Lisbet förväxlat vittnet Björkman med mördaren, Finns inga konkreta, relevanta uppgifter som stödjer det. Framförallt Holmérs inriktning på kurderna men även hans konstiga synsätt på Lisbets vittnesmål förde hela utredningen fel första året och att saker missades i dokumentationen-omedvetet eller medvetet.

      (Palmeutredningen (och domstolarna 1989) efter 1988 anser inte att Lisbet förväxlat mördaren med Björkman och det var bara Holmér och Kg Svensson som ansåg det innan. Det är också helt ologiskt eftersom Björkman och mördaren såg annorlunda ut. Dessutom var det personen som stod närmast som fick hennes uppmärksamhet först och enligt minnesforskaren Nilsson så kan, borde Lisbet minnas ansiktet på mördaren efteråt. Vittnespsykologerna påstår tvärtom att hon antagligen inte mindes rätt ansikte, men de kan inte påstå att Lisbet förväxlat mördaren och Björkman i.a.f. Skulle vilja se deras analys av det i så fall. Dessutom påstod Astrid Holgersson 1998 att mycket i riksåklagarens resningsansökan mot CP 1997 pekade på den sk 33-åringen istället, vilket jag tycker är konstigt att påstå. Lisbet var med i en vittneskonfrontation mot VG, 33-åringen 17 mars 1986 utan att peka ut honom.

      Björkman hade mörkt helskägg-mördaren hade inget skägg eller mustasch enligt Lisbets minnesbild, var rundlagd-mördaren var inte tjock som Björkman och Björkman hade en ljus mössa på sig-mördaren hade ingen ljus mössa på sig i.a.f. för Lisbet beskrev mördarens hår som cendré-brunt på sig, vilket tyder på att han inte hade någon mössa på sig alls).

      Uppgiften om att Lisbet ville se i skyltfönster med indiska kläder på andra sidan Sveavägen står trots allt med i samtals(förhörs) anteckningarna och har godkänts av Lisbet efter förhöret 25/3. Då kan man inte 28 år senare påstå att det inte var så.

      1. Det är ändå nedskrivet i Holmérs samtals/förhörsanteckningar från 25/3- det var det som Lisbet berättade varför de gick över Sveavägen just där. Kan inte se något konspiratoriskt kring det långt senare. Ej heller att Holmér till kommissionen sade att de gått igenom det i efterhand dvs godkänts av Lisbet. Det görs väl efter alla förhör. Holmér skrev ner det som Lisbet sagt samma dag, kväll, inte långt senare.

  43. Jag har aldrig hört talas om ”borderlinetyp” och undrar så vad Lisbet kan ha menat med det. Det här var ju 1986 och då kanske man rörde sig med en sådan ”typisering”. Tror inte idag att man skulle svänga sig med det begreppet, för vad jag vet så syns det väl inte på utsidan att någon har borderline. Men man kanske tänkte i de banorna 1986? Lisbet borde ju ha vetat, psykolog som hon var. Själv har jag funderat över Grandmannens stirriga (genomträngande?) blick. Påverkad? Asperger? Kombination? Tycker allt att Tommy Lindström borde ha tagit med hennes kommentar i protokollet i varje fall.

    1. Ja, Tommy Lindström kunde gott ha tagit med den åtminstone för att den speglar hur Lisbeth tänkte. Det hade förstås också varit intressant om han fått henne att försöka förklara hur en borderlinetyp ser ut i hennes föreställningsvärld. Jag håller helt med dig om att det inte finns några kända gemensamma utseenden på personer som fått den i sig diskutabla diagnosen ”borderline”, så Lindström hade verkligen skäl för att betrakta hennes kommentar som ganska värdelös i spaningshänseende så långe hon inte preciserade vad hon menade.

      Man ska komma ihåg att ”borderline” inte är exakt definierat av forskningen utan är ett övergripande begrepp för personer med emotionellt instabil personlighetsstörning. Det gemensamma för sådana personer är, skulle man kunna säga, att de reagerar starkt och inadekvat i situationer som för de flesta andra uppfattas som rätt odramatiska. Bara det gör att en observation av en människa som just skjutit Sveriges statsminister inte är det bästa utgångsläget för studier av dennes eventuella borderlinepersonlighet – situationen i sig är ju så extrem att vilken person som helst som av någon anledning begått ett brott av den typen skulle kunna förväntas reagera lite extremt på det ena eller andra sättet.

      Det kan förstås tilläggas att om det nu inte var mördaren hon såg utan vittnet Anders B, så vet vi att han befann sig i ett chockliknande tillstånd. Det skulle mycket väl kunna vara hennes observation av det som slagit igenom i hennes kommentar.

      1. Lisbet har inte pekat ut Anders B som mördaren. De hade även helt olika signalement. Anders B hade mörkt helskägg-mördaren hade inget skägg eller mustasch enligt Lisbets minnesbild. Anders B var rundlagd-mördaren var inte tjock som Anders B. Anders B hade en ljus mössa på sig-mördaren hade ingen ljus mössa på sig i.a.f. för Lisbet beskrev mördarens hår som brunt eller cendré-brunt, vilket tyder på att han inte hade någon mössa på sig alls.

    2. Lisbet pratade om mördaren som en borderline-typ, men även att han var alkoholist redan 1986. Lisbet tyckte sig se det när mördaren var på väg bort från mordplatsen. De uppgifterna kommer från Dahlsten som var Palmes statssekreterare och vän till Lisbet. Han skriver om det i sin bok- Nirvana kan vänta. Lätt att i efterhand påstå att det är falskt, inte stämmer, men varför skulle Dahlsten ljuga om det eller missuppfattat Lisbet? Han var vän till både Olof och Lisbet. bästa hade varit om han spelat in det eller i.a.f. skrivit ner det redan 1986, men det är väl ingen privatperson som gör det när man pratar om känsliga saker med vänner? Man tänker inte som så att det här måste jag spela in för det kan bli viktigt i framtiden. Han ville mest vara ett stöd, vän till Lisbet efter mordet, ingen privatspanare eller polis.

      Jag tror att uppgifterna om att Lisbet uppfattade mördaren som en alkoholist kommit fram om Tommy Lindström m.f.l. poliser frågat mera vad Lisbet menade ang. borderline-typ. Hennes uttalande visar ändå att hon tyckte att mördaren inte var en ”vanlig Svensson” i.a.f. utan någon mer instabil, annorlunda etc person och ingen proffsmördare. Gärningsmannaprofilen kommer fram till att Palmes mördare var mer amatör och ensamagerande, ingen konspiration.

      Tyvärr var Holmér m.f.l. fixerade av kurderna, så De tyckte väl inte att Lisbets uppgifter var så viktiga konstigt nog. Fantombilden gjordes inte heller utifrån Lisbets minnesbild av mördaren, vilket är konstigt. Hon tyckte redan 8 mars 1986 att fantombilden som gjordes var felaktig. Det hade varit bra om de uppgifterna dokumenterats 1986, men tyvärr gjordes inga bandinspelningar från förhören med Lisbet, förutom under den första vittneskonfrontationen 17 mars 1986 med VG har jag för mig. Hon pekade inte ut honom som mördaren dvs personen som var närmast Lisbet direkt efter skotten.

      Bland annat pga att det var rörigt, stökigt och att allt läckte ut till massmedia från Polisen så ville inte Lisbet ha inspelade förhör efter det. Det kan man förstå i.o.f.s. men det försvårade för polis, åklagare och domstolarna.

      1. Men Lisbet Palme sade väl aldrig att GM var/såg ut som en alkoholist i något förhör? Orden ”det ser väl vem som helst vem som är alkoholist” fällde hon ju vid konfrontationen med CP och det har väl senare visat sig att det var åklagare Almblad som hade ”nämnt” för LP att den misstänkte var alkoholiserad innan konfrontationen? Vilket väl var ganska så förödande för CP om man nu säger så och om man nu tror att CP inte var kapabel att begå ett iskallt, överlagt statsministermord och därtill ”osynlig” flykt från mordplatsen?

        1. Till Dahlsten hade hon sagt det om alkoholist redan från början 1986 (enligt honom i.a.f.). Vet inte om det stämmer, men han har ingen anledning att hitta på det i.o.f.s. Står i hans bok- Nirvana kan vänta. Det visar ändå att Lisbet redan från början uppfattade mördaren som en del av det som står nedan. Läser man det så stämmer en hel del på CP, men det måste inte vara han för det. Jag tycker det ökar värdet på Lisbets utpekande- att hon från början verkar ha sett dem egenskaperna. Tommy Lindström har berättat att Lisbet sagt detta i förhör redan våren 1986. Det var synd att Polisen inte frågade mer ingående vad hon menade våren 1986 med uttalandet om borderliner-typ, eftersom det inte visar specifikt vad hon menade.

          http://www.1177.se/Stall-en-anonym-fraga/Fragor/Vad-innebar-diagnosen-borderline/

          Hittade bland annat den här förklaringen om borderline:
          ”Borderline betyder gränslinje på svenska. Namnet syftar på att borderline liksom andra så kallade personlighetsstörningar inte passar in i uppdelningen av psykiska sjukdomar i så kallade neuroser och psykoser. Begreppet lever vidare, även om man försöker gå över till att istället tala om emotionell instabil personlighetsstörning, vilket på ett bättre sätt beskriver problemen vid borderline.
          Om man har emotionellt instabil personlighetsstörning har man ofta problem med snabba känslomässiga svängningar, från lugn och glädje till ångest eller nedstämdhet. Det skapar framför allt svårigheter i nära relationer. I samband med stress eller kriser kan en person med emotionellt instabil personlighetsstörning reagera med raseri eller ångest med starka självdestruktiva inslag.
          En borderlinestörning kännetecknas av flera av dessa symtom:
          Skräck att bli övergiven.
          Stormiga relationer som pendlar mellan intensiv beundran och extrem nedvärdering.
          Kraftigt störd, förvriden eller instabil självbild.
          Missbruk av till exempel droger, sex, mat eller pengar.
          Återkommande självmordsförsök eller hot om självmord och självmisshandel.
          Kraftiga humörkast. Stark irritation, ångest eller depression som kan vara några timmar, till som mest några dagar.
          Återkommande känsla av tomhet och leda.
          Intensiv vrede som inte står i proportion till vad som väcker den.
          Kortvariga paranoida (överdrivet misstänksamma) föreställningar.
          För att få diagnosen måste minst fem av dessa symtom finnas”.

          1. Till Tommy Lindström sa Lisbeth att gärningsmannen föreföll vara en borderline-person, inte att han var missbrukare. Om hon sa något sådant under tiden närmast efter mordet, vilket jag betvivlar, så sa hon det till Holmér.

            Varför betvivlar jag det? Helt enkelt för att en sådan uppgift skulle ha varit så central under rättegången mot Christer Pettersson att det förefaller mig helt osannolikt att den inte skulle ha kommit upp då ifall den var korrekt – antingen genom Lisbeths egen försorg eller genom att någon av hennes söner såg till att den nådde Palmeutredarna. Det skulle ju ha ställt hela debatten om Lisbeths kommentarer i samband med konfrontationsvisningen i en helt annan dager.

            1. Under beskrivningen som jag bifogade om borderline så finns det flera egenskaper som stämmer på CP i.o.f.s. bland annat om missbruk, kraftiga humörkast, intensiv vrede m.m. Personligen tror jag att Lisbet mindes rätt. Tyvärr så tyckte de inte att den här uppgiften var så viktig våren 1986. De frågade inte mera om detta, vilket jag inte förstår. Hur huvudvittnet beskriver mördaren måste anses som viktigt, men som man ser var behandlingen av hennes uppgifter under det första året inte som det borde. Fantombilden gjordes inte utifrån hennes minnesbild konstigt nog m.m.

              Det viktigaste under rättegångarna var väl om Lisbets utpekande var tillförlitligt och tingsrätten tyckte hennes utpekande räckte+stödbevisningen genom andra vittnen som sett CP vid Grand när makarna Palme varit där och mellan Grand och mordplatsen.

            2. Dahlsten påstår att Lisbet hade sagt det till henne, vet inte om Mårten också påstår att de också hade pratat om detta. Hon kan även ha sagt detta till Holmér, men att han inte brydde sig inte om det eftersom han var inne på kurder m.m. Han hade ett konstigt synsätt på Lisbet och hennes uppgifter t ex att fantombilden inte gjordes utifrån huvudvittnes minnesbild dvs Lisbets, att han påstod att hon förväxlat mördaren med ett vittne (Anders B) som dessutom hade ett helt annat signalement m.m. Granskningskommissionen är kritisk till att Christer P sjabblades bort under de två första åren trots att han fanns med i utredningen tidigt. Polisen gick inte efter den sk mordbibeln de första två åren.

          2. Men jag tycker ändå att det är mycket märkligt att säga att någon är en ”borderlinetyp” efter att sett en person i 10-20 sekunder. I synnerhet om man är psykolog. Det syntes inte på utsidan 1986 och det gör det inte idag heller.Det utkom ett slags svenskt standardverk om borderline i augusti 1986 av Clarence Craaford som fortfarande säljs. Undrar om inte LP kan ha influerats av den på något sätt? Minns att det var lite ”mode” med borderline vid den här tiden. Några år senare uppfattades ofta borderline som en slags ”slaskdiagnos” vill jag minnas. Ofta unga tjejer som fick den diagnosen vill jag minnas. Men det var då det. Hur det är idag vet inte jag.

            1. Nja, delvis kan man väl säga- blick, minspel, ansiktsuttryck, kroppshållning, gång/löpstil m.m. spelar en roll hur man bedömer en annan, inte bara vad en person säger. Som sagt så var det synd att de inte utredde detta mera, vad hon menade med att mördaren var en ”borderliner-typ”. (Egenskaper som: missbruk, kraftiga humörkast, intensiv vrede m.m stämmer överens med CP och hans beteende).

              1. Fast det finns ju ingen dokumentation – inte heller hennes egna uttalanden – som tyder på att Lisbeth uppfattade kraftiga humörkast eller intensiv vrede hos den person hon såg vid mordplatsen. Och att mannen såg ut att ha problem med missbruk – som ju för övrigt är något annat än borderlinepersonlighet – är en uppgift som Lisbeth inte på något sätt redovisade i samband med rättegången. Eftersom hon är en intelligent person borde hon inte ha haft någon som helst svårighet att förstå att hon borde komma fram med den observationen då om hon verkligen gjort den – att den dyker upp först åratal efteråt gör den på gränsen till värdelös. Vi vet dessutom att Lisbeth alldeles efter mordet inte alls funderade i termer av att det var ett vettlöst dåd av en missbrukare. Hon var tvärtom tydligt inne på att det handlade om en internationell politisk konspiration.

            2. Under benämningen borderliner-typ så finns även missbruk t ex av alkohol m.m. Visst kan man säga att det är fel för att det saknas dokumentation, men om det stämmer det Dahlsten (och ev, även Mårten hört tidigare) sagt så har hon redan på Sveavägen sett att mördaren var missbrukare. Det jag menade var att under benämningen borderline så finns flera egenskaper som stämmer bra på CP beteende och personlighet. Att han inte uppträdde med alla dem egenskaper på mordplatsen (om han var mördaren) gör inte att hon inte kunde se något eller ett par av dem t ex vilket blick, ansiktsuttryck, minspel, kroppshållning, gång/löpstil m.m. som man kan koppla till en missbrukare. Utredningen i början var fokuserad på bland annat kurderna så att de inte tyckte det var viktigt att utreda vidare vad Lisbet menade med borderliner-typ redan 1986 är olyckligt. Det hade snarare förstärkt hennes utpekande ett par år senare.

              1. Många sorters människor missbrukar alkohol. Också en del personer som fått diagnosen borderline. De flesta typer av problem som drabbar en människa kan leda till missbruk. Men man ska inte blanda ihop äpplen och päron. Och i övrigt:

                • Det går förvisso ibland att dra slutsatsen av en människas utseende att personen har missbruksproblem. Lisbeth skulle i princip kunna ha gjort en sådan iakttagelse men eftersom hon inte redovisade den vid rättegången tvivlar jag på att hon gjorde det.

                • Det är högst tvivelaktigt om det går att kasta en blick på en människa som befinner sig i ett extremt sammanhang (t ex på en mordplats) och av ansiktsuttrycket eller kroppsspråket dra slutsatsen att personen har en borderlinestörning.

                • Det hindrar förstås inte att Lisbeth tydligen tänkt i de banorna ändå, kanske som ett sätt att försöka hitta intellektuella verktyg att hantera en traumatisk situation. I Lisbeths värld, den hon normalt levde i, gick människor inte omkring och mördade folk. Den som gjorde något sådant måste därför vara psykologiskt avvikande. Varför inte borderline? Vi kan nog anse det som säkert att hon verkligen kastade ur sig den tanken i samtal med Tommy Lindström. Hon kan förstås också vid någon tidpunkt ha börjat fundera över om denne förmodade borderlineperson även var missbrukare – en inte helt orimlig hypotes i och för sig eftersom ett antal personer med denna personlighetsstörning verkligen är missbrukare. Men antingen hade hon inte dragit den slutsatsen vid tiden för rättegången, oavsett vad hon och Dahlsten kan hävda i efterhand. Eller också hade tanken slagit henne redan då utan att den haft en sådan tyngd att hon hade någon lust att föra fram den.

                I efterhand, när hon tvingades leva med att Pettersson blev friad trots hennes utpekande, fanns det förstås begripliga anledningar för henne att verkligen tänka i de banorna: hon hade ju bestämt sig för att det var Pettersson hon sett på Sveavägen. Han var ju alkoholist. Visst borde det ha synts om man tittade på honom? Nog hade väl hon med sin goda psykologiska observationsförmåga sett det? Ja, det verkar rimligt. Så var det nog. Så var det.

                Det hela framstår för mig som en parallell till den sent uppdykande uppfattningen från Lisbeth och hennes söner att Olof försökt ringa livvakter inför biobesöket men inte kommit fram. Det fanns ju inte ett ord om något sådant under mordutredningens första år när så mycket debatt handlade om Säpos eventuella underlåtenhetssynder i skyddet av statsministern. Det rådde allmän enighet om att Palme helt enkelt avstått från livvakter, punkt slut. Men sent omsider, när hypotesen om ett möte mellan Palme och hans mördare börjat få uppmärksamhet genom att olika debattörer tagit upp den (och inte bara jag) dyker plötsligt påståendet upp om att Palme verkligen tänkt anlita livvaktsskydd den kvällen (och, underförstått, inte alls planerat en hemlighetsfull promenad för att diskutera något känsligt med någon som kontaktat honom).

  44. ”Lasse Larsson skriver:
    30 september 2014 kl. 17:00
    Uppgiften om att det var på Olof Palmes initiativ finns i GMPs rekonstruktion över morddagen. Publicerad i Sven Aners bok Cover-UP. Enda stället där den publicerats”.

    Uppgifter från en privatspanare-Sven Anér är inget belägg för påståendet att Olof skulle tagit initiativet till att gå över Sveavägen just där. Vore skillnad om du hade kunnat belägga med polisförhör, domstolsförhandling, granskningskommissionen etc. Lisbet sade i förhöret 25/3 1986 att de gick över vägen för att kolla i skyltfönster (i.a.f. indiska, Sari men ev. fler) på andra sidan- inget möte etc med mördaren.

    1. Sven Aners har koperat av GMPs rekonstruktion. Han återger inte sina egna uppgifter, Därmed belägger jag med en officiell handling vad granskningskommissionen kommit fram till. Begriper du det?

      Aners abosolut styrka är hans oförtröttliga grävande efter fakta vilket jag högaktar. däremot tycker jag hans teorier skenar iväg å det grövsta mellan varven.

      1. Vilken sida i gmp hänvisar du till när du påstår att Olof tog initiativ till att gå över Sveavägen? I polisförhören våren 1986 ser man att det var Lisbet som tog det initiativet. Du kan inte bara hänvisa till en kopia av gmp som en privatspanare gjort dvs Anér.

        1. I Granskningskommissonens betänkande SOU 1999:88 står det inte heller någonstans att Olof skulle tagit det initiativet vad jag vet i.a.f.

          1. Uppgifterna finns i ett tillägg till kommissionen som mig veterligt bara publicerats i Sven Aners Cover-UP. Av outgrundlig anledning publicerades dessa inte av GK i samband med betänkandet. Aner har kopierat av dokumenten på vad som verkar var en vanlig kopiator. Det är här jag första gången såg vittnena Rolder, Hellgren , Landgre och i Ålenius fall uppgiften att hon med väninna stannar upp vid mordplatsen mindre än tio minuter före MOP.
            Kan rekommendera dig att skaffa boken och studera händelser runt OPs sista 16timmar i livet. Finns en hel del att fundera över.

              1. Kronologin är inte ett tillägg till kommissionen utan en del av rapporten om gärningsmannaprofilen, en del som inte finns återgiven i kommissionens betänkande. Rapporten om gärningsmannaprofilen är ett dokument som tagits fram inom ramen för mordutredningen. Som sådant studerades det av kommissionen och återgav i stora delar men inte fullt ut i betänkandet. Att Anér publicerat detta material är en av flera viktiga insatser från hans sida när det gäller att ta fram dokument som annars kanske fortfarande skulle ha varit hemliga.

            1. Tackar för klarläggandet ang GMPs rek och kan bara instämma i kommentaren om Sven Aners banbrytande och oförtröttliga arbete när det gäller att plocka fram fakta i MOP.

  45. Är det vittnet Kerstin N 4 våningar (eller vad det nu exakt var) upp du hänvisar till när du skriver att de dröjde sig kvar vid Sari pga att Olof ville det? Hur ska hon kunna uppfatta det så långt bort och att det var just Olof som ville dröja sig kvar vid Sari? Hon såg ev. bara när de korsade Sveavägen, men inget mer? Läste en kommentar häromdagen att hon ev. inte hade sett makarna Palme korsa Sveavägen utan ett annat pga att tiden inte stämde. Det var någon här som hade kontrollerat mot tv-program och när de hade slutat. Om det ändå stämmer att hon såg Palme korsa Sveavägen så är ändå detaljen att hon såg dem vid Sari intressant, men säger inte så mycket. Det var antagligen Lisbet som ville kolla i skyltfönstret från början, och i annat förhör från 29 april 1986 står det att Olof inte kollade i skyltfönstret överhuvudtaget. Kan vara en efterhandskonstruktion att Olof var lite orolig, men det kan också ha varit mördaren som han hade upptäckt eller hade aning om etc som gått efter dem från Grand. Något möte tror inte jag på i.a.f. Det kan vi inte få något svar på eftersom Olof mördades.

    Uppgiften om att de korsade Sveavägen för att kolla i skyltfönster på andra sidan står med redan i det första förhöret från 1 mars 1986, där Lisbet blev förhörd av krinsp CH Sjöblom (inte Holmér). I förhör den 29 april 1986 så säger Lisbet att det bara var Lisbet som kollade i skyltfönstret Sari. Lisbet blev då förhörd av krinsp Lars Thonander och Gunnar Hierner (inte Holmér) 5 och 6 maj 1986 var även Tommy Lindström närvarande då komplettering gjordes. http://www.itdemokrati.nu/page36ar.html

    1. Vittnet som tittade ut genom fönstret som omnämns i Gärningsmannaprofilens (GMP) rekonstruktion över mordkvällen var mycket riktigt Kerstin N. Men jag nämnde henne bara för att förklara varför jag inte hittat formuleringen om att Olof Palme ville dröja sig kvar vid Sari när jag tittade i GMP första gången. Formuleringen fanns inte i anslutning till punkten om att makarna korsade Sveavägen utan efter punkten om Kerstin N. Däremot stod det ingenting i GMP om att Kerstin N skulle ha uppfattat det som att Olof Palme ville dröja sig kvar vid Sari. Jag beklagar om jag var otydlig.

      Ulf har däremot rätt i att det redan i Sjöbloms förhör med Lisbeth den 1 mars står att de gick över gatan för att se i ett skyltfönster. Så här står det: ”Makarna Palme skiljdes då från Mårten och hans flickvän och fortsatte att gå Sveavägen söderut. Något längre fram gick de över gatan för att se i ett skyltfönster varefter de fortsatte på den vänstra trottoiren.”

      Här sägs inget om vem som tog initiativet till att gå över gatan, men eftersom vi vet att Lisbeth tittade i Saris skyltfönster sedan de korsat gatan är det förstås en formulering som pekar på att initiativet till att gå över till Sveavägens östra sida kom från Lisbeth. Jag får be Ulf och övriga läsare på denna blogg om ursäkt för att jag missat denna passus, det var slarvigt av mig. Fortfarande är det förstås olyckligt att vi bara har tillgång till sammanfattande formuleringar med de risker det innebär för förenklingar, men det är en rimlig slutsats att Lisbeth verkligen gett intryck av att det var hennes önskan att titta i Saris skyltfönster som orsakat att de korsade gatan.

      I Thonander/Hierner/Lindströms förhör med Lisbeth från den 29 april och 5 och 6 maj står det, precis som Ulf antyder: ”De fortsatte Sveavägen söderut och strax efter Adolf Fredriks kyrkogata sneddade de över Sveavägen (i anslutning till övergångsstället) i riktning mot affären SARI, där Lisbeth Palme en kort stund tittade i skyltfönstren.”

      Det förefaller troligt att det verkligen var en kort stund, i rätten talade Lisbeth om 10-15 sekunder. Varför en så hastig titt om Lisbeth fått med sig Olof över gatan just av den anledningen? Kan det vara så att Lisbeth visserligen tyckte att det kunde vara idé att ta sig över Sveavägen eftersom butiken Sari fanns på andra sidan, men att hon egentligen inte var särskilt motiverad och att en önskan från Olof att byta trottoar spelade in när de bestämde sig för att korsa Sveavägen?

      Tjatar jag för mycket om detta? Ulf tycker det, det vet jag. Men jag vidhåller att beslutet att promenera hem utan livvakter genom den kalla februarinatten en stökig fredagskväll (avlöningsfredag) var anmärkningsvärt. För att citera Holmérs samtalsanteckningar på en punkt där jag inte finner skäl att ifrågasätta dem: ”Hon [Lisbeth] begränsade medvetet synfältet när hon var ute och gick med Olof. Närmast för att alla ville titta på Olof och det kändes inte alltid angenämt.”

      Så hur mysigt var det att promenera Sveavägen hemåt under de omständigheterna? Ulf har varit inne på att så många av de som var ute denna kväll var så berusade att det inte var konstigt att ingen av dem som rörde sig på trottoarerna lade märke till när Christer Pettersson tog sig från Grand till mordplatsen. Om detta har någon likhet med verkligheten – och att ett antal av stadens sena flanörer verkligen var alkoholpåverkade är det ingen tvekan om – understryker det att makarna Palmes beslut att gå hem genom stan ger anledning att lyfta på ögonbrynen. Och när promenaden gick rakt i riktning mot en väntande mördare dyker högst rimliga frågor upp om att Palme beslutat sig i förväg att ta sig hem denna väg och att mördaren/mördarna visste det.

      1. Bra inlägg och det är lätt att missa saker, gör vi alla. (Håller dock inte med om att mördaren visste om i förväg att Palme skulle gå förbi Dekorima kl 23:21, men det vet ni sedan tidigare. Som jag tolkar det hela var det oplanerat att de skulle gå hem (fanns flera andra alternativ- tunnelbana, taxi, bil med livvakter m.m.) och även korsa Sveavägen för att kolla i skyltfönster på andra sidan).

        Läste Anders D:s första förhör förut idag (har dock gjort det förut) och där står det att han ser makarna Palme och mördaren stå o prata. I det andra förhöret två veckor senare står det dock inget om det. Vet inte vad man ska dra för slutsatser kring det, det gör mig lite konfunderad vad han eg. sett. Anders D kan ha missuppfattat det hela som ett samtal etc för han kunde inte hört något i.a.f. från sin bil. Det kan ha varit ett kort ”samtal” men med det menar jag att mördaren bara sade något för att få Palmes uppmärksamhet och sedan direkt sköt två skott mot dem. Att det var därför makarna Palme ev. stod med ryggen emot honom, men det motsägs av att Palme blev beskjuten i ryggen och inte i bröstet. Det som säger emot att det varit ett samtal eller kontakt etc finns bland annat Lisbets och Inge M vittnesmål som påstår att det inte var någon kontakt mellan makarna Palme och mördaren innan skotten.

        1. Så mycket är i alla fall klart att när Anders D berättat om vad han uppfattade av händelseförloppet före skjutandet säger han varje gång mer eller mindre samma sak. Så här sa han i en Ekointervju som sändes i radion under mordnatten:

          ”Jag kom körande i min taxi Sveavägen i riktning upp mot Kungsgatan och fick rött lyse vid Tunnelgatan. Jag observerar på vänster kant att tre personer står… om de sedan pratar eller vad de gör, det uppfattar jag inte men jag ser att det står tre personer där i alla fall. När jag får grönt ljus och åker hör jag det första skottet. Jag vänder mig om igen och ser att det andra skottet kommer varvid personen i fråga faller ner. Den mannen som avlossade skottet vänder sig om och springer in mot gränden. I det skedet tar jag upp taximikrofonen och larmar över radio att de ska skicka fram polis och ambulans.”

          Och så här uttalar han sig i Aftonbladet från 1 mars:

          ”Jag kom sakta åkande på Sveavägen. Jag såg hur Olof och Lisbet Palme stod och pratade med en man. De stod vända mot gatan med ryggarna mot skyltfönstret i hörnet. Mannen stod mitt emot dem med ryggen mot mig.”

          Expressen samma dag: ”Det såg ut som om Olof och Lisbet Palme hade stått och pratat med mannen. Mannen stod med ryggen mot skyltfönstret. Palme stod vänd mot honom.”

          (Vi noterar här att Aftonbladet och Expressen har var sin version av hur Palme respektive mördaren stod. I polisförhöret är det samma version som i Expressen, att mördaren står med ryggen mot husfasaden.)

          När jag nästan 25 år senare intervjuade Anders D för min bok ”Mordgåtan Olof Palme” gav han mig en rätt detaljerad beskrivning av vad han varit med om den där natten. Apropå uppgifterna om att han tyckte sig ha sett ett samtal före mordet valde han att uttrycka sig försiktigt: ”Nu är det så långt tillbaka i tiden. Sa jag det då så hade jag en klar uppfattning om det. Och då får jag stå för det nu också. Men jag kommer inte ihåg några detaljer. Och det är ju faktiskt så här att man förskjuter detta. Jag har många vänner som pratat mycket om Palmemordet. Jag är nog den som har pratat minst om det. Men jag står definitivt för vad jag sa vid förhöret, absolut. Det var min uppfattning då.”

          Och ännu senare, den 21 januari 2013, framträdde han igen i Aftonbladet och kommenterade sina uppgifter om samtalet. Han förklarade att han lämnat det där bakom sig för länge sedan men tillade: ”Jag står fortfarande bakom det jag säger i förhören. Det var färskt då och jag står för det.”

          Med andra ord: han har inte backat från sina första uppgifter som han lämnade redan under mordnatten. Samtidigt är det uppenbart att han aldrig försökt göra sig ett namn i media utifrån sin position som ett av de viktigaste vittnena. Tvärtom: sedan han gjort sina uttalanden för olika medier under timmarna efter mordet höll han sig undan från offentligheten ända tills jag lyckades få min intervju till min bok – och för det krävdes en del övertalning från min sida.

          Det man kunde ha förväntat sig vore förstås att polis och åklagare kom tillbaka till de anmärkningsvärda uppgifter Anders lämnade i det första förhöret och och pressade honom med frågor om det hela. Det gjorde man inte, varken i polisförhör eller under rättegången. I rätten handlade det bara om vad Anders sett från och med skottlossningen, inte vad han sett innan. Och han uppträdde å sin sida som domstolarna förväntar sig av ett vittne och svarade bara på vad man frågade honom om.

          Givetvis måste man räkna med möjligheten att han har fel, inte minst eftersom Lisbeth Palme inte bekräftat vad han sagt. Men han förtjänar respekt som vittne. Det var han som såg till att det gick ut ett larm om skottlossningen genom att han snabbt kontaktade sin taxiväxel. Han stannade givetvis kvar på platsen och sökte kontakt med polisen för att lämna den information han hade om mördaren. Och för mig berättade han också att när han kom till polishuset för att förhöras sa han till andra vittnen att de inte skulle prata med varann om vad de sett eftersom det då var risk att de lät sig påverkas av vad andra sagt. Allt i allo uppträdde han, som jag kan se det, seriöst och ansvarsfullt. Hans iakttagelser borde därför ha utretts. Men av någon anledning skedde inte det.

          1. Det var tydligen lite olika uppgifter i Ekointervjun på mordnatten och i tidningarna. Hans beskrivning av händelseförloppet i Ekointervjun ger inget direkt stöd för att ett samtal förts innan skotten: ”Jag kom körande i min taxi Sveavägen i riktning upp mot Kungsgatan och fick rött lyse vid Tunnelgatan. Jag observerar på vänster kant att tre personer står… om de sedan pratar eller vad de gör, det uppfattar jag inte men jag ser att det står tre personer där i alla fall. När jag får grönt ljus och åker hör jag det första skottet. Jag vänder mig om igen och ser att det andra skottet kommer varvid personen i fråga faller ner”.

            Måste vara svårt att avgöra om de pratar med varandra eller bara finns bredvid varandra etc när man sitter i en bil en bit bort. Anders D hade ingen anledning att registrera det hela, han kunde inte veta vad som skulle hända bara sekunder senare. Därmed inte sagt att man ska ignorera att han ändå påstår sig ha sett ett samtal (konstigt att Polisen verkar ha gjort det i början), men Lisbet m.f.l. har inte sett någon kontakt mellan Olof och mördaren innan skotten.

            Tycker att fler borde ha sett om mördaren hade pratat med Palme eller ej, om det varit så.
            Sedan får man vara kritisk till uppgifter 25 år senare naturligtvis (vilket även du är).

            1. Polisförhöret från mordnatten med Anders D är mer entydigt vad gäller samtalet än hans uttalande för Ekot där han väljer att vara lite försiktig. I polisförhöret som hölls bara en timme efter mordet står det: ”I samma stund som [Anders D] tittar åt vänster ser [han] tre personer, ett par och en man stå och samtala med varandra i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan.”

            2. Tittar du på Anders Ds första förhör, en timma efter MOP, är han tydlig med att paret palme står med ryggen mot gatan och den blivande GM med ryggen mot Husväggen.
              Anders D är ett av de vittnen som har den bästa sikten mot mordplatsen och han är i sin yrkesutövning som taxichaufför spik nykter.

      2. Låt säga att de hade tänkt bo över någonstans till lördagen, varför inte någonstans i närheten till sveavägen på samma sida som luntmakargatan?, skulle det kunna förklara varför man inte tog taxi. Sträckan var för kort för det och det är massa parkeringsförbud utefter sveavägen som bara gör det krångligt men sträckan är tillräckligt lång om man vill passa på att sträcka på benen. Till nästa dag kanske man redan hade bokat skjuts hem resten av sträckan.

  46. Är det vittnet Kerstin N 4 våningar (eller vad det nu exakt var) upp du hänvisar till när du skriver att de dröjde sig kvar vid Sari pga att Olof ville det? Hur ska hon kunna uppfatta det så långt bort och att det var just Olof som ville dröja sig kvar vid Sari? Dessutom kunde hon inte hört dem heller. Det låter inte sannolikt att hon kunde avgöra detta.

    Läste en kommentar häromdagen att hon ev. inte hade sett makarna Palme korsa Sveavägen utan ett annat par pga att tiden inte stämde. Det var någon här som hade kontrollerat mot tv-program och när de hade slutat. Om det ändå stämmer att hon såg Palme korsa Sveavägen, så är ändå detaljen att hon såg dem vid Sari intressant, men då borde hon ha sett fler t ex mördaren. Om det inte var så att mördaren gick över Sveavägen lite längre fram istället (utanför annonspelaren som Inge M såg) och väntade vid Dekorima.

    Det var antagligen Lisbet som ville kolla i skyltfönstret från början, och i annat förhör från 29 april 1986 står det att Olof inte kollade i skyltfönstret överhuvudtaget. Kan vara en efterhandskonstruktion att Olof var lite orolig etc, men det kan också ha varit mördaren som han hade upptäckt eller hade aning om etc som gått efter dem från Grand. Något förutbestämt möte med mördaren tror inte jag på i.a.f.

    Uppgiften om att de korsade Sveavägen för att kolla i skyltfönster på andra sidan står med redan i det första förhöret från 1 mars 1986, där Lisbet blev förhörd av krinsp CH Sjöblom (inte Holmér). I förhör den 29 april 1986 så säger Lisbet att det bara var Lisbet som kollade i skyltfönstret Sari. Lisbet blev då förhörd av krinsp Lars Thonander och Gunnar Hierner (inte Holmér) 5 och 6 maj 1986 var även Tommy Lindström närvarande då komplettering gjordes. http://www.itdemokrati.nu/page36ar.html

  47. Apropå Lasse Larssons lista ovan. Nicola F uppger (i förhör 25e mars 1986) att han innan han mötte makarna Palme endast hade mött ”ett ungt par” på sin vandring Sveavägen norrut. Kan det vara ”Rolder med sällskap”? Borde han inte också ha sett Hellgren?

  48. Efter att ha läst alla inlägg om Saributiken och initiativtagande…Vet man vart OP och LP egentligen var på väg då de promenerade? Tänkte de gå hem eller tänkte de ta t-banan? Vilken t-banenedgång siktade de isåfall på? Visste de t.ex om att nedgången vid Tunnelgatan var stängd? Om de inte visste det, är det inte möjligt att de sneddade Sveavägen för att de tänkte ta t-banan nedgång Tunnelgatan (eller Hötorget längre fram) och då blev det som en ”bonus” att titta på klänningar i skyltfönster?

  49. När jag läser vad Lisbet säger (längst ner på dokument numrerat 28 i länken ovan) att ingen tilltalade dem på vägen hem så går tanken direkt till de två (oberoende utav varandra) vittnena Gun och Katrins uppgifter om vad de såg: ”Vittnet Gun: ”När de kom ut på Sveavägen stannade Palme och pratade med en man vid gaveln av biografhuset.”

    Vittnet Katrin:
    ”Han markerade med kroppen. Han stod tryckt mot Olof Palme, och Palme såg rädd ut./…/ Jag är impulsiv, så jag satte klackarna i marken och tänkte säga till mannen att sluta upp med detta, men då möttes jag av Lisbeth Palmes blick – hon och en annan kvinna stod en bit därifrån – och hon markerade med blicken att låta det vara, det är okej… då uppfattade jag det som att det kanske var en familjesituation.”
    Vittnet IngaLill bekräftar Katrins upplevelse.
    Deras beskrivning av mannen som längre än Palme, lite kraftig och iförd en lång rock stämmer inte med Mårten Palme. Dessa uppgifter verkar stämma en del in på korvgubben Ljubisa N:s första uppgifter om en man som gick efter makarna Palme utanför hans korvkiosk.

  50. Jag har länge haft teorin att den händelsen, med mannen vid gaveln av biografhuset, är avgörande för paret Palmes beslut att promenera den väg de gjorde. Att det är där som ett kort möte bestäms, alternativt att direktiv lämnas för hur hemfärden ska ske. Det sista alternativet kan kanske mindre troligt då sådan information normalt lämnas av säkerhetsfolk, vilket i så fall borde ha kommit fram vid det här laget(väl?).
    Själva mordplatsen är för bra för att vara en slump och rent logiskt borde paret Palme tagit samma väg tillbaka(Rådmansgatan T-stn).
    Det finns även ett tillfälle då kontakt kan ha skett med OP i foajén direkt efter filmens slut utan Lisbet eller Mårtens vetskap, läste ett vittnesmål som jag inte sett tidigare om att Lisbet gick på toaletten. Kanske det som sen utspelades utanför som Gun och Katrin vittnade om var en fortsättning på något som påbörjades i foajén?
    Det som är helt obegripligt, alldeles oavsett, är varför inte Lisbet nämner något(vad vi vet) om detta möte/samtal?

    1. Det kan inte ha varit ett annat par som vittnena Gun och Katrin sett? Det är väl ingen annan som påstår att Olof varit i handgemäng etc utanför Grand- låter helt osannolikt. De stod där tillsammans med Mårten o hans flickvän. När de gick därifrån såg ett annat vittne (som jag inte minns namnet på just nu) inget annat/annan heller. Det vittnet kollade inte på dem hela tiden när de gick bort från Grand så t ex en förföljare som höll ett längre avstånd borde inte blivit avslöjad ändå.

      1. I GMP står det att mördaren (om han förföljde Palme redan från Grand) höll ett längre avstånd i början- ca 20-25 m, men kortade ner det till ca 10 m senare. Det som Ljubisa ser utanför sitt gatukök (han pekar senare ut CP som den förföljande mannen).

      2. Gun och Katrin kände inte varann och gjorde, om vi får tro på uppgifterna i det redovisade utredningsmaterialet, sina iakttagelser oberoende av varann. Det är inte alldeles lätt att föreställa sig att båda två skulle ha misstagit sig på Palme och en annan person. Om de verkligen gjort det borde den personen ha varit mycket lik Palme. Han borde då också ha identifierats av Palmeutredarna och funnits med i förundersökningsprotokollet i Petterssonmålet, kan man tycka.

  51. Gunnar: Du har ju pratat med både Inge M och Anders B. Inge M uppger ju att några minuter innan mordet så passerade en grupp på som han minns fyra lätt berusade människor mördaren på väg norrut. Eventuellt försökte de tom samtala med honom och be honom om eld.

    Anders B verkar ju ha varit lätt påverkad av alkohol och gick i en grupp med fyra. Det finns all anledning att tro att det är Anders B med kolleger Inge M ser passera. Har Anders B något minne av att ha passerat mördaren? Och vet du om hans kollegor har fått frågan om vad de minns om mötet med mördaren. Om uppgiften att de bad honom om eld stämmer kan ju de ha varit de enda vittnen som tydligt såg mördarens ansikte.

    1. Det sista håller jag inte med om i.a.f. den enda man med säkerhet kan säga såg mördarens ansikte var Lisbet Palme. Att inte Anders B och hans grupp såg mördaren beror väl på att han inte stod vid Dekorima när de gick förbi där. Det var flera st som gick förbi mordplatsen- Dekorima minuterna, minuten före mordet (t ex Hellgren kl 23:20 och då var det tomt där) utan att ha sett någon stående vid Dekorima. Slutsatsen måste bli att mördaren kom dit tidigast kl 23:20, vilket då stämmer med teorin att mördaren förföljt dem dit, kanske redan från Grand. Han kunde inte veta i förväg att Palme skulle gå förbi Dekorima kl 23:21. Det verkar som att det var oplanerat (när man läser vad Mårten och Lisbet sagt i förhör och i rättegångarna), för de hade flera olika alternativ att ta sig hem på från Grand. Efter gatuköket så väljer de även att korsa Sveavägen för att kolla i skyltfönster på andra sidan. Det var främst Lisbet som verkade intresserad av det. I förhöret 29 april 1986 säger hon att bara var hon som kollade i skyltfönstret Sari. Det är en rimlig slutsats att det var hon som ville gå över Sveavägen just där, inte Olof.

    2. Anders B som berättade utförligt för mig om den där fredagskvällen hade inget att säga om några observationer från det tillfälle då då han passerade Tunnelgatan på väg norrut tillsammans med sina arbetskamrater.

  52. Gunnar Wall skriver: …”hon hade ju bestämt sig för att det var Pettersson hon sett på Sveavägen. Han var ju alkoholist. Visst borde det ha synts om man tittade på honom? Nog hade väl hon med sin goda psykologiska observationsförmåga sett det? Ja, det verkar rimligt. Så var det nog. Så var det”.

    Jag tror snarare att hon kände igen CP från mordplatsen pga att hon kände igen honom som den person som stod närmast henne direkt efter skotten och stirrade på henne och den döde Olof. Tror inte hon pekade ut honom pga att han var alkoholist. Det är också att nervärdera hennes vittnesmål helt, samma som Holmér felaktigt gjorde det första året. Han påstod (som du( att hon blandade ihop mördaren med Anders B som såg helt annorlunda ut. Det blir helt ologiskt, osannolikt naturligtvis. Samma med fantombilden- den gjordes konstigt nog inte utifrån Lisbets minnesbild av mördarens utseende utan från en person som kanske inte ens hade sett mördaren (var väl från tecknerskan). Dokumentationen var bristfällig och Holmér brydde sig inte om vad Lisbet sade verkar det som, så visst kan hon ha sagt att hon tyckte mördaren såg ut som en missbrukare redan 1986 men att han medvetet inte dokumenterade det- han var fixerad av kurderna. Hennes uttalande om borderliner-typ kom ändå upp i förhören som Tommy Lindström var med i maj 1986. Som jag skrev tidigare tycker jag det är konstigt att de inte försökte fråga mer vad hon menade mer precist med det uttalandet. Det begicks en massa misstag (t ex att man sjabblade bort CP m.m.) under de första två åren, som Granskningskommissionen påpekar. Det skulle inte förvånat mig om det var så med tanke på hur Holmér behandlade Lisbet- läckte allt till media, ignorerade hennes vittnesmål m.m. Dessutom kunde man inte veta 1986 att det skulle visat sig viktigt dvs om Lisbet redan på mordplatsen såg att mördaren var en missbrukare och senare pekade ut CP. Det var inte bara Lisbet som hade ett ansvar att föra fram den här saken i domstolarna 1989, Det borde även åklagarna och polisen tänkt på kan man tycka. Vet inte hur de resonerade, men det är inte alltid juridik går ihop med hur en annan tänker. Det är möjligt att en del lägger för stor vikt vid vissa detaljer som i stort sett saknar betydelse i en rättegång t ex ett utpekande är ändå ett utpekande.

  53. Det här är en allvarligt menad och seriös undran.

    Morddagen är en fredag bara dagar efter löning. Makarna bestämmer sig, enligt vad som är den allmänna uppfattningen, sent för att gå på bio. De lämnar bostaden trots att det är februari och kallt ute, gör man verkligen det utan att veta i fall man kommer att få plats i salongen?

    Hur sjutton fick de tag på biobiljetterna?

    1. Den sista frågan kan jag besvara alldeles själv.
      Olof köade. Mårten och hans sällskap hade förbeställda, men statsministerparet ställde sig i kön och köpte biljett över disk. Salongen 262 platser och 206 av dem var besatta den här kvällen.

      Men jag blir lite fundersam ändå över det beteendet. Var man så förbannat säkra på att biljetterna inte skulle ta slut att man gav sig ut i vintermörkret utan vetskap om ifall det skulle bli någon film? Märkligt.

  54. Det här inlägget hittade jag ikväll på Tommy Hansson blogg. Tommy Hansson är en fd Contramedlem, numera SD:are, boendes i Södertälje sedan lång tid tillbaka. Tycker historien om hur mordet gick till i kommentarfältet låter lite rimlig på något sätt. Men kanske ändå inte. Jag skulle vilja invända mot att GM nödvändigtvis gick hem och hämtade ett vapen dvs bodde nära mordplatsen. I min fantasi kan GM ha haft vapnet på sig då han fick syn på paret. Sedan tycker jag skribentens skrivningen ”råkade äga en revolver” är lite intressant. Vem RÅKAR äga en revolver? Läste någonstans på Flashback att Victor Gunnarsson skulle ha setts vid EAP.s bokbord i Södertälje i februari 1986. Man skulle ju t.ex bra gärna vilja veta vad Gunnarsson hade mer för ärende i stan i februari 1986 förutom att titta på böcker.

    ”Sunda förnuftet Says:

    28 december, 2013 at 11:37
    En man som råkar äga en revolver, fick tidigt på kvällen syn på paret Palme. Endera när de var på väg till tunnelbanan eller i tunnelbanan eller efter de gått av. Mannen som förmodligen är en lite udda ensam typ, har inget speciellt för sig, utan börjar lite nyfiket med diskret följa efter paret. Det visar sig att paret skall gå på bio. Mannen följer paret på lite avstånd ända fram till biografen. Efter att paret gått in, står han kvar utanför en stund. Då kommer han på att paret ju kommer att komma ut igen efter några timmar och knalla hemåt igen. Jag har alltså tid till att gå hem och hämta relovern jag äger och om ett bra tillfälle skulle ges, skulle jag faktiskt kunna skjuta dem. (Jag förstår om detta låter konstigt i mångas öron, men vi pratar om en udda, rubbad typ. Och det finns faktiskt en hel del sådana). Sagt och gjort, mannen går hem och hämtar revolvern och är tillbaka inom en timme. det är kallt den här kvällen, han står utanför biografen och huttrar. Går fram och kollar om han kan se när föreställningen de tittar på slutar. Kikar in genom fönstret. (Här ser faktiskt ett vittne honom). Till slut öppnas dörrarna och folk börjar strömma ut. Mannen ställer sig lite diskret en bit bredvid och tittar in i ett skyltfönster, men sneglar samtidigt hela tiden mot öppningen efter paret Palme. Till slut kommer de ut i sällskap med Mårten och hans flickvän. De står och pratar en stund och ser även de in i ett skyltfönster. Till slut börjar de gå åt var sitt håll. Mannen tittar efter paret och förbereder sig för att smyga efter. (Här observerar Mårten mannen). Promenaden längs Sveavägen. Paret Palme går först, mannen på ett lagomt diskret avstånd. Det enda som händer är att kanske ytterligare något vittne ser honom, t ex mannen i korvkiosken. Men det finns ju ingen som helst anledning att någon ska misstänka någonting, så promenaden fortsätter lugnt och fint. Paret korsar gatan. Eventuellt tittar paret i några skyltfönster nu, mördaren ser dem från andra sidan gatan. Samtidigt ser han den mörka gränden en bit framför dem. Gör jag det där, kan jag springa rätt in i den mörka gränden och fly. Mördaren korsar gatan diskret, inte mycket folk ute i kylan heller, så det är få ögon som kan se honom. Han är nu före paret och går fram till den mörka gränden (tunnelgatan). Här kan jag fly rätt uppför trapporna och försvinna direkt efter jag skjutit. Han ställer sig bakom hörnet, men ändå så han kan se runt det mot paret. Han står nu där, med ena handen innanför sin jacka och håller i sin laddade och osäkrade revolver. Till slut kommer paret promenerande fram till honom och precis som de passerat honom tar han några steg rakt fram mot Palme samtidigt som han drar fram pistolen. Eftersom de bara är några metrar framför honom, tar det bara någon sekund från det han har börjat röra sig tills han avlossat ett skott mitt i ryggen på Olof på mycket när håll. Olof faller handlöst. Mördaren knäpper nu av ett skott till mot frun. Nästan lite paff själv över vad som hänt, backar mördaren något steg och tittar på vad som hänt. Vänder sig sedan om och tar flyktvägen han tänkt. Det bär av uppför trapporna och något kvarter till. Sedan lugnar han sig något och promenerar diskret men hyfsat snabbt hemåt. Inom en kvart är han hemma i sin lägenhet igen. Vem det är, är naturligtvis omöjligt att veta, för inom en kvart gångavstånd finns lägenheter till säkert hundratusen människor.”

  55. Gunnar: En omdiskuterad detalj i mordet är hur länge Inge M ser mördaren. I de första förhören så säger Helena L och Inge M att han släppte av passagerarna utanför bankomaten och därefter körde till Olofsgatan, gjorde en u-sväng och åkte tillbaka för att parkera. När Helena L stiger ur bilen finns det redan en man vid bankomaten. Får man tro GMP så är detta Glenn M.

    En kritisk fråga för att beräkna hur länge Inge M kan ha stått och väntat blir därför när Glenn M gör sitt uttag.

    Vi vet (efter Granskningskommissionen) att Helena Ls uttag registreras på sekunden in bankomatdatorn. Tiden för uttaget registreras till mellan 231815 och 231856. Då OP skjuts är hon inte riktigt färdig. Om det tar henne tio sekunder att slutföra uttaget, borde det i realtid vara vara mellan 232049 och 232130. Gissningsvis betyder det här att bankomatens klocka går ungefär 2 minuter och 34 sekunder för sent.

    Frågan är nu om du eller någon annan vet när Glenn Ms uttag är registrerat i bankomaten? I sådana fall borde man ju på motsvarande sätt kunna räkna ut på halvminuten när när Inge M släpper ut passagerarna. Därefter skulle man kunna göra en hyfsat bra uppskattning på hur länge Inge M har uppsikt över mordplatsen.

    1. Enligt kronologin i polisens gärningsmannaprofil gjorde Glenn M sitt uttag 23.18. En av kommentatorerna på den här sidan, Lasse Larsson, har tidigare påpekat att på Ingvar Heimers hemsida om mötesscenariot preciseras tiden till 23.18.44. (Sök på Glenn på https://gunnarwall.wordpress.com/2013/10/31/expolisen-nekar-i-expressen/ så hittar du en del diskussion om just detta.)

      När jag själv försöker gå in på Heimers hemsida i dag ( http://biphome.spray.se/palmemordet/ ) kommer jag inte in. Vet inte om den är tillfälligt eller permanent borta. Vet inte var Ingvar Heimer fick sin exakta tid ifrån, men den är troligen riktig, han brukade inte slarva.

      1. Tack för svar! Helena L säger i förhör att det stod en man och gjorde uttag när man kommer till platsen. Det antyder väl att de anländer efter 231844 och inte 231830. Därefter får man väl sannolikt lägga till den tid det tar för Inge M att åka runt och göra en u-sväng innan han kan antas vara i position.

        Men även om de anländer först 231830, så torde han tidigast vara på plats 231900 – givet att han gör en väldigt snabb u-sväng.

        1. Ja, om Inge M kommer dit tidigast kl 23:19 (står parkerad mot Dekorima) kan han inte ens teoretiskt ha sett mördaren i flera minuter utanför Dekorima. Sedan har vi alla vittnena som går förbi Dekorima minuterna, minuten (bland annat Hellgren) innan mordet kl 23:21 som säger att det var tomt där då. Blir svårt att hävda att mördaren då stod vid Dekorima i flera minuter. Granskningskommissionen säger detsamma.

          1. Står han där 231900 så kan han väl mycket väl ha sett mördaren i flera minuter. Mordet äger rum 232120. Kommer mördaren per omgående (vilket IM har hävdat) så ser han honom i sådana fall i drygt två minuter.

            Jag tycker det stämmer ganska väl med ett scenario där mördaren ställer sig på plats per omgående när info kommer om att makarna Palme har korsat Sveavägen.

            1. 2 minuter är inte 5-7 minuter som det finns andra som påstått tidigare. Mördarens info är väl det han ser när makarna Palme korsar Sveavägen för att kolla i skyltfönster på andra sidan. Han drar då slutsatsen att de ska gå förbi Dekorima senare och fortsätter då på den sidan och korsar Sveavägen lite längre fram för att vänta på Palme där.

              1. Jag passar på att klippa en bit ur en kommentar jag gjorde på denna blogg den 13 december 2013 just angående frågan om bankomatkön på Tunnelgatan. Den kanske kan vara av intresse:

                Givetvis fanns det människor som gjorde uttag ur automaten före [Glenn M], frågan är förstås bara hur lång tid före. Man skulle kunna önska sig en mer fullständig redovisning av Olsson/Åsgård än enbart det senaste uttaget före dem som gjordes av Inge M:s sällskap, men det har vi alltså inte.

                För min del är jag inte alls säker på att det är [Glenn M] som Helena L talar om. Förutom att Olsson/Åsgård faktiskt redovisar uppfattningen att det fanns en kö vid automaten när Inge M:s sällskap kom fram finns det en del direkta vittnesuppgifter som gör att man inte kan utesluta detta. Redan i förhöret den 14 mars 1986 berättar Inge M om en grupp människor som kommer gående norrut på Sveavägens östra trottoar. Mycket pekar på att det bör vara vittnet Anders B och hans arbetskamrater som är på väg mot bankomaten som ligger i Skandiahuset, strax norr om mordplatsen. (Anders B vänder senare tillbaka och blir vittne på nära håll till mordet.) Enligt Olsson/Åsgård kommer Anders B och dennes vänner till bankomaten [i Skandiahuset] 23.16. Det tyder på att Inge M haft uppsikt över mordplatsen mer än fem minuter före dådet. Och det pekar i sin tur på att det troligen var en kö vid bankomaten [på Tunnelgatan].

                När jag talade med Inge M inför skrivandet av min bok ”Mordgåtan Olof Palme” berättade han ganska målande om den kö som han ansåg sig komma ihåg vid bankomaten på Tunnelgatan. Så här sa han: ”Det är kö till bankomaten och folk är inte nyktra. Det är en sån här nattklubbsautomat kan man säga. Folk fumlar och byter kort med varann så att de som står långt bak kommer före andra. Det är helt enkelt ett jävla busliv och det tar tid för min fästmö och mina kompisar. Så jag blir stående rätt länge.”

                Det var förvisso närmare tjugofem år efter mordet som Inge M sa detta till mig, men vid tiden för mordet var Inge nykter till skillnad från andra i sällskapet och hans iakttagelser i de tidiga vittnesförhören var fulla av detaljer. Av naturliga skäl ligger dock inte fokus på vad han sett vid bankomaten så dessa förhör är inte klargörande på just den punkten. För att bedöma hur länge Inge M varit på plats måste man alltså titta på innehållet i den berättelse han faktiskt lämnar. Och då kan man definitivt skönja ett utrymme för att han satt där fem minuter eller mer.

                Helena L som alltså talar om att hon minns en man vid bankomaten har inte på något sätt uttalat sig så att hon uteslutit att det funnits flera köande. Susanne L säger för sin del i ett förhör: ”Jag kommer inte ens ihåg om det är någon som står före oss i bankomaten.” (Förhör 8 april 1986.) Och Sven-Erik R säger i ett förhör 14 mars 1986 att han nästan inte minns någonting av händelseförloppet i samband med bankomatuttaget.

                Med andra ord: jag vågar inte dra några bestämda slutsatser om det fanns någon bankomatkö eller inte. Men det kan inte uteslutas. Vad som är oklart är egentligen bara om Inge M fanns på plats för att göra sina observationer från ungefär 23.18 eller om han fanns där redan flera minuter tidigare.

  56. Såg också att Ingvar Heimer hemsida stängts ner , har tyvärr ingen kopia. Skulle vara intressant att veta hur Heimer fått fram tidpunkten 231844. Men han var ibland väldigt välinformerad.

    Har du Gunnar tillgång till Glenn Ms förhör? Vore väldigt intressant att läsa ,både med tanke på bankomatuttaget och även andra iaktagelser runt tunnelgatan. Han befinner sig där spanande män , stannande bilar och WT-iaktagelser synts vid samma tidpunkt.

      1. Jättebra du kunde hitta den. Att Anders B var inne på banken och tog ut pengar hade jag missat. Förklarar att inget av de passerande vittnena ser honom.

          1. Ha ha, se där, då är vi tillbaka hur det kan komma Åhlenius-Landgre, Scheffers, Rolders och Hellgren kan missa honom? Om bankomatklockan i skandiahuset stämmer gör Anders Bs arbetskamrat Gustafsson sitt uttag 2316. Vad pysslar isf Anders B med under ca fem minuter fram till MOP. Återigen ser vi hur styvmoderligt förloppet på sveavägen utretts av PU.
            Det som står klart för mig är att en Grandman inte kan hinna fram till Dekorimahörnan utan hjälp av fordon och medhjälpare. Därmed understryks att PUs scenario med Christer Pettersson sneddande över sveavägen förbi paret Palme är totalt osannolikt, gränsande till omöjligt.

            1. Jag är nog trög och fattar nog inte men…varför skulle inte en Grandman hinna fram till Dekorimahörnet och stå där några sekunder/ någon minut (Inge M) om denne gick på Sveavägens motsatta sida och korsade Sveavägen strax innan paret Palme kom fram till hörnan?

              En grej till som jag funderar på: Besökte AF på Tunnelgatan häromdagen och passade (förstås) på att se mig omkring lite på platsen. Lite diskret förstås, för man vill ju inte framstå som en ”galen” privatspanare. 😉 .

              Besöket där fick i varje fall mig att undra om Lisbets avståndsuppskattning, att hon såg mördaren på 3-5 meters håll, verkligen kan stämma? Enligt andra vittnen tog ju mördaren några steg tillbaka (som för att se vad han hade gjort) och då skottet var i det närmaste påsittande så borde mördaren ha stått Lisbet mycket närmare än 3 meter. Tycker jag i varje fall. Och då blir Lisbet vittnesmål om mördarens utseende som hon lämnar en tid senare intressantare. Att hon sedan (efter stark påverkan och kanske också av ren utmattning) pekar ut Christer Pettersson är ju som en historia för sig.

            2. Det beror på hur lång tid mördaren stod vid Dekorima- var det bara en halvminut- minut så kan han ha följt efter Palme från Grand. Inge M ser när mördaren kommer släntrande till Dekorima, han ser inte att mördaren kommer dit i ett fordon. Frågan är också hur länge Inge M står parkerad innan han ser mördaren komma till Dekorima? Om han står parkerad ca kl 23:19 handlar det om max 2 minuter, men vi vet inte hur lång tid det tar innan han ser mördaren komma dit. Finns inget som säger att när han direkt har parkerat upptäcker mördaren som kommer släntrande till Dekorima.

  57. Ett svar på Lasse Larssons fråga vad Anders B gör minuterna innan mordet skulle kunna vara att klockan går 3-4 minuter fel. Inge M ser ju en grupp lätt berusade individer röra sig norrut från dekorimahörnet. Det ligger väl nära till hands att det här är Anders B med entourage. Om Inge M inte finns på plats förrän 231830-231930 så borde uttagen ske ganska sent – minuten runt 232000, och Anders Bs beteende blir mer lättförklarat.

    Om det å andra sidan inte är Anders B et al som Inge M ser röra sig norrut så uppstår frågan vilka det är som rör sig norrut alldeles innan mordet. Det bör ju rimligen också vara några som möter makarna Palme.

  58. Om man tror på att Palme var förföljd redan när han gick ut från sin bostad så tycker jag det talar mycket för mötesscenariet. Man slog isåfall inte till direkt utan väntade till Palme befann sig strax utanför korsningen till tunnelgatan. Nu vet man att Palme var slarvig och opraktisk, så om han hade nedskrivet i en kalender att han skulle uträtta något speciellt senare på fredagkvällen och den kom bort tillfälligt i orätta händer, då kan en planering av ett attentat utan Palmes vetskap inte ha ansetts helt i onödan. Jag tycker inte det räcker med om Palme sagt vad han skulle göra på fredagkvällen utan det bör mest då ha varit en bekräftelse på något som redan fanns nedskrivet. Året 1986 är längesedan nu men jag är inte helt främmande heller inför att man till viss del redan använde datorer också inom mera centrala kretsar. Men jag är mycket tveksam till att Palme skulle ha skrivit in vad han skulle göra på en dator. Som sagt han var inte så praktisk. Men det behöver inte varit Palmes uppgifter som kommit på irrfärder utan kan också varit från en person som Palme skulle träffa. Om det ansågs komma från en trovärdig källa, t.ex. en högt uppsatt person, så kan det ha räckt. I dessa sammanhang är det inte heller oväsentligt att känna till att Palme brukade röra sig fritt mellan sin bostad, riksdagen och rosenbad utan livvakter. Om Palme där i oförstånd lämnade ut viktiga uppgifter någon gång vet vi intet. Men mycket kan ha hänt. Som sagt detta var 1986 och man kunde inte låsa in mer hemliga uppgifter lätt i en mobil osv. Det var mer eller mindre en enkel kalender som gällde. Om personen ifråga då var statsminister och ibland slarvig kan inte varit den mest ideala situationen.

  59. Vet inte om det är av något intresse alls. Men det finns de som sa att Palme var före sin tid. Vad menade man med det? Det man direkt tänker på är motståndet mot apartheid. Att Palme var före sin tid är svårt att relatera till Bofors. Så det kan nog vara mer komplext. Men det säger inte att förenklingar är ointressanta

    1. Jag vet inte om Palme nödvändigtvis var före sin tid. Men jag tror han höjde sig över de flesta andra politiker genom att han i vissa viktiga avseenden tänkte själv och stod för vad han tänkte. Ett sådant exempel var när han skrev att det var ”hög tid att stoppa rustningsvansinnet innan det är för sent”. Han menade att vi levde i ”det kollektiva självmordets tidsålder” och syftade på den groteskt stora kärnvapenkapaciteten i en värld som behövde fred och ekonomisk och social utveckling.

      Det där var farliga tankar när de formulerades av en politiker som förväntades vara lojal med den ena sidan i denna kapprustning.

  60. Palme delade förmodligen Albert Einsteins oro för mänsklighetens framtid, för Einstein sade ju (ungefär) att tredje världskriget kommer att utkämpas med kärnvapen och det fjärde med stenar och påkar.

    Har funderat över de 54 TV-kamerorna som satt uppe i T-banan varav 19 stycken satt uppe i T-Centralen. Borde inte Christer Pettersson ha siktats på någon film isåfall? Eller missade man att kolla filmerna? Vet man om dessa TV-kameror filmade något överhuvudtaget?

    Har också funderat över GMP-profilen som menade att GM förmodligen bor 1-2 km från mordplatsen. Vet man om PU har dammsugit det relativt lilla området efter män som är 180 cm långa, som har fått sparken och som uppfattas som lite udda alt.palemhatande? Så många kan det väl inte handla om?

  61. En sak jag ofta återkommer till när jag funderar och läser om mordet är vilka olika motiv som kan ligga bakom beslutet att likvidera Sveriges statsminister. Vi har allt från ubåtskränkningarna på 80-talet, Palme som landsförrädare, polisens tänkta roll under ockupation av främmande makt, Boforsaffären, sålda isostatpressar till DDR ja listan kan göras hur lång som helst. En röd tråd kan dock skönjas och det är pengar, makt och förhållandet till stora landet i väster.

    Hur formades Sveriges politik efter mordet? Jo vår utrikespolitik är väl i stort sett obefintlig kan vi konstatera och dörrarna till NATO har öppnats på vid gavel. Förespråkare för den amerikanska administrationen har gjort uttalanden som att Sverige fallit till föga och vi har tagit plats i spiltan. Och nej Christer Pettersson har ingen som helst plats i den här diskussionen då frågeställningen kring motivbilden förutsätter ett planerande, utförande och mörkläggning och inte ett verk av en ensam galning. Vad har ni som läser Gunnars eminenta blogg för tankar kring de olika motivbilderna?

    1. Ett sätt för analys av motivbilders bäring är att titta på hur svensk politik och synen på sverige ändrade sig efter MOP, samma arbetssätt kan givetvis också användas på inhemska politiska frågor.

      T ex försvagas de sk sydafrika-spåren avsevärt av att inte den svenska politiken för ANC och mot Botha-regimen ändrades i o m Olof Palmes död.

      1. Jag vet inte om jag håller med om det. Mandela var länge en kontroversiell person inte minst i Usas ögon och fanns med på en terroristlista. Glöm inte heller att ANC under dessa år anklagades vara kommunistiskt och detta mitt under kalla kriget. Idag tänker man inte så mycket på att Europa var delat då vilket inte kan ha gjort det hela mindre känsligt när det gäller de olika ländernas ställning till just ANC. När det gäller händelseutvecklingen i Sydafrika så tror jag alltfler började inse att det var för sent att backa. Men regimen i sydafrika verkar ha insett det sist och det var osäkert ända fram till dess att sanningskommisionen drog igång.

  62. Nä, nu blev det fel. Man måste ju skilja mellan T-Centralen, Centralstationen och Pendeltågsstationen som ligger under Centralstationen vilket jag glömde. Enligt youtubeklippet ang. TV-övervakning fanns alltså inga kameror uppsatta varken i Centralstationen eller nere i pendeltågshallen utan bara i T-Centralen och i t-banan. Eftersom den här övervakningen måste ha skett ur ett säkerhetsperspektiv (monitorerna övervakdes ju av polisen (och inte av varken SJ eller SL) så är det väl ändå lite märkligt att det inte satt en enda kamera i Centralstationen? det tycker i varje fall jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s