JAG HAR FÅTT önskemål om att starta en ny tråd i debatten kring Krister Peterssons nedläggningsbeslut eftersom det kan vara trögt att hantera de redan mycket långa gamla trådarna om detta för den som använder mobilen, särskilt vid långsam uppkoppling.
Ta alltså gärna upp nya infallsvinklar på ämnet under den här rubriken i stället för under de gamla. Repliker på tidigare kommentarer är däremot bäst att posta i anslutning till de kommentarerna, även om de ligger under andra rubriker.
De inlägg som handlat om det fattade beslutet – och som fått många kommentarer – är:
• ”Ärendet är avslutat, trevlig eftermiddag!” (11 juni 2020),
• ”Intervju: Är du säker på att inte Engström hade alibi, Krister Petersson?” (12 juni 2020)
• och ”Tre Palmedebattörer anmäler Krister Petersson till RÅ för förtal av den avlidne Stig Engström” (1 juli 2020).
I skrivande stund har det sammanlagt kommit in närmare 1 300 kommentarer till dessa tre inlägg. Det är, det medges, lite svåröverskådligt.
Men fortsätt skriva!
Jag har aldrig skrivit här förr. Ej heller någon annan stans. Jag har dock läst maśsor både här och på andra sidor. Jag var 22 är när Palme sköts,och jag tyckte mycket om honom. Sen dess har jag följt de mesta turer genom åren. I början när HH letade mördaren,så var jag glad att någon stark man tog tag i spaningarna,och jag trodde på honom. Det dröjde dock inte länge innan jag kände att något inte stämde. Jag började känna mig lurad. Känslan förstärktes under Ölvebros tid,och genom alla fantastiska program med Borgnäs. Det dröjde många år innan jag upptäckte Gunnar Walls alla fantastiska bidrag i ämnet. Kombinationen Wall/Borgnäs är det som givit mig störst insikt i ämnet,och att jag känner mig övertygad om att jag i de stora dragen vet vad som fällde Stadsministern. Jag har alltid varit mer intresserad av vilka som beställt än vem som utförde mordet. Även mycket intresserad av varför jag alltid fått känslan av att ingen i ledande ställning känts övertygande i deras hopp att lösa mordgåtan. Har även brottats med tankar som att min positiva bild av Palme kan komma att förändras om hela sanningen en dag skulle komma. Hellre det än att ha känslan av att ständigt känna sig förd bakom ljuset. Just den känslan förstärktes efter Åklagarens lösning. Inför Presskonferensen laddade jag med Aftonbladets live-Tv. Där var Lena Melin och andra kända namn.Alla kända namn som jag normalt uppskattar,men när jag tänker på konversationen där så var det som att jag som tittare blev tillsagd att var som än kommer att presenteras,så får det vara bra nu,efter alla år. Den attityden ogillar jag,och det förvånade mig mycket att höra detta från denna panel. Jag skall avsluta med en önskan,som antagligen inte kan bli av,men vill ändå formulera den: I ljuset av att de allra flesta som lyssnade på Åklagaren inte trodde på hans lösning (så har jag uppfattat det) så önskar jag att Borgnäs och Wall pratade sig samman kring allt där man har samma åsikt,och formade detta till en gemensam berättelse som de åhörare som lyssnade till Åklagaren kan lyssna på som ett alternativ från två mycket insatta journalister,och som även brinner för en riktig lösning. Jag menar inte att man skall peka ut en alternativ gärningsman,utan en pedagogisk genomgång av vad som borde utredas,och varför. Hitta ett bra forum. Låta folket lyssna,och avgöra vad som känns mest trovärdigt.
Går det att begära en förteckning över handlingar i Palmemordet som hemligstämplats efter 2020-01-01? (När förundersökningen lades ner upphörde ju förundersökningssekretessen.)
Precisera gärna vad du är ute efter. Handlingarna förses ju normalt inte med någon hemligstämpel. Det är först när någon begär ut material, som en sekretessprövning sker. Förundersökningssekretessen har gällt generellt fram till nedläggningsbeslutet.
Däremot förhåller det sig annorlunda med uppgifter som emanerar från myndigheter och instanser, som är omgärdade av särskild sekretess, som till exempel UD, Säpo och Must. Där sker i regel alltid en säkerhetsklassning av de handlingar, som upprättas. Men då talar vi förstås inte längre om förundersökningssekretess.
Är det möjligen en förteckning över alla polisiära handlingar som är daterade efter 2020-01-01 som du efterfrågar?
Egentligen alla mötesprotokoll (liknande) med Palmeutredningen vintern 2020. Det verkar ju finnas alternativa spår (ett eller flera) som av någon anledning lagts ad acta under det senaste halvåret.
Ganska snart lär det väl framgå av förundersökningsmaterialet när Skandiamannen utkristalliserade sig som huvudspåret. I samband med Thomas Petterssons bokpresentation hösten 2018 fanns det uppgifter om att Engström senast vid den tidpunkten var den huvudmisstänkte. Bland annat hade SVT fått sådana signaler från personer med insyn i utredningen. Samtidigt är det ju känt att det parallellt har vidtagits en mängd utredningsåtgärder också därefter som handlat om helt andra spaningsuppslag.
Vid presskonferensen den 10 juni framhölls att hela Palmegruppen stod bakom teorin om Skandiamannen. Man kan fråga sig varför det fanns skäl att påpeka detta särskilt. Och framför allt: Är en enighet inom gruppen ens något att sträva efter?
Det som präglat Palmeutredningen genom åren är att det inte funnits någon riktig konsensus bland utredarna om vem eller vilka som låg bakom mordet. Det är visserligen sant att det under en lång period var många som drev CP-spåret, men långt ifrån alla. Mot bakgrund av det bristfälliga grundmaterialet är det ett sundhetstecken att det förhållit sig på det sättet.
Det värsta som kan drabba en utredningsgrupp är tunnelseende. Förundersökningens kvalitet är beroende av att det sker ett ständigt ifrågasättande av den egna inriktningen och de slutsatser man kommer fram till. Den hemläxan verkar man inte alls ha gjort i det här fallet. För i så fall hade åtminstone någon individ med självständigt tänkande inom gruppen kommit runt Stig Engström för länge sedan. Ska vi verkligen tro att detta inte har skett?
Ja, om det hade gått att komma runt honom på ett seriösare sätt än ” han är fel typ ” så hade dem självklart det
Vilken chans Krister Peterson fick när Lisbet gick med på ett möte. Hon ville väl hjälpa till trots sin hälsostatus.
KP kunde ju verkligen ha gjort nåt för att stärka skandiamanns-teorin. Hade han bara gått dit och med en bild och frågat rent ut om SE var gärningsmannen och hon bekräftat det hade hela deras case fått en helt annan ställning.
Det är synd för utredningen att KP inte kände sig frisk (ryggont) och fick avboka mötet. Han blev nog upprörd av att missa hans livs chans.Hela Palmegruppen vart väl upprörda av att missa ett möte med Lisbeth och reda ut frågan om SE.
Alla är väl upprörda över denna missa chans ?
Det är verkligen illa att man inte lyckades få till detta möte. Eftersom LP helst ville ha att göra med personer i högre ställning, kunde väl även den dåvarande riksåklagaren Anders Perklev ha stått beredd i kulisserna, eller någon assisterande åklagare till Krister Petersson. Man borde ha gjort sitt absolut yttersta för att få det hela att gå i lås. Det är tveksamt om det håller att skylla på olyckliga omständigheter. Vilket förhör kunde vara viktigare?
Särskilt intressant i sammanhanget är ju att såväl Mårten som Joakim Palme flera månader före Lisbeths död uttryckte intresse för Thomas Petterssons teorier om Stig Engström – vilket ju i praktiken betydde att de framställde Lisbeths utpekande i rätten av Christer Pettersson som högst diskutabelt.
Jag har lite svårt att föreställa mig att de velat göra sådana uttalanden ifall Lisbeth fortfarande var lika kategorisk i skuldfrågan som hon i alla fall offentligt varit i trettio år.
Det ska också nämnas att det var i februari 2018, mer än ett halvår före Lisbeths död, som Krister Petersson förklarade i TV att han inte trodde att Christer Pettersson var gärningsmannen. I det läget väntade Petersson fortfarande på att få hålla förhör med Lisbeth. Kunde han verkligen ha gått ut offentligt med sin friskrivning av missbrukaren från Rotebro inför ett sådant förhör om han trodde att Lisbeth fortfarande kategoriskt höll fast vid sin tidigare ståndpunkt?
Det vill säga: det är ingen djärv hypotes att Petersson hade anledning att tro att Lisbeth i alla fall övervägde att komma med nya och annorlunda uppgifter. Det är onekligen tråkigt att det ser ut som om vi aldrig får veta vad det i så fall skulle vara.
Varför delegerade inte Petersson det förhöret till Melander exempelvis? Finns något juridiskt skäl till att åklagaren måste hålla förhöret eller hade ett speciellt förtroende växt fram mellan LP och åklagaren som gjorde att hon krävde att få tala med Petersson i enrum? Ytterligare två frågor som tills vidare är obesvarade.
Med tanke på vilka krav som LP ställt under de tidigare skedena av utredningen, så är det väl tveksamt om det hade fungerat med Melander, även om det hade varit det normala.
Det är inte säkert att det skulle ha fungerat, Lisbeth Palme tycks under tidigare skeden ha haft åtskilliga synpunkter på vilka personer i rättsapparaten hon kunde tänka sig att samarbeta med.
Det bästa sättet att visa på problemen kring detta är kanske att citera ur min bok Mordgåtan Olof Palme, sid 392-394. Jag har just tagit upp hur Lars Borgnäs grillat åklagarna Anders Helin och Solveig Riberdahl på frågan om varför utredarna inte sett till att det genomfördes någon rekonstruktion med Lisbeth Palme på Sveavägen. De har inte lyckats med att ge några begripliga svar:
Det är nästan så att man tycker synd om åklagarna som tvingas visa upp sin oförmåga att hantera situationen med Lisbeth Palme när de ska svara på Borgnäs envisa frågor. Men i själva verket kanske han gav dem tillfälle att vädra en frustration som de inte gärna kunde börja tala om offentligt utan att någon frågade dem. När samma åklagare några år senare hördes av Palmekommissionen [som senare fick namnet Granskningskommissionen] var de nämligen fullt frivilligt tämligen öppenhjärtiga.
Och den bild som framträdde var att åklagarna befunnit sig i en ganska tröstlös situation.
Solveig Riberdahl berättade för kommissionen om en betydligt enklare utredningsåtgärd än en rekonstruktion på Sveavägen – nämligen en föreslagen visning av ett antal fotografier för Lisbeth Palme.
Det handlade helt enkelt om att få Lisbeth att gå med på att titta på foton på olika personer där i alla fall en del ansågs vara intressanta ur spaningssynpunkt.
Som Riberdahl sa var sådana fotovisningar ”naturliga i alla mordmål där man har en okänd gärningsman” och där man ska ”försöka pejla fram hur den här personen ser ut”. Det här var under 1987, efter Holmérs avgång, då det inte fanns någon självklar huvudmisstänkt i spaningarna.
Den fotovisningen visade sig vara nog så komplicerad att få till stånd. Riberdahl berättar att rikspolischefen Holger Romander och riksåklagaren Magnus Sjöberg till sist gemensamt bokade ett sammanträffande med Lisbeth för att få henne att gå med på fotovisningarna. Det var en uppvaktning på högsta nivå från rättsväsendets sida, och den fungerade: Lisbeth Palme gick faktiskt med på det de begärde. Men Romander och Sjöberg ville inte fortsätta kontakterna med henne. Åtminstone Sjöberg hade känt att mötet med henne ”inte hade blivit så lyckat”.
Vem eller vilka skulle i så fall hålla i de fortsatta kontakterna? Riberdahl påminner sig att Lisbeth Palme hade ”uttalat synpunkter” på biträdande
riksåklagaren Axel Morath liksom Palmeåklagaren Anders Helin, vilket i klartext betydde att hon var missnöjd med dem och att de inte kunde komma på fråga.
”Men hon hade inga som helst synpunkter på mig, så därför föll valet på mig”, minns Riberdahl. Och därför blev det Riberdahl själv som i olika omgångar fick visa Lisbeth Palme fotona.
Man skulle ju kunna ha tänkt sig att en sådan uppgift borde ha skötts av polisen. Men i efterdyningarna av besvikelsen över Holmér ville inte Lisbeth Palme ha kontakt med någon polis över huvud taget.
Åklagarna gjorde en gång försöket att presentera Hans Ölvebro och en erfaren och kompetent kommissarie, Paul Johansson, för Lisbeth Palme. Men, som Jörgen Almblad sammanfattade resultatet: ”Det gick inte.”
Riberdahl förklarar för kommissionen att det nästan var givet att det inte skulle fungera med Paul Johansson. Det berodde på att Lisbeth Palme ”ville bli bemött på en viss nivå”:
”Och jag tror inte, det låter fånigt, att Paul Johanssons status riktigt räckte till. Det jag säger nu är inte sagt i någon elak mening gentemot Lisbeth
Palme heller, men jag tror att hon hade den uppfattningen.”
Ölvebro, som ju hade lite högre status än Paul Johansson, kom på kant med Lisbeth Palme av andra orsaker under det här mötet. Han försökte berätta för henne hur det var tänkt att polisens spaningsarbete skulle organiseras i fortsättningen:
”Jag sa då att vi ska arbeta på det sätt som vi polismän normalt arbetar, bedriva en vanlig mordutredning. Det passade inte fru Palme att det var ’normalt’. Så efter det har jag inte träffat henne.”
Så beskrev Ölvebro saken hösten 1995. Då hade han varit spaningsledare i mer än sju år, men i stort sett varit utan kontakt med den person som samtidigt hade tre viktiga roller i mordutredningen: hon hade varit mordoffrets hustru, hon hade blivit beskjuten tillsammans med mordoffret och hon ansågs allmänt vara det viktigaste vittnet på Sveavägen.
Efter de misslyckade försöken att introducera representanter för polisen hos Lisbeth Palme blev det klart att Riberdahl fick sköta kontakterna tillsammans
med Jörgen Almblad som Lisbeth också bestämt sig för att acceptera.
Med Anders Helin var det alltså mera komplicerat. Lisbeth Palme ville inte ha någon som helst kontakt med honom, berättar han för kommissionen.
Under Palmerättegången var det han som skulle förhöra henne, men de pratade inte med varann utanför rättssalen vad han kom ihåg. Med ett undantag:
”Jag gick in och hälsade på henne och frågade om hon hade något emot att jag sa du till henne under förhandlingen, för det brukar vi göra.”
Det gick an, men Lisbeth Palme svarade ”mycket avmätt och kort” på Helins förfrågan. Någon mer egentlig kontakt mellan henne och Helin blev
det inte.
Nja, det tycker jag faktiskt är en djärv hypotes. Varken Krister Petersson eller sönerna hade väl egentligen någon anledning att tro att Lisbeth skulle komma med annorlunda uppgifter. Däremot fanns det hur som helst behov av att höra henne för att om möjligt kunna komplettera och förtydliga hennes målsägandeutsaga. Och om hon dessutom, direkt eller indirekt, hade kunnat bekräfta att Engström hade befunnit sig som vittne på platsen, så hade det ju förändrat hela förundersökningens inriktning.
Mårten Palme har ett flertal gånger, senast den 10 juni, gett uttryck för uppfattningen att Lisbeth inte hade ändrat ståndpunkt om sitt utpekande av Christer Pettersson. Några sådana signaler tycks hon i varje fall inte ha sänt ut till den närmaste omgivningen under sina sista levnadsår. Så här sa Mårten i Veckans brotts kvällssändning:
-Jag har fått den frågan väldigt många gånger under dagen här, hur hon hade reagerat, och det kan jag naturligtvis inte med säkerhet säga, men jag tror nog att hon var så väldigt övertygad om sitt utpekande av Christer Pettersson, så jag tror inte att hon hade ändrat sin uppfattning.
Samtidigt har såväl Mårten som Joakim, för att ge ytterligare stöd åt Engströmhypotesen, lyft fram tveksamheterna omkring CP-konfrontationen, men det finns inget som indikerar att detta i sin tur skulle vara kopplat till att deras mor hade ändrat uppfattning om tillförlitligheten i utpekandet.
Du kan förstås ha rätt. Men desto mer anmärkningsvärt i så fall att Krister Petersson provocerade Lisbeth genom att offentligt och kategoriskt avfärda Christer Pettersson som gärningsman. Det hade han ju ingen som helst skyldighet att göra när han intervjuades i februari 2018, i ett läge när han fortfarande hade anledning att hoppas på att kunna hålla ett förhör med Lisbeth.
Vi har tidigare varit inne på att Krister Petersson vid flera tillfällen har fällt en del obetänkta yttranden. Med facit i hand är det säkert en hel del formuleringar som han ångrar. När det gäller det specifika uttalandet i Veckans brott om Christer Pettersson, så verkar inte heller detta ha varit något planerat utspel från åklagarens sida. Om inte Camilla Kvartoft hade varit så oerhört envis, så hade han troligen inte redovisat sin egen ståndpunkt i frågan. Kort tid senare förtydligade han sig också i Efterlyst, där han nu tryckte på juridiska formalia och menade att det var huvudskälet till att utredarna inte aktivt arbetade med CP-uppslaget. Kanske kände han redan då att hans uttalande kunde inverka menligt på ett eventuellt kommande förhör med Lisbeth Palme.
För all del, visst kan man föreställa sig att KP är en person som inte alltid tänker sig för. Men han har i olika sammanhang beskrivits som en kompetent jurist, vilket bör innefatta att han har vett att väga sina ord.
Och i så fall har jag svårt att förstå hur han skulle kunna ha missat att han som Palmeåklagare särskilt måste vakta sin tunga om han inte ville stöta sig med den kanske mest centrala personen i hela utredningen, Lisbeth Palme.
När han sa att han inte trodde på Christer Pettersson som gärningsman talar vi alltså om det första uttalandet på officiell nivå i Palmeutredningen med den innebörden.
Och det handlade alltså om att avfärda den enda person som åtalats för Palmemordet. Bakom det åtalet hade biträdande riksåklagaren stått. Och RÅ hade senare, ett antal år efter den friande domen, lämnat in en resningsansökan för att få en ny rättegång och få Christer Pettersson fälld.
Vi pratar alltså inte om att KP i förbifarten yttrat sig om gärningsmannaskapet bakom en cykelstöld.
Missförstå mig rätt: jag uppskattar att Petersson drog slutsatsen att Pettersson var oskyldig. Men jag kan inte förstå varför han skulle säga det just när han väntade på att få förhöra Lisbeth Palme.
Om han inte hade förhandsinformation om att hon hade ändrat sig från sitt utpekande, kan det ha varit så att han ville skaka om henne inför förhöret genom att gå ut i TV och säga att hon hade helt fel trots sin självsäkerhet?
Eller ville han försäkra sig om att hon inte skulle gå med på ett förhör?
Eller var det bara, som du, Mikael B, är inne på: att han var extremt obetänksam?
Om Lisbeth Palme på allra minsta sätt hade antytt att hon var beredd att komma med annorlunda uppgifter än tidigare, lär väl sönerna ha varit angelägna om att förmedla detta senast den 10 juni i år. Det gjorde de faktiskt inte. Då verkar det inte heller sannolikt att Krister Petersson skulle ha fått några sådana signaler 2017-2018 innan kommentaren om CP undslapp honom i Veckans brott. Och sedan har han alltså på olika sätt försökt att släta över detta, vilket tyder på att det inte var något planerat utspel.
Det är lite vanskligt att dra slutsatser om hur sönerna har tänkt. Om Lisbeth på något sätt antytt en ny attityd men inte gjort något uttalande kan det inte ha varit lätt att försöka referera henne när hon var avliden.
För min del associerar jag också till hur Joakim i samtal med Skavlan i TV för några år sedan gav bestämt intryck av att hans far försökt få tag i livvakter till biobesöket – en sensationell uppgift. Men när jag frågade Joakim om saken modifierade han sitt uttalande till att han faktiskt inte visste om fadern försökt ringa.
Vet vi överhuvudtaget något om huruvida Lisbeth och sönerna alls diskuterade mordet (specifika spår, potentiella gärningsmän o.s.v.) i någon större utsträckning efter rättegångarna mot Christer Pettersson? Är det tänkbart att Lisbeth därefter betraktade hela fallet som fullständigt utagerat? Jag talar alltså inte om värdet av hennes komprometterade utpekande CP eller om hon verkligen trodde att det var han, utan om att hon eventuellt så att säga stängde och låste den dörren i princip för gott efter frikännandet av i hovrätten.
Det er nok meget – MYCKET – vanskeligt at ræsonnere sammenhængende om Krister Peterssons bevæggrunde og handlingsspektra som Palme-chefanklager m.v. På det punkt vil jeg i hvert fald tilråde stor forsigtighed, hvilket absolut ikke skal opfattes som et forsvar for KP, som jeg ikke stoler på; det er blot en logisk-analytisk diagnose.
Hvad angår Palme-familien, tør jeg godt gætte på, at sønnerne var mindre fundamentalistiske, og bevægede sig tidligere i GM-spørgsmålet, end moderen.
Du har tidligere, mere udførligt, været inde på Skavlan-samtalen med Joakim Palme, hvor denne giver en ganske rigtigt sensationel oplysning om et meget vigtigt emne. Jeg håber, det er i orden, at jeg her holder mig til en lidt længere version? Du kan jo bare rette de fejl og unøjagtigheder, der måtte være i min fremstilling.
Der var således på ingen måde tale om uforpligtende smalltalk, som hvis gæsten lige havde været ved at lægge op til en sjov anekdote om det fjerne familiemedlem NN Palme, der vist forresten samlede på Royal Doulton figurer, eller var det legetøjsbamser…
Nej, det er en særdeles alvorlig sammenhæng, og dér sidder Joakim Palme så og meddeler den undrende offentlighed, at Olof Palme ønskede, og aktivt søgte (men altså ikke fik), livvagtsassistance til den fatale biograftur.
Da du ifølge din tidligere gennemgang spurgte ind til baggrunden for udtalelsen, viste det sig som bekendt, at virkeligheden var noget anderledes: JP fortæller i faktaform seerne noget, som Lisbeth Palme har fortalt ham, at Olof Palme har fortalt hende, at Olof Palme ville gøre lidt senere (åbenbart i forbindelse med at han kom i enrum på boligens overetage) – mens det fra autoritativ livvagtsside kategorisk benægtes, at der nogensinde kom en sådan opringning fra statsministeren den aften, hvilket indtil videre, så vidt jeg ved, ikke ses at modsiges af tilgængelige objektive data i øvrigt.
Dette optrin synes, hvad enten OP så faktisk søgte at tilkalde livvagter eller ej, ganske repræsentativt for Palme-familiens niveau, naturligvis begyndende med, og domineret af, Lisbeth Palme, under hele sagsforløbet fra 1986-2020: Familiemedlemmernes troværdighed, ikke mindst i forbindelse med direkte/indirekte udpegninger af GM-kandidater eller -miljøer samt kommentarer hertil, er fortsat noget lavere end din, Gunnar Wall – og så har jeg udtrykt mig venligt.
Leif GW Persson har på TV4’s Nyhetsmorgon i et fjernt tilbageblik få dage efter Lisbeth Palmes død beskrevet sin oplevelse af hende, da hun (en håndfuld år før mordet, hvis jeg ikke husker helt galt) gik på et doktorandkursus på universitetet, om samspillet mellem sociale faktorer og psyken: Hun fremstod da som meget dygtig og intelligent (afgjort hans bedste elev, sagde han), venlig, uhøjtidelig, med humoristisk sans og ikke spor fin på den som statsministerfrue. Leif GW nævnte også, at LP efter mordet især i en formentlig ret sen fase (?) havde forandret sig kraftigt.
Læsere kan selv bedømme, hvordan hendes adfærd under statens mere eller mindre helhjertede forsøg på opklaring af MOP, lige fra mordnatten og fremefter, f.eks. som ovenfor beskrevet i bloggens ret afslørende udpluk fra ”Mordgåtan Olof Palme”, harmonerer med diverse, divergerende, opfattelser af LP.
I samme forfatters bog ”Huvudet på en Påle” har en anden GW, som vi vel alle ved, blandt meget andet givet SIN detaljerede forklaring på Lisbeth Palmes uhyre specielle forhold til sagens parter, mål og midler. Den anbefaler jeg gerne, at man køber – bogen, altså
En intressant frågeställning här är om åklagaren rent formellt hade kunnat gå fram med Christer P. igen som gärningsman, i varje fall utan nya bevis / omständigheter. Vad jag förstår finns det regler som förhindrar rättssystemet att anklaga en frikänd person i alla instanser för samma brott igen. Isåfall om åklagaren var inriktad på att presentera en lösning kunde Christer P. vara utesluten av det skälet.
För en ny rättegång om Pettersson levat hade ju krävts resning beviljad av högsta domstolen. Vad som gäller vid utpekande av en avliden som friats vet jag faktiskt inte. Någon annan?
Många skulle nog säga att det inte hade varit juridiskt möjligt för KP att lägga fram Christer P. som gärningsman. Själv har chefsåklagaren också betraktat den vägen som stängd, men rimligen har han hela tiden varit medveten om en nödutgång.
Låt säga att det framkommit konklusiv, teknisk bevisning mot CP. Vad skulle då KP ha gjort? Jag håller det för troligt att han skulle ha gått fram på en motsvarande presskonferens och förklarat att denna bevisning sannolikt skulle ha räckt för en resning till nackdel för CP. Sedan hade han tillfogat följande: ”Men eftersom jag inte kan begära resning mot en död person, har jag fattat beslut om att lägga ned förundersökningen.”
I alla ärenden är det förstås centralt vilka tidigare åtgärder som rättssamhället vidtagit mot en misstänkt. Här har som bekant också den tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem gjort en helt annan bedömning än KP vid utpekandet av Stig Engström. Det gäller inte minst det beslut som fattades 1987, då Engström lades ad acta såsom varande på brottsplatsen.
Beslutet går naturligtvis inte att jämföra med en friande dom, men enligt Alhem är detta likafullt en central åtgärd från rättssamhällets sida. Om det nu var ett felaktigt beslut, så hade i så fall utredarna många år på sig att rätta till misstaget, vilket man aldrig gjorde under Engströms livstid. Alhem menar därför att den viktiga utredningsåtgärden måste tolkas till den misstänktes fördel och med avseende på kap. 6 i Europakonventionen ställer det utpekandet i mycket tvivelaktig dager. Överåklagaren instämmer sedan i den övriga kritiken som har framförts från en mängd framstående jurister när det kommer till den svaga bevisningen.
Jag får svara på min egen kommentar här istället för på Gunnar W. eller Mikael B. nedan som av någon anledning inte har något svara alternativ.
Med tanke på att sedermera inga nya omständigheter redovisats som direkt talar för eller emot Christer P. som mördare så håller jag åklagarens ”nej” som ett tvingande juridiskt svar, vilket han tydligen senare även förtydligade att det var. Och sålunda ingen indikation på att Lisbeth P. kommit med nya uppgifter. Om åklagaren svarat ”ja” hade det i retrospekt varit mer anmärkningsvärt.
För den som tycker Engström hypotesen är stark gör det Christer P. omöjlig som mördare men om vi ska hålla oss till denna tråd framstår det som alltmer olyckligt att åklagarens möte med Lisbeth P. inte blev av.
Min version av WordPress är så utformad att det finns en bortre gräns för hur många svar på svar som kan förekomma. Jag kanske byter till en annan version, men det är inget som kommer att ske den närmaste tiden. Till dess får man hitta andra lösningar, precis som du gjort.
Gunnar
”Och i så fall har jag svårt att förstå hur han skulle kunna ha missat att han som Palmeåklagare särskilt måste vakta sin tunga om han inte ville stöta sig med den kanske mest centrala personen i hela utredningen, Lisbeth Palme. ”
Men var hon den mest centrala personen i hela utredningen för KP ? I den här intervjun verkar han ju räkna bort uppgifterna hon lämnat. Det fanns ju ingen anledning att vakta tungan om hennes uppgifter ändå inte betydde nåt för honom.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/palmeaklagaren-tror-inte-christer-pettersson-ar-mordaren
Så länge hon levde bör hon i vilket fall ha varit en central faktor i den lösning han tänkte lägga fram. Även om han planerade att underkänna hennes utpekande.
Själv misstänker jag familjen Palme tror sig vara familjen Ceaușescu: Den de pekar på skall slängas i fängelse på livstid (gärningsmannen kan variera,det spelar ingen roll. Det viktiga är att det finns en officiellt skyldig och att han straffas). Den misstänkte kan se ut som Pettersson eller som SE, de är inte alls lika men skyldiga är de, eller i alla fall minst en av dem. Officiellt.
Själv tror jag Holmer och hans beskyddare bara agerar som i Göteborg. Lite teaterspel för populasen, de som inte tänker utan röstar med partiboken.
Det är inte första gången som konstiga förklaringar till att de aldrig gått till botten med så kallade ödesfrågor.
Såg Lisbeth ett oskyldigt vittne som hon pekade ut som mördaren? Enligt Lennart Gustafsson var det så, och kanske Lisbeth har varit medveten om det under lång tid?
Den ingångsrapport Gustafsson
hänvisar till bör offentliggöras tillsammans med eventuella utredningsåtgärder de vidtagit.
Om Lennart läser mitt inlägg får han gärna förklara vad detta handlar om egentligen.
Var KP. lösningen på spåren? Fick inte den riktiga lösningen komma fram, utan man tog nödlösningen och skyllde på SE. i stället? Vid presentationen var KP. som förbytt från sina tidigare så positiva tankar om en lösning. Lite trött och sliten samt verkade tveksam till sina egna teorier om SE. som skyldig. Ett halvår tidigare vid frågor om SE. hette det : Jag har en egen teori om händelsen och gärningsman, där det kan ev. bli tal om åtal. Blev det en form av mörkläggning? Det måste ha funnits annat, för något åtal var ju inte alls att tänka på, mot en avliden som SE.
En fråga, vilken blå färg hade telefonkatalogens Stockholmsdel A-M på den tiden? Kanske någon kan vara behjälplig? Jag tänker på Nicola F:s iakttagelser av jackan på den man som går bakom makarna Palme. Hittar bara en bild av en katalog från 1969 och den blå färgen är inte i närheten av färgen på Anders B:s jacka i alla fall. Försöker skapa mig en bild av vad Nicola F egentligen ser.
Här är en packe från några år senare:
https://www.bukowskis.com/sv/lots/1207551-dan-wolgers-telefonkatalog-1992
Kan inte svära på att det var samma på 80-talet, men bilden stämmer med hur jag minns den.
Tack!
Jag får fram från 1981, dock väldigt bleknade:
https://www.tradera.com/item/2918/399884468/3-st-telefonkataloger-stockholm-fran-a-till-o-och-gula-sidorna-fran-1981
Och från 1969:
https://www.tradera.com/item/2943/397405463/komplett-samling-telefonkataloger-region-stockholm-ar-1969
Simon A
Här är kataloger från 1979. Jag har sett fler foton tidigare även från 80-talet och färgen varierar. Det kan vara så att det gjordes vissa förändringar i färgsätttningen och/eller att de förvarats på olika sätt och färger har bleknat. Det ligger väl nära till hands att tro att det inte var någon diskret blå färg då NF särskilt lade den på minnet.
https://imgur.com/A6V5ajy
I hyllorna hos KB idag är det just denna variant man hittar på 1980-talet, men dessvärre har jag också kunnat konstatera att det även trycktes upp kataloger i den andra blå nyansen. Detta gör NF:s vittnesmål svårtolkat.
Tack Emma och Mikael B. Ja vittnesmålet är svårtolkat. Troligt det är Anders B han ser. Att det är SE håller jag praktiskt taget som uteslutet. Återstår då en möjlighet att det är GM han ser. Det är därför jag trycker på om just detta. 🙂
Vissa väl insatta journalister utesluter inte att mordet på Olof Palme föregicks av ett kort möte med mördaren. Detta har sin grund i flera vittnesuppgifter som kan tydas på det sättet. Det har också antytts att makarna Palme kanske rent av var flyktigt bekanta med gärningsmannen och att fru Palmes reaktion efter skotten skulle kunna tyda på att så var fallet, https://www.youtube.com/watch?v=1fgIe_rv-ps
Före detta Palmeutredaren Alf Andersson bedömer att mördaren var en professionell gärningsman utbildad i vapenhantering och närstrid, möjligen militär eller polis. Två av flera anledningar till Anderssons slutsats, är valet av såväl vapen som ammunitionstyp, https://www.youtube.com/watch?v=kgyioVhdnlA .
Med detta som bakgrund är det rimligt att ställa frågan om några medlemmar av Palmes dåvarande eller tidigare livvaktsstyrka (8+1 i reserv) varit föremål för några utredningsåtgärder. Dessa individer torde ju vara ytligt kända av båda makarna. Med utredning avser jag inte de självklara förhör som naturligtvis hållits.
En motfråga man också måste ställa sig, är om det är rimligt och etiskt försvarbart att vidta mera djuplodande utredningar, endast på grundval av ytlig bekantskap och återkommande kontakt med båda makarna, i kombination med kontinuerlig vapenutbildning och träning?
En sådan djupare undersökning torde ju ha varit en mycket obehaglig och grannlaga uppgift för Palmeutredningen att ta sig an. Speciellt om detta kommer till undersökningsobjektens kännedom. Känner någon av er till om några sådana utredningsåtgärder mot dåvarande eller tidigare medlemmar av livvaktsstyrkan har vidtagits?
Efter att under flera år följt debatten om utredningen av mordet på Olof Palme kan jag bara konstatera att Åklagarmyndigheten kommit till vägs ände och inte förmår att lagföra gärningsmännen för mordet.
Jag tänker inte nedlåta mig till att kommentera det senaste osmakliga tilltaget att använda en avliden mans tillika vittne som förevändning till att lägga ned förundersökningen.
Det nuvarande rättsliga läget beskrivs träffande av ”The Coalition for the ICC”
The ICC & universal jurisdiction: Two ways, one fight
Yet the ICC has a specific mandate, focused on the prosecution of those bearing the greatest responsibility in States that have ratified, or accepted, the Rome Statute.
Within that group, the ICC only has jurisdiction if States are unwilling or unable to prosecute alleged perpetrators.
Källa: http://www.coalitionfortheicc.org/ne…ways-one-fight
Eftersom Olof Palme var särskild medlare för FN i Iran-Irak-konflikten och mycket har presenterats i debatten om Iran-Contra-affären samt även svensk t deltagande i export av krigsmaterial till en av de krigförande parterna är det av intresse hur FN uttrycker sig visavi ICC.
In New York on 17 July 2014, the Permanent Mission of Italy to the United Nations hosted an event to commemorate the Day of International Criminal Justice, titled
”The United Nations and the International Criminal Court: Partners of Shared Values.”
H.E. Mr. Ban Ki-moon, Secretary-General of the United Nations, called once again for universal ratification of the Rome Statute (…) He also noted that the United Nations is ”proud to remain deeply involved in assisting Member States to better address impunity at the national level.”
Källa: https://www.icc-cpi.int/Pages/item.aspx?name=PR1031&ln=en
Nu när Krister Petersson har nått vägs ände låt the International Criminal Court i Hague ta över fallet. De har medlen och metoderna att garantera en rättssäker handläggning och beskydda vittnen som kommer att vittna mot mäktiga intressen inom nationella och främmande makters säkerhetsorganisationer.
Om udgangspunktet er, SE inte er gerningsmand (eller involveret i gerning), står tilbage at forklare hans adfærd efter mordet:
– Han ringede til Skandia lørdag formiddag for at være sikker på, han kunne bevise, han kom ud før mordet, så han kunne være et godt vidne.
– Han løj om sin førstehjælp af Palme for at fremstå som helt.
– Han løj om, han hjalp politiet med fortælle, hvor morderen løb hen, for at fremstå som helt.
– Han opsøgte SVT, lod sig filme, herunder småhånede politiet, for at slå sin helterolle endnu tydeligere fast.
– Han løj senere under ed i retssagen mod CP for at fastholde sin helterolle.
Få mennesker ville gøre, hvad SE gjorde. Man SE kunne være narcissist, og narcissister har som bekendt et stærkt behov for at få bekræftet et selvbillede af omgivelser og derfor parate til at lyve, hvor almindelige mennesker siger sandheden eller tier. Men hvor langt vil en narcissist gå? Ville han insisterende komplicere politiets efterforskning af mordet på en statsminister, agere ”som en elefant i en glasbutik”, for at få bekræftet sit selvbillede?
Jeg er ikke psykolog, men jo mere mere jeg tænker over det, desto sværere bliver det for mig blot at forklare SE’s adfærd med stemplet ”narcissist”.
Ja jag får för mig att han faktiskt i början bara försöker vara behjälplig så gott han kan. Han är lite den typen om ni förstår hur jag menar. Det var ju också väldigt oklart från början vilka tider som gällde. SE kan mycket väl försökt hjälpa till att få fram vilken tid mordet skett. Efter några rundor gav han väl helt enkelt upp. Vem skulle inte gjort det när spaningsledningen tycktes mer intresserade av att jaga spöken än att lösa mordet.
Men hvorfor lyver han?
Jag tror (Obs tror) att SE är en av dessa som ser sig själv som mer delaktig i saker än vad dom egentligen är. Han ser sig själv som varande på mordplatsen och är därmed alltså (enligt hans sätt att se det) delaktig i det som sker på mordplatsen. Han ljuger egentligen inte i den meningen men tilldelar sig själv större betydelse än han har. Jämför med när du pratar med exempelvis dina grannar och dessa säger att ”dom” renoverat badrummet eller tapetserat om sovrummet. I själva verket menar dom att dom betalat en byggfirma att renovera badrummet eller en målerifirma att tapetsera. Obs jag är ej heller psykolog. Menar bara att sådant här sätt att uttrycka sig är vanligare än man kanske tror. Talade med en granne bara häromdagen och han sade att han hade bytt kamrem på bilen, att det var dyrt som sjutton. Han menade egentligen att det var verkstaden som bytt den men att det var han som fått den stora äran att betala kalaset. Han var ju delaktig i bytet 😉
I princip alla hans vänner, släktingar och bekanta nämner ju i förhör och medieintervjuer att han överdrev, blåste upp sin egen roll och sökte strålkastarljuset, att han var djupt osäker och behövde uppmärksamhet och bekräftelse. Det var tydligen ett mycket framträdande drag i hans personlighet. Detta framhävs till och med i Thomas Petterssons bok, där han ju stenhårt driver tesen att Engström var skyldig.
Det vore väl med tanke på det mer förvånande om han hade lämnat ett vittnesmål som INTE var halvsant och fullt av överdrifter.
I en intervju med Svenska Dagbladet dagen efter mordet säger SE att han inte hörde skotten, utan kom fram till mordplatsen när Palme redan låg på marken.
Det troliga är att tidningen inte fått med alla uppgifter i artikeln. Enligt en granne redogjorde ju SE redan på morgonen den 1 mars för händelsen. Han berättade då att han hade hört ett skott när han närmade sig Dekorimahörnan. Detta upprepade han senare för Roland B vid halvtolv och för polisen fyrtio minuter senare.
Skulle Sverige släppa in expertis från utlandet för att försöka lösa Palmemordet? Jag tror att icke! Dom stoppas redan innan dom ens hunnit börja. Det finns ju mängder att välja på/ Krim- teknikers, gärningsmanna
profilgrupper som lyckats även i de totalt omöjliga fall. Även fast dom skulle få börja, tror jag nog att dom skulle lämna i Holmers trappa. Hit men inte längre.
Nu tror jag du förstår lite fel. ICC har jurisdiktion att döma gärningsmännen. Det är inte Sverige som prövas av ICC utan mördarna. Varför skulle Sverige och dess regering skydda mördare, det förstår jag inte. Det finns ingen motsatsställning mellan Sverige och ICC, tvärtom.
Stefan B. Nej de e ju sant, men en offentlig lösning som skulle skada Sverige som nation kommer nog aldrig att godkännas. Det är inte mördaren man vill skydda, men i vissa fall kan det vara en fördel, beroende på motivet och de inblandade. Det kan vara så besvärligt motiv att ett avslöjande skulle vara rena rama katastrofen.
En lösning av mordet på Olof Palme i form av en rättegång i ICC’s format kan aldrig vara till skada för Sverige som nation.
Vad som skadar Sverige är ett rättsväsende som inte förmår lagföra förövarna.
Oavsett motiv och vilka förövarna än är så är det rätta att göra att lagföra dem. Mord skall inte förbli ostraffat av något skäl i en rättsstat.
Det som inte uttalats varken av Hans Melander eller Krister Petersson är om de tror att Lisbeth verkligen sett Christer Pettersson, eller om de tror att det var en helt annan person.
Hans Melander:
”Lisbeth Palme har ju pekat ut Christer Pettersson vid en konfrontation. Konfrontationen kan man ha synpunkter på, och man ska ju dessutom vara medveten om att vad Lisbeth Palme gjorde var ju att hon pekade ut den man hon såg när hon vände sig om och tittade upp. Hon har alltså inte sett själva skjutningen, hon vet inte vem det är som avlossat vapnet, utan det som hon säger är att Christer Pettersson är den personen som hon såg när hon vände sig om. Det är intressant att hålla i minnet.”
Kanske hör det till spelet att inte yppa det som många tror: att hon egentligen sett vittnet Anders B. Men uttalandet är ju förvirrande.
Håller de öppet för möjligheten att hon verkligen sett Christer Pettersson på mordplatsen?
Scenariot måste ju då bli att den kriminelle dråparen, alkoholisten och narkomanen stått och tittat på när den fridsamme grafikern Engström kallblodigt mördade Palme.
För att komma runt detta måste ju Melander och Petersson förklara hur de har tänkt runt detta.
Anders B var enligt de foton man sett inte direkt förväxlingsbar med CP, men betydligt mer lik CP än Engström.
Jag antar att den ingångsrapport som Lennart Gustafsson hänvisar till kan ha en viss koppling till detta.
https://polistidningen.se/2014/05/lennart-gustafsson-tanker-pa-palmemordet-varje-dag/
Det vore för bedrövligt om de försökt nåla dit CP genom en observation som de redan då visste var falsk; att hon egentligen sett ett oskyldigt vittne.
Det vore dubbelt bedrövligt om de nu givit upp dessa försök, för att i stället nåla dit en annan oskyldig. Genom att avfärda hennes vittnesmål.
Om det nu är så att även KP och HM håller det för troligt att Lisbeths observation gäller Anders B, så borde det inte vara så känsligt att säga det.
Alla förstår vi ju att Anders B var ett oskyldigt vittne som i så fall råkat bli förväxlad av Lisbeth.
Viss respekt kan man förstås ge dem för att de av integritetsskäl låter frågan bli hängande, så skedde i fallet CP, och eftersom Lisbeths trovärdighet nu ifrågasätts, och blir ett bärande fundament i utpekandet av Engström, så måste man kunna kräva att de förklarar sig på denna punkt.
Vem såg Lisbeth om det inte var gärningsmannen?
Ja, og hvis Lennart Gustafssons tilbageskuende 2014-sammenfatning af indgangsrapporten og efterfølgende konklusioner & korrektioner er rigtig, så kan scenariet, kombineret med en eventuel fortsat officielt gyldig CP-identifikation, blive endnu værre, endnu mere paradoksalt, endnu mere surrealistisk, for så har
”den kriminelle dråparen, alkoholisten och narkomanen stått och tittat på när den fridsamme grafikern […] kallblodigt mördade Palme” … hvorefter *den kriminelle dråparen* ”sprungit fram för att hjälpe” (offeret/ofrene, ikke gerningsmanden, forstås).
Citat 1 her stammer naturligvis fra Jörgen G ovenfor, mens nr. 2 (”sprungit …”) forekommer i Polistidningens artikel.
Gustafssons sammenstilling i Polistidningen afspejler vel især den indledende efterforsknings kaotiske karakter, og evt. ytringssituationen 2014 med et interviewende & refererende mellemled (?), for ellers forlyder der da vist intet om, at det skræmte vidne AB ”iklädd blå täckjacka och […] mössa” handlekraftigt skulle være sprunget frem for at hjælpe nogen!?
Det er alt sammen meget forvirrende, men der kan nok dengang i 1986 og lidt frem tilmed have været forskellige opfattelser af observationens – altså Lisbeth Palmes af manden på hjørnet – kvalitet og anvendelighed.
I hvert fald er LGs konklusion i politibladet 2014 utvivlsomt, at den nævnte indgangsrapport inklusive den angiveligt fejlagtige GM-udpegning slet og ret ”glömdes bort”. Der siges dog intet om, hvad I-rapporten så blev erstattet af i praksis.
”Personen visade sig senare vara identisk med ett annat vittne […]”, hedder det i Polistidningens sammenfatning af LGs opfattelse (også af indgangsrapporten?) og udtalelser … men hvornår / *när* var/er ”senare”? Og hvad tænker LG i dag helt præcist om denne personobservation ved Dekorima?
Op til den 20. april i år, kl. 16:38, i anledning af det da seneste udspil fra Lars Borgnäs syntes blogbidragyder Lennart Gustafsson (der ved den tid var ”så jäkla trött på alla andra tokiga teorier”), næppe at operere med hverken et mødescenarie eller en relativt langsom, faseopdelt GM-flugt.
Måske kan jeg engang i næste uge vende tilbage med et forhåbentlig brugbart rids over problematikken omkring CP-identifikationen m.v. I øjeblikket har jeg desværre kun et givetvis mangelfuldt og fejlfyldt oplæg om emnet
Jörgen G
Du postade ritningar över Skandiahuset vån 4-7.
https://gunnarwall.wordpress.com/2020/06/12/ar-du-saker-pa-att-inte-engstrom-hade-alibi-krister-petersson/#comment-17639
Har du möjligen någon över bottenvåningen? Jag försöker utröna om det fanns någon förbindelse mellan Dekorimabutiken och andra lokaler.
Emma.
Tyvärr har jag inte det. Jag skulle också vilja veta mycket mer om
planritningen 1986. Jag tänker mig att Thulehuset är ombyggt ett antal gånger från starten, men exteriört har inte så mycket ändrats. Helt andra butiker och ingångarna är nu flyttade i den senaste väldigt omfattande ombyggnationen.
Jag har tänkt att gå till stadsbyggnadskontoret och fråga, men har inte kommit mig för det.
Skulle gärna vilja veta mer om vad som låg under jorden också. Det är ju en del mytbildningar även runt detta som kan behöva en granskning.
Vad har du för funderingar runt Dekorimabutiken?
Jörgen G
I diskussionerna kring varifrån gärningsmannen kom, var han uppehöll sig och vad vittnen kan eller borde ha sett nämns aldrig Dekorimas varuintag. Sen svävade jag ut i lite fantasier igår så jag ska inte spinna vidare på det. Det kan ha funnits en gallerdörr eller liknande som var stängd vid tillfället och jag hoppas kunna bringa någon klarhet i det. Man kan ju inte få svar på det genom att studera ritningar av bottenvåningen men eventuella sådana skulle vara intressanta av flera skäl, inte minst för att försöka fastslå på vilka sätt man kunde ta sig in i huset från Luntmakargatan.
Rimligtvis fanns det passager mellan alla delar av huset, allt annat vore väl en konstig design. Däremot var de kanske låsta till vardags. Det nämns ju att den andra butiken, La Carterie, som ligger norr om entrén (Sveavägen 44), har nycklar för att få tillgång till lagret och garageinfarten mot Luntmakargatan.
Alf L. Beskriver i förhör den man han sett förfölja paret Palme och även sett vid Grand vara samma man som sköt Palme. Läser man de alla långa förhören med Alf L. passar beskrivningen in på CP. perfekt. Beskrivningen av ansiktet, gropen på ena kinden, stålbågade glasögon, råbarkat härjat utseende, tillknäppt mun, med mera. Har inte känt till att CP. använde glasögon men blev själv lite förvånad när jag såg ett gammalt klipp med CP. där han bär stålbågade glasögon. Den som är intresserad av CP. bör läsa noggrant genom alla dessa förhör med Alf L. Även observera Cheva- mannens beskrivning av den flyende efter skotten. Allt för många ögonvittnen har sett SE. som flyende, hans klädsel har verkligen fastnat på näthinnan hos många, när Cp. redan var långt borta från platsen. Kan inte riktigt släppa CP. som gärningsman. Detta sista jag nu skriver kan förarga Gunnar Wall, men tar ändå risken/ Om det var CP. gjorde han detta för en kvinnlig polis skull, som han kände från sina kvarter. Tror även det blivit lite av ”rör-seende” när det gäller SE. Lätt för vem som helst att bygga en halvt trovärdig historia kring SE:s stolliga agerande vid mordplatsen.
NFC:s knapphändiga utlåtanden om provskjutningarna:
https://drive.google.com/file/d/1vCGQHPqGOVvRFmItYU-RMbiKDo5zuqyg/view
Det är alltså resultatet av skjutningar av två olika vapen som redovisas i dokumentet och det sista är vapnet som är det aktuella i Engström hypotesen ?
Vilken revolver är detta? Det är en .38:a, inte den .357:a som utredarna fokuserade på. Kommer den också ur vapensamlarens utauktionerade lager?
Två vapen alltså! En 38:a som fick -4 och en S&W 357 som fick 0.
Om kulorna var så illa åtgångna som HM säger, så borde inte något annat resultat än 0 vara möjligt.
Att mordvapnet skulle komma från ”vapensamlarens” samling är f.ö ett hugskott som heter duga.
Upphovsmannen till hugskottet är Thomas Pettersson som ”jobbat på sin kant” helt oberoende av palmegruppen.
Trots det kan de inte släppa möjligheten. Det blev ju ändå bara en nolla och inget minus, vilket inte omöjliggör att det kan vara rätt vapen.
Slutsats: ”Om man ger sig f-n på det, så kan även en nolla vara ett bevis”.
Ungefär som med bekännelsebreven.
Nit blev det även där, men inte tusan påverkade det slutsatsen att Engström var gärningsmannen det minsta.
Man kan nog ändå säga att
krister Petersson stod stadigt i stormen, men ibland kan det nog vara fördelaktigare att lägga sig ner.
Nej, det är troligen inte rätt vapen, men det hade väl närmast varit tjänstefel om utredarna inte hade lämnat in dem för analys.
Samtidigt undrar jag hur Lars Borgnäs och andra hade låtit om till exempel något av Ö:s vapen hade fått siffran 0. Då kan jag tänka mig att man hade pressat SKL/NFC och kanske begärt en second opinion. Skulle det inte lika gärna kunna vara +1? Vi får väl se, det är ju en del polisers vapen som har provskjutits, så utlåtandena lär väl i så fall framkomma.
För en sak ska man veta. Även om NFC kan ta tekniken till hjälp, så är det sist och slutligen en okulär bedömning man gör av de olika spåren på kulorna. Siffror låter alltid exakta och bra, men kan också vara bedrägliga.
Det kan väl tilläggas att NFC menar att det fortfarande kan gå att utesluta vapen, vilket naturligtvis har ett värde.
Det har varit känt i alla år att det är osäkert om det någonsin skulle kunna gå att binda kulorna till rätt vapen. Detta sa redan amerikanska och tyska experter 1986.
Så här skrev också granskningskommissionen 1999 (sid 152):
Kulorna är i för undersökningsändamål ganska dåligt skick. De har kunnat användas för jämförande undersökningar av vilken vapentyp de utskjutits ur. De kan vidare användas för att vid jämförelse efter provskjutning utesluta många vapen som mordvapnet. Men de skulle antagligen inte med säkerhet kunna bindas till ett mordvapen. Med andra ord är det möjligt att ”rätt” vapen inte kan bindas till mordet med hjälp av kulorna.
Men det verkar som om denna välkända bedömning fallit i glömska mellan varven och istället ersatts av önsketänkande.
Den formuleringen bör väl ändå tolkas som att det faktiskt också är möjligt att rätt vapen kan bindas till kulorna.
Jag skriver inte detta för att jag vare sig nu har eller tidigare har haft särskilt optimistiska föreställningar om att mordet kommer att lösas med hjälp av ett upphittat mordvapen. Men de formuleringar som kommer nu där möjligheten att binda ett vapen till kulorna i praktiken avfärdas har inte varit den officiella hållningen från mordutredarna under de år som gått.
För mig låter det som om man stretchar ett argument för att understryka att det är lika bra att lägga ner utredningen. Det är som om slutsatserna kring vad som går att bevisas i vapendelen anpassar sig till mordutredarnas önskemål. När det fanns förhoppningar om att hitta ett vapen som med någon form av rimlighet skulle kunna kopplas ihop med Christer Pettersson var mordvapnet en viktig pusselbit. Så länge det fanns förhoppningar om att kunna göra samma sak i utredningen av Stig Engström var det samma optimistiska attityd som rådde. När det visade sig att det inte gick att koppla ett vapen till Engström blev plötsligt sökandet efter ett mordvapen ointressant och meningslöst.
Vad jag förstår är det NFC som självständigt har gjort denna bedömning, men det är förstås lätt att inse att detta kommer att ge upphov till diverse teorier. Rena julafton för alla som driver tesen om mörkläggning.
Sedan är det väl också intressant vad Mattias Göransson berättar om en amerikansk forskningsrapport cirka 53:15 in i detta samtal, även om det förstås vore spännande att höra vad NFC har att säga om den vinkeln:
https://poddtoppen.se/podcast/1500772929/filterpodden/9-palmemordet-efterspelet
Dessutom är det väl så att NFC bara besvarar och utreder de frågeställningar som hamnar på deras bord. Det kan ju vara så enkelt som att ingen av de tidigare förundersökningsledarna, märkligt nog, ställt en fråga av det slaget såsom Krister Petersson nu gjorde.
Det skulle i så fall innebära att landets mest kvalificerade expertis hållit tyst i 34 år för att ingen frågat om det verkligen skulle gå att knyta ett visst vapen till Palmemordet.
Det är förstås tänkbart om man anstränger sig lite. Men om det skulle förhålla sig på det viset talar vi om en rätt bisarr verklighet där en rad ansvariga och högt utbildade tjänstemän på SKL, senare NFC, inte brytt sig det minsta om att jakten på mordvapnet varit den i särklass mest dominerande enskilda insatsen som Palmeutredarna ägnat sig åt.
Tänk er till exempel att två gamla rävar på SKL sitter 2004 och läser den här artikeln i Aftonbladet: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/1k5LOQ/polisen-jagar-en-revolver
Den ene skrattar och säger: ”Kolla här vad det står i blaskan: ‘Polisen fokuserar nu på det kanske enda som säkert kan lösa mordet. Revolvern.’ Vilket skämt!”
Den andre: ”Att du orkar. Såg du matchen igår?”
Den ene: ”Ja, det är klart jag gjorde. Men det finns annat i livet än fotboll. Hör här, bara. Lars Jonsson i Palmegruppen får frågan hur utredarna jobbar vidare nu när Christer Pettersson är död. Vet du vad han svarar?”
Den andre: ”Nä, jag skiter i vad han svarar.”
Den ene: ”Jo, men lyssna. Så här säger han apropå hur de jobbar vidare: ‘Som tidigare, med fokus på vapen och ammunition.’ Vad ger du för det?”
Den andre: ”Jag säger ju det, de vet ingenting. Så har det alltid varit. Snutar är korkade.”
Den ene: ”Nämen hörru, allvar. Ska vi inte tala om för dem hur det är.”
Den andre: ”Nej, för fan. Varför det? De har ju inte frågat.”
Den ene: ”Mm. Du har rätt.”
Att tjänstemän på våra expertmyndigheter inte nödvändigtvis producerar egna tankar, utan endast försöker tillgodose sina uppdragsgivare med svar, har vi väl sett många exempel på genom åren. Hur var det till exempel med snillet som tvättade av Palmekulorna?
Här uttalar sig den nuvarande chefen för vapengruppen hos NFC:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=7498018
Den här delen av NFC:s yttrande är förstås högintressant:
”Kulorna från Sveavägen har dessutom sannolikt aldrig haft potential att kunna bindas till, och därigenom identifiera, det vapen de utskjutits ur. Därmed är det fullt möjligt att det vapen som dödade Olof Palme kan ha passerat SKL/NFC utan att ha kunnat identifieras som mordvapnet”.
Kontentan av detta borde i så fall bli att det förekommit fler vapen genom åren som hamnat på grad 0 (eller vilken skala man tidigare använde). Det förvånar mig att KP inte hade någon koll på detta när han uttalade sig den 10-11 juni. Han sa att han inte visste hur det låg till på den punkten. Det borde vara enkelt att kontrollera en sådan uppgift, men det förutsätter förstås att man är genuint intresserad av svaret.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/beskedet-som-sankte-palmeutredningen-nio-dagar-innan-presentationen
Ja, det finns anledning att diskutera finliret kring frågan om hur stora möjligheter det kan finnas att knyta ett visst vapen till viss avskjuten ammunition. Kvar står i alla fall att det tycks ha funnits en långt gången optimism inom Krister Peterssons utredning om att det skulle vara meningsfullt att jaga vapen som kunde knytas till mordet och till Engström med hjälp av jämförelser med kulorna.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/GGpev4/har-ar-vapnet-som-pekats-ut-som-losningen-pa-palmemordet
Men inte bara KP och hans mannar ju optimistiskt jagat vapen. Det har väl alla palmeutredare gjort ända sedan den dagen då hans Holmér snurrade en revolver runt sin finger likt John Wayne i direktsändning. Ja herre jisses, vilket antiklimax att få veta att polisen har letat upp och provskjutit över 800 revolvrar i all meningslöshet. Ibland undrar jag vad för en typ av stat jag bor i. Den tanken for särskilt runt i huvudet på mig när jag lyssnade på presskonferensen. Hur kan en åklagare tillåtas ta heder och ära av en avliden person inför hela svenska folket innan han och hans medhjälpare ens tycks ha bemödat sig om att ta del av de vittnesmål som med stor sannolikhet hade friat honom? Slöa jurister och slöa poliser är en farlig mix tydligen.
Efter att 10 juni ha lyssnat på Sonny B i SVT angående kulorna (det ska gudarna veta inte var lätt att hänga med i alla hypoteser dock) och nu detta så tolkar jag informationen som att OM man hittar rätt vapen så kommer man också få matchning mot kulorna som kommer hamna på plusskalan beroende på vad vapnet varit med om under dessa 34 år. Det ska bli intressant att jämföra alla 788 provskjutningar och var på skalan dessa hamnat när vi får, OM vi får, tillgång till protokoll från dessa provskjutningar. Jag håller med om att förklaringarna beträffande huruvida man någonsin kan matcha ett vapen mot kulorna överhuvudtaget är förvirrande. Detta är i alla fall min tolkning. Typiskt det inte går att få ett självklart ja eller nej ens i denna fråga när det gäller den här mordutredningen. Att det gått troll i det hela är liksom bara förnamnet.
Att gärningsmannen haltade går som en röd tråd genom de vittnesmål som avser händelserna på mordplatsen. Vidare så är samstämmigheten stor i att mördaren sprang ganska långsamt med stora steg. Som vittnet Leif uttryckte det, han älgade fram.
Detta stämmer ju in rätt bra på CP men inte alls på SE. Kolla videon https://www.youtube.com/watch?v=_U7QiVDk9z4. SE haltar inte det minsta, han springer med korta och snabba steg. Alltså precis tvärtom mot vad vittnena säger. Förresten är det någon som sett en älg springa som SE gjorde? Den älgen skulle jag vilja se!
Den enda rimliga antagandet är att SE omöjligt kan vara gärningsman då han rörde sig på ett sätt som står i total kontrast till hur mördaren rörde sig.
Ja, även Victor G hade ett väldigt speciellt sätt att röra sig enligt Börje Wingrens bok. Nu tror jag iofs varken på Victor G, Christer P eller SE men iakttagelserna om rörelsemönstret hos GM kan vara nog så viktigt om vi åtminstone ska utesluta SE. Vad beträffar SE har vi ju utmärkt dokumentation tack vara SVT-inslaget. Oavsett vad han gör i inslaget så varken haltar han eller springer ”som en älg” precis som du konstaterar.
Under tiden som det var fritt tillträde till KB:s arkiv läste jag följande på DN.
Jag skrev av det eftersom jag var osäker på om jag skulle hitta det igen.
Om någon med tillgång till artikeln kan bekräfta att jag citerat rätt är det välkommet.
Anne-Marie Åsheden skrev den 27/7-87:
”Som en ödesfråga framstår nu vad musikläraren Inge M och herr B är värda som vittnen. Mordutredarna vill också veta exakt var Herr B skiljdes från sina vänner och började gå efter paret Palme? Utanför bankomaten på Sveavägen 42 eller längre norrut?
För nu har nämligen ett annat vittne italienaren F flutit upp till ytan och komplicerat bilden ytterligare. Strax före mordet kom Italienaren F från Kungsgatan och gick Sveavägen norrut. Utanför pappershandeln på Sveavägen 44 mötte han statsministerparet och efter dem gick en man i blå täckjacka.
Vem är mannen i blå täckjacka som både korvhandlaren och Mårten Palme sett – om det inte är herr B som virrat runt lite mer än han minns”?
Följande antecknade jag också, men vet inte om det var från samma artikel:
”Svaret på ödesfrågan vem det var som italienaren F mötte utanför pappershandeln dröjer. Inför den planerade spegelkonfrontationen mellan italienaren och herr B måste man skrapa ihop nio personer som liknar herr B och nio blå täckjackor som liknar den herr B bar på mordkvällen. Man tar kontakt med ett varuhus, men det visar sig svårt att få ihop ett tillräckligt antal blå täckjackor nu när vintern är slut och sommaren närmar sig med stormsteg.
Så småningom rinner både konfrontationen med täckjackorna och ödesfrågan ut i sanden och bestämmer sig för att det var mördaren och inte herr B som italienaren mötte”.
Kommentar:
Varför alla måste likna Herr B, och ha liknande jackor begriper jag inte.
Mannen kanske varken liknade Herr B varken till utseende eller klädsel?
Italienaren F fick därmed aldrig möjlighet att identifiera någon jacka, eller vara behjälplig med att reda ut vem han kan ha sett.
En märklig slutknorr på en ödesfråga kan man tycka. Jag tycker att förklaringen känns konstruerad.
Hur kan man utgå från att detta var gärningsmannen när det hade varit så enkelt att gå till botten med det.
Om det var ”Herr B”, så blir ju musikläraren M:s observation av en man som stått och väntat betydligt mer relevant.
Eftersom frågan aldrig klarades ut kan man i dag dra fördel av det genom att påstå att det möjligen var Engström som var på väg till Odenplan för att ta nattbussen som inte gick, men för att det ska vara möjligt måste man först ge honom ett par extra minuter för en sväng norrut.
Och det var precis detta som Krister Petersson gjorde då han påstod att Engström lämnade Skandia 23.19.
Om det inte handlar om slumpmässiga misstag från utredarnas sida, så kan det knappast handla om något annat än slug beräkning.
Nja, nästan rätt. Det första citatet, det som inleds med: ”Som en ödesfråga…” är från den 15 juli 1987, inte från den 27 juli.
Det andra citatet, det som börjar med: ”Svaret på ödesfrågan är däremot från den 27 juli 1987. Båda citaten är från Ann-Marie Åshedens artikelserie där hon redovisar sina hemliga kontakter med Hans Holmér under den tidiga fasen av mordspaningarna. Artiklarna finns också utgivna i bokform under titeln Jakten på Olof Palmes mördare – de tre första månaderna.
Det första citatet är korrekt återgivet sånär som att det i DN står ”Utanför Götabanken på Sveavägen 42″ i stället för ”Utanför bankomaten på Sveavägen 42” och ”också korvhandlarna och Mårten Palme” i stället för ”både korvhandlaren och Mårten Palme”.
Det andra citatet är korrekt återgivet sånär som att det i DN står ”mordutredarna bestämmer sig för att det var mördaren, eller möjligen någon annan, men inte herr B” i stället för ”bestämmer sig för att det var mördaren och inte herr B”.
Jag vill dock markera att jag som regel inte kommer att åta mig att kolla citat. I det här fallet var det ganska lätt för mig att göra det eftersom jag betalar för att ha tillgång till Dagens Nyheters digitala arkiv. Men det tog ändå en stund. Den som inte har tillgång till en sådan tjänst, försök gärna få kontakt med någon som har det (helst inte mig) och som kan hjälpa er.
Tack!
Jag ska ordna så att jag får full tillgång till arkivet. Jag skriver ofta små minnesanteckningar av vad jag läst, men är inte alltid så noga med var och när jag läst det. Därför flaggade jag lite för att det kunde vara fel.
Frågan jag ställde mig är trots det relevant tycker jag.
Holmér kallar det för en ödesfråga, vilket det absolut visat sig att bli. Inte minst 34 år senare.
Och allt verkar ha handlat om ett antal täckjackor som inte gick att uppbringa på ett varuhus.
Instämmer gärna i det du ville framhålla: att det fanns brister i den tidiga utredningen som fortsatt att ha konsekvenser. Om Nicola F:s observation av någon som kom gående efter paret Palme bedömdes som tillförlitlig av utredarna – och så verkar ju ha varit fallet – borde det förstås ha varit centralt att så långt möjligt klargöra vem han sett, respektive vem han inte sett.
Nu ska man förstås ha klart för sig att Åshedens berättelse inte behöver vara tillförlitlig i alla avseenden när det gäller vad som försiggick i spaningsledningen. Hon var inte med, hon fick bara referat från Holmér. Det hela handlade alltså om att han slutit ett specialavtal med Dagens Nyheters chefredaktör om att ge tidningens reporter Åsheden en rad exklusiva intervjuer under spaningsarbetets gång, intervjuer vilkas innehåll bara fick återges i tidningen vid en framtida tidpunkt som han godkände – och eventuellt inte alls. De ordinarie kriminaljournalisterna på DN kände inte till arrangemanget och det blev mycket riktigt en del kritiska skriverier om saken när Åshedenartiklarna publicerades i DN efter Holmérs avgång sedan han gett klarsignal.
Arrangemanget gav oundvikligen Holmér ett inflytande över vad som publicerades i DN om hans insatser som spaningsledare på grund av detta hemliga avtal. Och det är givet att hela hans berättelse till Åsheden präglades av vad han ansåg lämpligt att säga till henne. Det är med andra ord inte alls säkert att den bild vi får i artiklarna av varför mannen i den blå jackan inte blev utredd är alldeles riktig. Det kan ha funnits andra, eller ytterligare, omständigheter bakom.
I vilket fall: det är i sammanhanget värt att notera en sak till. Att Engström nu får figurera i spekulationer om att det var han som var Nicolas man i blå jacka beror det inte bara på att Nicolas observation var illa utredd. Det beror också, som vi vet, på att Engström inte fick delta i en rekonstruktion på brottsplatsen. I det fallet finns det inga uppgifter om att det berodde på brist på täckjackor eller andra praktiska hinder, utan det tycks helt enkelt ha berott på att Holmér kategoriserat honom som en ”elefant”.
Eller kan det ha berott på att den där elefanten kom ut lite för tidigt och skulle ha torpederat uppgiften om att mordet skedde 23.21.30?
Att KB hade sitt tidningsarkiv öppet via nätet var verkligen en fantastisk tillgång, som naturligtvis även andra än Palmemordsintresserade haft stort utbyte av. Man undrar vad som hindrar att det kan göras permanent?
Om det handlar om några extra slantar i avgifter till respektive tidningsföretag (eller något liknande) så känns det ju som en struntsak i sammanhanget, med tanke på hur mycket det kostar att hålla KB-apparaten igång – fast alltför svårtillgänglig. Visst borde det gå att lösa över skattesedeln.
Vilket uppsving det kunde bli för modern journalistik, debatt och samtidshistorisk forskning om hela detta väldiga källmaterial fanns gratis tillgängligt via hemdatorn!
Jag kan bara instämma! Jag kan tänka mig att tidningarna skulle vilja insistera på en gräns så att artiklarna bara ska vara fritt åtkomliga sedan det gått en viss tid efter publiceringen, typ en månad eller så. Men det skulle man kunna leva med.
Hur ska man tolka det faktum att mördaren lät ett vittne leva?
Mördaren måste ha varit en okänd person för både LP. och OP.
Första skottet mot LP:e måste ha varit ett vådaskott eller gått av
av misstag. Martins kommentar visar tydligt att det kan omöjligt
varit SE. Mördaren älgade fram, haltande, rullande gång och långa
steg enl. de flesta ögonvittnena. Kan passa på CP. men även på många
andra. Den Lars J. såg springa i trappan måste ha varit en skakig
flyende SE. undan den hotande faran. Här får nog både Filter och
Peterson erkänna att dom byggt ihop teorier kring SE. som absolut
inte stämmer. Det hade varit bättre att vara tyst och lägga ned, helt
enkelt.
Uppgiften om att mördaren haltade eller rörde sig på något annat avvikande sätt finns inte i de tidiga vittnesmålen, vad jag kan se. Den som vill insistera på den punkten för gärna komma med citat och datum.
För min del menar jag att vittnen i sina senare berättelser om vad de sett ibland tagit intryck av misstankarna mot Christer Pettersson som ju hade ett särskilt rörelsemönster.
….. och/eller tagit intryck av frågor från förhörsledarnas precisering och formulering av frågorna.
Om man sätter sig och söker på Hans Holmér i tidningsarkivet får man en del intressanta träffar 1985, som åtminstone delvis förklarar varför länspolismästaren fick den ödesdigra huvudrollen i Palmeutredningen. Detta var också Lasse Lampers inne på i Veckans brott den 10 juni (1 tim 38 min in i programmet):
Många har ju ställt sig frågan: Varför sätter sig en amatör i spetsen på den här mordutredningen? Det finns faktiskt förklaringar som inte är så kända. Bland annat är det att, precis några månader innan det här, så hade man två stycken brottsfall här i Stockholm, eller i länet, bland annat då ett utpressningshot mot SJ, som var ganska allvarligt, och sedan ett dubbelmord. Och vid båda de tillfällena så tillskapade man en ledningsgrupp, som Holmér satte sig i spetsen för. Och då lyckades man lösa båda de här. Så det var fullständigt naturligt, den tanken, att man skulle ha en ledningsgrupp även här förstås, med tanke på att det var statsministern det handlade om och så vidare, och att den skulle ledas av Hans Holmér.
Sedan permanentades ju eländet, men själva inledningsfasen var det åtminstone inte många som offentligt kritiserade. Självklart kan inte heller storleken på insatsen jämföras med de tidigare, men jag tycker att Lampers framhåller något viktigt. Holmér betraktades vid den här tiden inte som någon glad amatör när det kom till stora utredningar av allvarliga brott.
Programmet försvinner från SVT Play om fyra dagar:
https://www.svtplay.se/video/27093429/veckans-brott/veckans-brott-extra-palmemordet-10-juni-20-00
Den där förklaringen slätar ändå över de starka kontroverser som fanns kring Holmérs roll som spaningsledare. Jag ägnar mycket utrymme åt den saken i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. För att bara nämna en sak: det var mycket spända stämningar som kom att råda mellan kanslihuset och rikspolischefen Holger Romander med anledning av den ställning som Holmér hade fått.
Här följer ett längre citat ur Mörkläggning, sid 200-202:
Redan på morgonen efter mordet stod det klart att utredningen skulle komma att sysselsätta personal från såväl säpo som Stockholms polisdistrikt och rikskriminalen. Men var skulle ansvaret ligga? Av flera formella orsaker hade det varit naturligt om det hamnat hos rikspolisstyrelsen, under Holger Romander.
Han inte bara ledde den högsta polismyndigheten i Sverige. Han hade också en lång och imponerande juristkarriär bakom sig. Visserligen var han nära pension, vilket skulle vara en nackdel om utredningen drog ut på tiden. Men någon risk för avbrott i kontinuiteten i mördarjakten skulle det inte behöva bli frågan om. Han skulle knappast utse sig själv till ledare för de dagliga spaningarna.
Men Romanders höga ställning och erfarenhet av krångliga rättsfrågor var ändå inte de tyngsta argumenten för att utredningen skulle hamna hos honom. Viktigare var att den svenska polismakten är så organiserad att utredningen av mordet på en statsminister naturligt hör hemma hos rikspolisstyrelsen.
I normala fall är det visserligen den lokala polisen som utreder även allvarliga brott. Men enligt de regler som på regeringsnivå slagits fast för polismakten finns det tillfällen då i stället enheter inom rikspolisstyrelsen ska ta över ansvaret.
Det gäller bland annat i två fall. Det ena är, som det heter, ”polisverksamhet rörande brott mot rikets säkerhet”. Och det andra: ”spaning mot narkotikabrottslighet, ekonomisk brottslighet och annan brottslighet, i de fall brottsligheten är av särskilt grov beskaffenhet och har riksomfattande karaktär eller internationell anknytning, samt utredning av sådan brottslighet om det finns särskilda skäl för detta”.
”Brott mot rikets säkerhet” sorterar förstås under säpo.
Och den riksomfattande eller internationellt förgrenade grova brottsligheten är rikskriminalens bord.
Om en man blir ihjälskjuten på en gata i Stockholm när han är på väg hem från bion en fredagskväll är det närmast ett typfall för vad som ska hanteras av den lokala polisen.
Men om mordoffret är landets statsminister och om gärningsmannen är okänd är det naturligt att dra slutsatsen att brottet kan ha att göra med ”rikets säkerhet”. Då finns det skäl för säpo att ta över.
Alternativt kan man kanske resonera så här: motivet till mordet är okänt. Tills vidare behövs inte i första hand säkerhetspoliser utan poliser som är vana att utreda våldsbrott. Eftersom den mördade var en internationellt verksam politiker bör dock spaningarna omfatta inte bara hela Sverige utan också övriga världen. Därför är det lämpligt att rikskriminalen handlägger ärendet.
En någorlunda smidigt tänkande byråkrat kanske skulle komma fram till att det vore mest logiskt om säpo och rikskriminalen tillsammans ansvarade för spaningarna.
I vilket fall talade det mesta för att utredningen borde hamna hos rikspolisstyrelsen. Och Romander skulle alltså inte varit helt utan skor på fötterna om han den 1 mars meddelat regeringen att han räknade med att få ta hand om jakten på Palmes mördare. Han hade till och med formella befogenheter att själv besluta att rikspolisstyrelsen skulle sköta fallet.
Nu var Romander en försiktig herre och valde i stället att ligga lågt.
Däremot hoppades han att regeringen skulle be honom att ta över mordutredningen så fort de första dygnens tumult var över.
Han skulle snart bli besviken.
Romander har berättat att han på kvällen den 3 mars vid 19-tiden kallades till Rosenbad där regeringen hade ett extra sammanträde. Han begav sig till justitiedepartementets lokaler där han som hastigast träffade Sten Wickbom. I övrigt förde han sedan samtal med statssekreteraren Harald Fälth, rättschefen Johan Munck och observatören i Palmerummet Klas Bergenstrand. Vi känner till alla tre från Holmérs strid med åklagarna [skildrad tidigare i Mörkläggning, GW].
Bergenstrand är också bekant för att han senare blivit riksåklagare. Från departementets sida var man intresserad av hur Romander skulle kunna garantera att stockholmspolisen fick tillräckliga resurser för att klara spaningarna.
Romander har berättat att han ”försöksvis kastade fram tanken om man inte i ett sånt här fall borde lägga ansvaret på rikspolisstyrelsen”. Men, som han uttryckt saken:
– Det fanns ingen som helst respons för den tanken.
Som Romander senare berättat fick han redan då onda aningar om att Holmér börjat agera i det fördolda för att befästa sina egna positioner.
Där lämnar vi Mörkläggning. Senare i boken skildras hur konflikten kom att trappas upp och hur en upprörd Romander tvingades ge sig.
Romander sammanfattade senare saken så här när han hördes i buggningsutredningen, brottsutredningen om polisens olagliga avlyssning i Palmeutredningen:
”Hans Holmér… det vet ju alla att han omfattades med något slags obegripligt förtroende i kanslihuset.” (Mörkläggning sid 45).
Det kan tilläggas att sedan Holmér avgått hamnade ledningen för utredningen där den mest naturligt hörde hemma utifrån de regler och den praxis som fanns: på rikspolisstyrelsen.
Min tanke var inte att släta över något, bara att ge en lite mer nyanserad bild av skeendet än den vanliga. Tillvaron är sällan svart eller vit. Det är så oerhört mycket i beskrivningen av Holmér idag som är endimensionellt. Jag tror inte att en sådan förenklad bild av en person vare sig bidrar till att förstå historien eller människan bakom.
Det har du alldeles rätt i. Och för min del värjer jag mig mot alla förklaringar som handlar om att Holmér som person var en stor idiot, en stor skurk, eller liknande. Jag ser honom mer som en djärv och kompetent politisk fixare. Och som sådan måste han förstås i ett sammanhang.
Å andra sidan ska man inte heller blanda ihop ”djärv och kompetent politisk fixare” med ”kompetent spaningsledare”. Det är inte alls samma sak. I den tidens Sverige kunde man åstadkomma underverk bara man hade partiboken i handen (så jag tillåter mig att ställa mig lite skeptisk till Holmérs djärvhet och kompetens, faktiskt – mycket av det han gjorde under sin karriär var väl snarast fräckt och skamlöst). Dock inte som spaningsledare för ett statsministermord, i synnerhet inte ett där handfast teknisk bevisning i princip lös med sin frånvaro. Lite som (och ursäkta stickspåret) Donald Trumps och Boris Johnsons totala okunnighet och inkompetens nu skoningslöst exponeras av covid-19-pandemin. Inga jämförelser i övrigt, naturligtvis!
Nu har media plockat upp Häggströms ”privatspanarutredning” och presenterar det som om hela Skandia misstänkte SE. Att koppla lösryckta citat i stil med ”som att skjuta ett oskyldigt djur” i detta sammelsurium av lösa indicier visar på svagheten. Trist att folk invaggas i detta av relativt seriösa medier.
https://www.svd.se/skandiamannen-utpekad-i-internutredning
Gott och blandat ur förundersökningen, bl.a. gällande Bertil Wedin:
https://drive.google.com/file/d/1pRB04P4l28wXWmeFYYP26rFbIif-pN4P/view
Mycket intressanta uppgifter, Mikael B.
I ett dokument daterat 2018-02-02 redogör en medlem av livvaktsstyrkan för att han med stor säkerhet identifierar en udda man utanför Rosenbad, mitt i natten då regeringen ringdes in. Livvakten är säker på sin identifiering eftersom de varit medlemmar i samma förening. Han är den ende som inte hade ett professionellt skäl att närvara.
Då livvakten kom tillbaka till SÄPO avrapporterade han till PG Näss som mycket väl kom ihåg mannen eftersom han uppenbarligen tidigare varit föremål för SÄPO:s intresse. Har man glömt avidentifiera namnet på ett ställe, L? Är detta en polisiär kollega eller en vanlig medborgare? Agerades på informationen?
Både i detta fall och på andra ställen har man slarvat ordentligt med maskningen av namnen. Jag tänker givetvis inte lämna ut dem här, men om du tittar närmare på flera av dokumenten, så är det inte särskilt svårt att läsa de överstrukna uppgifterna.
Tack Mikael B! Intressant, mkt intressant
Benedicti: Jag noterade också att namnet går att utläsa trots maskningen. Vet inte om jag ska skriva ut det men det framgår tydligt om man zoomar in i dokumentet.
Överhuvudtaget en usel avidentifiering, det går att med blotta ögat läsa namnen etc på de överstrukna platserna.
Tack Mikael!
Mycket intressant. Har inte bemödat mig med att titta närmre på maskningen, men ett fall är ju solklart (icke maskat). Det verkar som om att KP & co har gjort lite detektivarbete ändå. Det var bra, även om det mest verkar bestå i/av korrespondens… Och några frågor reser sig då, precis som hos andra här som läst igenom det.
* Fick man något svar ifrån den turkcypriotiska myndigheten? Var det då ett avslag, det som redovisas här? (ser ingen översättning). Det innebar alltså då att man inte fick intervjuat/förhört BW och/eller den andre personen på Cypern under sitt arbete? Men man kontaktade ju även BW själv, via korrespondens. Vad var svaret då? (antagligen ”nej” då…). Om så var fallet, var inte detta något som i så fall kastade nya misstankar mot BW/Sydafrika-spåret? (varför följde man då inte upp med att höra av sig till MI6 i England för att få tillstånd till intervju med den sydafrikan som nämndes i Guardian-artikeln kort tid före presskonferensen?).
* Den dykare (PN) som här – av Krister Petersson – sägs ha hjälpt Lars Krantz med dennes hemsida, och som nämner en revolver som hittats i Carlsbergskanalen 1997, men som sedan – efter en kort glimt i Aftonbladet – ‘försvunnit’ (spårlöst?). Denne PN sägs också påstå att svaret på mordet finns bland alla Lars Krantz dokument. Vad syftas det egentligen på här?
* Vem var det då som sågs ”skrämd”/obekväm utanför Rosenbad den natten, som den inringda livvakten berättar om? (som ”Benedicti” här nedan mer utförligt frågar om). Skulle det möjligtvis kunna ha varit en polis? (som också varit föremål för en undersökning). Och, som livvakten mycket riktigt undrar, vad gjorde han där, och varför begav sig denna person till Rosenbad, och inte till mordplatsen eller Sabbatsberg? Han sägs ha stått endast 10-15 meter ifrån entrén dit obevakade statsråd anlände. Vad ville han med detta…?
* I frågan till MUST angående de 12 maskade personerna så framstår det som om att 10 av dem var fallskärmsjägare/gick på fallskärmsutblldning, medan 1 anses vara ”jägarsoldat” (kan då även innebära t.ex. kustjägare), och en inte anges som varandes något alls. Fick man/de något svar angående dessa?
* Är utebliven/negativ respons/svar ifrån några av de man korresponderar med här anledningen till att man istället helhjärtat fokuserade på alla ‘diskrepanser’ som finns/fanns runt Skandiamannen? I så fall, varför då?
I det här materialet finns det ju som synes både högt och lågt. Luttrade utredare har säkert sett tusentals liknande tips, till exempel om revolvrar och mystiska personer.
Än så länge går det inte att överblicka de utredningsåtgärder som vidtagits eller att i alla delar följa resultatet av arbetet. Det gäller även de eventuella svar man fått på olika förfrågningar. Men vi har ju redan fått besked om att något möte med Bertil Wedin aldrig kom till stånd. Det kvarstår förstås en del frågor om PU:s ansträngningar i den delen:
https://www.expressen.se/nyheter/palmegruppen-vadjade-om-mote-kring-sydafrikasparet/
När det gäller utredarnas sätt att närma sig de mer känsliga delarna av den svenska säkerhetsapparaten på 1980-talet, kan man väl urskilja en viss amatörism, men samtidigt finns det skäl att vara försiktig med omdömen innan mer material finns på bordet.
Så sant, Mikael B!
Och visst måste det ha kommit in MÄNGDER med tips angående ”revolvrar och mystiska personer”.
Fast när man sedan gav upp, efter att Bertil W ‘konstrat till det’ (vem tjänade på det?) är väl heller inget som stärker misstankarna mot Skandiamannen.
Ett par av – mina – frågor kvarstår dock.
Men visst, det kommer säkert mera… (Tack för att du tog fram detta!).
Kan det vara så att anledningen till Säpo:s intresse för GL var hans medlemskap i Frivilliga Radioorganisationen, FRO? Medlemskapet förefaller vara vad som framgår av överstrykningen av fotnoten nr 2, sid. 50, https://drive.google.com/file/d/1pRB04P4l28wXWmeFYYP26rFbIif-pN4P/view
FRO för ju tankarna till Barbro-gruppen och Stay Behind.
När det gäller tipset får man väl också ta med i bilden vem uppgiftslämnaren är:
https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6reningen_Sveriges_%C3%96ga_och_%C3%96ra
https://www.ogaora.se/
https://www.ogaora.se/index.php/om-oss/styrelsen
Intressant komplettering. Tack!
Ursäkta, det var till SÄPO man ställde sin förfrågan.
Igår avslog Hans Melander en begäran om utlämning av material som gäller Bertil Wedin:
https://drive.google.com/file/d/1H9Yimg6DL4cEBaG-vhiyT5dtpnZZlxnv/view
Jag vill ta upp en intressant sak som Kari skrev för några dagar sedan jag citerar ett utdrag av hans blogginlägg.
”Engström ringde polisen klockan 12.20 den 1 mars 1986 (13 timmar efter mordet). Enligt förhörsprotokollet har Engström uppgivit följande: ”När han kom fram till Palme, sade Lisbet Palme att gärningsmannen hade mörkblå täckjacka.”Samma dag klockan 15.35 (alltså 3 timmar efter Engström) hördes Lisbet Palme av polisen. Av utskriften av det förhörsprotokollet framgår att Lisbet Palme till förhörsledarna sagt att gärningsmannen bar en blå, något bullig, täckjacka.”
Av andra bloggare förklarades det med att man i Tv kl 4.00 den 1 mars gick ut med signalementet mörkblå täckjacka och att Stig givetvis hört detta. Nu har jag lyssnat igenom denna TV-sändningen och de sa att 3 vittnen som befann sig på 50 -60 meter från mordplatsen säger att gärningsmannen hade mörk täckjacka möjligen mörkt blå. Lite senare så säger de i sändningen att andra vittnen har sett två gärningsmän i långa mörka rockar. Om vi utgår ifrån Stig bara gissade så hade han tre alternativ att gissa på, mörk täckjacka, mörkblå täckjacka och mörka långa rockar. Han kan ju bara haft tur och gissat rätt, chansen var ju en på tre. Men när Stig dessutom säger att det var Lisbeth som sa detta då de TV-sändningen säger att det var vittnen som befann sig 50-60 meter från mordplatsen som vittnade om täckjackan blir ju väldigt svårt att förklara på annat sätt än att Stig faktiskt var på mordplatsen som vittne. Och då har ju Stig alibi. Har jag missat något? Har det i några andra sändningar innan kl 12.20 den 1 mars sagts något annat som Stig kan ha hört och som förklarar varför han kan ha gissat så rätt?
Nej, jag är överens med dig.
Klipper in min text ur ett annat inlägg.
Finns mer som kan bekräfta att SE varit närvarande på mordplatsen som vittne:
Ur förhör med SE 86-03-10, Sidan 3 (44)
”Som svar på Engströms fråga, pekade Lisbet Palme i riktning mot tunneln i Tunnelgatan”
Ur förhör med AH 1986-04-02, Sidan 14
”Jo det sa hon, däråt sprang han och så stod hon och pekade mot gränden”
SE får ju här stöd för sin berättelse genom AH:s vittnesuppgift.
Läser man dessutom hela detta förhör med AH så är det tydligt att någon eller några konverserar med LP, frågar vad som hänt, var GM tog vägen, hur han såg ut osv. Det går knappast att tolka det på annat sätt.
Som jag ser det faller argumentet om att ”Lisbet inte var kontaktbar” ihop som ett korthus i och med detta. Även KP:s argument om att Lisbet inte skulle ha pratat med civilpersoner på platsen om vad som hänt faller ihop på samma vis.
Han måste alltså gissat rätt både på färg, typ av jacka OCH var GM tog vägen…oddsen är minimala här.
Det är under Holmérs presskonferens som SE ringer till polisen. Länspolismästaren säger där att gärningsmannen bar mörka kläder, troligen en mellanbå täckjacka, och mörka byxor. Vidare tror polisen att mördaren burit en keps med uppvikta öronlappar, knutna uppe på skulten.
Anhängarna av Engströmhypotesen har nog ingen annan förklaring än att Skandiamannen lyckas gissa rätt om att Lisbeth har lämnat uppgifter om en blå täckjacka. Och det är förstås möjligt. Men det blir sedan knepigare att förklara hur Stig ”Alexander Lukas” Engström lyckas fortsätta med sina tursamma gissningar.
Signalementet ges vid cirka 4:30:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=6374025
Varit upptagen med att läsa Gunnars Mörkläggning och än en gång läsa igenom vittnesförhör. Försöker gå igenom ett vittne i taget och analysera vad man egentligen sett, kommit till Jan-Åke S nu, fler som kommit till slutsatsen att det måste vara vittnet Anders B som han förväxlar med GM? Jag ser ingen annan rimlig förklaring i alla fall.
Helin om Olofs anteckningsbok eller dagbok. Den lämnades ut dagarna efter mordet. Lämnades boken åt familjen? ”Det tänker jag inte svara på. På frågan säger Mårten att Olof inte hade någon dag- bok. Kassaskåpet måste brytas upp av Säpo dagarna efter mordet. Skulle va trevligt höra vilka Säpogubbar
som var med och vad man hittade eller inte hittade. Enl. Helin fanns det en bok som överlämnades åt någon,
men till vem? Vad fanns det i denna bok som var så hemligt? Den tanken kommer ju. Vad betyder det för utredningen att den kom bort, frågar man Helin? ” Helin: Det är inte bra alltså. Har boken bränts eller förstörts under alla dessa år, eller finns den kvar? Det naturliga är ju att en ev. privat dagbok lämnas åt familjen, åt vem annars? Hann någon läsa innan den lämnades ut? EXV. Holmer. Historien om denna bok borde väl ha antecknats någonstans i utredningen om den fanns eller inte. Att diskutera denna så viktiga sak passar inte, det som dock passar, är att komma med mord-beskyllningar mot en avliden. Allt tyder nog på att det fanns en dag-bok. Är man rädd att ställa sådana frågor åt exv. Peterson? Lösningen av mordet kunde ju finnas närmare än man tror. Ställ frågor till alla som kan haft eller har, vetskap om denna bok. I ett så svårt mord som Palmemordet, bör man nog närmare undersöka Olofs privata, hur svårt detta än ter sig. Tror inte motivet till mordet uppstod samma dag, orsaken kan ha legat långt långt tillbaka i tiden, före mordet, som en svårsläckt eld som ligger och pyr.
Det har ju talats en del om Engströms ”försvunna 20 minuter” både här på bloggen och i Peterssons anförande.
”Försvunna” anses de vara eftersom Engström inte omnämns i övriga vittnesmål, men i så fall kan vi räkna in minste en handfull andra brottsplatsvittnen som också har försvunna minuter.
Polisen borde vara medvetna om att de frågor som inte ställs är frågor som inte besvaras, men ok, om vi förutsätter att de knappt 20 minuterna mellan 23.21. 30 och 23.40 är försvunna.
Vad har Petersson själv för alternativ förklaring?
Efter att Yvonne sett den springande mannen bör han ha tagit sig vidare ner mot Regeringsgatan.
Om mannen inte var väldigt vältränad, var han – efter att ha sprungit 300 meter inklusive bestigit 89 trappsteg mycket trött nere vid korsningen Regeringsgatan.
Engström skulle förmodligen redan här ha dragit på sig en hjärtinfarkt, men om vi tänker oss att han ändå fortfarande var relativt alert.
Vi måste också ta i beaktande hans hala kontorsskor.
Hur fortsätter spektaklet från denna punkt vid hörnet David Bagares Gata/Regeringsgatan fram till Sveavägen 44?
Inget vittne har ju sett honom. Hur förklaras de återstående försvunna 15 minuterna?
Hans Melander (förslagsvis) borde ha sprungit med en huvudkamera och för hala skor längs hela varvet. Kanske via de slitsamma trapporna från Regeringsgatan upp till Kammakargatan och vidare i västlig riktning ner mot Grand, och därefter vänster, och sedan de sista dryga 200 meter ner mot Skandia.
Därefter borde han kommit in på 44:an och hälsat på sina kollegor i Palmegruppen som fått ikläda sig rollen som väktarna Henry O och Anna-Lisa G.
Dessutom borde han ha avfyrat en 4 tums revolver på dryga kilot, och gömt den i en alldeles för liten handlovsväska. Tagit en kopp kaffe, berättat lite om konstgjord andning, och att Polisen var brysk mot Lisbeth. Sedan borde han ringt till sin fru för att berätta att han kommer hem lite senare i kväll. Allt för att rekonstruktionen ska bli så trovärdig som möjligt.
Det skulle vara intressant att veta om någon skulle upptäcka om han var andfådd eller svettig.
Jag raljerar inte – jag tycker helt enkelt att de borde presenterat ett trovärdigt alternativ till de ”försvunna 16 minuterna”, från David Bagares gata och framåt, eller ska vi godta förklaringen ”med tanke på vad som hände så säger vi att han måste ha klarat detta”?
Att utredarna helt lämnade walk over i den här delen förvånade mig rejält. Jag utgår ifrån att även Thomas Pettersson hade väntat sig något mera här. Om det bland de 250 hyllmeterna inte finns en enda ynka observation efter David Bagares gata om någon person som hjälpligt skulle kunna vara en andfådd och stressad Täbybo på hal is, på väg tillbaka till Skandia, så kanske man borde fråga sig om man verkligen är på rätt spår.
Ja, detta är en stor lucka i hela upplägget.
Frågan är inte om det är teoretiskt möjligt, för det är jag medveten om att det kan vara.
Att ta sig ner till Tegnérgatan vore förmodligen det bästa, men bär hypotesen sannolikhetens prägel?
På den punkten brister det rejält, och om de skulle försökt att göra en verklighetsbaserad rekonstruktion av hela förloppet nerifrån Sveavägen 44 och tillbaka till samma plats under givna omständigheter, borde någon, om inte förr ha kommit på tanken att ”det vi håller på med är trams”!
Gunnar, du hade enligt uppgift i en kvällstidning, en källa som sa att det som skulle presenteras av Krister Peterson rörde sydafrika.
Nu blev ju så inte fallet.
Har du hört något mer av denna källa efter att Peterson haft sin presskonferens? Var det bara en så kallad Suhonen-gissning som hen gjorde eller finns det annan förklaring till att hens uppgift inte stämde?
Jag hade ett par till synes initierade uppgifter som i korthet gick ut på att utredarna intresserade sig för Sydafrikaspåret. Det finns i efterhand ingen anledning att ifrågasätta att det fanns ett sådant intresse från i alla fall spaningsledaren Hans Melander som ju till och med under den digitala pressträffen nämnde Sydafrika som ett intressant uppslag.
Jag var aldrig säker på att det var Sydafrika som skulle presenteras, och det fanns ingen som garanterat för mig att det var vad som skulle ske. Exakt hur det gick till att det blev Engström och inte Sydafrika eller något annat som kom att bli den lösning som presenterades är en angelägen fråga att kartlägga. Men jag har inte något svar på den saken – ännu i alla fall.
Hans Melander inledde med att ta upp detta med Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson. Jag citerar:
”Lisbeth Palme har ju pekat ut Christer Pettersson vid en konfrontation. Konfrontationen kan man ha synpunkter på, och man ska ju dessutom vara medveten om att vad Lisbeth Palme gjorde var ju att hon pekade ut den man hon såg när hon vände sig om och tittade upp. Hon har alltså inte sett själva skjutningen, hon vet inte vem det är som avlossat vapnet, utan det som hon säger är att Christer Pettersson är den personen som hon såg när hon vände sig om. Det är intressant att hålla i minnet.”
Det är ett intressant sätt att formulera sig, och det var nog många som fick en del huvudbry här misstänker jag.
1.Menade han att Lisbeth Palme verkligen sett Christer Pettersson, men eftersom hon inte sett själva skjutningen kan man utesluta honom som gärningsman?
Inget vittne har ju sett Christer Pettersson i hörnan, så var tog han i så fall vägen sedan?
Det var ju Engström som sprang enligt honom.
2.Menade han att Lisbeth Palme sett en person som hon förväxlat med mördaren, men att den personen inte är Christer Pettersson, utan i stället någon med honom förväxlingsbar person?
Även i detta fall måste det röra sig om en person som inte lämnade platsen, eftersom det fortfarande var Engström som sprang.
Alternativ 2 är i och för sig vad jag själv tänker mig, men man kan aldrig veta, utan även det är bara en hypotes när allt kommer omkring.
Det finns dock ett tredje alternativ som också är gångbart:
3.Det kan ha varit så att personen hon sett var den som både sköt och sprang, oavsett om det var Christer Pettersson eller någon med honom förväxlingsbar person, men i så fall var ju den personen inte Engström. Helt enkelt.
Lars Borgnäs fick ställa en fråga till Krister Petersson efter redovisningen. Den löd:
”Jag vill fråga Krister Petersson: Menar du att Lisbeth Palme kunde förväxla Stig Engström med Christer Pettersson som hon pekade ut med stor säkerhet, och som låg till grund för den fällande domen i tingsrätten, och som väl ansetts av till exempel familjen vara ett väldigt säkert utpekande. Menar du att hon i själva verket såg Engström?
Tycker du att dom är förväxlingsbara när det gäller utseendet”?
Krister Petersson såg mycket besvärad ut när han svarade:
”Jag kan väl konstatera att Lisbeth Palmes uppgifter har prövats i hovrätten, och jag har ingen anledning att gå in och kommentera vad hon har sett eller inte sett, eller kommentera om hon har sett fel eller tagit fel på person eller ej, så att jag kan konstatera att det är prövat av en domstol”.
Det första alternativet: att Christer Pettersson stått och tittat på när Engström mördade Palme är alldeles för dråpligt för att ens Pettersson och Melander skulle kunna tro på det.
Det tredje alternativet kan de naturligtvis inte heller tro på eftersom det skulle frikänna Engström, men att de rakt av skulle kunna utesluta det är knappast möjligt, och hovrätten har ju inte heller gjort något annat än att underkänna utpekandet på mycket goda grunder.
Alternativ två är alltså vad de egentligen menar, men de väljer att förhålla sig väldigt luddiga. Jag tror att många skulle vilja ha mer konkret information runt detta.
Jag tror inte att detta betydde något mer än att man fortfarande inte vill måla ut LP som lögnare, och därför fortsätter vidhålla hovrättens dom där det fastslogs att ”CP inte kan uteslutits ha befunnit sig på Sveavägen vid mordtillfället”. LP har pekat ut en person som fanns på mordplatsen, inte skytten.
Det er jo et vældigt interessant, og særdeles vigtigt, emne, som du (igen) fremdrager, Jörgen G. Som jeg tidligere har antydet, er sammenhængen kompliceret, men her kommer et par kortere indspark.
Det Melander og (dermed) KP siger, er først og fremmest følgende:
A
*Uanset hvad Lisbeth Palme måtte have foretaget af observationer og identifikationer tidligere i forløbet, så kan ingen af disse rokke ved vores opfattelse af, at en fuldstændig udredning af Skandiamannen ville være nødvendig for at kunne komme videre med mordsagen, og i bedste fald opnå endelig domfældelse af en eventuel mistænkt & tiltalt gerningsmand – men en sådan fuldstændig udredning er det umuligt at gennemføre, da hovedpersonen er avliden.*
B1 (KP)
*Når de observationer og identifikationer, der stammer fra Lisbeth Palme, ikke er relevante for vores grundopfattelse (A), finder vi i nuläget ingen anledning til at kommentere eller evaluere dem.*
B2 (HM)
*Lisbeth Palme har, under visse delvist specielle omstændigheder, set og identificeret en tilstedeværende person på gerningsstedet som CP, men denne tilstedeværende person var ikke nødvendigvis skytten, og sandhedsværdierne af LP’s beskrevne bidrag i form af personobservation og -identifikation er derfor mindre væsentlige i dag.*
– – –
For bedre at kunne forstå indholdet af Melander-citatet, er man nødt til at inddrage anklagemyndighedens tilrettelæggelse af sagen mod CP i de to retsinstanser, hvor afgørelsen af skyldsspørgsmålet var beregnet baseret på et stramt logisk skema med et antal præmisser og en konklusion. Lisbeth Palmes registrerede observation(er) & identifikation(er) havde deres helt præcise plads i dette skema, de udgjorde to af præmisserne.
Derimod indgik tænkelige offer-iagttagelser, eller ej, af en skydende GM, våben og lignende overhovet ikke i den formelle argumentation; sådanne, ellers i givet fald naturlige og fundamentale, fakta hørte ikke til i den skematiske opbygning. De behøvedes ikke, ganske enkelt, og udgjorde derfor en ikke-præmis, kan man sige (hvilket selvfølgelig også var ret heldigt, eftersom de ikke rigtigt eksisterede).
Og hvorfor dog ikke det? Jo, det skyldes en tredje præmis fra CP-retssagerne, som Melander behændigt aktuelt har undladt at nævne, nemlig det jeg kalder eksklusivitetsargumentet (”Det fanns ingen annan person där”, som bl.a. vores anklagende ven Helin tydeliggjorde i Svea Hovrätt).
Konklusionen GM = CP kunne således i retten falde, hvis der muligvis / med sikkerhed, var >1 ekstern(e) person(er) på gerningsstedet dengang, eller hvis observationsobjektet kunne antages at være blevet identificeret som den forkerte.
– – –
Jeg kan også gengive min tolkning af Melander på denne måde:
1. Lisbeth Palme gjorde en personobservation på gerningsstedet.
2. Det er diskutabelt, om hendes identifikation af personen som CP var korrekt.
3. Det er meget usikkert, om den af LP observerede person var morderen.
4. Vi kan derfor ikke bruge Lisbeths Palmes bidrag til lige så meget som tidligere.
Det betyder desværre også, at man vanskeligt kan bruge den officielle LP-stillingtagen til i praksis at falsificere teorier om andre gerningsmænd, såsom Skandiamannen.
Melander & Petersson (i det omfang de udgør/udgjorde et makkerpar) opnår altså at holde situationen bekvemt flydende, de er tilmed høflige og får ikke lagt sig afgørende ud med de involverede: Kort sagt oven i købet den samme berøringsangst og lejlighedsvise kritikløshed over for Palme-familien, der kan præge medier, offentligheden, eller eksperten bag en bogudgivelse
Tack Jens.
Jag håller med om mycket i det de skriver.
Frågan är komplicerad, och Melander och Peterssons förhållningssätt till denna fråga tror jag inte landar mjukt hos allmänheten eftersom de inte förstår vad de menar.
Många av de personer jag talat med har förstått det som att Christer Pettersson trots allt befann sig på platsen, men inte som mördare.
Vi som kan det hela har ju nyckeln, och förstår frågan mycket bättre. Jag inbillar mig dock att jag förstår, men jag kan knappast säga att jag tycker att det är solklart.
Lars Borgnäs som besitter enorma kunskaper om palmemordet ställde också frågan, och han hade knappast gjort det om han varit på det klara med hur de menade.
Eller också var det bara ett förtydligande han eftersträvade.
Frågan har varit något av en elefant i rummet under hela processen, och Lennart Gustafssons uttalande om ”det kvinnliga huvudvittnet som av misstag pekat på fel person”. Han talar om att uppgifterna fanns i en ingångsrapport redan i utredningens inledningsfas, men att den glömdes bort.
Det som är intressant här att veta är hur det är möjligt att denna slutsats kommit så i skymundan att den inte aktualiserades under de två rättegångarna mot Christer Pettersson?
Jag kan inte med säkerhet veta vem som var den falskt utpekade, och därför tänker jag inte spekulera.
Den personen bör i alla avseenden vara oväsentlig, utan är då bara en bricka i ett spel.
Det som ger mig en stark oroskänsla är misstanken att man trots att man visste bättre tubbade henne till att peka ut den sannolikt oskyldige Christer Pettersson – trots att man redan under Hans Holmérs tidiga ledning redan hade detta klart för sig att hon misstagit sig.
Den fråga som i så fall väcks är ju om detta någonsin utreddes i grunden?
Lennart Gustafssons uttalande skulle kunna tolkas som att det faktiskt utreddes, men tidpunkten?
Delgav de sina slutsatser till Lisbeth Palme?
Hur kunde resultatet falla i glömska vid tidpunkten då hennes utpekande ägde rum, rakt genom två rättegångar för att över 30 år senare åter väckas till liv för att kratta manegen för den nye syndabocken Stig Engström?
Detta känns inte genomlyst, och den omtalade ”ingångsrapporten” måste fram, och de åtgärder man vidtagit med anledning av denna rapport måste redovisas.
Jag hoppas verkligen inte att det är så illa, för i så fall är det inte alls bra.
Det skulle innebära att åtalet mot Christer Pettersson vilade på ett direkt falsarium.
Det skulle också innebära att den senaste förundersökningsledaren i detta fall Krister Petersson inte begått något större misstag – utöver att han hymlat lite i frågan samtidigt som han på ett smidigt sätt lyckats avfärda Lisbeths trovärdighet för att öppna vägen för sitt eget ännu svagare utpekande.
Vad hade egentligen Krister Petersson för underlag att avfärda Lisbeth Palme utöver hovrättens slutsats?
Finns det fler pusselbitar som ligger fördolda i utredningsmaterialet?
Jörgen,
”Alternativ två är alltså vad de egentligen menar, men de väljer att förhålla sig väldigt luddiga. Jag tror att många skulle vilja ha mer konkret information runt detta.”
Näe . HM verkar ju inte tro på hovrättens slutsats att Lisbeth sett fel, och KP är neutral ?
”Jag kan väl konstatera att Lisbeth Palmes uppgifter har prövats i hovrätten, och jag har ingen anledning att gå in och kommentera vad hon har sett eller inte sett, eller kommentera om hon har sett fel eller tagit fel på person eller ej, så att jag kan konstatera att det är prövat av en domstol”.
Det är väl här som ‘anomalierna/diskrepanserna’ uppstår: Såg LP GM eller ej?
Om hon – som nu t.o.m. Anna H säger, 34 år efteråt – stod i en ”klunga” tillsammans med maken OP och GM
så måste hon ha sett honom. Om hon inte gjorde det, utan GM smög upp bakifrån så finns ett par alternativ:
1) Hon hörde smällarna, kände ‘något konstigt’ dra längs sin egen ryggtavla, ‘drogs med’ av OP – som hon höll under armen, men som hon även befann sig ett halvt steg före – som föll handlöst i gatan (därav – det påstådda – uttropet ”Men, vad gör du!”, riktat åt OP då) och såg inte GM mer än som en kontur, bredvid de båda, och föll ner ‘på knä’ bredvid den fallne OP; när hon sedan tittade upp igen så var GM borta/flyende in i gränden och den hon såg var AB som paralyserat skrämt försökte gömma sig några meter bort, och inte ville ha ögon- eller annan kontakt.
2) Hon drogs med av den fallande OP, och riktade blicken mot honom då. Men hon skymtade snabbt GM – som ‘tog det lugnt’ någon halv sekund/ enstaka sekund för att se vad skjutningen haft för effekt, och därefter så sakteliga började ‘jogga iväg’ in i gränden – och fick en hastig bild av dennes ansikte (eller del/-ar av dennes ansikte) strax innan han vände sig om in mot gränden; ”ett ruskigt utseende” (hur skulle hon annars ha kunnat ha sett/vetat det?), och – i så fall kanske riktade utropet ”Men vad gör du?” mot GM?
Och – detta är kanske något som du Gunnar går igenom i din bok? – hur gick/stod de 3 egentligen de sista metrarna/sekunderna? (som ett sällskap, på led enligt AB; eller ”i en klunga” enligt AH och någon/några till)
Därigenom är det väldigt olyckligt att KP inte fick samtalat med LP. Vad skulle LP kunna ha för anledning att förneka att de 3 stod ”i en klunga”? (Ett ‘möte’; en konversation; ett kort replikskifte? – bakomliggande orsak/-er?), och/eller hur kunde hon se att GM hade ett ”ruskigt utseende” om hon inte såg honom – när han smög upp bakifrån, sköt, och sedan relativt snabbt försvann med bortvänt ansikte in mot gränden – utan bara anade ‘konturerna av GM’ bredvid OP/dem när hon drogs med i OP:s fall, och sedan såg AB:s skrämda ansikte en bit ifrån någon sekund senare, när hon åter höjde sitt eget ansikte/sin egen blick bort ifrån OP?
Det är alltså i LP:s perception i förhållande till hur MOP utfördes som svaret ligger: kom GM upp bakifrån eller stod de 3 ”i en klunga”?
Det hade varit essentiellt att klara ut för att kunna få någon något så när riktigt uppfattning om/av situationen. Det känns inte helt ok att KP inte gjorde nytt försök att samtala med LP efter sitt eget tillfrisknande. Det kan ju inte ha varit en helt svår sak att göra, om viljan funnits.
Att Lisbeth Palme lade märke till gärningsmannen redan före mordet är en stark möjlighet om man tittar på vittnesmålen från de fåtaliga personer som gjorde iakttagelser av händelseförloppet före skottlossningen och som lämnade tidiga eller någorlunda tidiga uppgifter om vad de observerade.
Särskilt vittnesmålen från Anders D och Anders B pekar starkt på det – båda berättar om vad som ser ut som en samtalskontakt mellan paret Palme och mördaren.
Mindre tydligt finns det även i Cecilia A:s vittnesmål.
Polisens egen rekonstruktion av Nicola F:s vittnesuppgifter pekar på att paret Palme stannat upp en stund sedan han mött dem men före skottlossningen. Och i Inge M:s vittnesmål finns uppgifter som pekar på att mördaren gått paret Palme till mötes och sammanstrålat med dem vid annonspelaren norr om mordplatsen.
Anna Hages sent lämnade uppgifter om att paret Palme och mördaren verkade stå tillsammans passar in i det mönstret, men man måste givetvis ha stora reservationer på grund av att så många år gått när hon berättade om saken.
I vilket fall: det händelseförlopp jag tycker mig kunna se utifrån de samlade vittnesuppgifterna är att mördaren uppehåller sig utanför Dekorimabutiken och väntar på makarna Palme, tydligt inställd på att de ska dyka upp.
När de närmar sig går han en kort bit norrut och möter dem vid annonspelaren. Där blir de tre stående en kort stund och observeras då av Anders D. Möjligt är alltså att även Anna Hage lägger märke till detta.
Efter några ögonblick återupptar paret Palme promenaden. Gärningsmannen ansluter och rör sig i samma riktning, mer eller mindre bredvid Olof Palme. Medan paret Palme stått stilla har Anders B närmat sig och när de börjar röra sig i bredd med mördaren blir han plötsligt medveten om att han har tre personer framför sig. När Olof, Lisbeth och mördaren kommit fram till Dekorimahörnan skjuter gärningsmannen två skott, varav ett träffar Olof Palme i ryggen och ett annat snuddar vid Lisbeth. Så försvinner han in i gränden.
Jag har diskuterat denna högst tänkbara händelsesekvens mer detaljerat i mina böcker om mordet, till exmepel i Konspiration Olof Palme och Huvudet på en påle.
Det kan tilläggas att det finns ytterligare vittnesuppgifter som starkt pekar på att Lisbeth observerat gärningsmannen i direkt samband med att han sköt mot henne. Men något sådant redovisade hon alltså inte i rättegången mot Pettersson.
Och apropå din fråga, James: jag menar att det får anses klarlagt att skottet mot Olof Palme träffade honom i ryggen på nära håll. I det skedet utgjorde paret Palme och mördaren inte en klunga utan tre personer som gick mer eller mindre i bredd söderut.
Om vi godtar det här händelseförloppet blir det för övrigt inte så svårt att föreställa sig att mördaren kunnat komma i position att skjuta Palme i ryggen på mycket nära håll utan att i förväg väcka misstankar. Annars kan man tycka att om en okänd person dyker upp från ingenstans och placerar sig alldeles inpå Palme borde denne ha reagerat med obehag eller irritation.
”I det skedet utgjorde paret Palme och mördaren inte en klunga utan tre personer som gick mer eller mindre i bredd söderut.”
Nej, Gunnar. För att du ska få plats med en böjd arm, ett vapen som är 30-40 centimeter långt och ett avstånd från mynningen till offret på 20 centimeter, så behöver du ha skytten ungefär en meter från offret.
Och för att du ska få en kula som går genom ryggraden från höger till väster måste skytten ha haft vapnet i höger hand och stått rakt bakom den som skjuts. Du kan få flytta skytten lite ut åt höger (kompenseras med rotation i axelleden), men inte åt vänster, eftersom det skulle innebära en vinkel i handleden som gör handen instabil.
Vapnet är tungt, och har en rejäl rekyl. Om du vill vara säker på att träffa, och kunna skjuta flera skott i följd måste du stå stadigt och hålla revolvern stabilt.
Det du skriver är rimligt. Men Anders B:s beskrivning av vad han sett under en sträcka på flera meter är tre personer som går i bredd. Vad som krävs för att gärningsmannen ska kunna skjuta Palme på det sätt som du beskriver är väl att han stannar i steget så att han kommer snett bakom Palme innan han skjuter.
Svårigheten är att snett bakom inte räcker, du måste in rakt bakom.
Nu har jag lekt lite med en hammare (rätt storlek, men för lätt) ”hölstrad” innanför en jacka (som faktiskt råkar vara blå).
Jag kan konstatera att det är möjligt att ta ett stort kliv in åt höger med höger fot, följa efter med väster fot snett bakåt/höger och samtidigt drar din revolver. För någon som har tränat den sortens tekniker är det inte ens särskilt svårt (själv tränar jag Aikido, där sysslar vi mycket med sånt, minus revolvern).
Men det skulle så klart vara mycket enklare att komma tyst bakifrån, eftersom du kan ha vapnet i handen några sekunder tidigare, och slipper ett riskabelt steg åt sidan (du ska nog lämna dina halkiga kontorsskor på jobbet om du tänker kliva in på det sättet).
Det finns en del idéer om att skytten skulle skjutit från mer avancerade ställningar.
Om ni själva vi pröva hur trovärdiga dom teorierna är föreslår jag att ni tar ett fullt mjölkpaket (som i tillräckligt hög grad har rätt längd och rätt vikt), håller det i en hand med långsidan horisontell, och försöker rikta det åt olika håll med god precision. Det är inte så lätt som det kan verka.
Att mördaren hastigt skulle ha närmat sig Palme bakifrån stämmer dock inte alls med Anders B:s vittnesmål.
Under Palmerättegången försökte åklagarna i stället lansera tankegången att mördaren stått dold bakom avfasningen och klivit fram när paret Palme passerat honom. Det finns dock inga som helst vittnesmål om att han skulle ha gömt sig bakom avfasningen. Och det skulle väl ha varit väldigt opraktiskt, han skulle ju i så fall ha varit tvungen att kika fram runt hörnet på ett rätt iögonenfallande sätt för att kunna se när hans offer närmare sig.
Anledningen att åklagarna tog till varianten med avfasningen var med all sannolikhet för att Lisbeth var så bestämd på att hon inte sett mördaren i förväg. Hade han stått mitt ute på trottoaren och väntat så måste Olof och Lisbeth rimligtvis ha sett honom när de passerade alldeles intill honom.
Alternativet du diskuterar med att mördaren gick mer eller mindre bredvid Palme men plötsligt inte bara stannade upp utan också tog ett kliv åt höger innan han sköt har jag lättare att förlika mig med.
Det kan för fullständighetens skull tilläggas att den här diskussionen rymmer fler ståndpunkter än dem du och jag diskuterat hittills: Lars Borgnäs för sin del menar att mördaren sköt med vänster hand, inte med höger. (Se Olof Palmes sista steg, sid 223f.)
Gunnars alternativ känns väldigt troligt. Man kan bredda tidsfönstret lite och alternativet håller fortfarande. Kocken NF passerade brottsplatsen och då fanns ingen där. Gärningsmannen stod alltså inte där och hängde då. Om mordet var planerat borde han inte exponera sig där utan placerade sig där så sent som möjligt. (Gärningsmannens signum var ju just det att ingen hade några relevanta och intressanta observationer av honom.)
Gärningsmannen kan ha varit söder om brottsplatsen eller på andra (västra) sidan av Sveavägen och flyttat sig till brottsplatsen relativt sent. Troligen när paret Palme passerade den sista gatukorsningen innan Tunnelgatan (då de korsade Sveavägen), baserat på WT-kommunikation.
Detta scenario passar observationer av NF och AB. Vad gäller IM måste hans tidsuppskattning jämkas lite (i övrigt håller det). Det kan låta lite trixigt att rucka lite på IM’s observationer, men det gör ju alla andra scenarios (CP som Grandman, Skandiamannen) också.
Gunnar, hvad talte de i givet fald om? Har du gjort dig forestillinger om det?
Det kan man bara gissa om. Men om mordet var planerat – vilket vi förstås inte vet om det var – så är det sannolikt att också platsen och flyktvägen var planerad.
Det betyder att mördaren – eller attentatsgruppen – hade anledning att tro att Palme skulle komma förbi Skandiahuset till fots och kunde agera utifrån det.
Hur kunde mördaren/mördarna ha vetat det? De två mest rimliga alternativen är: 1. Genom telefonavlyssning som avslöjade att Palme skulle promenera den vägen från bion, antagligen för att träffa en person. 2. Genom att mördaren eller ett ombud för mördaren stämt träff med Palme i Dekorimahörnan eller på någon plats i närheten av den.
Oavsett vilket, om Palme bestämt sig för att träffa en person på det sättet bör det ha varit något känsligt och brådskande. Ett alternativ som jag ibland funderat över är om det kan ha funnits ett samband med Harvardärendet. Fem timmar före mordet stals ju Palmes överklagande från länsrätten i Stockholm. Kan det ha haft något samband med det planerade mordet?
Jag tror inte att mördarens/mördarnas motiv behöver ha haft att göra med Harvardärendet. Men för Palme var detta en känslig fråga, och den hade plågat honom i månader. Hans moraliska anseende stod på spel. Därför skulle Harvardfrågan kunna ha fungerat som lockbete, Om någon ringde Palme och sa att det fanns planer på att använda överklagandet för att ytterligare skandalisera honom och att det fanns saker som den personen måste prata med Palme om så hade Palme förmodligen gått med på ett kort möte på hemväg från bion.
I så fall kunde mördaren när han träffade Palme ha sagt några saker om Harvardfrågan, till exempel att han ville skicka information och ville veta vart han skulle sända den.
Men det här är bara en gissning från min sida. Det eventuella samtalet kan ha handlat om något helt annat. Om det var så här mordet gick till var inte innehållet i samtalet det intressanta för mördaren. Det intressanta var att ha Palme på rätt plats för att kunna skjuta honom.
Det er ikke særligt tiltrækkende at være, eller fremstå som, negativ. Jeg kan også sagtens respektere, at man som engageret MOP-ekspert formår at placere sine refleksioner og indsigter i en tryg, samlet fortolkningsramme med rimelige svar på alle de væsentlige spørgsmål, der har det med i flok at dukke uanmeldte op i en givet zone af et mystisk problemkompleks. Det er kun menneskeligt, det er naturligt at tænke sådan.
Alligevel tillader jeg mig her at være kritisk-skeptisk: Det beskrevne mødescenarie, baseret på Harvardärendet, med en maskeret agenda, med teknisk eller personlig baggrund, smukt dekoreret med klyngedannelse på Sveavägen efterfulgt af kammeratlig promenade efterfulgt af kold likvidering med rette skudarm i det velplacerede offentlige rum efterfulgt af fikse flugtmanøvrer garneret med illusionistens bedste tricks er SPEKULATIVT. Temmelig.
Man kunne i stedet vælge at sammenligne en (privat) mordefterforskning med slidsom bygning af en simpel trappe fra bunden, hvor der omhyggeligt, langsommeligt samles materiale til næste trin, som detektiven derefter kan forbedre sit relativt beskedne udsyn ved at stå op på.
Hvis man er særligt velforsynet med ressourcer, atletisk (eller smart), kan man nok klare to trin ad gangen, men et spring på 10-15 trin udgør et kunststykke, som selv ikke Skandiamannens hologram på vej op ad Brunkebergsåsen ville kunne udføre.
Det kan naturligvis tænkes, at Gunnar Wall har de manglende, nøjagtigt tilpassede, trappesektioner liggende på sit diskrete fjernlager, men uheldigvis kun er i stand til at montere elementerne korrekt, når det er mørkt og ingen udefra overvåger den hemmelige opgang til den evige sandhed…
Det er vist kendt, at du har udviklet hovedstrukturen i scenariet for lang tid siden, hvilket taler for dets kvalitet og holdbarhed, og det kan bestemt være nogenlunde rigtigt; jeg udelukker ikke ret meget, men foretrækker altså en anden fremgangsmåde – og så er jeg i øvrigt godt klar over, at du har arbejdet hårdt for din nuværende position.
Potentialet ved en sådan aggressiv trappekonstruktion er, indrømmet, enormt:
Hvis man får ret, er man både alvidende og genial … men hvis man tager fejl, giver det anledning til at stifte bekendtskab med et andet særkende for trapper: Vi kan snuble på dem, så vi falder ned og slår os
Ja, givetvis kan mötesscenariot vara felaktigt. Det som fått mig att envisas med att diskutera det är dock några särskilda omständigheter. Bland annat:
1) Det får stöd av vittnen som gjort observationer före mordet.
2) Olof Palme valde att promenera Sveavägen söderut utan livvakter, helt i strid med den överenskommelse han gjort med Säpo.
3) Om dådet var planlagt är det sannolikt att mördaren/mördarna försökt att skaffa sig kontroll över så många variabler som möjligt. De borde framför allt ha valt ut en mordplats i förväg. Men den mordplats som nu blev aktuell, Dekorimahörnan, kan inte ha valts ut i förväg om inte mördaren/mördarna visste att Palme skulle bege sig dit.
4) Att en person blir mördad efter att ha blivit lockad i en fälla är tämligen vanligt om vi tittar på planerade mord. Ändå har mordutredarna undvikit att försöka följa upp ett sådant tänkbart förlopp. Det är närmast provocerande att se hur till exempel de anmärkningsvärda uppgifterna från det första förhöret med taxiföraren Anders D inte följs upp över huvud taget.
5) De hittills oförklarade observationerna av personer med walkie-talkies omkring mordplatsen (där de första observationerna gjordes långt innan Palme lämnade bion) pekar på att det kan ha funnits kunskaper om att Palme skulle ta sig hemåt till fots längs Sveavägen.
Det jag har insisterat på har varit att uppgifterna som pekar på ett möte mellan Palme och mördaren ska utredas. Om vi på ett övertygande sätt får veta sanningen om mordet och det visar sig att det inte alls förekom någon kontakt mellan Palme och mördaren och att Palme inte alls avsett att träffa någon när han gick hem från bion – well, no problem. Det bekymrar mig inte. En del debattörer skulle förstås passa på att göra sig lustiga på min och till exempel Ingvar Heimers bekostnad. (Det var den numera avlidne Heimer som uppmärksammade mig på omständigheterna som pekade på ett möjligt möte i samband med mordet.) Möjligen skulle jag bli irriterad, men min irritation vore verkligen ingen världshistorisk händelse.
Ja, og mødescenariet kan sagtens være sandt i hovedtræk, som nævnt, så jeg er såmænd ikke uimodtagelig for dets substans. Baggrunden for min indvending var især visse præcedens-overvejelser, men jeg er bevidst om dette begrebs komplicerede konnotationer (& implikationer, for så vidt).
Et par hurtige kommentarer i øvrigt:
Ad 2) Det bør evt. nævnes, at det næppe kun var spadsereturen ”Sveavägen söderut”, der ifølge det oplyste foregik uden livvagtsassistance (men det mener du selvfølgelig heller ikke).
Ad 3) Ja, ud fra et morderperspektiv er det godt at kunne kontrollere et maksimalt antal variable. Det kunne dog måske overvejes, om ikke et gerningssted meget tættere på bopælen (som ikke altid ville kræve forudgående mødeaftaler med offeret) ligeledes kunne have sine fordele, f.eks. færre ustyrlige forbipasserende + færre tilfældige ekspres-ambulancer og -politipatruljer, og dermed – givet det rette tidspunkt – være attraktivt for en præcist kalkulerende mordkonstellation.
Ad 4) Helt enig.
Ad 5) Det er absolut muligt, og burde have været grundigt efterforsket for længst; du har ret.
Din afsluttende insisteren kan jeg kun tilslutte mig, omend håbet vel er rosenrødt…
De talade kanske om skattefiffel och Palmes försvarsargument i de papper (överklagande) han lämnat in till skattemyndigheten. De stals ju samma kväll (28/2).
Har någon annan svensk skatteskyldig någonsin tidigare fått ett arvode för föreläsning utbytt mot stipendier för egna barns studier utan förmånsbeskattning? Har någon annan svensk skatteskyldig efter februari 1986 fått ett arvode för föreläsning utbytt mot stipendier för egna barns studier utan förmånsbeskattning?
Personligen tror jag sådan skatteförmåner bara beviljas för vissa tvåbenta grisar (läs Orwells Animal Farm).
Men vet vi säkert att det är samma person, som står och pratar med Olof och Lisbeth och sen följer med och skjuter? Inge såg alltså mördaren stå och vänta. Anders såg alltså när de står och pratade.
Jag har klippt ur förhören. 1: Ytterplaggen. 2: huvudbonaderna.
Inge M. http://www.itdemokrati.nu/page36z.html Sid 374
1: slutar strax ovanför knäna, någon decimeter.
2: Det var en grov stickad mössa ..
Anders D. http://www.itdemokrati.nu/page36f.html Sid 127
1: räckte till knäna
2: en blandning av en Sherlock Holmes-mössa och en vanli herrrhatt.
Nej, vi vet nästan ingenting säkert om händelseförloppet. Men Anders B:s observation – och även Cecilia A:s – handlar om tre personer som till synes i sällskap närmar sig Dekorimahörnan norrifrån. Och så utkristalliserar sig en av de tre som mördare som skjuter och en som offer som faller till marken.
Enligt Cecilia A så går väl ”sällskapet” över Sveavägen vid reklampelaren vid Sveavägen 42? Det stämmer inte speciellt bra in på övriga vittnesmål.
”När hon tittade upp ser hon tre stycken personer komma sneddande in mot trottoaren vid Sveavägen 42″…..”Paret gick alltså från västra till östra sidan på Sveavägen”.
Först skriver de ”Sällskapet” och sen skriver de ”Paret” även.
Cecilia har berättat att hon uppfattade det som att tre personer sneddade över Sveavägen i riktning söderut och kom upp på östra trottoaren vid reklampelaren för att sedan snedda vidare över trottoaren, fortfarande i huvudsakligen sydlig riktning men så att de rörde sig från området nära gatan mot området nära huskroppen.
Jag diskuterar detta i min bok Konspiration Olof Palme (där jag intervjuar Cecilia) och menar att det finns en hel del som talar för att hon helt enkelt sett paret Palme och mördaren röra sig på det sätt hon beskriver från annonspelaren och fram till mordplatsen. Rörelsen över gatan som ska ha föregått den är, gissar jag, en omedveten slutsats hon dragit av den sneddande rörelse som hon faktiskt ser.
Givetvis kan jag ha fel i det, men jag tycker det är den mest naturliga förklaringen.
Det finns väl ingen som observerat paret Palme på västra sidan av Sveavägen söder om Sari? Gunnars ”gissning” verkar därför mycket träffsäker.
När det gäller Cecilia A:
Cecilia satt i samma bil som Anna H, Åke L och Elisabeth J.
Allt vad Cecilia A berättat måste då kopplas till de övrigas berättelser, och i synnerhet det de berättat i de allra tidigaste förhören. När det gäller Åke L har vi tyvärr inget mer än det förhör som ägde rum 86 04 05, men det är ändå tidigt i förhållande till förhöret med Cecilia A.
Kan då Cecilia ha sett det hon berättat om?
Svaret är ja om man räknar bort Åke L och det Anna H sagt i de förhör vi har tillgång till.
Svaret är nej om vi fortfarande räknar bort Åke L men i stället tar fasta på vad Anna H sagt i tings och hovrätt 1989, och framförallt vad hon säger i dag.
Eftersom hon i dag säger att hon sett en grupp av tre personer stående, och att en (Olof Palme) plötsligt slungas i marken.
Det handlar alltså om att väga vittnesmålens trovärdighet mot varandra, det handlar också om att väga in nya uppgifter som tillkommer under resans gång, samt faktorn att förhörsledaren kan ha missuppfattat och antecknat fel.
Det handlar lika mycket om att vara varsam med att dra snabba slutsatser, och att fördöma vittnens förändrande berättelser, för sanningen om vad de sett, eller tror sig ha sett handlar om mentala processer som vi bara kan spekulera i.
Trovärdigheten i Cecilia A:s berättelse är därmed helt knuten till vad de övriga som satt i samma bil har berättat.
Jag citerar ur förhörsprotokollen:
Åke L:
F. Hur länge har du stått vid rött ljus när du märker att någonting händer eller har inträffat?
L. När det inträffar så kommer vi rullande. Så jag tittar hela tiden åt höger ner mot platsen där mordet sker alltså. men jag var tvungen att titta på vägen också för att kolla.
F. Märker du när någonting händer alltså?
L. Jag märker och ser när en person faller till gatan alltså.
F. Hur långt från själva trafiksignalen är du då med bilen?
L. Det är fråga om meter. Tio eller fem meter.
Citerar också förhör med Anna H 86 03 01:
Strax efter de passerat Kungsgatan iakttog hon en man liggande på Sveavägens högra gångbana. Hon fick den uppfattningen att mannen kanske fått en hjärtinfarkt eller ett epileptikeranfall, och bilen stannade så hon sprang fram till mannen”
Kommentar:
Den första iakttagelsen av händelsen är i detta förhör alltså innan bilen stannat.
Förhör med Anna H 86 03 03
”De körde från Norrlandsgatan till Sveavägen och denna norrut. De passerade över Kungsgatan i vänster körfält och stannade för rött ljus vid korsningen med Tunnelgatan. De stannade i vänster körfält för vidare tänkt färd Tunnelgatan västerut, När de stannade var de enda bilen framför signalerna och de hade fritt siktfält åt höger. Direkt som de stannat bilen tittade Anna till höger, hon såg då en man som låg på på högra sidan av Sveavägen, vid mynningen av Tunnelgatan. Hon fick uppfattningen att mannen just blivit liggande på. marken när hon observerade honom.
Kommentar:
I detta förhör har hon inte sett något under färd, men sett en liggande man.
Förhör med Anna H 86 04 02:
Du såg inte när han föll omkull?
H: Nej precis när han tog i marken kan man säga.
Du upplevde det på det sättet att han precis tog mark när du
ser att någonting hände?
H: Ja och att kvinnan lutar sig över hastigt.
Som vi vet har Anna H i dag gjort det tydligt att hon sett Olof Palme stående innan han föll, och det skulle förstås stärka trovärdigheten i Cecilia A:s berättelse, men kan de verkligen ha stått stilla så pass länge att Cecilia A sett makarna Palme snedda över hela Sveavägen, eller ens över trottoaren?
Det är trots allt ändå 15 meter det handlar om, vilket borde innebära 10 sekunder.
Jag drar inga säkra slutsatser, men jag tycker nog att det är läge för en viss försiktighet i bedömningen av Cecilia A.
Fast Cecilia A skiljer sig från Anders B på en avgörande punkt: hon har gärningsmannen bakom paret Palme.
Anders B tror jag tyvärr att vi måste ta med en rejäl nypa salt; han har druckit ungefär 10 standardglas alkohol, det innebär att minne, tankeförmåga, uppmärksamhet och förmågan att tolka händelser är rejält nedsatt. Han är därför ett av kvällens sämsta vittnen, och det påverkas inte av att han själv uppger att han minns saker klart.
Det bästa vittnet är enligt min mening IM. Han har god uppsikt, är helt nykter och berättar om ett förlopp som är helt rimligt, förutsatt att skytten är en professionell mördare som hela tiden uppdateras om vart målet befinner sig.
Det är ju inte heller så att IM och AB är helt oensen: samma rock, samma mössa, samma ”omfamning” (som antagligen beskriver handen med revolvern som höjs; IMs vänsterhand på axeln kan mycket väl beskriva ett tvåhandsgrepp vid första skottet), samma lugna beteende efter skotten.
Mötesteorin tycker jag faller på två saker: Olof är för luttrad för att gå med på att ha ett aldrig så viktigt möte utomhus mitt i natten, och då tänker jag inte bara på risken att han blir skadad utan framför allt på att det är onödigt att bjuda Expressen på en veckas braskande löpsedlar alldeles gratis.
En professionell skytt, med IMs ord en slaktare, som gjort allt för att lämna så lite spår som möjligt (antagligen inklusive valet av ammunition) skulle knappast bryta det genom att prata med målet och hans fru precis innan mordet — det är onödigt, och allt för mycket kan gå fel.
Hur mycket Anders B druckit och exakt vid vilken tidpunkt är väl svårt att slå fast i efterhand. Jag vet i vilket fall inte var du har fått dina uppgifter ifrån eller hur du har räknat.
När jag talade med Anders 2010 medgav han att han inte var riktigt nykter när han lämnade den restaurang där han suttit med sina arbetskamrater ett antal timmar. Men han tillade att han kanske var ”en av de minst berusade på stället. Jag var noga med att dricka måttligt eftersom jag från början ställt in mig på att hänga med ut och dansa.”
Det där var ju långt efter mordet och det finns risk för minnesfel. Men i förhöret den 3 mars 1986 säger han att han kommit till restaurangen klockan 17 och att han under den tid han var där, ungefär till klockan 23, drack tre snapsar, två-tre öl och möjligen någon whisky till kaffet.
Jag tycker inte att det nödvändigtvis diskvalificerar hans förmåga att minnas det han berättat om.
De två argument mot mötesteorin som du reser på slutet skulle kunna leda till en lång diskussion. Jag tar inte den nu.
Lundaprofessorn kallade det för ”Cherry picking” när man bland alla motstridiga uppgifter väljer det som passar ens egen teori. Men man kan vända på fokuset: Vad är det man väljer bort?
NF vittnesmål går inte allt fullt ut förena med IM. Minst en av dem har åtminstone delvis fel. Jag är just nu benägen att tro att IM har lite fel i uppgiften om hur länge han observerade gärningsmannen utanför Dekorima. Gm dolde sig jämfört med Grandmannen, ingen har sett hans ansikte exempelvis. Varför skulle han ha stått onödigt länge och låtit sig observeras vid Dekorima? Om mordet var planerat – med eller utan mötesscenario – så placerade han sig där så sent som möjligt. (Om OP var övervakad utmed Sveavägen, så skedde det troligen när OP var vid Sari.)
Vi har tittat efter alkoholmängden i samma förhör, det där motsvarar ungefär 10 standardglas.
Jag tycker inte heller att han helt ska diskvalifiseras, men det är ett fysiologiskt faktum att hans hjärna var rejält funktionshindrad, oavsett hur han kände sig och oavsett hur mycket fullare dom andra var. Värdet av informationen måste mätas utifrån det.
Vilka är ”vi”?
Sedan har du iofs ett intressant filter: Låt oss bara beakta de nyktra! (Intressant ansats, medges!)
Men även här har vi problemet med att NF och IM inte går ihop. Och Anders D och LP går inte heller ihop.
Alltså: Även de helt nyktra har inbördes motstridiga uppgifter.
Jag drar fram min käpphäst igen: Det handlar inte om Cherry Picking. Det intressanta är inte vad man väljer, utan vad man väljer bort. Och varför! Hur motiverar man att man väljer bort ditten och datten, tjogtals med WT-observationer, det dussintal rockobservationer från Sveavägen medan LP babblade om en blå täckjacka?
”Vi” är i det här fallet Gunnar och jag.
Det jag vänder mig mot är att Gunnar verkar bygga scenariot för hur mordet gått till på minnesbilder från någon som under kvällen druckit motsvarande en kvarting starksprit eller lite mer än en och en halv flaska vin (nu har jag räknat om till mått som kanske är lättare att förstå än standardglas).
Sen håller jag med om att vittnen är notoriskt opålitliga, också när dom gör sitt bästa.
Men den som dels är nykter, dels har bäst uppsikt över mordplatsen är som jag ser det IM. Därför tror jag att han är det bästa vittnet, och därför tycker jag att det är hans berättelse man bör utgå från när man rekonstruerar hur mordet gick till. Men han är som sagt bara ett vittne, inte ett facit.
Det hela hänger väldigt mycket på när han druckit det han druckit. I vilket tempo han druckit det och hur långt innan mordet. Dessutom beror det på dagsform, hur mycket han ätit och vilken tolerans han har mot alkohol. Olika personer reagerar väldigt olika på alkoholförtäring och åtminstone för mig kan det variera enormt med andra faktorer. Vissa dagar kan jag känna mig berusad av två öl, andra dagar klarar jag betydligt mer. Anders B kan också ha hunnit nyktra till om han inte fortsatt att dricka lika mycket under kvällen. Den exakta mängden han druckit ger viss information men inte all
By the way, hur mycket AB druckit framgår väl av notan? Betalade han med kreditkort? Splittade de notan lika, eller betalade all var för sig? Har polisen kollat med restaurangen hur mycket hans sällskap tillsammans drack? Att stämpla någon som ”nationalfyllo” klarade HH uppenbarligen av, men klarade han av reda ut och dokumentera detaljerna?
Det är omöjligt att Stig Engström sprungit:
1. In på Tunnelgatan.
2. Tagit vänster på Luntmakargatan.
3. Gått in igenom den olåsta dörren.
4. Gått igenom Skandiareceptionen.
5. Och sedan tillbaks till mordplatsen på 75 sekunder.
Lyssna på Stigs barndomsvän Olle Madebrink när han och hans fru
intygar att det är S.E. som hörs på LAC-bandet 23:22:35.
Det låter som Engström. Att två personer som kände honom bekräftar att det är hans röst går inte att vifta bort. Det skulle vara intressant att veta vad exempelvis exfrun gör för bedömning.
Repliken kommer drygt en minut efter mordet tror jag, så varvet runt På Luntmakargatan och genom Skandiahuset är naturligtvis helt omöjligt på alla sätt och vis. 😀
Hela sekvensen lyder:”Han vart skjuten…nä, för vi hörde bara ett skott” (med betoning på sista ordet). Skandiamannens bekanta får säga vad de vill, men det är väldigt svårt att få detta till Engströms röst. Det verkar inte heller logiskt att han skulle använda vi-form.
Lennart, du borde kontakt Leif L och höra om han känner igen rösten. TP menar i sin bok (sid 19) att det först är Leif L och sedan Jan A. Jag är övertygad om att det är samma person som fäller båda replikerna i sekvensen.
Ja, det är samma person som säger ”han vart skjuten” och det du uppfattar som: ”nä för vi hörde bara ett skott”.
Jag kan inte höra ordet ”vi”, och det är lustigt hur olika man kan uppfatta. Tycker det låter mer som ”det var då det var skott”.
Leif L har en helt annan röst. Grövre och starkare. Dessutom satt han närmare luren. Jan A säger: ”du måste ha sett nåt”. Det är inte heller hans röst.
Enligt min mening är det någon annan, och då återstår AB, J-Å S och Engström, men det kan ju ha funnits ytterligare personer i närheten.
Faktiskt ganska likt Engströms röst när han snackar med Folke Rydén ute på mordplatsen.
Personen som säger detta verkar inte befinna sig i bilen.
Man kan lyssna på tingsrättsförhören och jämföra, men det bästa vore om man kunde analysera det hela professionellt.
Man kan också undra varför det fattas 20 sekunder av telefonsamtalet.
Mellan 0.45 och 1.05 i ljudklippet är det helt dött.
”Han vart skjuten” Kan man ju undra om det är Skandiamannen, som säger? Men efter det så tror jag det är en annan som säger ”Men vad var det för skott?” Men jag är osäker, det är otydligt. Man kan tydligen uppfatta olika.
Detta är ju svårt att höra vad han säger. Har lyssnat igen. Han kanske säger ”ett skott”?
Det låter som: ”Men vad var det för ett skott?”.
Det kan vara knepigt med sådana här sekvenser. Jag tycker att det hörs bäst 2:04 -2.07. Det föll bort ett ”att” i min transkribering ovan. Så här tycker jag att det bör vara:
Han vart skjuten…nä, för att vi hörde bara ett skott.
Det är ju en sak som är märklig. Jag läste igenom texten från LAC-bandet.
Men ”han vart skjuten” finns inte med i texten! Hur kan de ha missat det? Det uttalandet är ju tydligt.
https://docs.google.com/document/d/1AoNnakW0pPW9ugnMqLlGpgmj-AVTROWRwk7nA91766w/edit
Jag har en teori att alla klumpiga poliser. Korrupta poliser samt andra mörkläggare har en hemlig överenskommelse med Holmér i att alla dessa personer i intervjuer ska få tillåtelse att skylla på Holmér för att dölja den mörka sanningen och för att rädda alla andra poliser i kniviga situationer. Och Holmér har gått med på det beslutet och valt att isolera sig själv för att hantera rollen som syndabocken
Från nu kan alla säga att det var Holmérs fel för att slippa svara på obehagliga frågor
Jag tror Holmér själv i nåt tillfälle har sagt att ”Ni klarat er ur det här om ni alla bara skyller på mig”
Ebbe Carlsson körde samma taktik under KU-förhören där han tog alla smällar för att man inte ska märka att dessa herrar kan vara inblandad i själva mordet. Och det fungerade att ha en syndabock i sin egen liga som valde att offra sig själv
För jag har ingen annan förståelse varför alla klumpiga poliser har fräckheten att skylla på nån Holmér för samma misstag som dom själva begår i olika lägen
Holmér var mörkläggare och att ta alla smällar för att rädda alla andra kan varit hans sista bidrag i mörkläggningen
Nu när han är död så kan alla pusta ut när man bara kan sparka på en död räv om och om igen
Lennart Remstam
Måste vara ett missförstånd gällande din tidsuppskattning.
SE stämplade ut 23.19, ungefär inom 23.19,00 – 23.19.59. Stämpelklockan var placerad 10-20 meter från utgången till Sveavägen 44, 50-60 meter till mordplatsen.
Flera har analyserat att SE inte hörs på bandet, säkert också Nya Palmegruppen.
SE finns inte med på något foto från brottsplatsen.
Röstanalysen av ”flera” har vi inte hört talas om – vilka då? Man utgår från att PU gjort med men….. Uttrycket ”han vart skjuten” tycker jag väl stämmer in på SE:s sätt att uttryck sig även om ”min egen röstanalys” säger att det inte låter Rösten helt lik men bruset är ju också påtagligt. Det som dock framgår tydligt på bandet är den första signalementsuppgift minuterna efter mordet – nämligen Anders B och ”mössa”.
Låt oss hoppas bandet är utrett – annars talar vi utredningsmiss i den högre skolan – igen.
Per Johan
Slarvigt av mig, trodde att flera hade ljudanalyserat (kan vara så).
Förutom då troligtvis PU så har företaget Voxalys utfört ljudanalys av LAC-bandet och konstaterat att SE inte finns med på bandet. Företaget utför konsultuppdrag åt bl.a. NFC.
Så inga spår av SE efter skotten, varken ljud, foton eller vittnen trots att han hade gärningsmannasignalement,
Mikael A
”Förutom då troligtvis PU så har företaget Voxalys utfört ljudanalys av LAC-bandet och konstaterat att SE inte finns med på bandet.” Källa?
Den osannolika, sidan 245
Mikael A
Som sagt delar jag att det inte låtet som SE – det var ordvalet ”vart skjuten” som är intressant och någon som fört tankarna mot honom. Tror dock att det snarare Jan A. Jan-Åke S skånska hörs ju sedan också tydligt ”han sprang in i den smala gränden där” (tror jag han säger). Det varordvalet ”vart” är det som var intressant och vi får hoppas att ”Voxalys” gjort det rätt (kände till uppgiften från TP:s bok).
Hur många andra mordplatsvittnen finns på foto?
Då har du inte heller någon annan uppfattning än att Anders B säger ”mössa”?
Per Johan
”Vart” säger Leif L (Voxalys).
Kollar antal vittnen från foton.
Signalementsuppgifter som inte är signifikanta som mössa eller keps, jacka eller rock varierar för samma person när vittnesiakttagelsen sker under en kort tid. Se exempelvis Gunnars Mordgåtan OP.
Däremot Inge M:s rock, Anders B:s keps och Nicola F:s ålder (ansikte) känns trovärdiga då de just lagt märke till en enskild detalj under en längre tidsföljd.
Yvonne N:s signifikanta 15 * 20 cm handledsväska är nog 100 %.
Mikael A
Jag noterar att du undviker att svara om du tillstår att Anders B ger det första signaelementet (som dessutom finns bevarat på band) minuter efter mordet – ”mössa”. Det går inte att komma runt.
Blir intressant att se vilka av de 20-25 mordplatsvittnen (beroende på hur man räknar) som finns på bild på platsen. Spontan känner jag bara till Anders D, Anna H och Karin.
Per Johan
AB är alkoholpåverkad och går med blicken nedåt. CA och IM ser att GM går för att komma ifatt Palme. AB ser GM:s ljusa skosulor och tittar upp när GM kommer ikapp Palme och skjuter. AB chockas svårt och flyr till Dekorimas ingång.
SE hade kepsen på vid Grand, Mårten Palme m.fl. och uppför trapporna, Lars J. Han bytte inte från keps till mössa till keps igen. AB:s svaga och korta minnesbild var att den platta kepsen var en upprullad mössa. Men sulorna på kontorsskorna var signifikanta så de kom han ihåg.
20-25 mordplatsvittnen!? De intressanta är de som hann se OP ligga framstupa innan han blev vänd av SG och AH. De kunde alla ge varandra minst ett alibi med undantag av Stickans noll.
Från en vittnesrekonstruktion/-analys: Ca 45 sekunder efter skotten befann sig SE på första trappavsatsen, Lars J hade vänt sig om mot brottsplatsen och där befann sig 17 identifierade vittnen i närheten av Palmes kropp, i bilar och Anders B vid Dekorimas ingång. Oklart hur många av dessa 17 som hann se Palme ligga framstupa.
Hade fel om fotona, det var andra bilder. Så signalementet, vittnesförhören, ljudanalysen och HELHETEN får räcka.
Ang att vrida och vända på fakta:
Det finns inget i Anders B:s vittnesmål som säger att han tittade nedåt. Tvärtom säger han att han tittade mot Kungsgatan ”liksom förbi” de som gick framför.
Han säger i tingsrätten att gärningsmannen hade ”kraftiga promenadskor”, vilket inte heller går i hop med de hala kontorsskor som man vill sätta på Engströms fötter.
Att Engström hade vita skosulor är också ren fantasi.
På de skor han har på bilderna syns inte några vita sulor.
När man sorterar uppgifter på det sätt Filter (polis) klubben gör så får man fram det resultat man önskar.
Hans Melander har t.ex hållit extraförhör med Leif L, för bara ett par månader sedan, där han bedyrat att han sett Engström på brottsplatsen, och att det vore skandalöst om de skulle peka ut honom.
”Katastrof och påhitt utan grund. Jag påtalade på det bestämdaste att Engström inte kan vara mördare”
Trots det väljer man att säga att ”inget vittne har sett honom på brottsplatsen”.
Varför ens prata med LL?
Anledningen kan inte ha varit någon annan än att man hade förhoppningar om att han skulle bekräfta deras agenda, men när nu inte detta hände så väljer man att låtsas som om det inte ens ägt rum.
Mikael A
Ja du har din bild – jag konstaterar att Anders B säger mössa som närmaste person.
Promillehalten hos alla vittnen (även Yvonne) och påverkan på det kommer vi aldrig veta. Det är, såvitt är känt, bara Anders B som redogjort för detta utförligt (Lars J:s enda glas portvin inkluderat). Du vet lika bra som jag att efter nån minut efter skotten samlas många av de omkring 20 ögonvittnena. Hur många av dessa har identifierat varandra? Ett fåtal (eftersom ett fåtal fått frågan). Hur många tror du själv att någon av dessa kom igång de 20 andra?. Vem såg Bengt P som exempel?
Jag förstår att du är övertygad om SE och lägger förklaringen utifrån det. Jag vill ha nåt konkret – och har ännu inte sett/hört det.
Mikael A: Jobbar du på Filter? Varför duger IM ibland (gå ikapp) och ibland inte (mössan, väntetiden vid Dekorima)? Jerker Söderblom har redan sågat din selektiva metodik (materialet kan bevisa vad som helst om man plockar lite hipp som happ).
Tyvärr upplever jag din argumentation som totalt oseriös. I andra sammanhang sågar man sådana utlåtanden om wumaos, det betyder de 50-öringar som betalda lakejer får i media per regimtrogna inlägg.
Ditt snack om HELHETEN får mig att minnas hovrättens dom. Två vittnen som är halvsäkra innebär inte 100% säkerhet. Fyra vittnen som är kvartssäkra innebär inte heller 100% säkerhet. Man kan inte addera ihop uppgifter på det sättet.
Jag tror du kan ha ett värde i den pågående diskussionen, men enbart om du tydligt redovisar vad du väljer att tro på resp vad du inte tror på och sedan specificerar EXAKT VARFÖR. Och sedan förklarar hela scenariot. För om Mårten Palme som först sa att det var CP (troligen) han såg vid Grand nu plötsligt säger är SE, då har ju SE alibi. Grandmannen var inte den som sköt Palme enligt alla realistiska tidsstudier.
Eller hur?
Erik K m.fl.
IM parkerade bilen 1-2 minuter före skotten (förhören med IM och hans medpassagerare). SE kan då ha varit ”Dekorimamannen” och passerat de långsamtgående paret Palme och inväntat dem vid Dekorima, Visst, fullt möjligt och stämmer även med 23.19 och att SE mötte NF ca 90 sekunder före skotten.
Jag tror dock mera på att SE kom ikapp Palme som IM (1 mars) och CA vittnar om. Det stämmer bättre med SE:s personlighet. Jag tycker att du skall läsa Gunnars intervjuer med vittnena i Konspiration Olof Palme.
Med ”HELHETEN” menar jag även händelser och iakttagelser utanför själva mordplatsen. Exempelvis Grandmannen, Nicola F, Lars J, Yvonne N. Mellan skotten och 12.20, vad berättade SE då och vad visste han. M.m. m.m. m.m.
”Grandmannen var inte den som sköt Palme enligt alla realistiska tidsstudier.”
Vad menar du?
Kom heller inte med väktarnas och Chevamannens SE-alibin och att Palmegruppens ”Skandiamannen kan inte rundas” är fake.
Chevamannen heter [Leif L] och jag vet att han inte bryr sig inte om att jag skriver hans efternamn.
Jag pratade med honom igår, och jag har även pratat med honom tidigare. Han är på alla sätt en vettig och klok man, och jag anser att jag med fog kan säga att hans övertygelse om att han sett Engström på mordplatsen flera minuter efter mordet kommer från hjärtat. Han – precis som andra vittnen i korsningen som kan ge ett utlåtande i saken säger att det inte är Stig Engström. Det är fakta.
Misskreditera inte honom eller skandiaväktarna, de vet vad de sagt.
Skandiaväktarna är osäkra på är klädsel och uppgifterna om då Engström kom tillbaks efter bensträckaren kl 20, men de uppgifterna är ointressanta eftersom han ändå inte var utanför Grand efter bion.
Engström är inte mördaren.
I övrigt talar all tillgänglig fakta för att de vittnen som understryker detta har rätt, och i det avseendet är inte konkurrensen särskilt hård, eftersom inget vittne oavsett var känt igen honom som mördare..
Alla övernaturliga egenskaper man vill tillskriva honom, trots att man samtidigt vill framhålla att han var en fridsam mytoman med dåliga fysiska egenskaper faller också platt.
Att sortera vittnesmål där han inte förekommer och sortera bort andra som motsäger bilden är rent bedrägeri.
Engström har dessutom gjort över fem observationer från mordplatsen som mördaren inte hade kunnat ha gjort.
Att klänga sig fast vid att han bodde i Täby och bar en mörk rock och handlovsväska duger inte.
Förstår inte hur man kan fylla 600 sidor med fullständigt trams.
TP borde få ett pris för det också tycker jag.
Vill man göra en tempkoll på opinionen, så är min gissning att Claes Hedbergs tokerier har minst lika stort stöd som TP:s tokerier, trots att den sistnämnda har media i sitt knä.
Vad som talar till Hedbergs fördel rent moraliskt är att han inte pekar ut någon gärningsman.
Att marknaden blev gödslad med två fullständigt galna böcker under samma tid var nog inte bra.
Jan Stocklassas Stieg Larssons testamente framstår som betydligt seriösare, så honom räknar jag inte in i toksällskapet, även om jag även där har en del allvarliga invändningar,
bl.a när han ger sig in på brottsplatsanalysen. Den kritikjag riktat i det avseendet har jag redan tidigare redogjort för.
GW:s kommentar: Jag ifrågasätter inte att du, Jörgen, pratat med Leif L och fått hans godkännande att skriva ut namnet. Men jag tar nästan alltid bort vittnens efternamn även när det finns skäl att tro att de inte skulle ha invändningar mot att namnet publiceras. En orsak är att jag inte har tid och möjlighet att göra den bedömningen varje gång en kommentator skriver något om ett vittne. Och även om vittnet skulle tycka det var OK att hans/hennes efternamn förekommer i ett sammanhang kanske inte samma vittne skulle tycka det i ett annat sammanhang. Som jag skrivit tidigare vet jag att de flesta som läser bloggen har god koll på vad de kända vittnena heter. Men jag insisterar på att till hälften anonymisera vittnen som en påminnelse om att vi ska visa dem respekt och hänsyn när vi skriver.
Gunnar.
Jag är helt ok med det. Det är inte så viktigt vad han heter i efternamn heller, och det fanns ju egentligen inte någon poäng med det hela utöver att Mikael skrev ”Chevamannen,” Hade han skrivit Leif L hade jag inte kommenterat det alls. Ibland kommer jag på mig själv att skriva LL eller IM, men jag har förstått att inte alla är bekväma med dessa förkortningar.
Jag uppskattar att du gjorde den markeringen.
Gunnar och övriga! Vad det gäller SE finns det två mindre uppmärksammade saker jag önskar beröra. I egenskap av mördare eller vittne kontaktade SE Skandia förmidagen den 1/3 för att diskutera eller ta reda på sin utstämplingstid på fredagskvällen. Att SE som vittne kontaktade Skandia för att kontrollera utstämplingstiden kvällen innan är tämligen naturligt. Det fanns i massmedia olika uppgifter om mordtiden vid denna tidpunkt och SE ville ta reda på fakta samt eventuellt ”kunna vara lite viktig”. Att SE i egenskap av gärningsman kontaktade Skandia är lite mer långsökt, men en del anser att detta var en del i en plan; SE skulle på detta sätt introducera sig själv som vittne även hos sin arbetsgivare – mer långsökt, men allt är möjligt.
Alltnog, nu till mina två funderingar. Det finns emellertid en del ”underligheter” i förhöret den 9 juni med Roland B om SE är gärningsman. Bland annat säger B ”Sedan pratade han om varför han hade jobbat här på kvällen. Han hade väldigt mycket att göra sade han. Och han hade en del som skulle vara klart för han skulle på semester. Han skulle ut och åka skidor. Och han hade jobbat mycket nu och så eftersom jag sitter på personal så fick jag höra en liten vers om hur mycket han hade att göra och att han behövde hjälp och sådant. Lite allmänt prat om hans arbetssituation på det sättet …”.
Allt är väl i och för sig möjligt men om SE sköt Palme dagen innan, och eventuellt av någon anledning ville diskutera sin utstämplingstid med sin arbetsgivare, skulle han samtidigt sitta och beklaga sig för en personalman om hur mycket han hade att göra och småprata lite om att han behövde hjälp och avlastning i sitt arbete. Denna del av telefondiskussionen känns helt enkelt mycket orimlig om SE är gärningsman.
En andra detalj kring mördaren är att han verkar vara ”rörlig och vig” i både rygg och nacke. Mördaren kastar en blick över axeln i trapporna och på David Bagares gata vänder sig mördaren om ett flertal gånger samtidigt som han springer. Jag har någonstans sett att SE drabbades av en nackskada i samband med en olycka vid fritidshuset i slutet av 70-talet. Detta är mest en spekulativ fråga, men hade den 52-åriga och tidigare nackskadade SE verkligen den rörlighet och förmågan att ”i språnget” vända sig om på det sättet som beskrivs att mördaren gjorde?
Det som är hårresande är att medan det diskuteras om en person som SE som utpekad mördare, – vilket förstås förefaller naturligt och fritt att besudla hans eftermäle eftersom statliga representanter leder ligan, – så ignoreras den hatkampanj som Moderaterna drev.
Med många kloka kommentarer här på sidan och ingen lyfter bryn över Moderaternas dekadens med den sk Palmedockan några månader före mordet. Vem gjorde dockan? På vilket sätt reagerade Moderaternas ledare? Varför görs det ingen utredning om vilka som deltog i hatkampanjen? De finns på video. Enligt Björn Häger så minns inte Carl Bildt hur han fick reda på att Sveriges statsminister var skjuten. Frågan är: är svenskarna fortfarande rädda för Adeln?
Så länge hatkampanjen mot den svenske statsministern inte utreds, dvs som initialt och slutligen ledde till det kallblodiga mordet, så är Sveriges status som rättsäker stat obefintlig. Således kan vem som helst ”knäppas” om så behövs.
Problemet är väl att miljontals svenskar hatade Palme. Klart att många motivbilder bör utredas, men om alla som hatade Palme skall utredas, då har statsmakten en hel del kvar att göra. Det kan noteras att många av de som agerar privatspanare kommer från vänsterflygeln i svensk politik. Inget ont i det, men alla som hatade Palme kan nog inte misstänkliggöras.
Som alla vet är SE angelägen om att dagen efter mordet få veta sin utstämplingstid. Denna förfrågan i sig själv gör honom inte nödvändigtvis misstänkt. Det går ju att tänka sig att han som vittne vill meddela en korrekt tid till media och polis. Han är känd för sin noggrannhet.
Nej, problemet är ett helt annat. Om det är någon i hela världen som borde veta exakt när skotten faller vid Dekorima så är det väl just Stig Engström. Enligt egen utsago tittar han på klockan i själva skottögonblicket. Och inte kan väl perfektionistens klocka ha gått så värst mycket fel? Han kunde till och med ha meddelat polisen korrekt brottstid vid deras ankomst till platsen.
Skandiamannen borde med andra ord inte ha någon anledning att dagen efter efterfråga sin utpasseringstid. Om han nu inte ljuger om sina förehavanden på vägen fram till mordplatsen, förstås. Det där med klockan och den mörka urtavlan finns ju inte med i hans första versioner. Gör det honom automatiskt till gärningsman? Nej, men det hade varit intressant att höra hans bortförklaringar.
Han kan fortfarande ha varit intresserad av att veta utstämplingstiden eftersom det måste ha gått en stund mellan utstämplingen och skottögonblicket.
Den avlästa tiden på den egna klockan borde väl duga gott att vidarebefordra till alla tidningar från när och fjärran som ligger på, och till polisen. Dessutom säger han att han går direkt ut efter utstämplingen.
Nu vet vi att det finns två vittnesmål som säger att han pratade med väktarna. Dessutom vet vi ju inte hur lång tid han kan ha uppehållit sig vid stämpeluret efter utstämplingen innan han gick mot receptionsdisken (kanske han tog på sig ytterkläderna först nu till exempel). Om han var perfektionist och ville kolla klockslag var det nog inte så konstigt att han ville fråga om utstämplingstiden.
Man får i så fall lägga till ytterligare en initial lögn, eftersom Skandiamannen förnekar ett sådant samtal. Eller om man är riktigt, riktigt snäll: Han råkar minnas fel.
Om man så gärna vill intala sig att SE bara är ett oskyldigt vittne får man väl då anta att han står och pratar med vakterna en god stund och sedan kliver ut på trottoaren senare än vad han uppger. Samtidigt får han inte vara vid hörnan för sent. Han måste sedan, fullkomligt osynlig för omgivningen, lyckas observera vittnet Lars i gränden. Då bör han ha befunnit sig nära Lisbeth och ungdomarna som var sysselsatta med att försöka rädda livet på Olof Palme. Problemet är bara att ingen har sett honom. Leif GW Persson brukar höfta till med att han ”försvann i mängden” och att det tidigt fanns tjugo personer vid hörnan, vilket ju är helt fel när det handlar om detta skede.
Så här får man hålla på och krångla för att få det hela att gå ihop med ”vittnet” SE. Ändå har vi bara kommit till själva början av händelsekedjan. Om man däremot betraktar honom som gärningsmannen faller bitarna lättare på plats. Det är därför inte alls svårt att förstå utredarnas svårigheter att komma runt Skandiamannen.
Jakob H
Har du läst det här och hur tolkar du det? Var det inte nån som postade länken tidigare förresten?
”Kontroll av Engströms uppgifter avseende sin närvaro på brottsplatsen” inklusive Jan A:s vittnesmål från 1987.
https://drive.google.com/file/d/1YjcC6KDMYnU95SUHcpOJvKbJGQ5-GaOw/view
Tycker att Krister Petersson har gjort en riktig bedömning.
Det där är ju ett intressant sätt att se på saken, att det skulle innebära att man måste ”hålla på och krångla” för att få Engström till att bara vara ett vittne. Tycker du verkligen att gärningsmannascenariot är mindre krångligt? Då har vi nog ganska olika verklighetsuppfattningar.
Men visst, det finns ju en stor fördel om man är SE=GM-förespråkare i det att man då är fri att spekulera fram nästan precis vad man vill kring hur händelseförloppet kan tänkas ha gått till. Alla kända uppgifter kan ju ur det perspektivet vara fel eller ”lögner”, så då går det ju bra att formulera nästan hur utopiska scenarion som helst och få ”bitarna att falla på plats”, som du säger.
Som SE=vittne-förespråkare är man istället bunden till de få fakta som finns och kan bara tillåta sig att justera förloppet i relation till givna betingelser och dessutom behålla en viss logik och rimlighet i sina bedömningar av delaspekterna. (Det där lät pretentiöst, men är egentligen bara lite idealiserat.)
Exempelvis: Behövde han verkligen kolla på klockan när han lämnade Skandia? Om han gjorde det, varför behövde han då ringa jobbet och fråga vad klockan var? Ett högst rimligt antagande är att han dagen efter en extremt dramatisk och omskakande händelse – som enligt kollegorna gjorde honom stammande och desorienterad – inte minns vad som stod på urtavlan. Samt att han upplevde att utpasseringstiden nog var en viktig bevislig kontrolltid att meddela till polisen, som enligt tidningen dagen efter verkade osäkra kring mordets exakta tidpunkt. Men nej, alternativet att han ljuger om allt detta för att han själv är mördaren som för sitt höga nöjes skull konstruerar ett oerhört högriskprojekt där han leker kurragömma med polisen är alltså ”mindre krångligt”?
SE=GM-förespråkarna tycks ganska genomgående se på saken i stil med: ”Jaså har det kommit fram att han inte gjorde X, jaha, men då måste han ha gjort Y eller Z istället, eller kanske något annat, men i vilket fall ljög han nog ändå!” Börjar bli enormt trött på att det gång på gång så slentrianmässigt ska hävdas att Engström ”ljög” om det ena och andra. Även här måste tillämpas något slags rimlighetsbedömning, annars hamnar man i ett helt absurt resonemang där man börjar cherrypicka även bland vilka utsagor man väljer att beslå med lögn och inte. Som om de saker han eventuellt ljög om – om det nu stämmer – i sig skulle få honom att framstå som mer skyldig. Låt oss ponera att han ljög om precis allt, var hamnar vi då? Eftersom det råder total brist på teknisk eller annan bevisning mot honom innebär dessa hypotetiska ”lögner” ändå inte ett skvatt. Och det finns dessutom en rad andra figurer i utredningen som befann sig nära mordplatsen, bevisligen har ljugit och som heller inte har något alibi, men mot vilka det heller inte finns tillstymmelse till övrig bevisning, och som därför helt rimligt har avförts. Omvänt finns det också dussintals som har begått betydligt värre och mer mytomana lögner och som PU och många andra ändå konsekvent har valt att tro på.
Jag förstår att de som tror att Engström var skyldig vill vända på varje sten och testa alla möjliga och omöjliga teser för att göra honom till gärningsmannen, men förhållningssättet har blivit befängt. Det här gäller i högsta grad även hur Palmeutredningen valt att formulera sig kring Engström och att han inte går ”att komma runt”. Själv upplever jag mig inte ha några större problem att komma runt honom och uppfattar att PU:s vägval bara kan ha grundats i en vilja att hitta ett snabbt sätt att kunna lägga ner utredningen och sabotera för alla framtida möjligheter att komma vidare i ärendet. Det är ytterst tydligt i hur man både säger att Engström står i vägen för alla vidare utredningsmöjligheter och att hela vapenavsnittet nu plötsligt anses totalt outredningsbart.
Det hela är en intressant parallell till betongövertäckningen av Estonia. Ingen ska någonsin kunna öppna det här igen. Pappersstrimlaren går varm och vi ska förmås tänka på annat.
En sak till: Det Roland B hos Skandia berättar är ju intressant. Anledningen till att SE vill veta sin utstämplingstid är för att kunna ta reda på vid vilken tidpunkt som han kommit ut på Sveavägen. Men just den uppgiften borde han ju känna till ganska exakt, eftersom det inte direkt tar en evighet innan han kollar på sin klocka.
(Se svar på det i mitt föregående svar)
Belöningen om 50 miljoner anses bevisa att det inte var en konspiration. Ingen medskyldig avstår från hela 50 miljoner mot den ringa uppoffringen att sitta i livstids fängelse. Smart logik…
Men Skandiafolket. Om de vet så mycket och är så smarta, varför vill inte de ha 50 miljoner i belöning? Det fattar inte jag. Skandias personalchef tyckte si eller tyckte så och det var jobbigt? Med en belöning om 50 miljoner i fickan kan man väl leva med det.
Nä. Skandiafolket hade inget substantiellt att komma med. Enligt de själva. De gjorde inga anspråk på de 50 miljonerna.
Jakob H
Man får ju uppfattningen att Skandiamannen inte lämnar korrekta uppgifter av vana, Läs hans brev till Aner där han kom med ett 24 a4 sidor lång svar på hans frågor utan att hunnit halvvägs… Det kan ju stämma men låter inte troligt ?
Han kanske var ungefär som Donald Forsberg beskrev i en intervju
” Jag är expert på desinformation. Jag kan prata med folk i timmar och de tror att de har fått ut viktig information, när de i själva verket inte fått någonting, säger han. ”
http://www.inblick.se/nyheter/2017/11/16/ib-man-i-nya-palme-forhor
Har du tänkt på att Lisbeth på mordnatten inte bara sa att det var 2 gärningsmän
Hon sa ”föresten så har DOM skjutit mig oxå”
Dom är ju plural
Om LOP mötte mördaren vid annonspelaren så kan person nr 2 befunnits vid dekorimahörnan?
Om Engström egentligen sett mer än han ville berätta:
Det kan vara förenat med livsfara att bevittna mordet på en svensk statsminister, och sedan gå ut offentligt och berätta exakt vad man sett.
Det finns ju flera som logiskt borde ha sett betydligt mer än vad de berättat, och dessutom befann sig på betydligt närmare avstånd än Engström.
Det behöver naturligtvis inte vara så, men eftersom det har spekulerats om att Lisbeth Palme undanhåller uppgifter om vad som egentligen hände, så kan man också tänka sig att Engström inte nödvändigtvis berättat hela sin historia – och att det egentligen är i dessa regioner sanningen om hans ”lögner” ligger.
Att han uppgav att han var upptagen med att ”titta på klockan” kan vara ett sätt att säga, ”jag har inte sett någonting, lämna mig i fred”.
Det är ren spekulation, men det skadar inte att själv försöka sätta sig in i den situationen.
Att stå upp offentligt för vad man sett i en sådan situation kräver nog sin man, och jag tror i så fall inte att Engström var av det rätta virket.
Vem skulle inte vara rädd, och i stället agera rationellt när den personliga säkerheten kan vara hotad?
Filtergänget?
Naturligtvis inte, men vi vanliga dödliga kanske skulle tänkt oss för en extra gång?
Jag tycker du sätter fingret på något viktigt som sällan blir sagt i den här debatten: varje människa som har hamnat i en skrämmande situation kan av begripliga skäl fundera på vad som bör berättas och i så fall för vem?
Svårigheterna att få fram vittnesmål i samband med våldsdåd från organiserad brottslighet är ju välkända. Och det är väl inte så långsökt att tänka sig att även ett statsministermord kan framkalla personlig oro hos enskilda personer som sett saker. Och som då antingen avstår från att träda fram eller tonar ner vad de faktiskt anser sig ha sett.
För tydlighetens skull: jag tror inte alls att merparten av vittnena från Sveavägen medvetet valt att tiga om iakttagelser de gjort. Men varje seriös diskussion om vittnesmål måste förstås ta hänsyn till den här faktorn.
Jörgen och Gunnar: Det finns även ett teoretisk alternativ – som jag i och för sig inte tror så mycket på själv – men som är en variant på detta tema. Vi kan tänka oss att SE kom ut på Sveavägen 10-30 sekunder innan makarna Palme passerade Skandias entré. SE upptäckte inte paret Palme utan gick åt vänster mot Hötorget och igenkände en person i hörnet Sveavägen/Tunnelgatan (kanske en Täby-bekant, en tidigare moderatkollega eller en ”Stay-Behind-kamrat”) men fortsatte mot tunnelbanan. När SE är ungefär i höjd med Apelbergsgatan smäller de två skotten av och SE blir nyfiken, vänder om och går sakta tillbaka mot mordplatsen. Inledningsvis sätter SE inget samband mellan sin tidigare observation av en person i korsningen och mordet, men när SE ca 5-10 minuter senare får klart för sig vem mordoffret är blir han helt ställd och chockad. SE tror sig alltså veta vem mördaren är, men vill av någon anledning inte avslöja detta (chocken gör även att han efter en tid återvända till Skandia). Därför diktar han ihop historien om att han kommit ut efter paret Palme på Sveavägen och p.g.a. att han hållit på med sin klocka inte observerat något av vare sig mordet eller mördaren.
Allt detta är som sagt tämligen osannolikt (t.ex. har väl IM inte sett någon person passera söderut), men möjligen mer sannolikt än att SE själv skulle vara mördare; SE är alltså ett vittne som sett för mycket och känner till en obehaglig sanning som han inte vill eller kan avslöja; dessutom kanske han är rädd.
Jag har också lekt med tanken. SE går söder om paret Palme och vänder tillbaka när han hör skotten nära sin arbetsplats. Scenariot stämmer inte med IM, men andra observationer är också i konflikt med scenariot. T.ex NF. SE skulle alltså gått ut efter att NF passerat Skandia-entrén och gått cirka 5-10m söder om (framför) Palme?
Erik! Det är korrekt att den tänkta hypotesen ovan inte helt matchar vad andra vittnen uppger, men överlag bör man nog vara lite försiktig med att ta olika vittnesutsagor som en helt korrekt bild av ett skeende. Vad det gäller NF har vissa ifrågasatt delar av hans vittnesmål – t.ex. var han mötte paret Palme och var han var när skotten föll – men utan att gå in i denna debatt går det att vara lite frågande om NF vid sitt förhör 3 dagar efter mordet verkligen kommer ihåg om han mött några människor innan han stötte på paret Palme.
Det finns alltså en möjlighet att SE kom ut på Sveavägen innan NF passerat entrén till Skandia. Dessutom är det väl så att IM inte minns att han sett NF passera norrut vid Dekorima-hörnet, något IM rimligen borde gjort. IM verkar dessutom förlägga tidpunkten för när AB och hans bankomatkamrater passerade Dekorima flera minuter fel i tiden. Jag tror alltså att man rent allmänt skall vara försiktig med att övertolka alla vittnesutsagor.
Den teori som jag personligen ser som mest sannolik är att någon övervakat Grandbiografen från Sveavägens östra sida, t.ex. från det sydöstra hörnet av korsningen Sveavägen/Tegnérgatan eller från trottoaren vid den ”kända adressen” Sveavägen 68. Hade Palme valt att ta tunnelbanan tillbaka hade man lätt kunnat följa efter och utfört mordet i Gamla Stan (man hade t.o.m. haft tid på sig att ha en flyktbil utplacerad på t.ex. Stora Nygatan). När nu paret Palme istället valde att promenera söderut och dessutom bytte sida på gatan gick de nästan ”rakt i famnen” på mördaren. I och för sig uppger NF att han inte sett någon på Sveavägens östra sida innan han mötte paret Palme, men som framgår av ovan går det ifrågasätta om NF:s minnesbild är helt korrekt vid förhöret 3 dagar senare.
Det går knappast att hitta någon som är mer angelägen om att berätta om allt han har sett och gjort på mordplatsen än SE. Ingen tycks heller vara oräddare än han när det gäller att exponera sig i media.
De som tror att han var gärningsman brukar ju mena att hans utförliga beskrivning av vad han varit med om var avsedd att dölja vad han verkligen gjort. En mindre dramatisk förklaring skulle ju kunna vara att han, precis som Jörgen G resonerar om, vill etablera ett i viss mån anpassat vittnesmål som utesluter sådant han är lite rädd för att berätta om.
Tanken har sitt värde, tycker jag, för att den pekar på att det inte behöver vara självklart för vittnen att berätta allt de tror sig veta.
Ja, det är precis så jag menar Gunnar.
Låt gå för att SE är offensiv i sitt sökande efter offentlighet, men det kan handla om ett sätt att signalera att man ingenting sett som kan kopplas till själva brottet. Det finns säkert många sätt man kan framföra budskapet på, men en variant kan vara att säga att man var så fokuserad på klockan och därmed inte tittade mot mordplatsen.
Det kan kanske finnas en poäng i att signalera detta även om man faktiskt inte sett något?
Man kan notera att han vissa gånger sagt att han redan på lite avstånd såg den liggande mannen, och att han vid andra tillfällen säger att han kommit fram till korsningen då ”nästan höll på att snubbla över honom.
Alldeles oavsett hur det var så är det ju inget som gör honom till mördare.
Lika lite som att han varit ute och ätit middag kl 20.
Teoretiskt finns kanske möjligheten men det känns ganska långsökt utifrån hur SE agerar och söker uppmärksamhet. Det är inte så man brukar bete sig om man sett något och är rädd för att själv råka illa ut.
På vilket sätt skulle detta långsökta resonemang kunna förklara varför Engström inte har observerats som vittne? Låg han gömd under den ena taxibilen?
Mitt resonemang – långsökt eller inte – hade inte alls som syfte att förklara ”varför Engström inte observerats som vittne”.
Hur troligt det är att Engström observerats som vittne och hur väl olika personer på Sveavägen observerats av andra som var där har diskuterats i ett antal kommentarer på bloggen.
Jag diskuterade en helt annan fråga vilket framgår om man följer tråden, nämligen att vittnen ibland kan tänkas undvika att nämna omständigheter som de tycker det är obehagligt att prata om.
Jag ser ingen rim och reson i att någon som är livrädd för gärningsmannen skulle lämna ett vittnesmål där han placerar sig så nära denne som möjligt genom att hävda att han är förväxlad med honom. Men det är i alla fall utmärkt att det nu tycks råda enighet i tråden om att SE åtminstone ljuger. Det är alltid en början.
Jag är fullt öppen för att Stig Engströms berättelse om vad han upplevde på mordplatsen på flera punkter kan skilja sig från vad som faktiskt hände. Detsamma kan av olika skäl sägas även om en rad andra vittnen. Det kan finnas ett antal orsaker till att sådant inträffar. Min senaste kommentar i ämnet handlade just om en sådan tänkbar faktor, rädsla.
Jag betonar dock gärna: för min del var det ett hypotetiskt resonemang att Engström kunde ha undanhållit fakta om vad han observerat för att han var rädd för gärningsmannen. Hypotetiskt men inte orimligt och därmed värt att i alla fall ägna en tanke.
När det gäller ett ouppklarat brott som Palmemordet tvingas vi föra en del hypotetiska resonemang. Men det kräver förstås att vi håller reda på vad som är hypoteser och inte tar dem för sanningar. Viktigt är också att vi inte övertolkar innebörden i hypoteserna.
Du, Jakob H, tar min kommentar som intäkt för att dra slutsatsen att ”det nu tycks råda enighet i tråden om att SE … ljuger”. För det första är det förstås lite vanskligt av dig att utifrån min kommentar dra slutsatser om vad andra i tråden skulle vara eniga om. Och för det andra: jag förde just ett hypotetiskt resonemang. Jag är inte alls säker på att Engström var rädd för mördaren. Och i vilken utsträckning avvikelser från verkligheten i hans berättelse bäst skulle kunna beskrivas som ljugande, självbedrägerier, minnesfel, felaktiga slutsatser av hastigt gjorda observationer eller något annat är för mig fortfarande en diskussion som inte är avslutad.
Det är just när debattörer beter sig som du gör som jag frågar mig hur meningsfullt det är att debattera hypoteser på den här bloggen. Men jag har gott hopp om dem som deltar i debatten, även om dig. Så jag tycker vi fortsätter att diskutera även kring sådant som är tänkbart men inte behöver vara riktigt.
Över till ditt konkreta argument ovan om vad du inte ser någon rim och reson i. Det saknar poäng som jag ser det.
Du menar, om jag förstår dig rätt, att det enda sättet att tänka sig en oskyldig Engström som lagt märke till gärningsmannen är att han då skulle ha vetat att denne liknade honom själv. Och om han var rädd för att berätta om mördaren skulle han inte ha lämnat någon sådan information eftersom den skulle ha avslöjat att han fått en god bild av mördarens utseende. Är det så du menar?
Men nu finns det ju inget i Engströms egna utsagor som tyder på att han trodde att gärningsmannen till utseendet var lätt att förväxla med honom själv. I stället säger han att han hörde att gärningsmannen hade en blå täckjacka. Den förväxling han talar om handlar i stället om att han tror att någon på brottsplatsen som sett honom avlägsna sig därifrån tillfälligt tagit in hans signalement och förväxlat det med mördarens.
Den blå täckjackan som nämns under HHs presskonferens blir av naturliga skäl Skandiamannens räddningsplanka. De övriga klädesdetaljerna riskerar att peka ut honom, vilket han omedelbart inser och skyndar sig att ringa polisen. Senare tillkommer polisens uppgifter om glasögon och handledsväska. Då tror han förstås att det är mordplatsvittnen som har uppgett detta, vilket visar sig vara fel.
Jakob H,
Det här har varit uppe förut. Det stämmer att han inte berättar om snacket med vakterna i förhör, men det är ett utelämnande som vore helt obegripligt om han skjutit, eftersom han då skulle velat visa att han kom ut så sent som möjligt.
En ännu konstigare sak med hans vittnesmål är att han påstår att han hörde ett skott. Mördaren bör rimligen ha vetat att revolvern avlossades två gånger. Det är vad dom flesta andra vittnen uppger också.
Den rimligaste förklaringen till dom två avvikelserna ihop tror jag är att han kom ut på Sveavägen precis efter mordet.
Det är när Engström på lördagen inser att hans signalement nu är ute som han lanserar förväxlingsteorin, som han sedan håller fast vid, men där han successivt justerar sina uppgifter i takt med att mer information framkommer i media. Med hänsyn till eventuella vittnesmål på Sveavägen före skotten är han angelägen om att placera sig så nära skottögonblicket som möjligt. Det här med förväxlingen ser han som sin enda chans att komma undan. Och där gjorde han ju en alldeles riktig bedömning.
Så angelägen att han valde bort uppgifter som skulle ha gett honom alibi? Hade inte det varit ännu bättre?
Jörgen G,
Jag kommer från Vällingby, och har en mycket perifer way-back anknytning till familjen Palme. Att Lisbeth skulle ha dolt viktiga saker om mordet under lång tid stämmer dåligt med min bild av vilken sorts person hon var.
Eftersom jag inte litar på mina egna fördomar kontaktade jag en person som jag vet hade en mindre perifer kontakt med familjen. Hen delade helt och hållet min bild att Lisbeth inte skulle ha tigit i längden.
Via den andra personen fick jag kontakt med en tredje, som hade med Lisbeth att göra i privata sammanhang från någon gång på 70-talet lång in på 2000-talet. Den personen bedömmer det som ”helt otänkbart” att Lisbeth skulle dolt viktiga uppgifter om mordet, eftersom hon var en alldeles för ”rekorderlig” person.
Det finns ju många infallsvinklar på Lisbeth Palmes agerande som vittne. För min del har jag inga problem med att hon skulle kunna beskrivas som en rekorderlig person. Men det hindrar inte att hon kan ha känt misstro mot såväl poliser som massmedia under utredningens gång. Skulle det kunna ha lett till att hon inte berättade vad hon ansåg sig veta? Ja, det är högst rimligt att tro att så har skett. Att hon gjorde sådana bedömningar har vi till och med hennes egna ord på.
Hon hördes på eftermiddagen den 1 mars 1986, givetvis ett mycket viktigt förhör i mordutredningens inledning. Men då redovisade hon – enligt vad hon själv senare påstod – inte alls allt väsentligt som hon menade att hon observerat.
När hon hördes i tingsrätten blev hon utfrågad av Arne Liljeros, Petterssons försvarare, om det där första förhöret. Han var intresserad av vad hon ansåg att hon sett av gärningsmannen. Jag citerar:
Liljeros: »Kommer ni ihåg om ni vid samtal den 1 mars 1986 berättade på vilket sätt ni sett mannen – bakifrån, framifrån eller från sidan?«
Lisbeth Palme: »Jag tror inte att jag gjorde någon närmare beskrivning av personen vid det första förhöret. Jag fick heller inget förtroende för dem som var där.«
AL: »Jaså, varför det då?«
LP: »Frågorna ställdes inte så att jag kände … jag var ju mycket ansträngd då.«
Samma tema kom upp i hovrätten:
AL: »Såg ni den här personen i ansiktet? När ni berättade för polisen den 1 mars, kommer ni ihåg att ni nämnde att ni såg personen i ansiktet?«
LP: »Nej. Men jag gjorde det.«
AL: »Men ni sade tidigare inget om det.«
LP: »Herr Liljeros frågar två saker på en gång. Jag såg personen i ansiktet. Det är möjligt att det inte framgår. Men det beror också på förhörsledningen vad som kommer fram.«
AL: »Ni sade vid tingsrätten att ni inte hade förtroende för de här kriminalinspektörerna?«
LP: »Nej. De ingav mig inget stort förtroende. Det har visat sig senare också att uppgifterna har läckt ut tidigare.«
AL: »Reneborg och Sjöblom är synnerligen vederhäftiga förhörsledare. Det kan jag försäkra er.«
LP: »Jag kände inte något … jag tror att jag i den situation jag var behövde känna ett starkt förtroende för att kunna tala om så svåra saker.«
Det här kan förvisso framstå som mänskligt begripligt. Inte desto mindre är det normalt en allvarlig komplikation i en brottsutredning om det viktigaste vittnet inte medverkar med all den väsentliga information som står till buds. Och om Lisbeth Palme satt på information som hon förstod var väsentlig – av vilket slag det än var – kan man tycka att det hade varit bra om hon sett till att få kontakt med någon i utredningen som hon litade på för att lämna den på det sättet.
Likafullt: när hennes förtrogne Ulf Dahlsten uttalade sig i Expressen den 8 april 1986 lät det fortfarande som om hon inte kunnat urskilja gärningsmannens ansikte.
Dahlsten: »Lisbet Palme såg mannen som mördade hennes make. Men det var mörkt och mannen stod i skuggan. Därför kan hon inte säga om den så kallade fantombilden stämmer överens med mördarens utseende.«
Han tillägger: »Också chocken gör det svårt för Lisbet Palme att känna igen ansiktet. Andra vittnen har gett ett betydligt säkrare signalement.«
Inga spaningsåtgärder under Holmérs tid som spaningsledare tyder heller på att utredarna bedömde att Lisbeth hade fått en god bild av gärningsmannens ansikte.
Och det här är inte det enda exemplet på att Lisbeth visade att hon var ovillig att medverka i utredningen med sina egna iakttagelser. Mest flagrant var kanske när hon gjorde klart för Solveig Riberdahl att hon inte alls var säker på att hon skulle delta i rättegången mot Pettersson.
Gunnar,
att Lisbeth inte gillade att vara en offentlig person, varken för eller efter mordet, är välkänt. Det är inte riktigt samma sak som att känna misstro mot pressen, men det kan förklara varför hon var försiktigt med vad hon sa och till vem hon sa det.
Men steget därifrån till att hon gjort avgörande iakttagelser som hon tog med sig i graven är ganska långt. Det skulle innebära att hon direkt saboterade utredningen, eller att hon var en konspiration för att dölja sanningen. Om man antar det tycker jag att man behöver ha något slags bevis. För tydligets skull: som bevis räknar jag inte att förhör A inte stämmer med förhör B, det gäller nästan alla vittnen i den här utredningen.
Den sorts svar du citerar ovan tyder enligt mig på ett självförtroende som bör ha gjort det svårt att i längden kontrollera vad hon sa. Jag tror därför att skälet till att hon inte berättarde något som var avgörande var att hon inte hade något sådant att berätta.
Jag ska inte vara långrandig här, detta är saker jag diskuterat i andra sammanhang och jag kommer säkert att återkomma till det. Bara en ska vill jag nämna nu: Lisbeth Palmes återkommande betoningar av hur viktigt hon ansåg det var med sekretess i utredningen, inte minst kring hennes egna vittnesuppgifter. Den inställningen pekar på att hon ansett att hon haft viktiga saker att berätta, saker som skulle hållas borta från allmänhetens kännedom.
Men det som finns i de tidiga förhör som redovisades i samband med åtalet mot Pettersson innehåller verkligen ingenting som gör det begripligt att hon skulle måna om sekretessen. Där är det precis som du, Jörgen, skriver: det verkar inte som om hon har något avgörande att berätta.
Kan vara så, men det är precis lika möjligt att hon värnade om sekretess för att undvika offentlighet.
Gunnar,
”Men det hindrar inte att hon kan ha känt misstro mot såväl poliser som massmedia under utredningens gång. Skulle det kunna ha lett till att hon inte berättade vad hon ansåg sig veta? ”
Det ställdes ju en massa konstiga frågor till henne som hon försökte besvara men dom förstod ju inte vad hon sa till dem. Till och med ett så enkelt uttryck som att hon ”vred sig bakåt” mot det håll hon kommit och såg en person som vände bort blicken var för mycket för hovrätten ” vad menar du med vred mig bakåt ” .
Håller du med om att det är lätt att förstå vad Lisbeth försökte förklara riktningen hur hon vred sig ?
Det du syftar på är alltså ett avsnitt i hovrättsförhöret med Lisbeth Palme. Förhöret hittar man här och det handlar om en sekvens på sidan 54.
Det är domstolens ordförande Birgitta Blom som ställer en fråga till Lisbeth för att få ett förtydligande om vad hon menar med att hon vrider sig bakåt. När jag läser sekvensen tycker jag inte att Birgitta Bloms fråga är så märklig. Det är viktigt för domstolen att förstå förutsättningarna för den observation Lisbeth Palme talar om i sammanhanget. Jämfört med hur vittnesförhör brukar gå till tycker jag inte att den här frågan kan beskrivas som på något sätt konstig, otrevlig eller onödig. Och tittar man på förhöret som helhet tycker jag inte heller att vare sig åklagare, försvarare eller domare förtjänar kritik för att ha behandlat Lisbeth Palme på ett inkompetent och respektlöst sätt.
Att sedan Lisbeth Palme tyckte det var obehagligt att genomgå förhöret är det dock ingen tvekan om. Det framgår tydligt av utskriften.
Den som är intresserad kan också läsa förhöret med Lisbeth Palme i tingsrätten. Det finns här.
Gunnar , Är det bara frågan om att dem ville ha information ?
Dem fick ju det av Lisbeth på sidan 13 ? Hon gick ju igenom allt där om hur hon vred sig bakåt. Tycker du inte det är märkligt att BB igen om samma information som hon redan visste ?
Jag antar att Birgitta Blom frågade för att hon ville förstå exakt vad Lisbeth menade. Ser du något annat motiv?
Det är riktigt att Lisbeth beskrivit förloppet tidigare i förhöret, dock inte med exakt samma ord. Någonting kan ha fått Birgitta Blom att vilja få ett förtydligande. Om det sakligt var befogat eller om det berodde på att hon inte lyssnat ordentligt tidigare kan förstås diskuteras. Men det är i vilket fall inte ovanligt i rättsförhör att en fråga kommer upp mer än en gång.
Ibland kan det förstås bero på att den som återkommer till frågan vill kontrollera hur säker vittnet/målsägaren/ den åtalade är på sin sak och kanske till och med pressa fram en tveksamhet. Något sådant bör inte en domare ägna sig åt, domaren har ju ett annat objektivitetskrav på sig än en åklagare eller advokat. Men jag kan faktiskt inte tolka in något sådant i Bloms fråga.
Låt oss för resonemangets skull anta att du har rätt, att saken egentligen redan var klar utifrån vad Lisbeth sagt tidigare i förhöret. Blom kan ändå ha frågat för att hon inte förstått vad Lisbeth menade då, för att att hon inte lyssnat tillräckligt uppmärksamt, för att hon rent fysiskt inte hört vad Lisbeth sagt eller för att hon inte kom ihåg.
[Dette er en laaang omgang, og hvis der skulle findes noget interessant her, holder det nok snarest til i den med # mærkede sektion # omkring 2/3 inde, altså ”# Selve den … flere måder. #” – hvortil utålmodige sjæle anbefales at overveje at springe]
Det, der jo også præger denne seance i Svea Hovrätt, er de betydelige, tilbagevendende problemer med lydkvalitet og teknik. Undertiden bliver det nærmest komisk, især i den udveksling, som jeg citerer her (vi skal vel også have lidt sjov midt i al alvoren, ikke?).
[Anklageren (Helin), der allerede tidligere er blevet bedt om at hæve stemmen, fortæller nu, at han vil ”hoppa fram till den 14 december förra året”. Herefter sker der følgende:]
BLOM: Åklageren måste tala litet högre.
HELIN: Förlåt?
BLOM: Tala litet högre!
HELIN: Jag trodde mikrofonerna var på.
BLOM: Ja, men det är ändå ganska lågt tonläge.
– – –
Der fandtes således rigeligt med tekniske grunde til, at gentagelser fra i princippet alle verbalt aktive tilstedeværende kunne blive, og blev, nødvendige, ikke kun fra *målsägande*.
Når det er sagt, så finder jeg det besynderligt, at signaturen JB her åbenbart forsøger at lægge grunden til en eller anden myte om, at netop Lisbeth Palme med alle sine særkrav til hele forløbet skulle være blevet dårligt behandlet i retten, hvis opgave (jeg pointerer lige dette for en ordens skyld) det bl.a. er så præcist som muligt at få klarhed over begivenhedsforløbet og dets forudsætninger.
F.eks. om hvem af ægtefællerne, der gik nærmest husmuren på hvilken side af Sveavägen, om forløb & sammenligningsgrundlag for CP-konfrontationerne, om hvor lyd- og synsindtryk stammede fra, om skudpositioner & tidsforløb & signalementer & observationslakuner, og om afstande til og mellem aktørerne på mordstedet.
Dog medgiver jeg gerne, at et enkelt punkt, udspørgninger fra Liljeros omkring selve skudsituationen inkl. fysiske og mentale følger, altovervejende fremstår kliniske og ufølsomme. Det synes jeg ikke om.
# Selve det fremhævede spørgsmål omkring at vride sig ”bakåt” gjorde næppe krav på gentagelse af tekniske grunde, men det er væsentligt i flere kontekster – og TRE- / FEM-DELT lokalt og temporalt, hvad man måske ikke altid er opmærksom på.
Et forsvarer-spørgsmål til Lisbeth Palme går først på, om hun ved nogen lejlighed vendte sig om og fik ryggen til Dekorima-skyggen (min betegnelse), altså den person, der bare stod dér og stirrede uden at ville hjælpe. Svaret er noget uklart, men LP fortæller i hvert fald, at ”Jag vrider mig” (fase 1). ”Sedan vrider … sedan vrider jag mig bakåt” = ”Jag vrider mig bakåt med ansiktet mot Dekorima” (fase 2), samt følgelig ”.. och bakåt” (fase 3).
”Och sedan vrider jag mig tillbaka” (fase 4), ”då ser jag […] in i gränden” (fase 5).
I fase 1 leder hun med blikket efter nogen, der vil hjælpe hende, indtil hun i fase 2 har opgivet Dekorima-skyggen i den henseende (men stadig har ham i sigte), hvorimod hun i fase 3 lidt længere oppe ad Sveavägen har fået øje på den noget fjernere beigefarvede skikkelse i orange skær, der synes at ryste på hovedet, mens Dekorima & omgivelser ikke længere registreres af Lisbeth Palme. Fase 4 er en overgangszone uden (de implicit forventede) synsindtryk (ved Dekorima), og i fase 5 dukker en synlig, flygtende person (igen) op ”på andra siden Tunnelgatan”.
Derefter opstod der i retten yderligere forviklinger omkring typer af, og tidspunkter for, iagttagelserne af ”stegen”, som endelig ledte op til, og smeltede sammen med, den første auditive komplikation i et stykke tid…
En svær sekvens på flere måder. #
Alt i alt hører det altså med til en retssag, at der bliver spurgt ind til sammenhænge med vidners tidligere forklaringer / udtalelser, og at muligheder for eventuel hidtil uoplyst, eller utilstrækkeligt belyst, medvirkende tredjeparts-tilstedeværelse granskes.
Normalt antages *målsägande* i forløb, der er nået helt frem til selve retssalen, nok også at have en betydelig egeninteresse i, at sagen bliver opklaret.
Endelig kunne det vel også tænkes, at der forelå et lillebitte hensyn at tage til tiltalte og dennes repræsentanter (forsvarerne, som vist ellers ikke ligefrem var blevet tilgodeset undervejs); jeg mener faktisk at have hørt om tilfælde, hvor (ulykkelige) tiltalte i en større eller mindre retssag også viste sig at være uskyldige, ikke bare formelt-juridisk, men også objektivt-faktuelt
Förhöret med LP innehåller en radda uttalanden som man kan lägga på minnet för olika analyser:
1. Stopptiden vid Sari
Sid 9: 10-15 sekunder (självman uppgift).
Sid 90: 5-10 sekunder (på fråga av Lars Ekman)
2. Promenaden från Sari till mordplatsen
Sid 90: ”Ganska raskt, tror jag”)
Dessa två punkter har betydelse för om en eventuell förföljare (vid Adolf Fredriks Kyrkogata) skulle kunna hinna placera sig vid Dekorima.
3. När hon observerade LJ
Sid 105: ”Då hade det samlats folk tror jag.” ”Kan du säga hur många?” ”Nej det kan jag inte göra. Jag kan inte säga det med bestämdhet.”
Detta är alltså ett av två möjliga tillfällen då SE kunnat observera LJ utan att vara gärningsmannen.
4. Uttalanden om gärningsmannens alkoholism. LP har efter rättegångarna uppgivit att hon i förhör sagt att gärningsmannen såg alkoholiserad ut. Hans Holmér har sagt att det är en efterkonstruktion.
På sid 64 och 109 ställs frågor till LP om hon visste att figuranten CP var alkoholist. Om hon visste att gärningsmannen var alkoholist (och att hon redan uppgett det i polisförhör) hade det varit naturligt att nämna det i samband med frågorna på dessa två sidor. Då hade det ju varit mindre intressant med förhandsinformation från Almblad och tidningarna. Men det finns ingen sådan återkopplingen till hennes observationer på brottsplatsen. Det förefaller alltså som om HH hade rätt i detta fall. Det har viss betydelse för eventuella kopplingar till SE’s påstådda drickande på arbetsplatsen.
Jörgen Hassler.
Det betvivlar jag inte en sekund.
Det var mer i förbifarten jag nämnde att hon blivit ifrågasatt avseende vad som hände på mordplatsen, och för det
mesta har de ju, som i Borgnäs fall, då han ifrågasätter henne handlat om att hon kan ha haft goda grunder för att utelämna vissa detaljer. Skydda sig själv och familjen kan vara en orsak.
Hon trodde förmodligen på sitt utpekande.
Det jag egentligen ville säga var att Engströms historia måste kunna ifrågasättas av samma anledning, d.v.s. inte med utgångspunkten att han var gärningsman.
Han kan ha varit rädd för att mördaren/mördarna ville fimpa honom för att han var rädd att de skulle tro att han sett för mycket helt enkelt.
Och driven av denna rädsla hävdar Engström att han har blivit förväxlad med gärningsmannen (som han är så rädd för). Dagen efter mordet ringer han också media och blir fotograferad hemma vid köksbordet. Precis så livrädd är han. Driven av samma skräck kontaktar han senare också Rapport, så att mördaren verkligen får chansen att se honom. Sedan blir han lugnare.
Jakob H.
Är det inte betydligt mer ologiskt att han som mördare skulle exponera sig på det sätt han gjorde?
Eftersom det var jag som drog igång denna diskussion vill jag bara understryka att jag redan i Utsprungsinlägget klargjorde att resonemanget var hypotetiskt.
Att gå ut i media och klargöra att man inte sett något av själva gärningen bör signalera till gm att man inte utgör något hot. Det var det hela.
Nu tänkte jag om även Engström fått anonyma brev. Det är många som fått det. I början fick tex Lisbeth Palme ett maskinskrivet där det förklaras hur mordet gick till o det är såklart mördaren som skrev det.
Jag letade brev efter jag känt igen den sk Skelleftehamnsmannen. Det är förankrat i palmegruppen sedan juni -15.
Jörgen G;
Jag är lika övertygad om att hon trodde på CP som närvarnde på platsen som att hon hade fel. Märk också att hon aldrig sagt att hon såg honom med något vapen. (Men där har vi förståss rättsprincipen om att vi utgår från vad som sedan hände.)
Att hon skulle ha tigit om avgörande saker för att skydda särskilt sina barn är rimligt (men obevisat) under några år — att hon skulle fortsätta göra det till sin död kräver en annan förklaring.
Ja, en förklaring är väl följande: om hon avstått från att berätta vissa väsentliga saker under rättegången mot Pettersson – en rättegång hon egentligen inte ville delta i – så var det inte så lätt att ändra sig efteråt. Genom sitt framträdande i rätten låste hon mer eller mindre sin version för all framtid.
Låt oss tänka oss att det fanns saker hon inte redovisat där, saker som skulle förändra bilden av mordet. Hur skulle hon kunna komma igen senare och berätta utan att hamna i en helt ohållbar situation? Vem skulle ha stöttat henne? Knappast de ledande personerna i Olof Palmes parti i alla fall. De flesta av dem hade redan bestämt slutit upp bakom versionen att den ensamme gärningsmannen Christer Pettersson mördat Palme och ville inte ha någon ny uppslitande diskussion om den saken.
Jag tror också att hon ärligt trodde att hon sett Pettersson på mordplatsen. Men jag har inte hittat något som utesluter att hon höll kvar vid de tankar hon formulerade i förhör 1986: att mordet var ett resultat av en internationell politisk konspiration. Och jag menar att mycket pekar på att hon gjort observationer av händelseförloppet som kan ha gått i den riktningen och som hon tidigt lät sig övertygas om att hon inte skulle ge offentlighet åt. I så fall kan hennes ursprungliga intention ha varit att hon gagnade utredningen bäst genom att se till att vissa uppgifter förblev hemliga. Med tiden kan hon ha förlorat sådana illusioner, men vad skulle hon då göra åt saken?
Gunnar,
Nu har jag läs igenom hovrättsförhöret. Jag finner inget där som pekar mot att vittnet utelämnar något. Därför tycker jag att det rimliga är att anta att det hon berättar är det hon vet.
I övrigt förstår jag inte riktigt: vad skulle hon kunna ha iakttagit på brottsplatsen som skulle kasta ett nytt ljus över mordet?
Jag har aldrig tänkt mig att bara en strikt läsning av hovrättsförhöret skulle ge skäl att dra slutsatsen att Lisbeth Palme utelämnat viktiga uppgifter. Har jag någonsin formulerat mig på ett sätt som kan tolkas så är det inte bra. Peka gärna på vad jag skrivit i den vägen i så fall.
Alldeles oavsett den saken tycker jag förstås inte att Lisbeths uttalanden i hovrätten kan beskrivas som att hon berättar det hon vet, om vi med ”vet” avser ”har faktisk och korrekt kunskap om”.
Lisbeths tvärsäkra utpekande av Christer Pettersson är enligt min mening alldeles felaktigt. Jag tror inte alls att han var på mordplatsen. Hon kan ha trott att han var det, men det är en annan sak. Och hennes tvärsäkerhet är anmärkningsvärd med tanke på att hon var utbildad psykolog och borde vara bekant med grunderna i vittnespsykologi där det är en känd sanning att ett vittnes subjektiva säkerhet inte alls är en garanti för att vittnesuppgiften är riktig.
Hennes uppenbara ovilja att delta i rättegången är också anmärkningsvärd. Det kan man se spår av i både tingsrätts- och hovrättsförhören.
Vad Lisbeth skulle kunna ha iakttagit på brottsplatsen som skulle kasta nytt ljus över mordet har jag diskuterat i mina böcker, inte minst i Huvudet på en påle. Centralt i det är att det finns omständigheter som utredarna duckat för under alla år som pekar på att Olof Palme hade kontakt med gärningsmannen under ögonblicken före mordet.
Det behöver inte vara så. Men det finns ett antal uppgifter från olika vittnen som pekar på att det kan ha varit så. Och bara Lisbeth Palmes egen version som går ut på motsatsen.
Gunnar,
Du hänvisade till förhöret i ett tidigare inlägg, jag närläste det eftersom det är rätt svårt att utelämna saker utan att det märks, särskilt om man vet vad det är man letar efter. Det är typiskt sådant som advokater och åklagare brukar pressa vittnen på.
Men här märks inget sådant — hon svarar på alla frågor hon får. Det menar jag tyder på att hon berättar allt hon vet, eller tror sig veta (jag tror inte heller att CP var på platsen, men jag tror att hon är övertygad om att det var så.)
Visserligen skulle hon kunna utelämna att hon sekunderna innan skottet träffat och pratat med mördaren, det är sant. Men det är ett ganska omfattande påstående som jag tycker behöver underbyggas bättre än av ADs vittnesmål.
Hennes övriga beteende kan läsas som ett tecken på att hon försöker få en oskyldig person dömd till livstids fängelse (det är trots allt vad vi talar om här), men det kan lika gärna se som ett tecken på att hon inte vill vara en offentlig person (vilket ju var välkänt).
I en kommentar ovan anförde jag två skäl till att jag tycker att mötesteorin är långsökt. Här är några till:
– gärningsmannen exponerar sig vid kontakten för att göra upp om mötet; han vet inte om Palmes samtal spelas in, om uppringande nummer loggas, eller om Palme diskuterar mötet med någon förtrogen.
– Palme tog en logistisk risk, eftersom det inte var han som bestämde vilken film de skulle se och eftersom det uppenbarligen inte var bestämt hur eller ens om de skulle åka hem efter bio.
-Det är mindre troligt att Palme bestämde ett möte med någon mitt i natten och sedan tog med sig Lisbeth utan att berätta för henne om mötet.
(Ett alternativ är att mötet var känt av alla inblandade, men att Mårten ljög för polisen och Lisbeth begick mened när de redogjorde för kvällen).
– Vapnet mördaren använder tyder tillsammans med ammunitionen på någon som förberett sig på lite olika saker: skjuta från nära håll, från långt håll, genom bilplåt, genom skyddsväst… Det finns betydligt bättre vapen (och ljuddämpare) och mer lämpad ammunition om du vet att du ska skjuta någon försvarslös på nån meters håll.
Möteshypotesen är möjlig, men tills den är bättre underbygd tänker jag mig att det är rimligare att Palme var skuggad, och att mördaren tog en chans som var tillräckligt bra. (Vilket såklart förutsätter att det var ner än en person inblandad i mordet, och fungerar bra tillsammans med hypotesen om att skytten var knuten till en internationell aktör.)
Några korta synpunkter på de invändningar du reser mot mötesteorin:
– Din invändning om att gärningsmannen skulle exponera sig om han bokade ett möte har en uppenbar relevans. Men det behöver inte vara gärningsmannen eller ens ett ombud för denne som kontaktar Palme. Det kan vara någon som genuint vill ha ett möte. Detta avlyssnas och utnyttjas av personer som vill mörda Palme. Alternativt kan gärningsmannen verkligen vara inblandad i att få ett möte till stånd. Men då återstår fortfarande möjligheten att han har skäl att tro att berörda myndigheter inte skulle vilja eller våga rota i bakgrunden till mordet. Det går att tänka sig flera typer av scenarion där något sådant skulle vara för handen.
– Jag tror inte Palme behöver ha tagit en logistisk risk. Om han visste att han skulle träffa någon på en bestämd plats vid en ungefärlig tidpunkt så fick han väl se till att han var där. Han kunde ha sett nästan vilken film som helst i centrala Stockholm som började kring klockan 21. Eller för all del, suttit på en restaurang med Lisbeth om det visade sig att biljetterna till den önskade filmen var slut. Som vi vet hade ju inte paret Palme bokat biljetter i förväg till Bröderna Mozart och var nära att inte få några. Det ger i alla fall mig intrycket att själva biobesöket inte var så väldigt viktigt för Palme. Samvaron med Mårten och Ingrid framstår ju inte heller som så väldigt angelägen ur Palmes synvinkel eftersom den i stort sett kom att inskränka sig till några minuters småprat efter filmen.
– Om Palme trodde att det planerade mötet bara rörde sig om en hastig kontakt kan han ha valt att inte ta upp det med Lisbeth annat än om det behövdes för att få henne att gå med på att de promenerade Sveavägen hemåt efter bion. Blev det i så fall av att han talade om det för Lisbeth i förväg? Det vet vi inte, men det kan inte uteslutas. Berättade hon i så fall om saken för nyckelpersoner med ansvar för utredningen, kanske redan under mordnatten? Det är fullt möjligt.
– Mördaren behöver inte ha vetat om Palme hade skyddsväst eller inte, oavsett om vi talar om ett möte eller ett annat upplägg. Om mördaren inte visste ifall Palme hade sådant skydd var valet av vapen och ammunition logiskt. Jag kan inte se att den frågan påverkar mötesteorin.
– Om mordplatsen inte var förutbestämd genom ett möte blir det svårare att föreställa sig en konspiration bakom mordet. Att improvisera fram mordplatsen i sista stund framstår som rätt äventyrligt, framför allt med tanke på möjligheten att organisera flykten. (Det kan tilläggas att mötesteorin också är fullt möjlig med en ensam gärningsman. Men då handlar det mer om en person som tar stora risker och har stor tur.)
–
At biografturen til Grand var en i særklasse elendigt planlagt og udført familieudflugt, er det svært at være uenig i. Ægteparret forlader hjemmet, uden at Lisbeth Palme på langt senere forespørgsel (03.11.93) synes at være overbevist om, endsige kunne erindre, at de da overhovedet huskede at slukke lyset i lejligheden (interessant spørgsmål, forresten).
Helt uvidenskabeligt-impressionistisk kunne jeg skam i et svagt øjeblik sagtens fristes til at betragte den samlede, etape-opdelte, rejse fra Västerlånggatan til Dekorima som et uforudsigeligt mix mellem en hastig flugt og et orienteringsløb med hemmelige poster.
På den anden side eksisterer der klart en mulighed for, at kaotisk spontanitet var et repræsentativt livsvilkår for de travle hovedpersoner uden for det direkte rampelys.
Hvis det midaldrende pars kendte transport- og bevægelsesmønster den aften (i en æra, hvor både telefon, taxa og venner var opfundet) – herunder flere spadsereture i delvist mørke på formodet glatte fortove i op til 5 graders frost – består som genuint, er det egnet til at formidle indtrykket af et mekanisk, forceret og i værste fald noget glædesløst fritidsliv
Hej Gunnar! De två hypoteserna om Skandiamannen respektive det s.k. mötesscenariot är båda möjliga men enligt min uppfattning relativt osannolika, men eftersom mordet ännu inte är löst kanske vi ändå har att göra med en ”osannolik gärningsman”!? Vad det emellertid gäller mötesteorin finns det en något modifierad/alternativ hypotes. Huvudteorin går ut på att Palme i förväg skulle ha gjort upp om ett möte i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. Här kan man fundera på om just denna relativt upplysta och offentliga plats är lämplig för ett hemligt möte, men den kan i och för sig vara vald för att den relativa offentligheten innebär någon typ av säkerhet för Palme.
Istället skulle det gå att tänka sig att ett möte är uppgjort i förväg men att man inte bestämt platsen. T.ex. kan Palme ha meddelat sin motpart ungefär följande ”Lisbeth och jag skall ikväll klockan 21:00 gå på bio vid Grand. Filmen slutar ca 23:00. Håll därför lite koll på mig när filmen slutar och möjligen hittar vi en lämplig plats för ett kort möte under vår återfärd till bostaden i Gamla Stan; vi avser att antingen promenera eller ta T-banan tillbaka”, eller något liknande.
Personen som då står och bevakar Grand hänger inte direkt utanför Grandentrén (det är bara en mördare av ”CP-typ” som beter sig så och blåstirrar rätt in i glasentrén) utan övervakningen av Grand sker istället från Sveavägens östra sida, t.ex. från trottoaren vid Sveavägen 68 eller från det sydöstra hörnet vid korsningen Sveavägen/Tegnérgatan. Härifrån har man god men diskret uppsikt mot Grand och kan lätt följa efter paret Palme oberoende av om de väljer att gå norrut till T-banan eller promenera söderut. När sedan Olof och Lisbeth väljer att byta sida på Sveavägen går de nästan rakt in i famnen på den blivande mördaren. Hypotesen förutsätter dock att vittnet NF i sitt förhör 3 dagar efter mordet inte kommer ihåg att han mött någon ca 20-30 sekunder innan han stötte på paret Palme, men detta är fullt möjligt; det mycket troligare att NF kommer ihåg den man som gick strax bakom paret Palme men inte lagt personen han mötte innan Palme på minnet.
Jag tror i och för sig inte så mycket själv på det här, men jag finner denna teori mer sannolik än ett förutbestämt möte på den specifika och ”lite udda” platsen det nordöstliga hörnet av Sveavägen/Tunnelgatan.
Nej, din hypotes låter inte så övertygande i mina öron. Om Palme verkligen ville att ett sådant möte skulle komma till stånd vore det väl vanskligt att vara så oprecis om var det skulle äga rum.
Men ett möte med en forutbestämd plats förutsätter inte att denna plats skulle vara korsningen Tunnelgatan-Sveavägen. Den kan också ha varit till exempel restaurang Bohemia. Då skulle mördaren ha vetat att Palme skulle passera Dekorimahörnan. Samma sak gäller om platsen till exempel skulle ha varit utanför Ströms herrekipering på Kungsgatan. Och så vidare.
Har lite funderingar kring mötesscenariot och om Lisbeths vittnesmål. Först apropå det du skriver ovan Gunnar, och det här kanske blir väldigt mycket detaljnivå om ett av flera möjliga alternativ du skissar på där, men jag skulle ändå gärna vilja veta hur du tänker när du skriver ”Men det behöver inte vara gärningsmannen eller ens ett ombud för denne som kontaktar Palme. Det kan vara någon som genuint vill ha ett möte. Detta avlyssnas och utnyttjas av personer som vill mörda Palme.” På vilket sätt menar du att detta utnyttjas av personer som vill mörda Palme? Och den personen som genuint vill ha ett möte med Palme (och så som jag tolkar att du menar inte alls är involverad i några mordplaner), vad händer med honom i så fall?
En annan fundering kring mötesscenariot som gärna Gunnar eller någon annan får svara på rör uppgifterna om Mårtens förslag om en te-sittning hemma hos makarna Palme efter bion. Borgnäs skriver i inledningen på sin nya bok (citat från https://www.semic.se/nyheter/gick-olof-palme-in-i-en-falla-motivet-och-sparet-som-aldrig-utreddes/): ”Sonen Mårten föreslog att de alla fyra skulle gå tillsammans till föräldrarnas bostad i Gamla stan och dricka te. Olof Palme var med på förslaget. Men Lisbeth Palme var trött, och det avgjorde saken, berättade Mårtens flickvän senare i polisförhör. Om Mårten hade fått gehör för sitt förslag att avsluta kvällen tillsammans med tedrickning, hade fällan då inte slagit igen? Hade Olof Palme överlevt kvällen? Möjligen”. Sedan fortsätter Borgnäs med att de som gillrat fällan ändå var relativt säkra på att Olof och Lisbeth skulle gå ensamma hem. Jag har inte läst boken än och kanske förklaras detta närmare där, det jag fastnade för här är att Olof enligt Mårtens flickvän är positivt inställd till förslaget om att dricka te. I min bok talar det emot ett mötesscenario – om det eventuella mötet rörde ett känsligt ämne borde inte Olof riskera att få med sig Mårten med flickvän dit. Eller har jag missat något? Det finns ju en hel del som pekar mot någon typ av möte precis innan mordet, vilket gör det högintressant. Sedan finns sådant som talat emot där man gärna vill få sina frågetecken uträtade 😉
Slutligen, och det här har säkert tagits upp tidigare här på bloggen, får jag inte riktigt ihop Lisbeths utpekande av CP med teorin om att hon kände till saker om mordet som hon endast delgav ett fåtal betrodda, och som hon undanhöll polis och rättsväsende. Det kan ju finnas orsaker till att hon väljer att inte berätta allt hon vet, såsom Gunnar beskriver det i ”Huvudet på en påle”. Men ett sådant scenario för enligt mig tankarna till en konspiration av ett slag som svårligen kan innefatta en alkoholist från Rotebro. Och det är väl ändå i ett sådant sammanhang som Lisbeth enligt denna teori pekar ut CP?
Bra frågor, svarar utförligt i dag eller i morgon.
Först frågan om det är tänkbart att någon bokade ett möte med Palme utan att själv vara involverad i några mordplaner.
Det här blir med nödvändighet spekulativt. Vi tänker oss alltså möjligheten att Palme gick till ett möte och att den han skulle möta hade ett genuint intresse av att få kontakt med honom och inte alls någon attentatsman.
Hur kan då det som faktiskt inträffar förklaras? Vad blev det av den oskyldige person som tänkte träffa statsministern?
Låt oss säga att den personen varit i telefonkontakt med Palme under fredagen och att detta samtal avlyssnats av krafter som ville mörda Palme. I så fall hade dessa krafter fått information som var mycket användbar för dem. De visste plötsligt på ett ungefär var Palme skulle befinna sig vid en viss tidpunkt. Kanske visste de också att han inte skulle ha livvakter med sig. Det var i så fall ett tillfälle som det fanns anledning för dem att ta tillvara.
Problemet med det hela var förstås ur deras synpunkt att det fanns en person som inte var involverad i deras planer och som tänkte sammanträffa med Palme. Men om mördaren sammanstrålade med statsministern någonstans innan denne skulle vara framme vid sin mötesplats skulle den väntande personen inte behöva innebära något praktiskt problem, i alla fall inte i samband med själva mordet.
Men skulle inte den personen berätta om saken i efterhand? Det är långt ifrån säkert – tvärtom kan ju det planerade mötet vara av ett sådant slag att det vorr högst olustigt att berätta om det efter mordet. Och om personen ändå berättade det för någon inom Säpo, för någon högt uppsatt politiker eller för någon i Holmérs spaningsledning är det inte säkert att uppgiften alls skulle bli offentligt känd.
Nästa frågeställning, det där om att Olof Palme varit med på att Mårten och dennes flickvän skulle komma och dricka te i Gamla Stan. Innebär det inte att han inte alls avsåg att gå till ett möte?
Det är verkligen rimligt att tänka sig att det fanns planer på att avsluta biobesöket med gemensamt tedrickande. Och att det i så fall skulle ske hos paret Palme i Gamla Stan är inte heller långsökt.
Nu framstår det i förhören med Lisbeth, Mårten och dennes flickvän Ingrid K som om de planerna avblåstes. Men rent hypotetiskt kan man tänka sig att de inte blev avblåsta, utan att tedrickningen var tänkt att bli av. Det speciella var bara att paret Palme skulle promenera till bostaden på egen hand och att ungdomarna skulle ta sig dit på annat sätt.
Det ska sägas att detta inte har stöd i några kända uttalanden från de tre överlevande av de fyra tilltänkta tedrickarna. Men i sammanhanget har det kanske ett visst intresse att Mårten och Ingrid faktiskt begav sig till paret Palmes bostad i Gamla Stan innan de blev skjutsade av polisen till Sabbatsberg.
Mårten har förklarat det med att de blev uppringda av Lisbeth som berättat om skottdramat och att han då fått uppfattningen att hon ringt hemifrån, inte från sjukhuset. Därför hade han och Ingrid skyndat sig till Västerlånggatan, inte till Sabbatsberg.
Lars Borgnäs diskuterar en del detaljer kring detta i sin bok Olof Palmes sista steg – i sällskap med en mördare, se sid 186ff.
Jag vill inte formulera några slutsatser kring detta. Men om det verkligen var så att Olof Palme gick till ett planerat möte och att han hade en samtalskontakt med mördaren – då kan vi ju konstatera att denna omständighet undgått att bli registrerad i kända delar av mordutredningen. I så fall kan man förstås också föreställa sig att lite mer perifer information med möjlig anknytning till saken även den blivit ofullständigt eller felaktigt redovisad i olika sammanhang.
Slutligen, om Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson: hon baserar i rätten sitt utpekande på en observation hon gör efter mordet, när hon ser sig om efter hjälp. Hon ser en man på några meters håll, han är stillastående och vänd mot henne men han gör ingen ansats att hjälpa henne. Så fort hon inser att hon inte kommer att få hans bistånd ser hon sig om åt annat håll. Först efteråt drar hon slutsatsen att han skulle kunna vara mördaren, säger hon.
Den man hon observerar är med stor sannolikhet vittnet Anders B. Om det är rätt har hennes utpekande av Pettersson inget som helst värde, han och Anders B är inte påfallande lika varann. Men när hon gör sitt utpekande av Pettersson – nästan tre år efter mordet – kan det ändå vara så att hon tror att det var honom hon såg på mordplatsen. Vi vet ju att hon hade fått förhandsinformation om att den misstänkte var missbrukare. Och Pettersson avvek tydligt från de andra i konfrontationsgruppen på ett sätt som enligt Lisbeth själv visade att det var han som var alkoholist.
I rätten talar hon bara om en gärningsman, men kommissarie Åke Rimborn som var den förste polis som hade ett egentligt samtal med henne efter mordet säger att hon då uppgav att det var två gärningsmän. Den uppgiften kom också att prägla polisens rikslarm som gick ut under mordnatten. Om Rimborn uppfattade henne rätt bör hon alltså ha observerat två personer som hon kopplade samman med mordet, mördaren och Anders B.
Det är en ganska rimlig hypotes att hon observerade båda två. Under Palmerättegången försökte åklagarna visserligen få det till att det bara fanns tre personer på mordplatsen: Lisbeth, Olof och mördaren. De var närmast tvungna till det, eftersom Lisbeth inte påstod att hon sett Pettersson skjuta Palme eller ens sett Pettersson med ett vapen i handen. Men om det inte fanns någon annan än Pettersson där måste det ju ha varit han som skjutit – det var åklagarnas viktiga poäng, och de betonade den noga under rättegången. Problemet var bara att poängen var falsk. Anders B var definitivt där och Lisbeths beskrivning av sin centrala observation stämmer på många sätt in på vad han själv berättat: att hon tittade på honom som för att få hjälp.
Men minst lika sannolikt som att hon sett Anders B är att hon också sett mannen som sköt. Ett antal vittnesuppgifter pekar på det, både uppgifter från alldeles före mordet och alldeles efter.
Vad betyder det i förhållande till den fråga vi diskuterar? Jo, att Lisbeth kan ha dragit slutsatsen att Christer Pettersson fanns på plats som en inhyrd backup åt gärningsmannen. Hon visste att han var en våldsam kriminell person. Av vad som stod i kvällstidningarna den dag då hon för första gången fick se konfrontationsvideon kunde hon lätt dra slutsatsen att han var en sådan våldsman som uibland anlitades av andra.
Som jag ser det är det alltså inte alls oförenligt att Lisbeth undanhöll saker i rättegången samtidigt som hon verkligen trodde att Pettersson varit där och åtminstone varit en av två gärningsmän. För en mer utförlig diskussion hänvisar jag till min bok Huvudet på en påle.
Tack för svar! Då förstår jag bättre vad du menar i första fallet, att mötet var bestämt på en annan plats och att gärningsmannen då hade vetskap om vilken väg paret Palme skulle ta dit. På liknande sätt som att det skulle finnas anledning att undanhålla ett planerat möte på vad som kom att bli mordplatsen så finns det ju här orsak att inte berätta om ett planerat möte längre fram som inte blev av. Sedan finns väl kanske ändå risken att personen som skulle träffa Palme, om hen valt att berätta om det planerade mötet för Säpo eller någon i maktposition men märkt att det stannade där och inte kom utredningen till del, skulle gå ut offentligt med uppgifterna. Samtidigt kan man kanske anta att denne person själv förstod att det var bäst att uppgifterna fick mycket begränsad spridning.
När det gäller tebjudningen kvarstår kanske vissa frågor för min del. Om jag förstår dig rätt Gunnar så är en möjlighet att det bestämdes att Mårten och flickvännen skulle ta bil, taxi, buss eller liknande hem till makarna Palme, trots att det inte finns några vittnesuppgifter som stödjer detta? Och att det faktum att Mårten och flickvännen åkte till Västerlånggatan innan de fick polisskjuts till Sabbatsberg skulle tyda på, ja vadå? Om de trodde att Lisbeth ringde hemifrån och berättade att Olof var skjuten åkte de väl inte dit för att i första hand dricka te? Läste det du hänvisade till från Borgnäs bok (fick ge mig iväg och låna den igår) och det enda jag kan relatera till där som känns relevant här är på sid 191 där det står ”Om båda dessa uppgifter är korrekta måste slutsatsen dras att samtalet från sjukhuset inte kan ha gått till flickvännens lägenhet, det måste ha gått till lägenheten i Gamla stan och tagits emot av Mårten Palme där” De båda uppgifterna Borgnäs syftar på är att Herr M (granne till makarna Palme som hade extranyckel) uppgav att Mårten knackade på före midnatt och frågade om nyckeln samtidigt som han berättade att Olof hade blivit skjuten. Den andra uppgiften kommer från sköterskan som satt med Lisbeth på Sabbatsberg. Hon uppger att Lisbeth ringde från sjukhuset efter midnatt med beskedet om attentatet. Vid den tidpunkten måste alltså Mårten och flickvännen befunnit sig i Gamla stan när de fick samtalet från Lisbeth. Är det en rätt tolkning av mig, enligt scenariot där Mårten och flickvännen tar någon typ av färdmedel till Gamla stan, att Lisbeth vet att de är där för att invänta tedrickning med makarna Palme och därför ringer dit? I så fall bör det påpekas att enligt Herr M:s vittnesmål vet Mårten redan om att Olof har blivit skjuten när han frågar efter nyckeln, detta alltså innan midnatt, innan Lisbeth ringer. Om dessa vittnesmål stämmer, så kan alltså inte Lisbeth ringt till Västerlånggatan eftersom Mårten uppenbarligen redan visste om att Palme var skjuten. Nu vet jag inte riktigt hur du Gunnar tänker kring ett sådant här scenario, du hänvisade bara till ett parti i Borgnäs bok som jag försökt hitta nåt relevant i i det här sammanhanget.
Du skriver ”då kan vi ju konstatera att denna omständighet [ett planerat möte] undgått att bli registrerad i kända delar av mordutredningen. I så fall kan man förstås också föreställa sig att lite mer perifer information med möjlig anknytning till saken även den blivit ofullständigt eller felaktigt redovisad i olika sammanhang.” Kan du vara lite mer konkret här? Kan en tolkning vara att eventuella planer om att dricka te som innefattade att makarna Palme gick medan Mårten och flickvän tog sig dit på annat sätt skulle kunna peka mot ett mötesscenario och därför har undanhållits utredningen? I så fall innebär ju det att exempelvis Mårten eller flickvännen skulle kunna berättat saker som de sedan märker inte blir en del av utredningen, eller iaf inte utreds ordentligt. Och som de själva heller inte senare valt att berätta om offentligt.
Jag har valt att fullständigt nörda ner mig i dessa detaljer. Det är möjligt att jag rotar i fullständigt parentetiska omständigheter här och att jag har missat väsentlig information eller bara rent allmänt är ute och seglar. Men jag tänker att teoribyggen bör skärskådas.
Vad gäller Lisbeths utpekande av CP kan jag förstå det lite bättre nu. Hon visste ju inte så mycket om Pettersson då, annat än att han iofs var alkoholist. Samtidigt så kan jag nu kanske lite bättre förstå att hon också då kan ha sett i honom en farlig man med ett våldskapital som trots sina missbruksproblem kan ha varit tänkbar i ett större sammanhang.
Jag avhåller mig från närmare diskussioner om planerna för tedrickandet utom i ett avseende. Även om det var så att Olof Palme argumenterat för att Mårten och Ingrid skulle komma och dricka te på Västerlånggatan är det inte alls säkert att han skulle ha velat att de gjorde honom och Lisbeth sällskap på vägen dit.
Och om det var så som det framstår i förhören, att diskussionen om tedrickandet slutade med att planerna avblåstes, så vet vi alltså inte hur det skulle ha gått till om sällskapet i stället enats om att dricka te tillsammans.
Ok, ja det är nog svårt att komma längre här. För min egen del är uppgiften om att Palme var positivt inställd till att dricka te efter bion en omständighet som inte går att bortse från när man ska värdera troligheten i ett mötesscenario. Därav frågorna kring detta. Jag får helt enkelt fortsätta gräva ner mig och spekulera på egen hand, allra helst över en kopp te.
Varför inte Lapsang Souchong, en av de få tesorter som jag verkligen uppskattar (men tyvärr sällan dricker)?
Haha, har bara Earl Grey hemma men ska definitivt kolla upp det där Lapsang Souchong 😉
Då kunde hon kanske ha förklarat varför hon först trodde att hemlighet gagnade utredningen bäst och hur hon förlorat de illusionerna, tycker man? Hon hade inte varit ensam om att ha förlorat illusioner och hade nog fått mycket sympati om hon lyckats få utredningen på rätt köl.
Nu skulle denne tråd vel egentlig ikke handle om Lisbeth Palme, men o.k.:
Lisbeth Palme optrådte i retten voldsomt arrogant, viste sin foragt for almindelige retsprincipper og for offentligheden, krævede ekstrem særbehandling og saboterede gentagne gange opklaringen af mordet. Alt dette har bl.a. Gunnar Wall detaljeret dokumenteret – idet jeg dog understreger, at jeg ikke hermed søger at tage Wall til indtægt for min karakteristik af Lisbeth Palme fra 01. marts 1986 og frem. Jeg tror nemlig ikke, at han deler den i overvældende høj grad, desværre…
Endelig skal det nævnes, at jeg ikke på nogen måde tager stilling til LPs egenskaber, holdninger eller adfærd i de mange år FØR mordet, lige så lidt som jeg ensidigt forsvarer samtlige, undertiden tvivlsomme, repræsentanter for politi og anklagemyndighed (eller deres produkter), der kom til at beskæftige sig med den endeløse mordsag.
Og så angriber jeg heller ikke generelt den ellers gode debattør Jörgen Hassler, hvis indlæg jeg fortsat læser med udbytte. Den pinlige kommentar ovenfor om, at Lisbeth Palme IKKE (sic) skulle have skjult vigtige oplysninger om mordet, viser vel blot hvor galt det går, når man er for personligt engageret, og subjektiviteten overruler fornuften.
Pga. hovedpersonens stejle modstand blev der aldrig gennemført en ellers obligatorisk, og overordentligt nyttig, rekonstruktion med statsministerfruen på drabsstedet, og hverken diverse forsvarsadvokater, kriminalkommissærer /-inspektører eller anklagere var fine nok til at hun ville nedlade sig til at tale ordentligt med dem, til at hjælpe dem med mordsagen, eller til bare at give dem rimelige, professionelle arbejdsvilkår.
Da Svea Hovrätt tillod sig at nå frem til en dom (i 2. omgang af sagerne mod CP), som ikke passede fru Palme, svarede hun i samarbejde med Ulf Dahlsten senere ved at rette grove beskyldninger mod rettens *ordförande* for (historisk) politisk-personligt motiveret *jäv*. I sandhed et fint, *rekorderlig*, eksemplarisk menneske & samfundsborger…
Man kunne jo overveje objektivt at studere retssagernes og efterforskningens forløb med særligt henblik på Lisbeth Palmes andel, i stedet for at samle forudsigeligt ukritiske karaktervidner fra nærmiljøet sammen
Ligger mycket i det.
Vill bara posta en länk kopplad till Jens kommentar, om någon missat att hon och Dahlsten faktiskt antytt att hovrättspresident Birgitta Blom var jävig.
Hon tyckte inte heller att det svenska rättsväsendet hade kraft att stå emot opinionstrycket efter mordet.
När det gäller utfallet i hovrätten, så tycker jag snarare att det var det väl snarare det omvända.
Fanns det något större opinionstryck för att frikänna Pettersson?
Det är f.ö en märklig artikel.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4d7mrq/jag-vet-vem-mordaren-ar
Tak til Jörgen G for link; jeg overlader det trygt til andre at bedømme værdien & kvaliteten af ikke mindst Ulf Dahlstens udtalelser om det konsekvente, exceptionelle vidne, der endda selv mener, at hun ”har tagit [s]itt ansvar”.
Man må altså forstå beskyldningerne mod alle dommerne (!) i hovrätten således, at de bl.a. pga. de nævnte personlige og politiske modsætninger, der startede helt tilbage i studieårene, mindst et kvart århundrede senere foretrak at sætte en ellers indlysende skyldig statsministermorder på fri fod, selv om det eksempelvis gav ham mulighed for at gå til angreb på flere toppolitikere, eller måske på andre medlemmer af familien Palme…
Så vidt jeg ved (men Gunnar Wall eller andre må gerne korrigere mig) fandtes der dengang ingen større opinion for at frikende CP, som Jörgen G så rigtigt lægger op til.
Og til dig, Jörgen Hassler: Når man vil kritisere et debatbidrag, kan man begynde med at sætte sig ind i, hvad der står. I øvrigt havde jeg næppe forventet, at du ville blive begejstret for min kommentar
Jag tycker att det är en märklig och ruggig artikel i AB(från 2011) om nu Lisbeth är rätt citerad där?
”- Jag vet vem mördaren är. Kanske finns föreställningen att eftersom mördaren inte fälldes så finns han inte. Men så är det inte, mördaren finns.”
”Är” och ”finns”. Inte VAR och FANNS! CP är död sedan 7 år när denna artikel skrivs. Hon är aldrig pekat ut honom GM(med vapnet i hand).
Om detta citat och artikel är korrekt, så vet ju Lisbeth vem mördaren är och det är inte CP.
Mycket intressant!
Artikeln är från 2001, dock uppdaterad 2011. Att Lisbeth säger att mördaren finns, inte ”fanns”, är med andra ord inte så konstigt. Christer Pettersson avled först 2004.
Hovedbudskabet fra Lisbeth Palme i citatsammenhængen er, uanset korrelationer mellem ytrings- og dødstidspunkter, nok snarere dette:
/ Selv om Svea Hovrätt, og dermed hele retssystemet efter afvisningen af den sidste appelmulighed, formelt har frikendt den da tiltalte, er sandheden uforandret. Jeg, Lisbeth Palme, har ret, for jeg kender morderens identitet /
Jens,
För att vara en som inte vill uttala sig om Lisbeths karaktär uttalar du dej förvånansvärt mycket om just den (jo, sarkasm räknas).
Skälet till att jag tror att hennes personlighet är viktig är att jag tror att den i längden skulle ha vunnit över andra hänsyn.
Den som ställer upp dn hypotes om som bygger på att Lisbeth visste vem mördaren var, eller i alla fall kunde placera honom i en bestämd krets tror jag slösar med sin tid. Fast det är så klart något man får göra om man vill.
Jag har funderat på vid vilken tidpunkt PU bestämde sig för att peka ut den oskyldige Engström.
Om det var strax efter Filter-artikeln ”Lösningen” eller om de valde att vänta ytterligare en tid för att se hur boken ”Den osannolika mördaren” skulle tas emot av publiken?
Eftersom boken fått så stort genomslag, och mottagits så okritiskt och snarast rosats av media, så kan man kanske tänka sig att de bestämde sig för att s.a.s. smida medan järnet var varmt.
Eller också har det hela varit planerat under en längre tid än så.
Man måste ju ha varit medvetna om vad som skulle komma, eftersom författaren till boken sedan lång tid tillbaka var känd inom utredningen.
Att utredningen arbetat helt oberoende av det mediala utpekandet ser jag närmast som uteslutet.
Vad har förberedelserna bestått i utöver en skenutredning, som de måste ha förstått inte skulle leda längre än till vapenhandlarens ytterdörr?
Knappast med att ”gå till botten med vad som hände på mordplatsen” i alla fall, för i det avseendet framstår de som rena amatörerna.
Nästa fråga blir hur lång tid i förväg regeringens innersta kärna känt till att en oskyldig avliden grafiker som såg fram emot en välbehövlig fjällsemester skulle komma att pekas ut som gärningsman, och hur väl förankrat utpekandet var inom media?
Vilken förhandsinformation har olika aktörer haft?
Det låter nästan lite konspiratoriskt alltihop, och sådant ligger egentligen inte för mig, men Engström har ju onekligen genererat pengar och berömmelse i vissa kretsar, och i politiskt hänseende har han ju också levererat enligt önskemål. Nu blockerar han dessutom effektivt den verkliga lösningen.
Om allt slog väl ut skulle kanske även Sverige som land ha Engström att tacka, eftersom en dyr, seg och utdragen mordutredning som ändå aldrig haft några föresatser att komma fram till en lösning äntligen skulle kunna avslutas på ett lika ovärdigt sätt som den hela tiden bedrivits?
Och folket skulle kanske bli glada och nöjda förutom den svårbemästrade del av publiken som genomskådat eländet.
Om folket skulle få välja är jag dock övertygad om att en stor majoritet skulle välja sanningen framför den bekväma lögnen.
Det är svårt att veta hur många särintressen man stöter sig med när man egentligen bara eftersträvar sanning och ärlighet.
Sanningen vinner alltid i slutänden fick man lära sig, men när det gäller Palmemordet känns det tyvärr inte riktigt på det sättet.
Jag vet inte, och jag hoppas inte att allt är så djävulusiskt utstuderat, men det vore läskigt om det låg en långsiktig planering bakom det hela.
Att det hela kommer att spricka då ifrågasättandet tar fart på riktigt är väl också ganska troligt.
Tror att KP inte hade ngt spår eller uppslag så därför mottogs TP och boken med öppna armar. Det finns ett samband mellan boken och PU. Att KP förnekar detta spelar mindre roll.
En journalist bördig från Värmland.
Sätter igång undersökningen 20 år efter mordet
6 år efter Engströms död
Vet dessutom inte att han är avliden förrän senare
Bättre förutsättningar kan man ha.
Den enda smala möjligheten är att Engström går ut nästan exakt 23.21 då Palme passerar Sveavägen 44. Kastar ett hetöga åt höger och ser paret på ca 20 meters avstånd. Men för att detta skall ske måste man:
Slå hål på Inge M:s vittnesmål
Placera en skarpladdad magnum i fickan på Engström
Han får inte gå ut för tidigt och inte för sent. För tidigt och han passerar mordplatsen före mordet. För sent och mordet har skett.inte ens medhjälp från någon som ett telefonsamtal kan hjälpa till att tajma händelsen.
Mordet är en serie av moment. Som att attacken börjat från stillastående före avfasningen. Jag sätter tilltro till vad IM säger även om han är lite osäker.
KP blundar för detta och säger att det endast är 20-30 sek fram till mordplatsen. Som om.ngn bara springer efter Palme och avlossar 2 skott. Så gick det naturligtvis inte till.
Ett väl avvägt och planerat mord.
Här passar Engström inte alls in i bilden.
Kjell.
Bra att du lyfter Inge M här.
Detta viktiga, och i tidigare sammanhang centrala vittnesmål har de blivit tvungna att sopa helt under mattan. Låt gå för att han inte sett gm i fem minuter kanske som han säger idag, men nog pekar det åt minst en minut ändå.
Visst har han sett honom stå och vänta, det finns ingen tvekan.
”Gökboetmössa” jojo…
Vi har alltså Leif L, Inge M Jan A, Hans J och Lisbeth Palme själv som motsäger den rangliga hypotesen.
Samtliga så välplacerade som man kan begära.
De har i stort sett bara Lars J: s ”kepsliknande huvudbonad” att klamra sig fast vid, Yvonne M:s lång mörk rock och väskan, men inte ens det utgör någon grund för ett utpekande eftersom hon riktat invändningar till likheten vad gäller klädseln.
Hade det inte varit för väskan hade aldrig detta upptåg gått att sätta i verket, så tunt är det.
Passar också på att rätta mig på en punkt. Jag skrev ”vapenhandlaren” men det ska naturligtvis vara ”vapensamlaren”.
Thomas Pettersson var gäst i ett av SVTs intervjuprogram häromdagen, Sommaröppet (se länk nedan). Trots sin enastående framgång som grävande journalist var han ödmjuk och underströk att han var långt ifrån först med att närma sig lösningen på Palmemordet. Inga Jan Guillou-fasoner där inte. Det råder inget tvivel om att det var Thomas Ps alla nya besvärande uppgifter runt Stig Engström som fick utredarna att för första gången på 30 år börja intressera sig för Skandiamannen igen. Annars är väl risken stor att det gått lika illa för den här utredningsgruppen som för alla de tidigare. Något liknande har ingen annan journalist åstadkommit. Så bara detta är en stor prestation.
Nu har polis och åklagare drivit utredningen så långt man kan komma. Sedan kan man väl fortfarande hoppas på att Engström hann erkänna för någon närstående och att detta kommer fram så småningom, eller så kanske någon gör ett vapenfynd i Dalarna. Det kan ju till och med vara så att man faktiskt redan funnit rätt revolver. Vad jag har förstått kan NFC inte utesluta att det förhåller sig på det viset. Men egentligen är de där sista pusselbitarna inte nödvändiga, även om de effektivt skulle krossa fortsatt teoribildning.
Jag tycker att Thomas Pettersson är värd ett hederspris vid sidan av den tidigare Guldspaden. Han förverkligade det som alla andra journalister och författare drömt om i åratal. En filmatisering av succéboken är visst också på gång.
Att en så här futtig och ospännande lösning på Palmemordet inte skulle falla i god jord var förstås väntat. Ingen påvisad konspiration. Bara en ensam, lätt alkoholiserad kommunpolitiker, som på detta sjaskiga sätt tog revansch för egna misslyckanden och tillkortakommanden. Så krasst och ointressant kan även ett statsministermord vara. Visst kan det te sig svårsmält för många och skapa en känsla av tomhet, särskilt om man haft föreställningar om ett mer skakande scenario.
För den som inte står ut med den bistra verkligheten finns det säkert ett flertal konspirationsteorier att trösta sig med. Det senaste verkar vara en kuppövning som det spekulerats om i över tre decennier. Lycka till med det scenariot. Sedan ska det förstås skrivas om hur chefsåklagaren Krister Petersson lydde order om att till varje pris lägga ned förundersökningen. Alla dessa mörkläggningsteorier kan man förutsäga långt i förväg. Det hela är som ett självspelande piano, där tonerna hörts hundra gånger tidigare. Men den här gången är det lite annorlunda, eftersom själva mordgåtan med största sannolikhet är löst. Och det är förstås det enda som räknas.
https://www.svtplay.se/video/27095181/sommaroppet/sommaroppet-sasong-1-9-juli-20-00
Du tycker inte att det är en komplikation att Krister Petersson konstaterade att han inte hade bevisning som skulle ha räckt till ett åtal? Är det så man ska tolka att du menar att ”de där sista pusselbitarna inte är nödvändiga”?
Man kan knappast räkna med att det går att få fram konklusiva bevis efter så lång tid, i synnerhet inte när tidigare utredare närmast har ödelagt de möjligheterna. Indiciekedjan är ändå så pass övertygande att detta är fullt tillräckligt. Man skulle kunna begagna sig av uttrycket ”polisiärt uppklarat”, även om utredarna själva ogärna vill ta detta i sin mun, eftersom det ju inte är någon juridiskt eller officiellt begrepp, utan bara något som kriminalare brukar säga mellan skål och vägg.
Att tidigare Palmeutredare inte köper lösningen är samtidigt inte så konstigt, då de ju i högsta grad är medskyldiga till haveriet.
Precis som Thomas Pettersson är inne på i intervjun räcker det inte med att konstatera att Skandiamannen staplar lögner på varandra. Det är sättet han ljuger på som är så graverande och som inte alls går ihop med ett fabulerande vittne eller någon som vill överdriva sina egna insatser på mordplatsen. Däremot bildar de olika utsagorna ett mönster som pekar ut honom som gärningsman. Det är väldigt svårt att se någon alternativ förklaring. Därtill ska läggas vittnesbevisningen.
Tydligen har också två av makarna Palmes söner gjort samma bedömning. Både Joakim och Mårten är högutbildade akademiker, som är vana att upptäcka eventuella luckor och skevheter i olika resonemang. Det finns ingen anledning att tro att de skulle köpa vad som helst bara för att få detta trauma ur världen. (Men det finns säkert utvecklade konspirationsteorier i den riktningen också).
Man ska även ha i minnet att allt tyder på att deras mor stod fast vid sitt tidigare utpekande av Christer Pettersson ända fram till sin död. Här var hon också in i det längsta uppbackad av sönerna. Det måste naturligtvis till något riktigt exceptionellt i bevisväg för att de skulle ändra uppfattning. Många skulle nog på förhand ha betraktat det som näst intill omöjligt.
Till en början förhöll sig Joakim och Mårten också avvaktande, men i takt med att de blev medvetna om alltfler omständigheter som så starkt talade till Engströms nackdel, insåg de att det här spaningsuppslaget faktiskt tycktes hålla hela vägen. Det är en god indikator på styrkan i bevisningen.
Krister Petersson har i mitt tycke gjort ett strongt jobb med hänsyn till omständigheterna. Besvikelsen hos vissa efter presskonferensen var mer ett utslag av alltför högt ställda förväntningar än en reaktion på det faktiska resultatet.
Det tillhör ovanligheterna att man lyckas komma så här långt med ett så pass gammalt ärende, som dessutom vanskötts under en följd av år. Det är den måttstocken man måste använda. Något annat vore felaktigt och djupt orättvist. Det är också min övertygelse att alltfler kommer att inse detta när det hela har fått sjunka in.
Skandiamannen borde ha blivit infångad redan under mordnatten och rättsprocessen kunde ha varit avslutad samma år, men nu tog det beklagligt nog 34 år till. Mordgåtan bör betraktas som löst.
Per-Erik
”Indiciekedjan är ändå såpass stark….” ??
Som märktes i den stora sifomätningen är ni 20 procent av befolkningen som tror på denna lösning – inget gott betyg på indiciekedjan.
Vi har alltså två helt motstridiga polisiära uppklaringar av mordet.
En del medborgare ser nog det som problematiskt.
Ett problem för TP är att det finns betydligt skarpare argument för att han var på mordplatsen som vittne och inte som gärningsman.
Ett betydligt större problem är att dessa argument inte får en möjlighet att nå ut till allmänheten.
TP har ju precis som KP valt ut de argument som passar sin egen bild, och någon heltäckande bild har vi inte fått del av.
Det är egentligen bara vi som är väl insatta i vittnesmålen och omgivningarna runt mordplatsen som känner till detta.
Det står naturligtvis TP fritt att skriva en bok med snedvriden argumentation, men jag tycker att man bör kunna kräva mer av polis och åklagare.
Att på egen hand komma fram till den motsatta ståndpunkten kräver ett visst eget engagemang som man inte kan kräva av den vanliga betraktaren.
Jag hoppas att den bilden kommer att nå ut till publiken så småningom, men skulle det skrivas en motbok får den nog ganska svårt att slå igenom.
En vanlig grafiker på väg till Idre kan nog inte bli särskilt spännande läsning, men i någon form kan man nog tänka sig att budskapet ändå ska kunna komma ut.
När media nu har satsat på fel häst, ligger det nog också mycket prestige i att hålla fast vid den bilden.
Vi kommer nog att få vänta ytterligare ett litet tag på att en granskare med genomslagskraft slår hål på bilden.
Per-Erik Lundström
Dom där sista pusselbitarna är ju det som skulle kunna vara någon slags bevisning men det viftar du bort lika lätt som Thomas P och Mattias Göransson. Närhelst någon efterfrågar bevis kör man samma häpnasväckande mantra; polisen gjorde ett avgörande misstag och hade dom inte gjort det hade det funnits bevisning.
Hur är det då med det påstådda avgörande misstaget som Thomas P redogör för här:
https://magasinetfilter.se/kommentar/det-avgorande-misstaget/
Uppföljning av Stig Engström och Yvonne N finns här:
https://drive.google.com/file/d/1YjcC6KDMYnU95SUHcpOJvKbJGQ5-GaOw/view
Jo, Thomas P hävdar att den person som Jan A pekar ut inte är Stig E utan Jan-Åke S och den slutsatsen drar han utifrån att Jan-Åke S bevisligen talat med Jan A och Leif L samt att SE och Jan-Åke S hade vissa drag gemensamt. Jag vet inte vad TP menar med gemensamma drag men båda bar rock (Jan-Åke S hade en tunnare beige rock) och glasögon (Jan-Åke S glasögon liknade inte SE:s). Jan Åke S var 36 år, hade kraftig skäggväxt och hans ansikte har inga likheter med SE.
Fotosamlingen bestod av 15 foton men Thomas P missar vad jag har sett en avgörande fråga. Fanns det ett foto på Jan-Åke S i den samlingen? I så fall kan man knappast kalla det för ett avgörande misstag att avskriva SE om han är igenkänd av Jan A samtidigt som denne inte känner igen Jan-Åke S.
Finns det kanske nån här som vet vilka foton som fanns i samlingen?
Jan A har ju för övrigt – vilket nämnts här ett flertal gånger – i tingsrätten talat om en man i 50-60 års åldern med keps.
Är det verkligen polisens avgörande misstag eller är det i själva verket Thomas P:s avgörande misstag på vilket han sen bygger hela sin argumentation?
Emma
Varför nämner du inte att SE bara kunde peka ut Anders B (och Lisbeth Palme) korrekt, de två mördaren kunde se före skotten och att ingen kunde ge SE alibi på platsen trots att han hade gärningsmannasignalement?
Mikael A
Så länge vi inte vet vilka foton som ingick i samlingen är det tämligen meningslöst att dividera om det här.
Vad jag undrar är om Thomas P dragit sina slutsatser om ”det avgörande misstaget” utan att veta vilka foton som ingick i den samling som förevisades Stig E och Jan A:
Stig E pekar korrekt ut tre personer Anders B, Lars J och Karin J.
Thomas P skriver: ”Sammanfattningsvis kunde han alltså korrekt identifiera just de två vittnen som gärningsmannen passerat före respektive strax efter mordet, men ingen som därefter befunnit sig på platsen.”
Thomas P lyckas i denna mening pressa in både en felaktighet baserad på ett antagande samt ytterligare två antaganden. Karin J befann ju sig på platsen men henne har TP trollat bort med förklaringen att hon synts i media baserat på antagandet att SE tagit del av de medier där hon förekommit.
Thomas P kan ju inte skriva att gärningsmannen sett Anders B och Lars J då det inte finns några bevis för vare sig det ena eller andra, istället låter han påskina att så var fallet och låter (den oinsatte) läsaren dra den slutsatsen.
Om vi nu hypotetiskt antar att Thomas P inte sett fotosamlingen blir hans slutsats ännu mer befängd. Eftersom man valde att ta med Helena L som inte befann sig på platsen återstår högst 14 personer, följaktligen fanns inte alla vittnen som befann sig på platsen med i fotosamlingen. Det är alltså fullt möjligt att man bland övriga vittnen skulle kunna finna någon som både var där och som inte figurerat i media.
Dessutom – vilket jag tog upp i min förra kommentar – behöver man veta om Jan-Åke S fanns i fotosamlingen för att bättre kunna bedöma Jan A:s utpekande av Stig E.
Det har ju hävdats att om SE ville etablera sig som vittne borde han ha pekat ut t ex Anna H och Anders D som ju figurerat i media och det är ett bra argument förutsatt att någon av dem fanns med i fotosamlingen. Det är rimligt att anta det men vi vet ju som sagt inte.
Om någon vet nåt mer får ni gärna meddela det. Jag har inte sett att någon har beställt en komplettering av nämnda dokument d v s fotosamlingen så jag får väl lägga till det i nästa beställning om inte annat.
Emma
Ån en gång, varför har ingen enda kunnat trovärdigt peka ut SE på platsen, t.ex. då Karin J? SE fanns redan där från början när OP låg framstupa hopkrupen?
Mikael A
Jag anser inte att uppgifterna från Leif L och Jan A kan betecknas som icke trovärdiga, däremot kan de givetvis ifrågasättas eftersom Stig E figurerade i media och minnesbilder kan ha förvanskats över tid, genom glömska och skapande av falska minnen, under påverkan från media och i detta fall också genom att de två herrarna sannolikt har diskuterat saken sinsemellan.
Varför har då t ex Karin J inte pekat ut Stig E frågar du. Som du säkert vet gjordes det ingen systematisk kontroll av vilka personer vittnena på platsen sett så frågan är varför hon – eller någon av de andra vittnena – då skulle peka ut honom överhuvudtaget. Om han varit så aktiv som han hävdade i vissa förhör och på andra sätt så håller jag med dig om att han borde ha nämnts i något förhör. Till skillnad från dig så tror jag som bekant inte att förklaringen till det är att han var gärningsman.
Eftersom du tog Karin J som exempel så återkommer jag till min gamla käpphäst. Vem är det hon hör säga
” […] jag vet att han ska ligga i framstupa sidoläge, varför gör ni så här.”
Har du Mikael A några tankar om det?
Per-Erik,
Visst har Thomas Pettersson åstadkommit en välskriven bok, men detta måste man samtidigt hålla isär från mordgåtans lösning, för den är han troligen inte i närheten av. Boken utgör dessutom ett avskräckande exempel när det kommer till att hänga ut en avliden person på lösa grunder.
Så gott som alla bedömare är eniga om att inte heller Palmeutredarna lyckats sätta punkt i den meningen att man presenterat lösningen. Det håller även spaningsledaren Hans Melander med om. Sedan har du visst helt missat att åklagaren inte törs sträcka sig längre än till misstankar på skälig grund, för vilket det sannerligen inte krävs mycket. Det är fjärran från ett åtal.
Det enda utredarna gjorde var att lämna ett antal lösa trådar efter sig. När nu delar av förundersökningen har börjat släppas kan man lätt inse att dessa snart kommer att växa till ett rejält garnnystan.
Thomas Pettersson bör nog ta tillfället i akt att sola sig i glansen, för om ett år kan situationen vara en helt annan. Vid det laget lär TP:s och KP:s korthus vara vält över ända flera gånger om, sedan all motbevisning lagts fram. Då tror jag huvudfrågan för både rättssamhället och journalisterna Pettersson och Göransson snarare blir hur man på bästa sätt ska kunna återupprätta Stig Engströms minne.
Det allra mest förutsägbara är dock de som godtroget alltid accepterar maktens senaste version av sanningen. Det spelar ingen roll hur många gånger det avslöjas att makthavare, precis som alla vi andra, ofta drar helt tokiga slutsatser och ibland ljuger för att framställa sig själva och hela maktapparaten i bättre dager. Nästa gång en representant för överheten säger att något är på ett visst sätt utan att presentera några som helst övertygande bevis, så radar de likväl upp sig i en beundrande instämmande talkör.
Och det är klart, strävar man uppåt inom offentligheten, som media, politik, akademi eller myndigheter, så är det ett klokt val att komma ihåg vilka som kan hjälpa dig i din framtida karriär. Jobbiga typer som ifrågasätter och tänker själva, och vill se bevis innan de tror på de mest osannolika förklaringar, ses på som något katten släpat in.
Per-Erik L
Det kommer mera hela tiden som bekräftar Thomas Pettersson. Anneli K, Lars J, Mårten Palme,,,,,,,,,, Dessutom när förhören med exfrun blir publika och ytterligare om Grandmannen blir offentliga, ja då….
Anneli K och Mårten Palme är irrelevanta
eftersom SE inte var vid Grand efter kl 23.
Det är intressant att du har tillgång till icke publika förhör med ex-frun. Jobbar du själv
vid polisen, eller nära TP?
Att Stig E. inte varit vid Grand kan väl inte uteslutas med tanke på det faktum att det fanns en väg att lämna Skandia utan att passera receptionen. Hans utpasseringstid 23.19 säger därmed inte något om var han befann sig övriga tider innan mordet som jag ser det. Utpasseringstiden gör honom osannolik som mördare men utesluter inte andra alternativ på skalan mellan mördare och helt oskyldig.
Nicklas.
Jag hittar ingen tydlig information i väktarförhören om att någon obevakad bakdörr skulle existerat, men det han ju ha funnits någonstans kanske?
Poängen är att Krister Petersson inte påstår att han var vid Grand efter kl 23, och om han var vid Grand ända fram tills dess Palme gick började gå hemåt, så fans inte tillräcklig tidsmarginal för att han skulle haft möjlighet att stämpla ut ock prata med väktarna.
Därmed kan man räkna bort Mårten och Anneli K:s observationer när det gäller Engström.
Däremot kan personen i fråga vara av stort intresse ändå.
Eftersom Engström nu inte påstås ha varit vid Grand efter kl 23, bör han inte heller haft någon nytta av att ha varit ute kl 20 heller.
Det är för det första inte sannolikt att han skulle ha sett Palme, och för det andra kunde han inte genom att ha varit ute vid den tiden dra slutsatsen att Palme skulle passera Skandia 23.20.
Krister Petersson borde därmed förklara vad som då gör denna utevistelse någon gång mellan kl 20-21 så intressant att han måste berätta om den på det dramatiska sätt han gjorde.
Det fanns en ingång från Luntmakargatan, cykelförrådet , både Roland B. och Per H. på Skandia talar om det i sina respektive förhör. Jag vill inte dra några stora växlar på det, endast peka på faktumet att Stig E.
utstämplingstid inte gör att man kan säkert sluta sig till var han befann sig under kvällen mellan sin ankomst efter sin matbit och fram till strax före utstämplingen på grund av denna in/utgång.
Jag tror även Thomas P. på Filter använder denna i sina teorier om hur Stig E. agerat.
Nicklas.
Det verkar dock som om cykelförrådet låg innanför en låst garagegrind som var kameraövervakad. Den grinden låg dessutom alldeles i hörnet vid Adolf-Fredriks kyrkogata. Som jag har förstått.
Vägen genom huset blir därmed mycket komplicerad och tidskrävande.
Jag tror att det är klokt att inte dra några stora växlar på cykelförrådet.
Jörgen G
Hittade det här när jag gick igenom foton igår. Vet inte om du har det eller om det är värt något.
https://imgur.com/hwAMefh
Tack Emma.
Nej denna hade jag inte sett, och bildtexten bekräftar att
Den gröna dörren låg innanför garageporten, och hade inte någon förbindelse med Luntmakargatan.
Cykelförrådet är en annan dörr, och om jag förstått skandiaväktarna rätt, så låg den dörren mellan en låst grind och själva garageporten. I så fall hade inte heller cykelförrådet någon direktförbindelse med Luntmakargatan.
Eftersom Lennart på La Carterie bekräftat att de höll på och stökade i lokalerna till efter midnatt, så är det för min del klart att mysteriet med den larmande dörren fått sin naturliga förklaring.
Jamen, er det ikke bare fantastisk?
Rent filosofisk, videnskabsteoretisk, forholder det sig sådan, at antallet af pseudo- (eller simili-) bekræftelser på en vilkårlig teori, uanset hvor vanvittig eller usaglig den måtte være, går mod uendelig – hvis bare teoriens tilhængere er ihærdige og troende nok. Desværre kan teoriens sandhedsandel & brugbarhed samtidig risikere at gå mod nul.
Således opmuntret vil jeg da også lancere min helt egen, unikke hypotese om Palme-mordet:
Se, i virkeligheden blev mordet begået af en mellemøstlig mavedanserinde, i samarbejde med hendes 7 søstre, med tilknytning til et spektakulært etablissement i nærheden af Tunnelgatan, hvis navn jeg desværre ikke er autoriseret til at nævne. Hun var en sand ekspert i forklædning, diplom-desinformatør extraordinaire, national mester i revolverskydning 7 år i træk, hele hendes slægt afskyede aristokratiske socialister, hun forekom totalt ude af stand til at forklare, hvorfor hun ikke dansede lystigt rundt på sit arbejde den 28.02.86 kl. 23:19, eller :20, eller :21, og… øh, jeg mangler vist lige at file på et par afslørende detaljer mere, men når jeg har fået dem på plads, så vil jeg også være i stand til at diskutere i månedsvis, mindst, om min geniale gerningskvinde, om hendes slemme meriter, og om alle de uomstødelige beviser på hendes skyld; til gengæld gider jeg så bare ikke mere høre på alle de der fake indvendinger mod min løsning på mordgåden
Tror inte att förhören med exfrun kommer att bli offentliga i sin helhet med hänsyn till den personliga integriteten. Det tycker jag i så fall är högst rimligt.
Här är ett förhör med exfrun från 2017-09-07:
https://drive.google.com/file/d/1h52ysVXTanpq3HQSbBvllTRscnhCwrUL/view
Fler förhör med exfrun:
2017-10-25:
https://drive.google.com/file/d/1N0mg2u2l6HMKaocMDAze88Nz6dwcjyhA/view
2018-05-21:
https://drive.google.com/file/d/1mtAykoegy8CY3tmL_U-090McCDtGmrdS/view
2018-05-29:
https://drive.google.com/file/d/1CQotawvbCCnwwbTKIRhYJBq1gzuNZQmP/view
2018-11-15:
https://drive.google.com/file/d/10EYqYDCCWjB82VIUW9QIswYkA-tnQSEh/view
2019-05-28:
https://drive.google.com/file/d/1Wljf2pA-9YTEfirUXZ3_l4pKmg1AUEpf/view
Den här passagen vid förhöret 15/11 2018, då även Krister P är närvarande, är av särskilt intresse:
Hon informeras om att just nu finns det inte andra gärningsmän än Stig. Detta innebär att han kan komma att hängas ut som gärningsman och att det är därför som [exhustrun] nu fått chansen att berätta det hon vet.
Det kan väl tilläggas att Lisbeth Palme avled en knapp månad tidigare, 18/10 2018.
Først en stor tak til Mikael B for mange informative dokument-links, og til Emma af samme årsag. Jeg kunne også have nævnt flere andre debattører i den positive anledning.
Ovenstående to sætninger fra forhøret – der nok også skal læses i lyset af den konkrete ulige kommunikationssituation med en svagere, men alligevel genstridig, modpart, som lige har spurgt hvad der nu skal ske – fangede også min opmærksomhed, og de er åbne for intenderet fortolkning, lige fra det formalistiske (‘Du får hermed mulighed for at tage til genmæle og korrigere billedet’) til det autoritært-aggressive (”Du kan lige så godt overgive dig; fortæl nu endelig sandheden, og angiv medgerningsmændene”).
Her kan jeg ikke lade være med at fremdrage en – muligvis velkendt? – unøjagtighed fra myndighedernes side.
I pressekonferencens (10.06.20) fremlæggende del læser chefanklageren op af sit manuskript el.lign., mens væsentlige punkter visuelt markeres med en Powerpoint-præsentation. Ret hurtigt (bl.a. 02:35 – 03:05) når han frem til noget væsentligt:
[…] är att vi kommer inte runt en person som ä en misstänkt gärningsman […]
er den præcise ordlyd af hvad der siges, og Krister Petersson er den dag ganske omhyggelig med at vælge formuleringen ”misstankt gärningsman”, når lejlighed gives. På den ledsagende Powerpoint-planche (der generelt tenderer til at forkorte de konkrete udsagn en smule, evt. endda sjuske lidt), nr. ”4” fra ”Åklagarmyndigheten”, står der imidlertid noget andet:
”Vi kommer inte runt en person som” (1.linje) +
”gärningsman” (2. linje).
2. linje er altså rigeligt stor (og tom) til en længere, eksakt version af udsagnet, og der havde tilmed været plads til at skrive ”en skäligen misstänkt gärningsman”, hvis det nu var det KP ville sige, og ønskede fremhævet på de to valgte linjer.
En ligegyldig, tilfældig praktisk-teknisk detalje? Ja, måske. Eller et typisk udtryk for Palmegruppens (og hele PUs?!) manglende evne & vilje til at skelne mellem intern, subjektiv målsætning og ekstern, objektiv realitet?
Så ‘GM’ eller ‘mistænkt GM’? Åh, gør dét virkelig nogen forskel; det er vel egentlig det samme, hva’? Og så er han jo forresten avliden
Selv om vi godt ved, at tilhængere af Skandiamannens skyld kan finde på at støtte et scenarie uden langtidsplanlægning af Palme-mordet, er det alligevel sjovt at iagttage, hvordan hypotesen om den (pludseligt) mordlystne – men altid beredte – grafiker trivialiseres på sin dødsrute.
En særlig skønhedspræmie går til et af forhørene med Skandiamannens ex (samme som ovf, dvs. dateret 15. nov. 2018), der – efter fra Krister Petersson himself at have erfaret, at det ikke er muligt at tiltale eksmanden, da han er død – undrende stiller en række fornuftige grundspørgsmål om våbenadgang og forberedelser, hvorefter hun …
”informeras om att Stig kanske inte behövt räkna ut detta [att skjuta Palme // Jens] utan att det kanske var en slump att det inträffade”.
Man forstår, at ikke bare den uundværlige Magnum Bonum, men også begge Palme-ægtefællerne uvarslet men uimodståeligt må have materialiseret sig ved Skandia i rette øjeblik, ligesom Dr Who’s telephone box.
Det er for øvrigt under samme lejlighedsvis poetisk-kreative afhøring, at den fraskilte kvinde for formentlig første gang kan nyde udsigten til de symbol-ladede *vykort* med solnedgangsmotiver, som [NN] ifølge [XYZ] sendte til hendes daværende mand.
Smukt; men det var altså slumpen der gjorde det…
Exhustruns uppgifter är bitvis märkliga. Det behöver förstås inte vara något misstänkt med dem, men här väcks ändå en del frågor. Kan verkligen allt bara vara minnesfel?
– Hon har inget minne av att exmaken bar glasögon.
– Hon har aldrig hört talas om att exmaken skulle ha varit med i Rapport.
– Hon säger att personer från Svenska Dagbladet inte har varit hemma hos dem den 1 mars, men blir sedan överbevisad genom bilden i tidningen, där SE sitter hemma vid köksbordet.
– Hon är säker på att SE inte skulle ha klarat att springa in på Tunnelgatan. Han hade inte alls den hälsan eller konditionen. Hon blir sedan överbevisad genom Rapportinslaget, men säger då att han aldrig skulle ha orkat med trapporna. Hon får då följdfrågor om hur det var möjligt för honom att åka skidor m.m. I Rapportinslaget bär också SE glasögon.
– Hon har inte sett några av de tidningsartiklar, där SE förekommer efter mordet.
– Hon känner inte till att SE tidigare har arbetat vid Armétygförvaltningen. Däremot tycks hon veta en hel del om tiden före och efter. Det är ju möjligt, men då har i så fall exmaken av något skäl förtigit just den perioden. Varför då?
– Hon säger att SE inte vet något om vapen (vilket bevisligen är fel).
– Hon visste inte att exmaken vittnat i rättegången mot CP. Hur är det möjligt?
Du vet hennes ålder väl?
Hade varit skönt om man glömt en massa skit.
Bra frågor Jakob!
Det är märkligt att hon minns så lite. Hon och Stig verkar ha levt två skilda liv. Att hon inte minns Rapportinslaget är konstigt. Vid den här tiden, när det inte fanns så många mediakanaler och dessutom måste ju vänner och bekanta påtalat för henne att de sett inslaget? Så isolerat och avgränsat kan de väl inte ha levt? Om jag får spekulera: Kan det vara en klassfråga, att vi lever så olika liv beroende på vilken klass vi tillhör? Att folk från överklassen har andra informationskanaler(inte tar del av SVT) eller är det mina fördomar? Men hon hade ju inte sett artikeln i SvD heller.
När jag läser förhören tycker jag nästan hon svarar för bra på alla frågor. Borde hon inte bli mer upprörd över att de anklagar hennes ex man för att ha mördat landets statsminister? Alla frågor om detaljer, vapen, vänner och kontakter. Eller är det bara sådant som inte syns eller ges uttryck för i texten från förhören?
Hej Jakob! Att en äldre dam på 80+ har svårt att minnas händelser 30 år tillbaka i tiden skall kanske inte övertolkas. SE verkar ha varit lätt närsynt och eftersom det enligt förhör normalt var frun som körde deras gemensamma bil kanske han inte använde glasögonen så ofta. Inslaget i Rapport gick vid ett tillfälle och om man inte såg det i direktsändning gavs det på den tiden ingen andra chans. På motsvarande sätt kanske det inte behöver vara så underligt att exfrun inte känner till att SE under några korta år hade jobbat på Armétygförvaltningen ca 10 år innan de träffades. SE:s engagemang i skytteklubben där behöver dessutom inte varit speciellt intensivt osv.
Jag kan i och för sig möjligen tycka att exfrun borde kommit ihåg att maken vid två tillfällen år 1989 hade vittnat vid rättegångarna mot Christer Pettersson, och att hon inte minns detta kan möjligen tyda på att hennes minne kanske rent allmänt börjar svikta lite.
Dessutom verkar SE varit pigg på att ofta tala om Palmemordet med kollegor, vänner och bekanta, och en förklarning att exfrun inte minns så mycket kan möjligen vara att SE tidigt insett att hon inte gillade när han gång på gång tog upp detta till diskussion.
Gode spørgsmål. Yderligere: Når exfruen hævder, hun aldrig har skænket det en tanke, at SE skulle være GM, passer det meget dårligt med hendes udtalelse til TP, om at hun ikke ønskede presse forbi i marts 86, fordi hun frygtede, at deres hus kunne blive fremstillet i pressen som ”morderens hus”
Jag tycker inte att SE är någon ”futtig” lösning på Palmemordet, om SE mördade OP så ger det ju ett gigantiskt underbetyg till svensk polis och rättsväsende.
Det verkar ju dessutom som att Filter och Tomas Pettersson gjort allt utredningsabete, KP fick väl en fråga om det på presskonferensen
Om SE mördade OP är det väl sannolikt att mordet var politiskt vilket kunde medfört inrikespolitiska konsekvenser.
Sedan kan man ju fundera på hur LP kunde ta fel på SE och Christer P.
Exakt vad substantiellt har TP bidragit med utöver det Lars Larsson redan publicerat i sin bok (Nationens fiende)? Substantiellt?
Javisst, Lars Larssons bok också.
Hans bok kom ju före Filters artiklar. sedan har vi ju Minell som skrev för Proletären och Sven Aner var väl också fundersam på SE
Det som Filter tagit upp mera, är väl den tänkbara kopplingen till vapensamlaren
Det jag reagerar på är att en del personer verkar tycka lösningar innehållande någon form av konspiration är felaktiga,
De hävdar typ att man vill ha något större än en ensam person som gm
För min del kan jag både tänka mig någon sorts konspiration eller en ensam agerande gm.
Jag tycker bland annat Säpo;s övervakningspm är intressant
Personligen är jag skeptisk till SE som gm.
Kalle: Jag är också skeptisk, men jag anser inte att det är bevisat att han är oskyldig (jag jobbar lite med tidsschemat med Palmes vandring från Sari till mordplatsen – det är möjligt att Gunnar Wall har rätt, dvs vandringen ger SE alibi – men jag är ännu inte övertygad).
Men SE som gärningsman är definitivt inte bevisad. Så vi rör oss i en gråzon i tyckandet. Men ingen har bevisat att han är skyldig, och därför skall han tills vidare i rättslig mening anses vara 100% oskyldig (ingen gråzon här).
Vad gäller TP bok: Jag gillar den inte alls. Den är full av halvsanningar och glidningar. TP har bestämt sig för att SE är gärningsman och utför därefter ”cherry-picking” bland alla observationer för att ”bevisa” sin tes. TP agerar spaningsledare, utredningsledare, åklagare och domare på ett sätt som till och med slår Holmérs trippla roller.
Boken är helt enkelt obehaglig och TP borde i min mening åtalas för förtal. Sedan lyfter KP obehaget till en högre nivå när han spinner vidare på denna usla bok och adderar rena lögner om LJ’s kepsutpekanden, i strid med det LJ sa under ed i domstol (se mina tidigare inlägg).
Om detta får passera utan legal åtgärd är Sverige ingen rättsstat.
Staten accepterar i så fall förtal, och i värsta fall skyddar staten statsministerns mördare.
Erik K
”jag jobbar lite med tidsschemat med Palmes vandring från Sari till mordplatsen”
Äntligen något konkret försök här, någon som försöker slå hål på Palmegruppens ”SE går inte att komma runt” och TP:s ”SE kan inte förklaras bort”.
Säger som ”Alis”, Lycka till!
Eftersom du verkar anse att det är så uppenbart att SE dödade OP så antar jag att du anser poliserna i PU från 1986-2016 var idioter. Jag tycker fortfarande det känns oklart om SE gick med en stor tung revolver från Skandia på mordkvällen. Dessutom kan man ju undra varför Lisbet Palme så bestämt kunde peka ut Christer P som gm. Tycker du att SE och Christer P är lika varandra?
Lisbet såg troligen inte gärningsmannen utan vittnet AB, så hennes tvärsäkra ”professionella observationer” får man nog ta för allmänt men väldigt självsäkert svammel. Mer bekymmersamt för KP och hans supporters är sonens utpekanden. Han har under ed i domstol sagt att CP liknar den grandman han såg. Och sedan har han sagt i media att SE liknar grandmannen.
Hur kan man tycka att CP liknar grandmannen och samtidigt tycka att SE liknar grandmannen? I mina ögon är det inte trovärdigt. Det är rena pajasfasonerna. Totalt oseriöst.
Personer som Lisbeth och Mårten Palme drabbades den 28 februari 1986 av en mycket brutal och dramatisk händelse. Det finns förvisso inget som säger att de uppgifter de lämnat om saken behöver vara korrekta, varken tidiga eller senare lämnade uppgifter. Men jag tycker inte att det är på sin plats med uttryck som ”svammel” och ”pajasfasoner”.
Kalle
I artikeln beskrivs utredningsstatus efter 30 år.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/palmegruppen-haller-presskonferens
Sommaren efter överlämnade Thomas Pettersson sin utredning till Palmegruppen som de då redovisade 10 juni år (Se även Den osannolika mördaren och https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/ samt ”Kulturhuset” sist).
Du kan själv bedöma utredningsresultaten efter 30 respektive 31 år. Jag tycker inte att det går att ha en svartvit bedömning av insatsen första 30 åren som du kanske har.
Lisbeth Palme såg aldrig vem som sköt då skotten kom bakifrån. Vid vittneskonfrontationen 1988 pekade hon heller inte ut någon skytt utan vem som var missbrukare.
Lisbeth Palme såg aldrig Christer Pettersson, det kan du fråga Lars J om.
SE hade en bakgrund som yrkesmilitär (farsartat slut), tävlat i pistolskytte, arbetat på föregångaren till FMV samt hade en vapensamlande vän med mordvapentypen i sin samling.
Jag TROR att SE fick vapnet efter att han hade gått ut genom den larmade dörren 22.35. Vapnet var för tungt att springa med i fickan i den tunna fladdrande rocken. Därför försökte han stoppa ner revolvern i den för lilla handledsväskan när han flydde uppe på DBG (Yvonne N). Exfrun hävdar till SE:s försvar just att väskan var för liten……
La Carterie-personalen var troligtvis inte nere vid källardörren 22.35 då de inte hade någon anledning till det så sent.
——————————
—– 12.20 – ”Kulturhuset” —–
Dagen efter, lördag den 1 mars kl. 12.20 ringde SE till polisen och berättade att han från Dekorimahörnet hade sett en man i tjugoårsåldern iklädd mörkblå täckjacka, d.v.s. den tjugofemårige och 164 cm långe Lars J, stå 70 meter bort vid det s.k. ”Kulturhuset” (Luntmakargatan 14). Åldern bedömde SE utifrån mannens kroppsbyggnad och hållning.
Skandiamannen kan inte ha hört Lars placering vid ”Kulturhuset” från någon. Lars själv och PU blev inte medvetna om var han stod förrän 4 april utan Lars trodde till dess att han stod vid trappans början, 20 meter öster om ”Kulturhusets” hörn.
Lisbeth Palme var inte kontaktbar och berättade först 7 maj om en man inne i gränden vid barackerna, inte vid ”Kulturhuset”. Lisbeth hann dessutom lämna brottsplatsen 23.28 med ambulans innan Lars återvände dit från Brunkebergsåsen. Inget annat vittne har känt till att Lars stod i hörnet vid Luntmakargatan 14, inte ens taxiföraren Hans J såg honom trots att han följde gärningsmannens flykt ända till början av trappan. Lars kom fram till hörnet 5-10 sekunder efter att GM försvunnit från Hans synfält.
Inget annat vittne har kunnat ge SE alibi för att han befann sig vid Dekorimahörnet, trots att han hade gärningsmannasignalement. Ingen kommer ihåg honom, medan de andra på brottsplatsen alla fick alibi av en eller flera på platsen. Däremot kunde SE bara ange Lisbeth Palme och Anders B på mordplatsen, de två mördaren kunde se före skotten.
Skandiamannen finns heller inte med på något foto eller någon ljudupptagning från brottsplatsen (kontrollerat).
Likaså var det från hörnet vid tillfället omöjligt att uppfatta egenskaper 70 meter bort som man, ålder och färgen mörkblå (alla mörka färger bara mörka, SE fick antagligen mörkblå från media). Inte ens Lisbeth Palme kunde se på nära håll vilken färg gärningsmannen hade på sitt ytterplagg p.g.a. de ”konstiga” ljusförhållandena.
SE såg troligtvis Lars J istället från första (trappsteg 32) eller andra trappavsatsen (trappsteg 48) när han flydde, medan Lars tittade ner mot mordplatsen på Sveavägen, vilket även Lisbeth Palme såg att kartarkivarien gjorde. Från nedre halvan av trapporna var det nämligen möjligt att uppfatta de detaljer som SE beskrev i telefonsamtalet, som t.ex. ”tjugoårsåldern”.
Det är svårt att gå ut genom en dörr som inte leder ut, men i stället mellan ett garage och en lagerlokal tillhörande LaCarterie.
Dessutom har vi nu förhör på att La Carterie skyltade om i butiken tills efter midnatt.
Om de haft anledning att begagna sig av dörren kl 22.35 undandrar sig sannolikt din bedömning.
Lars stod på 60 meters avstånd och det är möjligt att uppfatta konturerna av honom. Lisbeth gjorde det också.
Han var belyst bakifrån och från sidan.
Däremot är den motsatta varianten fullständigt osannolik.
Jag trodde aldrig att dessa fantasier som du spridit under den senaste tiden hade ett så starkt fäste i utredningen och att de genom Krister Petersson skulle bära hela vägen fram till ett utpekande är något jag aldrig kommer att förstå.
Det hela är så sjukt, och värre blir det vartefter nytt material kommer i ljuset.
Bra om alla, inkl Mikael A, kan ange källor. Eller så får väl han och hans allierade publicera en ny bok och så tar vi den sakliga diskussionen först därefter.
Det verkar i varje fall ha varit tre stycken personer från La Carterie som jobbade vid 23-tiden den 28 feb 1986.
https://drive.google.com/file/d/11MKFYsIqAIBKwz9uJGqHcukkwVyFMzjl/view
Du kan gärna parallellt presentera TP’s version. Något trovärdigt har inte den självutnämnde allt-i-allo spaningsledaren-utredaren-åklagaren-domaren TP hittills presenterat. Och bevisbördan ligger hos den som påstår att SE är skyldig. Det är så rättssystemet är uppbyggt, i alla fall i Sverige. Men i TP’s mediakretsar kanske andra principer gäller?
– men Claes Hedbergs Palme-produktion er i det mindste underholdende.
[Svara-funktionen ser her, som det jo uundgåeligt sker engang imellem, ud til at være opbrugt på Jörgen G’s indlægskæde, i dette tilfælde med fokus på 13. juli 20, 21:52 (hvori Jörgen G fortæller, at han har talt med Chevamannen), så jeg smækker lige mit korte supplement på ‘nederst’]
Et fremragende indlæg ovenfor, hvori det specielt glæder mig, at Chevamannen ydes stor retfærdighed. Jeg kender ham ikke, men har altid betragtet ham som seriøs og et godt eksempel.
Her på bloggen har jeg tidligere hentydet til ham i hans egenskab af nøglevidne, der virkelig har set skytten fra Palmemordet ordentligt; jeg kaldte dengang Chevamannen intelligent og samvittighedsfuld
Man undrar ibland om alla förhören med LP:e alls bidrog till klarheter, eller blott råddade till en redan svår utredning. LP:e påstod sig alltid varit väldigt uppmärksam när dom var ute på stan, men observerade inte mördaren, trots att denne gick en bit med armen om Olof. Nog måste väl även Olof vänt sig om, eller reagerat, kanske stannat upp, när någon plötsligt lade armen på hans axel, konstigt annars. En helt främmande person skulle knappast heller lagt armen på Olofs rygg. Gissar att Olof nog visste på förhand vad saken gällde.
Kan ju hända att GM la handen på Palmes axel och sköt på exakt samma gång så att han inte hann reagera. Polisen Alf Andersson säger i ”Borgnäs, Mannen, mordet, mysteriet” att detta förfarande tyder på att GM är utbildad i närstrid. Han ger dock ingen fförklaring varför.
Jerker Söderbloms utredning:
https://drive.google.com/file/d/1oLowXFjFH3Wrj9I9TM5AMsJvKRcb3SZ7/view
Lite om bakgrunden här:
https://gunnarwall.wordpress.com/2018/10/31/thomas-pettersson-svarar-ett-bokslut-utan-bett/#comment-8630
Ett nytt förhör med Yvonne N från 2018-03-22 (se slutet):
https://drive.google.com/file/d/1y-mUvFbIwXtRFJmj9HGJopOBl1B43zEw/view
Vilket menar du som slutet?
Att det inte är ngn ordning på att ta emot information?
Blombergsson?
Jag menar bara att det aktuella förhöret kommer sist. Först ligger ett redan känt förhör från 1989.
Förhöret kretsar inte kring SE och man kan notera att det hålls innan Filter har publicerat sitt material. Det handlar istället om uppgifterna i Anna Hages bok.
Yvonne N som tidigare uppgivit att hon har sett likheter mellan den springande mannens kroppshållning och Christer Pettersson, lägger nu till följande:
I sättet som mannen gick påminde denne om Christer Pettersson
Bra att poliserna i förhöret frågade om någon ovidkommande person fanns i närheten när hon talade med poliserna nere på Sveavägen. Finns i något förhör samma fråga till LJ, som också kommit ner till Sveavägen och för poliser där berättat vad han sett?
(Nu är jag inte så optimistisk att jag förväntar mig en sådan fråga och inte ett sådant svar som ”en nyfiken medelålders man i keps fanns i närheten”. Men det måste ju klarläggas så mycket som möjligt av LJ’s förehavanden nere på Sveavägen efter att han letts dit från David Bagares Gata av en piketpolis.)
Två förhör, från 1986 och 1993, med butiksinnehavaren som sysslade med omskyltningen inne på La Carterie. Det framgår av kategoriseringen (E 63) att det första förhöret är gjort i samband med misstankarna mot Stig Engström:
https://drive.google.com/file/d/1mt3H87VuP1kTVS1BgMYUu_TqUw5NX7TC/view
Samtal om högerorganisationer m.m. med Anders Larsson 1987:
https://drive.google.com/file/d/1ZFLVml3wpsF25PcuNKkzuPwE-anNtPRl/view
Tack Mikael B.
”Just som [Nicola F] hade passerat makarna Palme, gick han förbi butiken La Cartarie och såg att en man arbetade i skyltfönstret”.
Eftersom Nicola kan koppla dessa båda observationer med varandra stärks också trovärdigheten gällande den efterföljande mannens position.
En person i blå jacka har alltså med stor säkerhet befunnit sig bakom makarna Palme 80 meter norr om mordplatsen.
Enligt Peter Althin och Sven-Erik Alhem:
Rättssäkerheten hotad efter utpekandet av Skaniamannen, https://www.expressen.se/debatt/rattssakerheten-hotad-efter-utpekandet-av-skandiamannen/
Instämmer i vartenda ord. Jag är förvånad över att det dröjde mer än en månad innan ett debattinlägg av den här typen publicerades. Nu kan inte riksåklagaren ducka längre.
Lägger in i sammanhanget en liten analys av kepsen som KP fäster så stor vikt vid:
LJ i polisförhör 860301:
”Mannen var cirka 35 till 40 år, och var klädd i något mörkt jackliknande plagg. LJ första intryck var att mannen kan ha varit klädd i en mörkt dunjacka. Vidare tyckte LJ att mannen hade något som såg ut om en keps på huvudet. Vad LJ kunde se hade mannen inget i händerna.”
*
LJ i polisförhör 860304:
”… har svår att beskriva mannens kläder. Han uppskattar mannens längd till ungefär medellängd. Själv är LJ 164cm lång och mannen var längre än han själv. Vidare uppger han att mannen var tämligen kraftig över axlar och rygg. På huvudet bar han en keps. Och tror att den var mörk eftersom han inte särskilt lade märke till den. Han hade vidare ett mörkt plagg typ jacka eller rock. LJ är medveten om att han vid ett första förhör sagt att detta skulle kunna vara typ täck eller dunjacka men är nu osäker på om så var fallet.”
*
LJ i tingsrätten1989 06 (förhör under ed)
”Åkl H: Umm. Kan de beskriva mannen? Har du någon minnesbild av honom?
J: Jag har en minnesbild av en bred ryggtavla. Ganska kraftig ryggtavla.
Åkl H: Umm. Det är inga andra detaljer du kan erinra dig?
J: Nej, jag har fått intryck av en mörkblå täckjacka eller något täckjacksliknande.
Åkl H: Umm. Såg du om han … Lade du märke till några andra klädesplagg eller detaljer i kläderna?
J: Jag har nog haft intryck att personen ifråga haft en keps eller något … kepsliknande men det är mer ett allmänt intryck än ett direkt synintryck.
Åkl H: Ja du har en känsla av att han hade någon huvudbonad då?
J: Ja just det.
Åkl H: Men du är inte helt säker på det?
J: Nej, jag är inte helt säker på den biten.”
http://lennartremstam.blogspot.com/2015/07/tingsratten-palmemordet-vittne-lars_7.html
*
Åklagare Peterson refererade LJ på sin egen ökända presskonferens 2020-06-10 (31:07-32:00 in på SR’s nedladdningsbara ljudfil):
”Vissa menade att han var barhuvad, några att han hade en stickad mössa, och någon att han hade en keps på huvudet. Det finns några vittnen, som enligt min uppfattning, har utkristalliserats som väldigt viktiga i den här utredningen och kanske inte har fått den uppmärksamhet som deras uppgifter förtjänar. Dels gäller det en person som heter LJ … han lämnar tyvärr ett ganska vagt signalement på den person som har ser springa förbi på Tunnelgatan. En sak var LJ dock säker på, det var att gärnings… eller den flyende mannen hade en keps på huvudet.”
*
Under ed sa alltså LJ att han inte var säker på kepsen. Det borde man kunna ta allvarligt på och inte förvränga.
Åkl Helin var rätt otrevlig mot undersköterskan AH i tingsrätten: ”Du har klart för dig att nu vittnar du under ed va och får alltså vara försiktig med vad du säger”?
AH: ”Ja”.
Åkl H: Du ska inte säga någonting annat än det du kan stå för. När man talar med polis eller tidningar och sådant där då har man inte samma krav på sig som när man sitter i en domstol och vittnar.”
http://lennartremstam.blogspot.com/2015/07/tingsratten-palmemordet-vittne-anna-hage.html
LJ, reserverar sig i frågan även i de tidigare förhören.
På samma sätt som med utstämplingen blev Krister Petersson tvungen att ta till direkta lögner på direkt avgörande punkter. Sanningen är att vi inte har ett enda vittne som sett någon keps.
Sanningen är att Engström omöjligen kan ha kommit ut på gatan 23.19. Det är alltså en lögn.
Det verkar som om det är fritt fram för en åklagare att sitta och ljuga ihop en historia utan att riskera repressalier. Han blir inte ens faktagranskad, utan lögnerna sprids i stället av media. Vad riskerar en åklagare som bryter mot den lagstadgade objektivitetsplikten?
Utpekandet av SE.
Var kan man läsa hela det sekretessbelagda PM:et som gjordes av Skandias utredningsinsp. Per H. den 5 juni 1986? Finns detta tillgängligt?
Materialet finns här:
http://www.itdemokrati.nu/page53.html
Om man går in under post 59 (C.Östling) och skrollar ner ett par rader där så kommer man till en tidningsartikel – ifrån Aftonbladet 7/12 86 – om ett par ungdomar som 36 timmar efter mordet hittade en revolver i en husvägg. Vad hände med detta uppslag, och den revolver som de lämnade över till befäl på mordplatsen? (de fick inget kvitto, och ingen har sedan dess hört talas om detta…). I samma tidningssida anges uppgifter om att en man hittat datautskrifter om Palmemordet, och anknytning till EAP, och namnet Laroche nämndes ett antal gånger. I paketet fanns även ett visitkort till en Säpoman. Uppgiftslämnaren kontaktade då denne Säpoman, lämnade över materialet (efter först ha tittat lite på det) och fick då förutom ett tack även beskedet – av Säpomannen; som även sa att det kunde tillhöra en amerikansk polisman – att han skulle glömma alltihop.
Vad hände med dessa saker? Är det något som även KP & kompani tittat närmre på?
Jag antar att det rör sig om den upphittade startpistolen. Se denna tråd:
https://gunnarwall.wordpress.com/2019/03/28/har-ar-de-saknade-sidorna-och-raderna-i-garningsmannaprofilen/#comment-11355
Ok, tack MIkael B! Men det andra då; med de upphittade datarullarna fulla med detaljer om MOP…?
Niklas B
https://drive.google.com/file/d/1CDYLvXgWRwDDTfPKvFMfEe6dh8_pWIuH/view
https://drive.google.com/file/d/1dw9CkpQxa48rb6IaLUj3wsDkgmlqjYEl/view
Precis nyss läste jag ett debattinlägg i Expressen där advokat Peter Althin och tidigare överåklagare Sven-Erik Alhem tillsammans anser att Palmeåklagaren Krister Peterson har agerat fullständigt rättsvidrigt. Det var precis så jag tyckte när jag såg presskonferensen och nu gråter jag nästan av lättnad och tacksamhet över att två erfarna och kända juridiska experter har uttalat sina väl valda ord gällande den smaklösa rättsröta åklagare Krister Petersson valde att presentera inför hela svenska folket. Och nu förväntar också jag mig att Riksåklagaren AGERAR! Så här rättsvidrigt får det bara inte gå till i mitt demokratiska och förnuftsupplysta land. Händer det ingenting kommer jag fullständigt att tappa tilltron till svenskt rättsväsende och det vill jag ju inte. Ingen, och allra minst en statlig väktare, skall få tillåtelse att ta heder och ära av en död person som inte ens kan försvara sig. Och hur Krister Pettersson kunde tro att han skulle kunna knyta bekännelsebrevet till SE överskrider min fattningsförmåga. Det såg ju till och med ett barn att SE inte hade kunnat vara brevskrivaren. ”Det är bara så dumt” säger SEs anhöriga. Ja, det är ju precis så det är med utpekandet av SE som gärningsman. DUMT!
Exakt så känner jag också, och jag har dessutom en förmåga att vräka ur mig otidigheter om detta fullständigt rättsvidriga upptåg.
Det gäller att lägga band på sig och formulera motargument.
Precis nyligen läste jag förhören med exfrun.
Jag undrar vad det hela är frågan om. Hon bekräftar är i stort sett hela bilden och samstämmigheten med det väktaren Henry O berättat att Engström sagt 20 minuter efter mordet berättade han i grova drag för henne då han kom hem.
”Två undersköterskor som gav första hjälpen”!
Varför körde Krister Petersson på som en ångvält, och kastade all opartiskhet och logik åt sidan?
Varför såg han så besvärad ut?
Enligt Expressen så har frun berättat att Stig sprang in på Tunnelgatan, eftersom han letade efter skytten och ”någon sprungit in” där. Heja Stickan!
Ang. det sista du skriver om K.P och jag sticker ut hakan lite:
Det du upplever är en budbärare som egentligen inte står för innehållet i budskapet. Därför ser K.P. så obekväm ut. Den anonyme åklagaren som ”man” skickade fram var bara en fortsättning på operation mörkläggning. En ny syndabock skulle utses och en sån levererades. Som jag ser det, Krister Petersson gjorde sin del av dealen, cashade in och kan dra sig tillbaka.
Tänk efter, större och mindre saker än det här har mörklagts genom historien så just därför säger all logik att som det hela såg ut på presskonferensen och slutade, var detta just så det var. Alltså fortsatt mörkläggning. Palmemordets sanna natur är fortfarande mycket känsligt.
”Palmemordets sanna natur är fortfarande mycket känsligt.”
Det håller jag fullständigt med om. Men jag tror att KP faktiskt började med intentionen att försöka göra det de andra misslyckats med tidigare: att gå till botten med en hel del spår man inte brytt sig om tidigare (Stay Behind, Bertl W, Sydafrika, etc.), men att han/de de ‘fått ge upp’ (p.g.a. att de inte kommit mycket längre – inget svar ifrån Bertil W, eller något mer klargörande angående Stay Behind). Det man skulle kunna gjort – enligt min mening – är att gå vidare, till MI6 i England, med Sydafrikaspåret. Uppgifterna i the Guardian någon vecka innan om att man inte ‘gått vidare’ i England var bestickande, där fanns antagligen mer att hitta. Frågan är varför man inte gjorde det? Vem/vilka blev/var man rädda för/tog ‘hänsyn till’?
Efter att ha fått ¨ge upp’ övriga alternativ har de ‘nöjt sig med näst bästa’, och istället kokat vidare på den spik som Tomas Pettersson lanserade i Filter/sin bok. Allt för att få till ett avslut (och med förklaringen om att de, till skillnad mot alla andra, har haft full överblick över hela utredningsmaterialet, vilket kändes som ett slags gardering att behöva understryka). Därav deras besvärade miner vid presskonferensen 10 juni, tror jag. De är/var långtifrån övertygade om detta alternativs fullständiga riktighet själva, men eftersom inget i de andra alternativen burit någon frukt, och man hade utlovat en ”lösning till sommaren 2020”, så fick det bli så här. Bättre kunde de inte göra, och därmed sällade man sig till sina föregångare. Tragiskt nog!
Melander såg med besvärad ut nu. Inte som när han var i tv förut i år och på 30-årsdagen.
Det finns kanske något av en parallell till Stig Engström i utredningsmaterialet, även om fallen inte är direkt jämförbara. Jag tänker förstås på Alf L, som 1994 var så starkt misstänkt att Hans Ölvebro gick ut och deklarerade att lösningen på mordet nu bara låg några månader bort. Spaningsledaren var tvärsäker.
Alf tog kontakt med polisen i april 1986. Han berättade att han hade befunnit sig på Sveavägen mordkvällen och att han gjort en iakttagelse av en mystisk mörk gestalt inne på Adolf Fredriks kyrkogård. Detta skedde omkring kl. 23.15-23.20 i samband med att han hade mött makarna Palme efter biobesöket.
Successivt bygger Alf ut sin historia. Snart kan han berätta om en man som gått en bit bakom Olof och Lisbeth. Han delger också sina iakttagelser till media. Det verkar som om han trivs med uppmärksamheten.
Ett par år senare avslöjar han för polisen att han faktiskt iakttagit Grandmannen och dennes förföljande hela vägen fram till Dekorimahörnan och att han även bevittnat själva mordet. Förföljaren är identisk med mördaren. Av rädsla har han inte vågat berätta allt detta tidigare.
Nu blir förstås utredarna mycket intresserade.
Problemet är bara att inget annat vittne tycks ha iakttagit Alf på Sveavägen. Samtidigt innehåller hans berättelse sådana detaljer, som ändå starkt pekar på att han har befunnit sig där. Han kan med andra ord betraktas såsom varande nära brottsplatsen. Alf bar bland annat en mörkblå täckjacka och stålbågade glasögon på mordkvällen. Allt detta gör honom till sist höggradigt misstänkt.
Känns månne resonemanget igen?
Efter att ha konfronterats med de allvarliga misstankarna, tar Alf tillbaka alltihop och erkänner att han har utgått från medieuppgifter och fabulerat resten. Han har bara velat göra sig intressant och stå i centrum. Det visar sig att han har varit hemma i bostaden vid den aktuella tidpunkten. Han kan därpå avföras och frias från all inblandning i mordet.
Låt säga att utredarna på Ölvebros tid istället hade lagt honom till handlingarna innan han var färdigutredd. Alf L avled 2011. Vad hade Krister Petersson et consortes kunnat göra av detta? Hade de verkligen kommit runt honom?
Tack för länken Emma. Synd bara att SE. inte togs på allvar, hade man granskat och undersökt SE. och inte blott nonchalerat så hade han säkert sluppit detta utpekande. Misstankar mot honom borde ha utretts, han önskade ju även själv detta, att tas på allvar. Simpelt att först nonchalera och nu 34 år efteråt, peka ut honom som Palmes mördare. Jag tror dom ville ha en ”bekväm” gärningsman, för att kunna motivera en avslutning.
SE. skulle nog inte vågat ta risken med krutstänk på kläderna med mera. Jag tror att mördaren är vid liv. Gissningsvis i en ålder av: 60- 85 år. Kanske även komma med ett avslöjande? Beror lite på var denne ligger åldersmässigt på denna skala, hur länge vi får vänta. Tiden kommer nog ikapp, vi får nog svaret på Palmemordet, förr eller senare, det viktigaste är nog motivet till denna gärning.
Har lyssnat på Filters senaste podd, , där man säger att alla rapporter angående walkietalkie observationer
kom efter att spaningsledningen efterlyst sådana observationer.
Stämmer detta?
Underförstått att folk skulle ha rapporterat in sådana enbart för att man skulle göra spaningsledningen nöjd.
https://poddtoppen.se/podcast/1500772929/filterpodden/9-palmemordet-efterspelet
Förhör med Thure Nässén från 2014 (40 sidor):
https://drive.google.com/file/d/13-RSgiD4nYtkQtpVi2CZ-lSr-EBXgiPg/view
Troligen ett ointressant tips om eventuell vapendumpning i Dalarna. Förhör från 2019-08-12:
https://drive.google.com/file/d/1yiH-muvEHlRVBTZ4ldasqMoDvIzxfNOw/view
De menar att det skulle va Engström då? De får ju fan skärpa till sig nu! Jag har sett det om tjärnen förut men jag har trott att PU fortsatte på det spår de hade 2015-16. O det härrör från den trakten.
Det blir riktigt underhållande när förhörsledaren försöker förvandla en röd Toyota från Tyresö till en röd Citroën från Täby. Hur var det nu Engström uttryckte det? ”De är kanske inte så duktiga på att lägga pussel hos polisen”.
Tack Mikael för alla förhören du delar med oss! Uppskattas väldigt!
Mycket intressant och ibland även lite komiskt(som med den röda bilen). Just det vittnet vid sjön i Hedemora känns ju väldigt långsökt tycker jag.
Men mycket spännande att ta del av alla förhören med Stigs exfru!!
Intressant att se mängden frågor kring hennes släkt och familj samt frågorna om den bekante personen till dem som anställdes ungefär samtidigt på Skandia.
Blir även nyfiken på frågan om samtalet till en präst den 5 mars från en kvinna.
Vet vi något om någon bekännelse från en anhörig kvinna onsdagen den 5 mars 1986? Hon nekar ju bestämt att det skulle vara hon(att hon förövrigt aldrig tagit kontakt med polisen angående mordet, vid den här tiden).
Detta är helt fantastiskt.
Om de nu ändå kunnat knyta något vapen vid denna sjö, men de har en bil som några personer tyckte hade ett konstigt beteende genom att de borrade ett hål i isen. Bilen råkade vara röd och av fel märke. Att på så svajiga grunder ens spekulera i att den bilen har något med mordet att göra är rent dåraktigt.
Här föreslår de i stort sett att ex-frun varit delaktig i att göra sig av med mordvapnet för 34 år sedan.
Melanders grabbar har inte bedrivit någon utredning, utan allt har gått ut på att ge sig på Engström och hans ex-fru på det fulaste sätt.
Hur kan de vara stolta över något så korkskalligt?
Vi får hoppas att den tid som lades ner på ”den röda bilen vid L-tjärn” minimerades till bilresan TuR Stockholm. Detta inte minst efter förhören med exfrun där det är klarlagt att resan upp var på söndagen och att hon kände till en sjö på ”fel sida vägen”. Tänk vad media (Expressen) kan förvanska fakta.
Några mindre kända uppgifter om chefsåklagare Krister Petersson:
Favoritfilm: Blåsningen
Favoritlåtar: Jag ljuger så bra, Somliga går i halkiga skor
Favoriträtt: Pannkaka
Favorithobby: Lägga pussel (men det är svårt)
Favoritdrama: Ett drömsp…eh förlåt…Ett bildspel
Favoritplagg: Något kepsliknande
Favoritprogram: Snillen spekulerar
Ogillar mest: Rondeller (kommer aldrig runt)
Mikael B:
Ber att få tacka för dagens gapskratt!! 🙂
Förhör med Christer A. (52 sidor):
https://drive.google.com/file/d/19EP7HojI8TiRtHttYwyepS3LVUng4tWz/view
Här är en sammanställning över hittills beställt material m.m. Se även den omfattande Liggaren:
https://docs.google.com/spreadsheets/d/1O37mhN5bMt5nd-CaO7ue_3KMbip6eVETWKXwfILsf3E/htmlview?fbclid=IwAR3E7lUomg43hLGawPdjr00XUE5UTY_N8sxecLosH6whFPuIKNkHi1FrjvI#
Som väl många redan har sett i sammanställningen ovan finns från och med idag Säpos Övervaknings- PM tillgängligt.
Har Palmeutredningen nonchalerat Säpos övervakningspm, detta borde väl ha varit intressant för PU att gå till botten med?
Tack Mikael B!
Undrar varför inte dokumenten som KP & co fick ifrån Sydafrika inte finns? Och förhör med Tomas Ekesäter?
Genom att studera uppslag E 63, dvs Skandiamannen, i liggaren får man en god bild av det fokus som utredarna haft på Engström 2017-2020. Detta är ändå långt ifrån allt. Till detta ska läggas det som göms under andra kategoribeteckningar , såsom vapendelen, eventuell koppling till Stay Behind m.m.:
https://drive.google.com/file/d/1h5oFSWTM9i44a2H9lX0EiB2JqANVwefA/view
Det finns en omständighet i detta underlag som gör mig lite undrande, Mikael B. I två näraliggande kolumner redovisas två olika datum. Dels i kolumnen ”Reg-Datum”, dels i kolumnen ”Anteckningar Nummer”. Jag tolkar ”Reg-Datum” som det datum då dokumentet registreras i utredningen.
I många fall finns en mycket stor diskrepans mellan de två redovisade datumen. Innebär detta verkligen att dokument kan vara registrerade upp till 33 år efter det att de genererats? En möjlig förklaring skulle kunna vara att man i något läge bytt registreringssystem och att Reg-Datum då skulle vara det datum då dokumentet överfördes från det gamla till det nya systemet. Finns verkligen två olika registreringssystem eller finns någon annan rimlig förklaring till fenomenet?
Möjligen avser reg-datumet den tidpunkt då man senast sysslat med uppslaget, eller då någon åtminstone varit inne och läst där. I den mån ett datum förekommer under Anteckningar tycks det genomgående vara tidigare än reg-datumet (ibland med en skillnad på över 30 år) eller också överensstämmer datumen.
Hans Holmer ansåg nog att SE. var onödig att utreda. Skulle SE. varit mördaren vore det nog det absolut stolligaste mordet i hela världen, även risken att åka dit skulle varit perfekt, bara ett exempel vore ju krutstänk på kläderna. Tror inte SE. skulle varit så dum i sin planering. Tycker Filter och Krister Peterson är barnsliga utredare som inte inser att Holmer hade rätt. Väldigt fegt att beskylla en avliden, även Filter borde få en avhyvling, som lett Palmeutredningen åt fel håll så att man försummat annat. Rör-seende pojkar, inget annat.
Filter körde huvudet i väggen och straxt efter kom Peterson.
Man har säkert åtminstone skenbart jobbat med Engström parallellt med andra uppslag, men nog tycks det som om Engström varit huvudspåret, och övrigt arbete kan ha handlat om att kunna lägga dessa uppslag åt sidan.
När det gäller Engström har man ju inte hittat något nytt, utan snarare har man gått på nit efter nit. Alla förhoppningar att hitta något nytt har slagit negativt ut, men trots det väljer man att lansera det som en lösning.
Det är ett hån mot det svenska folket och ett hot mot rättssäkerheten.
Att de inte dragit sig för att ljuga och förvanska fakta kan betyda att de har haft press från något håll, för de kan knappast vara så simpelt att de känt en skyldighet att ge Filterlaget rätt – oavsett vilka vänskapsband de kan ha knutit under utredningens gång. Frågan är vem som lett vem?
Det borde ligga något annat bakom.
Att Petersson och Melander inte trodde på sin taffliga PowerPoint presentation tycker jag framgår av kroppsspråket.
Några centrala frågor som borde besvarats:
Vem gick bakom makarna Palme vid La Carterie?
”Hur länge stod mördaren och väntade”
Vem såg Inge M?
Vem såg Lisbeth?
Vem var Grandmannen?
Vad rörde sig WT observationerna om?
Hur kunde Engström ge i stort sett helt riktiga beskrivningar från mordplatsen minuter efter att gärningsmannen försvunnit?
Jörgen G
Än en gång
Vem gick bakom makarna Palme vid La Carterie?
—– SE (NF, lite äldre än 44 år, blå jacka ner på låret, konstig gång)
”Hur länge stod mördaren och väntade”
—— Kom ikapp (IM 1 mars, CA, AB)
Vem såg Inge M?
—— Anders B
Vem såg Lisbeth?
—— Anders B och SE
Vem var Grandmannen?
——- SE (22.35, 23.19, MP, MS, AK m.fl.)
Vad rörde sig WT observationerna om?
Hur kunde Engström ge i stort sett helt riktiga beskrivningar från mordplatsen minuter efter att gärningsmannen försvunnit?
—– https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/
Mikael A.
Jag har läst Petterssons svar med lika stor stor förundran varje gång. Jag förstår alltså ingenting.
Men om jag framställer det så här:
Kan någon som är insatt i Engström-ärendet visa på ett enda indicium angående Engström som Palmegruppen under ledning av Hans Melander och Krister Petersson grävt fram under de år de jobbat med fallet?
Ett enda hur liten och betydelselös det än må vara.
Så vitt jag kan se består resultatet av tre års arbete i stället av att de lyckats få flera viktiga detaljer om bakfoten.
Dels handlar det om att Engström skulle ha kommit ut på gatan 23.19, vilket om det vore sant skulle påverka förutsättningarna något enormt. Man skulle då kunna fråga sig vad Engström gjorde under dessa två och en halv minuter?
Nu var det en felaktig uppgift, eftersom han inte kan ha kommit ut då.
Ett annat exempel rör signalementet.
Engström bar keps. Krister Petersson säger att ”vittnet Lars J är säker på att gärningsmannen bar keps”.
Nu var även detta en felaktig uppgift eftersom Lars inte alls är säker på detta, och har egentligen bara en känsla av att gärningsmannen bar en kepsliknande huvudbonad.
Det nya handlar så vitt jag kan se om att en rad felaktiga uppgifter tillförts anklagelsen, men har utredningen hittat någon ny korrekt presenterad uppgift av större eller mindre betydelse från datumet 2017-02-01då Krister Petersson tillträdde som förundersökningsledare fram till 2020-06-10 då han presenterade sin lösning?
En enda?
Jörgen G
I dina tidigare tidsanalyser, att SE omöjligt kunde ha varit Grandmannen och GM, tillförde de något till debatten. Nu försöker du inte ens längre på förklaringar, som t.ex. ”Nu var det en felaktig uppgift, eftersom han inte kan ha kommit ut då.”. Sådana floskler kan omöjligt rubba att ”SE inte kan rundas” om det är det du fortfarande är ute efter.
Än, än en gång får du svar.
Vem gick bakom makarna Palme vid La Carterie?
—– SE (NF, lite äldre än 44 år, blå jacka ner på låret, konstig gång. Nicola F, Margareta S och Anneli K antagligen de som såg ansiktet bäst. Nicola F nyckelvittne vid bl.a. vallning på årsdagen 87)
”Hur länge stod mördaren och väntade”
—— Kom ikapp (IM 1 mars, CA, AB)
Vem såg Inge M?
—— Anders B (samt LP, OP och SE)
Vem såg Lisbeth?
—— Anders B och SE (Skotten kom bakifrån så LP såg inte skytten och kunde därför bara peka ut vem som var missbrukare vid konfrontationen 88)
Vem var Grandmannen?
——- SE (22.35, 23.19, MP, MS, AK m.fl., https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/70Wbvv/vittne-pekar-ut-stig-engstrom–hordes-aldrig, https://www.expressen.se/nyheter/marten-palmes-avslojande-om-skandiamannen/)
Vad rörde sig WT observationerna om?
Hur kunde Engström ge i stort sett helt riktiga beskrivningar från mordplatsen minuter efter att gärningsmannen försvunnit?
—– https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/
Det är ju så Mikael A, att det inte endast finns två möjligheter när det gäller mannen som gick bakom.
Det kan ha varit en helt annan person, men vi behöver ju inte välja mellan AB eller SE, eller hur?
Den som enligt beskrivningen stämmer bäst in på denna man är utan tvekan Anders B.
Nicola F trodde också att det var samma man som gömde sig i en portnisch efter skotten, och den mannen var Anders B men knappast SE, och om SE mot all förmodan gjorde en sådan manöver kan han ju i vilket fall som helst inte ha varit mördaren.
En hel del talar alltså för att det var Anders B, och Nicola hade ju inte heller registrerat Anders B där han borde ha befunnit sig; d.v.s. vid bankomaten 60 meter söder om mötesplatsen.
Det är fortfarande inte givet att det var Anders B. Jackan kan ha haft samma färg, avståndet var stort, och Nicola kan ha missat Anders då han tidigare passerade honom.
Att SE med sin nästan svarta rock skulle ha befunnit sig 20 meter norr om Skandia i bakhasorna på Palme, och där blivit sedd som en person med blå jacka av Tensonmodell är väldigt långsökt.
Vi vet att SE inte kan ha lämnat Skandia så tidigt som 23.19. Det berättar utstämplingen och det efterkommande samtalet med Henry O och Annette K.
Tidsregistreringen kan som absolut tidigast ha varit 23.19, men sannolikt närmare 23.20, eller t.o.m. mer.
Det finns inte heller några uppgifter på att SE tänkte gå norrut. Enligt frun brukade han åka tunnelbana, och det var också den informationen han delgivit Henry O strax innan han sa godnatt och gick.
Skulle han ha ändrat sina planer samtidigt som han kom ut på trottoaren?
Det kan ju knappast ha berott på att han sett makarna Palme och gått dem till mötes, eftersom de vid det tillfället borde befunnit sig vid SARI 50 meter norrut.
Att SE skulle ha varit mannen bakom makarna Palme är på alla sätt orimligt.
Intressant nog så verkar Nicolas berättelse stämma när det gäller platsen för mötet. Personalen på La Carterie arbetade med påskskyltningen sent in på natten, och det befann sig en person i skyltfönstret.
Jörgen G
Du är en av de mest seglivade SE-tvivlarna på MOP-bloggarna vilket hedrar dig. Däremot baseras flera av dina inlägg på vad du tror istället för att utgå från fakta. Som ditt senaste svar.
”En hel del talar alltså för att det var Anders B”
—– AB och NF är två av Palmegruppens kanske tiotal nyckelvittnen. NF som kanske har sett GM:s ansikte bäst av alla. Du menar alltså på fullt allvar att Palmegruppen inte skulle känna till att det var nyckelvittnet AB som nyckelvittnet NF mötte?! AB är 173 cm lång, men det var inte längden utan åldern (lite äldre än 44 år) som NF reagerade på att ”Förföljaren” inte kunde vara livvakt.
”Vi vet att SE inte kan ha lämnat Skandia så tidigt som 23.19. Det berättar utstämplingen och det efterkommande samtalet med Henry O och Annette K.”
—– Då har du inte läst förhöret med Anette K från 19 mars 1986 där hon inte kommer ihåg att SE gick ut 23.19. Hon kommer inte ihåg honom överhuvudtaget. Kom inte med att hon ville skydda SE så därför sa hon ingenting.
”Det finns inte heller några uppgifter på att SE tänkte gå norrut. Enligt frun brukade han åka tunnelbana”
—– Då har du heller inte läst förhöret med exfrun från 29 augusti 2019 där hon berättar att om SE jobbade över så sent som han gjorde 28 februari tog han nattbussen 691 från Odengatan (hpl Stadsbiblioteket).
När SE gick ut och norrut mötte han Palme och NF såg sedan SE vid ”norra annonspelaren” ca 23.19,55 när SE vänt om.
Mikael A: Du har inte lyssnat på presskonferensen 10/6 verkar det som. KP sade själv att han inte visste om SE gått norrut eller söderut efter att han lämnat Skandia. Men du anser dig veta?
Erik K
Precis som exfrun säger i förhör 29 augusti 2019 att om SE jobbade över så sent som han gjorde 28 februari tog han nattbussen 691 från Odengatan (hpl Stadsbiblioteket).
Jag nämnde vad KP sa. Men du anser dig veta …
Några frågor , Vilken tidpunkt anser du att SE stiger ut på gatan, när han lämnar Skandia?
En man äldre än 44 år , är det bara SE i Stockholmsområdet som passar in på den beskrivningen?
Om du skulle se en grupp personer mellan 30-60 år skulle du kunna åldersbestämma vilka som är äldre än 44 år? Anser du att NF är det vittne som har sett gärningsmannen bäst och kan beskriva honom bäst?
Och vem ser ut som exakt 44 år? När jag var 44 år såg jag inte ut som 44, enligt dambekanta.
Erik K
Du läser inte vad jag skriver.
Inte exakt 44 år, utan lite äldre än 44 år. SE var 52.
SE kan ha kommit ut FÖRE 23.19,30-40. Stämpelklockan satt 1986 ca 10 meter från utgången.
Kalle
SE befann sig vid ”norra reklampelaren” ca 23.19.55 då NF såg honom följa efter paret Palme. Det innebär att SE kom ut på Sveavägen senast 23.19,30 – 40.
Eftersom mannen gick efter paret Palme fick NF tid att studera honom under en längre tidsföljd och kunde därför åldersbestämma mannen till något äldre än 44 år och ”för gammal att vara livvakt”.
Det är bara Margareta S och Anneli K som har sett GM:s ansikte lika bra. Överhuvudtaget är det väl bara LP som även har sett GM:s ansikte. Hon såg det dock bara flyktigt och minnesbilden kontaminerades av ”Dekorimamannen” i form av Anders B.
NF är ett av Palmegruppens främsta nyckelvittnen. NF blev därför bl.a. vallad på årsdagen 87 och konfronterades mot CP 88 eftersom han sett GM:s ansikte kanske tydligast av alla. Att NF försökte ta tillbaka att han sett GM:s ansikte är en annan historia som har sin koppling till HH:s och co:s gigantiska livvaktsarmé.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/70Wbvv/vittne-pekar-ut-stig-engstrom–hordes-aldrig
Efter mötet (inte när han såg Palme) gick det 95 sekunder till skotten avlossades (polisförhör 860325).
Om 23:19:55 stämmer så måste NF passerat Skandias entré cirka 23:19:47 (10 meter, 8 sekunder tidigare).
NF ser paret Palme 20 meter bort när han passerar Skandia (polisförhör 860325). 8-10m bakom Palme går mannen i blå jacka.
Dvs mannen i blå jacka kan beräknas vara 28-30 meter norr om Skandiaentrén kl 23:19:47
Från 23:19:30 (alternativt 23:19:40) enligt Mikael A skall SE alltså hinna på 7-17 sekunder förflytta sig 28-30 meter.
Vi pratar nu om en gånghastighet på 1,65-4,28 m/s, dvs 5,9-15,4 km/h. En man som enligt NF (polisförhör 860325) gick saktare än makarna Palme. Hur fort gick då makarna Palme???
Om nu NF kunde se gm så bra borde väl någon journalist eller annan Palmeintresserad person kunna visa bilder på SE och fråga NF om han anser att SE är mannen han såg.
Om NF hade yppandeförbud borde väl förbudet upphört när Palmeutredningen hade sin presskonferens och där man sa att det inte gick att komma runt SE.
Mikael A.
Ja, nu debatterar jag ju inte på ”MOP bloggar” utan håller mig till en blogg pga att jag inte har obegränsat med energi. Det är f.ö den blogg du läser just för stunden.
”Seglivad” är jag så länge debattörer av den kategori du själv tillhör är aktiva.
Om du läser mitt inlägg ytterligare en gång så kommer de kanske att upptäcka att jag inte menar att det var Anders B, utan jag håller det alternativet öppet, samtidigt som jag också håller öppet för att mannen var en helt annan person.
Jag är alltså öppen för ett par alternativ, vilket inte du är.
Jag avfärdar helt möjligheten att det skulle handla om SE på de grunder jag redan angett.
Om vi ska ge oss in på vad NF sagt i förhör så kan vi konstatera att han 86 03 03 sagt:
”När [ F] passerat mannen, tänkte han att mamnnen var !ör gammal för att vara säkerhetsvakt, Det skulle nog inte heller bara ha varit en säkerhetetsvakt.”
”Till en början när [F] tittar mot gruppen ser han inte till den man i blå jacka som han mött gående efter paret Palme. Efter ca 10 sekunder lägger [F] märke till mannen då denne är halvvägs in i en port eller någon entré
en bit bakom gruppen av människor, Mannen är sedan försvunnen en stund, för att ånyo upptäckas av [F] då han lutar sig ut, Det är bara jackan [F] ser,
Det är på jackans färg [F] igenkänner mannen, Mannen försvinner därefter ånyo in i porten-prånget”.
Vi kan här konstatera att det beteendet handlar om Anders B, och att jackans färg överensstämmer, men vi måste som sagt hålla öppet för andra alternativ. Engström hade ingen sådan jacka på sig.
I förhör 86 03 25:
”Ca 8-10 meter bakom makarna Palme gick en man i blå jacka.[F] kopplade omedelbart ihop mannan med Palme och antog att det måste vara någon säkerhetsvakt. Mannen gick ute i gångbanan,ca 3 meter från sträckstenskanten, och gick något
saktare än makarna Palme. F passerade honom till höger i den egna gång riktningen. Han har vid tidigare förhör lämnat en ingåenge beskrivning av mannen såg långt han kommer ihåg honom. Mannen verkade.vara lite äldre,äldre än fhl 44 år. Han hade troligen händerna i fickorna.
Just som F hade passerat makarna Palme, gick han förbi butiken La Carterie och såg att en man arbetade i skyltfönstret.
F gick vidare Sveavägen norrut. Då han passerade nr 56 hörde han ett skott och någon sekund senare ytterligare ett. Han fortsatte framåt c:a 10-15 sekunder innan han stannade och vände sig om. Han hann tänka att nu hade Palme blivit skjuten.Han såg några personer vid korsningen med Tunnelgatan och hänvisar till tidigare förhör. Han uppger att den man som han såg i en port måste ha varit samma man som han sett gå bakom makarna Palme. Han stödjer sig främst på jackan och dess färg”.
Händerna i fickorna låter spontant inte som SE:s stil, och var var i så fall handlovsväskan?
1987-02-28 med början klockan 11.15 ”Vallades” F på mordplatsen, Sveavägen samt på och omkring Adolf Fredriks kyrkogård, F betonade att han aldrig såg ansiktet på den person som gick efter paret Palme på Sveavägen . F:s enda minnesbild är mannens jacka, samt att han gick lite underligt.”
Här säger NF tydligt att han inte sett ansiktet på mannen, men Mikael A hävdar trots detta att han känt igen honom som Stig Engström.
Detta med att bestämma ålder på en person som man ser flyktigt ska man nog inte lägga så stor vikt vid. Många vittnen säger t.ex. att gärningsmannen var i åldersspannet 30-40 år, vilket alltså inte alls stämmer med SE.
Ytterligare en hake är ju att SE borde ha kommit ut genom Skandiaentrén och gått framför NF på ett avstånd av 30-40 meter innan han plötsligt vände om.
Har NF berättat om det?
Mikael A
Vet inte vad du lägger i ordet seglivad men om det innefattar alla som tvivlar, ifrågasätter och inte tror på SE som mördare (ordet valt av en anledning) så har du som de vet en stor majoritet av folket att ”avliva”. Jag själv har väntat på något underbyggt och välmotiverat. Om jag inte var övertygad före den 10 juni (ett nytt sorgligt datum på denna resa) är jag desto mer övertygad nu – om att SE inte är/var eller kommer att vara svaret på gåtan.
Förstår om du upplever frustration över andras uppfattning och att det är jobbigt att inse att det aldrig kommer att kunna bevisas att SE mördade Olof Palme.
En polisutredning som pågått i tre år där överhuvudtaget ingenting mer har framkommit än TP o Filters tidigare spekulationer visar på detta. Denna gången försökte dom ”att skapa en (serie)mördare. Eftermälet visar redan att det misslyckades.
Ett uteblivet svar är också ett svar.
Det verkar alltså som om inte heller du, Mikael A, har lyckats hitta en enda korrekt ny uppgift som utredarna har fått fram. Ridå.
Mikael B
Lösningen på mordgåtan finns ju i utredningen sedan starten. Det SE berättade för väktarna 23.40 och för polisen nästa dag 12.20 om ”Kulturhuset”. Då går ju inte SE att runda, så case closed.
Jörgen G: Vem såg vem är en bra frågeställning. Ingen såg SE hävdas det (exempelvis LL säger dock att han gjorde det, men han väljs bort). Men om vi antar att ingen faktiskt såg SE, vad bevisar då det?
Frågeställningen motiverar att man gör en matris. Med exempelvis 20 vittnen får vi 20 rader och 20 kolumner i matrisen. Varje rad avser vad en viss person sett. Varje kolumn motsvarar en person som observerats av någon annan. (Diagonalen, om person 3 sett person 3, blir naturligtvis irrelevant.)
Ett kryss i rad 4, kolumn 3, skulle då betyda att person 4 såg person 3.
Ett kryss i rad 3, kolumn 4, skulle betyda att person 3 såg person 4.
Hur många kryss finns då i tabellen när vi fyllt i alla rapporterade observationer. Är kolumnen ”SE” då verkligen den enda kolumnen som har noll (eller enbart 1 eller 2) kryss?
Likaså raden ”SE” som anses svag. SE kunde bara identifiera ”LJ” och ett fåtal till. Är raden ”SE” då så mycket sämre än alla andra rader i matrisen?
Jag har inte sett tillstymmelse till seriös utredning kring detta om vilka vittnen som såg vilka vittnen, varken av KP eller TP.
Erik K.
Bra idé. när man gör en sådan sammanställning bör man räkna bort varje persons respektive sällskap för att utfallet ska bli så rättvisande som möjligt.
Exempelvis, vem Såg Ulrika R utöver hennes kompis Susanne, vem såg Per eller Christina W utöver att de kan bekräfta varandras närvaro? Vem såg den ensamme Bengt P, vem såg Jan A, Anders E m.m.
Jag kan också räkna in nio (!) A- vittnen som inte hördes eller antecknades av polisen på brottsplatsen. Tio med Engström.
Han var knappast ensam där heller.
Jörgen G:
Just det, min grundmodell är lite överförenklad, men principen borde följas.
Med 20 vittnen finns 20*20=400 rutor i matrisen. Diagonalen (1,1), (2,2) … (20,20) skall räknas bort. 380 rutor kvar att fylla. Sedan kommer kompisutpekanden som du nämner, de skall också räknas bort.
En del andra observationer kan också räknas bort. LJ borde inte kunnat se runt Dekorimahörnet och se AB. Så att sådana rutor inte kan kryssas skall inte beaktas.
Först därefter kan man avföra om raden ”SE” och kolumnen ”SE är misstänkt tomma.
F.n. har vi ingen sådan sammanställning alls. Bara tomt prat.
Minns vad Jerker Söderblom sa i rätten. Med det här materialet kan man få fram vad som helst, om man inte är förutsättningslös. Typ titta på raden ”SE” men inte jämföra med de andra raderna.
Ja, om någon gör en sådan sammanställning ska jag gärna hjälpa till att presentera resultatet så synligt som möjligt här på bloggen. Frågan är ju central i diskussionen om Stig Engström och den nedlagda Palmeutredningen.
Finns det personer som skriver här som vill samarbeta för att inte göra jobbet så stort så förmedlar jag gärna kontakten er emellan. Det går bra att skriva till mig, mailadress: gunnar@gunnarwall.se så vidarebefordrar jag förfrågningar.
Hej Gunnar! Bra idé, men borde inte någon bara begära ut matrisen av Palmeutredarna? De har väl den redan? Eller vad grundar KP sin analys på?
Om jag och andra lägger ner 1 års arbete på att fylla i de 380 rutorna (för att påvisa luckorna), vad tror du åklagarna då säger? Samma som bröderna Poutiainen fick höra, och som jag tror även KP drog till med 10/6 (om jag minns rätt): Om ni har sett hela materialet så kan ni inte dra de där slutsatserna. Då skall man alltså jobba gratis 8 år till, och betala en miljon …
Så just jag nappar inte, men kanske andra vill dra fram ett utkast för att provocera fram en reaktion hos myndigheterna.
Bevisbördan ligger på åklagarmyndigheten. Utan redovisad matris så har KP’s utlåtande på den punkten inget som helst värde. Nada!
Själva systematiken borde ingå i juridikutbildningen, första terminen: Titta dig själv i spegeln, vad blir resultatet om du använder samma typ av argument i ”motsatt riktning”. (Jag är inte jurist, tack och lov, men jag har faktiskt läst juridik inom ramen för annan utbildning.)
Egentlig ved jeg jo godt, at det er en vanskelig opgave at omvende troende ved hjælp af fornuft og saglighed, og jeg respekterer andre seriøse bidragyderes førsteret til modsigelse i aktive debatforløb … men man kan vel næsten føle sig forpligtet til at tilintetgøre de manipulerende, virkelighedsfjerne, uendeligt repetitive angreb på Skandiamannen (hvis der stadigvæk findes publikum til den slags?); så derfor et par korte punkter i anledning af to kommentarer ovenfor (21.07.20, 08.43 + 21.07.20, 17:48), der prætenderer at besvare elementer i Jörgen G’s oplæg (jeg håber på et senere tidspunkt at kunne vende tilbage med mine overvejelser omkring et spørgsmål eller to):
1. Der er ingen som helst dokumentation eller sandsynlighed for, at Skandiamannen den aften, eller i det hele taget, skulle være præget af en karakteristisk ”konstig gång”; ikke mindst i betragtning af det senere forløb er grundlaget for påstanden latterligt.
2. Kokken NF så aldrig den eventuelle Palme-forfølgers ansigt (læs afhøringsmaterialet).
3. Om morderen ”kom ikapp” Palme-parret, eller selskabeligt fulgtes med dem på en vis strækning, eller ventede den nødvendige tid på det stategisk rette sted, er et helt åbent spørgsmål.
4. Der er en vis sandsynlighed for at Lisbeth Palme faktisk så skytten, og skudretning m.v. har ingen relevans for hendes adgang til at gøre det, jf. de hurtigt følgende positionsskift og fokusvariationer.
ETC
Under A 14205 (A = anmälan, polisiära åtgärder, larm m.m.) kan man notera att kompletterande förhör hållits mycket sent med poliserna Klas G, Jan H, Klas D och Kjell Ö med anledning av deras arbetsuppgifter på mordplatsen. Det troliga är väl att också dessa är relaterade till Engström. Förhören är från 2020-03-11, 2020-05-25, 2020-05-26 och 2020-05-27:
https://drive.google.com/file/d/1JYlt6VTbjwQpHTMYaOf1tBfmuUiJaMsN/view
Mer ur liggaren:
T 9062 handlar om ett par livvakter, som ska ha pratat om att OP var en fara för riket.
https://drive.google.com/file/d/1jqgGdhgW4he7pQHYlGnchOw_Syyww6vu/view
D 9440: Möte med anonym uppgiftslämnare rörande hemliga militära övningar.
https://drive.google.com/file/d/1TkbYsOeFhsiiOkIfOP9pEeKScljw61KH/view
HBO 11021: Samtal angående källa (Sydafrika)
HBM 11303: Information om hemlig PM om Sydafrikas inblandning i mordet
https://drive.google.com/file/d/1dTDxQ2NM6GJjpSCkC_cSSuGSosz9EaY-/view
HE 12443: Tips från före detta kustjägare om en ”Jägarnisse” som han fått uppfattningen känner till omständigheter runt mordet (ev knuten till Must). Avsnitt HE avser kopplingar till Europeiska Arbetarpartiet (EAP).
https://drive.google.com/file/d/1mf9k_atAh8CeaOKEBONUqqFS23rzmbjQ/view
Lite till:
EBE 898: Skelleftehamnsbrevet
T 1025: Ang. Olof Palmes dagbok
F 1219: (Omhändertaget gods/Beslag): Keps på Luntmakargatan
https://drive.google.com/file/d/1XWNIpvAqByNYLmaLDAtmvlokLfvLwGbe/view
D 2798: Här kan man fråga sig hur polisen resonerat när man valt att låta z-ordet stå kvar. Har man inget lärt sig efter romregistret?:
https://drive.google.com/file/d/1qe-TtLo57rTe25yMsqKdq5D8fKfmq4js/view
Efter vad man läst och hört så var inte Olof Palme direkt hatad av SE, närmast då illa omtyckt. Tror ingen mördar på dessa grunder. Trots allt var det väl ändå så att man tyckte om Palme lite till mans i Sverige, min privata tolkning. Svårt tro att ett så stort hat kunde ha uppstått enbart på grund av Olofs politik och åsikter att man går ut på gatan och slaktar. Hatet hade nog andra orsaker. Om man mot förmodan trott att Olof skulle sälja ut Sverige, fanns nog andra metoder i de politiska kretsarna, Olof var ju ingen diktator. Socialdemokratin dog inte ut på grund av att Olof försvann, det visste nog de flesta. Håller fast vid mina åsikter och gissar att jag har rätt, den dagen mordet blir löst. Det man kan fråga sig är nog hur detta enorma hat uppstått och varifrån det kom. ( Enbart små funderingar )
Hur var det egentligen med SE och LP:när det gäller rekonstruktion av mordet .
Ville SE vara med men blev nekad av Hans Holmer
Hur var det med LP? Blev hon någonsin tillfrågad att vara med?
Ja, det är ju känt att Engström reagerade över att han inte kallats till rekonstruktion.
Och Lisbeth blev inte heller tillfrågad, i alla fall inte enligt vad som kommit fram, vilket ju är märkligt med tanke på hennes centrala position i förloppet.
Så här tar jag upp saken i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. Det är i ett avsnitt om hur åklagarna gick vidare med utredningen sedan Holmér försvunnit ur bilden:
Trots att de träffade Lisbet vid en rad tillfällen höll de inga som helst förhör med henne före ingripandet mot Christer Pettersson. Ängsligt fortsatte de att finna sig i den norm som Holmér upprätthållit så länge han var spaningsledare: Lisbet fick inte oroas.
En central utredningsåtgärd som tidigare inte kommit till stånd eftersom Holmér ställt sig i vägen var en rekonstruktion på brottsplatsen med Lisbet.
K G Svensson hade begärt en sådan och fått kategoriskt nej från Holmér – till sist hade han fått klart för sig att denne inte ens frågat Lisbet. Det var anmärkningsvärt: i stort sett alla vittnen från Sveavägen hade deltagit i rekonstruktioner men alltså inte huvudvittnet.
När Holmér försvunnit hade åklagarna chansen att få saken gjord – men tog den inte. Man kan invända att helt ett år efter mordet skulle en rekonstruktion vara av begränsat värde – Lisbets minnesbilder skulle inte längre vara så pålitliga. Det må vara sant. Men det skulle åtminstone vara lika motiverat att be henne delta i en rekonstruktion på Sveavägen våren -87 som att kalla henne till en videovisning med en konfrontationsgrupp i december -88.
När Solveig Riberdahl och Anders Helin i februari -92 deltog i ett TV-program om Palmeutredningen blev de utfrågade av journalisten Lars Borgnäs om den uteblivna åtgärden. Riberdahl medgav, om än föga entusiastiskt, att det var en brist att ingen rekonstruktion gjorts med Lisbet under Holmérs tid och att det inte borde ha varit för sent att rätta till saken efteråt.
Borgnäs: [Lisbet Palme] var det viktigaste vittnet. Varför såg du då inte till att det gjordes en rekonstruktion med [henne]?
Riberdahl: Man har liksom inga tvångsmedel mot målsägande och vittnen.
Borgnäs: Frågade ni henne då?
Riberdahl: Jag kan inte svara på den saken, för det minns jag inte. Jag har inte frågat henne i vart fall.
Borgnäs: Du minns inte om ni frågade Lisbet Palme?
Riberdahl: Jag kan säga att jag frågade henne inte. Det föresvävar mig att hon har tillfrågats om det men jag kan inte svara på den frågan.
Borgnäs: Vet Anders Helin någonting om det här?
Helin: Nej. Det gör jag inte.
Borgnäs: Minns du inte?
Helin: Nej, jag minns det inte.
Borgnäs: Du minns inte heller om Lisbet Palme, det viktigaste vittnet, någonsin har tillfrågats om att göra en rekonstruktion. Har du frågat henne?
Helin: Nej.
Borgnäs: Varför inte?
Helin: /Paus./ Jag kan inte svara på det.
Borgnäs: Kan du inte svara på det? Men är det inte din…?
Helin: Jag var inte den i åklagargruppen som hade kontakten med Lisbet Palme.
Borgnäs: Tyckte du det var viktigt att göra det?
Helin: /suckar/ Ja, det är betydelsefullt. (Mörkläggning sid 780-781)
Om LP inte ville återvända till brottsplatsen fanns det annan rekonstruktionsåtgärd polisen kunde vidtagit. Nämningen att klocka hennes gånghastighet såsom hon ”mindes” den. Den kunde gjorts på vilken asfalterad gångväg som helst. (Man kunde till och med gjort det i smyg, utan hennes vetskap!?)
Det framgår av förhörsprotokollet med NF 860325 att någon polis (Länninge själv?) tyckte tiderna 1:35 resp 0:52 (från mötet med NF till skotten) var anmärkningsvärda. De var understrukna i protokollet.
Det skapar ju en del frågor: Följdes detta aldrig upp? Föreslogs uppföljning explicit av någon? Understrykningen är ju någon slags indirekt uppmaning att följa upp. Stoppades ett sådant initiativ? I så fall av vem?
Nu drar mötesscenario-förespråkarna slutsatsen att paret Palme stannat någonstans mellan mötet med NF och skotten. Och Anders D:s observation tyder ju oundvikligen på det. Men har de stannat i hela 43 sekunder?
Sträckan tycks vara 58-60 m mellan brottsplatsen och Skandias entré. Mötet med NF skedde cirka 10 m norr om entrén enligt NF. Alltså gick NF 1,31-1,35 m/s vilket är 4,7-4,85 km/h. Det förefaller inte jättesnabbt, men ändå relativt raskt. Och NF var väl 22 år då. Gick verkligen LP lika snabbt? Min erfarenhet är att kvinnor, speciellt äldre kvinnor, går långsammare än (unga) män. Om LP dessutom gick armkrok med OP tror jag gånghastigheten kan ha dragits ner något ytterligare.
LP’s genomsnittliga hastighet (inkl ev. stopp) blir med siffrorna ovan 0,72-0,74 m/s, dvs 2,58-2,65 km/h. Det förefaller orimligt långsamt (om de inte haft det där stoppet). LP har ju dessutom i rätten uppgivit att de gick ganska raskt. Men hur raskt gick paret Palme? Om vi antar lite mer realistiska värden om 3,49-3,60 km/h, dvs 0,97-1,00 m/s, då tar promenaden 70 sekunder och stoppet blir 25 sekunder.
Det finns fortfarande ett stopp, men tiden är kortare. Det är kanske så lång tid som skulle vara realistisk om det INTE var ett planerat möte utan någon som oväntat kom fram och tog kontakt med Palme.
Vad gäller promenaden och själva mötesscenariot har jag ytterligare en fundering. LP var trött och ville inte dricka te med sonen. Ändå väljer paret Palme att gå hem. Mårten har sagt att det var OP som ville ha promenaden, OP sa att han behövde röra på sig. Detta en dag när han kommit sent till jobbet för att han hade spelat tennis på förmiddagen. Jag undrar lite hur ofta OP motionerade och i vilken omfattning. Jag själv hade inte haft så stort behov av en kvällspromenad om jag spelat tennis samma förmiddag.
Kan inte hitta Youtube-klippet nu men i enskild intervju med Borgnäs vid ett annat tillfälle ger Helin avvikande uppgifter. Fritt ur minnet: Jag fick mycket tidigt klart för mig att en konfrontation med medverkan av Lisbet Palme var inte att tänka på. Han nämner att uppgiften härrörde ”väl från Holmérs tid” (tror jag, med reservation för att den formuleringen bara innefattade den försvunna anteckningsboken). Men KG Svensson visste tydligen till sist att hon inte blivit tillfrågad, så Helin borde ha kunnat komma till samma insikt genom rundfrågning.
Det hade varit betydelsefullt med klarhet huruvida detta var Holmérs eget initiativ eller ett edikt från Rosenbad. Men såvida Rosenbad inte talade för Lisbet Palme ger ju KG Svenssons uppgift henne upprättelse från anklagelsen att hon vägrat delta i en konfrontation, en anklagelse som fortfarande är vanligen förekommande.
Nej, det finns i alla fall hittills ingen känd dokumentation om att Lisbeth Palme vägrat att delta i en rekonstruktion (det var väl det du menade, förstår jag – jag säger själv fel ibland).
Det går alltså att skissa några alternativ, kanske främst dessa:
1. Holmér frågade – själv eller genom ombud – på ett informellt sätt Lisbeth Palme om hon ville delta och fick nej till svar. Holmér ville undvika en konflikt med henne och släppte frågan. Palmeåklagarna som ledde utredningen efter Holmérs tid fick veta eller anade vilken Lisbeths inställning var och släppte även de frågan.
2. Lisbeth Palme blev aldrig tillfrågad av Holmér eftersom han förväntade sig att hon skulle reagera väldigt negativt. Åklagarna gjorde samma bedömning och frågade henne inte heller.
3. Holmér ville för egen del inte att Lisbeth skulle medverka i en rekonstruktion eftersom han kände till att hon berättat saker som inte fanns med i de upprättade förhören med henne och som han ansåg skulle komplicera utredningen. Palmeåklagarna kan ha känt till eller anat denna bakgrund till Holmérs agerande och dragit liknande slutsatser. Eller också avstod de från att väcka frågan bara för att de var rädda för en konflikt med Lisbeth.
5. Varken Holmér eller Palmeåklagarna var egentligen särskilt intresserade av att få närmare detaljer om vad Lisbeth varit med om på platsen. De trodde inte att det hade så stor betydelse att det var värt besväret att undersöka om hon ville delta.
Javisst, tack, rekonstruktion inte konfrontation – pinsam groda – skrev halvsovande tydligen. Konfrontation deltog hon ju i.
Första meningen under punkt 3 innebär tjänstefel från både polisens och åklagarnas sida, eller hur? Kanske andra meningen och punkt 2 också? Men åter till den första meningen under punkt 3: om dessa myndighetspersoner fått lite nys om hur ett så allvarligt brott har gått till och aktivt motverkar ett uppdagande i en potentiell riktning, begår de då inte något mer graverande än tjänstefel – finns det ingen brottsrubricering för att medvetet sabotera en mordutredning man ansvarar för?
Redan om det förekommit ett samtal med gärningsmannen så förstår man nog LP:e, det är ju helt klart och tydligt. Hur hon motiverade sin vägran till utredarna sägs inte, tillfrågad blev hon säkert, om inte av annan så av Holmer. Det som gör en fundersam är att man hindrade SE. att delta, han var ju ändå bland de första på platsen. Konstigt att hindra ett viktigt vittne att delta, vad fanns för orsaker till detta hinder? De skyldiga är nog utredarna, som borde ha ställts till svars, att hindra ett viktigt vittne? Det luktar, hemlighetsmakeri och styrning.
I samband med nedläggningsbeslutet den 10 juni förväntade jag mig att det skulle distribueras ett utförligt skriftligt underlag. Jag föreställde mig en ganska diger lunta.
Vad fick vi då, när en av världens största polisutredningar lades ned? En tafflig, muntlig presentation åtföljd av undermåliga Powerpoint-bilder. Vid tillfället passade också åklagaren på att grovt förtala en avliden person, som varken han själv eller någon av utredarna någonsin träffat.
Beslutet är historiskt och allmänintresset gigantiskt. Efter dryga tre decenniers utredande, som resulterat i 250 hyllmeter av material, är det väl inte för mycket begärt av åklagaren att han redovisar ett utförligt beslutsunderlag. Detta är allt som åklagarmyndigheten har producerat i skriftlig form:
https://www.aklagare.se/nyheter-press/pressmeddelanden/2020/juni/beslut-i-forundersokningen-om-mordet-pa-sveriges-statsminister-olof-palme/
Hur är det ens möjligt?
När någon i framtiden vill studera nedläggningsbeslutet kommer alltså ingenting annat att finnas att tillgå än detta pressmeddelande och medias rapportering från presskonferensen. Det finner jag fullkomligt hårresande.
Åt vem gjorde SE. arbete på kvällen, vem var beställaren? Har inte hittat några uppgifter om detta. Och gjorde SE. ofta övertid? Säkert finns dessa uppgifter någonstans, kanske i de förhör som hölls.
Övertid 4 dagar på 5 veckor, enl:
https://drive.google.com/file/d/1CDYLvXgWRwDDTfPKvFMfEe6dh8_pWIuH/view
Det har framgått av utredningen att SE arbetade över ibland och precis som den 28 februari 1986 kunde det bli riktigt sent. Mordkvällen ägnade han sig åt att färdigställa en broschyr om en traktorförsäkring åt företaget Valmet. Uppgifterna förekommer i artikeln i Skydd & Säkerhet 1992.
Han gjorde klart några projektarbeten, bland annat en broschyr för Valmet.
Han sysslade med AD-arbete.
Det handlade om en traktorförsäkring som de ville informera om i trycksaksform
Klicka för att komma åt Intervju-i-Skydd-S%C3%A4kerhet-nr-5-1992.pdf
Det finns stor anledning att kommentera Stig Engströms framträdande i Skydd & Säkerhet. Uppgifterna i artikeln har vantolkats och tagits som ett tecken på att Skandiamannen här beskriver sin egen roll som mördare, se till exempel Den osannolika mördaren, sid 107-108.
För att ens fundera i de banorna måste man läsa texten som fan läser bibeln och ha en fallenhet för bedrägeri.
Anledningen till att Engström i detta fall beskriver handlingen som ett dråp är för att han laborerar med möjligheten att gärningsmannen skulle kunna vara Christer Pettersson eller åtminstone någon med liknande livsföring. Som av en händelse utelämnar Thomas Pettersson och hans gelikar sådana partier i texten, där detta är glasklart:
Vad gör en drogsugen person, kanske desperat efter mer att stilla sitt nervsystem med, och som går och väntar på en knarkleverantör som aldrig kommer. En missbrukare som går fram och tillbaka utefter Sveavägen, i otålig väntan och med knarkbetalningen – kanske ett stort, farligt handeldvapen på sig?
Engström drar sedan parallellen med den gången som CP begick sitt dråp alldeles i närheten. I artikeln målar han upp ett liknande scenario vid Dekorimahörnan. Stycket inleds på detta sätt:
Vad gör en drogsugen person som vant sig vid att uppträda våldsamt, om han blir retad?
Hur man kan få detta till att det är sig själv han beskriver övergår mitt förstånd. Jag förstår faktiskt inte hur anhängarna av Engströmhypotesen gång på gång lyckas referera till denna text utan att bli motsagda.
”Tänk om den beundrade statsministern snäser av …” spekulerar SE i artikeln. Hur kan man då ta SE’s påstådda palmehat som motiv för mordet och samtidigt använda artikeln som att SE resonerat om sig själv som mördare. Han skulle då alltså vara både palmebeundrare och palmehatare. Den soppan är illa tillredd.
Klart att det är CP han resonerar kring (eller en liknande typ av människa).
Tack Mikael B!
SE säger i artikeln att han gick i lugn och ro hela Sveavägen och sedan upp till Odenplan där han tog nattbussen 691 hem.
Det finns märkligheter i SE:s historia.
—- SE lämnade Skandia ca 23.50-55 och 691 avgick 00.10 från Odenplan. Man går inte i lugn och ro,
särskilt med knäreumatism, den sträckan på så kort tid. Eftersom turtätheten är låg vill man dessutom komma fram med lite marginal.
—- Däremot gör man det till hållplatsen efter som är Stadsbiblioteket i korsningen mellan Sveavägen och Odengatan som ligger bara tio minuters gångväg bort från Skandia. Därifrån gick 691 kl. 00.11. SE passerade i så fall hållplatsen på väg upp till Odenplan. Eftersom SE jobbat på Skandia i nästan tjugo år och då varit bosatt i Täby kände han mycket väl till hållplatsen. Säkert även före tiden på Skandia.
Varför gick han då förbi hållplatsen när det dessutom troligtvis var tight om tid? Ett svar kan då vara att historien är dikterad av någon som inte kände till 691:s sträckning utan bara såg i tidtabellen att den utgick från Odenplan 00.10. Samma tok som med tunnelbanan till Mörby eller den inövade berättelsen i SVT Rapport. ”Om man skall ljuga bör man göra det bra” (Vapensamlarens dotter).
SE tog själv kontakt med tidningen så syftet kan ha varit att lägga ut ytterligare dimridåer. Det är svårt att se någon annan realistisk och logisk förklaring till historiens märkligheter.
Mikael A.
Det är ju intressant att du anser att han inte klarade av att gå den dryga kilometern till Odenplan på 20 minuter, p.g.a. sin knäreumatism.
Kanske språngmarschen uppför trapporna och runt på åsen tagit ut sin rätt?
I Normal gångfart borde han ha varit vid Odenplan inom 15 minuter.
(Att jämföra med den i dina kretsar populära ”lämna vapnet hos mamma-teorin”, som ju innebär den dubbla sträckan inkluderat 89 trappsteg).
Varför skulle någon annan diktera för SE att han skulle säga Odenplan, när han själv kände till att bussen gick från Odengatan. Han var ju som du själv skriver väl förtrogen med hållplatserna.
Denne ”någon annan” dikterar för Engström:
”Säg sedan att du gick till Odenplan efter att du lämnade Skandia kl 23.50”
SE tänker då:
”Hm, jag vet genom många års erfarenhet att det är 300 meter kortare att gå till Odengatan/Stadsbiblioteket för att ta nattbussen 691, men eftersom min kumpan som inte alls är lika hemma på området bestämt att jag ska säga Odenplan, så lyder lag hans ord och säger Odenplan trots att jag egentligen vet bättre”
Men fortfarande är det helt poänglöst resonemang, eftersom denna grova förbrytelse mot bussresandet vett och etikett knappast kan haft någonting med mordet att göra.
Eller?
Det troligaste är att han sagt Odenplan, eftersom avståndet mellan stadsbiblioteket och Odenplan ändå var kort (300 meter).
Att några ”mordutredare” 34 år senare skulle sitta och fördjupa sig i busstidtabellerna hade han nog inte räknat med.
En annan ”realistisk logisk förklaring till historiens märklighet” skulle också kunna vara att han hade han sju minuter över, och tänkte att det inte gjorde något om han gick bussen till mötes en hållplats för att slippa stå och frysa ?
Dessutom, man kanske har chansen att få en bättre sittplats på bussen om man går till ändhållplatsen än om man siktar på första hållplats därefter. Så tänker i alla fall jag ibland.
Men det där med knäreumatismen är intressant. Det fick alltså SE att halta när han passerade NF, fast NF inte rapporterat om någon haltande man (bara en man som vandrade långsammare än paret Palme, typ en man som vandrade lite fram och tillbaka för att hålla sig varm medan han väntade på sina kompisar). Sedan far SE som en sprinter Tunnelgatan österut, för han var ju idrottare i sin ungdom.
Vilket teoribygge …
Om man går tillbaka till den 10 juni och dagarna därefter finner man att såväl åklagaren som spaningsledaren vid upprepade tillfällen refererar till artikeln i Skydd & Säkerhet som ett indicium på Stig Engströms skuld. Det tycker jag är mycket allvarligt. Samtidigt är det journalistiska haveriet nästan lika alarmerande.
Under presskonferensen den 10 juni säger Krister Petersson följande:
I artikeln pratar han om ett möjligt scenario, där det inte skulle vara fråga om ett mord utan om ett dråp och att en person…gärningsmannen skulle ha blivit kränkt av Olof Palme och att därefter sinnet runnit och då skulle han ha gjort det. Men han erkänner ju inget brottsligt i den artikeln. Men han pratar om vad som kan ha motiverat en gärningsman.
KP i en intervju med Arvika Nyheter, publicerad den 15 juni:
Har ni indikationer på att Engström kan ha förföljt Palme på till exempel möten?
– Nej, utan vi tror väl att förklaringen till det här brottet ligger i att Stig Engström var en person som hade en intressant motivbild och sen gör tillfället tjuven. Kanske är det som i den här intervjun som han gör i tidningen Skydd och säkerhet: han försöker få kontakt med Palme men blir avsnäst och det räcker för att han ska tippas över kanten. Vi har inga indikationer på att han ska ha förföljt Palme, säger Krister Petersson.
Hans Melander använder också artikeln i ett flertal intervjuer. Här hos TV 4 den 10 juni:
Finns det några andra uppgifter om honom? Har han..om man tänker sig hur han levde och vad han sa under åren efteråt som så att säga stärker teorin att han är mördaren?
-Det finns ju uttalanden ifrån Engström som gör att man kanske blir väldigt fundersam över hur han beter sig och vad han säger. Det finns ju bland annat en artikel i en tidskrift som heter Skydd & Säkerhet, där han dels lämnar en förklaring på varför det här mordet skulle kunna ha skett, och dels på något sätt träder in i en mördares känsloliv och uttrycker vad mördaren kan ha känt, och det är ju ganska anmärkningsvärt.
Det både Krister Petersson och Hans Melander ”råkar” utelämna är alltså att det är ett scenario med en våldsbenägen knarkare, som Engström beskriver.
Jag är särskilt förvånad över att inte ens Ritva Rönnberg på TV 4 påpekar detta, som ju är en av veteranerna i Palmeärendet. Hon befann sig som bekant inne på restaurang Bohemia, då mordet begicks.
Jag ställer mig frågan om KP och HM verkligen läst artikeln i Skydd och Säkerhet. Jag hade inte själv gjort det, jag hade bara läst TP’s utvalda avsnitt innan du Mikael B publicerade en länk så jag kunde läsa HELA artikeln (utan Filters filtrering).
Kanske Ritva R också enbart tagit del av den filtrerade versionen.
Förhoppningsvis kommer någon journalist intervjua KP och HM lite mer i detalj framöver och helt enkelt fråga om de läst orginalartikeln, och hur de lyckas få det till att det inte är en våldsbenägen knarkare som SE resonerar kring.
Det är en intressant observation du gör här Mikael B.
Jag har inte läst denna artikel från Skydd och säkerhet, men jag har också för mig att SE för något resonemang runt ett vapen som beskrivs på samma sätt som Sigge Cedergren hade i sin ägo.
Engström har ju dessutom all rätt att resonera runt tänkbara scenarier precis som vem som helst, inte minst KP och HM , även om dessa båda går betydligt längre i sin ohederlighet än Engström själv.
Engström trodde uppenbarligen på ett oplanerat impulsdåd, men det gör ju inte honom till gärningsman mer än någon annan som förfäktar samma teori. Hans förtalare inräknade.
Har du möjligen en länk till hela artikeln?
Se Kalles länk till artikeln ovan:
https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/03/fortsatt-debatt-om-peterssons-nedlaggningsbeslut-ny-trad-3-juli-2020/#comment-18382
SE:s fru sa att han jobbade över regelbundet 85-86.
KP & Co hävdar som bekant att det ‘inte går att komma runt SE’. Samtidigt så har vi många insatta bedömare, inkl tidigare utredare och spaningsledare, som inte alls tycker att det är något besvär att ‘komma runt SE’. Fram tills presskonferensen den 10 juni fanns hela tiden möjligheten att KP & Co satt på bevisning som bara de kände till, men så visade sig som bekant inte vara fallet.
Vad KP & Co därmed egentligen säger är att de är smartare än alla andra. Endast de har förstått materialet i sin fulla innebörd. Endast de har insett hur allt ligger till. Endast de har dragit de rätta ofrånkomliga slutsatserna av vittnesmålen. Det är essensen i deras argumentation.
Det är inget fel att tro på en viss hypotes eller att argumentera för den så länge man är tydlig med att det är en obevisad hypotes. Det är det många som gör. Men det tyder onekligen på en viss brist på insikt när somliga inte förstår skillnaden mellan att själv vara övertygad om ett visst förhållande råder och att detta objektivt inte kan anses vara klarlagt.
Peterson kom inte längre än Holmer, nämligen i trappan. Mitt väderkorn säger att han var den riktiga lösningen på spåret, men tvingades till ett avslut. Något måste han ju komma med, nämligen SE. efter de tidigare positiva uttalandena. Det som gällt och gäller fortfarande, hit men inte längre, det tycks vara saker som inte får avslöjas.
Krister Peterson:
”Att SE:s mamma bodde nära mordplatsen är en intressant uppgift”. Hur kan man komma med ett sådant uttalande? Visste man inte detta?
Ska man vara lite rättvis mot Petersson här, så säger han:
– ”Ja, men vi ska inte glömma bort att vi har väktare som säger att han är tillbaka på Skandia efter drygt 20 minuter så det måste ju gå ihop också.”
Det handlar alltså om att det ska vara teoretiskt möjligt, och det är ju där de lagt ribban.
Hela anklagelsen som är resultatet av tre års hårt slit bygger som vi såg på presskonferensen på att sitta och spåna fritt.
[…] ”Det är en intressant uppgift, men det är inget jag kan bekräfta eller dementera”
”Det är en teori som alla andra. Jag har ingen anledning att säga vare sig bu eller bä om den. Jag kan inte utesluta att han hade revolvern med sig när han kom tillbaka till Skandia heller. Bor hans mamma i närheten så kan ju rent fysiskt förflytta sig en kilometer, det är inga problem att göra det…”
Det ligger alltså på samma nivå som uttalandet:
”Med tanke på vad som sedan hände säger vi att han måste haft ett vapen aktuell kväll”
Sammanfattningsvis kan man säga att Krister Petersson inte kan utesluta att det vapen som han – med tanke på vad som hänt, ingen sett, eller vet hur det förvarades, och än mindre vet var det kommer ifrån – även kan ha varit med tillbaka till Skandia 23.40.
(Var skulle det annars vara -i en gatubrunn?)
Uppför trapporna till åsen i hala kontorsskor, ned för David Bagares gata, höger på Regeringsgatan över Kungsgatan. Via Lästmakargatan, Norrlandsgatan, Jakobsbergsgatan över Birger Jarlsgatan och in på Riddargatan, upp till mamma för att lämna revolvern och sedan till synes fysiskt oberörd tillbaka till mordplatsen och vidare in på Skandia för att berätta om två ungdomar som gjorde upplivningsförsök och att Lisbeth var brysk. Spilla upp en kopp kaffe och ringa frun för att säga att han kommer hem lite senare.
Nu är det naturligtvis teorin en vild Aftonbladetprodukt, men det är intressant att notera att Krister Petersson inte direkt avfärdar den som fullständiga stollerier, utan håller alternativet öppet så länge det inte är fysiskt omöjligt.
Artikeln är ett belysande exempel på hela denna fullständigt bisarra Engströmdebatt.
Finns det ingen vuxen hederlig människa som kan gå in och dra en gräns?
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/GGpo4l/aklagaren-en-intressant-uppgift
Den nya teorin är alltså att SE mellan 23:21:30 och 23:40:00 (?) skall ha sprungit 2 km, och varit hemma hos sin mamma.
Om vi antar SE varit två minuter hos sin mamma, så har sprungit 2 km (inkl trappor på Tunnelgatan) på tiden 16:30 vilket ger en genomsnittshastighet om 7,27 km/h.
Om han lobbar in revolvern genom ett öppet fönster kan han vända på nolltid. Dvs de två kilometrarna har klarats av på tiden 18:30, genomsnittshastighet 6,48 km/h.
Det förefaller inte realistiskt.
Om vi ändrar löptiden till 23:21:30 – 23:45:00 blir genomsnittshastigheterna 5,58 resp 5,10 km/h. Med tanke på att det innefattar trappor inomhus, trappor utomhus, ett antal gator som skall korsas, isiga trottoarer, halkiga skor och reumatism så förefaller inte heller dessa hastigheter som realistiska.
Nej det hela är naturligtvis så långt ut i universum man kan komma, och Aftonbladets Robert Laul borde kanske tänkt till en extra gång på om det hela var rimligt eller inte.
Jag har sett teorin lyftas här på bloggen någon gång för inte allt för länge sedan, men jag kan inte komma ihåg att idén väckte något större intresse i debatten.
Aftonbladet och Expressen är lite som dom är. Väldigt okritiska mot Petersson och hans utredningsgrupp, och dåligt pålästa.
Att Petersson ändå tycker att teorin är intressant kanske säger en del om den övriga ”bevisningen”?
I den här intervjun tycker jag spaningsledaren Hans Melander ger en ganska nyanserad bedömning på Palmeutredningens slutsatser.
Citat från Hans Melander ” Det är ett jätteproblem att det inte finns någon teknisk bevisning i Palmemordet.”
Palmemordet – Spaningsledaren: Jätteproblem med den magra bevisningen – 10 Juni 2020
Under förhöret med exfrun säger hon:
”Väskan använde han dagligen. I väskan förvarade han sin plånbok och nycklar. Väskan var liten och ett vapen skulle inte få plats i den”.
Polisens slutsats:
Men just denna kväll hade han plånbok och nycklar någon annanstans, och i stället hade han klämt ner en magnumrevolver (som bara förekommer i fantasin) i väskan.
Eller kanske samsades revolvern med nycklar och plånbok?
Varför har man inte försökt att rekonstruera detta fantasifoster, liksom hela det övriga galna förloppet?
Jörgen G
Efter att TP intervjuat exfrun under mer än tio år och Palmegruppen förhört henne under tre år råder nog ingen tvekan varken hos dem eller knappast heller hos dem som läst samtalen att exfrun undanhåller sanningen.
Exfrun: ”Väskan var liten och ett vapen skulle inte få plats i den”. Här döljer sig nog sanningen i SE:s problem med väskan uppe på DBG.
Mikael A, du levererar en allvarlig och kategoriskt formulerad anklagelse som rimmar illa med det svaga krisläge mot Engström som Krister Petersson medger.
Gunnar
Som framgår av förhören med exfrun och i Den osannolika mördaren finner varken Palmegruppen eller Thomas Pettersson henne som trovärdig. Det finns heller inget som tyder på att de tror på att hon har dåligt minne.
Exempel:
—– Exfrun har aldrig hört att SE hade haft en militär yrkeskarriär, varit aktiv i en skytteklubb och tävlat i fripistol.
—– Exfrun har inget minne av att SE använde glasögon ibland.
—– Som stöd för minnet att hon kommer ihåg rätt om en sak rätt hävdar exfrun att hon planterade dahlior i en rabatt i februari 1986
—– Väktarna vittnade om hur chockad och osammanhängande SE var när han återvände till dem. En timma senare var han inte alls chockad enligt exfrun utan lugn saklig. Nästa morgon märkte Roland B fortfarande att SE var påverkad av upplevelsen.
—– Exfrun minns inte att SVD var hemma hos dem lördag 1 mars för intervju med SE. Hon verkar heller inte komma ihåg artikeln som publicerades den 2 mars med foto på SE och deras kök. SVD var dessutom deras morgontidning.
—– Exfrun hävdade för TP att de åkte upp till Idre söndag den 2 mars. Då kände hon inte till att SE var på Skandia på måndag 3 mars trots att han då skulle haft semester. Detta har den betydligt trovärdigare Henrik H berättat för TP. Varför det var så viktigt för SE att ytterligare skjuta upp resan till Idre är oklart.
—– Exfrun har inget minne av eller hört talas från någon att SE intervjuades i SVT Rapport 6 april 1986 där han dessutom bar glasögon.
—– Exfrun undanhöll Vapensamlaren i tio år för TP.
Jag förstår inte din argumentering. Jag ska genast säga att jag inte har gått igenom dessa förhör själv. De har inte varit tillgängliga så länge och jag har bara tagit del av referat. Men givetvis kommer jag att läsa dem noga.
Men med detta sagt: flera av de exempel du anför – om de nu korrekt beskriver vad som sägs i förhören – tyder väl mycket tydligt på att Engströms före detta hustru inte kommer ihåg så bra. Alltså precis motsatsen till vad du påstår. Varför skulle hon annars säga att hon inte kommer ihåg att hennes man brukade använda glasögon, till exempel? Vad finns det för vinst i en sådan genomskinlig lögn, om det nu skulle vara en lögn?
Din beslutsamhet att framställa det som om hon avsiktligt undanhållit polisen information ligger i linje med din totala övertygelse om Engströms skuld – det inser jag. Men om du inte till varje pris ska lägga det filtret över allt du läser kanske du skulle komma till andra slutsatser.
Dessutom borde du kunna medge möjligheten av att även om Engström verkligen mördat Olof Palme så skulle han faktiskt kunna ha duperat sin hustru så att hon inte förstod det. Eftersom din och andras argumentering för att Engström var mördaren bygger på att han framgångsrikt ljög för erfarna poliser i många år borde du väl kunna medge möjligheten att han också lyckades ljuga för hustrun?
Jag tycker, som du vet, också att du borde ifrågasätt din tes om Engströms bevisade skuld. Men vi tar en sak i taget.
Gunnar og Mikael A: Man kan vel sige, der er et MISFORHOLD mellem, hvad exfrun siger om SE (at han var fejg, ikke kunne gøre en flue fortræd) og de fakta, som bla. TP har fundet (SE var medlem af skydeklub, SE kunne få raserianfald, exfrun var ræd for, pressen skulle præsentere deres hjem som ”morderens hus”). Hvad misforholdet mellem udsagn og virkelighed vidner om, er til gengæld sværere at afgøre
Varje objektiv betraktare torde väl ändå komma fram till att exhustruns utsaga är egendomlig. Med ett stort mått av välvilja går det kanske att finna rimliga förklaringar till några av konstigheterna, men frågan är om det verkligen räcker hela vägen. Man skulle kunna tänka sig att hon är så tvärsäker på exmakens oskuld att hon tar i lite extra för att också övertyga omgivningen om detta faktum. Då kan det lätt bli så att man tar till överdrifter, till exempel i fråga om SEs dåliga hälsa. På samma sätt kanske hon förnekar kunskap om allt sådant, som skulle kunna göra exmaken misstänkt, såsom hans vapenkunskap och eventuella skyttevana i yngre år. Detta även om hon alltså själv omöjligt kan tänka sig honom som gärningsman.
Sammantaget blir ändå exfruns uppgifter ytterligare en omständighet, som inte bara kan lämnas därhän utan som kräver speciella förklaringar. Likadant förhåller det sig ju med Stig Engströms egen utsaga.
Det är inte heller så att SE är någon skicklig lögnare. Tvärtom. Den förmågan besitter han inte. Jag skulle inte vilja gå så långt som att hävda att detsamma gäller exhustrun, men här har vi alla fall ett äkta par, vars utsagor sticker ut på ett sätt som borde göra vilken utredare som helst misstänksam.
Skall vi kanske nagelfara Thomas Pettersson utsagor med samma måttstock? Jag har nu börjat läsa hans bok för tredje gången.
Sidan 8 tänker jag inte kommentera mer nu än att det förefaller egendomligt att Leif GW Persson och Inga-Britt Ahlenius (m.fl.) påstås ha kommit med uppmuntran till Thomas’ eget arbete. Det borde synas av en granskande journalist. Jag ifrågasätter starkt riktigheten i de uppgifterna.
Redan på sidan 15 hittar jag tre-fyra sakfel (det är tungt att tröska igenom dyngan):
1. TP påstår att AB hänger i hörnet Tunnelgatan/Sveavägen och ger i not 11 en referens som inte styrker detta.
2. TP påstår att AB passerades av NF innan NF nådde Skandiaentrén, Referensen (not 12) styrker inte detta påstående.
3. TP påstår att mannen som följde Palme (som NF observerade) gick klumpigt. Referensen (not 12) styrker inte detta påstående.
4. AB som påståtts vara söder om paret Palme är plötsligt norr om paret Palme. Ingen förklaring nämnas hur den rockaden gick till. Vi kanske förväntas var oobservanta, och TP seglar vidare.
Om TP försökt sig på att disputera på det här så hade hans avhandling blivit underkänd. Hans nyttjande av referenser i punkterna 1-3 hade troligen blivit stämplat som forskningsfusk. Att lämna punkten 4 oförklarad duger inte heller.
Vad TP gör är att han fabulerar en historia som är i konflikt med vittnesmålen från AB, NF och IM, och han seglar förbi som ingenting har hänt. Men i mina ögon ljuger TP. Medvetet.
Ljuger/Fusk/Forskningsfusk/Bedrägeri. I ett mordärende!
Om de som kommer med oriktiga uppgifter i det här ärendet skall stämplas som delaktiga så tillhör även TP den grupp som skall stämplas. Det följer hans egen moral (givet att den inte bara gäller andra än han själv).
Om diverse utpekade med omvänd bevisbörda skall bevisa att de är oskyldiga, så borde väl med den måttstocken (TP’s egen) TP själv stämplas som delaktig tills motsatsen bevisats? Delaktig i en konspiration där lögner och villospår skall spridas som med en gödselspridare …
Jakob H
Kan någon betrakta något helt objektivt i en skuldfråga? Svaret är naturligtvis nej. Man har alltid en känsla och utgångspunkt i sina tankar och som är avhängigt de ägda referensramarna.
Eftersom läget är som det är efter presskonferensen hade jag inte väntat mig särskilt mycket av förhören med ex-frun. Efter genomläsning kan jag personligen konstatera att de inte i något avseende är anmärkningsvärda och som skulle misstänkliggöra eller försöker dölja SE:s förehavanden – snarare tvärtom. Jag finner (i mina försök till objektivitet) att dessa stöder SE:s utsagor mer än motsäger dom (dvs som vittne).
Sedan måste nämnas att du jämför SE:s uppgifter dagar efter mordet med förhör gjorda över 30 år senare med en person som inte har haft någon anledning till att minnas detaljer. Det vore inte trovärdigt om exfrun kommit med stringent information som överensstämde med SE:s eller andra sakuppgifter (vilket definitivt skulle varit misstänksamt).
Nog menar jag att det går att förhålla sig objektiv till en utsaga. Men om man själv inte lyckas imed det, kan man istället pröva att betrakta förhöret från en helt annan utgångspunkt. Låt säga att det skulle röra sig om en expartner till någon som du själv håller för höggradigt misstänkt. Pröva att fråga dig om du utan omsvep skulle godta alla uppgifter med hänvisning till minnesfel eller andra oskyldiga förklaringar. Det gäller också att ta hänsyn till allt sådant som exhustrun faktiskt minns utan svårighet. När man väl gjort detta tankeexperiment, dvs tillfälligt placerat sig i andra ringhörnan, brukar det vara lättare att förhålla sig objektiv till uppgifterna.
Jakob H
Naturligtvis ska man försöka vara objektiv (tex genom att vara djävulens advokat) men vi kommer alltid att ha en utgångspunkt som grundas på tidigare perception av liknande situationer. Ditt exempel grundar sig i ett subjektivt antagande, dvs du misstänker någon av någon anledning (finns ingen konklusiv bevisning som i fallet ned till SE). Redan där är objektiviteten rubbad.
Vissa saker minns man klart, vissa diffust och andra inte – allt beroende på omständigheterna i stunden.
Vi ska inte grotta ner oss i den minnespsykologiska forskningen men för mig finns det inget i förhören som pekar på att hon lägger till eller drar ifrån utan berättar det hon i stunden minns.
Gunnar
Då tycker jag att du skall läsa förhören. Jag skulle bli förvånad om du då tycker att hon är trovärdig eftersom hon inte minns rätt.
Har själv läst 7 av 9 samt TP. Det är uppenbart att varken Palmegruppen eller TP finner hennes svar trovärdiga eller att hon inte kommer ihåg. Utöver de punkter som jag tar upp finns flera andra märkligheter som Palmegruppen presenterar för henne.
Varför ger inte exfrun trovärdiga svar under 12 års utfrågningar? Det är hennes rättighet att försvara sin exman? Hon vill inte bli ihopkopplad med en misstänkt statsministermördare? Det är helt naturliga skäl och kanske också hennes rättighet. Hon kan kanske ha misstänkt SE men inte velat höra något om det från honom.
En av exfruns märkligheter som jag särskilt tycker sticker ut är:
—– Exfrun hävdade för TP att de åkte upp till Idre söndag den 2 mars. Då kände hon inte till att SE var på Skandia på måndag 3 mars trots att han då skulle haft semester. Exfrun kände inte till att TP visste om 3 mars när hon sa 2 mars. Detta har den betydligt trovärdigare Henrik H berättat för TP. Varför det var så viktigt för SE att ytterligare skjuta upp resan till Idre är oklart.
Palmegruppen pressar henne på om de före Idre var på Åland och därefter var vid en sjö utanför Hedemora på vägen upp till stugan. Ja, ja.
Tror inte att Palmegruppen gett upp detta, utan att de hoppas på att det släppta materialet skall ge nytt blod som t.ex. Anneli K:s 100 %.
Det blir iaf inget nytt blod som du tror.
Det kommer hända andra saker när palmegruppen måste ta itu med den som skrivit alla brev bla.
Jag ska läsa förhören. Och jag noterar att du nu skriver att den före detta hustrun inte minns rätt.
Tidigare skrev du att varken Palmegruppen eller Thomas Pettersson tycks tro att hon har dåligt minne. Det kanske de inte tror. Men ditt sätt att skriva det fick mig att dra slutsatsen att du själv tror att hon medvetet kommit med felaktiga uppgifter. Samtidigt var de exempel du tog fram just av den arten att de tydde på att hon faktiskt kan ha kommit ihåg ihåg fel.
Min poäng är att man inte kan misstänkliggöra människor bara utifrån att de kommer med sakligt sett oriktiga uppgifter i förhör. Minnesfel är vanliga och de blir vanligare ju längre tid det gått sedan händelserna och ju äldre personen blir. För att det ska vara meningsfullt att rikta anklagelser mot någon utifrån att den skulle ha kommit med felaktiga vittnesuppgifter krävs det ganska mycket, som jag ser det. Ingenting av det du skrivit kommer i närheten av det.
”Minnesfel är vanliga och de blir vanligare ju längre tid det gått sedan händelserna och ju äldre personen blir.” Det er jo rigtigt, Gunnar. Men det er samtidig påfaldende, at hun bare mindes en veg, fejg mand, når fakta fortæller, at denne mand også kunne benytte et skydevåben, var 100-metermester i skolen og kunne få raseriudbrud. Det er vel derfor fair at spørge, hvorfor der er denne ubalance mellem minne og virkelighed? Vil hun beskytte sin exmand:
– fordi hun er overbevist om, han er uskyldig?
– fordi hun er loyal, på trods af egen mistanke mod ham?
Eller vil hun beskytte sig selv, fordi hun har holdt på en sandhed, som hun burde have fortalt for 34 år siden?
Gunnar
Ett tillägg till mitt inlägg tidigare idag,
Förhör med Per H där det framgår från sidan 65 och framåt att exfruns uppgift om att de åkte till Idre söndag 2 mars inte är trovärdig och kan knappast bero på ”minnesfel”. Mer troligt är åtminstone att SE var på Åland då.
https://drive.google.com/file/d/1H8eLR72gqxe7hqgNjCTNmPJ27kIrM4oc/view
Varifrån kommer uppgiften ifrån att SE brukade få vredesutbrott?
Dessutom kan man ju lägga till att gärningsmannen inte verkar ha agerat i affekt utan han skjuter två skott och sedan försvinner han/hon iväg och 34 år senare diskuterar man vem gärningsmannen var.
Gunnar
Exfrun behöver inte ha något med mordet att göra och som nära anhörig till misstänkt behöver hon väl inte heller berätta vad hon eventuellt skulle kunna känna till om det.
Det hon säger i förhören och i intervjuerna med TP är inte trovärdigt. Att det skulle bero på ”minnesfel” som du tror är inte heller en trovärdig orsak.
Jakob H skriver ovan:
—– Varje objektiv betraktare torde väl ändå komma fram till att exhustruns utsaga är egendomlig.
När du läser förhören och TP:s intervjuer objektivt skulle jag tycka att det är märkligt om du håller fast vid att hennes utsagor i huvudsak beror på ”minnesfel”.
https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/03/fortsatt-debatt-om-peterssons-nedlaggningsbeslut-ny-trad-3-juli-2020/#comment-18463
Jag har bara påtalat att bland dina exempel på utsagor från henne finns det ett antal uppgifter som inte kan rymmas i någon rationell strategi för att skydda den före detta maken, till exempel att hon inte kom ihåg att han brukade ha glasögon.
För mig framstår minnesfel som den enklaste förklaringen om hon nu sagt något sådant. Jag har fortfarande inte läst förhören och vet därför inte vad som står i dem. Jag bara diskuterar ditt sätt att argumentera. Vad som står i förhören återkommer jag till vid ett senare tillfälle.
När TP förvränger vittnesutsagorna i sin bok kan man dock inte skylla på ”minnesfel”. Det måste handla om något annat.
Våren 1986 beslutade Hans Holmér (HH) att utesluta Stig Engström (SE) från brottsplatsrekonstruktion. En annan som uteslöts var Lisbeth Palme (LP). Del II av boken Huvudet på en påle och andra faktagrundade analyser med verkshöjd, t.ex. Elementär induktion av Lena Andersson, talar för att HH:s uteslutning av LP var rationell ur mörkläggningssynpunkt. Kanske gällde detta även beslutet att utesluta SE? I detta scenario har SE – liksom LP enligt nämnda analyser – identiteten av ”en som vet för mycket”.
Lördagen den 1 mars 1986 kontaktade SE SvD. En intervju med honom publicerades dagen efter. Samma helg var SE i kontakt även med norska Aftenposten, som publicerade hans utsagor i en kort artikel måndagen den 3 mars. En konsekvens av SE:s uppsökande av SvD och Aftenposten, var etablerandet av den offentliga identiteten av SE som ”vanligt brottsplatsvittne”.
Bevisar det faktum att SE offentligt etablerade identiteten av sig som vanligt brottsplatsvittne, att han var mördaren? Var etablerandet ett sätt att gömma sig där ingen skulle komma på att leta – ”in plain sight”? Knappast. Det hade varit för riskabelt. Där och då kunde Palmes mördare ännu inte veta hur mycket olika vittnen hunnit se av honom. Men om han som mördare inte ville komma undan? Jo, fast varför då ta omvägen via pressen? Det hade väl bara varit att ta på sig skulden direkt – varför ens ha tagit in på Tunnelgatan?
Bevisar nämnt faktum i stället inget annat, än att SE hade särskilt mycket av den allmänna mänskliga böjelsen att överdriva sin egen betydelse, och nu tog chansen att förverkliga sin självbild? Kanske, men möjligt är alltså också att:
SE var ett brottsplatsvittne. Dock inte ett vanligt sådant, utan ett som hade vetat att något skulle äga rum. Denna tvetydiga identitet gjorde SE farlig för dem som verkligen planerade och utförde mordet. Det insåg SE. Hans kontakter med SvD och Aftenposten var skyddsåtgärder enligt logiken: ”efter att hela svenska folket har sett mitt ansikte i tidningen, kommer det att vara långt mer riskabelt att göra sig av med mig”.
Om det är som ovannämnt, så är det troligt att SE berättade vad han visste för människor i sin omedelbara närhet.
Palmeutredningen har förhört SE:s exfru upprepade gånger. Betraktade som yttre press på henne att avslöja vad SE berättat, har dessa förhör inte givit något. Krister Peterssons (KP:s) utpekande av SE som misstänkt mördare och utredningens nedläggning, innebär ytterligare press. I denna tolkning innebär KP:s utpekande och nedläggning, att KP är så gott som säker på att exfrun har något att berätta. Därför kan det alltjämt vara rationellt att närstudera utredningens förhör med henne. En lite underlig passage i ett av dem refererades av Expressen den 24 juni 2020.
”Exhustrun står i förhören fast vid sin tidigare version om Engström som en omöjlig mördare och menar att ’Stig aldrig skulle kunna skjuta någon för han kunde inte ta död på en fluga. Han hade inte heller några kunskaper om skytte och hade missat om han hade försökt. Detta är hon helt 100 på’.
[…]
Exfrun säger dock till Palmeutredarna i förhör att hon inte vet om Engström ’hade någon koppling till andra människor som höll på med det här’. På frågan om vem hon syftar på med eventuell koppling svarar hon enligt förhörsprotokollet:
’Krister Pettersson.’
Vilket av sammanhanget att döma handlar om den tidigare för Palmemordet misstänkte men friade Christer Pettersson.”
Länk till SvD-artikel om SE i SvD den 2 mars 1986: https://www.svd.se/svd-intervjuade-stig-engstrom-dagen-efter-mordet
Länk till Aftenposten-artikel i SE i Aftonposten den 3 mars 1986: https://www.aftenposten.no/verden/i/8mnGbQ/skandiamannen-til-aftenposten-om-drapskvelden-jeg-var-paa-vei-hjem-f
Länk till Expressen-artikeln om förhören med SE:s exfru den 24 juni 2020: https://www.expressen.se/nyheter/stig-engstroms-exfru-i-forhor-om-mordnatten/
Länkar till podden Palmemordet om Huvudet på en påle del II (Wall, G. 2016): https://podcasts.nu/avsnitt/palmemordet/87-huvudet-pa-en-pale-med-gunnar-wall-del-1
https://podcasts.nu/avsnitt/palmemordet/88-huvudet-pa-en-pale-med-gunnar-wall-del-2
Essän Elementär induktion återfinns i textsamlingen Högmod och förnuft (Andersson, L. 2011)
Anton.
Jag vill först kommentera detta med rekonstruktionen med Engström som aldrig ägde rum.
Ingen av ungdomarna i Hans J:s taxi var med på någon rekonstruktion.
Det borde de ha varit enligt min mening, dessutom är förhören direkt undermåliga, och ger inte mycket information om själva gärningen, men viss information om vad som hände på brottsplatsen kronologiskt kan man hitta.
Holmér var tyvärr – och kanske ändå lite begripligt – inte intresserad av sådan utsmyckning, och det är tyvärr en bidragande orsak till att vi blev tvungna att sitta och titta på det direktsända spektaklet från presskonferensen den 10/6.
Oklarheter runt skeendet på mordplatsen har lämnat stora frågetecken, och därmed ligger fältet fritt för spekulationer och dåligt underbyggda anklagelser.
Likt Engström släpptes ungdomarna iväg från brottsplatsen utan att avge något vittnesmål eller ens sina egna personuppgifter.
Engström borde också ha varit med på
en rekonstruktion, men tyvärr valdes endast de vittnen ut som sett en skymt av den flyende mannen.
Engström och ungdomarna tillhörde inte dem, och det gjorde inte heller Bengt P, Elisabeth J eller Åke L.
Ingen rekonstruktion där heller.
Det är nog där hemligheten med Engströms uteblivna rekonstruktion ligger.
I fallet Lisbeth Palme finns det troligen mer komplexa förklaringar. Det kanske handlade om mörkläggning, jag vill inte gissa.
Teorin att SE var ett brottsplatsvittne
med för stora kunskaper, faller väl som jag ser det på att hela den anklagelse som riktats mot honom bygger på två stödjepunkter. Den ena handlar om att han inte varit synlig på mordplatsen (men endast under förutsättning att man sopar undan alla vittnesmål som pekar på att han var där, och bortser från hans egna utsagor som berättar att han var där)
Den andra är att han var lik en vittnesbeskrivning av en man som sprang på David Bagares gata – sannolikt gärningsmannen.
Utan dessa båda käpphästar faller allt, och SE blir ett vanligt vittne precis som alla andra.
Även jag har löst varit inne på idén att hans exponering i media kunde bero på skyddsåtgärder, men då tänkte jag att han kan ha råkat se något som kunnat innebära fara, och att han genom mediaexponeringen ville ge budskapet att han inte gjort några farliga iakttagelser, men det kan jag inte säga att jag egentligen tror.
Kanske menar du precis som Lars Borgnäs att SE bevittnade mordet och sedan flydde upp på åsen?
Med all respekt för LB tycker jag personligen att teorin känns orimlig.
Frågan var mördaren i så fall tog vägen är nog inte enkel att förklara.
Tycker inte att exfrun säger något anmärkningsvärt.
Hon kände Engström som person, och förstår det orimliga i tanken på honom som mördare.